Finns de? - Färdigheterna att vägleda elever på särskolan

0

Examensarbete

15 högskolepoäng

Finns de?

Färdigheterna att vägleda elever på särskolan.

Does it occur? The skills to guide the students with learning disabilities.

Pia Bäregård

Christina Petersson

Studie- och yrkesvägledarutbildningen 180 hp Ange datum för slutseminarium ex. 2011-12-07

Examinator: Nils Andersson Handledare: Leif Andergren Studie- och

yrkesvägledarutbildningen Individ och samhälle

1 Stort TACK…

Till de vägledare som så vänligt delade med sig av sin vardag och det fantastiska arbete ni gör för särskoleeleverna. Utan er hade inte detta examensarbete kommit på pränt.

Till klasskamrater som med fina, peppande ord och kommentarer hjälp oss vidare när vi kört fast.

Till handledare Leif Andergren som låtit ögonen blöda för att vi skall ta oss igenom detta och med all skärmläsning som blivit…

Och till de som finns omkring oss i vår vardag och stöttat oss genom dessa otroligt tuffa veckor! TACK!

2

Sammanfattning

Avsikten med detta examensarbete är att belysa problematiken kring vägledningen inom särskolan och ge en bild av hur vägledningen på särskolan bedrivs. Vi vill även ge en bild av olika arbetssätt som kan användas av studie- och yrkesvägledare i särskolan.

Examensarbetet är en kvalitativ intervju med sex vägledare som arbetar inom särskolan. Intervjuerna spelades in under telefonsamtal.

De forskningsperspektiv som används behandlar främst vilka färdigheter som vägledare inom särskolan behöver för att kunna samtala. Den teori som framförallt har använts finns inom matchningsteorin och förklarar hur vägledare arbetar efter konceptet ”rätt man på rätt plats”. Andra teoretiska perspektiv berör vägledning, bemötande, lyssnande, begränsningar och kommunikation.

Resultaten från intervjuerna varierade och det varierade från intervju till intervju hur mycket tid vägledarna avsatte för enskilda samtal. Resultatet visar att enbart två av våra sex

intervjupersoner har enskilda samtal. Resterande håller informationssamtal med föräldrarna. Det framkom att eleverna som inte har något verbalt språk inte får någon enskild vägledning. Detta för att en mall och kunskap för att vägleda dessa elever saknas. I analysen belyses vad studie- och yrkesvägledning inom särskolan är. Det framkommer att man lägger mycket tid på

administrativa uppgifter som vägledare inom särskolan. Enligt studierna handlar vägledningen om att matcha elevernas färdigheter och förmågor med daglig verksamhet eller ett kommande yrkesliv istället för att vägleda enskilda elever.

4

Innehållsförteckning

2.3 Syfte och problemformulering ... 14

2.4 Avgränsning ... 14

2.5 Begreppsdefinitioner ... 14

3. Litteraturgenomgång ... 16

3.1 Teorier ... 18

3.1.1 Val och beslutsteorier... 18

3.1.2 Klientcentrerad teori ... 19

3.1.3 Matchningsteorin ... 20

4. Metod och genomförande ... 21

4.1 Kvalitativ intervju ... 21

4.1.1 Urval ... 22

4.1.2 Intervjustudien ... 23

4.1.3 Analysen som metod ... 24

4.3 Etik ... 26 4.3.1 Presentation av intervjupersonerna ... 26 5. Resultat ... 28 6. Analys ... 34 7. Slutdiskussion ... 40 8. Referenser ... 44

5 Bilaga 1 ... 47 Bilaga 2 ... 48 Bilaga 3 ... 49 Bilaga 4 ... 51 Bilaga 5 ... 52

6

1. Inledning

Bakgrunden till arbetet är kopplat till intresset för den vägledning som bedrivs på särskola. Efter att vi läst arbeten skrivna tidigare om vägledning på särskola och i vilken omfattning

vägledningen bedrivs ville vi fördjupa oss i problematiken som finns runt just vägledning. Hur man arbetar med det enskilda samtalet med eleven, vilka som är närvarande under

vägledningssamtal och hur de som arbetar inom särskolan definierar vägledning. När vi diskuterat ämnet, vägledning på särskolan, kom funderingar kring om det verkligen kan kallas för vägledning när det sitter med så många olika instanser/ myndigheter (studie- och

yrkesvägledare, lärare, föräldrar, habiliteringspersonal och LSS handläggare (De som arbetar med lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) under ett samtal med en elev som till exempel saknar verbal förmåga. Genom tidigare forskning har det framkommit hur många personer som sitter med och bestämmer vilket program (exempelvis individuellt,

specialutformade och nationella program) som eleven ska gå i på gymnasiesärskolan och vad eleven skall ha för sysselsättning efter skoltiden. De elever som är i behov av assistenter och har svårt att göra sig hörda hamnar i skymundan när det kommer till att få bestämma över sitt eget liv och sin egen framtid.

I Skolverkets utvärdering av vägledning i den offentliga skolan (Skolverket 2004) framgår det vilken bredd studie- och yrkesvägledarna måste ha för att kunna hantera olika arbetsuppgifter, beroende på hur arbetssituationen ser ut. Enligt utvärderingen framgick det att elever med

7

funktionshinder eller behov av särskilt stöd skall få vägledning som är utformad efter deras behov.

I styrdokumenten framhålls att elever med funktionshinder särskilt ska uppmärksammas och likaså ska vägledningen utformas så att elever som behöver särskilt stöd och hjälp får detta.

(Skolverkets 2004 s.34)

I skolverkets allmänna råd kring studie- och yrkesorienteringen (Skolverket 2009) i den obligatoriska skolan står det:

Studie- och yrkesorienteringen ska vara opartisk. Eleven skall kunna lita på att studie- och yrkesorienteringen inte styrs av olika särintressen… Det är inte skolans uppgift att styra elevernas val utifrån prognoser om arbetsmarknadens behov av arbetskraft. (Skolverket 2009 s.15)

Enligt Högskoleförordningen (2008:944) skall vi för att få en studie- och yrkesvägledarexamen ha tillräckligt med kunskap för att anpassa teorier och vägledningsmetoder efter individen. Detta känns högst relevant i arbetet med vägledning på särskolan.

- visa förmåga att tillämpa olika teorier och metoder för vägledning utifrån individers och gruppers behov,

- visa insikt i barns, ungdomars och vuxnas utveckling och lärande samt om individers och gruppers val och socialisation i ett perspektiv av livslångt lärande,

- visa förmåga att identifiera sitt behov av ytterligare kunskap och att fortlöpande utveckla sin kompetens

(Högskoleverket 2008)

Här ingår alla barn och unga med speciella behov, att som studie- och yrkesvägledare

fortlöpande utveckla sin kompetens för att kunna vägleda elever som till exempel saknar verbal förmåga. Ännu viktigare kommer det att bli när 2011 års skollag träder i kraft och vägledning blir en rättighet för alla elever.

Trondman med fler skriver att två av de områden vi tar för givet är skola och arbete. När vi lyssnar på ungdomar är vi mer på ”deras sida” genom att strunta i vad de säger (Trondman m fl.

8

1997 s.553) När vi låter andra göra valen åt ungdomarna, istället för att lyssna till vad de själva vill, skapar det en problematik som påverkar valet tillsammans med vägledaren. Vi placerar särskoleeleverna i en stigmatisering som påverkar och begränsar deras val och möjligheter till en egenvald framtid. Ska alla elever inom särskolan vägledas på samma sätt trots de individuella olikheter som finns hos eleverna, som till exempel verbal oförmåga? Trondman (1997) beskriver även den vägledande frågan, att vi måste veta vilka vi är och varför och ställer sig frågan hur en människa bör leva sitt liv bland andra människor i samhället.

Niles (1998) bekräftar svårigheterna i vägledningen av ungdomar med speciella behov. När ungdomarna inte får se vad de har för möjligheter, och reflektera över vad de vill göra utan matchas in till ett liv där deras nätverk tycker att de passar då är vägledningen obefintlig. Om vi däremot lär ungdomarna att fatta beslut och ger dem kunskapen och erfarenheten att göra val, underlättar det för dem att vara delaktiga i samtalet kring deras framtid (Niles 1998 s. 243). För att hjälpa ungdomar med funktionsnedsättning måste man sträva efter att öka deras

självmedvetenhet, skapa noggranna tydliga delmål så att huvudmålet kan uppnås, skapa en vilja att lyckas och hålla en balansgång mellan möjligheter och karriärval utifrån ungdomens nätverk (Niles 1998 s. 245).

Nedan följer utdrag ur läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet som stöd för de frågeställningar som uppkommit om vägledningen på särskolan och hur viktig den är för att eleven skall utveckla en framtidstro.

Att kunna kommunicera genom språk, symboler, tecken eller signaler. (Skolverket 1994)

Utbildningen skall främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor som aktivt deltar i och utvecklar yrkes- och samhällslivet. Inom gymnasiesärskolan skall eleverna tillägna sig ett

undersökande sätt att tänka och arbeta (Skolverket 1994 s.42).

I Läroplanen för de frivilliga skolformerna Lpf 94 finns det att läsa de riktlinjer som personalen, efter en av rektor gjord arbetsfördelning, ska eftersträva.

• bidra med underlag för elevernas val av utbildning och yrke,

• informera och vägleda eleverna inför deras val av kurser, fortsatt utbildning och yrkesverksamhet och där vid motverka sådana begränsningar i

9

valet som grundar sig på kön och på social eller kulturell bakgrund, • i informationen och vägledningen utnyttja de kunskaper som finns hos eleverna, hos skolans personal och i samhället utanför skolan,

• i undervisningen utnyttja kunskaper och erfarenheter från arbets- och samhällsliv som eleverna har eller skaffar sig under utbildningens gång, • utveckla kontakter med universitet och högskolor samt med handledare och andra inom arbetslivet som kan bidra till att målen för

undervisningen nås,

• i utbildningen utnyttja kontakter med det omgivande samhället och dess arbets-, förenings- och kulturliv, och

• bidra till att presumtiva elever får information om skolans utbildningar. (Skolverket 1994 s.15)

Om dessa krav ställs på personalen, borde då inte samma krav finnas hos varje anställd inom särskolan? Vad är vägledning och hur vägleder vi en enskild elev om denne inte kan samtala eller prata?

Danielsson och Liljeroth (1996) skriver att det krävs en förförståelse för att kunna ta emot och hjälpa elever inom särskolan för en fortsatt utveckling mot ett rikare vuxenliv. De skriver att samhällsförhållandena påverkar vårt förhållningssätt för vad vi kan göra för att ta del av ungdomarnas vardag med speciella behov.

2. Bakgrund

Under detta avsnitt beskrivs vilka eleverna inom särskolan är för att ge insikt i vad vägledare arbetar med.

10

2.1 Eleverna på särskolan:

Skolformen särskola finns för de elever som på grund av en utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd inte kan nå målen i grundskolan. I särskolan kan barn och ungdomar med utvecklingsstörning ta del av en individuellt anpassad utbildning. Utbildningen ska i så stor utsträckning som möjligt motsvara den som finns i grundskolan och gymnasieskolan. För vuxna finns möjlighet att ta del av vuxenutbildning, särvux.

I särskolan utgår man från att eleverna behöver gott om tid för sitt lärande och målen i den obligatoriska särskolan sätts efter elevernas egna förutsättningar.

Särskolan har samma läroplaner som grundskolan och gymnasieskolan men har egna kursplaner, program, mål och betygskriterier.

Det finns elever mottagna i särskolan både i kommunala och i fristående skolor. För att kunna avgöra om en elev ska få gå i särskolan måste alltid elevens hemkommun (där eleven är

folkbokförd) göra en grundlig utredning. För att en elev ska kunna bli mottagen i särskolan måste också elevens vårdnadshavare lämna sitt godkännande.

De flesta elever i särskolan går i kommunala och fristående grundskolors lokaler, antingen i särskoleklasser eller integrerade (tillsammans med andra elever) i grundskoleklasser.

Att gå i särskola behöver inte innebära att man undervisas i någon särskild byggnad, eller i en speciell skola.

Särskolan är till för de barn och ungdomar som inte klarar kunskapsmålen

och undervisningen i grund- och gymnasieskolan för att de har en utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd. Särskolan är också öppen för barn och ungdomar som fått en betydande och bestående begåvningsmässig funktionsnedsättning på grund av hjärnskada (Skolverket 4).

11

2.2 Samtalsfärdigheter

Hägg & Kuoppa (1997) skriver om vikten av kommunikation och medvetenheten om kommunikationens betydelse i vår tid. Kommunikation handlar om utveckling, både utvecklingen i vår tid och den enskilda människans utveckling. För den enskilde individen handlar det om att kunna ställas inför och hantera valsituationer (Hägg & Kuoppa 1997 s.15). I detta fall valet för framtiden för en särskoleelev. Hägg & Kuoppa skriver att samtalet för en studie- och yrkesvägledare är grundredskapet för att kommunicera med eleverna om deras val. Att samtala är att se sig själv i den man samtalar med som sin spegelbild, men ändå kunna hålla isär sina egna tankar från den man håller samtalet med, vilket innebär att vägledaren inte skall sitta och bedöma elevens berättelse utan stödja elevens förmåga och ha tilltro till individens vilja att fatta egna beslut. Lindh (1997) bekräftar vägledningens mål att hjälpa den enskilda eleven till ett väl underbyggt val utifrån sina egna önskningar, förutsättningar och mål. Lindh menar att vägledningen är en process som måste starta tidigt (Lindh 1997 s.16)

Amundson (2009) skriver om vikten av storytelling, hur viktigt det är att lyssna till elevens berättelse och att vägledaren ställer frågor om detaljer för att få en bild av vad vi kan göra för eleven. Vägledaren måste ge utrymme för eleven att berätta om sina intressen och vad denne vill med sin framtid för att kunna skapa en förståelse och förändra tankemönstret kring val och väljande. Vägledaren sitter inte i samtalet för att döma utan för att se elevens berättelse ur dennes perspektiv och tankar om världen. Vägledaren skall lyssna till eleven och ge möjligheten att skapa fler berättelser efter dennes förmågor och möjligheter (Amundson 2009).

Vägledning handlar om att göra eleven medveten om sig själv, sin situation, utbildningar och yrkesliv. Lovén (2000) beskriver de förhållningssätt som behövs för ett givande samtal med sju punkter:

1. Klargörande av förväntningar, syfte och innehåll i samtalet 2. Kontaktskapande (här utnyttjar man färdigheten att lyssna) 3. Effektivt utmanande

4. Strukturera vägledningssamtalet 5. Ge information på lämpligt sätt

12

6. Erkänna sammankoppling mellan personlig vägledning och studie- och yrkesvägledning 7. Förse de sökande med kognitiva strukturer (tankar, minnen och bilder)

Vidga perspektiv hos eleven så denne kan se fler vägar än en mot sitt mål. Lovén skriver att vägledaren skall informera på ett sådant sätt som gör eleven intresserad av att börja tänka på sin framtid och hjälpa eleven att få ett starkare självförtroende (Lovén 2000 s.132)

Oavsett teoretisk tillhörighet anses lyssnandefärdighet som ett viktigt redskap för vägledaren. Till denna färdighet räknas öppna och slutna frågor, uppmuntran, omformulering,

sammanfattning, spegling av innehåll och spegling av känsla (Lindh 1997 s.28)

Hägg och Kuoppa beskriver samtalsfärdigheterna som behövs för att kunna vägleda med tre steg.

Steg 1 Klargöra situationen ur klientens perspektiv genom att lyssna, omformulera,

sammanfatta och återberätta klientens version. Att lyssna innebär att höra vad den andre säger, försöka förstå klienten och sätta in berättelsen i rätt sammanhang och sedan få klienten att uppfatta att det som är sagt faktiskt blivit hörsammat.

Steg 2 Vidga perspektiv och sätta upp mål genom att sammanfatta ur vägledarens perspektiv utan att förvanska det som blivit sagt. Vägledaren lyssnar till det som sägs mellan raderna genom kroppsspråk och känslor, det som klienten inte meddelar verbalt. Inom steg två finns möjligheten att utmana klienten för att vidga perspektiv. Information som ges under enskilt samtal är

individanpassat och till för att ge information om det som eleven inte har någon kunskap om och som behövs för att kunna göra ett val.

Steg 3 I sista steget gör vägledare och klient upp en handlingsplan. Vägledaren finns kvar som stöd för genomförandet av den skrivna handlingsplanen och utvärderar sedan genomförandet av handlingsplanen. För att genomföra en handlingsplan måste klient och vägledare spåna,

inventera och formulera delmål kring de möjligheter som finns för att uppnå målet, utvärdera vad man kommit fram till i samtalet för att sedan avsluta.

Professionalisering är en viktig del av arbetet som vägledare. Det viktigaste är inte kunskapen i det intellektuella innehållet, specialkunskaper och skicklighet av teknisk, naturvetenskaplig, juridiskt och det testmetodiska som lärts in, utan det handlar om hur yrkesrollen lärs in och blir en del i systemet. Som vägledare är man en empatisk hjälpare för den som behöver vägledas.

13

oerhört viktigt för att kunna stödja eleven i sina val. Att man måste ha en stor empatisk förståelse för det man gör och arbetar med är viktigt för att göra ett professionellt arbete och skapa ett professionellt förhållningssätt. Som vägledare måste man förstå andra människor och kunna ta fram sin empiriska förmåga när det gäller att vara hjälpsam och tillmötesgående (Holm 1987).

14

2.3 Syfte och problemformulering

Syftet med vårt examensarbete är att särskoleeleverna skall få en rimlig vägledning. Vi vill även ge en bild av olika arbetssätt som kan användas av studie- och yrkesvägledare i särskolan. Begreppet arbetssätt inkluderar både metoder och hjälpmedel som främjar lärandet.

- Vilka metoder använder studie- och yrkesvägledare på särskolan för att vägleda? - Hur ser studie- och yrkesvägledningen ut inom särskolorna?

-

-

2.4 Avgränsning

Vi har gett förslag till en fristående kurs som kan innehålla information om alternativa kommunikationssätt, men vi har inte fokuserat på hur man kan förändra vägledning inom särskolan.

2.5 Begreppsdefinitioner

Specialpedagog: arbetar för att underlätta för barn, ungdomar med behov av speciellt stöd. Specialpedagogen har en handledande roll och arbetar tillsammans med annan personal för att bidra till arbetsplatsens pedagogiska utveckling. För att bidra till arbetsplatsens pedagogiska utveckling instruerar specialpedagogen personal och elever i de mest lämpade pedagogiska

15

arbetssätt som skall underlätta för elever med speciella behov i det dagliga livet. De arbetar med utvecklingsarbete, uppföljning, utvärdering, åtgärdsprogram och handleder annan personal såsom exempelvis assistenter.

Daglig verksamhet - meningsfull sysselsättning: För personer som har en utvecklingsstörning, autism eller som fått en hjärnskada som vuxen finns "Daglig verksamhet". Daglig

verksamhet kan ge personen något intressant och meningsfullt att göra på dagarna efter att studietiden är slut (Internet 1).

Empati:Begreppet empati handlar om förmågan till inlevelse eller medkänsla hos en annan individ. Kunna leva sig in i en annan människas känsloläge och behov och kunna återberätta känslorna i ord . Empati betyder att förstå hur en annan människa har det och att vägledas av den förståelsen i bemötandet

Förståelse - någon typ av förståelse av den som empatin väcks för

Känsla - att personen som känner empati upplever en känsla som överensstämmer med den andre (Holm 1987).

16

3. Litteraturgenomgång

Här vill vi presentera tidigare undersökningar kring ämnet vägledning på särskolan för att ge en relevant bakgrund till undersökningen som vi ska genomföra. I en undersökning av tidigare studenter vid studie- och yrkesvägledarprogrammet 2007 kom viss information fram som är betydelsefull för den här studien. I slutrapporten Vägen vidare inom särskolan (2007) fanns information om vad elever med funktionshinder känner inför valet och väljande till arbetslivet. I slutrapporten beskriver Lindmark m fl. vad särskolan är och håller intervjuer med vägledare, kuratorer, studie- och yrkesvägledare samt elever för att få insyn i hur vägledningen kan utvecklas och om alla elever vägleds.

Elever med funktionshinder känner att de saknar val inför sitt kommande yrkesverksamma liv, samtidigt som vägledare och personal säger ”de får inte välja skola eller program som andra ungdomar” (Lindmark m fl. 2007 s.14)

I undersökningen att Att vägleda elever på särskolan (2007) ville man kartlägga vilka kunskaper och kompetenser som krävs för att arbete som studie- och yrkesvägledare på

särskolan. I arbetet genomfördes flertalet intervjuer med utbildade studie- och yrkesvägledare för att få insikt i deras vardag i vägledningen på särskolan. Resultatet av studien påvisade att arbetet som studie- och yrkesvägledare innehöll mycket administrativa uppgifter som att ordna

praktikplats och hålla kontakt med det nätverk som finns runt eleven, till exempel

Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Mycket av arbetet kring eleverna handlade om att hålla kontakt med föräldrarna och uppdatera dem om vad som händer på skolan. Det framgick även mängden av personer som sitter med i beslutprocessen när eleven skall vidare från grundskolan till gymnasiesärskolan eller från gymnasiesärskolan in i dagligverksamhet eller arbetsliv. I Särskolan, och sen då…? (2009) har de valt att ställa frågor till eleverna om det

17

kommande arbetslivet och hur de ser på sin framtid. Där bekräftar man att det är arbete, inkomst och ett socialt liv som eftersträvas. Eleverna säger även att de blir tillfrågade om sina intressen, men att de som pratar är de olika aktörerna som deltar på utslussningssamtalen (Sundström 2009 s.25).

18

3.1 Teorier

Detta avsnitt beskriver olika teorier som kan kopplas samman med vägledning av den enskilda individen inom särskolan, färdigheter att ta i beaktande vid vägledning och en teori kopplat till den vägledning som beskrivs i dagens särskola.

3.1.1 Val och beslutsteorier

Gottfredsons teori om kompromiss och egenbegränsning:

Gottfredson menar i sin teori att människor kompromissar fram till yrkesvalet. Dessa kompromisser styrs genom människans egentliga förutsättningar (både genetiska och sociala). När människan väljer att se till sina begränsningar, blir inte valmöjligheterna lika stora för det kommande yrkesvalet. Yrken och utbildning väljs bort efter individens kön, dvs. vad som är mansdominerade/kvinnodominerade yrkeskategorier. Individen väljer i första hand utifrån sin umgängeskrets och sina egna värderingar. I sista hand är det personliga behov som avgör hur det kommande yrkes- eller utbildningsvalet kommer att se ut (Lovén 2000 s.52). Denna teori kan kopplas samman med de val som ungdomar med särskilda behov går igenom i sina utbildnings- och karriärval.

19

3.1.2 Klientcentrerad teori

Lovén skriver om den klientcentrerade teorin som är utformad av Rogers (1951). Rogers menar att samtalet och det aktiva lyssnandet är några av de viktigaste verktygen för att hjälpa en annan människa till självförverkligande. Självförverkligande sker genom en inre drivkraft och leder till utveckling (Lovén 2000 s. 47-51). Rogers menade att om man kan skapa klarhet och

sammanhang, blir det lättare att veta vem man är och hur man vill vara (Egidius 1999).

Vygotskij utformade en teori om språkets och tänkandets utveckling som fått stort inflytande på språkpsykologin. Enligt honom är språket helt beroende av talet, så att barnets tänkande från två- till treårsåldern kan beskrivas som ett inre tyst tal. För Vygotskij var språket och sociala aktiviteter centralt för att en människa skulle utvecklas (Egidius 2002 s.83). Han menar att man först utvecklar högre psykiska funktioner i kollektiv aktivitet, och sedan utvecklar ett

egocentriskt språk (Egidius 2002 s.81). Om man får ta del av vetenskapliga begrepp på ett område så kan man utvecklas ytterligare, men det förutsätter att man har de psykiska funktionerna och det egocentriska språket inom motsvarande område. Vygotskij beskriver

utbildning som något individen fostras till, att förstå vad något egentligen är istället för att genom systematisk undervisning och träning få kunskap, bildning och färdigheter.

20

3.1.3 Matchningsteorin

Frank Parsons kan ses som matchningsteorins grundare och även grundaren av den moderna yrkesvägledningen. Parsons centrala begrepp är "matchning". Han var en ivrig förespråkare för individuell inställning till karriärrådgivning. Genom sitt synsätt myntade han uttrycket ”rätt man på rätt plats”. 1908 startade han en yrkesvägledningsbyrå i Boston som då kännetecknades av en snabb industriell utveckling . Yrkesvägledningen sågs som ett sätt att hantera den nya situationen som det framväxande industrisamhället med hög arbetsdelning och ökad urbanisering skapade. Parsons gav rådgivning med hjälp av övergripande principer av ljus, information, inspiration och samarbete (Lindh 1997). Han utvecklade ett ramverk för att hjälpa människor att fatta beslut om en karriär och uppgav att yrkesbaserade beslutsfattande uppstår när människor har åstadkommit:

1. en riktig förståelse för sina individuella egenskaper, färdigheter, intressen, personliga förmågor, resurser, begränsningar och andra kvaliteter

2. kunskap om krav och arbetsmarknad

3. rationell och objektiv bedömning om förhållandet mellan dessa två grupper

Det som präglade matchningsteorin var att istället för att vägleda, diagnostiserade och styrde studie och yrkesvägledaren. Människorna skulle anpassas efter arbetslivets och samhällets krav, inte tvärtom. Parsons menar att när personer är i arbete som på bästa sätt motsvarar deras

förmågor ger det bäst resultat och deras produktivitet är som störst. I takt med att psykologitester utvecklades till att bl.a. innehålla intelligenstest och senare även anlags- och intressetest fick även studie- och yrkesvägledningen en vetenskaplig grund. Under 1940-, 50-, och 60-talet utvecklades och ändrades teorin så att den senare kom att kallas egenskaps- och faktorteorin. Matchningsteorin bygger på ett perfekt yrkesval på matchning mellan personliga egenskaper och jobbfaktorer så som lön, miljö etc. för att individen ska kunna producera de bästa

förutsättningarna för en yrkesinriktad framgång. Parsons förespråkade exempelvis att rådgivaren inte berättade för klienten vilken riktning hon/han ska fortsätta utan snarare hjälper de sökande att fatta positiva beslut för sig själva (Lovén 2000).

21

4. Metod och genomförande

Enligt Trost (2005) är studiens syfte avgörande för vilken metod man använder för att samla in data. För att få kunskap om på vilket sätt studie- och yrkesvägledarna inom särskolan arbetar har vi valt att skapa en semistrukturerad intervjuguide som skall tolkas ur ett hermeneutiskt

perspektiv.

4.1 Kvalitativ intervju

En kvalitativ intervju är en metod för att fånga erfarenheter och innebörder ur

undersökningspersonens vardagsvärld. Genom intervjun kan de förmedla sin situation till andra ur ett eget perspektiv (Kvale 1997 s. 70). Den kvalitativa intervjun är till för att skapa ett djup och ge möjlighet att genom skriven text förändra.

Syftet med intervjun är att ta reda på om det som kallas för vägledning på särskolan, är vägledning. Därför har vi valt att göra en mer strukturerad intervju med koppling mellan frågeställningarna och intervjufrågorna för att underlätta analysstadiet, där vi tolkar insamlad intervjudata (Kvale 1997).

22

I detta arbete är inte kvantitativa data så betydelsefulla som enskilda individers uppfattning om vägledning. Om vi valt en enkätundersökning hade vi inte fått djupet som vi får genom att göra en kvalitativ intervju med öppna frågor kring vägledningen inom särskola. Genom en kvalitativ intervju får vi möjligheten att gå in på djupet och återge det unika i vägledningen på särskolan. Vi får en bild av enskilda individers tankar och åsikter om vägledning och

kommunikation. Vi skall tolka den intervjuades ord och upplevelser som denne är expert på (Kvale 1997 s.117)

Nackdelen med studien är att den genom intervju med enskilda personer blir väldigt

individualistisk vilket leder till att vi frånser det sociala samspelet som individen är inbäddad i på sin arbetsplats med krav från samhällets normer och skolans värderingar (Kvale 1997 s.264) Intervjun blir väldigt verbaliserad och fokuserande på det intervjupersonen säger utan hänsyn till kroppsspråket och viljan att utföra sitt arbete på ett annat sätt som skulle kunna leda till

förändring. Svaren blir vridna utifrån intervjuguiden och visar inte den miljö som personen och eleverna har som sin livsvärld. Valet av antalet intervjupersoner påverkar generaliseringen av hur vägledare arbetar inom särskolan. Hade fler vägledare intervjuats skulle validiteten (att en god överensstämmelse mellan undersökarens observationer och de teoretiska idéer, som utvecklas, uppnås) förstärkas utifrån valet av en kvalitativ intervju (Kvale 1997 s.260)

4.1.1 Urval

Urvalsgruppen inkluderar/består av 6 personer som arbetar med vägledning på grund- och gymnasiesärskolan. Dessa personer har bakgrund som specialpedagog, yrkesvalslärare och studie- och yrkesvägledare. När vi började med vårt examensarbete hade vi bestämt oss för att hålla oss inom en region men insåg vid eftersökningarna av intervjupersoner att vi var tvungna att vidga det geografiska området till mellersta och södra Sverige. Vi valde att inte fokusera undersökningen på utbildade studie- och yrkesvägledare utan se till dem som arbetar inom särskolan med vägledning och som gjort det i minst 5 år, för att få ta del av erfaren personal inom grundsärskolan och gymnasiesärskolan som kommit in i arbetet och kan belysa den

23

med mångfald av informanter för att kunna se ämnesområdet ur olika perspektiv. Vi sökte intervjupersoner via ett flertal av Internets sökmonitorer och valde att kontakta dem som titulerar sig som studie- och yrkesvägledare och ansvarar för särskoledelen. Därför har vi heller inte tagit ställning till någon specifik utbildningsbakgrund, ålder eller kön.

4.1.2 Intervjustudien

Vi skapade en intervjuguide att följa vid intervjuerna som stöd för att hålla oss till ämnet och de frågeställningar som vi har att besvara i syftet. Genom intervju har vi fått den fantastiska

möjligheten att få höra om några personers vardag och deras sätt att arbeta på.

Vi använde oss av telefonintervjuer för att nå ut till alla inom det geografiska område som vi valt. Sedan ville vi använda samma metod för alla intervjuerna så att det inte skulle skilja något i databehandlingen av det insamlade materialet. Med hjälp av intervjuerna fick vi en ökad

förståelse för hur särskolan ser ut och kunde samtala med intervjupersonerna, förtydliga och få förtydliganden som skulle varit svårt om vi använt oss av enkäter eller bara utskick av frågor. Före intervjuerna skickade vi ut ett mejl med de etiska riktlinjerna och dessa gick vi även igenom innan intervjun startade. Vi valde att både föra anteckningar och spela in varje intervju för att inte missa några viktiga detaljer som är lätt hänt om man bara antecknar. Efter varje intervju transkriberades materialet. Sedan bearbetades det för att avslutningsvis analyseras.

Intervjupersonerna har tillfrågats om möjlighet för en kompletteringsintervju vid behov och alla har varit positiva till detta och sagt att det går mycket bra att återkomma. Under bearbetningen av det datainsamlandet materialet lyssnade vi till telefonintervjun samtidigt som vi skrev ner det som var relevant för arbetet. I och med att vi hade öppna frågor i intervjuguiden fick

informanterna möjlighet att prata om mycket runt omkring frågeställningarna och det var inte alltid så lätt att hålla tråden och gå tillbaka till huvudfrågan. Varje intervju tog ca 40 min med genomgång av de etiska riktlinjerna om konfidentiellitet, hur materialet skulle hanteras, samt att det handlade om ett frivilligt deltagande. Nackdelen med att vi först selekterade i

intervjumaterialet innan det var nedskrivet och sedan bearbetade och selekterade av det nedskrivna materialet för att finna likheter och olikheter, är att viktig data kan ha gått förlorad

24

under processen och detta minskar validiteten och den interna reliabiliteten (att vi som deltar i undersökningen skall tolka materialet lika) om hur det insamlade materialet för undersökningen skall tolkas (Bryman 2001) . Likaså valet att göra telefonintervju påverkar validiteten av

datainsamlingen då vi inte kunnat lägga märke till eventuellt kroppsspråk och miner som skulle varit till hjälp i förståelsen av materialet och gett en något mer avslappnad miljö som. Validitet innebär att man har undersökt det som man skulle undersöka och ingenting annat. Det kan verka självklart men det är inte alltid så lätt att uppnå hög validitet. Om man mäter fötterna på ett stort antal individer för att mäta hur snabbt de springer kan undersökningen ha en utmärkt reliabilitet. Om mätinstrumenten är perfekta har man i slutet en korrekt uppställning av alla fotlängder. Undersökningen saknar dock helt validitet eftersom det inte finns någon korrelation mellan fötternas storlek och hur snabbt en människa springer. En undersökning kan med andra ord ha en hög reliabilitet men ända sakna validitet (Internet 3).

Ett stressmoment som var under telefonintervjun var pipljudet som återkom en gång per minut. Pipljudet är inbyggt i inspelningsprogrammet på telefonen för att man inte skall kunna spela in samtal utan den andra personens samtycke. Detta gjorde att intervjupersonerna lätt kom av sig och vi fick börja om.

4.1.3 Analysen som metod

De inspelade intervjuerna transkriberades från datainspelning ner till text, som sedan bearbetades i analysen. Transkriptionen av materialet är en process för sig då talet måste översättas till

skriftspråk och delar av intervjumaterialet faller bort så som känslor, tonfall och kroppsspråk Avsikten med transkriberingen handlar inte om att ordagrant skriva ner det som är uttalat vid inspelning utan att skriva ner och sammanfatta intervjuerna så att de blir begripliga för läsaren. Utskrifter är inte kopior eller representationer av någon ursprunglig verklighet; de är tolkande konstruktioner som fungerar som användbara verktyg för givna syften (Kvale 1997 s.152) Detta påverkar validiteten av den uttryckta intervjun men innehållet måste ses som samma. Det går först från ett talspråk med olika regler för att sedan bli ett skrivet språk med andra regler. Därför är valet att sammanfatta allt intervjumaterial i analysen för att besvara frågeställningarna

25 och sålla bort material som är irrelevant för studien.

26

4.3 Etik

Trost (2005) beskriver de etiska principerna om att informera intervjupersonen om möjligheten att avsluta intervjun, att tystnadsplikt råder och att de inte behöver besvara frågorna. Enligt det vetenskapliga rådet om de etiska riktlinjerna är det otroligt viktigt att följa det som är skrivet om samtyckeskrav, krav på information och konfidentialitet.

Samtyckeskravet skall vara frivilligt, utan yttre påtryckningar. Samtycket gäller endast om intervjupersonen fått information innan om syftet med undersökningen. Konfidentialitet i den mån att inga obehöriga skall få ta del av det inspelande och bearbetade materialet.

Svårigheten ligger i om de vid examinationstillfället önskar lyssna på inspelningarna hur det påverkar sekretessen av de intervjuade. Därför väger opponentens tystnadsplikt lika tungt som intervjuarens (Dalen 2007).

Vi valde att mejla ut information genom ett samtyckesbrev till informanterna där syftet med intervjun och de etiska ritlinjerna stod med. Även tidsram för intervjun och metod för hur det inspelade materialet skulle hanteras finns med. När inspelningen av intervjun startade gick vi igenom en kortfattad version av samtyckesbrevet och deltagaren fick svara under inspelning, om de godkände att delta. Vi berättade att deras namn och arbetsplats inte skulle stå med i

undersökningen och att det inspelade materialet skulle raderas efter examination.

4.3.1 Presentation av intervjupersonerna

Nedan följer en kort presentation av de intervjuade, om de arbetar på grund- eller

gymnasiesärskolan, hur många procent de arbetar och i vilken del av Sverige de är verksamma.

27

Utbildad studie- och yrkesvägledare, arbetar i en stor kommun i södra Sverige på grundsärskolan. Tjänstgöring 100 %.

Intervjuperson 2 – IP 2

Utbildad specialpedagog, arbetar som yrkesvalslärare med inriktning på vägledning i en stor kommun i södra Sverige på gymnasiesärskolan. Tjänstgöring 100 %.

Intervjuperson 3 – IP 3

Yrkesvalslärare i en mindre kommun i mellersta Sverige. Arbetar på gymnasiesärskolan. Tjänstgöring 100 %.

Intervjuperson 4 – IP 4

Utbildad Studie- och yrkesvägledare, arbetar i en mindre kommun i mellersta Sverige. Arbetar på gymnasiesärskolan. Tjänstgöring 80 %.

Intervjuperson 5 – IP 5

Utbildad specialpedagog, arbetar i en större kommun i Sverige på grund- och gymnasiesärskolan. Tjänstöring 100 %.

Intervjuperson 6 – IP 6

Utbildad studie- och yrkesvägledare, arbetar i en mindre kommun i södra Sverige på grund- och gymnasiesärskolan. Tjänstgöring 75 %.

28

5. Resultat

Nedan presenteras det empiriska material som vi samlat ihop under intervju. För att förstärka validiteten i arbetet belyser vi några av de uttalanden som framkommit med citat. Resterande delar är en sammanfattning av de svar som vi fått från intervjupersonerna.

Hur ser studie- och yrkesvägledning ut inom särskolorna:

När eleverna går från den obligatoriska grundsärskolan till gymnasiesärskolan då börjar arbetet med inskolning, att låta eleverna först komma på studiebesök och informationskvällar för att få en inblick i hur gymnasiesärskolan fungerar. IP 2 beskriver vägledningen inom särskolan som att den innehåller mycket information.

Jag ordnar informationskvällar där vi visar film om skolan och eleverna som går där. Dessa kvällar ges föräldrarna möjlighet att ställa frågor som de har (IP2).

Några av vägledarna åker ut till grundskolorna och besöker eleverna som går sista året för att samtala med dem om ett eventuellt tionde år på grundskolan. IP 1 beskriver vikten av att samtala med eleverna, så att de väljer att gå ett tionde år.

Det tionde året förespråkas för elevens skull, det handlar om en mognadsprocess innan de börjar på gymnasiet. På gymnasieskolan föredrar man att eleven har gått det frivilliga tionde året (IP 1)

29

Samt att man arbetar med det förberedande, inför utslussning från gymnasiesärskolan till ett vuxenliv. IP 3 ansåg vägledning som otroligt viktig på så vis att vägledaren medverkar till att eleven skall få gå ut till någon form av meningsfull sysselsättning efter skolan.

Hela årskurs tre och fyra är ju en planering för tiden efter gymnasieskolan. Detta ser naturligtvis väldigt olika ut för det är verkligen inte någon homogen grupp som går på gymnasiesärskolan, en del har ju stora funktionsnedsättningar och behöver mycket stöd (IP3)

IP 6 beskriver vägledningen på särskolan som något annorlunda då man vägleder färre elever, mot färre utbildningsmöjligheter.

Min vägledning tycker jag blir att ha samtal med eleverna men också att åka ut och titta på olika särskoleprogram. De kan se och testa på och göra beslutet från det (IP6)

Samtal med föräldrar är en stor del av studie- och yrkesvägledningen inom särskolan.

Hur ser vägledningen och vägledarens roll ut inom särskolan:

Vägledningen handlar mycket om att prata med eleven om APU (arbetsplatsförlagd praktik), praktik och studiebesök som utgångsläge för samtalet. Vägledningen inom särskolan är en pågående process om de praktikplatser som skall anordnas av lärare och vägledare. IP 6 beskriver vägledningen som väldigt praktisk

man utgår mycket från vad de ser och vad de upplever och det får jag utgå från när jag träffar eleverna (IP6).

Praktiken är till för att eleverna skall få prova på olika program och få känna efter om det är något program som passar dem när de skall söka sig vidare från grundskolan till gymnasiet. När praktikperioden är avslutad går personal inom skolan igenom om eleven passar in på det program eller den kurs som eleven har provat på. Sedan skickar personalen på gymnasieskolan in ett pryoutlåtande dvs. ett papper med information om eleven passar bäst med sina förmågor att gå det nationella eller individuella programmet.

Vid behov om föräldrarna inte känner sig bekväma med pryoutlåtande, hålls ett vägledningssamtal med dem om den enhälliga bedömning som gjorts om var eleven passar in (IP2).

När vägledarna pratar om praktiken som anordnas under gymnasietiden, finner flera av dem att det är svårt för eleverna att välja själva vilken praktik de önskar. Inom vissa kommuner försöker man anpassa praktikplatsen efter det program och de intressen som eleven har. I andra

kommuner är det svårare att ordna praktikplatser för eleverna. Då väljer man att fokusera på miljöträning och social träning. Vid anordnade av praktikplats har vägledaren ett samtal med

30

eleven för att höra om platsens anknytning passar eleven. Annars placeras eleven ut där plats finns för praktik. IP 3 beskriver användningen av praktikplats, miljöträning och socialträning som vägledning för att slussa ut eleven till ett liv efter skolan.

Det vi gör för att vägleda, är att slussa ut eleven till ett liv efter skolan (IP3)

Vägledningen anses av alla informanter vara väldigt viktig både för föräldrar och för elev. På min skola säger IP5 ”hjälper de till med att vara med och diskutera elevernas framtid

tillsammans med föräldrar.” De föräldrar som är extra oroliga för sina ungdomar kallas in till möte med vägledare för att tala ut om sin oro.

Beroende på vilket funktionshinder eleven har, vägleds eleven oftast mot daglig verksamhet (en meningsfull sysselsättning för de individer som inte kommer kunna utföra ett arbete på den öppna arbetsmarknaden) framför att vägledas ut mot arbetslivet (IP2).

De elever som klarar att arbeta får hjälp genom Arbetsförmedlingen till någon form av

sysselsättning. Om eleven har ett intresse och förmågan att läsa vidare anordnas ett studiebesök på folkhögskola och prova- på-veckor på folkhögskola för att eleven skall få känna sig för om vidare studier är något för denne.

Det finns ingen direkt mall för hur vägledningen på särskolan skall vara organiserad(IP1)

Det arbetas efter individens behov och möjligheter till att kommunicera och träffas. Oftast börjar vägledningen i årskurs 3 eller 4 på gymnasiesärskolan, inför utslussningen mot arbetsliv eller daglig verksamhet.

Vid vägledningssamtalen kommer vägledare och elev överens om samtalet skall hållas inne på vägledarens kontor, i korridoren eller i klassrummet. Om inget av dessa alternativ passar för eleven kanske man får ta en promenad tillsammans och samtala under tiden.

Eleverna som är inskrivna på särskolan har inte samma möjligheter som en normalbegåvad elev och därför blir vägledningen väldigt styrd då alternativen efter skolan är färre (IP3).

De önskningar eleverna har om ett arbete kan vara svårt att infria på grund av deras funktionsnedsättning till exempel.

Berättar eleven om intressen och önskningar om sitt kommande arbetsliv, som att få arbeta inom polisyrket då är det en orealistisk förväntning hos eleven (IP2).

Det kan vara svårt för eleven att få ett arbete i framtiden. Så man kan inte måla upp för mycket i det blå utan försöka hålla en balans mellan förutsättningar och möjligheter(IP1).

IP 1 förtydligar flertalet gånger hur vikitgt det är att få eleven att hålla realistiska mål.

Man får hålla en begränsning och och skapa realistiska mål, en del vill bli piloter och flygvärdinnot och det måste man försöka balansera i samtalen, så man inte trycker ner men heller inte är för entusiastisk (IP1).

31

Alla intervjupersoner var eniga om hur viktig vägledningen och vägledarens roll är för skolan och eleverna som går där och är en förutsättning att kunna hjälpa och stödja eleven till ett tryggt, rikt och aktivt vuxenliv efter skolan. Enligt IP5 är det att vägleda någon i särskolan är för mig att tillsammans med alla inblandade lägga upp förslag på studievägar eller yrkesvägar på ett sådant flexibelt sätt att var och en kan känna att det blev helt rätt för just den personen.

Vilka metoder använder man för att vägleda:

När enskilda samtal hålls mellan elev och vägledare arbetar man bland annat med skalor och bilder. Bilderna kan kopplas till den praktikplats eleven varit på eller något som eleven kan koppla samman bilden med. Det arbetas även med smilisar för att eleven skall kunna förstärka en känsla genom att peka på bilder med känslouttryck. IP 6 beskriver samtal och metoder utifrån individen

när jag har samtal med eleverna försöker jag använda bilder till stor del, deras upplevelser ligger till grund när vi pratar om programmen. Vissa kan jag inte samtala med. Det är beroende på eleven. Om det är elever med väldigt stora funktionshinder, t ex teckenspråk då pratar man med lärare och föräldrar som lägger upp hur deras skolgång skall se ut.(IP6)

Under samtalen pratar man om elevens intressen. Vägledarna var eniga om att det är väldigt individuellt vilken metod som passar i samtalet beroende på elevens funktionshinder.

Användandet av öppna frågor är nästintill obefintligt då eleverna kan ha svårt att reflektera kring sin situation och framtid, därför används mer direkta frågor som eleven kan svara på som handlar om nuet.

Det här med öppna frågor till exempel kanske inte alls fungerar utan man får ha väldigt direkta frågor för elever som kanske har AD/HD, autism eller så…(IP4)

Mycket i vägledningssamtalen handlar om att få eleven att se sig själv och bli medveten om sina begränsningar. Generellt sett arbetar skolorna mycket med att medvetandegöra elevens eget funktionshinder för att skapa en större självinsikt om vad som är möjligt att åstadkomma i nuet och framtiden.

32

De enskilda samtalen hålls med föräldrar utan eleverna. Om föräldrarna har frågor eller en specifik önskan om elevens skolgång. Vid de enskilda samtalen går man igenom ungdomarnas framtid och hur skoltiden kommer att se ut (IP2).

Ett hinder för vägledningen är all tid som läggs på det administrativa, anordnande av

praktikplatser och studiebesök, elever på särskolan behöver många gånger mer tid för samtal, för att få bearbeta det vägledare och elev samtalat om.

Man får upprepa flera gånger för att eleven skall förstå och hålla sig fokuserad i samtalet och behöver fler uppföljningssamtal än vad man behöver ha med normalbegåvade elever (IP1).

IP 2 och IP3 använder sig av både gruppsamtal och enskilda samtal. Gruppsamtalen hålls i samband med studiebesök eller vid föräldramöten. Men ser sig mest som enskilda samtalare. Vägledarna är eniga om att de inte använder sig av någon speciell metod utan anpassar sig efter varje individ och dennes behov.

IP 5 beskriver lyssnandet som en stor del av vägledningen, hur man måste försöka förstå var eleven befinner sig just nu.

Därifrån kan man föreslå ett litet steg i rätt riktning för att ändå lämna utrymme för personen att känna om den är på rätt väg.. eller slå in på en ny stig (IP5)

En sammanfattning av de färdigheter som vägledarna i intervjustudien tycker behövs för att kunna arbeta på särskola; kunskapen om olika funktionshinder, vilka kommunikationssätt som finns och en god förförståelse för vad det innebär att arbete med barn och unga med speciella behov.

Vilka deltar i vägledningssamtalen

När eleven skall slussas ut från gymnasiet sker ett samarbete mellan socialsekreterare, LSS-handläggare (De som arbetar med lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) och chefer för daglig verksamhet. Det är dessa parter som styr utslussningen och sitter med vid samtalen.

De elever som inte kan kommunicera verbalt eller göra sig förstådda sitter inte med vid samtalen om utslussningen, pedagogerna anser att detta endast skulle skapa frustration för eleven (IP2).

Beroende på skola och kommun varierar det om assistenter och habiliteringspersonal (den personal som är anställd för att hjälpa eleven vid sitt boende) sitter med på samtal när eleven inte kan uttrycka sig verbalt, utan måste använda teckenspråk, bliss eller pictogram (Bildprogram som används för personer som inte kan uttrycka sig verbalt). IP4 strävar efter att sitta ensam och

33

samtala med eleverna så långt det är möjligt utan assistenter eller habiliteringspersonal. Men är det elever som inte kan kommunicera utan måste använda sig av alternativa kommunikationssätt då får den personal som har kunskap om dessa verktyg sitta med på samtalet. Även IP 6 strävar efter att hålla enskilda samtal så långt det går, vid stora kommunikationssvårigheter sitter lärare och föräldrar med under samtalen.Vägledarna strävar dock efter att samtala med eleverna utan assistenter så långt det går.

34

6. Analys

Syftet med vårt examensarbete var att ge särskoleelever en rimlig vägledning Samt ge en bild av olika arbetssätt som kan användas av studie och yrkesvägledare i särskolan. Nedan följer vår analys utifrån de problemformuleringar som följt genom hela examensarbetet. Först presenteras vad studie- och yrkesvägledning inom särskolan är med utgångsläge från litteratur och teorier. Därefter presenteras de metoder som vägledare arbetar med inom särskolan. För att sedan avsluta med de färdigheter och förmågor som en vägledare behöver utgå från för att kunna vägleda på särskolan.

Vad är studie- och yrkesvägledning inom särskolan?

Enligt Lpf 94 handlar studie- och yrkesvägledningen om att informera och vägleda elever till ett fortsatt studie och yrkesliv med hjälp av skolans personal utan att ta hänsyn till social eller kulturell bakgrund. Gymnasiesärskolan finns till för att förbereda eleverna inför ett meningsfullt vuxenliv i arbete, boende och fritid (Skolverket 1994, ur skollagen 1 kap. § 5). De riktlinjer som SYVI tillhandahåller för studie- och yrkesvägledningen inom särskolan är mycket av det

administrativa vilket ger vägledaren en central roll inom särskolan. Det är vägledaren som skall skriva praktikutlåtandet som skall ligga till grund för de kommande vägledningssamtalen som kommer att innehålla val av gymnasiesärskola eller val av verksamhet efter att gymnasieskolan är slut.

35

Enligt Hägg & Kuoppa (1997) är kommunikationen och samtalsfärdigheterna a och o för att kunna vägleda eleven till ett väl underbyggt val, Lindh (1997) bekräftar detta med vägledningens mål och vägledningen som process.

Enligt intervjustudierna handlar studie- och yrkesvägledningen mycket om att vara spindeln i nätet och utgå från att matcha elevernas färdigheter och förmågor med dagligverksamhet eller ett kommande yrkesliv. Vägledarna arbetar från början med inskolning fram till utslussning precis som läroplanen föreskriver att personal inom särskolan skall arbeta med eleverna. IP 6 beskriver processen med vägledningen med att stegen mot målet blir väldigt tydliga liksom alternativen för för eleven, även processen i vägledningen när lärare och föräldrar är med.

Men det är inte vägledning i den bemärkelsen att vägleda eleven genom sina intressen och mål inför sitt kommande yrkesliv. IP 2 berättade om all information som tillhandahålls elever och föräldrar om skolan, och det kommande vuxenlivet efter skolan. Många av samtalen som hålls är vägledning genom kontakt med föräldrarna som står som talesmän för eleverna. Vägledningen handlar mycket om att tala med föräldrar, hålla gruppsamtal med föräldrar och elevens nätverk. Detta återkom genom hela intervjustudien.

Vilka metoder använder studie- och yrkesvägledare för att vägleda på särskolan?

Enligt skolverkets rapport (2009) skall studie- och yrkesvägledningen vara opartiskt och inte styras av olika särintressen. Vägledningen skall heller inte anpassa sig efter prognoser om arbetsmarknaden. Parson menade att matchning mellan individ och arbete var grunden för ett fungerande samhälle. Man skall se till individens individuella kunskaper, färdigheter, resurser och begränsningar för att kunna matcha in individen i de krav som samhället ställer (Lovén 2000). Den präglande faktorn att inte vägleda utan att diagnostisera lyser igenom på särskolan med information, samtal med föräldrar om var de tror att deras ungdom passar in, efter praktik osv.

Under analysen av intervjumaterialet har det lyst igenom hur mycket tid som läggs på samtalen utifrån praktikerfarenheterna som eleverna har på gymnasiesärskolan. Om praktiken varit av intresse för eleven och om skolan tycker att eleven passar in på det program som

36

praktiken varit förlagd på, även föräldrar och lärare har åsikter om vart eleven skulle kunna matchas in bäst för att eleven skall få ett verksamt yrkesliv. Detta kan härledas till den sorten av matchning som Parson beskriver. Om eleven inte har kunskapen, rätt färdigheter och resurser för att passa in på programmet vägleds denne mot ett annat program som kan ses som ett bättre alternativ.

Det kan vara svårt för eleven att få ett arbete i framtiden. Så man kan inte måla upp för mycket i det blå utan försöka hålla en balans mellan förutsättningar och möjligheter (IP1).

Detta visar på den variant som Parson beskriver och IP 1 uttalar sig om att hålla en balans mellan förutsättningar och möjligheter. Vägledare ser elevernas förutsättning och matchar in dem i daglig verksamhet eller någon annan form av sysselsättning.

Gottfredson beskriver valet som en kompromiss mellan yrkesvalet och sina egna begränsningar. Valet handlar om sociala och genetiska begränsningar, att människan ser till sina begränsningar skapar en mindre yta av valmöjligheter (Lovén 2000).

Föräldrarna är en del av den sociala kompromissen när de finns med och för talan för eleven precis som Gottfredson skriver. IP 2 uttryckte om de enskilda samtalen vid valet.

Vid behov om föräldrarna inte känner sig bekväma med pryoutlåtande, hålls ett vägledningssamtal med dem om den enhälliga bedömning som gjorts om vart eleven passar in (IP2).

Det pratas om enskilda samtal, men under samtalen deltar assistenter, lärare och övrig personal för att slussa eleven vidare från skola ut i en sysselsättning, detta kopplar vi till det Gunnel Lindh (1997) som skriver att målet med vägledning är att hjälpa den enskilda individen till ett väl underbyggt val enligt sina egna önskningar, förutsättningar och mål genom samtal. Vägledaren skall vara med och fylla i där kunskap saknas om utbildning och stärka elevens självkänsla. I SYVI riktlinjer för studie- och yrkesvägledningen står det att enskilda samtal skall hållas med eleven för att komma fram till hur det fortsatta yrkes och arbetslivet skall se ut.

När vi analyserade intervjupersonernas uttalanden framgår det att de arbetar med den enskilda individen, stärkandet av självkänsla, efter elevens förutsättningar men inte lika mycket efter elevens egna önskningar och mål. De pratar mycket om samtalet i fokus, att man skall bejaka elevens intresse men vikten av att hålla en bra balansgång så man inte drar undan fötterna på dem. Det kan kopplas samman med det Amundson (2009) skriver om storytelling att vägledaren lyssnar in berättarens historia och sedan hjälper till att förändra tankemönstret kring val och

37

väljande i skolan. Det vill säga att vägledare håller samtal med eleverna men den största vikten ligger i att hålla samtal med föräldrar och elevens nätverk. De samtal som vägledare håller med eleverna innehåller inte de faser som Hägg & Kuoppa (1997) skriver om för ett lyckat

vägledningssamtal och kan därför inte kallas för enskilda vägledningssamtal, utan snarare för matchningssamtal.

Återkommande genom intervjuerna är hur viktig vägledningen är och att de här eleverna har helt andra förutsättningar för att klara ett arbete och därför oftast matchas in på alternativa vägar så som daglig verksamhet eller någon annan form av sysselsättning.

Vilka färdigheter behöver vägledare behärska för att kunna vägleda inom

särskolan?

Vygotskij talar om hur viktigt det är att se språket som en viktig färdighet för att utvecklas och kunna tillgodogöra sig sina färdigheter. Vygotskij säger att systematisk undervisning och träning ger kunskap, bildning och färdigheter. Att få utbildning i olika skolor är en mänsklig rättighet. Det pratas om kunskaper och färdigheter för att kunna samtala med eleven under de enskilda samtalen. IP 1 uttryckte;

Det finns ingen direkt mall för hur vägledningen på särskolan skall vara organiserad utan man måste hela tiden utgå från individens möjligheter till att kunna kommunicera(IP1).

De nämner också hur viktigt det är att bejaka det eleven tycker och känner men att det är svårt att vägleda när man inte kan gå så fort fram som man önskar. Det krävs tålamod, kreativitet och en förmåga att skapa trygghet för eleverna på särskolan. IP 2 beskriver de enskilda samtalen som samtal med föräldrar utan elever om de saknar ett verbalt språk och behöver stöd för att kunna kommunicera. Vygotskij menar att språket är en nödvändighet för att kunna samtala, men kommunikation behöver inte vara verbal utan kan innehålla bilder eller tecken. Återkommande är att man skall ha färdigheter som anpassas efter varje enskild elev.

38

Denna förordning kopplar vi till våra intervjupersoner som efter lyser en mall för att kunna arbeta med särskoleelever och att studie- och yrkesvägledarutbildningen skall ge ut mera kunskap om olika färdigheter och kunskap om olika handikapp, så att det skall underklätta för studie- och yrkesvägledaren.

I Högskoleförordningen (2008:944) står det att en studie- och yrkesvägledare skall visa kunskap om områdets vetenskapliga grund, kännedom om aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete samt kunskap om sambandet mellan vetenskap och beprövad erfarenhet och sambandets betydelse för yrkesutövningen,

visa förmåga att i samarbete med andra planera och utveckla stödinsatser för människor med särskilda svårigheter och behov för att underlätta inträde till studier och arbetsmarknad

visa förmåga att inom området studie- och yrkesvägledning göra bedömningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter med särskilt beaktande av de

mänskliga rättigheterna vidare se bilaga (Högskoleverket 2008).

Detta visar på hur viktigt det är med rätt kunskaper och färdigheter för att kunna hålla enskilda samtal med alla elever, den empatiska förmågan att hjälpa eleven och få en förförståelse för elevens berättelse fallerar om enskilda samtal inte är en del av elevens utbildning som vi kopplar till (Holm 1987).

Hägg & Kuoppa (1997) beskriver vikten av kommunikation och de färdigheter som krävs för att kunna kommunicera, att samtalet är grundredskapet för en vägledare. Genom samtalet får man höra unika berättelser om elevernas framtidsförhoppningar. Vägledaren skall inte sitta och bedöma elevens berättelse genom att värdera den som drömmar och orealistiska mål. Vägledning är att lyssna, hörsamma och vara ett stöd för eleven att uppnå de målen som eleven önskar

uppfylla i sitt liv. De kriterier som tagits upp av tidigare nämnda författare (Lindh 1997, Hägg & Kuoppa 1997, Lovén 2000 och skolverket 1) är inte en del av vardagen för studie- och

yrkesvägledare på särskolan. ”Det finns ingen direkt mall för hur vägledningen på särskolan skall vara organiserad(IP1)”.

Enligt Danielsson & Liljeroth (1996) måste bildspråket och talet användas parallellt med vartannat för att förtydliga innehållet i samtalet. Då motivation och självkänsla ofta är svaga hos elever med språkstörning är goda livsmiljöer och specialistinsatser för den här elevgruppen extra viktigt. De specialistinsatser som är insatta i särskolans elevers fortbildning och kommande vuxenliv arbetar inte med vägledning på den nivå som man önskat. När vi ställde frågor om

39

vägledning pratades det mycket om föräldrarna och deras oro om ungdomarnas framtid, vid frågor om de enskilda samtalen och hur man gick till väga så var svaren väldigt diffusa.

Vägledningen såg likadan ut som på den vanliga grundskolan och gymnasieskolan men ändå såg den helt annorlunda ut då dessa elever inte har samma möjlighet till ett framtida liv inom den öppna arbetsmarknaden.

40

7. Slutdiskussion

Syftet med arbetet är att ge särskoleeleverna en rimlig vägledning inom särskolan och vilka metoder och färdigheter som man använder och kan använda för att vägleda. De som arbetar med vägledningen inom särskolan beskriver den som en stor mängd av gruppsamtal. Det handlar mycket om information och är inte så mycket vägledning med elever. Det är två av dem som vi intervjuat som pratar om ”enskilda samtal” som metod. Vägledning på särskolan som det ser ut nu handlar inte om att vägleda eleven utan om att vägleda föräldrarna.

Vägledning skall handla om att utgå från individen och dennes drömmar om framtiden. På särskolan pratade man om att lyssna, bejaka och sedan vinkla de drömmar om framtiden som finns så att de passar in med hur verkligheten ser ut. Enligt skolverkets riktlinjer för särskolans studie- och yrkesvalsorientering skall skolan visserligen anpassa studieorienteringen till elevens funktionsnedsättning, men skolan skall inte begränsa elevens vilja till utveckling utan att

samtidigt bidra till att bygga upp orealistiska föreställningar (Skolverket 2009). Enligt skolverket skall vägledningen anpassas efter eleverna. I intervjumaterialet kan vi läsa hur individuellt allt är när det pratas om vägledning. Ändå vägleds eleverna på precis samma sätt som en

normalbegåvad ungdom. Hur kan vägledningen se likadan ut på gymnasiesärskolan om ungdomarna inte har samma förutsättningar till arbete och studier som på gymnasieskolan. Tidigare i arbetet har vi beskrivit vad vägledning är och hur vi inom utbildningen fått lära oss att använda olika metoder för att vägleda normalbegåvade elever som har ett verbalt språk och kan samtala och prata. De elever som finns inom särskolan kommer vi även att möta i den vanliga

41

skolan, elever som saknar motivation eller en verklighetsförankring och har svårigheter av olika slag.

Därför förespråkar vi liksom ett par av de vägledare vi talat med om mer kunskap om

särskolan från utbildningen sett. För att kunna arbeta som vägledare inom särskolan krävs mer än den grundläggande utbildningen som vi får.

De som arbetar med särskolan pratar inte om vägledning utan information och stora möten i allmänhet med en mängd av olika människor och yrkesprofessioner inblandade i ett så kallat vägledningssamtal. Det var en av intervjupersonerna som tyckte det skulle vara bra om studie- och yrkesvägledarprogrammet skulle kunna ta fram en mall för dem som skall arbeta med alternativ kommunikation. Det finns mycket alternativ kommunikation som studie- och yrkesvägledarprogrammet skulle kunna använda sig av. Det är en stor fråga tycker vi och det nämns nästan ingenting om det i under utbildningen. Som vi uppfattat genom intervjupersonerna, saknas det kunskaper om att vägleda särskoleelever enskilt och det är beklagligt att det är så. Vi får massor av bra erfarenheter och redskap i utbildningen så som samtalsmetodik, modeller, teorier, regler och redskap för att kunna genomföra bra och professionella samtal med de som har ett verbalt språk men ingenting för dem utan verbalt språk. Med rätt kunskap går det att hålla enskilda vägledningssamtal med dem som saknar ett verbalt språk. Kunskapen är väldigt viktig för att bli trygg, säker och professionell i sitt yrke. Det finns flera varianter av alternativ

kommunikation som inte tas upp på utbildningen, som till exempel Bliss och Pictogram.

Bliss-språket är ett internationellt alternativ och kompletterande kommunikations- metod, där orden ersätts med ritade symboler. På bliss-språket samtalar man vanligtvis genom att peka på bliss-symboler på en kommunikationstavla, eller välja en symbol från ett

kommunikationsprogram som installerats på datorn.

Bliss-språket lämpar sig speciellt bra för svårt rörelsehindrade personer som inte kan producera tal eller tecken, och för vilka det är för tidskrävande att skriva i samtalssituationer. Användningen förutsätter bra gestaltningsförmåga, minne och språkliga färdigheter. Bliss-språket används främst av personer med CP-skada (papunet.net/bliss, 2010-11-22).

Pictogram är ett grafiskt kommunikationssystem där bilderna är svartvita och starkt förenklade. Varje pictogrambild står för en idé eller ett begrepp.

Ett professionellt förhållningssätt kräver kunskap inom alla skolformer, både för

42

sådana kunskaper med utbildningen för då skulle studie och yrkesvägledare bli tryggare i sin yrkesroll även på särskolan och våga ha enskilda samtal med dem som inte har något verbalt språk. Det är viktigt att ge alla ungdomar möjligheten till ett enskilt samtal för att ge de bästa förutsättningar för sina val i olika situationer. Får man ett stort engagemang med sig från start då går allt mycket lättare och bra kunskaper skapar engagemang. Som nyexaminerad studie- och yrkesvägledare måste man också våga kliva utanför ramarna på utbildning och skaffa egna erfarenheter inom det som värmer mest hos en själv, men för att våga är det viktigt att ha grundkunskaper och det erbjuder utbildningen till dem som skall arbeta med samtal inom det verbala språket.

Begreppen vägledning och information blandas ofta ihop. Vägledning handlar om att vara ett stöd för den sökande, så att denne själv kan utforska, formulera och utveckla sina intressen och genom detta skapa ett individuellt och underbyggt val.

Behovet av vägledning varierar. Det kan exempelvis vara att stödja eleven genom hela valprocessen tills denne fattat ett beslut. Det kan också vara enstaka samtal där man

kommunicerar med vägledare för att skapa ett väl underbyggt val, genom att vägledare och elev ringar in de intresseområden som eleven har och vilken typ av studier eller arbete som eleven önskar ägna sig åt (Skolverket 1 s.18).

Information handlar om kunskap kring utbildningar, arbetsmarknad och eventuella

studievägar som finns att tillgå. Det är kunskap som skall bibringas närhelst eleven önskar bli uppdaterad om dessa områden.

Studie- och yrkesvägledaren kan bli medlem i studie- och yrkesvägledarnas ideella förening där kan man ställa frågor och träffa andra studie- och yrkesvägledare för att utbyta erfarenheter. Något som är otroligt positivt för fortbildningen av vägledning inom särskolan, att kunna dela erfarenheter, uppdatera sina kunskaper om de svårigheter som finns och önskningarna om ökad kunskap gällande IT och de hjälpmedel som kan tillhandahållas för vägledningen inom

särskolan.

Enligt de teorier vi läst handlar vägledning om att lyssna in värderingsfritt och inte påverka eleven till något annat val än denne önskar. Det läggs mycket tid på att jämföra elevens färdigheter och förutsättningar för att sedan matcha ihop eleven med ett program på

43

gymnasiesärskolan, eller en daglig verksamhet som samhället tycker att eleven passar in i. Detta kallas inte för vägledning utan matchning utifrån föräldrars habitus och önskemål.

Många ungdomar med speciella behov ingår inte i den vanliga vägledningen, deras

möjligheter att få veta vilka alternativ som finns inom arbetsmarknaden och skolan är avskurna till enstaka praktikplatser, dagligverksamhet osv. Detta begränsar deras handlingshorisont och möjligheten till ett rikt liv.

Under arbetets gång har vi som författare förstått hur självklart det enskilda samtalet är som redskap och metod för vägledare i mötet med eleverna. Under utbildningstiden har vi fått en gedigen kunskap och förståelse för det enskilda samtalet och de färdigheter som ingår i det och hur viktigt det är att ha med sig den kompetensen ut till arbetsplatsen. Men vi inser också hur lite tid som läggs på det enskilda samtalet som metod när man möter elever med speciella behov och elever som saknar verbal förmåga.

Det är viktigt att betona att vägledarens syn på och attityd till sin egen kompetens och kunskap påverkar valet och resonemanget kring metod och den tid de lägger på det enskilda samtalet med eleven.

Vägledarna önskade en mall för hur studie- och yrkesvägledningen skulle kunna se ut på särskolan utifrån utbildningens perspektiv. Då möjligheten att vägleda i enskilt samtal med en elev som saknar verbal förmåga är näst intill obefintlig. Därför skulle vi gärna se att en kurs i bildspråk, AKK, alternativa kommunikationssätt för barn och unga med speciella behov.