Örebro universitet Handelshögskolan
FÖ3001, Företagsekonomi C, Uppsats Handledare: Kerstin Nilsson
Examinator: Lovisa Näslund 2016-01-14
Ht-15
Har statliga bolag tagit sig vatten över
huvudet?
-En studie av förekomsten av ”Big Bath Accounting” inom statliga bolag
Blomgren, Anton 860524 Nilsson, Gustav 940531
Abstract
In the last couples of year there has been a lot of reporting in the news of public owned companies doing large impairments that resulted in big losses for the companies. There has also been a lot of research on the phenomenon that is called big bath accounting, which means that companies is reporting very large impairments during one year so that in the following years they can show better results. The purpose of this paper is to get a deeper understanding in how public companies interpret the regulations that is regulating how companies are supposed to work with impairments and to investigate if big bath accounting occurs in public companies as well. We intend to investigate that by doing a statistical analysis to find if there is any evidence of the companies trying to affect their result by doing big impairments.
The results that we found was that there is no statistical evidence that suggest that public owned companies is tying to effect there results by using big bath accounting.
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1 1.1 Bakgrund ... 1 1.2 Problemformulering ... 2 1.3 Syfte ... 3 1.4 Avgränsningar ... 3 2 Referensram ... 3 2.1 IFRS 3 – Rörelseförvärv ... 3 2.2 IAS 36 Nedskrivningar ... 4 2.2.1 Beräkning av återvinningsvärde ... 5 2.2.2 Goodwill ... 62.3 IAS 38 – Immateriella tillgångar ... 7
2.4 Bolag med statligt ägande ... 8
2.5 Resultatmanipulering ... 10 2.6 Hypotes ... 13 3 Metod ... 13 3.1 Kvantitativt förhållningssätt ... 13 3.2 Urval ... 13 3.3 Datainsamling ... 14 3.4 Statistiskt test ... 15
3.5 Validitet och reliabilitet ... 17
3.6 Metodreflektion ... 18
4 Empiri ... 19
5 Analys ... 23
6 Slutsats ... 25
6.1 Förslag till vidare forskning ... 26
7 Källförteckning ... 27
7.1 Artiklar ... 27
7.2 Statliga dokument ... 28
7.3 Lagar och förordningar ... 28
7.4 Årsredovisningar ... 29
7.5 Litteratur ... 30
7.6 Webbsidor ... 30
8 Bilagor ... 31
8.1 Översikt av undersökta bolag med statligt ägande ... 31
8.2 Formelblad ... 33
1
1 Inledning
1.1 BakgrundSkandalerna där statliga bolag varit inblandade har under de senaste åren varit återkommande nyheter i media. Flera av dessa skandaler har rört Vattenfall och Telia Sonera som varit tvungna att göra omfattande nedskrivningar av sina tillgångar. I Vattenfalls fall har det främst handlat om tillgångar som varit en del i förvärvet av det nederländska energiföretaget Nuon som köptes 2009 (Vattenfall, 2015). Det har även tvingats fram omfattande nedskrivningar av kärnkraftverket Ringhals som en följd av att två reaktorer tvingats stänga i förtid (Regeringskansliet, 2015a). I fallet Telia Sonera är det tillgångar mestadels i Eurasien som skrivits ner, men även på innehav i Norge och Danmark har det redovisade värdet varit tvunget att minskas (TeliaSonera, 2015).
EU började under inledningen av 2000-talet ett arbete med att harmonisera företagens redovisning inom unionen. Detta mynnade ut i att Europaparlamentet i mitten av 2002 antog förordning 1606/2002 (IAS-förordningen) som innebar att bolag inom EU fortsättningsvis ska tillämpa samma regelverk. Det regelverk som ska följas heter IFRS (International Financial Reporting Standards) och ges ut av IASB (International Accounting Standards Board). Det finns även äldre regler kallade IAS (International Accounting Standards) utgivna innan införandet av IFRS vilka fortfarande kan vara tillämpliga. I Sverige började dessa regler sedan gälla 1 januari 2005, men är då endast tvingande för de bolag som är noterade. För de statliga bolagen gäller dock att alla dessa som grundprincip ska redovisa enligt IFRS, oavsett om de är noterade eller inte (Regeringskansliet, 2015b).
Som en följd av övergången till IFRS infördes år 2009 en ny standard (IFRS 3) med fokus på att harmonisera redovisningen av rörelseförvärv, d.v.s. när ett företag köper ett annat. Det har dock visat sig vara svårt att få till den harmonisering som var målet med införandet av gemensamma redovisningsprinciper. Pernilla Lundqvist (Balans, 2015) beskriver hur hennes forskning pekar på att det trots införandet av ett gemensamt regelverk finns omfattande skillnader i redovisningen företagen emellan. Finansinspektionen (2006) påpekar också att eftersom IFRS bygger på ett principbaserat synsätt finns ett utrymme för företagen att verksamhetsanpassa sin redovisning. Detta kan då leda till att det blir svårare att jämföra de olika bolagens rapporter, trots att syftet var det motsatta.
Kopplat till inledningen så kan en stor del av de nedskrivningar som gjorts i de nämnda statliga bolagen hänföras till rörelseförvärv som gjorts. Det finns en mängd faktorer att ta hänsyn till vid ett förvärv och när nu t.ex. den förvärvade goodwillen inte får skrivas av utan istället ska värderas till verkligt värde och nedskrivningsprövas ökar risken för snabba svängningar (KPMG, 2014). Med goodwill menas skillnaden mellan det betalade priset vid ett förvärv och det förvärvade bolagets tillgångar (IFRS 3 p. 32). Om en felvärdering gjorts vid köpet eller om det händer något på en marknad där det förvärvade bolaget är verksamt så kan det då få långtgående konsekvenser.
2
Avslutningsvis finns det då också en risk att de skillnader som påvisats av Lundqvist (Balans, 2015) och Finansinspektionen (2006) utnyttjas av företagen för att de ska kunna redovisa ett anpassat resultat som förmedlar en bild av företaget som inte är rättvisande. Detta fenomen kallas resultatmanipulering eller earnings management och har undersökts i mycket tidigare forskning (Jordan & Clark, 2004; Healy & Whalen, 1999; Dye 1986 m.fl.). Den del av resultatmanipuleringen som passar bäst in på området gällande nedskrivningar brukar vara användandet av så kallad ”Big Bath Accounting” där överdrivet stora nedskrivningar görs för att justera resultatet till en lägre nivå än det faktiska (Jordan och Clark, 2015).
1.2 Problemformulering
Det har som beskrivits skett många uppmärksammade nedskrivningar i de statliga bolagen under de senaste åren, samtidigt som det i de jämförbara privata bolagen inte har framkommit på samma sätt. Beror det här på att dessa problem inte har förekommit i dessa bolag under samma tidsperiod, eller är det kanske så att det inte får samma massmediala sprängkraft då det inte är skattebetalarnas pengar som försvinner? Ett annat alternativ är att problemen finns där, men att de privata bolagen väljer att tolka regelverket på ett sätt som gör att dessa förluster inte uppkommer i redovisningen.
Det kan också vara så att det ytterligare regelverk som finns och som bara påverkar de bolag som har statligt ägande gör att dessa bolag redovisar på ett visst sätt. Dessa riktlinjer som finns i ”Statens ägarpolicy och riktlinjer för bolag med statligt ägande” (Regeringskansliet, 2015c) kan möjligtvis innehålla åtstramningar som gör att inte hela utrymmet för redovisning som ges av IFRS kan utnyttjas? Utifrån detta anser vi det intressant att titta vidare på hur de statliga bolagen arbetar med användandet av IFRS och hur tillämpningen av regelverket för nedskrivningar, IAS 36 går till. Detta måste då sedan relateras till de ägardirektiv som ges från den svenska staten och som då kan tänkas påverka redovisningen ytterligare. För att undersöka hur tolkningen av regelverket IFRS och IAS 36 görs har följande forskningsfråga formulerats:
• Kan det vara så att de statliga bolagen under dåliga år överdriver sina kostnader för att i framtiden kunna visa bättre resultat, så kallad ”Big Bath Accounting”?
Denna frågeställning kan motiveras genom att se på problemet utifrån det perspektiv som tidigare presenterats av Lundqvist (Balans, 2015) och Finansinspektionen (Rapport 2006:2) som belyser att regelverket har ett visst tolkningsutrymme. AbuGhazaleh, Al-Hares och Roberts (2011) påpekar utifrån samma problematik att eftersom syftet med IFRS är att harmonisera redovisningen och ge bättre förutsättningar för företagen att kunna redovisa en rättvisande bild blir företagens användning av regelverket för resultatmanipulering istället kontraproduktivt. Eftersom regelverket är principbaserat är det dock till en stor del företagens eget ansvar att använda det på ett sätt som ger just en rättvisande bild. På grund av detta kan det då argumenteras för att även om bolagen i de enskilda fallen agerar inom regelverket blir helheten felaktig och därmed efterföljs inte IFRS på det sätt som det var önskat. För att denna
3
forskningsfråga ska bli möjlig att besvara krävs självklart en omfattande kunskap om hur regelverket är disponerat och vilket utrymme som finns för bolagen att göra val angående hur de vill lägga upp sin redovisning. Detsamma gäller självklart också för de statliga riktlinjerna som också kan tänkas öppna upp för tolkningar angående hur de ska tillämpas.
1.3 Syfte
Undersökningens syfte är att undersöka och skapa förståelse för hur de statliga bolagen tolkar och arbetar utifrån de regelverk de måste förhålla sig till. För att möjliggöra detta måste det också undersökas vilket utrymme som regelverket lämnar till de olika bolagen att göra egna bedömningar och ifall bolagen med statligt ägande då utnyttjar detta för att manipulera sitt resultat. Detta behöver sedan relateras till tidigare forskning inom området för att försöka förklara varför resultatet ser ut som det gör i denna kontext.
1.4 Avgränsningar
Inledningsvis är denna undersökning begränsad till att beröra bolag med statligt ägande. För att sedan kunna göra relevanta jämförelser mellan företagen krävs att de tillämpar samma regelverk. De bolag som undersökts är således endast de bolag som tillämpar IFRS.
2 Referensram
2.1 IFRS 3 – Rörelseförvärv
IFRS 3 används för att förbättra informationen som ett företag rapporterar i sin redovisning i form av förbättrad relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet som uppkommer av ett rörelseförvärv (IFRS 3 p. 1). Definitionen av ett rörelseförvärv som det står beskrivet i IFRS 3 är att det är en transaktion som leder till att förvärvaren får det bestämmande inflytandet över den förvärvade verksamheten (IFRS 3 p. B 5). För att kunna redovisa ett förvärv ska företagen använda förvärvsmetoden som innebär att man identifierar förvärvaren, bestämmer förvärvstidpunkten, fastställer värdet av de förvärvade tillgångar och skulder som finns i företaget samt värderar den eventuella goodwill som uppkommit vid förvärvet (IFRS 3 p. 4-5). Vid förvärvet ska de förvärvade tillgångarna och skulderna värderas till verkligt värde vid förvärvstidpunkten (IFRS 3 p. 18).
IFRS 3 beskriver goodwill på följande vis (IFRS 3 Bilaga A):
”En tillgång som representerar framtida ekonomiska fördelar som uppkommer från andra tillgångar förvärvade i ett rörelseförvärv som inte är enskilt identifierade och separata redovisade”
Värdet av goodwill beräknas genom att förvärvaren vid förvärvstidpunkten tar summan av köpeskillingen och subtraherar nettovärdet av de förvärvade tillgångarna och skulderna (IFRS 3 p. 32).
4
2.2 IAS 36 Nedskrivningar
IAS 36 används för att beskriva hur företag ska försäkra sig om att deras tillgångar inte redovisas till ett värde som överstiger tillgångens återvinningsvärde. En tillgång är övervärderad då dess redovisade värde överstiger nuvärdet av det inbetalningsöverskott som kan förväntas uppkomma av tillgången antingen genom att tillgången används i verksamheten eller att den tas upp till försäljning. Om en tillgång överstiger detta värde ska företag då skriva ned den tillgången (IAS 36 p. 1). Med redovisat värde menas det värde som tillgången redovisades till vid första redovisningstillfället, med avdrag för avskrivningar och nedskrivningar (IAS 36 p. 6).
Ett företag ska göra en bedömning om det finns belägg till att en tillgångs värde har minskat i slutet av varje rapporteringsperiod (IAS 36 p. 9) och ska i så fall skrivas ned om värdet överstiger återvinningsvärdet (IAS 36 p. 8). Utöver detta ska företag oavsett om det finns tecken på en minskning av värde eller ej varje år undersöka om det finns behov att göra en nedskrivning av en immateriell tillgång med obestämbar nyttjandeperiod eller som inte är färdig för användning. Detta kan ske när som helst under räkenskapsåret dock så ska det ske under samma tidpunkt varje år. Varje år ska man också undersöka om en nerskrivning krävs av det förvärvade goodwill (IAS 36 p. 10).
När ett företag ska ta ställning om det finns behov av en nedskrivning ska både externa och interna informationskällor tas i beaktande. Exempel på externa informationskällor kan vara om (IAS 36 p. 12):
1. Det finns antydan till att värdet på tillgången har minskat av orsaker som inte har med ålder på eller användningen av tillgången.
2. Väsentliga förändringar i bland annat teknik, marknadsförutsättningar eller juridisk omgivning har skett eller förväntas komma att ske som kommer ha negativa effekter för företaget.
3. Räntor och avkastningskrav på marknaden för investeringar stiger som kan påverka beräkningen av nyttjandevärdet för tillgången och med det minska tillgångens återvinningsvärde.
4. Det redovisade egna kapitalet för företaget överstiger börsvärdet.
Interna informationskällor som ska tas i beaktande:
1. Det finns indikationer på att tillgången är ålderdomlig eller skadad.
2. Det har skett stora förändringar, eller det kommer ske stora förändringar i företaget som har en negativ påverkan på hur tillgången kommer kunna användas till dess rätta ändamål.
3. Interna rapporter som tyder på att avkastningen från tillgången är lägre eller kommer bli lägre än vad man innan trott.
De interna och externa informationskällorna är inte kompletta utan ett företag kan också identifiera andra tecken på att en tillgångs värde har minskat och företaget ska även då fastställa tillgångens återvinningsvärde (IAS 36 p. 13).
5
2.2.1 Beräkning av återvinningsvärde
IAS 36 definierar återvinningsvärdet på följande sätt (IAS 36 p. 18):
”Denna standard definierar återvinningsvärdet som det högre av det verkliga värdet minus försäljningskostnader för en tillgång eller kassagenererad enhet och dess nyttjandevärde.”
Alltså för att kunna räkna ut en tillgångs återvinningsvärde måste företaget göra två uträkningar, ett för nyttjandevärdet och ett för det verkliga värdet minus försäljningskostnaderna. Det är dock inte alltid nödvändigt med båda uträkningarna om något av de båda värdena är större än det redovisade värdet behövs det inte det andra värdet räknas ut (IAS 36 p. 18-19).
Nyttjandevärdet beräknas genom att man först gör en beräkning av framtida in- och utbetalningar som tillgången genererar antingen genom den löpande verksamheten eller genom att tillgången går ut till försäljning och sedan ska en diskontering av de framtida betalningarna göras (IAS 36 p.31). Vid beräkningen av nyttjandevärdet ska företaget (IAS 36 p. 33):
1. Basera sina beräkningar av framtida in- och utbetalningar på antaganden som är rimliga och verifierbara och som reflekterar ledningens bästa bedömning av de förhållanden som förväntas råda under den fortsatta nyttjandeperioden för tillgången. 2. Basera in- och utbetalningsprognoserna på de senaste budgetar och prognoser som
ledningen tagit fram. Undantag ska tas på eventuella in- och utbetalningar som uppkommer genom investeringar för att förbättra tillgångens prestanda. De budgetar och prognoser som tas fram kan innefatta en tidsperiod om högst fem år, undantag om det finns goda anledningar för användandet av en längre tidsperiod.
3. Basera sina beräkningar av framtida in- och utbetalningar på ett antagande av en oförändrad eller minskad tillväxttakt, undantag får tas om det finns goda anledningar till att använda en växande tillväxttakt.
Vid uträkning av verkligt värde minus försäljningskostnader menas det försäljningspris som vid värderingstidpunkten företaget skulle få vid en försäljning med avdrag för kostnader som direkt kan härledas till försäljningen av tillgången (IAS 36 p. 6).
För immateriella tillgångar med en obestämbar nyttjandeperiod ska en nedskrivningsprövning ske varje år oavsett om det finns tecken på en värdeminskning genom att jämföra det redovisade värdet med återvinningsvärdet. Det finns möjlighet att inte behöva göra nya beräkningar av återvinningsvärdet och istället använda tidigare beräkningar om den immateriella tillgången inte genererar in- och utbetalningar som oberoende av andra tillgångar, den förra beräkningen var avsevärt större än det redovisade värdet eller om sannolikheten att tillgången ska behövas skrivas ned är liten (IAS 36 p. 24).
6
2.2.2 Goodwill
När goodwill som förvärvats i ett rörelseförvärv ska prövas för nedskrivning ska det fördelas, vid tidpunkten för förvärvet, på de kassagenererande enheter som uppkom vid förvärvet som man tror kommer främjas av synergierna i förvärvet (IAS 36 p. 80). En kassagenererande enhet kan beskrivas som den minsta gruppen av identifierbara tillgångar och som ger upphov till inbetalningar vid en pågående användning (IAS 36 p. 6). Detta leder till att när en prövning av en minskning av goodwill ska ske så ska det reflektera hur företaget bedriver sin verksamhet som goodwillen är kopplat till (IAS 36 p. 82).
Då återvinningsvärdet är större än det redovisade värdet ska den kassagenererande tillgången skrivas ned i följande ordning (IAS 36 p.104):
1. Först ska värdet av goodwillen som är hänfört till tillgången skrivas ned 2. Sedan ska resten av värdet på tillgången skrivas ned.
Om det har skett en nedskrivning på en tillgång, inklusive goodwill, ska företaget lämna upplysningar om vilket belopp nedskrivning är på och vilka händelser eller omständigheter som ledde fram till nedskrivningen. Det ska även framkomma vad tillgångens återvinningsvärde är samt om återvinningsvärdet är tillgångens verkliga värde minus försäljningskostnaderna eller nyttjandevärdet (IAS 36 p. 130).
Även fast IFRS 3 har satt upp regler över hur goodwill ska definieras och värderas finns det fortfarande en hel del frågetecken kring detta fenomen. I Brännström och Giulianis (2011) artikel försöker man undersöka om det finns ett konsekvent sätt för företag, som finns listade på Stockholms- och Milanobörsen, att beskriva goodwill i sina finansiella rapporter. I artikeln kommer man kom fram till att goodwill i praktiken är ett ganska oklart begrepp där det är svårt att hitta ett gemensamt sätt för företag att beskriva goodwill. Även fast IFRS 3 finns som vägledning finns det fortfarande en hel del frågor kring hur företag ska hantera goodwill. Denna förvirring har lett till att det har förekommit en hel del debatterande kring införandet av IFRS och IAS 36 som standard. Bland annat har det uppkommit kritik mot att avskrivning av goodwill inte längre är möjligt och att det numera enbart är tillåtet att skriva ned den enligt reglerna i IAS 36. Detta granskar man i Qasim, Haddad och AbuGhazaleh (2013) artikel där man undersöker hur införandet av IFRS i Storbritannien kommer få för konsekvenser för redovisningen, speciellt goodwill, i landet. Man kommer bland annat fram till att när man enbart tillåter nedskrivning av goodwill kommer det innebära att bolagen får större möjlighet att anpassa nedskrivningarna efter sitt eget bästa. Man menar alltså att IAS 36 gör det möjligt för bolag att själva göra värdebedömningen av goodwill till större grad än vad som tidigare var möjligt.
Att det även finns en problematik när det gäller att tolka regelverket konstateras även av Glaum et.al. (2013) som en studie av europeiska bolag kommer fram till att det finns en svårighet med att tolka IFRS 3 och IAS 36. För att reglerna ska kunna följas på ett bra spelar det stor roll om det finns ett bra stödsystem i form av revisorer, revisionskommittéer m.m. Det
7
visas även att en tidigare erfarenhet av IFRS spelar en stor roll för att IFRS 3 och IAS 36 ska kunna tillämpas som det är tänkt. I studien framkommer också att det finns en mängd nationella faktorer som tillsammans med traditioner påverkar hur reglerna tolkas och används.
2.3 IAS 38 – Immateriella tillgångar
IAS 38 beskriver en immateriell tillgång på följande sätt (IAS 38 p. 8):
”En immateriell tillgång är en identifierbar icke-monetär tillgång utan fysisk form.”
Det betyder att det är en tillgång som inte består av kontanta medel eller något som kan omvandlas till kontanta medel och som det inte går att ta på (IAS 38 p 8). En immateriell tillgång ska också vara identifierbar, generera framtida ekonomiska fördelar för företaget samt att företaget ska ha kontroll över tillgången (IAS 38 p. 10). Exempel på en sådan tillgång kan till exempel vara programvaror, patent eller franchiseavtal (IAS 38 p. 9).
Det krävs att man ska kunna skilja goodwill och immateriella tillgångar åt genom att den immateriella tillgången är identifierbar (IAS 38 p.11). Att tillgången är identifierbar innebär att den är avskiljbar, alltså att det går att frånskilja tillgången från företaget genom att till exempel sälja eller överlåta tillgången. Tillgången kan också vara identifierbar om det finns juridiska eller avtalsenliga rättigheter som säger att tillgången är identifierbar (IAS 38 p.12).
Immateriella tillgångar ska redovisas i balansräkningen om det är troligt att de ekonomiska fördelar man förväntar sig från tillgången kommer att tillges företaget samt att tillgångens anskaffningsvärde går att uppskattas på ett pålitligt sätt (IAS 28 p. 21). Första gången en immateriell tillgång tas upp i balansräkningen ska den värderas till anskaffningsvärdet (IAS 38 p. 24).
Ett företag ska avgöra om den immateriella tillgången har en bestämbar eller obestämbar nyttjandeperiod. Om tillgången har en bestämbar nyttjandeperiod ska företaget avgöra hur lång denna period är eller hur många produktionsenheter som utgör perioden (IAS 38 p. 88). När ett företag ska fastställa nyttjandeperioden ska flera faktorer tas i beaktande, bland annat den förväntade användning man tror sig ha av tillgången, den förväntade produktlivscykel, stabiliteten i branschen eller hur man väntar sig att konkurrenterna ska agera för att bemöta tillgången (IAS 38 p. 90). Med en obestämd nyttjandeperiod menas inte att den kan användas under oändligt lång tid utan att det vid redovisningstillfället inte är möjligt att förutspå en tidsgräns för när tillgången inte längre kan förväntas generera några ekonomiska fördelar för företaget (IAS 38 p. 88).
Det finns en skillnad i hur man redovisar en immateriell tillgång beroende på om den har en bestämd eller obestämd nyttjandeperiod (IAS 38 p. 89). Om tillgången har en bestämd nyttjandeperiod ska tillgången systematiskt skrivas av över den bestämda nyttjandeperioden (IAS 38 p. 97). Om det istället är så att tillgången har en obestämd nyttjandeperiod ska den inte skrivas av. Istället ska den årligen prövas om det finns ett nedskrivningsbehov i enlighet
8
med IAS 36 och företaget ska då alltså jämföra återvinningsvärdet med det redovisade värdet (IAS 38 p. 107-108).
2.4 Bolag med statligt ägande
I dagsläget finns det 49 bolag som helt eller delvis ägs och kontrolleras av den Svenska staten. Antalet bolag varierar ständigt då det förekommer att staten både startar nya bolag och avvecklar gamla. Dessutom har det som bekant skett flera privatiseringar där statliga företag sålts till privata aktörer. Förvaltningen av de statligt ägda bolagen sköts på uppdrag av riksdagen utav regeringen och de underliggande departementen. Merparten av bolagen lyder under Näringsdepartementet, men t.ex. Systembolaget förvaltas istället av Socialdepartementet (Regeringskansliet, 2015c).
Enligt Regeringskansliet (2015c) utövas styrningen av företagen genom tillsättning av styrelserna, genom deltagande på bolagens årsstämmor, med en effektiv kapitalstruktur och genom dokumentet ”Statens ägarpolicy och riktlinjer för företag med statligt ägande”. Ägarpolicyn är det dokument som visar vilka mål och uppdrag som bolagen ska ha, vilka ram- och regelverk som ska tillämpas samt hur bolagen ska resonera i viktiga principfrågor. Utöver detta finns även kompletterande dokument som behandlar bland annat hur företagen ska göra sin externa rapportering och hur anställningsvillkoren ska vara för ledande personer i företagen. Dessa regler kan med säkerhet enbart tillämpas i de bolag där staten kontrollerar en majoritet av rösterna, men förhoppningen är att de även ska kunna tillämpas i ej majoritetsägda bolag genom en dialog med de andra ägarna.
Statliga bolag ska följa samma lagar som privata bolag gör men staten sätter utöver det upp mål som de statligt ägda bolagen ska arbeta för att uppnå. I de flesta av statens bolag finns det ekonomiska mål som ska fungera som ett verktyg för styrningen av bolagen. Dessa ekonomiska mål avser främst lönsamheten, utdelningskraven och kapitalstrukturen hos bolagen och har som syfte att bland annat hålla de finansiella riskerna på en acceptabel nivå och garantera att ägarna får en hållbar utdelning (Regeringskansliet 2015a).
Utöver de ekonomiska målen sätter staten stor vikt på hållbart företagande och upprättar hållbarhetsmål för företagen. Då de statliga bolagen ägs av staten och med det indirekt av samhället, är det viktigt för staten att deras bolag är långt avancerat inom hållbarhet så att bolagen genom sitt agerande erhåller fortsatt förtroende från allmänheten. Detta ska göras genom att företagen ska värna om miljön, de mänskliga rättigheterna, arbetsvillkoren för de anställda, motarbeta korruption med mera (Regeringskansliet 2015a).
En del av de statliga bolagen har ytterligare mål utöver de ekonomiska och värdeskapande målen. Dessa bolag har ett av regeringen beslutat samhällsuppdrag som innebär att de har ett uppdrag där syftet med företaget främst inte är ekonomisk avkastning till ägarna utan att bolaget verkar för att uppfylla det samhällsnyttiga uppdraget. Till exempel har Systembolagen som uppdragsmål att ha en ansvarsfull försäljning av alkoholhaltiga drycker samt skapa en god dryckeskultur i Sverige (Regeringskansliet 2015a). Dessa mål gör att systembolaget inte
9
har ett vinstintresse från sin verksamhet på samma sätt som eventuellt andra statliga bolag eller privata bolag har (Systembolaget 2016).
Staten sammanfattar sina mål med sina bolag på följande sätt (Regeringskansliet 2015a):
“Staten har ett stort ansvar att vara en aktiv och professionell ägare. Det övergripande målet för regeringen är att bolagen ska skapa värde och i förekommande fall se till att de särskilt beslutade samhällsuppdragen utförs väl”
Mål och utvärdering av målen är en viktig del av hur staten bedriver sitt ägande av sina bolag. Utöver det arbetar staten mycket med bolagens styrelser både som en aktiv deltagare men också i nomineringen av styrelseledamöter. Detta anses av staten som en mycket viktig del i styrandet av bolagen. För att försäkra sig om att valet av styrelsen blir bra har man rekryteringsspecialister som arbetar med att sköta rekryteringarna av ledamöterna. Dessa ska också arbeta för att styrelserna innehar rätt kompetens och att det finns en mångfald bland ledamöterna vilket försäkrar att styrelsens gemensamma kunskaper har en stor bredd (Regeringskansliet 2015a).
Då bolagen är statligt ägda är transparensen i bolagen viktig för att allmänheten, som på sätt och vis är ägarna av bolagen, ska ha fortsatt förtroende. Detta ska uppnås genom att staten sätter upp transparenskrav för sina bolag som säkerställer att det finns en förtroendegivande kommunikation mellan bolag och allmänhet. En annan viktig del i hur staten hanterar sitt ägande är uppföljningen av arbetet i bolagen och att det sker en dialog mellan staten och bolagen där bolagens resultat ställs mot deras uppsatta mål (Regeringskansliet 2015a).
Staten sammanfattar hur de bedriver sitt ägande i figuren nedan:
10
2.5 Resultatmanipulering
För att beskriva vad earnings management presenteras följande definition av Healy och Whalen (1999): earnings management inträffar när företagsledare gör bedömningar vid finansiell rapportering och strukturering av transaktioner i syfte att missleda någon berörd part eller för att påverka utfallet i en affärssituation som berörs av de rapporterade siffrorna. Detta kan jämföras med hur begreppet beskrivs av Sevin och Schroeder (2005) som ett sätt för företagens chefer att påverka bolagens kortsiktiga intäkter. I vissa fall kan dessa metoder vara mer eller mindre aggressiva och i extrema fall på gränsen till bedrägeri. Anledningen till detta anses vara pressen från ägarna att nå de uppställda målen och pressen att leva upp till marknadens förväntningar för att bibehålla aktiernas värde. Detta är i princip samma faktorer som förs fram av Dye (1986), där även han beskriver hur både interna och externa krav att nå de uppställda målen påverkar företagsledare att utnyttja de möjligheter som finns för att påverka och manipulera siffrorna. Healy & Whalen (1999) identifierar ytterligare några faktorer som leder till att earnings management används: påverkan av aktiemarknadens uppfattning om företaget, ökning av ledningens kompensation (lön, bonus m.m.), för att minska risken för att bryta mot lånevillkor och för att undvika att det införs ytterligare regler. Eftersom earnings management kan anses vara ett ganska brett begrepp har både Healy och Whalen (1999) och Sevin och Schroeder (2005) använt en uppdelning av begreppet som ursprungligen presenterades av Arthur Levitt1. Han är före detta ordförande i SEC (U.S. Securities and Exchange Comission), ett amerikanskt regeringsorgan som arbetar för att: skydda investerare, upprätthålla rättvisa och effektiva marknader samt främja skapandet av kapital. Följande tekniker som kan användas till Earnings management presenterades av Levitt (1998), här i en tolkning som gjorts av Sevin och Schroeder (2005):
1. Taking a bath. Att vid ett tillfälle ta överdrivet stora kostnader för att minska
tillgångar och på så sätt minska framtida utgifter. Förväntningen är att denna engångskostnad ska bortses från av marknaden som istället fokuserar på framtida intäkter.
2. Creative aquisition accounting. Minskande av framtida utgifter genom att ta upp
engångskostnader för pågående forskning och utveckling.
3. “Cookie jar” reserves. Genom att överdriva reklamationer och garantikostnader när
företaget går bra kan dessa reserver användas för att minska liknande kostnader i sämre tider.
4. Abusing the materiality concept. Medveten upptagning av eller bortseende från
felaktigheter i finansiella rapporter. Detta med hänvisning till felen inte påverkar rapporternas riktighet på ett märkbart sätt.
5. Improper revenue recognition. Genom att ta in intäkter i redovisningen som ännu inte
kan anses vara säkerställda.
1 Levitt, A. 1998. ”The Numbers Game”, 28 september 1978, NYU Center for Law &
11
Utifrån dessa tekniker kommer denna uppsats bara att behandla de fel i redovisningen som uppkommer genom den första tekniken. Tekniken som av Levitt (1998) kallas Taking a bath benämns i mycket annan litteratur big bath eller big bath accounting och det är dessa termer som användas i denna uppsats.
Det finns mycket tidigare forskning gällande big bath som har studerat vilka sätt som används för att minska det redovisade resultat. Eftersom det är i princip omöjligt att göra en världsomspännande studie där alla företag ingår så är de flesta studierna begränsade till ett enskilt land, eller som i vissa fall en tydligt begränsad samling länder, t.ex. EU. Resultaten från dessa studier har varit blandade där vissa kunnat visa på att företagen använder sig av big bath för att manipulera sitt resultat (Giner & Pardo, 2014; Riedl, 2004; Jordan & Clark, 2004; Abuaddous, Hanefah & Laili, 2014; Sevin & Schroeder, 2005). Vissa andra studier har dock haft svårare att säkerställa ett sådant beteende, åtminstone i alla avseenden (AbuGazaleh et al. 2011; Jordan & Clark, 2015; Siggelkow & Zülch, 2013).
Riedl, Edward J. (2004) kommer i sin studie fram till det finns ett konstaterat big bath-beteende hos chefer i de undersökta bolagen. Han konstaterar också att användandet av nedskrivningar har förändrats efter uppkomsten av SFAS Nr 121(Statment of Financial Accounting Standards), vilket är ett motsvarande regelverk till IAS 36 utgivet av FASB (Financial Accounting Standards Board). Riedl (2004) visar att det efter införandet blivit tydligare att företagsledare använder nedskrivningar för att anpassa resultatet, vilket innebär en motsatt effekt jämfört med den som söktes av FASB. En annan studie som indikerar att det finns en förekomst av resultatmanipulering är den av Giner och Pardo (2014). I sin undersökning av spanska bolag finner de bevis för att big bath förekommer genom att företagen gör ytterligare nedskrivningar under de år där resultatet redan är dåligt. Samtidigt finner de bevis för att bolagen även försöker utjämna sitt resultat år från år, vilket även det är en typ av resultatmanipulering. Tolkningen de gör av detta är att vissa bolag även använder nedskrivningar för att jämna ut resultatet för att kunna rapportera likadant år från år. Slutligen finner de ett samband mellan företagets storlek och dess nedskrivningar. Resultatet pekar på att stora bolag gör relativt större nedskrivningar än små bolag.
I relation till detta finns det även forskning från Majid (2015) som pekar på att ett företags ägarstruktur påverkar benägenheten att manipulera resultatet. Där presenteras resultat från Malaysia som visar att big bath inte förekommer i de företag där en utomstående ägare kontrollerar mer än 50 % av företaget. Ytterligare en faktor som spelar in på företagens benägenhet att utnyttja möjligheten till resultatmanipulering är styrelsens sammansättning (Park och Shin, 2002). Framförallt framgår det att om företagets långivare ingår i styrelsen minskar risken för resultatmanipulering. Då påpekas också att skuldsättningen kan vara av betydelse eftersom det i normalfallet enbart är företag med stora lån som släpper in långivarna i styrelsen. Detta kan kopplas till resultaten från Abed, Al-Attar och Suwaidan (2012) som visar på att företag med hög skuldsättning är mindre benägna att manipulera sitt resultat eftersom utsätts för en hårdare granskning av banker och övriga långivare jämfört med de bolag som har förhållandevis små skulder.
12
Att det kan finnas skillnader i hur regelverket efterföljs illustreras av Charles E. Jordan och Stanley J. Clark som med sina studier visar att det kan finnas en skillnad mellan olika länder (Jordan & Clark 2004, Jordan & Clark 2015). I sin studie av Fortune 100 bolag (USA:s 100 största bolag) från 2004 kommer de fram till att det finns ett utbrett användande av big bath samtidigt som de inte kan påvisa samma beteende när de 2015 gjorde en liknande studie i grannlandet Kanada. En anledning till denna skillnad kan vara att det under åren mellan studierna förekommit mycket negativa rapporter som pekat på problemet med manipulering av resultat genom nedskrivningar och då främst de som rör goodwill.
Andra som pekat på att resultatmanipulering existerar är Sevin & Schroeder (2005) som för att testa om SFAS Nr. 142 tillåter big bath har jämfört resultatet för bolag som gjort respektive inte gjort nedskrivningar av goodwill. De kommer fram till att det finns en möjlighet utifrån SFAS Nr. 142 att manipulera resultatet, men att den främst utnyttjas av mindre bolag. De kommer också fram till att små bolag är mer benägna att manipulera resultatet än stora företag. Uppdelningen som gjorts är baserad på företagens tillgångar där bolag med mer än 450 miljoner USD betraktas som stora. En annan uppdelning av företagen som gjorts är av Abuaddous et al. (2014) som bland annat analyserat användandet av resultatmanipulering utifrån om det skett ett VD-byte nyligen. De kommer fram till att nytillsatta chefer är mer försiktiga när det gäller nedskrivningar och att det är chefer med mer erfarenhet som manipulerar resultatet i störst utsträckning. Anledningen till att detta överraskade författarna är att det finns en uppfattning att nya chefer vill göra nedskrivningar i början som de kan skylla på den tidigare ledningen (Abuaddous et al. 2014). I samma studie presenteras också att företag i Malaysia vid införandet av MFRS 136 (Malaysian Financial Reporting Standards, vilket motsvarar IAS 36) valde att göra stora nedskrivningar av goodwill på grund av svårigheterna med att tillämpa det nya regelverket.
I studien som genomförts av Siggelkow och Zülch (2013) på tyska bolag som lyder under IFRS kommer de fram till att det förekommer en viss grad av resultatmanipulering. Denna är dock enbart i form av resultatutjämning mellan åren. De letar också efter bevis för att bolagen på den tyska marknaden använder sig av big bath, men detta lyckas de alltså inte bevis och drar slutsatsen att fokus i Tyskland ligger på skattebetalningar och långivare istället för att blidka potentiella aktieägare.
AbuGhazaleh et al. (2011) har genom sin studie av över 500 brittiska bolag under 2005 och 2006 kommit fram till att det förekommer resultatmanipulering genom nedskrivning av framförallt goodwill. I motsats till många andra kommer de dock fram till att kvaliteten på redovisningen har ökat sedan införandet av IFRS 3. Detta eftersom det ger företagen ett vidare ramverk som om det utnyttjas rätt ger en mer korrekt redovisning. En förutsättning för att kvaliteten ska förbättras är dock att företagen har en effektiv bolagsstyrning som hindrar att cheferna agerar opportunistiskt i kombination med en effektiv bolagsstyrning anser de då att nya regelverket har medfört en mer rättvisande bild av företagens ekonomiska status.
13
2.6 Hypotes
För att kunna testa den uppställda frågeställningen och därmed avgöra om det finns indikationer på att resultatmanipulering förekommer har följande hypotes tagits fram:
• De statliga bolagen tillämpar reglerna gällande nedskrivningar på samma sätt, oberoende av deras redovisade resultat.
Eftersom det tidigare visats att ett användande av resultatmanipulering kan påvisas genom att företag använder sig av orimligt stora nedskrivningar för att redovisa ett sämre resultat. Genom att testa denna hypotes kan vi då få reda på om det finns en skillnad mellan grupperna som gjort nedskrivningar kontra de som inte redovisat sådana. En skillnad tyder då på en förekomst av resultatmanipulering i form av big bath accounting. Den skillnad som eventuellt påvisas kan självklart även innebära att bolag med höga resultat använder nedskrivningar för att jämna ut resultatet mellan åren, men det går då att utläsa ur datamaterialet vilken typ av manipulering som förekommit i det givna fallet (Siggelkow och Zülch, 2013).
3 Metod
3.1 Kvantitativt förhållningssätt
För att kunna besvara studiens frågeställning bestämde vi oss för att det bästa vore att genomföra en studie med ett kvantitativt förhållningssätt. Då en studie med ett kvantitativt förhållningssätt till stor del går ut på att man kan genomföra datainsamlingar bestående av siffror som sedan ska analyseras (Bryman & Bell, 2013) anser vi att det är det bästa alternativet för vår studie. Detta då en stor del av vår undersökning kommer att mynna ut i sammanställningar av siffror tagna från företagens räkenskaper som sedan ska analyseras.
3.2 Urval
Då denna studie inledningsvis kommer undersöka bolag med ett statligt ägande utgör det första urvalet av att enbart undersöka de statligt ägda bolagen. Sedan för att göra bolagen mer jämförbara med varandra beslutade vi att enbart ha med bolag som följer samma regelverk, IFRS. Totalt finns det 49 stycken företag med statligt ägande och av dessa är det 28 som följer IFRS och som finns listade nedan:
14
Svenska staten har bolag inom ett flertal olika branscher från transport till tillverkning (se en genomgång av företagen i bilagan). Detta faktum att de statliga bolagen är verksamma inom en så pass stort spektrum av olika områden kan leda till att urvalet blir spretigt då företagen är så pass olika varandra. Det kan resultera i att möjligheten att utföra en jämförelse mellan företagen kan bli problematiskt. Detta även fast de använder samma regelverk så kan det finnas branschspecifika egenskaper som gör att företagen måste agera olika utifrån liknande händelser.
Utav dessa 28 bolag beslutade vi att även exkludera Orio och RISE från studien då de inte hade några uppsatta ekonomiska mål som kunde användas för att undersöka dessa företag. Vi gjorde också avgränsningen att undersöka nedskrivningen under åren 2009 till 2014 för att få en så stor mängd data som möjligt för att försäkra oss att det finns tillräckligt med underlag för att utföra undersökningen.
När datainsamlingen var klar stod det klart att en del företag som till exempel Swedavia inte var grundat 2009, det år vi började undersökningen utan något eller några år senare. Detta gör att antalet företag kommer att variera något beroende på vilket år det är som undersöks.
3.3 Datainsamling
För att avgöra vilket urval vi skulle ha använde vi oss av information från de verksamhetsberättelser som staten ger ut som beskriver alla bolag som staten äger. När urvalet var gjort började vi med datainsamlingen. För att se vilka bolag som hade uppnått sina ekonomiska mål under året använde vi en gång till oss av verksamhetsberättelserna som staten varje år ger ut över sina bolag där de tydligt beskriver vilka mål de anser bolagen bör kunna uppnå samt om målen är uppfyllda eller inte. Vi använde oss också av databasen
15
Retriever Business som är en tjänst som förser sina användare med affärsinformation om svenska företag (Retriever business, 2015). Informationen vi ville få fram om företagen var följande:
• Nettoresultat • Omsättning
• Avkastning på eget kapital, totalt kapital samt sysselsatt kapital • Vinstmarginal
• Rörelsemarginal • Nedskrivning
Genom att använda Retriever Business fick vi snabbt fram nyckeltal från bolagen såsom avkastningen på eget kapital. Då inte all information vi behövde fanns att hitta i Retriever Business var vi även tvungna att leta i bolagens årsredovisningar. För att få fram hur mycket nedskrivning som bolagen har gjort gick vi igenom alla årsredovisningar som bolagen har gett ut mellan åren 2009 till 2014 och tog ut information om det har skett nedskrivningar under året och om så var fallet på hur mycket nedskrivningen var på. Då företag kan skriva ned olika tillgångar såsom materiella eller immateriella tillgångar valde vi att dela upp nedskrivningarna efter vilken tillgång det var som nedskrivningsbehovet uppkom ifrån. Det var också viktigt att mycket av den information vi tog fram om företagen var i förhållanden till storleken på företagen och inte i absoluta tal. Detta för att senare göra det möjligt för oss att kunna göra korrekta jämförelser mellan företagen.
Det hade varit möjligt att få ut all data vi behövde från bolagens årsredovisningar och då försäkrat oss om att all data vi fått in kommer överensstämma med varandra. Men att använda databaser som Retriever Business har arbetet underlättas väsentligt och gjort det möjligt för oss att undersöka ett mycket större urval av företag och år och med det fått tillgång till en större datamängd som vi kunnat bygga analysen på.
3.4 Statistiskt test
Eftersom vi vill undersöka huruvida bolagen med statligt ägande använder sig av resultatmanipulering i form av big bath måste detta också kunna testas. I detta fall när det gäller en kvantitativ undersökning blir det aktuellt att göra ett statistiskt test av det insamlade datamaterialet. Eftersom resultatmanipuleringen i detta fall handlar om överdrivet stora nedskrivningar som görs för att minska resultatet ytterligare behöver kunna utläsas ur datamaterialet. För att detta ska kunna göras måste inledningsvis en uppdelning ske mellan de bolag som gjort nedskrivningar och de som inte gjort nedskrivningar. En observation av ett företag som genomför nedskrivningar placeras i grupp Impairment (I) medan de utan nedskrivning placeras i grupp No-Impairment (NO-I). Totalt gjordes 153 observationer från åren 2009-2014. Fördelningen mellan I och NO-I framgår av tabell 1.
16
Tabell 1
Fördelning utifrån gjorda nedskrivningar
Antal (I) Antal (NO-I) Total
2009 13 10 23 2010 9 17 26 2011 10 16 26 2012 11 15 26 2013 8 18 26 2014 12 14 26 Total 63 90 153
För att jämföra de två grupperna finansiella resultat användes måtten Räntabilitet på eget kapital (RE) och Vinstmarginal (VM). RE beräknas genom att ta resultatet efter finansiella poster dividerat med eget kapital (inklusive obeskattad reserv – skatt) och VM beräknas kortfattat som rörelseresultatet dividerat med nettoomsättningen (se formelblad för korrekt uppställd formel). I många andra liknande underökningar t.ex. den av Jordan och Clark (2004) används Return on Assets (ROA) och Return on Sales (ROS) för att jämföra bolagen. ROS är detsamma som vinstmarginalmåttet som används i denna undersökning. ROA är resultatet fördelat på totala tillgångar vilket skiljer sig från vår underökning där fördelningen gjorts mot det egna kapitalet istället för de totala tillgångarna. Att det egna kapitalet har valts hänger ihop med att räntabiliteten på eget kapital är det nyckeltal som presenteras som viktigast för bolagen med statligt ägande (Regeringskansliet, 2015a).
För att sedan kunna undersöka om det förekommer några skillnader mellan de båda grupperna har ett Mann-Whitney U-test använts. Testet används vid jämförelse av två oberoende grupper där det inte är känt om datamaterialet är normalfördelat (Lövås, 2006). Eftersom det insamlade datamaterialet är på gränsen till för litet för att kunna antas vara approximativt normalfördelat och vi inte är säkra på att en normalfördelning föreligger måste vi använda denna typ av icke-parametriskt test för att kunna jämföra våra urvalsgrupper. Enligt Lövås hade det gått att använda ett test som bygger på normalfördelning t.ex. Students T-test om observationerna i varje grupp överstiger 10 st, men eftersom detta kriterium inte uppfylls under vissa år har vi valt ett Mann-Whitney U-test istället. Att testet är icke-parametriskt innebär att de faktiska värdena för RE och VM inte kommer att användas vid beräkningarna. Istället används de uppmätta värdena för att rangordna mätningarna och det är då ranktalet som kommer att användas i testet. Från de beräkningar som har gjorts i denna undersökning har det genererats ett Z- och ett U-värde för att avgöra om det finns någon skillnad i det uppvisade resultatet mellan grupperna (se bilaga för formelblad och beräkningar). Z-värdet baseras på U-värdet, men bygger även delvis på normalfördelningen. Detta har använts för att undersöka det totala datamaterialet då U-värdena där blir svåra att bedöma. Z-värdet har dock beräknats för alla år och ska inte ge andra resultat än U-värdet då det är baserat på just detta. För att säkerställa att det verkligen föreligger en tydlig skillnad har vi valt en signifikansnivå på 5 %. Denna signifikansnivå är vanlig att använda då det inte i förväg finns en tydlig uppfattning om hur fördelningen av datamaterialet ser ut, vilket det inte gör i detta fall. För att
17
sedan avgöra om det framräknade U- eller Z-värdet kan förkastas eller ej finns tabeller som beskriver för vilka värden som den uppställda hypotesen kan förkastas givet en specifik signifikansnivå. Skulle det i detta fall innebära att U- och Z-värdet når upp till det ställda kravet innebär det att det föreligger en skillnad mellan grupperna och det genom detta går att påvisa en resultatmanipulering i form av big bath genom nedskrivning.
Ett annat test som ställts upp för att testa den uppställda hypotesen är ett Chi-2-test för att undersöka om det finns ett samband mellan att bolagen genomför nedskrivningar och att de når sina uppställda ekonomiska mål. Testet bygger på att det skapas en korstabell där de möjliga utfallen ställs upp, i detta fall 4 olika kombinationer av ja och nej då de båda frågorna om gjorda nedskrivningar och uppnådda mål enbart har dessa svarsalternativ. Beräkningarna som gjorts visar sedan på om det finns ett samband mellan variablerna, t.ex. att de som gjort nedskrivningar också har uppnått sina mål. Från detta test kommer det att genereras ett Chi-2- och ett P-värde som sedan ska jämföras med den bestämda signifikansnivån (se bilaga för formelblad och beräkningar). Även i detta fall har signifikansnivån satts till 5 % då vi inte heller här har någon uppfattning om utfallet. Chi-2-värdet hämtas även i detta fall från en tabell som innehåller olika värden beroende på signifikansnivå. P-värdet går å sin sida att jämföras direkt mot signifikansnivån då den måste vara under 0,05 (5 %) för att hypotesen ska kunna förkastas.
3.5 Validitet och reliabilitet
När man samlar in data måste man vara noggrann med att granska att all information är riktig och hur giltig den egentligen är. Reliabilitet är ett begrepp som handlar om huruvida resultaten i undersökningen är tillförlitligt. Det innebär att det ska vara möjligt att kunna återskapa ett liknande resultat om någon skulle utföra undersökningen en gång till och på så sätt försäkrar man sig om att resultatet inte har påverkats av slumpmässiga och tillfälliga händelser (Bryman & Bell, 2013). I denna uppsats kommer en stor del av datainsamlingen komma från företagens årsredovisningar. Detta gör att datainsamlingen kommer bestå av data som är enkel att få tag på och med det kommer det vara möjligt att återskapa liknande resultatet vid ett nytt test. Den information som inte kommer från årsredovisningar kommer från internetbaserade databaser som är enkla att komma åt vilket gör att även det skulle underlätta ett återskapande av studien. Vi ska också se till att vi noggrant redogör hur vi har genomfört undersökningen för att på så sätt underlätta arbetet för eventuella framtida undersökningar.
Validitet innebär att den data som undersöks verkligen mäter det man undersöker, alltså att man mäter det man har för avsikt att mäta (Bryman & Bell, 2013). Den största delen av empirin i vår undersökning kommer bestå av data hämtad från årsredovisningar. Det gör att en av de stora riskerna är att det kan ske misstag under insamlandet av datamaterialet som kan ha effekten att det ger ett missvisande resultat. Till exempel kan det skilja sig hur företagen redovisar nedskrivningarna i sina årsredovisningar där vissa företag tydligt redogör för vad de gjort under året medan med andra bolag kan det vara nödvändigt att behöva göra en mer noggrann undersökning av redovisningarna. För att förhindra att få missvisande data måste vi
18
under studiens gång vara uppmärksamma och noggranna kring hur datainsamlandet har gått till för att minimera risken för misstag.
Då en årsredovisning ska skapa en bild av hur det ekonomiska läget är för företaget kan det finnas en risk att innehållet i årsredovisningen ger en subjektiv och förfinad bild av företaget. Då denna studie undersöker statliga bolag anser vi inte att risken är överhängande att den information som vi får fram kommer vara allt för snedvriden då de kan tänkas ha högre krav på sig från staten. Då den data vi är intresserade av mestadels består av siffror så är risken för subjektivitet mindre än om det hade varit text vi skulle analysera där både vi och företaget har större benägenhet till att göra subjektiva bedömningar.
Ett annat problem är att sedan säkerställa att datamaterialet som samlas in kommer att analyseras med rätt statistisk metod som faktiskt räknar ut rätt saker. För att försäkra oss att så är fallet har vi gått igenom en rad av andra studier som gjort liknande undersökningar som vi och som använt samma statistiska metoder som vi.
Ett annat orosmoment är att all information i denna studie inte är insamlad från samma ställe vilket öppnar för en risk att datan inte överensstämmer med varandra beroende på vilken källa datan är hämtad ifrån. Om så är fallet kan det skada studiens validitet då det finns en risk att den insamlade empirin eventuellt inte överensstämmer med varandra och med det göra det svårt att mäta det som vi har som avsikt att mäta.
3.6 Metodreflektion
Det är i princip omöjligt att genomföra en undersökning där risken att fel kan smyga sig in helt har eliminerats. En medvetenhet om de möjliga felkällor som finns kan dock förebygga att felaktiga slutsatser dras utifrån data som blivit förvanskad. En svaghet som finns gäller vilka tolkningar som går att göra utifrån resultaten från de statistiska testen. Grunden för undersökningen är testet av den uppsatta hypotesen är skillnader mellan den nedskrivande och den icke nedskrivande gruppen testas.
Enligt t.ex. Jordan och Clark (2004) innebär en skillnad mellan grupperna ett tecken på att resultatmanipulering har skett, vilket också är en av grundförutsättningarna för hypotesprövningen i denna uppsats. Det går dock att se i det faktum att de nedskrivningar som görs faktiskt kan vara berättigade eftersom värdet på tillgångarna behöver minskas. Eftersom tillgångarna har till uppgift att på något sätt generera intäkter till företaget, vilket beskrivs i IAS 36. Om då en tillgång inte lyckas generera de tänkta intäkterna kommer resultatet bara av den anledningen bli sämre än väntat. Ifall en nedskrivning dessutom behöver göras finns risken att den stora skillnaden som kan uppmätas för bolag utan nedskrivningar vara helt legitim och därmed inte bero på resultatmanipulering.
En annan felkälla kan vara att det uppmäts en skillnad mellan grupperna som indikerar att den ena gruppen manipulerar sitt resultat. I verkligheten kan det dock vara så att båda grupperna redovisar på ett sätt som inte följer uppsatta standarder. Allt detta kan kort sammanfattas som
19
att det finns en risk att tester som enbart visar skillnader mellan grupper pekar i en felaktig riktning om inte viss försiktighet tas vid tolkningen av resultatet. Detta innebär också att testets resultat bör sättas in i rätt kontext och tolkningen som görs måste ta hänsyn till fler faktorer än om hypotesen kan förkastas eller ej.
Då denna undersökning tittar på hela mängden nedskrivningar som gjort istället för bara nedskrivningar av goodwill vilket testas av t.ex. Sevin, och Schroeder (2005), Jordan och Clark (2004) och Abuaddous et al. (2014) finns risken att resultaten inte är fullt ut jämförbara. Det finns dock ett problem med att enbart undersöka goodwill på en så begränsad grupp företag då långt ifrån alla redovisar goodwill i sina balansräkningar och än mindre skriver ned denna. Eftersom alla tillgångar dock ska skrivas ned då de inte längre håller sitt värde och inte kan anses generera intäkter i den takt som vore önskvärt måste värdet alltså minskas. Även för värdering av andra tillgångar än goodwill finns då ett utrymme inom IFRS som gör att resultatmanipulering kan ske. Av denna anledning blir det alltså intressant att undersöka problemet utifrån detta perspektiv, men hänsyn måste självklart tas vid tolkningen av tidigare forskning då vissa skillnader kan förekomma.
4 Empiri
För att undersöka huruvida bolagen med statligt ägande ägnar sig år resultatmanipulering i form av överdrivet stora nedskrivningar, så kallad big bath accounting genomfördes ett Mann-Whitney U-test. Testet har till uppgift att påvisa om det finns en signifikant skillnad i resultatet mellan olika grupper. I detta fall innebär det att jämföra de bolag som gjort nedskrivningar (I-gruppen) med de som inte gjort motsvarande nedskrivningar (NO-I-gruppen). De variabler som har använts för att jämföra de olika grupperna är avkastning på eget kapital och vinstmarginal. Dessutom genomfördes ett Chi-2-test för att undersöka om det finns något samband mellan att bolagen gör nedskrivningar och att de uppnår de i förväg uppsatta målen. Alla tester har gjorts årsvis där det går att se hur resultaten ser ut för de olika åren 2009-2014. Dessutom har sammanfattande test gjorts där hela datamaterialet för t.ex. avkastning på eget kapital undersöks för att se om det går att påvisa ett annat resultat för perioden 2009-2014 som helhet. Det bör också tilläggas att urvalet under 2009 endast består av 23 bolag då tre stycken av de valda företagen ännu inte bildats eller börjat tillämpa IFRS. Dessa bolag är Apoteksgruppen, Infranord och Swedavia.
20
Tabell 2
Avkastning eget kapital År Median
(I) Median (NO-I) U-värde Kritiskt U-värde Z-värde N (Total) N (NO-I) N (I)
2009 12,37 % 8,72 % 57 33 -0,496 23 13 10 2010 20,93 % 14,21 % 52 39 -1,320 26 9 17 2011 8,94 % 4,37 % 73 42 -0,369 26 10 16 2012 4,20 % 10,19 % 78 44 -0,234 26 11 15 2013 14,50 % 9,45 % 58 36 -0,778 26 8 18 2014 16,05 % 9,96 % 57 45 -1,389 26 12 14 Total 11,68 % 10,23 % Ej tillämpbart -1,525 153 63 90 I tabell 2 visas resultatet av testet som genomfördes avseende avkastning på eget kapital. Först presenteras medianvärdena för avkastningen på eget kapital fördelat utifrån vilket år det gäller och om det har gjorts en nedskrivning eller ej. Som synes är det uteslutande flera procentenheters skillnad mellan de båda grupperna, där det i alla fall utom ett (2012) framgår att avkastningen varit högre i den grupp som genomfört nedskrivningar. Avkastningen för bolagen som gjort nedskrivningar ligger mellan ca. 4-21 %, medan spannet för bolagen utan nedskrivningar sträcker sig mellan ca. 4 och 10 procent. Utifrån enbart medianvärdet borde det därmed finnas fog för tanken att det föreligger en skillnad mellan grupperna, men för att statistiskt säkerställa detta måste U- och Z-värdet undersökas.
Beroende på det kritiska U-värdet baseras på fördelningen mellan nedskrivande och ej nedskrivande bolag måste en bedömning göras från år till år. Fördelningen mellan de olika grupperna presenteras i tabell 2 som N(NO-I) och N(I) där NO-I är icke nedskrivande och I de bolag som gör nedskrivningar. Ett U-värde som är kritiskt ett år och leder till förkastelse av hypotesen kan under andra förutsättningar istället inte vara tillräckligt för att hypotesen ska förkastas. När det gäller Z-värdet är det dock samma jämförelsetal som gäller oavsett fördelning, detta på grund av att formeln för beräkning av Z-värdet tar med antalet i de olika grupperna i beräkningen. Eftersom det valts en signifikansnivå på 5 % så behöver därför testets Z-värde vara mindre än -1,96 för att hypotesen ska förkastas. På samma sätt måste det uppmätta U-värdet vara mindre än det kritiska för att hypotesen ska förkastas.
Som det framgår av tabell 2 är alla beräknade U-värden högre än de motsvarande kritiska värdena. Samtidigt syns det också att de Z-värden som presenteras också är större än -1,96. Detta innebär i sin tur att vi ej kan förkasta vår hypotes utifrån varken U- eller Z-värde. Dessa värden kommer dock alltid förkasta och acceptera hypoteser samtidigt då de bygger på varandra och de kommer därmed alltid ge samma resultat om beräkningarna utförs korrekt. Det går alltså inte att förkasta hypotesen utifrån testet som gjorts av avkastning på eget kapital och på grund av detta måste det antas att det inte under något av de undersökta åren finns en skillnad mellan grupperna utifrån avkastning. Det kan sägas att det under åren 2010 och 2014 verkar vara störst skillnad mellan grupperna, dock inte så stor att det blir signifikant. Vid ett test av alla registrerade värden summerat för alla år kommer vi allra närmast en möjlig förkastelse av hypotesen med ett Z-värde på -1,525. Detta trots att det vid denna jämförelse
21
bara skiljer ca 1 procentenhet mellan medianvärdena för de olika grupperna. Detta beror då på den betydligt större mängden mätvärden som gör det möjligt att påvisa signifikanta skillnader även om värdena har mindre spridning.
Tabell 3
Vinstmarginal År Median
(I) Median (NO-I) U-värde Kritiskt U-värde Z-värde N (Total) N (NO-I) N (I)
2009 9,73 % 5,60 % 61 33 -0,248 23 13 10 2010 40,38 % 10,03 % 51 39 -1,374 26 9 17 2011 18,44 % 2,37 % 52 42 -1,476 26 10 16 2012 7,35 % 9,24 % 74 44 -0,441 26 11 15 2013 36,66 % 11,34 % 50 36 -1,222 26 8 18 2014 11,60 % 6,07 % 69 45 -0,772 26 12 14 Total 8,72 % 7,80 % Ej tillämpbart -1,883 153 63 90
I tabell 3 presenteras istället resultatet från jämförelsen mellan vinstmarginal och huruvida bolaget gjort nedskrivningar eller ej. Resultatet presenteras på samma sätt som i tabell 2 med medianer för de olika grupperna, U- och Z-värden samt antal bolag i de olika grupperna. Jämfört med avkastningen på eget kapital går det att utläsa en större variation mellan de olika grupperna gällande medianerna av bolagens vinstmarginaler. Under vissa år uppgår skillnaden till omkring 30 procentenheter vilket är betydligt mer än i tidigare del av testet. Medianerna för vinstmarginalerna följer i övrigt en liknande fördelning som för avkastningen på eget kapital, där värdena för den nedskrivande gruppen generellt ligger högre än för de som ej gör nedskrivningar. Det är endast under 2012 som det är ett omvänt förhållande, vilket även det är i enlighet med resultatet från avkastningstestet. I likhet med avkastningstestet blir det också minst skillnad mellan medianerna för vinstmarginalerna när det görs ett sammanfattat test på hela datamaterialet. Då blir skillnaden mellan grupperna mindre än 1 procentenhet, vilket är betydligt mindre än värdena för de enskilda åren.
Vid en studie av de beräknade U- och Z-värdena framgår det att de inte heller vid test av vinstmarginalen går att se några signifikanta skillnader mellan de som gör och de som inte gör nedskrivningar av sina tillgångar. För att kunna förkasta hypotesen och se en skillnad mellan grupperna måste det beräknade Z-värdet även här vara större än -1,96. Under 2011 beräknas Z-värdet till -1,476, vilket är det närmsta vi kommer till att kunna förkasta hypotesen vid jämförelse av gruppernas vinstmarginaler. U-värdet är under detta år 52 jämfört med det kritiska U-värdet 42 för vilket ges när det är 10 i ena gruppen och 16 i den andra, vilket gäller under detta år. Även vid test av vinstmarginalen får vi lägst Z-värde när hela datamaterialet studeras, men eftersom -1,883>-1,960 kan inte heller här hypotesen förkastas med en signifikansnivå av 5 %. Resultaten från jämförelsen av vinstmarginal mellan grupperna ger därmed inte någon indikation om att det skulle vara en skillnad mellan grupperna, åtminstone inte vid den angivna signifikansnivån. Hypotesen gäller därmed eftersom den inte på statistisk grund kan förkastas.
22
Tabell 4
Jämförelse mellan nedskrivning och uppnådda mål År
Chi-2-värde Kritiskt Chi-2 P-värde Signifikansnivå GN (YY) GN (YN) GN (NY) GN (NN)
2009 1,965 3,841 0,161 0,050 6 4 4 9 2010 0,454 3,841 0,500 0,050 9 6 8 3 2011 0,490 3,841 0,484 0,050 5 5 9 5 2012 0,000 3,841 1,000 0,050 7 5 7 5 2013 0,403 3,841 0,525 0,050 5 3 14 4 2014 0,235 3,841 0,628 0,050 7 7 6 4 Total 0,239 3,841 0,625 0,050 39 30 46 30
Resultaten som presenteras i tabell 4 är från ett Chi-2-test där syftet är att testa om det finns något samband mellan att de statliga bolagen nått sina uppsatta mål och om de valt att göra nedskrivningar som påverkat resultatet negativt. Datamaterialet har årsvis delats upp efter de fyra möjliga utfallen:
• YY - nedskrivning gjord och mål uppnått • YN - nedskrivning gjord och mål ej uppnått • NY - ingen nedskrivning gjord och mål uppnått • NN - ingen nedskrivning gjord och mål ej uppnått
För att sedan kunna avgöra om det finns något samband mellan de olika variablerna beräknas dels ett Chi-2-värde men också ett P-värde. Även här testas sambandet med en signifikansnivå på 5 % vilket gör att Chi-2-värdet måste överstiga 3,841 och P-värdet understiga 0,05 för att det ska gå att påvisa en statistiskt säkerställd skillnad och för att hypotesen ska kunna förkastas. Precis som i jämförelsen mellan U-värde och Z-värde i Mann-Whitney U-testet gäller att Chi-2-värdet och P-värdet kommer att förkasta och acceptera hypoteserna samtidigt. Vid en studie av de värden som presenteras i tabell 4 framgår det tydligt att det inte med grund av dessa data går att se en skillnad mellan grupperna. På grund av att alla Chi-2-värden ligger långt under och alla P-värden långt över de kritiska värdena finns det ingen statistiskt grund för att förkasta hypotesen. Det faktum att det inte finns några skillnader mellan grupperna accepteras härmed.
Utifrån de framräknade P-värdena framgår det att den största skillnaden mellan grupperna inträffar under 2009 där värdet är 0,161. Detta kan ses som att signifikansnivån hade behövt vara 16,1 % eller högre för att hypotesen ska kunna förkastas. En signifikansnivå på 16,1 % är dock allt för hög för att ett samband ska kunna tänkas vara säkerställt. I kontrast till detta blir P-värdet under 2012 1,00 vilket antyder att det finns absolut inga skillnader mellan grupperna och de anses fördela sig exakt lika. Inte heller vid en undersökning av det totala datamaterialet går det att se några tecken på samband mellan gjorda nedskrivningar och uppnådda mål. P-värdet för det totala materialet blir 0,625, vilket är långt ifrån den nödvändiga nivån på 0,05
