ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för hälsovetenskap och medicin Enheten klinisk medicin
Röntgensjuksköterskeprogrammet, 180 hp Medicin C, Examensarbete, 15 hp
Vårterminen 2014
Röntgensjuksköterskans kommunikation
med barn – en litteraturstudie
Författare: Beatrice Fernström Handledare: Marianne Axman Titel: Sjuksköterska/ Fil. magister Arbetsplats: Universitetssjukhuset Örebro
Abstrakt
Bakgrund: Barnets språkliga utveckling beror på ålder och individens egen utveckling. För att ge information till barn krävs därför en viss förståelse av deras utveckling, detta för att informationen ska kunna individanpassas så barnen förstår vad som sägs.
Syfte: Syftet är att ta reda på kommunikations och informationens betydelse mellan barn och röntgensjuksköterskan för att nå bästa undersökningsresultat.
Metod: En litteraturstudie har genomförts där sökningar har förekommit i databaserna Cinahl och Medline. Sökorden var child, communication, radiographer, hospital, samt meningen ”how to communicate with child” AND hospital. Efter tre urval samt kvalitetsgranskning valdes sju artiklar vilka utgör grunden till resultatet.
Resultat: Överlag ville barnen vara delaktiga i kommunikationen gällande deras vård. Barnen påpekade dock att informationen som de fick, alltid inte var anpassad efter deras förstående och därför var inte detta möjligt. Det förekom barn som inte ville eller fick chansen att delta i kommunikationen, då den istället skedde mellan sjukvårdspersonal och föräldrar. Det bidrog till att barnet kände sig ignorerad, oroad och besviken, medan ett inkluderat barn var gladare.
Konklusion: Denna litteraturstudie visar att majoriteten av barnen som är i behov av en röntgenundersökning eller någon annan form av undersökning, vill få information. Det är viktigt att kommunikationen är anpassad efter barnets förståelse, för att minska oro vid undersökning.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Bakgrund ... 1
2.1 Barns rättigheter ... 1
2.2 Vad är kommunikation och information? ... 2
2.3 Att kommunicera med barn ... 2
2.4 Att förberedas och informeras inför röntgenundersökningar ... 3
2.4.1 Småbarn: 0-3 år ... 3
2.4.2 Förskolebarn:3-7 år ... 3
2.4.3 Skolbarn: 7-13 år ... 4
2.5 Upplevelser i vården... 4
2.6 Hur barn reagerar på stress ... 4
3. Syfte ... 5 3.1 Frågeställning ... 5 4. Metod ... 5 4.1 Urval ... 6 4.2 Analys ... 6 4.3 Etiska aspekter ... 7 5. Resultat ... 7
5.1 Barnets deltagande i kommunikationen ... 7
5.2 Kommunikationen och informationens betydelse ... 8
5.3 Föräldrarnas påverkan ... 9
5.4 Tidigare erfarenheter ... 9
5.5 Sjukvårdspersonalens påverkan av kommunikationen ... 9
5.6 Att skapa en kommunikation ... 10
6. Diskussion ... 10
6.1 Metoddiskussion ... 10
6.2 Resultatdiskussion ... 12
6.2.1 Artikelmetodens påverkan ... 12
6.2.2 Kommunikationen med barn ... 13
6.2.3 Kommunikation och information inför behandlingen ... 14
6.2.4 Interaktion med föräldrar ... 15
8. Referenser ... 17 Bilaga 1 ... 21 Bilaga 2 ... 22
1
1. Inledning
Årligen besöks Sveriges barnsjukhus av flera tusentals barn och ungdomar som behöver undersökas av olika anledningar (1). Barn kan uppleva en röntgenklinik som
skrämmande då miljön är ny med stora apparater och främmande ljud. Därför kan det framkalla oro och rädsla hos barnet. Av den anledningen är det av vikt att förbereda och informera barnet om vad det kan komma att träffa på vid en röntgenundersökning, samt hur undersökningen kommer att gå till (2). Svensk Förening för Röntgensjuksköterskor (SFR) har i ”Kompetensbeskrivning för legitimerad röntgensjuksköterska” skrivit att röntgensjuksköterskan ska ge patienten den information som är nödvändig. Patienten behöver få stöd och uppmuntran vid genomförande av undersökning. Det står även att röntgensjuksköterskan ska utföra en personcentrerad vård genom att ta hänsyn till patientens omvårdnadsbehov samt att se till att patienten känner trygghet och välbefinnande vid undersökningen (3).
Röntgensjuksköterskan kan stå inför utmaningar vid undersökning av barn, framför allt de allra yngsta då de kan var oförmögna att följa muntliga instruktioner. De äldre barnen har lättare att samarbeta med hjälp av tydliga instruktioner från
röntgensjuksköterskan (2). Vid den verksamhetsförlagda utbildningen som ingår i röntgensjuksköterskeutbildningen har författaren träffat på samt undersökt barn. Vissa av dessa barn har författaren upplevt varit svåra att skapa en kommunikation med. Detta har framkallat ett intresse för hur en kommunikation med barn kan skapas för att en bra undersökning ska uppnås, då mötet med barn under en röntgenundersökning kan vara kort.
2. Bakgrund
2.1 Barns rättigheter
Från nyfödd till dess att barnet har fyllt 18 år räknas människan som barn (4). Barn som söker vård av något slag är sällan själva, utan har någon medföljande
vårdnadshavare. Enligt Föräldrabalken är det föräldrarna som har vårdnaden om barnet till dess att det är 18 år. Det är också skrivet att de beslut som tas gällande barnets
2
vårdnad är i hänsyn till vad som är bäst för barnet, men att i förhållande till barnets ålder
och mognad, även ta hänsyn till barnets egen vilja (5).I Hälso- och sjukvårdslagen står
det att alla har rätt till vård på lika villkor. Det står också att barn precis som vuxna har rätt att vara delaktig i sin sjukvård. För att detta ska vara möjligt behöver informationen individanpassas (6).
2.2 Vad är kommunikation och information?
Enligt Nationalencyklopedin har ordet kommunikation två betydelser; förflyttning av människor eller varor men också samtal och informationsspridning (7-8). Information innebär, i vissa fall, att genom kommunikation ge ut kunskap (9). Kommunikation inom vården är av stor betydelse, enligt Fossum, då kommunikation krävs för överlevnad och samarbete samt att personliga behov ska tillgodoses (8). Det finns två former av
kommunikation; verbal och icke-verbal kommunikation. Den verbala kommunikationen innebär att information ges i form av tal och skrift medan den icke-verbala
kommunikationen sker genom det kroppsliga språket (7).
2.3 Att kommunicera med barn
I ”Kommunikation – samtal och bemötande i vården” beskriver författaren att det krävs en speciell skicklighet hos sjukvårdspersonalen, då det är mellan flera som
kommunikationen ska ske. Dessutom krävs en viss förståelse för barns utveckling för att informationen till dem ska ligga på en lagom individnivå så att de förstår vad som sägs (10). Tveiten beskriver detta på liknande sätt i ”Omvårdnad i barnsjukvården” där hon tar upp hur barnets språkliga utveckling varierar beroende på åldern samt den
individuella utvecklingen (11). Detta leder till att det är stor skillnad att prata med ett barn på fem år, tio år och femton år (10).
För att barn ska behålla förtroendet för sjukvårdspersonalen är det viktigt att
kommunikationen mellan dem är ärlig. Barn är duktiga på att läsa av kroppsspråk och förstår när sjukvårdspersonalen inte talar sanning. Därför kan det löna sig att till exempel tala om att det eventuellt kan göra ont (10).
3
2.4 Att förberedas och informeras inför röntgenundersökningar
Lekterapi är en vanlig form av förberedelse inför en undersökning. I en studie
genomförd av Edwinson Månson et al. så använde sig 55 av Sveriges barnavdelningar någon form av lek inför en undersökning (12). Enligt Hardwick et al. kan lekterapi användas som förberedelse inför en röntgenundersökning för att barnets oro ska minska. Men de varnar också för att om lekterapin inte används på rätt sätt så kan det göra mer skada än nytta. Därför är det viktigt att först ta reda på barnets och föräldrarnas tidigare erfarenheter, för att kunna reda ut eventuella missförstånd (13).
På en röntgenklinik finns det olika modaliteter som barnen kan undersökas med. Beroende på vilken röntgenundersökning som barnet ska genomgå, så finns det möjlighet för barnet, om det vill, att få besöka röntgenavdelningen innan undersökningsdagen enligt Björkman (14). Vid till exempel en akut
röntgenundersökning rekommenderar Wilson att röntgensjuksköterskan redan i
väntrummet förklarar hur undersökningen ska gå till. Detta för att det unga barnet ska få tid till att vänja sig och bli bekväm med röntgensjuksköterskan (15).
2.4.1 Småbarn: 0-3 år
Dessa barn vet med stor sannolikhet inte riktigt varför de har kommit till
röntgenkliniken. Av denna anledning är det viktigt att föräldrarna har fått tillräckligt med information inför undersökningen (14, 16). Enligt Edwinson Månsson kan en otrygg förälder göra att även barnet känner sig rädd och orolig, vilket i sin tur påverkar undersökningen. De äldre barnen i denna åldersgrupp behöver få vetskap om vad som kommer att hända (16).
2.4.2 Förskolebarn:3-7 år
Barnen i denna åldersgrupp är i behov av en kort och enkel information om hur undersökningen kommer att gå till. Det kan vara bra att först ”undersöka” en docka vilket ger barnet chansen att uttrycka sina funderingar som kan komma att uppstå (14, 16). Björkman nämner att det är av vikt att barnet får bekanta sig med omgivningen och röntgensjuksköterskan innan undersökningen påbörjas (14).
4 2.4.3 Skolbarn: 7-13 år
Björkman nämner att det är viktigt att barnet känner kontroll över situationen, vilket kan skapas genom att röntgensjuksköterskan guidar barnet genom undersökningen och hela tiden berättar om ”nästa steg”. Detta går att göra genom att blanda information med vardagliga händelser, vilket även gör att barnet får något annat än undersökningen att fundera på. Information som uttrycks med negationer är något som kan göra att barnen mellan dessa åldrar skräms och en förstärkt rädsla kan skapas. Göra ont, inte farligt och sticka är några exempel på negationer som bör undvikas enligt Björkman (14).
2.4.4 Tonåringar: 14-18 år
För denna åldersgrupp är integriteten viktig, då barnet håller på att utvecklas både kroppsligt och mentalt (10, 14). För att inge förtroende hos en tonåring är det viktigt att de möts av respekt. Det är även viktigt att röntgensjuksköterskan gör de medvetna om att dialogen mellan dem är konfidentiell (10, 16). Ett samtal mellan
röntgensjuksköterskan och tonåringen kan bli informationsfattig om föräldrarna är närvarande. Därför kan det vara bra om röntgensjuksköterskan frågar tonåringen om han eller hon vill att föräldrarna ska vara närvarande vid röntgenundersökningen. Annars kanske tonåringen inte vill neka föräldrarna att vara med (10, 14,16).
2.5 Upplevelser i vården
Vissa barn kan uppfatta sjukvård som något positivt då barnen får chans att lära sig samt utforska nya upplevelser. Men de flesta barn förknippar sjukvård med negativa
upplevelser till exempel nålar (17) och smärta (18). Det är inte ovanligt att barn kan komma att känna sig ensamma och rädda när de behöver vistas på sjukhus under en längre tid (17). Då det är en annan miljö jämfört med vad barnen är vana vid så kan även hemlängtan förekomma samt viljan att få bestämma över sig själva (19).
2.6 Hur barn reagerar på stress
Hur människan reagerar på stress beror på individen. Några faktorer som kan vara avgörande är individens mentala utveckling, situationen som har orsakat stressen samt stödet efteråt (20). Oavsett barnets ålder kan sjukvården, i vissa fall, orsaka att barnet blir stressat och känner sig otryggt. Att vara patient innebär en ny och främmande miljö
5
för barnet, speciellt om det behöver läggas in. Ett barn som känner ångest och otrygghet är ofta mer klängigt än normalt, vilket tydligt kan märkas genom att det inte vill lämna sina föräldrar. Hur sjukvårdspersonalen ska gå tillväga för att, till viss del, minska stressen anpassas efter individen. Stressen kan reduceras bland annat genom att låta barnet få behålla sin egen leksak istället för att ersätta den med något som det inte finns någon relation till. Det är även viktigt att upplevelserna får bearbetas av barnet till exempel genom samtal, rita eller precis som vid förberedelser, att leka. När barnet är bättre kan det även hjälpa med återbesök på sjukhuset, upplevelsen kan då vara annorlunda jämförd med när barnet var sjukt (11).
3. Syfte
Syftet med denna litteraturstudie är att ta reda på kommunikationens och informationens betydelse mellan röntgensjuksköterskan och barnet för att nå bästa
undersökningsresultat.
3.1 Frågeställning Frågeställningarna är:
- Vilka aspekter är centrala i kommunikationen med barn?
- Vilken betydelse har kommunikationen för barnets upplevelse vid behandling och undersökning?
4. Metod
För att syftet ska kunna besvaras har en litteraturstudie genomförts och materialet har systematiskt samlats in och bearbetats, enligt Willman et al. Enligt Willman et al. används booleska sökoperatorer för att sammanföra eller skilja på sökorden och trunkering innebär att sökordet utökas till flera sökord (21).
Litteratursökningarna har skett med fritext-sökning i databaserna PubMed, CINAHL och Medline med flera. De sökord som främst har använts har varit child,
6
communication, radiographer, och hospital. Även andra sökord som bland annat
radiographic examination, relationship samt patient education har använts men gav inga slutgiltiga resultat. I databaserna CINAHL och Medline kombinerades sökorden med den booleska sökoperatorn AND. För att utöka sökningarna trunkerades ordet child. Ett detaljerat tillvägagångssätt av litteratursökningarna och urvalen presenteras i tabell 1. Manuell sökning i referenslistor (22) har skett och ytterligare en artikel (23) hittades som lämplig till resultatet. Vid sökning av denna artikel användes databasen/söktjänsten Summon vid Örebro universitet.
4.1 Urval
Urvalsprocessen inleddes genom att välja ut artiklar efter deras rubriker för att därefter granska abstrakten. De artiklar som fortfarande var intressanta lästes igenom och kvalitetsgranskades genom att följa bedömningsmallarna som är utformade av Willman et al. (21), för att iförsta hand välja ut de artiklarna med hög eller medel evidensnivå. Även en artikel med låg evidensnivå inkluderades. Bedömningsmallen presenteras i bilaga 1.
Inklusionskriterierna för de artiklar som presenteras i resultatet var att de skulle vara av vetenskaplig kvalité, svara på denna litteraturstudies syfte, vara etiskt godkända samt vara publicerade på svenska eller engelska. Artiklarna skulle även handla om barn och kommunikation med sjukvårdspersonal. Om författaren inte kunde bedöma studien utifrån detta examensarbetes syfte exkluderades den.
4.2 Analys
Analysen av materialet har utförts genom att flera gånger läsa materialet för att hitta likheter och skillnader mellan de olika studierna (24). Det första som gjordes var att läsa artiklarna och evidensgradera dem, se bilaga 1 för bedömningsmall. Därefter har de utvalda artiklarna sammanställts i en litteraturmatris, som presenteras i bilaga 2.
7 4.3 Etiska aspekter
Författaren till denna litteraturstudie bekräftar att ingen plagiering har förekommit vilket anses oärligt vid medicinsk forskning enligt Codex (25). Författaren har även behandlat materialet efter sin förmåga för att ett rättvist resultat ska kunna redovisas.
Studierna som är inkluderade i resultatet har blivit granskade och godkända av en etisk kommitté.
Tabell 1: Sökmatris som beskriver urvalsförfarandet till resultatet.
Sök Datum Databas Sökord Begränsningar Träffar Urval 1 Urval 2 Urval 3 # 1 3/4- 2014
Cinahl child* AND communication AND radiographer Peer reviewed 2 2 1 1 # 2 11/4-2014
Cinahl Child* AND communication AND hospital Limiters - Peer Reviewed; English Language Narrow by Subject Age: - all
child
Search modes -
Find all my search terms 492 14 11 4 # 3 8/5-2014 Medline how to communicate with child* AND hospital English language 88 8 2 1 Manuell sökning 1 Totalt 7
5. Resultat
Följande resultat är baserat på sju vetenskapliga artiklar som presenteras i löpande text utifrån studiernas syfte och frågeställning. En sammanställning av artiklarna presenteras i bilaga 2.
5.1 Barnets deltagande i kommunikationen
Björkman et al. genomförde en kvantitativ observationsstudie där de undersökte kommunikationen mellan barnet och röntgensjuksköterskan. Resultatet visade att 92 % av konversationen skedde mellan barnet och röntgensjuksköterskan
8
(röntgensjuksköterska – barn 75 %, barn – röntgensjuksköterska 17 %). Björkman et al. fick fram att samtalen med äldre barn (12-15 år) var mer inriktade på
röntgenundersökningen än socioemotionella samtal som var av dominerande karaktär vid samtal av yngre patienter (tre till sex år) (22).
5.2 Kommunikationen och informationens betydelse
I studierna av Coyne och Coyne et al. vilka hade syftet att undersöka barnens egna upplevelser gällande kommunikationen och beslutstagande. I studien av Coyne visade det sig att de flesta barnen ville vara delaktiga i kommunikationen och få ta del av vad som skulle komma att hända. De barn som fick vara delaktiga var mindre oroliga för sin sjukhusvistelse, samt att de var gladare eftersom de då kände sig respekterade (26-27). Peña Noreña et al. har fått liknande resultat i deras studie, där syftet var att undersöka
utbytet av information mellan barn och sjuksköterska.Ett barn menade på att det var bra
för dem (barnen) att veta saker, och en annan deltagare ville veta vad sköterskorna skulle göra eftersom det fick honom att må bättre (28).
De barn som upplevde att de inte blev hörda, och därmed heller inte delaktiga i sin vård, kände sig besvikna, ledsna, ignorerade, oroade och ensamma (26-27).
Chesson et al. utförde en pilotstudie för att undersöka barnens upplevelse av
konventionella röntgenundersökningar. De kom fram till att informationen gällande röntgenundersökningen som de fick före undersökningen var tillräcklig för de flesta deltagarna. Dock ansåg fyra av deltagarna att informationen inte var nog, och hade gärna blivit informerade till exempel om att röntgenutrustningen skulle låta, vilket gjorde att ett av barnen trodde att hon skulle få den över sig. Genom att titta på röntgenutrustningen innan undersökningen, fokusera på någon leksak eller bilder så kunde barnets oro minskas inför undersökningen (23).
I studierna av Coyne, Coyne, et al, Lambert et al. samt Peña Noreña et al. förekom det även barn som hellre såg att föräldrarna stod för kommunikationen, mottagandet av information (26, 28-29) och eventuella beslutstaganden (27). Barnen valde medvetet att inte delta, då de inte kände sig mogna för att ta del av informationen som gavs (29), samt att de inte ville bli oroade (27-28). Ytterligare orsak var att språket inte var anpassat efter barnens behov (26-29). Lambert et al. fick även reda på att det är
9
situationen som kan vara avgörande om barnet vill vara delaktig i kommunikationen eller inte (29).
5.3 Föräldrarnas påverkan
I studien av Chesson et al. hade föräldrarna en positiv inverkan för barnets upplevelse. Detta då en pojke beskrev att hans pappa gjorde honom modig (23). Dock kan barnet lätt hamna i skuggan vid kommunikationsutbytet, vilket både Coyne, Coyne et al. och Lambert et al. påvisar (26-27, 29). I studien av Coyne et al. beskrivs det att ett barn har blivit tillsagd av sin förälder, att vara tyst och inte avbryta när frågor skulle besvaras (27).
5.4 Tidigare erfarenheter
Barnets tidigare erfarenheter inom sjukvården kunde påverka huruvida barnet ville delta i kommunikationen eller inte. I studien av Coyne berättade föräldrar till kroniskt sjuka barn, att barnen besatt kunskaper gällande sjukdomen och behandlingarnas
tillvägagångssätt, och därför borde deras åsikter respekteras. Dock ansåg en del av föräldrarna att barnen kunde behöva hjälp med vissa beslutstaganden, exempelvis vilken behandling som skulle användas. Detta då barnets faktiska ålder inte alltid stämmer överrens med den mentala åldern (26).
5.5 Sjukvårdspersonalens påverkan av kommunikationen
Flera av studierna nämner att barnen inte förstod vad som sades, då informationen inte var individanpassad (26-29). Det förekom även tillfällen då sjukvårdspersonalen ville tala med föräldrarna i enrum eller enbart talade med föräldrarna, trots barnets närvaro. Detta oroade barnen och bidrog till att de kände sig bortglömda (27).
Flera barn i två av studierna nämnde att stressad sjukvårdspersonal förhindrade deras deltagande då de inte fick svåra ord förklarade för sig. Detta ledde till att barnen inte vågade ställa sina frågor i rädsla för att störa, utan väntade hellre istället på att sjukvårdspersonalen skulle återkomma (27-28).
10 5.6 Att skapa en kommunikation
Brady genomförde en studie där barn fick berätta hur de tyckte att en bra sköterska ska vara. De egenskaper som lyftes fram var bland annat trevlig, ärlig, lugn, glad och skojfrisk (30). Liknande egenskaper gick att finna i studien av Coyne et al., där det också nämndes att en kommunikation lättare kunde skapades med barnet, med hjälp av ovannämnda egenskaper. Detta då barnet kunde känna ett förtroende för
sjukvårdspersonalen och vågade därför skapa en kommunikation (27). En flicka tyckte att en bra sköterska ska sitta ner när kommunikationen sker med barn, detta för att de ska hamna i samma nivå (30).
6. Diskussion
6.1 Metoddiskussion
Sökningarna gjordes i första hand i Medline, Cinahl och PubMed. Även sökningar i databaser som PsycINFO, Scopus och SweMed+ gjordes utan att finna artiklar som motsvarade studiens syfte. Under arbetets gång visade det sig att antalet artiklar som motsvarade studiens syfte var begränsat. Därför har författaren valt att inte ha några större begränsningar än de som har förekommit i metodavsnittet. Stort arbete lades ned på att kombinera olika sökord för att kunna finna artiklar ämnade patientrelation vid en röntgenundersökning vilket visade sig vara ett smalt område med lite forskning inom. Syftet reviderades då till det nuvarande och sökorden vidgades genom att ersätta de sökord som var inriktade mot röntgen mot den generella sjukvården. Om en ny litteratursökning skulle ske, skulle resultatet med stor sannolikhet komma att se annorlunda ut, då författaren har funnit ”verbal communication” som ett nytt sökord. Ytterligare anledning att resultatet skulle kunna komma att förändras kan vara att nya artiklar har publicerats sedan litteratursökningen.
Vid urvalsförfarande förekom det artiklar som författaren valde att utesluta ur resultat då värdering utifrån författarens kunskap inte var möjlig. Detta kan ha påverkat resultatet i denna litteraturstudie.
11
Viss litteratur som förekommit i litteraturstudien har varit från slutet av 1980-talet (16), men författaren ansåg att detta kunde användas då tillvägagångssättet att kommunicera och informera inte har förändrats markant, sedan dess. Detta har författaren till denna litteraturstudie kommit fram till då nutida studier kommer med liknande information. I boken ”Radiologic Sciences and Patient Care” nämns det att röntgenundersöknings- proceduren kan förklaras i väntrummet för att barnet ska få chans att vänja sig vid röntgensjuksköterskan (15). Författaren till litteraturstudien är tveksam till detta då det kan strida mot Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (31).
Det är tveksamt om två av artiklarna som har valts ut till resultatet borde ha inkluderats. Detta då en av dem är en pilotstudie (23) och den andra fick låg evidensnivå (30). Författaren till den sistnämna artikeln hade kombinerat resultat och diskussion under samma rubrik. Det som valdes att redovisas har med omsorg valts ut för att
artikelförfattarens tankar inte skulle påverka resultatet. Båda artiklarna valdes ändå att tas med, då de ansågs bidra till resultatet.
Istället för att använda metoden litteraturstudie för att besvara detta syfte, hade författaren själv kunnat genomföra en intervjustudie. Dock hade författaren behövt genomföra en etikprövning enligt Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor (32). Detta hade troligtvis dragit ut på tiden då tiden för utförandet av examensarbetet är begränsat. Ytterligare en begränsning kunde ha varit att tillräckligt med material inte hade hunnit samlats in för att kunna ett rimligt resultat skulle kunna ha redovisats. Danielsson nämner att en intervjustudie tar lång tid att genomföra då författaren behöver sätta sig in i ämnet genom litteratursökning och forskningsläget, innan intervjuerna kan påbörjas (33). Om en intervjustudie skulle ha genomförts så hade en fördel varit att resultatet hade blivit koncentrerat kring vad barn anser om
information och kommunikation på en röntgenklinik.
Då det årligen publiceras cirka en miljon medicinska artiklar är fördelen med litteraturstudier att det kan räcka med att läsa en enda för att kunna få en sammanfattning över det aktuella forskningsläget. Vid ett genomförande av en litteraturstudie kan det dock förekomma att resultatet baseras på studier som stödjer författarens åsikt, vilket är en nackdel vid denna metod (34). Som ovan nämnt var det
12
begränsat med artiklar till denna litteraturstudies resultat, vilket har lett till författaren har varit objektiv vid sin presentation av resultatet.
6.2 Resultatdiskussion
Syftet med denna litteraturstudie var att söka svar efter vilken betydelse
kommunikationen och informationen mellan röntgensjuksköterskan och barnet har, för att en lyckad undersökning eller behandling ska ske.
6.2.1 Artikelmetodens påverkan
Något som kan ha påverkat denna litteraturstudies resultat är att artiklarna har använt olika metoder för att uppnå ett resultat. Tre av studierna kombinerade
datainsamlingsmetoderna observation med intervjuer (26, 28-29). Resterande studier har enbart observerat (22) eller intervjuat barnen (23, 27, 30). Inte heller
intervjuformerna var enhetliga mellan artiklarna. Exempelvis i studien av Brady fick barnen rita och utifrån dessa teckningar ställde författaren frågor till barnet (30). Detta innebar att frågorna var individuella för varje barn. Liknande metod användes av Coyne och Lambert et al., men då för att underhålla barnen under tiden som intervjuerna genomfördes (26, 29). Detta verkar vara en bra kompletteringsmetod, då mycket av barnens känslor och tankar kan tolkas genom en bild för att sedan omformuleras till frågor. Dock krävs troligtvis en viss kompetens och övning för att kunna tolka bildernas betydelse.
Coyne et al. använde sig av fokusgrupper och enskilda intervjuer (27). Fokusgrupper skulle kunna leda till att nya tankar och åsikter framkallas hos deltagarna, i och med att varje individ alltid tänker likadant. Nackdelen är om deltagarna inte vill eller vågar uttrycka sin åsikt eller tanke i gruppen, precis som även Forsberg och Wengström skriver (24). Då är det bra med enskilda intervjuer som Coyne et al. också använder sig av, och det gör även Peña Noreña et al, Chesson, Coyne (23, 26-28). Förhoppningsvis vågar då deltagaren delge sin tanke och åsikt. Vid fokusgrupper blir det nog även lättare att en diskussion skapas av en fråga än vid enskilda intervjuer.
I studien av Björkman et al. skedde observationen genom att röntgenundersökningen videofilmades (22). Detta bör ha lett till att barnet inte antog en annan roll än vad som
13
annars hade kunnat ske om en observatör befann i undersökningsrummet. I studierna av Coyne och Coyne et al. fanns observatören på avdelningen och hade direktkontakt med barnen (26-27). Det kan ha bidragit till att barnen inte var bekväma med att bli
observerade av en främmande människa. Därför kan barnens beteende ha skilt sig jämfört med om inte det inte hade funnits någon observatör. Men det skulle likväl kunnat ha inneburit att barnen uppskattade att det var någon som frågade efter deras åsikter.
6.2.2 Kommunikationen med barn
Studierna av Coyne et al., Peña Noreña et al. och Coyne, och har kommit fram till att det förekommer barn som vill vara med och påverka sin vård och de som hellre överlåter det till föräldrarna (26-28). Naturligtvis behövs hänsyn till barnets ålder tas, det finns troligtvis ingen treåring som vill utsättas för venprovtagning eller annan smärta i onödan. Däremot finns det sannolikt barn och tonåringar som har full förståelse för varför en viss undersökning eller behandling krävs. För att barnen ska ha en
möjlighet att vara delaktiga, behöver sjukvårdspersonalen tänka på att informationen som ges är anpassad efter barnets ålder och utveckling. Det kan även vara av vikt att fråga barnet om tidigare erfarenheter, då detta kan ha en avgörande betydelse för de vårdbeslut som behöver fattas. Tidigare erfarenheter kan också innebära mer kunskap om en viss behandling eller undersökning, vilket kan medföra att barnen själva vet vad som passar dem bäst, vilket även nämns i studien av Coyne (26).
Som ovan nämnt tar dessa tre studier upp att det finns de barn som inte vill föra någon kommunikation (26-28). Lambert et al. menar att en orsak kan vara att barnen inte känner sig mogna till att fatta större beslut och därför inte vill delta i kommunikationen (29). Det kan även bero på att barnet kanske försöker att skapa en kommunikation med sjukvårdspersonalen, men beroende på barnets ålder vänder sig sjukvårdspersonalen ändå till föräldrarna. Tates et al. påvisar att ju yngre barnet är desto mer sker
kommunikationen mellan föräldrar och sjukvårdspersonal (35). I många fall bör ändå ett försök göras gällande att inleda en kommunikation med barnet i första hand, annars kan det vara så att barnet känner sig bortglömt.
14
I studien av Björkman et al. kom författarna fram till att vid undersökningar av yngre barn var det en helt annan konversation som utspelade sig jämfört med de äldre barnen (22). Oavsett ålder behöver barnen och tonåringarna samma information, men
tillvägagångssättet kan skilja sig markant. Som tidigare nämnts i denna litteraturstudie, behöver barnen få information uttalat med ett enklare språk än de tekniska och
medicinska ord som används på röntgenkliniken och övriga sjukhuset. När en tonåring kliver in i undersökningsrummet, kan det vara så att röntgensjuksköterskan till viss del tar för givet att tonåringen vet vad det innebär att bli röntgad och hur det går till. Detta kan leda till att de känner att de inte blir väl bemötta, om de innan undersökningen känner sig oroliga och inte fått tillräckligt med information. Men det kan också vara tvärtom. Ett för enkelt språk används som istället kan leda till att tonåringen känner sig kränkt, då tonåringen kan anse sig vara vuxen. Därför kan det vara bra att oavsett ålder fråga barnet om tidigare erfarenheter.
6.2.3 Kommunikation och information inför behandlingen
Det finns de barn som besöker en röntgenklinik för första gången och så finns det de barn som flertalet gånger har besökt en röntgenklinik. För nya besökare kan det
upplevas som skrämmande, därför är även den information som röntgensjuksköterskan kan anse vara oviktig bli viktig för barnet. I studien av Chesson et al. beskriver några av barnen att de inte var beredda på att röntgenmodaliteten skulle låta, och vissa trodde att den skulle ge ifrån sig en blixt (23). Då röntgensjuksköterskan jobbar med det dagligen är det något som lätt kan glömmas bort att berätta, då fokus ofta ligger på att få en bra bild. Det bör tilläggas att även om barnet tidigare har upplevt en röntgenundersökning, finns det inget som talar för att en eventuell nästa gång, inte kan upplevas som
skrämmande. Situationen som gör att barnet behöver en röntgenundersökning, kan nämligen ha en viss påverkan på barnets reaktion.
I studierna av Coyne et al. och Brady har barnen berättat om att de vill att
sjukvårdspersonalen ska vara snäll, ärlig och kunna skoja med barnet (27, 30). Att skoja kan vara ett sätt att skapa en kommunikation och samtidigt leda till att barnet distraheras (36). Då barnen inte alltid uppskattar skämt och istället kan uppfatta det som en
15
förolämpning (37), är det viktigt att som sjukvårdspersonal ha en viss känsla för att veta när det är lämpligt att skämta med barn.
Att jobba inom sjukvården kan ibland vara stressigt, vilket kan leda till att patienten inte får den fulla uppmärksamhet som den förtjänar. Stressen som sjukvårdspersonalen kan uppleva, kan trots ansträngningar, vara svår att dölja för barnen. Därför kan det leda till att barnen inte vågar ställa de frågor som de vill, då de kan uppleva att de stör
sjukvårdspersonalen, precis som Coyne et al. och Peña Noreña et al. nämner i sina studier (27-28). Detta går att koppla till röntgenundersökningar, då det vissa dagar är extra stressigt och patienterna kommer som på löpande band. Då det vid flera av undersökningarna innebär korta möten med patienten, är det viktigt att ändå, som
röntgensjuksköterska, kunna ta sig tid till att förklara hur undersökningen kommer att gå till. För att röntgensjuksköterskan inte ska behöva känna den stress när det är ett barn som ska undersökas, skulle det vara lämpligt att barn får mer planerad
undersökningstid. Barnet kan då känna att röntgensjuksköterskan är inte är stressad vilket kan innebära att barnet vågar ställa eventuella frågor, som i sin tur kan leda till att barnets oro minskar. Därmed kan också undersökningen underlättas, eftersom att det oftast är lättare att handskas med ett barn som inte är ledsen och orolig.
6.2.4 Interaktion med föräldrar
Vid en konversation kan barnet lätt uteslutas, vilket både Coyne et al., Lambert et al. och Coyne har redovisat i sina studier (26-27, 29). Orsakerna till att detta kan uppstå kan beror på flera anledningar. Det kan dels vara så som överensstämmer med
författarnas resultat, det vill säga att barnen inte vill ta del av informationen (26-27, 29). Det kan också bero på att föräldrarna är oroliga över barnets sjukdom och därför vill veta, precis som barnen, vad den innebär. Både Ygge och Jackson et al. är i sina studier överens om att även föräldrar är i behov av information (37-38). Ygge har granskat sjuksköterskors tankar kring föräldrarnas delaktighet kring inneliggande barns vård. Sjuksköterskorna menar att föräldrarna hela tiden vill ha mer information än vad som har givits (38). I studien av Jackson et al. har föräldrar varit deltagare i fokusgrupper. De har diskuterat behovet av att få information om barnets vårdsituation. I flera fall
16
upplevde föräldrarna att de inte hade fått tillräckligt med information från sjukvårdspersonalen, och hade istället till exempel sökt på Internet (39).
7. Konklusion
Denna litteraturstudie visar att majoriteten av barnen som är i behov av en
röntgenundersökning eller någon annan form av undersökning, vill få information. Det är av vikt att kommunikationen och informationen sker på ett sådant sätt att det är anpassat efter barnets faktiska och mentala ålder. Detta för att minska barnens oro, vilket kan underlätta vid undersökningen. Att skoja med barn kan underlätta kommunikationen då ett förtroende kan skapas. Då det verkar förekomma ett fåtal studier som granskar kommunikationen och informationen på en röntgenklinik, kan det vara ett ämne som det behöver forskas vidare inom.
17
8. Referenser
1. Röntgen [Internet]. Stockholm: Astrid Lindgrens Barnsjukhus; [uppdaterad 2013 Nov 28; citerad 2014 Apr 09]. Tillgänglig från:
http://www.karolinska.se/AstridLindgrensBarnsjukhus/Kliniker--enheter/Rontgen/.
2. Linder J M B, Schiska A D. Imaging children: Tips and tricks. Journal of Radiology Nursing. 2007; 26 (1): 23-25.
3. Kompetensbeskrivning för legitimerad röntgensjuksköterska [Internet]. Umeå: Svensk förening för röntgensjuksköterskor; 2012 [Citerad 2014 Maj 05] Tillgänglig från:
http://swedrad.com/hemsida_swedrad/kompetensbeskrivningen/komptetensbesk rivning_2012_02_20.pdf.
4. Barnkonventionen [Internet]. Stockholm: UNICEF; [citerad 2014 Maj 11]. Tillgänglig från: http://unicef.se/barnkonventionen.
5. Föräldrabalken (SFS 1949:381). Stockholm: Justitiedepartementet.
6. Hälso- och sjukvårdslag (SFS 1982:763). Stockholm: Socialdepartementet.
7. Kommunikation [Internet]. Malmö: Nationalencyklopedin; [citerad 2014 Apr 07]. Tillgänglig från: http://www.ne.se/lang/kommunikation.
8. Fossum B. Kommunikation och bemötande: Fossum B, red. Kommunikation – samtal och bemötande i vården. Lund: Studentlitteratur, 2013, s.25-50.
9. Information [Internet]. Malmö: Nationalencyklopedin; [citerad 2014 Maj 10]. Tillgänglig från: http://www.ne.se/lang/information/211471.
10. Johansson A. Att möta och kommunicera med barn och deras föräldrar: Fossum B, red. Kommunikation – samtal och bemötande i vården. Lund:
Studentlitteratur, 2013, s. 377-397.
11. Tveiten S. Omvårdnad i barnsjukvården. Lund: Studentlitteratur; 2000.
12. Edwinson Månsson M, Dykes A-K. Practices for preparing children for clinical examinations and procedures in Swedish pediatric wards. Pediatric Nursing. 2004; 30 (3): 182-187, 229.
18
13. Hardwick J, Gyll C. Radiography of children: a guide to good practice. Edinburgh: Elsevies/Churchill Livingstone, 2004.
14. Björkman B. Kommunikation inför röntgenundersökning: Söderbäck M, red. Kommunikation med barn och unga i vården. Stockholm: Liber, 2014. S.121-129.
15. Wilson B G. Patient Interactions. Adler A M, Carlton R R, red. Radiologic sciences and patient care. St. Louis, Mo.: Elsevier Saunders, 2012, s. 127-140. 16. Edwinson Månsson M. Barn behöver veta – hur man förbereder barn för
undersökning och behandling. Solna: LIC, 1988.
17. Wilson M E, Megel M E, Enenbach L. The voices of children: Storied about hospitalization. Journal of Pediatric Health Care. 2010; 24 (2): 95-102.
18. Salmela M, Aronen E T, Salanterä S. The experience of hospital-related fears of 4- to 6-year old children. Child: care, health and development. 2010; 37 (5): 719-726.
19. Coyne I. Children’s experiences of hospitalization. Journal of Child Health Care. 2006; 10 (4): 326-336.
20. Tufnell G. Stress and reactions to stress in children. Psychiatry. 2008; 7 (7): 229-303.
21. Willman A, Stoltz P, Bahtsevani C. Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan forskning & klinisk verksamhet. Lund: Studentlitteratur, 2011.
22. Björkman B, Golsäter M, Simeonson R J, Enskär K. Will it hurt? Verbal interaction between child and radiographer during radiographic examination. Journal of Pediatric Nursing. 2013; 28 (6): 10-18.
23. Chesson, R A, Good, M och Hart, C L. Will it hurt? Patients' experience of X-ray examinations: a pilot study. Pediatric Radiology. 2002; 32 (1): 67-73.
24. Forsberg C, Wengström Y. Att göra systematiska litteraturstudier – värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur & Kultur, 2013.
19
25. Oredlighet i forskning [Internet]. Uppsala: CODEX – regler och riktlinjer för forskning.[uppdaterad 2014 Maj 08; citerad 2014 Maj 10]. Tillgänglig från: http://www.codex.vr.se/etik6.shtml.
26. Coyne I. Consultation with children in hospital: children, parents' and nurses' perspectives. Journal of Clinical Nursing. 2006; 15 (1): 61-71.
27. Coyne I, Gallagher P. Participation in communication and decision-making: children and young people's experiences in a hospital setting. Journal of Clinical Nursing. 2011; 20 (15-16): 2334-2343.
28. Peña Noreña A L, Rojas J G. Ethical aspects of children's perceptions of information-giving in care. Nursing Ethics. 2014; 21 (2): 245-256.
29. Lambert V, Glacken M, McCarron M. Communication between children and health professionals in a child hospital setting: a Child Transitional
Communication Model. Journal of Advanced Nursing. 2010; 67 (3): 569-582.
30. Brady, M. Hospitalized children's views of the good nurse. Nursing Ethics. 2009; 16 (5): 543-560.
31. Offentlighets- och sekretesslag (2009:400).: Stockholm: Justitiedepartementet.
32. Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor.: Stockholm: Utbildningsdepartementet.
33. Danielson E. Kvalitativ forskningsintervju. Henricson M, red. Vetenskaplig teori och metod – från idé till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur, 2012, s. 163-173.
34. Rosén M. Svårt att bedöma forskningsläget. Henricson M, red. Vetenskaplig teori och metod – från idé till examination inom omvårdnad. Lund:
Studentlitteratur, 2012, s. 430-444.
35. Tates K, Meeuwesen L, Elbers E, Bensing J. ‘I’ve come for his throat’: roles and identities in doctor–parent–child communication. Child: Care, Health &
Development. 2002; 28 (1): 109-116.
36. Mårtenson E K och Fägerskiöld A. Information exchange in paediatric setting: an observational study. Paediatric Nursing. 2007: 19 (7): 40-43.
20
37. Forsner M, Jansson L och Sørlie V. The experience of being ill as narrated by hospitalized children aged 7-10 years with short-term illness. Journal of Child Health Care. 2005; 9 (2): 153-165.
38. Ygge BM. Nurses' perception of parental involvement in hospital care. Paediatric Nursing. 2007; 19 (5):38-40.
39. Jackson R, Baird W, Davis-Reynoldst L, Smith C, Blackburn S, Allsebrook J. Qualitative analysis of parents' information needs and psychosocial experiences when supporting children with health care needs. Health Informatin and
21
Bilaga 1
Bedömningsmall för kvalitativa studier
Enligt Willman et al.
Beskrivning av studien, t.ex. metodval
Finns det ett tydligt syfte? Ja Nej Vet ej
Patientkarakteristika - Antal
- Ålder
- Man/kvinna
Ja Nej Vet ej
Är kontexten presenterad? Ja Nej Vet ej
Etiskt resonemang? Ja Nej Vet ej
Urval
- Relevant? - Strategiskt?
Ja Nej Vet ej
Metod för
- Urvalsförfarande tydligt beskrivet? - Datainsamling tydligt beskrivet? - Analys tydligt beskriven?
Ja Nej Vet ej
Giltighet
- Är resultatet logiskt, begripligt? - Råder datamättnad? (om tillämpligt) - Råder analysmättnad?
Ja Nej Vet ej
Kommunicerbarhet
- Redovisas resultatet klart och tydligt?
- Redovisas resultatet i förhållande till en teoretisk referensram?
- Genereras teori?
Ja Nej Vet ej
Huvudfynd
Vilket/n fenomen/upplevelse/mening beskrivs? Är beskrivning/analys adekvat?
Sammanfattande bedömning av kvalitet Hög Medel Låg
22
Bilaga 2
Litteraturmatris
Författare, titel, år, land
Syfte Design Resultat
Evidens-nivå Björkman, B,
Golsäter, M, Simeonson,R.J, Enskär, K
Will it hurt? Verbal interaction between child and radiographer during radiographic examination. 2013 Sverige Att undersöka kommunikationen mellan röntgensjuksköterska, barn och föräldrar, med frågeställningarna hur samtalet är fördelat mellan parterna, och om kommunikationen skiljer sig åt beroende på barnets ålder.
Design: Prospektiv kvantitativ,
deskriptiv studie.
Population: 32 barn
Urval: Svensktalande patienter,
3-15 år, som skulle genom gå en akut röntgenundersökning på övre eller nedre extremitet.
Datainsamling: Observation
(röntgenundersökningarna spelades in)
Analysmetod: Användning av
Roter Interaction Analysis System (RIAS) i en systemisk analys av videogranskning (video-observation) av undersökningen.
92 % av samtalen skedde mellan barnet och
röntgensjuksköterskan, resterande 8 % var mellan föräldrarna och röntgensjuksköterskan. Röntgensjuksköterska – barn: 78 % av samtalen handlade om undersökningen. 22 % av samtalen var av socioemotionell karaktär. Barn – röntgensjuksköterska 34 % av samtalen handlade om undersökningen. 66 % av samtalen var av socioemotionell karaktär. Studien visar att det förekommer signifikant skillnad i samtalen med yngre barn och ungdomar.
Hög Coyne, I, Gallagher, P. Participation in communication and descision-making: children and young people’s experiencens in hospital setting Irland
2011
Att undersöka barns upplevelser gällande kommunikation och medbestämmande av deras vård på sjukhus.
Design: Deskriptiv kvalitativ
metod.
Population: 55 barn (67 från
början)
Urval: 7-18 år, akut eller
kronisk sjukdom.
Datainsamling:
- Fokusgrupper, tre st. - Enskilda Intervjuer
Analysmetod: Tematisk analys
(Insamlad data blev systemiskt kodad, sorterad i kategorier, därefter i teman.) Barns upplevelser av kommunikation och medbestämmande: - Barn vill ha information. - Kommunikation med enbart föräldrar. - Önskemål ignorerades. - Får ej vara med och
bestämma.
Barnens önskemål för deltagande gällande kommunikation och medbestämmande:
- Vissa barn vill att föräldrarna sköter kommunikationen. - Andra vill delta i
diskussionen.
Faktorer som ökar eller hindrar barnens deltagande gällande kommunikation och medbestämmande:
- Barnen blir avbrutna. - Vänlig och öppen
vårdpersonal förenklar kommunikationen. - Kort tid med
23
vårdpersonal kan försvåra
kommunikationen. Rädd för att ställa frågor då vårdpersonal är stressade och blir irriterade. Peña Noreña, A, Rojas, J, G. Ethical aspections of children’s perceptions of information-giving in care Spanien 2013
Att undersöka utbytet av information mellan barn och sjuksköterskor, samt hur sjuksköterskor kommunicerar med barnen. Design: Kvalitativ Population: 29 (30 tillfrågade), 8-14 år
Urval: Sjukhusvistelse i mer än
fyra dagar eller i smärta under intervju inkluderades. Barn diagnoserade med cancer samt försämrad kognitiv förmåga exkluderades.
Datainsamling:
- Observation - Semi-strukturerade
intervjuer.
Analysmetod: Deskriptiv analys
De flesta barn vill ha information för att veta vad som händer. De barn som inte vill ha information tycker att det är onödigt att bli stressade och oroliga.
När sköterskan talar snabbt och med ett medicinskt språk förstår inte barnen vad som sägs.
Hög Lambert, V, Glacken, M, McCarron, M Communication between children an health professionals in a child hospital setting: a Child Transitional Communication Model Irland 2010
Att undersöka hur kommunikationen sker mellan barn och vårdpersonal på sjukhus
Design: Kvalitativ, etnografisk
design
Population: 49 deltagare (6-16
år)
Urval: Sjuksköterskor och
avdelningschef valde ut barn genom att granska deras hälsotillstånd och förmåga att delta. Barnen som valdes ut hade kortare sjukhusvistelser.
Datainsamling: Observation av
vårdpersonal och barn, samt enbart barn. Ostrukturerade intervjuer.
Analysmetod:
- Deskriptiv analys (fas 1)
- Teoretisk analys (fas 2)
Barnen grupperades som: - Passiv åskådare - Aktiv deltagare
En del av barnen har inget emot att vara passiv åskådare utan såg det som en möjlighet att inte ta emot informationen.
Vissa barn ansåg att vara en aktiv deltagare som en begränsning och var inte redo att vara deltagande på egen hand. Även skillnad mellan samma barn fanns. Det fanns tillfällen då barnet ville ta rollen som den aktiva deltagaren, medan vid andra tillfällen ville barnet ha rollen som den passiva åskådaren
Hög Coyne, I Consultation with children in hospital: children, parents’ and nurses’ perspectives Irland (studie utförd i England) 2006 Delaktighet ur ett barns perspektiv (samt föräldrar och sjukvårdspersonal).
Design: Kvalitativt, ”grounded
theory”
Population: 10 barn Urval: -
Datainsamling: Observation,
djupintervjuer och ritningar.
Analysmetod: ”Grounded
theory” dvs. den transkriberade intervjun granskades med öppen kodning. När detta är genomfört påbörjades komparativ analys.
Barn vill ha information och vara involverade gällande omvårdnad och behandling.
Föräldrarna ansåg att de äldre barnen definitivt ska få vara involverade i information och behandling
24 Chesson R, A., Good, M., Hart, C, L. Will it hurt? Patients’ experience of X-ray examiations: a pilot studie Storbritannien 2001
Att ta reda på barns upplevelser av röntgenundersökning ar. Design: kvalitativ Population: 45 barn, 7-14 år Urval: Bekvämlighetsurval.
Barn som för första gången besöker röntgen. Röntgen- undersökningen skulle vara av akut karaktär, båda föräldrarna och barnet skulle ge samtycke till deltagande. Barn som fått smärtstillande innan röntgen- undersökningen
Datainsamling: Barnen delades
in i två grupper: - Rita - Semistrukturerade intervjuer Analysmetod: Konstterapeut och familjepsykiatriker analyserade bilderna. Intervjukommentarerna kategoriserades. Ritastudien: - Merparten av bilderna visade att smärta och oro förekom bland barnen.
Intervjustudien (25 deltagare):
- Många barn trodde att undersökningen skull vara obehaglig, framför allt pga.
röntgenutrustningen. - Flera barn tyckte
samtidigt att det skulle bli att röntgas. - 21 barn tyckte att
informationen som de fått innan röntgen- undersökningen var tillräcklig, medan andra vill ha mer. T.ex. att det låter.
- Flera barn ville att föräldrarna skulle vara med vid
undersökningen. - 24 barn var positiva till
framtida eventuella undersökningar. Medel Brady, M Hospitalized children’s views of the good nurse Storbritannien 2009
Att utifrån ett barnperspektiv ta reda på vad som kännetecknar en bra barnsjuksköterska.
Design: Kvalitativ, ”grounded
theory”, komparativt
Population: 22 barn (11 pojkar,
11 flickor), 7-12 år.
Urval: Forskaren bad
sjuksköterskorna att välja ut barn med tillräckliga kognitiva och språkliga kunskaper för att kunna delta i studien.
Datainsamling: ”rita &
skriva-metoden” vilket utgör grund för intervjufrågorna.
Analysmetod: konstant
komparativ analys, grounded theory
Detta är hur en god sköterska bör vara:
Kommunikation:
- Visar ömhetsbevis - Ger beröm
- Tänker på hur de beter sig och talar till barn, dvs. att de är lugna, glada snälla och tonen på rösten osv. Barnen lägger även märke till kroppshållningen, gångstil.
Yrkeskompetens:
- Ha kunskap. De ska även utföra t.ex. venprovtagning snabbt och utan att åstad komma mer smärta än nödvändigt.
- Om en sköterska inte är noggrann så kan barnet uppfatta det som att det inte var omtyckt.
Dygd (moraliskt god egenskap):
- Ärlig - Lyssna - Snäll
25
- Inge förtroende - Artig
- Glad mm. - Skoja och skratta
tillsammans
En snäll sköterska kan även vara en elak sköterska vid vissa tillfällen.
