Trafiksignalers synbarhet (Visibility of traffic light signals)

Nr 394 0 1984 Statens väg- och trafikinstitut (VTI) 0 581 01 Linköping

ISSN 0347-6049 . Swedish Road and Traffic Research Institute 0 S-581 01 Linköping 0 Sweden

Traiiksignaiers synbarhet

av Gabriel Helmers, Berit Nilsson 'Och Gösta Werner

34; 05 15

FÖRORD

Statens väg- och trafikinstitut har på uppdrag av Statens vägverk genomfört en studie avseende trafiksignaiers synbarhet och ijusteknikska egenskaper. Statens Provningsanstalt (Gösta Werner) har utfört ijustek-niska mätningar på ett antal nya trafiksignaier.

Arbetet har fortlöpande diskuterats i Vägverkets och Kommunförbundets "signalgrupp". Den hjälp författarna fått av "signaigruppen" förtar på inget vis deras ansvar för innehållet i detta VTI-meddelande.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid

REFERAT I

ABSTRACT II

1 BAKGRUND OCH SYFTE 1

2 LJUSSTYRKA 1 2.1 Allmänt 1 2.2 Dagsljus 3 2.3 Mörker 3 2.4 Ljusfördelning 4 2.5 Ljusstyrka-Ljusfärg 6

2.6 DIN-, 135-- och NEN-normerna 8

3 BAKGRUNDSSKÄRM 10

4 FANTOMLJUS 11

5 LJUSFÄRG 12

6 STORLEK 18

7 LJUSSTYRKAN HOS TRAFIKSIGNALER I DRIFT 20

8 FÖRSLAG TILL REKOMMENDATIONER 20

8.1 Ljusf'arg 20

8.2 Ljusstyrka och Ijusfördelning 20 v

9 UPPMÄTNING AV LJUSFÖRDELNING, LJUSSTYRKA OCH LJUSFARG HOS NYA TRAFIKSIGNALER AV OLIKA TYP OCH FABRIKAT 23

9.1 Undersökta signaltyper 23 9.2 Mätmetodik 24 9.2.1 Glödlampskalibrering 24 9.2.2 Färgmätning ' 24 9.2.3 Ljusstyrka/Ijusfördelning 25 9.3 Resultat 25 9.3.1 Glödlampskalibrering 25 9.3.2 Färgmätning ' 27

9.3.3 Ljusstyrka och ljusfördelning 27

10 UPPMÄTTA TRAFIKSIGNOALERS LJUSTEKNISKA EGENSKAPER I FORHÅLLANDE TILL FORESLAGNA REKOMMENDATIONER

(KAP 8) 29

10.1 Ljusf'arg 29

10.2 Ljusstyrka 31

10.3 Ljusfördelning 32

Signalens inriktning i trafiken

Standardisering av lampor, socklar osv

REFERENSER

LITTERATURFÖRTECKNING AV ANNAN GENOMGANGEN LITTERATUR

BILAGEDEL

Bilaga 1: Färgkoordinater

Bilaga 2: Isocandela- och nivå-vikeldiagram

Bilaga 3: Fotografier över de undersökta trafiksignalerna

'v'Tl MEDDELANDE 394!

35 35

36

Trafiksignalers synbarhet

av Gabriel Helmers, Berit Nilsson och Gösta Werner Statens väg- och trafikinstitut

581 01 LINKÖPING

REFERAT

En litteraturstudie har genomförts med avseende på trafiksignalers synbarhet och ljustekniska egenskaper. Förutom detta har de ljustekniska egenskaper som omfattar ljusstyrka, ljusfördelning och ljusfärg uppmätts för några olika typer av trafiksignaler på den svenska marknaden. Med detta underlag som grund har därefter förslag till svenska normer och

rekommendationer utarbetats.

Resultaten visar bl a att nya trafiksignalers ljusstyrka ofta avviker från rekommenderade värden samtaatt trafiksignalernas ljustördelning med få undantag ej uppfyller berättigade krav på sidospridning. När det gäller signalernas ljusfärg ligger rött och grönt med få undantag inom rekom-menderat område medan motsatsen gäller för gult.

II

Visibility of Traffic Light Signals

by Gabriel Helmers, Berit Nilsson and Gösta Werner Swedish Road and Traffic Research Institute

5-581 01 LINKÖPING Sweden

ABSTRACT

A literature study has been carried out concerning the visibility and optical properties of traffic light signals. The optical properties, i.e. luminous intensity, luminous intensity distribution and colour have also been measured for some types of traffic light signals on the Swedish market. From this basis suggestions for Swedish standards and recommendations are given.

For instance, the results show that the luminous intensity of new traffic light signals often differs from the recommended values and that the luminous intensity distribution of the traffic signals does not, with few exceptions, meet with the well-grounded demands on lateral dispersion. Concering the colours, red and green are with few exceptions situated within the recommended areas whereas the contrary is found regarding the yellow colour.

2.1

BAKGRUND OCH SYFTE

I dag finns endast dåligt specificerade svenska krav eller rekommenda-tioner avseende trafiksignalers synbarhet och ljustekniska egenskaper. Detta skapar problem för väghållaren. Vägverket har därför givit Statens väg-och trafikinstitut i uppdrag att göra en litteraturinventering i ämnet

och Statens Provningsanstalt (SP) att genomföra fysikaliska

ljusmät-ningar av nya trafiksignaler.

Problemområdet har visat sig vara relativt komplext. Forskningsunder-laget är ofta bristfälligt. De slutsater s-om kan dras ur föreliggande forskningsresultat måste betraktas som preliminära.

Detta meddelande ger en översikt över de forskningsresultat och normer

som erhållits vid litteratursökningen samt de mätresultat som erhållits

vid uppmätningen av de vanligaste förekommande trafiksignalerna i Sverige.

Syftet med detta arbete är att genom en litteraturinventering av forskningsresultat och anvisningar komplettrat med fysikaliska mät-ningar av nya trafiksignaler få ett underlag för svenska normer och

rekommendationer.

Arbetet avslutas med förslag till rekommendationer som tagits fram i samråd med en arbetsgrupp som arbetar med trafiksignaler. I arbets-gruppen är Vägverket, Kommunförbundet, Göteborgs gatukontor och energiverk representerade.

LJUSSTYRKA Allmänt

Internationella belysningskommissionen, CIE, har gjort en sammanställ-ning rörande trafiksignalers synbarhet (CIE, 1980). Den konstaterar bl a att en signals synbarhet är beroende av många faktorer. De viktigaste faktorerna är signalens färg, ljusstyrka och ljusfördelning.

5000

/

2°°°l

Å /// /

1°°°

v / / /

/ /

:::.M,///

'°° .i

/ / /

///

/ /////

10

5-

////

2 än 92 // 1.0 /// 1 0.5 /////

,

0.1 ' I J .

50

100

500 300 500

1000. _2000

J Op ti ma l lj us st yr ka (c d) Avstånd (meter)

Figurl Optimal ljusstyrka för trafiksignaler vid olika avstånd och

bakgrundsluminanser (cd/m2) (Cole /l972/).

Cole och Brown (l966a) har med begreppet Optimal ljusstyrka avsett den ljusstyrka som har både hög upptäckbarhet och en kort reaktionstid.

Signalens luminans bör vara högre än den bakgrundsluminans som den syns mot. Om signalen ska synas tillfredsställande under dagen och inte

förorsaka bländning under natten fordras att signalen har åtminstone två

ljusnivåer.

Enligt Dahlstedt och Rydgren (l974) varierar trafiksignalens bakgrunds-luminans från 0,00003 cd/m2 under natten upp till 30.000 cci/m2 under dagen.

2.2

2.3

Dagsljus

Vid de flesta synbarhetsstudier har man genomfört mätningar på en röd signal på avståndet 100 m med en bakgrundsluminans på 104 cd/m2 som

ska motsvara en klar himmel under dagtid (CIE, 1980). I de resultat man

fått fram varierade den optimala ljusstyrkan hos signalen från 30 cd upp till 3.000 cd. Den stora skillnaden torde bero på olika försöksupp-ställningar och olika kriterier på upptäckbarhet. Några mer systematiska försök har genomförts av ett par forskarlag som använt sig av en simulerad köruppgift. Cole och Brown (l968) hävdar bl a utifrån den simulerade köruppgift de använt att för en röd signal bör ljusstyrkan ligga omkring 200 cd.

En ljusstyrka på 200 cd för en röd signal rekommenderas bl a av

Dahlstedt och Rydgren (l974) och CIE (l980). Trots detta har några

länder rekommendationer på ljusstyrkor upp till det dubbla, se avsnitt 2.6.

Mörker

När allmänbelysningsnivån sjunker ökar graden av bländning från en ljuskälla. Som ett exempel kan nämnas att i mörkertrafiken får en korrekt inställd halvljusstrålkastare inte vara starkare än 625 cd i området över ljus-mörkergränsen dvs i riktningen mot mötande trafikan-ters ögon. Ljusstyrkan har begränsats till 625 cd för att begränsa bländningen.

Ett mötande halvljus behöver man som trafikant inte titta på. Däremot

måste man fixera en trafiksignal. Eftersom ögats bländning ökar med

minskat fixeringsavstånd (synvinkelgrader) till bländkällan utgör en ljus-källa man måste fixera (t ex en trafiksignal) det från bländningssynpunkt mest ogynnsamma fallet. Trafiksignalens ljusstyrka i riktning mot trafi-kanten på ett avstånd av upp till lOO m bör därför inte överstiga 625 cd.

Enligt CIE (l980) kan en ljuskälla med ljusstyrkan 200 cd och däröver

orsaka bländning i mörkertrafik.

Vid dessa platser bör dagsljusnivån, (200 cd) användas även på natten (Brown och Cole, 1969).

CIE (1980) hävdar att ljusstyrkor över 200 cd och under 25 cd bör

avrâdas nattetid.

Observera att när två ljusnivâer används bör ljusfärgen kontrolleras så

att den fortfarande ligger inom rekommenderade gränsvärden (se avsnitt

5).

2.4 Ljusfördelning

En trafiksignal ska inte bara ses rakt framifrån utan den ska även vara synlig från sidan och underifrån. På grund härav är ljussignalens ljusför-delning viktig för dess synbarhet i trafiken.

Den tyska DIN-normen 67 527 (se 2.6) rekommenderar inte endast

styrkor utan innehåller också rekommendationer om ljussignalernas ljus-fördelning. De i tabellen (sid 9) angivna ljusstyrkorna ska uppfyllas till 100 resp minst 50% i ljusfördelningsdiagrammet nedan. Skärningspunkten

mellan horisontalplanet (H) och vertikalplanet (V) utgör signalens referensaxel. Axlarna har indelats i synvinkelgrader (0).

V 11' 8' 1° 1. H

ms'

0/

50 0/. -300 mm. signal

50 50 °/o-200 mm signal . 7'

Figur 2a Ljussignalens ljusfördelning enligt DIN-norm 67 527

Schreuder (1981) rekommenderar en ljusfördelning som i hög' grad

över-ensstämmer med DIN-normen.

Den av CIE (1980) rekommenderade ljusfördelningen framgår av

nedan-Stående figur. V H 30' 20' 10' S' 5' 10° 20° 30' H i 37ch ' 5' 100 cd 10' 25 cd = 20' 15cd V

Figur 2b Den av CIE (l980) rekommenderade ljusfördelningen för en röd signal

British Standard, (BS 505:l97l) rekommenderar en ljusfördelning som är något annorlunda specificerad. Max-värdet ligger i H : 00, V : -l0.

Ljusstyrkan är endast specificerad för vissa punkter och inte för fält som

i ovan refererade normer

l

' 25'

10' '

10'

25'

Z' A A

H

400m/Ä 1. ö'wso cd V'xzsm

475 cd/

\200 cd

\30 cd

' 010' 0 O

200 cd/

\100cd

\25cd

..

H n VK !

Figur 2C Ljusfördelningen för en röd och grön signal enligt British

Standard (55505: 1971). Fördelningen är symmetrisk kring

vertikalaxeln (V)

Ljusfördelningar för ljussignaler tycks ha rönt ett ringa intresse med tanke på den nästan obefintliga litteratur som påträffats i ämnet.

Man kan fråga sig om inte ljusfördelningen i högre utsträckning borde anpassas till signalens läge i förhållande till körbanan. En högerplacerad signal skulle då ha en ljusfördelning som. skulle vara väl specificerad i diagrammets 3:e kvadrant. En signal som är placerad över körbanan skulle då ha en mindre horisontell och en större vertikal utbredning osv. På så vis skulle ljusstyrkan hos signalen inte behöva avta så snabbt vid stora horisontal- och vertikalvinklar. En hög ljusstyrka i ett större

område torde vara viktig då signalen också ska betjäna de förare som

stannat närmast signalen.

2.5 Ljusstyrka - Ljusfärg

Den av flera författare rekommenderade ljusstyrkan 200 cd under dagen gäller endast för röd signal. Fisher och Cole (1974) har bearbetat data över de olika ljusfärgernas ljusstyrka och kommit fram till att om rött har faktorn l bör grönt ha faktorn 1,33 dvs 1,33 gånger högre ljusstyrka. För gult var resultaten mer osäkra, men troligtvis bör gult ha faktorn 3.

Tabell 1 Relationen mellan ljusfärg/ljusstyrka enligt Fischer och Cole (1974) Röd Grön Gul Faktor: 1 1,33 3 Rek. ljus-styrka 200 cd 266 cd 600 cd

Jainski (1967) hävdar att färgskillnaderna endast förekommer vid upp-täcktströsklarna. Skillnaderna har däremot mycket liten betydelse vid ljusstyrkor över upptäcktStröskeln (Dahlstedt och Rydgren 1974).

King (1981) hävdar i motsats till Dahlstedt och Rydgren (1974) att den viktigaste faktor som påverkar signalens synbarhet under dagen är just ljusfärgen. De kortaste reaktionstiderna är för gult och de längsta för grönt ljus.

Enligt CIE (1980) varierar transmissionen för de olika färgfiltren. Detta gör att ljusstyrkan enligt CIE torde variera enligt det förhållande som

ovan rekommenderats.

Enligt Lunenfeld (1977) är transmissionen för filter som används i USA

för rött 9,5%, gult 44% och grönt 20%.

Av de mätningar som utförts av Statens Provningsanstalt och som redovisas i avsnitt 9 sid 25 kan transmissionen för de olika färgfiltren rött, gult och grönt beräknas.

177 samt motsvarande gröna signal medelvärdet 98 och variationsvidden 63-151.

Härav framgår att transmissionen hos de färgfilter som nu finns på

marknaden i stor utsträckning tycks skilja sig från tidigare använda

filter.,

2.6 DIN-, 135- och NEN-normerna

I DIN-norm 67 527 (reviderad sept l982) finns rekommenderade ljusstyr-kor angivna för trafiksignaler både med och utan nattsänkning.

Tabell 2 Rekommenderade ljusstyrkor (cd) enligt DIN-norm 67 527 för

trafiksignaler med och utan nattsänkning.

Signalens diameter (mm)

200 300

Utan Röd signal (Cd) 100-200 200-400

natt- Gul signal (cd) sänkning Grön signal (cd)

Med Dag/Natt Dag/Natt Dag/Natt

natt-sänkning Röd signal (Cd) 200-400/50-150 400-600/100-250

Gul signal (cd) Grön signal (cd)

DIN-normens ljusstyrkenivåer för rött ljus överensstämmer relativt väl med de forskningsresultat som tidigare refererats. Detta gäller speciellt 200 mm signalen. Minimivärden för 300 mm signalen är dubbelt så höga som motsvarande ljusstyrkor för 200 mm signalen. Eftersom den stora signalens yta är 2,25 ggr större än den lilla signalens yta innebär detta

att båda signalernas minimiluminans är approx densamma. Detta bedöms vara en rimlig princip eftersom signalens kontrast mot bakgrunden då är

oförändrad.

BS-normen har sitt max-värde 1 H = OO; V = -19 som tidigare nämnts, se figur 2C, sid 6. BS-normens ljusstyrkenivåer ligger betydligt över tidigare refererade forskningsunderlag. De ligger dock i närheten av DIN-normens värden för dagsljussignal med nattsänkning. Den rekommenderade nivån vid nattsänkning stämmer bra överens med CIE (1980).

Tabell 3 Rekommenderade ljusstyrkor (cd) enligt BS 505:l971 för

trafik-signaler på dagen och på natten

Signaltyp BS 505:1971 Normal Högfart Röd Gul Grön Röd Gul Grön Dag 11:00 V20O 400 400 800 800 H=0° V:-1O 475 475 Natt 33-100 75-225 33-100 67-200 133-400 67-200

Den holländska normen (Nederlandske norm, NEN 3322:1972) ligger något över de i litteraturen rekommenderade värdena. Nattsänkningen är dock

helt överensstämmande med vad CIE rekommenderar.

Tabell 4 Rekommenderade ljusstyrkenivåer (cd) enligt NEN 3322:1972 för trafiksignaler på dagen och- natten

NEN 3321 dag natt

Röd Gul Grön 300 300 250 25-200 25-200 25-200 VTI MEDDELANDE 394

Till skillnad från vad Fischer och Cole (l974) rekommenderar avseende

ljusintensiteterna för de olika signalfärgerna (se 2.5) anger DIN-normen

identiska ljusstyrkor för rött, gult och grönt signalljus.

På grund avatt ljusintensiteten hos de olika signalfärgerna mäts med ett efter ögats känslighet anpassat filter torde DIN-normen i detta avseende bedömas vila på korrekt grund. Däremot kan man fråga sig om inte det gula signalljuset bör ha störst uppmärksamhetsvärde för trafikanten såsom BS-normen rekommenderar i och med att det gula ljuset indikerar en förändring som trafikanten måste upptäcka och anpassa sig till.

Samtidigt måste konstateras att den trafikant som kör mot gult signal-ljus ännu är skyddad i korsningen, vilket inte är fallet vid rött signalsignal-ljus. Därför kan man också hävda att det röda signalljuset borde ha störst uppm är ksam hetsvärde.

3 BAKGRUNDSSKÄRM

Som nämnts i tidigare avsnitt har en bakgrundsluminans på qu cd/m2 varit standard vid de flesta försök. Vid vissa tillfällen kan dock en högre bakgrundsluminans förekomma, vilket gör att man har intresserat sig för

bakgrundsskärmar för att på så vis öka signalens synbarhet. Genom att

avskärma en alltför ljus himmel som bakgrund förbättrar man signalens synbarhet utan att man behöver öka dess ljusstyrka.

Dahlstedt och Rydgren (1974) har efter en litteraturgenomgång konsta-terat att en bakgrundsskärm har en positiv effekt i de flesta fall när signalen syns mot en ogynnsam bakgrund. Vidare konstaterar CIE (l980) att bakgrundsskärmen ska vara svart.

Cole och Brown (l966c) uppger att en bakgrundsskärm har positiv effekt

om den har måtten ca 70xl4O cm på avståndet 100 m. Då kan signalens ljusstyrka sänkas från 200 cd till 150 cd med oförändrad synbarhet. Då avståndet är mindre än 50 m har skärmen inte så stor betydelse. Skärmen har även liten betydelse på avstånd över 100 m. För att få effekt på

stora avstånd måste skärmen vara så stor att den blir praktiskt omöjlig att använda, allt enligt Cole och Brown (l966c).

ll

Enligt CIE (1980) används i flera länder skärmar som är *3 x linsens storlek, vilket ungefär motsvarar vad Cole och Brown rekommenderar. I DIN-norm 67 527 är en mindre kontrastskärm specificerad.

Den slutsats man kan dra är att bakgrundsskärmar ökar signalens synbarhet då den ses mot en alltför ljus eller på annat sätt störande bakgrund. Viss forskning tyder på att en bakgrundsskärm med storleken 70x140 cm avsevärt ökar signalens synbarhet på ett avstånd mellan 50-100 m. Bakgrundsskärmar torde generellt öka signalens synbarhet varvid

en större svart skärm alltid är bättre än en mindre.

I USA har man rapporterat problem med den vikt och det vindfång, som en bakgrundsskärm innebär. Man har försökt lösa problemet genom att

perforera skärmen (Kell 1982).

4 FANTOMLJUS

Fantomljus kailas det fenomen som gör att signalen ser ut att lysa när

den är släckt.

Fantomljus uppträder när solstrålar infaller mot signalen i vissa vinklar och reflekteras i reflektorn eller i signalens lins. Det finns förslag på några tekniska lösningar som dock inte redovisas här. En praktisk lösning är att öka signalljuset så mycket att det skapas en god kontrast till fantomljuset. Signalens ljusstyrka måste dock vara flera gånger högre än

fantomljuset (CIE 1980).

En sekundär signal placerad i en annan position på vägen minskar risken för att båda signalerna samtidigt skall vara störda av fantomljus.

Fisher och Cole (1974) anser att en utanpåliggande skärm (huva) och en

lämplig ljusstyrka är den bästa lösningen.

Fisher och Cole anser vidare att det inte tycks finnas någon systematisk relation mellan nödvändig ljusstyrka på signalen och det falska fantom-ljuset.

DIN-norm 67 527 omfattar också maxvärden för fantomljus jämte beskrivning av mätmetoder.

Vad gäller fantomljus kan konstateras att befintligt beslutsunderlag är

ringa. Otvivelaktigt torde detta problem bli mindre då den tända

ljussignalens ljusstyrka ökas. Dessutom bör varje signal vara försedd med

skärm.

5 LJUSFÄRG

Signalens ljusfärg är enligt CIE (1980) den viktigaste faktorn då det gäller att tolka signalen. Det är därför viktigt att färgerna är sådana att de kan uppfattas och tydas av alla.

Ett färgbeskrivningssystem har utvecklats (se Wallmark 1979), som baserats på tre idealiserade primärfärger X, Y, Z. Fördelningsfuktionen för primärfärgen Y överensstämmer med ögats spektrala

ljuskänslighets-kurva v00, se figur 3. 1.0-|... U 4 2 2

a: is*

Z :; < > . woman sui- RÖTT E GRONT ...I " l :u II 9 I I :.00 500 600 700 VÅGLÃNGD n m

Figur 3 Ögats känslighetskurva vid dagseende. (Wallmark /l979/)

Färgen hos en ljuskälla kan nu beskrivas med tre stimulusvärden X, Y och Z, som anger styrkan av vardera primärfärgskomponenten. I ClE.:s färgdiagram beskrivs en färg med två koordinater x och y. Den tredje faktorn dvs 2 behöver inte representeras då den är vald så att x+y+z=l.

13

Primärfärgerna X, Y och Z får man vid ljusfärgmätningar, varvid koordinaterna x, y och 2 kan beräknas enligt:

__å*

___Y__._

___Z___

x _X+Y+Z y _X+Y+Z Z _X+Y+Z

I koordinatsytemet är en hästskoformad kurva inlagd vilken utgör koordi-Ånaterna .för de rena spektralfärgerna, markerade med våglängderna i nm. De aktuella områdena är inritade i figur 4 för de tre signalfärgerna grönt, gult och rött.

'TI'IIIII trTFfrvvi ttIIltlvt TIT1111rI1 I!IT[1111 TTllll'IT 1111:1111 IT'UIUFIV:

y :. 520 _:

E i

Mac

'

0.8_ \ .

0.7 \

; ss"

:

-- \ ,550 5 06 _{. _ \ I} ' '_" ' .. 570 i GRON _

0.5 x

>

586%

Ã

0.1.

_{: .V}

/

/l

_/

\-

₆₀₀

j

_. . :. VIT 61 1

5

_r

u \

_2331.0

_E

_ .. _{79° .} :- nm : 0.2: / / : E. :.30 BLÅ / 5 0.1 Ä // -: :.60 ObllllLLLll 1111 11 111111111 111111111 111111111 111111111 114 11111 .1 1111.. 0 0.1 0.2 0.3 0.10 0.5 0.6 0.7 0.8 X

Figur 4 Rekommenderade gränsvärden för de tre signalfärgerna grönt,

gult (CIE /1975/) och rött (CIE /l980/)

Ca 7-8% av befolkningen har defekt färgseende. De grupper med defekt färgseende som man speciellt måste ta hänsyn till i trafiken är de

"rödblinda" (Protanoper) som har svårigheter att se rött och de

"röd-grön-blinda" (Deuteranoper) som har svårt att särskilja rött och grönt från gult. Den senare gruppen är den vanligaste.

De som är "rödbiinda" har svårt att se djupt röd färg (långvågig). De har

även svårt att upptäcka svagt rött ljus, men enligt Dahlstedt och

Rydgren (1974) bör en ljusstyrka på 200 cd räcka. Meningarna är dock

delade. Cole och Brown (1966a) konstaterar att en ljusstyrka på 600 cd krävs. För att underlätta för för de "rödblinda" bör den röda färgen dras

mer mot gult (kortare våglängd), men inte mer än att man med normalt

färgseende upplever färgen som röd.

De gränsvärden som CIE (1975) rekommenderar för varje signalfärg ska

återfinnas inom en fyrhörning.

För röd signalfärg har CIE (1975) specificerat följande hörnpunkter:

p..

Röd X=0,665, 0,655, 0,700, 0,710 (CIE1975) y=0,335, 0,335, 0,290, 0,290

1 CIE (1980) revideras den övre gränsen för y-värdet att vara 0,320. Detta görs för att de röd-grön-blinda ska kunna särskilja rött från gult. De nya gränsvärdena blir då:

Röd x:0,680, 0,670, 0,700, 0,710 (CIE1980). y: 0,320, 0,320, 0,290, 0,290

Dessa koordinater specificerar det godkända området för röd signalfärg

som också framgår av fig 6 sid 18.

För de personer som har svårt att särskilja grönt och rött skall den gröna färgen dras mot blått. Även här gäller det att normalseende måste uppfatta färgen som grön. De rekommenderade färgkoordinaterna är

Grönt

x:0,009, 0,321, 0,228, 0,023

(0151975)

y=0,720, 0,493, 0,351, 0,385

VTI MEDDELANDE 394

15

Det godkända området för grön signalfärg framgår av figur 5 Sid 17.

För gult gäller gränsvärdena

Gult x=0,560, 0,546, 0,612, 0,618 (CIE 1975) y=0,440, 0,426, 0,382, 0,382

Det godkända området för gul signalfärg framgår av figur 6 sid 18.

För vitt gäller gränsvärdena

Vitt

x=0,285, 0,440, 0,440, 0,285

(CIEl975)

y=0,332, 0,432, 0,382, 0,264

Då det gäller gränsvärdena för ljusfärgerna förefaller man vara i stort sett överens. För att alla, även de med defekt färgseende, ska uppfatta rätt färg bör CIE:s rekommendationer följas. Trots detta är inte alla

länders normer helt överensstämmande med CIE:s rekommendation.

DIN-normen rekommenderar för rött ett område som ligger närmare vitt

och mer koncentrerat i vertikal led.

För gult överensstämmer gränsvärdena exakt med de av CIE

rekommen-derade.

För grönt rekommenderar DIN-normen ett område som inte sträcker sig lika långt mot vitt.

NEN:s rekommenderade gränsvärden är för rött mycket lika CIE:s

gränsvärden. Området sträcker sig dock något längre in mot vitt. För

gult överensstämmer värdena utom för en hörnpunkt.

För grönt stämmer gränsvärdena sämre, gränsen mot blått är dragen på

större avstånd från det blåa fältet.

BS-normen rekommenderar gränsvärden som överensstämmer med CIEzs för rött och gult, men de skiljer sig dock litet för grönt.

De i Sverige rekommenderade värdena skiljer sig från CIE 1980 för rött i tre hörnpunkter.

Man har här inte tagit hänsyn till de rödblinda.

För gult är gränsvärdena identiska med NEN-normen. För grönt överen-stämmer ej heller gränsvärdena med CIE 1975.

För alla dessa färgkoordinater, se bilaga.

De största skillnaderna länderna emellan finner man för rött i området ned mot purpur och in mot vitt. CIEzs rekommendationer bör följas för att öka möjligheten för färgdefekta att upptäcka signalen. För gult är

man i stort överens. Det gröna området skiljer en del. Om omrâdet

ytterligare ska begränsas bör detta göras mot gult men definitivt inte mot blått. Detta med hänsyn till de "röd-grönblinda".

17 Y I n n

0,800

/\

l l l l l l l l l 0,700 \\ E\. _'

0,600 . \

I

0,500 :1

_

-.,_, \

\

- - \\ _ l. / - x . o» _ \ . __ "5\ l : O __-.. \

å

I I II ||I I I ' 0300 1111111 llJLLIILJ 11111111111111111111111114L 0 0,100 0,200 4 0,300 0,400 0,500 ---- CIE x 0 0 000 DIN

---- NEN

. . . .. BS -- - -- Sverige

Figur 5 De rekommenderade gränsvärdena för grönt för olika länder

0,450

\

0,000

0,350

' q 0

°'

\\. .

i

\\

V _ lll; lll-llllL 1111 lIlL 0,500 0,550 0,600 . 0,650 0,700 x ClE o o o o o DIN

---- NEN

... -' "'-' Sverige

Figur 6 De rekommenderade gränsvärdena för rött och gult för olika länder

6 STORLEK

Det råder delade meningar om betydelsen av signalens storlek, ljusöpp-ning. Är det signalens ljusöppning eller ljusstyrka som är den mest betydande faktorn när det gäller upptäckten av en trafiksignal? De stor-lekar det rör sig om är den mest förekommande 200 mm signalen och den

större 300 mm.

Enligt CIE (1980) är signalens ljusöppning av mindre betydelse vid

upptäckt.

Cole och Brown (1968) skriver att små signaler är effektivare vid låga ljusstyrkor men vid högre ljusstyrkor (200 cd) är signalens area av mindre betydelse. Vidare har Fisher and Cole (1974) vid ett simulerat körtest VTI MEDDELANDE 394

l9

visat att försökspersonernas reaktionstid enbart var beroende av den mängd ljus som når ögat oberoende av signalens storlek.

Dahlstedt (1975) drar slutsatsen att man inte kan utesluta att ljusöpp-ningens storlek kan ha en viss betydelse men att ljusstyrkan är den viktigaste faktorn när det gäller signalens synbarhet.

Vidare beskriver Dahlstedt ett forskningsresultat av Fisher där resulta-ten tyder på att upplevelsen av variablerna "iögonfallande" och "ljus-stark", är komplext relaterade till varandra. För en viss fysikalisk ljusstyrka upplevdes en signal med liten storlek "ljusstarkare" och en större signal mer "iögonfallande".

I CIE (1980) redovisas ett resultat av Masaki som innebär att en liten signal med hög luminans var effektivare än en stor signal med en låg luminans men med samma ljusstyrka.

Den slutsats som kan dras är den att signalens ljusstyrka är en betydligt viktigare faktor för signalens synbarhet än dess storlek.

I USA förekommer i vissa fall en 200 mm's signalöppning för grönt och gult medan ljusöppningen för rött är 300 mm. Dessa kombinationer förekommer exempelvis när upptäcktsavstândet är kort eller signalen är

tillfällig enligt Kell (1982).

8.1

8.2

LJUSSTYRKAN HOS TRAFIKSIGNALER I DRIFT

Mätningar som genomförts på befintliga signaler i Sverige, (Dahlstedt,

1975) och i Australien (Cole och Brown, 1966b) visar att medelljusstyrkan

ligger i området 30-47 cd. Vid nyligen genomförda mätningar i Linköping var variationsvidden 4-180 cd med medelvärdet för röd signal 76 cd. De enda rekommendationer som hittats finns i DIN-norm 67527 där de minimivärden som angivits under 2.6 ej bör sjunka mer än 20%. Detta skulle t ex innebära att lägsta ljusstyrka för en trafiksignal utan natt-sänkning borde vara 80 cd.

FÖRSLAG TILL REKOMMENDATIONER Ljusfärg

De av CIE rekommenderade koordinaterna bör följas:

För röd signalfärg enl CIE (1980) se sid 14 och 13 För gul signalfärg enl CIE (1975) se sid 15 och 13 För grön signalfärg enl CIE (1975) se sid 14 och 13 För vit signalfärg enl CIE (1975) se sid 15 och 13

Ljusstyrka och ljusfördelning

Den ljusfördelning som föreslås i detta arbete har tidigare

rekommende-rats av CIE (1980) och visas i figur 7 nedan.

Zl

30° 20" 10' 5' 5' 10' - 20' « 30°

<3

10' '

25 cd

(9

20'

15 cd

Figur 7 Den rekommenderade ljusfördelningen och minimiljusstyrkan

för röd trafiksignal inom tättbebyggt område

Vad avser signalens minimiljusstyrka föreslås följande värden som

överensstämmer med CIE (1980) (se figur 7).

Ljusstyrkan Centralt, fält l i figur 7, min. 200 cd Ljusstyrkan Perifert,

fält 2 i figur 7, min. 100 cd Ljusstyrkan Perifert, fält 3i figur 7, min. 25

cd Ljusstyrkan Perifert, fält 4i figur 7, min. 15 cd

Dessutom föreslås att signalens maximala ljusstyrka inte bör överskrida 400 cd i någon punkt.

Dessa värden gäller röd signal. Eftersom endast färgfiltren är olika för signalerna så förändras ej ljusfördelningen mellan de olika signal-färgerna. Ljusstyrkan varierar däremot med signalfärg. Röd signalfärg utgör norm för ljusstyrkan. Ljusstyrkorna för gul och grön signalfärg specificeras därför ej.

Då 200-400 cd kan upplevas som obehagligt på natten bör signalanlägg-ningen kunna utrustas med nattsänkning.

Rekommenderade minimiljusstyrkor vid nattsänkning för de olika fälten i figur 7 är som följer:

Ljusstyrkan Centralt, fält l .i figur 7, min. 50 cd Ljusstyrkan Perifert, fält 2 i figur 7, min. 25 cd Ljusstyrkan Perifert, fält 3 i figur 7, min; 6 cd Ljusstyrkan Perifert, fält 4 i figur 7, min. 4 cd

Minimivärdena utgör 25% av ljusstyrkan då signalen ej har nattsänk-ningen inkopplad. Dessutom föreslås att signalens maximala ljusstyrka vid nattsänkning inte får överstiga 150 cd i någon punkt. Ljusstyrkorna gäller endast för röd signal.

På grund av bristfälligt underlag kan ej någon rekommendation avges vad gäller ljusfördelning och ljusstyrka för "fjärrsignal" för användning på högfartsvägar. CIE (l980) har av allt att döma på ganska bristfälligt underlag rekommenderat minimiljusstyrkor och ljusfördelning för

signa-ler på högfartsvägar enligt figur 8 nedan.

V . H 15' 10' 'IS' 5%' 25' 25' 55° 7 5' 10' 15' .H 1.5'600al " 2' 40 3' 200 cd 1.' 150 cd 5' 100 cd 10° . 50 cd _ V

Figur 8 Den av CIE (1980) för signaler på högfartsvägar rekommen-derade ljusfördelningen med minimi-ljusstyrkenivåer

Dessa signaler, som avses vara placerade på högfartsvägar eller i annan

svår trafikmiljö har till syfte att påkalla uppmärksamhet på ett längre

avstånd än normal -signalen. Detta innebär att ljusstyrkan skall vara starkare i det centrala fältet och att ljusfördelningen skall. vara smalare. I de fall högfartssignal/fjärrsignal används bör denna kompletteras med "normal" signal för att garantera tillräcklig synbarhet av signalljuset på

korta avstånd.

9.1

23

UPPMÄTNING AV LJUSFÖRDELNING, LJUSSTYRKA OCH LJUSFÄRG HOS NYA TRAFIKSIGNALER AV OLIKA TYP OCH FABRIKAT

För projektet "Trafiksignalers synbarhet" har Statens provnigsanstalt utfört Undersökningar på ett antal trafiksignaler vilka för närvarande används inom Sverige.

Undersökningarna har omfattat mätnig av signalljusets färg samt dess ljusstyrka/ljusfördelning. Som inledning till undersökningen har använda mätlampor kalibrerats och avgivna ljusflöden registrerats.

Undersökta signaltyper

De provade trafiksignalerna är av tre Olika fabrikat och inom varje fabrikat finns olika typer. Det som skiljer de olika typerna åt är oftast olika glödlampsbestycknig men skillnaderna kan också vara varierande reflektorkonstruktion eller olika utformning på fantomljusskydd. Tabell 5 nedan ger en förteckning av de undersökta signaltyperna medan tabell 6 visar de fyra typerna av använda glödlampor.

Tabell 5 Förtecknig över uppmätta trafiksignaler

Fabrikat Reflektor/lins Lampa

Ernst Granström Normal E27 220 V

" Normal Halogen 12 V 50 W _ " Fjärr Halogen 12 V 50 Trafik öc Väg H H Ericsson VTI MEDDELANDE 394 Normal Normal Fjärr(ingen reflektor) Normal Normal, fantom-ljusskydd Fjärr Normal W E27 220 V Glöd, lågvolt 12 V Glöd, lågvolt 12 V Halogen 10 V 50 W Glöd, lâgvolt 12 V Glöd, lågvolt 12 V Halogen 10 v 50 W

Tabell 6 Förteckning över mätlampor

Fabrikat Typ Märkdata Sockel Driftspänning

Osram 64440 12 V/50 W Insticks 9,0 V

Wotan Halogen

Philips

Halogen

10 V/50 W

H3-typ

9,0 V

SM

Lågvolt

12 V/27 W

BaZOs

12,0 V

Luma

Trafike-signal 225 V/65 W E27 220 V

9.2 Mätmetodik

9.2.1 Glödlampskalibrering

Minst 10 exemplar av varje glödlampstyp valdes för kalibrering och bestämning av medelvärde.

Varje glödlampa utsattes för inbränning under 1 timme vid respektive märkspänning.

Därefter bestämdes ljusflödet hos varje lampa vid märkspänning.

Ljusflödesmätningen utfördes i ett integrerande klot där lampan mäts i fyra olika riktningar varefter medelvärdet beräknas.

Då samtliga lampor var uppmätta bildades medelvärdet per typ och den lampa vars ljusflöde bäst överensstämde med beräknat medelvärde valdes som provlampa.

För varje provlampa upptogs dessutom en spännings-ljusflödeskarakteris-tik för att belysa ljusflödests beroende av varierande driftsspänning.

9.2.2 Färgmätning

Färgmätningen av varje lyktas tre fäger har utförts som en relativ mätning gentemot väl kalibrerade färgfilter i det röda, gula och gröna VTI MEDDELANDE 394

9.2.3

9.3 9.3.1

25

området. Mätning sker med en Pritchard luminansmeter' med fyra stycken avvägda interna filter. Signalnivån vid respektive filter registre-ras varefter beräkning sker av CIE:s kroamticitetskoordinater x, y.

Geometriskt har mätning skett av ljusstrålar i den optiska axeln eller av

strålar med vinkel 350 i förhållande till den optiska axeln. Skillnaden i

mätgeometri har osakats av varierande intensitet hos olika signallyktor. Mätavståndet har varit 10 meter och mätaperturvinkeln lo.

Färgmätningen har utförts vid angivna driftsspänningar (se tabell 6).

Dessutom har halogenlamporna mätts vid reducerad spänning motsvar-ande 75°/o och 50% av ljusflödet vid 9,0 V driftsspännig.

gjusstyrka/ljusfördelning

Mätning av ljusstyrka/ljusfördelning har utförts med signallyktorna upp-satta i goniofotometer. Uppsättningstoleransen har varit :'10 i vertikal led och :' 20 i horisontell led. Mätsträckan har varit 25 meter och

mätupplösningen 0,149.

Mätnigen av varje signallampa har utförts i två delar. Bestämning av den centrala ljusbilden har skett med hjälp av horisontella svepningar vid stegad vertikalvinkel i området :'20O såväl horisontellt som vertikalt. Bestämning av randljusbilden utfördes med tre horisontella svep mellan

plus och minus 90 grader. Vertikalvinklarna var 00, -150 och -30°.

Matningsspänningen under mätningen har varit lika med angiven

drifts-spänning (se tabell 6).

Resultat

Glödlampskalibrering

Redovisning sker av uppmätt ljusflöde i tabell 7. Matningsspänningen är lika med angiven märkspänning.

Tabell 7 Lam pkallbrerlhg

L A M P T Y P

Osram 12 V/50 W Philips 10 V/50 w SM 12 V/27 W Luma 225 V/6

Wotan

Ex Ljusfl. lm Ex Ljusfl. lm Ex Ljusfl. lm Ex Ljusfl

1W 922 1 756 1 351 1 487 2W 891 2 764 2 337 2 483 3W 950 3 728 3 346 3 499 40 - 4 725 4 339 4 487 50 957 5 767 5 361 5 480 60 979 6 713 6 339 6 484 70 921 7 759 7 353 7 478 80 957 8 749 8 341 8 - 491 90 945 9 721 9 335 9 451 100 971 10 738 10 343 10 490 110 936 MV 742 11 357 11 489 120 932 MV 346 12 491 130 969 13 490 MV 952 14 482 . 15 487 1 482

'

17

-1 463 19 466 20 490 MV 483 Upptagning av spänning-liusflödeskarakteristiken visas i tabell 8 för ett

exemplar av vardera lamptypen.

Tabell 8 Ljusflödet i lumen som funktion av spänningen l volt

Lamptyp_ Spänning i volt

225 220 12 11 10 9 8 7 6 5 Osram ' vu - 957 723 527 368 242 147 80 -12 V/50 W nr 5 Philips - - 0 a 738 522 348 216 121 58 10 V/50 W nr 10V SM - - 343 253 179 120 76 44 23 -12 V/27 W nr 10 Luma 482 438 - 0 - w - w " 225 V/65 W nr 14 VTIMEDDELANDE394

27

9.3.2 Färgmätning

Färgmätningen redovisas i tabell 9 samt i diagram 6l-63 (se bilaga).

9.3.3 Ljusstyrka och ljusfördelning

Resultaten presenteras för varje fabrikat, typ och färg med två olika diagram, dels ett isocandeladiagram med inlagda nivâkurvor och dels ett

nviâ-vinkeldigram med tre horisontella svep (se bilaga). I

isocandela-diagrammet är rekommenderade nivåkurvor inlgada enligt CIE Publ nr 48. Varje isokurva är märkt med aktuell ljusstyrkenivâ. Ljusbildens max-punkt är angiven i varje diagram. I nivå-vinkeldiagrammen är vertikal-vinklarna 00, -150 och -300 i förhållande till den optiska axelns plan. Följande presentation i diagram gäller:

Granström normal E27 220 V Diagram l

" normal Halogen l2 V/5O W Diagram 2 " fjärr Halogen 12 V/5O W Diagram 3

Trafik åc Väg normal E27 220 V Diagram 4

" normal Glöd. lågvolt l2 V Diagram 5 " fjärr Glöd. lågvolt 12 V Diagram 6 normal Halogen lO V/5O W Diagram 7 Ericsson normal Glöd. lågvolt l2 V Diagram 8 " fjärr Glöd. lågvolt 12 V Diagram 9 " normal Halogen lO V/SO W Diagram 10

D D E L A N D E 3 9 4 Fabrikat Granström

Ig§e11 9 Uppmätta färgkoordinaterv

ricssçn Lampa E27 220 Halogen E27 220 Lågvolt Lågvolt Halogen Lågvolt Lågvolt Halogen V 12 V 12 12 10 12 12 10 > > Z > > Z > C > 3 CD LG norm fjärr 50 W fjärr 50 W F Ä R G K 0 O R D I N A T E R Matn.sp. Röd Gul Grön 0,687 0 0,694 ,3 0,695 0 0,689

0,313

X

0 5

0,400

0,306

0,5..

0 5

0 5

56 48 0,403 57 0,400 65 0,399 0,204 0,198 0,204 0,211

0,486

0,469

0,484

0,501

0,305

0,311

0,677

12

0,678

0,683

,0

0,679

2

0,680

,9

0,680

0,322

0,538

0,322

0,315

0,560

0,320

0,516

0,319

0,528

0,320

0,539

0,398

0,391

0,407

0,389

0,388

0,389

0,238

0,214

0,202

0,214

0,221

0,228

0,489

0,467

0,438

0,458

0,472

0,490

0,686

0,674

0,688

0,689

0,691

0,314

0,533

0,326

0,606

0,312

0,539

0,312

0,550

0,309

0,395

0,392

0,402

0,400

0,399

0,206

0,239

0,199

0,207

0,215

0,454

0,461

0,455

0,474

0,494

§ 28

29

10 UPPMATTA TRAFIKSIGNALERS LJUSTEKNISKA EGENSKAPER I FÖR-HÅLLANDE TILL FÖRESLAGNA REKOMMENDATIONER (KAP 8)

10.1 Ljusfärg

Fabrikat Ernst Granström

Röd och grön signalfärg uppfylller föreslagen rekommendation (se figur 9

och 10).

Gul signalfärg uppfyller inte föreslagen rekommendation. Den gula

signalen ligger i ett område närmare vitt (se figur lO).

Fabrikat Trafik och Väg

För röd signalfärg uppfylles inte den föreslagna rekommendationen för

Normal-signalen med glödlamporna E27 (220 V) och lâgvolt (12 V) (se

figur 10). För Fjärr-signalen och för Normal-signalen bestyckad med halogenlampa är rekommendationen uppfylld.

För gul Signalfärg: samma resultat som redoisats för fabrikat Ernst Granström ovan.

Grön signalfärg uppfyller föreslagna rekommendationer.

Fabrikat Ericsson

För röd signalfärg uppfylles rekommendationen för Normal-signalen bestyckad med halogenlampa (10 V 50 W) och med glödlampa, lågvolt (12

V) men ej för Fjärr-signalen bestyckad med glödlampa, lâgvolt (12 V) (se figur 10).

För gul signalfärg uppfylles rekommendationen av Fjärr-signalen

bestyckad med glödlampa lågvolt (12 V) (se figur 10).

För grön signalfärg uppfylles rekommendationen.

Ljusfärgsförändringar vid underspänning av halogenlampor

Underspänning motsvarande 75% och 50% av ljusflödet vid 9,0 V drifts-spänning har ej nämnvärt påverkat signalfärgerna rött och grönt. För gul signalfärg sker dock en liten förändring på så sätt att ljusfärgen ligger närmare det rekommenderade fältet (se figur lO).

y E

0,800; /\\

l

0,700

g

_,

0,600?

\\

0,500

.

> >

\'

1 11 1 5 1 1 1 1

//

\\\J

0300111111111111111111 1111111111111111L1111111L11 I

0,100

. 0,200

0,300

0,000

0,500

. X

I r l l l l l l r 0

Figur 9 Färgomrâdet för grön trafiksignal. De heldragna räta linjerna visar den av CIE rekommenderade gränsen. Det skuggade partiet visar var de uppmätta signalerna ligger, både med och utan spänningsreducering.

l0.2 31 < I I I T

0,450

,GUL

' I I I

0,400'

0,350 . 0,300 RÖD I I I I [ I I I I I I I \ \ 1 Q.

LILJ 1111 1111 11111114 I 0,500 _ 0,550 0,600 0,650 0,700 x

Figur 10 Färgomrâdet för gul och röd trafiksignal. De heldragna linjerna visar de av CIE rekommenderade gränsvärdena. De skuggade partierna visar var de uppmätta signalerna ligger både med och utan spänningsreducering. (Vid en spänningsreducering för gul trafiksignal till 50% av ljusflödet förändras värdet på x-axeln från t ex 0,548 till 0,565.)

Ljusstyrka

Enligt föreslagna rekommendationer skall ljusstyrkan i maxpunkten hos en röd Normal-signal ligga i området 200-400 cd.

Fabrikat Ernst Granström

Den maximala ljusstyrkan hos de röda trafiksignalerna har understigit 200 cd, vilket innebär att föreslagna rekommendationer ej är uppfyllda.

Fabrikat Trafik och Väg

Röd Normal-signal med lampa E27 (220 V) har en ljusstyrka i maxpunkten som understiger 200 cd. Övriga röda signaler har maximiljusstyrkor som överstiger 1000 cd. Detta innebär att ingen av signalerna uppfyller föreslagna rekommendationer.

Fabrikat Ericsson

De röda signalerna har alla maximiljusstyrkor över 400 cd, vilket innebär att de föreslagna rekommendationerna ej är uppfyllda. För Normal-signal med glödlampa lågvolt (12 V) är dock maximiljusstyrkan under 500 cd. Ljusstyrka - fjärrsignal

Någon rekommendation har inte föreslagits avseende Fjärr-signalens ljusstyrka pga att beslutsunderlaget bedömts vara alltför dåligt. Däremot

har CIE (1980) rekommenderat en ljusfördelning enligt figur 8 (sid 22)

med minimiljusnivån 600 cd. Uppmätta Fjärr-signaler från Trafik åc Väg och Ericsson uppfyller detta behov.

I detta sammanhang bör påpekas att fjärrsignalens ljusfördelning bör utformas så att den med en korrekt inriktning ger höga ljusstyrkor när den betraktas från långt avstånd och ljusstyrkor av Normal-signalens storlek vid korta betraktningsavstånd.

10.3 Ljusfördelning

Den ljusfördelning som rekommenderats för Normal-signalen framgår av

figur 7 (sid Zl).

Det bör här observeras att företagna mätningar har gjorts inom ett mera begränsat rymdvinkelområde i vertikalled (Vi-'200) än vad denföreslagna

rekommendationen (ViBOO) föreskriver. Vid kommande mätningar bör

mätprogrammet anpassas till den rekommendation som fastställts.

Eftersom ljusfördelnigen utgörs av ljusstyrkan specificerad för olika riktningar är följande redovisning endast grundad på röd signalfärg, då föreslagna rekommendationer endast omfattar ljusstyrka för denna färg.

33

Fabrikat Ernst Granström

För alla signaler riktas alltför mycket ljus mot området ovanför

horison-ten (V>0°). Normal-signalen med lampa E27 (220 V) (diagram 1) uppfyller

endast föreslagen rekommendation för området med minimiljusstyrkan 25 cd. Motsvarande signal med halogenlampa (diagram 2) jämte Fjärr-signalen (diagram 3) uppfyller endast delvis rekommendationen för minimiljusstyrka 25 cd och 100 cd. Ljusfördelningen för de två senare signalerna skulle bättre överensstämma med föreslagen rekommendation om de vändes upp och ner.

Fabrikat Trafik och Väg

För alla signaler riktas alltför mycket ljus mot området ovanför

horison-talplanet (V >0°).

För Normal-signalen med lampa E27 (220 V) (diagram 4) uppfylles nästan

rekommendationen avseende området med ljusstyrkan 25 cd. För

Normal-signalen med glödlampa lågvolt (12 V) (diagram 5) uppfylles i det

närmaste rekommendationen för områdena med 200 cd, 100 cd och 25 cd

minimiljusstyrka.

För Normal-signalen med halogenlampa (10 V/50 W) (diagram 7) är

rekommendationen uppfylld för områdena med 200 cd, 100 cd och 25 cd. Observera dock att för de två senare Normal-signalerna ljusstyrkans maximum överstiger vad som rekommenderats dvs 400 cd. Fjärr-signalen (diagram 6) skiljer sig starkt från den ljusbild CIE rekommenderat.

Fabrikat Ericsson

För samtliga signaler riktas alltför mycket ljus mot området ovanför

horisontalplanet (V>0°).

För Normal-signalen bestyckad med lågvoltlampa (12 V) (diagram 8)

uppfylles helt rekommendationen för 200 cd och nästan helt det rekom-menderade området för 100 cd medan en ganska stor avvikelse erhållits

avsende området för 25 cd.

För Normal-signalen med halogenlampa (9 V) (diagram 55) gäller att ljusbilden är förskjuten ca 50 till vänster om signalens referensaxel (med

koordinaterna V=O°; HzOo). Detta innebär stora avvikelser från den

rekommenderade ljusfördelningen. Om signalens referensaxel istället legat i punkten Hz-SO; V:+3O hade signalen uppfyllt rekommendationen avseende områdena för 200 cd och 100 cd medan avvikelsen fortfarande

varit stor för 25 cd-området.

Båda Normal-signalerna har ljustyrkor som överstiger den föreslagna

normen. Den första signalen något litet (18%) och den senare ganska mycket (106%).

Fjärr-signalen uppfyller den centrala delen hos CIE:s rekommenderade Jjusfördelning någorlunda medan mycket stora avvikelser föreliger i de mera perifera delarna av ljusfördelningen.

ll KOMMENTAR TILL MÄTRESULTATEN

ll.l Ljusfärg

Mätningarna har visat att det tycks föreligga stora svårigheter att uppfylla rekommendationen för gul signalfärg. Endast en av de uppmätta signalerna uppfyller denna medan övriga ligger i ett område förskjutet mot vitt. Vad detta innebär för trafikanten, när han skall tolka signalen har ej här studerats. Innan rekommenderad ljusfärg fastställes bör man undersöka av vilken anledning dessa stora avvikelser uppkommit.

Tre av de uppmätta röda signalerna ligger strax utanför det rekommen-derade området för röd signalfärg. Med tanke på att det röda området avgränsats för att underlätta tolkningen av signalen av de som har defekt färgseende finns all anledning att fastställa rekommendationen på denna punkt. Detsamma gäller för grön signalfärg där alla uppmätta signaler uppfyllt den föreslagna normen.

35

Ljusstyrka/ljusfördelning

De uppmätta signalerna karakteriseras av att ha för låg eller för hög maximiljusstyrka i förhållande till föreslagen rekommendation. Samtidigt som mycket ljus i onödan riktas över horisonten avtar ljusstyrkan alltför snabbt i ljusfördelningens periferi under horisonten.

Resultaten av mätningarna ger ett intryck av att man i mycket ringa utsträckning har intressert sig för att fördela signalljuset i olika rikt-ningar på ett optimalt sätt.

Signalens inriktning i trafiken

Syftet med att specificera en ljusfördelning för trafiksignaler är att kunna ställa in signalen så att trafikanten när han närmar sig signalen på stora avstånd befinner sig relativt centralt i signalens ljusfördelning. Detta för att signalen skall äga god synbarhet. Dessutom skall gälla att trafikanten skall kunna tolka signalen när avståndet minskar och också när han befinner sig nära och vid sidan om signalen. Signalen måste därför ha en viss perifer minimiljusstyrka.

Detta innebär att en trafiksignal med lämplig ljusfördelning måste kunna riktas in med viss precision. Frågan om inriktningen av trafiksignaler bör uppmärksammas och studeras i samband med att nya mera "funktionella" ljusfördelningar kommer ut på marknaden.

Standardisering av lampor, socklar osv

Uppmätningen av trafiksignaler har bl a visat att lampor av olika

fabrikat och beteckning som används vid en viss driftsspänning (t ex 9 V)

har stor skillnad i ljusflöde (se tabell 8). I fallet med Osrmas och Philips halogenlampor har detta inneburit att Osrams lampa haft 3 V

underspän-ning (25%) medan Philips lampa haft 1 V (10%). Den senare skillnaden bör

starkt påverka lampornas livslängd, vilket torde vara enviktig uppgift

för konsumenten.

10. ll. 12. 13., lll. 15.

Jämförelser mellan olika fabrikat av trafiksignaler skulle underlättas om man kunde enas om en standardsockel. På samma gång skulle skötseln av signaler i drift underlättas.

REFERENSER

Brown, B. åc Cole, B.L. (l969). The effect of visual noise on the

recognition of road traffic signal lights. Aust. Rd. Res. Vol. 4, No. 1. Cole, B.L. (1972). Visual aspects of road engineering. Aust. Ro. Res. Paper No. 820.

Cole, B.L. Öc Brown, B. (l966A). Optimum intensity of red road traffic signal lights for normal and protanopic observers. J. Opt. Soc. Am. Vol.

56, No. 4.

Cole, B.L. år Brown, B. (196GB). A preliminary examination of the optical

performance of road traffic signal lights. Aust. Rd. Res. Vol. 2, No. 8.

Cole, B.L. åc Brown, B. (l966C). A note on the effectiveness of surround

screens for road traffic signal lights. Aust. Rd. Res. Vol. 2, No. lO.

Cole, B.L. år Brown, B. (1968). Specification of road traffic signal light

intensity. Human factors, Vol. lO, No. 3.

C.I.E. (1975). Colours of light signals. Publication No. 2.2.

C.I.E. (1980). Light signals for road traffic control. Publication No. 48.

Dahlstedt, 5. (St Rydgren, H. (1974). Trafiksignalers synbarhet - En litteraturstudie. Statens Trafiksäkerhetsverk. Rapport nr 27.

Dahlstedt, S. (1975). Trafiksignaler - några mätningar av ljusstyrka och synbarhet. Statens Trafiksäkerhetsverk. Rapport nr 30.

Deutsche Norm (l982). Lichttechnische Eigenschaften von Signallichtern in Verkehr im Bereich von Bau- und Gefahrenstellen. DIN 67 527, Teil i.

Deutsche Normen. (1978). Farben und Fahrbgrenzen für signallichter.

DIN 6163 Tell 5.

Fisher, A. år Cole, B.L. (1974). The photometric requirements of vehicular traffic signal lanterns. Aust. Rd., Res, Adelaide paper No. A46.. Jainski, P. år Schmidt- Claussen, H. (1967). Uber den Einfluss der Schwellenleuchtlichten auf das Erkennen farbiger Signallichter.

Licht-technik 19, Nr l.

Kell, :LI-l. åc Fullerton, 1.3. (1982). Manual of traffic signal design, Ite

1982.

16. l7.\ 18. 19. 20. Zl. 22. 23. 37

King, G.F. (1981). Visibility of Circular trafficsignal indications. Transport Res. Record. No. 811. Washington D.C., USA.

Lunenfeld, H. (l977). A human factor's assessment of decreased traffic

signal brightness. U.S. Department of Transportation. Vol. #1, No. 3. Schreuder, D.A. (1981). Light signals for road traffic control. Art. Traffic Engineering ÖC Control 22 6:370-371.

Specification for road traffic control signals. Netherlands Standards

Institute (1973) NEN 3322.

Specification for road traffic signals (l97l. British standards institution

BS 505zl97l.

Wallmark, J.T., Kleman, B. (SC Ledebo, L-Å. (1979). Optoelektronik. Studentlitteratur, Lund.

Specification for colours of light signals. BS 1376, Sep 1974.

Trafiksäkerhetsverkets författningssamling TSVFS 1983:3-5, 16 maj 1983.

10. 11. 12. 13. 14. 15. 38

LITTERATURFÖRTECKNING AV ANNAN GENOMGÅNGEN LITTE-RATUR

Adrian, W. (1963). Uber die Sichtbarkeit von Strassenverkehrssignalen.

Lichttechnik l5, 3 p.

Blaise, P. (1976). Signalisation visuelle. Ingenieur Géneral des Ponts et

Chaussées.

Crawford, A. (1962). The perception of light signals: The effect of the

number of irrelevant lights. Ergonomics, 5 (3).

De Boer. (1977). Propositions pour l'unification des signaux lumineux en

circulation routiere. Université Technologique de Eindhoven.

Fisher, A. (1971). The luminous intensity of a traffic signal necessary for its detection by peripheral vision. P-7l.04. CIE. Compte Rendu 17th Session, Barcelone 1971.

Frey, R.G. (1977). Farbenuntüchtigkeit undKraftfahreignung. Aerztliche Kraftfahrvereinigung Oesterreichs. Wien, Austria.

Gemne, G. åc Bernhard, C-H. (1975). Ögats funktion -hos djur och

människa. Awe/Gebers förlag AB, Stockholm.

Gerdes, H-R år Schlenther, F. (1978). Die Tragweite eines Lichtzeichens indirekt gemessen. Lichttechnik 30, Nr 1.

Leiser, C.F. (1972). Brighter not necessarily better in traffic signals. IMSA Signal. Vol. 8, part 6.

Masaki, H.,Furuya, T. år Inagaki, J. (1971). Visibility of road traffic

signal light. Short communication in C.I.E. Compte rendu 17th session,

Barcelone.

Meyer, P. (l976). Colour vision and traffic signals. Schweizerische

Rundschau für Medizin 65:37.

Palmer, M.R. (1967). Standard recommendation for traffic signals. New

Zealand Government Transport Department.

Ruden, R. 3. ÖC Burg, A. (1981). Size versus intensity as aids to signal conspicuity. Transport Res. Circular 229.

Traffic Signal Dimming Devices. Technical committee 4 5-10. ITE

Journal/March 1982.

Manual of uniform traffic control devices. U.S. Department of transport-ation. Federal Highway Administration D6.l-l978.

BILAGEDEL

Bilaga 1 (2 sid)

Färgkoordinater

Bilaga 2 (13 sid)

Isocandela- och nivå-vinkeldiagram

Bilaga 3 (10 sid)

Fotøgrafier över de undersökta trafiksignalerna

Rött (DIN-norm 1978) Grönt (DIN-norm 1978) Gult (DIN-norm 1978) Rött (NEN-norm 1972) Grönt (NEN-norm 1972) Gult (NEN-nørm 1972) Rött (BS-norm 1974) Grönt (BS-norm 1974) Gult (BS-norm 1974) VTI MEDDELANDE 394 = 0,675, y = 0,305, ><

= 0,009,

y = 0,720,

X X = 0,612, y = 0,382,

x = 0,660,

y = 0,320,

x = 0,009,

y = 0,720,

x : 0,547, y : 0,425, x : 0,670, y = 0,320, x = 0,004, y : 0,598, = 0,526, y : 0,426, >< 0,695, 0,305, 0,284, 0,520, 0,618, 0,382, 0,680, 0,320, 0,284, 0,520, 0,574, 0,425, 0,680, 0,320, 0,263, 0,486, 0,560, 0,440, Bilaga 1 1 0,680, 0,320, 0,183, 0,359, 0,560, 0,440, 0,710, 0,290,

0,207,

0,397,

0,617, 0,382, 0,700, 0,290, 0,193, 0,375, 0,617, 0,382, 0,660 0,320 0,028 0,385 0,546 0,426

0,690

0,290

0,013 0,494 0,612 0,382 0,710 0,290 0,027 0,388 0,612 0,382

Rött (Sverige 1983) Grönt (Sverige 1983) Gult (Sverige 1983) VTI MEDDELANDE 394 x = 0,660, y : 0,320, x = 0,004, y :: 0,621, x 2: 0,547, y = 0,425,

0,680, 0,721,

0,320, 0,259,

0,277, 0,021,

0,510, 0,429,

0,570, 0,612,

0,425, 0,382,

0,735 0,265

0,221

0,420

0,618

0,382

BHagaZ?

*äocandela-diagram 1 Prov:Grcnstr0m Glod 527 norm rod 220V

20D. Sponnin92220 Volt /. / "-\\ dn , kk??? ;%:# LsLst L#;

23

.-

C

1-1 ' s U

2=

b I I å E 100 cd i * 5 n j « i -m 25 cd 4- _/ 4 1b 4b / \ .nu dr» 4 -20.-SP-CaugJucenknth.1983.11.08

:wav-Granoercm Glad 527 norm Pad 220V

;Junna/*ka :ondala 150.0.r lcrcinalvtnK-I- 0 /c*u1nøli1nnalb*15 g 'c-.°<c'r'ñ«c' an x 0 4 m . vm gpammn

VTI MEDDELANDE 394 HorlccnzglvtnR-L grad

Diagram 1 99 L' ZE E8 IQ WI TT L l ' Z E E B J Q U T I I L 99

T i l l h ör 8 3 3 2 , ? 6 6 83 32 ,1 66 T i l l h ör N Emummaa vom mmz<4mamwz :Illiüfnii untm aiXt«>aUünnauLaI

Om ruvr rk 79'9'0. mall#urtwsaotwnt6s .. .. A_ __ .. .. .. _. |. _. .. .. _. .. :-.. .. . . + m -._ u - .-._ F_ .. .. ,. .. -_ .. .. -. .. .4 40 .. ." . G :A

...E

0 INCEC« uur«uLos _ F. Oauñcno Ortxnilañl OaDMw

xod Unt .tor ramsor ...2050.39."

müoauammüa.IwCICüIJjJIMUllm \ \ \

\

\

I

_L.

₍

₎

1:0

8

.YUI_

_

_

ü una ./J

/

( { _. \ C D '\ =4 wr 4«J w+ 4«+ ur +M uHo> muchccoam

>o.m nOL Ego: cmmoaox søgumc0L0u>0Lu sonmownuoamucooomw

Bi1aca 2 _{Dlagram 3}.

3

Tamazdah-diagram Provucmnstrom Hologen qurr rod 9.0V

.8

Spanning:9.0 Volt

\

\

...

2

a %% »: 1. L. L: 1

/

1

I L L L L L I Y T ' U T T I L .v.70 ' 4b / db d. p 4:: |_L t 1 L 1 4 LJ 1/; L L I I 1 i n || _r'r r T'r rT I' T I I' T I Y 1 I' I'T T 8 CD_.- G '-; ; d 1 'v " \ -ñ_ _u-m w_ w_ ,2 0_ SP-CS-LJMSK. 19.3. 11. 11

ämm Granit-.rom haloan ?Ja-r' Pod 'LOV

.Juan/'ma :ca-:dal: MBT Varttknlvtwl-v 0 Var-:1kal vi nun] - -15 Vertikal v1. nnal --30 45., o 4. W .. --$ê?=§=:§§EE::WE. ting; _#

5

3

g

0

8

a

a

m Wimlvtnkal grad VTI MEDDELANDE 394 99 1. 'Z E E 8 JQ HT IT J. 9 9 L ? {{8 J Q U I T I m

20. Spanning:220 Volt .

25

1r A I

\

L V l r l T T r 1 / /

/

1 1 1 1 1 1 1 1 \ I V T T T I I I J .. .W *- r- 'h- 5. .1- D -1 L. + P. r- r Å r. -H --4 0

,#9

§ 10 , M r -r m : ' . : -/ '1 1 + 2 0. _. .. . . . . . . . w. . . . . n -,. .. | U \ 1.00 od \> -20 I SP-Cz-LJuamniko 1883. 11. 08

°FøV0TPaF1k och Jag Glad ha? nova rod

LJuaocyPka :andel: Vertikal/iñnafb D lc*.?sc1111<21 '15 lc .'1311'nn:1 :n Hnwicsncalvtnkal grad _ .maapuøum VTI MEDDELANDE 394 9 9 L ' Z E 8 8 I Q H T I I L 99 L' ZE EB IQ HI IT m

BHaga 2 _{Diagram 5}

Isoccndelo-diagram 3 ProvamFik och vag Blod lagvolt norm rod

/

20 I Spanning: 12.0 v01

//

/'\

\\__,_j L J J

/

\

\

V . '* / 4» /' \ \ 4b _/ -\' i. \ m. \ 4L_-\_\_/L

-201

aP-ca-LJuas-knak.1953.11.09

9.01. Tv-:HN och Jag Clod Iagvclb noe-u Pod

;Juan/»ko :andelen 1530.01. 2

g

: Icøztmlvtmla 0 1 I 05.9 1 --0 *mal 1: va: ;1-391 15' 'c'- ,° »1:7 H nmI--BO I i 1000.8 p ren. .ål 1

,i \

I§ \ ' E . i \ å \ 1 W. kriminalvin W VTI MEDDELANDE 394 99 l' ZC CB JQ HI IT L 99 L' ZE EB :Q ut tvm

. _ _ . . 4 . _ , . -_ + . . . . A_. .. 4. .-. .. .4 .. . .. _.. Ti ll hör 83 32 .1 66 TD I 4. 3

*W

u

iä

/., ,l ie /x \

a/á

,A

Law

\

'a Äf l m -xt h \ \ \ \ C U 4 \ \ w-wl -h -h -l -A m4-*a e-mg Sl \ 4 . -4 4 5 i . V* ww ,/

\\

\\

4

4

/

7

/

\ M i k a -l , / V E _ . -M M --.J .JL Å i 'D I-SchawçJueaahntko1908.11.10 - Juana:er :article

;ao/.Tan'uc och Jag Glad lagman. Fjor-P vad

T i l l h ör 8 3 3 2 , 1 6 6 ler-.31631 11 'mat'- 0 ms,..-2 i ..15-Vc* a na* I' 'mc'-än -Ha ' .c_ _ 15:30.22* .Hm U lip ,_ _. .. .ø-"' man. -wi f i 'AL

__zá

₀ 9 .L '0 6_ ww-ng-tecnmlvtnkal grad VTI MEDDELANDE 394

BHagaEZ

7 ProvaraFik och vag Hclogen norm rod 20 Spanning:9.0 Volzx \

\å

255 Isoccndela-diagram \. I. L L L 1 . _ L L L L _ A I 1' U 5 V T U U H I L A_ A W T r ä 8 L { '--EL\ \ ära: , <-\

\

,/ ü \\

E

/ « \\\ w .L \\// // \ : //r // \\\\ $ /'///

\

-20 I

/ /

SP-Ca-Lju030knik.1988.11.GB

:hovaTPaFtk och Jag Halogun norm rod

;Jun-tyrku candala 1508.0.T å Varciaalvtnnnlb 0 c I l "a " 1 0: a incilinnal 15 f; /c*-?«0111nac1=-30 H å 111 .i 3 I i i

m Jr

<9 0 6 01 . Hartasncalvtnkal grad VTI MuDDELANDE 394 9 0 0 ₈0 ₈0 ₉0 Diagram 7 99 L' ZC EB JQ UI IT L 99 L' ZE EB IQ UI T? L

M.

\,1

H -e -H M \

.W

E

\\ I

W

_..

\.

1

I I r I I I T \\

SP-Ca-LJuomtko 1983.1 1. 03

:chnåricooon Glad lag/cola sun-m *od

summamaumn VTI MEDDELANDE 394 -Jason/»no 400.8.P 1 i_l 358.0;Ä\

, g

:sadeln Varctkalvtnkul- 0 1:».incI/1ñnclh-15 "ñwc'--3ü 'c- .'u. Harisøntalvtnknl grad 99 10 26 58 IQ UT IF L 99 L' ZE EB JQ UT TT L

Isocandela-diagrñm 9 Frama-magen Blod Ingvolt ?jar-r rod 10 Sponning: 12. 0 Volt

O r r 'i 6 V? .-0 GP-ca-LJu-agknxk.1003.11.11

:Pam Erin-.0.00 Glad Ingvolt FJaz-F rod

LJuucyr-ha candnla 3060.0 T 1 4500.04.. Vorcinol Jimi- 0 Var--16:1 Iiml'- -15 4000.0. Vena'ch r- -mc' en MDA.. 'emo .-4500.01. i 2000.04. 15000.?

ä 1

.cm 4,: flé m0

..

4 x_

g

3

:3

°

a

8

a

.iQ-LM Heøiaenwlvinhul grad

VTI MEDDELANDE 394 Diagram 9 99 l' ZE EB JQ WT TI J 9 9 L ' Z E E B J Q H T I T L

\

/

/

/

J

\\ \ \ " " \

år

\ \ I I 1 A I. I . I I L ÅL L I I r r f ' [ l i r ur l r f ut l t r l Y L -L \ . .. \\\-»uä* \\\\\\\\\_\\\\\<\\

i

\\

K L _ "\

\L

E

\ r l \ I EP-GB-LJMHSK. 1989. 11. 12

ProvaErtcoccn Halogan nanm Fed

_Juoobywku ocndala

ä

0 -V . + . . . . v. , , . . . _ . . _ . _ g . . . -' á' Iarntkalvtnnnl- O lonctkalvinualw-tå 7=*cixc1/1wna1k-BD N _ * \ \ 400.0 | I 3 i QDD.O.* i i i i t J. 1 5 i å H a , . . . '

iI

. . . n o -' 4 . ' . . .. ,_'b d-.. .s -wo -. .._ -m _

-.Hmáouaumn Hsñtconzalvtnkal grad

VTI MEDDELANDE 394 9 9 L ' Z E E B J Q U T T TL -99 L' ZE EB JQ HT IT &

Bi1aga 2 11

Tillhör rapport 8332,166

Diagram 11

J'STT'TTTTWTI 1.111l'1ur .. ITTTTTT"_T7T'1T.1II p.:.3a.r117..tmz.TñT11]TrT'z'T-T ITTTT7 I":

EQUÅL EPEERGY .GTI : C.|.E.ILLUTÃINÅFJT "1 'Å' Ä? EESGK :

,540

_E

I å/sso d 560 E | _ . 1 I GREEN *\ ,I 570 j '_ l \\\/I' .. . \ ' '_ : I \ __ 05 _\\\ ._' ,j 7 sm) - . l _{. 2}

x\\

2 ._..

1/

/

YELLOW

__

y \\ I, / :

Q4

_

: 1

:-

-3

L. P. 1 0.349 _:

i

i

E ₂ 0.2F -5 4a) : _- Å

-QIL

_:

é _ 4h) _å : Far i : 0.0L'JJJ'1111v1101- ;1111!'111"111111'I'll..!!ll111111114141'1111J :llrlrryn

oo

OJ.

02

03

0;

05

.05

0]

03

1. Granström E27 220 V

2. Granström Halogen 12 V/SO W

JSFFI'TTTITII 111111111 11111111!YITITTTII111111ITT|IIIIIIIITITIITIIW1lI111.7111:

EQUAL ENERGY ÅTI :

C.I.E.ILLUF.'ZINÅNT 1 -A' AT EBSSK :

2:

; .ar-1

: '63; V I L _{nm i} : ø/,z//I 5 0.2: 7 / / _ : '7: 480 BLUE / '-: OJ k '\ I // -å 4n> E 0_o:111|1111|3111.- l111111111111111111411111141 111111111 L111|1111

4.111111...-0.0

0.1 .

0.2

0.3

0;;

0.5

.0.6

0.7

0.8

1. Trafik&Väg E27 220 V

2, Trafik&Väg lågvolt,12 V norm

3. Trafik&Väg

lågvolt 12 v fjärr'

4. Trafik&Väg halogen 10 V 50 W

BHaga 2 . Diagram 13 Tillhör rapport 8332,166 13

;_9r-_T-rñ111171 llailliTII 11111111111111T711 1111111WI1111{111717111111111111111112 i 520 EQUÅL 1231121261! ATI ;

E-

c.1.rs.11.1.ummnm'r

:

' ' ' -A' AT EBSGK ; ; **\<§x> -540 5

..

\ 5x)

q

\\ .4 \ 560

_I

5

-ae

₁

ax

_\Jh

_

_{_} _

_GREEN

\\

_\

_'I

570

_:

2 'd ' \\ ,I _ .. \ > 0 : 0.5 & Ir N* -s\\\ 1 i ,I / _:

\\

\ \,

__

5' .\\\ 3,4. I, / -J \\ I .. \\\\ ,I i 04_ is I -1. V \ . i' A _ P _{/ _j_}

5

<

(99° Å

:

03:49. fal . *1kl 6 -1 i '/ \ ?oc 2 L . - :1111 .i E i ' ,/////f 5 0.2b 7 / / q 5" BLUE -_ 0.. p A I .-E 4n 5 0.0:111111111'4110L .111411441 1411111111111L1'11111111111 111111111 !llll'LL'lT. 0.0 0.1 . 0.2 0.3 Oi4 0.5 .. 0.6 0.7 0.8 1..Ericsson lågvolt 12 V 2. Ericsson lågvolt 12 V fjärr 3. EricsSon Halogen 10 V 50 W

VTI MEDbErANDE 394

BHaga 3

SP2 STATENS

₁

440va5 _Datum

Beteckning 1983-12-05

Foto 1: Granström normal E27 220 V

(D

VTI MEDDELANDE 394

85

3-51

CI ) < 59 51 5_ 1983-12-05

Foto 2: Granström Halogen 12 V 50 W

I MEDDELANDE 394

,-. ..A

n: , -r' . 0... 4, 1.... <-\<'Q* wa.

Bilaga 3 /L

§STATENS

3

PROVNINCSANSTALT

Datum

Beteckning

1983-12-05

v* .1-na »u av arms v

Foto 3: Granström fjärr Halogen 12 V 50 W

VTI MEDDELANDE 394

7 0_ m.

1983-12-05

nu

.. i v' '

' 5.. .4 . u.. ...un-Algu'brçg

vi -w-r.._|._. ., x.. .

MWg

Foto 4: Trafik&Väg normal E27 220 V

VTI MEDDELANDE 394H U

SP

STATENS

5

PROVNI NCSANSTALT

Datum

1983-. s --1983-.11983-.1983-.- "-1983-.1983-.1-, ..vm

Foto 5: Trafik&Väg normal Glöd lågvolt 12

(I ) J VTI ME'DELÅNDE 394 S "1 5 V Beteckning . »-. »-. »-. »4 4hi.!| . ...ua-u

34 1515 T J. 1983-12-05 :441. X. . m \

-. 4._ aug.) .A ' Ewa,..- 4.44- UIN--vwvv'r' 'rn-vw ...nar . --.,._wn.qu*.a.n.«.w, p.. ...0.... »35:17' -. v - v w .x ,. v_ . 4 \. .- u .a 'mmm ;vv ...n-i. . _ - .. . m ' r- ' ' * - ' v_'. 'u .,,._-....1..- -.u... .s .40...l-(mymr. _ _ _ __ I . vr . ..åk..'. - .4 _ ur' 4 :I > , .or-7.4* s "ua, '. 'Me-5... .4V 'y4 i ;gunga .

Foto 6: Trafik&Väg fjärr Glöd lågvolt 12 V

?EDDELANDE 394

. *.;n 1.1 .-....*.. 4 »my.,

Bilaga 3

?STATENS

PROVNINCSANSTALT

1983-12-05 .,,.|,,.. .'4...v . 1*r\ 'c-E'uci r , ' ?-f.

Foto 7: Trafik&Väg normal Halogen 10 V 50 W

(I)

VTI MEDDELAN E 394

.1 m

59 51 5 1983-12-05 we*" «_{54...m-1..,;.-,.,,; ,,.} u't V. . :u - v-..,. øo-vwou.. ._ ...au-nr. .;