Aktivitetens betydelse för ensamkommande flyktingbarn

Aktivitetens betydelse för ensamkommande

flyktingbarn

Atena Jamileh Hayatdavoodi

Lena Tannenberg

Arbetsterapeut 2017

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

Luleå tekniska universitet Institution för hälsovetenskap

Avdelningen för hälsa och rehabilitering Arbetsterapeutprogrammet, 180 hp

Aktivitetens betydelse för ensamkommande flyktingbarn

- En litteraturstudie

The meaning of activity for unaccompanied refugee children

- A literature study

Författare:

Atena Hayatdavoodi

Lena Tannenberg

Handledare: Cecilia Björklund Examinator: Maria Prellwitz

Sammanfattning

Tidigare undersökningar har visat att aktivitetsförlust hos ensamkommande flyktingbarn är vanligt. Under asylprocessen kan sysslolöshet, ovisshet och ångeststörningar, som kan uppkomma efter trauman, resultera i passivitet. Ensamkommande flyktingbarn är, enligt FN, barn och ungdomar under 18 år som har flytt från hemlandet utan medföljande förälder eller annan vårdnadshavare. Syftet med denna studie var att beskriva olika aktiviteter och dess betydelse för ensamkommande flyktingbarn. Den metod som använts var en litteraturöversikt. Insamling av data gjordes genom litteratursökningar i olika databaser som PubMed, CINAHL, Web of Science och Google Schoolar samt en manuell sökning via referenslistor. Sökningen gav 18 relevanta vetenskapliga artiklar, och begränsades till artiklar som var högst 11 år gamla och skrivna på engelska eller svenska. Analysen resulterade i tre huvudkategorier, vilka är: 'Struktur i vardagen ger en bra känsla', 'Aktiviteter för nöjes skull kan öka delaktigheten', 'Skolan som stöd för att finna nya roller'. I resultatet framkom betydelsen av aktiviteter för ensamkommande flyktingbarn genom att de upplevde ge en mera positiv inverkan och

tillförde mer energi och återhämtning. Det framkom även att aktiviteter bidrog till delaktighet, balans och bättre hälsa. Resultatet visade på aktivitetens betydelse för ensamkommande flyktingbarn. Slutsatser som kan dras utifrån denna studie är att den synliggör flyktingbarns behov av stöd i form av aktivitetsträning och skapande av nya meningsfulla aktiviteter och att dessa kan förebygga eller reducera aktivitetsförlust. Vidare forskning behövs om

ensamkommande flyktingbarns aktivitetsbehov för att belysa och utveckla vad

arbetsterapeuter kan bidra med i form av stöd med aktiviteter som mål och medel för att underlätta ensamkommande flyktingbarns situation.

Nyckelord: Occupational therapy, unaccompanied children, refugee children, traumatized children, daily activities.

Abstract

Previous studies have shown that activity loss in unaccompanied refugee children is common. During the asylum process, inactivity, uncertainty and anxiety disorders, which may occur after trauma, can result in passivity. Unaccompanied refugee children are, according to the UN, children and young people under 18 years of age who have fled from their home country without an accompanying parent or guardian. The purpose of this study was to describe different activities and their significance for unaccompanied refugee children. The method used was a literature review. Data collection was done through literature searches in different databases PubMed, CINAHL, Web of Science and Google Scholar and a manual search through reference lists. The search resulted in 18 relevant scientific articles, and was limited to articles that were no more than 11 years old and written in English or Swedish. The result from the analysis gave three main categories which are: 'Structure in everyday life gives a good feeling', 'Activities for pleasure can increase participation', 'School as support for finding new roles'. The result showed the importance of activities for unaccompanied refugee

children, as they were perceived to have a positive impact on health and to give more energy and recovery. It also emerged that activities contributed to participation, balance and better health. The results showed the importance of activity for unaccompanied refugee children. Conclusions to be drawn from this study is to make the needed support visible for the refugee children in terms of activity training and that the creation of meaningful activities and that these may prevent or reduce loss of activity. Further research on activity needs for

unaccompanied refugee children is needed, to highlight and develop what occupational therapists can contribute with in form of using the activity as a goal and means to facilitate the unaccompanied refugee children in their situation.

Keywords: Occupational therapy, unaccompanied children, refugee children, traumatized children, daily activities.

Innehållsförteckning

Inledning………... 1

Bakgrund………1

Arbetsterapi……….. ……... 1

ValMO-modellen………... 2

Aktivitetens betydelse för hälsa………... 3

Aktivitetetsrättvisa (Occupational justice)………... 4

Bristen på integration i det nya landet………... 5

Traumats konsekvenser………... 6 Problemformulering………... 7 Syfte………... 7 Metod……….……... 7 Design………... 7 Litteratursökning………... 8 Urval……….……... 8 Dataanalys……….……... 9 Etiska reflektioner……….……... 9 Resultat………..……... 10

Struktur i vardagen ger en bra känsla………... 10

Aktiviteter för nöjes skull kan öka delaktigheten……….……... 11

Skolan som stöd för att finna nya roller………... 13

Resultatdiskussion………. 14

Metoddiskussion………... 16

Slutsats………... 18

Referenslista……….. 20

Bilaga 1. Sammanställning av litteratursökning... 26

Inledning

Under de senaste åren har krig och konflikter i världen ökat radikalt, vilket bl.a. har orsakat en flyktingström till Europa. Enligt statistiken från Migrationsverket (2016) har antalet

ensamkommande flyktingbarn i Sverige ökat kraftigt under de senaste åren. Antalet har ökat från år 2004 då det kom 388 barn i jämförelse med år 2015 då det kom 35369 barn. Dock har antalet enligt Migrationsverkets statistik minskat till 1704 år 2016. Detta främst på grund av ID-kontrollerna vid gränsen mellan Danmark och Sverige (Migrationsverket, 2016). De flesta av dessa barn kommer från krigsdrabbade länder och har varit med om traumatiska

upplevelser, vilket ofta leder till psykisk ohälsa. Dessutom har många av dessa barn varit med om hotande och skakande upplevelser under resan till det nya landet och blivit traumatiserade (Adam & Van-Essen, 2004). Efter ankomsten till det nya landet, väntar en tid av ovisshet under asylprocessen. Barnen kan ha förlorat sin familj, vänner, sitt hem, identitet och kultur, vilket påverkar vardagliga aktiviteter såsom skolgång och socialt sammanhang negativt (Socialstyrelsen, 2013). Risken för ohälsa ökar pga. separationsångest från hemmiljö och familj och även ett nytt språk och kulturkrockar som belastar barnen (Socialstyrelsen, 2009). Enligt en studie av Precin och Champagne (2011) kan symptomen försvåra genomförandet av dagliga aktiviteter och ge svårigheter i skolan. Detta innebär att ensamkommande barn utsätts för olika påfrestningar både före migrationen, under migrationen men även efter migrationen under asylprocessen. Risken för ohälsa ökar om dagliga aktiviteter uteblir (Precin &

Champagne, 2011). Arbetsterapeuter kan ha en viktig roll för denna grupp för att förebygga ohälsa. Genom att stödja ensamkommande barn med utförandet av vardagliga aktiviteter och skapande av nya meningsfulla aktiviteter bidrar arbetsterapeuten till delaktighet och bättre hälsa. God hälsa och integration i samhället ligger även i samhällets intresse då samhället mår bättre och fungerar bättre vid en friktionsfri integration (Regeringens skrivelse, 2009/10:233). Författarnas val av inriktning i denna studie för ensamkommande flyktingbarns situation, uppkom efter kontakt med ensamkommande barn på ett transitboende.

Bakgrund

Arbetsterapi

Arbetsterapi grundar sig på att människan är en autonom och aktiv varelse varpå aktivitet, framförallt meningsfulla aktiviteter, anses ge god hälsa (Kielhofner, 2012; Förbundet Sveriges arbetsterapeuter [FSA], 2005). Arbetsterapeuter finns i sällsynta fall i ensamkommande

flyktingbarns vardag, men skulle ännu oftare kunna göra stor nytta med enkla interventioner som aktivitetsträning och meningsfulla sysselsättningar. Enligt Kielhofner (2012) kan arbetsterapeuter stödja personer med aktivitetsförlust och/eller aktivitetsobalans genom att kartlägga meningsfulla aktiviteter och strukturera vardagsaktiviteter och fritidsaktiviteter. Även Eklund (2010) påpekar i sin bok att meningsfulla aktiviteter kan främja hälsa och livskvalitet. Som arbetsterapeut är man medveten om individens vardagsbehov.

Arbetsterapeuten har kompetent för just sådana situationer. Arbetsterapeuten har möjlighet att framgångsrikt förebygga och åtgärda problemen. Det är därför viktigt att arbetsterapeuter använder sina kunskaper på ett professionellt sätt så att klienterna, i detta fall

ensamkommande flyktingbarn, kan ha nytta av deras stöd och därmed kan framtida ohälsa minskas (Socialstyrelsen, 2001). I många fall brukar arbetsterapeuterna använda aktivitet som medel i behandlingen, vilket enligt forskning har visat stora positiva effekter för personer med psykiska besvär (Lloyd, Waghorn, Lee-Williams, Harris & Capra, 2008).

Aktivitet är en central begrepp inom arbetsterapi. Stöd med vardagliga aktiviteter som en arbetsterapeutisk intervention kan leda till motivation, ökad självkänsla, minskad stress, ökad förmåga till kommunikation samt ökad inlärningsförmåga hos ensamkommande flyktingbarn (Creek & Lougher, 2008). Genom aktivitet utvecklas människans sociala och motoriska färdigheter (Kielhofner, 2012). Därför har arbetsterapeuter en viktig roll för att stödja ensamkommande flyktingbarn med aktiviteter som intervention, och då särskilt vid

aktivitetsförluster (Vaulina & Milosevic, 2011). Vaulina och Milosevic (2011) konstaterade att arbetsterapeuten ska träna barnen i olika aktiviteter i syfte att få tillbaka kontrollen över sina vardagliga aktiviteter och rutiner. Därför är det viktigt att arbetsterapeuten stödjer barnen med att förändra aktivitetsutföranden och aktivitetsmönster för att bättre få balans i vardagliga aktiviteter och därmed bättre hälsa (Vaulina & Milosevic, 2011).

ValMO-modellen

Arbetsterapeuterna kan använda sig av The Value and Meaning of Occupation [ValMO] modellen som ett stöd vid utförandet av arbetsterapeutiska interventioner för

ensamkommande flyktingbarn. Arbetsterapeuter kan förstå och beskriva aktivitetsutförandet via ValMO- modellen. Detta för att ValMO-modellen är ett redskap för aktivitetsbaserad arbetsterapi som kan stödja och vägleda arbetsterapeuterna. Modellen belyser aktiviteter och dess betydelser på mikro, makro och meso nivå. Den ger struktur och synliggör vilka

aktiviteter som är viktiga för individen och hur arbetsterapeuterna kan sammankoppla individ och behov av aktivitet. Modellen hjälper även arbetsterapeuten att förstå hur personen

värderar olika aktiviteter, vilket är individuellt och benämns Värdetriaden. Värdetriaden beskriver värdet som en aktivitet kan ge. Modellen tar upp vikten av olika aktiviteter och att det ska vara balans mellan aktiviteterna arbete, lek, fritid och egenvård/underhåll. Alla dessa aktiviteter har ett eget värde för personen och därmed skapas balansen. (Erlandsson & Persson, 2014).

Denna modell kan vara ett stöd för arbetsterapeuten att förstå flyktingbarnens upplevelser av olika aktiviteter. Det underlättar för arbetsterapeuten att kunna stödja barnen i de olika aktiviteterna och barnens prioriteringar.

Aktivitetens betydelse för hälsan

Wilcock (2006) beskriver aktivitet som sysselsättningar som en människa vill utföra, behöver eller måste göra i sin vardag. Leka, sova, tv-tittande, skolaktiviteter, spela fotboll och städning är några exempel på aktiviteter. Att utföra aktiviteter har stor betydelse för hälsa och

välbefinnande. Därför är det viktigt att belysa begreppet och vikten av aktiviteten för hälsan. Enligt Kielhofner (2012) kategoriseras aktivitet som dagliga aktiviteter, skol-/arbetsaktiviteter och fritidsaktiviteter. Dagliga aktiviteter och fritidsaktiviteter kan upplevas olika av olika personer. Med dagliga aktiviteter anser Kielhofner (2012) uppgifter som leder till

självständighet i vardagen såsom; personlig hygien, laga/äta mat och städning.

Wilcock (2006) beskriver dagliga aktiviteter som obligatoriska uppgifter som är viktiga att utföra. Medan fritidsaktiviteter beskrivs av Kielhofner (2012) som uppgifter som görs för egen skull.

Enligt Grindberg och Langlo-Jagtöien (2000) är det av stor vikt att barnen utför aktiviteter i alla område för att utvecklas. Det menas att utförandet av olika typer av aktiviteter under vardagen kan leda till stimulans och barnets intellektuella utveckling. Aktiviteter bidrar till bättre koncentration samt är en källa till glädje och mening (Grindberg & Langlo-Jagtöien, 2000). Det är något som arbetsterapeuter kan ta stöd i och ta tillvara i sina åtgärder

(Kielhofner, 2012).

biverkningar som exempelvis inaktivitet uppkomma och därmed svårigheter att delta i skolans aktiviteter under asylprocessen. Ur ett samhällsperspektiv kan detta leda till sämre psykisk och fysisk hälsa vilket kräver mer insatser vid habilitering/rehabilitering och därmed resultera i högre kostnader för samhället (Socialstyrelsen, 2015).

Nestler (2007) hävdar att traumatiserade barn behöver en stabil yttre struktur för att inte domineras helt av sitt inre kaos. Hon menar att barn som under asylprocessen har något meningsfullt att göra, har större möjlighet att klara sig bättre både fysiskt och psykiskt än barn som lämnas åt sig själva eller bara går och väntar på uppehållstillståndet med enbart ovisshet som följd.

Meningsfulla aktiviteter kan hjälpa barn att förebygga eller reducera ohälsa (Socialstyrelsen, 2010). Tidigare forskning har visat att människor mår generellt bra av att ha en sysselsättning som känns meningsfull. Genom att utföra meningsfulla aktiviteter kan barnen få ett bättre självförtroende och bättre inlärningsförmåga (Bungay & Vella-Burrows, 2013).

Arbetsterapeuter använder aktivitet som mål, medel och metod, därför är deras roll i stödet till barnen vid aktivitet i deras vardag viktigt (Kielhofner, 2009; Förbundet Sveriges

arbetsterapeuter [FSA], 2010).

Aktivitetsrättvisa (Occupational Justice)

Denna studie lyfter begreppet Occupational justice som enligt Wilcock (2006) är ett viktigt begrepp och innebär att individen har rätten att få välja aktiviteter som är meningsfulla för individen. Aktivitetsrättvisan fokuserar även på gruppens aktivitetsbehov och samtidigt beaktas rättigheter, bemyndigande och möjliggörande av aktiviteter. Faktorer som bidrar eller hindrar aktivitetsrättvisan kan vara kulturella faktorer, religion och ekonomiska

förutsättningar. Däremot kan effekten av aktivitetsorättvisa resultera i aktivitetsobalans, aktivitetsmarginalisering, aktivitetsutanförskap och aktivitetsdeprivation, vilket beskrivs av Wilcock enligt följande.

Med aktivitetsobalans (occupational imbalance) menas fördelningen mellan tid och möjlighet en individ har för olika uppgifter och aktiviteter. Aktivitetsobalans resulterar i försämrad hälsa och välbefinnande, då behovet av variation i aktivitetsrepertoaren är stor hos människan. Aktivitetsmarginalisering (occupational marginalization) uppstår när personen inte har någon möjlighet att välja att vara delaktig i en aktivitet. Detta beror ofta på att individen eller

gruppen är diskriminerad, exempelvis; på grund av ålder, kön, ras eller förmåga. Marginaliseringen beror i vissa hänseenden på att personen eller gruppen inte får några möjligheter att delta i samhällets högre värderade aktiviteter. Därmed blir de förvisade till osynligare eller lägre värderade aktiviteter, där de har litet val eller ingen kontroll (Stadnyk, Townsend & Wilcock, 2010). Aktivitetsutanförskap (occupational alienation) innebär att personen har en känsla av just utanförskap, maktlöshet, frustration, förlorad kontroll och avlägsnande från samhället eller även fjärmande från sig själv. Resultatet leder till att personen känner minskat engagemang i aktivitet och tillfredsställelse. Aktivitetsutanförskap kan bero på att individen upplever vardagen som meningslös och oinspirerande (Wilcock, 2006). Aktivitetsdeprivation (occupational deprivation) innebär att personen känner sig utesluten från nödvändiga eller meningsfulla aktiviteter och inte har någon direkt kontroll över (Whiteford, 2005). Faktorerna kan vara relaterade till både person och miljö, exempelvis; bero på sjukdom, eller nedsatt kroppsfunktion, fattigdom eller sociala problem (Bass-Heugen, Henderson, Larson & Matuska, 2005). Aktivitetsdeprivation hos flyktingarna kan bero på trauma, byte av miljö och kultur (Morville & Erlandsson, 2013).

Enligt Barnkonventionen har alla barn rätt till lek, vila och fritidsaktiviteter, vilket även inkluderar ensamkommande flyktingbarn. Ensamkommande flyktingbarn har rätt till aktivitet och delaktighet (Unicef, 2008). Genom aktivitet kan individen kunna ta kontroll över sitt liv. Därför är det av vikt att ensamkommande flyktingbarn får utföra olika aktiviteter som de upplever som meningsfulla för att undvika aktivitetsutanförskap och aktivitetsobalans. Arbetsterapeuten kan hjälpa flyktingbarn med aktiviteter och delaktighet för att bidra till bättre hälsa och välbefinnande.

Bristen på integration i det nya landet

Gruppen flyktingbarn består till stor del av pojkar under 18 år. Majoriteten kommer från krigsdrabbade länder som Syrien, Afghanistan, Irak och Somalia (Unicef, 2015).

Ansvaret för de nyanlända flyktingbarnen ligger till en början hos Migrationsverket som för över barnen till gruppboenden i ansvariga kommuner tills ärendena är avslutade. Kommun, arbetsförmedling, försäkringskassa och landsting har ett gemensamt ansvar för integrationen. Detta inkluderar även skolan, hälso- och sjukvård samt barnpsykiatri (Migrationsverket, 2016). Tidigaste insatserna för barnen kan börja först på gruppboendet i form av aktiviteter

och det kan konstatera att det finns få aktiviteter där fokus ligger på aktivitet som stärker fysisk och psykisk hälsa. Kielhofner (2012) beskriver att aktiviteter och roller ger

meningsfullhet i livet. Bristen på meningsfulla aktiviteter sätter negativa långvariga spår hos ensamkommande flyktingbarn (Socialstyrelsen, 2013). Om ensamkommande flyktingbarnen inte får nödvändiga aktiviteter i ett tidigt stadie hamnar de lätt inom hälso- och sjukvården eller inom barnpsykiatrin (Elmeroth & Häge, 2009). Enligt Barnkonvention artikel 31, har alla ensamkommande barn rätt till en meningsfull vardag och även rätt till dagliga aktiviteter. Därför bör alla ensamkommande flyktingbarn som befinner sig i konventionsstaterna ha möjlighet till delaktighet i det kulturella livet och i fritidsverksamheter (Unicef, 2008). Skolan erbjuder kulturella aktiviteter men eftersom ensamkommande barn inte har skolplikt (SFS 2010:800, kap.7, 2§) innebär detta att det står barnet fritt att delta i skolaktiviteterna. Skolverket konstaterar att närvaron är låg och grunden beror inte enbart på utebliven kontroll utan kan vara den långa påfrestande väntetiden under asylprocessen och den otrygghet barnen känner (Skolverket, 2016). Detta kan innebära att flertalet möjliga aktiviteter som skolan möjliggör faller bort och att dessa behöver ersättas i gruppboendet där arbetsterapeuten kan bidra med sina kunskaper.

Traumats konsekvenser

Trauma kan ha sitt ursprung i olika negativa händelser som exempelvis; krig, misshandel, dödsfall, separation, våldtäkt och tortyr. Upplevelsen av traumat är smärtsamt vilket kan tillföra stress och ohälsa och därmed påverka aktivitetsengagemanget hos personen (Precin & Champagne, 2011). Enligt Bean (2006) kan traumatiska händelser i många fall leda till känslomässigt dramatiska följder och efterverkningar. Reaktionen kan dölja sig och finnas i bakgrunden av andra symtom. Därför är det viktigt att hålla barnet under observation och även ta reda på vilken form av trauma barnet har varit med om och hur det kan ha påverkat barnet. Barnen har olika förmåga att acceptera det som har hänt och att bearbetar det i varierande takt under själva återhämtningsprocessen och är i behov av en trygg och fast tillvaro (Fazel & Stein, 2003). De traumatiserade barnen kan därmed bli osociala,

tillbakadragna och deprimerade, vilket kan leda till olust att utföra dagliga aktiviteter och även fritidsaktiviteter (Kohli & Mather, 2003).

I ett flertal studier (Rodger & Ziviani, 2006; Hammell, 2004; Fazel & Stein, 2003; Precin & Champagne, 2011) har konstaterats att många av dessa barn/ungdomar kan må bättre efter att

ha fått rätt arbetsterapeutisk hjälp. Stöd med vardagliga aktiviteter samt att skapa nya meningsfulla aktiviteter som arbetsterapeutisk intervention, kan ge traumatiserade barn möjlighet till att återfinna mening i livet. Att förebygga eller förbättra ohälsa med aktiviteter, genom engagemang i dagliga aktiviteter och meningsfulla aktiviteter, kan öka självkänslan och därmed minskar/förebygger psykisk ohälsa (Eklund, 2010).

Problemformulering

Utifrån ovanstående litteraturgenomgång visar studier att ensamkommande flyktingbarn löper stor risk för psykisk ohälsa, vilket i sin tur även kan leda till aktivitetsförlust.

Aktivitetsförlusten i sin tur påverkar inte bara barnen negativt utan även samhället och kostnader för vård och sociala system. En bättre hälsa och välbefinnande kan ges barnen genom arbetsterapeutiska interventioner för att stödja barnen i deras vardag. Om aktivitetens betydelse för ensamkommande flyktingbarns hälsa inte uppmärksammas, finns det risk att barnen drabbas av kronisk ohälsa, vilket då drabbar samhällskostnaderna under en lång tid. Det finns lite forskning om aktivitetens betydelse och behovet av stöd med vardagliga aktiviteter för ensamkommande flyktingbarn utifrån ett arbetsterapeutiskt perspektiv. Därför är det av vikt att göra en översikt av litteraturen, ge en beskrivning av aktiviteters betydelse för ensamkommande flyktingbarn och behovet av stöd i barnens vardagliga aktiviteter.

Syfte

Syftet med denna studie är att genom en litteraturöversikt beskriva aktiviteter och dess betydelse för ensamkommande flyktingbarn.

Metod

Design

För att besvara syftet har författarna valt att göra en allmän litteraturöversikt över området. Detta innebär att studien ger en beskrivning av redan befintlig information inom ämnet för att skapa en överblick och fördjupad kunskap inom området. Eftersom författarna fann få studier som beskriver arbetsterapi för ensamkommande flyktingbarn valdes även studier från andra områden än arbetsterapi. Litteraturstudien baseras både på kvalitativa och kvantitativa studier. Detta i enlighet med Friberg (2012) för att åstadkomma en beskrivande sammanfattning av

det studerade området. Resultatet utgörs av 18 vetenskapliga artiklar som underlag för analys av data.

Litteratursökning

Litteratursökningen inleddes utifrån ett helikopterperspektiv (Friberg, 2012) genom att först läsa artiklarnas titel och sedan abstrakt för att kunna få ett helhetsbegrepp över området och få en översiktsbild av artiklarna. Med utgångspunkt från studiens syfte har data samlats in genom val av vetenskapliga artiklar och rapporter utgivna av universitet/högskolor i olika databaser. Sökning på relevanta artiklar gjordes under december 2015 och juni 2016. Litteratursökningen utfördes via Luleå tekniska universitets bibliotek och genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL, Web of Science och Google Schoolar. För att få fram relevanta artiklar har sökningen gjorts i samtliga databaser då dessa databaser publicerar vetenskapliga artiklar inriktade mot vård och paramedicin, vilket innefattar även arbetsterapi. Databasen Google Schoolar har använts för att öka bredden i sökningarna. Information söktes även i rapporter hos olika myndigheter som till exempel Migrationsverket. Eftersom

databaserna inte med säkerhet visar relevant litteratur, genomfördes även en manuell sökning i de valda artiklarnas referenslistor (Friberg, 2012). Sökorden valdes utifrån syftet och

problemområdet. Olika sökord har lagts till och tagits bort för att få ett relevant resultat. Författarna tog kontakt med bibliotekarien på Luleå tekniska universitet för att diskutera urval av sökord, sökordskombinationer och sökmotorer. De sökord som användes var; occupational therapy, unaccompanied children, refugee children, traumatized children, daily activity. Sökorden skulle finnas i artiklarnas titel eller abstrakt. För att få så relevanta artiklar som möjligt har söktermen AND använts (Willman, Stolz & Bahtsevani, 2011).

Sökordskombinationen visas i tabell 1 och har valts att användas i samtliga databaser då de visade sig ge bra träffar och relevanta artiklar (Bilaga 1). Syftet med sökningen var att få så aktuella artiklar som möjligt.

Urval

Sökningen gav 671 artiklar (Bilaga 1). Av de 671 träffarna exkluderades 210 artiklar vars titel inte överensstämde med studiens syfte eller att de återkom i flera databaser. Vid steg två läste författarna abstrakt på de 461 kvarstående artiklarna och valde ut 106 artiklar som var

granskning. Totalt exkluderades 88 artiklar då de inte stämde in med studiens syfte och inte beskrev faktiska aktiviteter. De 18 kvarstående artiklarna lästes och diskuterades av båda författarna. Kvalitén på de 18 kvarstående artiklarna granskades utifrån Fribergs

kvalitetsgranskningsfrågor (Friberg, 2012). Då artiklarna uppfyllde

kvalitetsgranskningsfrågorna exkluderades ingen artikel utan samtliga inkluderas i studien. För att få en så heltäckande sökning som möjligt valdes även en manuell sökning för att säkra att inga artiklar missades som kunde vara av relevans för just denna studie. I den manuella sökningen återfann författarna inga artiklar som inte redan fanns i sökningen i databaserna. En översikt av utvalda vetenskapliga artiklar presenteras i bilaga 2.

Dataanalys

Dataanalysen gjordes i tre steg i enlighet med Friberg (2012). Först läste författarna flera gånger metodiskt igenom de 18 artiklarna för att skapa en förståelse och få en täckande och övergripande helhetsbild. Vid andra steget sammanfattade författarna varje artikel i en översiktstabell (bilaga 2) där artiklarnas titel, syfte, metod, resultat och slutsats presenteras. Därefter jämfördes artiklarna med varandra och analyserades utifrån likheter och skillnader avseende studiens syfte. Det tredje och sista steget bestod av sammanställning av analysen och av artiklarnas resultat, i syfte att få ett beskrivande och heltäckande dataunderlag. Sammanställningen av studiens resultat fokuserar på betydelsen av aktiviteter i

flyktingbarnens liv och hur olika aktiviteter kan påverkar flyktingbarnens hälsa. Resultatet presenteras utifrån vardagliga aktiviteter och kategoriseras i 'Struktur i vardagen ger en bra känsla', 'Aktiviteter för nöjes skull kan öka delaktigheten', 'Skolan som stöd för att finna nya roller'. Vid analysen av artiklarna har författarna, var för sig, granskat dessa för att därefter tillsammans diskutera innehållet och vad som var relevant för studien (Friberg, 2012).

Etiska reflektioner

Denna studie bygger på vetenskapliga artiklar och därmed torde de etiska riskerna vara små. Vinsten med denna studie är att öka kunskapen och förståelsen för ensamkommande

flyktingbarn och deras behov av aktivitet samt belysa arbetsterapeutens roll och möjlighet att kunna bistå med att minimera ohälsa och minska kostnader för samhället. Problemet med att finna relevant litteratur kan troligtvis ha berott på att området är outforskat sedan tidigare. Författarna har funnit få studier gjorda som berörde arbetsterapi för flyktingbarn. De studier

som har funnits och studerats beskriver ofta problemet med inaktivitet orsakad av stress eller tidigare trauma hos vissa flyktingbarn. Därför ser författarna studien, vilket är en

sammanställning av andra relevanta studier, som en vinst då studien belyser problemet och möjliga åtgärder. Merparten av litteraturen som legat till grund för studien är på engelska, då dessa innehåller tillförlitlig data för vårt arbete. Målet är att genom studien lyfta fram

aktivitetens betydelse för ensamkommande flyktingbarn. Författarna hoppas att studien väcker uppmärksamhet och skapar nya frågeställningar som därmed ökar intresset för forskningen och skapar utveckling inom området. Författarnas intention var att förtydliga problemet och behov av aktivitet men studierna i databasen brister i tillförlitlighet och slutsatsen blir att tidigare forskning enbart, till den del, som gäller ohälsa kunde styrkas. Författarna konstaterade även att det är en andrahandstolkning som gjorts utifrån andras texter och studier, vilket författarna har tolkat utifrån sitt specifika sätt att tänka. Slutsatsen som författarna har gjort är att denna studie, som belyser flyktingbarnens situation och aktiviteters möjliga positiva inverkan, enbart ger utvidgad kunskap och utgör liten risk för negativ

feltolkning, speciellt då aktiviteters positiva inverkan styrks i författarnas studie.

Resultat

Utifrån 18 utvalda artiklar beskriver studien aktivitetens innebörd och dess betydelse för ensamkommande flyktingbarn. Samtliga studier visade att det finns ett samband mellan aktivitet, hälsa och välbefinnande hos ensamkommande flyktingbarn. Resultatet av artikelanalyserna bildade tre kategoriområden; Struktur i vardagen ger en bra känsla,

Aktiviteter för nöjes skull kan öka delaktigheten samt Skolan som stöd för att finna nya roller. Dessa bildar huvudkategorierna i denna studie och presenteras som aktiviteter som påverkar nivån av barnens hälsa.

Struktur i vardagen ger en bra känsla

I denna kategori beskrivs utifrån de analyserade artiklarna olika aspekter av hur aktiviteters struktur kan stödja ensamkommande flyktingbarn och på det sättet bidra till positiva känslor. Kategorin beskriver vikten av en strukturerad miljö, välbekanta aktiviteter och stöd av vuxna. Resultatet av analysen visade på att en tydlig struktur i det dagliga livet var av betydelse för hälsa och välbefinnande för ensamkommande flyktingbarn, exempelvis duscha, äta och sova. Att strukturera vardagliga aktiviteter bidrog till en ökad självständighet och självkänsla hos

barnen. Barnen får en identitet och därmed känner de meningsfullhet i tillvaron (Johansson, 2010; Erlandsson-Björk & Wahlström, 2015; Bengtsson-Kung & Kling, 2008;

Wallin-Jakobsson & Pettersson, 2015; Conse & Lundin, 2012). Även Loughry, Ager, Flouri, Khamis, Afana och Qouta (2006) och Johansson (2010) belyser i sina studier vikten av att skapa struktur för de ensamkommande flyktingbarnen. Detta genom att skapa en strukturerad miljö i den omgivning barnen flyttar till, vilket även har betydelse för hälsa och välbefinnande. Att komma till en miljö där det redan fanns vardagsrutiner och struktur bland barnen var positivt. Ytterligare en aspekt som framkom var att välbekanta aktiviteter utfördes. Dessa aktiverades genom lek eller genom andra meningsfulla aktiviteter som barnen gjort i sina hemländer innan flykten (Derluyn &Broekaerts, 2007; Johansson, 2010; Loughry, Ager, Flouri, Khamis, Afana & Qouta, 2006; Ugurlu, Akca & Acarturk, 2016; Baggerly & Exum, 2007). I studierna påtalas fördelen med lek och bildterapi. I studierna framkom hur pedagoger bör leka med barnen för att kunna hjälpa dem i deras rehabilitering. Resultatet visade att barnen

återupptagit rutiner och upplevt en ökad stabilitet genom lek och bildterapi.

Analysen visade också på behovet av vuxnas stöd för att skapa struktur och rutiner (Aronsson, Wiberg, Sandstedt & Hjern, 2009; Loughry, Ager, Flouri, Khamis, Afana & Qouta, 2006; Lustig, Kia-Keating, Knight, Geltman, Ellis, Kinzie, Keane & Saxe, 2004; Aronsson, Wiberg, Sandstedt & Hjern, 2009; Morville, Erlandsson, Eklund, Danneskiold-Samsoe, Christensen & Amris, 2014). Det visade sig att genom en strukturerad miljö och genom olika aktiviteter, fick barnen det emotionella stöd som barnen behövde från vuxna. Genom den strukturerade miljön som byggdes upp tillsammans med de som var delaktiga kring barnen fick de den stabilitet de behövde. Analysen visade vikten av en strukturerad vardag och hur vuxna kunde agera för att skapa rutiner för att hjälpa barnen att återta vardagliga rutiner som barnen tidigare haft. Studierna påtalar vikten av att skapa och återställa aktiviteter genom personer i deras nära omgivning som vet och förstår hur de på bästa sätt ska kunna bistå barnen. Analysen av studierna visade också på de problem som kan uppstå om strukturen i vardagen inte finns för de ensamkommande flyktingbarnen (Aronsson, Wiberg, Sandstedt & Hjern, 2009; Wallin-Jakobsson & Pettersson, 2015).

Aktiviteter för nöjes skull kan öka delaktigheten

Utifrån de analyserade artiklarna framkom olika aspekter av att fritidsaktiviteter upplevdes som roliga och kunde bidra till en känsla av delaktighet. Kategorin beskriver aktiviteter som

bidrar till en känsla av 1) delaktighet i samhället och 2) gemenskap med andra barn samt 3) aktiviteter för att uttrycka känslor. Analysen av artiklarna visade att dessa kategorier kunde identifieras i studier gjorda av flertal forskare (Ugurlu, Akca & Acarturk, 2016; Erlandsson-Björk & Wahlström, 2015; McMillan, Ohan, Cherian & Mutch, 2015; Wallin-Jakobsson & Pettersson, 2015; Johansson 2010). Artiklarna visade att gemenskapen med andra barn där möjligheten erbjöds att uttrycka sig i aktiviteter, bidrog till en känsla av samhörighet och ökat aktivitetsbehov. Kategorierna beskrev olika former av aktiviteter och däribland

nöjesaktiviteter som fotboll, simning och friluftsliv, vilka bidrog till ökad kommunikation och samhörighet med andra barn. Vissa artiklar berörde även bildterapi och analyserna visade att barn som även får uttrycka sig med hjälp av bildterapi lättare kunde förmedla sig och därmed lättare stimulerades att delta i fler aktiviteter (Jensen, Fjermestad, Granly & Wilhelmsen 2015; Ugurlu, Akca & Acarturk, 2016). Artiklar (Johansson, 2010; Erlandsson-Björk & Wahlström, 2015; Bengtsson-Kung & Kling, 2008; Wallin-Jakobsson & Pettersson, 2015; Aronsson, Wiberg, Sandstedt & Hjern, 2009; Ugurlu, Akca & Acarturk, 2016; Copley, Turpin, Gordon & McLaren, 2011; Malmsten, 2014; Werge-Olsen & Vik, 2012; McMillan, Ohan, Cherian & Mutch, 2015) visade att meningsfulla aktiviteter, så väl som ADL-aktiviteter samt fritidsaktiviteter, upplevdes som tillfredsställande och tillförde energi och återhämtning. Det framgick av studierna att meningsfulla fritidsaktiviteter kan leda till att flyktingbarnen lättare tar till sig andra aktiviteter och känner en gemenskap med andra barn. Artiklarna visade att aktiviteter förändrade situationen efter migrationen samt underlättade utförandet av meningsfulla aktiviteter och ledde till förbättrad hälsa hos barnen.

Det framkom däremot i studier av Erlandsson-Björk och Wahlström, (2015); Aronsson, Wiberg, Sandstedt och Hjern, (2009); Bengtsson-Kung och Kling (2008) att för många fritidsaktiviteter kan leda till stress och ohälsa hos barnen. Effekten enligt studien kan bli att andra aktiviteter blir lidande. Avsaknad av meningsfulla aktiviteter kan resultera i att barnen hamnar i utanförskap och har därmed svårigheter att komma igång med aktiviteter som är av betydelse för rehabiliteringen, vilket kan leda till depression och isolering. Artiklarna visade även att om barnen fick meningsfulla aktiviteter fick de också en gemenskap med andra barn och har därmed en delaktighet i samhället (Jensen, Fjermestad, Granly & Wilhelmsen 2015; McMillan, Ohan, Cherian & Mutch, 2015). Därför är det viktigt med balans mellan

Skolan som stöd för att finna nya roller

Inom denna kategori beskrivs vilken inverkan skolans aktiviteter har på flyktingbarnen och barnens möjlighet till utveckling och delaktighet tillsammans med andra barn. Resultatet av de analyserade artiklarna på skolrelaterade aktiviteter har visat att barn blir lättare integrerade i samhället genom stöd av aktiviteter i skolan. Gemenskapen som uppstår bidrar i sin tur till att barnen blir mer mottagliga och tar in den nya kulturen lättare (Wallin-Jakobsson & Pettersson, 2015; Copley, Turpin, Gordon & McLaren, 2011; Huemer, Karnik, Voelkl-Kernstock, Granditsch, Dervic, Friedrich & Steiner, 2009). Det framkom även att barnen fick ett bredare socialt nätverk och att det bidrog till delaktighet i aktiviteter tillsammans med andra barn. Även delaktigheten inom skolans verksamheter bidrog till att barnen blev mer engagerade och utvecklade social kompetens till andra barn (Werge-Olsen & Vik, 2012; Copley, Turpin, Gordon & McLaren, 2011; Wallin-Jakobsson & Pettersson, 2015; Erlandsson-Björk & Wahlström, 2015).

Vidare framkom att aktiviteter i skolan kunde leda till att flyktingbarnen kände sig mer integrerade i samhället och att barnen fick en mer positiv uppfattning om samhället. Flyktingbarnen kände sig mindre isolerade och lade därför större fokus på yttre aktiviteter. Barnen fick även möjlighet att lära känna den nya kulturen och bekanta sig med de nya traditionerna som fanns runt omkring och gav därmed en bättre integrering och tillhörighet. En positiv effekt som påtalades var att med skolutbildning fick barnen en bättre språklig utveckling och därmed en samhörighet med andra barn (Wallin-Jakobsson & Pettersson, 2015; Copley, Turpin, Gordon & McLaren, 2011; Huemer, Karnik, Voelkl-Kernstock, Granditsch, Dervic, Friedrich & Steiner, 2009).

Vidare enligt några artiklar (Johansson, 2010; Huemer, Karnik, Voelkl-Kernstock,

Granditsch, Dervic, Friedrich & Steiner, 2009; Copley, Turpin, Gordon & McLaren, 2011) visade det sig att om barnen fick mycket stimulans i form av många aktiviteter, så kunde det rubba aktivitetsbalansen. Risken fanns att det istället kunde leda till sämre hälsa och problem med struktur i vardagen. Effekten kan även resultera i isolering. I en sådan situation behöver fokus läggas på balans och stabilitet i syfte att nå en stabil och strukturerad tillvaro. Det kan exempelvis uppnås genom att schemalägga aktiviteter som ger struktur och som bidrar till ett socialt nätverk med andra barn och därmed delaktig i samhället (Johansson, 2010; Huemer, Karnik, Voelkl-Kernstock, Granditsch, Dervic, Friedrich & Steiner, 2009; Copley, Turpin, Gordon & McLaren, 2011; Aronsson, Wiberg, Sandstedt & Hjern, 2009; Derluyn &

Broekaert, 2007; Werge-Olsen & Vik, 2012; Loughry, Ager, Flouri, Khamis, Afana & Qouta, 2006; McMillan, Ohan, Cherian & Mutch, 2015; Morville, Erlandsson, Eklund, Danneskiold-Samsoe, Christensen & Amris, 2014; Jensen, Fjermestad, Granly & Wilhelmsen, 2015). Vidare visade resultatet att skolan bidrog till att nya roller skapas, vilket leder till ökad självkänsla och bättre hälsa. Detta styrks genom studier där det framgår att roller skapar struktur, bidrar till barnens delaktighet, ger barnen trygghet samt att de skapar gruppidentitet. Genom de nya rollerna i skolan blir flyktingbarnen delaktiga i skolans aktiviteter och därmed ökas deras självkänsla och trygghet vilket beskrivs i några studier (Wallin-Jakobsson & Pettersson, 2015; Erlandsson-Björk & Wahlström, 2015).

Resultatdiskussion

Syftet med studien var att genom en litteraturöversiktbeskriva aktiviteter och dess betydelse för ensamkommande flyktingbarn. Genom studien framkom behovet av olika former av aktiviteter, stöd och struktur. Meningsfulla aktiviteter visade sig ha inverkan på

ensamkommande flyktingbarns välmående och delaktighet genom att den ger struktur, delaktighet och skapar nya roller.

Resultatet av studien har visat att arbetsterapeutiska interventioner och skapandet av meningsfulla aktiviteter, som bildterapi och att schemalägga dessa, skapar strukturen och rutinerna som kan stödja ensamkommande barn att förebygga eller minska ohälsa, som nämns i en studie (Loughry, Ager, Flouri, Khamis, Afana & Qouta, 2006). I resultatet beskrivs vikten av aktiviteter för hälsa, vilket också beskrivs av Kielhofner (2012). Det beskrivs som att människan är skapad med ett inre behov av att utföra aktiviteter. Han beskriver att utförandet av dagliga aktiviteter som att leka eller gå i skolan utvecklar individens kapacitet,

handlingsmönster och insikten om sig själv samt förståelse för världen. Därför anses aktiviteter vara av stor vikt för hälsan då aktiviteter bidrar till individens utveckling (Kielhofner, 2012).

Studiens fokus ligger på aktivitetens betydelse för ensamkommande flyktingbarns hälsa. Resultatet av studien visar att aktiviteter har en positiv inverkan på ensamkommande

flyktingbarn. Vilket i sin tur kan bidra till delaktighet och integration i samhället och därmed gynnas barnens hälsa. I flertalet artiklar (Johansson, 2010; Erlandsson-Björk & Wahlström, 2015; Bengtsson-Kung & Kling, 2008; Wallin-Jakobsson & Pettersson, 2015; Loughry, Ager,

Flouri, Khamis, Afana & Qouta, 2006) togs vikten av struktur upp och påvisade att tillsammans med rutiner skapade dessa stabilitet och trygghet, vilket de ensamkommande flyktingbarnen upplevde som positivt. Det framgick även att strukturen i vardagen ökade barnens självkänsla. Och resultatet av studien påvisar att struktur är en del av grunden till en fungerande vardag.

I resultatet framkom att aktiviteter som görs för nöjes skull också kan öka delaktigheten. Exempelvis interventioner såsom lek och bildterapi, som användes som nöjesaktiviteter för att få en känsla av delaktighet och tillfredsställelse (Jensen, Fjermestad, Granly & Wilhelmsen 2015; Ugurlu, Akca & Acarturk, 2016). Detta överensstämmer med Kielhofners beskrivning (2012) om hur aktiviteter som en arbetsterapeutisk intervention kan bidra med ökad känsla av delaktighet och ger bättre hälsa. Kielhofner (2012) menar att aktiviteter i vardagen är viktiga för individens välbefinnande och främjar hälsan, då det ger en känsla av delaktighet. Enligt de pedagogiska modellerna MOHO (Kielhofner, 2012) och OTIPM (Fisher, 2009) kan personens delaktighet i utförandet av aktiviteter främjas genom stöd och samspel från arbetsterapeuten. Fisher (2009) och Kielhofner (2012) menar att arbetsterapeuterna, genom att använda aktivitet som mål och medel, kan stödja personen till att vara delaktig i aktiviteter och därmed främja hälsa och välbefinnande.

Så är även skolaktiviteter av stor betydelse för ensamkommande flyktingbarns hälsa som vi belyser i studiens resultat. I skolan kan de ensamkommande flyktingbarnen tillsammans med andra, både stärka sin befintliga identitet och utveckla nya roller i grupper och integreras därmed lättare. Detta överensstämmer med MOHO’s teori-modell (Kielhofner, 2012), där beskrivs samspelet mellan individens roller och aktiviteters påverkan. Människor identifierar sig med sina roller och enligt Kielhofner (2012) styr roller människors handlingar. Genom att vara delaktig i olika aktiviteter skapas en egen identitet i aktiviteten. Det vill säga genom att barnen deltar i skolaktiviteter, skapas känslan av delaktighet och stärker därmed deras självkänsla och identitet (Erlandsson-Björk & Wahlström, 2015; Kielhofner, 2012). Av resultatet framgår att skolan har en stor roll i barnens utveckling av identiteten. Genom att barnen intar olika roller i skolan, exempelvis kamratrollen, elevrollen, lagkamratrollen och så vidare, kan deras självkänsla och identitet utvecklas. Även den sociala miljön utanför skolan med möten med andra människor och samspelet mellan dessa har stor betydelse i barnens

identitetsutveckling(Hammarén & Johansson, 2009; Johansson & Lalander, 2010; Bjurkbäck, 2012).Även den naturliga språkutvecklingen visade sig vara av betydelse enligt studiens resultat och bidrog till mer delaktighet och stabilitet som också beskrivs i några studier (Walin-Jakobsson & Pettersson, 2015; Copley, Turpin, Gordon & McLaren, 2011; Huemer, Karnik, Voelkl-Kernstock, Granditsch, Dervic, Friedrich & Steiner, 2009).

Efter traumatiska upplevelser mister barnen i vissa fall intresset för skolan och andra

aktiviteter enligt Baggerly och Exum (2007). Därför blir det tydligt i resultatet av studien att skolan är en viktig miljö och en social mötesplats som ska möjliggöra för barnen att känna sig delaktiga.

Resultat av studien belyser värdet av utförandet av olika meningsfulla aktiviteter vid risk för eller redan uppkommen ohälsa. Detta överensstämmer med Erlandsson och Persson (2014) som har skrivit i sin ValMO-modell om aktivitetens värde och mening för människan. ValMO-modellen beskriver människans upplevelse av mening i aktiviteten och på vilket vis aktiviteter har olika värde för varje enskild individ. Detta överensstämmer med denna studie då vi kan konstatera att utförandet av olika aktiviteter upplevs olika meningsfulla av de ensamkommande flyktingbarnen. Vidare stärker det slutsatsen att aktiviteter påverkar positivt i försöken att integrera i samhället då majoriteten av artiklarna som granskades talar för att barnen behöver meningsfulla aktiviteter för att känna sig inkluderade i samhället och känna en tillhörighet.

Metoddiskussion

Metoden som användes i denna litteraturstudie är en litteraturöversikt (Friberg, 2012) för att skapa en sammanställning av ensamkommande flyktingbarns vardag och behovet av

aktiviteter. Artiklarna och studierna som analyserades är av vetenskaplig karaktär. Dessa samlades in från olika databaser och inkluderar både kvantitativa och kvalitativa studier för att få så stor bredd på materialet som möjligt (Friberg, 2012). Studien bygger på 18 artiklar, vilka är genomförda i Sverige, Turkiet, Tyskland, Palestina, Australien, Danmark, Belgien, Norge och USA. Databaser som valdes var PubMed, CINAHL, Web of science och Google

Schoolar. Fördelen med dessa databaser är att de är kopplade till medicin och även till arbetsterapi, rehabilitering och omvårdnad, vilket bör öka studiens tillförlitlighet.

Författarna tog kontakt med olika bibliotekarier i syfte att få en så heltäckande sökning som möjligt. Detta då universitetets bibliotekarier har kunskaper och vana att söka relevant litteratur, vilket stärker reliabiliteten i denna studie. De rekommenderade ovan nämna sökmotorer som vi använt oss av. Vidare stärktes artiklarnas validitet genom att de finns i flertalet av dessa sökmotorer. En bibliotekarie beskrev även ett tillvägagångssätt för att hitta artiklar i fulltext som finns i Luleås Tekniska Universitets databaser. Då sökningen av artiklar gjordes i vårdinriktade databaser i enlighet med arbetsterapeutiska aktiviteter, stärker detta studiens trovärdighet och syfte. Det finns fler databaser att söka i, men vi ansåg vår studie tillräckligt säkrad med det antal artiklar och studier vi fann.

De valda artiklarna består av vetenskapliga artiklar och uppsatser. Författarna inkluderade några svenska C-uppsatser i studien, vilket påverkar studien i form av att det är

kandidatuppsatser med kanske bristande kvalitet. Författarna valde ändå att använda dessa då de gav ett svenskt perspektiv och även om det kan leda till att minska studiens trovärdighet, vilket vi vill påpeka här. Författarnas val att inkludera dem i studien var för att få ett tydligare svenskt perspektiv. C-uppsatserna bedömdes dessutom att vara väl underbyggda och

besvarade syftet och var på så sätt relevanta för vår studie.

Nackdelen med valet av ämnet är begränsningen i antalet valida studier och att de kanske inte alltid ger exakt rätt form av information som efterfrågas. Exempelvis kunde artiklarna beröra andra professioner än arbetsterapeutens. Ändå kunde vi använda oss av artiklarna genom att plocka ut relevanta delar som tillsammans kunde ge användbara svar. Författarna gjorde en undersökning mellan 2015-2016, i syfte att se vilka studier som fanns tillgängliga för att genomföra en studie. Författarna upptäckte till sin förvåning att det var få studier som gjorts just inom detta område, inte bara inom arbetsterapi utan det var även få studier inom andra ämnesområden. Författarna har sedan denna upptäckt konstaterat att ett nytt antal studier inom området genomförts där terapeutiska åtgärder föreslås som författarna i sitt examensarbete kunde bygga vidare på. Men då det inte fanns så många studier relaterade till arbetsterapi har även studier tillhörande andra professioner analyserats. Vilket kan ha påverkat studiens egna inriktning på aktiviteter för arbetsterapi, men då artiklarna bedömdes vara vetenskapligt intressanta med relevant information, valde författarna att inkludera dem i sin studien. Utifrån den relevanta informationen har vi diskuterat hur arbetsterapi kan användas för att minska aktivitetsförlust och ohälsa hos ensamkommande flyktingbarn.

Styrkan med en litteraturstudie är att information kan presenteras för läsaren inom ett smalt område. Det i sin tur kan föra med sig svagheten att felaktiga slutsatser kan dras då väldigt liten finns i ämnet (Forsberg & Wengström, 2003).

En fördel däremot med den här typen av studie var att det gav oss en överblick av nuvarande forskning, vilket underlättade kartläggning av problemområdet.

Genom aspekter på liknande frågeställningar i de olika artiklarna kunde vi bilda oss en bra uppfattning om behov och möjliga aktiviteter och åtgärder. Vi arbetade oss fram genom att analysera texterna och fick därmed tillräckligt med material och ett tillförlitligt resultat som stärkte oss i vår uppfattning med svar på de frågor som syftet baseras på.

En annan svag punkt som kan diskuteras är valet av en litteraturöversikt där analysen gjorts på material någon annan har sammanställt. Vilket kan leda till missvisande tolkning av innehållet då ingen kontakt tagits med författarna (Friberg, 2012).

För att säkra tillräckligt många artiklar som stärkte vår uppfattning och validiteten i studierna, gjordes en jämförelse mellan artiklarna. Ibland var artiklarna återkommande och stärkte därmed vår uppfattning om validiteten. För att ytterligare säkra validiteten begränsades artiklar till åren 2005-2016. I de fall då artiklar snuddade vid vår fråga men inte helt

besvarade vår fråga i syftet, bedömdes dessa som irrelevanta källor. Sökorden som valdes var: Occupational therapy, unaccompanied children, refugee children, traumatized children och daily activities. Dessa kombinerades på olika sätt för att få fram en så heltäckande sökning som möjligt. Syftet med granskningen var att få en så stor helhet för studien som möjligt. Författarna har inledningsvis gjort en tydlig struktur för sökningen och noggrant valt sökord som sedan använts under hela sökprocessen och därmed ökat tillförlitligheten. De valda artiklarna lästes och granskades av båda författarna var för sig för att minska risken för feltolkningar, vilket stärker reliabiliteten för studien. Efter detta sammanförde författarna fynden och granskade dem tillsammans.

Slutsats

Ämnet är intressant då antalet ensamkommande flyktingbarn har ökat sedan krigen i världen tilltagit och att det enligt de studier och artiklar vi läst framkommit att insatserna för dessa barn är bristfälliga.

Resultatet av litteraturstudien visade betydelsen av aktiviteter för ensamkommande flyktingbarn. Det framkom att olika aktiviteter skapade rutiner, struktur, nya roller och

identitet, delaktighet i aktiviteter och i samhället och därmed en god hälsa. Vår studie bidrar till en ökad förståelse för aktivitetens betydelse för ensamkommande flyktingbarn och

arbetsterapeutiska interventioner i form av aktivitetsträning och skapande aktiviteter för denna grupp.

Ytterligare studier behövs som kan belysa och utveckla vad vi som arbetsterapeuter kan bidra med för att underlätta ensamkommande flyktingbarns situation. Berörda instanser behöver informeras om nya vetenskapliga upptäckter som framkommer så att insatser ska kunna göras som stödjer ensamkommande barn att bättre kunna anpassa sig och inlemmas i samhället och därmed effektiviseras hela processen.

Referenslista

Adam, H., & Van-Essen, J. (2004). In-Between: Adolescent Refugees in Exile. New York: Brunner Routledge.

Aronsson, B., Wiberg, C., Sandstedt, P., & Hjern, A. (2009). Asylum-seeking children with severe loss of activities of daily living: clinical signs and course during rehabilitation. Children Clinic Södersjukhuset, 98, 1977-1981. DOI:10.1111/j.1651-2227.2009.01499.x. Axelsson, Å., Granskär, I. M., & Höglund-Nielsen, B. (2012). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur.

Baggerly, J., & Exum, H. A. (2007). Counseling Children After Natural Disasters: Guidance for Family Therapists. The American Journal of Family Therapy, 36(1): 79-93. DOI:

10.1080/01926180601057598.

Bass-Haugen, J., Henderson, M.L., Larson, B.A., & Matuska, K. (2005). Occupational issues of concern in populations. In C.H. Christianssen, C.M. Baum, & J. Bass-Haugen (Eds.), Occupational Therapy: Performance, participation and well-being. (3rd ed). Thorofare, NJ: SLACK Incorporated.

Bean, T. M. (2006): Assessing the psychological dis- tress and mental healthcare needs of unaccom- panied refugee minors in the Netherlands. Doc- toral dissertation. Leiden: Leiden University. Från:

http://www.evasp.eu/attachments/096_Assessing%20the%20Psychological%20Distress%20a nd%20Mental%20Healthcare%20Needs%20of%20Unaccompanied%20Refugee%20Minors %20in%20the%20Netherlands.pdf

Bengtsson-Kung, J., & Kling, I. (2008). Hur kan arbetsterapeuten stödja flyktingbarn i Sverige? [Elektroniskt]. (Kandidatuppsats). Lund universitet. Från:

http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1316661&fileOId=13166 62

Bjurbäck, L. (2012). Elevers identitetsskapande. En studie om elevers olika identiteter/roller i skolan. (Kandidatuppsats). Karlstad Universitet. Från:

http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:567310/FULLTEXT01.pdf

Bungay, H., & Vella-Burrows, T. (2013). The effects of participating in creative activities on the health and well-Boeing of children and young people: a rapid review of the literature. Perspectives in public health, 133(1), 44-52. doi: 10.1177/1757913912466946.

Conse, J., & Lundin, L. (2012). Anhöriga och närstående. I L. Lundin, & Z. Mellgren (Red.). Psykiska funktionshinder (2 uppl.). (s. 43-60). Stockholm: Studentlitteratur.

Copley, J., Turpin, M., Gordon, S., & McLaren, C. (2011). Development and evaluation of an occupational therapy program for refugee high school students. Australian Occupational Therapy Journal, 58(4): 310-6. doi: 10.1111/j.1440-1630.2011.00933.x

Creek, J., & Lougher, L. (2008). Occupational Therapy and mental health (4th ed.) Phiadelphia: Churchill Livingstone.

Derluyn, I., & Broekaert, E. (2007). Different perspectives on emotional and behavioural problems in unaccompanied refugee children and adolescents. [Elektronisk version]. Ethnicity and Health, 12(2), s.141-162.

Eklund, M. (2010). Aktivitet, hälsa och välbefinnande. I M. Eklund., B. Gunnarsson, & C. Leufstadius (Red.), Aktivitet & relation: mål och medel inom psykosocial rehabilitering (s.19- 40,1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Elmeroth, E., & Häge, J. (2009). Flyktens barn: Medkänsla, migration och mänskliga rättigheter. 1.upp1. Lund: Studentlitteratur.

Erlandsson-Björk, A.S., & Wahlström, A. (2015). Ensamkommande flyktingbarns vardag utifrån ett aktivitetsperspektiv - en intervjustudie med personal. [Elektroniskt] Lund universitet, Tillgänglig 2015-05-28 Från:

http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=5432041&fileOId=54320 42

Erlandsson, L.K., & Persson, D. (2014). ValMO-modellen - Ett redskap för aktivitetsbaserad arbetsterapi. Lund: Studentlitteratur AB.

Fazel, M., & Stein, A. (2003). Mental health of refugee children. Arch Dis Child 2002; 87: 366-70.

Fisher, A. G. (2009). Occupational Therapy Intervention Process Model: A model for planning and implementing top–down, client-centered, and occupation-based interventions. Ft. Collins, CO: Three Star Press.

Friberg, F. (2012). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (red) Dags för uppsats – Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur

Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter [FSA]. (2005). Etisk kod för arbetsterapeuter [Broschyr]. Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. Från:

http://www.arbetsterapeuterna.se/Min-profession/Kompetensutveckling/Forbundets-forlag/Etisk-kod-for-arbetsterapeuter-FSA-2012/

Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter [FSA]. (2010). Profession: Vad är arbetsterapi? Hämtad 30 augusti, 2010 från FSA:www.fsa.akademikerhuset.se/profession/vadarat/Sidor/default.aspx Grindberg, T., & Langlo-Jagtöien, G. (2000). Barn i rörelse. Lund: Studentlitteratur.

Hammarén, N., & Johansson, T. (2009). Identitet. Malmö: Liber AB

Hammell, K.W. (2004). Dimensions of meaning in the occupations of daily life. Canadian Journal of Occupational Therapy, 71(5), 296-305. Från

Huemer, J., Karnik, N. S., Voelkl-Kernstock, S., Granditsch, E., Dervic, K., Friedrich, M. H. & Steiner, H. (2009). Mental health issues in unaccompanied refugee minors. Child Adolesc Psychiatry Ment Health, 2;3(1):13. doi: 10.1186/1753-2000-3-13.

Jensen, T. K., Fjermestad, K. W., Granly, L., & Wilhelmsen, N. H. (2015). Stressful life experiences and mental health problems among unaccompanied asylum-seeking children. Clin Child Psychol Psychiatry, 20(1):106-16. doi: 10.1177/1359104513499356.

Johansson, S. (2010). Ensamkommande flyktingbarn: En studie om ungdomars aktiviteter i vardagen (C-uppsats, Lund universitet, Institutionen för hälsa, vård och samhälle). Från: http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1951837&fileOId=19518 38

Johansson, T., & Lalander, P. (2010). Vardagslivets socialpsykologi. Malmö: Liber AB Jorgensen, U., Melchiorsen, H., Gottlieb, A.G., Hallas, V., & Nielsen, C.V. (2010). Using the International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF) to describe the functioning of traumatised refugees. Torture: quarterly journal on rehabilitation of torture victims and prevention of torture, 20(2): 57-75.

Kielhofner, G. (2009). Conceptual foundations of occupational therapy practice (4rd ed.). Philadelphia: F. A. Davis Company.

Kielhofner, G. (2012). Model of human occupation: Theori and application. Stockholm: Studentlitteratur.

Kohli, R., & Mather, R. (2003). Promoting psychosocial well-being in unaccompanied asylum seeking young people in the United Kingdom. Child and Family Social Work, 8(3), 201–212. Hämtat från databasen Scholar with full text.

Lloyd, C., Waghorn, G., Lee-Williams, P.G., Harris, M., & Capra, C. (2008). Early Psychosis: Treatment Issues and the Role of Occupational Therapy. British Journal of Occupational Therapy, 71(7), 297-304.

Loughry, M., Ager, A., Flouri, E., Khamis, V., Afana, A.H., & Qouta, S. (2006). The impact of structured activities among Palestinian children in a time of conflict. Journal of child psykology and psychiatry and allied disiplines, 47(12): 1211-8 .

Malmsten, J. (2014). Unaccompanied children living in transitional houses. International Journal of Migration, Health and Social Care, 10(1): 18-35.

McMillan, K.K., Ohan, J., Cherian, S., & Mutch, R.C. (2015). Refugee children's play: Before and after migration to Australia. Journal av paediatrics and child health, 51(8): 771-7.

Migrationsverket. (2016). Barn i asylprocessen. Hämtad 2 april, 2016, från

http://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/Att-ansoka-om-asyl/Barn-i-asylprocessen.html

http://www.migrationsverket.se/Andra-aktorer/Kommuner/Om-ensamkommande-barn-och-ungdomar/Olika-myndigheters-ansvar.html

Migrationsverket. (2016). Statistik. Hämtat 20 januari, 2016, från

http://www.migrationsverket.se/Andra-aktorer/Kommuner/Om-ensamkommande-barn-och-ungdomar/Statistik.html

Morville, A.L., & Erlandsson, L.K. (2013). The experience of occupational deprivation in an asylum centre: The narratives of three men. Journal Of Occupational Science, 20(3), 212- 223. doi:10.1080/14427591.2013.808976

Morville, A.L., Erlandsson, L.K., Eklund, M., Danneskiold-Samsoe, B., Christensen, R., & Amris, K. (2014). Activity of daily living performance amongst Danish asylum seekers: a cross-sectional study. Torture: quarterly journal on rehabilitation of torture victims and prevention of torture, 24(1): 49-64.

Nestler, Z. (2007). Barn och migration. Utvärdering av projekt riktatde till barn och ungdomar med flykting -och invandrarbakgrund. Arvsfonden

Precin, P., & Champagne, T. (2011). The influence of posttraumatic stress disorder,

depression, and sensory processing patterns on occupational engagement: a case study. Work, 38(1), 67-75. doi:10.3233/WOR-2011-1105

Regeringens skrivelse 2009/10:233. Egenmakt mot utanförskap- Redovisning av regeringens strategi för integration. Stockholm: Regeringskansliet. Från Riksdagen,

http://data.riksdagen.se/dokument/GX03233

Rodger, S., & Ziviani, J. (Eds.). (2006). Occupational therapy Witherspoon children- understanding children´s occupations and enabling participation. Oxford: Blackwell publishing.

SFS 2010:800. Skollag. Stockholm: Sveriges riksdag.

Skolverket. (2016). Bristande motivation förklarar inte skolmisslyckanden. Hämtat 2016-05-20, från

Skolverket;http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/amnen- omraden/specialpedagogik/relationer-larande/bristande-motivation-forklarar-inte-skolmisslyckanden-1.256057

Socialstyrelsen. (Red.). (2001). Rehabiliteringsprocessen för personer med psykiska

funktionshinder, Intervjuer med individer och aktörer i sju områden. Stockholm: KopieCenter Socialstyrelsen. (2009). Migration och hälsa (Folkhälsorapport, nr 2009-126-71). Från: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2009/2009-126-71/Documents/13_Migration.pdf Socialstyrelsen. (2010). Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom 2010: stöd för styrning och ledning. Hämtad 2 oktober, 2016, från Socialstyrelsen, http://www.angest-stockholm.se/wp-content/uploads/2013/01/Socialstyrelsens-riktlinjer-depression-och-angestsyndrom.pdf

Socialstyrelsen. (2013). Ensamkommande barns och ungas behov: En kartläggning. Hämtad 30 maj, 2016, från Socialstyrelsen,

https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19276/2013-11-37.pdf Socialstyrelsen. (2013). Psykisk ohälsa bland unga (Underlagsrapport till barns och ungas hälsa, vård och omsorg, nr 2013-5-43). Hämtad 11 april, 2016, från Socialstyrelsen, https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19109/2013-5-43.pdf Socialstyrelsen. (2015). Psykisk ohälsa hos asylsökande och nyanlända migranter: Ett kunskapsunderlag för primärvården. Hämtad 15 maj, 2016, från Socialstyrelsen, https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19664/2015-1-19.pdf Stadnyk, R.L., Townsend, E.A., & Wilcock, A.A. (2010). Occupational justice. In C. H. Christiansen & E. A. Townsend (Eds.). Introduction to occupation: the art and science of living; new multidisciplinary perspectives for understanding human occupation as a central feature of individual experience and social organization. (2nd ed) Upper Saddle River, NJ: Pearson

Ugurlu, N., Akca, L., & Acarturk, C. (2016). An art therapy intervention for symptoms of post-traumatic stress, depression and anxiety among Syrian refugee children. An International Interdisciplinary Journal for Research, Policy and Care. DOI:

10.1080/17450128.2016.1181288.

United Nations Childrens Fund [Unicef]. (2008). Handbok om barnkonventionen. Upplaga 1:1. Stockholm: UNICEF Sverige.

United Nations Childrens Fund [Unicef]. (2015). Faktablad om barn på flykt i Sverige. Hämtad 20 januari, 2016, från: https://unicef.se/fakta/barn-pa-flykt-i-sverige

Vaulina, A., & Milosevic, D. (2011). Aktiviteter i arbete med barn från flyktingfamiljer. Intervjustudie med personal på Svenska röda korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade i Malmö (Examenarbete, Lund universitet, Institutionen för hälsa, vård och samhälle Avdelningen för arbetsterapi och gerontologi). Från

http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=2158072&fileOId=21580 73

Wallin, A.M., & Ahlström, G.I. (2005). Unaccompanied young adult refugees in Sweden, experiences of their life situation and well-being: a qualitative follow-up study. Ethnicity & Health, 10(2): 129-44. DOI:10.1080/13557850500071145

Wallin-Jakobsson, S., & Pettersson, M. (2015). Hur aktiviteter kan påverka upplevelse av hälsa bland friska och aktiva flyktingar- en intervjustudie [Elektroniskt] (Examenarbete, Lund universitet, Institutionen för hälsa, vård och samhälle Avdelningen för arbetsterapi och

gerontologi). Från

http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=8770644&fileOId=87706 45

Werge-Olsen, I.B., & Vik, K. (2012). Activity as a tool in language training for immigrants and refugees. Scandinavian Journal Of Occupational Therapy, 19(6): 530-41.

Doi:10.3109/11038128.2012.661455.

Whiteford, G. (2005). Understanding the occupational deprivation of refugees: a case study from Kosovo. Canadian Journal Of Occupational Therapy, 72(2): 78-88.

Wilcock, A. (2006). An Occupational Perspective of Health (2nd ed). Thorofare, NJ: Slack Incorporated.

Willman, A., Stoltz, P., & Bahtsevani, C. (2011). Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan forskning & klinisk verksamhet (3. rev. uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Bilaga 1.

Tabell 1. Sammanställning av litteratursökning

Databaser Sökords- kombination Antal träffar Antal lästa abstrakt Antal lästa artiklar Antal valda artikla r PubMed CINAHL Web of science Google Schoolar Refugee children AND activity 18 4 126 3 8 2 89 3 3 2 19 0 2 0 1 0 PubMed CINAHL Web of science Google Schoolar Refugee AND occupational therapy 24 11 29 135 17 8 20 91 8 2 7 13 3 0 1 1 PubMed CINAHL Web of science Google Schoolar Unaccompanied children AND health 108 7 154 8 84 4 99 3 23 1 17 0 3 0 1 0 PubMed CINAHL Web of science Google Schoolar Daily activity AND Trauma AND Refugee children 5 11 8 1 2 5 6 1 1 2 2 0 1 0 1 0 PubMed CINAHL Web of science Google Schoolar Arbetsterapi och ensamkommande flyktingbarn 0 0 0 19 0 0 0 19 0 0 0 6 0 0 0 4 Total antal artiklar 671 461 106 18

Bilaga 2.

Tabell 2 - Översikt av utvalda vetenskapliga artiklar

Artikel Syfte Metod/Design Resultat Slutsats/diskussio n Titel: 1.Ensamko mmande flyktingbar n: En studie om ungdomars aktivitet i vardagen Författare: Sofia Johansson Tidskrift: Institution för hälsa, vård och samhälle Årtal: 2010 Syftet med studien var att undersöka ensamkommand e flyktingbarns aktiviteter i vardagen, hur mycket tid man lägger på̊ vilka aktiviteter samt hur meningsfulla aktiviteterna är. Tvärsnittsstudi e med kvalitativ metod N= 4 Deltagarna i studien var 4 asylsökande ungdomar mellan 12-18 år som bodde i en transitboende. Tidsgrafer visar på̊ att majoriteten har liknande aktiviteter som bl.a. är att sova, äta, gå̊ i skolan, skoluppgifter, biblioteksbesök, Tv-tittande och att be. Aktiviteterna görs mestadels ensam, med en kompis/vän eller med flera kompisar/vänner. Ensamkommande flyktingbarn har aktiviteter och de har aktiviteter de finner meningsfulla. Det finns även ett konstant flöde av dessa vardagsaktiviteter. Aktiviteter visar sig mestadels i hemmet och väldigt få ute i samhället. Öka förståelse genom att ge ensamkommande barn möjlighet att berätta om sin vardag för att få känna större meningsfullhet kring sina vardagsaktiviteter. Öka förståelse om hur förändringar i vardagen kan förbättra de ensamkommande barnens livssituation. Titel: 2.Ensamko mmande flyktingbar ns vardag utifrån ett aktivitetspe rspektiv Syftet med studien var att genom

personalens uppfattningar och utifrån ett aktivitetsperspek tiv studera Kvalitativ studie med semistrukturera de intervjuer N= 8 Deltagarna i studien bestod

Det framkom att ungdomarna har stora möjligheter att välja sina fritidsaktiviteter. De får snabbt börja skolan, där de främst har fokus på̊ Ungdomarna har en variation i sin aktivitetsrepertoar och en viss möjlighet att påverka sin vardag. Risker finns som kan