_____________________________________________________
SOCIONOMPROGRAMMET
_____________________________________________________
”Det var ju den här vården jag
behövde”
1En jämförelse mellan ett klient- och behandlarperspektiv på
behandling vid rattfylleri
Maria Brennander & Johanna Pouzar
C-uppsats, 15 poäng Handledare: Max Hansson
Högskolan i Kalmar Humanvetenskapliga institutionen Vårterminen 2009
1
ABSTRACT
Authors: Maria Brennander and Johanna Pouzar
Statistics shows that drunk driving and relapse increases in the Swedish society and it’s a problem that can be considered worth examining because of all the negative
consequences that it conveys. To reduce the number of relapse it’s urgent that individuals that have been drunk and driving begins treatment and precedes it. The purpose of this study was to, from a client and therapeutic perspective, examine why drunk drivers begin treatment for their alcohol abuse and furthermore to investigate what’s important for the individual so that he completes the treatment. The study is built on eight interviews with both clients and therapists in the region of Kalmar in Sweden. The clients have been driving a car under the influence of alcohol, not any drugs. The individuals that has participated are men in the ages 25-60 years old. The
methodological approach isqualitative, moreover the study is descriptive and comparing. The intention was to seek comprehension about central factors in a successful treatment for clients. The research findings are fairly similar between the clients opinions and the therapists. Overall a respectful attitude and reception from the therapist has turned out to be important. Furthermore the relationship and support from the family, relatives and friends has turned out to be central for the clients to commence and continue treatment. The therapeutic relationship is another essential aspect. There’s no simple answer why individuals initiate and completes treatment, the causes are several and variety.
2
Innehållsförteckning
1.Inledning
...4
Problemformulering... 5 Syfte... 6 Frågeställningar ... 6 Dispostion... 72.Begreppsdefinitioner
...7
Missbruk och beroende... 7
Problematisk alkholkonsumtion/alkoholvanor... 8
3.Metod
...8
Utgångspunkter... 8 Urval ... 9 Intervjuförfarandet... 11 Analysförfarandet ... 13Validitet och reliabilitet... 14
Intern validitet... 14 Extern validitet... 15 Reliabilitet... 15 Etiska överväganden... 16 Källkritik... 17 Arbetsfördelning... 17
4.Tidigare forskning
...18
5.Teori
...21
Avvikande beteende ... 21 Skam ... 22 Bemötande ... 23 Motivation ... 246.Resultat och analys
...25
Presentation av respondenterna ... 25
Betydelsefullt för att påbörja behandling... 26
Negativa konskevenser... 26
Bemötande, motivation och tidpunkten för behandlingen ... 29
Övriga skäl till att påbörja behandling... 32
Betydelsefullt för att fullfölja behandling... 32
Klientens egna egenskaper och insikt om problemet... 32
3
Behandlarens bemötande... 35
Att möta personer med liknande erfarenheter... 37
Klientens inflytande... 38 Sammanfattning... 39
7. Diskussion
...42
Slutord ... 45 Referenser... 46 Bilagor ... 504
1. Inledning
Både alkohol- och drograttfylleriet har ökat i Sverige under de senaste åren, under 2008 anmäldes sammanlagt 31 032 förare för rattfylleri och grovt rattfylleri
(Brottsförebyggande rådet 2009 a, b). Alkohol försämrar bland annat syn- och reaktionsförmågan, minskar uppmärksamheten och kan leda till trötthet. Alkohol i samband med bilkörning ökar därmed riskerna i trafiken (Vägverket 2007 b, s. 5-6). Majoriteten av dem som kör alkoholpåverkade är yngre och medelålders män, men under de senaste åren har även andelen kvinnor ökat. (Vägverket 2007 a). Många rattfylleribrott upptäcks inte, vilket betyder att mörkertalet för brottet är stort. Enligt beräkningar från vägverket kör omkring 15 000 personer per dag alkoholpåverkade (Vägverket 2007 b, s. 8).
Bilkörning under alkohol- eller drogpåverkan är en olaglig handling och straffbart enligt svensk lag. Gränsen för rattfylleri går vid 0,10 milligram alkohol per liter i utandningen eller minst 0,2 promille alkohol i blodet. För en person som har dömts för rattfylleri kan påföljderna variera från böter till fängelse i upp till sex månader beroende på brottets art. Grovt rattfylleri klassas det när föraren har 0,50 milligram alkohol per liter i utandningen eller minst 1,0 promille alkohol i blodet. Påföljden för grovt rattfylleri är fängelse upp till två år. Gällande bilkörning och narkotika så är det tillräckligt att ämnet kan spåras i blodet för att personen ska kunna dömas för rattfylleri (Lag 1951:649, 4-4a §§). Många personer som döms för rattfylleri får körkortet indraget. Det sker vid gränsen 0,15 milligram alkohol vid utandning (Polisen 2008). Körkortet kan dras in mellan 1-36 månader (Vägverket 2007 a).
I Sverige är vägverket den myndighet som ansvarar för trafiksäkerheten. Vägverkets arbete med att öka trafiksäkerheten sker bland annat genom den så kallade nollvisionen som är ett beslut som infördes av riksdagen år 1997. Målet med nollvisionen är att reducera antalet dödsfall och allvarliga personskador i trafiken till noll procent
(Vägverket 2008 d s. 2-3). Arbetet med nollvisionen sker exempelvis genom att utforma säkrare vägar, anpassa hastigheter efter miljön, införa fler alkolås och utöka antalet trafikkameror. Ett av de områden som man har investerat mest i är att förbättra nykterheten i trafiken (Vägverket 2008 d s. 10-15). Arbetet med nollvisionen har gett resultat inom flera områden. Trafiknykterheten är dock ett av de områden som fortfarande inte har förbättrats (Vägverket, 2008 a s. 43).
5 Ett led i nollvisionen är vägverkets arbete med projektet Skelleftemodellen. Syftet med projektet är att reducera antalet återfall i rattfylleribrott genom att erbjuda förare som har kört alkohol- eller drogpåverkade behandling. Modellen baseras på samverkan mellan flera verksamheter såsom vägverket, polisen, socialtjänsten och olika
behandlingsenheter. Skelleftemodellen innebär att förare som har kört påverkade redan vid polisens ingripande ska erbjudas ett samtal med någon från kommunens socialtjänst, vilket grundar sig på att benägenheten att tacka ja till ett samtal är högre vid det
tillfället. Tanken är att samtalet sedan ska kunna ske inom 24 timmar från omhändertagandet. Om det under samtalet framkommer att personen har ett
problematiskt förhållande till alkohol eller andra droger så ska personen som har kört rattfull erbjudas behandling (Vägverket 2008 c, s. 2-4). Modellen är numera etablerad i flertalet kommuner i Sverige. I Kalmar län går modellen under namnet Trafik Utan Droger eller Kalmarmodellen (Vägverket 2008 b).
Problemformulering
Statistik visar att många som har blivit dömda för rattfylleri återfaller i brottet. Av dem som dömdes för rattfylleri år 2002 hade 21 procent återfallit inom en treårsperiod (Brottsförebyggande rådet 2008 a). Då rattfylleribrott är svåra att upptäcka är uppgifter gällande antal återfall i rattfylleribrott tämligen osäkra. Det har dock visat sig att
tidigare straffade personer löper högre risk att återfalla än personer som inte är straffade sedan tidigare. De som främst återfaller i brottet är personer som är dömda för grovt rattfylleri (Alkohol & Narkotika 1999, s. 20, Brottsförebyggande rådet 2009 c, s. 287). Många människor som kör rattfulla har ett alkoholberoende, vilket Brottsförebyggande rådet menar är en bidragande orsak till återfall i brottet (Brottsförebyggande rådet 2009 c s. 296). Behandling för alkoholproblem har visat sig vara en effektiv åtgärd för att minska antalet återfall i rattfylleribrott (Forward, Linderholm & Forsberg 2007, s. 19).
Rattfylleri kan drabba åtskilliga personer genom dess konsekvenser. Varje år skadas tusentals människor och i genomsnitt mister två personer livet per vecka i
alkoholrelaterade trafikolyckor (Vägverket 2007 c, s. 4, 8). Ett problematiskt
förhållande till alkohol medför i allmänhet även andra problem som påverkar livet på ett negativt sätt; exempelvis ökad risk för att drabbas av fysisk och psykisk ohälsa,
6 anställning (Emmelkamp & Vedel 2006, s. 29-32). För att minska antalet återfall i rattfylleribrott och de problem som en hög alkoholkonsumtion kan medföra bedöms det angeläget att personer som har kört rattfulla genomgår behandling. Tidigare studier om vad som är viktigt för att personer med alkoholproblem ska genomgå behandling har bland annat visat att behandlarens individuella egenskaper samt förmåga att skapa en relation med klienten har betydelse för behandlingens utfall, likaså klientens egna egenskaper och sociala nätverk (Saarnio 2000, s. 29-31).
Vi har tidigare genomfört studien Vägen tillbaka (Brennander & Pouzar 2008) som skildrar behandlares uppfattningar av betydelsefulla faktorer för att personer som har kört rattfulla ska fullfölja behandling. Studien var ett inledande arbete till den här aktualiserade studien. Avsikten med denna studie är att både ur ett klient- och
behandlarperspektiv undersöka vad som är betydelsefullt för att personer som har kört rattfulla ska påbörja samt fullfölja behandling för alkoholproblem. Studien är avgränsad till personer som har dömts för rattfylleri till följd av att ha kört bil under påverkan av alkohol, inte av narkotika. Personerna ska även ha påbörjat någon form av terapeutisk behandling. Den avgränsning som har gjorts när det gäller behandlarna har varit att de ska arbeta terapeutiskt gentemot personer som har kört rattfulla. Samtliga medverkande i studien bor eller arbetar i Kalmar län.
Syfte
Syftet med studien är att ur ett klient- och behandlarperspektiv undersöka varför
personer som har kört rattfulla påbörjar behandling för sina problematiska alkoholvanor samt vad som är betydelsefullt för att individerna ska fullfölja behandlingen.
Frågeställningar
• Vad föranleder personer som har kört rattfulla att påbörja respektive fullfölja behandling?
• Vad är enligt behandlarna viktigt för att personer som har kört rattfulla ska påbörja respektive fullfölja behandling?
7
Disposition
Studien består av sju kapitel. I nästa kapitel följer en redogörelse av de begrepp som kan betraktas som centrala för studien. Studiens tredje kapitel innehåller ett metodavsnitt där val av metodologisk ansats beskrivs och motiveras samt det tillvägagångssätt som har använts vid genomförandet av studien. I metodavsnittet skildras även etiska överväganden samt validitet och reliabilitet. I fjärde kapitlet presenteras tidigare forskning inom området som har anknytning till studiens syfte och frågeställning. De teorier som har tillämpas som analysredskap beskrivs i studiens femte kapitel. I sjätte kapitlet presenteras studiens resultat samt analysen av empirin och i sjunde och sista kapitlet förs sedan en slutdiskussion. Därefter återfinns referenser samt bilagor. För att underlätta för läsaren används fotnoter genomgående i texten för att förklara och tydliggöra vissa begrepp och ord.
2. Begreppsdefinitioner
Missbruk och beroende
Missbruk enligt DSM-IV(Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) innebär alkoholvanor som medför en risk för att utveckla skador, men behöver inte innebära faktiska skador för hälsan. Ett missbruk leder ofta till ideliga misslyckanden och svaga prestationer, till exempel inom arbetet eller i hemmet. Ett missbruk utmynnar inte heller sällan i frekventa problem med samhällets rättsregler (Johansson & Wirbing 2005, s. 326). Många personer som missbrukar till exempel alkohol kan lära sig att hantera alkoholintaget och kan på så vis dricka alkohol i sociala sammanhang. Ett regelbundet missbruk kan leda till att ett beroende utvecklas. Ett beroende är
allvarligare än ett missbruk då beroende handlar om fysisk tillvänjning av den drog som personen brukar. Beroende är dessutom ett mer varaktigt tillstånd till skillnad från missbruk som kan variera i kraft och frekvens. Flertalet personer som har utvecklat ett beroende behöver ofta sluta med droganvändandet helt och hållet (Johansson & Wirbing 2005, s. 24-26). Ett beroende enligt ICD-10 (International Classification of Diseases) föreligger när en individ har ett starkt begär efter en drog (Johansson & Wirbing 2005, s. 326) samt upplever sig oförmögen eller har svårigheter att avhålla sig från den (Goldberg 2005, s. 394). Ett beroende kännetecknas även av att
8 dessutom inte sällan drogen framför andra viktiga livsområden. I en del fall sker
toleransökning samt synliga abstinensbesvär (Johansson & Wirbing 2005, s. 326).
Problematisk alkoholkonsumtion/alkoholvanor
Avser när en individ genom sina alkoholvanor befinner sig ”i riskzonen för att utveckla skador, missbruk eller beroende” (Johansson & Wirbing 2005, s. 24).
3. Metod
Utgångspunkter
Studien har sin utgångspunkt i en kvalitativ ansats. Kvalitativ forskning skildras ofta som beskrivande och detaljerad, den associeras inte heller sällan med idén om att teori och metod växer fram under arbetets gång. Kvalitativa forskningsmetoder utgår vanligtvis från ett holistiskt perspektiv, vilket innebär att man betraktar företeelser och skeenden utifrån dess sammanhang. Kvalitativa metoder handlar om att söka förståelse för den företeelse som studeras samt att undersöka sambandet mellan olika företeelser (Denscombe 2000, s. 205-207). En kvalitativ ansats karakteriseras även av närhet samt ömsesidigt förtroende och förståelse mellan forskare och forskningsobjekt (Holme & Solvang 1997, s. 92). Valet att utgå från en kvalitativ ansats grundar sig på att det kan betraktas som mest adekvat i relation till studiens syfte och frågeställningar. Avsikten med studien var att skildra informanternas upplevelser, uppfattningar och erfarenheter av behandling. Målsättningen blev således att genomföra en deskriptiv studie med möjlighet till fördjupning och detaljerade beskrivningar, vilket en kvalitativ ansats lämnar utrymme för.
Som instrument för insamlingen av empiriskt material har intervjuer använts. Valet av intervjuer som tillvägagångssätt grundar sig på att det är en lämplig metod att använda då man vill undersöka människors upplevelser och erfarenheter av ett specifikt skeende (Denscombe 2000, s. 132). En intervju har vissa grundläggande egenskaper gemensamt med det vardagliga samtalet, men är mer komplicerat än en vanlig konversation.
Intervjuer genomförs till skillnad från samtal i ett specifikt syfte för att till exempel undersöka en viss företeelse (Denscombe 2000, s. 130-131). Under en intervju får respondenterna möjlighet att berätta och beskriva sådant som är centralt för dem. Det
9 finns flera fördelar med intervjuer, bland annat frambringar metoden ofta detaljerade och utförliga uppgifter. Genom de berikande beskrivningarna kan man få viktiga kunskaper inom det område som studeras. Det krävs inte heller någon märkvärdig utrustning eller material för att kunna utföra intervjuer (Denscombe 2000, s. 15, 161-162). Intervjuformen som tillvägagångssätt kan innebära en del nackdelar, ett av de allra vanligaste argumenten är att intervjuer är tidsödande och därför mycket kostsamma (Denscombe 2000, s. 162-163).
En forskare kan välja mellan flera olika intervjuformer. En del former är mer
strukturerade än andra, graden av struktur påverkar forskarens styrning under intervjun (Denscombe 2000, s. 134-135). Den intervjumform som har använts i denna studie är semistrukturerade intervjufrågor (se bilaga) vilket innebär att forskaren har färdigt utformade ämnesområden och frågor men som inte behöver följa någon specifik ordningsföljd under intervjusamtalet. Det som framförallt karakteriserar
semistrukturerade intervjuer är att informanten ges utrymme att framföra egna
synpunkter samt ge mer grundliga beskrivningar (Denscombe 2000, s. 131). Vårt val av intervjuform grundar sig på en eftersträvan att undvika styrning samt en önskan om öppenhet och möjlighet för respondenterna att uttrycka de åsikter och upplevelser som är av vikt för dem.
En intervju kan vara en krävande metod men kan underlättas om forskaren har kunskaper, förmågor och erfarenheter kring intervjuförfarandet (Holme & Solvang 1997, s. 105). Då vi tidigare har genomfört en liknande studie fanns en medvetenhet om vad det innebär att använda sig av intervjuer och vilka svårigheter tillvägagångssättet kan föra med sig. Erfarenheten av att ha genomfört intervjuer har varit en fördel under studiens gång, dels när det gäller utformandet av intervjufrågor och dels beträffande det praktiska genomförandet av ett intervjusamtal. Vi har till exempel haft förkunskaper när det gäller hur man formulerar frågor samt vikten av att ställa relevanta följdfrågor under samtalet.
Urval
I kvalitativa studier där syftet är att fördjupa kunskapen inom något område är det en fördel att välja centrala personer inom det fält som man har valt att undersöka. Valet av respondenter i kvalitativa studier grundar sig ofta på ”att de har något speciellt att bidra
10 med, har en unik inblick eller en särskild position” (Denscombe 2000, s. 142). De urvalskriterier som ställdes upp för målgruppen klienter i denna studie var att
personerna skulle ha kört bil under påverkan av alkohol, blivit dömda för rattfylleri i Kalmar län samt påbörjat eller genomgått någon form av behandling för sina
alkoholvanor. När det gäller målgruppen behandlarna ställdes endast ett krav, nämligen att de skulle arbeta med någon form av terapeutisk behandling gentemot personer som har kört rattfulla. Kriterierna grundar sig på att personer som har kört rattfulla kan förmedla värdefull information genom deras upplevelser och uppfattningar om behandlingen. Behandlarna kan därtill bidra med sakkunskap och erfarenhet inom ämnesområdet. Samtliga respondenter i urvalet uppfyller de uppställda kriterierna. De klienter som deltog hade antingen fullföljt någon behandling eller gick fortfarande i behandling vid tidpunkten för intervjun. Urvalet består av fyra klienter samt fyra behandlare inom öppenvården, samtliga respondenter är män i åldrarna 25-60 år. Att samtliga medverkande är män beror inte på någon medveten avgränsning, utfallet kan snarare betraktas som en följd av att fler män än kvinnor kör rattfulla.
I sökandet efter respondenter (klienter) kontaktades elva av tolv kommuner i Kalmar län. En av kommunerna kom vi inte i kontakt med trots åtskilliga försök. Via telefon- och mejl skickades en förfrågan till flera myndigheter och organisationer i länet om de kunde hjälpa till att sprida information om studien till personer som kunde vara aktuella för att medverka. För att komma i kontakt med tänkbara respondenter gick de tillväga på flera olika sätt, bland annat genom telefonsamtal, personliga möten och utskick av missiv.2 Av de elva kommuner som återstod var det slutligen tre kommuner som bidrog med respondenter. De flesta respondenter valde att kontakta oss på egen hand genom att ringa, men det fanns även de som vi fick telefonnummer till att själva ta kontakt med. En respondent hörde av sig till oss efter att han sett missivet i en organisationslokal.
De behandlare som har medverkat i studien valdes ut genom ett så kallat subjektivt urval som enligt Denscombe (2000) innebär att urvalet inte representerar ett tvärsnitt av befolkningen då deltagarna medvetet är utvalda av forskaren. Urvalet sker utifrån ett specifikt syfte vilket ”återspeglar de utvalda människornas eller företeelsernas särskilda kvaliteter och deras relevans för undersökningstemat. Fördelen med subjektivt urval är
2 Ett s.k. följebrev, innehållande information om studien samt våra kontaktuppgifter som riktades till
11 att det tillåter forskaren att närma sig människor och företeelser som han eller hon på goda grunder kan anta vara avgörande för undersökningen” (Denscombe 2000, s. 23). Intervjuerna med tre av behandlarna utfördes under den tidigare studien Vägen tillbaka (Brennander & Pouzar, 2008). Syftet med studien var att ur ett behandlarperspektiv undersöka vilka faktorer som är betydelsefulla för att motivera personer som har kört rattfulla att fullfölja sin påbörjade behandling. Studien var avgränsad till behandlare i Kalmar kommun. Då föregående studie har stora likheter med denna kom det tidigare insamlade empiriska materialet att vara relevant även i nuvarande studie. Empirin kommer således att användas i resultat- och analyskapitlet. Det skulle kunna betraktas som en svaghet att tidigare genomförda intervjuer har använts men då det endast har passerat sex månader sedan intervjuernas genomförande kan underlaget ändå anses vara aktuellt och tillämpbart.Intervjuerna kan dessutom anses som tillförlitliga då
transkriberingarna har sparats varav direkta citat från intervjuerna har använts i resultat- och analyskapitlet.
Intervjuförfarandet
Under studiens gång har planerna för tillvägagångssättet vid intervjuernas
genomförande förändrats. Den ursprungliga avsikten var att utföra intervjuer ansikte mot ansikte men då förfrågan om att genomföra telefonintervjuer återkom från myndigheter och organisationer fattades beslutet att även detta skulle vara ett möjligt tillvägagångssätt. Av samtliga åtta respondenter (klienter såsom behandlare)
genomfördes sju intervjuer, därav tre personliga intervjuer, tre telefonintervjuer samt en gruppintervju på två personer. Enligt Denscombe (2000) är intervjuer ansikte mot ansikte en fördel då de bidrar till mer utförliga beskrivningar än vid andra
tillvägagångssätt. Enligt Denscombe (2000) har telefonintervjuer blivit en allt vanligare metod vid intervjuer och menar att detta beror på att telefonintervjuer i regel inte är lika kostsamma och tidskrävande som intervjuer ansikte mot ansikte (Denscombe, 2000. s. 14-15). Denscombe (2000) beskriver att telefonintervjuer är en tillförlitlig metod då ”människor är lika ärliga och uppriktiga vid telefonintervjuer som vid intervjuer ansikte mot ansikte. Trots att man går miste om den visuella kontakten vid telefonintervjuer så finns det personliga inslaget kvar” (Denscombe, 2000. s. 16). Av de intervjuer som genomfördes ansikte mot ansikte och de som utfördes per telefon upplevde vi en skillnad. Intervjusamtalen ansikte mot ansikte gav mer utförliga beskrivningar då informanterna var mer öppna och lättsamma då än vid telefonsamtalen. Om skillnaden
12 berodde på att intervjuerna utfördes per telefon eller på informanternas olika sätt att uttrycka sig på är svårt att avgöra.
Inför varje intervju gjordes noggranna förberedelser bland annat utifrån intervjuguiden samt genom diskussioner om hur intervjun skulle utföras. Innan intervjusamtalen påbörjades informerades samtliga respondenter om studiens syfte och att deras deltagande skulle vara anonymt. Alla respondenter blev även tillfrågade huruvida de ställde sig till att samtalen spelades in, vilket sju av åtta respondenter gav sitt samtycke till. Beslutet och strävan efter att spela in intervjuerna grundade sig på att i högre utsträckning kunna fokusera på samtalet och respondenten istället för att föra
anteckningar. Enligt Descombe (2000) finns det en risk för att inspelningsapparatur kan verka hämmande på deltagarna (Denscombe, 2000. s. 163), detta upplevdes dock inte förekomma under någon intervju. Trots strävan efter att spela in intervjuerna har respekt för respondenternas åsikter varit en grundläggande utgångspunkt i studien därmed fördes istället anteckningar under den intervjun där respondenten inte gav sitt samtycke. Nackdelen med att inte spela in intervjuer är svårigheten i att hinna göra fullständiga anteckningar av respondenternas utsagor. Vid intervjutillfället som inte bandades antecknade därför båda och direkt efter slutförd intervju sammanställdes samtalet i den mån det gick för en så fullständig återgivning som möjligt.
När det gäller plats och tidpunkt för intervjuernas genomförande har detta anpassats utifrån respondenternas önskemål och tider. Majoriteten av respondenterna (klienterna) erbjöds ett par platser för intervjusamtalet, varav ett av alternativen var högskolan och även det förslaget som samtliga vi träffade tackade ja till. Gällande de behandlare som deltog i en ”ansikte mot ansikte” intervju genomfördes dessa på deras arbetsplatser. Genomförandet av intervjuerna varierade i tidsomfattning men samtliga intervjuer låg i intervallen mellan 40-70 minuter. Tiden för intervjuerna ansågs vara tillräcklig för att frågorna skulle bli besvarade samtidigt som det fanns tidsutrymme kvar till fördjupning och utveckling av respondenternas utsagor. Båda har deltagit vid samtliga intervjuer, vilket var ett val som grundade sig på en strävan efter att få en mer nyanserad bild av ämnesområdet. Genom bådas deltagande ökade möjligheterna till olika inriktningar på samtalet. Ur maktsynpunkt kan det anses föreligga risker med att båda deltog vid intervjutillfället såsom att respondenterna skulle kunna känna sig otrygga eller
13 underlägsna. Då vi förhöll oss respektfulla och icke värderande gentemot samtliga respondenter kan det anses ha hanterats på ett lämpligt sätt.
Den gruppintervju som har nämnts tidigare i texten genomfördes under studien ”Vägen tillbaka” där respondenterna var två behandlare. Enligt Holme & Solvang (1997) kan gruppintervjuer medföra vissa risker. Bland annat kan intervjudeltagarna påverka varandra på olika sätt och grupptryck kan förekomma (Holme & Solvang 1997, s. 108). Om respondenterna styrde varandra i någon riktning under intervjun kunde inte uttydas. Gruppintervjun verkade inte heller hämmande på respondenterna. Förutom
gruppintervjun genomfördes även en enskild intervju med en behandlare i tidigare studie.
Analysförfarandet
Direkt efter intervjuernas genomförande transkriberades inspelningarna, vilket innebär att samtalen överfördes till skrift, sedan korrekturlästes avskrifterna. Denscombe (2000) menar att det i kvalitativa studier är av vikt att organisera det insamlade materialet för att underlätta kommande analysarbete, likaså att göra anteckningar och markeringar för att enklare kunna orientera sig i materialet (Denscombe 2000, s. 245). Samtliga
intervjuavskrifter ställdes upp på liknande sätt och bearbetades i worddokument. Kopior gjordes på intervjuavskrifterna och i det kopierade exemplaret skrevs sedan
kommentarer, stickord och nyckelord för att förenkla analysarbetet.
Merriam (1994) beskriver ett flertal olika strategier som forskaren kan använda sig av i analysen av det empiriska materialet, exempelvis att leta efter olika teman i det
insamlade materialet och att undersöka huruvida olika teman är återkommande
(Merriam, 1994 s. 159). Sjöberg och Wästerfors (2008) menar att det kan vara en fördel att även presentera olikheter i resultatframställningen för att undvika förenklingar av materialet (Sjöberg & Wästerfors, 2008 s. 78). Genom ett flertal genomläsningar av materialet urskiljdes återkommande och särskiljande teman vilka sedan sammanställdes i olika kategorier. I resultat- och analyskapitlet redovisas empirin i två olika kategorier; vad som är betydelsefullt för att påbörja behandling och vad som är betydelsefullt för att fullfölja den. Under varje kategori presenteras sedan utvalda teman. De teman som utsetts under kategorin betydelsefullt för att påbörja är; negativa konsekvenser,
14 behandling. Under kategorin betydelsfullt för att fullfölja behandling redovisas teman såsom klientens egna egenskaper och insikt om problemet, den terapeutiska relationen, behandlarens bemötande, att möta andra personer med liknande erfarenheter samt klientens inflytande.
Vidare under analysarbetet valdes även en mängd citat ut som kunde betraktas som värdefulla för resultatpresentationen. Holme och Solvang (1997) menar att citat är användbart då man vill belysa eller betona något extra mycket och kan stärka de tolkningar som forskaren gör (Holme & Solvang 1997, s. 144). Citaten lästes noggrant igenom och sedan utsågs de citat som skildrade olika behandlingsfaktorers betydelse bäst.
Arbetet med att söka teorier, begrepp och tidigare forskning har skett kontinuerligt under studiens gång, växelvis med insamlingen av det empiriska materialet. Teorier och begrepp valdes inte ut slutgiltigen förrän insamlingen av det empiriska materialet var avslutad. I resultat- och analyskapitlet tolkades sedan empirin med hjälp av de teorier och den utvalda tidigare forskning som kunde anses vara adekvat i förhållande till syftet och frågeställningarna i studien. .
Validitet och reliabilitet
Begreppen validitet och reliabilitet används för att diskutera en studies ”kvalitet och trovärdighet” (Sjöberg & Wästerfors 2008, s. 165). Merriam skiljer mellan intern och extern validitet samt reliabilitet (Merriam 1994, s. 177). Här nedan följer en kort redogörelse för respektive begrepp i relation till studien.
Intern validitet
Verkligheten kan betraktas utifrån olika aspekter, i kvalitativa studier är forskarens uppgift att ”beskriva och förklara världen utifrån hur de människor som lever i den uppfattar den” (Merriam 1994, s. 181). Intern validitet handlar således om forskarens återgivelser av respondenternas utsagor och hur nära de ligger respondenternas egna upplevelser av verkligheten (Merriam 1994, 177-178). För att tillförsäkra att studien har en god intern validitet har tolkningarna av respondenternas utsagor löpande
kontrollerats med dem under samtalens gång genom förtydligande följdfrågor. Respondenterna har på så sätt fått möjlighet att korrigera eventuella felaktigheter.
15 Flertalet intervjuer har spelats in, vilket ökar studiens interna validitet då
respondenternas utsagor på så sätt har kunnat återges i sina exakta ordalydelser. Merriam (1994) menar att ett sätt att stärka en studiens interna validitet är att som forskare tydliggöra vilka perspektiv och teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för undersökningen (Merriam 1994, s. 180). Studiens teorikapitel innehåller en utförlig beskrivning av de teorier och begrepp som har använts för att tolka det empiriska materialet. I framställningen av studiens resultat har sedan en tydlig åtskillnad gjorts mellan vad som är respondenternas utsagor och vad som är tolkningar av dem.
Resultatframställningen bygger till stor del på direkta citat från respondenterna eftersom det lämnar utrymme för alternativa tolkningar.
Det har inte funnits någon personlig insyn eller kontroll över vilka personer som har fått en förfrågan om att delta i studien då andra (till exempel socialtjänst) har varit
behjälpliga i detta arbete. Studiens resultat kan anses ha påverkats av detta men efter noggrant övervägande valdes ändå tillvägagångssättet ut då det hade varit svårt för oss att på egen hand komma i kontakt med relevanta personer för studien.
Extern validitet
Extern validitet handlar om i vilken utsträckning studiens resultat kan sägas gälla för andra situationer, det vill säga om studiens resultat är generaliserbart (Merriam 1994, s. 183). Studien omfattar ett litet antal informanter inom ett begränsat geografiskt område och gör således inte anspråk på att säga något generellt om rattfulla förares
fullföljargrad av behandling. Utifrån samtligarespondenters berättelser har strävan snarare varit en ökad förståelse för sådant som varit betydelsefullt specifikt för de klienter som medverkade i studien när det gäller att påbörja samt fullfölja behandling. Studien kan dock anses spegla tidigare forskning inom området väl.Merriam (1994) menar att ett sätt att hantera frågan om studiens generaliserbarhet är att överlämna avgörandet om studiens användbarhet till läsaren (Merriam 1994, s. 187).
Reliabilitet
Reliabilitet ”handlar om i vilken utsträckning ens resultat kan upprepas” (Merriam 1994, s. 180). Människor förändras över tid (Merriam 1994, s. 180), vilket medför att en studie som utgår från ett metodologiskt tillvägagångssätt som bygger på interaktion
16 mellan människor aldrig kan återupprepas och ge samma resultat. För att ändå stärka studiens reliabilitet i någon mån innehåller studien en noggrann redogörelse för urvalsförfarande samt tillvägagångssätt vid insamlandet och bearbetningen av det empiriska materialet.
Etiska överväganden
Holme och Solvang (1997) menar att det inte går att komma ifrån att en studie ”som har människa och samhälle som sina studieobjekt, också innebär etiska problem” (Holme & Solvang 1997 s. 32). I samhällsvetenskapliga studier bör forskningskravet vägas mot individskyddskravet för att inte utsätta individer för onödig ”psykisk eller fysisk skada, förödmjukelse eller kränkning” (Vetenskapsrådet 2008 s. 5). Den etiska problematiken i studien har framförallt beaktats i förhållande till klienterna då de intervjuades utifrån sina personliga upplevelser till skillnad från behandlarna som intervjuades utifrån sin yrkesroll och på så vis berörs av offentlighetsprincipen.
En stor del av diskussionen kring de etiska aspekterna av studien har framförallt berört tillvägagångssättet för att garantera respondenterna anonymitet. För att säkerställa respondenternas anonymitet har det insamlade empiriska materialet avidentifierats genom att respondenterna har givits fiktiva namn och uppgifter som skulle kunna avslöja deras identitet har utelämnats. Inspelningarna av intervjuerna samt
intervjuavskrifterna har förvarats på ett sådant sätt att inga utomstående har kunnat få tillgång till dem och hänsyn till tystnadsplikten har tagits genom hela
forskningsprocessen. Inför intervjuernas genomförande diskuterades även
tillvägagångssätt för att skapa en avslappnad miljö under samtalen. För att undvika att respondenterna skulle känna sig obekväma eller utlämnade under intervjuerna
eftersträvades en icke-dömande och respektfull atmosfär samt lyhördhet inför deras utsagor. Genom att gå tillväga på detta sätt kan individskyddskravet anses vara uppfyllt. Flera respondenter har uttryckt att det har varit positivt att få möjlighet att prata med någon utomstående om sina upplevelser samt att det är ett ämne som är av vikt att tala om för att öka kunskapen hos allmänheten.
17
Källkritik
Samtliga källor och referenser som har använts i studien har kritiskt granskats.
Tillförlitligheten i källorna kan anses vara hög. I inledningen och problemformuleringen finns referenser från vägverkets hemsida. Dessa referenser betraktas som en säker källa då vägverket är den myndighet i Sverige som ansvarar för trafiksäkerheten vilket gör att vi förutsätter att deras information inom området är tillförlitlig. De uppgifter som har använts från brottsförebyggande rådets hemsida bedöms som pålitliga referenser då det är den myndighet i Sverige som ska upplysa, sprida information, sammanställa statistik samt som bär ansvaret för forskning inom fältet brott och kriminalitet.
De litterära referenser som har hänvisats till i studien kan betraktas som säkra källor då det dels är litteratur som har använts i studiesyfte under socionomutbildningen, dels då det är litteratur som är författad av personer med utbildning och erfarenhet från det aktuella ämnesområdet. Gällande de tidskriftsartiklar som har använts är
upphovsmännen organ som CAN (Centralförbundet för Alkohol- och
Narkotikaupplysning) samt Nordisk Sosialt Arbeide, en tidskrift som endast publicerar artiklar som bygger på forskning och därav anses även dessa källor vara pålitliga.
Arbetsfördelning
Redan i inledningsskedet av studien beslutade vi oss för att vi skulle försöka arbeta så mycket som möjligt tillsammans för en så enhetlig och tillförlitlig studie som möjligt. Vi delade därav ansvaret för innehållet i kapitel 1, 3, 4, 5, 6 och 7. Maria har arbetat självständigt med texterna avseende analysförfarandet, studiens validitet och reliabilitet, etiska överväganden och motivation. Johanna har arbetat självständigt med kapitel 2 samt texterna avseende utgångspunkter, urval, intervjuförfarandet, avvikande beteende och skam. Vi har dock regelbundet läst och omarbetat samtliga delar gemensamt, vilket gör att båda har varit delaktiga och därmed ansvariga för utformandet av all text i uppsatsen.
18
4. Tidigare forskning
I det här kapitlet redogörs för tidigare forskning som kan anses relevant i förhållande till studiens syfte och frågeställningar. Det har varit problematiskt att finna studier som specifikt berör betydelsefulla faktorer för att personer som har kört rattfulla ska påbörja samt fullfölja behandling. Den forskning som presenteras i kapitlet avser således faktorer som generellt kan betraktas som betydelsefulla i behandlingssammanhang.
Jan Blomqvist och Irja Christophs (2005) har i FoU-rapporten ”Vägen till vården” undersökt vad som påverkar mäns och kvinnors beslut att söka hjälp respektive påbörja behandling för alkoholproblem. Studien tyder på att påverkan från omgivningen är det som initialt gör att män söker sig till behandling (Blomqvist & Christophs 2005, s. 47). Beslutet att påbörja behandling beror i högre grad på de negativa konsekvenser som en hög alkoholkonsumtion har medfört snarare än en uttalad vilja att förändra
dryckesvanorna. De män som väljer att påbörja behandling har i regel omfattande alkoholproblem och ett beroende. Det är även vanligt att individer med låg utbildning eller personer som är arbetslösa söker behandling i högre utsträckning (Blomqvist & Christophs 2005, s. 10, 11 ).
Blomqvist och Christophs (2005) menar vidare att män som beslutar sig för att påbörja behandling oftare har en mer stabil ekonomi och mer stöd från omgivningen jämfört med män som söker hjälp men som sedan beslutar sig för att inte påbörja behandling (Blomqvist & Christophs 2005, s. 44). Alkoholproblem i släkten och ett flertal negativa händelser i livet under det senaste året är andra faktorer som tenderar att ha betydelse för mäns beslut att påbörja behandling. En annan iakttagelse som har gjorts bland de män som påbörjar är att de har haft en högre grad av intern och extern motivation att ändra sina alkoholvanor till skillnad från dem som har sökt men inte inlett någon behandling (Blomqvist & Christophs 2005, s. 44). Personer med trygga och ordnade livsförhållanden söker främst behandling i öppenvård och AA medan personer med låg inkomst oftare söker institutionsbehandling (Blomqvist & Christophs 2005, s. 10, 11). Anledningarna till att söka behandling kan vara åtskilliga, vanligen är dock inte beslutet att inleda behandling grundat på en rad logiska beslut (Blomqvist & Christophs 2005, s. 36).
19 I SiS- rapporten (2004:8) ”Principer för behandling av drogberoende” fastställs vissa grunder för en effektiv behandling. Det redogörs bland annat för matchning, vilket innebär att behandling bör finnas att erbjuda i olika former och anpassat utifrån varje individs behov och situation. Därtill beskrivs att behandling bör finnas lättillgängligt och påbörjas så snart som möjligt när individen sökt hjälp då det ofta händer att personen drar sig ur om det dröjer för lång tid. Forskning tyder på att effekt vid behandling vanligen uppstår efter omkring tre månader. För att behandlingen ska ge önskvärt resultat är det därav viktigt att individen stannar i behandling under en adekvat tidsperiod. Hur lång tid som ska avsättas till behandling får bedömas utifrån varje enskild individ. Därutöver framförs att behandling kan vara effektiv även om den inte är på frivillig basis, motivation kan förvisso förenkla behandlingsproceduren (SiS 2004: 8 s. 2, 3).
Andréasson och Öjehagen (2001) har undersökt sambandet mellan varaktigheten av olika behandlingar och behandlingens utfall, men har inte funnit något tydligt samband. Det förefaller inte heller finnas något tydligt samband mellan behandling som genomgås i öppen vård jämfört med sluten vård och utfallet av behandlingen (Andréasson & Öjehagen 2001, s. 18). I valet av behandlingsmetod och omfattningen av denne bör dock hänsyn tas till den enskildes beroende- och missbrukssvårigheter. För människor med omfattande alkoholproblem har behandling med längre varaktighet visat sig ha bättre effekt, medan det för personer med mindre omfattande alkoholproblem ofta räcker med ett fåtal behandlingstillfällen eller självhjälpsprogram (Andréasson & Öjehagen 2001, s. 18).
När det gäller behandlingsmetoder så är tillvägagångssätt som är specifika,
evidensbaserade och teoriförankrade de som är mest effektiva. Dessa metoder kräver att behandlaren har fått en fullständig utbildning i den för att kunna arbeta med metoden på ett riktigt sätt. Sedvanliga metoder som saknar vetenskapligt stöd uppnår inte lika positiva effekter (Alkohol & Narkotika 2001, s. 13, 18). Andréasson och Öjehagen (2001) har på uppdrag av SBU granskat forskning beträffande behandling av alkoholproblem. De teoriförankrade metoder som ger bäst resultat är
motivationshöjande behandling, kognitiv beteendeterapi och tolvstegsbehandling. Det är dock ingen av metoderna som förefaller ha bättre effekt än någon annan (Andréasson & Öjehagen 2001, s. 19).
20 Pekka Saarnio, docent vid Tammerfors universitet i Finland, har expertis inom fältet drogmissbruk och behandling. I ett nummer av tidskriften Nordisk Sosialt Arbeid redogör Saarnio (2000) för olika faktorer som har betydelse inom terapeutisk
behandling utifrån hans egen forskning samt andra forskares resultat i liknande studier (Saarnio 2000, s. 29). Enligt Saarnio (2000) kan skillnader uttydas i olika behandlares effektivitet, (Saarnio 2000, s. 29) olikheterna är dock oberoende behandlarens
professionella skolning. Däremot kan behandlarens arbetssätt påverka fullföljargraden i behandling. Detta har visat sig i en undersökning där några behandlare arbetade med ett tillvägagångssätt som utgjordes av ”förmaningar och konfrontation” och där några andra behandlare istället arbetade utifrån en motiverande metod. Undersökningen resulterade i att de klienter som ingick i den förstnämnda behandlingen, vars behandlare var
konfronterande och förmanande, gjorde betydligt mer motstånd till denna jämfört med de klienter som befann sig i den motiverande behandlingen (Saarnio 2000, s. 30).
Enligt Saarnio (2000) tyder flera studier på att det är klientens egenskaper som är av störst vikt för behandlingens utgång (Saarnio 2000, s. 29). Likaledes är personens sociala relationer av vikt (Alkohol & Narkotika 2001, s. 18). Behandlarens individuella egenskaper har också betydelse för hur lyckad behandlingen blir. Saarnio (2000) framhåller att behandlarens förmåga att skapa en relation med klienten samt att bibehålla relationen är särskilt betydelsefullt för behandlingsresultatet. Behandlarens interaktionsförmåga är således central för behandlingens utgång. I relationen är egenskaper som respekt, autenticitet och inlevelseförmåga viktiga kvalitéer hos behandlaren. Att klienterna bemöts med en positiv och uppmuntrande attityd är andra faktorer som är av vikt för behandlingen. (Saarnio 2000, s. 29-31). Figuren nedan skildrar olika faktorers betydelse vid behandling (Saarnio 2000, s. 29).
21
5. Teori
Här nedan följer en översiktlig presentation av de teoretiska begrepp som kommer att användas i analysen av det empiriska materialet. De begrepp som kommer att beröras är avvikande beteende, skam, bemötande och motivation, vilket kan betraktas som centrala begrepp för att förklara och öka förståelsen av betydelsefulla faktorer för att personer som har kört rattfulla ska påbörja samt fullfölja behandling.
Avvikande beteende
Ett avvikande beteende kan vara antingen positivt eller negativt värdeladdat men är framförallt förknippat med en negativ innebörd. Vad som definieras som avvikande beteende formas i samhället, i sociala konstruktioner. Kultur och historiska händelser har även en inverkan på vad som kommer att bedömas som avvikande (Angelöw & Jonsson 2000, s. 150-152). Det finns gradskillnader när det gäller avvikande beteende, alla handlingar betraktas inte lika asociala och avvikande som andra, uttryckligen råder det en mer eller mindre synlig avvikandehierarki i samhället (Hilte 1996, s. 11). De avvikelser som är relativt vanligt förekommande i samhället möts med större tolerans varav graden av utanförstående varierar (Becker 2006, s 18). Missbruk till exempel är förenat med mycket negativa värderingar och föreställningar, att bruka kan till viss del tillåtas men att missbruka är oacceptabelt, än värre är det om personen är medveten om sin belastning. ”Ordet missbruk är moraliserande och skuldbeläggande, i synnerhet då det används i samband med alkohol och narkotika”. Även benämningen missbrukare är sammanbundet med en mycket negativ inställning. Missbrukare associeras ofta ”till nedgångna och utslagna individer” (Johansson & Wirbing 2005, s. 21). Ordet missbruk beskrivs inte sällan som en karaktärsegenskap i olika sammanhang (Johansson & Wirbing 2005, s. 22). Ett missbruk definieras ofta som avvikande då det strider mot samhällets rådande moral, rattfylleri däremot är en handling som dels strider mot lagstiftningen men som även betraktas som något omoraliskt. (Hilte 1996, s. 7,
Johansson & Wirbing 2005, s. 22). Att använda begreppet avvikande beteende i studier kan få två effekter, antingen kan det förmedla en förståelse eller kan det fungera tvärtom och befästa rådande fördomar (Hilte 1996, s. 10).
22
Skam
Skam3 är en känslomässigt påfrestad situation som de flesta någon gång har upplevt (Olofsson & Sjöström 1993, s. 33). Trots dess utbreddhet definieras skam ofta som en osynlig känsla (Starrin 2001, s. 52). ”Skam är en i högsta grad social känsla som attackerar självet och mer precist bilden av mig själv. Denna bild är en bild av hur jag uppfattar att andra betraktar mig” (Starrin 2001, s. 49). Skamkänslor kan upplevas när man uppfattar sig som misslyckad, mindervärdig eller då man har blivit förödmjukad (Olofsson & Sjöström 1993, s. 33, Starrin 2001, s. 49-50). Känslor av skam kan uppstå i situationer där flera människor är närvarande men kan även uppstå i lägen då personen är själv, vilket kan exemplifieras i att man ”kan skämmas inför sig själv” (Olofsson & Sjöström 1993, s. 33). Utmärkande vid skam är reaktionerna att dölja och att gömma sig. Självförtroendet och självkänslan riskerar att påverkas negativt för varje gång som man upplever skam. Desto fler tillfällen man avvisas istället för att bekräftas eller ju fler gånger man inte förmår hantera de svårigheter man står inför äventyras självkänslan (Starrin 2001, s. 50). Skam kan på så sätt reducera en individs handlingskraft och initiativförmåga. Stolthet däremot är motsatsen till skam och kan istället öka handlingsutrymmet och företagsamhet (Starrin 2001, s. 53).
Samhället ger upphov till skam på så vis att den rådande samhällsordningen fastställer vad som är och vad som ska vara skambelagt. Skam har kommit att bli en naturlig del i socialisationsprocessen, alla barn upplever någon form av skam under uppväxten då de uppfostras till att bli hederliga medborgare. Den emotionella känslan som skam medför förmedlar vad som är rätt och fel och därmed vilket uppträdande och beteende som är korrekt och önskvärt (Olofsson & Sjöström 1993, s. 33-35). Känslor som ilska och sorg tolkas ofta som vanliga upplevelser vid skam och skuld men dessa känslor är i själva verket inte förenande med varandra. Distinktionen skildras i exemplet nedan;
”Om vi upplever att en människa nedvärderar oss så blir vi antingen ledsna eller arga. Sorgen och ilskan blockeras emellertid om vi bedömer oss själva som värda den behandling vi fått av den andre. Hur ska man kunna bli arg om man upplever den andres kränkning som berättigad? Hur ska man kunna bli ledsen om man bedömer sig som värd den andres brist på kärlek?” (Olofsson & Sjöström 1993, s. 33).
23
Bemötande
Grundläggande i allt socialt arbete är bemötande, med begreppet bemötande avses hur man behandlar andra människor och vilken inställning man har till dem. Ett bra bemötande är extra viktigt när en individ befinner sig i en utsatt position samt är i beroendeställning till andra människor (Blennberger 2006, s. 172). Blennberger menar att ”bemötande bör skapa ett stämningsläge av öppenhet, tydlighet och förtroende” (Blennberger 2006, s. 173-174). Begreppet bemötande är omfattande och tar sig uttryck på en mängd olika sätt, exempelvis genom tal, skrift, mimik, tonfall och kroppsspråk. Även sådant som tillgänglighet, miljö och inredning sammanhänger med bemötande (Blennberger 2006, s. 172-173). Blennberger framhåller ”respekt, jämlikhet, vänlighet, tillit, empati, stöd och uppmuntran, konfrontation och kritik samt humor och lätthet” som centrala egenskaper för ett bra bemötande (Blennberger 2006, s. 174). Respekt (hänsyn och vördnad) är av särskilt stor vikt i bemötande. Blennberger (2006) menar att bristande respekt är oacceptabelt trots svåra situationer (Blennberger 2006, s. 377).
Carl Rogers idéer om vad som bör prägla professionella möten har haft stort inflytande inom det sociala arbetet. Rogers har bland annat beskrivit äkthet och öppenhet som betydelsefullt i professionella möten, med det avses att terapeutens förhållningssätt ska spegla äkta värderingar och inte vara någon roll som han eller hon spelar i mötet med klienten. Terapeuten bör även ha en positiv syn på klienten samt förmåga att sätta sig in i klientens situation (Payne 1997, s. 244). Empati och aktivt lyssnande är centralt i professionella möten, likaså att terapeuten inte bör vara styrande eller dömande
(Hilmarsson 2003, s. 19, Payne 1997, s. 245). I möten och samtal hamnar alltför ofta det som är negativt i fokus, vilket har en hämmande effekt på klienten och dennes
möjligheter till förändring. Rogers synpunkter är därför av stor betydelse då fokus på det som är positivt är grundläggande för att åstadkomma utveckling (Hilmarsson 2003, s. 19, 20).
Hilmarsson (2003) menar att det finns vissa egenskaper, som utan förankring till någon specifik metod eller teori, är av vikt för ett ”framgångsrikt behandlingsresultat”.
Hilmarsson beskriver förmågan att skapa en avslappnad, förtroendefull och tillförlitligt relation som viktig i behandlingen. Vidare understryker Hilmarsson (2003) att
24 förståelse för problemet och stärka individens handlingskraft är andra beskaffenheter som Hilmarsson betonar (Hilmarsson 2003, s. 21).
Motivation
Motivation är ett centralt begrepp i behandlingssammanhang och används ofta för att förklara drivkrafterna bakom en individs agerande och beteende (Nationalencyklopedin 2008). Det är ett mångtydigt begrepp som syftar på ett flertal olika processer, faktorer och beteenden (DiClemente 1999, s. 210). Motivation kan betraktas som skapat genom interaktion mellan individen och dennes omgivning (Miller 1995, s. 91). Miller (1995) beskriver vidare motivation som något som skapas då det finns en diskrepans mellan individens aktuella situation och hans eller hennes målsättning (Miller 1995, s. 100). Enligt Miller (1995) inkluderar motivationsbegreppet hela processen från identifiering av ett problem till genomförande av en förändring (Miller 1995, s. 91).
DiClemente (1999) skiljer mellan inre och yttre motivation; inre motivation kan relateras till individen och yttre motivation kan relateras till omgivningen eller miljön. DiClemente (1999) menar att yttre motivation kan resultera i ett deltagande i behandling men leder sällan till en varaktig förändring, vilket däremot inre motivation kan göra (DiClemente 1999, s. 211-212).
Miller (1995) beskriver behandlarens förhållningssätt och optimism som centralt för klientens motivation till att genomföra en förändring. Miller (1995) menar att det finns ett flertal tillvägagångssätt som behandlaren kan använda sig av för att hjälpa klienten att öka motivationen, det kan bland annat ske genom positiv återkoppling, råd och ett empatiskt förhållningssätt. Han menar vidare att behandlaren bör arbeta för att
tydliggöra klientens eget ansvar och möjlighet till påverkan. Individens upplevelse av att han eller hon har valmöjligheter är också av avgörande betydelse för motivationen, likaså eliminering av eventuella praktiska hinder i tillvaron. Det kan exempelvis handla om att anpassa tidpunkten för behandlingstillfällena efter individens livssituation (Miller 1995, s. 93-94).
25
6. Resultat och analys
Kapitlet inleds med en kortfattad presentation av respondenterna, därefter följer en redogörelse av det empiriska material som har samlats in under studiens gång. Det som har varit återkommande och särskiljande i respondenternas utsagor är det som kommer att beskrivas. Materialet kommer att presenteras i två olika avsnitt. I det första avsnittet skildras vad som är betydelsefullt för att personer som har kört rattfulla ska påbörja behandling. I det andra avsnittet beskrivs vad som är betydelsefullt för att personer som har kört rattfulla ska fullfölja behandlingen. Avsnitten är indelade i olika teman som motsvarar viktiga behandlingsfaktorer. Varje tema avslutas med en analys utifrån de teoretiska begrepp och den forskning inom området som har beskrivits tidigare. Slutligen följer en sammanfattning av studiens resultat och analys.
Presentation av informanterna
Samtliga åtta respondenter är män i åldrarna 25-60 år som är bosatta eller arbetar i Kalmar län. Fyra av respondenterna har kört rattfulla och påbörjat eller genomgått behandling och fyra av respondenterna arbetar som behandlare.
Uffe har påbörjat behandling i form av enskilda samtal.
Christer har genomgått behandling i grupp.
Kjell har genomgått behandling i form av enskilda samtal.
Patrik har både genomgått behandling i grupp och i form av enskilda samtal. Sven arbetar som behandlare i öppenvården utifrån behandlingsmetoderna MI
(motiverande samtal) och tolvstegsprogrammet.
Jörgen och Bengt arbetar båda som behandlare i öppenvården utifrån
tolvstegsprogrammet och Craig Nakkens teori om missbrukspersonligheten. Behandlingen utförs i form av gruppbehandling.
Olle arbetar som behandlare i öppenvården, behandlingsarbetet utgår från en
psykodynamisk grundsyn men inte från någon specifik behandlingsmetod.
Behandlingen har dock kognitiva och lösningsfokuserade inslag. Behandlingen utförs genom enskilda samtal med individen och ibland även dennes anhöriga.
26
Betydelsefullt för att påbörja behandling
Negativa konsekvenser
Både de personer som hade kört rattfulla och behandlarna menade att de negativa konsekvenser som problematiska alkoholvanor medför påverkar beslutet att påbörja behandling. Som exempel på negativa konsekvenser nämndes bland annat
rattfyllerihändelsen och att bli gripen, indraget körkort, försämrade relationer till familj och omgivning, svårigheter att sköta arbetet samt försämrad ekonomi. De personer som hade kört rattfulla beskrev på olika sätt hur rattfyllerihändelsen hade påverkat deras beslut att påbörja behandling. Samtliga personer menade att det faktum att de blev gripna för rattfylleri var den konsekvens som slutligen gjorde att de valde att gå in i behandling.Samma personer beskrev en känsla av lättnad och tacksamhet för att de hade blivit gripna när de körde rattfulla då de troligtvis inte hade påbörjat behandling och tagit itu med sina alkoholproblem annars.
En av respondenterna hade övervägt att påbörja behandling under lång tid men skjutit upp beslutet, rattfyllerihändelsen var det som gjorde att han till sist tog tag i det. En annan respondent beskrev att han inte riktigt förstod hur problematiska alkoholvanor han hade förrän han blev gripen för rattfylleri, han menade att han först då kom till insikt att problemet låg hos honom själv och ingen annan. En av de andra
respondenterna valde att påbörja behandling efter tillfället då han hade blivit gripen för rattfylleri eftersom det fanns mycket skuld och skamkänslor att bearbeta efter
händelsen.
Kjell, Uffe och Patrik beskrev på följande sätt hur deras beslut att inleda behandling hade påverkats av att de hade blivit gripna för rattfylleri:
”Det var ju den olyckliga resan då... Jag kände mig risig efter det som hänt så jag grep efter det som fanns.” (Kjell)
”Men det skulle hända nått om ni förstår… det var nästan precis som att jag sökte den, den här rattfyllan. Hur lustigt det än låter… den här rattfyllan då, det var det bästa som har hänt mig, då vaknade jag till och tänkte efter, vad fan håller jag på med.” (Uffe)
”Och så var det för mig… det var mina konsekvenser som förde mig dit… vilka jag är jättetacksam för idag att jag fick så… det var nånting som ville få mig att vakna och se att
27
det här går inte du måste leva ditt liv på nått annat sätt.. liksom och… jag var tvungen att få hårdare och hårdare konsekvenser för att vakna liksom…” (Patrik)
Bengt som är behandlare beskrev det som sällan förekommande att personer går in i behandling frivilligt och ovillkorligt och menar att individerna ofta på olika sätt har påverkats till det. Bengt anknyter även till att skälet att påbörja behandling handlar om negativa konsekvenser i individens liv, han beskrev det på följande sätt:
”Även om folk kommer hit frivilligt är det ju få som kommer hit riktigt frivilligt… Det är ju…alltså det är ju...det kan ju vara familj, det kan vara ekonomi... med mera…det kan vara arbetsgivaren som trycker på lite… men även om det inte är… Det är ju ingen pistol så liksom va men…Men helt frivilligt är det ju ingen som kommer… det är ju på grund av vissa konsekvenser som man ändå söker sig hit… i de flesta fall...” (Bengt)
Hur negativa konsekvenser kan påverka beslutet att inleda behandling omtalar Blomqvist och Christophs (2005) i deras studie ”Vägen till behandling”. Att påbörja behandling på grund av alkoholkonsumtionens negativa följder är ett vanligare skäl till att påbörja behandling än en äkta vilja att förändra sina alkoholvanor, visar tidigare forskning. Samtidigt pekar deras eget resultat på att negativa konsekvenser inte har större inverkan på varför man inledningsvis söker behandling (Blomqvist & Christophs 2005, s. 10,11, 42). Samtliga respondenter i denna studie har berättat att negativa
konsekvenser mer eller mindre varit det inledande skälet till att de påbörjade behandling vilket överensstämmer med den tidigare forskningen, men skiljer sig från Blomqvist och Christophs (2005) eget resultat. Andelen män som söker behandling har erfarit fler problem som är relaterade till deras alkoholkonsumtion i jämförelse med män som inte söker behandling (Blomqvist & Christophs 2005, s. 38). Flera av klienterna berättade om hur deras liv påverkats av att körkortet blivit indraget, både privat och i arbetet. Ekonomin försämrades av utgifter för alkohol men även på grund av en del förlorade arbetstillfällen. De flesta av klienterna beskrev att deras relationer till familjen hade påverkats negativt av deras alkoholkonsumtion och den rattfulla körningen.
I synnerhet en av klienterna berättade att hans familj hade mått mycket dåligt efter att han kört rattfull, de bodde i ett mindre samhälle där nyheten spreds snabbt. För hela familjen var skam en dominerande känsla vilket även ledde till ytterligare skam och ångest för honom själv. Innan han greps för rattfylleri hade de anhöriga flera gånger
28 försökt prata med honom om hans alkoholproblem men han hade inte insikten eller viljan att ta itu med situationen. Att varken han själv eller familjen mådde bra var inte en tillräcklig konsekvens för honom att söka behandling för. Enligt Blomqvist och Christophs (2005) är påverkan från omgivningen den vanligaste anledningen till att personer initialt söker sig till behandling (Blomqvist & Christophs 2005, s. 47), detta resultat överensstämmer inte alls bland de klienter som medverkat i denna studie. Behandlarna talade emellertid mer eller mindre om påverkan från anhöriga och omgivningen som skäl till att påbörja behandlingen. Här kan man se en klar åtskillnad mellan klienternas och behandlarnas uppfattning. Tre av fyra klienter berättade att de hade haft stöd av sin familj och omgivning och att det hade varit betydelsefullt för dem att de funnits tillhands, men de uttryckte inte att det var skälet till att de påbörjade. Blomqvist och Christophs (2005) beskriver även att de män som beslutar sig för att inleda behandling ofta har mer stöd från omgivningen jämfört med män som söker hjälp men som sedan beslutar sig för att inte påbörja behandling (Blomqvist & Christophs 2005, s. 44).
När det gäller den rattfulla körningen och att bli gripen, har ingen forskning inom området påträffats som beskriver att det kan vara ett skäl till att man påbörjar
behandling. Den metod som vägverket arbetat fram i Skelleftemodellen tar dock fasta på tillfället vid ingripandet av polisen och menar att ett tidigt handlande ökar
möjligheterna till att personer väljer att inleda behandling (Vägverket 2008 c, s. 2-4). Resultatet i denna studie tyder på att just händelsen att bli gripen var ett uppvaknande för personerna som bidrog till insikt och medförde att de valde att gå in i behandling. Tre av fyra klienter hade kört rattfulla flera gånger tidigare men inte reflekterat nämnvärt över handlingen innan de greps. Mot bakgrund av klienternas berättelser skulle modellens syfte kunna anses som adekvat.
Samtliga respondenter, klienter som behandlare, har på olika sätt beskrivit att skam och ångest uppkommit på grund av den rattfulla körningen och deras problematiska
alkoholvanor. Samtliga respondenter har betraktat dessa känslor som viktiga att bearbeta. Att uppleva skam är inte ovanligt när man känner sig misslyckad och mindervärdig (Olofsson & Sjöström 1993, s. 33, Starrin 2001, s. 49-50). En av klienterna berättade att han hade haft svårt att söka behandling på grund av skam och stolthet vilket även Storbjörk (2003) beskriver är känslor som kan hindra individen från
29 att söka behandling (Nordisk alkohol & narkotikatidskrift 2003, s. 113-114).
Respondentenbeskrev att han mådde så dåligt och var så nere att det kändes som ytterligare ett nederlag att behöva be om hjälp. Utmärkande vid skam är reaktionen att vilja dölja något eller att gömma sig (Starrin 2001, s. 50) vilket kan uttydas tydligt i klientens berättelse. Skam attackerar individens självbild och självkänsla och därmed reduceras ofta personens egen handlingskraft, (Starrin 2001, s. 49,53) detta kan liknas vid vad som skedde med klienten då han inte kunde förmå sig själv till att söka behandling. Andra klienter beskrev istället att skammen och ångesten hade varit
betydelsefullt för att de skulle söka behandling och menade att känslorna var så svåra att de behövde stöd i att bearbeta dem.
Ingen av klienterna uttryckte på något sätt att de upplevde sig som avvikande i samhället på grund av den rattfulla körningen. De beskrev snarare att de upplevde sin handling som alltmer utbredd och att de följaktligen möttes med relativt stor förståelse. Becker (2006) framhåller att vissa avvikelser är vanligare än andra och att dessa möts med större tolerans i samhället (Becker 2006, s 18). En möjlig tolkning är att ökningen av antalet personer som kör rattfulla har bidragit till ett större överseende med
handlingen, varav individer idag inte upplever gärningen lika allvarlig som den faktiskt är.
Bemötande, motivation och tidpunkten för behandlingen
Att inledningsvis bemötas på ett bra sätt när man har tagit steget att påbörja behandling har de flesta respondenter beskrivit som grundläggande för det fortsatta
behandlingsarbetet. Att bemötas med förståelse och respekt framhålls som viktigt men även att ens åsikter tas på allvar. Samtliga respondenter som hade kört rattfulla ansåg att de blivit väl mottagna i den första kontakten.
När det gäller betydelsen av initial motivation har detta inte påtalats i samma
utsträckning som bemötandet vare sig bland behandlarna eller bland klienterna. Endast en av fyra klienter som deltog i studien uttryckte en upplevelse av motivation till behandlingen i inledningsskedet.Han ansåg det som ovanligt att individer med
alkoholproblem är motiverade till en början men menade att motivation kan infinna sig med tiden. Han skildrade detta genom att beskriva att han kände en del personer som tvångsvårdats enligt LVM som inte alls hade varit motiverade till någon form av
30 behandling men där en inre motivation och vilja till förändring med tiden hade formats hos individerna. Han beskrev vidare hur personerna efter tvångsvården hade påbörjat behandling på helt eget initiativ och hur målmedvetna de var när det gällde att ändra den situation som de befann sig i.
För att personer som har kört rattfulla ska påbörja behandling är det av vikt att de erbjuds behandling vid rätt tidpunkt. Samtliga behandlare beskrev på olika sätt betydelsen av att behandlingen påbörjas när individen är redo. Framförallt en
respondent som hade kört rattfull betonade vikten av tidpunkten för behandlingen. Han berättade hur han själv hade sökt upp en socialsekreterare och önskat att få påbörja behandling så snart som möjligt, vilket hade ordnats inom ett par dagar. Han var nöjd med det snabba agerandet och menade att det hade varit betydelsefullt för honom. Hans upplevelse skildras nedan:
”Men jag tror att det var redan dan efter eller två dar efter så fick jag komma ner på ett studiebesök och träffa terapeuten… så det var jävligt bra gjort… professionellt gjort av sekreteraren som jag kan se det efteråt liksom…hade det dröjt en vecka kanske jag hade ångrat mig och tyckt att det är för jävligt, nu har jag bett om hjälp men det är ingen jävel som vill hjälpa mig… och sen supit på det och vänt dom ryggen istället…” (Patrik)
Även Sven som är behandlare poängterade under intervjun att ett tidigt ingripande är viktigt och menade att ifall det dröjer för länge så kan det vara försent:
”Tidigare var det ju så att det kom ju in en rattfyllerirapport in till socialkontoret och sen lades den här rapporten på nått skrivbord hos någon socialsekreterare och sen kunde det ta flera veckor innan dom skickade ut… så att den här människan fick en tid va, och sen kanske den tiden låg en vecka fram i tiden så det kanske tog både två, tre veckor efter händelseförloppet..och då är det ju försent.” (Sven)
Samtliga behandlare menade att behandlingen måste erbjudas i rätt skede av individens liv (då denne är mottaglig) för att han eller hon ska välja att påbörja den. Jörgen och Bengt beskrev det på följande sätt:
”Jag brukar tala om nån sorts personlig timing alltså som är svår att definiera vad det är för någonting va.. Men i vissa lägen är det så att den personen är väldigt motiverad till att göra någonting av flera samverkande faktorer…” (Jörgen)
31
”En del kan komma hit och det är uppenbart att det är för tidigt för..för vederbörande, de vet inte riktigt vad det pratar om, de är besvärade av sitt drickande och drogande men inte riktigt till fullo för att.. kliva in och göra vad som krävs för att ändra på det..” (Bengt)
Blennberger (2006) beskriver ett bra bemötande som essentiellt när det handlar om individer i en underkastad situation (Blennberger 2006, s. 172). Samtliga respondenter ansåg att de hade blivit väl mottagna av terapeuten vilket de upplevde som viktigt när de initialt tog kontakt. En av klienterna berättade om vikten av ett bra bemötande genom att skildra en händelse som han varit med om. Han beskrev hur han hade kallats till ett möte på socialförvaltningen innan han hade påbörjat behandling. Han berättade vidare om att han hade blivit bemött på ett mycket fint och förstående sätt och att socialsekreteraren hade varit mycket lyhörd gällande hans behov och önskemål. Det var efter detta möte som han sedan beslutades sig för att påbörja behandling. Blomqvist och Christophs (2005) menar att benägenheten att inleda behandling kan relateras till hur individen blir bemött när han eller hon först tar kontakten (Blomqvist & Christophs 2005, s. 35-36). Mot bakgrund av det kan man tolka att respondentens positiva intryck med stor sannolikhet kan ha bidragit till att han valde att gå in i behandling.
Endast en av respondenterna som hade kört rattfull beskrev sig som motiverad till att påbörja behandlingen. Resterande klienter talade inte om motivation som betydande för att inleda behandling. Blomqvist och Christophs (2005) studie tyder dock på att män som har sökt behandling besitter en djupare intern och extern motivation till förändring än andra män som inte har sökt eller påbörjat behandling (Blomqvist & Christophs 2005, s. 37). Utifrån vad respondenterna uttryckte kan det inte uttydas var fallet för dem.
Behandlarnas och klienternas uppfattning om vikten av att individen föreslås behandling när denne befinner sig i ett läge då denne är redo överensstämmer med forskning inom området. Enligt en SiS-rapport4 (2004) är det essentiellt att behandling erbjuds vid rätt tidpunkt i individens liv då dessa personer på grund av tvivel till behandlingen fort kan ändra sitt beslut och dra sig ur. Behandlingen bör även föreslås snarast möjligt när någon söker hjälp (SiS, 2004, s. 2). Detta åskådliggörs i en av respondenternas berättelser gällande betydelsen av ett snabbt handlande vid tillfället då
