Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola
61-90 hp Hälsa och samhälle
Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö
December 2013
ATT ARBETA MED
HBTQ-FRÅGOR INOM
ÖPPENVÅRDEN
EN INTERVJUSTUDIE
ELLINOR BERGSTRÖM
LINNÉA ENGEBRETSEN
ATT ARBETA MED
HBTQ-FRÅGOR INOM ÖPPENVÅRD
EN INTERVJUSTUDIE
ELLINOR BERGSTRÖM
LINNÉA ENGEBRETSEN
Bergström E, Engebretsen L. Att arbeta med hbtq-frågor inom öppenvård. En intervjustudie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för Hälsa och samhälle, Institutionen för vårdvetenskap 2013.
Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilken erfarenhet och upplevelse
vårdpersonal har av att arbeta med hbtq-frågor. Bakgrund: Sverige har kommit långt med jämnställdhet och arbete mot diskriminering. Trots detta finns det studier som tyder på att personer inom hbtq-gruppen känner sig illa behandlade och kränkta i vården. Författarna känner därför ett stort behov av att belysa detta problem. Metod: En kvalitativ metod med intervjuer valdes och genomfördes på två öppenvårdsmottagningar. Mottagningarna har olika erfarenheter av att jobba med hbtq-frågor. Båda är belägna i samma mellanstora stad i Sverige. Alla informanter var över 18 år och hade minst tio års arbetslivserfarenhet inom vårdyrket. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera det insamlade materialet. Resultat: Analysen resulterade fyra kategorier: utveckling,
likabehandling, normativitet och kultur på arbetsplatsen. Det framkom att mottagningen som hade längre erfarenhet hade ett öppet och tillåtande klimat på sin arbetsplats. Detta gjorde att personalen kunde skapa en trygg plats för både sina patienter och sina kollegor. Informanterna belyste även att det är viktigt med en icke-heteronormativ inställning och ett neutralt språk. Personalen som hade genomgått hbt-certifiering uppfattade att behovet och viljan av mer kunskap fanns och att även uppföljning av certifieringen hade behövts. Det framkom under intervjuerna att flera informanter kände en rädsla över att säga fel eller göra bort sig. Slutsats: Att sträva efter att jobba med ett neutralt språk och en
icke-heteronormativ inställning var viktigt. Det var också av största betydelse att ha ett tillåtande och öppet klimat på arbetsplatsen, både för patienters och för
personalens skull. Genomgående i hela studien var också att det finns stort behov av utbildning inom hbtq-frågor inom alla yrkes-grupper inom hälso- och sjukvård.
WORKING WITH LGBT-ISSUES IN
PRIMARY HEALTH CARE
AN INTERVIEW STUDY
ELLINOR BERGSTRÖM
LINNÉA ENGEBRETSEN
Bergström, E & Engebretsen, Working with lgbt-issues in primary health care. An interview study. Degree Project in nursing 15 credit points, Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2013.
Aim: The purpose of this study was to determine which experiences and
perceptions health professional have of working with lgbt-issues. Background: In Sweden we have come a long way with the observance of equality and
anti-discrimination work, but there are studies showing that there are people among the lgbt-community still feel mistreated and violated in health care. Therefore, the authors of this study feel that it is important to shed light on this problem.
Method: A qualitative method with interviews was chosen and was conducted in
two primary healthcare centers. The centers had different experiences of working with lgbt-issues. Both centers are located in the same medium-sized town in Sweden. All respondents were over 18 years old and had at least ten years of work experience in the health care profession. Qualitative content analysis was used to analyze the collected material. Results: The analysis resulted in four categories: development, equal rights, normativity and cultureat the workplace. It was showed that the center with longer experience had an open and allowed climate in their workplace. This made it possible for the staff to create a safe place for both their patients and their colleagues. The informants also highlighted that it is important to have a non-heteronormative attitude and a neutral language. The staff that had undergone lgbt-certification perceived that the need and desire for more knowledge existed and the need of a follow-up of the certification was needed. During the interviews several informants talked about fear of saying the wrong thing or making a fool of themselves. Conclusion: To strive to work with a neutral language and a non-heteronormative attitude is important. It is also essential to have a permissive and open environment in the workplace, both for patients and staff's sake. Throughout this study was that there is great need for training in lgbt issues in all professional groups in healthcare
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Bakgrund ... 1
Syfte och frågeställningar ... 3
Metod ... 4
Urval ... 4
Insamling och analys ... 5
Etiska överväganden ... 6 Resultat ... 7 Utveckling ... 7 Utbildning ... 7 Hbt-certifieringen ... 8 Likabehandling ... 9 Inge trygghet ... 10
Symboler och symboliskt språk ... 10
Normativitet ... 11 Heteronormativitet ... 11 Exkludering ... 12 Kultur på arbetsplatsen ... 12 Rädsla ... 12 Arbetsgruppen ... 13 Diskussion ... 14 Metoddiskussion ... 14 Urval ... 14
Insamling och analys ... 14
Trovärdighet ... 15 Resultatdiskussion ... 16 Brist på utbildning ... 16 Normativitet ... 17 Kultur ... 18 Slutsats ... 19 Referenser ... 20 Bilaga 1 ... 22 Bilaga 2 ... 23
1
INLEDNING
Under vår verksamhetsförlagda utbildning stötte vi båda på situationer där personer inom homo-, bi-, trans- och queer (hbtq)gruppen ibland glöms bort. Att när vårdpersonal ska ta anamnes och fråga om familjeförhållanden, tas det för givet att eventuell partner är av motsatt kön. Eller att på bb prata om den nyblivna mamman och säga ”det finns ingen pappa” bara för att hon inte har en manlig person med sig. Om det varit en kvinna vid hennes sida under hela vårdtiden förutsatts inte hon som en möjlig partner.
Att alla ska känna sig välkomna inom vården och få ett bra bemötande är något som alla blivande och verksamma sjuksköterskor alltid måste jobba för och tänka aktivt på. Det finns studier som visar att personer som räknar sig inom hbtq-gruppen känner sig diskriminerade och särbehandlade inom vården.
Heteronormativitet är fortfarande det som är självklart för många som jobbar inom hälso- och sjukvården. Vi valde därför att fokusera på vad vårdpersonal har för erfarenhet av att jobba med frågor som berör hbtq-gruppen som patienter. Vi känner att hbtq-gruppen som patienter är en bortglömd grupp som det inte fokuseras på under vår utbildning och därför bör belysas mer.
BAKGRUND
Enligt heteronormen förväntas människor vara antingen kvinna eller man och leva i tvåsamhet med en person av det motsatta könet. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) beskriver att kvinnan förväntas ha feminina uttryck och mannen förväntas vara maskulin (RFSL, a). Idag påminns vi ständigt om hur heteronormativa uttryck är något naturligt. Detta kan ge en känsla av utanförskap och även skapa en del problem för de som inte vill eller kan identifiera sig till de heteronormativa mallarna (RFSL, b). Berg & Wickman (2010) skriver om att en av tankarna bakom begreppet heteronormativitet var att lyfta fokus från den sexuella läggningen och istället fokusera på identitet.
Ambjörnsson (2006) beskriver hur heteronormativitet ter sig i olika uttryck beroende på tid och plats. Det ges exempel på hur ensamstående även exkluderas då normen förutsätter en tvåsamhet. Det beskrivs även att hatbrott mot hbtq-personer fortfarande ökar. Vidare beskrivs skillnaden mellan heterosexualitet och heteronormativitet med att det faktiskt inte är själva sexualiteten som är
huvudfrågan utan snarare det system som vi uppmuntras leva. Ambjörnsson (2006) menar att det är just huruvida någon lever med en annan person av samma eller motsatt kön som även speglar omgivningens syn på personen i fråga. Om det till exempel på en arbetsplats kommer fram att en av kollegorna lever i ett
samkönat förhållande uppstår genast uppfattningar och funderingar kring allt från klädval, barndomstid och andra levnadsvanor (a.a).
Berg & Wickman (2010) beskriver skillnaden mellan exkludering och
inkludering så som att exkludering är en avvikelse från den förväntade normen och således något som kan uteslutas. Detta kan då leda till att en vi-och-dom-relation uppstår. Inkludering beskrivs som att det istället inte finns någon avvikelse genom att inräkna alla i normens grundstomme.
2
Idag används uttrycket hbtq-person som ett övergripande begrepp som innefattar homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck och identiteter (RFSL, a). Homosexualitet enligt nationalencyklopedin (2013, a) betyder ”sexuellt inriktad på det egna könet” och bisexualitet
(Nationalencyklopedin 2013, b) beskrivs som ”sexuellt dragen till båda könen”. Tillsammans med heterosexuell, som beskrivs som ”en könsdrift riktat mot det motsatta könet ” (Nationalencyklopedin 2013, c) är dessa de tre sexuella läggningarna inom svensk lag idag (Diskrimineringslagen 2008:567 kap 1 5 §). Vidare beskriver nationalencyklopedin (2013, d) definitionen av transpersoner som en samlingsterm för personer som inte nödvändigtvis definerar sig som det kön som de tilldelades vid födseln utan lever helt eller delvis överskridande de normer som förväntas. Även RFSL (RFSL, a) definierar transperson som en könsöverskridande person. En transperson kan uttrycka sig som man eller kvinna, som både man och kvinna eller som neutral. Att räkna sig som transperson är inte statiskt eller bestämt. Det är inte heller tvingande utan det är helt fritt att kalla sig transperson eller ej. En transperson kan ha vilken sexuell läggning som helst, precis som alla andra (RFSL, a). Märk skillnad med transsexuell som har att göra med den enskilda personens uppfattning om sin juridiska könstillhörighet. En transsexuell upplever sig vara av ett annat kön än det tilldelade vid födseln och önskar förändra sin kropp för att efterlikna det önskade könet med hjälp av hormonbehandling och/eller med kirurgi. Transsexualism är till skillnad från de tidigare begreppen en medicinsk diagnos. Dock kan en transsexuell person definiera sig som transperson både före och efter ett eventuellt ingrepp eller hormonbehandling (RFSL, a).
Benämningen queer kan enligt genusforskaren Ambjörnsson (2006) ha flera betydelser och det finns många svar på frågan om vad queer egentligen betyder beroende av plats och person som tillfrågas. Ambjörnsson (2006) menar att queer kan beskrivas utifrån det engelska uttrycket för konstig och udda. Inom
genusforskningen används ordet men då som teori kring sexualitet och normalitet (a.a).RFSL beskriver queer som ett begrepp som i stort sett är ett ifrågasättande av heteronormativiteten. RFSL menar också att personer kan se sin
könstillhörighet som queer, då som redskap för att bryta normen och på så sätt kunna inkludera alla sexualiteter och kön eller att inte behöva definiera eller identifiera sig (RFSL, a).
Det är känt idag att personer som räknar sig inom hbtq-gruppen har högre risk att drabbas av mental ohälsa. Detta framgår i en studie av Mustanski et al (2010) från USA där ungdomar som räknar sig till hbtq-gruppen intervjuades om sin mentala hälsa. Även Folkhälsoinstitutet rapporterar liknande situation där det bland annat beskrivs att över hälften av transpersoner som frågades hade övervägt att ta sitt liv på grund av oro, ängslan eller ångest (2009).
Att det idag fortfarande finns patienter som särbehandlas av sjukvårdspersonal framgår i en studie av Röndahl (2009, a) om just det ämnet. I studien intervjuades 27 personer som identifierar sig som inom hbtq-gruppen. Intervjuerna handlade om deras upplevelse i vårdmötet både som patient och som partner till patienter. Röndahl (2009, a) beskriver där att homosexuella personer upplever att
företrädesvis den äldre generationens undersköterskor och sjuksköterskor
3
patienter upplever den yngre generationens sjuksköteskor som mer öppensinnade och mer värderingsfria i sitt bemötande (a.a).
Ahmad & Bhurga (2010) har studerat och granskat litteratur och artiklar som berör homofobi publierade mellan 1987 och 2010. De kom under granskningen fram till att nya antaganden kring homosexualitet finns idag i jämförelse mot tidigare. Detta utifrån sociokulturellt, politiskt och medicinskt perspektiv, alltså uppfattningen i samhället som stort. I tidigare framtagna antaganden i litteraturen är homosexualitet beskrivet som till exempel en sjukdom och att homosexuella personer är opålitliga. Ahmad & Bhurga (2010) menar därmed att förändringar har skett i uppfattningen kring homosexualitet men att det fortfarande finns många negativa antaganden och fördomar kvar i litteraturen. Till exempel beskrivs det i de nya antaganden att homosexuella män alltid är välvårdade och klär sig snyggt, att det finns två typer av lesbiska som antingen klär sig och beter sig som män eller feminina så kallade ”lipstick-lesbians” (a.a).
För att vårdmottagningar ska utveckla sitt sätt att se på hbtq-frågor och personer som räknar sig inom denna grupp har RFSL utvecklat en hbt-certifiering (RFSL, c). RFSL kallar certifieringen för hbt men författarna har valt att inkludera även gruppen queer i den här studien och använder därmed begreppet hbtq i texten då det inte handlar direkt om certifieringen. Denna certifiering ska synliggöra att en organisation arbetar strategiskt med att erbjuda en god arbetsmiljö för personalen och ett respektfullt bemötande av alla utifrån ett hbt-perspektiv. Detta certifikat ges till en organisation, arbetsplats eller mottagning efter utbildningstillfällen genom RFSL där diskussion och reflektion i ett öppet klimat har ägt rum. Certifikatet gäller i tre år, efter dessa år erbjuds en så kallad omcertifiering som håller ytterligare i tre år.
RFSL har jobbat med utbildning inom många områden i samhället till exempel inom skola, ungdomsverksamheter och olika vårdområden där de har belyst hbt-frågor. Detta är en möjlighet för RFSL att fördjupa kunskapen inom hbt för dem som jobbar inom både skola, vård och omsorg (RFSL, c).
Studierna ovan tyder på att det fortfarande finns mycket att jobba på inom bemötande och utbildning inom omvårdnad utifrån vad som förväntas av den legitimerade sjuksköterskan. Enligt Svensk sjuksköterskeförening ska
sjuksköterskor jobba utifrån ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Omvårdnad ska ges med respekt för de mänskliga rättigheterna, med hänsyn till personens
värderingar, vanor och tro (Svensk sjuksköterskeförening, 2007).
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med studien var att undersöka vilken erfarenhet och upplevelse vårdpersonal har av att arbeta med hbtq-frågor. Målet var att undersöka två arbetsplatser som arbetar med hbtq-relaterade frågor och bemötande men inte att jämföra dem sinsemellan. Frågeställningar som var aktuella under arbetets gång var följande:
Hur har personalen upplevt arbetet med hbtq-frågor på respektive mottagning?
4
Vilka med och motgångar har de erfarit av att arbeta med hbtq-relaterade frågor?
Vad har personalen för erfarenhet av att eftersträva ett jämställt och tillåtande klimat på mottagningarna?
Finns det ett behov av vidarearbete och utbildning med hbtq-relaterade frågor?
METOD
Då syftet med studien var att ta reda på vad vårdpersonal har för erfarenhet och upplevelse av att arbeta med hbtq-frågor valdes kvalitativ ansats med individuella intervjuer. För att få ett brett spektra valdes två mottagningar med olika erfarenhet och även olika yrkesgrupper. Halvstrukturerade intervjuer valdes för att få öppna men samtidigt fokuserade svar. En intervjuguide utformades (se bilaga 1) med sju övergripande frågor där det fanns utrymme för följdfrågor.
Kvale & Brinkmann (2009) beskriver halvstrukturerade intervjuer som lämpliga då det ger en spontan intervjuprocedur som ger livfulla och öppna svar från informanten. Med en halvstrukturerad intervju kan fokus även hållas genom hela intervjun utan att bli uppbunden i intervjuguiden. Kvale & Brinkmann (2009) menar att det bör undvikas ett alltför akademiskt språk i intervjun, de frågor som ställs bör vara i vardagsspråk för att informanten ska kunna svara lättsamt och öppet (a.a). Detta var något som eftersträvades när intervjuguiden utformades samt under intervjuerna.
Informanterna fick besluta om när och var intervjuerna skulle hållas och alla valde sin egen arbetsplats under egen arbetstid. Flera av informanterna bad om frågorna i förväg för att kunna förbereda sig. Detta var dock inte tänkt från början. Beslut togs att informanterna skulle få ta del av de övergripande frågorna och fick då också information om att det inte var de exakta frågor som skulle komma att ställas utan mer riktlinjer för vad intervjun skulle fokusera på.
Varje intervju inleddes med muntlig information om studien och beskrivning av syftet varpå en övergripande inledningsfråga inom det aktuella ämnet följde. Informanten hade sedan innan även fått information om studien skriftligt.
Urval
För att svara på syftet kontaktades personalen på två mottagningar. Båda mottagningarna är geografisk belägna i samma medelstora stad i södra Sverige. Den ena mottagningen har under ca tio år arbetat aktivt med hbtq-frågor på olika vis och är en öppenvårdsmottagning dit patienter kan vända sig med sex och samlevnadsfrågor. Mottagningen är en del av ett universitetssjukhus. Den andra mottagningen är en vårdcentral och har endast arbetat aktivt med hbtq-frågor under ca ett år. På båda mottagningarna informerades respektive
verksamhetschefen både muntligt och skriftlig om projektet. Efter ett skriftligt godkännande från verksamhetscheferna togs frågan upp på arbetsplatsmöten där personalen fick samma skriftliga information. Därefter fick intresserad personal frivilligt anmäla sig att delta. Kontakten förmedlades via en kontaktperson på respektive mottagning. Resultatet blev fyra respektive tre informanter i
5
Inklusionskriterier var att informanten skulle vara över 18 år och arbeta på mottagningen. Kriteriet för mottagningarna var att de hade någon form av
erfarenhet av frågor som rör hbtq.Gemensamt för alla professioner är att de styrs av Hälso- och sjukvårdslagen (1982:765). Samtliga är därmed skyldiga att jobba för allas rätt till lika vård. Vård ska ges med respekt för allas lika värde och den enskilde personens värdighet.
Insamling och analys
En pilotintervju genomfördes och inga missförstånd eller hinder upptäcktes. Efter utvärdering och transkribering av pilotintervjun tog författarna ett gemensamt beslut att behålla intervjuguiden i sin ursprungliga form.
Intervjuerna spelades in med hjälp av diktafon. Endast en av författarna intervjuade informanten. Den författare som inte höll i intervjun observerade aktivt och kunde lägga in frågor om denne kände att något saknades. Intervjuerna varade mellan 14 minuter som kortast och den längsta intervjun varade i 36 minuter. Transkribering av intervjuerna i sin helhet, med pauser, skratt och liknande, utfördes inom två dagar efter genomförd intervju, detta resulterade i 29 sidor text med enkelt radavstånd. Intervjuerna sparades på ett minneskort som var avsett endast för studien.
När det inspelade materialet analyserades användes innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman (2012). Denna analys innebär att kodning och kategorisering växer fram allt eftersom. Det första steget innebar att den insamlade materialet lästes i sin helhet upprepade gånger av båda författarna separat. Delar av texten som specifikt svarade på syftet markerades, så kallade meningsenheter. Dessa togs ut av båda författarna separat och jämfördes därefter med varandra. De enheter som överensstämde överfördes till en tabell.
Sammanlagt togs 230 meningsbärande enheter. Enligt Graneheim & Lundman (2012) hölls meningsenheterna mellan en till två meningar långa för att hålla materialet hanterbart. Efter att meningsenheter identifierats förkortades dessa av båda författarna tillsammans för att göra analysen mer lätthanterlig utan att något viktig och/eller väsentligt föll bort. Denna procedur kallas kondensering.
Därefter abstraherades de kondenserade enheterna, det vill säga enheterna analyserades och lyftes till en högre nivå för att sedan benämnas med koder som en etikett på meningsenheten, av ena författaren. Koder som innehöll snarlika ämnen grupperades ihop, lästes och tolkades därefter av författarna tillsammans upprepade gånger. För att båda författarna skulle få en överblick på koderna valdes att skriva ut varje kod för sig på papper, detta för att underlätta kategoriseringen. Kategorier och underkategorier skapades därefter utifrån
koderna och gjordes gemensamt av båda författarna. I enlighet med Graneheim & Lundman (2012) var det inga data som svarade på syftet som utelämnades på grund av att kategori saknades, inte heller tilläts data falla under två olika kategorier. Vid oklarheter användes det transkriberade materialet för att undvika feltolkningar. Av de meningsbärande enheterna uppstod 127 koder. Koderna diskuterades mellan författarna för att hitta samband mellan dessa, de koder som hade liknande innehåll lades tillsammans och skapade då en underkategori. När alla koder blivit kategoriserade i underkategorier börjades processen att skapa huvudkategorier utifrån dessa. De underkategorier som handlade om liknande
6
ämnen bildade en kategori. Slutligen fanns det fyra huvudkategorier med två eller tre underkategorier.
Grunden för skapandet av kategorier och underkategorier utgjordes av att författarna hela tiden gick tillbaka till koderna och det aktuella syftet.
Graneheim & Lundman beskriver även i artikeln Qualitative Content Analysis in Nursing Research (2004) hur en del av analysprocessen kan synliggöras genom en tabell för meningsenheter, kondenserade meningsenheter och koder.
Meningsbärande enheter färgmarkerades av författarna var för sig och jämfördes sedan innan de skrev in i en tabell. Enheterna kondenserades sedan och kodades (se tabell 1).
Tabell 1. Exempel på hur analysprocessen kan se ut
Meningsbärande enhet
Kondensering Kod Underkategori Huvudkategori
Ja, det är klart, alltså man blir ju
påverkad av den kultur man är i. Man blir påverkad av den kultur man är i. Arbetsplats-kultur Arbetsgruppen och kultur Kultur på arbetsplatsen
ETISKA ÖVERVÄGANDEN
I studien antogs ett antal etiska principer och överväganden. En etikansökan skickades in enligt Malmö Högskola formalia och ett särskilt
etikprövningsseminarium hölls för att få godkännande att fortskrida med uppsatsen. Verksamhetscheferna på de aktuella mottagningarna godkändeatt studien skulle få genomföras. Samtycke från informanter skedde via en blankett som utarbetats av det etiska rådet på Malmö högskola. Informanterna fick information både skriftligt och muntligt om studien och ett samtyckte
efterfrågades även muntligen. Informanterna informerades om att deltagandet var frivilligt och att de också kunde avsluta sin medverkan vid vilket tillfälle som helst utan närmre förklaring.
Enligt Kjellström (2012) ska forskning bedrivas med strävan att ingen ska komma till skada, känna sig utnyttjad eller kränkt. Utifrån dessa riktlinjer utformades intervjuguiden. Informanterna bestämde själva platsen för intervjun så att dessa kände att de var i en bekväm miljö.
För att ljudinspelningar inte skulle riskera att hamna i orätta händer spelades intervjuerna in med en diktafon som endast var avsedd och användes för detta syfte. Det transkriberade materialet lades på en hårddisk med lösenordskrav. Då intervjuerna genomfördes efterfrågades ingen personlig information utöver yrkestitel så att kravet på konfidentialitet uppfylldes. Helsingforsdeklarationen (2008) som är en föreskrift med etiska regler om forskning på människor beskriver bland annat vikten av konfidentialitet och frivillighet. De citat som används är avidentifierade och varje citat har diskuterats i relation till nyttan av citatet i resultatet och huruvida informanten skulle kunna känna sig kränkt, även denna aspekt finns med som viktig punkt i Helsingforsdeklarationen (2008).
7
RESULTAT
När materialet från de sju intervjuerna kodats framkom fyra övergripande kategorier med tillhörande underkategorier. Resultatet presenteras utifrån kategorierna som i tabell 2 nedan.
Tabell 2. Kategorier och underkategorier som tas upp i resultatet.
Kategori Underkategorier Utveckling Utbildning
Hbt-certifiering
Likabehandling Inge trygghet
Symboler och symboliskt språk Bemötande och inkludering
Normativitet Heteronormativitet Exkludering
Kultur på arbetsplatsen Rädsla
Arbetsgruppen
Utveckling
Under flertalet intervjuer framkom uttryck om önskemål för mer utbildning i personalgruppen. De informanter som genomgått RFSL´s hbt-certifiering som pratade om ökad förståelse för behovet av att arbeta aktivt med dessa frågor och vikten av att informera annan vårdpersonal vidare om dessa frågor.
Att det inte är en självklarhet att personer som identifierar sig med hbtq-gruppen får samma bemötande som övriga patientgrupper var ett av de ämnen som berördes under certifieringsutbildningen. Detta var något som kom upp under intervjuerna och som har förvånat vissa av informanterna då de inte tänkt på detta innan utbildningen.
”Jag blev helt förvånad, så det är inte alltså, man tror det är så öppet i Sverige, men det verkar inte så riktigt.” (Informant E)
Då informanterna hade en likvärdig arbetslivserfarenhet som omfattade minst tio år var det svårt för författarna att avgöra huruvida just arbetslivserfarenhet påverkar medvetenheten kring hbtq-relaterade frågor. Det framkom däremot från flera informanter att livserfarenheter, utveckling och tolerans i samhället var den bidragande faktorn till ökad medvetenhet kring hbtq-frågor.
”Det var ändå tio år sedan jag jobbade med en del annat. /…/då fanns det inte den medvetenhet som finns idag. Det handlar ju om erfarenhet /.../ fler möten med människor och deras liv, och det egna livet /…/.” (Informant F)
Utbildning
Bristen på utbildningar inom hbtq i personalgruppentogs upp av flertalet
informanter. På den ena mottagningen framkom under intervjuerna att ansvar för vidareutbildning och fördjupningar inom olika ämnen låg hos personalgruppen. De som varit intresserade har kunnat anordna kortare kurser eller föreläsare själva efter intresse och behov. Det efterfrågades även ett forum där frågor kring
bemötande och hbtq-frågor kan diskuteras på arbetsplatsen då det saknades på den ena mottagningen.
8
”Jag tror absolut att man behöver diskutera det och ta upp det regelbundet, olika erfarenheter man samlar på sig, både positiva och negativa. Det kan man sakna lite att man inte har det som en punkt i olika forum.”(Informant B)
Att frågor kring hbtq och bemötande inte är en del av den ordinarie högskoleutbildningen togs upp som ett problem av informanterna. Om högskoleutbildningarna satsade mer på att inkludera dessa frågor skulle medvetenheten öka och en mer tolerant miljö inom sjukvården skulle kunna uppnås ansåg ett par informanter. Något som lyftes fram av informanterna var just att de som fått utbildning inom bemötande och hbtq hade fått en ökad förståelse för behovet av ökad kunskap.
”Jag vet inte hur er utbildning är /…/ men vi tog aldrig upp de frågorna [under informantens sjuksköterskeutbildning-förf.anm]. Och jag kan inte minnas på barnmorskeutbildningen att vi tog upp det heller.” (Informant D)
Hbt-certifieringen
Den ena mottagningen har genomgått utbildningen inom hbt som RFSL erbjuder och har därför fått en hbt-certifiering. Att personalen hade olika uppfattningar om huruvida certifieringen var av nytta eller inte framkom under intervjuerna på mottagnigen. Majoriteten av informanterna var dock överens om att de fått fördjupad kunskap och fått nya synvinklar på bemötande och problematisering kring hbtq-relaterade frågor. Flera uttryckte att de fått lära sig om sådant de inte riktigt tänkt över innan men som ändå hade fattats dem. Exempel som togs upp var de olika definitioner som finns inom hbtq.
”Jag fick i alla fall lite mer klarhet i de olika begreppen.” (Informant C) ”Det var ju inte så att det var massor med nya saker att lära sig men det var mycket sånt där JUST DET JA!” (Informant G)
Det kom som en överraskning för flera av informanterna under RFSLs certifieringsutbildning att personer inom hbtq-gruppen ibland inte vågat söka vård. Detta gällde både när det handlade om patienter som blivit kränkta i mötet med vården men även patienter som blivit utsatta för våld i nära relationer. De informanter som poängterade detta hade fått den informationen genom
utbildningen i samband med certifieringen Detta var inget som någon av
informanterna reflekterat över innan utan räknat med att det är en självklarhet att alla ska behandlas lika. Ett exempel som kom upp från en av informanterna handladeom våld i nära relationer då en patient som inte ännu varit öppen med dennes sexuella läggning blivit hotad av sin partner att ”avslöja” denne. Detta är också en aspekt som kan leda till att personer inom hbtq-gruppen inte vågar söka vård menade informanten.
”Jag fick nog mer förståelse för att det kan bli lite mer komplicerat och det behövs kanske någon form av stöd /…/ för hbtq-personer kan livet också vara ännu lite mer komplicerat. För det är ju det här med att allt är så ”könat” idag och då blir det ju... om man inte vill leva så, så blir det ju mer komplicerat, för det finns inte den beredskapen i samhället kanske.” (Informant C)
9
”Och det är nog det som har fastnat mest hos mig, att det är så, att det är människor som inte vågar söka vård /…/.” ( Informant B)
Informanterna på mottagningen som nyligen genomgått certifiering har inte tidigare haft annan utbildning inom vare sig bemötande eller hbtq. På
mottagningen pratas det om bemötande rent generellt personalen emellan enligt informanterna, men någon uppföljning av certifieringen har inte förekommit. Det finns dock utrymme för uppföljning då handlednigsgrupper finns på mottagningen där positiva och negativa erfarenheter och upplevelser skulle kunna utbytas. På den andra mottagningen där de har längre erfarenhet av att jobba med hbtq-frågor utnyttjas de teamträffar som återkommer varje vecka för att ta upp just frågor som berör detta ämne. Informanterna berättar att viktiga ämnen som diskuteras är just bemötande och att alla ska känna sig välkomna oavsett vem man är utan att lägga vikt på sexuell läggning eller tillhörighet.
”Den policyn [hbt-certifieringen-förf.anm], det är faktiskt ingenting som vi har disskuterat efteråt så det är inget som ligger sådär jätteaktuellt.” (Informant B) Under flera intervjuer togs materialet från certifieringsutbildningen fram av informanten och diskuterades kring. Något som framkom var att materialet står i en pärm i ett rum som är tämligen undanskymt och otillgängligt för större delen av personalgruppen på mottagnigen. En av informanterna uppmärksammade detta och började fundera över hur materialet skulle kunna bli mer lättillgängligt. Informanten tog upp att om materialet varit mer tillgängligt och mer synligt fanns det möjlighet att dessa frågor varit mer aktuella under teammöten och i
arbetsgruppen i övrigt. Informanten berörde även att det inte fanns material i väntrummen för patienterna.
”De här åren som jag har jobbat här, är det den enda utbildningen som har direkt handlat om bemötande.” (Informant G)
Likabehandling
Ett återkommande ämne under intervjuerna var vikten av att hålla ett tillåtande klimat på respektive mottagning. Alla patienter ska kunna känna trygghet och tillit när de söker vård. Att ge ett likvärdigt bemötande till alla och samtidigt visa att alla har rätt till sin sexualitet utan att lägga någon värdering vid det var något som alla informanter tog upp. Däremot uppgav personalen vid mottagningen med längre erfarenhet att de inte lade någon större vikt vid att fundera över patientens sexualitet utan det kom naturligt för dem att inte förutsätta en heteronormativitet. ”Jag tror att vi är rätt så bra generellt på att inte förutsätta någonting specifikt i bemötandet.” (Informant F)
Att ge ett bra bemötande, visa acceptans och empati till alla patienter oavsett sexuell läggning eller könstillhörighet gynnar mottagningarna enligt
informanterna. Om en patient upplevt god vård och bra bemötande sprids det vidare, på samma sätt som ett dåligt rykte sprider sig. Informanterna på mottagningen med längre erfarenhet kände att de har jobbat bra med att visa empati och förståelse och att det har märkts på patientgruppen som växt samt har fått större geografisk spridning.
10
”/…/ det går väldigt mycket ryktesvägen, att om man har blivit väl bemött någonstans /.../” (Informant B)
Inge trygghet
En informant resonerar kring trygghet i vårdmötet och nämner att när en patient känner sig trygg och säker i mötet i vården kan denne också våga berätta om problem och besvär som eventuellt rör relationen eller som följd av sexuell aktivitet. Om då patienten känner att denne har någonstans att vända sig utan att bli dömd eller värderad är då av stor vikt för att kunna främja god hälsa. Under intervjuer från båda mottagningarna framkom historier om patienter som öppnat sig och berättat om besvär som de innan inte vågat berätta om på andra
mottagningar.
”/…/ att han till slut kände sig tillräckligt trygg för det är ju kanske inget man diskuterar med vem som helst.” (Informant B)
Ett sätt att inge trygghet hos patienten kan vara att ge denne plats och utrymme enligt informanterna. Ett exempel som kom upp vara att inleda besöket med ett enklare samtal omvardagliga ting. Detta uppgavs extra viktigt om patientens besök var av det lite känsligare slaget som till exempel vid smittspårning. Att då inte lägga fokus på själva smittspårningen utan att först lägga vikt vid att få patienten lugn och trygg skapar tillit till personalen.
”Det hör jag ofta från själva patienterna när de ser att man är helt normalt avslappnad, tar hand om dem som vilka människor som helst, då börjar de själva berätta.” (Informant E)
Att det finns en del kulturella aspekter var en viktig punkt som kom upp under intervjuerna. Informanter berättade att de upplevt att det inte är en självklarhet hos alla kulturer att sexualitet och sexuell läggning är ett eget val och är accepterat överallt. De kulturella aspekterna är något som kan försvåra för vissa patienter och förmågan att känna tillit och våga öppna sig för vårdpersonalen minskar enligt upplevelser hos informanterna. Att då faktiskt visa utåt genom att synliggöra certifieringen, visa öppet genom symboler och skriva ut på hemsidan kan vara av stor vikt.
”/…/ det är det största jag upplever, att man hjälper människor som bär med sig något som de inte vågar öppna sig någonstans.” (Informant E)
Symboler och symboliskt språk
Mottagningarna har olika tillvägagångssätt för att visa att alla är välkomna oavsett sexuell identitet eller läggning. Den certifierade mottagningen har en certifiering och regnbågsflaggor, som är en stark symbol för hbtq-rörelsen, i ett fåtal
undersökningsrum. På hemsidan finns endast symbolen för certifieringen och en länk till RFSL. Det var blandade reaktioner i personalgruppen enligt
informanterna, kring symboler och att visa utåt att certifieringen finns. På väggen hänger ett plakat från RFSL som bevis på att mottagingen har genomgått hbt-certifieringsutbildning samt att de av personalen som genomgått utbildningen har fått ett symboliskt märke att sätta på sin dörr eller på sin namnskylt. Någon av informanterna menade att det finns risk att andra grupper kan känna sig exkluderade om det skyltades för mycket, men belyste ändå nyttan med att få bevis på att de faktiskt gått utbildningen. Mottagingen med längre erfarenhet har
11
på sin hemsida en kort text som beskriver att de jobbar aktivt med det empatiska mötet samt att regnbågsflaggan är väl synlig både på hemsidan och på
mottagningen. I väntrummet finns information från olika organisationer som jobbar med hbtq-frågor och även reklam för olika kampanjer som berör ämnet. ”/…/om det inte exkluderar andra grupper. Tror jag i och för sig inte att detta gör. /.../vi har ju gjort en stor resa och därför kan jag känna att vi har fått en stämpel om att vi har jobbat med detta.” (Informant A)
Normativitet
Flera av informanterna framhöll vikten av att vara neutral i mötet med patienterna och inte förutsätta heteronormativitet. Framförallt på mottagningen med längre erfarenhet lades stor vikt att just inte tänka heteronormativt. Däremot var det inget som de egentligen tänkte aktivt på utan att det föll sig naturligt i bemötandet. ”Men jag tror att om man kommer hit, så hoppas jag att man känner att bemötandet inte var heteronormativt.” (Informant D)
Även om det inneburit ett nytt sätt att tänka och att medvetenheten kring hbtq ökat ses det inte som något betungande hos informanterna att försöka bortse från heteronormativiteten. Någon uttryckte det till och med som uppfriskande och bra med utbildningar och påminnelser. Att se certifikatet varje dag är en bra
påminnelse om att hålla en neutral attityd.
”/…/ det är väl mer att man måste utgår från noll på något sätt, bortse från normerna i allt bemötande helt enkelt” (Informant G)
Heteronormativitet
Ett relativt enkelt sätt att göra mötet med patienten icke-heteronormativt är att använda ord som är neutrala enligt i stort sätt alla informanter. Fem av de sju informanterna tog upp begreppet ”partner” som ett exempel. Att helt enkelt inte förutsätta att en kvinna har en relation med en man och vice versa. Detta var något nytt för majoriteten av informanterna på den certifierade mottagningen men som de nu försök ta till sig och använda och tänka mer på. Familjer ser inte alltid ut som den klassiska kärnfamiljen med en kvinna, en man och ett barn. Någon framhöll även att just benämningen ”partner” är lätt att ta till sig och att det nu är lättare att tala med patienter på ett neutralt sätt efter att de fått utbildning av RFSL. Att heteronormativitet inte är en självklarhet var inte något som
informanterna på den certifierade mottagningen tänkt så mycket på innan men som nu blivit mer uppmärksammat av dem.
”Jag hade en föräldragrupp och då kan man ’lära sig’ att säga ’partner’ eller ’den människan man lever med’. (Informant C)
En informant beskrev att ett sätt att frångå heteronormativiteten i mötet med patienten kunde vara att visa att mottagningen inte lägger någon värdering i vem patienten valt att ha relation med, varken emotionellt och sexuellt. Att tala med patienten öppet och ge patienten utrymme att berätta genom att visa att alla former av relationer är ok.
”Ofta kan det handla om hur man använder orden till exempel. /…/ där är det ju av vikt att ha en könsneutral hållning, det är det ju alltid /…/ till exempel en
12
kvinna som har uppgivit tre sexuella kontakter som är män, då ska ju inte jag förutsätta att nästa kontakt, också är en man.” (Informant F)
Att den egna bilden av ”normal” ställts på sin spets har inte inneburit att det blivit lättare att bortse från heteronormativiteten ansåg informanter på den certifierade mottagningen. De hade snarare upplevt det som svårare att agera utifrån ett neutralt bemötande. Detta då personalen nu hade mer kunskap att tillhandahålla och förhålla sig till.
”Man har ju sin normalbild eller sin normativa inställning till saker och ting som är ens trygghet och vardag man förstår.” (Informant B)
Exkludering
Genom att inte bara fråga om antingen manliga eller kvinnliga sexuella kontakter vid till exempel smittspårning går det att undvika att någon ska känna sig
exkluderad eller uppleva känsla av tvång att definiera sig, det är inte självklart för alla. Att detta var viktigt för flera informanter kom fram under intervjuerna då det kan öppna upp för patienter som kanske inte är exklusiva i sina val och inte räknar sig till vare sig heterosexuell eller homosexuell.
”För man kan ju exkludera någon om man plötsligt bara använder termer i form av homosexuell eller bisexuell eller transsexuell.” (Informant F)
Något som också används som begrepp av informanterna för att inte definiera sexuell läggning är att säga ”män som har sex med män” eller ”kvinnor som har sex med kvinnor”. Detta för att belysa att det kan vara skillnad på hur patienten ser sin identitet och sexuella praktik. De två aspekterna behöver inte falla under samma definition enligt informanterna.
”Jag tycker det är viktigt att inte prata om sexuell identitet och kanske mer tala om sexuell praktik.” (Informant F)
Kultur på arbetsplatsen
Mottagingen som hade mer erfarenhet och hade en öppen dialog på arbetsplatsen berörde frågor kring hbtq ofta som en del av helheten. Flera av informanterna påpekade att det var stor skillnad från tidigare arbetsplatser där dessa frågor inte tagits upp alls. Att nu arbeta på en mottagning som har ett tillåtande klimat både i arbetsgruppen och gentemot patienterna påverkade deras inställning positivt. ”Ja det är klart, man blir ju påverkad av den kultur man är i.” (Informant D) Rädsla
Personalen på den certifierade mottagningen uttryckte en större osäkerhet i arbetet att jobba med ett neutralt bemötande. Det framkom att det kunde kännas krävande att börja använda nya ord och att börja tänka i andra banor, utanför
heteronormativiteten. Detta gällde inte alla utan flera uttryckte att det fölls sig naturligt med tiden och att det låg mycket hos den egna personen att rannsaka sig och våga lägga sina egna värderingar åt sidan.
”Men just att inte själv vara rädd för att närma sig nya saker, som kan ha med hbtq att göra” (Informant F)
13
Det framkom under intervjuerna att det var viktigt att inte låta den egna
osäkerheten hindra arbetet. Det är en betydelsefull del i arbetet med hbtq-frågor eftersom det aldrig går att veta vare sig patientens identitet eller läggning eller hur denne reagerar enligt informanterna. Vid en intervju beskrevs tillfällen då
reaktioner från patienter kunde vara mycket ifrågasättande eller offensiva. Sådana situationer ställer höga krav på personalen i fråga.
”När man ställer frågan måste man ju vara beredd på svaret.” (Informant D) Hos informanter med kortare erfarenhet av hbtq-frågor fanns en uttalad rädsla för att säga fel och bli uppfattade som inkorrekta. De uttryckte sig som att situationer kunde kännas ansträngda och framtvingade. Enligt informanterna kunde detta leda till att personalen kände ovilja att ta till sig ny kunskap och förändra sitt
bemötande och lägga sina privata värderingar åt sidan.
”Det är väldigt viktigt, hur ska jag benämna barnet, hur ska jag benämna
partnern och hur jag uttrycker mig, så att jag inte trampar i klaveret... Känna att jag gör fel /…/ vi måste vara så himla bra på det här, och inte göra fel.”
(Informant B)
På mottagningen som genomgått en certifieringsutbildning efterfrågades
uppföljning och handledning som tog upp ämnet då det var ett nytt sätt att arbeta på. Att inte kunna reflektera och samtala kring hbtq-frågor i arbetsgruppen aktivt upplevdes av flera informanter som något negativt. De ansåg även att om de inte fick utrymme för reflektera och diskutera kunde missförstånd uppstå och syftet med certifieringen gå förlorad.
”Ska man först behöva fråga ’Är du homo eller bi eller vad är du för någonting?’ Det blir så konstigt... Då blir det att man sätter stämpel och såhär ska jag bemöta dig för att du är si eller så. Det är en människa jag träffar./…/ Det blev liksom inte det här naturliga bemötandet /…/ för man kände sig inte så bekväm för att man var rädd för att göra fel.” (Informant A)
Arbetsgruppen
På mottagningen med längre erfarenhet tog informanterna upp att de kunde tala med varandra sinsemellan på ett öppet och tillåtande sätt. Detta har underlättat arbetet med att göra mottagnigen till en trygg plats för alla, både patienter och personal. Att känna att de kan diskutera med kollegor öppet, få stöd och råd av varandra samt att de har haft flera kortare utbildningar har gynnat arbetsplatsens vidareutveckling och tolerans enligt informanterna på mottagningen.
”Jag personligen är väldigt intresserad av de här frågorna och tänker mycket på det. Och det är ju också någonting som jag till exempel har med mig när jag träffar mina kollegor och kanske bevakar de frågorna men det finns det andra här som också gör.” (Informant F)
Informanter berättade att det var stor skillnad från tidigare arbetsplatser där de arbetat och deras nuvarande arbetsplats. Där hade frågor kring hbtq inte varit aktuellt och där inte heller medvetenheten varit lika hög som på den nuvarande arbetsplatsen. En informant tog upp under intervjun att en rädsla för det okända kan sprida sig i en arbetsgrupp. Detta kan leda till att ett aktivt arbete för neutralt bemötande och hbtq-frågor kan bli motarbetat enligt informanterna.
14
”Tillexempel när jag jobbade på andra ställen /.../ Då kunde personalen samlas ’såg du… alltså… vet du..!?’. Alltså, det var så okänt /…/, nånting som man inte träffar så ofta på andra ställen som man träffar här.” (Informant E)
DISKUSSION
I den här delen behandlas och diskuteras metoden och resultatet. Även trovärdigheten i studien berörs.
Metoddiskussion
Den här delen av studien kommer att diskuteras utifrån samma upplägg som den tidigare metodbeskrivningen med eget avsnitt för urval och insamling och analys. Urval
Då syftet med den här studien var att ta reda på vårdpersonals upplevelser och erfarenheter av att jobba med hbtq-frågor ville vi intervjua personal på en mottagning som har genomgått utbildning för certifiering av RFSL. Det finns i skrivandets stund fem certifierade mottagningar i den valda staden, tre
barnavårdscentraler och två vårdcentraler. Vi strävade efter att undersöka en mottagning med en bred patientgrupp och ansåg att barnavårdcentraler inte var aktuellt för den här studien.Då en av oss arbetar som timanställd på en av de certifierade vårdcentralerna valdes därför den andra i första hand. Efter att information gått ut till verksamhetschefen tog hen beslutet att avböja inbjudan med hänvisning till tidsbrist. Därför vände vi oss till mottagning nummer två efter diskussion med handledare huruvida det var lämpligt med tanke på att en av oss arbetar där. Vi kom fram till att det inte skulle vara ett hinder så länge den andra av oss höll i intervjuerna där. Detta för att minimera risken för att påverka resultatet. Eftersom vi strävade efter att få ett brett spektra valde vi även att kontakta en mottagning med lång erfarenhet av att arbeta med hbtq-frågor i kontrast till den nycertifierade mottagningen. Även olika yrkesgrupper önskades för att få ett brett urval. Detta kan ha bidragit till ett varierande resultat.
Informanterna fick själva välja plats och tid då intervjuerna skulle hållas, detta förmodades bidra till att informanterna fick en känsla av självbestämmande och känna trygghet.
Insamling och analys
Intervjuer valdes som insamlingsmetod då vi ansåg att det var det mest passande tillvägagångssätt för att få svar på studiens syfte.
Vi började med att hålla en pilotintervju som baserades på den ursprungliga intervjuguiden (se bilaga 1). Intervjun gav svar på frågorna i intervjuguiden och inga missförstånd uppstod. Vi tog beslutet att pilotintervjun skulle ingå i
materialet till resultatet. Pilotinformanten fick inte ta del av frågorna innan intervjun hölls. Efter pilotstudien var gjord kom det förfrågningar från många av de andra informanterna om att få ta del av frågorna i förväg. Detta var inte planerat men efter diskussion mellan författarna togs beslutet att ge alla de
resterande informanterna de övergripande frågorna i förväg. Vi kunde dock inte se någon skillnad i spontaniteten ochfyllighet i svaren mellan pilotintervjun och resterande intervjuer.
15
Sedan innan hade vi bestämt att den ena av oss skulle hålla alla intervjuer på mottagningen där den andra av oss arbetar som timanställd. För att kunna hålla en röd tråd genom resterande samtal, diskuterade vi fram ett beslut om att samma person skulle hålla i återstående intervjuerna. Eftersom en av oss kände sig mer bekväm i intervjurollen gjorde det vårt beslut enklare. Det kan innebära en negativ aspekt då möjlighet till nya infallsvinklar och perspektiv kan gått förlorade, dock kunde författaren som inte höll i intervjun, om behovet fanns, tillägga eller skjuta in frågor.
Då inte alla informanter hade svenska som modersmål kan detta kan ha gjort att de uppfattade frågorna som ställdes annorlunda och därför också svarat utifrån deras tolkning av frågorna. Detta kan ha påverkat resultatet av den intervjun. Intervjuerna spelades in med en diktafon och sparades på ett minneskort som endast var avsedd för detta ändamål, vilket innebar att risken för att materialet skulle komma i orätta händer var liten. Även då det kan ha underlättat för oss att använda t.ex. en mobiltelefon med ett avsett program för uppspelningen vid transkriberingen, lades stor vikt vid att upprätthålla sekretessen. Att diktafon användes istället för mobiltelefon anser vi är säkrare.
Det transkriberade materialet lästes av oss båda först var för sig och sedan ihop. Att det var två personer som analyserade materialet är en styrka för studien då flera infallsvinklar kunde hittas. Även under arbetet att ta fram meningsbärande enheter gjordes arbetet var för sig först och sedan tillsammans.Att alla koder fanns på egna lappar gjorde det enklare för oss att se olika alternativ och kunde resonera fram vilket som platsade under gemensamma kategorier. En ständig dialog hölls under hela processen om det uppstod några meningsskiljaktigheter. Att de meningsbärande enheterna kodades av endast en av oss anser vi inte vara en enbart negativ aspekt då den ena av oss kände sig mer bekväm med att förstå kodningens innebörd.
Trovärdighet
För att en studie ska ha hög trovärdighet beskriver Graneheim & Lundman (2012) aspekterna giltighet, tillförlitlighet, överförbarhet och delaktighet. Giltighet beskrivs som att resultatet överensstämmer med frågeställningarna i syftet. Att en studie är tillförlitlig betyder enligt Graneheim & Lundman (2012) att påstådda ställningstaganden styrks av andra pålitliga källor. Huruvida forskning kan
överföras till andra grupper, platser eller situationer benämns som överförbarhet. I kvalitativa intervjustudier är forskarens delaktighet självklar då denne under hela förloppet är med och skapar resultatet och kan således påverka utgången (a.a). I vår studie har vi varit noga med att hela tiden ha med syftet i alla delar som genomförts från val av metod till analysprocessen. Genom processen har vi sökt efter aktuella artiklar och litteratur på området vi studerat, som kan styrka de påståenden vi kommit med. Vi tror att vår studie inte är exklusiv för
öppenvårdsmottagningar utan skulle kunna överföras till andra yrkesgrupper som jobbar med möten med människor som räknar sig inom hbtq-gruppen.
Polit & Beck (2010) skriver att trovärdighet är ett överskridande mål som
efterstävas i all kvalitativ forskning. För att trovärdighet ska uppnås är det viktigt att styrka resultaten med citat (a.a). Vi har valt citat med omsorg och vägt varje citat noga och övervägt nyttan i relation till att upprätthålla konfidentialitet.
16
Resultatdiskussion
I den här delen kommer de resultat som vi anser var intressanta och de tydligaste uppmärksammas och diskuteras. De resultat som tas upp kommer diskuteras i relation till artiklar som hittats kring ämnet och som anses styrka resultatet. Även ett bifynd i studien diskuteras.
Brist på utbildning
Bristen på adekvat utbildning något genomsyrade flera intervjuer. Sex av sju informanter tog upp behovet av mer utbildning inom hbtq. Att några av
informanterna nyligen haft utbildning inom området i och med hbt-certifieringen från RFSL ser vi som en styrka. Det är en styrka i den bemärkelsen att
mottagningen valt att utföra utbildningen och lägga resurser på att utbilda personalen. Vi har valt att tolka det som att mottagningen anser att detta är en viktig fråga. Dock kvarstår frågan varför det tagit så lång tid att utbilda personalen. Även personal på mottagningen med längre erfarenhet påtalade bristen på utbildning. Dit sökte sig personal med eget intresse av hbtq-frågor och som var villiga att söka information och utbildningar på egen hand. Där fanns även utrymme för att diskutera frågor kring hbtq i personalgruppen. Vi upplevde att personalen där hade lätt att prata om hbtq-relaterade frågor både i
arbetsgruppen och med oss.
Flera informanter tog upp behovet av utbildning inom och hbtq under
högskoleutbildningen för ett vidgat synsätt och en ökad förståelse. I en artikel av Röndahl (2009, b) framgår att det råder en allmän brist på kunskap inom frågor som berör hbtq-området hos blivande sjuksköterskor. I studien framgick att sjuksköterskestudenter och läkarstudenter har bristfälliga kunskaper vad gäller hbtq-frågor. Ett exempel som tas upp är om homosexualitet fortfarande ses som en mental störning där 60 % inte visste om så var fallet eller inte (a.a). Detta skulle kunna påverka vilken attityd och inställning nyexaminerade sjuksköterskor har när de börjar arbeta och således bemötandet av denna patientgrupp och kollegor inom den gruppen.
Även Neville & Henrickson (2006) påpekar i en studie att utbildning som berör hbtq-relaterade frågor måste börja redan under grundutbildningen för
sjuksköterskor. Att lära sig att normen idag inte är självklar och att relationer kan se ut på olika sätt. De menar att det är viktigt att det blir en del av hela
utbildningen och att det inte bara handlar om direktkontakt utan attityden i en hel arbetsgrupp är viktig, för både personalens, patienters och anhörigas skull.
Röndahl et al (2006) menar att brist på kunskap och utbildning inte kan skyllas på personalen i sig. Har personalen inte fått utbildning kan det heller inte räknas med att de ska inneha samma kunskap och förståelse. Röndahl et al (2006) menar att det är självklart att det krävs mer utbildning för personal och att det borde finnas möjlighet att träffa personer inom hbtq-gruppen för att prata öppet om
kommunikation, bemötande och normer.
I Statens folkhälsoinstituts rapport (2009) framkom att den mentala ohälsan är mer utbredd hos personer inom gruppen hbt. Även självmordsförsöken är fler i samma grupp. Personer inom hbt löper större risk att drabbas av diskriminering och kränkningar på olika platser i samhället. De rekommendationer som följer
17
rapporten är att utbildning krävs och ett aktivt antidiskrimineringsarbete är av största vikt såväl inom hälso- och sjukvård som inom skolan.
Normativitet
Att ha ett öppet och tillåtande förhållningssätt gentemot alla patienter var något som alla informanter tog upp som en röd tråd för ett gott bemötande. Att på något sätt visa att det är ok oavsett vilken grupp patienten vill räkna sig till. Det var viktigt för de flesta att patienten skulle känna trygghet och tillit till vårdpersonalen och genom att använda neutrala uttryck kunde detta eftersträvas.
Att bortse från heteronormativiteten var av största vikt, även då det inte alltid var helt enkelt enligt flera informanter. Många såg heteronormativitet som det som räknas som mest normalt och hade inte resonerat kring det tidigare och kände sig till viss del obekväma i att börja tänka på det nu.
Att ta heteronormativitet för given är ett relativt vanligt problem inom hälso- och sjukvård. I artikeln av Neville & Henrickson (2006) framkommer att problemet är utbrett. I studien framgår att vårdpersonal måste bli bättre på att inte förutsätta att alla patienter är heterosexuella och därför bör ändra formuleringarna på frågorna vid möten med patienter och dess partner. Som sjuksköterska ska ett holistiskt tänkande, det vill säga se helheten hos patienten, kring vård uppfyllas. Därmed krävs att personal arbetar aktivt för att se bortom heteronormen och arbeta aktivt mot homofobi. Neville & Henrickson (2006) menar att mer utbildning för hälso- och sjukvårdspersonal är av största vikt för att en icke heteronormativ inställning ska uppfyllas.
Hur frågor formuleras och hur personal talar till patienter och anhöriga var något som lades stor vikt vid under flera intervjuer i den här studien. Att inte förutsätta att alla patienter är heterosexuella var en självklarhet för vissa och det föll sig naturligt att fråga efter ”partner” eller lämna frågan öppen. Genom att lägga fram frågan med alternativ för patienten exempelvis ”Har du sex med män, kvinnor eller både och?” vid till exempel preventivmedelsrådgivning, upplevdes chansen större att patienten kunde slappna av och inte känna sig värderad.
Vi upplevde att vissa informanter inte riktigt tänkt på sitt uttryck i mötet med patienten. De ansåg att det räckte med att de själva visste att de inte värderar vare sig heterosexualitet eller personer inom hbtq-gruppen. Genom att inte aktivt visa att personalen jobbar icke-heteronormativt betyder inte att alla kan känna sig bekväma och trygga. Snarare tvärtom tror vi, det behövs ett aktivt val och ett aktivt arbete för att visa att ”här kan du känna dig trygg och du är välkommen oavsett vem du är” för att detta ska förmedlas.
I rapporten från Statens folkhälsoinstitut (2009) framläggs att orsaken till att den mentala ohälsan inom hbt-gruppen är mer utbredd än bland övrig befolkning är den heteronormativa inställningen hos bland annat sjukvårdspersonal. Där de heterosexuella ses inom den önskvärda normen och personer inom hbt ses som en avvikelse. Det är därför viktigt att bli medveten om sin inställning och sina normer för att kunna börja arbeta aktivt för att få bort den heteronormativa föreställningen.
18 Kultur
Under intervjuerna upplevde vi en skillnad i huruvida hbtq-frågor var en naturlig del av arbetet eller inte och dess påverkan på det aktiva arbetet med hbtq-frågor. På mottagningen med längre erfarenhet och där de arbetar mer aktivt med hbtq-relaterade frågor uttryckte personal en större säkerhet och trygghet och upplevdes ha förmågan att hantera eventuella svåra situationer. Vi upplevde inte att
personalen där tyckte att det kunde bli obekväma situationer där det krävdes att patienten uppgav sexuella kontakter eller att det kunde kännas jobbigt att säga ”fel”.
Vi upplevde under intervjuerna på mottagningen som inte hade lika lång erfarenhet och inte jobbat aktivt tidigare med hbtq-relaterade frågor att
certifieringen inneburit ett nytt sätt att tänka och agera utifrån. Det kan ha lett till en ökad osäkerhet och till viss del prestationsångest enligt informanterna från den mottagningen.
En uppfattning vi fick under intervjuerna var att om det inte finns tydliga
uppföljningar och handledning vid nya arbetssätt finns risk för att missförstå vad som egentligen är innebörden i ett neutralt bemötande. Detta tror vi kan leda till en osäkerhet som sedan föder rädsla att använda sig av det nya arbetssättet. Då finns risk att personalen kan undvika att jobba vidare med frågor kring till exempel hbtq för att de då inte vill riskera att göra fel och känna sig bortgjord. Röndahl et al (2006) beskriver i en artikel kring heteronormativ kommunikation att det finns risk att det finns ett inneliggande, kanske omedvetet, obehag kring gay-kulturen. Att osäkerhet kan vara det som orsakar missförstånd eller obekväma situationer. Det är mest troligt att det oftast handlar om omedvetet heteronormativt bemötande och att personal har förutfattade meningar kring personer inom hbtq-gruppen(a.a)
På mottagningen med certifiering skiljdes hbtq-frågor från övriga patientfrågor. På den andra mottagningen var det en naturlig del av patientfrågorna och det var inget som gjordes till en extra punkt. Där frågorna berördes ofta och som en naturlig del upplevdes ett mindre uttryck för rädsla eller obehag att säga fel eller hamna i obekväma situationer.
Bifynd – våld i nära relationer
Ett annat problemområde som togs upp av en informant var våld i nära relationer. Det fanns, utöver de uppenbara problemen, flera svårigheter när det kom till att anmäla händelsen för personer inom hbtq-gruppen. Ett exempel som tagits upp var att sexualiteten kan vara något som används som hot. Bara för att någon har en samkönad relation betyder det inte att denne är helt öppen med sin sexualitet och detta kan då förövaren använda emot denne. Dean (2013) tar upp problemet att när en person ur samkönad relation söker hjälp tas det för givet att förövaren ska vara av motsatta könet och därmed kan förövaren enkelt komma i kontakt med offret igen på till exempel sjukhuset eller en kvinnojour. Om då inte offret känt sig trygg nog att kunna berätta om sin sexuella läggning eller identitet för personalen på aktuell instans skapar detta problem (a.a). Vi har valt att belysa detta ämne då våld i nära relationer är ett allvarligt problem.
19
SLUTSATS
Det som var viktigast på mottagningarna i arbetet med hbtq-frågor var strävan efter att använda ett neuralt språk i mötet med patienterna. Att sträva efter att jobba icke-heteronormativt ansågs vara av största betydelse. Det var viktigt att ha ett uppdaterat och aktivt arbete med hbtq för att personal skulle känna sig
bekväma och trygga i mötet med patienter och i arbetsgruppen. Även att klimatet på arbetsplatsen var öppet och tillåtande då det fanns en stor rädsla att göra och säga fel och känna sig bortgjord var av stor vikt. Genomgående i studien har varit att det finns ett stort behov av utbildning inom hbtq-frågor, detta gäller alla yrkesgrupper inom hälso- och sjukvård.
20
REFERENSER
Ahmad S, Bhurga D, (2010) Homophobia, an updated review of the literature. Sexual and Relationship Therapy, 2010 (nr 4), 447-455
Ambjörnsson F, (2006) Vad är queer. Stockholm, Natur och kultur.
Berg M, Wickman J, (2010) Queer. Malmö, Liber AB.
Danielson E, (2012) Kvalitativ forskningsintervju. I: Henricson M, (Red) Vetenskaplig teori och metod från idé till examination inom omvårdnad (1:1). Lund, Studentlitteratur AB, 163-174.
Dean E, (2013) When love turns to violence. Nursing Standard, 2013 (23), 22-23 Diskrimineringslagen, 2008:567
Graneheim U, Lundman B, (2004) Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 2004 (24), 105-112.
Graneheim U, Lundman B, (2012) Kvalitativ innehållsanalys. I: Granskär M, Höglund-Nielsen B, (Red) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (2:1). Lund, Studentlitteratur AB, 187-201
Helsingforsdeklarationen (2008) WMA Declaration of Helsinki – Ethical principles for medical research Involving Human Subjects
>www.wma.net/en/30publications/10policies/b3/< (2013-06-01)
Henricson M, Billhult A, (2012) Kvalitativ Design. I:Henricson M, (Red) Vetenskaplig teori och metod från idé till examination inom omvårdnad (1:1). Lund, Studentlittetatur AB, 129-138
Hälso- och sjukvårdslagen 1982:765
Kjellström S, (2012) Forskningsetik. I: Henricson M, (Red) Vetenskaplig teori och metod från idé till examination inom omvårdnad (1:1). Lund, Studentlitteratur AB, 70-92.
Kvale S, Brinkmann S, (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund, Studenlitteratur AB
Mustanski BS, Garofalo R, Emerson EM, (2010) Mental health disorders,
psychological distress, and suicidality in diverse sample of lesbian, gay, bisexual, and transgender youth. American Journal of Public Health, 2010 (12). 2426-32 Nationalencyklopedin (2013, a) Homosexuell
>http://www.ne.se/homosexualitet< Nationalencyklopedin (2013, b) Bisexuell >http://www.ne.se/bisexualitet<
21 Nationalencyklopedin (2013, c) Heterosexualitet >www.ne.se/heterosexualitet<
Nationalencyklopedin (2013, d) Transperson >http://www.ne.se/transpersoner<
Neville S, Henrickson M, (2006) Perceptions of lesbian, gay and bisexual people of primary healthcare services. Journal of Advanced Nursing, 55 (4). 407-415 Polit D & Beck CT, (2010) Essentials of Nursing Research. Appraising Evidence of Nursing Practice. (7th edition). Philadelphia: Lippincott.
RFSL a, (2013) Begreppslista
>http://www.rfsl.se/?p=410< (2013-02-14)
RFSL b, (2013) Heteronormativitet och dess konsekvenser >http://www.rfsl.se/?p=412< (2013-02-14)
RFSL c, (2013) Hbt-certifiering
>http://www.rfsl.se/?p=4960< (2013-06-03)
Röndahl G, Innala S, Carlsson M, (2006) Heterosexual assumptions in verbal and non-verbal communication in nursing. Joural of Advanced Nursing, 56(4), 373-381
Röndahl G, (2009, a) Lesbian´s and gay men´s narratives about attitudes in nursing. Scandinavian Journal of Caring Science, 2009 (23). 146-152
Röndahl G, (2009, b) Students inadequate knowledge about lesbian, gay, bisexual and transgender persons. International Journal of Nursing Education Scholarship, 2009 (6) artikel 11
Socialstyrelsen (2013) Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska >http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2005/2005-105-1< (2013-02-14) Statens folkhälsoinstitut, (2009) Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners hälsosituation.
>http://www.fhi.se/Publikationer/Alla-publikationer/Homosexuellas-bisexuellas-och-transpersoners-halsosituation/< (2013-06-09)
Svensk sjuksköterskeförening (2013) ICN:s etiska kod för sjuksköterskor >http://www.swenurse.se/publikationer--remisser/publikationer/etik/icns-etiska-kod/< (2013-02-14)
22
Bilaga 1
Intervjuguide
Hur kan alla inkluderas i mötet i vården? Målet med studien är att undersöka två mottagningar och vad personalen har för upplevelser och erfarenheter. Vilka konkreta metoder används på mottagningen för att visa att alla är välkomna oavsett sexuell läggningen eller identitet? Finns behovet av arbete med och utbildning av vårdpersonal inom hbtq-relateradefrågor?
Hur lång arbetslivserfarenhet har du? - Har du varit på samma arbetsplats? Vad är din position här?
- Hur länge på den här mottagningen?
Kan du beskriva hur ditt arbete ser ut i jobbet med bemötande av patienter?
- Gör du något aktivt för att inkludera?
Vad/hur tänker du kring bemötande och hbtq-personer?
Har du tänkt på om det finns skillnader i bemötande innan du började på arbetsplatsen du är på nu?
Hur ser det praktiska och konkreta arbetet ut på mottagningen? - Symboler
Kan du berätta om en situation du varit med om inom bemötande av hbtq-positiv eller negativ?
23
Projektets titel:
Hur arbetar vårdpersonal för att inkludera patienter oavsett sexuell läggning eller könstillhörighet
Datum: 13-04-15 Studieansvariga: Ellinor Bergström Linnea Engebretsen Din E-post: Linnea.engebretsen@gmail.com Studerar vid
Malmö högskola, Fakulteten vid hälsa och samhälle,
205 06 Malmö, Tfn 040- 6657000 Utbildning:
Sjuksköterskeprogrammet Nivå: C-uppsats
Information om projektet:
Vi heter Ellinor och Linnea och går femte terminen på
sjuksköterskeprogrammet. Vi planerar att skriva om hur alla kan inkluderas i bemötandet i vården oavsett könsidentitet eller sexuell läggning. För att ta reda på detta skulle vi vilja göra individuella djupintervjuer om ca 30 min med personal hos er på mottagningen. Våra frågor kommer att handla om det aktiva arbetet för att inkludera alla, hbtq-frågor och kultur på mottagningen. Intervjuerna kommer att avidentifieras, och inspelat material kommer
förvaras på en diktafon som endast är avsedd för detta syfte. Det
transkriberade materialet och det som är nedskrivet kommer ligga skyddat på en hårddisk med lösenord.
Den här undersökningen vill vi göra för att vi har stött på dessa frågor under vår utbildning på praktiker och i den teoretiska delen. Vi har märkt att det behövs mer kunskap inom det här området både hos sjuksköterskor och studenter. Vi önskar att använda er erfarenhet som inspiration för blivande sjuksköterskor. Den färdiga och godkända uppsatsen kommer publiceras på Malmö högskolas databas. Er mottagning kommer även att få tillgång till den färdiga uppsatsen.
Bilaga 2
Informationsbrev
Informa
Informationsbilaga BILAGA 1
