Inskolning i förskolan

Malmö högskola Lärande och Samhälle Barn Unga Samhälle

Examensarbete

Inskolning i förskolan

Induction in preschool

Barndoms- och ungdomsvetenskap Slutseminarium: 2013-10-30

Examinator: Eva Nyberg Handledare: Åsa Ljunggren

2

3

Förord

Vi är två kvinnor som träffades första gången på Malmö Lärarhögskola hösten 2010. Redan från första dagen på kursintroduktionen Att Bli lärare fick vi god kontakt. Därefter har vi hållit ihop under hela utbildningen och utbytt många goda och hjälpsamma tankar och erfarenheter. Då vi har pendlat tillsammans till och från skolan har många diskussioner uppstått och vi kom ganska tidigt fram till att vi båda var intresserade av inskolning i förskolan. Vi tror att under hela vår utbildning har vi tyvärr inte fått tillräckligt med kunskap om inskolning. Dessutom är en av oss mamma till ett barn vars erfarenheter till inskolning har blivit lite avskräckande och därmed ville vi fördjupa oss i inskolningen och skapa oss positiva kunskaper om hur inskolningen kan se ut.

Eftersom vi båda jobbar samtidigt fick vi möjlighet till att observera och själva genomföra inskolningar. Teoridelen som vi använde i vår uppsats kunde vi sammankoppla tillsammans med praktiken. Idag kan vi konstatera att examensarbetet har varit givande och samtidigt krävande på grund av tidsbrist.

Slutligen vill vi tacka vår fantastiska handledare Åsa Ljunggren som har varit till en stor hjälp och stöttat oss under resans gång. Tack även till våra pedagoger och föräldrar som har gjort vårt arbete möjligt och att ni ville delta i våra intervjuer och observationer.

4

Sammanfattning

Syftet med detta arbete är att klargöra och att skapa förståelse för hur pedagoger introducerar nya barn och föräldrar i förskolan, hur de organiserar miljön så det blir tillgängligt för barnen och även ge läsaren en möjlighet till att skapa en förståelse för hur barn kan uppleva inskolning.

Våra frågeställningar är: Hur jobbar pedagogerna på de två förskolorna med inskolning? Hur ser pedagogerna på inskolning? Hur anpassar pedagogerna miljön för att underlätta det inskolade barnets välbefinnande i förskolan?

Fokus i den här studien är inskolning. Undersökningen baseras på kvalitativa metoder i form av två intervjuer med två pedagoger som är verksamma i förskolan och två föräldrar, två observationer på två olika förskolor. Med hjälp av teorier om små barns socioemotionella utveckling, övergångsobjektets betydelse och forskning kring förskolan som en institution analyserar vi vår insamlade empiri. Resultatet visar att trygghet och familjens delaktighet är viktiga aspekter i introduktionen. Det är viktigt att skapa en trygg atmosfär för barnen i förskolan så att de trivs och att föräldrarna kan få en god introduktion genom inskolningen. Pedagogerna följer inte alltid inskolningsmodellerna men de anpassar sig till barnet och till föräldrarna och försöker vara så flexibla som möjligt.

5

Summary

The main point of this study is to elucidate and to understand how educators introduce new children and parents in preschool, how they organize the environment so it becomes accessible for the children and also to give the reader an opportunity to create an understanding of how children can experience the induction. The research questions are: How does the educators at the two preschools work with induction? What do parents think about induction? How do educators organize the environment to facilitate the new induction children welfare in preschool?

The focus of this study is induction in preschool. The survey is based on a qualitative approach in form of two interviews with two educators active in preschool and two parents. Two observations at two different preschools are also conducted. With help of theories of children socioemotional development, transitional objects significance and research of preschool institution analyzed our collected empirical. The results show that safety and family involvement are the key aspects in induction. It`s important to create a safe atmosphere for the children in preschool so they can thrive and the parents can get a good introduction during the induction. The educators not always undertake the induction models available, but they adapt to the child and the parents trying to be as flexible as possible.

7

Innehållsförteckning

1 Inledning ...10

1.1Syfte och frågeställningar ...11

2 Teori och tidigare forskning ...13

2.1 Teorier kring det lilla barnets socioemotionella utveckling ...13

2.1.1 Barns behov av anknytning ...13

2.1.2 Om övergångsobjekt och att ta in världen ”steg för steg” ...14

2.2 Förståelsen av förskolan som institution ...16

2.2.1 Ansvarspedagog ...16

3. Metod ...18

3.1 Kvalitativ forskning ...18

3.2 Kvalitativa observationer och intervjuer ...19

3.3 Urval ...19 3.3.1 Presentation av förskola A ...20 3.3.2 Presentation av förskola B ...20 3.3.3 Presentation av barnen ...20 3.3.4 Presentation av föräldrarna ...20 3.3.5 Presentation av pedagogerna ...21 3.4 Genomförande ...21 3.5Forskningsetiska överväganden ...22 3.6 Analysprocessen ...23 4 Resultat ...24

4.1 Noa inskolas på förskola A ...24

8

4.1.2Tisdag – andra dagen ...24

4.1.3 Onsdag– tredje dagen ...25

4.1.4 Torsdag– fjärde dagen ...27

4.1.5 Fredag– femte dagen ...28

4.3 Intervju med Marja – förskollärare förskola A ...29

4.4 Intervju med Noas föräldrar ...31

4.2 Kerstin inskolas på förskola B ...31

4.2.1Måndag - första dagen ...31

4.2.2Tisdag – andra dagen ...32

4.2.3 Onsdag – tredje dagen ...33

4.2.4Torsdag – fjärde dagen ...34

4.5 Intervju med Julia - förskollärare förskola B ...34

4.6 Intervju med Kerstins föräldrar ...36

5. Analys ...37

5.1 Vårt första intryck – föräldrarnas delaktighet ...37

5.2 Behovet av övergångsobjekt ...38

5.3 Miljöns betydelse ...39

5.4 Barns behov av anknytning – Varför är trygghet centralt? ...40

6 Diskussion ...45

6.1 Metoddiskussion ...45

6.2 Resultatdiskussion ...45

6.3Förslag till fortsatt forskning ...47

Referenser ...48

Artiklar ...49

10

1 Inledning

Att börja i förskolan är för barnet och familjen en viktig och en omvälvande period. Förskolan tar inte enbart emot barnet, utan hela den nya familjen med deras specifika erfarenheter och behov. Enligt Arnesson Eriksson (2010) handlar ”inskolning om att lära känna nya barn och föräldrar och få dem att känna sig trygga i förskolan”. Den australiensiska forskaren Carmen Dalli nämner inskolningen som ett trepartsmöte där barn, föräldrar och pedagoger är samspelspartners. Vidare jämför forskaren detta med en triangel där alla sidor är lika viktiga (Månsson, 2013). Barnets första dagar kan vara en avgörande faktor för hur hon/han kommer att trivas och utvecklas i förskolan. Inskolningen för barnet, föräldrar och pedagoger kan väcka många blandade känslor. Självklart vill alla involverade parter att barnets förskoletid ska bli bra och skapa positiva och trygga förutsättningar för barnets välbefinnande i förskolan.

Som pedagog är det av stor vikt att skapa trygghet och förtroende hos barn och föräldrar. När föräldrarna har fått förtroende för pedagogerna känner barnet av detta och invänjningen påverkas därefter positivt (Niss, 1988). I den nya läroplanen för förskolan nämns det hur viktigt det är att pedagoger visar föräldrar respekt samt att de har skyldighet att skapa en så bra relation som möjligt. Enligt läroplanen ska arbetslaget ”visa respekt för föräldrarna och känna ansvar för att det utvecklas en tillitsfull relation mellan förskolans personal och barnens familjer” (Lpfö 98/10). Det är viktigt att barnet tillsammans med sina föräldrar får en bra start i förskolan. Allt detta avspeglas i läroplanens riktlinjer om att pedagoger ska ansvara för att ” varje barn tillsammans med sina föräldrar får en god introduktion i förskolan”( Lpfö 98/10, 13).

Vi har även haft funderingar kring miljöns betydelse under inskolningstiden och hur den kan hjälpa barnet att ta sig igenom den första tiden i förskolan. En av oss har jobbat på en förskola där små barn hade en lekhörna i kapprummet där de blev lämnade och hämtade av sina föräldrar. Det väcktes då tankar kring varför det inte finns en dörr i kapprummet till avdelningen. Förskolan genomförde två inskolningar av två flickor som var i ettårsåldern. När föräldrarna lämnade flickorna satt de gråtandes på golvet i

11

kapprummet. Pedagogen försökte trösta flickorna genom att hålla dem i famnen men gråten upphörde inte. Pedagogen tog flickorna med sig till ett annat rum och försökte lägga deras fokus på något annat genom att läsa en bok. Efter ett tag lugnade sig flickorna och pedagogen tog emot ett annat barn. Under tiden blev båda flickorna ledsna återigen och sprang tillbaka till kapprummet. Pedagogen gick ut till flickorna i kapprummet och tog tillbaka dem till avdelningen. Denna situation upprepade sig ett antal gånger. Här ställer vi oss frågan om situationen hade utspelat sig annorlunda om pedagogerna hade en dörr till avdelningen. Utifrån denna observation fick vi en tankeställare om hur viktig miljön är för barnets välbefinnande i förskolan.

Det finns många olika inskolningsmodeller men vi har inte hittat någon forskning som tydligt säger vilken modell som är mest effektiv att använda. Våra funderingar avspeglas i Pramling Samuelssons påstående i Dagens Nyheter (28.10.2008) där hon inte vill uttala sig om att en inskolningsmetod är bättre än en annan. Pramling Samuelsson (2008) efterfrågar en metod som utgår ifrån familjens behov. Det finns barn som det räcker med tre dagar för och barn som kommer att gråta ytterligare ett par veckor trots att de har haft 14 dagars invänjning, barn är ju olika” (Dagens Nyheter, 28.10.2008). Det är arbetslaget som väljer formen på inskolningen som de ska ta ställning till och arbeta med (Arnesson Eriksson, 2010). Vidare kan vi sammankoppla detta med våra egna erfarenheter och vår gemensamma samlade empiri till vår studie på de två olika förskolorna. Utifrån detta och relevant litteratur finner vi det intressant och givande att få möjlighet att fördjupa oss i de olika inskolningsmodellerna på de två olika förskolorna. En viktig aspekt för oss är även vilka förväntningar föräldrarna har och hur pedagogerna ska tillgodose barnets och föräldrarnas behov under inskolningen.

Vi anser att denna studie behöver göras eftersom inskolning och miljön kring det inskolade barnet utgör ett viktigt avstamp till barnets trivsel under hela förskoletiden. Eftersom barnet vistas mycket i förskolan idag blir detta ytterligare en bekräftelse för oss om hur viktig inskolningstiden är för barnet och föräldrarna samt att ”inskolningen gäller hela familjen inte enbart ett barn” (Wessman, 2010).

1.1Syfte och frågeställningar

Genom denna studie vill vi få en djupare förståelse kring begreppet inskolning i förskolan. Vi vill synliggöra hur pedagogerna introducerar nya barn och föräldrar på

12

förskolan och hur de organiserar miljön så att det blir anpassat för barnen. Vi vill närma oss barnets perspektiv även om vi inte gör anspråk på att förstå hur barnen känner det.

För att uppnå syftet har vi formulerat följande frågeställningar för arbetsprocessen:

 Hur jobbar pedagogerna på de två förskolorna med inskolning?

 Hur ser föräldrarna på inskolning?

 Hur anpassar pedagogerna miljön för att underlätta det nyinskolade barnets välbefinnande i förskolan?

13

2 Teori och tidigare forskning

För att studera och förstå inskolning på förskolan som fenomen är det betydelsefullt att ta avstamp i teorier som dels behandlar barns socioemotionella utveckling, men också i teorier som behandlar det sammanhang i vilket barnen ingår, nämligen ett institutionellt sammanhang.

Vi kommer därför här att kortfattat summera några teorier som behandlar små barns tidigare socioemotionella utveckling och övergångsobjektets betydelse (Winnicott, 1983, Valsiner, 1987, Stern, 1997, Lindahl 1998, samt Mothander 2006 och Bowlby, 2010). Vi kommer också att göra en sammanfattning av forskning kring förskolan som en institution (Niss 1988, Sträng, Persson, 2003 Abrahamsen, 2006, Markströms, 2007, Månsson, 2013).

2.1 Teorier kring det lilla barnets socioemotionella

utveckling

2.1.1 Barns behov av anknytning

Forskaren och teoretikern John Bowlbys (2010) anknytningsteori utgår ifrån studier av anknytningen mellan föräldrar och barn. Enligt hans teori knyter alla barn an till sina föräldrar för att kunna få känslomässig närhet och skydd. Han definierar anknytningsbeteende som ”förmågan att knyta intima känslomössiga band till andra individer”(Bowlby, 2010:146). Han hävdar att det är helt naturligt att små barn protesterar mot separation från sina anknytningspersoner. Med detta menar han att barn gör skillnad mellan föräldrarna och andra personer och kan därmed tänkas ha uppnått den värdefulla och nödvändiga anknytningen. Vidare påstår Bowlby att det är ett tecken på att det finns goda och starka band mellan barnet och den vuxne, det som kallas för en trygg anknytning (Bowlby, 2010). Barnet behöver förbereda sin tid för att kunna vara tillsammans med nya vuxna tillsammans med en av sina föräldrar. Bowlby menar även att det inte är vanligt att ett litet barn söker sig till okända vuxna. Han hävdar att det alltid finns ett aktivt anknytningssystem hos små barn med syfte att ha kvar föräldrarnas närhet i tankarna när de inte är närvarande. Enligt anknytningsteorin är det sådana

14

känslomässiga samspelskvaliteter som ligger till grund för begreppet ” trygg bas”. Det är en bas som betyder att vuxna finns till hands när barnet behöver det, tröstar om barnet är ledsen och lugnar om barnet blir oroligt. Kvaliteten på den ” trygga basen” och barnets möjligheter till utveckling genom lek och lärande hänger samman. (Bowlby, 2010). Enligt Bowlby vågar barnet utforska sin omvärld när det litar på att hennes ”förälder finns tillgänglig, är deltagande och hjälpsam om han stöter på svåra eller skrämmande situationer” (Bowlby, 2010:149).

Risholm Mothander (2006) hävdar att små barn får en förmåga att knyta an till andra personer i sin nya omgivning. Men för att anknytning ska äga rum måste dessa personer vara uppmärksamma och känsliga för barnets signaler för att bekräfta att vilja vara barnets anknytningsperson.

Enligt Marita Lindahl kan separation från föräldrarna ”ge barnen en känsla av nedstämdhet. Detta tycks också påverka deras inlärningsmöjligheter på ett negativt sätt, eftersom denna känsla blockerar för nya intryck” (Lindahl, 1998:110).

Jaan Valsiner (1987) påpekar att förskolebarn som tidigt knyter an kontakter med många olika människor, reagerar därför inte negativt på obekanta när de börjar på förskolan, utan tar istället mer kontakt med dessa än till exempel. hemma-barn (Valsiners, 1987, citerad i Lindahl, 1998:11).

David Stern (citerad i Brodin & Hylander, 1997) hävdar att de flesta barn upplever sorgliga känslor som naturligt att tona in. Om de besvärliga känslorna tas emot av vuxna och bemöts på ett intonande sätt går det ofta snabbt över. Enligt Stern går vägen till empatisk förmåga via att man får sina egna känslor bearbetade, bekräftade och benämnda, så att barnet sedan kan känna igen dessa hos andra.

2.1.2 Om övergångsobjekt och att ta in världen ”steg för steg”

Den engelska barnläkaren och psykoanalytikern Donald W Winnicott (2003) hävdar att om barnet ska kunna hålla ”en inre representation” av modern levande över tiden, som till exempel under en hel dag på förskolan, behöver det hjälp och förståelse från vuxna som finns till hands på förskolan(Winnicott, 2003:38). En sådan hjälp kan vara att prata ofta med barnet om föräldrarna, titta på bilder av dem eller bevara rutiner och ritualer som barnet har haft hemma. En annan hjälp kan vara att barnet får ta med sig ett föremål

15

som är betydelsefullt för barnet till förskolan. Dessa faktorer hjälper till att hålla de inre bilderna av föräldrarna levande eftersom de påminner barnen om allt viktigt de har där hemma (Winnicott, 1983). Enligt Winnicott (2003) kan vuxna aldrig välja övergångsobjekt till barnet. Därför måste barnet alltid skapa det själv, men vuxna kan skapa möjligheter för barnet att göra det. Winnicott påpekar att övergångsobjektet ersätter barnet det som inte finns till hands, men som ändå finns kvar på ett dolt sätt (Winnicott, 2003). Med hjälp av övergångsobjekten kan små barn på ett symboliskt sätt hantera frånvaro av föräldrarna eller sina nära omsorgspersoner. Små barn finner tröst i övergångsobjekten i många övergångssituationer. Det hjälper barnen när de ska sova, är ledsna och när frånvaron av omsorgspersonerna upplevs som mycket jobbig eller skrämmande (Winnicott, 2003).

Enligt Winnicott (1983) måste vuxna vara inställda på att agera utifrån barnens tempo och respektera deras sätt att hantera övergången från föräldrarnas omsorg till personalens omsorg innan de kan förvänta sig att de ska kunna delta aktivt i förskolans aktiviteter. Därför måste vuxna presentera barnen ” världen i små portioner” (Winnicott, 1983:74). Det är viktigt enligt Winnicott att portionerna inte ska vara för stora, för att då kan det bli svårt att smälta det nya. För det lilla barnet ”är livet bara en serie fruktansvärt intensiva upplevelser” (Winnicott, 1983:74). Barnen kan bli förvirrade och osäkra. Samtidigt måste portionerna vara tillräckligt stora för att tillgodose ”barnets växande förmåga att njuta av världen” (Winnicott, 1983:76). Om personalen försöker leda undan barnens intresse eller sätta dem i aktivitet så snart föräldrarna gått, kan man istället riskera att skapa förvirring och osäkerhet hos barnen. Winnicott hävdar vidare att på detta sätt blir barnen tvungna att följa med i de vuxnas tempo. De får inte tid att bearbeta sina känslor i samband med separation från sina föräldrar. Allt detta kan påverka barnens motivation och koncentration under reflekterande kring lek och utforskande. Winnicott menar att barnen som separerar från sina föräldrar inte är färdiga för en omvärld där föräldrarna inte finns till hands, innan de har fått tid på sig att gå igenom en känslomässig anpassningsprocess(Winnicott, 1983).

Enligt psykologerna Lennart och Margareta Vibergs avhandling” Nallen i psykologin” (Lund universitet, 2003), har barnet en mer stabil bild av sin mamma och pappa inom sig först vid 1,5 årsålder. Då kan övergångsobjektet symbolisera en komplettering i

16

sambandet med förlusten av sina omsorgspersoner när barnet exempelvis börjar i förskolan (Lund Universitet, 2003).

2.2 Förståelsen av förskolan som institution

Enligt Ann - Marie Markström (2007) är förskolan inte ett hem eller en skola utan en institution för barnomsorg samtidigt som den är en social arena där familjens första möte med daginstitutionen äger rum och som ska följa med familjen under barnets hela uppväxttid.

Markströms skriver även att förskolan är en plats där barn, föräldrar och personal tillbringar sitt vardagsliv och detta är en plats som är förknippad med olika förväntningar och roller (Markström, 2007).

Niss (1988) påpekar att barnen inte kan känna trygghet förrän föräldrarna känner trygghet först. Föräldrarnas första intryck påverkar mycket om vilken inställning de har till förskolan. Det är då viktigt att pedagogerna bemöter föräldrarna så att de inte känner sig förvirrade (Niss, 1988).

Enligt Markström (2007:117) är hallen central som gränsplats i förskolan, där möts hem och förskola. Här sker utbyte av all information, instruktioner, normer och här utvecklas sociala relationer mellan hem och förskola. Markström menar att:

den dagliga praktiken i hallen karaktäriseras av samarbete, spänningar och av en blandning av hävdande och underkastelse (Markström, 2007:117).

Markström uppfattar alltså hallen som en gränsplats mellan hemmet och förskolan och inte som ”bara” en plats där föräldrarna lämnar och hämtar sina barn. Vidare menar Markström (2007) att:

genom att vara i hallen markeras på detta sätt att barnen inte vill vara i förskolans lokaler utan går till hallen, en plats som markerar något annat, ett gränsområde och en väg till hem (Markströms, 2007:112).

2.2.1 Ansvarspedagog

Enligt Gerd Abrahamsen (2006) är det viktigt att det finns en ansvarspedagog på förskolan under inskolningstiden för att barnen ska få ut det mesta möjliga av sin

17

vistelse i förskolan och för att barnen skall kunna må bra i den nya omgivningen (Abrahamsen, 2006).

Ett flertal forskare som har studerat inskolningar betonar den viktiga innebörden av att en pedagog ansvarar för inskolningen (Månsson, 2013). Pedagogen blir en så kallad informatör till föräldrarna. Dessutom skapar pedagogen en känslofylld relation till barnet och hon/han finns till hands så mycket som möjligt för barnet under lämning, vistelsen på förskolan samt vid hämtning (Månsson, 2013).

Monica H. Sträng & Siv Persson (2003) hävdar att det är viktigt att pedagogen på förskolan i sitt förhållningssätt och bemötande bekräftar för föräldrarna att allting ska gå bra och att deras barn är unikt och omtyckt.

18

3. Metod

I detta kapitel beskrivs den metod som använts för insamlingen av material till vårt examensarbete. I vårt urval presenteras urvalsgrupperna där deltagarna och förskolorna närmare beskrivs. Därefter introduceras studiens genomförande, forskningsetiska överväganden och analysprocessen.

3.1 Kvalitativ forskning

Till vårt examensarbete valde vi kvalitativa metoder som används i kvalitativ forskning. Kvalitativ forskning innebär en induktiv syn på sambandet mellan teori och praktik. Utifrån analysen presenteras egna slutsatser som kan frambringa nya kunskaper. Forskaren befinner sig själv i sammanhanget som analyseras. Forskarna syftar till att få en helhetssyn på ämnet, slutsatserna gäller bara vid denna studie som genomfördes och det kan bli risk att generalisera (Bryman, 2011).

Vi har försökt säkerställa hög validitet och reliabilitet i vår undersökning genom metodtriangulering som betyder att man kombinerar flera metoder i samma undersökning exempelvis kvalitativa observationer och intervjuer som kan komplettera varandra. Validitet handlar om att samla empiri för det syfte och den frågeställning man valt. Genom kvalitativa intervjuer kan man göra några revideringar under processens gång om man upptäcker att det finns detaljer som är betydelsefulla för frågeställningen. ”En flexibel process där man kan ändra på frågorna efterhand bidrar till högre validitet” (Larsen, 2009:81). Reliabilitet ”visar på exakthet eller precision, att vår undersökning alltså är tillförlitlig, och att noggrannhet har präglat förloppet” (Larsen, 2009:81). I kvalitativa undersökningar är det svårt att säkerställa hög reliabilitet (Larsen, 2009). Vi har försökt samla in och bearbeta vårt material på ett intressant och begripligt sätt. Samtidigt har vi försökt att hålla ordning på vara observationer och intervjuer för att inte blanda ihop vad vi har sett och vem som har sagt vad.

19

3.2 Kvalitativa observationer och intervjuer

Vi har valt kvalitativa metoder i form av observationer och intervjuer. Vi har utfört två observationer och sammanlagt fyra intervjuer till detta arbete. Vi har genomfört två observationer under två inskolningar. Efter observationerna har vi utfört sammanlagt fyra intervjuer (se bilaga), två med vardera pedagog på två olika förskolor och två med vartdera föräldrapar på två olika förskolor i en liten kommun i södra Sverige.

Fördelarna med kvalitativa observationer är att vi kan skapa oss egna tolkningar gällande frågeställningarna. Nackdelarna med observationerna kan bli att personerna som observeras kan ändra sitt beteende och anpassa sig till våra förväntningar . En annan nackdel kan även vara att man inte kan generalisera vid kvalitativa observationer (Larsen, 2009). De kvalitativa intervjuerna gav oss en närmare kontakt med pedagogerna och föräldrarna och de intervjuade kunde besvara våra frågor friare. Man kan även fördjupa sig i de ställda frågorna och komplettera frågor med följdfrågor om något är oklart. Nackdelarna med intervjuerna kan vara att den intervjuade inte alltid är ärlig och besvarar frågorna på ett sådant sätt som tror sig vara rätt svar till ställda frågor. De som intervjuas kan ha brist på kunskap och kan därmed vilja dölja detta (Larsen, 2009).

3.3 Urval

Vi ville utföra observationer och intervjuer på var sin förskola i samma kommun eftersom vi ansåg att det vore bra om vi kunde skapa oss enskilda insikter. Vi kände inte till förskolorna och pedagogerna sedan tidigare. Vi gick runt till några förskolor i våra närmsta områden och frågade pedagogerna om de ville delta i vår undersökning. Vi fick positiv respons från två förskolor som precis skulle skola in nya barn. Vi kom då överens när vi skulle komma och vi började koncentrera oss på empiriinsamlingen. Samtidigt samlade vi enskilt ytterligare material till vår gemensamma studie. Vi tyckte även att detta tillvägagångssätt var effektivt och vi var mycket nöjda med insamlingen av materialet.

Vi har valt förskolor till vår empiriinsamling enligt ickesannolikhetsurval. Denna typ av urval ger möjlighet att uppnå mesta kunskap inom ett specifikt område utan att detta absolut måste gälla för andra än de som ställde upp i undersökningen (Larsen, 2009).

20

3.3.1 Presentation av förskola A

Avdelningen Grodan på den första förskolan består av 16 barn, 9 flickor och 7 pojkar i åldern 1 - 2. Förskolan använder sig av en färdig underlagsmall för inskolning och denna omfattar tre dagar, där föräldrarna deltar i inskolningen under en hel dag i tre dagar och den fjärde dagen lämnas barnet på förskolan utan föräldrar. Barnen på denna förskola inskolas gemensamt av pedagoger och barnskötare. Under observationstiden som genomfördes av Agnieszka Bugajski inskolades en ettårig pojke.

3.3.2 Presentation av förskola B

Avdelningen Pärlan på den andra förskolan består av 14 barn, 8 flickor och 6 pojkar i åldern 1-3. Förskolan använder sig inte av en färdig underlagsmall för inskolning utan anpassar efter det enskilda barnets behov. Inskolningen har inte ett bestämt antal dagar utan är anpassad efter varje barns behov. Pedagoger föredrar att föräldrarna ska vara med på inskolningen tillsammans med sitt barn under tre hela dagar därefter anpassas inskolningstiden efter barnets behov. Under inskolningstiden är det antingen pedagogen eller barnskötaren som genomför inskolningen. Under observationstiden som genomfördes av Natalia Muszynska inskolades en tvåårig flicka.

3.3.3 Presentation av barnen

Noa är en ettårig pojke utan syskon hemma. Innan han fick sin nuvarande plats på förskolan har han gått två månader på en öppen förskola där barnet är tillsammans med sina föräldrar. Genom Noas vistelse på den öppna förskolan ville föräldrarna förbereda honom för inskolningen. Noas mamma var med under hela hans inskolning.

Kerstin är en tvåårig flicka som har en storebror på samma förskola men på en annan avdelning. Kerstins pappa var med under hela inskolningsperioden eftersom mamma jobbade. Flickan har inte gått på någon förskola förut.

3.3.4 Presentation av föräldrarna

Noas föräldrar är i trettioårsåldern och de har inga fler barn. Föräldrarna har inte deltagit i någon inskolning förut. Föräldrarna kom överens om att mamman skulle vara med under hela inskolningsperioden.

21

Kerstins föräldrar är i trettioårsåldern och förutom flickan har de en fyraårig pojke som går på samma förskola som Kerstin. Mamman har genomgått en inskolning av deras son för två år sedan på samma förskola fast på en annan avdelning.

3.3.5 Presentation av pedagogerna

Arbetslaget på förskolan A består av två förskollärare och en barnskötare. Den ena förskolläraren har jobbat i 26 år och den andra förskolläraren har jobbat i 7 år. Barnskötaren har jobbat på förskolan i 10 år.

Arbetslaget på förskolan B består av en förskollärare och en barnskötare som läser till förskollärare på distans. Förskolan har även en extra resurs till alla barn på denna avdelning två gånger i veckan. Förskolläraren har jobbat i 27 år och barnskötaren i 11 år.

3.4 Genomförande

Vi tog kontakt med två pedagoger och frågade om de ville medverka i vår studie och om det fanns möjlighet att komma till respektive förskolor ivår utvalda kommun och göra våra undersökningar. Under observationstiden informerade vi de två pedagogerna på respektive förskola om vad intervjufrågorna skulle handla om och ungefär hur lång tid intervjuerna skulle ta. Vi fick positiv respons av pedagogerna och de gick med på att bli intervjuade. Efter inskolningstiden frågade vi föräldrarna om de ville ställa upp på en intervju gällande inskolningen och föräldrarna ville gärna delta.

Vi valde att utföra observationerna först eftersom vi inte ville att pedagogerna skulle anpassa sina inskolningar efter våra intervjufrågor. Vi ville skapa oss en egen uppfattning om hur pedagogerna arbetar med inskolning. Observationerna utförde vi enskilt under hela inskolningsperioden även då föräldrarna inte var med. Vi har observerat hur pedagogerna på de två förskolorna jobbar med inskolningar. Vidare har vi undersökt hur våra inskolade barn har upplevt sina inskolningar. Pedagogerna på de två förskolorna blev positivt inställda till våra observationer och de hjälpte oss även med intervjuerna. Under våra observationer lyckades vi även skapa goda relationer till pedagogerna och föräldrarna vilket underlättade våra intervjuer.

Efter observationerna på våra två förskolor genomförde vi intervjuerna enskilt med vardera pedagog. Alla intervjuerna varade mellan tio till femton minuter. Vi valde båda

22

att anteckna svaren på våra intervjuer eftersom varken pedagogerna eller föräldrarna på de två förskolorna ville ställa upp på intervju med diktafon. Tanken med intervjuarna var att utvärdera tillsammans med pedagogerna och föräldrarna de två inskolningarna som vi observerade. Vi valde att intervjua pedagoger som var tillgängliga under vårt genomförande och som kändes hjälpsamma till vår studie. Vi satte oss med pedagogerna i personalrummet för att ingen skulle störa våra intervjuer. Vi kom överens med de intervjuade föräldrarna att de skulle ställa upp i våra intervjuer. Intervjuerna utfördes då barnen sov. Vi försökte välja relevanta intervjufrågor till föräldrar och pedagoger eftersom vi ville fördjupa oss i föräldrars men även pedagogernas tankar kring vad som är viktigt att tänka på gällande inskolningar. Vi valde att intervjua både föräldrar och pedagoger eftersom vi anser att dessa två parter är lika viktiga och det måste ske ett bra samarbete och en god kommunikation mellan dessa för att inskolningarna ska bli så bra som möjligt men även för att vi skulle få en möjlighet att skapa oss en djupare förstålelse för det enskilda barnets behov. De två pedagogerna och föräldrarna visade ett stort engagemang och var villiga att svara på våra intervjufrågor. Efter observationerna och intervjuerna började vi bearbeta våra funderingar och vårt insamlade material.

3.5Forskningsetiska överväganden

Pedagogerna på de två förskolorna ville inte att vi skulle nämna deras namn i vår studie utan enbart vilken förskola de tillhör. Föräldrarna på förskolorna A och B ville också vara anonyma. I överensstämmelse med vetenskapsrådets etiska regler kände vi oss skyldiga att informera föräldrarna om våra observationer på respektive avdelning eftersom vår undersökning behandlade det enskilda barnet. Allt detta står i överensstämmelse med Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning regel 1, 2 och 5. I samband med detta uppfyller vi informationskravet ” forskaren skall informera de av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens syfte”, samtyckeskravet ” deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan”, konfidentialitetskravet ”personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem” och nyttjandekravet som innebär att vår undersökning endast användas i forskningssyfte och inte spridas utanför skolan (Vetenskapsrådet, 2002).

23

3.6 Analysprocessen

Vi har transkriberat intervjuerna med de två olika pedagogerna på de två olika förskolorna. Därefter har vi transkriberat intervjuer med vartdera föräldraparet till de två inskolade barnen.

Vi har beskrivit både observationer och våra intervjuer som en berättelse i en narrativ form. Vi tror att denna form av presentation kan ge läsare en djupare förståelse för hur inskolningarna har genomförts. Var och en av oss har antecknat i fältböcker och transkriberat våra anteckningar. Därefter försökte vi gemensamt analysera vårt resultat och bidra till vår egen producerande kunskap om inskolning. Vi har valt att analysera varje dag och detaljerat beskriva varje enskild dag för det enskilda barnet. Våra teorier och forskning använder vi som ett analysverktyg för att komma fram till vårt resultat. Gemensamt valde vi material som skulle kunna skapa mening till vårt ämne. Vi läste vårt material flera gånger, funderade kring våra enskilda tolkningar och detta hjälpte oss med att tematisera allt genom stycken och rubriker.

Enligt Larsen kan man med hjälp av denna form exempelvis analysera handlingsförloppet i berättelser som handlar om informantens dramatiska upplevelser. Samtidigt har man möjlighet att studera både beskrivningens innehåll och struktur (Larsen, 2009).

24

4 Resultat

Detta kapitel behandlar våra två olika observationer på de två olika förskolorna. Vi beskriver först observationen av inskolningen på förskola A och därefter på förskola B. Vi har valt att detaljerat beskriva varje enskild dag för det enskilda barnet.

4.1 Noa inskolas på förskola A

4.1.1Måndag - första dagen

Det är måndag och klockan är 08.00 på morgonen. Noa (1 år) går in till småbarnsavdelningen tillsammans med sin mamma. Han är förvirrad och gömmer sig i mammas famn. En av pedagoger går fram till pojken, presenterar sig och förklarar för mamman hur dagen kommer att se ut för dem. Pedagogen visar Noas hylla i kapprummet. Mamman släpper honom vid ingången till ett rum som befinner sig i direkt anslutning till kapprummet. Här finns bara en grind som avgränsar hallen från utrymmen där alla barn vistas dagligen. Noa går runt på avdelningen med nyfikenhet i sina ögon och försäkrar sig samtidigt om att mamma går bakom honom. De barn som redan kommit sitter vid bordet och äter frukost i ett annat rum. En av pedagogerna bjuder in Noa till frukosten men pojken protesterar när mamman försöker sätta honom i babystolen.

Kl. 09.50 när samlingen är slut vänder sig alla barn till kapprummet för att de ska gå ut. Noa ser glad ut när han märker att mamma riktar sig till utgången med honom. I kapprummet visar pedagogen Noas plats där han har sina skor och kläder. Han uttrycker tydligt för sin mamma att han vill ut. Noa håller sin mamma fast i handen och promenerar med henne fram och tillbaka på hela gården. Efter några minuter tar Noas första dag på förskolan slut. Pedagogerna och barnen vinkar till honom och Noa ser nöjd ut.

4.1.2Tisdag – andra dagen

Kl.08.00 börjar Noa sin andra dag på förskolan. Han ler när han kommer in till avdelningen från kapprummet. All personal hälsar på pojken och visar väldigt stor entusiasm när de ser Noa. Mamman låter honom gå och välja själv var han vill vara och vad han vill göra. Han springer direkt till lekhörnan och är inte intresserad av att gå till

25 rummet där barnen äter frukost

Kl.08.30 efter frukosten är det dags för fri lek på avdelningen. Barnen tar fram olika leksaker, leker rollekar, och här observerar Noa alla barn med stort intresse. Han granskar fortfarande om mamman är med, samtidigt som han börjar göra ett framsteg till de andra barnen. Noa vill vara i rummet som befinner sig nära kapprummet. En av pedagogerna sitter i närheten, pratar och försöker leka med honom. Samtidigt försöker mamman förflytta sig till ett annat rum men det märker Noa mycket fort. Då vill mamman att han skall följa med men han vill stanna där han är. Noa leker med sin mamma och pedagogen.

Kl.09.30 är det dags för samling och mamman flyttar Noa till samlingsrummet. Hon sätter Noa bredvid sig på golvet så att han kan prova att sitta som de andra barnen. Han protesterar och klättrar istället upp i mammas knä. Pojken vill inte delta i aktiviteten under samlingen och sitter tätt intill sin mamma. Vid fruktutdelningen vill han inte gå och hämta frukt själv och då tar mamman frukten och ger den till honom.

Kl.09.50 går alla ut Ute på gården vandrar pojken runt med sin mamma och Noa upptäcker leksaker i en sandlåda. Han vänder sig till barnen som sitter och leker i sandlådan. Noa verkar vara ganska upptagen under lekens gång, då ser mamman sin chans att ta ett steg tillbaka. Hon sätter sig på bänken några meter bakom pojken. Efter några minuter upptäcker Noa att mamman inte längre sitter bredvid honom. Han söker efter sin mamma med ögonen tills han hittar henne. Mamman vinkar till honom och bekräftar att hon sitter här och tittar på honom.

Kl. 11.15 sitter alla barnen på sina bestämda platser vid borden, en av pedagogerna visar var mamman och Noa ska sitta. Noa protesterar som vanligt när mamman försöker sätta honom i babystolen, men denna gång är hon mer bestämd och Noa vägrar inte längre när han ser maten. Noa börjar äta lite med mammas hjälp och även lite själv med skeden. Kl.11.45 efter maten tar Noas dag på förskolan slut. Alla säger hej då till honom och han vinkar adjö och vänder sig till kapprummet med sin mamma.

4.1.3 Onsdag– tredje dagen

Kl.08.00 kommer Noa tillsammans med sin mamma till förskolan. Han ler mot pedagogen som välkomnar honom. Noa vänder sig till lådan med bilarna som är det rum

26

som han tycker bäst om. Några barn som redan har kommit leker i samma rum. Noa sitter i barngruppen och mamman sitter bakom. En av pedagogerna meddelar att det är dags att äta frukost. Mamman tar med Noa till rummet där de äter och sätter honom i babystolen. Noa verkar veta vad det är som kommer att hända och han sitter lugnt på sin plats och väntar på sin mat. Mamman tittar med glädje på pedagogen som håller upp tummen – ”Bra jobbat, han börjar förstå våra rutiner” - säger pedagogen.

Kl.09.30 är det samling och barnen sätter sig ner i ringen. Noa och mamma är med men han vill inte sitta still bredvid sin mamma. Han går runt i rummet och mamman försöker locka Noa till att sitta ner i hennes knä och en av pedagogerna påminner honom om att alla barnen sitter i ringen. Vid fruktutdelningen går Noa med mamman fram till pedagogen och tar en äpplebit.

Kl.09.50 går alla barn ut efter samlingen och Noa vänder sig till sin hylla i kapprummet och hämtar sina skor. Han vet vilken hylla som är hans och pekar på sitt foto. Ute på gården går han själv runt och tittar vad de andra barnen gör. Mamman sitter på bänken och vinkar till Noa och han vinkar tillbaka och fortsätter att promenera själv.

Kl.11.15 under lunchen sitter Noa på sin plats med sin mamma bredvid. Han försöker äta själv men mest med sina fingrar. Han sitter tyst och koncentrerar sig på maten, dricker upp mjölken och pekar på pipmuggenatt han vill ha mer.

Kl.11.45 vänder sig pojken till kapprummet men mamman tar honom till vilorummet. Noa ser mycket förvånad ut när mamman säger till honom att de ska sova. En av pedagogerna pekar på madrassen som Noa ska sova på. Mamman lägger sig bredvid pojken på madrassen men han visar tydligt att han inte vill befinna sig i den här situationen genom att börja skrika när mamman försöker få honom att ligga på madrassen. Mamman ger upp och för att inte störa de andra barnen som försöker somna går hon ut till ett annat rum. Han vägrar fortfarande samtidigt somhan ser mycket trött ut. En av pedagogerna ger som förslag att mamman kan prova att lägga honom i vagnen istället. Till slut somnar Noa i vagnen. Samtidigt som han sover har mamma möjlighet att prata lite med pedagogerna om hur dagen har varit. Hon är bekymrad att vilan inte har gått så bra som hon hade förväntat sig. Pedagogerna och mamman funderar kring vilket tillvägagångssätt som är bäst för att underlätta Noas separation från henne imorgon. Pedagogerna anser att det skulle vara bra om mamman tog med sig någonting hemifrån

27

dvs. ett övergångsobjekt. Antingen ett gosedjur, snuttefilt eller en tygbit som kan påminna honom om mammas lukt och kan ge honom trygghet när mamman inte är där. En av pedagogerna ger mamman instruktioner om hur de ska göra med lämningen imorgon. Pedagogen säger att det är möjligt att Noa blir mycket ledsen och då blir det viktigt att mamman ska försöka hålla sig lugn och inte visa för Noa att hon är nervös. Pedagogen anser att barnet återspeglar våra beteenden och våra ansiktsuttryck bra. Pedagogen bekräftar för mamman att de ska ta hand om Noa på ett så bra sätt som möjligt och att hon inte behöver oroa sig för Noa.

Kl.13.50 är Noa vaken och förvirrad över att han har sovit i vagnen. Efter blöjbytet tar Noas dag slut.

4.1.4 Torsdag– fjärde dagen

Kl.08.00 ler Noa när han kommer in till avdelningen. Han visar pedagogen sitt gosedjur som står närmst kapprummet. ”God morgon Noa” säger pedagogen, ”Vilken söt hund du

har, är det ditt favoritdjur? ”Noa upprepar -hund”. Mamman håller honom en liten stund

i famnen men pedagogen ger mamman tecken på att det är dags att lämna honom. Noa börjar gråta, försöker hålla sig fast i mamman men hon lämnar honom till pedagogen med bestämda rörelser. Hon upprepar hela tiden – ”Hej då Noa, jag kommer sen och hämtar

dig.” Mamman vinkar till honom och lämnar rummet fort. Pedagogen försöker trösta Noa

som är upprörd. ”Vi ska gå till fönstret och vinka till din mamma Noa ”- säger hon. Pojken upptäcker sin mamma som står ute på gården. Med ett leende på munnen vinkar hon till Noa och han sträcker ut händerna mot sin mamma och skriker högt. Mamman har redan gått och Noa gråter fortfarande. Pedagogen går runt på avdelningen med Noa i famnen och försöker trösta hans förtvivlan. Han slingrar sig ur pedagogens famn och kastar sig till grinden och ropar efter sin mamma.

Kl.8.15 gråter Noa fortfarande och han vill ständigt vara vid grinden, där mamman har lämnat honom. En av pedagogerna tar pojken och försöker trösta honom – ”Lille Noa,

stackars dig, mamma har gått till jobbet, hon kommer sen. Kom, vi ska äta frukost”-

säger hon. Noa gråter, samtidigt som han tittar efter pedagogen. Noa lugnar sig lite efter några minuter och koncentrerar sig på att äta sin smörgås.

Kl.09.30 är det dags för samling. Pedagogen tröstar fortfarande Noa, håller honom i famnen och går runt på avdelningen i alla rummen. Han vill inte delta i samlingen och

28

gråter väldigt högt och pedagogen beslutar att han inte behöver vara med under samlingen.

Kl.09.50 ska alla barn gå ut. ”Vi ska gå ut Noa, kom vi tar din jacka på dig” – säger pedagogen och tar Noa i handen. Ute på gården är Noa fortfarande ledsen och pedagogen håller Noa i handen och de promenerar sakta runt sandlådan. Han är inte intresserad av någonting utan gråter ständigt. En av pedagogerna föreslår att man kan prova sätta Noa i en av vagnarna de har på förskolan, för att se hur han reagerar. Pedagogen tar ut en vagn och efter en stund sitter Noa i vagnen. Han lugnar ner sig, håller fast sitt gossedjur och börjar observera allt det som händer kring honom. Pedagogen kör honom runt och pratar med honom hela tiden. Pojken är lite gnällig men inte så ledsen som förut och det verkar fungera bra ute med vagnen.

Kl.11.00 går Noa och de andra barnen in. Precis som förut ställer han sig direkt vid grinden och börjar gråta. Pedagogen tar honom omedelbart och sätter sig med honom på mattan. Hon tröstar honom och försöker fånga hans intresse genom att visa honom en leksak.

Kl.11.15 sitter Noa med sitt gossedjur i babystolen vid lunchen och han visar tydligt att han vill sitta hos pedagogen som han har varit med under hela förmiddagen. Precis när Noa ätit klart kommer mamman in. Pojken upptäcker sin mamma, börjar gråta och lyfter upp armarna mot henne. Mamman pratar med pedagogerna en liten stund innan de går hem. Pedagogen som har den närmaste kontakten med Noa berättar för mamman att han har varit ledsen. Samtidigt försöker hon lugna mamman och anser att detta är en naturlig reaktion och att det blir bättre med tiden.

4.1.5 Fredag– femte dagen

Kl.08.00 håller Noa sig fast i mammas famn när de kommer in till avdelningen på morgonen och han har självklart sitt gosedjur med sig. Mamman sätter Noa på golvet vid ingången för att kunna lämna honom till pedagogen och då uppfattar han mycket fort att mamman tänker gå. Han klamrar sig fast kring mammas ben och börjar gråta. Pedagogen tröstar Noa, bekräftar för honom att mamman kommer sen och försöker uppmuntra honom till att vinka till henne i fönstret. Det hjälper inte så mycket, han är mycket förtvivlad. Pedagogen upprepar några gånger – ”Mamma kommer sen, hon måste gå till

29

att hon kan avlasta henne om hon vill vila lite. Pedagogerna kommer överens att den som är med honom hela morgonen går på rast efter frukosten, då lämnas Noa till den andra pedagogen. Noa är mycket upprörd när han märker att pedagogen reser sig upp och är på väg till utgången. Han försöker följa efter, men den andre pedagogen stoppar honom. Han är mycket ledsen och arg samtidigt. Han befriar sig från hennes händer och springer först till dörren och efteråt till grinden. Här står han en liten stund tills pedagogen hämtar honom.

Kl.09.30 sitter Noa på samlingen hos pedagogen som har kommit tillbaka från rasten. Han verkar lugn och koncentrerad. Gång på gång ler han till pedagogen som håller i honom. Pedagogerna är mycket nöjda att han inte gråtit något under hela samlingen. Han håller hårt i både hunden och pedagogen. Efter samlingen bestämmer pedagogerna att alla barn ska gå ut som vanligt. Då bestämmer pedagogen att han ska sitta i vagnen eftersom detta sätt fungerade bra igår. När alla barnen är ute sitter Noa lugnt i vagnen. Han tittar på barnen som leker i sandlådan, plötsligt sträcker han upp sina armar mot pedagogen för att ge henne tecken på att han vill hoppa ner från vagnen. Noa verkar nöjd och börjar gräva i sandlådan och pedagogen sitter bredvid honom.

Kl.11.15 Efter maten somnar Noa nästan vid bordet och pedagogen flyttar honom till madrassen som han ska sova på. Noa somnar nästan direkt och detta blir första gången som han somnar på madrassen.

Kl.13.30 sover Noa fortfarande, samtidigt utvärderar mamman och pedagogen Noas dag på förskolan. Noa vaknar och börjar gråta, då stiger mamman in och lyfter honom från madrassen. Noa är först mycket förvirrad men är snart glad igen för att han ser sin mamma och klamrar sig fast i hennes famn. Innan Noa går hem leker han lite med bilarna i rummet.

4.3 Intervju med Marja – förskollärare förskola A

Enligt Marja som är förskollärare och jobbar på förskola A är den viktiga fördelen med inskolningsmodellen att arbetslaget ger nya föräldrar en bra inblick i verksamheten och avdelningsrutinerna. Marja påpekar att genom detta skapar sig föräldrarna en bättre förståelse för pedagogernas arbete i verksamheten och skapar även förtroende i relation till personalen. Vidare tror hon att barnen känner sig tryggare när föräldrarna får vara med under de fyra första dagarna på förskolan. Föräldrarna får då möjlighet att få lära

30

känna personalen, andra barn och föräldrar. Enligt pedagogen blir det lättare att utbyta olika informationer gällande barnets speciella önskemål och behov till exempel hur föräldrarna brukar hjälpa barnet att somna hemma. Exempelvis genom att sjunga en visa för barnet eller att hålla barnet i handen eller famnen. Hon anser att övergångsobjektet är en viktig del under inskolningstiden för att det kan mildra barnets separationsångest. Marja är medveten om nackdelarna i samband med inskolningsmodellen som används av hennes arbetslag. Enligt Marja kan det ibland bli för många personer på avdelningen och det kan skapa stor rörlighet och irritation bland de andra barnen. Dessutom måste personalen noggrant planera hur vissa rutiner ska se ut, som att omorganisera platser vid måltider och skapa extra platser vid borden samt vid vilan.

Därefter uppmärksammar hon att alla andra pedagoger i hennes arbetslag lägger stort fokus på hur viktigt det är att barnet har något föremål med sig till förskolan exempelvis ett gosedjur eller en snuttefilt som kan påminna barnen om hemmet och hjälpa dem att känna trygghet i den nya omgivningen. Vidare berättar hon att de försöker lugna barnen genom att de får vinka till sina föräldrar i fönstret vid lämning. Enligt Marja är det väldigt viktigt att barnet förstår sambandet mellan lämningar och hämtningar. Det är viktigt att föräldrarna är tydliga med att säga hejdå och att de kommer senare. Pedagogen hävdar att den grundläggande meningen med inskolningen är att barnet uppfattar att det endast är en tillfällig separation från föräldern.

Marja påpekar att alla i hennes arbetslag fokuserar mycket på relationsskapande mellan barnen och mellan barn och pedagoger. Därför anknyter de inte till en utvald pedagog som tar ansvar för inskolade barn. Meningen med en gemensam inskolning är att alla från arbetslaget får möjlighet att lära känna barnet och föräldrarna. Marja säger att de gör det för att hindra att barnet endast ska knyta an till en specifik pedagog på avdelningen. Denne exempelvis skulle bli sjuk är det viktigt att underlätta barnets kontakt med de andra pedagogerna. Hon berättar även att de genomför inskolningen gemensamt och vid behov hjälper de eller avlastar varandra.

Pedagogen menar att miljöanpassningen är väldigt viktigt och hon försöker anpassa allt efter barnets behov och provar olika metoder som kan lindra barnets separationsångest från föräldrarna. Samtidigt inser hon att Noa känner sig tryggare när han får lov att sitta i sin vagn. Enligt Marja försöker de avgränsa barnets miljö från början för att sedan ut öka

31 den successivt.

Slutligen sammanfattar pedagogen att Noas inskolning har gått bra, även om pojken var ledsen i början. Hon anser att detta är ett normalt beteende hos barnet.

4.4 Intervju med Noas föräldrar

Enligt Noas mamma har det varit väldigt svårt att ta till sig tanken att man måste lämna sitt barn i andras okända händer. Därför tror hon att metoden där föräldrarna under de tre dagarna är med är mycket bra. Enligt mamman ger detta föräldrar en bättre inblick och att man därmed kan lära känna varandra lättare. Man är delaktig i olika rutiner och man kan få möjlighet till att ge pedagogerna några tips på hur deras barn upplever vissa situationer. Dessutom kan detta ge bra utbyte av information om barnet i relevanta situationer.

Noas pappa påpekar att de hade en massa förväntningar inför inskolningen. Först och främst ville Noas föräldrar få all information de behövde i samband med inskolningen. Enligt pappan ville de få hjälp av en yrkeskompetent pedagog som skulle kunna lugna dem kring att gå genom den svåraste tiden. Pappan ville få all information som skulle kunna ta bort en del av oron. Enligt föräldrarna har de haft en positiv attityd till inskolningen eftersom de tillsammans med Noa har besökt en öppen förskola många gånger innan han började på sin nuvarande förskola. Enligt Noas föräldrar är det ett bra sätt att förbereda barnet för förskolan. Dessutom har föräldrarna som är med sina barn också roligt för att de får möjlighet att lära känna varandra. Noas mamma tycker att inskolningen har gått mycket bra både för Noa och för henne.

4.2 Kerstin inskolas på förskola B

4.2.1Måndag - första dagen

Kl. 08.00 är Kerstin mycket ledsen när hon kommer till avdelningen tillsammans med sin pappa, hon gråter och vill inte alls vara på avdelningen. Kerstin sitter mestadels i sin pappas knä och när han reser sig upp följer Kerstin ständigt efter pappa gråtandes. Pedagogen och Kerstins pappa bestämmer att Kerstin ska få sitta i pappas knä under frukosten eftersom hon gråter så mycket. Kerstin vill inte äta trots att hon sitter i pappas knä. Efter frukosten har barnen en kort stund fri lek på avdelningen. Pedagogen försöker

32

locka Kerstin till lek tillsammans med de andra barnen men Kerstin håller sig fast vid pappas ben.

Kl.09.00 är det dags för samling efter den fria leken och Kerstin visar inget intresse för detta och fortsätter att gråta. Pappa är med på samlingen och Kerstin sitter i pappas knä. Hennes gråt upphör under en stund då pedagogen och barnen sjunger tillsammans. Under hela morgonen förutom vid samlingen så drar sig Kerstin mestadels av tiden till korridoren och gråter. Hon pekar på dörren och visar pappa att hon vill ut från avdelningen, men pedagogen och pappan försöker återigen locka Kerstin tillbaks till avdelningen till de andra barnen. Till slut ger Kerstin med sig och sätter sig tillsammans med pedagogen och pappan och läser en bok.

Kl.11.00 gråter Kerstin mycket när det är dags för lunch, hon vill inte äta. Pappas sätter henne i sitt knä och Kerstin lugnar sig. Efter lunchen kommer pedagogen överens med Kerstins pappa om att han ska vara kvar under vilan och försöka få Kerstin att somna. Pedagogen och pappan tycker det är en god idé att låta Kerstin sova i sin vagn som pappa tagit med eftersom hon tydligt visar en trygghet i vagnen. Efter ca 35 minuter av gråt somnar Kerstin till slut. Pappa går under tiden över till den andra avdelningen där Kerstins storebror är.

Kl.14.00 vaknar Kerstin och hon gråter inte efter pappa utan ligger kvar i vagnen vaken och tittar upp i taket. När pappa kommer tillbaka ca 15 minuter efter att hon vaknat börjar Kerstin att gråta igen. Hon drar återigen till kapprummet och pekar på dörren.

4.2.2Tisdag – andra dagen

Kl.08.00 På tisdagen är Kerstin återigen ledsen på morgonen när hon kommer och hon gråter lika mycket som första dagen. Frukosten denna dag går lite bättre, Kerstin sätter sig själv på stolen och väntar på att frukosten ska serveras. Hon äter med god aptit och pappa sitter inte vid bordet utan en bit ifrån men Kerstin kan fortfarande se sin pappa. Efter frukosten försöker pappan gå in i andra rummet på avdelningen men när Kerstins gråt inte upphör kommer han tillbaka. Efter sångstunden springer Kerstin till dörren ut till kapprummet, öppnar dörren själv och pekar på sin hylla att hon vill ha sin napp. Hon gråter mycket och pedagogen ger Kerstin sin napp. Kerstin fortsätter att gråta och tar på sig sina sandaler och pekar på dörren. Pedagogen försöker förklara för Kerstin att de

33

andra barnen inte ska ut nu och att de ska stanna inne men att hon får behålla skorna på. Kerstins gråt upphör för stunden och hon går in tillsammans med pedagogen hand i hand tillbaka till avdelningen för att sedan måla. Kerstin tycker det är kul att måla med pensel och efter ett tag börjar hon även att måla med fingrarna och sedan händerna. För stunden glömmer hon bort pappa och har det kul tillsammans med pedagogen och de tre andra barnen som målar. Under resterande tid får Kerstin behålla sina sandaler på avdelningen. Kl.11.00 är det dags för lunchen och pappa sitter med men Kerstin sitter i en egen stol och denna gången äter hon lunchen. Pappa försöker gå iväg en liten stund medan Kerstin äter. Efter lunchen springer Kerstin återigen till kapprummet och pekar på dörren för att visa att hon vill ut. Pedagogen tar med Kerstin ut och tycker att en god idé vore om att Kerstin ska få sova i sin vagn ute. Kerstin verkar nöjd och springer ut på gården och sedan tillbaka till vagnen. Pedagogen sätter henne i vagnen och Kerstin somnar efter ca 15 minuter utan pappas närhet. När Kerstin vaknar en timme senare ligger hon kvar i sin vagn och tittar ut på gården en liten stund. Sedan försöker pedagogen lyfta Kerstin ut från vagnen och då börjar hon gråta och visar tydligt att hon vill sitta kvar i sin vagn. Pedagogen lyfter tillbaka Kerstin till vagnen men kör in henne på avdelningen till de andra barnen. Kerstin sitter i sin vagn och tittar på när de andra barnen på avdelningen leker.

KL.14.00 kommer pappa som under tiden varit på den andra avdelningen hos Kerstins bror. 10 minuter efter att Kerstin vaknat så går de hem. När Kerstin tar på sig jackan så vinkar hon adjö till pedagogen och barnen på avdelningen och skiljs ifrån dem med ett leende.

4.2.3 Onsdag – tredje dagen

Kl.08.00 när Kerstin kommer är hon återigen ledsen. Hon vill inte in på avdelningen. Pedagogen har Kerstin i knät under frukosten och det fungerar bra. Kerstin äter lite och tittar på de andra barnen när de äter. Efter frukosten tycker pedagogen att det vore en bra idé att gå ut så barnen går ut i kapprummet för att klä på sig. Ute tar pedagogen henne i handen och promenerar längs gården.

Kl.11.00 kommer Kerstin innanför dörren, hon börjar återigen gråta och vill inte ta av sig sina skor. Pedagogen låter henne ha skorna på vilket Kerstin verkar uppskatta då hon

34

gråter betydligt mindre. Kerstin äter lite mat och sedan är det dags för vilan. Hon vill inte somna på madrassen då försöker hon få Kerstin att somna i vagnen vaggandes utomhus vilket går väldigt bra, för Kerstin somnar ganska omgående. När hon vaknar är det dags att gå hem och pappa är precis där när hon vaknar. Pedagogen och Kerstins pappa kommer överens om att de ska ha en ytterligare inskolningsdag men att pappan ska vara mindre på avdelningen och sedan ska de tillsammans se hur det går för Kerstin och vilka behov hon har.

4.2.4Torsdag – fjärde dagen

Kl.08.00 går frukosten under torsdagen bra. Kerstin äter bra och gråter inte fastän pappa har gått ifrån avdelningen. Efter frukosten bestämmer pedagogen återigen att barnen och Kerstin ska ut på gården och leka.

Kl.11.00 när det är dags för lunch går Kerstin in självmant på avdelningen och tar av sig skorna. Men när Kerstin inte kan se sin pappa börjar hon återigen gråta och pedagogen får hålla henne i famnen. Kerstin sitter själv på sin stol under lunchen och äter, hon är fortfarande ledsen men gråter inte lika mycket efter pappa. Vagnen är en favorit och där får hon även sova under vilan. Hon somnar i vagnen utomhus efter ca 10 minuter utan att bli vaggad.

Kl.14.00 när Kerstin vaknar är det dags att gå hem med pappa. Inskolningen har gått bra denna dag så pedagogen och Kerstins pappa bestämmer att hon ska lämnas som vanligt dagen efter. De har även bestämt att pappa kommer att vara tillgänglig ifall Kerstin blir väldigt ledsen.

4.5 Intervju med Julia - förskollärare förskola B

Enligt förskolläraren Julia som jobbar på förskolan B är fördelen med deras inskolningsmodell att föräldrarna får möjlighet att få skapa sig en tydlig förståelse för hur pedagogerna arbetar med sin inskolningsmodell på avdelningen, hur de går tillväga i olika situationer och hur deras rutiner ser ut. Enligt Julia har de en tydlig inskolningsmodell nedskriven som föräldrar får vid varje inskolning. Tanken med denna är att pedagogerna ska kunna nå ut till föräldrarna och kunna skapa en god kommunikation med dem. De ska också kunna få möjlighet att förbereda eventuella

35

frågor kring inskolningar eller om de tycker att något kanske kan förbättras, tydliggöras eller helt enkelt att pedagogerna får en positiv bekräftelse från föräldrarna att de gör ett bra jobb. Julia påpekar att det är viktigt för dem att det skapas en god relation mellan dem och föräldrarna och självklart med barnen. Det är viktigt att föräldrarna ska kunna nå ut till pedagogerna och berätta om eventuella önskemål. Enligt Julia följer hon med sitt arbetslag en inskolningsmodell som är anpassad efter varje barns enskilda behov från ett till sju dagars inskolning tillsammans med föräldrar. Hon berättar vidare att det alltid är en pedagog som har barnet under hela inskolningstiden. Har föräldrarna sedan önskemål om ytterligare inskolningsdagar så erbjuder pedagogerna självklart det. Allt för att barnet ska känna trygghet och även för att föräldrarna ska tycka att det känns bra. Julia ser också nackdelar med den inskolningsmodell som de använder på hennes förskola. Det kan ibland finnas många olika förslag från föräldrar och Julia säger att de vill tillgodose allas behov. Enligt Julia kan det ibland påverka verksamheten genom att de ständigt måste ändra om vissa rutiner på avdelningen. Därefter påpekar hon att om de har fler inskolningar samtidigt blir det automatiskt många föräldrar och barn och det kan leda till att det bli hög ljudnivå på avdelningen och att barnen blir förvirrade eller irriterade.

Julia hävdar att hon med sitt arbetslag lägger största fokus på att barnet och föräldrarna ska kunna känna en trygghet tillsammans med pedagogerna för att ett så gott arbete som möjligt ska äga rum under inskolningstiden. Hon tycker även att det är en bra idé att låta barnet få ta med sig något hemifrån, exempelvis ett gosedjur, allt för att barnet ska känna trygghet.

Julia säger att hon är nöjd med resultatet av inskolningen.

Vidare reflekterar Julia mycket kring miljöns betydelse under inskolningstiden. Enligt pedagogen försöker de skapa en fin inbjudande miljö på avdelningen så att både barn och föräldrar trivs. Julia berättar att de är även väldigt flexibla när det gäller inskolningen och försöker anpassa sig till barnets enskilda behov. Pedagogen säger att Kerstin fann trygghet i att ha på sig sina sandaler inomhus och de ansåg inte det som ett stort problem de första dagarna. Pedagogen påstår att de visste att Kerstin behövde sin tid på sig och att hon sedan skulle förstå att man inte ska ha på sig skor inomhus. Men detta var så viktigt för Kerstin just under inskolningen så de lät henne få bestämma detta själv. Enligt Julia

36

kände hon sig även trygg i att få sova eller sitta i sin vagn på avdelningen, detta fick henne att må bra och känna sig harmonisk. Julia hävdar att det viktigaste för dem är att de tillgodoser Kerstins behov och trygghet.

4.6 Intervju med Kerstins föräldrar

Enligt Kerstins föräldrar som vi intervjuade på förskola B upplevde de inskolningen som jobbig i början. Enligt pappan är det mycket jobbigt att lämna ifrån sig sitt gråtande barn. Ändå tyckte han att pedagogerna gjorde ett bra jobb med Kerstin. De tillfredställde Kerstins behov och detta gjorde honom glad och även att han kunde känna en trygghet till pedagogerna. Pappan uppskattade pedagogernas inskolningsmodell som tillgodoser det enskilda barnets behov. Han tycker även att det är bra att man kan få ytterligare inskolningsdagar om man känner att barnet inte är riktigt moget än. Pappan berättar att han kände sig tryggt med att en pedagog tog hand om inskolningen och att Kerstin inte behövde skifta bland olika pedagoger, speciellt de första dagarna. Enligt pappan är det en självklarhet att barnet måste vänja sig vid flera pedagoger, men han tyckte att detta kändes tryggt. Han säger att han fick en god kontakt med pedagogen och att de reflekterade mycket tillsammans och att han även fick möjlighet att komma med råd gällande inskolningen.

Enligt mamman var det jobbigt att hon inte var lika delaktig i Kerstins inskolning som pappan. Hon berättar att hon har varit föräldraledig i tjugo månader och att Kerstin och hon har en stark relation. Både mamman och Kerstins pappa oroade sig för att det var väldigt jobbigt både för Kerstin och för dem . Men enligt mamman så har många föräldrar dessa oroliga känslor under de första dagarna på förskolan.

Pappan berättar att de förväntade sig att pedagogerna lugnar deras oro i början av inskolningstiden. Han påstår att det är jobbigt som förälder att lämna ifrån sig sitt barn till personal som man inte känner, men trots detta kändes det väldigt bra och enligt pappan fick de en god introduktion och presentation av pedagogerna. Pappan hävdar att de är väldigt nöjda över inskolningen. De blev förvånade att det vände så fort för Kerstin, från att vara mycket ledsen de första två dagarna till att hon var glad och verkade trivas på förskolan. Enligt pappan var det en positiv påminnelse för dem att pedagogerna gjort ett otroligt jobb med deras Kerstin