”Vi är bara ute och släcker bränder hela tiden”: En kvalitativ studie om verksamheters arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck

”Vi är bara ute och släcker bränder hela tiden”

En kvalitativ studie om verksamheters arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck

Frida Andtbacka & Anna Grimborg

Höstterminen 2020

Självständigt uppsatsarbete, 15 hp Huvudområde: Kriminologi

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Handledare: Johanna Börrefors

Sammanfattning

Personer som lever med hedersrelaterat våld och förtryck har i många fall ett begränsat handlingsutrymme. Trots att det idag finns flera verksamheter som arbetar med att stödja personer som är utsatta i Sverige, kvarstår problematiken. Den föreliggande studien syftar till att undersöka svenskbelägna verksamheter och därigenom erhålla en ökad kunskap och en djupare förståelse om verksamheternas arbete och deras brottspreventiva insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck. Studien genomförde kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem olika verksamheter som alla arbetade med stöd- och

skyddsinsatser till personer som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Resultatet visade att hederskontexten styrs utifrån patriarkala samhällsstrukturer som reproduceras i generationer. Då det enligt hederskontexten är av stor vikt att kvinnor efterföljer gruppens normer leder det till att kvinnor blir mest utsatta för problematiken. Därför bör fler verksamheter utveckla förebyggande insatser mot att förändra attityderna hos gärningspersonen. Slutligen krävs mer kunskap för att kunna skapa långsiktiga insatser som förhindrar uppkomsten av hedersrelaterat våld och förtryck.

Nyckelord: Hedersrelaterat våld och förtryck, Hederskontext, Patriarkala samhällsstrukturer, Brottspreventiva insatser

Abstract

People living with honor-related violence and oppression has in many cases a limited room for maneuver. Even though it exists several organizations today that work to support vulnerable people in Sweden, the problems remain. The present study aims to examine Swedish located and thereby obtain an increased knowledge and a deeper understanding of the organizations work and their crime prevention efforts against honor-related violence and oppression. The study conducted qualitative semi-structured interviews with five different organizations, all of which worked with support and protection efforts for people who are exposed to honor-related violence and oppression. The results showed that the context of honor is governed by

patriarchal societal that are reproduced for generations. As, according to the context of honor, it is of great importance that women follow the group’s norms, it leads to women being most exposed to the problem. Therefore, should more organizations develop preventive measures towards changing attitudes of the perpetrator. At last, the results showed that more knowledge is required to be able to create more long-term efforts that prevent the emergence of honor-related violence and oppression.

Keywords: Honor-related violence and oppression, The context of honor, Patriarchal social structures, Crime prevention efforts Criminology III, Autumn 2020. Supervisor: Johanna Börrefors

Innehållsförteckning

Introduktion ... 1

Inledning ... 1

Lagstiftningar kopplat till hedersbrott ... 2

Verksamheter mot hedersrelaterat våld och förtryck. ... 2

Tidigare forskning ... 3

Hedersrelaterat våld och förtryck. ... 4

Hederskultur ... 5

Insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck ... 7

Teoretiskt ramverk ... 8

Kulturkonfliktsteorin ... 8

Differentiella associationer ... 9

Avgränsningar ... 10

Kunskapslucka ... 10

Syfte och frågeställningar ... 10

Metod ... 11 Deltagare ... 11 Material ... 11 Tillvägagångssätt ... 12 Etiska överväganden ... 13 Analysmetod ... 14

Resultat och analys ... 15

Frågeställning 1: Deltagarnas beskrivningar av hederskontextens problematik ... 15

Hederskulturella utmärkelser ... 16

Hedersrelaterat våld och förtryck. ... 18

Frågeställning 2: Verksamheternas arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck ... 21

Verksamheternas åtaganden. ... 21 Brottspreventiva insatser ... 24 Diskussion ... 27 Tidigare forskning ... 28 Teoretisk anknytning ... 29 Oväntade resultat ... 29

Styrkor och begränsningar ... 30

Praktiska implikationer och framtida forskning ... 31

Referenslista ...

Introduktion Inledning

Den 24 juni 1999 skjuts Pela Atroshi till döds av sina farbröder i Kurdistan (Janke, 2011, 27 november). Den 21 januari 2002 skjuts Fadime Sahindal till döds i sin systers lägenhet i Uppsala av sin far (Gross Hulth, 2019, 21 januari). Den 18 november 2005 hittas Abbas Rezai torterad och dödad i en lägenhet tillhörande hans flickväns föräldrar i Högsby (Hjertén, 2011, 13 juni). Gemensamt för alla tre var att de dödades för att behålla familjens heder.

Våld i nära relation är ett världsomfattande problem som tar många skepnader, och under de senaste åren är det en form som uppmärksammats mer, nämligen hedersrelaterat våld och förtyck (Björktomta, 2019). Hedersrelaterat våld och förtryck definieras enligt regeringen som ett övergripande begrepp där en persons handlingsutrymme begränsas av den övriga gruppen (Regeringen, 2007). Begränsningarna kan utspela sig genom våldsamma handlingar och förtryck som motiveras av att behålla gruppens heder. Enligt FN är heder en form av familjeideologi som sträcker sig över generationer (Nationellt centrum för kvinnofrid [NCK], u.å.). En grupps heder förknippas ofta med kvinnornas oskuld och anständighet där hedern anses agera som ett ramverk med villkor som gruppen ska leva efter för att

upprätthålla ett gott rykte (Nilsson & Lövkrona, 2015). Avvikande beteende från de kulturella föreställningarna kan resultera i att gruppen kontrollerar personen med hjälp av våld och/eller förtryck i form av hot eller kontrollerande handlingar som på något sätt begränsar personen (Regeringen, 2007). Genom att vara trogen och avhållsam kan kvinnan uppnå ett accepterat beteende i enlighet med gruppens heder och därmed uppfylla sina plikter (Nilsson &

Lövkrona, 2015). När en kvinna å andra sidan bryter mot dessa normer bidrar det till att gruppens heder hotas. I de fallen där hedern riskeras att förnedras kan våld vidtas för att få upprättelse i gruppen. Våld brukas för att övervaka, bestraffa och kontrollera kvinnors

sexualitet. Hedersrelaterat våld och förtryck strider mot de mänskliga rättigheterna, men trots det dödas omkring 5000 kvinnor och barn runtom i världen relaterat till gruppens heder varje år (Björktomta, 2019; Wikström & Ghazinour, 2010). Många gånger anser gärningspersonen att motivet för dennes handlingar är rättfärdigade och enligt dem har ett brott inte begåtts (Brottsförebyggande rådet [BRÅ], 2012). Eftersom släktningar och bekanta döljer att hedersrelaterade brott begåtts, existerar ett stort mörkertal i statistiken, vilket bidrar till kartläggning av brotten försvåras.

Lagstiftningar kopplat till hedersbrott. År 2019 inkom 1019 ärenden gällande

hedersbrott till Länsstyrelsen Östergötlands nationella stödtelefon (Kriminalvården, 2020). De händelser som rapporterades skildrade fysiskt-, psykiskt- och sexuellt våld i form av;

bortföranden, tvångsäktenskap, könsstympning, kontroll och rädsla för att bli dödad. I majoriteten av de fall som rapporteras är den utsatta under 18 år och de uppger att personen som utfört handlingen är deras egna föräldrar. Idag saknas en enskild lagstiftning som reglerar de olika aspekterna av begräsningar som förekommer i hedersrelaterat våld och förtryck. Som en följd av detta uppmanar en motion till riksdagen (2019/20:405) att undervisning i ämnet ska ingå i socionomutbildningarna, samt att kommuner ska införa en handlingsplan mot problematiken av hedersrelaterat våld och förtryck till yrkesverksamma. För att detta ska bli möjligt uppmanade motionen till en skärpt lagstiftning som omfattar brott med hedersmotiv, något som infördes i Brottsbalken (1962:700, 29 kap, 2 §) den första juli 2020. Där det

beskrivs att ett brott som motiverats genom upprätthållande av familjens heder ska ses som en försvårande omständighet i bestämmandet av straffvärdet då det innebär att gärningspersonen agerat hänsynslöst och utgjort skada för någon annans liv och/eller trygghet. Vidare i samma lagstiftning (4 kap. 4c–d §§) skrivs det att den som genom tvång fått en annan person att ingå i äktenskap mot sin vilja ska dömas för äktenskapstvång. Är den tvingade personen under 18 år ska gärningspersonen dömas för barnäktenskapsbrott. Har brottet inneburit bortförande av en annan person i syfte att denne ska ingå ett äktenskap döms gärningspersonen för

vilseledande till äktenskapsresa. En annan lag som reglerar brott med hedersmotiv är lagen om förbud mot könsstympning av kvinnor (1982:316). Enligt denna lag är det olagligt att under några omständigheter utföra ingrepp i syfte att förändra en kvinnas yttre könsorgan, oavsett om samtycke givits eller inte. Förhoppningen med denna straffskärpningsgrund är att brott med hedersmotiv ska beaktas som en försvårande omständighet och underlätta det förebyggande arbetet samt ge offret upprättelse (Motion 2015/16:1493).

Verksamheter mot hedersrelaterat våld och förtryck. I samband med att mord som varit motiverade av heder har uppmärksammats, har olika verksamheter skapats för att arbeta brottspreventivt mot hedersrelaterat våld och förtryck. Den föreliggande studien syftar därmed till att undersöka svenskbelägna verksamheter och därigenom erhålla en ökad kunskap och en djupare förståelse om verksamheternas arbete och deras brottspreventiva insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck. I Sverige finns det flera verksamheter som på olika sätt arbetar med att minska problematiken kring hedersrelaterat våld och förtryck (Hedersförtryck, u.å.). En verksamhet som aktivt arbetar med att upplysa samhället om problematiken i Sverige är ”Glöm Aldrig Pela och Fadime” [GAPF] (Gapf, u.åa.).

Verksamhetens namn är namngiven efter de uppmärksammade hedersmorden på Pela Atroshi och Fadime Sahindal (Gapf, u.åb.). GAPF hjälper utsatta kvinnor, män och barn som blivit berörda av hedersrelaterat våld och förtryck (Gapf, u.åa.). Deras framtidsvision är att Sverige ska bli ett jämställt samhälle där hedersrelaterat våld och förtryck inte existerar och där alla människor har rätt till att leva ett värdigt liv. GAPF syftar till att hjälpa de personer som utsatts för hedersrelaterat våld och förtyck på ett individuellt plan och offentliggöra problematiken i samhället. Ytterligare en verksamhet som arbetar med att öka kunskapen kring hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige är ”Tjejers Rätt I Samhället” [TRIS] (Tris, u.å.). TRIS mål är att sprida kunskap i samhället om vilka rättigheter de personer som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck har. För att kunna nå denna målbild arbetar TRIS med både förebyggande- och akuta insatser samt utbildning.

Utöver ovannämnda verksamheter som arbetar med att upplysa om problematiken i samhället, så finns verksamheter som arbetar med stöd- och skyddsinsatser till personer som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck. Dessa insatser kan exempelvis vara i form av skyddade boenden och samtalsmottagningar. För att yrkesverksamma inom verksamheterna ska kunna bedöma vilket behov av stöd en individ behöver, samt vilka risker det finns för individen att fortsatt bli utsatt för våld används olika typer av bedömningsverktyg

(Kunskapsguiden, 2019). De risk- och skyddsbedömningsverktygen som används för att identifiera och bedöma en individs stöd och skydd gällande utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck är FREDA och PATRIARK (Socialstyrelsen, 2019a; Socialstyrelsen, 2019b). Dessa riskbedömningar införs vanligtvis vid första kontakt med den utsatta individen för att säkerställa hotbilden och för att införa nödvändiga stödinsatser.

Tidigare forskning

Tidigare forskning visar på att begreppet heder är problematiskt och komplext då samhällens sociala och kulturella normer skiljer sig åt (Asquith, 2015; Björktomta, 2019; Doğan 2014a; Doğan, 2014b). Ett exakt antal av utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck är okänt, då det misstänks finnas ett stort mörkertal (Brå, 2012). Detta kan bero på att utsatta personer som söker hjälp riskerar att förlora alla i sin närhet (Björktomta, 2019). Således krävs stöd från samhället, så som bistånd med praktiska ting och hjälp med att integreras in i samhället på nytt för att synliggöra problemet och ge rätt insatser till de utsatta personerna. Hedersrelaterat våld och förtryck innefattar olika typer av handlingar vilket innebär att det krävs olika typer av stöd och insatser. Då det är ett omfattande samhällsproblem kommer föreliggande studien vidare att undersöka denna problematik med hjälp av tidigare forskning i ämnet.

Hedersrelaterat våld och förtryck. Tidigare forskning visar på att hedersrelaterat våld och förtryck uppstår på grund av personers motsättningar av den hierarkiska och patriarkala samhällsstrukturen (Asquith, 2015; Björktomta, 2019; Doğan, 2014b; Doğan, 2018; Grzyb, 2016; Hayes, Mills, Freilich & Chermak, 2018; Korteweg, 2012; Wikström & Ghazinour, 2010).Vanligtvis sammankopplas hedersrelaterat våldmed mäns våld mot kvinnor, vilket gör att det våld som utövas av offrets syskon eller andra släktingar ofta glöms bort (Björktomta, 2019). För att uppmärksamma dessa våldsutövare genomfördes individuella intervjuer med 11 kvinnliga offer i åldrarna 16–20 med syftet att undersöka vilka former av kontroll som

används för att begränsa kvinnornas handlingar. Deltagarna som deltog i studien levde med diverse sociala restriktioner från sin familj och utsattes för olika typer av tvångskontroll från deras föräldrar. Kvinnorna förklarade familjens heder genom begreppet ära och att de hela tiden behövde hävda sin egen oskuld. Genom kvinnornas subjektiva upplevelser, känslor och erfarenheter erhölls en djupare förståelse för hur kontrollen påverkar kvinnornas liv och att det finns en koppling mellan de rådande normerna inom familjerna och deras tvångskontroll. Kontroll som motiveras av hedern kan förekomma i olika omfattningar (Regeringen, 2007). Familjemedlemmen kan kontrolleras av anhöriga från gällande sitt val av kläder och

umgängeskrets, till att de blir begränsade i framtidsval som vid val av yrke, utbildning, giftermål och separationer. Giftermålet kan vara arrangerat av familjen och individen kan uppleva att dennes valalternativ är begränsade av familjens traditioner och önskemål och således genomför giftermålet mot dennes vilja (Socialstyrelsen, 2019c).

I en annan studie behandlades data från US Extremist Crime Database som används för att bland annat identifiera de offentliga hedersmorden som begåtts i USA sedan 1900-talet (Hayes, m.fl., 2018). Studien visade på att innebörden av hedersrelaterat våld kan skilja sig beroende på var i världen man befinner sig och att begreppet heder anses vara en individuellt utmärkande egenskap i västvärlden, medan det i andra delar av världen handlar om att hedern baseras på familjens ära och kultur. Vidare argumenterar studien för att hedersmord kan vara en konsekvens av en persons avvikande normbeteenden och att dessa normer styrs av

patriarkala samhällsstrukturer som framförallt begränsar en kvinnas handlingsutrymme. Dessa våldshandlingar begås av en eller flera gärningsmän och den vanligaste gärningspersonen är offrets far med hjälp av antingen offrets bröder, kusiner eller moder. Slutligen åsyftar studien att hedersmord i dessa fall anses vara den enda åtgärden till att återfå familjens heder som offret fört skam över. Doğan (2011) menar på att heder som annars kan förknippas med klass och social status, skiljer sig från den heder som gärningspersonen motiveras av. I fall av hedersvåld där individerna använder sin heder för att värdera familjens beteende, antas hedern

erhålla ett heligt värde för individen och om den hotas är det densamma som att individen förlorar sitt liv (Doğan, 2020). Den form av heder som driver till våldsamma handlingar är kollektivistisk och har könsspecifika aspekter och förknippas vanligtvis med skam (Doğan, 2011; Doğan, 2020). En persons normbrytande handlingar avspeglas därmed inte enbart till den enskilda individen, utan till hela gruppen (Doğan, 2018). När hedern riskeras att gå förlorad kräver således den övriga gruppen att våld ska ske som ett gensvar mot individens handlingar för att återställa hedern.

För att förstå vad det innebär att upprätthålla familjens heder genom att exempelvis ta någons liv, bör de bakomliggande kulturella dimensionerna uppmärksammas (Doğan, 2014a). Detta var något som Doğan undersökte i sin studie genom semistrukturerade intervjuer med dömda gärningspersoner från 65 olika fängelser i Turkiet. Alla deltagare satt dömda för att ha begått ett mord i hederns namn. Intervjuerna utformades genom tre delar där den första var personliga frågor om deltagaren, den andra delen hade frågor som relaterade till det brott de satt för och sista delen var frågor som kunde kopplas till begreppet ära. I studien undersöktes 34 män som begått hedersmord mot kvinnliga släktningar. Doğan poängterar vikten av att det finns alternativa utvägar som bestäms utifrån situationens styrka och varaktighet, vilket gör hedersmord till det sista alternativet. Alltså är upprätthållandet av familjens heder inte förankrat med tvång och våldshandlingar. De män som deltog i studien uppgav att de inte anser sig själva som män om de inte upprätthåller sin heder genom att återställa det som ansågs som omoraliskt. De uppgav även att de anser att handlingarna fungerar som ett självförsvar och att brotten begås för högre lojaliteter, vilket enligt männen neutraliserar brotten. Då det är ovanligt med kvinnor som begår hedersmord gjorde Doğan (2018) ytterligare en studie som han baserade på intervjuer av fem kvinnor som satt dömda för hedersmord. Utifrån kvinnors subjektiva berättelser var syftet med studien att bidra till kunskap och således ge en djupare förståelse för vilken roll en kvinna har i de fall med hedersrelaterat våld som har en dödlig utgång. Resultatet visade på att kvinnors våld handlar om särskilda omständigheter och mord ofta sker som ett svar på aggression, hot eller sexuella övergrepp som kvinnan utsatts för från den man som faller offer. Kvinnans motiv blir att skydda hennes egen eller familjens heder, samtidigt som de fasar för sitt eget liv för ytterligare våld.

Hederskultur. En litteraturstudie genomfördes i Sydney med syftet att uppmärksamma problematiken av hedersmord i Australien (Asquith, 2015). Studien ville upplysa det faktum att hedersmord inte enbart sker i den muslimska kulturen, utan även i den katolska, hinduiska, sikhiska och romerska kulturen. Begreppet heteronormativitet som innebär ett heterosexuellt

förhållande är det som anses normaliserat i samhället och är enligt studien centralt för att förstå hur den påverkar hederskulturen. Hederskulturen förklaras som traditionell och bakåtsträvande med kvinnoförtryckande inslag (Nilsson & Lövkrona, 2015). Kulturen är något som är fast och avgränsas till en viss entitet som individer föds in i för att tillhöra. Att tala om hederskulturen innebär att särskilja på vi och dem, vilket bidrar till etniska och kulturella olikheter. En annan studie undersökte hur befintliga politiska insatser mot hedersbrott i Storbritannien, Tyskland och Nederländerna skulle kunna införas i en

kanadensisk kontext (Korteweg, 2012). Studien sökte en djupare förståelse av hur kulturen påverkar hedersbrott och ansåg att det krävdes en bättre förståelse kring bakgrunden till hederskulturen utifrån religion och etnicitet. Studien visade att immigranters kulturer inte förändras när de flyttade till nya samhällen, utan att deras normer och värderingarna består oavsett miljö. Till följd av detta uppstår en konflikt kring vad som är acceptabelt i det nya samhället. Med hjälp av studiens resultat uppmanas politikutvecklingen att ge

majoritetssamhället mer kunskap om de kulturella aspekterna till hedersrelaterat våld och förtryck istället för att se till religiösa förklaringar.

Doğan (2014a) argumenterar i sin studie att gärningspersonernas kulturella normer inte rättfärdigar deras handlingar, men att det kan skapa en förståelse för deras resonemang. Gärningspersonernas uppfattning av heder är direkt kopplat till deras agerande och vilka alternativ som presenteras. För dessa individer är det just hedern som lätt kan förloras och de gör allt för att undvika att det ska hända. Skam är ett begrepp som kopplas samman med heder och skammen tillåter inte individerna att återställa sin heder utan att bruka våld.

Kombinationen av deras uppfattningar av heder och skam leder till att förövarna bildar en omvärld där våld är den enda utvägen. Den underliggande faktorn för dessa gärningspersoner är att deras tro och kultur är det den enda lösningen på deras problem. Detta handlar om interaktioner över tid och individen tenderar därav att acceptera samhällets normer och göra det till sina egna åsikter (Doğan, 2014b). För att förstå den kulturella bakomliggande

dynamiken när det kommer till hedersvåld, är det viktigt att begripa premisserna samt den kulturella skyldigheten kring utförandet av handlingarna. Individer i subkulturer värderar sin heder högre än individer som antar majoritetssamhällets kultur. Så länge som subkulturernas normer förs vidare i generationer kommer en normativ konflikt att fortsätta existera. De personer som faller offer för hedersrelaterat våld och förtryck befinner sig i en väldigt utsatt position, vilket är extra utmärkande när det kommer till minderåriga offer då de har svårt att lämna familjen på egen hand (Björktomta, 2019). Konsekvenserna av hedersrelaterat våld och

förtryck bör därför dokumenteras för att erhålla en helhetsbild kring varför våldet uppstår i enlighet med familjernas kulturer, traditioner och religioner.

Insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck. I framtida definitioner av

hedersrelaterat våld och förtryck kan vetskapen om familjers tvångskontroller användas för att erhålla en djupare förståelse för vilka behov av stöd som offret kan behöva ha (Björktomta, 2019). År 2002 uppmärksammade den svenska regeringen frågan om hedersrelaterat våld och förtryck (Wikström & Ghazinour, 2010). I samband med det presenterades en handlingsplan med insatser som ska motverka problematiken med huvudfokus att införa olika insatser för att skydda de som fallit offer för våldet. Framförallt ska skyddade boenden anses som en

vedertagen insats då det visats ge ett livsviktigt kortsiktigt skydd för offer utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. I studien framkommer det däremot att det uppstår en

problematik mellan socialtjänstens ideologi om att föräldrar och barn ska vara tillsammans då de skyddade boendena strävar efter att separera barnet och föräldrarna som vanligtvis är inblandade i hedersvåldet. I vilken utsträckning ett offer behöver stöd skiljer sig således från person till person vilket ökar vikten av ett fungerande samarbete mellan socialtjänsten och det skyddade boendet, för att på så vis hjälpa de utsatta på det mest optimala sättet. Vidare

diskuterar Korteweg (2012) i sin studie om att problematiken av hedersrelaterat våld och förtryck måste uppmärksammas för att förbättra och utveckla nya insatser mot mäns våld mot kvinnor. Författaren nämner vikten av de organisationer och socialtjänster som aktivt arbetar mot detta, för att hedersproblematiken ska kunna uppmärksammas i samhället.

Fortsättningsvis fastslår tidigare forskning värdet av insatser som riktas mot redan utsatta till att de ska få stödinsatser från samhället (Grzyb, 2016; Hayes m.fl., 2018; Wikström & Ghazinour, 2010). Individer som var dömda för hedersmord hävdade att deras handlande orsakades av påtryckningar från samhället och dess normer (Doğan, 2014b). I en senare studie av Doğan (2020) uppgav studiens deltagare att de begångna hedersmorden hade kunnat undvikits om de haft möjlighet till att lämna samhället. Vidare argumenterar Doğan (2013) i en annan studie att det är viktigt att ha förståelse för att de individer som sitter åtalade för ett brott med hedersmotiv, ofta ha andra moraliska och kulturella normer än de som dömer brottet. Därför argumenterar Doğan för att det är av stor vikt att förstå de kulturella skillnaderna för att man ska kunna förstå att individerna som begår denna typ av brott vanligtvis inte ser någon annan utväg. En viktig insats att uppmärksamma är därmed

myndigheternas stöd för de individer som riskerar att hamna i en sådan situation där det enda de kan välja på är att döda eller själv bli dödad (Doğan, 2014b).

Grzyb (2016) konstaterar i sin studie att införandet av tidiga insatser, som skyddade boenden och stöd är väsentliga för att minska fortsatt utsatthet. Då dessa insatser enbart är kortsiktiga behövs mer långsiktiga insatser införas för att motverka uppkomsten av

hedersrelaterat våld. De långsiktiga insatserna kan handla om att ändra de bakomliggande orsaksfaktorerna till hedersproblematiken, så som mäns attityder gällande maktförhållande, könsroller och syn på normativa kvinnor (Grzyb, 2016; Hayes m.fl., 2018). Tre punkter behövs således tas i beaktning vid utformandet av brottspreventiva insatser. Att införa skyddsinsatser mot redan utsatta kvinnor, följt av att eftersträva förändringar av mäns attityder mot kvinnor samt att statligt införa nya lagstiftningar och att utbilda tjänstemän i ämnet (Grzyb, 2016).

Teoretiskt ramverk

I det här avsnittet presenteras de två teorier och dess teoretiska begrepp som kommer att användas i den föreliggande studien. De utvalda teorierna ska hjälpa oss att få en djupare förståelse kring varför verksamheterna har skapats samt problematiken av hederskulturen och dess koppling till hedersrelaterat våld och förtryck. Genom att erhålla denna förståelse kan kunskapen appliceras på verksamheternas brottspreventiva insatser mot våld och förtryck eftersom det ger en förståelse till varför insatserna behövs för att motarbeta problematiken.

Kulturkonfliktsteorin. Kulturkonfliktsteorin utvecklades av Torsten Sellin (1938) och kan användas för att skapa en förståelse av våldsbrott som är ideologiskt motiverade

(Sarnecki, 2016). Sellin redogör att man bör se kulturkonflikter som normkonflikter och teorin anspelar på att orsaken till att brott uppstår grundas i konflikterna mellan grupper som har skilda kulturella normer (Sarnecki, 2016; Sellin, 1938). För att kunna fastställa varför konflikterna uppstår måste grupperna eller personerna som är inblandade i konflikten studeras (Sellin, 1938). I fall där konflikterna uppstår mellan en immigrerandegrupp och

majoritetssamhället, krävs det att immigranterna i första hand känner till majoritetssamhället rättsliga normer och hur de skiljer sig åt. Huruvida dessa regler och normer överensstämmer med immigranternas egna normer och regler utgör konfliktens karaktär. Begränsade

konflikter i form av skillnader mellan grupperna när det exempelvis gäller vad som är illegalt- och legalt är till viss del ofrånkomlig. När den immigrerandegruppen integreras och lever i det nya samhället brukar dessa konflikter emellertid avta (Sarnecki, 2016). Däremot om

individerna i den immigrerandegruppen misslyckas att integreras på ett bra sätt i det nya samhället upplever de motsättningar och dominans från majoritetssamhället. Dessa

motsättningar kan leda till att en sekundär kulturkonflikt, som innebär att gruppen förkastar majoritetssamhällets kulturella normer och värderingar. Vid förkastandet av

majoritetssamhället levnadssätt tenderar gruppen att endast förhålla sig till deras ursprungskultur och de värderingarna som åligger deras traditionella normer. Sekundär kulturkonflikt är det begrepp som denna studie kommer att använda för att vidare analysera den insamlade empirin. Detta begrepp kommer ge oss en djupare förståelse kring hur dessa konflikter påverkar hederskulturen, då den i vissa kulturer är djupt rotad och normaliserad (Asquith, 2015). I föreliggande studie kommer begreppet att användas som en förklaring på varför gruppen begår hedersrelaterade handlingar mot en person som brutit mot gruppens normer.

Differentiella associationer. För att öka förståelsen kring användandet av

kulturkonfliktsteorin och uppkomsten av sekundära kulturkonflikter användes teorin om differentiella associationer. Teorin utvecklades 1939 av Edwin Sutherland och avsåg att förstå människors brottsliga beteende utifrån interaktioner (Newburn, 2017). Sutherland redogör för nio sammanfattande punkter som bidrar till uppkomsten av differentiella associationer. Punkterna beskrivs som följande; 1) En individs kriminella beteende är socialt inlärt. 2) Att det inlärda beteendet sker genom interaktioner med andra. 3) Att inlärningsprocessen främst sker vid interaktioner med närstående. 4) Inlärningsprocessen av kriminellt beteende

inkluderar olika sätt att begå brott samt motiveringar till brottsliga handlingar som påverkar personens rationaliseringar, drivkrafter och attityder. 5) Det inlärda beteendet motiveras beroende på om lagen definieras som fördelaktig eller ofördelaktig för personen. 6) En person som har övervägande prokriminella relationer till andra, tenderar denne att efterfölja dessa och begå illegala handlingar. 7) Associationerna mellan individer varierar och påverkas av varaktighet och utsträckning av relationerna. Följt av 8) Att inlärningsprocessen av kriminellt eller icke-kriminellt beteende sker i innefattar andra utomstående inlärningsmekanismer. Slutligen redogör Sutherland för 9) att kriminella och icke-kriminellas värderingar och behov inte kan likställas på grund av att tillvägagångssätten av hur de uppnås skiljer sig åt.

Hedersrelaterat våld och förtryck kan alltså uppstå beroende på hur stark association familjen har till deras kulturella koder samt om våldet är normaliserat och rättfärdigat i deras hemland. Då en kultur kan uppfattas som statisk kan mötet med en annan kultur anses vara besvärligt (Nilsson & Lövkrona, 2015). Kontakten som knyts mellan individer blir slutna och inlärningen av vad som är accepterat för gruppen blir centralt (Sarnecki, 2016). Gruppens inlärda beteende kan därmed förklara hedersrelaterade våldshandlingar eftersom de baseras på gruppens normer och värderingar. I föreliggande studie kommer teorin att användas som en förklaring till hur normer och värderingar reproduceras i gruppen. Genom att erhålla en ökad förståelse för detta är förhoppningen att kunskapen kring hur sekundära kulturkonflikter som

uppstår i samhället ska uppmärksammas i ett tidigt skede och skapa bättre brottspreventiva insatser mot problematiken.

Avgränsningar

Verksamheter som arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck är betydelsefulla för att ge stöd och att skapa en trygghet till brottsutsatta i samhället (Hedersförtryck, u.å.). Den föreliggande studien syftar till att ge en inblick i hur olika verksamheter arbetar mot problematiken och ger stöd till utsatta. Studien har därför avgränsats till att undersöka verksamheter belägna i Sverige som aktivt arbetar med personer som är utsatta för

hedersrelaterat våld och förtryck. Avgränsningen till svenskbelägna verksamheter har gjorts dels på grund av det geografiska läget, samt för att undersöka hur arbetet mot problematiken bedrivs i en svensk kontext.

Kunskapslucka

Tidigare forskning som ligger till grund för denna studie har mestadels ämnat till att undersöka vad de personer som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck upplever kring fenomenet och insatser de själva blivit exponerade för (Björktomta, 2019; Wikström & Ghazinour, 2010). Trots att det idag föreligger en mer omfattande uppfattning om

hedersrelaterat våld och förtryck så är det fortfarande förhållandevis okänt hur verksamheter arbetar mot problematiken. Enligt socialtjänstlagen ansvarar socialtjänsten i Sverige för att säkerställa stödinsatser och en trygghet till våldsutsatta människor (2001:453, 5 kap §11). Verksamheter som erbjuder stöd till utsatta av hedersrelaterat våld och förtryck är därför nödvändiga i samhället för att förebygga fortsatt utsatthet (Grzyb, 2016; Wikström & Ghazinour, 2010). I samband med att hedersrelaterat våld och förtryck har blivit en högt prioriterad fråga i samhället har regeringen föreslagit om att ökade insatser mot problematiken ska införas (Regeringen, 2020). Detta skulle innebära att verksamheter som arbetar mot problematiken får ökade tillgångar och deras arbete således kan förbättras. Den föreliggande studien syftar således till att erhålla en ökad kunskap kring verksamheters arbete mot

hedersrelaterat våld och förtryck utifrån en svensk kontext. Syfte och frågeställningar

Den föreliggande studien syftar till att undersöka svenskbelägna verksamheter och därigenom erhålla en ökad kunskap och en djupare förståelse om verksamheternas arbete och deras brottspreventiva insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck. Följande frågeställningar behandlas i studien:

1. Hur beskriver deltagarna i de aktuella verksamheterna problematiken med hederskontexten?

2. Hur beskriver deltagarna att de aktuella verksamheterna använder

brottspreventiva insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck i deras arbete? Metod

Vi har valt att tillämpa en kvalitativ metod med en induktiv ansats för att besvara den föreliggande studiens syfte om verksamheters arbete och deras brottspreventiva insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck (Yin, 2013). Då den kvalitativa metoden syftar till att spegla händelser och upplevelser, ansågs metoden som relevant för att erhålla en fördjupad kunskap och förståelse om hur olika verksamheter i Sverige arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck (Silverman, 2015; Yin, 2013). Således ansågs även metoden lämpad då vårt intresse med studien var att ta del av deltagarnas subjektiva erfarenheter och åsikter angående

hedersrelaterat våld och förtryck. Vidare genomfördes semistrukturerade kvalitativa intervjuer av personer som arbetar vid olika verksamheter, intervjuerna i sin tur tolkades sedan med hjälp av en tematisk analys (Yin, 2013). Den induktiva ansatsen syftar till att basera analysen på studiens insamlade empirin, för att sedan tolka och skapa begrepp som är relevanta för studiens syfte.

Deltagare

Studiens deltagare identifierades genom ett målstyrt urval då verksamheter som arbetade med hedersrelaterat våld och förtryck efterfrågades i den föreliggande studien (Yin, 2013).

Användandet av ett målstyrt urval bidrar till att deltagarna har kunskap i ämnet, och således kan generera utvecklade svar och insikter av relevans till studiens syfte. Deltagarna som medverkade valdes ut till den föreliggande studien medvetet på grund av att verksamheterna tillämpade olika insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck. Detta gjordes för att således bidra till ett bredare perspektiv i studiens rön. Totalt genomfördes fem intervjuer och samtliga deltagare var kvinnor från olika verksamheter belägna i Sverige, samt erhöll varierande befattningar inom verksamheterna. Fem kodnamn valdes sedan ut för att minska risken för att obehöriga skulle kunna urskilja deltagarna. Deltagarna benämndes efter namnen ”Maria”, ”Elisabeth”, ”Anna”, ”Kristina” och ”Margareta” eftersom det är de vanligaste tilltalsnamnen för kvinnor enligt statistik (Statistiska centralbyrån, 2020).

Material

För att skapa en struktur i de semistrukturerade kvalitativa intervjuerna utgick intervjuguiden från fyra olika huvudsakliga teman som avsåg att besvara studiens syfte (se bilaga 1).

Fördelarna med att använda semistrukturerade intervjuer är att varje tema följdes av ett antal bestämda frågor och eventuella följdfrågor som konstruerades efter deltagarnas svar (Yin, 2013). Detta förhållningssätt är viktigt att ta i beaktning då intervjuerna genomfördes likt en konversation. Intervjun inleddes med en kort repetering av de etiska kraven samt en

genomgång av intervjuns struktur för att ge deltagaren en bild av vad studien syftar till att undersöka. Intervjuguidens teman och frågor konstruerades utefter studiens syfte och

fungerade som en vägledning för intervjuaren att falla tillbaka på under intervjun. Temat om hur deltagarna själva definierade begrepp efterfrågades i syfte att kunna koppla det till teorin. Dock eftertraktades det ständigt att deltagarna själva fick ge sina svar och reflektioner, varav följdfrågor anpassades efter deras svar.

Det inledande temat berörde verksamheternas bakgrund och framväxt där frågor om ”Varför verksamheten skapades” och ”Vilka arbetsuppgifter deltagaren befattar” ställdes för att få en översikt över den aktuella verksamheten. Följande tema syftade till att få en

förståelse av hur verksamheterna arbetade där frågor som ”Vilken målgrupp söker sig till dem?” och ”Krav på utbildning hos de anställda” efterfrågades. I det tredje temat ombads deltagarna att utifrån sina egna uppfattningar definiera begreppen hederskultur och

hedersrelaterat våld och förtryck samt förklara problematiken kring dessa begrepp. Det sista temat behandlade brottspreventiva insatser som verksamheten jobbar med, följdfrågor här var bland annat ”Hur de tillämpar brottspreventiva insatser i sin verksamhet” och ”om de

samarbetar med andra myndigheter”.

Tillförlitlighet och trovärdighet. Trovärdigheten anses ha stärkts genom att

intervjuguiden skapades med hjälp av tidigare forskning och konstruerades med öppna frågor för att minska risken för att ledande frågor ställdes (Silverman, 2015). Vidare beskriver Yin (2013) att vid användandet av ljudinspelningar av intervjuer stärks studiens tillförlitlighet. Då samtliga intervjuer spelades in med avsikt att senare transkriberas kan studiens tillförlitlighet ha stärkts och någon vidare triangulering har ej varit relevant. Studiens tillförlitlighet kan ytterligare ha stärkts genom att intervjuledaren under intervjuns gång upprepat deltagarnas svar för att få bekräftelse på att deras svar uppfattats korrekt. Avslutningsvis anses studiens tillförlitlighet och trovärdighet stärkts genom att vi genomgående har eftersträvat transparens vid redogörelse för studiens tillvägagångssätt samt vid motivering av våra tolkningar kring empirin.

Tillvägagångssätt

Då studien avser att erhålla en djupare förståelse för verksamheters brottspreventiva arbete och insatser genomfördes semistrukturerade kvalitativa intervjuer (Yin, 2013). Sökandet efter

deltagarna skedde genom hedersförtryck.se som anordnas länsstyrelsen Östergötland där organisationer presenterades (Hedersförtryck.se, u.å.). För att finna ytterligare deltagare till vår studie gjordes Google sökningar med sökorden ”hedersrelaterat våld och förtryck verksamheter” och ”hedersrelaterat våld och förtryck skyddade boenden”. Totalt identifierades 20 verksamheter som arbetade med hedersrelaterat våld och förtryck och således kontaktades via mejl med en bifogad elektronisk kopia av informationsbrevet. Av dessa 20 verksamheter besvarade 13 stycken på mejlet, varav fem stycken medverkade i studien. På grund av rådande omständigheter med Covid-19 pandemin genomfördes en av intervjuerna via telefon, en via Microsoft teams och resterande via Zoom som är en digital videotjänst som erbjuder möjligheten att ha bland annat möten på ett säkert sätt (Zoom, u.å.). Fördelarna med att genomföra intervjuerna digitalt är att det är kostnads- och tidseffektivt då den geografiska placeringen inte påverkar vilka verksamheter som kan delta (Silverman, 2015) samt att Folkhälsomyndigheten (2020) rekommenderar digitala möten under pågående pandemi. Däremot krävs det att deltagarna erhåller en teknisk kompetens vid digitala

intervjuer, vilket påverkade två av intervjuerna där en av intervjuerna istället genomfördes via Microsoft teams och en via telefon. Samtliga intervjuer varade mellan 25–38 minuter.

Samtycke om att delta i studien inhämtades genom en elektronisk samtyckesblankett som skickades via mejl till deltagarna. Därefter signerade deltagarna blanketten innan intervjun, för att sedan scanna in och skicka tillbaka blanketten. Innan den aktuella intervjun upprepades studiens förhållningssätt till individskyddskravet, hur intervjun var strukturerad samt att intervjun spelas in för att möjliggöra transkribering. Inspelningen av intervjuerna gjordes med en digital inspelare som sedan överfördes och lagrades på ett separat USB-minne. Att spela in intervjun är att föredra då forskaren kan återuppta och analysera

inspelningen och således generera i en mer exakt skildring i sin tolkning av intervjun (Yin, 2013).

Etiska överväganden

Vid utformandet av studien har individsskyddskravet med de fyra forskningsetiska kraven och the General Data Protection Regulation [GDPR] gällande hantering av personuppgifter tagits i beaktning (Datainspektionen, u.å.; Vetenskapsrådet, 2017). Informationskravet togs hänsyn till genom att samtliga deltagare erhöll ett informationsbrev innan den aktuella intervjun där studiens syfte och intervjuns struktur presenterades (Vetenskapsrådet, 2017). Då

verksamheterna arbetar med utsatta människor i en sårbar position tydliggjordes att studien enbart avsåg att undersöka verksamhetens arbete, och inte enskilda fall som verksamheten

behandlat. Därefter upplystes deltagarna om att deras deltagande var frivilligt, samt att de hade möjlighet till att när som helst avbryta sin medverkan.

Samtyckeskravet togs i beaktning genom att en digital samtyckesblankett skickades ut som deltagarna behövde underteckna och skicka tillbaka innan den aktuella intervjun. Genom att deltagaren skrev under samtyckesblanketten godkände de till medverkan i studien samt att intervjun spelades in. Vidare beaktades även nyttjandekravet genom att det insamlade

materialet enbart användes till den föreliggande studien som deltagarna samtyckte till. I enlighet med konfidentialitetskravet informerades studiens deltagare om att deras uttalande angavs i pseudonymer samt att verksamheternas namn ej uppgavs i syfte till att deltagandet behandlades konfidentiellt. Vidare förvarades det insamlade materialet oåtkomligt för obehöriga att ta del av genom att intervjuerna och transkriberingarna förvarandes på ett

separat USB-minne hemma hos en av forskarna. Då inhämtning av personuppgifter som namn eller andra känsliga personuppgifter ej behövdes vid insamlandet av data för att besvara den föreliggande studiens syfte och frågeställningar, förhöll sig studien till kraven om GDPR (Datainspektionen, u.å.).

Analysmetod

Vid analys av den föreliggande studiens insamlade material användes en kvalitativ tematisk analys. En tematisk analys möjliggör identifiering och strukturering vid analysering gällande framställningen av mönster i den insamlade datan (Nowell, Norris, White & Moules, 2017). Vidare bidrar analysen till att deltagarnas skillnader och likheter kan undersökas och bidra till oväntade insikter. Vid användandet av den tematisk analysen delades analysprocessen upp i följande fem faser; Sammanställning, demontering, remontering, tolkning och slutsats.

Inledningsvis skedde en sammanställning av data genom att konvertera det insamlade materialet till ett sammanställt dokument (Yin, 2013). I den föreliggande studien

kontrollerades inspelningarna av intervjuerna noggrant vid upprepade tillfällen, för att sedan transkribera och omläsa materialet i syfte till att uppnå en djupare förståelse och kunskap om datan. Vidare demonterades datan genom urskiljandet av meningsfulla meningar och ord relevanta för studiens frågeställningar. De meningsfulla meningarna och orden omskrevs sedan till kodord i syfte att tydliggöra dess betydelse. Genom indelningen av kodord bildas en översikt av det som är väsentligt i det insamlade materialet och således bidrog till en struktur i analysen (Nowell, m.fl., 2017). Nästa steg var remonteringen av datan som gjordes utifrån att kodorden kategoriserades in i översiktliga teman och subteman i syfte till att tillskriva

kodorden en mening (Yin, 2013). Detta steg bidrog till att kodordens betydelse tydliggjordes kopplat till studiens frågeställningar på en översiktlig nivå. De översiktliga teman som

identifierades var hederskontexten och förebyggande arbete. Därefter omdirigeras de teman och subteman som identifierats in i figurer för att ytterligare ge en överskådlig bild.

Demontering och remonteringsprocessen var under studiens gång flytande, vilket innebar att omskrivning av kodord och teman ändrades under analysprocessen. Utifrån remonteringen av studiens empiri gjordes avslutningsvis tolkningar i syfte att tillskriva den insamlade empirin en mening. Vid tolkningen av den remonterade datan var ett kritiskt förhållningssätt av betydelse för att möjliggöra identifiering av återkommande mönster i datan. Efter att dessa fyra faser hade genomförts möjliggjordes framställandet av slutsatser av studiens rön.

Resultat och analys

Syftet med den föreliggande studien var att undersöka svenskbelägna verksamheter och därigenom erhålla en ökad kunskap och en djupare förståelse om verksamheternas arbete och deras brottspreventiva insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck. Detta gjordes genom att specifikt undersöka varför verksamheterna behövs, hur deras arbete bedrivs samt vilka brottspreventiva insatser verksamheterna tillämpade. För att tydliggöra sambandet mellan studiens resultat och analys kommer resultatet presenteras i kombination med analysen. Den insamlade empirin presenteras i följande avsnitt genom studiens två översiktliga teman med tillhörande subteman och beskrivningar. Det första temat, hederskontexten, avsåg att besvara studiens första frågeställning: (1) Hur beskriver deltagarna i de aktuella verksamheterna problematiken med hederskontexten? Genom en ökad förståelse av hur deltagarna beskriver hederskontexten, kan således valet av verksamheternas arbetsinsatser förstås ytterligare. Det andra temat, förebyggande arbete, avsåg att besvara studiens andra frågeställning: (2) Hur beskriver deltagarna att de aktuella verksamheterna använder brottspreventiva insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck i deras arbete? Genom att undersöka verksamheternas arbete kan således en djupare förståelse erhållas av hur problematiken hanteras utifrån en svensk kontext.

Frågeställning 1: Deltagarnas beskrivningar av hederskontextens problematik I temat hederskontexten identifierades två subteman med sex tillhörande koder. Nedan presenteras resultatet från den tematiska analysen, där utmärkande mönster från deltagarnas beskrivningar av hederskontexten har utformats (se figur 1).

Figur 1 – Subteman och koder för ”Hederskontexten”

Hederskulturella utmärkelser. Problematiken av hederskulturen har tidigare forskning belyst (Asquith, 2015; Doğan 2014a; Doğan, 2014b). Det är ett komplext begrepp som har många olika definitioner och betydelser. Vill man förstå problematiken kring hederskulturen måste man först förstå de underliggande orsakerna till att hedern är viktigare än individen själv (Doğan 2014a; Doğan, 2014b). Under intervjuerna lyfte deltagarna just vikten av att problematiken med hederskulturen består av flera bakomliggande orsaker. Ett återkommande samtalsämne i intervjuerna var att hederskultur inte återfinns endast inom en viss religion som många tror. Tre av deltagarna konstaterade att hederskulturen även finns i en västerländsk kontext. Vidare berättar samtliga deltagare att hederskulturen förekommer i varierande former, men med ett syfte till att upprätthålla gruppens status genom heteronormativitet och efterföljandet av traditioner. ”Maria” reflekterar på följande vis: ”[…] ja det finns i andra länder, ja det finns i andra kulturer, det finns i andra religioner, men det finns faktiskt i Sverige också [---]”. Trots att liknande handlingar bestående av exempelvis begränsningar av personers livsval påträffas i västvärlden, tenderar det att inte benämns som handlingar kopplat till upprätthållande av familjens heder. Krav på höga prestationer, accepterade relationer och aktiviteter hos familjemedlemmarna återfinns i flera kulturer. I västvärlden kan

upprätthållandet av status vidare tolkas som att det istället styrs genom att visa respekt mot familjen och att eftersträva en god uppfostran som går i linje med vad som anses som åtråvärt i familjen. Problematiken kan således vara liknande den hederskultur som förekommer i andra länder och som vi är bekanta med. Vidare berättar ”Elisabeth” om hennes mormor som inte fick gifta sig i en vit klänning:

Hederskulturella utmärkelser

Traditionella levnadssätt Kollektivt styrt

Patriarkala/ Matriarkala samhällsstrukturer

Hedersrelaterat våld och förtryck

Kontrollerande av sexualitet Skuldsättning

[…] hon hade haft sex innan hon var 18 år och då var hon klassad som en hora, då hon var en skam för familjen. Så då fick hon har på sig en vinröd klänning. Och det är också en form utav hedersförtryck.

Utifrån ovanstående citat kan antagande göras om att kläder fungerar som ett sätt att kontrollera kvinnan. Denna syn på att kvinnan ska bevaras som oskuld innan ett äktenskap reproduceras vidare i generationer. Att hon hade blivit avsatt rätten till att bära en vit klänning som symboliserar oskuldsfullhet, synliggör att kvinnan inte längre var oskuld. Det finns således ett förakt mot kvinnor som haft sex innan äktenskapet, att hon hade misslyckats med att bevara sin oskuld. Vidare redogör deltagarna för att en familjemedlems normbrytande handlingar påverkar och således avspeglas till hela familjen. De förklarar att hederskulturen handlar om att individen är en del utav en större grupp och inte själva erhåller rätten att bestämma över sina handlingar.

Deltagarna uppger vidare att deras starka värderingar och kultur bidrar till att de enbart anförtror sig till den egna gruppen. Dessa grupper benämns under intervjuerna bland annat som klan, kollektiv, familj och släkt men alla grupper åsyftar till samma sak, en patriarkal styrning som bestämmer vilka normer och regler som ska efterföljas för att undvika

bestraffning. Bestraffningarna kan tolkas som att om en normavvikelse uppdagas så kan en sekundär kulturkonflikt uppstå mellan individen som bryter mot normerna och dess

gruppmedlemmar (Sarnecki, 2016; Sellin, 1938). Om sekundära kulturkonflikter uppstår kan gruppen vända majoritetssamhället ryggen och begå våldshandlingar mot individen som ett svar på att denne frångått deras gemensamma normer. Gruppens bestämmelser över en annan individ förklaras av deltagarna som en begränsning från en hierarki som drivs av

påtryckningar. Differentiella associationer kan vidare användas för att analysera deltagarnas redogörelser genom att gruppens gemensamma normer återges likt riktlinjer som vägleder och kontrollerar individernas levnadsvillkor. Det inlärda beteendet reproduceras i generationer och bildas genom interaktioner samt fungerar som gemensamma inlärningsprocesser inom gruppen (Newburn, 2017; Sarnecki, 2016). Eftersom inlärningen sker inom gruppen kan således en stark sammanhållning skapas vilket bidrar till att samtliga individer får samma värderingar, normer och synsätt. Våldshandlingar som sker i hederns namn kan ses som könsrelaterat våld där konsekvenserna av uppkomsten ses som ett svar på patriarkala

strukturer i samhället (Nilsson & Lövkrona, 2015). En orsaksförklaring till att hederskulturen övergår till våldshandlingar och förtryckningar är uppkomsten av kulturkrockar till följd av att familjer flyttar till Sverige. ”Anna” förklarar:

[…] saker som kanske inte är lika hårda i hemlandet blir än hårdare här, för att här har vi ett annat sätt att se på saker och en annan frispråkighet. Annat sätt att integreras i samhället och röra sig i samhället [---].

Utifrån citatet ovan kan de nya intrycken som uppstår i ett nytt samhälle skapa förvirring för individer. Skapandet av nya synsätt och efterföljande av nya accepterade beteenden kan således orsaka en frustation. Frustationen kan i sin tur bidra till att gruppen finner en trygghet i att behålla sina ursprungstraditioner och normer, vilket kan resultera i att en sekundär kulturkonflikt uppstår (Sarnecki, 2016; Sellin, 1938). En sekundär kulturkonflikt kan även uppstå inom gruppen, då somliga av gruppmedlemmarna väljer att anpassa sig till

majoritetssamhällets normer och värderingar. Anledningarna till att hedersproblematiken har uppmärksamts mer i samhället, genom exempelvis medier berättar ”Anna” kan vara till följd av att dagens generation erhåller en större kännedom om den svenska lagstiftningen och de mänskliga rättigheterna jämfört med tidigare generationer. Detta kan antas utgår från att åtkomsten till internet har ökat, samt att uppmärksammandet av problematiken har ökat i sociala medier. Till följd av att dagens generation växer upp med en bredare kunskap om sina mänskliga rättigheter som yttrandefrihet, så kan det innebära att fler söker sig till utomstående stödverksamheter då de förstår att deras utsatthet inte är okej. På grund av att synen på

hederskultur skiljer sig mellan olika samhällen och grupper kan krocken mellan dem innebära att problematiken kvarstår. ”Kristina” beskriver att vi i Sverige har en individualistisk och tillåtande kultur som gör att vi gärna inte beblandar oss i andra människors livsval, vilket kan bidra till att vi inte ifrågasätter orsakerna bakom exempelvis varför en kvinna har heltäckande kläder. Med den redogörelsen kan det vidare förstås utifrån att människor i den svenska kulturen lärt sig att inte beblanda sig i andra människors liv, vilket kan bidra till att tidiga tecken på utsatthet kan förbises och att nödvändiga interaktioner uteblir (Newburn, 2017). På grund av den tillåtande kulturen som råder i Sverige händer det att en människas utsatthet kommer till samhällets vetskap först när akut hjälp behövs (Wikström & Ghazinour, 2010). ”Anna” påpekar att samhället därför behöver minska segregationen mellan kulturerna. En minskad segregation mellan kulturerna kan vidare antas bidra till en bättre integration i samhället, och leda till att uppkomsten av sekundära kulturkonflikter minskar.

Hedersrelaterat våld och förtryck. När en familjs heder riskerar att gå förlorad kräver dess grupp att våld och skambeläggning mot den som hålls ansvarig skall utövas som ett gensvar för att upprätthålla statusen (Doğan, 2011; Doğan, 2020). Vad som räknas som

hedersrelaterat våld kan skilja sig beroende på kultur, normer och värderingar. Samtliga deltagare benämner att hedersrelaterat våld och förtryck förekommer när en individ byter mot de normer och värderingar som finns inom hederskulturen. ”Maria” förklarar följande:

[...] det är så farligt att avvika, […] och flickor gör eller pojkar, gör nånting som säger emot de traditionerna som familjen lever efter så bryter de reglerna. Och då måste de straffas. Det är det enda sättet att få dem att sluta, man måste klyva dem, så att de slutar bryta normerna.

Utifrån citatet framstår det att en individ som bryter mot familjens levnadskultur, behöver bestraffas för att ordningen ska återställas i gruppen. Skulle det accepteras av gruppen att individen fortsätter med det normbrytandebeteendet, riskerar gruppens heder att

skambeläggas. Hedern anses vara viktigast i gruppen, och om den går förlorad kan det liknas med att gruppens liv går förlorad (Doğan, 2020). Samtliga av deltagarna beskriver att

hedersrelaterat våld och förtryck grundas av en hierarkis styrning med patriarkala samhällsstrukturer, där individen behöver kontrolleras genom våldsutövande och

skuldbeläggning. ”Anna” beskriver våldet på följande vis: ”[…] våld och förtryck det kan handla om isolering, psykisk och fysisk misshandel, man fråntas rättigheter, man bevakas. Man får inte ha mobiltelefon, man får inte umgås med vänner, man anses att man ska vara hemma exempelvis bara”.

Deltagarna beskriver vidare att våldets omfattning kan variera beroende av exempelvis vilka normbrytande beteenden som har framkommit. ”Maria” och ”Elisabeth” refererar till mordet på Fadime som ett exempel på hur ett normbrytande beteende kan ge förödande konsekvenser utifrån en patriarkstyrning. I Fadimes fall var det att ingå i en otillåten relation med en svensk man, trots familjens misstycke, som gjorde att Fadime miste sitt liv som svar för att upprätthålla familjens heder (Gross Hulth, 2019, 21 januari). På grund av misstron som dessa grupper besitter mot styrande myndigheter, kan det tolkas som att de tar lagen i egna händer. I fall som Fadimes kan man se att gruppens krav på upprätthållande av hedern ledde till förödande konsekvenser. Att gruppen beslutar sig för att det enda sättet att förbise det felaktiga beteendet är att ta någons liv, kan enligt differentiella associationer tolkas som att gruppen agerar genom inlärda beteenden (Newburn, 2017; Sarnecki, 2016). Problematiken gällande hedersrelaterat våld och förtryck har tidigare forskning belyst genom att kvinnan kontrolleras, för att bibehålla framställningen av kvinnan som oskuldsfull (Björktomta, 2019). Detta är något som flera av deltagarna uppger under intervjuerna, att det hedersrelaterade våldet och förtrycket grundar sig i att männen ska styra över kvinnans sexualitet. ”Kristina”

redogör även att våldet brukar eskalera när en kvinna kommer in i puberteten. Antaganden kan dras att det beror på att ett intresse skapas gällande interaktioner med människor utanför familjen. Begränsningarna kan handla om vilka kvinnan får umgås med, vem hon får inleda ett förhållande med och vilken sexuell läggning som är tillåten. Bortgiftemål är ytterligare ett sätt för gruppen att kontrollera en individs sexuella läggning varav det främst gäller

kvinnorna. Deltagarna uppger att genom att gifta bort kvinnan med en man som blivit accepterad av gruppen säkerställs det att relationen är tillåten. ”Anna” berättar:

För det går ju på mannens tidslinje och då måste dom veta att det är en man från den klanen som dom tillhör, om det inte är så att dom har följt eller gjort en överenskommelse med en annan klan. […]

Utifrån ovanstående citat kan det tolkas som att personen som ingår i ett äktenskap med kvinnan väljs ut av gruppen då han delar deras normer och värderingar. Den skärpta lagen om äktenskapstvång, infördes i hopp om att minska fallen där unga kvinnor blir bortgifta i sitt hemland. Flera av deltagarna reflekterade dock att grupperna kommer att finna sätt att gå runt majoritetssamhällets lagstiftningar då deras heder är viktigare. På grund av att hedern är viktigare än individen själv, mörklägger gruppen ofta handlingar som faller utanför den lagliga ramen, vilket gör det svårt att få en exakt uppfattning om fenomenets omfattning (Brå, 2012). Gruppen och dess nätverk är så stort att kvinnorna som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck står ensamma. ”Kristina” berättar att till skillnad från våld i nära relationer så kan dessa handlingar skyddas av flera hundra personer som gör att hela maktsystemet fortgår. Kvinnorna står då ensamma kvar eftersom ingen vill vara delaktig i att gruppens heder skuldbeläggs. ”Margareta” beskriver det som att männen utövar en maktutövning genom att underordna kvinnorna och att samhället främst är styrt av dessa patriarkala samhällsstrukturer. Vidare redogör ”Kristina” och ”Maria” att i de fall där kvinnor, främst mammorna är drivande i våldet, deltar de på grund av rädslan för att annars själva bli utsatta. Det är således deras skyldighet att fostra dottern efter de normer och värderingarna som råder i gruppen, och vid ett normbrytande beteende tillrättavisa dem. Deltagarna beskriver det som att gruppen styrs av en matriark när mamman utövar våldet. Däremot motsätter sig de resterande deltagarna det utlåtandet då de uppger att det är en patriark som styr trots att mamman utgör det synliga våldet. Det kan tolkas som att kvinnornas våldshandlingar inte är självvalda, utan motiveras av att själv inte utsättas (Doğan, 2018). Kvinnorna kan således uppleva en rädsla för den styrande patriarken. Utifrån de differentiella associationerna som råder i gruppen kan det

tolkas som att gruppen har styrts av patriarkala strukturer i generationer och att det faktum kvarstår än idag.

Frågeställning 2: Verksamheternas arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck Två subteman identifierades i temat förebyggande arbete med nio tillhörande koder. Nedan presenteras de utmärkande mönster som urskildes från deltagarnas beskrivningar av deras verksamheters åtaganden och deras tillämpning av brottspreventiva insatser (se figur 2). Figur 2 – Subteman och koder för ”Förebyggande arbete”

Verksamheternas åtaganden. Att uppmärksamma problematiken kring hedersrelaterat våld och förtryck krävs för att skapa insatser och erhålla en djupare förståelse för vilket stöd utsatta behöver (Björktomta, 2019; Korteweg, 2012). Utifrån deltagarna framgår det att deras verksamheter uppkommit till följd av det ökade behovet av stödverksamheter till utsatta personer av hedersrelaterat våld och förtryck. Genom sitt arbete vill de alla öka kunskapen kring fenomenet i samhället för att fler aktörer ska uppmärksamma tidiga tecken av utsatthet. Gemensamt för samtliga deltagare är att de arbetar förebyggande med stöd och skydd, med målet att ingen människa ska utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck. Under intervjuerna framgick det däremot att verksamheternas arbete begränsades av resurserna de fick från andra myndigheter för att kunna bedriva sitt arbete och att de inte alltid var tillräckliga. Detta

innebar att prioriteringar behövdes göras för att rikta insatserna till det som var nödvändigast. Verksamheternas åtaganden Uppdrag av socialtjänsten Risk- och skyddsbedömningar Samtalsmottagning Skyddade boenden Ungdomsinriktad stödverksamhet Säkerhetssamtal Brottspreventiva insatser Samtalsstöd till gärningspersoner Utbildningar till yrkesverksamma Utbildningar av ungdomar

Fyra av deltagarna uppgav att deras huvudsakliga stöd för utsatta av hedersrelaterat våld och förtryck utgjordes av skyddade boenden, vilket även tidigare forskning har redogjort för är väsentligt för att minska risken för en fortsatt utsatthet (Grzyb, 2016; Wikström &

Ghazinour, 2010). Vidare framgick det att samtliga verksamheter var inriktade till utsatta kvinnor, vilket var den enda målgruppen för verksamheten ”Anna” arbetade på. Anledningen till att ”Annas” verksamhet enbart tog emot kvinnor, förklarade hon var för att de är mest utsatta och att stödet således behövde prioriteras till dem. Resterande verksamheter tog även emot barn, män och HBTQ personer, men likaså uppgav även de övriga deltagarna att det främst var kvinnor som sökte sig till verksamheterna. De som söker sig till de skyddade boendena är vanligtvis i behov av akut hjälp och ”Maria” beskriver åtgärden som följande:

Det är för dem som absolut inte kan vara kvar i den situationen som de är i. Utan de måste bort, snabbt, ofta långt bort, vi kan ju få personer hit som stannar 1 natt, 2 nätter, för att sedan åka långt härifrån till ett helt annat skyddat boende. […] för att de personerna som utsätter dem är så pass farliga att de är fara för deras liv. [---] de kanske har provat med allt, de har stuckit hem till sina föräldrar, de har stuckit hem till vänner och bekanta, de har tagit in på hotell, de har hittat på allt möjligt men de blir hittade överallt. Så detta är ett neutralt ställe som ingen vet vart de ligger, så tyvärr behövs vi.

Baserat på ovanstående citat framgår det att personerna som kommer till de skyddade

boendena är i en utsatt position. Utifrån teorin om kulturkonflikter kan det förstås som att när en sekundär kulturkonflikt uppstår mellan parterna kan således miljön bli farlig för den utsatta att stanna kvar i (Sarnecki, 2016; Sellin, 1938). De skyddande boendena behövs för de

personer som brutit mot den övriga gruppens rådande normer och värderingar som bidragit till att en sekundär kulturkonflikt uppstått. Vidare framgår det av deltagarna att verksamheternas skyddade boenden bedrivs på uppdrag från socialtjänsten eftersom socialtjänsten enligt lag ansvarar för att säkerställa våldsutsattas trygghet och införa stödinsatser (2001:453). Det är således socialtjänsten som placerar ut klienterna och tillhandahåller ekonomiska resurser till de enskilda boendena.

Både ”Maria” och ”Kristina” arbetade inne på de skyddade boendena och hade en direktkontakt med de utsatta individerna. Utifrån deras beskrivningar kunde det konstateras att verksamheterna arbetade på liknande sätt genom att bland annat kartlägga klientens hotbild och införa skyddsimplementeringar. ”Maria” berättar:

[---] Och sen får vi se vad socialförvaltningen vill att vi hjälper till med. [---] Så att både på fri hand kan vi jobba utifrån de som bor här, men också på socialförvaltningens uppdrag. De vill ofta att vi gör utredningar, till exempel PATRIARK eller FREDA […]

I ovanstående citat benämner ”Maria” socialtjänsten som socialförvaltningen. Socialtjänsten vill att de skyddade boendena utför dessa utredningar för att fastställa klienternas hotbild. PATRIARK- och FREDA utredningar bidrar till att personalen får information om klienten genom de förbestämda frågorna. Genom att personalen blir medvetna om klienternas hotbild kan verksamheterna tillsammans med socialtjänsten ta fram de stödinsatser som klienten behöver. Vidare uppger deltagarna att det är viktigt att klienterna själva blir medvetna om sin hotbild och hur de ska hantera den. En säker användning av telefoner och sociala medier lärs ut till klienterna, vilket ”Anna” även håller med om och poängterar är en viktig aspekt att ta i beaktning för att minska en fortsatt utsatthet. Verksamheten ”Anna” arbetade på omfattades likaså av skyddade boenden, men tillskillnad från ”Maria” och ”Kristina” besitter hon en chefsposition. Hennes befattning innebar, tillskillnad från ”Kristina” och ”Maria, att hon inte har en daglig direktkontakt med klienterna. De olika arbetsrollerna som deltagarna besitter kan därför antas påverka deras egen uppfattning om hur stöd och skyddsinsatser

implementeras i deras praktiska arbete.

De skyddade boendena beskrivs av samtliga deltagare som öppna, och således att de utsatta är där av fri vilja. Det framgår att en brist på fri vilja och motivation hos den utsatta personen kan bidra till att de inte förstår allvaret i deras situation. ”Kristina” berättar: ” [---] alla som kommer är inte helt motiverade, förstår inte skyddet, de förstår inte vad de är utsatta för, och förstår inte sitt hot”. Detta kan således försvåra verksamheternas arbete då de inte får tvinga personerna att stanna kvar. Den personen behöver alltså själv förstå riskerna med att exempelvis kontakta bekanta eller att återvända hem. Införandet av säkerhetssamtal kan därför antas behövas på grund av de rådande differentiella associationerna. På grund av att plikttrogenheten gentemot gruppen vanligtvis är stark, kan det antas att brytandet från den blir problematisk, då de normer och värderingar som råder i gruppen är starkt inpräglade.

I samband med problematiken gällande att motivera klienterna att inte återgå till gruppen, berättar ”Margareta” att verksamheten hon arbetar på som kurator har utvecklat en anpassad samtalsmetod till personer som blivit utsatta för bland annat hedersrelaterat våld och förtryck. Samtalsmetoden är anpassad till personer som är utsatta för våld i en nära relation, där

hedersrelaterat våld och förtryck ingår, samt till personer som blivit utsatta för sexuellt våld utanför en nära relation. Det framkommer att verksamheten vill, till skillnad från de övriga

verksamheterna i den föreliggande studien, synas i samhället. ”Margareta” berättar att de aktivt vill visa att deras hjälp finns, både till utsatta och anhöriga. Däremot framkom det under intervjun att samtalsmottagningen inte kan erbjuda tolk. Detta kan antas blir

problematiskt eftersom många av de som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck är från andra etniciteter, och behärskar inte alltid det svenska eller engelska språket (Nilsson & Lövkrona, 2015). Möjligheten till att söka sig till verksamhetens samtalsmottagning blir således begränsad och personer som har språksvårigheter utesluts. ”Margareta” berättar att eftersom begränsningarna med möjlighet till tolk saknas på samtalsmottagningen, så söker sig fler utsatta av hedersrelaterat våld och förtryck enbart till verksamhetens skyddade boende. Det skyddade boendet finansernas, som de ovannämnda boendena, av socialtjänsten. Detta bidrar således till att möjligheten för tolk finns vid behov och inkluderar därmed en större målgrupp.

Utöver de ovannämnda verksamheterna som arbetar med personer som blivit utsatta och behöver akut hjälp, så har verksamheten som ”Elisabeth” arbetar på, utvecklat en ett års utbildning där ungdomar får lärdom om hedersrelaterat våld och förtryck efter skolan. Vidare utbildas ungdomarna om mänskliga rättigheter och jämställdhet. ”Elisabeth” arbetar som projektledare på verksamheten och beskriver att dagens generation har ett intresse och brinner för frågor gällande hedersrelaterat våld och förtryck. Att således öka kunskapen hos

ungdomarna är centralt i hennes arbete. Genom att utbilda ungdomar som dels har erfarenhet av hederskulturen, men även de som enbart har ett intresse av att erhålla en djupare kunskap så ökar kännedomen hos invånarna. Tillskillnad från de övriga verksamheterna vars

ekonomiska resurser erhålls från socialtjänsten, så behöver verksamheten ”Elisabeth” arbetar på att utforma projektidéer och således ansöka om bidrag från olika stiftelser och företag. Detta bidrar krav ställs på att projektidéerna bidrar till nya resultat, vilket ”Elisabeth” anser gynnar verksamheten till att utvecklas, och håller intresset uppe för ungdomarna.

Ungdomsverksamheten syftar även till att vara en trygg mötesplats för ungdomarna, där de kan få stöd dels från varandra samt från ungdomsledarna.

Brottspreventiva insatser. Förebyggande insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck är nödvändigt för att problematiken inte skall fortlöpa. Fyra av verksamheterna hade

skyddade boenden vilket är betydelsefullt för att motverka fortsatt utsatthet enligt tidigare forskning (Wikström & Ghazinour, 2010). Det konstaterades av deltagarna att deras arbete i de skyddade boendena enbart gav en kortsiktig lösning av problematiken. ”Margareta” beskriver det som att ”[---]vi är bara ute och släcker bränder hela tiden. [---]” vilket kan antas med att verksamheternas arbete förhindrar människors fortsätta utsatthet, men den förhindrar