76 77
Inte bara luft och ljus –
boulevarder och esplanader
Monica andersson
städernas planering har genom historien varit ett uttryck för en tydlig politisk vilja. Den moderna stadsplaneringen började efter 1848 års revolutioner i de engelska och franska
hälsovårds-lagstiftningarna runt 1850.1 Stadsplaneringen
behövdes sannerligen. Europas städer härjades av kolera, malaria och TBC. Dödligheten var utom-ordentligt hög. Paris hade uråldriga avloppsled-ningar och kloaker. I Stockholm gick avloppet orenat ut i Mälaren som samtidigt var en viktig vattentäkt. Stockholm fick sin första vattenledning 1861. De reformer som påbörjades hämtades från de utopiska socialisterna med Owen i spetsen. Stadsplaneringen
och den sociala kontrollen
Men det fanns också militärstrategiska motiv. Haussmanns sanering av Paris har kommit att stå som sinnebilden för den sociala kontrollen som motiv för stadsplaneringen. På 1800-talet stod borgerlighetens rädsla för den farliga arbetarklas-sen i centrum. Motståndet mot kejsarmakten i Frankrike hade varit koncentrerat till de tätbefol-kade arbetarklasskvarteren inne i centrala Paris och strax utanför den gamla stadsmuren. De upp-roriska kvarteren revs och de trånga, krokiga och slingrande gatorna och gränderna ersattes av nya breda boulevarder, avenuer och offentliga platser. Boulevarderna i nordöstra Paris var byggda för att militären skulle kunna rusa från sina baracker till de platser i centrala Paris där barrikader hade
byggts under 1830 och 1848 års revolutioner och Napoleons statskupp. Järnvägarna och järnvägs-stationerna hade också en del i militärstrategin
att underkuva uppror.2
Bakom de nya breda gatornas eleganta fasader byggdes många trångbodda hus med bostäder utan luft. Staden blev läsbar, men också segrege-rad efter klass och funktion. De fattiga kördes ut i periferin. Många flyttade till Belleville, en stad i nordöstra Paris, från de rivna kvarteren. Under Pariskommunen 1871 höll kommunarderna stånd i det sista vid stadshuset i Belleville. Upproret slogs ned brutalt. Armén kunde rycka fram dit i ett enda förödande angrepp. Kvarteret revs och
i dess ställe uppfördes kyrkan Sacré Coeur.3
Den franske poststrukturalisten Michel Fou-cault tolkar stadsplaneringen som ett discipline-ringsinstrument, där öppenheten, synligheten och genomskinligheten rationaliserar övervak-ningen vare sig det handlar om fångar, psykiskt
sjuka eller skolbarn.4 Makten blir så fullkomlig
att den inte behöver utövas därför att fångarna är inneslutna i en maktsituation som de bär upp själva. Han ser det disciplinära samhällets ursprung i pesten och spetälskan, som motarbe-tades utifrån två skilda principer, spetälskan med hjälp av uteslutningsmekanismer och inspärr-ningen i den borgliknande arkitekturen hos de gamla interneringsanstalterna. Pesten betrakta-des på samma sätt som upproren och bekämpabetrakta-des
med dressyr.5
den då nyanlagda esplanaden Valhallavägen med dubbla trädrader och en park i mitten i vinterskrud. idag har Valhallavägen parkeringsplatser mellan trädraderna, Foto carl curman, 1880-tal, ssM.
78 intebaraluftochljus – boulevarderochesplanader 79
Modernisterna hyllade Haussmanns sanering av Paris och såg den som förebildlig. Men de liknade gatusystemet vid korridorer. När de äldre stads-delarna revs ersattes de av trädkantade avenuer och boulevarder i ett rutnät med klassicistiska kvarter där olika trafikslag blandas. Modernis-terna ville att även 1800-talsstaden skulle rivas, staden lösas upp, gatorna ersättas av motorvägar och trafiksystemet differentieras efter trafikslag
och funktion.6
Brasiliens huvudstad Brasilia, som byggdes helt ny på 1950-talet, är ett exempel på den öppen- het de eftersträvade. Den är inspirerad av Le Corbusier, som hade samma aversion som Hauss-mann mot äldre tiders trånga gränder, men som tog avstånd från 1800-talsstaden. Brasilia är en stad utan gator, och därmed också utan gathörn där fotgängare kan mötas. Torget, Plaza of Three Powers, har enorma proportioner. En oplanerad stad har vuxit upp bredvid Brasilia, där merparten
av befolkningen bor.7
Den här typen av planering kritiserades av Jane Jacobs, som betraktar staden ur ett fotgängar- perspektiv. För henne är den funktionsblandade och komplexa staden den mest levande och säk-raste. Kvarter med överblickbara gator där affärs-innehavare, café- och restaurangägare och pen-sionärer en trappa upp håller ett intresserat och samtidigt vakande öga över vardagens händelser. En stad kan inte vara ett konstverk säger hon. Där konsten är abstrakt, godtycklig och symbo-lisk är livet allomfattande och oändligt trassligt och kan inte planeras. En plats som måste
över-vakas av polis är en farlig plats att vara på.8
William Morris, som brukar räknas som den
modernistiska rörelsens fader,9 reagerade också
mot 1800-talsstaden. Han hade en positiv syn på
den medeltida staden. Han ville tillbaka till den helhetssyn som då fanns, och återförena
konst-nären och arkitekten med hantverket.10 William
Morris talade om arkitektens ansvar inför sam-hället och att det handlade om såväl stadsplane-ringen som den sociala bostadsfrågans utveckling och bruksföremålen. Han ville att arkitekturen och bruksföremålen skulle vara till glädje i män-niskans vardag och pläderade för enkelhet och skönhet.
I William Morris och Arts and Crafts efter-följd kom trädgårdsstadsrörelsen och storgårds-kvarteren. Med Camillo Sitte kom det medeltida gatunätet till heders igen med gator som följde terrängen organiskt i konstnärliga stadsplaner. Här rivs för att få luft och ljus –
Esplanadsystemet i Stockholm
Om 1800-talets Paris är känt för sina boulevarder är 1800-talets Stockholm känt för sina likaledes trädkantade esplanader. Det hygieniska motivet var detsamma. Vid mitten av 1800-talet hade Stockholm fortfarande samma höga mortalitet som vid seklets ingång. Den var dubbelt så hög som i övriga Sverige, men också långt högre än i storstäder som Paris och London. Folke Lindberg skriver om en genomsnittsålder för män på 20 år
och för kvinnor 26 år i Stockholm på 1850-talet.11
Det sena 1800-talets stadsplanering i Stock-holm har haft en enorm betydelse för invånarnas hälsa och välståndsutvecklingen. Det var ett resultat av de strukturreformer som riksdagen beslutade om när de moderna kommunerna och landstingen inrättades 1862 och med 1874 års byggnadsstadga och 1874 års hälsovårdsstadga. Vatten och avlopp byggdes ut av det nyinrättade
stadsfullmäktige.12 1874 års byggnadsstadga
be-stämde att byggnaderna fick vara max 5 våningar höga och då skulle gatorna vara minst 18 meter breda. Stadgan reglerade också gårdsrummens storlek. Bestämmelsernas syfte var att förhin-dra tillkomsten av höga hus och trånga gränder där ljus inte kunde tränga ned och luften inte
kunde cirkulera.13 I Stockholm förverkligades
dessa idéer genom 1866 års Lindhagenplan. Al-bert Lindhagen hade även ansvaret för 1874 års byggnadsstadga. Han byggde vidare på Claes Flemings stadsplan från 1600-talet och fullföljde det rationella rutnätet över malmarna. Den låga träbebyggelsen med sina trånga gator och grän-der revs och fick ge plats för nya raka esplanagrän-der, avenuer och boulevarder i en barockplan med stjärnplatser som gatorna strålade ut från, som Odenplan och Karlaplan. Östermalm var också
den stadsdel där det klassicistiska rutnätet mest konsekvent förverkligades. På Söders höjder kan vi fortfarande möta den typ av bebyggelse som
då även präglade Östermalm.14 1800-talets
rut-nätsplanering har samma rationella rötter som 1600-talets. Medan gatorna i 1600-talsplanen höll 10–12 meters bredd, som Drottninggatan, vidgades de i 1800-talsplanen till 18 meter. De trädkantade boulevarderna och avenuerna var
väsentligt bredare, som Sveavägen 42 meter.15
Östermalms esplanader har ett parkstråk i mitten mellan dubbla trädrader, som i Strandvägen, eller med parkering i parkstråket, som i Valhallavägen och Narvavägen. Boulevard är egentligen namnet på de gator som byggdes på de forna ringmurar-nas plats, medan avenuerna betecknade infarts-gatorna.
80 81
45
Gatu- och vŠgrum
GATU- OCH VÄGRUM
1 960Ð90-t al 1 930Ð50-t al 1 91 0Ð20-t al 1 500Ð1 91 0
…ster- Drottning- Upplandsgatan KarlavŠgen lŒnggatan gatan 1800-talsgata Esplanad 18 meter ca 30 meter Medeltidsgata talsgata Gamla Enskede
Ålstensgatan AtlasomrŒdet KarlbergsvŠgen
TrŠdgŒrdsstads- Planterad Boulevard
gata 18-metersgata ca 30 meter
Villagata gata
Matarled SekundŠrled
Planskilda gŒng- och kšrsystem
BredŠng HuddingevŠgen
Tensta
Sšdra €ngby Hammarbyhšjden DrottningholmsvŠgen
47
Enskededalen Triangelplatsen
1910-tal 1910-tal
Torg och platser
CE N TR U M - O CH O M ST IG N IN G ST O RG N O D ER I PL A N M Ö N ST RE T RE PR ES EN TA TI O N S - 0 CH S A LU TO RG 1940 – 1880 –1940 1500 –1880
Stortorget Hštorget …stermalmstorg
Fšre 1500-tal 1600-tal 1600-tal
Gustav Adolfs Torg Mariatorget Kungsholmstorg
1600Ð1800 1770-tal 1880-tal
Vanadisplan Odenplan Karlaplan
1900-tal 1880-tal 1880-tal
Farsta Torg Sergels Torg Kista Centrum
1950-tal 1960-tal 1970-tal
TORG OCH PLATSER
SmedslŠttstorget Årsta Torg VŠstertorpsplan
1920-tal 1940-tal 1940-tal
stockholms Byggnads-ordning. Torg och platser från olika stads-byggnadsepoker. Pla-nerna har samma skala. syftet är att man ska kunna jämföra storlek och proportioner över en tidsaxel.
stockholms Byggnadsord-ning. Gatu- och vägrum från olika stadsbyggnadsepoker. olika typer av gator ordnade efter en tidsaxel där man kan jämföra mått, proportioner och olika synsätt på gatu-rummet. Våra fjorton vanli-gaste gaturum.
82 83
I början av 1900-talet köpte staden mark i stor omfattning i stadens omland, lantegendomarna i Brännkyrka och Bromma för att råda bot på bo-stadsproblemen. De första planerna för ett kom-mande tunnelbanesystem drogs upp. Nya stads- byggnadsidéer hade slagit igenom efter inspira-tion från Arts and Craftsrörelsen i England. En stadsplanelag infördes 1907. Utanför stadskärnan blev bebyggelsen lägre i 2–3 våningar i trädgårds-städer där småhus och verksamheter blandades med flerbostadshus i storgårdskvarter längs
spår-vägslinjerna.20
Den rätlinjiga 1800-talsplaneringen efterträd-des av konstnärliga stadsplaner i Camillo Sittes anda med krökta gaturum och mycket grönska. I Stockholm var det Per-Olof Hallman som stod för den planeringen såväl i stadskärnan som i de nya kvarteren utanför tullarna. Albert Lind-hagens stadsplan för det centrala Stockholm fylldes med bebyggelse efterhand under loppet av 1800-talet och de tre första decennierna av 1900-talet. Per-Olof Hallman tog sin an bergspar-tierna där områden som Lärkstaden, Röda Bergen,
Helgalunden och Blecktornsparken växte fram.21
När Gärdet skulle bebyggas hade nya
moder-nistiska idealslagit igenom. Där byggdes husen
liksom vid Tessinparken i funkisstil. Men bygg-naderna placerades i en barockplan, vilket moder-nistiska arkitekter som Sven Markelius och Uno Åhrén protesterade emot. De ställde ut alterna-tiva förslag med en mera schematisk uppställning av husen i enlighet med tidens modernistiska
ideal22, som slog igenom i byggnadslagstiftningen
med 1931 års byggnadsstadga23. Bostadssociala
utredningen föreslog i sitt saneringsbetänkande 1947 att i princip all bebyggelse tillkommen före 1931 års byggnadsstadga skulle rivas.
Vid mitten av 1800-talet började bostäder för sta-dens arbetare byggas av deras egna kooperativa bostadsföreningar, av företag, filantropiska stiftel-ser och i begränsad omfattning staden själv. Byg-gandet kom inte igång på allvar förrän på 1870- talet. 1880-talet kännetecknades av en veritabel byggboom där lika mycket byggdes som under det så kallade miljonprogrammet. Stadens vanligaste insats för bostadsförsörjningen bestod av lån till
låg ränta.16 Sjukhus, skolor och andra offentliga
inrättningar förlades till lummiga parkområden. En av åtgärderna var utdikningen av hälso-farliga träskområden. Nuvarande Jarlaplan var ett av dessa träsk. Där låg ursprungligen en stor insjö som sträckte sig från nuvarande Odengatan till Eriksbergsplan. Den hade börjat grundas upp och vattnet förvandlats till en grönstinkande sörja, som via Rännilen, som blivit ett avlopps-dike, rann ut i Nybroviken vid Packartorget,
nuvarande Norrmalmstorg.17 Frossan härjade i de
omgivande bostäderna.18 Frossan är en folklig
be-nämning på malaria, som var vanlig i Sverige på 1800-talet. Genomförandet av Lindhagenplanen innebar att området fylldes med nya bostadskvar-ter. Träsket blev ett offentligt rum – Jarlaplan och träskdiket ett av stadens nya gaturum – Birger Jarlsgatan. Frossan utrotades på kuppen. Malaria- myggorna finns fortfarande kvar i Sverige, men inte sjukdomen.
Samtidigt kritiserades Stockholm i likhet med de övriga större städerna i Europa för att arbetarbefolkningen trängdes samman i mörka, trånga och kyffiga bostäder utan bekvämlighet. Många bosatte sig i de kåkstäder som växte upp i dåtidens utomgränsförstäder, utanför staden, där byggnadsstadgans bestämmelser inte gällde, som
vid Liljeholmen, i billiga bostäder med trädgård.19
röda Bergen med avsiktligt oregel-bundna gatu- möten, stadsplan av Per-olof Hallman från 1920-talet.
84 intebaraluftochljus – boulevarderochesplanader 85
referenser
Monica andersson, Politik och stadsbyggande. Modernismen
och byggnadslagstiftningen. diss. statsvetenskapliga
institu-tionen stockholms Universitet 2009.
Leonardo Benevolo, The origins of Modern Town Planning. routledge and Kegan Paul, London 1967.
Leonardo Benevolo, History of modern architecture.
The tradition of modern architecture, The M.i.T. Press
cam-bridge Massachusetts 1977, 1996. originalet utgavs i italien 1960. Översatt från den tredje reviderade versionen 1966. raoul F Boström, Ladugårdslandet med Tyskbagarebergen
blir Östermalm. Trafiknostalgiska Förlaget 2008.
eva eriksson, Mellan tradition och modernitet. Arkitektur och
arkitekturdebatt 1900–1930. ordfront 2000.
Michel Foucault, Övervakning och straff. Fängelsets födelse, 1987.
siegfried Gideion, space, Time and Architecture. The Growth
of a New Tradition. Fifth edition, revised and enlarged.
cam-bridge Massachusett, Harvard University Press 1966, Utgiven 1982. originalet kom ut 1941.
sten Gromark, Fängslande arkitektur. Om den disciplinära
boplatsens födelse i franskt 1800-tal. cTH, arkitektur,
Bygg-nadsplanering/BFr 1987.
david Harvey, The Condition of Postmodernity, Basil Blackwell 1989.
eva Jacobsson, Till eget gagn – till andras nytta. En
kompa-rativ studie av allmännyttigt byggande i Stockholm fram till år 1940. disputationsupplaga ekonomisk-historiska
institutio-nen, stockholms Universitet 2000.
Thomas Lundén, Om staden. En Stockholmsgeografi, studentlitteratur 1999.
nikolaus Pevsner, Pioneers of Modern Design. From William Morris to Walter Gropius, Penguin Books 1960, originalet utkom 1936.
Johan rådberg, Doktrin och täthet i svenskt
stadsbyg-gande1875-1975. diss. statens råd för byggnadsforskning
rapport rii:1988.
Ulf sandström, Arkitektur och socialingenjörskonst. Studier
i svensk arkitektur- och bostadsforskning, diss. TeMa Teknik
De ville att de nya reglerna i 1931 års byggnads-stadga om att avståndet mellan byggnaderna skulle vara minst lika långt som husens höjd även
skulle gälla i befintlig bebyggelse.24 Carl Fredrik
Ahlberg och Göran Sidenbladh presenterade i en bilaga till betänkandet ett antal saneringsprojekt i olika städer, som skulle tjäna som förebilder. Ett av dem omfattar några kvarter på Östermalm vid Storgatan bakom Hedvig Eleonora kyrka. Där kan man se exempel på de gatuindragningar, som åter-kommer på många platser i Stockholms innerstad. Av ekonomiska skäl förverkligades sedermera begränsade delar av den föreslagna saneringen i Stockholm, i huvudsak koncentrerad till Klara- kvarteren och citysaneringen. På 1970-talet på-börjades istället en ombyggnad och modernise-ring av innerstadsbebyggelsen.
På Södermalm har en relativt omfattande ny bebyggelse tillkommit på industritomter och likande under efterkrigstiden, som Tanto och Drakenbergsområdet med fler, på 1960-talet med skivhus och öppna gårdar. På 1980 och 1990- talen har rutnätsplaneringen kommit tillbaka, till att börja med i storgårdskvarter som Södra stationsområdet och Norra Hammarbyhamnen men efterhand i form av mera traditionell inner-stadsbebyggelse på omvandlade sjukhustomter som S:t Eriksområdet på Kungsholmen.
Sammantaget kan vi alltså konstatera att den plan för innerstadens utbyggnad som drogs upp av Albert Lindhagen 1866 har kännetecknats av
en stark uthållighet. Den har överlevt de olika stadsbyggnadsideologier som passerat revy. De sista delarna är för närvarande under uppbyggnad på västra Kungsholmen i det område som Lind-hagen själv fått ge namn åt. Nu söker Stockholms politiker vidga innerstadsbebyggelsen utanför tullarna. Det offentliga rummet utgörs även här av gaturummen, torgen och de öppna platserna, men utformningen av kvarteren blir till stora de-lar annorlunda. I Hammarby Sjöstad har staden under ledning av Jan Inghe Hagström varit angelägen att hålla innerstadens skala, men planen är luftigare och gårdarna öppna. Vid Liljeholmen och i synnerhet vid Norra Station är exploateringsgraden väsentligt större. Vid Norra Station kommer gårdarna också att vara öppna, men mycket trängre. Måtten på gårdarna kom-mer sannolikt att bli som vid 1800-talskvarter med gårdsbebyggelse, men bebyggelsen är högre. Gatorna kommer att hålla 15 meters bredd. Vid Liljeholmen finns ett nytt prisbelönt torg, men inga gator. Bebyggelsen vänder istället baksidor-na mot omgivningen, inte bara mot trafiklederbaksidor-na, utan även den nya bebyggelsen vid Årstaviken och märkligt nog även mot sjön Trekanten. Det fullföljer inte idéerna bakom stenstaden där bebyg-gelsen hänger samman och vänder sig mot det of-fentliga rummet, och där torg och ofof-fentliga plat-ser som ligger vid vatten öppnar sig mot vattnet.
Monica andersson är ordförande i samfundet s:t erik. Hon är universitetslektor vid statsvetenskapliga institutio-nen vid stockholms universitet. Hon forskar om hållbara städer och disputerade på avhandlingen Politik och
stads-byggande. Modernismen och byggnadslagstiftningen.
statsvetenskapliga institutionen stockholms universitet 2009.
och social förändring, Universitetet i Linköping 1989. James c scott, Seeing like a State. How Certain Schemes
to Improve the Human Condition Have Failed, Yale University
Press, new Haven & London 1998.
noter
1 Benevolo 1967 se också rådberg 1988.
2 Harvey 1989, scott 1988. 3 ibid. 4 Foucault, Michel 1974, 1998 s 228–244. 5 ibid. 6 Giedion 1966, s 744 ff, 821–823, Benevolo 1996. 7 Benevolo 1996, scott 1988. 8 Jacobs 1961 s 135–139. 9 Benevolo 1996 s 181. 10 Pevsner 1991 s 20–21. 11 Lindberg 1980. 12 ibid. 13 rådberg 1988.
14 saneringen av Östermalm har skildrats av bland annat
raoul Boström 2008.
15 se ttill exempel Marianne råbergs artikel i förra årsboken.
16 Jacobsson 2000.
17 Lindberg 1980, Boström 2008.
18 Lindberg 1980.
19 rådberg 1988, Lundèn 1999, eriksson 2000 med flera.
20 ibid.
21 ibid.
22 Gotthard Johansson Funktionalismen
inför verkligheten 1931.
23 andersson 2009.
24 ibid, bostadssociala utredningens saneringsbetänkande
soU 1947:26. Liljeholmstorget fick sveriges arkitekters pris 2010.
