Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola
Nivå 61-90 p Hälsa och samhälle
Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö
Januari 2010
Hälsa och samhälle
SJUKSKÖTERSKORS
UPPLEVELSER AV
FRÄMLINGSFIENTLIGT
BEMÖTANDE FRÅN
PATIENT
EN FENOMENOLOGISK STUDIE BLAND
SJUKSKÖTERSKOR SOM HAR
INVANDRARBAKGRUND OCH ÄR
VERKSAMMA INOM REGION SKÅNE
DAVID NYSTEDT
BILAL SARAJ
SJUKSKÖTERSKORS
UPPLEVELSER AV
FRÄMLINGSFIENTLIGT
BEMÖTANDE FRÅN PATIENT
EN FENOMENOLOGISK STUDIE BLAND
SJUKSKÖTERSKOR SOM HAR
INVANDRARBAKGRUND OCH ÄR
VERKSAMMA INOM REGION SKÅNE
Saraj, B & Nystedt, D. Sjuksköterskors upplevelser av främlingsfientligt bemötande från patient. En fenomenologisk studie bland sjuksköterskor som har invandrarbakgrund och är verksamma inom region Skåne. Examensarbete i
omvårdnad, 15 högskolepoäng. Malmö Högskola: Hälsa & Samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2010.
Främlingsfientligt bemötande från patient är ett fenomen som sannolikt förekommer inom svensk hälso- och sjukvård. En av de personalgrupper som löper risk för att drabbas av detta beteende är sjuksköterskor med invandrar-bakgrund. Vi vill i denna studie uppmärksamma dessa sjuksköterskors upplevelse av främlingsfientligt bemötande från patient.
Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor med invandrarbakgrund upplever främlingsfientligt bemötande från patient.
Metoden vi har använt för insamling av data och analys är den deskriptiva fenomenologiska humanvetenskapliga metoden enligt Giorgi.
Urvalet består av sju legitimerade sjuksköterskor med invandrarbakgrund som är verksamma inom region Skåne. Data har samlats in genom djupintervjuer.
Resultat: Det centrala resultatet i studien beskriver att främlingsfientliga åsikter hos en patient kan ta sig uttryck på olika sätt och att informanterna varit allt från mycket ledsna till opåverkade av händelsen. Sex olika copingstrategier har identifierats. Det organisatoriska stödet efter händelsen anses av informanterna ha varit allt från mycket positivt till helt obefintligt. Ett flertal informanter anser att deras arbetsplats helt saknar en levande debatt kring rasism och främlings-fientlighet samt att behovet av värdegrundsarbete är stort.
Nyckelord: Bemötande, copingstrategi, deskriptiv fenomenologisk
humanvetenskaplig metod, främlingsfientlig, organisatoriskt stöd, sjuksköterskans reaktion, värdegrund
NURSE´S LIVED
EXPERIENCES OF
XENOPHOBIC PATIENTS
INTERVIEWS WITH NURSES HOLDING
IMMIGRANT BACKGROUND WORKING IN SOUTH
SWEDEN. A PHENOMENOLOGICAL
APPROACH.
Saraj, B & Nystedt, D. Nurse´s lived experiences of xenophobic patients.
Interviews with nurses holding immigrant background working in south Sweden. A phenomenological approach. Degree project, 15 credit points. Nursing
Programme, Malmö Högskola: Faculty of Health & Society, Department of nursing, 2010.
Xenophobic treatment from patients is a phenomenon likely to be found in the Swedish health care. One professional group at risk of being affected by these behaviours are nurses with an immigrant background. In this study we try to highlight this phenomenon to contribute to an increased understanding of the situation of these nurses when facing a xenophobic patient.
The aim of this study was to describe nurses lived experiences of xenophobic patients. The method used for data collection and analysis is the descriptive phenomenological human scientific method described by Giorgi.
The informants were seven nurses with an immigrant background working within the regional health care organization of southern Sweden (Region Skåne). Data were collected using in depth interviews and transcribed in extenso.
The main outcome of the study describes how nurses react in different ways when confronted with a xenophobic patient. Six different coping strategies have been identified. The organizational support after the experience of meeting xenophobic patients as reported by the nurses in this study varies from very positive to completely absent. Several informants describes the need of discussions about values at work as necessary.
Keywords: Coping strategies, descriptive phenomenological human science approach, organizational support, xenophobic, responding, the nurse's reactions, values
INNEHÅLL
INLEDNING 5
BAKGRUND & DEFINITIONER 5
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 9
METOD 9
Den deskriptiva fenomenologiska 9
humanvetenskapliga metoden Urval 10 Datainsamling 10 Analys av data 11 ETISKA ÖVERVÄGANDEN 12 RESULTAT 13 Sjuksköterskans reaktion 13
Patientens främlingsfientliga uttryck 14
Verbal kränkning 15
Fysisk kränkning 15
Avböjande till omvårdnad 16
Språkets inverkan 16
Sjuksköterskans copingstrategier 17
Förståelse för patienten 17
Samtal med patienten 18
Undvika diskussion med patienten 19
Samtal med kollegor 20
Individuell mental coping 20
Ursäkten 20
Sjuksköterskans osäkerhet 21
Sjuksköterskan och den professionella yrkesrollen 21
Organisationens stöd 22 Organisationens planerade stöd 23 Handledningsmötet 23 Flexibel ansvarsfördelning 23 Samverkande personalgrupper 24 Organisationens spontana stöd 26
Samtal med kollegor 26
Direkt personalmöte 26
Uteblivet eller negativt organisatoriskt stöd 27
DISKUSSION 32
Metoddiskussion 32
Resultatdiskussion 33
Den professionella sjuksköterskan 33
Patientrelationen 34
Vikten av organisatorisk reaktion 35 Vikten av flexibel ansvarsfördelning 36 Implementering av riktlinjer och lagar 36
En enad organisation 37
Värdegrundsarbete 38
Framtida värde 40
REFERENSER 42
INLEDNING
”… Jag försökte liksom hålla upp ett paraply och låta orden regna.”
På detta sätt beskriver en sjuksköterska, idag verksam inom Region Skåne, upplevelsen av att bli utsatt för främlingsfientliga yttringar från en patient. Som copingstrategi lät sjuksköterskan patienten fortsätta uttala sig utan att ta till sig orden, hon hade ju sitt mentala ”paraply” som skydd. Denna informant ansåg att rasism och främlingsfientlighet har en påtaglig inverkan på hennes vardag, både på jobbet och privat. Andra informanter i denna studie har arbetat inom hälso- och sjukvården under många år och har endast vid ett fåtal tillfällen varit med om främlingsfientligt bemötande från en patient. Enligt våra informanter förekommer detta fenomen idag och har förekommit under lång tid, dock i olika utsträckning på olika arbetsplatser.
I Sverige såväl som i Skandinavien har förhållandevis lite forskning ägnats åt skepticism, motstånd, och rasism riktad mot minoritetsgrupper i vården. Detta trots att problemet verkar vara välkänt hos vårdgivarna (Jönsson 2007). Mot denna bakgrund och med hänsyn till att den stad vi studerar består av över 160 nationaliteter (Malmö stad 2009) tror vi som forskande studenter att det finns forskningsmässig relevans i att låta dagens Malmöbaserade sjuksköterskor med invandrarbakgrund få uttrycka sina upplevelser från det stora antalet flerkulturella möten som de upplever på daglig basis.
Sjuksköterskan med invandrarbakgrund tillhör en av de grupper i vården som kan ha erfarenhet av det fenomen vi avser att studera. Genom att låta dessa sjuk-sköterskor berätta om sin upplevelse hoppas vi kunna få en något mer detaljerad bild av hur främlingsfientlighet bland patienter drabbar sjuksköterskan och hur konsekvenserna av detta kan se ut. Denna studie syftar inte till att undersöka fenomenets frekvens eller lokalisation. Istället är vi intresserade av sjuk-sköterskans subjektiva upplevelse av fenomenet med tonvikt på de delar av upplevelsen som handlar om sjuksköterskans reaktion, copingstrategi och upplevda stöd.
BAKGRUND
Under de senaste decennierna har vissa delar av Sverige förvandlats från monokulturella till multikulturella samhällen (Jönsson 2007). Detta gäller speciellt en stad som Malmö där andelen invånare med utländsk härkomst är högre än i många andra svenska städer (Malmö stad 2009). Den ökade
invandringen har fört med sig nya krav på den svenska hälso- och sjukvården. Dagens hälso- och sjukvård måste förutom att bemöta folkets ohälsa även hantera kommunikationssvårigheter, kulturkrockar och kunskapsbrist i de tusentals möten som sker varje dag i den svenska vården (Jönsson 2007).
Chandra & Willis (2005) skriver i sin studie Importing nurses: Combating the
De beskriver hur tusentals sjuksköterskor, de allra flesta av dem kvinnor, utvandrar varje år på jakt efter bättre löner, arbetsvillkor, karriärmöjligheter, kompetens-utveckling, livskvalitet och personlig säkerhet. Ibland kan det bara handla om sökandet efter något nytt och ett äventyr. Den mest markanta ökningen i migrationsströmning sker till industriländer och Sverige anses vara ett av dessa. Denna omfördelning av verksam arbetskraft kommer enligt Chandra & Willis innebära ett ökat behov av skydd för de nyanlända arbetstagarna i all politik och praxis som påverkar migrerande vårdpersonal. Ett av de allvarligaste problemen invandrade sjuksköterskor möter i sitt nya samhälle och på sin nya arbetsplats är enligt Chandra & Willis rasism och dess resultat – diskriminering. Diskriminering kan enligt diskrimineringslagen vara att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med… etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning (Diskrimineringslagen 2008).
Incidenter av rasism och diskriminering är dock ofta dolda under ett täcke av tystnad och därför svåra att kvantifiera. Enligt Kingma (1999) faller migrerande sjuksköterskor ofta offer för bristfällig jämställdhetspolitik och en genomgripande dubbelmoral.
Samtidigt som människor anländer till Malmö från olika delar av världen pågår en segregationsprocess i staden. Denna process innebär en allt svagare kontakt mellan inflyttad kultur och kultur som redan har fäste och en plats i staden. Malmös segregation beror bland annat på skillnader mellan olika stadsdelar vad gäller andelen människor i arbete, olika grad av socialbidragsberoende och skolornas varierande kvalité (Folkpartiet 2002). När de geografiska och mentala avstånden växer mellan olika grupper av människor i ett samhälle, tenderar kunskapen dessa grupper har om varandra att bygga mer på andrahandskällor, som t.ex. dagstidningar, istället för på det fysiska och intellektuella mötet öga mot öga. Resultatet blir att vi helt enkelt vet mindre om varandra, samtidigt som vi genom den högfrekventa uppdateringen inom dagens media ändå kan tycka oss ha en ”tydlig” bild av varandra. Denna bild bygger dock inte på evidens eller
vetenskap utan snarare på hur media väljer att presentera till exempel en nyhet eller en undersökande artikel. I tider av hög arbetslöshet minskar även möjlig-heten för medborgare med olika bakgrund att mötas på ett naturligt sätt runt gemensamma arbetsuppgifter på en arbetsplats. Kanske påverkar denna segregtions-process även relationerna människor emellan inom sjukvården? FN´s specialist i frågor om rasism, Githu Muigai, hävdar att dagens alltmer globaliserade värld där människor av olika etnisk och religiös bakgrund möts i allt större grad, medverkar till en intensifierad rasism i de samhällen där invandringen ökar (FN 2009).
I strikt europeisk bemärkelse är rasism en ideologi som grundas på kombinationen av en rad förutsättningar, t.ex. att det är rimligt att indela människosläktet i ett antal distinkta raser utifrån fenotypiska skillnader (yttre kännemärken) och att dessa har ett samband med nedärvda mentala och intellektuella anlag,
beteendemönster samt lynne och moralisk karaktär.
En rasist hävdar också att raserna låter sig klassificeras i en hierarki, beroende på kvaliteten av de nedärvda dragen. Denna aspekt används för att sedan berättiga medlemmar av förment överlägsna raser att dominera, exploatera och t.o.m. förinta medlemmar av förment underlägsna raser. Ras och rastillhörighet har dock
sedan länge avfärdats som vetenskaplig sanning (NE 2009).
Ett flertal studier visar dock att begreppet ”kultur” ersätter det tidigare begreppet ”ras” med dess biologiska karaktär, men att det lämnar rasismen intakt som ett system av andrafiering/rasifiering som å ena sidan skapar privilegier och dominans och å andra sidan underordning (SOU 2006). Termen främlings-fientlighet har i allt större utsträckning kommit att användas som en synonym till rasism, då främlingsfientlighet även har kommit att bli den samlande
benämningen på avståndstagande från flyktingar och invandrare. Skillnaden i jämförelse med rasism är att ett traditionellt rasistiskt synsätt grundar sig på rasbiologiska och/eller ideologiska föreställningar. Ett främlingsfientligt synsätt däremot är ofta grundat på föreställningar om att olika kulturer bör leva åtskilda, eller att en kultur är mer högtstående än en annan. Här är avståndstagandet till andra grupper grundat på kulturella skäl, inte fysiska. En främlingsfientlig uppfattning innebär dock ytterst sällan ett avståndstagande till alla enskilda "främlingar", utan avståndstagandet är som regel riktat mot vissa specifika grupper i samhället. En generell främlingsfientlighet riktad mot t.ex. alla icke-svenska grupper är ytterst ovanlig. Begreppet kultur har alltså börjat användas på liknande sätt som ras tidigare användes för att förklara människornas ”väsen” och därmed de sociala, politiska och ekonomiska skillnader som finns i samhället (NE 2009)
Brotman (2003) skriver att både vårdpersonal och vårdtagare av etniska
minoriteter gemensamt påverkas av rasism i ”det vita samhället”. Brotman finner i sin studie att vårdpersonal på ett äldreboende tillhörandes etniska minoriteter fick utstå klagomål från vårdtagare baserade på fördomar om invandrare. Fördomarna tog sig uttryck i yttringar om att invandrare lever på de svenska välfärdssystemen, tar jobben från svenskarna, begår brott, inte är rena, är otacksamma och bör skickas tillbaka till sitt hemland. Problemet som arbetsgivaren i denna studie ställs inför kan hypotetiskt lösas på tre sätt; ersätta vårdpersonalen, tolerera/ignorera de nedsättande kommentarerna eller se dem som etnisk diskriminering och bemöta dem (Jönsson 2007).
Vården kan liknas vid ett samhälle i miniatyr, som en spegelbild av det samhälle som snurrar utanför vårdens väggar. I vården finns olika generationer, sociala grupper och levnadsvanor som ständigt bryts mot varandra. Det är inte ovanligt att vårdpersonalen är 40-60 år yngre än vårdtagarna. Man tillhör olika generationer som ofta vet mycket lite om varandras nuvarande och tidigare
levnads-förhållanden. Ofta har personalen inte sina rötter på den plats eller i den miljö där vårdinstitutionen ligger. Både bland personal och patienter finns olika sociala grupper och kulturvanor representerade. Det blir dessutom allt vanligare att invandare arbetar i vården och att människor med utländskt ursprung är patienter. Kännetecknande för hälso- och sjukvården är alltså att människor, oavsett
anledning till att de befinner sig i den, har vitt skiftande erfarenheter, skiftande intressen och vanor. Denna mångfald kan säkert kännas som ett hinder för djupare mänskliga kontakter. Men mångfalden kan också tas till utgångspunkt för ett rikt och stimulerande innehåll i vårdmiljön. Ur mångfalden kan födas kontakt, aktivitet och ny kunskap. Förutsättningarna för att lyckas är dock att relationerna människor emellan präglas av nyfikenhet och tolerans (Kulturrådet 1984).
Definitioner
Invandrarbakgrund. Begreppet ”invandrare” är omtvistat och har i olika studier betytt olika saker. I denna studie använder vi begreppet ”person med
invandrarbakgrund” och vi menar då en person som är utrikes född men bosatt i Sverige eller tillhör andra generationen inflyttade (dvs. personer som själva är födda i
Sverige men har minst en utrikes född förälder).
Copingstrategi. Det finns en mängd copingstrategier definierade och varje person använder sina egna och ändrar strategi när omständigheterna förändras.
Lazarus & Folkman (1984) definierar coping som ständigt föränderliga kognitiva och beteendemässiga handlingar för att hantera specifika yttre och/eller inre krav. Vidare gör de en skillnad i copingfunktioner mellan problemfokuserad coping som är inriktad på att hantera eller förändra problemet som orsakar stress och emotionsfokuserad coping som riktar sig till att reglera känslomässiga svar på problemet. Emotionsfokuserade former av coping förekommer mer när det har skett en värdering av att ingenting kan göras för att ändra en skadlig, hotfull, eller utmanande situation. Problemfokuserade former av coping, förekommer då villkoren bedöms som föremål för förändring.
Kultur. Kultur innefattar regler, värden och symboler som delas av en grupp människor, t.ex. en etnisk grupp och som överförs från generation till generation. (NE 2009)
Vårdkultur. Kultur i vården är hög grad en fråga om attityder och förhållningssätt hos vårdpersonalen. (Kulturrådet 1984)
Diskriminering. Enligt Diskrimineringslagen (2008:567) avses med diskriminering:
1. Direkt diskriminering: att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,
funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.
2. Indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss
könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan
trosuppfattning, visst funktionshinder, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet,
3. Trakasserier: ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder,
4. Sexuella trakasserier: ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet.
5. Instruktioner att diskriminera: order eller instruktioner att diskriminera någon på ett sätt som avses i 1-4 och som lämnas åt någon som står i lydnads- eller beroendeförhållande till den som lämnar ordern eller instruktionen eller som gentemot denna åtagit sig att fullgöra ett uppdrag.
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syfte
Syftet med föreliggande studie är att genom intervjuer belysa sjuksköterskans upplevelse av främlingsfientligt bemötande från patient.
Frågeställningar
1. Hur upplevde sjuksköterskan det främlingsfientliga bemötandet? 2. Hur tog sig den främlingsfientliga åsikten uttryck?
3. Hur hanterade sjuksköterskan situationen (copingstrategier)?
4. Vad blev konsekvensen på sjuksköterskans förmåga att fortsatt ge god omvårdnad/uppfylla kompetenskraven?
5. Hur såg stödet ut efter händelsen?
METOD
Föreliggande studie är en empirisk intervjustudie och i vår analys av data har vi tagit ansats i den deskriptiva fenomenologiska humanvetenskapliga metoden.
Den deskriptiva fenomenologiska humanvetenskapliga metoden
Den metod som vår studie tar sin ansats i utgår från ett livsvärldsperspektiv där människors levda erfarenheter är i fokus. Metoden är i sin natur en beskrivande vetenskap, vilket betyder att forskaren använder sig av språket för att tydliggöra fenomenets natur precis som det presenterar sig för forskarens medvetande. En beskrivning ska alltså enligt denna metod inte innehålla förklarande, tolkande eller hypotetiska inslag. Beskrivningarna får aldrig bli en konstruktion utan ska ligga så nära fenomenet som möjligt vilket möjliggörs genom den
fenomenologiska reduktionen.
Fenomenologisk reduktion innebär att forskaren i sin beskrivning intar en kritiskt reflekterande attityd genom att sätta tidigare antaganden och kunskap om
fenomenet åt sidan. Fenomenologisk reduktion innebär också att forskaren i sin beskrivning inte hävdar att något existerar som sådant utan istället talar om hur något presenterar sig för forskarens medvetande.
från patient. För att finna exempel på detta fenomen har vi gått till livsvärlden hos informanterna för att finna exempel på hur detta fenomen kan upplevas. En upplevelse av detta slag kan inte mätas, vägas eller förstås genom kausala samband. En tidigare upplevelse eller ett minne existerar inte i tid och rum men kan likväl presentera sig för människans medvetande.
Det som ska beskrivas i en studie med fenomenologisk ansats är essensen, eller med andra ord, strukturen i det fenomen forskaren undersöker. Med essensen menas ”det som gör något till vad det är”, d.v.s. de väsentliga aspekter som utgör själva fenomenet. Inom vetenskaplig fenomenologi (till skillnad från filosofisk) talar man istället för fenomenets essens om fenomenets struktur. Forskarens uppgift blir att med hjälp av sitt medvetande upptäcka och tydliggöra den grundläggande strukturen hos ett fenomen och med hjälp av språket beskriva denna
(Giorgis, 1997). Essensen eller strukturen kan också beskrivas som den
intentionala strukturen som inte varierar mellan olika individer utan som är lika. Om man har lyckats fånga och beskriva essensen kommer man att se alla olika funna varianter av den intentionala struktur är olika varianter av denna essens. (Granskär Höglund Nielsen 2008)
Karaktäristisk för fenomenologiska studier är att man försöker fånga just
upplevelsen av ett fenomen. Målet är att så noggrant som möjligt kunna beskriva upplevelsen av ett fenomen så som det visar sig hos informanterna. Man vill dels beskriva alla variationer av livsvärldsmönster man träffar på samt den centrala essensen som kommer igen i alla informanters livsvärldar (Robinson Englander 2008).
Urval
Sju legitimerade sjuksköterskor med invandrarbakgrund har intervjuats. Dessa har olika erfarenhet av arbete inom hälso- och sjukvården, från en nyexaminerad till sjuksköterskor som genomgår specialistutbildning samtidigt som de arbetar som allmänsjuksköterska. Samtliga sjuksköterskor är verksamma inom Region Skåne. Informanterna har hittats och valts genom snöbollsurval. Detta är ett icke
slumpmässigt urval av personer där man via ett fåtal utvalda personer letar sig fram till andra personer som kan tas med i urvalet. Tidigare praktikplatser som vi har lärt känna under utbildningen har givit oss våra gatekeepers, d.v.s. de
nyckelpersoner som kunde ge oss sakkunskap och tillträde till forskningsmiljön (Polit & Beck 2006). Genom gatekeepers har ytterligare informanter anslutit sig. De inklusionskriterier som användes för intervju var att personen:
• har invandrarbakgrund (enligt denna studies definition)
• har upplevt främlingsfientlighet från patient en eller flera gånger • är verksam som legitimerad sjuksköterska inom region Skåne
Vi hade som målsättning att hitta informanter med varierande arbetslivserfarenhet och hoppades hitta både manliga och kvinnliga informanter.
Datainsamling
Fenomenet vi vill studera är främlingsfientligt bemötande från patient. Genom vårt urval har vi sökt upp sju personer som upplevt detta fenomen och kunde
beskriva upplevelsen. Data har samlats in genom djupintervjuer.
Intervjuerna har spelats in och transkriberats. Målsättningen med intervjuerna var att låta informanterna tala så fritt som möjligt om hur de upplevt fenomenet, därför planerade vi att ställa så lite frågor som möjligt för att undvika en påverkan baserat på våra egna antaganden. Då vi ställde uppföljande frågor var dessa ämnade att ge oss ytterligare, mer detaljrik information om upplevelsen av fenomenet och för att skapa djup i våra data. Intervjuerna inleddes med följande fråga:
”Kan du beskriva en situation där du blivit utsatt för främlingsfientligt bemötande av en patient?”
En frågeguide med aktuella uppföljande frågor användes i första hand då informanten ”körde fast” i sin beskrivning eller om informanten började berätta om något som låg alltför långt utanför intresseområdet. Frågeguiden användes för att intervjun skulle generera så användbara data som möjligt med variation och djupgående beskrivningar av fenomenet.
Intervjuerna var öppna djupintervjuer (se frågeguide som bilaga 2) och varade mellan 20 och 50 minuter. På grund av ämnets karaktär strävade vi efter att intervjun inte skulle ske på arbetsplatsen. Utvalda sjuksköterskor intervjuades på Malmö högskola, CRC (Clinical Research Centre), i informantens hem, i en avskild del av UMAS offentliga lokaler och i undantagsfall på informantens arbetsplats men då under ledig tid. På detta sätt hoppades vi kunna undvika att informanten på något sätt blev sammankopplad med vår studie.
Alla intervjuer spelades in med en bärbar dator och transkriberades ordagrant inklusive dokumentation av pauser, känsloyttringar och intervjuarens frågor. Informanterna fick förhandsinformation om studien via e-mail eller skriftligt i brevform. I förhandsinformationen ingick projektansvarigas namn, institutions-anknytning och kontaktinformation (se informationsbladet, bilaga 1).
I samband med intervjun informerades alla informanter om studiens syfte, hur den information de lämnar kommer att användas och att deltagandet var frivilligt. Påminnelse gavs även om att informanten när som helst utan att ange någon anledning hade rätt att avbryta sin medverkan i studien. I övrigt gavs information om att alla uppgifter som samlas in inte skulle användas i något annat syfte än den här studien samt att resultat kommer att offentliggöras efter bedömning av examinator.
Analys av data
Eftersom insamlad data är inhämtad i informantens livsvärld var det vår uppgift att genom fenomenologisk reduktion försöka beskriva och tydliggöra den av informanterna upplevda innebörden av fenomenet.
Analys av utskrivna intervjuer genomfördes i enlighet med Robinson & Englander (2007). Detta innebär att data analyserades på följande sätt:
Steg 1. Genomläsning av hela det transkriberade materialet flera gånger för att få en känsla av helheten.
Steg 2. Indelning av den transkriberade texten (varje informant för sig) i så kallade meningsenheter. Syftet med denna indelning var att göra intervju-materialet (rådata) mer hanterbart för oss och underlätta fortsatt analysarbete. Avgränsning av meningsenheter skedde där vi upplevde en förändring eller övergång i textens innebörd.
Steg 3. Omformulering (eller transformering) av de meningsbärande enheterna med hjälp av språket och vårt vetenskapliga perspektiv (omvårdnad).
De innebörder som presenterade sig i de olika meningsenheterna tydliggjordes genom beskrivning och transformationen. Detta hjälpte oss att identifiera fenomenets bärande beståndsdelar.
Steg 4. I detta steg var vårt mål att, på basis av de transformerade menings-enheterna, nå fram till fenomenets generella struktur. Detta gjorde vi genom att försöka förstå meningsenheternas inbördes förhållande. Detta skedde genom upprepade försök att samla de transformerade enheterna under generella gemensamma kategorier.
Steg 5. Vi samlade tillsist de tranformerade meningsenheter som kunde anses beskriva samma del av fenomenet under gemensamma kategorier och sub-kategorier.
Etiska överväganden
Studien är godkänd efter granskning av etiska prövningsnämnden vid Hälsa och samhälle, Malmö högskola Dnr-os60-09/951:12.
En etisk aspekt vi kan se med denna studie är att informanterna i intervjusituationen var tvungna att ”återuppleva” en eventuellt negativ erfarenhet. Därför hörsammades informantens krav på ”detta vill jag inte prata mer om” direkt.
Innan intervju har vi varit tydliga med att personens arbetsplats, ålder och nationalitet inte kommer att avslöjas i texten. Informanten har fått förberedande information om studien för att kunna ge samtycke och tänka igenom svar. Inför intervjun har informanten även fått påminnelse om studiens frivillighet, möjligheten att när som helst avbryta utan angiven anledning, att studien inte kommer användas kommersiellt syfte och att ingen utomstående får ta del av data. I övrigt anser vi att nyttan av studien överväger riskerna och att vi som forskande studenter bär det fulla ansvaret för studien, dess genomförande och hantering av dess data.
För att uppnå en hög grad av konfidentialitet har ingen intervju presenterats i sin helhet. Bandinspelningarna av intervjuerna kommer att raderas efter det att arbetet med uppsatsen upphört. Alla informanter kommer att erhålla en kopia av uppsatsen.
RESULTAT
Resultatet presenteras enligt de kategorier som framkommit under analysen av intervjuerna.
Sjuksköterskans reaktion
De flesta av informanterna säger sig ha mått dåligt eller blivit ledsna av det främlingsfientliga bemötandet från patienten. Men det gäller inte alla och vem patienten är spelar roll för hur vissa informanter har reagerat på händelsen:
”I början mådde jag jättedåligt faktiskt för att han sa jätte-känsliga ord. Han använde ordet ”muslim” och ordet ”Afghan”. Jag är inte från Afghanistan.” A14
Men i efterhand har informanten börjat ifrågasätta sin egen känsla av ledsamhet:
”Ibland jag säger nej, varför ska jag vara ledsen? Patienten lär sig ju ändå ingenting, mina kollegor får prata med patienten.”
A18
E berättar om hur hon kände första gången hon blev utsatt för främlingsfientligt bemötande från en patient:
”Det var jättejobbigt första gången jag blev utsatt för någonting sådant, jag hade liksom inget som helst och säga, det var inte lätt.” E6
Informant E lyckades inte stänga ute sina känslor:
”... det slog till i hjärtat, i själen. Till slut var jag ledsen, det var jag faktiskt.” E4
Informant C säger sig vara mer opåverkad:
”Det har inte inneburit ett så stort problem för mig att jag känt att jag har behövt prata om det”. C11
Även informant G kände sig opåverkad:
”Nej, jag var inte speciellt påverkad eftersom jag klarat upp allt med personalen och bara gick ut.” G8
Informant D känner sig olika påverkad beroende på vem patienten är:
”Är det en situation där patienten redan är i uppe varv och aggressiv och säger saker då tar man inte det till sig.” D20
”Men är det ett skede där vi har kommit överens innan och patienten ändå blir förbannad och inte vill ta till sig då kan jag självklart ta till mig och bli ledsen, jag känner maktlöshet, hur ska man kunna förmedla något till denna patient?” D23
Informant D drar även en tydlig gräns mellan sig själv som privatperson och som yrkesperson:
”… jag har aldrig tagit det personligt, men alltså om någon ute på gatan skulle säga samma sak då skulle jag bli ledsen och kränkt men inte på mitt jobb.” D24
Samma informant har även reagerat genom försök till gränssättning mot patienten:
” … är patienten stökig, beter sig på ett sådant sätt att han skadar sig själv eller någon annan patient eller personal, så måste vi kunna säga ifrån och förklara på ett bra sätt varför vi gör som vi gör.” D7
”… vi kan inte tolerera vad som helst, till exempel sådana ord som jävla neger.” D17
Vikten av gränssättning motiverar informanten såhär:
”… egentligen ska vi inte vara mer toleranta än vårt samhälle är. För vi jobbar där, det är vår arbetsmiljö. Vi har patienter som behöver lugn och ro, som inte ska behöva gå runt och veta att det kan komma bråk från någon annanstans. Andra patienter ska inte behöva vara rädda att någon annan patient sätter igång. Vi måste ändå kunna sköta vårt arbete utan att vi utsätts för hot och våld.” D15
Informant G och B reagerade negativt främst på grund av att organisationen inte kunde erbjuda patienten en alternativ sjuksköterska:
”Det kändes inte bra för mig att gå till någon som inte ville ha mig, men det gick bra och jag fortsatte.”G10
”Patienten behövde verkligen vård men visade tydligt att han tog emot den motvilligt, det kändes som jag gjorde det mot hans vilja” B7
För B innebar situationen också reflektion kring sitt yrke:
”Jag var nyutbildad då och man väljer yrket sjuksköterska för att man verkligen vill hjälpa människor, så det var mycket svårt för mig, det blev en tankeställare.”B10
Patientens främlingsfientliga uttryck
Informanterna ger olika beskrivningar av hur främlingsfientligt bemötande från en patient kan ta sig uttryck. Under denna rubrik vill vi betona att presenterade data endast bygger på informanternas subjektiva upplevelser. Vi tar inte ställning i frågan om vad som kan anses vara främlingsfientligt eller inte. I denna studie är vi endast intresserade av informanternas subjektiva upplevelse, reaktion och efter-följande hantering av händelsen. Informanterna talar ofta om rasism, författarna talar istället om främlingsfientlighet eller kränkande beteende detta på grund av
det resonemang som vi för i bakgrunden.
Verbal kränkning
Den form av främlingsfientligt bemötande från patient som samtliga informanter utom en säger sig ha upplevt är den verbala kränkningen:
”Patienten skällde ut mig, sa till mig: Jävla Afghan,
åk tillbaka till hemlandet, du har bara kommit hit för att höja din lön, för att få bestämma över mig och inget annat, du vill droga mig.” A13
”Jag har jobbat inom sjukvården sen 1992 och jag har kanske en eller två gånger under alla de här åren haft patient som har blivit förbannad och sagt: Jävla neger eller du ska inte vara här, du har ingenting här att göra.” D8
”Hon (patienten) skrek: Nej jag vill inte ha dig här, jävla invandrare, dra åt helvete, ut med dig” F28
”… hon betedde sig vidrigt, det var mycket, mycket provokation från hennes sida, mycket trakasserier och allt detta sker på vårt gemensamma modersmål” E3
Orden kan vara riktade direkt mot informanten eller indirekt genom kränkning av informantens kollegor:
”Alltså jag har aldrig själv direkt blivit utsatt för det, men jag har kommenterat uttalanden som handlar om det. Det har varit patienter som uttalat sig främlingsfientligt i förtroende till mig. Många gånger tror de att jag är svensk.” C1
”Han (patienten) var mest verbal, talade om att han inte tyckte om araber, och det var lite synd kanske för vi har flera i
personalen som är araber, han sade direkt att de är dåliga.” G4
Fysisk kränkning
Tre informanter säger sig ha upplevt främlingsfientligt bemötande från patient som tagit sig uttryck i direkt eller indirekt fysisk kränkning:
”… det var en äldre kvinna och jag fick ta hand om henne, hon ringde den dagen och det var första gången jag skulle gå till henne, så fort jag öppnade dörren, så fort hon såg mig, så fick jag en kudde i ansiktet” F 28
”… på morgonen var hon jättearg, hon hade slagit till en kollega som jobbar på dagen, hon hade aldrig gett sig på mig handgripligen men hon slog till min kollega, så han fick de slagen som hon skulle ge mig.” E9
”En dag började han slå på personalen, han ville slå på dem som var mörkhåriga men han slog på den som var blond och sade sen förlåt. Patienten var förvirrad, kunde inte fatta vem
som var mörk och vem som var ljus.” G6
Avböjande till omvårdnad
Sjuksköterskans huvudsakliga kompetensområde är omvårdnad. Det är inom detta område som sjuksköterskan främst förväntas kunna bidra till en vårdande
verksamhet. För att kunna ge evidensbaserad och kompetent omvårdnad har den legitimerade sjuksköterskan 3 års högskoleutbildning. Att bli nekad att utföra det arbete som sjuksköterskan har utbildat sig för skulle kunna ses som en särskilt djupgående problematik som är svårare att hantera på lång sikt än t.ex. den verbala kränkningen.
Informant G har nekats att utföra omvårdnad av en patient på grund av sitt utseende, detta efter utfrågning om informantens bakgrund:
”Han var misstänksam, han tittade på mig och sa att jag inte hade svenskt utseende, sedan ställde han frågor: Är du Arab?
Jag sade nej, men det hjälpte inte för att han accepterade bara blond personal… han ville inte prata med mig, han ville inte acceptera hjälp av mig på grund av jag hade mörkt hår.” G7 För informant B baserades avböjandet till omvårdnad på två grunder:
”Han hade mycket svårt att ta emot vård från kvinnor och då gällde det speciellt invandrarkvinnor. Han tyckte det var obehagligt och ville inte att vi kom i närheten.” B1 Informant A har också blivit nekad att utföra sitt arbete:
”Det handlade om vissa patienter som inte vill ha mig inne på rummet. Det är stopp, man får inte komma in.” A26
Informant F beskriver en situation under sin praktik:
”… även min handledare hade invandrarbakgrund… sedan när vi kom blev kvinnan chockad, så började hon: Nej jag tycker inte om det som det är nu, jag får inte all hjälp som jag behöver, skicka någon annan.” F32
Språkets inverkan
En informant talar om det svenska språket som utgångspunkt för motsättningar i sitt arbete med patient. Informanten kopplar själv sin icke perfekta svenska till ökad kontroll.
”De har koll på oss om man är nybörjare och om man bryter då det blir det ännu värre.” A1
Sjuksköterskans copingstrategier
I denna studie har vi utifrån informanternas beskrivningar kunnat identifiera sex olika copingstrategier.
Förståelse för patienten
Något som alla informanter utom en talar om är förståelse för den patient som yttrat sig främlingsfientligt. En vanlig förklaringsmodell som informanterna använder sig av för att förstå och förklara patientens yttranden är räkna in patientens bakomliggande sjukdom i sammanhanget, att sjukdomen försvagar patienten till den grad att dessa uttalanden inte kan tas på allvar:
”… även om de säger jävla neger, eller jävla invandrare eller vad de än säger, jag kan inte säga att det direkt har att göra med främlingsfientlighet, utan det kan ske på grund av deras tillstånd.” D17
”… om patienten är förvirrad så brukar dessa åsikter inte vara intressanta att diskutera vidare.” C3
”När man är sjuk kan man tappa kontroll över tanke och ord. Alla har vi sådana konstiga tankar ibland” G8
Informant A resonerar vidare på detta ämne och tolkar sin egen uppfattning vidare:
”Okej, man kan inte skylla allt på sjukdomen. Det finns rasism inom oss alla. Det kan dyka upp när man mår dåligt, när man har hjärtat rent kommer allting upp och man säger allting. När man mår dåligt och ordet kommer från patienten kommer det direkt från hjärtat, man kan inte gömma detta. Man kanske kan säga att patienten mår dålig nu, men patienten har ändå dessa tankar inom sig. Men vissa kan dölja. Vi har många patienter som mår dåligt men de säger ingenting.” A32
Informant D anser också att patientens beteende kan förklaras med att patienten befinner sig i ett utsatt läge på andra sätt:
”… så det betyder att man kanske inte alltid säger dumma saker
bara för att man är främlingsfientlig. Mår man så dåligt är man i underläge… och sedan ska man anpassa sig till de normer och värderingar och regler som vi har på avdelningen.” D5
Vårdpersonalens bemötande nämns av samma informant (D) som en annan anledning till kränkande utbrott:
”Självklart beror det på hur vi bemöter patienten, hur vi säger saker, att vi tar upp saker utan att kränka patienten, ofta är det så, jag har lärt mig genom dessa år att vara rak och ärlig men inte använda tonen av makt” D6
”Du kan ha kränkt genom ditt tonläge, kroppsspråk, eller interaktion, då ligger patienten ofta tyst utan att prata om det.”
D14
Samtal med patienten
Fyra informanter beskriver försök till samtal med patienten som ett sätt att hantera situationen. Detta samtal har skett med olika framgång. Informant D går djupast i sin beskrivning av hur detta samtal har sett ut:
” … och sen säger jag såhär, även om du mår dåligt och inte vill vara här, när du säger såhär till mig känner jag mig jätteledsen. Om jag sa det till dig hur skulle du känna det? Ibland får man prata om det, så att patienten förstår, att även jag är
människa. Jag är den som vårdar, men jag är ändå människa, jag har också känslor och jag kan också må dåligt. Även om jag inte mår dåligt av att vara här, så kan jag må dåligt av hur du bemöter mig.” D11
” … jag bemöter dig med respekt, och då kan du gärna försöka så långt det går att bemöta mig med respekt. Man kan bli arg, man kan säga saker, man kan säga att man är arg på det som man är arg på, men det ska inte gå ut över någon annan, så gör du inte hemma eller i skolan eller vad det än är. Samhället tolererar inte det, samhället fungerar inte så” D12
Informant D ser även ett kränkande utbrott som en möjlighet till utveckling:
”Det kan vara ett sätt att lära dem att hantera sina känslor. Jag säger att nästa gång du blir kränkt, arg eller något sådant, hur ska du göra då? Du kan bli arg men du behöver inte använda sådana kränkande ord.” D13
F hade inte framgång i sitt försök att diskutera med patienten:
”… vi försökte prata med henne, men det gick inte, istället började hon säga: dra ut, dra åt helvete.” F9
Först när C har provat att ignorera negativa kommentarer om invandrare brukar C uttrycka sin åsikt:
”… och om de ändå försätter på den linjen så säger jag det klart och tydligt, detta är inget jag är intresserad av att prata om. Då brukar det aldrig vara några bekymmer”. C4
F använde sig av en sorts medlingsteknik i samtalet med patient:
”Jag sade okej, gör det som vi säger så kommer vi göra precis som du säger. Vill du slippa oss, låt oss ge dig sprutan så lämnar vi dig ifred sen, då lugnade hon ner sig och vi kunde ge sprutan” F10
F och hennes handledare valde i samma situation att inte blanda in för mycket personer:
”… jag såg hur hon skulle sätta igång... det var liksom bättre att ta sig tid att prata med patienten, även om det skulle ta längre tid, istället för att fler personer skulle blandas in.” F22
Vid ett annat tillfälle var F själv med patienten och försökte argumentera för sin sak:
”… hon ville ha hjälp med toaletten faktiskt. Jag försökte ju, för det fanns ingen annan där, det var eftermiddag. Samtidigt försökte jag att prata med henne, förklara att vi har det
jättestressigt, att jag fick hjälpa henne trots att hon inte gillade mig, att annars skulle det dröja innan de andra kunde komma. Men nej, hon blev aggressiv igen och jag blev lite rädd” F29 G försöker att bemöta patientens påhopp med sakliga argument:
”Jag sade nej, jag är inte Arab, jag är kristen. Och jag har lägre lön än andra här på avdelningen” G7
Undvika diskussion med patienten
Även den rakt motsatta strategin, att undvika fortsatt diskussion med patienten efter händelsen, har använts av tre informanter. Informant A har en målande beskrivning av detta:
”Jag tyckte inte det var läge att säga någonting annat, så jag försökte liksom hålla upp ett paraply och låta orden regna.” A5 C använder också i första hand denna strategi:
”När jag hör sådana uttryck om invandrare brukar jag inte gå in i diskussionen så mycket.” C5
”Vi lever i en demokrati, de kan ha sina åsikter, men oftast upplever jag inte det som ett problem om jag inte går in och diskuterar de sakerna.” C19
Informant E vill heller inte ta upp diskussionen med patienten: ”Det finns alltid risker med att man tar upp diskussionen, det
kan påverka den fortsatta omvårdnadsprocessen” E13 Informant G undviker att diskutera med vissa patienter:
”Men det är skillnad på om det är någon som är helt medveten och reagerar på det sättet, det är en annan sak, då tar jag inte upp det med patienten, då tar jag upp det med chefen eller kollegor.” G11
”Men när det är hjälplös gammal man som är förvirrad kan man inte diskutera, det är bara att acceptera, man kan inte ändra honom.” G12
Samtal med kollegor
Tre informanter nämner samtal med kollega som en copingstrategi. Dessa fynd presenterar vi under 4:2, ”Organisationens spontana stöd”.
Individuell mental coping
Tre informanter anger olika mentala förhållningssätt som de försökt använda i syfte att hantera händelsen.
Informant C använder sig av fokusering:
”Jag inriktar mig på det som ska göras, mitt arbete, och hanterar det på det sättet… det får vara deras åsikter så är det bra med den saken, jag ska utföra mitt arbete, göra det som jag ska.” C6
Informant E undviker att tänka på saken:
”Jag försökte att inte tänka på det, tänka mig ur situationen, försökte vara här och nu, försökte att inte tänka på vem som hotar mig.” E4
Att utestänga känslor är också en strategi som informant E har använt sig av:
”… men jag strävar in i det längsta att påminna mig själv om vilken roll jag har och vem jag har framför mig, att ha ett objektivt förhållningssätt till patienten. Om jag låter mina känslor ta över och styra, påverkar det omvårdnaden väldigt negativt, därför försöker jag utestänga drifter och tömma alla känslor” E13
Även utbildning kan ses som en copingstrategi av en informant (G):
”… och det resulterade i att jag började på en handledarkurs och idag känner jag mig tryggare. Vi diskuterar våra problem i olika situationer och jag vet idag att jag gjorde rätt
bedömning.”G21
Ursäkten
Tre informanter beskriver hur en patient som yttrat sig främlingsfientligt återkommit till informanten för att be om ursäkt. Alla tre ser detta som något positivt, att ursäkten varit en bidragande faktor till att händelsen inte blivit en alltför
negativ upplevelse i efterhand:
”Av de 2 fallen kom en person tillbaka och bad om ursäkt, men den andra personen gjorde inte det direkt, men ändå, personen kom tillbaka och sökte hjälp från mig igen två gånger efteråt. Så det betyder att man kanske inte alltid säger dumma saker bara för att man är främlingsfientlig.” D4
”Men ofta när de har lugnat ner sig kommer de tillbaka och ber om ursäkt, och jag tycker det är bra att de är medvetna om
detta.” D9
”… han kom tillbaka efter 12 timmar. Då mådde han jättebra, hade leende på läpparna och ett bra bemötande mot mig, mycket leende på läpparna och en kram ibland och det kändes faktiskt jättebra.” A20
”Ofta kommer de och säger att det inte är du, det är inte det, jag var arg på det här och det gick ut över dig.” D34
”… men ett par dagar senare, när hon hade lugnat ner sig, så kom hon tillbaka till vår avdelning och sökte upp min hand-ledare och bad om ursäkt, det gjorde hon, hon pratade inte med oss efter det, men hon bad om ursäkt ändå, det gick faktiskt bra, då behövde vi inte prata mer med henne.” F11
Sjuksköterskans osäkerhet
En informant uttrycker en känsla av osäkerhet kring vad som är orsaken till patientens kränkande beteende:
Informant A säger:
”… det är stopp, då får man inte komma in, varför vet jag inte. De har inte sagt det med ord, de vill bara inte ha mig därinne. Kanske för att jag är nybörjare, kanske för att jag är
invandrare, jag vet inte.” A26
Samma informant uttrycker osäkerhet kring varför hon blivit ifrågasatt i samband med läkemedelsadministration:
”… när jag delar medicin, jag vet inte om de beter sig likadant mot annan personal eller bara mot mig, de kollar tabletterna om de stämmer eller inte. Det kan jag direkt uppfatta att det beror på att jag är invandrare, att de är osäkra på om jag kan läsa, titta rätt på medicinen eller sådana saker, kanske att jag skulle ha lagt i extra läkemedel... det blir lite speciellt när en
invandrare ger dem en kopp.” A34
Informant A uttrycker också osäkerhet kring vem som är rasist och vem som inte är det:
”Jag föredrar som det var innan, det var mycket bättre när man kunde se om en person var rasist än som nu när man inte ser det. De kan vara i vilken kostym som helst, utan att veta att det finns en jäkla skit bakom och man får direkt en smäll utan att veta varför.” A39
Sjuksköterskan och den professionella yrkesrollen
Samtliga informanter nämner i något sammanhang vikten av att agera som en kompetent och professionell yrkesmänniska. Detta innebär enligt de flesta informanterna att kunna fortsätta ge god omvårdnad även efter det att en patient uppvisat ett främlingsfientligt bemötande.
”Jag ville fortsätta försöka, det är därför man blir
sjuk-sköterska, för att man vill hjälpa människor, även om patienten är främlingsfientlig.” B4
”Jag har lärt mig att inte blanda in patienterna i mina åsikter omkring rasism.” A45
” … och sedan utgår jag från att när jag jobbar som sjuk-sköterska har jag den rollen, jag ska inte se skillnad mellan patienter, varken mellan invandrare eller svenskar, jag har alltid försökt att hålla mig till den rollen.” C7
”Jag tänker väldigt logisk att min uppgift inte handlar om politiska åsikter eller konflikter om invandrare, utan något helt annat, det handlar mer om den situation som patienten befinner sig i, det handlar om omvårdnad.” C10
” … för mig spelar det ingen roll, när jag jobbar en kväll och jag är en ensam syrra här på avdelningen och det händer någonting… Oavsett vem den här personen är gör jag samma sak… oavsett invandrare eller svensk.” A23
Informant C talar vidare om vikten av att sjukvårdspersonal inte favoriserar vissa patienter:
”… man måste utföra sitt arbete, och ska man göra det så ska man inte gå in i den rollen att tycka om vissa patienter och tycka sämre om andra. Detta yrke säger att man inte ska göra skillnad på folk.” C13
Informant F säger sig ha fått en bild av den professionella sjuksköterskan under tiden på högskola:
”Jag tänker hela tiden på det jag lärde mig på högskolan om professionellt arbete. Man vill verkligen vara kompetent, professionell och kunna hantera det.” F13
Informant G ser sitt arbete som en plikt:
”… jag har inget val, jag har jobbet, jag kan vara lite nervös men är aldrig tveksam till att gå till jobbet, jag ska hjälpa honom, det är min plikt.” G14
Organisationens stöd
Enligt informanterna leder det inte alltid till en organisatorisk reaktion när en sjuksköterska utsätts för ett främlingsfientligt bemötande från patient. Detta verkar också vara beroende av om och hur sjuksköterskan själv söker detta stöd. De organisatoriska reaktionerna och stödformerna tycks variera mellan olika arbetsplatser. Utifrån informanternas beskrivningar har vi valt att dela upp denna punkt i tre delar.
Organisationens planerade stöd
Under denna rubrik hanterar vi data som handlar om det organisatoriska stöd som sker utifrån förutbestämda och planerade former, det kan till exempel handla om det med olika frekvens återkommande handledningsmötet.
Handledningsmötet
Två informanter talar om att deras arbetsplats har ett återkommande hand-ledningsmöte där det finns möjlighet att ta upp problematiska situationer och patienter till diskussion:
”På handledningen kommer det en dam från någonstans och vi sitter varje vecka och tar upp en patient som vi har problem med eller som någon personal inte lyckas med. Vi diskuterar om patienten går framåt, bakåt eller inte vill samarbeta med oss. Vi diskuterar också vad vi ska göra åt saken. Var och en får berätta om sin del av patienten och hur han/hon haft det innan.”
A28
Som exempel på vad som är bra med handledningsmöten nämner informant A ökad kunskap om patienten:
” … jag tog upp detta och det kom fram att patienten inte mår bra av att bo i sitt område för att det var alldeles för mycket invandrare där. Han ville flytta därifrån, så det var mycket som låg bakom detta.” A21
”Vissa av våra patienter har varit här på avdelningen flera gånger under flera år och annan personal känner till detta. De vet hur han fungerade innan och det är samma person du vet, inget nytt, därför fick vi på det sättet mer information omkring patienten och vi kunde ändra vårt beteende. Vi kunde diskutera hur vi ska hjälpa patienten på bästa möjliga sätt. Därför är det jättebra med sådana handledningar.” A29
Samma informant (A) anser att frekvensen av dessa handledningsmöten påverkas av arbetsbelastningen på avdelningen:
”Ibland en gång i månaden, ibland är det tätare, jag vet inte, det beror på hur jobbigt vi har det.” A30
G beskriver ett handledningsmöte såhär:
”Ja, men där var ingen som var direkt påverkad av situationen. Det fanns inte så mycket de kunde göra. Den kvinnan som kom för handledning sa att han (patienten) är där han är, han är inte den första och han är inte den sista som säger sådana saker, det gick bra.” G9
Flexibel ansvarsfördelning
Vad gäller flexibel ansvarsfördelning, dvs. att personal kan ersätta varandra vid samarbetsproblem med en patient, uttalar sig flera informanter positivt. Detta kan
innebära att man ”byter” patienter med varandra och en ny sjuksköterska får ta över den patient som uttalat sig på ett kränkande sätt.
”… och vi har en sådan policy på avdelningen att om en patient inte tycker om en personal, då skickar vi någon annan istället, det gör det hela mindre jobbigt faktiskt. Så fort någon annan går utan ansvar tar jag hennes ansvar, det går mycket bättre på det här sättet.” A27
”Ja, då kom ofta en manlig svensk sjuksköterska och tog över”
B2
På andra informanters arbetsplats finns inte denna möjlighet:
”Alltså vi byter inte omvårdnadsansvarig när en konflikt uppstår” D29
”... men jag bad om att byta, alltså inte gå till henne, om jag kunde få en annan patient. De sade nej, så går det inte till, det kan vi inte göra så fort patienten blir lite så. De sa att det här ska fixas, vi ska försöka att komma överens med patienten, ge det ett par dagar.” F35
Organisationens inställning i denna fråga kommunicerades enligt samma informant också till den aktuella patienten:
”… så började min handledare bli bestämd mot patienten faktiskt, alltså mycket bestämd men inte otrevlig. Hon sa du får hjälp från henne (informant F), vill du ha hjälp så det hon som tar hand om dig” F33
Informant G arbetar natt och har därför inte alltid tillgång till flexibel ansvars-fördelning:
”Ja, på helgen är jag ensam här, jag är ensam sjuksköterska, jag har inget val.” G14
Men informant G har ändå en åsikt i frågan:
” … för att han inte ska brusa upp kanske någon annan kan avlösa med hjälp, så att jag slipper gå upp i varv.” G13
Samverkande personalgrupper
Ett återkommande tema i flera informanters beskrivning är vikten av att olika personalgrupper kan samarbeta både efter att en sjuksköterska blivit utsatt för främlingsfientligt bemötande från patient men också på ett förebyggande stadium genom till exempel gemensamt förmedlande av beslut:
”… och sedan pågick dessa kränkningar ett par dagar, om och om igen, så vi fick ta upp det med huvudansvarig sjuksköterska. Efter det så försökte vi att sitta ned, undersköterskan, jag och den huvudansvariga sjuksköterskan tillsammans med patienten.
Så pratade vi om detta och vi anmälde det faktiskt” F34
”… sedan hade jag kontakt med vår huvudsjuksköterska och hon pratade med mig, sa att jag inte skulle ta illa upp för vi har läkare som också är invandrare, ibland blir det dåligt bemötande från patient och personal.” A17
En informant som nattarbetar berättar hur överrapportering möjliggjorde dialog med patienten:
”På morgonen rapporterade vi över som vanligt. I det här fallet berättade jag och en kollega om händelserna under natten. Under dagen pratade huvudansvarig sjuksköterska med patienten, avdelningsföreståndare och läkare. Alla pratade om det här.”E12
En informant beskriver det som en risksituation för kränkande utbrott när en sjuksköterska ska informera patient om ett beslut som en icke närvarande läkare har fattat:
”Det kan vara information som vi måste ge för att läkaren har beslutat detta, något som patienten kanske inte är nöjd med. Och för att patienten inte har mött läkaren så blir det pang bom för den som informerar… patienten har svårt att förstå varför och blir arg.” D30
”… om man vet patientens bakgrund i det läget är det lättare, men ibland vet man inte, alltså om man varit ledigt ett par dagar och sedan kommer tillbaka då kan man inte så mycket om patienten.” D31
Samma informant (D) har också idéer kring hur denna sorts problematik kan lösas:
”Däremot måste jag tänka efter, finns det något annat sätt jag kan förmedla information till den här informationen på? Nästa gång man förmedlar saker kanske den som har tagit beslutet ska vara med. Alltså det är viktigt att patienten får höra det från den som har tagit beslutet. Det är bättre än att vi går in och för-medlar någonting vi kanske inte vet så mycket om. Ibland får vi bara beslutet, då är det svårt för oss att säga det till patienten.”
D31
Även patienten kan göras delaktig enligt samma informant: ”Man kan också fråga patienten, hur skulle du vilja bli
informerad?” D33
Informant F pratade med sin handledare om händelsen och handledaren erbjöd sig att följa med F till patienten nästa gång och lyssna på samtalet. F30
Organisationens spontana stöd
Under denna rubrik hanterar vi data som handlar om det mer direkta och icke förutbestämda stöd som finns för sjuksköterskan att finna i organisationen, det kan till exempel handla om att informantens kollega har agerat stöd som en separat individ.
Samtal med kollegor
Den vanligaste formen av spontant organisatoriskt stöd som informanterna använder sig av är att prata med kollegor:
”Det finns krisgrupp och det finns handledning men vi har aldrig behövt det eftersom vi som jobbar på natten, vi har en fin relation och kan prata om det mesta, titta på händelsen från olika håll. Jag lär mig av detta och kan läka mina sår. Om det har hänt något, som det gjorde i det här fallet, finns det
krisgrupper och handledningar, men jag har aldrig behövt det”
E11
”Ofta finns jättemycket kolleger som backar upp, även om jag kanske inte säger någonting i den stunden, så kanske en kollega kan gå in och säga att det där accepterar vi inte här.” D21
”Jag har inte behövt prata om det specifikt, vi brukar prata kollegor emellan om sådana situationer.” D27
”Nej, vi pratade bara med varandra, jag berättade om händelsen och vi hade inte någon lång diskussion, det var inte så pass allvarligt.” G10
”… jag kan prata med mina kollegor och jag kan prata med min chef, så det är ett jättebra ställe det här, jag kan gå direkt till min chef.” G16
”Jag pratade med min handledare faktiskt, det gjorde jag. Vi satte oss ner och pratade om detta.” F17
Informant B valde olika vid två olika tillfällen:
”Jag pratade med en kollega, den goda kontakten vi hade betydde mycket” B3
”Jag pratade inte med någon även om jag kanske hade behov av det” B9
Direkt personalmöte
En annan spontan reaktion som organisationen enligt informanterna uppvisat är att kalla till ett direkt personalmöte, detta beskrivs av två informanter:
”Det har jag varit med om en gång. Men jag vet inte mer än det, men vi fick direkt handledning av huvudansvarig sjuksköterska som ville att vi skulle prata.” A36
”… är det en extrem händelse har vi har samlats… då kan man prata om vad som har hänt.” D27
”Ja, alltså vi har en grupp här som man kallar för X, som kan sammankallas vid svåra händelser, vi har nästan aldrig haft den gruppen när det hänt någonting viktigt, ibland de kan komma och ibland kan de inte komma eller ibland vill de komma lite senare och då har man inte så mycket behov av det, då har man hunnit prata av sig.” D35
Uteblivet eller negativt organisatoriskt stöd
Under denna rubrik presenterar vi data som handlar om de situationer då
informantens organisation reagerat på ett sätt som uppfattats som negativt eller då det organisatoriska stödet helt har uteblivit. Under denna punkt presenterar vi även data kring hur informanterna uppfattar det gällande värdegrundsklimatet på arbetsplatsen eftersom detta kan ha inverkan på sjuksköterskans vilja och benägenhet att söka stöd i organisationen.
En informant beskriver hur det kan vara när organisationen försökt stödja sjuk-sköterskan men hur effekten inte blivit den önskade. Då händelsen tagits upp på efterföljande handledningsmöte har informanten fått ta emot kritik som enligt informanten själv varit obefogad:
”… att jag har gått in, varför jag har gått så nära, varför jag inte låtit de andra gå in och prata, att jag är nybörjare, att jag ska hålla mig bakom och låta manlig personal vara framme, att de som har haft konflikthantering ska stå framme. I början var det inget som jag planerat att stå framme, jag skulle hämta kaffe och var nära patienten.” A17
” … det var akut möte i köket och alla samlades där när patienten hade gått ner. Vi kom allihopa till köket ungefär tio personer och så vi pratade vi om patienten. Alla pekade på mig, sa att jag hade haft det jobbigt faktiskt, de tyckte att jag har fått för mycket av honom, men jag sade att jag var mer ledsen på personalen, sade att jag förstår patienten, att han mår så dåligt, men jag förstår inte personalen att de beter sig så illa, för jag hade ingenting emot patienten, jag hade mer mot personalen än patienten, om jag ska vara ärlig.” A24
”När jag rapporterade tittade man bort, tittade på kartor och sådant” A47
Samma informant har en liknande upplevelse från en annan arbetsplats:
” … och sedan när vi suttit och pratat med prästen, det var mest
de andra som pratade, till och med en av dem sade: Vad gör du här? Gå till avdelningen. Jag vet inte, jag har inga förklaringar för sådana saker, är det för att jag är sommarvikarie? Får jag inte vara där eller hatade de mig? Har jag inte sett så mycket? Varför ska jag inte vara med? Nästa möte kallade de inte på mig.” A43
Två informanter berättar också om hur det organisatoriska stödet helt uteblivit efter händelsen:
”En dag började han slå på personalen… Men det kom ingen reaktion öppet, så jag fortsatte ha samma problem.” G6
”Det var ingen av mina kollegor som reagerade, men jag tog inte upp det heller.” B9
Informant B har även tankar kring varför organisationens reaktion uteblev:
”Där var en tillfällig nytillsatt avdelningschef, jag kan tänka mig att det funnits mer sådant stöd förut.” B5
Handledaren bör kunna fungera som ett planerat organisatoriskt stöd åt en student som blir kränkt av patient. Men för informant A var så inte fallet under praktik:
”Jag träffade på jättemycket rasism när jag hade praktik, speciellt en handledare, min handledare var en riktig rasist. Till och med patienterna skällde ut henne för att hon slog på min hand när jag gjorde fel.” A9
”… han (patienten) kunde inte använda händerna bara benen och jag försökte hjälpa till litegrann så att han kom snabbare in på rummet och hon (handledaren) sa: Låt honom sitta, du får inte hjälpa honom, sedan tänkte jag: Du kunde ha sagt det på en mer pedagogisk sätt. Patienten sa till min handledare: Vad fan kärring ut med dig.”A10
Organisationens värdegrund
Något som sannolikt påverkar sjuksköterskans vilja och benägenhet att söka organisatoriskt stöd är sjuksköterskans uppfattning om vilka värderingar som finns bland personalen. Flera informanter återkommer under intervju till sin syn på organisationens värdegrund.
A beskriver en situation som uppkom under ett sommarvikariat. En inbrottstjuv, en ung man med invandrarbakgrund, tog sig in på avdelningen och upptäcktes av omgivande personal och patienter. Inbrottstjuven fick då ta emot slag från en patients anhörig och A beskriver arbetsplatsens reaktion på detta sätt:
”En av patientens anhöriga kom ut från sitt rum och smällde till killen direkt på ansiktet, det var så mycket blod på golvet och barn fanns i rummet... Jag märkte först och främst att alla hyllade den pappan som slagit killen, okej han förtjänar det, han får inte komma här och göra sådana saker. Men sedan fick jag allt skitet på mig. Jag var enda invandraren bland personalen den kvällen, jag vet inte vad som egentligen hände där. Det kändes jätte jobbigt, jag ville bara lämna jobbet och gå därifrån. Jag fick skitet, jag fick skitet för honom, för att vi är invandrare och han gjorde det och jag jobbade där.” A41
Informant A anser vidare att det finns främlingsfientlighet på hennes arbetsplats och att den kan ta sig uttryck genom kritik av utfört arbete, skäll, avskedande och ointresse:
”… jag är invandrare, okej, jag kan inte skriva så mycket, det är en annan nackdel med mig, det kan också påverka att de andra tycker att jag inte har beskrivit rätt, ibland vill de veta vad jag har skrivit liksom, och jag får berätta kort om helheten. Det kan hända att de frågar mig mycket om sådana saker, mycket rasism finns där. Ibland pekar de inte på utseende eller kläder men de pekar på att du inte kan skriva rätt, kan hända att dina mediciner har lagts fel, det kan handla om små, små saker och man kan inte dra dem från det här havet av uppgifter.” A38
”Antingen bort från jobbet för att de inte tycker om dig eller något annat. De skäller på vad som helst. De kan hitta på vad som helst, antingen att du inte gör ditt jobb bra, säger gå härifrån eller något annat, mest skäller de inte på större saker, det kan vara små saker men de gör dem större.” A44
”Det kan vara sådana saker som att aldrig säga hej, bara när vi är i grupp, inne på expeditionen säger man hej till gruppen men inte till mig, när jag är ensam på expeditionen sägs ingenting, det är sådana saker.” A47
”… men jag pratar inte om den här avdelningen för att det är jättebra här, vi har X personer med invandrarbakgrund som jobbar här och det känns jätteskönt. Svenskarna som jobbar här älskar jag och det fungerar jättebra, men det finns en del personal här som har sådana tankar. Till och med förra veckan har jag anmält en av dem.” A46
Främlingsfientliga åsikter anses av informanten inte vara knutna till någon särskild nationalitet:
”Vi har rasism här, det har jag sett bland invandrare också…”
A11
”Det har jag sett, oavsett vad du har för nationalitet eller hudfärg har du en grupp som du anser vara lägre än den andra.” A12
Informant F talar om att hennes arbetsplats uppvisat tolerans i samband med främlingsfientliga yttringar från patient:
”… patienten hade fått rätt att säga si och så, patienten hade fått rätt att göra det och det och när patienterna går efter det så blir jag fundersam.” F24
