Malmö högskola
Lärarutbildningen
Natur, miljö, samhälle
Examensarbete
10 poängUndervisning i och om hembygden
Teaching in and about home districts
Karna Mårtensson
Lärarexamen 140 poäng Geografi, miljö och lärande Höstterminen 2006
Examinator: Malin Ideland Handledare: Måns Holmstedt
Sammanfattning
Mitt arbete har kretsat kring begreppet hembygd. Jag har bland annat tittat närmre på hur ämnet hembygdskunskap såg ut då det mellan 1919 och 1955 fanns som fristående skolämne samt vilken relevans ämnet har för dagens skola. Genom en enkätundersökning och
litteraturstudier har jag undersökt på vilket sätt dagens styrdokument betonar studier av och i närmiljön samt på vilket sätt pedagoger i Kävlinge arbetar med detta. Fokus har legat på metod och material.
Trots styrdokumentens tydliga krav på verklighetsnära undervisning visar min undersökning att undervisning i och om närmiljön är tydligt eftersatt i Kävlinges låg- och
mellanstadieskolor. Enligt pedagogerna är detta bland annat ett resultat av penga-, material-, idé- och tidsbrist. En del av mitt arbete har därför handlat om att färdigställa den bifogade idékatalogen Kävlinge i skolan, en användarvänlig tipssamling lämplig att använda inför och under ett eventuellt arbete om och i Kävlinge.
Innehållsförteckning
1. Inledning... 6 1.1 Syfte ... 8 1.2 Problemformulering ... 8 1.3 Begreppsdefinitioner ... 8 2. Bakgrund ... 92.1 Om hembygdsrörelsen och skolämnet hembygdskunskap... 9
2.2 Styrdokumenten ... 10 2.2.1 Kursplaner ... 10 2.2.3 Läroplaner ... 12 2.3 Pedagogiska perspektiv ... 12 3. Metod ... 15 3.1 Urval... 15 3.2 Min enkät... 15 3.3 Tillvägagångssätt... 15 3.4 Reliabilitet ... 16 4. Resultat... 16
4.1 Vilka ämnen passar under rubriken hembygdskunskap? ... 17
4.2 Vilka källor använder pedagogerna när de läser in sig på ämnet? ... 18
4.3 Vilken typ av texter använder eleverna? ... 18
4.4 Vilka andra typer av material används? ... 19
4.5 Vad av följande har någon gång ingått i din hembygdsundervisning? ... 19
4.6 Saknar du något som skulle kunna underlätta din undervisning? ... 20
4.7 Vinster med hembygdsundervisning? ... 20
4.8 Min katalog ... 21
4.8.1 Tips utifrån kursplanen i samhällskunskap ... 22
4.8.2 Tips utifrån kursplanen i Geografi ... 22
4.8.3 Tips utifrån kursplanen i Biologi ... 23
4.8.4 Tips utifrån kursplanen i Bild... 23
4.8.5 Tips utifrån kursplanen i Matematik ... 23
5. Diskussion ... 25
6. Avslutning ... 28
7. Källförteckning... 29
1. Inledning
Redan innan det att jag påbörjade mitt examensarbete var jag angelägen om att dess
slutprodukt skulle bli mer än bara en bunt papper. Jag närde en önskan om att göra något som fick betydelse för fler än mig själv, något användbart. Tanken renodlades under arbetets gång och formen fastställdes då jag genom min enkätundersökning såg hur torftig undervisningen i och om närmiljön var i Kävlinges skolor.
Mellan åren 1919 och 1955 var hembygdskunskap ett fristående skolämne. Enligt den tidens undervisningsplan, UPL 1919 behandlade ämnet hembygdens vägar, byggnader, åkrar, sägner m.m.(Nordlund, 1982) Idag finns det visserligen inget renodlat skolämne som heter just hembygdskunskap men det betyder inte att ämnesinnehållet inte bör behandlas. Då hembygdskunskapen 1955, togs bort som självständigt ämne inlemmades nämligen stora delar av dess innehåll i övriga kursplaner, främst i de samhällsorienterande ämnena geografi, historia och samhällskunskap. Ämnesinnehållet finns med andra ord kvar, dock under annan beteckning. Idag heter det inte hembygdskunskap. Det talas istället om studier i och om närmiljön.
Vilken beteckning man än väljer att använda visar min undersökning att ämnet blir
styvmoderligt behandlat. Kävlingelärarna själva förklarar det hela med tid- och materialbrist. Personligen anser jag att det är en alldeles för ytlig motivering. Jag har genom mitt arbete sett att det knappast råder brist på material, snarare tvärtom. Och det där med tid är som bekant en fråga om prioritering.
Så istället för att ta lärarna på orden har jag valt att tolka deras svar som ett uttryck för att det råder kunskaps- och idébrist. Enkätsvaren tyder t ex på bristande kunskap när det gäller vilka resurser som faktiskt finns samt var man kan söka information om dessa (se kap. 4). Jag tycker mig också kunna se en antydan till idébrist. En del av mitt arbete har därför handlat om att sammanställa en överskådlig förteckning över en del av de resurser som finns att tillgå i Kävlinge samt tips på hur dessa kan användas i undervisningen. Resultatet, idékatalogen
1.1 Syfte
Syftet med denna rapport är att belysa ämnet hembygdskunskap samt att undersöka hur pedagoger som undervisar i skolår 0-6 i Kävlinge arbetar med och om närmiljön. Material- och metodfrågor har legat i fokus. Syftet har också varit att tillverka en överskådlig och användarvänlig tipskatalog samt en materialförteckning över de resurser som finns att tillgå inför och under ett skolarbete om Kävlingeelevernas hembygd.
1.2 Problemformuleringar
Vad sade styrdokumenten om skolämnet hembygdskunskap då det begav sig (1919-1955) Vilken relevans har ämnet för dagens skola? Vilka lokala resurser (personer, byggnader, skönlitteratur, film osv.) finns det att använda sig av inför och under ett skolarbete om Kävlinge? På vilket sätt kan dessa resurser användas i undervisningen?
1.3 Begreppsdefinitioner
I Nationalencyklopedin förklaras begreppet hembygdskunskap enligt följande;
”ämne i folkskola och grundskola med uppgift att ge eleverna omgivningsorientering om ting och förhållanden med inriktning på deras intressen under de första skolåren.
Undervisningen, som har sin utgångspunkt i elevernas upplevelser, iakttagelser och frågor, vill vidga elevernas föreställningar om hur människor lever tillsammans och om samspelet i naturen”. (Nationalencyklopedin, band 8, 1992)
Det är i denna form, som ämnet fortsättningsvis behandlas i detta arbete. Jag har även, på en del ställen i texten, valt att likställa begreppet hembygdskunskap med ”studier av och i närmiljön” eftersom just närmiljö och närområde är begrepp som används i dagens styrdokument.
2. Bakgrund
I det här kapitlet kommer jag att lyfta fram resonemang som kan kopplas till studier av hembygden bland annat hembygdskunskapsämnets historia. Jag kommer också att lyfta ett antal olika pedagogiska perspektiv.
2. 1 Om hembygdsrörelsen och skolämnet hembygdskunskap
Det var mycket tack vare Karl-Erik Forslunds bok Storgården som hembygdsvård och hembygdsforskning ”kom på modet” under 1900-talets första år. Forslund ogillade de
revolutionerande förändringar som genomsyrade hans samtid och uppmuntrade människor att ”bekämpa och motverka industrialismens avigsidor genom att leta sig tillbaka i tiden och ta tillvara gamla erfarenheter” (Hagman och Holmlund, 1994 s.8). Men det fanns även andra betydelsefulla faktorer, unionsupplösningen mellan Sverige och Norge t ex. Den nya
ordningen medförde bland annat nynationalistiska tankegångar och ett uppdämt behov av att revidera folkets historia.
Samtidigt som hembygdsrörelsen tog sina allra första stapplande steg inspirerade tidsandan även till bildandet av Naturskyddsföreningen, en annan rörelse med stor betydelse för bevarandet av kulturlandskapet, Tillsammans med Naturskyddsföreningen kom
hembygdsrörelsen att under hela 1900-talet utgöra en enad försvarslinje då det handlade om att bevara ”det genuint svenska” (Hagman & Holmlund, 1994).
De första hembygdsföreningarna bildades i Dalarna men snart spred sig fenomenet också till andra delar av landet. Hembygdsföreningarna tillskrevs den kulturvårdande uppgiften att ”ta
tillvara bygdens minnen” samt det pedagogiska uppdraget att ”öka medborgarnas kunskaper om hembygdens natur, kultur, arbetsliv och fritidsmöjligheter”(Hagman & Holmlund, 1994).
Den senare uppgiften hade dock ingen koppling till skolan, åtminstone inte till en början då varken geografi eller samhällskunskap fanns som skolämne. Historieämnet hade visserligen nyligen införts i den svenska skolan men vid den tiden handlade det mest om att drilla eleverna i konungalängder och krigshistoria. Detta förändrades dock med 1919 års skolplan då hembygdskunskap infördes som ett eget skolämne, ett ämne som enligt
undervisningsplanen skulle handla om studier av hembygdens vägar, byggnader, åkrar, sägner m.m. (Nordlund, 1931). Några tydligare anvisningar än dessa har dock varit svåra att hitta. Drygt 30 år senare, 1955, miste hembygdskunskapen sin plats som eget skolämne. Vissa delar av ämnesinnehållet inlemmades med skolämnena historia och geografi medan
andra helt försjönk i glömska. Men trots att den fristående skoldisciplinen hembygdskunskap alltså togs bort 1955 fortsattes det att produceras läromedel i ämnet. Serien Min hembygd från 1978 är ett exempel. I den behandlas bland annat stjärnhimlen, bondgården, familjen och släkten, tid och väderlek, årstiderna, bank- och postväsendet samt trafik. Och trots att
böckerna alltså snart är 30 år gamla råkar jag veta de på vissa skolor används än idag. På andra håll, t ex i Älvdalen strävar man efter att modernisera ämnet. Enligt Dalarnas tidning har ortens kommunfullmäktige beslutat återinföra hembygdskunskapen på schemat vilket i sin tur genererat krav på nya läromedel varav ett redan börjat skrivas (Rehnström, 2006).
2.2 Styrdokumenten
2.2.1 Kursplaner
Trots att det var länge sedan hembygdskunskap var ett fristående skolämne finns det tydliga spår av ämnet även i dagens styrdokument. Det exakta ordet hembygd lyser visserligen med sin frånvaro och kan enligt mina efterforskningar endast hittas i kursplanen för historia som betonar vikten av att eleverna känner till ”hembygdens historia och hur denna har format
kulturen” (Utbildningsdepartementet, 2000). I övriga kursplaner används begreppen
närmiljö, närsamhälle och närområde betydligt oftare. I kursplanen för Geografi betonas t ex vikten av att eleven ”känner till händelser och förhållanden som format och formar
närsamhället” samt får möjlighet att ”genom egna iakttagelser och mätningar förstå innebörden av begreppen väder, klimat och årstider” (Utbildningsdepartementet, 2000).
Vidare i samma kursplan understryks det viktiga i att eleven får möjlighet att ”lära känna sin
värld” samt ”inser det starka beroendeförhållande som råder mellan människa och miljö”.
Kursplanen i Geografi betonar även att eleven ska kunna ”beskriva hur människor förr och
nu lever och arbetar i olika miljöer”.
Skolan har m a o i uppdrag att hjälpa eleven att se sin omgivning och förstå varför saker och ting ser ut som de gör idag och vilka möjligheter som finns inför morgondagen. Det hela sammanfattas väl i den övergripande kursplanetexten för de samhällsorienterande ämnena.
”Kunskaperna inom det samhällsorienterande området ger eleven möjlighet att se
omgivningen i relation till sig själv och att förstå sig själv i relation till omgivningen, dvs. hur individen formar sin värld och formas av världen. Kunskaperna skall ge en grund för att delta, ta ansvar och agera som medborgare i ett demokratiskt samhälle och för att medverka till en hållbar samhällsutveckling” (Utbildningsdepartementet, 2000).
2.2.2 Läroplanen
I strävansmålen för den svenska skolan står det att ”skolan skall sträva efter att varje elev
inhämtar tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att få en inblick i närsamhället och dess arbets-, förenings-, och kulturliv” (kap 2.6, Lpo 94). Vidare säger Lpo 94 att alla som arbetar
i skolan har ett ansvar för att utveckla kontakter med kultur- arbetsliv, föreningsliv samt andra verksamheter utanför skolan. Det räcker således inte med att läsa om samhället, lärarkåren har en skyldighet att låta eleverna göra konkreta erfarenheter av detsamma.
2.3 Pedagogiska perspektiv
Utvecklingspsykologen Jean Piaget (1896-1980) har haft stor betydelse för dagens skola. Spår av hans tankar syns bland annat i Lpo 94. Piaget ansåg att all undervisning bör utgå från eleverna, att det är deras intressen och erfarenheter, som ska ligga till grund för det som görs i skolan. Den amerikanske filosofen John Dewey (1859-1952) var inne på samma spår. Dewey ansåg undervisning så långt det är möjligt bör utgå från elevernas verklighetsbild och bygga vidare på deras nyfikenhet och deras egna frågor (Egidius, 2002, s. 63). Läroplanens
formuleringar ”läraren skall utgå från varje enskild individs /…/erfarenheter” och skolan skall upprätthålla ”ett aktivt samspel /…/ med det omgivande samhället” visar tydliga spår av såväl Piaget som Deweys tankegångar.
Barn är naturligt nyfikna på världen omkring sig och den direkta upplevelsen kan ofta motivera barn på ett sätt som teoretiska resonemang inte kan. Såväl Dewey som Piaget förespråkade en elevaktiv skola där barnen i stället för att läsa om hur världen fungerar
undersöker den genom egna observationer och experiment (enl. Egidius, 1999). Dewey t ex
förordade praktiska övningar (learning-by-doing) och menade skolan måste ge en så verklig bild av samhället för att anpassa eleverna till världen utanför skolan. Just
verklighetsanknytningen och förberedelsen för livet självt var ett viktigt inslag i Deweys bild av en föredömlig skola. Han hade säkert varit nöjd med den svenska skollagen från vilken följande citat är hämtade; ”skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos
eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på”, ”främja elevens utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar” samt ” förbereda dem för att leva och verka i samhället.”
I metodikboken Utgå från verkligheten betonar Lena Holmberg vikten av att elever har en personlig plattform för sitt utforskande av omvärlden och menar bl a att barn måste få möjlighet att relatera lärostoff till sig själv. ”Utifrån det praktiska och konkreta mötet kan
barnen ställa frågor om sådant som inte är direkt upplevbart. Från nuet kan funderingar till historien och fantasier om framtiden löpa. Från det nära kan, det upplevbara kan
funderingar och frågor om det mer fjärran födas” (Holmberg, s 8). Även Piaget betonade
vikten av konkretisering. Enligt honom mognar nämligen det abstrakta tänkandet först i puberteten (enl. Egidius, 1999). Vidare ansåg Piaget att utveckling av det mänskliga förståndet sker genom en växelvis anpassning, en utvecklingsgång där människan anpassar sina nya intryck till det nät av kunskap och erfarenheter hon redan tillgodogjort sig.
Omvandlat till propaganda för undervisning i och om elevernas närmiljö skulle det hela kunna låta såhär. Barn som vistas utanför skolans fyra väggar kommer i kontakt med
samhället d.v.s. verkligheten. Och genom att så småningom placera in sig själv, sin skola och sin hembygd i ett större sammanhang får barnet hjälp att organisera sin omvärld och att förstå sin relation till den. Och efterhand kan barnen även tränas i att ta del av andras upplevelser och erfarenheter och jämföra dessa med sina egna, värdera och omvärdera. Utan egna upplevelser och erfarenheter låter detta sig svårligen göras!
I sammanhanget kan det passa bra att nämna Lev Vygotskijs teori om sociokulturellt lärande. Enligt Vygotskij är det nämligen den omgivande miljön som bestämmer hur en individs tänkande utvecklas. Han menade t ex att inlärning sker då vi tolkar de intryck och upplevelser vi har av verkligheten. Inlärning är med andra ord något som visserligen pågår inom oss själva men som kräver stimuli utifrån. Vidare menade Vygotskij att kommunikation och samspel med andra är avgörande för människans mentala utveckling. Piaget gick på samma linje och menade att kommunikationen mellan eleverna är extra viktig eftersom de befinner sig på jämlik nivå och använder samma slags uttryck och begrepp. Det är därför mycket troligt att det är tack vare Vygotskij och Piaget som vi i Lpo 94 hittar formuleringen ”Eleven skall lära sig att arbeta både självständigt och tillsammans med andra” (Lpo 94, s 9).
Vygotksijs tankar överensstämmer som synes många gånger med Piagets. Båda kan ses som förespråkare av ämnesövergripande undervisning. Vygotskij t ex menade ”allt lärande är
beroende på dess kontext eller dess sammanhang” (enl. Stenqvist, 2005) och den svenska
skolan har tagit intryck. I Lpo 94 finns flera formuleringar som förespråkar
undervisning som bedrivs på det sättet leder till att eleverna tillgodogör sig såväl bredare som mer långvariga kunskaper (Selander, årtal och Hinton, årtal s 8). Mellanstadieläraren och lärarutbildaren Jan Nilsson är en stor förespråkare av ämnesövergripande undervisning. I
Tematisk undervisning talar om undervisning i funktionella sammanhang och berättar om hur
han fick betydligt bättre resultat då han i sin egen undervisning bröt ner ämnesbarriärerna och istället satsade på ämnesintegration.
Den Nationella utvärderingen av grundskolan (NU03) som gjordes 2003 visar att minst var femte elev visar bristande intresse för skolans SO-undervisning! Var femte elev! NU 03 presenterar visserligen inga svar på varför det ser ut som det gör men var och en med en gnutta insikt i skolan håller säkert med om att SO-undervisningen ofta är alltför teoretisk. Egentligen är det konstigt. SO handlar om livet självt och få ämnen låter sig konkretiseras och verklighetsanpassas lika lätt som just historia, geografi och samhällskunskap. Sagda ämnen lämpar sig bevisligen även bra för integrering, både med varandra och med övriga skoldiscipliner. Trots det sitter många elever och läser om livet i en bok!
Redan 1978 uppmanade Christer Karlegärd sina kollegor till skärpning! I boken När mormor
blev historielärare menade han att ”historieämnet måste bryta sig loss från lärobok och arbetshäfte, från klassrumsundervisning och envägskommunikation” (1978, s 5). Allt för få
har följt hans uppmaning. Lena Molin gör ett nytt försök i boken Rum, frirum och moral i vilken hon lyfter fram det pedagogiska ”frirum” som finns inbyggt i dagens läroplan(Molin, 2005). Molin betonar att läroplanen inte på något sätt reglerar undervisningen till ett
klassrum, utan snarare tvärtom innehåller uppmaningar om att söka kunskap på annat håll. Det är med andra ord fritt fram att flytta undervisningen utanför skolans väggar.
Utomhuspedagogik kräver dock en del av läraren. Ann du Rietz (2002) påpekar i arbetet ”Utomhuspedagogik” att många lärare inte anser sig klara av utomhuslektioner. En del drar sig t ex för att ge sig ut på obeprövad mark och andra menar att utomhusundervisning lätt blir omständlig och besvärlig. Men den som bedriver undervisning i den svenska skolan är de facto skyldig att glänta på klassrumsdörren. Kunskap handlar om så mycket mer än fakta. Våra elever behöver konkreta upplevelser att bearbeta. Och det är vår att se till att de får dem!
Det finns ett flertal olika vetenskapliga metoder att använda sig av då man ska samla in underlagsmaterial för en undersökning. Enligt Johansson och Svedner (2004) är intervju, enkät, observation och textundersökning de vanligaste när det gäller just examensarbeten. I mitt arbete har jag använt enkätmetoden eftersom den är effektiv då man är ute efter snabb men ytlig information.
3.2 Urval
Eftersom mitt arbete handlar om hur pedagoger som är anställda på Kävlinges tre låg-och mellanstadieskolor undervisar om hembygden var det just dessa som valdes ut att svara på min enkät. Trots att de egentligen är många fler slutade antalet svaranden på ynka 32 stycken. Den största anledningen till detta var den tidsbrist som såväl jag själv som pedagogerna befann oss i (Enkäterna genomfördes strax innan jul).
3.3 Min enkät
Syftet med enkäten som riktade sig till pedagoger som arbetar på Kävlinges tre låg- och mellanstadieskolor var att ta reda på om, i vilken omfattning, varför och på vilket sätt pedagoger i Kävlinge arbetar med undervisning i och om elevernas hembygd, samt på vilka eventuella problem de stött på i det arbetet. Frågorna behandlade därför bl.a. de enskilda pedagogernas syn på ämnet hembygdskunskap, deras metod- och materialval samt vilka problem och brister de upplevt i samband med sin hembygdsundervisning. Enkäten innehöll både frågor med fasta svarsalternativ och frågor där den svarande fick replikera helt fritt. (se bilaga 1)
3.4 Tillvägagångssätt
På två av de tre skolorna, skola A och skola B, delade jag ut enkäterna på arbetsplatsmöten. På den tredje skolan, C gavs inget sådant tillfälle. Där delade jag istället ut enkäter till de lärare jag lyckades få tag i under en rast.
På skola A var personalstyrkan kraftigt decimerad då jag var på besök och jag funderade ett tag på att göra ytterligare ett nytt besök lite senare samma vecka. Jag bestämde mig dock, på grund av den begränsade tiden, för att hålla till godo med de svar som jag trots allt fick från nämnda skola.
På skola B hade endast ett av arbetslagen tid att svara då jag var på besök vilket föranledde att jag lämnade ett antal enkäter hos skolans rektor som lovade att dela ut dem vid ett senare tillfälle. Så gjordes också men då jag hämtade dem någon dag senare var tyvärr endast ett fåtal av dem (4st) ifyllda.
Metod för utformningen av tipskatalogen beskrivs under 4.8
3.5 Reliabilitet
Det är ett begränsat antal pedagoger som svarat på mina frågor. Jag vill därför påtala att mitt resultat är långt ifrån allmängiltigt. Jag vill också betona att den resursförteckning som medföljer arbetet varken är allomfattande eller slutgiltig.
4. Resultat
I kapitel 2.2 redovisade jag för hur studier i och om närmiljön på olika sätt betonas i den svenska skolans styrdokument samt för hur väl ämnesdidaktiken och metodiken
överensstämmer med de pedagogiska strömningar som genomsyrar skolans verksamhet. Nedan redovisas resultatet från den enkätundersökning som ingått i mitt arbete.
Enkätundersökningen behandlade som sagt 32 Kävlingepedagogers sätt att undervisa i och om elevernas hembygd.
Undersökningen visar att det finns en del pedagoger som undervisar just i och om närmiljön. Få verkar dock göra det utifrån ett speciellt syfte. Elevernas eventuella insikter om närmiljön ter sig snarare som ett resultat av slumpmässiga faktorer. Samtal kring enkätsvaren har gjort mig varse att en del pedagoger ibland haft tur och trots att de gått in i ett arbete med helt andra intentioner upptäckt att det på sätt och vis även medfört insikter om närmiljön. Det kan t ex bero på ett samtal om en upphittad blomma plockad på vägen till biblioteket eller kanske på att en elev blivit tvingad att spendera helgen med att tömma hemmets källare på vatten från en översvämning. Med ett par undantag är den hembygdsundervisning som beskrivs i enkäterna mycket traditionell ( besök på kommunhuset, i kyrkan på bondgården o dylikt) och som sagt inte speciellt medveten. När det gäller metod och material anser flertalet pedagoger att det råder stor brist på textmaterial samt att skolan har för lite tid och pengar för att
I kapitel 4.1 - 4.6 redovisas resultatet från 6 av de 13 enkätfrågorna. Anledningen till att jag inte tagit med dem alla är att det i några av dem inte framkom några för läsaren intressanta resultat.
Av de 32 personer som svarat på enkäten uppgav endast 26 stycken att de undervisar i hembygdskunskap. De åtta enkäter som fyllts i av personer som inte undervisar i det aktuella ämnet har därför lagts åt sidan då frågorna som behandlar metod- och materialval bearbetats. Enkäten var nämligen uppbyggd på ett sätt som gjorde att den som inte undervisade i ämnet ej heller behövde svara på frågor som behandlade just metod- och materialval. (Se bil 1) Enkätsvaren hade kanske sett annorlunda ut om enkäten utformats annorlunda eller om frågorna formulerats på annat sätt t ex och om jag istället för att använda begreppet
hembygdskunskap istället skrivit studier i och om närmiljön eller närsamhället. Men så blev som sagt inte fallet. Detta innebär att jag i 4.1 redogör för samtliga av de 32 besvarade enkäterna medan jag i styckena 4.2-4.6 endast behandlar 26 av dessa.
4.1 Vilka ämnen passar in under rubriken hembygdskunskap?
Kommentar: Samtidigt som jag ville veta vad de olika pedagogerna vägde in i begreppet
hembygdskunskap var frågans placering ett sätt att göra den enskilde läsaren uppmärksam på sin egen definition av ämnet. Listan sammanställdes utifrån ämnen tagna ur
undervisningsmaterialet Min hembygd (Casserberg och Wikström, 1972) samt från nutida kurs- och läroplaner. Den svarande fick kryssa för ett valfritt antal ämnen vilket bland annat resulterade i att fyra personer kryssade för samtliga alternativ.
4.2 Vilka källor använder pedagogerna för att läsa in sig på ämnet?
Kommentar: Den svarande fick sätta ut ett fritt antal kryss. En del pedagoger fyllde i rutan
för ”annat” och uppgav att de hade använt Internet vilket har orsakat mig en del problem. Min enkät var nämligen utformad på ett sätt som inte visade exakt vilken typ av Internet-information de syftade på och jag misstänker att några av dem som svarat på det sättet egentligen tagit del av kommunens digitala informationsmaterial på www.kavlinge.se. Och om så är fallet borde det egentligen finnas fler kryss i rutan ”Kommunens
informationsmaterial” än vad det faktiskt gör. Trots det missödet kan man utläsa att många pedagoger väljer de kortfattade och tillrättalagda informations- och turistskrivelserna och att endast ett fåtal av de tillfrågade söker fördjupad kunskap t ex i bibliotekets lokalsamling, kommunens arkiv eller bland ämneskunnigt fackfolk.
4.3 Vilken typ av textmaterial använder eleverna?
Kommentar: Den svarande fick sätt ett fritt antal kryss och även den här står
turistbroschyrer och informationsmaterial högt i kurs. 12 personer har uppgett att de har använt sig av läroböcker vilket dock inte betyder att dessa nödvändigtvis behandlat just Kävlingebygden. Någon sådan bok har jag nämligen, trots omfattande efterforskningar, inte lyckats finna. Lägg också märke till det relativt stora antal som uppgett att de skriver eget elevmaterial.
4.4 Vilka andra typer av material används?
Kommentar: Många har använt Internet men få uppger på vilket sätt. Sju personer har visat
film, ingen uppger dock exakt vilken. Mina efterforskningar visar att det endast gjorts tre filmer som handlar om just Kävlinge varav en av dem enbart behandlar den tågurspårning som inträffade på orten 1996. Det är alltså troligtvis någon av de andra två filmerna som använts. Mycket få har uppgett att de använder sig av arkivets skolväska. (En resväska som av kommunarkivets personal packats med dokument, arbetsuppgifter och handledning och som är tänkt att användas just i historie- och hembygdsundervisning i mellanstadiet.)
4.5 Vad av följande har någon gång ingått i din hembygdsundervisning?
Kommentar: Studiebesök är populära. Av de förtydligande svaren framgår att dessa oftast
går till kyrkan, kommunhuset, biblioteket och hembygdsgården. När det gäller
stadsvandringarna handlar det oftast om transportsträckor mellan barnens olika adresser. Flera lärare uppger att de brukar se sig om när de är ute för att fotografera barnen utanför deras hem.
Alternativet ”satellit” vållande en del huvudbry och vid ett tillfälle tvingades jag förtydliga att jag hade Googleearth i baktanke då jag skrev frågan. På http://earth.google.com kan man nämligen tack vare en satellit se jorden ur rymdperspektiv. Men det är inte allt. Den som
uppger en speciell plats kan därefter, musklick efter musklick, zooma sig allt närmre den aktuella platsen och de facto komma så nära att det går att urskilja både hus och bilar!
4.6 Saknar du något som skulle kunna underlätta din undervisning?
Kommentar: På grund av en onödig miss i utformningen av enkäten har endast de
pedagoger som uppgett att de undervisar i hembygdskunskap svarat på denna fråga. Det skulle förstås blivit mer intressant om också övriga hade svarat. Men gjort är gjort och bland de 57, 7 % som uppger att de saknar en del komponenter som skulle underlätta deras arbete återfanns följande förtydliganden:
”mer material är aldrig fel, lite nyare dito också” ”skönlitteratursamling”
”mer tips, idéer”
”en bok om Kävlinge kommun”
”lättare, moderna texter om kommunen + fina bilder ”en färdig hembygdsväska att låna”
”historia” ”film”
”Pengar till utflykter och studiebesök” ”färdig väska om Kävlinge”
4.7 Vinster med undervisning i hembygdskunskap?
En av enkätfrågorna handlade om vilka vinster pedagogerna anser att det finns med hembygdsundervisning och nedan följer ett urval av de sammanlagt 32 svar som frågan genererade.
”Det är viktigt att ”förankra” barnen i sin hembygd för att de ska förstå omvärlden i ett större sammanhang. Allt börjar i individen”
Eleven ”känner större samhörighet, förståelse för hur Kävlinge blivit vad det blivit, hur ett samhälle byggs upp och fungerar.”
”Vinsten av att utgå från sig själv, ursprung mm.blir att det blir lättare att ta till sig andra hembygder, kulturer”
”Det är bra att känna till sin närmiljö, sina rötter. Ger stabilitet och trygghet” ”Barnen tycker om att arbeta med sitt ”JAG”
”Större självkänsla, bättre identitet som svensk, som en följd därav trygghet i kontakt med andra kulturer, större acceptans”
”Lära känna sin by, mer rädd om den”
”För att förstå det stora hela måste man börja i det lilla” ”Känslan av sammanhang”
”Känna sina rötter”
”För att kunna förstå större sammanhang senare”
4.8 Min katalog
Den svenska skolans styrdokument är fulla av formuleringar som manar oss pedagoger till att låta våra elever söka kunskap utanför skolans väggar, i det omedelbara närområdet och i det omgivande samhället (se kap X). Trots det visar min undersökning att detta inte görs i speciellt stor utsträckning, åtminstone inte i Kävlinges skolor. En stor del av mitt arbete har därför handlat om bidra med ett antal tankar om hur sådan undervisning kan se ut. Den bifogade tipskatalogen Kävlinge i skolan är ett blygsamt försök att möta de önskemål om tips och idéer som vädrats i min enkätundersökning. Katalogen har som sagt tydligt fokus på just Kävlinge. Allt material som behandlas finns inom kommunens gränser, det mesta centrerat just till centralorten. För den med friska ben handlar det om gratis läromedel vilket det enligt min enkät råder stor brist på. Samtidigt är katalogen ett försök att minska den tidsbrist som synliggjorts i min enkät. Katalogen innehåller mängder av exakta och tidsbesparande materialhänvisningar.
Bakom katalogen ligger många timmars arbete med att läsa, värdera och välja bland texter och bilder, bland annat ur Kävlinge biblioteks lokalsamling. Jag har även sökt idéer och uppslag i diverse didaktik- och metodikböcker samt i läroböcker för grundskolans olika stadier. Två tips kommer från lärare som svarat på mina enkätfrågor och därefter godkänt publicering av sina idéer. Jag har förstås även själv bidragit med en mängd egna uppslag. Min tanke är att katalogen ska kunna fungera både som inspiration och som uppslagsverk och min förhoppning är att den i framtiden resulterar i många härliga undervisningstillfällen. I
utformandet av katalogen har det varit viktigt att följa de anvisningar som finns angivna i den svenska skolans styrdokument. Jag har bland annat försökt ämnesintegrera en hel del. Det har
även varit viktigt att utforma tipsen med ett stort inslag av praktiska moment. Men observera också att jag för den delen inte valt bort de teoretiska bitarna. Dessa fungerar enligt mitt sätt att se på saken, bäst tillsammans.
För att återknyta till hur styrdokumenten har fungerat som utgångspunkt för de olika tipsens utformning redovisar jag nedan hur jag har gått tillväga. För enkelhetens skull (och med hänsyn till läsaren) behandlar jag dock endast ett fåtal av katalogens många tips. Tanken framgår nog tillräckligt tydligt ändå.
4.8.1 Tips utifrån Kursplanen i Samhällskunskap
I slutet av det femte skolåret”… skall eleven kunna läsa, skriva och formulera sig om
samhället utifrån olika källor.”
I lektionstipset Kävlinge förr och nu har jag tagit fasta på detta. Personligen anser jag att det också är av stor vikt att de källor som barnen använder är autentiska. Tillrättalagda
skolböcker har visserligen många fördelar men man ska akta sig för att undervärdera den intresserade elevens förmåga att finna kunskap också i lite svårare material. Med rätt handledning kan de flesta elever nå nya insikter också genom tidningsartiklar, konst, gamla ritningar och kyrkoböcker. Kävlinge förr och nu handlar därför om att studera äldre
fotografier. Dessa är tänkta att stimulera det egna tänkandet framför allt eftersom de helt saknar förklarande bildtexter. Med hjälp av en duktig pedagog kan ett sådant arbete nå oanade höjder. Det hela handlar förstås inte om att enbart titta på fotografier utan att göra detta i ett speciellt syfte. Och det är där pedagogen kommer in i bilden. Det är dennes uppgift att mana eleverna till eftertanke och göra dem uppmärksamma på det undervisningen ska behandla. Arbetet kan med fördel genomföras gruppvis eftersom eleverna på så sätt hjälps åt att ”se” bilden men även samtalar om motivet samt de eventuella frågor det väcker. På så sätt kommer även Vygotskijs tankar om sociokulturellt lärande in i bilden (se 2.3)
4.8.2 Tips utifrån Kursplanen i Geografi
Redan nämnda citat ur kursplanen för Samhällskunskap, dvs. det om vikten av att använda olika källor, har legat till grund också för utformningen av tipset Namnjakt. Men inte enbart. Tipset bygger även på formuleringen ”… eleven skall förstå vad en karta är och hur den kan
Men det där med kartor är klurigt. Många barn har svårt att förstå den skalenliga modellen av verkligheten inte bara för att den är så liten utanför att den också är platt, innehåller konstiga tecken och ibland helt oförklarliga färger (läs röda vägar!) Det är därför av största vikt att våra elever ges rika möjligheter att använda kartor. I många olika sammanhang. För hur det än är så säger en karta mycket om ett samhälle. I lektionstipset Namnjakt har jag tagit fasta på det. Här uppmuntras eleverna att reda ut varför vägar och områden i Kävlinge heter som de gör. Uppgiften går bland annat ut på att studera kartor och vägskyltar men också på att samtala med äldre kommuninvånare samt studera tidningsartiklar och litteratur i ämnet. Genom att använda kartan som en uppslagsbok över vägnamn får eleverna tillfälle att bekanta sig med kartan. Det krävs dock ingen större inblick i kartans övriga funktioner vilket göra uppgiften lämplig även för kartnoviser. Men hur man än vänder och vrider på det så är alla gånger man tittar på kartan ett sätt att bekanta sig med den.
I lektionstipset Kävlingeväder finns det spår av en annan formulering i kursplanen för Geografi nämligen den som säger att eleven i slutet av det femte skolåret ska ”genom egna
iakttagelser och mätningar förstå innebörden av begreppen väder, klimat och årstider…”
I Kävlingeväder uppmuntras nämligen eleverna att välja ut en referensplats och utifrån denna göra temperatur- och väderiakttagelser. Då eleverna själva upplever och görs uppmärksamma på olika tecken på naturens olika faser ställer de troligtvis också frågor om bakgrunden till dessa. Med andra ord blir det deras erfarenheter och genuina frågor som bildar underlag till det fortsatta arbetet, t ex om årstidväxlingar eller väder. I lektionstipset ges det även förslag på att ta det hela ett steg längre t ex genom att låta eleverna kontakta barn på andra platser för att med dem jämföra sina upplevelser och mätningsresultat. På så sätt tvingas de sätta ord på såväl sina upplevelser som kunskaper. Med genomtänkta val av kamratskolor kan ett sådant arbete också leda till nya och ytterligare fördjupade kunskaper.
4.8.3 Tips utifrån Kursplanen i Biologi
I slutet av det femte skolåret ska eleven” känna igen och namnge några vanligt
förekommande växter, djur och andra organismer i närmiljön” samt ”ha inblick i
genomförandet av laborationer samt av återkommande observationer i fält i sin närmiljö”.
Barn är naturligt nyfikna på världen omkring sig och den direkta upplevelsen kan ofta motivera barn på ett sätt som teoretiska resonemang inte kan. Såväl Dewey som Piaget förespråkade en elevaktiv skola där barnen i stället för att läsa om hur världen fungerar
undersöker den genom egna observationer och experiment (enl. Egidius, 1999). Tipset Flora
och fauna innehåller konkreta tips på hur upplevelser av närmiljön kan ge upphov till genuina
frågor och möjligheter att undersöka den verklighet undervisningen behandlar.
4.8.4 Tips utifrån Kursplanen i Bild
Bildspråket är ytterligare en väg till kunskap och personlig utveckling. Genom bildarbete kan erfarenheter synliggöras och ny kunskap produceras. I kursplanetexten för bildämnet betonas vikten av att eleven ”utvecklar förmåga att kommunicera med hjälp av egna och andras
bilder”. I målen för bildämnet finns även formuleringar som menar att eleven i slutet av
årskurs fem bör ”ha grundläggande förmåga att granska och tolka bilder och former” samt
”känna till några bildkonstnärer och deras verk”. Detta har jag tagit fasta på bland annat i
utformandet av tipset Konstiga Kävlinge. I det lektionsförslaget läggs det nämligen stor vikt vid elevernas förmåga att tolka bilder. Detta är något man hela tiden måste träna sig i. Genom att inte bara se konsten i närmiljön utan också fundera på vad den föreställer, varför den ser ut som den gör och varför konstnären valt att utforma den i just det materialet tvingas barnen stanna upp. Konst är inte konstnärens ensak, betraktaren har också en funktion. Det är också viktigt att barnen tillåts samtala om verken. Man får lov att tycka att något är konstigt och fult, men man har också rätt att uttrycka sina känslor för det som är vackert eller intressant. I såväl detta som i ett antal andra lektionstips förväntas barnen såväl själva kommunicera via konsten som att tolka andras försök till detsamma.
4.8.5 Tips utifrån Kursplanen i Matematik
Piagets och Deweys tankar om elevcentrerad undervisning var viktiga aspekter för
utformandet av tipset På vårt bord. Genom att eleverna först uppmuntras att kartlägga sin egen situation och först därefter jämföra med kompisarna stimuleras barnens naturliga engagemang. Plötsligt handlar skolan om dem själva om deras förehavanden och åsikter. Men för att undervisningen inte ska bli platt uppmuntras läraren att lyfta undervisningen ytterligare en nivå t ex genom att inspirera eleverna till att upprätta diagram och tabeller t ex över mest populära pålägget e dyl. På det sättet kan nämligen undervisningen knytas till kursplanen i matematik i vilken det bland annat fastslås att ”elever i årskurs fem ska kunna
avläsa och tolka data givna i tabeller och diagram”. Och genom att ta det hela ytterligare ett
steg längre och t ex låta barnen besöka den lokala matbutiken kan man ytterligare stimulera deras inlärning. Hur mycket kostar en liter mjölk? Hur många apelsiner går det på ett kilo? Vad är ett dussin och hur mycket kostar mjölken, äggen och apelsinerna egentligen
tillsammans? Och varför inte låta barnen ta reda på vad frukt kostar? Det kanske finns en anledning till varför mamma och pappa inte alltid uppfyller barnens önskemål om ananas och melon?! Kursplanen i matematik slår fast att matematikämnet bland annat syftar till att
”utveckla sådana kunskaper i matematik som behövs för att fatta välgrundade beslut i vardagslivets många valsituationer” och genom att läsa reklam och besöka matvarubutiker
ges eleverna autentiska situationer att träna såväl de fyra räknesätten som matematiska begrepp. Det är förstås heller aldrig fel att eleverna får autentiska målgrupper för sitt arbete. Eleverna kan t ex informera sina föräldrar om vilken matbutik som enligt deras uträkningar tillhandahåller den billigaste matkassen, förslagsvis muntligt eller som ett bildspel på ett föräldramöte.
I kursplanen för matematik fann jag även inspiration till lektionstipset Färger och former i
Kävlinge. Enligt denna ska nämligen elever i årskurs fem ”ha en grundläggande rumsuppfattning och kunna känna igen och beskriva några viktiga egenskaper hos
geometriska figurer och mönster. Varför inte testa detta genom en verklighetsnära studie? Färger och former i Kävlinge handlar om att uppmuntra eleverna till att se sin omgivning
med ”matematiska ögon”. En klurig lärare kan säkert sätta ihop ett roligt uppdrag där det handlar om att samla ihop ett visst antal former på en angiven tid. Personligen tror jag att en sådan uppgift passar bäst att utföra i grupp eller par. Tänk bara;
– Kolla Pelle det där ser ut som en sån där fyrkant
– Vaddå fyrkant? Det står det inte om på pappret. Menar du en rektangel?
– Neeeej! Inte en rektangel utan en sån där med fyra lika stora sidor. Men vad heter de? – Jasså, en kvadrat! Ja det är det ju. Vad bra! Då ska vi bara hitta en romb och en cirkel också.
5. Diskussion
På ett medborgarrådsmöte under våren 2006 gjorde Kävlinges kommunalråd Roland
Palmkvist följande uttalande; ”Många medborgare har mycket höga krav på vad kommunen
bör göra just för dem, men glömmer att de i sin tur kan göra mycket för sin kommun.”
Kommunens gatuchef Bengt Boman har liknande inställning. Enligt honom hör dagens Kävlingebor endast av sig till kommunkontoret när de vill klaga eller ha hjälp med något.
”Förr var det mycket vanligare att de som hörde av sig hade frågor eller ville ge beröm eller kom med tips och idéer. Idag ställs det bara en massa krav.”
Hur det än är med den saken är det uppenbart att glappet mellan kommunens invånare och ledning är för stort. En väl fungerande kommun bygger på dialog och samarbete mellan kommunens ledning och dess invånare. Idag verkar det dock som om många Kävlingebor inte tar sina möjligheter (och skyldigheter) att påverka kommunens arbete på allvar. Mitt uttalande grundar sig delvis på de ovan angivna citaten men också på samtal med jämnåriga i min personliga bekantskapskrets, samtal som visat klar kunskapsbrist när det gäller just vår hemkommun och våra medborgerliga rättigheter och skyldigheter.
Redan innan det att jag fick i uppgift att skriva ett examensarbete funderade jag mycket på nämnda problematik. Förvånande ofta återkom jag redan då till skolans roll i det hela. Jag gick till och med så långt att jag gav skolan viss del av skulden. Idag flera månader senare, tillskriver jag fortfarande skolan en del av skulden, dock med den lilla skillnaden att jag nu, tack vare det arbete du håller i din hand, har belägg för min kritik.
Syftet med denna rapport var som bekant att belysa ämnet hembygdskunskap samt att undersöka hur pedagoger som undervisar i skolår 0-6 i Kävlinge arbetar just med och om närmiljön. För trots att hembygdskunskap inte längre finns som en egen skoldisciplin betonar dagens kursplaner fortfarande stora delar av ämnesinnehållet. Bakgrunden till kraven på kunskap om den egna hembygden och dess historia kan möjligen sägas ha en annan bakgrund idag än då ämnet infördes i skolan, i början på 1900-talet. Idag handlar det t ex mycket om att verklighetsförankra undervisningen men också om att se till eleverna tillgodogör sig
kunskaper som i framtiden kan fungera som grund för att ”delta, ta ansvar och agera som
medborgare i ett demokratiskt samhälle och för att medverka till en hållbar
samhällsutveckling” (Utbildningsdepartementet, 2000). Den svenska skolans styrdokument
Men för att ta ansvar för något måste man förstås först och främst vara medveten om exakt
vad det är man förväntas ta ansvar för, samt varför och på vilket sätt. Och det är där vi
pedagoger kommer in i bilden. Det är vi som på olika sätt ska träna barnen i att verkligen se, lära känna och tids nog också förstå sin omgivning - sin närmiljö. Detta låter sig dock inte göras enbart genom teoretiska studier, något även skolans kursplaner betonar. De
understryker i stället att barnen på olika sätt måste få uppleva sin omgivning; observera den, agera i den, fundera kring den, experimentera utifrån den osv. Men trots att det till och med finns tydliga anvisningar om på vilket sätt skolan bör låta sina elever ta del av närmiljön (se kap.2) visar min enkätundersökning att detta inte verkar vara något som högprioriterats just i Kävlinge. Undersökningen visade visserligen att en del pedagoger faktiskt ger sig ut på turer i närområdet men att dessa oftast går till kyrkan eller biblioteket (se 4.5). Sådana utflykter kan förstås också vara givande men min erfarenhet säger att sådana turer oftast inte görs i annat syfte än att se på julkrubban eller låna böcker. Och de stadsvandringar som enligt enkätsvaren förekom verkade tyvärr enbart handla om transportsträckor mellan barnens olika hemadresser eller just mellan skolan och ortens bibliotek.
Tyvärr hade jag (med tanke på den begränsade tiden) inte någon möjlighet att undersöka elevernas inställning till studier av och i närmiljön. Det hade varit mycket intressant. Däremot vet jag att SO-ämnena, rent generellt, har låg status bland svenska elever. Den Nationella utvärderingen av grundskolan (NU03) som gjordes 2003 visade som bekant att minst var femte elev visar bristande intresse för skolans SO-undervisning! Det är med andra ord många pedagoger som inte lyckas använda den engagemangs-potential som finns inbyggd i SO-ämnena. Detta är i mina ögon mycket konstigt eftersom de samhällsorienterande ämnena; 1 behandlar verkligheten, 2 är enkla att integrera såväl med varandra som med andra discipliner och 3 med enkla medel låter sig konkretiseras och verklighetsanpassas.
Min undersökning visar att många lärare drar sig för att ge sig ut på ”tunn is”. Undervisning utanför klassrummets fyra väggar ställer som bekant en annan typ av krav på läraren. Kanske är det just det, utomhuspedagogikens inbyggda krav på flexibilitet, som ligger bakom bristen på ”utflykter i vardagen”. I min undersökning svarade en av de intervjuade pedagogerna att hon på sistone haft så stökiga klasser att hon idag ogärna lämnar skolans område tillsammans med dem. Mer än hälften av de tillfrågade lärarna uppgav dessutom att de saknar en del önskvärda komponenter för en välfungerande hembygdsundervisning; tid, pengar och en
färdig hembygdsväska t ex. Några av de tillfrågade pedagogerna menade t o m att
undervisning kring närmiljön kräver material som inte finns. Nio lärare hade författat egna texter eftersom det som en pedagog uttryckte saken ”knappt finns något material om hembygden”. Om jag hade varit cyniskt lagd skulle jag säkert ha ställt mig frågande till ett sådant påstående. Kanske hade jag till och med dristat mig till att komma med ett uttalande som påtalat att det finns hur mycket material som helst men att endast den som vågar glänta på klassrumsdörren kan se det. (Jag kan dessutom redogöra för ett stort antal användbara texter, färdiga att ta i bruk och överskådligt samlade på Kävlinge bibliotek.) Men nu är jag som tur är ingen cyniker vilket gjort att jag istället för att raljera valt att försöka förstå
problematiken. Och visst förstår jag. De flesta som påtalar materialbristen syftar troligtvis på elevanpassade, ”läromedelsaktiga” texter. Min retoriska fråga blir därför; behövs det
verkligen?
Handlar det inte mer om att vi pedagoger måste bli bättre på att hitta och använda de resurser som faktiskt finns till hands? Det är bevisligen fullt möjligt att också behandla ämnen som inte tas upp i någon lärobok och om vilka det troligtvis aldrig heller kommer att skrivas någon sådan. Den mångfasetterade verkligheten är många gånger ett fullt tillräckligt läromedel. Som jag har nämnt tidigare (se 2.3) har skolan ansvar för att utveckla kontakter med verksamheten utanför skolan t ex med föreningar och kulturliv. Ett samarbete med ortens hembygdsförening skulle t ex medföra många vinnare. Enligt Svenska
hembygdsförbundets stadgar, har nämligen Sveriges många hembygdsföreningar i uppgift att sprida idéer och förmedla kunskap om hembygden, bland annat genom samarbete med skola och andra organisationer (www.hembygd.se). En sådan kontakt kan bli givande inte enbart för att hembygdsgårdar oftast är ovärderliga skattgömmor utan för att de många gånger även hyser kontaktuppgifter till kunniga människor som på ett eller annat sätt kan redogöra för hur livet på orten såg ut förr i tiden. I min katalog finns flera tips som på ett eller ett annat sätt behandlar svunna tider (se bl. a Sjukdomar, skrock och skrönor, Skolan och Så firar vi).
Hembygdsstudier behöver dock inte enbart behandla det förflutna. De kan och bör i lika stor utsträckning behandla nutida fenomen. I strävansmålen för den svenska skolan står det att ”skolan skall sträva efter att varje elev inhämtar tillräckliga kunskaper och erfarenheter för
att få en inblick i närsamhället och dess arbets-, förenings-, och kulturliv” (Lpo 94). I
lektionstipsen Yrken och Näringsliv då och nu, finns konkreta tips på hur sådan undervisning kan se ut. Det historiska perspektivet utgör dock ett viktigt komplement för att kunna förklara
händelser och förhållanden i nutiden. Och ur ett geografiskt perspektiv kan studier av
hembygden bland annat bidra till att eleverna lär sig uppskatta sin närmiljö vilket i sin tur kan få betydelse för ett eventuellt framtida engagemang för miljön. Kunskaper om närområdet kan även utgöra en viktig plattform att göra avstamp på, vid studier av andra platser och kulturella miljöer. Enligt Holmberg bidrar kännedom om lokala förhållandena, såväl historiska som nutida till ”att skapa förståelse för att andra människor känner likadant för
sin närmiljö, sin hembygd, sin historia” (Holmberg 1993, s.5).
De flesta pedagoger som svarade på min enkät betonade hur studier av den egna hembygden kan verka identitetsstärkande och många menade att ämnet var väsentligt för elevernas känsla av sammanhang. Och det är viktigt! Våra elever behöver få se sig själv och företeelser i nutiden som led i ett historiskt skeende. Vi måste visa dem att det andra gjort före vår tid också påverkar oss och att det vi gör idag får betydelse för dem som kommer efter oss. Skolan har som bekant ett lagstadgat ansvar att medverka till en hållbar samhällsutveckling. Ämnet kan tyckas stort men enligt Lpo 94 har vi som pedagoger en skyldighet att verka för att våra elever får inblick i denna evighetslänk. Det handlar bland annat om att ”belysa hur
samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling”(Lpo 94) men också (som sagt) om att ge eleverna inblick i sina egna möjligheter
(och skyldigheter) att påverka sin framtid. Tipskatalogens lektionsförslag Kommunal demokrati, Framtidens Kävlinge och Skräp och återvinning spinner lite på samma tema.
Tack vare dagens läroplan har vi pedagoger stora möjligheter att påverka den undervisning vi bedriver. Kunskapsmålen är visserligen fastställda men när det gäller metod- och materialval har vi tilldelats stort svängrum- på gott och ont. Lena Molin (2006) har valt att kalla
fenomenet ”frirum”. Detta s.k. frirum innebär bl. a att det inte någonstans i skolans stadgar finns något som säger att undervisningen nödvändigtvis måste genomföras just i ett klassrum. Snarare tvärtom. Såväl den pedagogiska forskningen (t ex Holmberg, 1993) som skolans styrdokument manar till nytänkande. Det är dags att bryta gamla invanda mönster och bland annat våga frångå såväl läroboken som traditionell klassrumsundervisning. Dewey, learning-by-doing-rörelsens upphovsman, förespråkade t ex en skola där barnen istället för att läsa om livet, undersöker det genom egna observationer och experiment. Sådant lämpar sig för de flesta skoldiscipliner.
Men om man nu av praktiska, eller andra, anledningar inte vill förlägga sin undervisning på annan plats än i ett klassrum, hur gör man då? Går det att verklighetsanknyta undervisningen utan att ge ut i verkligheten? Ja till viss del. Ett sätt att försäkra sig om att ha ett ben i
verkligheten är att vara noga med att knyta undervisningen till eleverna och deras upplevelser och erfarenhet av verkligheten. John Dewey gick t.o.m. med så långt att han förespråkade att
all undervisning skulle utgå från barnens naturliga nyfikenhet. Läroplanen går delvis på
samma linje; ”läraren skall utgå från varje enskild individs /…/erfarenheter” (Lpo 94). Och det har sina poänger. Barn är naturligt nyfikna på världen omkring sig och nyfikenhet kan som bekant motivera barn på ett helt annat sätt än teoretiska resonemang.
Detta har varit en viktig faktor för utformandet av min tipskatalog. Jag har medvetet valt att inte styra upp det för mycket. Katalogen innehåller inga kompletta lektionsplaneringar. Det handlar mer om tips på teman, ingångar, metoder och arbetssätt. På så sätt finns det även plats för barnens tankar, funderingar och funderingar och idéer. Kävlinge i skolan kan även användas som en förteckning av de resurser som finns att tillgå inför och under ett skolarbete om Kävlinge. Utöver de material som nämns i tipsen innehåller katalogen även en
förteckning med behändiga kontaktuppgifter.
6. Avslutning
Avslutningsvis vill jag än en gång passa på att tacka medlemmarna i ”Lillgruppen”, framförallt Emma Gyllensvärd för osvikligt stöd i svåra stunder. Jag skänker också en tacksamhetens tanke till damerna på Kävlinge bibliotek samt till min sambo och mina barn som tålmodigt stått ut med ”mammas datorarbete”. Jag vill också ta tillfället i akt att skicka ett stort tack till Malin Ideland på Malmö Högskola som inte bara fungerat som bollplank utan även som förstående och påhejande medmänniska. TACK!
Kävlinge den 23 Februari 2007
7. Källförteckning
Bra böcker (1992) Nationalencyklopedin band 8. Höganäs: Bra Böcker Cassberg, Ture & Ruth Wikström (1978) Hembygdsboken. Gävle; Esselte
Egidius, Henry (1999) Pedagogik för 2000-talet. Stockholm: Natur och Kultur Falk, Jerry (2005) Lokalhistoria i förorten. Hämtades 2006-12-02 från
http://hdl.handle.net/2043/2214
Hagman, Lena-Pia & Hans Holmberg (1994) Hembygden som pedagogisk resurs. Kristianstad: Kristianstad Högskola
Isaksson, Peter & Agneta, Rydeker (2004) Lärares inställning till lokalhistoria. Hämtades från 2006-12-27 från http://epubl.luth.se/1652-5299/2004/031/LTU-LAR-EX-04031-SE.pdf Hinton, Per. m fl (1988) Arbete & arbetsliv, en didaktisk bearbetning av ett
ämnesövergripande kunskapsområde. Malmö: Malmö Universitet
Holmberg, Hans (1993) Kulturkunskap i teori och praktik. Kristianstad: Kristianstad Högskola
Johansson, Bo & Svedner, Per Olof (2001). Examensarbetet i lärarutbildningen. Uppsala: Kunskapsföretaget.
Karlegärd, Christer (1978) När mormor blev historieberättare. Malmö: Lärarhögskolan. Lundahl m.fl. (2003) Nationell utvärdering i geografi NU 03. Malmö: Lärarutbildningen Molin, Lena (2006) Rum, frirum och moral. Uppsala: Uppsala universitet
Nordlund, Karl (1931) Arbetssättet i folkskolan. Stockholm: Nordstedts
Rehnström, Björn (2006) Hembygdshistoria in på schemat. Hämtades 2007-02-20 från http://www.dalarnastidningar.se/nyheter/article121622.ece
Rietz du, Ann(2002) Utomhuspedagogik. Hämtades 2006-12-19 från http://www.diva-portal.org/liu/abstract.xsql?dbid=1218
Riksförbundet för hembygdsvård (1992) Hembygdsliv i klassrummet. Stockholm Skolverket (2000). Grundskolan kursplaner och betygskriterier. Stockholm: Skolverket/Fritzes.
Stenquist, Bjarne, Learning by doing. Hämtades 2006-12-16 från http://www3.ur.se/Kunskapsriket/templates/Article____3138.aspx Telefonsamtal med Bengt Boman, våren 2005
Utbildningsdepartementet (1998). Läroplaner för det obligatoriska skolväsendet och de
Hej!
av det som jag kontaktar Dig.
Enkäten riktar sig främst till Dig som undervisar i de samhällsorienterande ämnena samt svenska. Tack för din hjälp!
1. Kvinna Man
2.
Ja, just nu bor jag i (ort) Nej, men jag har gjort det tidigare.
Nej, det har jag aldrig gjort.
3. Vilka av följande "ämnen" tycker Du passar in under huvudrubriken "hembygdskunskap"?
Min skolväg Stjärnhimmeln Min familj Kävlinge förr i tiden Industri och handel Hållbar utveckling Vår flora Min skola Stenar och mineraler Bondens år Så byggde man förr Offentliga utsmyckningar
4. Har du någon gång under de senaste 10 åren undervisat i hembygdskunskap?
Ja Nej (Du som svarar nej fortsätter på fråga 13)
5. Vilka vinster tror du finns med undervisning i hembygdskunskap?
6. Vilka källor har Du använt för att själv "läsa in dig" på just Kävlinge?
Turistbroschyrer Bibliotekets lokalsamling Kommunens informationsmaterial Kunniga kollegor Kommunens arkivmaterial Privat litteratur och tidningsurklipp Skolans material Inga Ämneskunniga (ej kollegor) Annat, nämligen…
7. Vilken typ av textmaterial har du låtit dina elever ta del av?
Turistbroschyrer Skönlitteratur Kommunens informationsmaterial Läroböcker Skolans arkivmaterial Min privata litteratur
Tidningsurklipp Texter från uppslagsverk Texter som jag själv skrivit Vi använder inte färdigt material
Annat, nämligen…
Jag heter Karna Mårtensson och just nu läser jag sista terminen på Lärarutbildningen i Malmö. Sista terminen innebär, som Du säkert vet, examensarbete och det är med anledning
Mitt examensarbete handlar om huruvida pedagoger som arbetar i Kävlinge kommun
undervisar om densamma samt om hur sådan undervisning kan se ut i praktiken. Jag intresserar mig också för vilken typ av material och metoder som används.
8. Vilka andra typer av material har du använt?
Fotografier Film Internet Bildband Arkivets "skolväska" Konst Annat, nämligen…
9. Vad av följande har någon gång ingått i din hembygdsundervisning?
Stadsvandring Studiebesök Intervju Kartstudier Klassrumsbesök Film Fältstudier Satellitbilder Skönlitteratur
10. Kan du ge exempel på vad ni brukar göra under hembygdsstudierna?
11. Saknar du något som skulle underlätta din undervisning i ämnet hembygdskunskap?
Nej Ja
12. Varför undervisar du inte i hembygdskunskap?
Det ingår inte i mina arbetsuppgifter
13. Får jag återkomma till dig i jakt på mer uttömmande svar?
Ja
Nej
Jag tror inte att ämnet intresserar eleverna Brist på lämpligt elevmaterial
Mitt namn är:
Jag hittar inget fog för det i styrdokumenten
Annat.
Jag kan för lite om ämnet Tidsbrist
Telenummer:
Jag har dåliga erfarenheter av det
Kävlinge
i skolan
Kära kollega!
Den här katalogen är en del av den C-uppsats som jag skrev då jag gick på Lärarutbildningen vid Malmö Högskola.
I arbetet med uppsatsen som behandlar ämnet hembygdskunskap gjorde jag bla en enkätundersökning i syfte att ta reda på hur pedagoger som är anställda i Kävlinge kommun undervisar i och om densamma.
Resultatet var nedslående. Den lokala hembygdsundervisningen visade sig vara i akut behov av en vitamininjektion. Pedagogerna efterlyste bland annat mer och nyare material samt tips och idéer. Katalogen Kävlinge i skolan är ett försök att uppfylla dessa önskemål.
Katalogen innehåller tips och idéer lämpliga för undervisningstillfällen tillsammans med barn i åldrarna 6-12 år. Innehållet bygger till största delen på egna idéer men det finns även del tips som lånats av andra pedagoger samt från metodiklitteratur. Utöver förslag på ingångar, arbetsmetoder och redovisningsformer innehåller tipskatalogen även hänvisningar till passande referens-material. Det mesta av detta s.k. referensmaterial kan användas av barn men det finns även en del titlar som enbart passar dig som pedagog.
Vissa hänvisningar avser hela böcker andra endast några meningar. Detta är ett medvetet drag som bland annat syftar till att möta behovet av material med olika svårighetsgrad. Jag har också drivits av en önskan att lyckas iscensätta något som liknar en äkta forskar-situation, där pusselbitar söks på fler håll och där flera personer bidrar till det slutgiltiga resultatet.
Jag vill ta tillfället i akt att framhålla att jag aldrig har haft för avsikt att leverera en komplett lektionskatalog eller för den delen någon fullständig materialförteckning. Du förstår säkert att jag under den begränsade tidsperiod som avsatts åt uppsatsskrivandet knappast hunnit behandla allt material som finns att tillgå i ämnet. Det finns med andra ord stort utrymme för din egen kreativitet. Känn Dig därför fri att använda materialet som du vill. Använd ett tips här och ett annat där, stora delar eller små fragment. Bygg på med egna idéer eller kapa något rakt av. Nu är min katalog din. Lycka till!
I styrdokumenten
I styrdokumenten
!
Genom läroplanen anger regering och riksdag de grundläggande värden som ska prägla skolans verksamhet och de mål och riktlinjer som skall gälla för den. Vid sidan av dessa anvisningar för skolans verksamhet finns kursplanerna. Dessa uttrycker de krav staten ställer på utbildningen i olika ämnen.
Kursplanerna är utformade för att klargöra vad alla elever skall lära sig men lämnar samtidigt stort utrymme för lärare och elever att välja stoff och arbetsmetoder. Mål att uppnå anger den miniminivå av kunskaper som alla elever skall ha uppnå det femte skolåret.
ur skolans Kursplaner och betygskriterier, (Skolverket 2000)
Här följer ett urval av de uppnåendemål som gäller för elever i årskurs fem.
Samhällskunskap
Eleven skall
– känna till de grundläggande demokratiska principer som samhället vilar på och kunna delta i en demokratisk beslutsprocess,
– känna till förhållanden och olika levnadssätt i det lokala samhället,
– förstå hur de egna handlingarna påverkar miljön, – kunna läsa, skriva och formulera sig om samhället utifrån olika källor.
Historia
Eleven skall
– känna till hembygdens historia och hur denna har format kulturen,
– kunna berätta om och jämföra hur män, kvinnor och barn levt och tänkt i några skilda miljöer och
Svenska
Eleven skall
– kunna uppfatta skeenden och budskap i böcker och saklitteratur skrivna för barn och ungdom, kunna samtala om läsningens upplevelser samt reflektera över texter,
– kunna producera texter med olika syften som redskap för lärande och kommunikation, – kunna muntligt berätta och redogöra för något så att innehållet blir begripligt och levande,
Religionskunskap
Eleven skall
– kunna samtala om och göra personliga reflektioner kring livsfrågor utifrån vardagliga situationer eller med hjälp av bilder, sånger och texter från t.ex. barn- och ungdomslitteratur,
Idrott och hälsa
Eleven skall
– kunna orientera sig och hitta i närmiljön genom att använda enkla hjälpmedel,
– ha grundläggande kunskaper om friluftsliv samt känna till principerna för allemansrätten,
Biologi
Eleven skall
beträffande natur och människa
– känna igen och namnge några vanligt förekommande växter, djur och andra organismer i närmiljön samt känna till deras krav på livsmiljö,
beträffande den naturvetenskapliga verksamheten – ha inblick i genomförandet av laborationer samt av återkommande observationer i fält i sin närmiljö, beträffande kunskapens användning
I styrdokumenten
I styrdokumenten
!
Geografi
Eleven skall
– kunna reflektera över hur människans handlingar påverkar miljön,
– förstå vad en karta är och hur den kan användas. – känna till några krafter som format jordytan och förändrar landskapet samt utifrån detta och egna iakttagelser och upplevelser i närmiljön kunna ge exempel på sådana förändringar,
– kunna beskriva hur människor förr och nu lever och arbetar i olika miljöer,
– genom egna iakttagelser och mätningar förstå innebörden av begreppen väder, klimat och årstider och ha kännedom om och visa hur sådana förhållanden varierar mellan olika områden.
Fysik
Eleven skall
beträffande natur och människa
– ha insikt i hur planeterna rör sig runt solen samt hur jorden och månen rör sig i förhållande till varandra och kunna förknippa tideräkning och årstider med dessa rörelser,
– ha insikt i grundläggande meteorologiska fenomen och sammanhang,
beträffande den naturvetenskapliga verksamheten – ha egna erfarenheter av systematiska
observatio- Bild
Eleven skall
– kunna framställa bilder och former med hjälp av olika redskap och tekniker,
– kunna använda egna och andras bilder för att berätta, beskriva eller förklara,
– ha grundläggande förmåga att granska och tolka bilder och former,
– känna till några bildkonstnärer och deras verk.
Teknik
Eleven skall
– kunna redogöra för, inom några väl bekanta teknikområden, viktiga aspekter på utvecklingen och teknikens betydelse för natur, samhälle och individ,
– kunna med handledning planera och utföra enklare konstruktioner.
Slöjd
Eleven skall
– kunna hantera lämpliga verktyg och redskap och genomföra arbeten i såväl textil- som trä- och metallslöjd,
– kunna följa instruktioner och ta ansvar för arbetet,
Musik
Eleven skall
– individuellt och tillsammans med andra kunna skapa musik i elementära former.
Matematik
Eleven skall
– ha en grundläggande rumsuppfattning och kunna känna igen och beskriva några viktiga egenskaper hos geometriska figurer och mönster,
– kunna jämföra, uppskatta och mäta längder, areor, volymer, vinklar, massor och tider samt kunna använda ritningar och kartor,
– kunna avläsa och tolka data givna i tabeller och diagram samt kunna använda elementära lägesmått.
Hem- och konsumentkunskap
Eleven skall
– kunna samarbeta med andra vid arbete med olika uppgifter,
– vid genomförandet av olika uppgifter i hushållet kunna jämföra priser och uppfatta skillnader mellan information och reklam.
Kävlinge förr och nu
Kävlinge förr och nu
Titta på gamla fotografier från Kävlinge. Försök att lista ut var de är tagna. Vad finns på samma plats idag? Vad har hänt med det gamla? Har något rivits och i så fall varför?
Låt eleverna agera samtidsfotografer, uppsöka platsen för fotografiet och ta en nutida bild ur samma vinkel. Uppmuntra dem att skriva en bildtext om vad som finns på platsen idag, vad som förändrats och varför.
Leta fakta på biblioteket, i kommunarkivet och bland äldre Kävlingebor. Eller kontakta hembygdsföreningen. Kanske är det t.o.m så att de har önskemål om vilka platser som bör fotograferas?
Det färdiga materialet lämpar sig kanske för en utställning eller trycksak?
Lämpliga platser är bland annat korsningen Nygatan-Unionsgatan (där Sparbanken
!
MATERIAL
Kävlinge kommun 30 år sid 86-87 Mer inspiration
Kävlingebygden 1983 sid 67-69 Om den gamla biografen Metropol som en gång i tiden låg på Nygatan Bygden
Cd-rom med flera tusen fotografier från det gamla Kävlinge och dess kransorter. (Finns på biblioteket) Kävlinge ett järnvägssamhälle 1983 En kortfattad beskrivning av Kävlinges upp- och tillväxt och en hel del mat- nyttigt om form- och materialval främst när det gäller byggnader i ”nya staden”.
Kommunarkivet 046-739112, 046- 730130 Harjagers härads fornminnes-och hembygdsförening
