Nordiska provfält med identiska
vägmarkeringar
Studien utförd inom ramen för det nordiska samarbetet inom Mörkertrafikforskning (NMF)
Sven-Olof Lundkvist (redaktör) 99 99 0> &9 led CD b) "© fan hal l = "© Q m Danmark Vejdirektoratet
DELTA Lys & Optik Frederiksborg Amt
Finland Tielaitos/Vägverket
Statens Tekniska Forskningscentral (VTT)
Island Vegagerdin
Islands Teknologiska Institut (IT1)
Norge Vegdirektoratet
SINTEF
Sverige Vägverket
VTI meddelande 863 - 1999
Nordiska provfält
med identiska
vägmarkeringar
Sven-Olof Lundkvist (redaktör)
Studien utförd inom ramen för det nordiska samarbetet inom Mörkertrafikforskning
(NMF):
Danmark: Vejdirektoratet
DELTA Lys & Optik Frederiksborg Amt
Finland: Tielaitos/Vägverket
Statens Tekniska Forskningscentral (VTT)
Island: Vegagerdin
Islands Teknologiska Institut (ITI)
Norge: Vegdirektoratet
SINTEF
Sverige: Vägverket
Statens Väg- och Transportforskningsinstitut (VTI)
db
Väg- och
transport-forskningsinstitutet
Utgivare Publikation
VTI meddelande 863
m Utgivningsår Projektnummer
.. 1999
' Vag- och transport-
- - - Projektnamn30203
fOISknlngSlnsntUtEt Nordiska provfält med vägmarkeringar
Författare Uppdragsgivare
Sven-Olof Lundkvist (redaktör) Vägverket
Titel
Nordiska provfält med identiska vägmarkeringar
Referat
I denna studie har vägmarkeringars funktion analyserats på sju provfält i Norden. De sju provf'alten har inne-hållit exakt samma vågmarkeringsmaterial och utformats på identiskt vis, enligt EN 1824. Huvudsyftet har varit att undersöka om funktionen på ett provfält kan generaliseras att gälla även på andra provfålt.
Funktionen har studerats genom fåltm'atningar av vägmarkeringarnas retroreflexion, luminanskoefficient/-faktor och tjocklek vid tre tillfällen under en tvåårsperiod på fem olika vägmarkeringsmaterial. Dataanalysen har fokuserats på att finna likheter i funktionen för de olika materialen på de sju olika provf'alten.
ISSN Språk
0347-6049 Svenska
Antal sidor 28
Pubhsher
Swedish National Road and
'ii'ansport Research Institute
Pubhcaüon
VTI meddelande 863
Published Project code
1999 30203
Project
Nordic test fields with road markings
Au th or
Sven-Olof Lundkvist (editor) SponsorSwedish National Road Administration
Title
Nordic test fields with identical road markings
Abstract (background, aims, methods, result)
In this study, the performance of road markings has been analysed at seven test fields in the Nordic countries. Exactly the same road marking material has been applied at all test fields using an identical method according to EN 1824. The primary aim was to investigate whether performance on one test field can be used to generalise
the results to other test fields.
Performance has been studied through field measurements of road marking retroreflection, luminance coefficient/factor and thickness on three occasions during a two-year period using five different road marking materials. The data analysis has focused on finding similarities in performance for the various materials at the
seven test fields.
ISSN Language
Förord
Den här redovisade studien har genomförts inom ramen för NMF, Samarbetet inom Nordisk Mörkertrafikforsk-ning. Projektet har finansierats av varje enskilts lands vägmyndighet, där kontaktpersonema vid tidpunkten för arbetets avslutande var:
Danmark Vejdirektoratet Josephine Schøller Finland Vägverket Kullervo Havu Island Vegagerdin Björn Ölafsson Norge Vegdirektoratet Morten Hafting Sverige Vägverket Jan-Erik Elg
Tillverkarna av provmarkeringama har bekostat mate-rialet. Ett tack till: Cleanosol AB, Nor-Skilt a/s, Phønix Contractors a/s, Tikkurila Oy samt Langelands Kemi-ske Fabrikker a/s.
VTI MEDDELANDE 863
Ansvariga utförare av projektet har i respektive land varit:
Danmark Ib Lauridsen
Frederiksborg Amt
Finland Timo Unhola
VTT
Island Pall Amason
ITI
Norge Per J Lillestøl
SINTEF
Sverige S-O Lundkvist
VTI
Ett tack till alla ovan nämnda och också till de enskilda forskarna i NMF som har bidragit med värdefulla syn-punkter. Gunilla Sjöberg har redigerat detta meddelande.
Innehå"
Sammanfattning ... .. 9
Summary ... .. 11
1 Bakgrund och syfte ... .. 13
2 Provfälten och utläggningen ... 14
3 Uppmätta funktionsvariabler ... .. 16
4 Analysen ... .. 17
5 Resultat ... .. 18
5 .1 Retroreflexion ... .. 18
5 .2 Luminanskoefñcient och luminansfaktor ... 24
5.3 Tjocklek ...25
5 .4 Laboratorietest ... .. 26
6 Diskussion ... .. 27
7 Slutsatser ... .. 28
Nordiska provfält med identiska vägmarkeringar av Sven-Olof Lundkvist
Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) 581 95 Linköping
Sammanfattning
Denna studie redovisar vägmarkeringars funktion under en tvåårsperiod. Fem olika fabrikat av termoplastiska vägmarkeringar har applicerats på sju provfält i de nordi-ska länderna. Vart och ett av de fem materialen har varit identiska: de har tagits ur samma produktionscykel från producenterna och applicerats enligt instruktion. I varje provfält finns dessutom en upprepning - det egna lan-dets material finns utlagt två gånger i provfältet.
Huvudsyftet med studien har varit att undersöka om man kan generalisera resultaten från ett provfält att gälla även övriga provfält. Med andra ord: om ett vägmar-keringsmaterial fungerar brai ett nordiskt land, fung-erar det då lika bra i ett annat?
För att kontrollera funktionen har mätningar av väg-markeringarnas retroreflexion (synbarhet i fordonsbe-lysning), luminanskoefficient/-faktor (synbarhet i dags-ljus) och tjocklek gjorts. Funktionskontrollema har gjorts i augusti 1996, 1997 och 1998 med instrument som uppfyller givna krav på mätgeometri.
Resultaten visar på vissa skillnader mellan de olika vägmarkeringarnas funktion på olika provplatser. En markering som hade bättre funktion än en annan på ett provfält, kunde på ett annat provfält ha sämre funktion än den andra. Detta framkom i en variansanalys, där interaktionseffekten mellan vägmarkeringstyp och prov-plats var signifikant. På en provprov-plats hade man även en signifikant skillnad mellan provfältets två identiska väg-markeringstyper.
Man konstaterar även att några vägmarkeringstyper
VTI MEDDELANDE 863
uppfyllde retroreflexionskravet 100 mcd/mz/lux på några provplatser, medan de hade underkänts på andra.
Om man endast studerar de vägmarkeringar som var intakta efter 2 år, finner man emellertid att skillnaden i retroreflexion och luminanskoefficient/-faktor mellan olika typer vägmarkeringar på olika provfält är liten. Detta beror delvis på att de olika vägmarkeringstyperna var ganska lika (termoplastmaterial av god kvalitet), men sannolikt också på att skillnader i yttre förhållanden mellan provplatserna inte har haft någon stor inverkan på vägmarkeringarnas funktion så länge de inte hade slitits bort helt.
Man bör emellertid inte dra alltför långtgående slut-satser av resultaten. Eventuella skillnader mellan olika vägmarkeringars funktion på olika provfält kan vara sanna. En vägmarkering som är tillverkad för kallt kli-mat bör faktiskt fungera bättre i norra delarna av Nor-den än t.ex. i Danmark.
Vidare bör man, när man tolkar resultaten, under-stryka att de fem olika vägmarkeringstyperna har varit relativt lika, kvalitetsmässigt. Hade man valt att även låta exempelvis färger och sprayer ingå i försöket hade re-sultatet förmodligen blivit enklare att tolka.
Slutsatserna av studien är att ett större försök bör genomföras. I detta ska vägmarkeringarnas kvalitet va-rieras mer och en jämförelse ska även göras med resul-tat från provmarkeringar applicerade som kantlinjer och från laboratorium samt provvägsmaskin.
Nordic test fields with identical road markings by Sven-OlofLundkvist
Swedish Road and Transport Research Institute (VTI) SE-S81 95 Linköping
Summary
This study examined the performance ofroad markings over a two-year period. Five different makes of thermo-plastic road markings were applied on seven test fields in the Nordic countries. All the ñve materials were identi-cal: they were taken from the same production cycle at the manufacturers and applied in accordance with the instructions. Also, the experiment is being repeated by applying the locally used material at two places in each test field.
The main aim of the study has been to investigate whether it is possible to generalise the results from one test field to other test fields. In other words: if a road marking material performs satisfactorily in one Nordic country, will it be equally satisfactory in another coun-try?
To study performance, measurements have been made ofroad marking retroreflection (visibility in vehicle lighting), luminance coeffrcient/factor (visibility in day-light) and thickness. The performance studies took place during August 1996, 1997 and 1998 and used instru-ments meeting specified requireinstru-ments on measuring geometry.
The results show certain differences in road marking performance at different test sites. A marking that formed better than another on one test field might per-form less satisfactorily at another. This was observed in a variance analysis, where the interaction effect between road marking type and test site was found to be significant. At one test site, there was also a significant difference between two identical road markings.
It was also found that a number of road marking
VTI MEDDELANDE 863
types met the retroreflection requirement of 100 mcd/ mz/lux at a number of sites, while they failed to meet this requirement at others.
However, if the study is limited to those road mar-kings that were intact after two years, it can be seen that the difference in retroreflection and luminance coef-ficient/factor between road marking types in different test fields is small. This is partly because the road mar-king types were fairly similar (thermoplastic material of good quality), and probably because differences in ex-ternal conditions between the test sites had no great influence on the performance of the road markings as long as they were not completely worn away.
However, no far-reaching conclusions should be drawn ñom the results. Possible differences in the per-formance of different road markings at different test fields may be genuine. A road marking produced for a cold climate should in fact perform better in northern parts of the Nordic countries than in Denmark, for example.
In addition, when interpreting the results, it should be emphasised that the five different road marking types are relatively similar in terms of quality. If paints and sprays had also been included in the experiment, the results would probably have been sirnpler to interpret.
The conclusions from the study are that a larger experiment should be conducted. The quality ofthe road markings should be varied more widely and comparisons should also be made against results from test markings applied as edge lines and results from laboratories and road simulators.
1 Bakgrund och syfte
Test av vägmarkeringars funktion kan utföras med flera olika metoder: i laboratorium (trögertest, test av stämpel-belastningsvärde, etc), med en provvägsmaskin, i prov-fält på väg eller med den metod som förväntas ha högst validitet, att testa material genom att lägga dem som ordinarie kantlinjer.
Man kan fundera över de skilda metodemas validitet och reliabilitet. Man är långt från verkligheten i labora-torium, men här har man möjlighet att göra mätningar under väl kontrollerade former. Man har möjlighet att utsätta vägmarkeringsmaterialen för en väl defmierad åldring i en väderometer, man simulerar dubbdäcks-slitage med Trögerapparaten, etc.
I en provvägsmaskin har man närmat sig verklighe-ten något; man utsätter vägmarkeringsmaterialet för sli-tage från däck som rullar ett specificerat antal gånger över ytan. På så sätt är slitaget väl definierat och det uppkommer på samma sätt som på vägen. Man kan dock ifrågasätta validiteten; vägmarkeringarna utsätts inte för UV-ljus och inte heller för den slipning som kan förvän-tas uppkomma på våta vägmarkeringar.
Vill man testa vägmarkeringars funktion i den miljö de ska fungera, kan en möjlighet vara att lägga provfält
VH MEDDELANDE 863
enligt den metod som beskrivs i EN 1824. Markeringa-rna utsätts då för en stor variation i slitage - de som lig-ger i hjulspåren får betydligt fler hjulpassalig-ger än de som ligger mellan eller vid sidan av hjulspåren. Resultaten bör då kunna generaliseras att gälla alla typer av vägmarke-ringar. Vidare bör förutsättningar att uppnå god reliabi-litet och validitet finnas eftersom markeringarna kan appliceras under kontrollerade former och det slitage de utsätts för är från en reell vägmiljö.
Med syfte att studera vägmarkeringars funktion i provfält, utlagda enligt EN 1824, har sju identiska prov-fält lagts i de nordiska länderna. Vägmarkeringarnas funktion har därefter studerats fram till två år efter app-liceringen. En viktig frågeställning är: Om en vägmarke-ringstyp har god funktion på ett provfält, kommer den då ävenatt fungera bra på övriga platser? Påverkan från vägmiljön varierar inom Norden, så man kan knappast förvänta sig att få samma funktion på olika provfält. Men kan man prediktera funktionen ñån ett provfalt till ett annat?
Ett sekundärt syfte har varit att jämföra vägmarke-ringarnas funktion på väg med resultat från laboratorie-tester.
2 Provf'a'lten och utläggningen
Sammanlagt lades sju provfält i fem nordiska länder. Varje provfalt uppfyllde kraven enligt EN 1824 och hade utseende enligt figur 1.ordinarie mittlinje
||IIi
llllll
"Hi
ll
Oi O t h üh åd ' ordinarie kantlinjeCL
NS
PX
TK
LL
REP
Figur 1 Principen för hur ett provfält ska utformas enligt EN 1824. Varje vägmarkering har längden 2,0 m och bred-den 0,2 m, avstänbred-den mellan dem är längs vägen 10 m och i tvärled är dejämt fördelade över körfältet, vilket innebar ett avständpä cirka 0,3 meter.
På varje provfalt har, som visas i figur 1, lagts en väg-markering vardera från Cleanosol (CL, Sverige), Nor-Skilt (NS, Norge), Phønix (PX, Danmark), Tikkurila (TK, Finland) och Langeland (LL, prefabricerad, Dan-mark). Dessa fem vägmarkeringar har varit identiska på de sju provfälten, dvs. Cleanosols vägmarkering i Dan-mark har varit identisk med Cleanosols Dan-markering på Övriga provfalt, osv. Man har noga kontrollerat att ma-terialet har tagits från samma tillverkningsoykel och vid utläggningen har man varit mycket noga med hanteringen *- alltför att man vid försökets början skulle ha identiska vägmarkeringar på provfälten.
Den sjätte vägmarkeringstypen, längst till höger i fi-gur 1, har varit en repetitionsmassa (REP). Detta inne-bar att man har lagt det egna landets produkt ytterligare en gång. Således är i Danmark PX och REP identiska, på de svenska provfalten är CL och REP identiska, osv. Figur 2, nedan, visar provfältet SEl i augusti 1998.
14
Figur 2 Ett av de sju provfälten (SE1). Närmast ligger provmarkeringen CL. Därefter NS, PX, TK, LL och REP.
Massorna har lagts ut av Vägverket/Vejdirektoratet/Veg-direktoratet under Övervakning av personal från tillver-karna. Samma personer har således lagt ut samtliga väg-markeringar på respektive provfält. Instruktionen var att lägga dem 3 mm tjocka med drop-on-pärlor.
De sju provfälten hade geografiska lägen enligt följ-ande:
DK Sjeelland, Frederiksborg Amt
FINl nära Helsingfors, Nylands län
FIN2 nära Karunki, Lapplands län
IS nära Reykjavik, Borgarfjaröarsysla
N söder om Trondheim, Sør-Trøndelag fylke
SEl söder om Linköping, Östergötlands län
SE2 norr om Helsingborg, Skånes län
Placeringen framgår även av kartan, figur 3. PROVFÄLTENS GEOGRAFISKA LÄGE
Figur 3 De sju provfältens placering iNorden.' Provfälten är markerade med en ring. Karta enligt CIA.
VTI MEDDELANDE 863
Tanken med provfältens placering har varit att sprida dem så att de yttre förhållandena, dvs. klimat och på-verkan från trafiken, kan förväntas skilja. Man skulle kort kunna beskriva dessa två faktorer således:
DK Milt, fuktigt kustklimat. Trafikmängd mer än
10 000 ÅDT, nästan inga dubbdäck.
FINl Ganska kallt klimat. Trafikmängd cirka 1 100
ÅDT, dubbdäck.
FIN2 Kallt klimat, vägbanan täckt av snö stor del
av året. 1 500 ÅDT, dubbdäck.
IS Milt, mycket fuktigt kustklimat. Trafikmängd
cirka 2 000 ÅDT, dubbdäck.
N Ganska milt.Trafikmängd cirka 3 000 ÅDT,
dubbdäck - även påtunga fordon.
SEl Ganska milt.Trafikmängd cirka 2 000 ÅDT,
dubbdäck.
SEZ Milt, fuktigt kustklimat. Trafikmängd cirka
4 000 ÅDT. Drygt 50%
dubbdäcksanvänd-ning.
På samtliga provplatser har vägytan varit en inte alltför sliten, jämn asfaltbetongbeläggning. Vid utläggningen var vägbanan torr och vädret på samtliga platser fint med en vägbanetemperatur på minst 15°C.
Intentionen var att i samband med utläggningen, för-utom temperatur, mäta vind, vägytans textur och mäng-den drop-on-pärlor som lades på markeringama. Detta misslyckades emellertid på flera platser, t.ex. textur kunde de flesta endast mäta med sand-patch-metoden, vilken är dokumenterat operatörsberoende.
På flera provfält har fordonens sidolägesplacering mätts. Emellertid varierar dettamått ganska säkert med de yttre förhållandena, så att mätningar under en enda dag eller vecka knappast kan generaliseras att gälla hela året.
3 Uppmätta funktionsvariabler
Mätningar av vägmarkeringarnas funktion har påsamt-liga provplatser gjorts vid tre tillfällen:
0 augusti 1996 - nymätning (år 0)
0 augusti 1997 - funktionen efter en vinter (år 1)
0 augusti 1998 - funktionen efter en vanlig garantitid
(år 2)
Samtliga mätningar gjordes på torra markeringar. Mät-månad augusti valdes därför att man då kan anse att funktionen har återhämtat sig efter vinterns slitage, men att det fortfarande är så varmt att vägmarkeringarna verkligen är torra.
För att undvika subjektiva bedömningar, har mätning alltid gjorts på ungefär samma ställe på markeringen, oavsett om den har varit sliten just på mätpunkten. Detta kan ha inneburit att man vid det tredje mättillfället i vissa fall faktiskt har mätt på vägytan.
De funktionsparametrar som har mätts är:
0 RL - retroreflexionen (mcd/mZ/lux)
0 Qd - luminanskoefficienten (mcd/mZ/lux),
alterna-tivt, [3 - luminansfaktor
0 T - tjockleken (mm)
16
RL har mätts med LTL-2000 eller LTL-800 i en geome-tr1 som simulerar 30 meters observations- och belys-ningsavstånd på vägen. Då markeringen har varit bort-sliten har värdet åsatts 15 mcd/mZ/lux, vilket har anta-gits vara vägbeläggningens värde. Detta har varit aktu-ellt endast vid det sista mättillfället på Island och för en typ av vägmarkering i Norge.
På de provfält där Qd har mätts har man använt Qd30 - ett instrument som simulerar vägmarkeringens syn-barhet i dagsljus på 30 meters avstånd. I de fall man har mätt B, har en portabel färgmätare använts, vilken mä-ter i geometrin 450/00. De ovan nämnda instrumenten uppfyller kraven i EN 1436.
Tjockleken har, på samtliga provfält utom på det is-ländska, mätts med en på VTT utvecklad, portabel tjock-leksmätare. Denna mäter i princip skillnaden i höjdled mellan mäthjul som rullar på markeringen och på väg-banan. Denna skillnad representerar vägmarkeringens tjocklek. På Island användes ett liknande instrument, utvecklat på Islands Teknologiska Institut.
4 Analysen
För att undersöka om de olika vägmarkeringstypema har haft samma inbördes funktionpå de sju provfälten, görs en tvåvägs variansanalys med funktionsparametem som beroende variabel samt provfält (7 nivåer) och vägmar-keringstyp (5 nivåer, repetitionen analyseras separat) som oberoende variabler. Med funktion avses fortsättnings-vis retroreflexion och luminanskoefficient/-faktor.
I varians analysen kommer en signifikant huvudeffekt av vägmarkeringstyp att visa att det finns en skillnad i funktion mellan CL, NS, PX, TK och LL. Hypotesen är att en sådan skillnad finns.
En eventuell signifikant huvudeffekt av provfält vi-sar att funktionen har varierat mellan provfälten. Hypo-tesen är att även en sådan skillnad finns.
En eventuell signifikant interaktionseffekt mellan väg-markeringstyp och provfält visar att funktionen har va-rierat mellan olika vägmarkeringstyper, men att denna variation har varit olika på olika provfält. Det ärjust denna effekt som är oönskad, dvs. att en typ av markering fungerar bättre än en annan på ett provfält, medan det kanske är tvärtom på ett annat provfält.
Vad gäller repetitionsmarkeringen, så kommer denna att jämföras med den av samma typ som finns i prov-fältet (gäller ej Island). Detta görs i t-test.
VTI MEDDELANDE 863
Man har även möjlighet att studera sambandet mellan funktionsvärden och placering påvägbanan (spår). Detta bedöms dock inte vara meningsfullt; sidolägesplace-ringen har varit olika på olika provfält och den har sannolikt varierat även över tiden. Det finns således ingen möjlighet att finna ett samband mellan antalet hjulpassager och vägmarkeringarnas funktion.
En jämförelse med EN-klasser enligt EN 1436 görs även. En förhoppning är att en och samma vägmarke-ringstyp vid ett och samma mättillfälle tillhör samma funktionsklass på samtliga provfält.
Vad gäller markeringamas tjocklek, eller slitaget stö-ter man på vissa svårighestö-ter så snart en enda markering är nedsliten ner till beläggningen. Eftersom man inte lyckades lägga alla markeringar med samma tjocklek, så gör man inte alltid en korrekt bedömning av slitaget: En helt nedsliten markering, som initialt hade tjockleken 4 mm, kan inte jämföras med en nedsliten markering som lades endast 2 mm tjock. Den första har slitits 4 mm, medan den andra har slitits endast 2 mm, men detta kan inte tolkas som att den sistnämnda har bättre slitstyrka än den förstnämnda.
5 Resultat
5.1 Retroreflexion
Retroreflexionen från två års mätningar redovisas i tabell 1.
Tabell 1 Medelvärde av retroreflexionen vid tre skilda mättillfällen på de sju n0rdiska provfälten. Varje värde, utom
de som avser Island, är ett medelvärde av18 enskilda mätvärden - 3 värden på var och en av 6 markeringar På
Island mättes två värden per markering, vilket gör att medelvärdena beräknats på 12 mätningar.
CL NS PX TK LL RP år 0 1 2 0 1 2 0 l 2 0 1 2 0 1 2 0 l 2 DK 271 80 70 347 218 107 444 87 76 272 85 74 286 154 87 419 89 78 FIN1 339 124 117 424 127 117 394 118 133 233 109 95 220 136 115 247 114 108 FIN2 290 100 89 373 109 102 407 98 91 384 88 69 15 121 94 384 92 69 IS 210 67 15 279 74 39 181 85 31 195 55 23 45 84 42 - - -N 302 97 79 439 119 91 394 103 84 181 103 67 234 109 79 434 130 94 SE] 350 120 113 377 98 104 432 78 83 324 110 98 323 102 98 373 87 92 SEZ 412 88 99 300 128 125 346 89 102 415 83 86 358 101 75 458 84 99
Tabell 2 visar retr0rellexi0nen för de vägmarkeringar som inte var bortslitna. Den skiljer sig från tabell 1 endast vad gäller mätomgång 2 för Island OCh Norge.
Tabell 2 Medelvärde av retroreflexionen vid tre skilda mättillfällen på de sju nordiska provfälten. Medelvärde för de vägmarkeringar som var intakta vid mättillfället.
CL NS PX TK LL RP år 0 1 2 0 l 2 0 1 2 0 1 2 0 1 2 0 1 2 DK 271 80 70 347 218 107 444 87 76 272 85 74 286 154 87 419 89 78 FIN1 339 124 117 424 127 117 394 118 133 233 109 95 220 136 115 247 114 108 FIN2 290 100 89 373 109 102 407 98 91 384 88 69 15 121 94 384 92 69 IS 210 67 - 279 74 88 181 85 110 195 55 65 45 84 68 - - -N 302 97 79 439 119 91 394 103 84 181 103 67 234 109 92 434 130 94 SEl 350 120 113 377 98 104 432 78 83 324 110 98 323 102 98 373 87 92 SEZ 412 88 99 300 128 125 346 89 102 415 83 86 358 101 75 458 84 99
Data i tabell 2 presenteras även i Figur 4-8. Ett vanligt klass R2 i EN 1436. I figurerna 4-8 har denna nivå
krav för torra vägmarkeringars retroreilexion är i Nor- markerats med en tjeck linje.
den 100 mcd/mZ/lux, vilket motsvarar
Cleanosol 450 i 400 350 300 i I DK x I FIN1 3 250 :11:1N2 2 ms U 2 200 - I N I SE1 I 352 150 100 -50 _ O -1 ny 1 år 2 år
Figur 4 Retroreflexionen vid tre mättillfällen för vägmarkering CL på de sju provfälten.
Nor-Skilt 450 i r 7 400 350 300 -I DK x I Fl N1 3 250 EIFIN2 E ,i *ii El IS '0 " § 200 - ' NI SE1 I SE2 150 -100 - . 50 dO 4 . ny 1 år 2 år
Figur 5 Retroreflexionen vid tre mättilüällen för vägmarkering NS på de sju provfälten.
Phoenix 450 400 350 300 DK x lIFIN1 g 250 UFINZ N § :ns 'U 2 200 N [ISE'l , |ISE2 150 i 100 E 500 l l : 2år ny 1 år
Figur 6 Retroreflexionen vid tre mättillfällen för vägmarkering PX på de sju provfälten.
Tikkurila 450 i 400 350 300 250 ' m c h m Z I q u 200 150 100 50
Figur 7 Retroreflexionen vid tre mättillfällen för vägmarkering TK på de sju provfälten.
Langeland 450 400 350 300 250 m c d l m 2 l l ux 200 150 100 50 IDK % IFIN1 . EIFIN2 :ns IN .351 ISE2
Figur 8 Retroreflexionen vid tre mättillfällenför vägmarkering LL på de sju provfällen. Det ska påpe-kas att denna vägmarkering av misstag appliceraa'es utan drop-on-pärlorpå provfälten FINZ och IS.
Om vägmarkeringarna, under garantitiden, ska uppfylla retroreflexionsklass R2 enligt EN 1436, innebär detta att de under hela 2-årsperioden ska ha lägst 100 med/m2/ lux. Om man studerar resultaten i figurerna 4-8 finner man följande:
0 Cleanosols vägmarkerng hade klarat kravet för
ret-roreflexionsklass R2 på provfältet SEl. På samtliga andra provfält hade den blivit underkänd.
0 Vägmarkeringen från Nor-Skilt hade klarat kravet
100 mcd/mZ/lux på provfälten DK, FINl , FIN2 och SEZ, men fått underkänt på de andra tre provfälten.
o Phønix vägmarkering hade godkänts på provfältet
FINl, men underkänts på övriga.
0 Den finska vägmarkeringen, tillverkade av
Tikkur-ila, liksom den prefabricerade från Langeland, hade underkänts på samtliga provfält.
Man ser att om kravet är 100 mcd/mZ/lux, så hade re-sultatet för tre av vägmarkeringama varit avhängigt av provfältets placering. Detta kan förklaras av att de flesta
VTI MEDDELANDE 863
vägmarkeringarna hade ett retroreflexionsvärde som inte avvek mycket från 100 mcd/mZ/lux. Hade kravet istäl-let Varit retroreflexionsklass R3 enligt EN 1436 (200 mcd/ mz/lux), så hade resultaten blivit helt entydigt: Samtliga vägmarkeringar hade blivit underkända.
Det ska observeras att i Vissa fall på det isländska provfältet, är värdena i tabell 2 och figurema 4-8 base-rade på endast en eller några få linjers retroreflexion. Detta innebär att det finns en risk att introducera syste-matiska fel, vilket är förklaringen till det relativt sett höga värdet för provmarkering PX år 2 i figur 6. Den enda markeringen som fanns kvar hade ganska hög retro-reflexion och man fick därför en överskattning av dess funktion på det isländska provfältet.
Resultaten i tabell 1 och 2 härrör från vägmarkeringar som i Vissa fall har drop-on-pärlor kvar, i vissa fall inte. Värdena är således en blandning av drop-on-pärlornas funktion och retroreflexionen då pre-miX-pärlorna har slitits fram. Tabell 3 visar ett försök att för det sista mättillfället jämföra vägmarkeringarnas funktion utan drop-on-pärlor och utan att någon har varit bortsliten. Värdena avser då medianvärdet för de vägmarkeringar som inte bedömdes vara bortslitna vid det sista mät-tillfället.
22
drop-on
Figur 9 Retroreflexi
rl
mellan 80 och 120 mcd/mZ/lux, undantaget på IS, dar CL
arna Clr bortsli
värde var 87 till 122 mcd/mZ/lux.
Vad gäller NS, så hade den klarat kravet 100 mcd/ mZ/lux på 5 av de 7 provfalten. Underkänt hade den fått på IS och N och variationen i retroreflexionens
median-onens medianvarde å tna,
NS
00
denna vagmarkeringstyp var helt bortsliten.
men .3761
'o-l
Vägmarkering CL skulle ha klarat sig endast
lagt på detta satt, skulle resultaten från olika provfalt vara
förklaras av att en vagmarkeringen fortfarand i. Man ser i figur 9 att om ett funktionstest hade varit
upp-r2 V
Provmarkering PX hade klarat retroreflexionskravet på provfälten FINl och IS. Det goda resultatet på IS
6200
00
fälten SEl och FINl. Efter två år ligger medianvardetpa
prov-takt och hade hög retroreflexion. I detta fall blev såle-6 var 11]-0 O ra'ena va massan än PX fabrikat ka nu ej a' En bättre utvard n sag .0 r nedsli 3. En tvåva
134 mcd/mz/lux på de sju provfalten.
retroreflexionskravet
Den finlandska provmarkeringen, TK, uppfyllde inte ten ll
144 mcd/mZ/lux.
mz/lux på tre av de sju provfalten. På ett provfalt hade man så lågt som 66 mcd/mZ/lux, medan på ett annat hade
TK as represent ll 00 gs vari vag O ering a era väg bel " O pa na ansanalys f 00 Provmarkering LL hade med
markeri
nens medianvarde var mellan 65 och 97 mcd/mZ/lux.
or å
V T I
des medianvardet högt, medan medelvardet (enligt ta-bell 1) är lågt. PX° retroreflexion låg i intervallet 78 till
L
aggnmgen. L
1anvä
ngens funkti
känt ar att gora den variansanalys som beskrivs i avsnitt r 1 med retrorefl
00 got provfalt. Retrorefl
rde över 100 mcd/
on då
0
som beroende variabel samt provmarkering och
prov-MEDDELANDE 863
11 att studera godkant/icke god- CXIO-ex1onen 160 140 120 100 5 40/ 44/ 43 4. ?4 41 44 44 44 44 27 44 ,4 , . . . 4 /44 .. . 4,4 4 . 444 444 444 474 4/ 44 H . . 44 /4 4, .4 4, ,4444 04444 44 444 444 404 445 . 44 4 . .. . , 4444 4444 4 ma ya /" W4 44 " 4 A4 ,4 44 4 44. 44 4/ 47 4/44 44 4. 4/ 4 4./ ,/ /J / //'///r4444 444 ,,. 417 444 444 444 /»4 4 , , 444 4444 44., ,444 4444 4 .44 444 44 4 Är a 44 40 7/ .4 / 44. V/ ø/ / u 44 /ám 4/ ,4 4/ 44 , ,4 4 444 244 4 44 2 4 4 ,4 4 7, 424 444 444 4/. ..4 444 4 444 444 444 444 444 " zn øa an a/ /n 7444 47 444 444 44, ,4/ a., 4.4 444 4/4 444 0// 444 444 %44 44/ 4uw/ , 474 44 4., 444 /4/ / ?zo n/ 44 74 4, 4 MW a/ ,W /å 4 .4 . 4 ,N Z/ 4, 4. 444 .44 4? , 44 4 .4 4 ,wa aøøm wv/ v , 4. , 44 44 4/ 00 44 4. / f// W / 444/' /4 //4 W! //ø 4 . 4 4 4 W 4, 4444 444øp 4444 4444 44 . , . ,4/ 444 4u4 /U. 4.4 474 ,w . 44/4 w4/V 4444 44ww4 4 44 47 44 »4 42 44 47 4 444 444 44øu/ 44 .44 444 444 42 ;M 4 4 44 4 4 I 4 . . 4 4 4 4 . ; 4.4 4 . 4 .4 / . . .. 444, 444 . , 4 44 4 4 , 4444 4244 4444 4 4 ?44 4,4 4 , , 44 4 . . . . 44 44 74 44 44 4 / M / . 4 . , 4 97 4% l / 4 4. 45 41 44 4 .44 /41/ 4745 ;4 »aa /41 4.4 44 , . 444 ,V an na /4 4W ,a 4 // 44 4 40 4 4/ 444 444 4, 44 4 44 4 4. 4 4, 44 4 44 14 /4 74 4. 4, 44 44 4/ øyø 4.4 444 44 4 ,44 44 444 444 444 44/ 4 .4 4444 644. øø/ /f /å/ 44 44 444 444 4 44////44 4 74 '5I,V444 4 4, ,4,4 4 ,Ja/472* 4» I I 4/4 /4 444 ,441 4444 74 44 424 444 447 444 ,44 44 44, 444444 4., ,4 44 % . 44 .444 4444 4444 4/44 4444 / , 4 . . 4 . . 4 44 , 4 . 4 , 4 4. . 4 . 444 44 4 , . 4. 424 044 444 444 444 %/ /44 /4 4 4 444 4, 44. 4/ á/ øøwf ø .44 4/4 4 04 44 44 /4 4 4 44/ 4 44 47 /4 /4 4 44 4/ 40 4/ 4/ 44 4 2 44 d 44 /4 44 /4 44 44 ,un /4 /L ,. , /44 /4/ /44 444 44/ 4/ 74 4444 44 4/4 . . 4, 4 . 4. 47 24 44 44 44 4/4 / 4 4 »44 444 44 4.4 . 44 44 44 44 79 / 44 / 4 //4 444 /4 47 44 ,44 øx4 4 44 A 47 44 4: . 44% ", 74 /4 / 4444 4" .4 /7 24 44 ,4 444 444 444 44 74 44 74 / . #7 44 44 /4 44 44 /4 2/ 44 4 4,4 44 44 ,7 404 4 /.4 /áøá/ V/ on ø/ xøøz; 4 , 44 /4 71 4 4/3 4, 4/ 44 /7 43 7/ ,7 4/ 44 74 44 /4 44 an me 44 4 a/ /øM øøW Mü/ müa n/ m 4 /.44 /4 4. 4 44 , 44 ,zm pw/ n/ fwn ño m44 4 4 444 444 74 ,/ '2 4 14 44 4/ 4 3,' 4 4,447 4 44 4;' , 4, 4,/ 4 / .44 444 4 44 44 44 44 4 4 414 444 444 7/ /4 44 7 'I/ 4 , 4 . ,44 444 444 444 444 4 44 24 4,444 444 44 20 /7 4/ 44 / . 44 4% 44 /4 4/ . 4: 444 444 444 ,44 4 44 ,4 .. m4 ; X . ,44, 44% 44 /4 4 ,44 4 44 øM V 4 444 4. 4 4 44 44 4 ,4 4 4 . A 4 ,577. 437, 74::/2 / 444 /4 /4 / 4 4' 4 44%,4 / 4 . 447 744 444 4 4.44 4474 . á/ Mn áüøøø? /0 4 47 1% 444 ,44 ,4 44 4 4/4 '4429 4 444. 44, 4 4 H 444 ,,4n 4ww4 /444 4444 H44, 44 4h44"4/ .4 44 47 44 7 I, p 44-way/4, 52%///94''. 2% w.74 4." 4/4 4 4 444 4 4 , 444 . 4 . 4.4 4444 47 72 44 45 44 0 . 444/ /444 4444 4444 4/ /4øá4 444 44 / /ø4 /4/ 444 4/ .4/ /4 44 44 ,44 4. / /' '/4n 44 W 4 . 4% 44 /44/44, 4 4 4 4. 4 4 .4444 /4444 ,4. 444 n4/ 444 44A W4/ 4a4 wwa 4// 447 444 M4/ n% 444 404 041 //4 maw4 n44 444 mw4 44 4 4 4, 444 44/ 4, 4.4 7 0. . 444. ,4 H 444 .44 7/4 /4/ /44 /24 4 44/ 4 4 /m/ 444 ø44 4 4 4 46 44 44 44 4 .44 4äy4 u44 4wa 444 4 444 444 4/ 44 4747 42 74 22 2 7/4 ,'/4 4 4/ / 4/ 442/4544/ //44 f '1 ä 4 4/4 4 4 4/ 44 4 /4 444 4 . nya 44 444 744 24 .42 40/ 444 4VM 444 4 44 4/7 /.4 4mh 44n mUW /4 444 Wøøz. 4 44, 44 4/ 44 47 .4 //7 4 9 /4/4 _ :4 z/ 4 4%44 /»44 7444 44/4 4444 44 4 , 4 , 244 044 4ø4 444 444 4. 4 /4 4 4 ,4. 44 .444 4444 4444 44 4 44 4. 44 / 4 74 44 /4 444 4 4 . . .4. 4w 4 . 4 4 74 94 44 44 44 44 7 4 , 44 47 44 44 4 41 44 44 07 44 , 44444 44444 444 44 4444 4 4 // 44 4/ 44 . 4 44/ 44/ 44 4 4/. 4 44 44 44 44 44 41 4! 4 44 4 4,4 , 4 ,44 44 44/ #444 44 7 ?M ak e/ mv 47 41 44 44 / 44 441 /44 44 4 44 44 /1 454? ?4 44/ 44, 4% 4 444 4/4 444 ?4 4/4 444 / / 44. 0M4 //4 . 4/a n 4,46 .rr/'rZøx/'444 . ' 4 4 4 44, Z H4.,/4 7, 4 /4 1 4 4 4/4 444 4 4 4444 4", 44 44 "? . 44 ,444 4444 4444 4444 4444 44/ 44 rann /444 4444 4444 444 44 44 ,44 4444 4444 4442 / 44 44 44 44 44 40 4/ 4 44 /4 444 4/4 444 4/0 4JW 44/ H 4 4 Mza uÃo /y . .34 /44 / / 47 .4 4/ 14 44 444 444 , 4, 4 44 4 4 . 4 /444 /m4 444w/ .4 / müm øuøøzøn xf 4 . .Q st . . . .. .. . 4 44 444 444 44 ,, öxéxx. .. 4\ 0/ 1 4. 4;; l44 Å ,AW/W 4 r 14,; 444 /44 7 ,4,4 , 4 14 4 I . // /4 4/7 /1/ ,/4 4, 4 . 44 44 44 44 44 4 .4 4 4 74 /4 4/ 44 44 / 44 44 , 4 ,44 .44 4 444 444 ,Z /44/ 44N/ M44/ 44/4 4 na nm /4 4. 44 4 wøâøøy/ 444 444 , 4/4. . 444 4 .4 44 44 44 54 44 44 .43444 444 444 44 ?4 40 04 44 44 11 45 4 . . . 4 .4 44 44 4 , 4 44 44 40 74 44 44 454 4 44 , .4 /x , ?W W/ 44 44 04 44 ,44 4 4 .W4 444 n44 44/ 444 4/4 444 44øø4 444 44, , . 4 24 ,, 404 44 444 44 444 4/4 4 ,4 4 4444 4444 4444 4, 4 , 44 ,5 7 .44 744 744 . 4 ,44 744 447 44 4 M42 27/1 4, 4 4/ 4 /4 . 4. 34 44 4 44 /4 / 4 44 .4 4/ á4 Å 4/ 44 47 / I 44 44 4 .44 44 4 44n4 44/4 4øm4 nm/u4 444m w/44 M4 7/ 4474 4444 /.Mm 444. 444 W44 wr/ 444 /44 p4 4444 4444 4444 4 444 444 444 4/ ,444 44. 4 4,4 ,44 44 44 44 0 444 4 44 4 V .7 4 4 44" 50 /4 4/ 44 44. 444 444 444 444 444 444 4 44,0/444 44 4 4 4444 444 444 44. 4 axx/ 44 4, 4 / 4.4 4.. 4 / 4 4 4 44 47 44 4 44 44 4/ 44. 4444 444. , .4 4444 4 ,44 444 444 444 44 4 . MHz/ 444 444 7M4 n44 m44 444 w44 44/ 444 /44 øua 4u3 44, , . 44. 44 4,. Maww4 ø/4 /M/ 44 4% ? 4444 . 4 04 4 4/4 4 44 4 . 4,/ 44 4 . ,4 44 % 4 744 444 404 4 , 4,4 4/ /41/ 4/4 44/ M0/ /44 444 / 44 ,4 4444 4474 447 4 44 4 444 4 44 444 444 44 4444 4444 4044 4. 4,, 4,44 4, 4 / 4 /4 , 44 4 444 4 4 444 4 / J4 0 044 44/ 7 4, . 4 # 44 44 . M a x/ M ? 4 4 4 4 / 4 /4 444 4 J 4/4, 4/ 41 447 :.K s sa kn as 4 . . 4, 44 444% ,444 444 . . \w. \\ \\ ,. .4 .. 4 , 4 . 17, 4%/ /4/ 44/ 44/ 444 447 444 044 47, 44 44 2% 4/ 44 44 . #44 444 , 4 W 24 4 ,MZ . m 44 440540 1/ 4 4 4 4" \\ .\ 4 \\ \\ . \ .1 44 w\ \\ \\ : E S W Y L .E ss 4 . . . . 4 4 4 .\4 4 .4 ,4 47 4 4, 444 444 474 404 4. 4 44,4 , 4 ./ . 4444 /44/ 45. Å Z? 4 4 i '/4 ;1,74442 /,. z . // I 1/ 1 4 44 4744 4444 4444 / /áW üW WV /u/ a? 4 4 .44444 444444 44 4 44 4 4/ 44 4/ /4 44 /9 4 , 4 44 /U øM . 4 4 44/4 . 4 444 444 47, 4.4 444 4444 4444 444/ 4444 4444 4 44 0 .4 "4 44 44 44 24 4 4. 45 44 7/ 4 .444 4 14 44 / 444 444 44 ,4444 /4/4 4444 ,4 1 // 4 444 444 74. " ,444 ,4w4 wd44 74 44/44/ 4 44 414 /44 44 h 44 444 ' 4 4 4/4 7 . /.4 444 / 4 4, 44 4 4. 444 , 4 4 444 %/ \ xt \ . 4 4 44 44 44 , 4444 4 .» C\ »S WN \N \\ .. 4 . . 4 . 4 4 4 4 41. 44 . 4 . \ :a x 30 %. . . . 4 , 444 444 474 4, 4. 4 \ \\. \\ . . 4 . 4 . . . .no w/4 474 24 444 C 3. (4 4/ 4 . . .. 4 444 4 \. .4 14 . . 4 44/ 4 .W44 4 44 /1 / 1, 1/ /4 /4 4/ 44/4444 44, 4/ 4 44 74 4 . 4 . . 4 , 4 . ..4 4u4 44 4 74 4, 4, 4. 4. 44 4. 41 4? ? , 4 . W44 4/ //4 04 44 4,5 0 4 4/4 4 444 , 44, 44 . 44 44 /4 /4 44 / 4 44 Z M 4 4 44 4. 44 // 4 .4 4/ 44 4/ /7 44 44 2.4 40/ 4, 44, , »Mr 441 444 444 4n4 44/ mwm k44 444 4444 444 44 4 . 4 . 44 . 4 4 4 Resultaten i tabell 3 vi DK Nl FIN2 IS SEl SEZ 120 79 107 95 sas även i CL 79 120 114 103 87 91 101 122 NS figur 9, nedan.
Tabell 3 Retroreflexionen för markeringar vars drop-on-parlor ar bortslitna, men att trots detta inte belaggningen har
FK 78 134 89 110 80 98 84 TK 81 97 66 65 67 89 slitits fram. Medianvärdetför retroreflexionen vid matningarna år 2.
82 Retroreflexionens medianvarde år 2 LL 86 144 107 66 92 108 90 RP 78 101 69 94 92 98
oo
plats som oberoende variabler ger resultat enligt tabell 4. Motsvarande variansanalys för år 2 visas i tabell 5. Man ska observera att repetitionsmarkeringen inte ingår i denna analys; denna jämförs i ett separat test med sin
tvillingmarkering .
Tabell 4 Variansanalys avseende retroreflexionen år 1. Oberoende variabler är provmarkering (PM, 5 typer) och provplats (PP, 7 platser). 172 skattar effektens storlek (kan jämföras med korrelationsmåttet, r2).
effekt F-kvot
14
10 45 6,33
Tabell 5 Variansanalys avseende retroreflexionen år 2. Oberoende variabler är provmarkering (PM, 5 typer) och provplats (PP, 7 platser). 712 skattar ejfektens storlek (kan jämföras med korrelationsmåttet, ri).
effekt F-kvot ?
1 1 48 001 0
7 001 0 481
3,05 001 0,127
Variansanalysen visar på signifikanta huvudeffekter, och även ensignifikant interaktionseffekt mellan dessa, för både är 1 och år 2. Detta innebär således att retroreflexio-nen har varierat mellan provmarkeringarna och mellan provplatserna, men variationen mellan provmarkeringar har inte varit densamma på olika provplatser. Detta moti-verar post-hoc-test, i detta fall sju Tukey-test per år för att avgöra skillnader mellan provmarkeringar på var och en av de sju provplatserna. Post-hoc-testen avseende retroreflexionen redovisas i tabellerna 6 och 7. Testet indelar de fem provmarkeringarna i en, två eller tre grup-per, d'ar grupp 1 har högst och grupp 3 lägst retro-reflexion. För vägmarkeringar som tillhör en och samma grupp har ingen signifikant (p<.05) skillnad kunnat på-Visas.
VTI MEDDELANDE 863
Tabell 6 Tukey-test avseende retroreflexionen år I. Väg-markeringstyper inom en och samma grupp har ingen signifikant (p<.05) skillnad i retroreflexion. Grupp 1 av-ser högst och grupp 3 lägst retroreflexion på respektive provplats. Inom varje grupp är ordningensådan att den med högst värde står först.
provplats grupp 1 grupp 2 grupp 3
DK NS LL PX TK CL FINI alla - -FIN2 alla - -IS PX LL NS CL NS CL TK -N alla - -SEl CL TK LL NS LL NS PX -SEZ NS LL LL PX CL TK
-Tabell 7 Tukey-test avseende retroreflexionen år 2. Väg-markeringstyper inom en och samma grupp har ingen signifikant (p<.05) skillnad i retroreflexion. Grupp 1 av-ser högst och grupp 3lägst retroreflexion på respektive provplats. Inom varje grupp är ordningen sådan att den med högst värde stårförst.
provplats grupp 1 grupp 2 grupp 3
DK NS LL PX TK CL -FIN] PX NS CL LL NS CL LL TK -FIN2 alla - -IS alla - -N alla - -SEl CL NS TK LL TK LL PX -SEZ NS PX PX CL TK TK LL
Exempel på tolkning av tabellerna 6 och 7:
0 År 2 hade NS högre retroreflexion än övriga
vägmarkeringar på provf'alt DK.
0 År 2 hade PX högre retroreflexion än TK på
provfält FINl, eftersom dessa två vägmarke-ringar är de enda som förekommer i endast en grupp.
0 År 2 fanns ingen skillnad i retroreflexion mellan
vägmarkeringarna på provf'altet FIN2.
Man finner att resultaten från provfälten skiljer en del. Emellertid kan man se att då signifikanta skillnader har påvisats, förekommer alltid NS i gruppen med högst retroreflexion. TK återfinns alltid i gruppen med lägst retroreflexion.
I varje provfält finns två identiska provmarkeringar - egna landets produkt samt en upprepning av denna, båda utlagda samma dag med några timmars mellanrum. Dessa två provmarkeringar borde ha samma funktion, vilket kan undersökas med t-test. Sex sådana t-test (Is-land hade ingen repetition), med hänsyn taget till mas-signifikans gjordes, och ett av dessa visade på en signi-fikant skillnad år 2. Det var på provfältet i Östergötland som retroreflexionen är olika för CL och dess repetition.
5.2 Luminanskoefficient och Iuminansfaktor
Luminanskoefficienten har mätts på fem av de sju prov-platserna. På provplatserna FIN1 och FIN2 mättes is-tället luminansfaktorn. Detta innebär att det inte är möj-ligt att göra motsvarande tvåvägs variansanalys som för retroreflexionen. I stället görs sju envägs variansanalyser med post-hoc-test, för att göra en jämförelse mellan funktionen för de olika materialen på de olika provplat-serna. Dessa redovisas i tabellerna 10 och 11.
Inledningsvis presenteras luminanskoefficienterna i tabell 8 och luminansfaktorerna i tabell 9.
Tabell 8 Medelvärde av luminanskoejficienten vid tre skilda mättillfällen på de fem provfält där denna mäts. Varjevärde är ett medelvärde av 18 enskilda mätvärden - 3 värden på var och en av 6 markeringar. Man bör observera att mät-ningarfrån Island saknas för år 0och 1 samtfrån Norge år 1.
CL NS PX TK LL RP år 0 1 2 0 1 2 0 1 2 0 l 2 0 1 2 0 1 2 DK 214 164 209 224 193 218 202 176 182 236 200 186 224 202 200 189 173 188 IS - - 75 - - 116 - - 96 - - 98 - - 133 - - -N 199 - 196 211 - 199 211 - 199 207 - 223 227 - 213 209 - 219 SE] 193 213 219 234 218 224 221 225 231 205 218 227 249 230 233 226 223 232 SEZ 216 213 223 218 220 229 239 209 215 230 221 217 236 228 177 217 209 218
Tabell 9 Medelvärde av luminansfaktorn, B, vid tre skilda mättillfällen på de två provfält där denna mäts. Varje värde är ett medelvärde av 18 enskilda mätvärden - 3 värden på var och en av 6 markeringar.
CL NS PX TK LL
1 1 1 1 1
FIN] 0,64 0,53 0,54 0,70 0,55 0,58 0,72 0,54 0,56 0,68 0,53 0,53 0,63 0,55 0,48 0,68 0,49 0,51
FIN2 0,51 0,52 0,50 0,61 0,56 0,52 0,59 0,53 0,49 0,51 0,54 0,50 0,71 0,58 0,51 0,48 0,54 0,49
Från tabellerna 8 och 9 ser man att det krav som finns i Norden på luminanskoefficienten (100-130 mcd/mz/ lux) och luminansfaktorn (0,45) alltid är uppfyllda, un-dantaget för några provmarkeringar på Island vid mät-tillfället år 2.
24
Tabellerna 10 och 11 ska tolkas som motsvarande ta-beller för retroreflexionen, dvs. vägmarkeringar inom en och samma grupp har ingen signifikant (p<.05) skillnad i luminanskoefficient eller luminansfaktor.
Tabell 10 Tukey-test avseende luminanskoejficient/-fak-tor år 1. Vägmarkeringstyper inom en och samma grupp har ingen signifikant (p<.05) skillnad i funktion. Grupp 1 avser högstoch grupp 3 lägst luminanskoejficient/-fak-tor på respektive provplats. Inom varje grupp är ord-ningen sådan att den med högst värde stårförst.
1 2
LL TK NS NS PX LL
LL PX
LL PX TKTK NS TK NS CLCL PX
Tabell 11 Tukey-test avseende luminanskoejficient/-fak-tor år 2. Vägmarkeringstyper inom en och samma grupp har ingen signifikant (p<.05) skillnad i funktion. Grupp 1 avser högst och grupp 3 lägst luminanskoejjicient/-fak-tor på respektive provplats. Inom varje grupp är ord-ningen sådan att den med högst värde stårförst.
provp/a ts grupp 1 grupp 2 grupp 3
DK NS CL CL LL TK PX FIN1 alla - -FIN2 alla - -IS LL NS TK PX NS TK PX CL -N TK LL LL PX NS PX NS CL SE 1 LL PX TK PX TK NS NS CL SEZ NS CL TK PX LL
_ Även beträffande luminanskoefficienten och luminans-faktorn ser man att resultaten skiljer mellan provplat-serna. Dock finner man även vissa likheter: Således åter-finns LL i samtliga fall utom två (DK och SE2 år 2)i gruppen med högst luminanskoefficient/-fakton CL åter-finns alltid, utom i två fall (DK år 2 och SEZ år 2) i grup-pen med lägst värden.
För repetitionsmarkeringarna fann man både är 1 och år 2 en signifikant (p<.05) skillnad mellan CL och RP på provfälten SE1 och SEZ. År 2 hade man även en signi-fikant skillnad mellan PX och RP på provfältet DK samt mellan NS och RP på provfältet N.
5.3 Tjocklek
Provmarkeringarnas tjocklek har uppmätts vid ungefär samma tidpunkter som Övriga parametrar. Det förelig-ger emellertid en svårighet att tolka data så snart någon Vägmarkeringen är helt bortsliten. Vid appliceringen av provfälten var målet att Vägmarkeringarnas tjocklek skulle vara 3 mm. Detta visade sig emellertid vara svårt att uppfylla och den inledande tjockleksmätningen visade på allt från 1,9 (CLi DK) till 5,1 (TK i FIN2) mm. När dessa provmarkeringar ät helt nedslitna kommer CL i DK att ha slitits 1,9 mm, medan TK i FIN2 har slitits 5,1 mm.
VTI MEDDELANDE 863
Detta skulle då kunna misstolkas som att den först-nämnda har bättre slitstyrka än den andra, Vilket natur-ligtvis kan vara helt fel. Man måste således varna för att värdena i tabell 10 slitaget under hela tvåårsperioden -i v-issa fall är underskattn-ingar. Detta gäller framförallt för provmarkeringarna på Island. Provfältets på Island utseende våren 1998 framgår av figur 10, nedan.
Figur 10 Provfältet på Island våren 1998, efter två vintrars slitage. Man ser att framförallt vägmarkeringa-rna i hjulspåren är slitna.
I tabellerna 12 och 13 redovisas antalet millimeter som provmarkeringarna hade slitits under det första året res-pektive under hela tvåårsperioden.
Tabell 12 Slitaget, AT, uttryckt i mm, dvs. skillnaden i tjocklek vid de två mättillfällena, hösten 1996 och hös-ten 1997.
AT
provfalt CL NS PX TK LL RP DK 0,6 1,0 0,7 0,6 0,9 0,6 FIN1 0,8 0,7 0,8 0,7 1,1 0,9 FIN2 0,7 0,6 0,9 1,2 0,5 1,2 IS 1,1 1,0 1,5 0,6 1,0 -N 0,8 0,8 1,0 0,7 0,7 0,8 SE1 0,7 0,8 0,8 0,6 0,9 0,6 SEZ 1,1 1,0 1,2 1,5 1,2 1,4 medel AT 0,8 0,8 1,0 0,8 0,925
Tabell 13 Slitaget, AT, uttryckt i mm, dvs. skillnaden i tjocklek vid de två mättillfällena, hösten 1996 och hos-ten 1998.
A pro
Resultaten från slitaget under det första året är motsä-gelsefulla och variationen mellan olika spår gör en vari-ansanalys meningslös eftersom variationen i slitage mellan spår överskuggar helt variationen mellan prov-platser och provmarkeringar. Man kan dock konstatera . att t.ex. TK har haft bäst slitageegenskaper på Island, medan samma provmarkering har varit sämst i FIN2 och SE2.
Resultaten i tabell 13 ska, som nämnts, tolkas med stor försiktighet. Bortser man från Island, så har man dock en tendens till att CL och NS har varit slitstarkare än de övriga.
Slitagestyrkan kan beskrivas på flera sätt. I tabellerna 12 och 13 har medelvärden använts. Ett annat sätt kan vara att ange återstående tjocklek för den linje som har slitits mest. Man skulle då få resultat enligt tabell 14.
Tabell 14 Den mest slitna vägmarkeringens tjocklek hos-ten 1998. AT provfält CL NS PX TK LL RP DK 0,2 2,3 2,0 1,2 1,5 1,1 FINl 1,2 1,4 0,4 1,4 0,4 1,1 FIN2 3,1 3,5 3,0 2,7 0,4 3,0
IS 1,2 1,4 0,0 0,0 0,0 -N 2,7 2,2 1,7 2,0 0,4 2,4 SEl 1,0 1,6 2,0 1,3 0,9 1,9 SE2 1,8 1,2 2,1 2,4 0,6 1,5
När man studerar tabell 14 är det åter viktigt att betänka att alla vägmarkeringar inte lades med samma tjocklek, varför det är svårt att dra korrekta slutsatser även från
26
denna tabell. Man törs dock drista sig att påstå att CL och NS har haft bättre slitstyrka på IS än deövriga. LL verkar ha slitits mycket på flera av provplatserna.
5.4 Laboratorietest
De fyra termoplastmassor (ej den prefabricerade) som har ingått i försöket har även testats i laboratorium med avseende på trögerslitage, stämpelbelastningsvärde, åld-ring, vidhäftning och luminansfaktor. Dessa resultat re-dovisas i tabell 15.
Tabell 15 Resultat av laboratorietest på massorna CL, NS, PXoch TK. Testet omfattar Trögerslitage (Tr),
stämpel-belastningsvärde (S), åldring (ATr), vidhäftning (V) samt luminansfaktor (6) efter åldring. På sista raden anges gränsernafor godkänd massa.
Av tabell 15 framgår att alla fyra massorna klarar de svenska kraven på Trögerslitage, åldring och luminans-koefficient. PX och TK klarar inte kravet på stämpel-belastningsvärde - TK är alltför mjuk och PX för hård. TK klarar inte heller kravet på vidhäftning. CL och NS uppfyller samtliga krav i laboratorietestet. Noteras bör att alla fyra massorna ligger mycket högt över kravet på Trögerslitage och åldring. Detta kan tolkas som att de är mycket slitstarka.
Att TK är alltför mjuk kan innebära att den har mycket godslitstyrka och därför låg retroreflexion (nya pre-miX-pärlor slits inte fram). Mätningarna på provfältet kan sägas varken bekräfta eller dementera detta. Däre-mot bekräftar de den dåliga retroreflexionen; TK tillhör oftast den grupp som har lägst retroreflexion i tabellerna 6 och 7.
På motsvarande sätt skulle PX höga stämpelbelast-ningsvärde indikera att den har dålig slitstyrka, den är spröd och håller inte fast glaspärlorna. I tabellerna 12 och 13 ser man att PX har slitits mest av defyra termo-plastema, vilket således skulle bekräfta att den har dålig hållbarhet. Däremot bekräftas inte att den har dålig retro-reflexion (tabell 6 och 7); på vissa provfält har den till-hört de bättre markeringarna och på andra har den varit sämre.
6 Diskussion
Om man lägger identiska provfält på olika platser - på vägar med olika trafik och miljöförhållanden « ska man inte förvänta sig att få identiska resultat. Däremot har man förhoppningen att en markeringstyp som fungerar bättre än enannan på ett provfält, också ska fungera bättre på ett annat provfält. Så har inte alltid varit fallet, dvs. man har påvisat en signifikant interaktionseffekt mellan vägmarkeringstyp och provplats (med retroref-lexion som beroende variabel).
Emellertid kan man i vissa fall förvänta sig en signi-fikant interaktionseffekt: Från laboratorietestema ser man att TK uppenbarligen är tillverkad för länder med kalla vintrar, eftersom den är mjuk. Beträffande PX är det tvärtom; den är hård och bör vara anpassad till danska förhållanden. Detta skulle kunna resultera i en interak-tion, dvs. att TK skulle fungera bra på provfälten med kallt klimat medan PX fungerar sämre på dessa prov-fält. Stämmer detta?
Kallast klimat har provfältet i norra Finland. Där har man inte kunnat påvisa någon skillnad i retroreflexion mellan de olika markeringstyperna. Även Östergötland har kalla vintrar, och här finner man att TK har högre retroreflexion än PX. Skillnaden är signifikant för år 1, medan man endast kan tala om en tendens år 2;
Den signifikanta interaktionseffekten skulle således kunna förklaras av det faktum, att olika massor fung-erar olika beroende på klimat.
När man studerar resultaten - och kanske främst vilka vägmarkeringar som skulle ha blivit godkända el-ler underkända enligt figurerna 4-8 så bör man tänka på att de fem vägmarkeringstyperna faktiskt är ganska lika. Samtliga är tillverkade för Norden, sannolikt uppbyggda med högkvalitativa bindemedel, innehållande glaspärlor av god kvalitet. Laboratoriemätningarna bekräftar i stort sett detta, även om en massa var något för mjuk och en något för hård för att uppfylla de svenska kraven. Man kan således säga att spännvidden av massor har varit liten - vårt sampel bestod endast av termoplastmassor av god kvalitet. Hade studien istället omfattat även dåliga termo-plastmassor, hade sannolikt resultatet blivit ett annat. Kanske hade man fortfarande haft en interaktionseffekt, men den skattade styrkan av denna hade förmodligen blivit liten. Den hade förmodligen helt överskuggats av
VTI MEDDELANDE 863
en stor, sann skillnad i funktion mellan de olika materialen. Överhuvudtaget är de uppmätta skillnaderna i funk-tion år 2, ganska små. Detta beror sannolikt dels på att materialen var relativt lika, men också på att skillnaderna i de yttre förhållandena (klimat, slitage från trafik, plog-ning, etc.) inte betydde så mycket.
Att identiska vägmarkering på ett och samma prov-fält har olika funktion är emellertid svårt att förklara. Skälet till detta borde stå att finna i utläggningen. Kontrol-len har visserligen varit god på tex. massans uppvärm-ningstemperatur, men naturligtvis har lufttemperaturen varierat. Det kan vara så att själva appliceringen är ett hantverk som kräver mycket stor noggrannhet.
Det primära syftet med denna studie har inte varit att utvärdera eller testa EN 1824. Emellertid kan man ändå dra vissa slutsatser: Att mäta antalet hjulpassager är inte meningsfullt. Fordonens sidolägesplacering varierar med t.ex. väder, så mycket att en god skattning är omöjlig att uppnå. Vidare kan värdet av vissa kontroller i sam-band med appliceringen ifrågasättas. Exempelvis kan man sannolikt nöja sig med att verbalt beskriva vägytans textur i stället för att mäta den med en dålig metod.
Det försök som redovisas i denna rapport har varit starkt begränsat, vilket har inneburit att samplet väg-markeringar har varit litet. Man bör därför se studien som ett förförsök till ett större försök, där inte endast varia-tionsvidden i vägmarkeringar, utan även variationen i de yttre förhållandena är större. I ett sådant försök borde man dessutom jämföra resultat av laboratorietest med funktionen för vägmarkeringar i provfält samt med or-dinarie kantlinjer och/eller mittlinjer.
Med stöd av vad som sagts ovan ska man inte dra alltför långtgående slutsatser från den redovisade stu-dien. Resultaten mellan provplatser har varierat, men detta kan faktiskt vara en sann variation. Med andra ord: en vägmarkeringsmassa som är anpassad till kallt klimat bör fungera bättre i norra Finland än i södra Sverige. Meto-den att lägga provfält bör studeras i ett betydligt större försök där spännvidden i vägmarkeringarnas kvalitet är stor. I en sådan studie bör även resultat från provmarke-ringar applicerade som vanliga kantlinj er , laboratorium och provvägsmaskin jämföras.
7 Slutsatser
Man har en skillnad i vägmarkeringarnas funktion mel-lan provfälten. Denna skillnad kan man emellertid för-vänta sig eftersom de yttre förhållandena skin er mellan provplatserna.
Man har även påvisat en interaktionseffekt mellan provplats och typ av vägmarkering. Med andra ord: en vågmarkeringstyp som hade bättre funktion än en an-nan på en provplats, kunde ha sämre funktion på en annan provplats. Detta kan dock vara en sann skillnad eftersom tillverkaren sannolikt har försökt optimera funk-tionen så att den dansktillverkade vågmarkeringen ska
28
fungera bra i Danmark, den finska i Finland, etc. Man ska vara försiktig med att dra vidare slutsatser ñån denna studie eftersom försöket har varit starkt be-grånsat. Resultaten får inte heller generaliseras till andra typer av vägmarkeringar än de som är gjorda av termo-plastmaterial.
Behovet av ytterligare studier är stort inför en kom-mande kvalitetsmårkning av nya produkter. En sådan studie ska omfatta flera typer av vågmarkeringsmaterial och utföranden, tex. Våtsynbara (ofta proñlerade) våg-markeringar.
