Några specialpedagogers syn på begreppet handledning

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Specialpedagogiskpåbyggnadsutbildning Vårterminen 2009

Examensarbete

15 högskolepoäng

Några specialpedagogers syn

på begreppet handledning

Perceptions of special educational needs teachers

on the concept of tutoring

Pernilla Spagnolo

Specialpedagogsexamen 90 högskolepoäng Slutseminarium 2009-05-28

Examinator: Elsa Foisack Handledare: Barbro Bruce

Malmö högskola Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap Specialpedagogik

Vårterminen 2009

ABSTRAKT

Spagnolo, Pernilla. (2009) Några specialpedagogers syn på begreppet handledning.

(Perceptions of special educational needs teachers on the concept of tutoring) Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö högskola.

Specialpedagogens roll som handledare kan tolkas på flera olika sätt. Ett dilemma är att hålla isär begreppen handledning, konsultation och rådgivning. Studiens syfte har varit att ta reda på några specialpedagogers syn på handledning. Specialpedagogerna ger sin definition av begreppen och sin syn på handledning. De delar även med sig av sin erfarenhet som handledare. Metoden som använts har varit öppna halvstrukturerade enkätfrågor som besvarades via e-post av 5 specialpedagoger som arbetar med handledning, alla svar följdes upp med individuella följdfrågor. Genom en kvalitativ forskningsansats har resultaten analyserats. Resultatet visar att specialpedagogerna har skilda uppfattningar om begreppen handledning, rådgivning och konsultation. Specialpedagogerna presenterar även sin kunskapssyn på olika sätt, systemteorin nämns av en. Ingen av specialpedagogerna vill ta ställning i om de rekommenderar grupp- eller individuellhandledning däremot

rekommenderar alla att som handledare ta del av egen handledning för att utvecklas som handledare. Handledning beskrivs som kompetensutveckling, personlig utveckling och höjer kvalitén i arbetet för tredje part.

Nyckelord: förskola - skola, handledning, kompetens utveckling, specialpedagog, systemteori

Pernilla Spagnolo Handledare: Barbro Bruce

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

ABSTRAKT

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1.

INLEDNING

7

2.

PROBLEMOMRÅDE OCH SYFTE

8

2.1 Frågeställningar 8

2.2 Hypotes 8

3. LITTERATURGENOMGÅNG

9

3.1 Historik 9

3.2 Handledning, rådgivning och konsultation som definition 9

3.3 En handledande situation 11

3.4 Handledarens roll 13

3.5 Specialpedagogens erfarenhet som handledare 15

3.6 Handledningens konsekvenser 16

4. METOD

18

4.1 Val av metod 18 4.2 Genomförande 19 4.3 Bearbetning 20 4.4 Studiegrupp 21 4.5 Tillförlitlighet 22 4.6 Etik 23

5. RESULTAT

24

5.1 Specialpedagogens erfarenheter som handledare 24 5.2 Handledning, rådgivning och konsultation som definition 24

5.3 En handledande situation 26

5.4 Handledarens roll 27

5.5 Handledningens konsekvenser 28

5.6 Övriga reflektioner och tankar 29

6. DISKUSSION

31

6.1 Resultat diskussion 31

6.3 Fortsatt forskning 36

7.

SLUTSATSER

37

LITTERATURFÖRTECKNING

38

BILAGA 1

i

7

1 INLEDNING

Denna uppsats skriver jag inom ramen för min specialpedagogiska påbyggnadsutbildning. Jag är förskollärare sedan 10 år tillbaka. Som specialpedagog förväntas vi kunna handleda kollegor. Jag känner mig nyfiken på området och har valt att fokusera mitt examensarbete på handledning. Jag anser också att jag behöver mer kunskap för att våga sätta mig i rollen som handledare. De jag kan lära mig mest av borde vara specialpedagoger som arbetar med handledning. Jag vill ta reda på deras syn på handledning.

Av erfarenhet så vet jag att många har svårt att skilja på handledning, rådgivning och konsultation. Ett tydliggörande av definitionerna tar jag därför upp i min studie. Vilka förväntningar finns på mig som handledare? Jag vill med denna studie belysa

specialpedagogers uppfattning om vad handledning är för något och hur det går till, med dess svårigheter och vilka effekter det får för berörda parter. Mitt syfte är således att ta reda på hur några specialpedagoger ser på handledning och sin roll som handledare.

Förskolan har en viktig roll i uppbyggandet av värdegrunden. Ett gott förhållningssätt hos personal som arbetar i förskolan är en av de viktigaste beståndsdelarna i förskolepedagogiken i dagens samhälle. Detta förhållningssätt ska genomsyra hela verksamheten. När vi bemöter barn i behov av särskilt stöd kan det ibland vara svårt. Det finns inte alltid extra resurser att tillgå. Det händer att personal känner sig maktlösa och att man inte har den kompetens som behövs för att bemöta barn i särskilda behov. Som nyexaminerad förskollärare så arbetade jag ensam med en grupp barn. Jag kände mig ofta frågande hur jag skulle bemöta enskilda barn. Jag fick då handledning av en specialpedagog, vilket jag upplevde som värdefullt lång tid framöver. Redan då tänkte jag att det skulle vara mycket stimulerande att utbilda mig till specialpedagog. Jag hade förmånen att få handledning ett par år. Jag bytte sedan kommun och i den nya kommunen fanns ingen specialpedagog att tillgå. Det fanns handledning att tillgå från psykolog men inte från specialpedagoger som dock har samma bakgrund.

Mina goda erfarenheter av handledning och intresset för det stärktes när vi läste kursen samtal och samverkan under specialpedagogsutbildningen. Min nya kunskap fick mig att förstå vad handledning innebar, men också att det fanns mer att fördjupa sig i.

8

2 PROBLEMOMRÅDE OCH SYFTE

Denna studie belyser specialpedagogers egna upplevelser av vad handledning är, hur det går till rent konkret och vilka effekter handledningen får för berörda parter. Mitt syfte är således att belysa några specialpedagogers egen bild av handledning, de har alla erfarenhet av handledning

2.1 Frågeställningar

Med stöd i syftet avser frågeställningarna att fokusera på specialpedagogernas upplevelser av handledning. För att få svar på följande frågor kommer jag att tillfråga fem specialpedagoger som arbetar med handledning.

 Hur beskrivs begreppen handledning, konsultation och rådgivning av några specialpedagoger som arbetar med handledning?

 Hur kan en handledande situation se ut enligt specialpedagoger som arbetar med handledning?

 Arbetar specialpedagoger efter någon speciell modell för handledning?  Finns det några svårigheter med att handleda, i så fall vilka?

 Vilken roll/ vilka roller anser specialpedagoger att de har i en handledande situation?  Vad kan handledningen få för konsekvenser?

2.2 Hypotes

Specialpedagogernas roll som handledare är att vara samtalsledare och bollplank som hjälper pedagoger att komma vidare i sin yrkesroll.

9

3 LITTERATURGENOMGÅNG

I och med denna litteraturgenomgång vill jag kortfattat beskriva handledningens historik för att sedan gå in på huvudrubriker som är kopplade till mina öppna enkätfrågor till

specialpedagogerna se Bilaga 2. Jag använder denna struktur för att det ska vara lättare att knyta litteraturen till specialpedagogernas svar. Under huvudrubrikerna finns även svar på de underfrågor som jag ställt till specialpedagogerna. Rubrikerna är inte i samma ordning som i Bilaga 2. Den ordningen som använts i litteraturgenomgången känns mer naturlig att läsa.

3.1 Historik

Handledningens historia kan spåras ända tillbaka till antikens Grekland, där Sokrates

praktiserade något som kan liknas vid handledning. Sokrates metod kallades maieutik och är därmed den äldsta handledningsmetoden skriver Holmberg (2001). Den moderna

handledningens början spåras dels till den akademiska världen samt till lärlingsutbildningen inom hantverksyrken, där mästaren handledde lärlingen i yrket. I den amerikanska

socialarbetarutbildningen i början av 1900-talet började man använda handledning i sin

pedagogik. I Europa på 1920-talet så användes handledning i utbildningen av psykoanalytiker. Där började man också definiera vad handledning är enligt Näslund (2004). I Sverige idag är handledning en naturlig del av utbildningen till de flesta människovårdande yrken. Även på många arbetsplatser så har man regelbunden handledning i syfte att kompetensutveckla personalen menar Holmberg (2001).

3.2 Handledning, rådgivning och konsultation som definition

Att definiera begreppet låter sig inte göras på ett helt enkelt och kortfattat sätt eftersom det är ett komplext fenomen enligt Bladini (2004). Handledning är ett begrepp med flera innebörder. Birnik (1999) tar upp hur det engelska språket har fem olika ord för att kunna skilja på olika typer av handledning. Dessa är:

 supervision- övervakning  tutoring- handledning  mentoring- mentoring  counselling- rådgivning  guidance- vägledning.

10

Hammarstöm-Lewenhagen och Ekström (1999) ser begreppet handledning som ett samlingsbegrepp. Alltså kan alla typer av handledning samlas i begreppet. Det kan vara praktikhandledning under utbildning eller handledning av personer som redan är

yrkesverksamma. Handledningen kan ske enskilt eller i grupp, det kan vara under både kort och lång tid. Alla dessa olika sorters handledning kan följaktligen samlas under

samlingsbegreppet handledning. Hammarstöm-Lewenhagen (2006) tar upp att det finns tre inriktningar inom det pedagogiska handledningsfältet, kollegiala samtal med stöd av handledning, kompetensutveckling med stöd av handledning och projekthandledning. Handledning med pedagogiskt yrkesverkamma som rör frågor i arbetet med enskilda barn faller enligt Hammarstöm-Lewenhagen (2006) utanför denna indelning, hon menar att det kategoriseras som specialpedagogisk handledning eller som konsultation.

Handledning är inte det samma som traditionell undervisning enligt Näslund (2004), utan en pedagogisk metod för kompetensutveckling. Gemensamt för många som studerat ämnet är att handledning:

 handlar om att förmedla kunskap, skicklighet och attityder från en mer erfaren person till en mindre erfaren person

 integrerar teoretisk kunskap med praktisk kunskap  är relaterad till klienten

 är en pedagogisk, värderande och organiserad process

En lyckad handledningsgrupp skall bidra till ökad insikt och öka kompetensen i det dagliga arbetet (Näslund 2004).

Handledning är inte detsamma som rådgivning menar Gjems (1997) utan först och främst en inlärningsprocess som bygger på de förutsättningar varje enskild deltagare har som person. Det är inte ovanligt att en handledare ställs inför att deltagare ber om råd. Om man ska ge råd så ska man vara insatt i problemet och anse att man har något råd att komma med. Det bör dock gälla förhållningssätt som kan utveckla eller förändra mönster för handlande, samverkan och påverkan i syfte att höja kvaliteten i arbetet. Det är omöjligt med en handledningsprocess utan att ge råd. Rådgivning ingår i handledningens primära syfte, deltagarna kan också ge råd till varandra (Gjems 1997). Bergstrand beskriver rådgivning i Bladini (2004) på följande sätt:

11

uppmuntran och stöd, förmedling av information, avvaktan och förhalning, motiverande argumentation, övertalning och sammanfattning av viktiga råd.

Konsultation är något annat än handledning enligt Wahlström (1996) och innebär att någon kommer utifrån med expertkunnande som inte finns i organisationen. Man kallar in en konsult om man står inför en arbetsuppgift som man inte klarar på grund av brist på kunskap eller tid. Insatsen är kortvarig, det kan vara en gång eller några gånger. Begreppet konsultation

kännetecknas av att den äger rum mellan professionella och är frivillig. Caplan (1970) som Bladini (2004) skriver om såg målet med konsultation som tvåfaldigt, dels att hjälpa klienten och att utvidga rådsökarens kunskaper.

Nationalencyklopedin har följande definition av handledning ” Praktisk-pedagogiskt stöd som ges under utbildning eller praktik, främst i form av samtal, i grupp eller individuellt.”

Nationalencyklopedin har följande definition av konsultation ”Överläggning med rådfrågning;

samtal för rådfrågning (hos läkare, psykolog, advokat etc.). ” Nationalencyklopedin har dock ingen definition av rådgivning. www.ne.se (20090309)

3.3 En handledande situation

Wahlström (1996) ger tips om att man vid varje handledningstillfälle lyssna laget runt och försöker avgöra vilka behov som verkar störst just för dagen. Handledaren bör föra någon form av journal så att man kan återkoppla vid påföljande sammankomst. Likaså bör handledaren fördela ordet jämlikt i gruppen och vädja till att ingen uttalar sig för någon annans räkning än sin egen. Alla ska få komma till sin rätt och ha sin egen åsikt enligt Wahlström (1996).

Handledning måste bygga på frivillighet och fungerar bäst mellan jämbördiga. Om handledaren har en längre utbildning eller en position med mera status kan det leda till att hon/han förväntas ge råd och hitta lösningar, vilket kan strypa reflektionen hos deltagarna, vidare påpekar Gjems (1997) vikten av att tona ner expertförväntningar som deltagarna kan ha vid första tillfället. Varje handledningssamtal bör inledas med återkoppling från föregående möte. Det är handledarens uppgift att ge ”feedback” till deltagarna, och att sätta igång förändringsprocesser. Efter referatet genomförs en ”problemrunda” där alla säger någonting. När alla sagt någonting bestämmer gruppen gemensamt vilka frågor som skall diskuteras och i vilken ordning. Det är att rekommendera att göra en avslutningsrunda. Det är handledarens

12

uppgift att se till att det finns tid kvar till det. Handledaren fungerar som ordförande och är uppmärksam på att inte någon av deltagarna tar över denna roll. Gjems (1997) menar också på att det är viktigt att till sist göra en utvärdering, handledaren ställer frågor om arbetsklimatet i arbetsgruppen, ett tema som kontinuerligt måste utvecklas i handledning.

Wahlström (1996) tycker personligen att handledningsgruppen ska bestå av fem, sex eller sju deltagare, det fungerar bäst. Experter anser att fyra är ett bra antal men enligt Wahlström (ibid) så är det allför sårbart om någon är frånvarande. Det är lika viktigt att avsluta

handledningen, att rama in själva processen med en urskiljbar början och ett tydligt slut. Man kan låta deltagarna skriva ner förväntningar vid första tillfället och sedan ta fram det vid sista tillfället för att se sin egen utveckling menar Wahlström (ibid).

Gjems (1997) tar upp viktiga riktlinjer att hålla vid handledning som att det är viktigt att deltagarna känner sig fria från kontroll från medarbetare och överordnade. Oavsett vad en deltagare vill diskutera i gruppen skall varje fråga behandlas på initiativtagarens villkor. Handledningen är alltså deltagarstyrd. Deltagarna bestämmer vad som skall behandlas, och de definierar innehållet i handledningen. Handledning behandlar inte privata teman dock

personligt utifrån yrkesrollen. Gjems (ibid) nämner handledning som handledningssamtal och att handledningsgrupperna bör vara samma personer varje gång gärna med två veckors

mellanrum. Handledning som lägger fokus på deltagarnas egna tankar, upplevelser och behov lägger grund för att utveckla kompetens i den egna verksamheten. En handledare som visar engagemang, ger stöd och stimulans åt deltagarna och som själv tar upp sina problem ger dem tillförsikt att själva formulera sina behov.

Hammarstöm-Lewenhagen och Ekström (1999) påpekar att det är viktigt att privata och psykosociala problem hålls utanför handledningsgruppen och därför måste tas upp i ett annat forum om de aktualiseras. Hammarstöm-Lewenhagen (2006) betonar vikten av att

handledaren har en viss kulturkompetens som möjliggör en pendling mellan närhet och distans. Med det förespråkas vikten av att handledaren kommer utifrån och inte är överordnad det ger möjlighet till ett friare sätt att ställa frågor som blir betydelsefulla för den

gemensamma reflektionen.

Gjems (1997) presenterar systemteorin i relation till handledning, det var vid andra

13

underlaget är teoriunderlag baserat på arbeten av Gregory Bateson (1972, 1979). Han

intresserade sig för kommunikation, relationer, förändring och tillväxt. Batesons utgångspunkt är att när två eller flera är tillsammans så är allt beteende kommunikation. Systemteorin riktar uppmärksamheten mot relationer mellan människor. Systemet består av delar, delarna är människor som samverkar och står i relation till varandra och påverkar varandra ömsesidigt. Relationen mellan människor håller ihop systemet. Människor i ett socialt system kan inte förstås isolerade från varandra, utan de måste förstås i relation till varandra. En persons beteende eller handlingar måste alltid ses i ljuset av vad de andra människorna i systemet gör. I en systemteoretisk handledningsmodell presenteras inte innehållet i handledningssamtalen för gruppen i förväg. Deltagarna kommer till gruppen med yrkesrelaterade behov, alla måste vara förberedda på att vara oförberedda. I systemteoretisk handledning som Gjems (1997) vidare tar upp bör samtalet röra sig om hur en deltagare med samarbetsproblem kan ändra premisserna för den andras beteende genom att ändra sitt eget sätt. Det kan åstadkomma utveckling och förändring av relationen. Enligt systemteorin hänger allting samman i en ömsesidig påverkan. Handledaren flyttar då fokus från problemet till andra centrala delar i systemet. ” Systemteoretiskt sätt att närma sig kompetensutveckling representerar en viss

bestämd kunskapssyn” ( Gjems, 1997, s.80)

Hammarstöm-Lewenhagen (2006) tar upp Gjems (1997) systemteori i sin bok och poängterar hennes perspektiv på handledning, om förhoppningen att deltagarna får ett helhetsperspektiv. Hammarstöm-Lewenhagen (2006) har även iakttagit Gjems (1997) uttryck att benämna de handledda som deltagare som hon sympatiserar med då deltagare har en mer aktiv framtoning än de handledda.

För analysen av specialpedagogens styrning av samtalen har Bladini (2004) sökt sig till social systemteori. Valet blev systemteorins intresse för hur vi kan förstå vår värld utifrån en

indelning i system och omgivning. Vi kan aldrig gå utanför det system vi observerar eller beskriver. Enligt systemteorin hänger allt levande samman och påverkar och påverkas ömsesidigt av varandra enligt Bladini (ibid).

3.4 Handledarens roll

Wahlström (1996) tar upp vikten av handledaren redan vid första tillfället tar upp sina egna förväntningar på deltagarna. Det kan vara hur ofta de ska ses, förväntan av närvaro, målet

14

med handledningen, att det handlar om det gena förhållningssättet i yrkesrollen och att själv bli medveten om det, att definiera vad man kan förändra och hitta tillvägagångssätt, att lära sig att definiera och hantera det man inte kan förändra för att orka vara i balans, att

delaktighet förväntas av alla, att arbete ska ske i gruppen. Det är också bra att definiera vad handledning inte är menar också Wahlström (1996).

Den kunskap som handledaren besitter avgör vad hon lyssnar efter och eventuellt ger råd till. Om man inte presenterar sin kunskapssyn som handledare kan det hämma deltagarnas kompetensutveckling påpekar Gjems (1997). Deltagarna tar upp olika problem i handledningsgruppen. Det medför en utmaning för handledaren att då arbeta utifrån ett systemteoretiskt perspektiv. Vid behandling av ett tema i systemteoretisk handledning är konsekvenser, relationer och samband viktiga infallsvinklar. Handledarens roll blir att klargöra vilka relationer som kan vara relevanta, vilken påverkan som äger rum i en viss situation, och i vilka sammanhang det kan vara aktuellt att placera in problemet i. En

handledare behöver försöka studera sin egen förmåga att leda gruppen. I strävan att försöka se effekter av sin handledarstil kan både kommunikation med gruppen och med sig själv och sina egna upplevelser rekommenderas enligt Gjems (1997).

Det är viktigt att handledaren är en tydlig person menar Wahlström (1996) som kan bejaka sin egen identitet så att man kan fungera som identifikationsobjekt för de handledda. Ju

otydligare jag är i min egen identitet desto svårare har jag att möta andra, om jag förstår mig själv kan jag också förstå andra. Vidare påpekar Wahlström (1996) att handledarens uppgift också är att skapa en arbetsgemenskap där utveckling kan ske. Målet är en ökad

professionalitet hos pedagogerna och en möjlighet till ökad självinsikt för individerna. Förväntningar på handledarens pedagogiska uppgifter att skapa förutsättningar för

utvecklande möten genom handledning tar Hammarstöm-Lewenhagen (2006) upp . Metoden syftar till ökad förståelse för det egna handlandet genom att integrera praktik och teori i ständig växling.

Gjems (1997) poängterar att handledaren har en central roll i handledningsarbetet och huvudansvaret för innehållet behandlas på ett tillfredställande sätt och för att skapa

förutsättningar för samspel och struktur i handledningen. Att handledningsprocessen rör sig i riktning mot målen för handledningen är handledarens roll. En central funktion som

15

handledaren har är att styra kommunikationen och skapa ett tryggt och utvecklande klimat i gruppen. Det är viktigt att handledaren har en deltagande roll att hon är med och diskuterar problemet. Annars kan det verka som att hon inte vill säga vad hon tycker och det kan medföra en osäkerhet till deltagarna, Gjems (1997).

3.5 Specialpedagogens erfarenhet som handledare

Handledaren bör vara en person med viss expertkunskap och besitta teoretiska och praktiska kunskaper angående mellanmänskliga relationer, erfarenhet av processer i grupper och hos individer. Kunskap i handledningsteknik och handledningsteori, personlig mognad och

självinsikt menar Wahlström (1996). Man bör inte vara för ung, inte yngre än de flesta av dem man ska handleda. Man bör undvika att ta plats på piedestal och se sina egna brister. Slutligen ”kulturkompetens” kunskaper inom det område där de handledda arbetar, Kunskaper inom gruppsykologi och gruppdynamik är nödvändigt att ha för handledaren enligt Wahlström (1996).

Handledningens syfte är att vara kompetensutvecklande och det ställer därmed krav på att handledaren har de kvalifikationer som krävs för att leda gruppen fram mot syftet menar Näslund (2004) som tar upp fem sorters kompetens en handledare bör ha: teoretisk kompetens, kulturkompetens, praktisk kompetens, professionskompetens och personlig relation. Det Näslund (ibid) menar med teoretisk kompetens är de teoretiska kunskaper som behövs för handledningen och ämnet som behandlas. Kulturkompetens är den kunskap handledaren har om de handleddas yrkessituation. Praktisk kompetens har man när man varit på de handleddas arbetsplats en tid eller en liknande arbetsplats. Med professionskompetens menas om man tillhör samma profession som de handledda. Personlig relation innebär att handledare bör ha en bra relation till de handledda. Att ha både erfarenhet och teoretisk kunskap om handledning är viktigt. Handledaren bör ha samma utbildning och bakgrund som de handledda (Näslund, ibid), detta lägger en bra grund för en professionell diskussion och processen i gruppen.

Handledning i grupp har klara fördelar framför individuell handledning eftersom deltagarna lär mycket av varandra. Kunskapsmängden blir större när flera samlas och bollar tankar och idéer tillsammans, vilket utvecklar en kollektiv kunskap. Vidare betonar Gjems (1997) att handledning i grupp är ett kompetensutvecklande redskap som har sitt utgångsläge i

16

yrkesutövarnas behov av kompetens och kunskap. En förutsättning för detta är att den bygger på frivillighet och att deltagarna själva får definiera sina behov. Viktigt är att de teman och situationer som skall behandlas har samband med yrkesutövningen. Gjems (ibid) tar också upp att grupphandledning innehåller fyra element som undervisning, stöd, utmaning och råd. Wahlström (1996) föredrar grupphandledning i de flesta fall. Fördelarna är många, man lär av varandra, skapas närhet och trygghet i gruppen som kan tas tillvara även efter handledningen avslutats, de flesta pedagoger arbetar i grupp och då kan handledningsgruppen bli en förebild för hur man kan hantera problem i verksamheten, man ser att andra också har problem man är inte ensam, ens kunskaper bearbetas genom samtal och diskussion i gruppen, man kan

identifiera sig med varandra och det är ekonomiskt överlägset. Nackdelen med grupphandledning kan vara att någon har svårt att blotta sina svagheter. Det är då

handledarens roll att se till att tryggheten växer. Vidare tar Wahlström (ibid) upp enskild handledning där man fokuserar på den handledde och en specifik situation. En ensam förfogar över all tid och den enda relationen som spelar roll är med handledaren.

Handledningsprocessen är mindre komplicerad än vid grupphandledning. Hammarstöm-Lewenhagen (2006) förespråkar också grupphandledning eftersom man då utnyttjar mångfalden av perspektiv och erfarenheter. Det ger också möjlighet att utveckla gemensamma begrepp.

3.6 Handledningens konsekvenser

En lyckad handledningsgrupp skall bidra till ökad insikt och öka kompetensen i det dagliga arbetet (Näslund 2004). Även tredje part skall kunna dra nytta av professionell handledning enligt Bladini (2004) eftersom den skall öka kvaliteten på arbetet och därmed mötet med den tredje parten. Med tredje part menas exempelvis patient, elev eller barn beroende på vilket arbete den handledde har.

Målet med handledningen är att skapa kvalitet i arbetet enligt Gjems (1997). Att utveckla ett helhetsperspektiv där fokus ligger på relationer, ömsesidig påverkan och där man betraktar sig själv som en aktör bland andra aktörer. Man ser då hur man påverkar och påverkas och

därigenom blir sin egen observatör. Man tittar mer på effekter av handlingar än orsakerna till det. Handledning handlar om tredje part enligt Bladini (2004), många beskriver en process där fokus flyttar över tid från den handledde via tredje part och till relationer mellan parterna.

17

Som handledare behöver man vara medveten om sina egna riskbeteenden i handledning för att förstå vilka fallgropar man kan hamna i som handledare beskriver Hammarstöm-Lewenhagen (2006). Vidare kan man läsa om otålighetsfällan som menas att handledaren ser lösningar snabbare och inbegriper för snabbt. Intellektualiseringsfällan att man vill visa vem som läst mest böcker i ämnet. Sentimentalitetsfällan då man blir alltför inriktad på emotionella

reaktioner. Ytlighetsfällan när man inte ställer tydliga krav utan låter det räcka med att titta in vid behov. Popularitetsfällan en fallgrop när handledningen går trögt och man möts av

frustation och aggression, då man frestas att ändra formen på handledningen och göra något annat som plåster på stolthetssåret.

18

4 METOD

4.1 Val av metod

Jag har använt mig av enkäter med väldigt öppna frågor. Halvstrukturerade enkäter med huvudrubriker och underfrågor se Bilaga 2 som skickades till 6 specialpedagoger via e-post alla med erfarenhet av handledning. Tanken var att göra en kvalitativ forskningsintervju från början. Stukát (2005) tar upp att konflikten mellan kvantitativa och kvalitativa undersökningar har mildrats och ersatts med tendenser till förening och samarbete. Många menar att de två synsätten gärna kan komplettera varandra. Vidare menar Stukát (ibid) att olika angreppssätt och olika typer av analyser kan vara fruktbart för att erhålla mer giltiga forskningsresultat och mer realistiska tolkningar. Stukát (ibid) tar också upp att om man är osäker över vad man ska kalla sin studie så kan man överlåta benämningen åt andra. Min metod kanske varken är en rent kvalitativ eller ren kvantitativ studie utan en slags mellanform. Enligt Stukát (ibid) så innehåller de flesta undersökningar både kvalitativa och kvantitativa inslag. Min studie kan nog innefatta både delarna. Mina resultat är råmaterial de är inte transkriberade,

specialpedagogerna har skrivit dem själva, de öppna frågorna med följfrågor ger samtidigt en väldig närhet till källan. Alla specialpedagoger har också besvarat individuella följdfrågor. Stukát (ibid) tar upp halvstrukturerad eller semistrukturerad intervju och menar att man då har en checklista med teman. Huvudfrågorna ställs likadant till alla men följs upp på ett

individuellt sätt. ”Man ställer följdfrågor som: Vad menar du med det? Kan du berätta mer?

Har jag förstått dig rätt om jag tror att din uppfattning är…” (Stukát, 2005, s.39). Jag har

använt mig av den metoden när jag utformade mitt enkätunderlag och följdfrågor. Stukát (ibid) menar vidare på att som man frågar får man svar, att de frågor man ställer hur man formulerar dem och hur de ställs avgör den information man får. Det gäller både muntliga som skriftliga data. Man kan utforma forskningsintervjuer på fler sätt enligt Stukát (ibid) som skriver att man generellt kan säga att ju större utrymme desto bättre möjligheter att få nytt och spännande material, samtidigt som det minskar jämförbarheten mellan svar och svårigheter. Man kan inte kalla min metod för intervjuer men jag har ändå tagit en del råd av Stukát (ibid) angående halvstrukturerade intervjuer. Jag har genom mina följdfrågor skrivit ”om jag förstår dig rätt så tolkar jag det du säger som”. Då får specialpedagogerna inflytande i hur jag tolkat resultatet också. Rossman och Rallis (1998) menar på att styrkan i intervjun är relevansen i mina frågor och min förmåga att följa upp frågor.

19

Mina frågor är väldigt öppna samtidigt som de minskar jämförbarheten eftersom jag har ett få antal personer. Mitt syfte är att få en helhetsbild och sammanhang. Holme och Solvang (1997) menar att kvalitativa metoder har ett förstående syfte och dels kan beskriva helheten av det sammanhang som det inryms i eftersom det också har en närhet till källan där informationen kommer ifrån. Kvale (1997) menar på att med en hermeneutisk tolkning som fokus och en ständig växling mellan delar och helhet som följer den hermeneutiska cirkeln genom att relatera delarna sedan återigen helheten och så vidare. Det är mitt mål med studien.

Kvale (1997) tar upp att ha ett hermeneutiskt förhållningssätt genom att lyssna till flera olika meningshorisonter som kan tänkas rymmas i den intervjuades uttalanden. Att jag är öppen och uppmärksam att göra nya tolkningar och beakta de antaganden som ligger bakom

intervjupersonens svar. Rossman och Rallis (1998) tar upp att i en kvalitativ undersökning är det viktigt att intervjuaren är känslig för den intervjuades känslor. Att se på sig själv hur förstår jag hur en annan människa förstår sin värld. Det blir lite svårare att genomföra för mig eftersom jag fysiskt inte möter personerna och inte kan utföra en intervju. Jag använder dock följdfrågorna till att få djupare förståelse. Thurén (1991) påpekar att hermeneutiken med dess betoning av inkännande och förståelse öppnar möjligheter till kunskap som är stängda för positivismen. Den hermeneutiska kunskapen blir visserligen osäkrare än den positivistiska, men den blir också rikare och mer nyanserad.

4.2 Genomförande

Jag började med att leta aktuella specialpedagoger som har erfarenhet av handledning. Jag fick ett tips om en specialpedagog som hade erfarenhet av handledning. Jag sökte för mig okända personer för att undvika en förutfattad uppfattning. Eftersom jag inte hade en

möjlighet att ha ett fysiskt möte med den första personen jag fick tag i på grund av att vi bor på olika orter i landet så tänkte jag göra telefonintervjuer. Jag började söka handledare på internet. Jag hittade fem personer till som jag kontaktade via e-post och beskrev min situation. En specialpedagog frågade om det var möjligt att gör frågorna via e-post. Jag var från början inställd på min metod och bad att få återkomma. Jag e-postade min dåvarande handledare på högskolan som tyckte att den nya metoden lät spännande. Det viktiga var att jag beskrev genomförandet tydligt. Jag började då skriva Bilaga 1 och skickade Bilaga 1 till berörda specialpedagoger som var intresserade. 6 personer tackade ja efter att ha läst Bilaga 1.

20

Jag påbörjade efterhand frågeställningarna. Under litteraturläsningen så formades nya frågeställningar. Det blev naturligt att ha rubriker och tematisera frågeställningarna. Kvale (1997) beskriver kvalitativ forskningsintervju, att man håller sig till sitt tema som kan ge förslag till frågor under intervjuns gång. Jag var intresserad av ett möte med en professionell handledare och se vad det kunde ge till min forsknings process. Jag hade som mål att det skulle ske ett möte mellan mig och en person som är intresserad av samma sak som mig som Kvale (1997) beskriver det.

Med e-post kontakt med min dåvarande handledare på högskolan och godkännande av mina öppna enkätfrågor se Bilaga 2, så beslutade jag att skicka till några specialpedagoger i taget. Jag fick olika önskemål om hur lång tid olika personer ville ha på sig att svara och när de ville att jag skulle sända frågorna. Jag bestämde att de fick individuell tid på sig att svara. Det blev ett externt bortfall, en avböjde när hon läst frågorna i Bilaga 2. Hon ansåg att omfattningen var för stor och att hon hade för stor arbetsbelastning för att hinna med det. Två

specialpedagoger arbetade i samma kommun och hade önskemål om att svara på frågorna tillsammans. Jag skrev då tillbaka att jag var intresserad av individuella svar. De respekterade det och jag tror mig kunna se på svaren att de inte haft den kommunikationen. En av dem hade svårt att sända svaren via e-post så jag fick dem hemskickade. En annan hade föga tillgång till dator och undrade om de kommande följdfrågorna kunde besvaras via telefon. Jag svarade att vi kunde göra det om hon inte hade möjlighet att svara via e-post. Jag sände ändå frågorna via e-post så fick hon bestämma omfattningen. Hon svarade i alla fall via e-post på följdfrågorna också. En person svarade dagen efter att jag sänt frågorna och jag läste igenom hennes svar och ställde följfrågor dagen därpå. De andra tog god tid på sig och likaså när jag ställde följdfrågorna. Jag e-postade och frågade hur det gick med följdfrågorna till 3 personer. Jag fick till slut in 5 specialpedagogers svar på tema frågor och mina följdfrågor.

4.3 Bearbetning

Holme & Solvang (1997) informerar om att med kvalitativa intervjuer så sker strukturering och organisering efter det att insamlingen är avslutad. Även om jag använde mig av enkätform så var efterarbetet det som var krävande.

21

Vanligast enligt Stukát (2005) är att forskaren utnyttjar öppna, kvalitativa intervjuer där man ber informanten beskriva sin egen uppfattning med egna ord. Forskaren letar efter mönster som kan framträda som kan användas till att kategorisera uppfattningar. Efterarbetet tar tid och antalet informanter är tidskrävande. Jag sammanfattade varje persons svar under varje huvudrubrik på lappar. Jag la sedan utan alla lappar på bordet för att hitta sammanhang och mönster. På vissa frågor var det väldigt uppenbart liknande svar, i andra mer olika. Jag har inte skrivit allt de sagt utan försökt hålla mig till temafrågorna och att hitta sammanhangen. I vissa fall har svaren varit lite olika då har jag mer beskrivit individuella svar för att ändå belysa olikheten i uppfattningarna. Det är också intressant att se hur olika uppfattningar de har om vissa frågor. Följdfrågorna är inbakade under huvudrubrikerna. Mina följdfrågor handlade oftast om att utveckla någon fråga för att jag skulle få en bättre förståelse. Det kunde också handla om att någon inte alls svarat på en fråga, då blev jag nyfiken och undrade hur de tänkte då. I vissa fall kom svaren in i andra frågor då frågade jag inte mer om det. Flera av

specialpedagogerna tyckte att frågorna gick in i varandra.

4.4 Studiegrupp

Här följer de fem specialpedagogers bakgrund som svarat på frågorna i Bilaga 2. I förskolan/skolans värld så är det mestadels kvinnor som arbetar och utan att identifiera personerna så kan jag säga att alla specialpedagoger jag haft kontakt med är kvinnor. Ingen bor på samma ort som mig själv utan de är alla utspridda i landet.

1. Lågstadiepedagog, specialpedagog sedan 1993 läst didaktik, fördjupning språk och kommunikation, fördjupning komplicerad läsutveckling och lite annat som rör utveckling och växande. Arbetar med handledning, kartläggning, utredning och kommunikationssvårigheter. Har handlett sedan 1993.

2. Förskollärarutbildning 1981, arbete i barngrupp 1990, föreståndare inom

förskola/fritidshem 1996, biträdande rektor inom förskoleklass/fritidshem/skola-åk 6 1998, specialpedagogutbildning 2001, fördjupning inom språk/kommunikation 2002, fördjupning inom hörsel 2008. Arbetar som specialpedagog

språk/kommunikation/hörsel på en central stödenhet. Arbetsområdet är

dagbarnvårdare och förskoleverksamhet, kommunal verksamhet och friförskolor. Har handlett sedan 2001.

22

3. Förskollärare, specialpedagog 1993, samt ledarskapsutbildning. Har arbetat inom förskola, grundskola i olika befattningar. Har under ett antal år arbetet som adjunt vid lärarutbildningen och specialpedagogutbildningen. Frilansar idag och erbjuder

handledning och föreläsningar främst riktat mot specialpedagoger. Har arbetat som handledare i sjutton år. Har handlett sedan 1993.

4. Fritidspedagog 1986, massageterapeut 1998, specialpedagog 2004 plus skrivit magisteruppsats i pedagogiskt arbete. Ingår i barn och elevhälsoteam 1-16 år tillsammans med specialpedagoger, kurator, skolsköterskor och psykologer. Har 25 förskolor som sitt uppdrag att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Det ingår observationer, handledning, vägledning, rådgivning, kompetensutveckling av pedagoger på studiedagar och arbetsplatsträffar, skolutveckling som exempelvis likabehandlingsplanen. Har arbetat som specialpedagog i 5 år. Har handlett sedan 2004.

5. Har sedan 1981 arbetat med specialpedagogiska frågor i förskola med

gruppintegrering av barn med funktionshinder och samarbete med barnhabilitering. Har inte den formella specialpedagogiska utbildningen utan har utbildat sig genom egna studier och kurser. Grundutbildningen är förskollärare. Har arbetet som ledare för en stor förskola. Hon är van att samarbeta med olika personalkategorier genom

samarbete med barnhabiliteringen. Var med och startade stödteam i sin kommun 1998. Som specialpedagog är hon spindeln i nätet när det gäller att samordna runt ett barn i behov av särskilt stöd, göra pedagogiska utredningar, arbeta nära ledning och nära verksamheten. Likaså vara med och utveckla verksamheten, samtal och handledning till personal. Upprätta åtgärdsprogram, föräldrasamtal, starta föräldragrupper och kompetens utveckling. Har arbetat som specialpedagog i barn och elev hälsoteam i 11 år. Har handlett sedan 1998.

4.5 Tillförlitlighet

Holme och Solvang (1997) tar upp att kvalitativa data ger en djupare förståelse och beskriver helheten av ett sammanhang, närheten till källan gör också att forskningen blir tillförlitig. Resultatet är de intervjuades egna uppfattningar. De får själva styra intervjun. I min studie försökte jag att känna in individuella önskemål trots att jag inte mötte personerna fysiskt.

23

Stukát (2005) påpekar riskerna med att validiteten kan svikta om jag använder mig av intervjuer. De jag intervjuar kanske vill vara mig till lags och inte svarar helt ärligt vilket sänker validiteten. Det kan även uppstå i mitt fall. Jag kan egentligen inte vara helt säker på att de här personerna har svarat på frågorna själva. Vidare påpekar Stukát (ibid) att se en röd tråd i svaren från de olika personerna. Mitt syfte är att söka efter den röda tråden och

sammanhanget i deras svar. En anledning att reliabiliteten inte är så hög är att jag endast har fem personers svar vilket är ganska få. Generaliserbarheten påverkas också av att jag har få personers svar. Jag lägger också bara vikten vid att undersöka handledarnas bild alltså blir det bara deras uppfattning.

4.6 Etik

Stukat (2005) tar upp vikten av etiska principer och jag kopplar min studie till det. Rossman och Rallis (1998) tar upp att tänka på att, är undersökningen användbar för andra? Min studie har inte bara har ett vetenskapligt syfte utan den kan också förbättra människors situation. Alla har vi behov av handledning, någon som lyssnar och hjälper oss att se på saken på olika sätt. Jag informerade undersökningspersonerna om undersökningens generella syfte, om hur undersökningen är upplagd. När jag kontaktade de aktuella personerna informerade jag dem om att de kommer att vara anonyma och att de får ta del av resultatet om de vill för att eventuellt göra korrigeringar från sammanställningen. De hade också möjligheten att ångra sig om de inte ville att jag skulle dokumentera deras svar. De hade också möjlighet att avstå att svara vilket en gjorde efter hon sett omfattningen. Två specialpedagoger har anmält intresset att få läsa uppsatsen när den är klar.

24

5 RESULTAT

Jag använder mig även här av huvudrubrikerna som följde med i Bilaga 2, under rubrikerna har jag sammanfattat specialpedagogernas svar inklusive följdfrågorna.

5.1 Specialpedagogens erfarenheter som handledare

Alla fem specialpedagoger har erfarenhet av grupp- och individuell handledning. Ingen av specialpedagogerna vill ta ställning angående om de rekommenderar individuell- eller grupphandledning. Nr 1 svarade ”egalt” på vilket hon rekommenderade. Jag ställde då en följdfråga på vad hon menade och så här löd hennes svar då:

” Med egalt menar jag att jag kan arbeta både med enkild- eller grupphandledning. Det är inte gruppens storlek som avgör det utvecklande och kreativa mötet. Ibland har jag tänkt att det är mer utvecklande för individen om gruppen tar handledning. Men av olika respons jag fått genom åren så säger min erfarenhet att förmågan att se sin kompetens och det egna lärandet är lika utvecklande i båda konstellationerna” (Specialpedagog nr.1)

Nr 3 och 4 påpekar att det beror på ärendets art vilket som är fördelaktigt. Nr 3 menar också på att individuell handledning är mer personlig och menar att vid grupphandledning används gruppens deltagare och det blir mer dynamik. Nr 4 påpekar att vid individuell handledning är det viktigt att det endast handlar om den personen som är i rummet och ingen annan. Hon rekommenderar även att man inte har individuell handledning med en person som samtidigt ingår i en grupphandledning. Nr 5 rekommenderar processhandledning för den/de berörda har för behov.

5.2 Handledning, rådgivning och konsultation som definition

Nr 1, 2 och 4 menar på att handledning pågår under längre tid, nr 2 menar också på att man bearbetar tankar på organisation grupp- och individnivå genom handledning. Nr 4 menar också att handledning är att ta pedagogen i handen och tillsammans byggs vägen medan man går. Nr 3 menar på att det är kompetensutveckling. Den erfarenhet och kompetens som finns i gruppen lyfts fram och synliggörs. Deltagarna har möjlighet att se sig själva i sin yrkesroll och reflektera över olika förhållningssätt. Syftet är att bli säkrare, tryggare och då utvecklas

25

också gruppens kommunikation. Nr 5 menar på att handledning är en aktiv process i att utveckla sig själv eller arbetslaget.

Rådgivning, nr 1 menar på att det är kortare samtal, nr 2 att det sker exempelvis genom telefonsamtal med pedagoger, 3 och 4 menar på att de ger råd utifrån specifik fråga och nr 4 anser också att det är en engångsföreteelse, nr 5 menar på att man bollar en fråga genom att ställa öppna frågor och tillsammans komma fram till ett svar. Samtidigt nämner hon att man kan ge råd och tips av erfarenhet.

Konsultation, 1, 2, 3 och 5 menar på att de ger råd och erfarenhetsutbyte. Så här lyder ett citat från nr 5:

” Här kanske man kan direkt svara, efter diskussion om ärendet, mer direkt- ”gör så här”, man får lyssna in.” Vidare på något att tillägga skriver nr. 5 ”kanske är konsultation mer ett konkret råd? (Man kan ju också se att man som handledare är en ”kvalificerad

samtalspartner”)” (Specialpedagog nr. 5)

Nr 3 menar också på att deltagarna kan komma med lösningar. Nr 2 lyfter fram att alla i arbetslaget ska vara med. Nr 4 menar på att pedagogen lägger fram sin problematik och de diskuterar men pedagogen bestämmer själv nästa drag och hävdar att konsultation är en engångsföreteelse.

Likheter/olikheter i begreppen, bara två har kommenterat det och Nr 2 menar på att hon arbetar med handledning och konsultation samtidigt. Nr 3 menar på att i handledning så ger hon inga råd utan ”frågandet” ger deltagarna nya tankar som gör att de själva kommer på hur de ska gå vidare.

26

5.3 En handledande situation

Specialpedagog Nr 1 Nr 2 Nr 3 Nr 4 Nr 5 Längd/ tillfälle 1-1,5 h 1 h 1 h / 1,5 h * 1,5 - 2 h 1,5 – 2 h Antal tillfällen 5 – 6 ggr 4 - 5 ggr  5 ggr 5 – 6 ggr 4 – 7 ggr ** Hur ofta? - 1 gång/månad var 3e-4e vecka var 3e-4e vecka varannan vecka Antal deltagare 5 – 6 st -  6 st 5 - 6 st -

Tabell 1. Tabellen innehåller rekommendationer från specialpedagogerna om handledningens utformning.

* 1 h vid individuell handledning respektive 1,5 h vid grupphandledning

** Erfarenhet av varierande antal tillfällen. Ingen specifik rekommendation angiven. - ej svar.

Alla fem specialpedagoger menar på att all personal inom förskola och skola deltar i

handledningen oavsett utbildning. Dock påpekar nr 3 att rektor inte medverkar. Jag uppfattar det som att rektor inte medverkar vid någon handledning av personal eftersom de andra nämner arbetslaget, även om de inte påpekar det. Angående vilken konstellation av gruppen som rekommenderas svarar Nr 4 så här:

”Det beror ju på den uppkomna situationen. Är det ett problem på en förskola ska hela

arbetslaget delta. Handlar det om kompetensutveckling vill jag att det ska gå på frivillighet, ej yrke.” (Specialpedagog Nr 4)

Nr 1 och 2 har inte kommenterat den frågan, nr 5 tycker att det generellt är bra att hela arbetslaget deltar. Nr 3 skriver:

”De yrkeskategorier som deltar är pedagoger av olika slag. Det får inte vara någon med som någon annan är i beroendeställning till, t.ex. chef och medarbetare.” (Specialpedagog nr 3)

Ingen av specialpedagogerna verkar ha någon direkt relation till deltagarna i handledningen. Nr 3 rekommenderar att det är viktigt att inte ha en relation, hon har aldrig social tid med deltagarna och om en relation skulle uppstå så byts handledare. Hon påpekar att det är lättare att möta pedagogerna där de befinner sig om hon inte har en bild innan för den behöver inte vara den samma som pedagogerna har av sig själva. Alla specialpedagoger utgår från det deltagarna har med sig. De har rundgång för att sedan besluta vad de ska lyfta under

27

handledningen. Handledaren håller i ramen och sammanfattar till slut. Det centrala i handledningen är deltagarna och hur de ska komma vidare i sin process.

Nr 1 nämner att hon har en modell i olika teorier. Nr 2 skickade med en kartläggningsmodell där man fokuserar på individ- grupp och organisation hur de påverkar varandra men hon menar annars inte att hon använder någon speciell modell. Nr 3 menar på att hon har en grundmodell för hur handledningen går till men den är föränderlig över tid. Det beror på de hon möter i handledningen. Hon påpekar sedan att det inte är en fast modell mera att handledningstillfällena går till på liknande sätt vid alla tillfällena. Nr 4 påpekar att hon använder sig av systemteoretiskt arbetsätt, alla delar i ett system påverkar varandra, individ- grupp och organisation. Bara genom att ändra på sitt eget förhållningssätt kan man påverka varandra. Nr 5 nämner process handledning och att pedagogerna ser till sitt eget jag som en del i gruppen hur det påverkar varandra för att komma vidare. Hon har en ram som hon håller sig till det handlar mycket om hennes förhållningssätt.

5.4 Handledarens roll

Handledarens roll är enligt nr 1 att lyssna in deltagarna genom frågor och fördjupa samtalet. Nr 2 tar upp att vara samtalsledare och att leda processen. Nr 3 att hålla i hela forumet med tydlig början och slut. Ge alla möjlighet att delta med sina synpunkter, arbeta med

kommunikationen. Hon nämner också att vaka över sig själv hur man är som samtalsledare. Nr 4 menar på att hennes roll är att skapa trygghet, länka mellan deltagarna så de ser varandra och tydliggöra mönster. Att lyfta upp känslan gruppen förmedlar så de får en spegel. Nr 5 Att leda processen, ställa öppna frågor så att alla får komma till tals.

Nr 1 menar på att svårigheter i handledningen kan uppstå om det finns en otrygghet i gruppen och man inte kommer vidare. Nr 2 berättar öppet om när hon upplevt svårigheter att handleda:

” Ja, det finns tillfällen då jag har reagerat känslomässigt och kommenterat på ett sätt som inte har varit professionellt. Detta är viktigt att bearbeta och därför är egen handledning med en professionell person nödvändig. Gärna i grupp med andra specialpedagoger.”

28

Nr 3 menar på att det ska vara svårt annars har man inte hittat kärnan som gruppen behöver utveckla. Nr 4 när man handleder om handledningen är påtvingad från rektor. Om

inställningen finns att alla andra ska skärpa sig och om deltagarna saknar yrkesspråk. Likaså om man själv är trött och saknar energi. Nr 5 om deltagare börjar prata om det privata. Det positiva med att handleda är enligt nr 1 att den sociala interaktionen växer och gruppen utvecklas och hittar lösningar för sig och verksamheten. Nr 2 att träffa många människor som är engagerade i sitt arbete med barnen och se deras utveckling. Nr 3 tycker det är otroligt utvecklande för henne själv och hon lär sig mycket. Det är en tillfredställelse att se utvecklingen i gruppen. Nr 4 menar på att man aldrig vet vad som ska hända och det är utvecklande som handledare och man lär sig något varje gång. Det är också väldigt

tillfredsställande när man ser utvecklingen i gruppen. Nr 5 påpekar också att hon lär sig något varje gång och tycker det är kul att se att deltagarna har svaret och kunskapen och blir stärkta i sin yrkesroll.

Specialpedagogernas förväntningar på deltagarna är enligt nr 1 att de ska respektera varandra och sekretessen. Nr 2 att det ska vara samma personer vid alla tillfällen och att deltagarna själva vill arbeta med sitt arbetssätt och förhållningssätt. Nr 3 att de prioriterar handledningen och håller tiderna och försöker få ut så mycket som möjligt av handledningen. Nr 4 att de ska samarbeta och vilja bli handledda annars är det bortkastad tid. Nr 5 Inga direkta

förväntningar, att deras behov styr och hon ser till att alla blir delaktiga och får komma till tals.

5.5 Handledningens konsekvenser

Handledningens konsekvenser för deltagarna upplever nr 1 att de blir gladare, tryggare och deltar mer aktivt i samtalen och tycker det är roligare att gå till arbetet. Nr 2 upplever att pedagogerna sätter ord på situationer på ett annat sätt efter att ha haft handledning. Nr 3 de får nya tankar och insikter. Nr 4 de blir säkrare i sin yrkesroll. Nr 5 de ändrar sitt förhållningssätt mot barnen, föräldrar och även mellan pedagogerna.

Konsekvenserna för barnet är enligt nr 1 att pedagogerna ökar sin samsyn kring hur

verksamheten skall fungera och utvecklas. Nr 2 de uppmärksammar barnen på ett positivare sätt. Nr 3 pedagogerna beskriver hur barnet förändras när de ändrar sitt eget förhållningssätt

29

mot barnet. Nr 4 genom ändrat förhållningssätt från pedagogerna så ökar förståelsen som skapar en god spiral och barnet ges en annan chans än tidigare. Nr 5 pedagogerna bemöter barnen mer positivt, lugnare och mer bekräftande.

Andra effekter kan vara enligt nr 1 hur de pratar och uttrycker sig kring barnen. Nr 2 att de blir medvetna om att ha en bra dialog med rektor . Handledaren vägleder vilka som har ansvar för vad och hjälper dem hur de kan gå tillväga. De får också mer fokus på sitt uppdrag. Nr 3 personalen lyssnar mer på varandra och blir tryggare. Nr 4 bättre samarbete utvecklas, pedagogerna sätter ord på det de ser vilket resulterar i kompetensutveckling. Nr 5 pedagogerna pratar mer med varandra om hur de ska utveckla arbetet.

Specialpedagogernas förväntningar på effekter av handledningen är enligt nr 1 att behovet av handledning ska öka. Nr 2 ökad insikt och uppdragets betydelse för hur jag som pedagog agerar med barnen, hitta riktlinjer i arbete. Nr 4 menar på att det ger mer jobb och efterfrågan. Nr 5 att pedagogerna och verksamheten ska utvecklas och höja kvaliteten.

5.6 Övriga reflektioner och tankar

Specialpedagogerna delade med sig av sina tankar, tips och egna erfarenheter. Nr 1 gav tips om att:

”Att vara en inkännande och bra lyssnare. Aldrig partisk. Viktigt med handledning på handledning.” (Specialpedagog nr. 1)

Nr 2 gav tips om att:

”Det är viktigt att arbeta med sig själv i yrkesrollen som handledande specialpedagog. Hur kan jag hitta strategier som gör att jag kan agera professionellt i olika sammanhang? Jag lär mig saker om mig själv och andra hela tiden och jag inser att ”mitt redskap” är viktigt att bearbeta. Att ha egen handledning i grupp är för mig en nödvändig självklarhet.”

(Specialpedagog nr. 2) Nr 3 tipsade om att:

”Det är viktigt att tydliggöra för sig själv och andra vad pedagogisk handledning är så vi inte blandar ihop begreppen. Våga! Det går inte att läsa sig till att bli en bra handledare. Du behöver goda teorier men du måste ut i heta stolen och uppleva känslan i olika situationer.

30

Reflektera med pennan i hand efter varje sittning. Lägg fokus på din roll som handledare så kommer du att lära av dina erfarenheter” (Specialpedagog nr. 3)

Även nr.3 påpekar vikten av handledning på handledning för att orka och kunna utvecklas i sin roll som handledare. Här följer rekommendationer från nr 4:

”Som handledare bör man ha egen handledning, ställ krav på det eller skaffa egen som du är nöjd med. Viktigt att vara medveten om sina egna värderingar och hang-ups, annars kan man inte hålla isär egna känslor och hantera dem - att handleda innebär att man själv blir berörd. Sätt aldrig dig själv i centrum- ta inte för mycket talutrymme, luta dig tillbaka och lyssna.”

(Specialpedagog nr. 4) Nr 5 tips lyder så här:

” Jag önskar att handledning ska finnas kontinuerligt i skola och förskola. Att som i ICDP* filma i verksamheten och utifrån filmen ha handledning. Pedagogerna blir bekräftade och eftersom man då tittar på det positiva så känns det bra att se att jag som pedagog faktiskt gör ett bra jobb. Man ser ju om det är nåt dåligt men det är man ju ofta pinsamt medveten om. Gå en handledarutbildning! Kom till h.l tillfällena ”utan begär”. Det är deltagarna som är i centrum och är huvudpersonerna.” (Specialpedagog nr. 5)

*ICDP står för: International Child Development Programmes

Tidigare nämnde nr.5 betydelsen av egen handledning i samband med en annan fråga. Så alla specialpedagoger har påpekat vikten av att ha egen handledning.

31

6 DISKUSSION

6.1 Resultatdiskussion

Specialpedagogernas erfarenhet som handledare

Vikten av att handledaren besitter kunskaper i gruppsykologi och gruppdynamik betonar Wahlström (1996). Likaså att handledaren inte bör vara för ung inte yngre än de flesta,

personlig mognad och man bör undvika att ta plats på piedestal och kunna se sina egna brister. Specialpedagogerna tar upp vikten av att se sina brister och att besitta goda teorier. Dock nämner ingen av specialpedagogerna om de presenterar sina teorier för deltagarna. Ingen nämner ålder som en betydande faktor. Av antalet år som de arbetat så kan jag konstatera att alla fem personerna har lång erfarenhet inom yrket.

Specialpedagogerna vill inte ta ställning i om de rekommenderar grupphandledning eller individuell handledning. Ändå påpekar en vikten av att alla ska vara med vid handledning, för mig är det att undermedvetet förespråka grupphandledning. En nämner också deltagarna det ger mer dynamik, och kompetensen som finns i gruppen lyfts fram. När de svarar på frågorna så får jag uppfattningen att de utgår från att handledning sker i grupp. Ens beskrivning av handledning är att det utvecklar gruppen och kommunikationen som finns. Det kanske är mer vanligt förekommande eftersom många svar relaterar till grupphandledning. Gjems (1997) betonar att grupphandledning har klara fördelar framför individuell handledning, att deltagarna lär av varandra. Wahlström (1996) påpekar också fördelarna med

grupphandledning, de flesta pedagoger arbetar i grupp och då kan handledningsgruppen bli en förebild för hur man kan hantera problem i verksamheten. Hammarstöm-Lewenhagen (2006) förespråkar likaså grupphandledning eftersom man då utnyttjar mångfalden av perspektiv och erfarenheter. Det ger också möjlighet att utveckla gemensamma begrepp.

Wahlström (1996) menar på att individuell handledning fokuserar bara på en person som ensam förfogar över hela tiden och den enda relationen som spelar roll är med handledaren.

Handledning, rådgivning och konsultation som definition

Personernas svar angående handledning så är svaren lite olika dock utgår deras svar återigen ifrån att handledning sker i grupp, deltagarna och gruppen poängteras och gruppens

32

rådgivning så får jag en känsla av att de menar att det kan se olika ut med de flesta håller sig till att det är något som sker under kortare tid eller engångsföreteelse angående en specifik fråga. Konsultation håller sig de flesta till att de ger råd och erfarenhetsutbyte.

Gjems (1997) tar upp att grupphandledning innehåller fyra element som undervisning, stöd, utmaning och råd. Det är omöjligt med en handledningsprocess utan att ge råd. Rådgivning ingår i handledningens primära syfte, deltagarna kan också ge råd till varandra Gjems (1997). Hammarstöm-Lewenhagen (2006) tar upp tre inriktningar inom det pedagogiska

handledningsfältet, kollegiala samtal med stöd av handledning, kompetensutveckling med stöd av handledning och projekthandledning. Handledning med pedagogiskt yrkesverkamma som rör frågor i arbetet med enskilda barn faller enligt Hammarstöm-Lewenhagen (2006) utanför denna indelning, hon menar att det kategoriseras som specialpedagogisk handledning eller som konsultation. Det nämnde en av specialpedagogerna, det verkar dock även svårt att enas om en gemensam bild av vad begreppen innebär trots att de alla arbetat så länge med handledning. På många arbetsplatser så har man regelbunden handledning enligt Holmberg (2001) i syfte att kompetensutveckla personalen. Det nämner också en av specialpedagogerna att handledning är. Det måste vara svårt att veta vad handledning innebär då inte ens

handledare kan enas om begreppet. Min egen bild av handledning har också ändrats genom åren och specialpedagogsutbildningen. Innan utbildningen trodde jag specialpedagogerna skulle ge expert råd och lösningar på alla problem. Nu inser jag att det inte är så. Jag tror dock att det är väldigt viktigt att vid första tillfället presentera vad handledning är för deltagarna så de vet vad de kan ha för förväntningar.

En handledande situation

Endast en påstår att hon använder en speciell modell och det är systemteori. Det var den specialpedagogen som arbetat kortast tid. Lite intressant om de andra kanske inte läste om det i sin utbildning, en liten reflektion. Om man har individuell handledning så borde det vara svårare att fokusera på systemteorin eftersom den bygger på att alla delar påverkar varandra. Som jag skrivit tidigare så relaterar specialpedagogerna svaren till att det är grupphandledning de utgår ifrån.

Systemteorin som Gjems (1997) tar upp utgår ifrån att när två eller flera är tillsammans så är allt beteende kommunikation, riktar uppmärksamheten mot relationer mellan människor. Det är viktigt att tänka på hur ens eget sätt att vara påverkar andra. I en systemteoretisk

33

utan deltagarna kommer till gruppen med yrkesrelaterade behov. Hammarström-Lewenhagen (2006) tar upp vikten av att benämna de handledda som deltagare eftersom det då har en mer aktiv framtoning än de handledda, det sympatiserar systemteorin med också.

I Bladini (2004) så poängteras att i systemteorin hänger allt levande samman och påverkar varandra. Det tar också specialpedagogerna upp när de nämner att de ser alla delar som individ- grupp och organisation. Sitt eget förhållningssätt påpekar specialpedagogerna som något viktigt att bearbeta och hur det påverkar andra. De benämner också de som blir handledda som deltagare.

De som påstod att de inte hade en speciell modell att utgå ifrån presenterar förmodligen inte någon heller, dock anar jag att de flesta använder sig av en systemteoretisk handlingsmodell. Alla utgår från deltagarna och att de styr handledningen och att gruppen påverkas av varandra. De har kanske helt enkelt inte satt ord på sin modell. Den kunskapssyn som handledaren har är viktig att den presenteras för deltagarna annars kan det hämma deltagarnas

kompetensutveckling påpekas återigen i Gjems (1997). Värt at tänka på eftersom det verkar viktigt att presentera det. Ingen av specialpedagogerna nämner om det tar upp det vid handledningstillfällena.

Angående relationen till de man handleder så tar Näslund (2004) upp att det är viktigt att handledaren har en personlig relation till de handledda vilket menas en bra relation. Vidare påpekas att man har samma utbildning och bakgrund som de handledda. Hammarström-Lewenhagen (2006) tar upp handledarens kulturkompetens som möjliggör en pendling mellan närhet och distans och förespråkar vikten av att handledaren kommer utifrån och inte är överordnad. Gjems (1997) menar på att handledning måste bygga på frivillighet och fungerar bäst mellan jämbördiga, det är viktigt att tona ner expertförväntningar. Specialpedagogerna förespråkade att komma utifrån och att inte ha en personlig relation och en påpekade starkt att om det skulle uppstå så byttes handledare. Jag kan förstå argumentet och jag har redan tänkt själv på hur min roll skulle vara om jag blev kvar på samma arbetsplats. Det sägs ju att man aldrig blir profet i sin egen hemstad. Samtidigt så har man bättre förståelse för hur

personalens situation ser ut och en annan närhet till verksamheten. Kommer man utifrån tror jag att det lättare kan anses som att nu kommer ”experten”. Att överordnad dock inte ska medverka i handledningen tycker jag är självklart och att den ska vara deltagarstyrd annars tror jag att personalen kan bli osäker och undra vad de egentligen är ute efter. Är

34

handledningen påtvingad tror jag inte heller att den kan ge det utbyte som den kan ge om deltagarna själva valt handledning.

Angående hur handledningen läggs upp så tycker jag att Gjems (1997) struktur påminner om specialpedagogernas beskrivning. De anser att det är viktigt att handledningen är deltagarstyrd och att alla kommer till tals och att det är deras uppgift att hålla i ramarna och skapa trygghet. Handledaren fungerar som ordförande och är uppmärksam på att inte någon av deltagarna tar över denna roll. Följande struktur är ändamålsenlig enligt Gjems (1997) i ett

handledningssamtal: feedback från föregående möte, problemrunda och presentation av utvald fråga. Den eller de deltagare som fått sin fråga utvald får nu tid att fördjupa den inför gruppen. Handledaren är här initiativtagarnas ”stöttepelare” och se till att hon/han får föra fram sitt tema. Sedan kommer klargörande, nu kommer handledarens och deltagarna in med sina fördjupande frågor varpå initiativtagarens förståelse diskuteras och utmanas. Mot slutet av handledningstillfället kan förslag till råd presenteras för deltagarna ska under tiden utmanas så de har eventuellt hittat egna handlingsalternativ. Till slut blir det en avslutningsrunda och utvärdering, handledaren ställer frågor om arbetsklimatet i arbetsgruppen, ett tema som kontinuerligt måste utvecklas i handledning menar Gjems (1997).

Wahlström (1996) rekommenderar att handledningsgruppen ska bestå av fem, sex eller sju deltagare. Specialpedagogerna rekommenderar mellan 4-7 deltagare. Jag upplever att det kan nog se lite olika ut men inte för få deltagare och inte för många heller.

Handledarens roll

Wahlström (1996) påpekar att handledaren tar upp sina egna förväntningar på deltagarna vid första tillfället, förväntan av närvaro och mål. Det är också bra att definiera vad handledning inte är. En handledare behöver studera sin egen förmåga att leda gruppen menar Gjems (1997) och sträva efter att se effekter av sin handledarstil och kommunikationen med gruppen. En specialpedagog nämner vikten av att definiera vad handledning är och att reflektera med pennan. En nämner att vara medveten om sina brister och alla rekommenderar handledning på handledning för att utveckla sig själv. Förväntningarna på deltagarna enligt

specialpedagogerna är att det ska vara samma personer och att de vill bli handledda och att de håller tiderna.

35

Hammarstöm-Lewenhagen (2006) skriver om förväntningar på handledarens pedagogiska uppgifter att skapa förutsättningar för utvecklande möten genom handledning. Metoden syftar till ökad förståelse för det egna handlandet genom att integrera praktik och teori i ständig växling. Specialpedagogerna betonar sin egen roll att hålla i forumet och se till att alla kommer till tals och att det blir ett möte mellan deltagarna.

Handledningens syfte enligt Näslund (2004) är att vara kompetensutvecklande och det ställer därmed krav på att handledaren har de kvalifikationer som krävs för att leda gruppen fram mot syftet. En specialpedagog nämner att hon vet hur deltagarna har det. Att handledning är kompetensutveckling nämns också av specialpedagogerna, de betonar som sagt alla vikten av egen handledning för att själva utvecklas som handledare också.

Handledningens konsekvenser

Enligt Näslund (2004) ska en lyckad handledningsgrupp bidra till ökad insikt och öka kompetensen i det dagliga arbetet. Bladini (2004) tar upp att även tredje part ska kunna dra nytta av handledningen eftersom det höjer kvaliteten på arbetet i mötet med barnen. Även Gjems (1997) påpekar att målet med handledning är att skapa kvalitet i arbetet och utveckla ett helhetsperspektiv. Som handledare är det viktigt att se sina egna riskbeteenden som Hammarström-Lewnhagen (2006) tar upp. Att man är medveten om vilka fallgropar man kan hamna i som handledare. Specialpedagogerna tar upp handledningens positiva påverkan på tredje part och att de märker att handledningen höjer kvalitén i arbetet och är

kompetensutvecklande, personalen blir säkrare i sin yrkesroll och utvecklar en samsyn runt barnen. Kontakten med rektor tas också upp så de har fokus på helhetsperspektivet. Som tidigare nämnts så påpekar specialpedagogerna att se sina egna brister och inte sätta sig själv på piedestal.

6.2 Metoddiskussion

Nu i efterhand så funderar jag på om jag skulle ha gjort en pilotstudie för att utveckla mina frågeställningar till specialpedagogerna och få andras syn på frågorna. Jag önskar nu i efterhand att jag frågade vad specialpedagogerna tror att deltagarna har för förväntningar på dem som handledare. Det var svårt att få tag i specialpedagoger som arbetar så konkret med handledning. Det har dock varit väldigt lärorikt att läsa deras svar och tankar. Att de skulle kunna vara mina blivande kollegor känns spännande. Det fanns mycket kompetens hos de

36

kvinnor jag e-postade med. Med facit i hand så är det lite magert med fem specialpedagogers syn. Jag önskar att jag hade kunnat möta dem fysiskt och istället gjort en djup intervju och mött de olika personligheterna. Jag anser nog att följdfrågorna hade blivit fler och mer naturliga då. Jag hade då kunnat ha ännu mer öppna frågor som att berätta fritt om dina

erfarenheter. Under intervjun så märker man om svaren bakas in under det som jag är ute efter att ta reda på. En del skrev ett svar under flera frågor. Tyckte de att frågorna var oväsentliga? Hade varit intressant att veta. Hade jag träffat dem hade jag nog märkt det. Det var tråkigt att det blev ett externt bortfall under tiden också. En specialpedagog kände att hon inte hade tid. Då hade jag haft lite mer material. När jag fick svaren så läste jag också att en inte hade den formella specialpedagogsutbildningen utan utbildat sig genom egna studier, det visste jag inte innan men hon arbetar som specialpedagog. Mitt metodval var något som kom under resans gång eftersom jag blev tillfrågad av en av specialpedagogerna. När jag tänker efter så kan jag inte vara helt säker på att det är de här personerna som svarat på mina frågor eftersom de möjligtvis diskuterat dem med andra. Jag får förlita mig på deras trovärdighet. Samtidigt tycker jag det varit spännande att ha fått en tydlig kommunikation med flera handledare via e-post. Jag anser att jag kunde uppnå mitt syfte trots min metod. Jag har inte haft någon fråga om specialpedagogernas ålder vilket jag inte ångrar. Jag tror att jag eventuellt skulle haft en förutfattad mening om jag haft med den frågan och fokuserat på åldern. Alla har dock väldigt lång erfarenhet inom det pedagogiska arbetet och det var det jag var ute efter. Jag tycker dock att jag fått en relativt djup inblick i hur de olika specialpedagogerna ser på handledning trots de få informanterna.

6.3 Fortsatt forskning

Det hade varit intressant att även intervjua deltagare som haft handledning och jämfört deras uppfattning gentemot specialpedagogernas. Det intressantaste hade varit att följa samma handledare och deltagare under en tid och jämföra deras uppfattningar med varandra. Det hade nog varit väldigt utvecklande för en handledare att läsa och tolka resultatet. Är handledarens uppfattning densamma som deltagarens?