På väg mot förändring inom barn- och ungdomsidrott?: Budo- och kampsporttränares uppfattningar om idrott

Examensarbete i idrottspedagogik, 15 hp Idrottsvetenskapliga programmet, 180 hp

Vt 2020

På väg mot förändring inom

barn- och ungdomsidrott?

Budo- och kampsporttränares uppfattningar

om idrott

Maja Andersson Klara Svensson

Förord

Vi vill rikta ett tack till vår externa handledare Robert Lindberg på RF SISU Västerbotten samt Magnus Ledin på Svenska Budo och Kampsportsförbundet som har hjälpt oss med värdefulla kontakter för genomförandet av arbetet. Sedan vill vi såklart också tacka de som ställde upp som deltagare i studien.

Change in progress within youth sport? Perceptions of sport among coaches

of martial arts

Abstract

The Swedish Sports Confederation is striving towards supporting youth develop a lifelong relationship with sport, but statistics show a tendency of dropouts around the age of 12. This study aims to nuance the understanding of coaches’ perceptions of youth sports within martial arts. The research questions were: How are central aspects of sport for youths valued among coaches? What opinions exist among the coaches concerning involvement and their role in relation to that? Structured interviews were conducted with eight participants. The data were analyzed by forming concentrations of responses which then was categorized. Finally, the data were interpreted in a broader context and compared with previous research. The result shows that joy and development were seen as central parts of youth sport. Improvement of physical and mental health was viewed as important in a long- term perspective. The competitive part of the sport was rated as the least important. Regarding participation, the most common definition by the coaches was inclusion in decision-making, preferably a physical kind such as voicing out opinions or suggestions. However, sometimes participation of children was thought to interfere with or obstruct the plan of a training session and therefore the two components need to be balanced. The role of the coach was perceived as relatively essential for ensuring that children or adolescents were and felt included. This paper concludes that there are several aspects to consider in youth sport. Furthermore, the coaches were seen to have a significant role in creating an open environment for children and adolescents to be involved.

Nyckelord: delaktighet, glädje, livslångt idrottande, värderingar Keywords: involvement, joy, lifelong sport participation, values

Innehållsförteckning

Inledning 1

Begreppsförklaringar 2

Svenska Budo & Kampsportsförbundet och MotoriQ – Physical literacy intro 2

Definitionen av barn och unga inom idrott 2

Innebörden av delaktighet inom idrott 2

Tidigare forskning 2

Centrala aspekter i barn- och ungdomsidrott 3

Delaktighet inom idrott och tränarens roll 4

Syfte och frågeställningar 6

Metod 6

Metodologiskt datainsamlingsredskap 6

Urval 7

Genomförande 7

Analysförfarande 8

Validitet och reliabilitet 9

Forskningsetiska principer 10

Resultat 10

Tränarnas värderingar av centrala aspekter i barn- och ungdomsidrott 11 Tränares tankar kring delaktighet i barn- och ungdomsidrott och deras egen roll i förhållande till det 13

Analys 14

Tränarnas värderingar av centrala aspekter i barn- och ungdomsidrott 14 Tränares tankar kring delaktighet i barn- och ungdomsidrott och deras egen roll i förhållande till det 15

Diskussion 16 Metoddiskussion 17 Framtida forskning 18 Referenser 19 Bilaga 1 Informationsbrev Bilaga 2 Intervjuguide

1

Inledning

“När idrott utövas enligt de intentioner som Idrotten Vill beskriver skapar den glädje, gemenskap, engagemang och samhörighet” (Riksidrottsförbundet [RF], 2019, s.7). Detta är vad den svenska idrottsrörelsen ska sträva efter och som beskrivs i den ideella idrottens grundpelare, idéprogrammet Idrotten Vill. Förutom vad idrotten ska skapa, som citatet ovan nämner, beskriver Idrotten Vill att barn- och ungdomsidrott ska bidra till en livslång relation med idrott. Vidare förklaras att grunden till fortsatt idrottande är att fokusera på rörelseförståelse, något som främjar individens egen utveckling av såväl fysisk som mental kompetens, där självförtroende och autonomi är centralt. I dagsläget visar dock RF och SISU Idrottsutbildarna (u.å.) att ungdomar väljer att sluta inom ideellt organiserad idrott i unga år, då medlemsantalet i föreningar vänder nedåt vid elva års ålder. Det här stärks av statistik från SCB (2019) som också visar på den negativa trenden, där andelen aktiva utövare i åldern 17–20 år minskade med cirka 70% jämfört med andelen i åldern 7–12 år.

Forskning av Eliasson och Johansson (2020) visar att tränaren och dess arbetssätt har betydelse för beslutet kring avhopp, exempelvis framkommer det att för mycket fokus på prestation och resultat är en faktor i det första stadiet mot avhopp för unga. Det är inte enbart den här studien som visar att tränares värderingar av idrott och olika aspekter av den kan vara av stor betydelse för idrotten. I annan forskning uppger idrottsutövare att de inte känner egen kontroll över beslut som rör deras egna erfarenheter och deras egen utveckling (Coakley, 1997). Vidare beskrivs att idrott som fokuserar på att prestera resultat och med ett fokus på elitinriktning har setts reducera känslan av autonomi samt motverka den individuella utvecklingen som människa. Detta visar på att tränare kan vara en del i problemet med avhopp inom idrotten.

Enligt forskningen som nämnts ovan ligger en stor del av den bestämmande makten i tränarnas händer. Detta är något som inte överensstämmer med det den svenska idrottsrörelsen strävar mot. Vikten av medbestämmande och delaktighet är något som RF uttryckligen skriver fram som centralt i Idrotten Vill (RF, 2019), i likhet med hur samhörighet betonas i samma dokument. Idéprogrammet från RF (2019) bygger bland annat på FN:s konvention om barns rättigheter som belyser medbestämmande som en, numera, laglig rättighet i Sverige (Unicef, u.å.). Här ser vi alltså ett problem där barn och ungas delaktighet blir lidande, med tränare som en del av problemet.

En filosofi som inbegriper medbestämmande och som strävar efter att bygga livslånga relationer till idrott är Physical literacy, på svenska kallat rörelseförståelse. Filosofin har på senare år vuxit sig starkare och har börjat integreras i den svenska idrottsrörelsen (RF, u.å.). Whitehead (2010), forskar om Physical literacy och är en betydelsefull person för hur filosofin vuxit fram, beskriver det som att man genom bland annat motivation, självförtroende och fysisk kompetens lär sig värdesätta och ta ansvar för att delta i fysisk aktivitet under hela livet. Det huvudsakliga fokuset är således individen och dess utveckling, inte resultat och prestation. Ett svenskt exempel kring arbetet med rörelseförståelse är Svenska Budo- och Kampsportsförbundets (SB&K) utbildning som kallas MotoriQ - Physical literacy intro. Syftet med utbildningen är att med rörelseförståelse ge förutsättning för att skapa kunskap och engagemang som kan ge barn, ungdomar och vuxna bra förutsättningar till ett fysiskt aktivt liv (Svenska Budo & kampsportsförbundet, 2018). Utbildningen ska ses som en del i förändring- och förbättringsarbetet av svensk idrottsrörelse. I den här studien är rörelseförståelse intressant eftersom det främjar en ny syn på idrott och har ett nytt sätt att värdera olika delar inom idrotten. Därmed är det intressant att studera huruvida värderingarna inom rörelseförståelse har influerat tränares värderingar.

Att barn väljer att sluta i organiserad idrott är ett problem som bland annat har sin grund i hur tränare strukturerar träningar och deras syn på barns medbestämmande. Som ett steg mot förändring har rörelseförståelse implementerats av RF som en del i att främja det livslånga idrottandet. I samband med nya utbildningsinsatser på området är det därför intressant att undersöka hur budo- och kampsportstränare, som specifikt genomgått kursen MotoriQ - Physical literacy intro, uppfattar olika aspekter av barn- och ungdomsidrott, som till exempel inställningen till tävling och personlig utveckling, samt delaktighet inom den. Med en aspekt menas vad idrotten är strukturerad kring eller fokuserar på. Dessa aspekter kallas i

2 denna studie för centrala aspekter och utgörs av individfokus, motionsfokus, resultatfokus, socialt fokus och fokus att det ska vara roligt. De baseras på den tidigare forskning som redogörs för senare i studien. Studien ska inte ses som en utvärdering av en utbildning utan MotoriQ - Physical literacy intro används i denna studie som urvalsgrund. Detta för att kunna bidra till att nyansera förståelsen för vilka uppfattningar kring barn och ungdomsidrott som finns hos tränare inom budo och kampsport, vilket även är studiens syfte. Genom att studera detta vill vi öka förståelsen för idrottsrörelsen och dess aktörer samt bidra till diskussionen kring livslångt idrottande. Eftersom denna studie och en av dess frågeställningar utgår från centrala aspekter av tidigare forskning, kommer avsnittet Tidigare forskning presenteras innan avsnittet Syfte och frågeställningar. Innan dessa delar kommer först en redogörelse för begrepp som är relevanta för sammanhanget av studien.

Begreppsförklaringar

I detta avsnitt kommer begrepp förklaras och tydliggöras för att underlätta förståelsen för sammanhanget i stort samt resonemang i resterande delar av denna uppsats. Exempelvis så lyfts MotoriQ eftersom det är viktigt med inblick i vad för information tränarna i denna studie tagit del av. Det kan beskriva lite om tränarnas kunskapsläge och vad som kan tänkas ligga till grund för deras svar.

Svenska Budo & Kampsportsförbundet och MotoriQ – Physical literacy intro

Eftersom introduktionskursen av MotoriQ- Physical literacy är ett viktigt sammanhang för studien i stort ges i det här avsnittet en kort beskrivning av utbildningen för att ge en bild av den kunskap som respondenterna tagit del av. Följande information har M. Ledin (personlig kommunikation, 18 mars, 2020), projektledare på SB&K för MotoriQ, delat med oss via ett telefonsamtal. Introkursen innehåller en och en halv timme teori och en lika stor del praktik. I den teoretiska delen bearbetas principerna i Physical literacy med de fyra fälten kompetens, självförtroende, motivation och deltagande. Tanken är att om det finns en känsla av kompetens leder det till att en individ upplever aktiviteten som roligt samt att dennes självförtroende stärks. Då självförtroendet stärks, stiger också motivationen till att fortsätta vilket i sin tur kan bidra till ett ökat deltagande, som sedan återkommer till att individen utvecklas och kan känna sig mer kompetent. De underliggande teorier som Physical literacy (rörelseförståelse) bygger på nämns inte i detalj men finns med i utbildningens upplägg. M. Ledin (personlig kommunikation, 18 mars, 2020) beskriver att fokus i introkursen är till stor del på hur man får igång den cirkulära processen med de fyra fälten och skapar motivation samt hur man håller igång processen.

Definitionen av barn och unga inom idrott

För att ha en tydlig utgångspunkt gällande indelningen av barn- och ungdomsidrott kommer denna studie utgå från RF:s indelning. Enligt Idrotten Vill (RF, 2019) är man ett barn upp till och med 18 år, men vid indelningen av barn- och ungdomsidrott räknas det som barnidrott upp till och med 12 år och mellan åldrarna 13 och 25 klassas det som ungdomsidrott.

Innebörden av delaktighet inom idrott

I och med att dokumentet Idrotten Vill är grundläggande inom svensk idrott där tränare är en central aktör, bör en tränare idealiskt sträva efter “...att alla som deltar får vara med och bestämma om och ta ansvar för sin verksamhet.” - Idrotten Vill (RF, 2019, s.11). Alltså är begreppet delaktighet något som både kan kopplas till autonomi (eftersom man själv får var med och påverka) och samhörighet (att man gör något tillsammans med andra, exempelvis påverkar eller deltar) i vår mening.

Tidigare forskning

I följande del kommer tidigare forskning belysas och inledningsvis beskrivs hur undersökningen av den genomförts. De två rubrikerna i detta avsnitt, Centrala aspekter i barn- och ungdomsidrott samt Delaktighet inom idrott, relateras till de två frågeställningarna som presenteras efter detta avsnitt. Under

3 den första rubriken beskrivs olika synsätt och värderingar som återfinns inom idrotten och under den andra lyfts forskning kring delaktighet i form av autonomi och samhörighet, baserat på den definition som nämndes i tidigare avsnitt. Inom den tidsram och de eftersökningar som gjordes hittades tyvärr ingen forskning där Physical literacy användes som referensram och som fokuserade på tränare, delaktighet och centrala aspekter inom barn- och ungdomsidrott.

För att finna tidigare studier och forskning användes olika strategier, bland annat användes sökord i enskilda databaser och elektroniska tidskrifter. Dessutom studerades även referenslistor i vetenskapliga publikationer för att ge exempel på relevant forskning, på andra forskare inom samma fält och återkommande studier. Databassökning gjordes i flera omgångar där det första steget främst handlade om att studera fältet och skapa en bild av vilka ord som frekvent användes för att beskriva våra forskningsområden. De mest relevanta orden var: sport*; education; sociology; socialization; barn/child*; ungdom/youth och dess olika variationer; coach*; participation; Long*; longterm och autonomy. Exempel på databaser var Scopus, EBSCO, Web of Science samt Google Scholar och Idrottspedagogiska tidskrifter var: Sociology of Sport Journal; Sport, Education & Society; Journal of Sport Management; Perceptual and Motor Skills; International Journal of Sport Policy and Politics samt European Sport Management Quarterly. Verktygen “källor som citeras” och “källor som citerar” på Umeå universitets egen hemsida för biblioteket var till stor hjälp.

Centrala aspekter i barn- och ungdomsidrott

RF har en generell bild av vad de anser att idrott ska handla om, men vad anser människorna på gräsrotsnivå? Eliasson gjorde 2011 en etnografisk studie för att undersöka detta utifrån olika perspektiv. I en förening observerades och intervjuades 11–12 åringar som spelade fotboll samt deras föräldrar och ledare. Resultatet visar en diskrepans gällande synen och meningen med idrotten hos de olika parterna där barnen har en social logik kring idrotten medan ledare organiserar träningar utifrån en prestationsinriktning.

Hur och varför det finns en diskrepans kring olika gruppers synsätt på idrotten är svårt att säga, men en intervjustudie av Spencer (2019) kan ge en infallsvinkel i det. Syftet med studien var att undersöka tränarens uppfattning om vilken roll de har i att ungdomar fortsätter att idrotta. Forskaren frågade bland annat frågor kring hur viktigt det var att vinna respektive ha roligt samt bad studiens svarande att förklara varför. Av resultatet framkom att barn- och ungdomstränare trodde att själva vinnandet var en avgörande faktor för att behålla unga i idrott. Vidare i resultatet lyfts också vikten av att idrott ska vara roligt men om tävling var en del av begreppet roligt eller vad det egentligen innebar framkom inte i presentationen av studien. Spencers (2019) studie kan inte ensamt svara på frågan varför tränare agerar som de gör, men den kan ge en inblick i hur tränare uppfattar idrotten. En annan studie av Eliasson (2017) visar dock att barn och tränare har liknande tankar kring vad som är barns bästa i en idrottslig miljö. Studien syftade till att nyansera förståelsen kring hur tränare och barn upplever barns rättigheter (som beskrivs i FN:s barnkonvention). Detta gjordes genom semistrukturerade intervjuer, som bland annat utgick ifrån olika artiklar i barnkonventionen, med både barn och tränare från innebandy- och ryttarföreningar. Studien belyste tre artiklar ur konventionen där två av dem, artikel tre “för barns bästa” och artikel tolv “barns rätt att uttrycka sina åsikter”, var av extra relevans för vår studie. Den sistnämnda artikeln och mer resultat från studien återkommer i avsnittet nedan med tidigare forskning kring delaktighet inom idrott. “För barns bästa” och vad det egentligen innebär tyckte både barn och tränare var svårt att exakt definiera eftersom det fanns en ovana kring begreppet och det perspektivet. Sammantaget beskriver ändå barnen att det bästa man kan göra för att eftersträva det är att försöka skapa en vänlig och trygg miljö där barnen kan känna sig glada samt utveckla sina idrottsliga förmågor utan att skada sig. Tränarnas syn är generellt sett samstämmig med att man ska göra idrotten rolig och främja en vänlig miljö. En tränare berättade till exempel att barn ska tycka det är roligt annars slutar de (Eliasson, 2017).

4 För att bättre förstå vad som ligger till grund för avhopp i idrott studerade Eliasson och Johansson (2020), utifrån Ebaughs teori sociological theory of disengagement, processen rörande avhopp bland 12 innebandyspelande flickor i åldrarna 12 till 17 år. Genom semistrukturerade intervjuer med flickorna och tolv av deras föräldrar, identifieras sex olika kategorier av händelser och faktorer som ledde in till första steget i processen att välja att sluta idrotta. Även om alla respondenter i den studien tyckte idrott initialt var roligt så slutade alla med idrotten. När träningar och idrotten började fokusera på prestation och resultat påverkades träningsupplägget genom att återkopplingen från tränarna fokuserade på prestationsutveckling och vissa utövare blev inte utvalda till att spela matcher. Den ökade tävlingsinriktningen var en faktor som medförde funderingar kring varför man skulle fortsätta i idrotten. Även förändringar i lagsammansättningen (exempelvis att olika lag slogs samman) ledde till liknande funderingar. Denna studie visar alltså att hur träningar struktureras, vad som fokuseras på under ett träningsupplägg och hur den sociala miljön kan påverka hur unga värderar deras deltagande inom idrotten.

Både det sociala i idrotten och att skapa en miljö som inte premierar prestation är värdefulla aspekter för att unga även högre upp i åldrarna ska uppleva idrotten som rolig och meningsfull, visar Thedin Jakobsson (2014). Intervjustudien, som även denna var av semistrukturerad karaktär, genomfördes med svenska icke-elitsatsande 15–19 åringar inom både lag- och individuella idrotter. De fick svara på frågor om olika faktorer som hade betydelse för fortsatt idrottande. Resultaten tyder på att sociala och icke prestationsinriktade aspekter är viktiga. De inslag som anses vara meningsfulla och som bidrar till att idrotten upplevs som rolig är att få vara med andra människor och att möjligheten att utvecklas finns.

Vanreusel et al. (1997) undersökte också motiv till fortsatt idrottande. Syftet med deras studie var att undersöka om tidigt deltagande inom idrott påverkar avhopp och den idrottsliga aktiviteten som vuxen. Inhämtningen av data gjordes genom enkäter som senare följdes upp av intervjuer. I resultaten från denna longitudinella studie framkom att inaktiva ungdomar förblir inaktiva även i vuxen ålder. Det som är relevant från denna studie kopplat till vår studie är att forskarna kunde se att olika inriktningar på idrotten (styles of sport involvement) hade en betydelse för deltagandet. En motionsinriktad (recreational) idrottsmiljö främjade livslångt deltagande bland de deltagande männen i studien, detta till skillnad från en tävlingsfokuserad idrottsmiljö. Dessa fynd kan kopplas till resultaten från de ovan nämnda studierna (Eliassons, 2011; Eliasson & Johansson, 2020; Thedin Jakobsson, 2014).

Sammanfattningsvis visar tidigare forskning att barn och tränare har olika perspektiv på idrott, där det framkommer att tränare främst ser idrotten utifrån en prestationslogik. Båda parterna är dock överens om att idrott för barns bästa bland annat ska vara rolig. Glädjen är något som fortsätter vara centralt för idrottsdeltagare även högre upp i åldrarna, men forskning kring tränares inställning kring barn- och ungdomsidrott är något begränsad.

Utifrån denna forskning finns det centrala aspekter som i dagsläget återfinns inom idrotten och präglar utformningen av den. De är: individfokus, motionsfokus, resultatfokus, socialt fokus och fokus att det ska vara roligt. Ett individfokus handlar om att en träning är utformad med individens utveckling och nivå i fokus, motionsfokus handlar om att främst fokusera på att barn och unga ska få träna den fysiska hälsan och motionera. Resultatfokus handlar om att träningen och idrotten fokuserar på att prestera resultat vid exempelvis tävlingar. Fokus på det sociala värnar om sociala interaktioner och vänskap. Det sista fokusområdet, att det ska vara roligt, handlar om att fokusera på att träningen ska vara rolig oavsett om det exempelvis handlar om att tävla, leka eller utmanas.

Delaktighet inom idrott och tränarens roll

Alla vara med och påverka i någon form vad gäller delaktighet och den sociala miljön som finns inom idrott. García-Calvo et al. (2014) har visat att tränare och träningskamrater spelar en stor roll för bland annat gruppsammanhållningen. Studien baseras på enkäter som senare kompletterades med enstaka skalfrågor kring olika påståenden. Studien gjordes bland fotbollsspelare i spanska nationella division 3. Forskargruppen ville undersöka hur två olika miljöer kan influera sammanhållningen inom lag. Den ena

5 miljön fokuserar på att individen ska visa upp sig och prestera i jämförelse med andra och den andra kännetecknas av en uppgiftsinriktning som främjar individen att fokusera på övningen och personlig utveckling. Studien visar att när spelare upplevde att tränare uppmuntrade uppgiftsorienterade miljöer fick det positiva effekter på känslan av lagtillhörighet och personlig tillfredsställelse inom idrotten. Detta gällde inte bara hur tränaren påverkade miljön utan även då lagmedlemmarna strävade mot ett uppgiftsfokus. Att tränaren har en stor inverkan på idrottsmiljön visar också studien av Eliasson och Johansson (2020) som nämndes i tidigare avsnitt, som studerat avhoppsprocessen hos unga innebandyspelande tjejer. Förutom de två tidigare nämnda övergripande faktorer som startade tvivel om idrotten, ökad resultatorientering och förändrade lagsammansättningar, kunde även nya tränare vara problematiska. Respondenterna upplever att deras behov och känslor inte blev bemötta eller uppmärksammande av tränarna samt att träningsmiljön förändrades (till exempel att det blev mer prestationsinriktad feedback och urvalen till matcher baserades på prestation). Att tränare är inkännande av idrottsutövares känslor och viljor samt kan göra idrotten anpassad efter utövarnas viljor och ambitioner, och därigenom få utövarna att känna sig delaktiga i träningen, är viktigt. Studien visar alltså att tränare spelar en stor roll för vilken miljö som skapas och hur den upplevs. Vikten av tränarens betydelse för idrottsmiljön har även Hein och Jõesaar (2015) påvisat. Studiens syfte var att undersöka hur ett stöd av autonomi från bland annat tränare påverkar motivationen hos lagidrottande ungdomar, och detta undersöktes med hjälp av enkäter. Det som kan lyftas fram från denna studie med relevans för vår är att tränaren, genom att arbeta med att stödja individens autonomi, kan påverka idrottsmiljön i sin helhet. Detta eftersom autonomi främjar inre motivation och bidrar till att stärka ett uppgiftsorienterat klimat, i stället för ett klimat där utövarna jämför sig inbördes i gruppen.

Autonomi är även centralt i en tidigare enkätstudie av Jõesaar och Hein (2011), men då tillsammans med samhörighet och känslan av kompetens. Forskarna menar att alla tre begrepp är viktiga aspekter för ett fortsatt idrottande. Studien syftade till att undersöka skillnader mellan tonåringar som slutade efter två års träning och de som fortsatte idrotta. I sin forskning betonade de vikten av att tillfredsställa psykologiska behov och mer specifikt visar den att de som slutat upplever signifikant mindre tillfredsställelse av behoven samhörighet, autonomi och kompetens. Riley och Smith (2011) genomförde också en enkätstudie kring dessa tre begrepp men utifrån ett annat perspektiv. Deras studie syftade till att kartlägga om det fanns samband mellan tränares och träningskamraters beteende samt de ovan nämnda faktorerna. Det framkommer att tränare och träningskamrater tillsammans formar och skapar en miljö och kultur som påverkar upplevelsen av idrotten samt motivation hos individen. Alltså visar resultatet att känslan av kompetens, autonomi och samhörighet påverkades av människorna runt omkring.

Föregående stycke visar på vikten av psykologiska faktorer i idrotten men i vilken utsträckning ungdomar faktiskt upplever medbestämmande och hur det värderas kan diskuteras. En miljö som skapats gemensamt i ett lag kan påverkas av enskilda aktörer i mer eller mindre utsträckning menar Eliasson (2011). Forskaren menar att ledarna vanligtvis har mest beslutsrätt och barn förväntas acceptera maktordningen, vilket resulterar i att barn sällan deltar i beslutande processer. I en senare studie av samma forskare (Eliasson, 2017), påpekas att generellt verkar barns formella rättigheter (så som i FN:s konvention om barns rättigheter) ha en låg status bland både unga och vuxna inom sportvärlden. Båda grupperna ser dock att rättigheten att uttrycka synpunkter är en viktig rättighet, men bland barnen var det delade känslor huruvida möjligheten till yttrande av åsikter fanns. Tränarna, å andra sidan, verkar inte arbeta med barnens involvering systematiskt utan uttrycker att barnens åsikter kan komma fram naturligt i verksamheten. Denna forskningsgenomgång ger bilden av att tränare och träningskamrater kan sätta stor prägel på hur miljön, och indirekt även motivation, formas. Indirekt påverkan av motivation i den meningen att en uppgiftsorienterad miljö främjar individutveckling som kan ge en god känsla av samhörighet och motivation. Samhörighet tillsammans med autonomi har visats vara centrala delar i barns motivation och främjande av livslångt idrottande. Tränare, och barn för den delen också, ser nyttan med att barn delger åsikter, men i vilken utsträckning utövare faktiskt får vara med och hur tränare i praktiken främjar det varierar. Studier som undersökt tränarnas syn på delaktighet och deras egen roll i det är få till antal.

6

Syfte och frågeställningar

Studiens syfte är att bidra till att nyansera förståelsen för vilka uppfattningar kring barn- och ungdomsidrott som finns hos tränare inom budo och kampsport. Mer specifikt studeras uppfattningar hos tränare som genomgått en utbildning (SB&K:s MotoriQ - Physical literacy intro) i linje med riksidrottsförbundets strävan mot ett livslångt idrottande. Detta undersöks genom att besvara följande forskningsfrågor:

● Hur värderar och resonerar tränare kring centrala aspekter i barn- och ungdomsidrott?

● Hur tänker tränare kring delaktighet i barn- och ungdomsidrott och deras egen roll i förhållande till det?

Metod

I följande del beskrivs studiens datainsamlingsredskap, urval, genomförande, analysmetod, validitet och reliabilitet samt forskningsetiska principer. Detta för att ge en ingående bild över studiens tillvägagångssätt.

Metodologiskt datainsamlingsredskap

Eftersom syftet med studien var att undersöka uppfattningar har vi valt att använda oss av kvalitativa telefonintervjuer. Det lämpade sig bra då kvalitativa intervjuer kännetecknas av att den data som genereras är djupgående, detaljerad och redogör för intervjupersonernas inställning och tankar om ämnet i fråga (Kvale & Brinkmann, 2014). Telefonintervju lämpade sig bra eftersom vi undersöker värderingar och resonemang hos tränare oberoende av geografiskt läge i Sverige. Designen på intervjuguiden var semistrukturerad då det fanns ett antal planerade frågor (se Bilaga 1) utifrån tre olika teman. För vår del handlade det om att kunna jämföra svaren inom respondentgruppen med tidigare forskning, vilket underlättas med hjälp av en helt strukturerad intervjumetod (Bryman, 2011). Vi ville däremot fokusera på att generera djupgående data, vilket gjorde en semistrukturerad intervju mer lämplig än en fullständigt strukturerad eftersom det förstnämnda tillåter spontana fördjupningsfrågor som kan generera sådan data. En fördel med telefonintervju är att respondenterna kan uppleva det lättare att uttrycka sig sanningsenligt i frågor som kan ses som känsliga för personen. En nackdel med telefonintervju är att det inte finns möjlighet att studera kroppsspråket hos deltagarna, vilket annars är ett viktigt inslag i intervjuer (Kvale & Brinkmann, 2014).

Intervjuguiden delades in i tre teman. Ett tema utgjordes av bakgrundsfrågor, som Bryman (2011) menar är viktigt för att skapa förtroende och ge övriga svar ett sammanhang. Övriga två teman hade utgångspunkt i studiens frågeställningar; värderingar och resonemang av centrala aspekter i barn- och ungdomsidrott samt tankar om delaktighet och tränarens roll relaterat till det. Vid framtagandet av intervjufrågorna utgick vi från tidigare forskning och de centrala aspekter som presenterats tidigare samt utifrån att intervjuerna skulle genomföras per telefon. Med det som bas, samt för att besvara studiens frågeställningar, hade vår intervjuguide en kvalitativ grund med vissa kvantitativa karaktärsdrag som tjänade till att förstärka kärnan i respondenternas reflekterande och djupgående (kvalitativa) svar. Mer specifikt hur vi använde oss av de centrala aspekterna var att formulera frågor kring exempelvis samhörighet och hur tränarna uppfattade det. Aspekten Övrigt lades till eftersom deltagarna i studien eventuell ville/kunde tänkas lyfta något nytt perspektiv som inte framgick i forskningsgenomgången.

Studiens kvantitativa inslag omfattade några skalfrågor som vi ansåg var till nytta för att förstärka budskapet av efterföljande följdfrågor och reflektion. Dessa frågor handlade om i vilken utsträckning ett träningspass bör fokusera på olika aspekter gällande idrott för barn och unga. Respondenterna bads välja en siffra på en skala från ett till tio, där ett var i liten utsträckning och tio i mycket stor utsträckning, och sedan förklara hur de resonerade. Det fanns även en fråga som handlade om att rangordna olika faktorer i vad de ansåg var mest centralt i barn- och ungdomsidrott och förklara varför. Kvale och Brinkmann (2014)

7 menar också att den typen av frågor kan bidra till en mer konkret uppfattning av svaren, och kan stödja tolkningen av respondentens ord. I dessa frågor var vi noggranna med att poängtera att respondenterna skulle förklara och reflektera kring deras svar. Betoningen i dessa frågor var på resonemangen kring varför de värderade som de gjorde, för att få underlag till analysen. I de fall då respondenterna inte själva förklarade varför eller inte var tillräckligt utförliga i sina reflektioner ställde vi följdfrågor som “förklara varför”, “kan det betyda något annat” och “hur tänker du när du sätter den siffran” för att besvara vår kvalitativa frågeställning. Vi såg alltså denna typ av fråga som ett verktyg för att respondenterna skulle reflektera kring begreppen. Att skapa variation i frågetyper är också något som Bryman (2011) nämner som positivt vid intervjuer.

Vidare i utformningen av intervjuguiden skedde även en diskussion författarna emellan om vilka svar respektive fråga tänktes generera, samt varför frågan ställdes. Detta med anknytning till studiens frågeställningar. På så sätt fanns en utgångspunkt för varje fråga som kunde underlätta bearbetningen av datan, vilket kan ses som en fördel (Kvale & Brinkmann, 2014).

Urval

Eftersom studiens syfte var inriktat mot en specifik grupp (tränare som genomgått MotoriQ – Physical literacy intro) användes målstyrt urval, då denna urvalsmetod kännetecknas av att studiens syfte ska ligga till grund för urvalet (Bryman, 2011). Ett icke-sekventiellt tillvägagångssätt gällande urvalet fanns också, eftersom strategin för urvalet bestämdes inledningsvis vilket är i enlighet med ett sådant tillvägagångssätt (Bryman, 2011). Urvalet genomfördes i två steg. Det första urvalet gjordes efter konsultation med vår externa kontaktperson Robert Lindberg på RF SISU Västerbotten och Tom Englén, projektledare för Change the game samt drivande av föreläsningsturnén om rörelseförståelse med forskaren Dean Kriellaars. Dessa personer är väl insatta på området rörelseförståelse i förhållande till svensk idrott och de konstaterade att SB&K är en aktör som kommit långt i arbetet med rörelseförståelse. Alltså valdes SB&K ut som en första urvalsgrupp. Nästa steg i urvalet omfattade kriteriet om man som aktiv barn- och/eller ungdomstränare hade genomgått SB&K:s utbildning MotoriQ - Physical literacy intro. Varför just denna målgrupp valdes var eftersom dessa personer frivilligt genomgått utbildningen kunde de därmed tänkas ha värderingar och en identitet i likhet med tankesättet inom filosofin rörelseförståelse. Så som Illeris (2013) menar minskar risken för motstånd och försvar mot lärande eftersom utbildningen inte motstrider deltagarnas personliga värderingar och identitet och därmed underlättar för potentiellt lärande.

En första urvalskategori var egentligen Umeå, men då deltagarantalet inte var tillräckligt riktade vi oss nationellt. Robert Lindberg på RF SISU Västerbotten hjälpte oss att komma i kontakt med SB&K som i sin tur hjälpte oss med en nationell maillista på deltagarna som genomgått MotoriQ - Physical literacy intro. Först kontaktades deltagarna från Umeå, i en första omgång via den maillista vi fått från Robert Lindberg, och senare via telefon. Samma informationsmail skickades senare ut till de 285 personer på nationell nivå som genomfört utbildningen. Där informerades de om studien och de som var intresserade av att delta ombads svara på mailet. I det icke-sekventiella tillvägagångsättet och i den strategi som vi utarbetat, var det förutbestämt att det var de åtta första som svarade på mailet som skulle få delta. De båda mailutskicken gav omkring tolv svar varav de åtta personer som svarade först och bekräftade att de var barn- och/eller ungdomstränare vid minst ett tillfälle per vecka, valdes ut att delta i studien. Både personer i rollen som hjälp- och huvudtränare accepterades.

Den tidigare forskning vi redogjort för har givit en generell bild av tränares uppfattningar, vilket var vår jämförelsegrupp till analys och diskussion.

Genomförande

Innan den första officiella intervjun genomfördes en pilotintervju för att finna eventuella brister och förbättringsområden (Bryman, 2011). Det enda som reviderades var ett förtydligande av en fråga. Under studiens samtliga intervjuer var vi var båda närvarande, för att kunna stötta varandra samt för att båda skulle ha lyssnat på alla intervjuer. Exempelvis kunde vi kommunicera skriftligen och hjälpas åt om vi tyckte

8 det behövdes mer utvecklade svar på någon fråga eller om den andra missat något av stor vikt. Det var enbart en av oss som ledde själva intervjun och vi strävade efter att båda skulle ha genomförts lika många intervjuer var. Totalt intervjuades åtta personer och varje intervju varade mellan 25 och 55 minuter. Alla deltagare godkände att intervjuerna spelades in och det gjordes med hjälp av en applikation i mobiltelefonen. Efter varje intervju skedde en diskussion om den generella känslan av respondenten och dennes svar, om vi hade några anmärkningar eller ville lyfta intressanta aspekter. Att föra diskussion menar Kvale och Brinkmann (2014) är en viktig del för att bibehålla känslan av intervjun till analysarbetet.

I enlighet med Bryman (2011) transkriberades intervjuerna löpande vartefter de var genomförda. Fördelen med det var att vi fick en inblick i om våra frågor gav oss de svar vi ville ha och möjliggjorde eventuella förändringar i utförandet. Det framkom att vi inte behövde redigera någon fråga. Innan transkriberingen påbörjades diskuterade vi tillsammans tillvägagångssättet. Vi valde att göra en fullständig transkribering för att få med alla detaljer i det som sades. För att båda skulle få en inblick i och en repetition av alla intervjuerna delades de upp mellan oss och vi gjorde oftast en halv intervju var. När vi senare utförde analysen fick vi vid några tillfällen återvända till och lyssna på vissa delar av intervjuerna för att veta exakt hur något sades och på så sätt kontrollerades också att transkriberingen var korrekt.

Analysförfarande

För att analysera materialet användes meningskoncentrering och meningstolkning. Det första steget i analysen var att läsa igenom materialet för att få en övergripande bild. Steg två var att läsa igenom igen, men denna gång mer ingående, för att sedan utföra meningskoncentrering. Det innebar att vi sammanfattade den centrala betydelsen i ett sammanhängande stycke i vår data (Kvale & Brinkmann, 2014). Som nämndes tidigare kring skalfrågorna var vårt fokus på resonemanget som följde efter att respondenterna givit en siffra. Användningen av siffran var ett verktyg som bidrog till att kunna utföra en bättre och tydligare tolkning av resonemanget (som en förstärkning av hur viktig aspekten i fråga ansågs vara). När vi utförde meningskoncentrering av skalfrågorna och följdfrågorna var vårt fokus på resonemangen kring siffrorna och siffrorna blev alltså sekundära, därav att de inte framkommer i resultatet. Meningskoncentraten strukturerades sedan i en tabell indelade efter frågorna i intervjuguiden, detta för att få en tydlig överblick. Nästa steg i analysen var att kategorisera koncentraten. Kategorierna, som presenteras nedan, skapades för respektive frågeställning genom att beakta både tidigare forskning och det empiriska materialet. Koncentraten tilldelades de olika kategorierna och svar som uppvisade likheter föll under samma kategori.

Kategori resultatfokus från tidigare forskning ändrades då resultatet bearbetades. Idrottsutveckling blev det nya namnet på den kategorin, som på ett bättre sätt inkluderar relaterade svar. Kategorin Övrigt skapades utefter innehållet i den data som samlats in.

Frågeställning 1:

● Idrottsutveckling, svar som syftade till att utveckling inom sin idrott var viktigt, vare sig det handlade om prestation, idrottslig förmåga eller - kunskap.

● Individanpassad inkluderade de svar som rörde påståenden kring individen. Mental- och personlig utveckling (exempelvis självinsikt och ökat självförtroende), individen i fokus (uppmärksamma varje individ och uppmuntra dem) samt träning efter individens nivå.

● Motionsfokuserad handlade om fysisk hälsa, hälsofrämjande, livslångt idrottande, välmående genom idrottande samt lärdomen att idrott är viktigt.

● Socialt-fokuserat, här samlades svar som betonade att det sociala var viktigt, exempelvis att träffa kompisar, känna gemenskap och samarbeta.

9 ● Fokus på roligt innefattade svar som handlade om att känslan av glädje fanns,

rörelseglädje och att associera idrott som något roligt.

● Övrigt. Hit kategoriserades det som inte kunde placeras under tidigare kategorier. Exempelvis fostran (att läsa sig värderingar, demokrati, respekt, hantera situationer i och utanför idrotten, föreningsidrottskompetenser), integration (möta nya kulturer och lära av varandra), jämställdhet samt helhet (att se till alla delar).

Frågeställning 2:

● Fysisk delaktighet, svar som syftade till att den fysiska delaktigheten var central (att vara praktiskt med i exempelvis beslut eller aktiviteter)

● Känsla av delaktighet, inkluderade svar som menade att känslan av delaktighet fanns.

● Social samvaro, svar som värderade det sociala i delaktighet (samhörighet, gemenskap, medkamraternas betydelse)

● Medbestämmande handlade om att delaktighet sågs utifrån perspektivet att man var med och bestämde.

● Förhållande till struktur inkluderade svar som tydde på att strukturen kunde påverkas negativt av exempelvis delaktighet.

● Hierarki syftade till de svar som menade att tränaren spelade en stor och central roll för delaktighet och träningens utformning.

Efter kategoriseringen sammanställdes kategorierna efter de vanligast förekommande för att på så sätt framkalla den generella bilden av tränarnas värderingar och tankar. Både det som var vanligast inom en specifik intervjun och per fråga för samtliga intervjuer. De få gånger som koncentraten hade flera möjliga tolkningar gick vi tillbaka och läste transkriberingen för att få en ännu mer detaljerad bild och tolkning. Den generella känslan för en specifik intervju som sammanställts tidigare var också vägledande i de situationerna. Det sista steget utgjordes av meningstolkning, där data analyseras på ett djupare plan för att skapa en större förståelse för det som sägs (Kvale & Brinkmann, 2014). Kategorierna gavs då en utökad mening med koppling till vårt syfte och våra frågeställningar, vilket är det som presenteras i resultat, analys och diskussion.

Validitet och reliabilitet

Det finns forskare som menar att reliabilitet och validitet inte passar in i kvalitativ forskning, medan exempelvis Kvale och Brinkmann (2014) använder begreppen anpassade till intervju som metod. De begreppen var även denna studies utgångspunkt.

För att säkerställa intern reliabilitet, som handlar om studiens tillförlitlighet, genomfördes alltid en gemensam genomgång i början av varje steg genom hela processen, för att diskutera och skapa en utgångspunkt då vi senare fortsatte att utföra kategoriseringen individuellt. Därefter korrekturlästes alltid varandras delar och eventuella meningsskiljaktigheter diskuterade. På så sätt förfinades och/eller förtydligades definitionerna av kategorierna efter hand. Detta kan säkerställa att författarna för studien hade samma utgångspunkter i bearbetningen av datan, för att generera liknande resultat oavsett vem som genomförde uppgiften.

10 Gällande validiteten, trovärdigheten, av vår studie gäller det frågan om vi studerat det som avsågs studeras (Kvale & Brinkmann, 2014). Det som har varit centralt genom hela processen är kommunikation: kontinuerlig diskussion och reflektion författarna emellan som har lett till ifrågasättande och granskning, vilket i sin tur stärker studiens validitet. Utgångspunkten i det var att ständigt reflektera över studiens syfte för att få vägledning vid eventuella vägskäl. Det som vår studie vill bidra till är att nyansera förståelsen för tränares synsätt och tankar kring idrotten, inom en viss grupp. Genom att utgå från tidigare forskning som grund för formulering av intervjufrågor och med avstämning mot studiens frågeställningar har arbetet med operationaliseringen av dessa haft en trygg bas. Detta stärker validiteten för vår studie. Frågorna i intervjuguiden är skapade med syfte att fånga olika perspektiv på intervjupersonens tankar, som kan bidra till nyanseringen av förståelsen för idrottsvärlden.

Gällande generaliserbarheten i vår studie så är den låg. En studie av kvalitativ design, så som denna, fokuserar på djup inom en viss urvalsgrupp snarare än att producera statistiska resultat och det är därför svårt att generalisera resultatet. Vårt resultat kan sägas representera enskilda uppfattningar i idrottsrörelsen, som kan bidra till en nyanserad förståelse av barn- och ungdomsidrott. Dessutom bör man ha i åtanke att studien hade ett icke-sekventiellt tillvägagångsätt där strategierna för urvalet var förutbestämt. Det var de personer som svarade först på det massmail som skickades ut som fick delta i studien, vilket skulle kunna leda till svårigheter att generalisera - även för övriga personer inom urvalskriterierna. Betoning blir alltså på att studien bidrar till en ökad och nyanserad förståelse.

Forskningsetiska principer

Arbetet utgår från Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer som består av fyra krav. I vår studie bemöttes de genom två informationsmeddelanden. Det första kravet handlar om information och innebär att intervjupersonerna ska ha fått upplysning kring studiens syfte, inom vilka ramar arbetet bedrevs, att deltagande var frivilligt och att de när som kunde avbryta sitt deltagande i studien. Samtyckeskravet som är det andra kravet syftar till att de som deltar själva godkänt sin medverkan, att de ska ha rätt att själv bestämma under vilka villkor detta ska ske samt att undgå negativa konsekvenser och påtryckningar om de bestämmer sig för att avbryta. De två nämnda kraven uppnåddes genom det första informationsbrevet (se Bilaga 1), där deltagarna skriftligen informerades om denna information. Vidare i utskicket beskrevs även att uppgifter behandlas konfidentiellt genom kodning av intervjuerna, vilket syftade till att möta det tredje kravet som kallas konfidentialitetskravet. Det kravet innebär att intervjupersonerna och deras uppgifter anonymiseras samt att uppgifter som kan avslöja deras identitet inte framkommer i studien. Deltagarna meddelades även om att arbetet genomfördes vid Umeå universitet och följde dess riktlinjer angående forskning och personuppgiftshantering (se Bilaga 1). Till sist handlar det fjärde kravet, nyttjandekravet, om att uppgifter och den data som inhämtas endast ska användas i studiens syfte och ändamålet. Detta klargjordes i det första informationsutskicket. Innan intervjun påbörjades repeterades informationen (se början av Bilaga 2) om att medverkan var frivilligt, möjligheten till att avbryta deltagandet utan uttalad anledning samt hur uppgifter och material hanteras. Med det ansågs samtyckes-, informations-, konfidentialitets- samt nyttjandekraven vara uppfyllda.

Resultat

I resultatdelen redovisas resultatet från intervjuerna med personerna som alla deltagit i SB&K:s utbildning MotoriQ - Physical literacy Intro. I tabell 1 presenteras respondenterna som består av tre kvinnor och fem män. Intervjupersonerna benämns A-H i resultatet. Vidare är resultatdelen uppdelad efter studiens två frågeställningar: Hur värderar tränare centrala aspekter i barn- och ungdomsidrott samt Hur tänker tränare kring delaktighet i barn- och ungdomsidrott och deras egen roll i förhållande till det.

11 Tabell 1 Presentation av respondenter

Intervjuperson Kön Utövarnas ålder

År som tränare Idrottsbakgrund A kvinna 10-12 1 varierad B man 7-10 3 varierad C man 13-16 1,5 varierad D man 9-10 2,5 varierad E kvinna 6-12 7 varierad F man 7-13 25 kampsport G kvinna 12 5 varierad H man 6-12 15 varierad

Tränarnas värderingar av centrala aspekter i barn- och ungdomsidrott

I denna del presenteras tränarnas tankar om i vilken utsträckning ett träningspass bör främja olika faktorer hos barn och unga samt deras resonemang kring vad de ansåg bör vara mest centralt i barn- och ungdomsidrott.

Inledningsvis i intervjuerna fick respondenterna reflektera kring syftet med idrott. I samtliga intervjuer framkommer det att idrott ska leda till bättre hälsa i någon form. Respondenterna nämner att det bland annat kan handla om att förbättra fysik, motorik och mentala aspekter. Intervjuperson D reflekterar över att det finns en bredd kring syftet, men betonar den fysiska delen som mest framträdande: “Syftet, det finns många syften skulle jag nog säga, men att dom utvecklar fysiska förmågor, det skulle jag säga är det absolut primära syftet” (Respondent D).

Huruvida man bör fokusera på motion för barn och unga i ett träningsupplägg berättar Respondent F att det “kopplar jag också mer till motivation, har du inte motivation kommer det vara svårt att bygga upp det fysiska sen kommer det alltid vara fysiska moment men ibland så lurar man in det, lite så”. Här menar respondenten att hälsa och fysisk utmanande träning är något som kan främjas genom andra delar, till exempel att träna styrka genom en rolig lek. Andra respondenter beskriver det på liknande sätt, att hälsa är bra men inte alltid huvudfokuset. När respondenterna senare i intervjun uppmanas rangordna och reflektera kring fem aspekter inom idrotten (roligt, socialt, prestation, individanpassad idrott samt hälsa) förstärks bilden av att hälsa är viktigt, men det värdesätts aldrig som absolut högst eller lägst.

Det som majoriteten av tränarna framhävde i sina resonemang i rangordningsfrågan är aspekten att det ska vara roligt, som de anser bör vara det mest centrala i barn- och ungdomsidrott. De menar att det i grunden handlar om att främja glädjen för idrott och rörelse. Större delen av respondenterna (A, B, D, E, H) framhäver perspektivet om att idrott i barn- och ungdomsår ska främja långsiktigt idrottande. Mer specifikt uppger intervjuperson E att det ska stimulera till livslång rörelseglädje. “Det jag vill skapa är att alla ska känna den där rörelseglädjen, så att man behåller den hela livet…” (Respondent E). Här betonas alltså ett fokus på ett långsiktigt och hållbart perspektiv, vilket är ett påstående som även styrks av andra respondenter.

Det finns även en samstämmighet kring resultatfokus, då samtliga respondenter betonar att resultatfokus bör vara minst centralt. I rangordningsfrågan och efterföljande resonemang var många respondenter snabba att uttrycka att resultat var längst ned i deras prioriteringsordning, innan de sedan fortsatte fundera

12 över hur de andra aspekterna skulle rangordnas och varför. Respondent B, C, D, E och G lyfter fram att tävling inte är något som ska stå i centrum i barn- och ungdomsidrott. I frågan om idrottslig framgång framkommer det olika innebörd av begreppet, några syftar på tävlingsresultat och andra på prestation med inriktning mot individuell utveckling. Respondent C lyfter fram bredden av begreppet och vad det kan innebära, med utgångspunkt i “...roliga träningar som sen automatiskt får leda till att dom eventuellt kan prestera, tävla eller i de här sporterna eller bara till att öka motion eller det dem vill prestera i, att de liksom kan ha lite val själva.”

Som citatet ovan berättar spelar det mindre roll att prestera på tävling, men en idrottslig utveckling är däremot eftersträvansvärt och utveckling generellt är något som är återkommande under samtliga intervjuer. Respondenterna tycker att idrotten ska utgöra en grund för att utveckla personliga förmågor som kan kopplas till utvecklingen som människa. Det uttrycks på olika sätt i intervjuerna. Intervjuperson F framhåller att det är “Självkännedom i alla former som blir grejen, utveckling.” Det handlar alltså om ett fokus på individen och dennes egna personliga utveckling. Respondent A betonar även den sociala utvecklingen “...och just för barn och ungdomar så tänker jag att det handlar mycket om någon form av personlig och social utveckling, att samarbeta med andra, att liksom bli trygg i sig själv... få kompisar och kontakter...”. Andra perspektiv på utveckling som nämns är att utveckla en förståelse för idrotten och varför man ska idrotta (Respondent A, B, H). Den personliga utvecklingen återkommer även i svaren på frågan vad idrott ska bidra med på lång och kort sikt. Respondent F framhåller att det fysiska är något som kan stärkas både på lång och kort sikt medan mentala fördelar, såsom trygghet och inre tillfredsställelse, utvecklas på långt sikt.

En aspekt som enligt våra resultat kan kopplas till utveckling och individfokus är känslan av kompetens. När det gäller frågan om hur viktigt känslan av kompetens är lyfts det som något viktigt, men många förbehåller sig genom att säga att det också behövs utmaning för att utvecklas. Respondent B förklarar att “... jag måste hålla mig till dom lättare teknikerna /.../ motoriskt behöver jag ta hänsyn till och sen är det också någonting psykologiskt hur det är, det är så vissa är rädda”. Av detta framkommer att det finns någon slags gråzon mellan det motoriska och det psykologiska, där känslan av att klara av något är en del att ta hänsyn till gällande utveckling.

En aspekt som ingick i kategorin Övrigt var uttrycket om ett helhetstänk, som några av respondenterna lyfte. Detta illustrerar respondent H: “...jag tycker ju att i och för sig att det ska vara en symbios med varann, att alla dom delarna ska vara precis lika viktiga.". De delar respondenten syftar till är de centrala aspekter som sammanställts från tidigare forskning. Exempelvis framkommer det av respondenterna att om idrottsutövarna upplever sociala samband och tycker att det är roligt förbättras även de andra aspekterna automatiskt utan att fokus riktas specifikt dit, till exempel att prestera resultat. Detta är något som respondent C beskriver, när personen får frågan att förklara varför det sociala är det mest centrala delen i barn- och ungdomsidrott: “...jag tror att i dom flesta fallen i alla fall så leder det till ökad motivation och att det blir roligare vilket i sin tur leder till att man tränar mer och att då blir ju resultaten eller motion bättre.” Om det sociala berättar många respondenter att det värderas högt men samtidigt betonas att det inte är praktiskt framträdande i själva upplägget på träningen. Ett par respondenter prioriterar det inte högt under själva träningspasset, utan lyfter att det istället finns ett stort fokus på det sociala vid sidan av och runt om träningen. Flertalet respondenter nämner också att värderingar och gemenskap är viktiga saker att diskutera med ungdomarna. Detta illustreras i det respondent H säger:

“...vi har ju mycket gruppaktiviteter ihop med barnen sådär, vi har lite läger och lite olika grejer som utanför träningarna och sånt med och vi åker på tävlingar tillsammans och samlas å sånt och pratar väldigt mycket om, vi ta upp dom här grejerna om det är nån som inte vill träna med

varandra eller om det är nån som bråkar liksom, det här handlar om att vi är ett lag och vi ska hålla ihop och va vänner /.../ Men den generella gemenskapen i gruppen är väldigt viktig, att hålla ihop liksom”.

13 I citatet beskrivs att det finns ett socialt fokus i idrotten, även om det inte är under själva

träningspasset. Det värderas ändå som viktigt för att skapa ett sammanhang runt idrotten.

Sammanfattningsvis kan tränarnas generella värderingar beskrivas på följande sätt: barn och ungdomsidrott bör främst vara rolig och innehålla roliga inslag. Dels kan glädje öka den inre motivationen hos deltagarna samt bygga upp en rörelseglädje vilket bidrar till att associera idrotten med något roligt och på så vis främja livslångt idrottande. En annan generell aspekt som framkommer är utveckling, som innefattar fysisk, motorisk och mental utveckling samt utveckling med koppling till det sociala. Hälsa och sociala bitar är viktiga inslag men det är inte alltid det värderades högt praktiskt under själva träningspasset. Samtliga tränare resonerar kring att prestation bör vara minst centralt och bör idealiskt ej vara framträdande i barn- och ungdomsidrott.

Tränares tankar kring delaktighet i barn- och ungdomsidrott och deras egen

roll i förhållande till det

I denna del redovisas tränarnas definition av delaktighet, hur samhörighet och medbestämmande värderas, hur delaktighet värderas i förhållande till tränarens roll samt möjliga effekter av barns medbestämmande. Det framkommer av alla utom två respondenter att delaktighet innebär ett medbestämmande där det fysiska deltagande är viktigt, som att få komma med åsikter eller hjälpa till att demonstrera något. För vissa respondenter gäller det inte bara en delaktighet på träningarna utan även på ett större plan. Respondent C menar att delaktighet kan handla om att involveras kring tävlingar som exempelvis funktionär och i den roll utövarna vill. Respondent D och G ser delaktighet som något som är väldigt individuellt. Såsom respondent D lyfter: “vi har säkert deltagare i vår grupp som tänker att ah men jag får bestämma allt på träningarna, som har den bilden /.../ [medan andra kan] nöja sig med att vara med i en omröstning…”. Det kan med andra ord skilja sig från individ till individ hur medbestämmande upplevs.

Dessutom beskriver majoriteten av respondenterna medbestämmande på ett sådant sätt att det kan tolkas som ett grundläggande behov hos människor. Detta kan exemplifieras med ett citat av respondent G: “...jag tror att det är väldigt viktigt att barn och ungdomar får bekräftelse på att man ser och hör dom och att det dom tycker och tänker är viktigt också. Jag tror att det stärker deras självförtroende och självkänsla”. Medbestämmande kan alltså anses vara viktigt för individens utveckling.

Som en del av att tillgodose ett behov anses tränaren, i mer eller mindre utsträckning, vara central för deltagarnas känsla av delaktighet. Respondent H lyfter att tränaren är den som sätter ramar för träningen medan respondent D och G menar att tränaren är viktig för att skapa ett öppet, involverande och socialt klimat. Flera av tränarna uttryckte även att medbestämmande behöver balanseras mot struktur, bland annat för att skapa en säkerhet på träningar och främja deltagarnas utveckling. Respondent B resonerar:

“...jag skulle vilja sätta en 10a och det är för att vi låter dom göra det [vara medbestämmande], men vi låter dom inte varje träning, så därför blir det kanske en 8a då skulle jag kunna tänka mig, om jag tänker ur den logiken. Jag skulle vilja ha en 10a men vi kan inte heller/…/ det finns så mycket grejer vi måste undervisa i”.

Som en del av begreppet delaktighet fick respondenterna värdera samhörighet och hur ett träningspass ska främja det, en aspekt som även fanns i tidigare del av resultatet men som i denna del visar i förhållande till delaktighet. Större delen av respondenterna värderar det högt och förklarar att det är viktigt. Respondent C förklarar sin syn på samhörighet i detta sammanhang:

“jag tror det kan vara svårt att lägga upp passen, alltså planera pass för att öka samhörighet, jag tro det är mera allmänt beteende av både, ja mest av dom som är där och tränar men även lite grann beteende av tränare… och som gör skillnad på det “

14 Fler andra respondenter (E, F, H) svarar i liknande ton; samhörighet under passen är viktigt men svårt att integrera i den praktiska träningen. Detta är i likhet med vad som sades i första delen av resultatet, att fokus på samhörighet är något som bör/kan ske utanför träningspasset.

I frågan om det finns något tillfälle då det inte är gynnsamt att barn är med och bestämmer är de flesta respondenter överens. De menar att det är bra att uppmärksamma barnen men inte nödvändigtvis att släppa tyglarna helt. Flera av tränarna menar att graden av medbestämmande är en avvägning mot att kunna främja individernas utveckling, där det är viktigt med struktur från tränarnas sida. Respondent E är den enda som uttryckligen nämner att det inte finns något negativt med att unga är med och påverkar: “därför att ju mer som man kan få, få höra vad alla vill, det är det som en demokrati bygger på så att därför så då… jag tycker det är självklart att man ska få vara med och bestämma”.

De tankar som är mer unika hos somliga tränare är bland annat kring individuellt ansvar hos deltagarna samt huruvida samhörighet och medbestämmande hör ihop. Gällande det sista är det endast respondent F som uttryckligen säger att de två begreppen relaterar till varandra, att medbestämmande är en del av samhörighet. Respondenten värderar dock, precis som större delen av respondenterna (B, C, E, G och H), medbestämmande som något mindre centralt än samhörighet. Respondent E och A är de personer som lyfter att det bör finnas ett individuellt ansvar hos deltagarna att använda de möjligheterna som ges kring delaktighet och medbestämmande.

Sammanfattningsvis anses delaktighet som ett fysiskt medbestämmande, alltså att till exempel vara med och välja lek eller uttrycka åsikter. Många respondenter ser medbestämmande som ett grundläggande behov och något som är viktigt att tillgodose, där tränare spelar en central roll i att göra det. Det framkommer att det fysiska deltagande i beslutande processer vägs mot principen att individerna ska utvecklas, där strukturen från tränarens sida främjar det. I samband med denna balans menar vissa tränare att känslan av att vara delaktig är viktigt men det är inget som framkommer i definitionen av delaktighet.

Analys

I detta avsnitt diskuteras resultatet i relation till tidigare forskning, där de mest framträdande slutsatserna från studien lyfts fram. Även denna del är indelad efter de två frågeställningarna.

Tränarnas värderingar av centrala aspekter i barn- och ungdomsidrott

På frågan kring syftet med idrott är tränarna relativt samstämmiga om att hälsa i någon form är viktigt på lång sikt. Vidare är motion och hälsa inget som värderas högst i ett träningsupplägg eller rankas högt när tränarna resonerar kring olika aspekter av idrotten. Resultatet visar att hälsofördelarna är något som anses vara en positiv effekt av idrotten men inte det centrala i själva upplägget för träningspassen. Vanreusel et al. (1997) visar på att idrott bör organiseras i en mer motionsinriktad (recreational) anda och inte med tävlingsaspekterna i fokus för att motivera fler att stanna kvar inom idrotten, vilket till viss del överensstämmer med våra resultat. Även om motion inte lyfts på kort sikt visar vårt resultat ett fokus kring ett mer hållbart idrottande, där forskningsdeltagarna lyfter fram rörelseglädje och nedtonad resultatfixering som främjande faktorer. En strävan mot det livslånga idrottande, och med koppling till denna forskning verkar det finnas en medvetenhet bland tränarna i vår studie om hur det främjas på bästa sätt.

Något som värderades högt i såväl träningsupplägget som i idrotten överlag var fokuset på glädje. Det ska vara roligt på kort sikt och barnen ska relatera idrott och rörelse till glädje samt skapa en inre motivation för det. Tränarna från vår studie kan ses ha likartade åsikter som tränarna från Eliassons (2017) studie, att idrott ska bidra till glädje. Det finns alltså en samstämmighet om värderingen att idrott ska vara något roligt. Huvudfokus enligt tränarna i vår studie är att det ska vara roligt och enligt Thedin Jakobsson (2014) är det sociala en viktig del för att idrotten ska kännas rolig för idrottsutövarna. Tränarna i vår studie menar att det sociala är viktigt i ett träningsupplägg men att det är en svår praktisk detalj. En fullständig jämförelse mellan

15 studierna blir dock svår att göra eftersom respondenterna har olika roller och åldrar i studierna, men slutsatsen som kan dras är att båda studierna lyfter att det sociala, i någon form, är viktigt. Resultatet är samstämmigt med Eliassons (2011) studie att det sociala spelar en stor roll för motivationen för idrott för unga.

Vårt resultat visar att prestation med koppling till resultat inte anses som centralt när det gäller barn- och ungdomsidrott, vilket motsäger studien av Spencer (2019). I vår studie är tävling och prestation inget som tränarna generellt lägger fokus på, vilket alltså inte följer logiken om att värdera vinnande. Här kan även en diskrepans ses mellan vårt resultat och Eliassons (2011), där prestation var centralt för tränare, eftersom våra respondenter värderade resultat som mindre betydelsefullt jämfört med andra delar.

Även om resultat och prestation tonas ner när det gäller barnidrott, är olika typer av utveckling centralt i vårt resultat. Det kan handla om en utveckling av självkännedom och mentala aspekter eller rent fysiskt och motoriskt. Thedin Jakobsson (2014) påvisar att en icke-prestationsinriktad idrottsmiljö främjar utveckling och en hållbar idrott. Thedin Jakobsson hade uttryckligen en urvalsgrupp som var icke-elitsatsande medan vår studie inte hade något krav eller restriktion kring elitsatsande eller ej. Trots det överensstämmer våra resultat med den studien.

Tränares tankar kring delaktighet i barn- och ungdomsidrott och deras egen

roll i förhållande till det

Fysiskt medbestämmande, som tränarna tänker sig hör samman med delaktighet i ett träningssammanhang, anses vara viktigt och ses som centralt för utveckling, motivation och välmående hos idrottsutövarna. Detta stämmer överens med det Jõesaar och Hein (2011) belyser om att medbestämmande är en viktig faktor, men då tillsammans med kompetens och samhörighet, för att bibehålla intresse hos utövare. Samhörighet var dock inte något som var framstående i våra respondenters definition av eller centralt i deras tankar om delaktighet enligt vår studie. Detta kan i viss mån även relatera till Eliasson (2017) där tränarna som deltog i den studien uttryckte att det var en viktig rättighet att få uttrycka sig. Skillnaden är att tränarna i Eliassons studie inte alltid arbetade aktivt med att ta in åsikter under träningspasset, det skulle komma naturligt. Vårt resultat belyser dock att våra tränare försöker involvera utövarna så mycket som möjligt.

Respondenterna i vår studie lyfter att känslan av att vara med och bestämma också är centralt eftersom medbestämmande kan ses som ett grundläggande behov. I viss mån relaterar det till Eliasson och Johansson (2020) eftersom deras studie visar att deltagarna vill känna att deras känslor och viljor blir bemötta, vilket tränarna i vår studie också tänker är viktigt. Dock visar våra resultat att graden av det fysiska medbestämmandet (i vilken mån deltagarna exempelvis kan delta i omröstningar) bör balanseras gentemot struktur då det kan finnas situationer där barns involvering i en beslutande process kan påverka struktur och organisering negativt. Detta eftersom struktur i en kampsportsmiljö bland annat är viktigt för säkerhet och utveckling.

Struktur är något som, enligt respondenterna, tillgodoses av tränare. Förutom att skapa möjligheter för att utvecklas ska tränaren även bidra till en inkluderande miljö där individerna kan uttrycka sig och vara en del i deras egen utveckling. Detta kan kopplas till det Riley och Smith (2011) och Garciá-Calvo et al. (2014) visar om gemensamt miljöskapande av tränare och utövare. Eftersom respondenterna i vår studie anser att tränaren har en inverkan på miljön, samt har den främsta beslutande makten i gruppen, menar de att tränaren även spelar en central roll i att tillgodose utövarnas behov gällande medbestämmande och delaktighet. Eliassons forskning (2011) tyder på tränaren har mycket beslutande makt kring träningar och struktur, vilket vårt resultat stärker.