Straffvärde eller straffmätningsvärde? : en studie utifrån rättssäkerhet, proportionalitet och humanitet

51 

Full text

(1)

J U R I D I C U M

Straffvärde eller straffmätningsvärde?

- en studie utifrån rättssäkerhet, proportionalitet och humanitet

Sofia Brockmar

HT 2016

JU101A Examensarbete inom Juristprogrammet, 30 HP Examinator: Kerstin Nordlöf

(2)

Sammanfattning

Inom svensk påföljdsbestämning föreligger en osäkerhet kring vilket värde, straffvärdet eller straff-mätningsvärdet, som bör ligga till grund som plattform inför påföljdsvalet. Anledningen till att en osäkerhet föreligger, kan med största sannolikhet bero på att det av lagstiftningen inte framgår i vilken ordning som de olika bestämmelserna på området ska beaktas. Under år 2015 fördes en diskussion i Svensk Juristtidning kring denna problematik, vilket fångade författarens intresse. I debatten berördes många intressant aspekter, men ett entydigt svar på frågan huruvida straffvärdet eller straffmätningsvärdet borde ligga till grund som plattform inför påföljdsvalet presenterades inte.

Syftet med denna studie är att tillföra ytterligare ett välgrundat och intressant perspektiv i straff-mätningsvärdedebatten, som kan bidra till att föra diskussionen kring denna problematik framåt. För att kunna tillföra ett vettigt och givande perspektiv, har studien avgränsats till att behandla problematiken kring straffvärdet och straffmätningsvärdet utifrån rättssäkerhet, proportionalitet och humanitet. Studiens bakomliggande frågeställning är således: Vilket värde, straffvärdet eller

straff-mätningsvärdet, bör ligga till grund som plattform inför påföljdsvalet sett utifrån rättssäkerhet, proportionalitet och humanitet?

Straffvärdet är sedan 1989 års påföljdsreform ett väletablerat och allmänt vedertaget begrepp inom juridiken, medan straffmätningsvärdet är ett relativt nytt begrepp som enbart förekommer i rätts-praxis och doktrin. Sett utifrån framställningen i denna studie är den beslutsstruktur som lägger straffvärdet till grund som plattform inför påföljdsvalet att föredra, eftersom denna beslutsstruktur sammantaget, på ett bättre sätt, tillgodoser de uppställda kraven i de utvalda aspekterna. Straffvär-det, som finner stöd i lagstiftningen, förarbetena, rättspraxis och doktrin, är bäst lämpat att lägga till grund som plattform inför påföljdsvalet sett utifrån framställningen i denna studie.

(3)

Innehållsförteckning

Sammanfattning………...………. 1.

Förkortningslista……….………. 5.

1.  Inledning………. 6.

1.1 Straffvärde eller straffmätningsvärde? ... 6.

1.2 Syfte, frågeställning och avgränsningar ... 7.

1.3 Metod och material ... 8.

1.4 Forskningsläge ... 10. 1.5 Etiska överväganden ... 11. 1.6 Definitioner ... 11. 1.7 Disposition ... 12.

2.  Allmänt om påföljdsbestämningen ...….………. 13.

2.1 Inledning ... 13.

2.2 Rättsläget före 1989 års påföljdsreform ... 13.

2.3 Gällande rätt efter 1989 års påföljdsreform ... 15.

2.3.1 Allmänt om bestämmelserna i 29 kap. BrB ... 15.

2.3.2 Allmänt om bestämmelserna i 30 kap. BrB ... 16.

2.4 Centrala begrepp och principer för påföljdsbestämningen ... 16.

2.4.1 Rättssäkerhet ... 16.

2.4.2 Proportionalitet ... 17.

2.4.3 Humanitet ... 17.

3.  Straffvärde……….………. 19.

3.1 Allmänt om straffvärde ... 19.

3.1.1 Abstrakt och konkret straffvärde ... 20.

3.2 Bedömningen av straffvärdet ... 20.

3.2.1 Brottsexterna försvårande och förmildrande omständigheter ... 21.

3.2.2 Straffvärde vid flerfaldig brottslighet ... 22.

4.  Straffmätningsvärde……….………..…. 23.

(4)

4.2 Beräkningen av straffmätningsvärdet ... 24.

4.2.1 Billighetsskälen ... 24.

4.2.2 Ungdomsreduktion ... 25.

4.3 Straffmätningsvärdets uppsving inom rättspraxis ... 25.

4.3.1 NJA 2000 s. 314 ... 26.

4.3.2 NJA 2012 s. 849 ... 26.

4.3.3 NJA 2015 s. 1024 ... 27.

5.  Alternativa beslutsstrukturer………..…….…… 28.

5.1 Allmänna utgångspunkter ... 28.

5.2 Jareborgs och Zilas beslutsstruktur ... 28.

5.2.1 Fastställande av straffvärdet ... 29.

5.2.2 Påföljdsval ... 29.

5.2.2.1 Skäl för att ådöma fängelse ... 29.

5.2.2.1.1 Återställande av presumtionen mot fängelse ... 30.

5.2.2.1.2 Särskilda skäl mot fängelse ... 30.

5.2.2.2 Skäl för att inte ådöma fängelse ... 30.

5.2.3 Slutlig straffmätning ... 31.

5.3 Borgekes beslutsstruktur ... 31.

5.3.1 Fastställande av straffvärdet ... 31.

5.3.2 Straffmätning ... 32.

5.3.3 Påföljdsval och slutlig straffmätning ... 32.

5.3.3.1 Tillräckligt starka skäl för fängelse föreligger inte ... 33.

5.3.3.2 Tillräckligt starka skäl för fängelse föreligger ... 33.

5.3.3.2.1 Domstolen kommer fram till att det föreligger särskilda skäl ... 33.

5.2.2.1.2 Domstolen kommer fram till att det inte föreligger särskilda skäl ... 33.

6.  Straffmätningsvärdedebatten i Svensk Juristtidning ……….... 34.

6.1 Inledning ... 34.

6.2 Dag Victor – ”Straffmätningsvärde” och påföljdsval ... 34.

6.3 Martin Borgeke – Straffmätningsvärdet – en replik ... 36.

6.4 Petter Asp – Enighet om tumregeln ... 37.

7.  Rättssäkerhet, proportionalitet och humanitet ……….……...…… 38.

7.1 Inledning ... 38.

7.2 Rättssäkerhet ... 38.

7.2.1 Legalitet ... 39.

7.2.2 Förutsebarhet och enhetlighet ... 40.

(5)

7.4 Humanitet ... 42.

8.  Slutsats ……….…….…… 44.

8.1 Inledning ... 44.

8.2 Straffvärde eller straffmätningsvärde? ... 44.

8.2.1 Slutsats ... 47. 8.3 De lege ferenda ... 48.

9.  Källförteckning ………..… 49.

9.1 Litteratur ………...……… 49. 9.2 Offentligt tryck ... 50. 9.2.1 Propositioner ... 50.

9.2.2 Statens offentliga utredningar ... 50.

9.2.3 Kommittédirektiv ... 50.

(6)

Förkortningslista

1989 års påföljdsreform prop. 1987/88:120 om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.)

BrB brottsbalken (1962:700)

Dir. Kommittédirektiv

etikprövningslagen lag (2003:460) om etikprövning

f. följande sida

ff. följande sidor

HD Högsta domstolen

kap. kapitel

NJA Nytt Juridiskt Arkiv, avdelning 1

prop. regeringens proposition

s. sidan eller sidorna

st. stycke/t

SOU Staten offentliga utredningar

(7)

1.   Inledning

1.1   Straffvärde eller straffmätningsvärde?

När det är klarlagt att en tilltalad person har gjort sig skyldig till brott ska domstolen bestämma påföljd för brottet. Åsikterna kring hur en straffrättslig påföljd ska bestämmas är många och struk-turen, utformningen samt hanteringen av bestämmelserna på området är ett ämne som flitigt dis-kuteras inom juridiken. På vissa håll hävdas till och med att det inte finns något annat område inom juridiken som i motsvarande mån är föremål för diskussioner och synpunkter man och man emel-lan som just påföljdsbestämningsförfarandet.1

Det svenska påföljdsbestämningsförfarandet består främst av tre grundläggande delar; en

straffvär-debedömning, en straffmätning samt ett påföljdsval. Inom rättspraxis och doktrin råder det dock delade

meningar om i vilken ordning som dessa olika steg ska uppmärksammas, eftersom lagstiftaren inte har angett i vilken ordning de olika bestämmelserna på området ska beaktas.2 Olika rättsvetenskap-are har därför tagit sig an uppgiften att konstruera olika beslutsstrukturer för hur påföljdsbestäm-ningsreglerna ska tillämpas.3 Mycket tyder emellertid på att två av dessa beslutsstrukturer är mer framträdande än andra. Den ena av dessa mer framträdande beslutsstrukturer lägger straffvärdet till grund som plattform inför påföljdsvalet medan den andra utgår från straffmätningsvärdet.4

I Svensk Juristtidning under år 2015 debatterades kring frågan huruvida straffvärdet eller straff-mätningsvärdet borde vara mest lämpat att lägga till grund som plattform inför påföljdsvalet. De-batten utgörs av tre fristående artiklar (hädanefter straffmätningsvärdedeDe-batten)5, som utan någon förkunskap inom påföljdsbestämning kan framstå som komplicerade och krångliga att förstå. Den första artikeln förordar den beslutsstruktur som lägger straffvärdet till grund som plattform inför påföljdsvalet och ifrågasätter den beslutsstruktur som utgår ifrån straffmätningsvärdet. Kritiken grundas främst på beslutsstrukturens bristande överensstämmelse med påföljdssystemets uppbygg-nad.6

Den andra artikeln framhåller att den beslutsstruktur som lägger straffmätningsvärdet till grund som plattform inför påföljdsvalet bidrar till att verka för en mer effektiv och praktisk rättstillämp-ning, samt att en beslutsstruktur som bygger på straffmätningsvärdet på ett bättre sätt tillgodoser

                                                                                                                1 Borgeke, Att bestämma påföljd, s. 19.

2 Se exempelvis Jareborg & Zila, s. 104 ff. samt Borgeke, Att bestämma påföljd, s. 36 ff. 3 Victor, s. 184 ff.

4 Ibid, s. 191 ff.

5 Dag Victor, ”Straffmätningsvärde” och påföljdsval, Svensk Juristtidning 2015 s. 173; Martin Borgeke, Straffmätningsvärdet –

en replik, Svensk Juristtidning 2015 s. 281; Asp, Petter, Enighet om tumregeln, Svensk Juristtidning 2015 s. 292.

(8)

att billighetsskälen får det genomslag de var avsedda att få.7 I den avslutande artikeln tas inte ställ-ning till vilket värde som är att föredra framför det andra. Denna artikel fokuserar främst på att uppmärksamma läsaren på de likheter som råder mellan de båda beslutsstrukturerna.8

Straffmätningsvärdedebatten i Svensk Juristtidning är mycket intressant och utgör inspirationskälla för den fortsatta framställningen i denna studie. Debatten påvisar att problematiken kring straff-värdet och straffmätningsstraff-värdet är ett relevant och högst aktuellt ämne att behandla och närmare utreda och diskutera.

1.2   Syfte, frågeställning och avgränsningar

Det huvudsakliga syftet med denna studie är att bidra med ett perspektiv i diskussionen kring straffvärdet och straffmätningsvärdet, som ska utgöra ett steg på vägen fram till att finna ett väl-grundat och allmänt accepterat svar på den invecklade frågan om vilket värde (straffvärdet eller straffmätningsvärdet) som bör ligga till grund som plattform inför påföljdsvalet.

Frågan om vilket värde som bör ligga till grund som plattform inför påföljdsvalet, kan i grund och botten ses som en fråga om vilken alternativ beslutsstruktur som bör tillämpas vid påföljdsbestäm-ningsförfarandet. Tanken med denna studie är inte att ge ett entydigt och uttömmande svar på frågan huruvida straffvärdet eller straffmätningsvärdet borde utgöra utgångspunkt inför påföljds-valet. Ett utförligt och välmotiverat svar på detta skulle förmodligen kräva en hel avhandling och i en studie av detta slag finns det varken tid eller plats till att uttömmande utreda denna omfattande fråga. Även om den bakomliggande frågeställningen inte fullt ut kommer att besvaras, kan en studie av detta slag bidra med ett perspektiv i strävan efter att finna det ”rätta” svaret.

För att denna studie ska kunna bidra med ett intressant perspektiv i diskussion kring straffvärdet och straffmätningsvärdet, kommer de två föreliggande beslutsstrukturerna att diskuteras utifrån tre olika aspekter. Valet av aspekter grundas i de centrala värden som straffsystemet ska tillgodose och som även särskilt betonades i prop. 1987/88:120 om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.) (hädanefter 1989 års påföljdsreform). De valda aspekterna är rättssäkerhet,

proportionalitet och humanitet. I denna studie ska det således utredas vilken beslutsstruktur som bäst

uppfyller respektive aspekt samt vilken beslutsstruktur som är att föredra vid påföljdsbestämnings-förfarandet, sett utifrån de valda aspekterna. Det är självklart möjligt att diskutera straffvärdet och straffmätningsvärdet utifrån andra aspekter, men i och med att 1989 års påföljdsreform har en framträdande roll inom påföljdsbestämningen, finns det goda skäl för det företagna urvalet.9 För att förtydliga något, är studiens bakomliggande frågeställning följande: Vilket värde, straffvärdet

eller straffmätningsvärdet, bör ligga till grund som plattform inför påföljdsvalet sett utifrån rättssäkerhet, proport-ionalitet och humanitet?

På grund av det begränsade utrymme som givits, kommer en del ytterligare avgränsningar att be-höva vidtas för att studien ska kunna upprätthålla en röd tråd genom hela framställningen och                                                                                                                

7 Se Martin Borgeke, Straffmätningsvärdet – en replik, Svensk Juristtidning 2015 s. 281. 8 Se Petter Asp, Enighet om tumregeln, Svensk Juristtidning 2015 s. 292.

(9)

endast behandla sådant som är nödvändigt för att förverkliga studiens syfte. Härav kommer själva påföljdsbestämningsförfarandet endast övergripande att presenteras. Detta innebär att de specifika påföljderna inte närmare kommer att redogöras för, eftersom detta inte är relevant för själva stu-dien och inte heller skulle tillföra något som är av intresse för stustu-diens syfte. Fokus kommer istället att läggas på straffvärdet och straffmätningsvärdet.

Studien kommer främst att fokusera på de bestämmelser i 29 kap. brottsbalken (1962:700) (hädan-efter BrB) som rör själva straffvärde- och straffmätningsvärdebedömningen. Även 30:4 BrB, som är huvudregeln vid påföljdsvalet, kommer att ha en framträdande roll i denna studie med anledning av den centrala roll som detta lagrum har för påföljdsbestämningsförfarandet. Här ska påpekas att en avgränsning kommer att ske i förhållande till 30:4 2 st. BrB. I detta stycke stadgas att rätten som skäl för fängelse får beakta brottslighetens straffvärde, art och tidigare brottslighet. Eftersom en utredning av artbrottslighet och återfall inte skulle bidra till att uppfylla studiens syfte, kommer den specifika problematiken kring dessa företeelser inte att redogöras för i denna framställning. Slutligen kommer sådana bestämmelser som är av vikt för påföljdsbestämningen, men som åter-finns i andra delar av BrB överhuvudtaget inte att presenteras. Sammanfattningsvis är det bakom-liggande syftet med denna studie att bringa klarhet i och redogöra för straffvärdet och straffmät-ningsvärdet samt utifrån de valda aspekterna utreda vilken beslutsstruktur som är att föredra vid påföljdsbestämningsförfarandet.

1.3   Metod och material

Den metod som valts för att förverkliga studiens syfte och besvara den bakomliggande frågeställ-ningen, är den rättsvetenskapliga metoden. Den rättsvetenskapliga metoden omfattar en rad olika metoder som används för att analysera gällande rätt och i stort sett alla metoder som kan användas för att öka kunskapen om rätten inbegrips, så länge som ett juridiskt perspektiv ingår i ansatsen. Rättskälleläran och den juridiska metoden är två av de metoder som inkluderas i den rättsveten-skapliga metoden. I ett typiskt rättsvetenskapligt arbete står argumentationen i centrum och ef-tersom denna studie inte enbart fokuserar på att analysera gällande rätt, utan även inbegriper en kritisk analys anses den rättsvetenskapliga metoden vara bäst lämpad att använda för framställ-ningen i denna studie.10

När det kommer till den juridiska metoden, som således innefattas i den rättsvetenskapliga meto-den, omfattar den olika aspekter på faktahantering och faktas relation till rättskällorna. Till den juridiska metoden hör tekniken att urskilja och avgränsa vilka fakta som är rättsligt relevant för den aktuella rättsvetenskapliga framställningen. De väsentliga delarna i den juridiska metoden består i att tillämpa en rättsregel på ett visst faktiskt förhållande.11 Rättskälleläran, som inkluderas i både den juridiska och den rättsvetenskapliga metoden, används för att analysera gällande rätt och pekar ut vilka rättskällor som ska, bör och får beaktas. Rättskälleläran omfattar vanligtvis även rättskälle-principerna.12

                                                                                                                10 Sandgren, s. 39.

11 Ibid, s. 37 f. 12 Ibid, s. 36.

(10)

I denna studie kommer de sedvanliga rättskällorna att användas. Inom doktrinen saknas emellertid en fullständigt enhetlig uppfattning om i vilken ordning dessa rättskällor ska beaktas. I denna fram-ställning anses dock de sedvanliga rättskällorna ha följande hierarkiska ordning: lag, förarbete,

rätts-praxis och doktrin. Detta är dock en rangordning som vanligtvis förekommer i de flesta

rättsveten-skapliga framställningar och torde följaktligen kunna ses som en allmänt vedertagen ordning.13 Bestämmelser i skriven lag ses som den främsta och viktigaste rättskällefaktorn. Lagen är den pri-mära rättskällan, som till en början ska konsulteras för att utröna huruvida det rättsliga problemet fått sin lösning i författningstexten.14 Utgångspunkten för denna studie är således de bestämmelser i 29 kap. BrB, som rör själva fastställandet av straffvärdet och straffmätningsvärdet. Även 30:4 BrB är ett lagrum som är centralt för denna studie, eftersom fängelsepresumtionen i 30:4 2 st. BrB är beroende av vilket värde som läggs till grund som plattform inför påföljdsvalet.

Utifrån nyssnämnda lagrum, är det inte möjligt att besvara frågeställningen om vilket värde som borde ligga till grund som plattform inför påföljdsvalet. Den information som återfinns i lagtexten är nämligen inte fullständig och ledning måste sökas i ett vidare perspektiv. Näst i rättskällehierarkin för denna studie kommer lagförarbetena. Att förarbetena inordnas efter bestämmelser i skriven lag, ses inte alltid som en självklarhet. Både förarbetena och rättspraxis ses nämligen som sekundära rättskällor som har en särskild särställning till de övriga underordnande rättskällorna.15 Emellertid är förarbetena till BrB välformulerade och omsorgsfullt bearbetade, vilket innebär att de är bety-delsefulla för straffrätten i stort.16 Med anledning av att förarbetena till BrB fortfarande är av bety-dande värde, finns det av förklarliga skäl grund för att placera dem näst i rättskällehierarkin efter bestämmelser i skriven lag. Det klart viktigaste och mest använda förarbetet i denna studie är prop. 1987/88:120.

Ytterligare en anledning till att rättspraxis inordnas efter förarbetena, har att göra med att det i högsta domstolen (hädanefter HD) föreligger en oenighet om vilken beslutsstruktur som ska till-lämpas vid påföljdsbestämningsförfarandet. Exempelvis tillämpande HD den beslutsstruktur som utgår från straffvärdet i NJA 2008 s. 359, vilket innebar att HD knöt presumtionen mot fängelse till straffvärdet. I NJA 2000 s. 314 framhålls däremot underförstått att straffmätningsvärdet ska ligga till grund som plattform inför påföljdsvalet. Oenigheten kring vilket värde som ska utgöra plattform inför påföljdsvalet tycks vara påtaglig. Att inordna rättspraxis näst efter förarbetena i rättskällehierarkin är således berättigat.

Sist i rättskällehierarkin kommer den juridiska litteraturen. I den juridiska litteraturen kan något förenklat sägas att det finns en samlad bedömning om rättens innehåll. Först och främst ses dokt-rinen som informationsförmedlare, men när övriga rättskällor lämnar ofullständiga besked om rät-tens tillämpning kan doktrinen användas för att fylla igen dessa luckor.17 I de delar av denna studie där svar inte kunnat utläsas ur lagtexten, förarbetena eller rättspraxis har ledning sökts i den

juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-  juri-   13 Sandgren, s. 37.

14 Bernitz m. fl., s. 32 f. 15 Ibid, s. 32 f.

16 Jareborg, Allmän kriminalrätt, s. 101 ff. 17 Bernitz m. fl., s. 183.

(11)

diska litteraturen. Vidare har doktrinen spelat en avgörande roll i de avsnitt där straffmätningsvär-det behandlats, eftersom straffmätningsvärstraffmätningsvär-det är ett begrepp som främst vidareutvecklats och för-finats inom den juridiska litteraturen. Sammanfattningsvis har doktrinen främst tillämpats i de be-greppsutredande avsnitten och då bidragit med att förtydliga det föreliggande rättsläget.

När det kommer till doktrinen måste läsaren ha i åtanke att den till stor del torde vara influerad av vilken beslutsstruktur som respektive författare förespråkar. Jareborg och Zila anser att straffvärdet ska ligga till grund som plattform inför påföljdsvalet medan Borgeke anser att straffmätningsvärdet ska ligga till grund, vilket återspeglas i framställningarna i respektive bok. I övrigt ger dessa litterära verk en bra överblick över påföljdsbestämningsförfarandet i stort, men ledning kring problemati-ken om straffvärdet och straffmätningsvärdet är knapphändig. Det är främst i artiklarna kring straffmätningsvärdedebatten som denna problematik närmare berörs; dock kan inget entydigt svar på frågan huruvida straffvärdet eller straffmätningsvärdet borde ligga till grund som plattform inför påföljdsvalet utläsas utifrån framställningen i dessa artiklar.

Det borde även framhållas att författaren till denna studie till viss del kan vara influerad av kursen

”Påföljdsbestämning i straffrätt, avancerad nivå”, som erbjöds vid Örebro Universitet under vårterminen

2016. Professor Josef Zila var kursansvarig och höll i mestadels av den undervisning som erbjöds, varför denna studie till viss del säkerligen påverkats av den av professor Zila utlärda beslutsstruk-turen. Författaren har dock haft detta i åtanke och en objektiv inställning har företagits genom hela studien.

Slutligen ska även påpekas att det svenska påföljdsbestämningsförfarandet är ett typiskt svenskt fenomen, varför inga internationella källor har tillämpats. Påföljdsbestämningen är specifik för just vårt svenska system, vilket medför att utländskt material inte skulle bidragit med något av värde för att uppfylla studiens syfte.

1.4   Forskningsläge

I den aktuella debatten som denna studie bygger på, diskuteras frågan huruvida straffvärdet eller straffmätningsvärdet borde ligga till grund som plattform inför påföljdsvalet. I debatten medverkar Dag Victor, Martin Borgeke och Petter Asp. Utöver dessa tre artiklar, diskuteras inte problematiken kring straffmätningsvärdet mer ingående någon annanstans inom doktrinen. Anledningen härtill tros vara att straffmätningsvärdet är ett relativt nytt begrepp inom juridiken, varför en liknande diskussion inte tidigare varit aktuell. Utifrån de tre artiklarna som publicerades i debatten, går det inte att uttyda något entydigt svar på vilket värde som är att föredra framför det andra, varför en studie av förevarande slag ses som behövlig.

Som tidigare konstaterats i avsnitt 1.1, är påföljdsbestämningsförfarandet ett omdiskuterat ämne inom juridiken. I största allmänhet finns det således rikligt med material att tillgå på detta område. De främsta arbetena som rent allmänt behandlar och diskuterar påföljdsbestämningen och dess förfarande är ”Att bestämma påföljd för brott” av Martin Borgeke samt ”Straffrättens påföljdslära” av Nils Jareborg och Josef Zila. Dessa båda böcker används flitigt i denna studie. Även ”Studier rörande

påföljdspraxis med mer” av Martin Borgeke, Catharina Månsson och George Sterzel kan ses som ett

(12)

betydande vikt för domstolarna i deras dömande verksamhet och har därför inte använts i denna framställning.

1.5   Etiska överväganden

I ett arbete av vederbörande slag, som utförts av en student inom ramen för en utbildning på avancerad nivå, behöver det inte göras en etikprövning i enlighet med lagen (2003:460) om etik-prövning (etiketik-prövningslagen). Enligt 2 § etiketik-prövningslagen, utgör ifrågavarande arbete inte forsk-ning i etikprövforsk-ningslagens meforsk-ning och en etikprövforsk-ning behöver således inte genomföras.

Anledningen till att studenter vid högskoleutbildning på avanceradnivå inte behöver genomföra en etikprövning, har att göra med att forskning ställer krav på ingående kunskap om hur sekretess och personuppgifter ska hanteras. Som framgår av förarbetena kan det inte anses vara rimligt att för-vänta sig att studenter som genomgår en utbildning på avancerad nivå, med säkerhet hunnit att lära sig hur de krav som ska säkerställas genom en etikprövning tillgodoses.18

Det kan dock vara av väsentlig betydelse att etiska överväganden genomförs i arbeten av vederbö-rande slag, för att visa respekt och skydda omnämnda personers integritet. I detta arbete har således etiska överväganden genomförts främst i samband med behandlingen av de olika rättsfallen. Även om dessa rättsfall är offentliga handlingar har en avpersonifiering skett, eftersom rättsfallen ifråga kan innehålla känsliga personuppgifter såsom namn, ras, etniskt ursprung, politiska åsikter eller dylikt. Det ska påpekas att rättsfallen är offentliga handlingar, vilket gör det möjligt för läsaren att självmant söka reda på parternas namn. Detta är något som dock inte går att undvika.

För att tillgodose önskan om etiska överväganden, omnämns personerna ifråga endast med initialer för att undvika utpekanden eller ytterligare kränkningar. Utöver detta etiska övervägande, har några ytterligare etiska överväganden inte ansetts nödvändiga.

1.6   Definitioner

Påföljdsbestämningsförfarandet inbegriper begrepp som inte är alldeles lätta att förstå. Eftersom denna studies karaktär delvis är begreppsutredande, kommer en mer ingående genomgång av vissa begrepp inte att presenteras i detta avsnitt utan det kommer istället att hänvisas till de avsnitt vari dessa begrepp mer ingående förklaras.

En mer detaljerad presentation av straffvärdet, som används som utgångspunkt vid påföljdsbestäm-ningsförfarandet, återfinns i kapitel 3. Där framgår det närmare hur straffvärdet ska beräknas med utgångspunkt i bestämmelserna i 29:1-3 BrB. I kapitel 4 redogörs för straffmätningsvärdet. Straffmät-ningsvärdet är ett relativt nytt begrepp inom juridiken som tar sin utgångspunkt i bestämmelserna i 29:1-3, 29:5 och 29:7 BrB. Vidare i kapitel 5 görs en redogörelse för de två olika beslutsstrukturer som anses förekomma inom påföljdsbestämningen. Med begreppet beslutsstruktur menas den mo-dell eller metod som domstolen använder sig av för att fatta beslut i påföljdsbestämningsfrågor.

                                                                                                                18 Prop. 2007/08:44, s. 20.

(13)

Ett annat begrepp som används flitigt är straffmätning. Med detta begrepp menas utmätande av straff, det vill säga bestämmande av till exempel antalet dagsböter eller längden på ett fängelsestraff. Avslutningsvis används uteslutande termen gärningsman som benämning på den person som har begått brott. Även fastän termen gärningsman kan framstå som könsbunden till mannen, omfattar denna benämning både manliga och kvinnliga förövare. Anledningen till att gärningsman används istället för exempelvis gärningsperson, har att göra med att termen gärningsman ses som en väle-tablerad och bekant term inom juridiken.

1.7   Disposition

I nästkommande kapitel, kapitel två, redogörs lite allmänt kring påföljdsbestämningen i stort. I ka-pitlet presenteras bland annat en kort genomgång av rättsläget före och efter 1989 års påföljdsre-form samt vissa för påföljdsbestämningen centrala begrepp och principer. Eftersom straffvärdet är av väsentlig betydelse för framställningen, presenteras i kapitel tre en tämligen grundläggande genomgång av detta begrepp. Här redogörs för bakgrunden till själva begreppet samt hur straff-värdet ska beräknas. Kapitel fyra omfattar därefter en genomgång av straffmätningsstraff-värdet, som även det är av betydande vikt för denna studie. I detta kapitel redogörs för straffmätningsvärdets upp-komst, beräkning och framfart inom juridiken. Anledningen till att dessa två begrepp har fått var sitt kapitel, har att göra med att de båda begreppen är viktiga att särskilja från varandra.

Vidare i kapitel fem redogörs för de två olika beslutsstrukturerna som diskuteras i straffmätnings-värdedebatten. Den första beslutsstrukturen som presenteras lägger straffvärdet till grund som plattform inför påföljdsvalet, medan den andra beslutsstrukturen lägger straffmätningsvärdet till som grund. Även fastän straffmätningsvärdedebatten är av väsentlig betydelse för denna studie, har den placerats långt bak. Anledningen härtill, är att påföljdsbestämningsförfarandet är invecklat och svårförståeligt för den som inte är väl insatt på området, varför en grundläggande kännedom kring påföljdsbestämningen i stort ansetts nödvändig. Härav presenteras en redogörelse av straff-mätningsvärdedebatten först i kapitel sex. I kapitel sju kommer sedan de båda alternativa besluts-strukturernas förenlighet med de valda aspekterna att presenteras. Avslutningsvis kommer studien, i kapitel åtta, att mynna ut i en sammanfattning av de slutsatser som kan dras av den presenterade framställningen. I detta kapitel kommer det även föras en diskussion de lege ferenda.

(14)

2.   Allmänt om påföljdsbestämning

2.1   Inledning

Brott och straff är något som förekommer i varje samhälle. Vad som är ett brott är beroende av vad som är kriminaliserat. Vad som är kriminaliserat är beroende av vad som kan anses vara för-kastligt från samhällets synpunkt. En kriminalisering innefattar ett allmänt hot om att den som bryter mot samhällets regler, avsiktligen kommer att tillfogas ett lidande eller obehag. När detta lidande eller obehag tilldelas den skyldige, förverkligar straffet det allmänna hotet om att en viss typ av gärning leder till negativa sanktioner för den skyldige. Det räcker emellertid inte enbart med att ådöma den skyldige ett straff, själva straffet måste även förverkligas genom verkställighet, för att ådömandet av straffet inte ska vara meningslöst.19

Utifrån denna korta inledning omfattar det svenska straffsystemet följaktligen en struktur i tre olika nivåer; hot om straff, ådömande av straff samt verkställighet av straff. Det är på mellannivån, ådömande av

straff, som påföljdsbestämningen kommer in i bilden.20 Själva utformningen av de svenska påföljds-bestämningsreglerna är ett resultat av politiska stridigheter och påföljdsbestämningssystemet kan därför sägas vara ett system som präglas av kompromisser, lösningar som avviker från systemets logik och andra ofullkomligheter.21

Något som är viktigt att ha i åtanke vid studiet av påföljdsbestämningen, är att sedan BrB trädde i kraft år 1965 har reglerna angående påföljdsbestämningen ändrats mer än hundra gånger. Vissa ändringar har varit mer genomgripande för påföljdsbestämningssystemet, medan vissa inte har varit lika ingående. En av de viktigaste och mest betydelsefulla ändringarna för påföljdsbestämningen är utan tvekan införandet av de nuvarande påföljdsbestämningsreglerna. Ändringarna implementera-des den 1 januari 1989 genom 1989 års påföljdsreform.22

2.2   Rättsläget före 1989 års påföljdsreform

Innan de nuvarande reglerna för påföljdsbestämningen trädde ikraft, var utformningen av påföljds-bestämningen i BrB en helt annan än mot idag. Det fanns i själva verket inga konkreta allmänna bestämmelser som reglerade påföljdsbestämningen, förutom dåvarande 1:7 BrB. Enligt denna pa-ragraf ålades domstolen att vid val av påföljd, ”med iakttagande av vad som kräves för att upprätthålla

allmän laglydnad, fästa särskilt avseende vid att påföljden skall vara ägnad att främja den dömdes anpassning i

                                                                                                                19 Jareborg & Zila, s. 63 ff.

20 Ibid, s. 63. 21 Ibid, s. 99 ff. 22 Ibid, s. 99 ff.

(15)

samhället” 23. Vid påföljdsvalet skulle domstolen göra en avvägning mellan hänsynen till allmän lag-lydnad och intresset av att underlätta förövarens återanpassning i samhället.24 Utmärkande för den tidigare utformningen av påföljdsbestämningen var att brottslingen, och inte den brottsliga gär-ningen, stod i centrum vid påföljdsbestämningen.

Eftersom 1:7 BrB knappast gav så mycket till vägledning för domstolarna vid påföljdsbestäm-ningen, uppstod av förklarliga skäl vissa tillämpningsproblem. Ett vanligt förekommande tillämp-ningsproblem för domstolen var frågan om vilka slags omständigheter som skulle få påverka på-följdsvalet och straffmätningen, och sedan i vilken utsträckning dessa omständigheter skulle komma att få påverka den slutliga bedömningen. I den då gällande praxisen förelåg en stor osäker-het kring just denna fråga, vilket bidrog till domstolarnas osäkerosäker-het kring tillämpningen av bestäm-melserna på området.25

Utöver dåvarande 1:7 BrB fanns visserligen åtskilliga specialbestämmelser som på olika sätt berörde påföljdsbestämningen. Dessa specialbestämmelser var dock spridda runt om i olika delar av BrB, vilket medförde att specialreglerna avseende påföljdsbestämningen var svåröverskådliga. Att be-stämmelserna kring påföljdsbestämningen var svåröverskådliga befarades kunna leda till att vissa av dessa bestämmelser förbisågs och inte uppmärksammades i den mån de borde.26

Vidare framkom det indikationer i fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande Påföljd för brott (SOU 1986:13-15), som låg till grund för 1989 års påföljdsreform, att enhetligheten i påföljdsbe-stämningen vid de svenska domstolarna i viss mån var otillfredsställande. Även om det inte kunde påvisas att det förelåg en direkt oacceptabel brist på enhetlighet, presenterade fängelsestraffkom-mittén vissa mindre studier som tydde på att enhetligheten i de svenska domstolarna kunde ha varit bättre. Fängelsestraffkommittén framhöll att principen om att lika fall ska behandlas lika, var så pass grundläggande och betydelsefull för straffsystemet att det inte gick att helt bortse från den indikerade bristen på enhetlighet. Den otillfredsställande enhetligheten i de svenska domstolarna antogs bero på att det inte fanns några uttryckliga regler som tog sikte på straffmätningen; dåva-rande 1:7 BrB tog nämligen främst sikte på påföljdsvalet.27

Innan 1989 års påföljdsreform förelåg en begränsad förutsebarhet på påföljdsbestämningens om-råde, vilket förmodligen till viss del kan antas bero på den skrala vägledning som gavs i dåvarande 1:7 BrB. Domstolarna redovisade sällan hur de gått tillväga vid påföljdsbestämningen och någon närmare motivering i straffmätningsfrågor var mycket sällsynt. Det var således svårt för de inblan-dade parterna att bedöma på vilket sätt som domstolen beaktat olika faktorer och vilka omständig-heter som legat bakom utgången i målet. I 1989 års påföljdsreform framhölls att det skulle vara lämpligt om domstolarna framöver mer utförligt redovisade de skäl som ligger till grund för ut-gången i målen.28

                                                                                                                23 Prop. 1987/88:120, s. 32 ff.

24 Berggren m. fl., under rubriken Inledning. 25 Prop. 1987/88:120, s. 39.

26 Ibid, s. 39. 27 Ibid, s. 39 f. 28 Ibid, s. 40 f.

(16)

Utifrån ovanstående redogörelse för rättsläget före 1989 års påföljdsreform, kan den kritik som då riktades mot påföljdssystemet anses ha varit befogad. Att det var angeläget med förändringar av den dåvarande utformningen, var uppenbart och genom 1989 års påföljdsreform infördes en sam-lad och utförlig reglering avseende straffvärde, påföljdsval och straffmätning i syfte att främja en-hetligheten och förutsebarheten inom påföljdsbestämningen.29 Genom 1989 års påföljdsreform övergavs behandlingstanken och istället utgår nu påföljdsbestämningen ifrån hur pass allvarlig den begångna brottsliga gärningen bedöms vara i det enskilda fallet.30

2.3   Gällande rätt efter 1989 års påföljdsreform

Efter 1989 års påföljdsreform finns nu två kapitel som reglerar påföljdsbestämningen. Det är dock viktigt att ha i åtanke att det utöver dessa två kapitel, även finns andra regler som i vissa fall har stor betydelse för påföljdsbestämningsprocessen. Exempelvis kan nämnas reglerna i 31 kap. BrB angående överlämnade till särskild vård i vissa fall och reglerna i 32 kap. BrB beträffande överläm-nande till särskild vård för unga. De mest centrala bestämmelserna för påföljdsbestämningen åter-finns emellertid i 29 och 30 kap. BrB.31

De nuvarande reglerna kring påföljdsbestämningen är i viss mån allmänt hållna. Detta beror på att själva påföljdsbestämningssystemet ska täcka in en oändlig mängd olika fall och passa för alla typer av situationer som en domstol ställs inför när den ska bestämma påföljd för brott. Härav är det exempelvis inte möjligt att ha bestämmelser som utgör en uttömmande uppräkning av de olika typer av skäl som är tillåtna, eftersom detta skulle leda till att domstolarna skulle bli alltför bundna vid dessa exemplifieringar. Det finns dock vissa bestämmelser rörande påföljdsbestämningen som är absoluta och som domstolen inte får tumma på. Såsom exempel kan nämnas 1:6 BrB rörande straffmyndighetsåldern.32

Att den centrala regleringen avseende påföljdsbestämningen är uppdelad i två olika kapitel istället för ett, har att göra med att olika typer av omständigheter ska beaktas vid påföljdsvalet än som har betydelse för straffmätningen. Uppdelningen i två kapitel hindrar däremot inte att 29 och 30 kap. BrB samverkar med varandra. Exempelvis är utgången av påföljdsvalet i 30 kap. BrB till stor del beroende av det resultat som rätten har kommit fram till genom användandet av bestämmelserna i 29 kap. BrB.33

2.3.1   Allmänt om bestämmelserna i 29 kap. BrB

Det är i 29 kap. BrB som de grundläggande bestämmelserna som gäller för fastställandet av straff-värdet finns. Straffstraff-värdet är det värde som utgör utgångspunkten för själva påföljdsbestämningen, vilket kommer att redogöras för mer ingående i nästkommande kapitel.34

                                                                                                                29 Prop. 1987/88:120, s. 38 ff.

30 Berggren m.fl., under rubriken Inledning. 31 Borgeke, Att bestämma påföljd, s. 26 samt 119. 32 Ibid, s. 25.

33 Ibid, s. 119. 34 Ibid, s. 120 ff.

(17)

I 29 kap. BrB finns även vissa generella regler som är av betydelse för straffmätningen, såsom betydelse av den tilltalades tidigare brottslighet samt inverkan av omständigheter som utöver brot-tets straffvärde ska beaktas vid straffmätningen. Slutligen regleras även de särskilda bestämmelser som gäller när en person har begått brott innan han eller hon fyllt 21 år.

2.3.2   Allmänt om bestämmelserna i 30 kap. BrB

Bestämmelserna i 30 kap. BrB har ersatt de olika specialbestämmelser som tidigare behandlade påföljdsvalet, som fanns utspridda runt om på olika ställen i den tidigare utformningen av BrB. Dåvarande 1:7 BrB, som innan 1989 års påföljdsreform var den centrala bestämmelsen på påföljds-bestämningens område, har nu fått sin motsvarighet i 30:4 BrB. 30:4 BrB är således den nuvarande huvudregel vid påföljdsvalet.35 I 30 kap. BrB återfinns bestämmelserna om påföljdsval och detta kapitel berör bland annat påföljdernas inbördes stränghet, presumtionen mot fängelse samt på-följdsval vid flerfaldig brottslighet.

2.4   Centrala begrepp och principer för påföljdsbestämningen

I 1989 års påföljdsreform betonades att rättssäkerhet, legalitet, proportionalitet och likhet inför lagen är värden som ska ligga till grund för påföljdsbestämningen. Det framhölls även att de hu-manitära värdena är viktiga att lyfta fram.36 I detta avsnitt kommer några av dessa värden att pre-senteras, eftersom de är betydelsefulla för den fortsatta framställningen i denna studie.

2.4.1   Rättssäkerhet

Det var svårt att finna en entydig och klar definition av vad begreppet rättssäkerhet innebär. Enligt Peczenik likställs rättssäkerhet med rättsliga beslut som i hög grad är förutsebara och etiskt god-tagbara.37 Jareborg förklarar rättssäkerhet som både en säkerhet mot rättsordningen och en säkerhet

i rättsordningen.38 Slutligen använder Ågren begreppet rättssäkerhet som ett samlingsbegrepp för olika aspekter som kan sägas värna om eller skydda individen mot att utsättas för rättsliga övergrepp begångna av staten.39

Utifrån dessa tre redogörelser av begreppet, kan rättssäkerhet sägas innebära att det i samhället ska finnas en rättsordning som tillförsäkrar medborgarna en form av juridisk trygghet gentemot över-grepp från staten och andra individer. Rättssäkerheten medför exempelvis att en medborgare inte kan dömas utan att det föreligger tillräcklig bevisning samt att en medborgare inte kan dömas för ett brott utan att det föreligger ett uttryckligt stöd i lag.40

De tre ovanstående författarna är överens om att legalitet och förutsebarhet inom rättsskipningen är viktiga delar i ett rättssäkert samhälle.41Legalitet och förutsebarhet är två begrepp som hänger                                                                                                                

35 Borgeke, Att bestämma påföljd, s. 229 ff. 36 Prop. 1987/88:120, s. 31 ff.

37 Jareborg, Straffrättsideologiska fragment, s. 89. 38 Ibid, s. 83.

39 Ågren, s. 88.

40 Jareborg, Straffrättsideologiska fragment, s. 81 ff.; Ågren, s. 88 ff. 41 Ibid, s. 81 ff.; Ågren, s. 88 ff.

(18)

ihop genom att legalitetsprincipen ställer krav på att medborgarna, utifrån lagstiftningen, ska kunna förutse när och hur de kan bli föremål för rättsliga åtgärder. Legalitetsprincipen kan sägas bidra till en förutsebar rättstillämpning. Att rättstillämpningen är förutsebar, innebär att det föreligger ett krav på en klart och tydligt formulerad lagtext. Avslutningsvis är rättssäkerhet i allmänhet ett viktigt begrepp inom straffrätten.42

2.4.2   Proportionalitet

Proportionalitetsprincipen innebär att en åtgärd inte ska gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Den som har gjort sig skyldig till ett brott, ska således ådömas en påföljd som står i proportion till den brottsliga gärningens allvar. Något förenklat är tanken att det ska råda proportion mellan den brottsliga gärningen och det utdömda straffet.43

Proportionalitetsprincipen bygger på tanken, att den straffrättsliga sanktionen ska vara juridiskt rättvis. Att en sanktion är juridiskt rättvis, innebär att den överensstämmer med den norm som lagstiftaren infört genom en kriminalisering av gärningen. Vid kriminalisering av en otillåten gär-ning, graderas brottets grad av förkastlighet och klandervärdhet. Den fastställda graden av ett brotts förkastlighet och klandervärdhet återspeglas sedan i den straffskala som brottet tilldelats. För att den tilldelade straffskalan ska bli så rättvis som möjligt, strävar lagstiftaren efter att uppnå proport-ionalitet mellan den otillåtna gärningens bestraffningsvärde och dess straffsats.44

Att bestämma påföljd för ett brott utefter vad gärningsmannen rent straffrättsligt förtjänar, förut-sätter att domstolen gör en bedömning av vikten hos de värden som kränkts genom brottet. För att den utdömda straffrättsliga sanktionen sedan ska vara juridiskt rättvis, bör det fastställda straff-värdet i det enskilda fallet överensstämma med brottets grad av förkastlighet. Straffet bör ge uttryck för det mått av klander som gärningsmannen förtjänar. De straff som ger uttryck för ett mått av klander som gärningsmannen inte gjort sig förtjänt av, ses som orättvisa och då även oproportion-ella.45

Slutligen är proportionalitetsprincipen nära sammankopplad med principen om ekvivalens, som innebär att lika fall ska behandlas lika. Brott med samma bestraffningsvärde begångna av olika personer, ska behandlas lika.46

2.4.3   Humanitet

Humanitet har varit ett grundläggande värde inom straffrätten under en lång tid. Att vara human innebär att vara anständig och tolerant samt att visa respekt och förståelse för andra människors situation. Det svenska straffsystemet baseras på humanitetsprincipen, vilket innebär att domstolen, vid bestämmande av påföljd, bör visa tolerans för det mänskliga i att begå brott samt visa förståelse för att ett straff medför lidande och obehag för den skyldige.47

                                                                                                                42 Ågren, 88 ff.

43 Borgeke, Att bestämma påföljd, s. 32. 44 Jareborg & Zila, s. 66 ff.

45 Ibid, s. 66 ff. 46 Ibid, s. 66 f. 47 Ulväng, s. 102 ff.

(19)

Att humanitetsprincipen genomsyrar svensk påföljdsbestämning, tar sig främst uttryck genom be-stämmelsen angående presumtionen mot fängelse i 30:4 BrB. I detta lagrum föreskrivs att domsto-len särskilt ska beakta sådana omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Ef-tersom fängelse, enligt 30:1 BrB, är den strängaste påföljden som kan följa på ett brott, ska fängelse väljas i sista hand. Om ett fängelsestraff emellertid är oundvikligt, ska detta göras så kort som möjligt. Presumtionen mot användning av fängelse, går helt enkelt ut på att fängelse ses som en olämplig påföljd som i möjligaste mån ska undvikas, eftersom ett fängelsestraff kan medföra nega-tiva konsekvenser för den intagne. Endast i sådana fall när det föreligger starka skäl för att ådöma fängelse, ska denna påföljd tillämpas.48

Sammanfattningsvis innebär humanitetsaspekten att den straffrättsliga reaktionen inte ska vara mer ingripande än nödvändigt och att domstolarna bör vara återhållsamma vid sin påföljdsbestämning.49

                                                                                                                48 Jareborg & Zila, s. 139.

(20)

3.   Straffvärde

3.1   Allmänt om straffvärde

Straffvärde är ett av de mest grundläggande begreppen inom svensk påföljdsbestämning och an-vänds som utgångspunkt för domstolen när den ska bestämma påföljd för brott. Själva termen straffvärde introducerades i den kriminalpolitiska debatten någon gång under senare delen av 1970-talet, men det var först i och med 1989 års påföljdsreform som termen straffvärde infördes i lag-texten.50

Innan straffvärdet användes som utgångspunkt för påföljdsbestämningen, gjorde domstolen en avvägning mellan de allmänpreventiva och individualpreventiva skäl som förelåg i det enskilda fal-let. Denna avvägning bedömdes vara svårtillämplig och opraktisk, eftersom det i praktiken inte ansågs vara möjligt att i det enskilda fallet i förväg bedöma konsekvenserna av olika påföljder på ett sådant sätt som lagstiftningen krävde.51 Sedan 1989 års påföljdsreform utgår inte påföljdsbe-stämningen längre från de allmänpreventiva och individualpreventiva skäl som föreligger i det sär-skilda fallet. Nuförtiden bestäms påföljdsbestämningen på grundval av hur pass allvarlig en viss brottslig gärning bedöms vara. Genom att nu istället lägga straffvärdet till grund för påföljdsbe-stämningen, tillgodoses de för straffsystemet så viktiga principerna om proportionalitet och ekvi-valens.52

Den grundläggande lagregeln angående bestämmandet av straffvärdet finns i 29:1 BrB och har följande lydelse:

29:1 BrB Straff ska, med beaktande av intresset av en enhetlig rättstillämpning, bestämmas inom ramen

för den tillämpliga straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde.

Vid bedömningen av straffvärdet ska beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon haft. Det ska särskilt beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person.

I första stycket berörs de allmänna grunder som påföljdsbestämningen ska utgå ifrån och i det andra stycket sker en uppräkning av de omständigheter som ska beaktas vid själva bedömningen av straffvärdet. Sammanfattningsvis utgör straffvärdet en funktion av den företagna gärningens skadlighet eller farlighet och den brottsliges skuld.

                                                                                                               

50 Jareborg & Zila, s. 103. Se även Borgeke, Att bestämma påföljd, s. 38. 51 Prop. 1987/88:120, s. 33 ff.

(21)

3.1.1   Abstrakt och konkret straffvärde

För att fullt ut kunna förstå innebörden i 29:1 BrB, måste abstrakt straffvärde skiljas från konkret straffvärde. Med abstrakt straffvärde menas det straffvärde som framgår av det aktuella brottets straffskala. Det är lagstiftaren som bestämmer det abstrakta straffvärdet för ett visst brott genom att förse en brottstyp med en viss straffskala. Det abstrakta straffvärdet återspeglar således lagstif-tarens syn på hur allvarlig en brottstyp är i förhållande till andra brottstyper.53 Synnerligen grov misshandel är ett allvarligare brott än grovt vållande till annans död, eftersom synnerligen grov misshandel har ett abstrakt straffvärde på fängelse i lägst 4 och högst 10 år medan grovt vållande till annans död har ett abstrakt straffvärde på fängelse i lägst 1 och högst 6 år.54

Med konkret straffvärde menas det straffvärde som domstolen tilldelar den brottsliga gärningen i det enskilda fallet. Det konkreta straffvärdet ger uttryck för hur pass allvarlig en viss begången brottslig gärning är i förhållande till andra brottsliga gärningar som faller under samma brottsbe-stämmelse. En stöld av 100 000 kronor har, under i övrigt lika omständigheter, ett högre konkret straffvärde än en stöld på 30 000 kronor. Det konkreta straffvärdet är således ett mått på svårheten av en viss begången brottslig gärning och bestäms vanligtvis inom ramen för det abstrakta straff-värdet.55När det fortsättningsvis talas om straffvärde, åsyftas hädanefter det konkreta straffvärdet om inget annat anges.

3.2   Bedömningen av straffvärdet

Utgångspunkten för straffvärdebedömningen är den straffskala som ska tillämpas och det är inom ramen för den tillämpliga straffskalan som straffvärdet ska fastställas.56 Det föreligger emellertid inte en helt oinskränkt rätt för domstolen att bestämma straffvärdet inom den tillämpliga straffska-lan, utan domstolen måste beakta intresset av en enhetlig rättstillämpning. Domstolen ska följakt-ligen skapa sig en uppfattning om hur andra domstolar, främst HD, har bedömt straffvärdet i lik-nande fall och sträva efter att lika fall behandlas lika.57

Vid bedömningen av straffvärdet måste domstolen ta hänsyn till den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde insett om detta samt de avsikter eller motiv som gärningsmannen haft. Domstolen bedömer således i vilken utsträckning som det straff-skyddade intresset blivit kränkt genom den tilltalades agerande samt om gärningsmannen agerat uppsåtligen eller av oaktsamhet.58

Som framgår av 1989 års påföljdsreform ska domstolen, vid straffvärdebedömningen, inte ta hän-syn till sådana omständigheter som inte täcks av gärningsmannens uppsåt eller oaktsamhet. Däre-mot är graden av oaktsamhet och formen av uppsåt av stor betydelse för påföljdsbestämningen. En gärning som begås med grov oaktsamhet har ett högre straffvärde än en gärning som begås

                                                                                                                53 Jareborg & Zila, s. 103 f.

54 Se 3:6 2 st. BrB (synnerligen grov misshandel) och 3:7 2 st. BrB (grovt vållande till annans död). 55 Jareborg & Zila, s. 103 f.

56 Borgeke, Att bestämma påföljd, s. 122; Jareborg & Zila, s. 121 ff. 57 Prop. 1987/88:120, s. 78.

(22)

med oaktsamhet som inte är grov. Även en gärning som är välplanerad och metodiskt utförd, har ett högre straffvärde än en impulshandling.59

Även om det är 29:1 2 st. BrB som utgör grunden för straffvärdebedömningen, bidrar bestämmel-serna i 29:2 och 29:3 BrB till att precisera innebörden av straffvärdet. I dessa lagrum finns en uppräkning av de försvårande omständigheter som ökar straffvärdet samt en uppräkning av de förmildrande omständigheter som minskar straffvärdet. Innan domstolen tar dessa omständigheter i beaktande, görs en bedömning av de försvårande och förmildrande omständigheter som är brotts-interna, dvs. sådana omständigheter som är avgörande för själva brottsrubriceringen.60

Många av de försvårande och förmildrande omständigheter som nämns i 29:2-3 BrB, är sådana att de även kan ha betydelse för en gärnings placering i en viss svårhetsgrad. När en försvårande eller förmildrande omständighet har beaktats vid ett brotts placering i svårhetsgrad, kan den inte beaktas igen vid straffvärdebedömningen. Exempelvis är det inte acceptabelt att först vid en misshandels placering i svårhetsgrad som försvårande omständighet, beakta att gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet och då bedöma gärningen som grov misshandel, och sedan även beakta denna för-svårande omständighet vid straffvärdebedömningen för grov misshandel (3:6 1 st. BrB). När en försvårande eller förmildrande brottsintern omständighet har beaktats vid placering i svårhetsgrad, uttöms omständighetens relevans för vidare hänsynstagande.61

3.2.1   Brottsexterna försvårande och förmildrande omständigheter

I 29:2 BrB finns de brottsexterna försvårande omständigheter, som domstolen ska ta hänsyn till vid straffvärdebedömningen. Själva uppräkningen av omständigheterna är inte uttömmande, utan andra omständigheter som höjer straffvärdet kan förekomma. Tanken med uppräkningen i 29:2 BrB, är att den ska omfatta de vanligaste och mest betydelsefulla omständigheterna som kan före-komma och som leder till en mer ingripande straffvärdebedömning.62 Som exempel på sådana brottsexterna försvårande omständigheter som återfinns i 29:2 BrB, kan nämnas fall där gärnings-mannens uppsåt har sträckt sig utöver vad som faktiskt inträffat eller när gärningsmannen utnyttjat någons skyddslösa ställning eller svårigheter att värja sig. För ytterligare upplysning kring de övriga brottsexterna försvårande omständigheterna, hänvisas till 29:2 BrB.

Av yttersta vikt är självklart att domstolen gör en samlad bedömning av alla omständigheter som föreligger i det enskilda fallet. Att det föreligger en eller flera brottsexterna försvårande omständig-heter medför inte att det är möjligt att gå utöver det straffmaximum som är stadgat för det aktuella brottet. Enligt förarbetena tillämpas sällan den övre delen av straffskalan, utan de flesta straff som döms ut ligger relativt nära straffminimum.63

Liksom det i 29:2 BrB finns brottsexterna försvårande omständigheter som höjer straffvärdet, finns det på motsvarande sätt i 29:3 BrB brottsexterna förmildrande omständigheter som reducerar                                                                                                                

59 Prop. 1987/88:120 s. 81. 60 Jareborg & Zila, s. 108 ff. 61 Ibid, s. 110 ff.

62 Prop. 1987/88:120, s. 81 f. 63 Ibid, s. 78 ff.

(23)

straffvärdet. Inte heller i detta lagrum är uppräkningen av omständigheter uttömmande, utan det kan förekomma andra förmildrande omständigheter som kan påverka straffvärdet i mildrande rikt-ning. Uppräkningen av de förmildrande omständigheter som förekommer i 29:3 BrB, är en upp-räkning av de vanligaste förekommande förmildrande omständigheterna.64

Som exempel på förmildrande omständigheter kan nämnas fall när en gärning har föranletts av provokation eller när gärningsmannens handlande har stått i samband med hans eller hennes bris-tande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga. Uppräkningen av strafflindringsgrunderna i 29:3 1 st. BrB kompletteras i andra stycket med en bestämmelse, som gör det möjligt att under-skrida straffminimum. Domstolen kan således underunder-skrida straffminimum om det är påkallat med hänsyn till brottets straffvärde.65

För att förtydliga något angående bedömningen av straffvärdet, kan sägas att straffvärdebedöm-ningen utgår från bestämmelserna i 29:1-3 BrB. Dessa bestämmelser innehåller lagstiftarens in-struktioner om vilka omständigheter som domstolen ska beakta vid fastställandet av straffvärdet. Slutligen är det även viktigt att framhålla lagens krav på att straffvärdet ska fastställas med beak-tande av intresset av en enhetlig rättstillämpning.

3.2.2   Straffvärde vid flerfaldig brottslighet

Det är relativt vanligt att en tilltalad person, vid en och samma rättegång, ska dömas för mer än ett brott.66 Vid dessa situationer måste domstolen bestämma straffvärdet för den samlade brottslig-heten, eftersom det i 29:1 1 st. BrB talas om ”brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde”. För att kunna beräkna den samlade brottslighetens straffvärde, måste först den samlade brottslig-hetens straffskala konstrueras. Detta görs genom tämligen invecklade regler. I svensk rätt tillämpas asperationsprincipen, vilket innebär att straffminimum för den samlade brottsligheten är detsamma som straffminimum för det brott som har högst straffminimum. Straffmaximum för den samlade brottsligheten bestäms utifrån regleringen i 25:5-6 BrB (böter) och 26:2 BrB (fängelse).67

När straffskalan för den samlade brottsligheten har konstruerats, ska ett gemensamt straffvärde fastställas inom ramen för denna straffskala. Vid fastställandet av det gemensamma straffvärdet, ska domstolen utgå från det brott som har det högsta straffvärdet. Till detta straffvärde läggs sedan en del av straffvärdet för det näst svåraste brottet. Därefter läggs en än mindre del av straffvärdet för det, i svårhetshänseende, tredje svåraste brottet. Efter ett visst antal tillägg, förhöjs inte straff-värdet för den samlade brottsligheten. Den tilltalade erhåller således någon form av mängdrabatt och kan efter ett tag begå brott utan påföljd.68

                                                                                                                64 Borgeke, Att bestämma påföljd, s. 162 f. 65 Jareborg & Zila, s. 118.

66 Borgeke, Att bestämma påföljd, s. 144. 67 Jareborg & Zila, s. 123 f.

(24)

4.   Straffmätningsvärde

4.1   Bakgrunden till begreppet

Straffmätningsvärde är ett begrepp som inte återfinns någonstans inom lagstiftningen. Första gången som begreppet användes inom juridiken var i Straffsystemkommitténs betänkande (SOU 1995:91) Ett reformerat straffsystem. I det kommittédirektiv69 som låg till grund för betänkandet, fram-höll departementschefen att det var läge för en övergripande granskning av påföljdssystemet med anledning av den kritik som riktats mot systemet. Kritiken grundades främst på att det dåvarande påföljdssystemet var inkonsekvent och osammanhängande i och med de olika partiella reformer som genomförts.70 Straffsystemkommittén tillsattes för att granska påföljdssystemet och se över vilka ändringar som borde genomföras för att motsvara de krav som ställdes på ett sammanhållet och genomtänkt straffsystem.71

I betänkandet diskuterade Straffsystemkommittén bland annat billighetsskälens betydelse för på-följdsvalet och det är i detta avsnitt som straffmätningsvärdet introduceras. Enligt Straffsystem-kommittén var det enligt gällande rätt till viss del oklart i vilken utsträckning som billighetsskälen skulle påverka påföljdsvalet. Som exempel nämner kommittén en situation där en person har gjort sig skyldig till ett brott som har ett straffvärde som motsvarar 15 månaders fängelse, vilket medför att det föreligger en presumtion för att döma till fängelse. Emellertid förekommer det i exemplet även billighetsskäl som medför att om domstolen skulle döma till fängelse, borde straffet bestäm-mas till tio månaders fängelse. Den fråga som kommittén då ställde, var om straffvärdet eller straff-värdet efter reduktion för eventuella billighetsskäl borde vara avgörande för fängelsepresumtionen. Som lösning på hur det borde vara, anförde Straffsystemkommittén följande:

”Om ett brott på grund av sitt straffvärde normalt bör leda till fängelse ett år eller däröver, men billig-hetsskäl kan åberopas i sådan utsträckning att det straff som skall dömas ut understiger ett år, bör alltså regeln vara att annat straff än fängelse skall väljas. Utgångspunkten i detta avseende bör följaktligen vara vad som skulle kunna betecknas som brottets straffmätningsvärde.”72

Straffsystemkommitténs betänkande genomfördes inte, eftersom regeringen ansåg att betänkandet bland annat saknade den nödvändiga flexibilitet som påföljdssystemet är i behov av. Regeringen medgav emellertid att betänkandet uppfyllde kraven på proportionalitet, rättvisa, klarhet och för-utsebarhet, men menade att kommittén drivit dessa principer alldeles för långt.73 Även om inte förslaget genomfördes, var nu termen straffmätningsvärde introducerad inom juridiken. Efter                                                                                                                

69 Dir. 1992:47 Översyn av vissa frågor som rör påföljdssystemet. 70 Dir. 1992:47, under rubriken ”Påföljdssystemet bör ändras”. 71 SOU 1995:91, s. 13.

72 Ibid, s. 123 f.

(25)

denna introduktion, resonerades kring termen straffmätningsvärde i ett par olika artiklar74 innan begreppet på allvar introducerades i den juridiska litteraturen år 2008 genom Martin Borgekes bok

Att bestämma påföljd för brott.

4.2   Beräkningen av straffmätningsvärdet

Borgeke, som kan ses som den främsta förespråkaren för straffmätningsvärdet, definierar begrep-pet på följande sätt:

”Det bötesstraff eller längden av det fängelsestraff som domstolen har kommit fram till att den tilltalade bör ådömas om straff väljs som påföljd. Eventuell återfallskärpning ska dock ingå i straffmätningsvärdet endast om man, före ett sådant beaktande, befinner sig på bötesnivå.”75

Som första steg vid beräkningen av straffmätningsvärdet, fastställs brottets eller den samlade brottslighetens straffskala. Därefter beräknas brottets eller brottslighetens straffvärde, inom ramen för den tillämpliga straffskalan, med utgångspunkt i bestämmelserna i 29:1-3 BrB. För själva be-räkningen av straffvärdet, hänvisas till framställningen i föregående kapitel. Slutligen görs avdrag för eventuella billighetsskäl i 29:5 BrB samt för eventuell ungdomsreduktion enligt 29:7 BrB.76 Det som skiljer straffmätningsvärdet från straffvärdet är att straffmätningsvärdet, utöver straffvär-debedömningen, även omfattar ett beaktande av billighetsskäl och ungdomsreduktion.77 Det kan självklart vara så att straffmätningsvärdet och straffvärdet är samma värde i sådana situationer där det inte föreligger vare sig billighetsskäl enligt 29:5 BrB eller skäl för ungdomsreduktion enligt 29:7 BrB.

4.2.1   Billighetsskälen

I 29:5 BrB framgår att rätten vid straffmätningen, utöver brottets straffvärde, i skälig omfattning ska beakta olika omständigheter som kan tala för en lindrigare påföljd eller lägre straff än vad som är föreskrivet för brottet. De omständigheter som åsyftas kallas för billighetsskäl och dessa billig-hetsskäl har främst att göra med gärningsmannens personliga förhållanden och dennes agerande efter brottet.78 I förarbetena framhålls att avsikten med billighetsskälen är att det vid straffmät-ningen ska vara möjligt att ta hänsyn till andra omständigheter än sådana som är hänförliga till själva brottet.79 Bestämmelsen i 29:5 BrB anger först i punkterna 1-8 uttryckligen vilka omständig-heter som ska beaktas, medan den sista punkten är allmänt hållen, vilket gör det möjligt för rätten att även ta hänsyn till andra omständigheter än de som räknas upp i punkterna 1-8.80

En tilltalad person kan exempelvis erhålla strafflindring om denne, till följd av brottet, drabbats av en allvarlig kroppsskada som är av bestående karaktär eller om den tilltalade frivilligt angett sig eller                                                                                                                

74 Se bland annat Holmqvist, Borgeke, Jönsson & Täcklind, Borgeke, Påföljdsval, Borgeke, Brottets art samt Borgeke &

Reimer.

75 Borgeke, Att bestämma påföljd, s. 528 f. 76 Ibid, s. 43.

77 Ibid, s. 36 ff. 78 Ågren, s. 17.

79 Prop. 1987/88:120, s. 48. 80 Ågren, s. 93.

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :