Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Vårdvetenskap
Föräldrars önskningar och upplevelser av stödet från
barnavårdcentralen
– en intervjustudie
Författare:
Handledare:
Kristina Aktiv
Clara Aarts
Ämneshandledare:
Margaretha Magnusson
Examinator:
Tanja Tydén
Självständigt arbete inom distriktssköterskans kunskapsområde, 15 hp
15 hp
ABSTRACT
Parental support is needed because it promotes a positive development in children, because parents ask for it and because it has positive effects on the public economy. Those responsible in Sweden for Child health care have shown an increased interest in supporting parenthood.
Aim: The overall purpose of this study was to investigate what kind of support parents today desire from child health care. An additional purpose was to investigate if they feel their needs and wishes are met.
Method: The study has a descriptive and qualitative design. The selection was eight parents of children under eighteen months of age: four mothers and four fathers. None of the participants were couples. Data collection was performed with semi structured interviews. Collected data were analyzed according to qualitative content analyses.
Results: Two themes appeared: desired support – the child in focus and
organisation – no place for fathers. Seven categories emerged: expectations before the child was born – the health of the child in focus and someone to call, expectations today – the health of the child and support in parenthood, seeking support from others than the Child health care, accessibility is important, continuity creates safety, the purpose of parent education group satisfactory & home visits – from ambivalent to positive
experience. The study shows that the informants wants that Child health care focuses on the growth and development of the child, supports parents in their new role as parents and is accessible if the parents have questions. The informants were to great extent content with the support from the child health centre.
Conclusion: According to parents wishes Child health care should focus on the child and it’s health along with strengthening the parents in their new role. The
accessibility must improve to make the child health care centre a place even for fathers.
Key words
SAMMANFATTNING
Föräldrastöd behövs för att det främjar en positiv utveckling hos barn, för att föräldrar efterfrågar det och för att det ger positiva effekter på samhällsekonomin. Ansvariga för barnhälsovården i Sverige har de senaste åren visat ett ökat intresse för att utöka stödet i föräldraskapet.
Syfte: Det övergripande syftet med studien var att undersöka vad föräldrar idag
önskar för stöd av barnavårdcentralen. Ett delsyfte var att undersöka om de upplever att deras behov och önskningar uppfylls.
Metod: Studien har en deskriptiv design med kvalitativ ansats. Urvalet var åtta föräldrar
till barn under 18 månader varav fyra mammor och fyra pappor. Datainsamling skedde med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Insamlad data analyserades med kvalitativ
innehållsanalys.
Resultat: Två huvudteman framträdde: Önskat stöd – barnet i centrum och
Organisation – ingen plats för pappor. Sju kategorier som framträdde var: förväntningar innan barnet kom – fokus på barnets hälsa och någon att ringa, förväntningar idag – fokus på barnets hälsa och stöd i föräldrarollen, stöd sökes från annat håll än BVC, tillgänglighet är viktigt, kontinuitet skapar trygghet, föräldragruppens syfte
tillfredsställande & hembesök – från ambivalent till positiv upplevelse. Studien visar att informanterna vill att BVC framförallt skall se till barnets tillväxt och utveckling, stödja dem i den nya rollen samt finnas där om det var något man undrade över.
Informanterna var till stor del nöjda med det stöd BVC ger.
Slutsats: BVC bör enligt föräldrars önskemål fokusera på barnet och dess hälsa
samt att stärka föräldrarna i sin nya roll. Tillgängligheten måste förbättras för att BVC skall bli en plats även för pappor.
Nyckelord
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 5
1.1.BARNHÄLSOVÅRDENS HISTORIA ... 5
1.2BARNHÄLSOVÅRDEN IDAG ... 6
1.2.1. Familjecentral ... 6
1.3.BARNFAMILJERS SITUATION IDAG ... 7
1.4.NY TID OCH NYA HÄLSOPROBLEM ... 7
1.5.STÖD I FÖRÄLDRASKAPET ... 9
1.5.1. Föräldragrupper & Hembesök ... 11
1.5.2. Hur kan föräldrars beteende påverkas ... 11
1.6.FÖRÄLDRARS FÖRVÄNTNINGAR PÅ BVC OCH ÖNSKNINGAR OM STÖD ... 12
1.6.1. Mödrars förväntningar på BVC och erfarenheter av att bli mödrar ... 12
1.6.1.1. Att bli mamma ... 12
1.6.1.2. Mammors förväntningar på BVC ... 13
1.6.2. Fäders förväntningar på BVC och erfarenheter av att bli fäder ... 13
1.7.PROBLEMFORMULERING ... 15 2. SYFTE ... 15 2.1.FRÅGESTÄLLNINGAR ... 16 3. METOD ... 16 3.1.DESIGN ... 16 3.2URVAL ... 16 3.3.DATAINSAMLINGSMETOD ... 17 3.3.1. Intervjuguide ... 18 3.4.PROCEDUR ... 19 3.5.DATAANALYS ... 20 3.6.ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 21 3.6.1. Etiska problem ... 22 4. RESULTAT ... 23 4.1.BAKGRUNDSFAKTA FÖR DELTAGARNA ... 23
4.1.FÖRVÄNTNINGAR INNAN BARNET KOM – FOKUS PÅ BARNETS HÄLSA OCH NÅGON ATT RINGA ... 24
4.1.1. Inga förväntningar innan barnet kom ... 24
4.1.2. Bedömning av barnets tillväxt och utveckling ... 24
4.1.3. Utgöra en trygghet ... 24
4.2.FÖRVÄNTNINGAR IDAG – FOKUS PÅ BARNETS HÄLSA OCH STÖD I FÖRÄLDRAROLLEN ... 24
4.2.1. Stöd för att vara en bra förälder ... 25
4.2.2. Råd och stöd kring barnet ... 25
4.2.3. Tillfredsställelsen med stödet god ... 25
4.3.STÖD SÖKES FRÅN ANNAT HÅLL ÄN BVC ... 26
4.3.1 Sjukvårdsråd söks från specialist ... 26
4.3.2. Allmänna råd söks från närmaste ... 26
4.3.3. Faktainformation söks från Internet ... 27
4.4.TILLGÄNGLIGHET ÄR VIKTIGT. ... 28
4.4.1. Varierande tillfredsställelse med tillgängligheten ... 28
4.4.2. Större flexibilitet önskvärt ... 28
4.5.1. Kontinuitet ger personlig kontakt ... 29
4.5.2. Variation kan vara positivt ... 29
4.6.FÖRÄLDRAGRUPPENS SYFTE TILLFREDSSTÄLLANDE ... 29
4.6.1. Föräldragrupp ger sociala kontakter ... 30
4.6.2. Varierande tillfredsställelse med innehåll ... 30
4.6.3. Ointresse av pappagrupp ... 30
4.7.HEMBESÖK – FRÅN AMBIVALENT TILL POSITIV UPPLEVELSE ... 30
4.7.1. Hembesök positivt ... 31
4.7.2. Ambivalent inställning till hembesök ... 31
5 DISKUSSION ... 32
5.1.RESULTATDISKUSSION ... 32
5.2.METODDISKUSSION ... 37
5.2.2. Förslag till framtida forskning ... 39
5.2.1. Slutsats ... 40
REFERENSER ... 41
1. INLEDNING
1.1. Barnhälsovårdens historia
I Sverige har man under lång tid tillbaka intresserat sig för barns hälsa. Att sprida budskapet om hur betydelsefull amning är för barn har ansetts viktigt. Ohälsa bland barn under tidigt 1900-tal berodde på sociala och ekonomiska faktorer och
spädbarnsdödligheten var 10 % (Stenhammar 2001). Under denna tid hade man inte alltid möjlighet att ge sina barn tillräckligt med näringsriktig mat vilket ledde till att näringsbrist var vanligt. Näringsbrist och sämre hygienisk standard gjorde att infektionssjukdomar spreds lättare (Hagelin et al. 2007).
Under tidigt 1900-tal ansågs det att barns hälsa var ett individuellt problem och inte ett samhälleligt. Den debatt som fördes då kring barns väl handlade om otillräcklig hemmiljö och okunniga föräldrar. Det ansågs att mödrarna behövde upplysas och kontrolleras. Idag har föräldrautbildning som ämnar stärka föräldrarna i sin nya roll som just föräldrar, alltmer trätt fram (Stenhammar 2001).
Mjölkdroppen var en ideell organisation som startades i början av 1900-talet.
Organisationen fokuserade på näringsfrågor för spädbarnen i förebyggande syfte men även upplysning och rådgivning. På 1920-talet uppstod ett politiskt intresse av
barnfamiljers situation då barnafödandet gick nedåt och man insåg att det hade samhälleliga följder. På 1930-talet talades det om ”kris i befolkningsfrågan” (Stenhammar 2001).
År 1935 lade medicinalstyrelsen fram ett förslag om att samhället skulle stå för förebyggande hälso- och sjukvård för mödrar och barn (Hagelin et al. 2007). Redan år 1937 kunde landsting som anordnade förebyggande hälsovård för nyfödda få
statsbidrag för denna verksamhet. Perioden som startade år 1937 pågick fram till år 1968 och kallas för ”Pionjär- och uppbyggnadsfasen”. Näring och uppfödning var prioriterade områden. Efter denna fas kom den ”Expansiva och optimistiska fasen” och präglades av välstånd och förbättrad fysisk hälsa hos barn. Psykosociala problem framträdde mer då vardagslivet blev mer påfrestande för familjerna. År 1979 beslutade riksdagen om att föräldrautbildning skulle hållas och vilka målen skulle vara för den. Idag pågår ”Eftertankens och omprövningens fas” sedan 20 år. Datorer och
epidemiologisk forskning banade vägen för denna fas. Minskade resurser till hälso- och sjukvården har lett till att verksamheterna bör kunna bevisa sitt existensberättigande. Det ställs idag krav på vetenskapliga bevis för de metoder som används.
Barnhälsovården står inför att kunna motivera sina metoder (Lagerberg et al 2008).
1.2 Barnhälsovården idag
Konventionsstaterna har ett ansvar att, bl.a. genom primärhälsovården, hjälpa alla barn och föräldrar vid sjukdomar, erbjuda föräldrarådgivning, stödja amning samt motverka traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa (Utrikesdepartementet 2006). Det finns idag ca 3000 barnavårdcentraler (BVC) i Sverige. Distriktssköterskorna och barnsjuksköterskorna som jobbar på BVC har ett ansvar för barnet och dess familj. En övergripande uppgift är att ge stöd och råd om barnets hälsa och utveckling ur såväl ett fysiskt som psykiskt samt socialt perspektiv. Barnavårdcentralerna har nästan 100 % uppslutning (Hagelin et al. 2007) vilket tyder på att det är en verksamhet som det finns ett behov av och som är efterfrågad. Det innebär också att BVC kan ha stor betydelse för folkhälsan (Håkansson & Sundelin 2000). På 1990-talet utförde Socialstyrelsen en översyn av barnhälsovården. Denna utredning slog fast att förebyggande insatser för barn kan gynna hälsoläget i hela befolkningen. Man fann också klara belägg för att stöd till barnfamiljer kan leda till minskning av barnmisshandel och försummelse av barn (Socialstyrelsen, 1992). Barnhälsovården bedriver folkhälsoarbete genom att arbeta förebyggande. Det kan gälla infektioner, plötslig spädbarnsdöd, olycksfall,
näringsrubbningar och psykosociala problem (Lagerberg et al. 2008).
1.2.1. Familjecentral
Idag har flera kommuner upprättat ”familjecentraler” där barnhälsovården ingår. Tanken är att familjerna ska kunna ha tillgång till de flesta funktioner på samma ställe. Aktörer som brukar ingå i familjecentralerna är barnavårdcentralen, mödrahälsovården, socialsekreterare, öppen förskola och ungdomsmottagning. Målet för verksamheten är att främja en god hälsa hos barn och föräldrar. Detta blir möjligt genom att finnas tillgänglig som nära mötesplats, att stärka det sociala nätverket runt barn och föräldrar och att skapa arbetsformer där föräldrar och barn är delaktiga. Verksamheten kan också erbjuda lättillgängligt stöd och vara ett kunskaps- och informationscentrum (SOU 2008:131).
BVC på familjecentraler i Sverige vidtar fler åtgärder för att locka fäder och lyckas också bättre med detta än BVC som är integrerade i vårdcentralens verksamhet. Familjecentralerna erbjuder också fler föräldragrupper och även riktade sådana (Sarkadi et al 2008).
1.3. Barnfamiljers situation idag
Situationen för barnfamiljer har förändrats mycket. Kvinnor kan idag själva bestämma när de ska ha barn och de arbetar betydligt mer jämfört med tidigare. Barn tillbringar mer tid i barnomsorg. Det är vanligt med skilsmässor och separationer som kan påverka barns utveckling och psykiska hälsa negativt. Urbaniseringen är en bidragande faktor till att många barnfamiljer har mindre sociala nätverk och lever mer isolerade än tidigare. Invandringen till Sverige har ökat och vart fjärde barn har invandrarbakgrund med minst en förälder som är född i ett annat land. Den ökade flyktinginvandringen medför att det kommer barn och familjer som kan ha upplevt mycket svåra saker. Att kunna hjälpa dessa föräldrar och barn i kris är en utmaning som BVC står inför idag. Man ställs också inför hälsoproblem och sjukdomar som hitintills inte varit lika vanliga i Sverige (Hagelin et al. 2007). Invandrar- och flyktinggruppen kan inte anses vara homogen och det finns stora skillnader mellan individerna i dessa grupper precis som i resten av den svenska befolkningen. Det som kan konstateras är att dessa grupper är utsatta. Framförallt gäller detta människor som kommer från länder utanför Europa och som nyligen kommit hit. De har, jämfört med den svenskfödda befolkningen, oftare lägre löner, är oftare arbetslösa, har sämre hälsa och sämre socialt närverk (Lagerberg et al 2008).
1.4. Ny tid och nya hälsoproblem
Barns fysiska hälsa har förbättrats väsentligt i Sverige. Detta beror mycket på en bättre ekonomisk standard i landet generellt, högre utbildningsnivå generellt hos föräldrar, bättre hygien och den utbyggda hälso- och sjukvården för barn. De flesta
infektionssjukdomar med betydande dödlighet är i princip utrotade. Detta gäller överlag hela den svenska befolkningen men det finns en viss skillnad mellan socioekonomiska grupper vad gäller spädbarnsdödlighet och perinatal dödlighet. Dessa båda är något högre hos utländska medborgare med låg status på arbetsmarknaden samt
ensamstående. Skillnaderna kan också tillskrivas rökning och låg utbildningsnivå hos modern (Hagelin et al. 2007).
Barns hälsoproblem idag beror alltså inte i huvudsak på dålig hygien eller brist på mat. Andra problem är betydligt vanligare. Socialstyrelsen framhöll i en rapport 1992 att de psykosociala problemen i familjer framstår som alltmer betydelsefulla och att barnhälsovården behöver utvecklas för att kunna bemöta dessa (Socialstyrelsen 1992). Enligt SOU (2006:100) har barnhälsovården idag en viktig roll i det förebyggande arbetet mot psykisk ohälsa hos unga och att även om verksamheten i grunden är medicinsk så har den nu mycket psykosociala inslag. Detta kräver nya arbetssätt och metoder. Föräldrautbildning är en sådan metod som har vetenskapligt stöd. Andra psykosociala insatser är individuellt stöd från barnmorska, barnsjuksköterska eller distriktssköterska samt förmedling av kontakt med andra yrkeskompetenser såsom psykolog. Det finns dock idag inte några dokumenterade tillvägagångssätt för att upptäcka och motverka psykosociala problem.
År 2001 upplevde mellan vart fjärde och vart sjätte barn mellan 10-18 år ett lågt psykiskt välbefinnande. Vart femte barn hade huvudvärk, vart fjärde magont och vart tredje svårt att sova minst tre ggr i veckan (SOU 2001:55). Enligt Folkhälsorapporten från Socialstyrelsen (2009) försämrades barns psykiska hälsa under början av 1990-talet och 2000-1990-talet men har inte försämrats de sista fyra åren. Ungdomar i åldern 16-24 som upplever oro och ångest ökar. Framförallt mår unga flickor allt sämre.
Det har visat sig genom forskning de senaste åren att människors psykiska hälsa i vuxna år påverkas av fosterlivet och barndomen. Även hjärt- och kärlsjukdomar samt fetma i vuxen ålder har samband med de första åren i livet (WHO 2007). Det finns idag även belägg för att det tidiga samspelet mellan föräldrar och barn är av betydelse då det gäller barnets utveckling såväl allmänt socialt som känslomässigt och för utvecklingen av psykiska störningar. Det hölls år 1999 i Sverige en state-of-the-art-konferens inom barnhälsovårdens område då 40 olika forskare från alla professioner med anknytning till barnhälsovården deltog. Slutsatsen var att barnhälsovården bör fokusera på barnets två första levnadsår och att det är viktigt att aktivera föräldrarna till att medverka i det förebyggande arbetet. Man menade att det krävs generella insatser såväl som riktade samt individuella insatser till föräldrar och barn med större behov. Man bör alltså gå från att fokusera på att upptäcka avvikelser hos barn till att mobilisera föräldrarna och stärka deras tilltro till egen förmåga som förälder (Medicinska forskningsrådet 1999).
1.5. Stöd i föräldraskapet
Med bakgrund i att barnfamiljernas livsvillkor förändrats tillsatte regeringen en utredning 1997 som skulle undersöka vad som behövdes för att kunna utveckla och förbättra det stöd föräldrar får genom föräldrautbildning och andra insatser. Med stöd i föräldraskapet menar utredningen
”den kunskap och det stöd som samhället kan förmedla till föräldrar för att utveckla deras kompetens och stärka deras trygghet i föräldrarollen, alltifrån det de väntar barn och under barnets hela uppväxttid. Stöd i föräldraskapet är ett erbjudande till
föräldrar, som utformas utifrån deras egna behov av och önskemål om kunskap,
information, kontakt och gemenskap med andra föräldrar i frågor som rör föräldraskap och barns utveckling och behov” (SOU 1997:161, s. 19).
Stöd i föräldraskapet är av olika art, som t.ex. informativt, känslomässigt och socialt stöd. I folkhälsoinstitutets utredning om nya former för föräldrastöd uttrycks behovet av socialt stöd hos föräldrar. Det finns olika former av socialt stöd: tillgång till information, praktisk hjälp, känslomässigt stöd, stöd i att kunna värdera en situation och fatta beslut samt ha tillgång till gemenskap (Statens folkhälsoinstitut 2004:49).
Föräldrastöd behövs för att det främjar en positiv utveckling hos barn, för att föräldrar efterfrågar det och för att det ger positiva effekter på samhällsekonomin. Föräldrastödet skall bidra till fördjupad kunskap om barns behov och rättigheter, skapa kontakt och gemenskap samt att stärka föräldrar i sin föräldraroll. Det finns idag ett tiotal evidensbaserade program för föräldrastöd. För föräldrar till spädbarn finns två program som syftar till att stärka samspel och anknytning, men mer forskning behövs (SOU 2008:131).
Pga. den ökade stressen av att vara förälder upplever en del föräldrar att de inte har de personliga resurser som krävs för att klara av föräldraskapet. Detta brukar kallas föräldrastress. Stressen kan öka utan stöd av olika typer. Att bli förälder innebär också en förändrad parrelation, inte sällan i negativ riktning. Kvinnor anger oftast att det är småbråken som tär på förhållandet medan männen ofta uppger sig kanna sig utanför och kan uppleva det lilla barnet som en inkräktare som tar för mycket tid av bl.a. modern. Studier har också visat att ju mer familjeproblem och graden av stöd familjen har påverkar barnets utveckling (Statens folkhälsoinstitut 2001:37).
Ansvariga i Sverige har de senaste åren visat ett ökat intresse för att utöka stödet i föräldraskapet (Lagerberg et al 2008). Det stöd som finns i samhället innefattar bl.a. BVC som erbjuder generella föräldragrupper samt ibland riktade föräldragrupper till föräldrar och barn med särskilda behov. Samhället erbjuder även ”öppna förskolan” som kan skapa gemenskap föräldrar emellan samt familjecentraler. Det finns även mer riktade insatser. Special-BVC erbjuder hjälp med sömn- och uppfödningsproblem som 10-20 % av alla föräldrar upplever problem med. Det finns även
spädbarnsverksamheter i Sverige som riktat in sig på behandling av samspelsproblem och att förbättra anknytningen mellan barn och föräldrar. Stöd till mödrar med
postpartumdepression är också en riktad insats som erbjuds via BVC (Statens folkhälsoinstitut 2001:37).
Sarkadi et al. (2008) gick igenom opublicerad litteratur gällande BVC och det stöd föräldrar får där. Personalen tyckte sig vara bra på att identifiera vilket stöd föräldrarna behövde och föräldrarna var också nöjda. Båda grupperna var positiva till det familjecentrerade arbetssättet men papporna önskade mer fokus på just papparollen. Man studerade även vad föräldrar till barn mellan 1-5 år tyckte om att kontakten med BVC glesades ut så kraftigt efter första året. De flesta önskade fortsatt tätare kontakt och önskade föräldragrupper som följde barnets olika faser.
Det finns dock en etisk aspekt på föräldrastöd. Det uppstår en konflikt mellan föräldrarnas rätt till självbestämmande och barnets välfärd och självbestämmande. Om en insats riktad till barnet, via föräldrarna, främjar barnets utveckling så främjas barnets självbestämmande också medan föräldrarnas självbestämmande inskränks. Man får i detta fall väga barnets rätt till hälsa och välfärd mot förälderns rätt till
självbestämmande (Statens folkhälsoinstitut 2004:49).
Föräldrastöd är också viktigt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv enligt en tidigare publicerad modell för prioriteringar som påverkar barns psykiska hälsa. Förebyggande insatser för små barn har visat sig minska kostnaderna för samhället senare när barnet blivit äldre (Skolverket, Socialstyrelsen & Statens folkhälsoinstitut 2004). Studier har visat att en trygg anknytning tidigt i barndomen minskar risken för psykosociala problem och vissa sjukdomar senare i livet (WHO 2007). Mer forskning behövs dock (Skolverket, Socialstyrelsen & Statens folkhälsoinstitut 2004).
1.5.1. Föräldragrupper & Hembesök
Idag ges bl.a. stöd i grupp genom föräldrautbildningen och målen för denna är bl.a. att öka kunskaperna om barns behov och rättigheter hos föräldrarna, att skapa möjligheter till kontakt och gemenskap samt att stärka föräldrar i sin föräldraroll (SOU 2008:131).
Det finns dock några problem med dagens föräldrautbildning. Dels är syftet problematiskt då sjuksköterskor säger sig ha svårt att uppnå ovan nämnda mål. Det är också oklart om verksamheten har påvisbara effekter. Det finns inga studier som visat att föräldragrupper har de effekter som målen uttrycker. Grupperna är dessutom i första hand utformade för kvinnor. Till sist finns också problemet att nå alla föräldrar.
Statistik visar att föräldragruppernas deltagare ofta är välutbildade och de föräldrarna med kort utbildning kommer ej (Statens folkhälsoinstitut 2004:49). Fabian (2008) har visat i sin avhandling att den gruppen föräldrar som inte deltar i högre utsträckning talar ett annat språk än svenska, har rökt under graviditeten, är arbetslösa och har kort
utbildning. Sjukhusinläggning och dålig hälsa hos det nyfödda barnet var också faktorer som påverkade deltagandet i negativ riktning.
Hembesök erbjuds alla föräldrar när ett barn har fötts och även vid ca 8 – 10 månaders ålder. De tar lite längre tid än ett mottagningsbesök men beräknas spara tid på sikt. Förutsättningarna för att bygga upp en förtroendefull relation är bättre i hemmiljö än på en mottagning och det är i hemmet lättare att tala om olycksfallsprevention (Hagelin et al. 2007).
1.5.2. Hur kan föräldrars beteende påverkas
Det är viktigt för barns hälsa och välfärd att föräldrar kan visa värme och omsorg samt att de kan sätta ramar och ge den stimulans barnet behöver. Stöd att utveckla dessa förmågor bör troligen utgå från allmänna principer för hur människor normalt ändrar eller förbättrar beteenden. Beteenden kan även påverkas av kunskap och information men det räcker oftast inte med detta (Statens folkhälsoinstitut 2004:49). Albert Banduras teori om social inlärning är tillämpbar här. Bandura menar att människor lär sig av varandra genom observation och imitation (Bandura 1977). Enligt detta kan man tänkas påverka föräldrars beteende genom att de får träffa andra föräldrar och observera dessa, T.ex. genom föräldragruppsträffar. Sannolikt kan också barns beteende påverkas av deras föräldrars beteende eftersom de tar efter dessa. Utbildning av föräldrar om detta är således önskvärt. Ett andra begrepp som Bandura utforskat är s.k. ”self-efficacy” (SE). SE refererar till antaganden om den egna förmågan att kunna
organisera, utföra och inrikta den aktivitet som krävs för att nå det man åsyftar. Vår tro på vår förmåga att åstadkomma resultat (SE) påverkar den handlingsinrikting man väljer, hur mycket ansträngning man är villig att lägga ner, hur länge man framhärdar trots hinder, återhämtningsförmåga efter motgångar, hur mycket stress som upplevs när man handskas med pressande krav från omgivningen samt den nivå av prestationer som förverkligas (Bandura 1997). Sammanfattningsvis kan sägas att chansen för att en människa ska genomföra ett beteende ökar om hon tror sig klara av det (Statens folkhälsoinstitut 2004:49). Här torde distriktssköterskan ha en viktig uppgift att stärka föräldrars tilltro till sig själva genom att finnas där som stöd när föräldern har det svårt, genom att utbilda föräldern i frågor gällande barnet och föräldrarollen samt att
uppmuntra föräldern till att vara aktiv i barnets omsorg.
1.6. Föräldrars förväntningar på BVC och önskningar om stöd
Fägerskiöld (2002) har studerat vad mödrar förväntar sig av BVC och sjuksköterskan. Hon fann att man söker någon som kan ge stöd och råd; någon som är tillgänglig och har mycket kunskap. Samma författare har också studerat vad fäder förväntar sig av sjuksköterskan och kommit fram till att fäder vill vara mer delaktiga och att
sjuksköterskan bör tänka på att inte enbart vända sig till modern eftersom detta får pappan att känna sig åsidosatt.
Jansson et al. (2001) har studerat hur sjuksköterskan i barnhälsovården ser på det första mötet med nyblivna föräldrar. De fann att sjuksköterskorna tyckte det var viktigt att skapa en god kontakt, att lyssna, ha lugn och ro, ge individuella råd och att se familjen i hemmiljö vid hembesök. Att skapa förtroende och ett stöttande klimat samt att skapa en bild av familjens situation ansågs viktigt och detta var lättast genom hembesök.
1.6.1. Mödrars förväntningar på BVC och erfarenheter av att bli mödrar
1.6.1.1. Att bli mamma
Barclay et al. (1997) har undersökt hur kvinnor upplever det att bli mamma för första gången. Många kvinnor tyckte det var överväldigande och när insikten kom att de nu var mödrar var det stort. Flertalet kvinnor ansåg sig också vara ”dränerade”, man menade att man givit allt och nu var ”tömd” efter den fysiska, känslomässiga och
mentala ansträngning det varit att inta den nya rollen. Sömnbrist ansågs vara en orsak. Många kände sig också ensamma och lite isolerade. Det var också vanligt att känna att man inte hinner med allt annat som t.ex. hushållsarbete men även partnern. Många uttryckte också en känsla av förlust av tid, av kontroll över livet och av självkänsla. Tre faktorer påverkade kvinnans upplevelse av att bli mamma: Barnets personlighet och mammans reaktion på barnets beteende, tidigare erfarenhet av barn samt socialt stöd runt kvinnan. Det sociala stödet ansågs vara mycket viktigt; såväl från familj och vänner som från hälso- och sjukvården. Detta stöds av Tarkka et al. (1999) som även fann att förmågan hos mamman att klara av barnets omsorg berodde på hennes kompetens, anknytningen till barnet, hennes hälsa, ev. depression, förhållande till partnern och känsla av isolering.
1.6.1.2. Mammors förväntningar på BVC
Fägerskiöld (2003) har funnit i en studie att nyblivna förstagångsmammor ville att sjuksköterskan skulle vara lätt att prata med, kunde se till barnets utveckling och ge vaccinationer, att vara rådgivare och stöttande, kunna ge trygghet, vara
föräldragruppsledare med kunskap. Sjuksköterskorna själva fick också svara på vad de trodde att mödrarna ville ha och deras uttalanden stämde oftare överens än de inte stämde.
Örtenstrand & Waldenström (2005) har undersökt mödrars erfarenheter av barnhälsovården i Sverige. Man fann att psykologiska faktorer som depressiva symtom och oro inför att ta hand om det nyfödda samt allvarliga uppfödningsproblem var prediktorer för att modern skulle känna sig mindre nöjd med barnhälsovården. En tredjedel tyckte att för lite uppmärksamhet lades vid deras egen hälsa och lika många tyckte att informationen kring vaccinering var otillräcklig.
1.6.2. Fäders förväntningar på BVC och erfarenheter av att bli fäder
Fäders engagemang i sina barn är viktig för deras utveckling. Enligt en rapport från folkhälsoinstitutet 2004 påverkar fäders engagemang barns utveckling av social anpassning och psykiska hälsa. Engagemang minskar också beteendeproblem framförallt hos pojkar (Statens folkhälsoinstitut 2004:17).
Sarkadi et al. (2008) har visat i en studie av fäders engagemang i sina barn att det finns bevis för att när föräldrar lever sammanboende minskar risken för
beteendemässiga problem hos sönerna och risken för psykiska problem hos unga kvinnor. Det främjar även barnens kognitiva utveckling.
Fägerskiöld (2008) genomförde en studie där man intervjuade 20 fäder angående hur de upplevde förändringen i livet då de blev fäder för första gången. Många tyckte att det var mer fantastiskt än de kunnat föreställa sig och de tyckte också att de deltog i omvårdnaden av barnet lika mycket som mamman när båda föräldrarna var hemma. Mammorna sågs av papporna som den huvudsakliga föräldern eftersom papporna även jobbade och då var borta mer samt pga. att mammorna ammade barnen. Fäderna hade blandade känslor inför amningen. De insåg att det var vad barnet behövde men kände sig mindre viktiga genom den också. Fäderna tyckte också att förhållandet till partnern förändrades men inte alltid till det sämre. Man tyckte även att förhållandet blivit djupare. Sömnbrist sågs ofta som något som gjorde dem mer lättirriterade.
I en studie från USA försökte man bl.a. kartlägga vad fäder till små barn anser sig behöva från samhället mest för att hjälpa dem bli bättre fäder. 59 % tyckte att det vore bra med mer ”pappa-barn-aktiviteter”, 44 % önskade föräldragrupper för fäder och 32 % ville ha stödgrupper för fäder. 78 % av fäderna tyckte att deras huvudsakliga roll var att vara förälder (Buckelew et al. 2005).
1.7. Problemformulering
Livssituationen för barnfamiljer har ändrats dramatiskt de senaste åren. Fler mammor jobbar och fler pappor tar ut delar av föräldraledigheten. Stöd och information finns från annat håll i samhället än bara från barnavårdcentralen. Barnhälsovården är idag i ”Eftertankens och omprövningens fas” (Lagerberg et al 2008) och man har börjat införa så kallade familjecentraler i många kommuner. Verksamheterna inom hälso- och
sjukvården står inför att bevisa sitt existensberättigande och vetenskapliga bevis krävs alltmer på de metoder som används. Därför är det viktigt att ta reda på vad föräldrar idag vill ha för stöd från BVC.
Genom att förmedla det stöd föräldrar verkligen behöver och önskar kan BVC stärka föräldrarna i sin nya roll. Enligt Banduras teori om ”self-efficacy” ökar tilltron till sig själv även förmågan att ta hand om barnet och på så sätt hjälper man även detta. På så sätt kan man stötta både föräldrar och barn. För att kunna ge detta stöd behöver således barnavårdcentralen känna till vilka behov och önskningar föräldrar idag har. Det finns få studier som har undersökt vad dagens föräldrar vill ha för stöd från
barnavårdcentralen, det är därför av betydelse att fråga föräldrar vad de själva anser sig behöva och önska för stöd från BVC.
2. SYFTE
Det övergripande syftet med studien var att undersöka vad föräldrar idag önskar för stöd från barnavårdcentralen. Ett delsyfte var att undersöka om de upplevde att deras behov och önskningar uppfyllts.
2.1. Frågeställningar
1) Vilka förväntningar och behov har föräldrar idag på stöd från barnavårdcentralen?
2) Hur upplever föräldrarna det stöd som förmedlas från BVC? 3) Var söker föräldrarna stöd när de inte vänder sig till BVC? 4) Hur upplever föräldrarna kontinuiteten på BVC?
5) Hur upplever föräldrarna tillgängligheten på BVC? 6) Hur upplever föräldrarna föräldrautbildningen? 7) Hur upplever föräldrarna hembesök av BVC?
3. METOD
3.1. Design
Studien har en explorerande design med kvalitativ ansats (Graneheim & Lundman 2004). Att studien har en explorerande design innebär att man beskriver fenomen precis som de är och inte försöker tolka de data som framkommit (Polit & Beck 2008).
3.2 Urval
Innan studien började ansåg författaren att det var önskvärt att uppnå så kallad
”maximum variation sampling” och få så stor variation bland föräldrarna som möjligt (Polit & Beck 2008). Meningen var att det skulle variera mellan informanterna gällande ålder, kön, utbildningsnivå, civilstånd, vilket land de kom från och hur stort nätverk de hade. Det var planerat att rekrytera förstagångsföräldrar till barn under 18 månader genom barnavårdcentraler. Deltagarna måste förstå och tala svenska språket för att undvika missförstånd och därigenom missvisande underlag för analys. Tolk planerades inte att användas. Två vårdcentraler valdes ut. Den första barnavårdcentralen valdes ut på grund av att dess befolkning representerar olika typer av familjer. Den andra barnavårdcentralen tillkom under projektets pågående då det var svårt att rekrytera tillräckligt många deltagare vid den första. Pga. svårigheter med att rekrytera deltagare fick deltagare även rekryteras bland bekantas bekanta till författaren. Urvalet blev åtta
föräldrar till barn under 18 månader varav fyra mammor och fyra pappor, ej par. Avsikten var att intervjuerna skulle fortsätta tills mättnad uppnåtts, men maximum 8 deltagare rymdes inom tidsramen. Urvalet skulle vara strategiskt (Olsson & Sörensen 2007) och varierat men pga. svårigheter vid rekryteringen av deltagare blev urvalet inte fullt så varierat som författaren avsett.
3.3. Datainsamlingsmetod
Datainsamling skedde med hjälp av semistrukturerade intervjuer (Malterud 2009). Alla deltagare intervjuades enskilt. Under intervjun användes en intervjuguide med 8 frågor (se nedan). Några av intervjuerna fick utföras per telefon pga. att respondenterna bodde för långt bort. Författaren började med att ta reda på bakgrundsfakta som berör
respondentens ålder, kön, sociala nätverk och härkomst. Fråga 1,2 och 5-9 berör föräldrarnas önskningar på olika delar av BVC´s verksamhet och fråga 3-4 berör huruvida de tycker att deras behov uppfylls. Till dessa frågor tillkom följdfrågor då behov fanns. Frågorna har utarbetats av författaren i samråd med ämneshandledare Margaretha Magnusson, vårdutvecklare för Barnhälsovården i Uppsala län.
Intervjuguiden har testats av författaren på några föräldrar i dennes närhet för att säkerställa att frågorna uppfattas korrekt och att de är tillräckliga för att samla in den information författaren söker. Fråga 2 och 5 samt frågan om socialt nätverk har justerats som resultat av detta. Frågan om socialt nätverk löd innan test: ”Hur ser ditt sociala nätverk ut?” och ändrades till ” Har Du någon eller några personer du kan få hjälp av med barnvakt? Fråga 2 löd innan test: Vad förväntar du dig för stöd av BVC?” och ändrades till ”Kan du beskriva vad du vill ha för stöd från BVC?” Fråga 5 löd: ”Vad tycker du om kontinuiteten?” och ändrades till ”Hur upplever du kontinuiteten, att det är samma distriktssköterska varje gång du besöker BVC? Är kontinuitet viktigt för dig?” Frågorna omformulerades tillsammans med handledare.
3.3.1. Intervjuguide Bakgrundsfakta Kön Ålder Härkomst Utbildning
Socialt nätverk: Har Du någon eller några personer du kan få hjälp av med barnvakt?
Områden som berör BVC direkt
1. Kan du berätta om dina förväntningar på BVC innan du fick barn? 2. Kan du beskriva vad du vill ha för stöd från BVC?
3. Hur upplever du att dina förväntningar tillgodoses? 4. Hur upplever du att dina behov tillgodoses?
5. Hur upplever du kontinuiteten, att det är samma distriktssköterska varje gång du besöker BVC? Är kontinuitet viktigt för dig?
6. Hur tillgängligt önskar du att BVC skall vara? Vilka öppettider skulle du föredra? Tycker du att BVC ska ha så kallad ”drop in” eller är det bra med bokade besök?
7. Om du inte vänder dig till BVC vart vänder du dig för stöd och information då? 8. Har du deltagit i föräldragrupp? Hur upplevde du den? Om du inte deltagit, vad
skulle du vilja ha ut av en föräldragrupp för att delta?
9. Har du fått hembesök av distriktssköterskan någon gång? Hur upplevde du det? Om du inte fått det, är det något du skulle vilja ha?
Följdfrågor kunde vara
Kan Du berätta mer om detta? Kan Du utveckla detta? Kan Du ge exempel på detta?
3.4. Procedur
Muntligt tillstånd för denna studie gavs från verksamhetscheferna på de två berörda vårdcentralerna. När projektplanen var godkänd söktes skriftligt tillstånd. Efter detta ombads distriktssköterskorna vid barnavårdcentralerna att tillfråga potentiella föräldrar till studien (bilaga 1). Distriktssköterskorna ombads följa inklusionskriterierna (se ovan). Om föräldern samtyckte lämnades namn och telefonnummer ut till författaren som sedan kontaktade föräldern. Distriktssköterskan lämnade informationsbrev (bilaga 2) och samtyckesbrev (bilaga 3). Deltagarna tillfrågades vilken plats de ville genomföra intervjun; på BVC eller på annan plats vald av respektive deltagare. Alla intervjuer gjordes antingen på BVC eller per telefon då respondenten befann sig i hemmet.
Intervjuerna spelades in och i efterhand transkriberades dessa ordagrant. Om deltagaren önskade kunde denne ta med sig sitt barn till intervjun.
3.5. Dataanalys
Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman 2004). Först skapade författaren sig ett helhetsintryck genom att läsa igenom materialet några gånger och finna teman. Sedan genomgicks all text för att identifiera
meningsbärande enheter. Dessa systematiserades med kodning. Detta material kondenserades sedan och kunde sorteras i sju kategorier och tolv subkategorier. Analysen utgick ifrån frågeställningarna i föreliggande studie men redovisas inte i samma ordning utan utefter de framkomna kategorierna. Kategorierna lästes igenom av handledare. Två teman kunde också uttydas. Resultatet redovisas dels i tabellform för att läsaren skall kunna få en översikt samt i löpande text för att förklara innebörden av kategorier och subkategorier. Analysen har koncentrerats till det manifesta innehållet och författaren har inte ämnat tolka underliggande meningar i texten. Citaten i resultatdelen har skrivits om till skrifttext för att göra rättvisa åt respondenterna (Malterud 2009).
Författarens förförståelse innan studien påverkas av egna erfarenheter
yrkesmässigt som privat. Denna är under utbildning till distriktssköterska och påverkas av det budskap som utbildningen förmedlar samt av vad denne upplevt under
praktikperioden på BVC. Föräldrastöd i olika former anses vara viktigt. Författaren har även barn själv och har genom detta även besökt BVC som förälder med behov av stöd.
Nedan illustreras exempel på hur författaren kondenserat text till slutlig kategori (tabell 1).
Tabell 1. Exempel på textkondensering. Meningsbärande
enhet Kod Underkategori Kategori
Det man vill få ut av en
föräldragrupp är att man får träffa andra som har barn i samma ålder ungefär och som bor i samma område. Föräldragrupp bra för socialt nätverk. Föräldragrupp ger sociala kontakter. Föräldragruppens syfte tillfredsställande.
Vad jag vill ha för stöd är någon som har koll på var barn bör ligga, utvecklingsmässigt och sådär. Önskning på stöd från BVC: Barnets utveckling. Råd och stöd kring barnet. Förväntningar idag - fokus på barnets hälsa och stöd i
föräldrarollen.
3.6. Etiska överväganden
Deltagarna informerades om att det var frivilligt att delta i studien och att det inte skulle påverka vården om de valde att inte delta. I samtyckesbrevet (bilaga 4) beskrivs också hur författaren handskas med data och att det skulle förvaras inlåst och oåtkomligt för andra än forskaren. Författaren tillgodosåg kravet på informerat samtycke (Olsson & Sörensen 2007) genom att informera om studiens syfte, hur intervjun skulle gå till med bandspelare samt information om konfidentialitet. Deltagarna upplystes om att de när som helst kunde avbryta och välja att avsluta sin del i studien samt var och till vem de kunde vända sig till. Studentens och handledarnas namn, telefonnummer och adress angavs.
Författaren namnger inte någon av personerna som deltar i studien. Om behov av att särskilja deltagarna uppstått skulle respondenternas namn ha bytts ut till
”intervjuperson 1” osv. Kravet på anonymitet (Olsson & Sörensen 2007) är svårt att uppnå då intervjuaren träffat respondenten och denna är utsedd av dess vårdgivare. Kravet på konfidentialitet (Olsson & Sörensen 2007) tillgodoses genom att data förvarats inlåst och oåtkomligt för andra samt att deltagarnas namn inte anges i text.
Om studien publiceras sparas data inlåsta och oåtkomliga för andra men kommer inte att användas i något annat syfte än denna studie. Författaren kommer inte, efter att studien är avslutad, spara data och dessa kommer inte att användas till något annat än vad som uppgivits till deltagarna.
3.6.1. Etiska problem
Deltagarna kunde tänkas känna oro inför om deras deltagande och vad de säger under intervjun kan påverka vården de får. Författaren ämnade undanröja detta genom att informera om att denne inte kommer att röja för vårdgivarna vilken intervjuperson som sagt vad.
Vad som anses vara för privat för att diskutera med en okänd person är högst
individuellt och vissa frågor kunde kanske upplevas som för personliga för deltagarna. Författaren tog naturligtvis hänsyn till detta och deltagarna kunde när som helst välja att avbryta sitt deltagande.
4. RESULTAT
4.1. Bakgrundsfakta för deltagarna
Föräldrarna var mellan 29-44 år gamla och medianåldern var 31 år. De bodde i Uppsala och Stockholmsområdet. Sex av deltagarna hade universitetsutbildning och två hade
gymnasieutbildning. Nästan alla deltagare hade stora sociala nätverk med familj och vänner boende i närheten. Av dessa var en ensamstående, övriga var antingen gifta eller sambor. Inga deltagare var par.
Analysen av intervjuerna resulterade i två teman: Önskat stöd och Organisation. I tema Önskat stöd ingår tre kategorier och i tema Organisation ingår fyra kategorier och totalt 18 underkategorier. Dessa illustreras nedan (tabell 2).
Tabell 2. Översikt över tema, kategorier och underkategorier.
ÖNSKAT STÖD
– barnet i centrum
ORGANISATION
– ingen plats för pappor
KATEGORIER
Förväntningar innan barnet kom-fokus på barnets hälsa och någon att ringa. Förväntningar idag-fokus på barnets hälsa och stöd i föräldrarollen. Stöd sökes från annat håll än BVC. Tillgänglighet är viktigt. Kontinuitet skapar trygghet. Föräldragruppens syfte tillfredsställande. Hembesök från ambivalent till positiv upplevelse. Underkategorier Inga förväntningar innan barnet kom. Stöd för att vara en bra förälder. Sjukvårdsråd söks från specialist. Varierande tillfredsställelse med tillgängligheten. Kontinuitet ger personlig kontakt. Föräldragrupp ger sociala kontakter. Positiv inställning till hembesök. Bedömning av barnets tillväxt och utveckling Råd och stöd kring barnet. Allmänna råd söks från närmaste. Större flexibilitet önskvärt. Variation kan vara positivt. Varierande tillfredsställelse med innehåll. Ambivalent inställning till hembesök. Utgöra en trygghet Tillfredsställd med stödet. Fakta- information söks från Internet. Ointresse av pappagrupp.
TEMA ÖNSKAT STÖD – barnet i centrum
4.1. Förväntningar innan barnet kom – fokus på barnets hälsa och någon att
ringa
4.1.1. Inga förväntningar innan barnet kom
Det var mycket vanligt bland informanterna att de inte hade så mycket förväntningar på BVC innan barnet kom. Några hade inte ens tänkt på BVC och några visste inte att det fanns. Flera föräldrar visste dock om att BVC fanns, ofta genom vänner med barn, och det var genom vad vännerna pratat om som förväntningar uppstod. Ett par informanter funderade på vad för stöd de skulle få efter förlossningen och någon trodde att
barnmorskan var den de skulle fortsätta träffa.
”Oj, innan jag fick barn hade jag inte några förväntningar alls på BVC, jag kände inte till det så mycket.”
4.1.2. Bedömning av barnets tillväxt och utveckling
Trots att de först uppgav sig inte ha haft några förväntningar alls på BVC innan barnet kom var det ändå vanligt att de efter en stund kom att tänka på en aspekt; barnets hälsa och tillväxt. Flera informanter uppgav att de förväntade sig att BVC skulle ”ha koll på att barnet mår bra” och att man går till BVC för att ”mäta, väga och vaccinera”.
”…mer än att man gick dit med, med barnet och mätte och vägde och vaccinerade det, var ungefär det…”
4.1.3. Utgöra en trygghet
Det var också vanligt att informanterna, innan barnet kom, förväntade och önskade sig att BVC skulle vara ett ställe dit de kunde vända sig om något är fel. De ville att BVC skall ”finnas till hands” och utgöra en trygghet.
”Och hjälp om det skulle vara något som man har, behöver hjälp med, något som är svårt eller så, som man tycker är fel eller, så att man har någon att kontakta.”
4.2. Förväntningar idag – fokus på barnets hälsa och stöd i föräldrarollen
Precis som innan barnet föddes ville de flesta föräldrarna att BVC skulle fokusera på barnet och dess hälsa, tillväxt och utveckling.
4.2.1. Stöd för att vara en bra förälder
Det var vanligt att informanterna tyckte att BVC kunde utgöra ett bra stöd för nyblivna och oerfarna föräldrar i deras nya roll och situation och att de hade behov av detta. Stöd i föräldrarollen ansågs alltså vara en viktig form av stöd. Någon förälder upplevde sig inte ha blivit sedd som förälder. Ett par mammor ville gärna att distriktssköterskan skulle se till dem som mammor och till deras egen hälsa.
”Det har varit väldigt bra med hjälp och stöd från BVC faktiskt. Just att informationen har varit bred, inte bara att man får svar på vissa frågor om till exempel mat utan att man har fått information och kunskap även mer i stort. Vad som förväntas av en som förälder.”
4.2.2. Råd och stöd kring barnet
Informanterna uttryckte att de inte haft något behov av BVC mer än det som ingår i standardprogrammet men nästan alla önskade främst att BVC skulle ha koll på barnet och dess fysiska hälsa, utveckling och tillväxt. De ville att distriktssköterskan skulle kunna svara på frågor och ge råd och information angående barnet samt, när det behövdes, förmedla annan hjälp. Många uttryckte också behovet av att BVC skulle finnas till hands om något skulle hända barnet eller liknande.
”Jag vill ha någon som man kan fråga om man är osäker på någonting som gäller mitt barn. Och någon som håller koll på att det är normalt utvecklingsmässigt och sådär och att de får i sig tillräckligt med mat och sådär. Någon man kan ringa och få hjälp ifrån.”
4.2.3. Tillfredsställelsen med stödet god
Nästan alla informanter var nöjda med stödet från BVC. De upplevde att deras förväntningar och behov blivit tillgodosedda. Det var vanligt att de tyckte att
distriktssköterskan givit de goda råd de behövt och upplevde att de blivit hjälpta på ett bra sätt. Några tyckte att BVC överträffat förväntningarna och att allt var väl
organiserat. Några uttryckte specifikt att de har ett förtroende för distriktssköterskan och tyckte att de blivit trevligt bemötta. Flera sa också att det kändes lätt att fråga när man undrar något och det uttrycktes att det kändes väldigt bra när distriktssköterskan ringde upp och följde upp i någon fråga.
”…jag tycker de är jättebra och våran distriktssköterska vi har nu är väldigt mån om både mig och min dotter känner jag och hon minns oss
och kommer ihåg små detaljer, det känns verkligen som att man är välkommen. Så att jag, förväntningarna överträffades måste jag säga.”
En förälder uttryckte dock att denne upplevt det som att det propsats för mycket på amning i början och att detta skulle lösa alla problem. Hälften av informanterna uttryckte att de inte haft något behov av BVC mer än det som ingår i
standardprogrammet. Ett par av dessa specificerade och menade att de inte behövde känslomässigt stöd från BVC.
4.3. Stöd sökes från annat håll än BVC
De flesta informanterna vänder sig till olika instanser och källor beroende på vilken typ av stöd och hjälp de söker. Därför redovisas dessa separat nedan. En av deltagarna ansåg sig inte ha haft något behov av stöd någon annanstans ifrån än BVC.
4.3.1 Sjukvårdsråd söks från specialist
Nästan alla föräldrar uppgav att om BVC är stängt och de behöver råd eller hjälp av
sjukdomskaraktär gällande deras barn vänder de sig till en annan sjukvårdsinstans. Vanligast är att man kontaktar sjukvårdsrådgivningen eller barnakuten men även BB och
mödravårdcentralen ses som möjliga verksamheter att få hjälp ifrån.
”…när det gäller vår dotter har vi främst vänt oss till BVC, men skulle inte de ha öppet och det skulle hända något med henne som inte var sådär jätteakut men ändå att jag är orolig så, så skulle jag nog ringa sjukvårdsupplysningen och fråga…eller kontakta barnakuten om det skulle vara akut.”
4.3.2. Allmänna råd söks från närmaste
Alla informanter uppgav att om de undrar något som inte är av sjukdomskaraktär eller
allvarligt, vänder de sig till familj och/eller vänner som också har barn. Vänner med barn som är lite äldre än det egna barnet ansågs vara bra av flera föräldrar då dessa kan dela med sig av tidigare erfarenheter.
”…Vänner och familj naturligtvis…eftersom mamma är ju ändå mamma…och mina syskon som är betydligt äldre än jag och som har barn…och kompisar som har barn som är lite äldre som man kan diskutera med…folk som har erfarenhet av barn.”
4.3.3. Faktainformation söks från Internet
Om det bara gäller att få information i en viss fråga kan Internet vara en bra källa tyckte några föräldrar. Böcker och broschyrer, eventuellt från BVC, är också en möjlighet.
”…man fick ju ett gäng böcker och broschyrer av BVC…de har vi tittat lite i och sen så har det varit mest Internet.”
TEMA ORGANISATION – ingen plats för pappor
4.4. Tillgänglighet är viktigt.
De flesta informanter ansåg att det är viktigt att kunna få tag i BVC när man behöver dem.
4.4.1. Varierande tillfredsställelse med tillgängligheten
Nästan alla informanter tyckte att dagens öppettider fungerar godkänt. Någon var dock osäker på vilka öppettider BVC verkligen har. Flera tyckte att de fått den hjälp de behövt - när de behövt den och de menade också att om BVC är stängt finns det ju andra alternativ om det är något brådskande.
Det var vanligt att tycka att det är bra om BVC kan vara så tillgängliga som möjligt, eventuellt på helger och kvällar, men att detta inte är nödvändigt. Det finns andra instanser som är tillgängliga dygnet runt. Att kunna få hjälp i någon fråga senast dagen efter man hört av sig var önskvärt.
”Det är väl bra om de är så pass tillgängliga som möjligt och öppettider…har varit bra hittills tycker jag. Vi har fått den hjälp vi behöver, när vi behöver den. ”
Ett par föräldrar var inte nöjda med tillgängligheten. Dels efterlystes mer telefontid och ett par pappor uttryckte svårigheter att kunna följa med till BVC då det är under arbetstid.
4.4.2. Större flexibilitet önskvärt
Alla mammor föredrog bokade besök och tyckte att detta fungerade bra då det ändå var relativt lätt att få tid. En pappa tyckte också att det är okej att inte kunna få hjälp direkt. Många informanter tyckte att så kallade drop-in-besök också var bra framförallt om de hade en ”liten” fråga, bara ville väga eller undrade något brådskande. De flesta tyckte det vore bra om BVC erbjöd både bokade besök och drop-in.
”Ja det är väl bra med båda. Alltså man har väl bokade besök, alltså när det är vissa saker och sen om det är något eget, något som man själv funderar på att man ska kunna gå dit och ha drop-in. Alltså det ska vara både…
4.5. Kontinuitet skapar trygghet.
De flesta informanter upplevde kontinuiteten, att de får träffa samma distriktssköterska vid varje besök, som något positivt.
4.5.1. Kontinuitet ger personlig kontakt
Nästan alla informanter såg vissa fördelar med kontinuitet. De menade att det ger en mer personlig kontakt samt skapar trygghet och förtroende. Att få bli igenkänd och ihågkommen från gång till gång upplevdes positivt. Några tyckte också att det var socialt trevligare och mer naturligt att få träffa samma distriktssköterska varje gång och att det gör det möjligt för denna att även se föräldrarna och deras behov.
”…jag har haft samma alla gånger jag har varit här. Och det tycker jag är skönt, att det ändå är någon som man känner till och som känner mig och som känner mitt barn. ”
4.5.2. Variation kan vara positivt
Ett par föräldrar tyckte dock inte att kontinuitet var viktigt. Hälften hade upplevt kontinuitet och bland dessa gick åsikterna isär om huruvida kontinuitet var viktigt eller inte. Flera informanter uttryckte att det inte gör så mycket om de får träffa olika
distriktssköterskor. Fördelarna med detta var att man kunde få
olika distriktssköterskors åsikt i frågan man har och att man faktiskt kan uppleva kontinuitet med flera olika personer, menade de.
Även om kontinuitet av de flesta uppskattades, upplevdes det ändå som positivt att man kan byta distriktssköterska om man inte kommer överens med den man träffar.
”…jag tycker att det är jättebra att det är samma och möjligheten finns väl också att man kan byta om man inte kan komma överens med dem. Vilket vi kände lite i början…”
Hur positiv kontinuitet upplevs beror alltså till viss del på att man känner förtroende för sin distriktssköterska.
4.6. Föräldragruppens syfte tillfredsställande
Endast några informanter hade deltagit i föräldragrupp. Några ytterligare kommer att delta när en sådan påbörjas. Syftet att förmedla information och kunskap tyckte många var bra,
4.6.1. Föräldragrupp ger sociala kontakter
Alla informanter hade dock åsikten att en föräldragrupp var positiv ur en social aspekt. Det ansågs att om man är hemma ensam kan föräldragruppen förmedla kontakter med andra i närheten som är i liknande situation och som dessutom möjligen kan leda till att föräldrarna umgås privat och då har någon att prata med. Några var osäkra på om de skulle delta i föräldragrupp och detta berodde främst på att de ansåg sig ha goda sociala nätverk redan.
”Föräldragrupp tyckte jag var jättebra…förvånad över hur bra
organiserat allting är. Nej det var jättemysigt tycker jag liksom och bara gå dit och prata lite, träffa lite folk och få lite information och sådär…”
4.6.2. Varierande tillfredsställelse med innehåll
Ett par av dem som deltagit i föräldragruppsträffarna var missnöjda med faktakunskapen som förmedlades och tyckte inte att det var särskilt givande.
4.6.3. Ointresse av pappagrupp
De flesta pappor var inte intresserade av pappagrupp och uppgav att de inte känt något behov av en sådan. Dessa pappor uttryckte att de upplevde föräldragruppen finnas till för mammorna. De tyckte också att det är svårt att delta pga. tidpunkten för träffarna och att de har svårt att ta sig från jobbet. Tiden måste också finnas menade de. För att fler fäder ska delta trodde de själva att det vore bra med just fler fäder i grupperna. En av fäderna var intresserad av pappagrupp men var osäker på om det skulle vara BVC som skulle arrangera denna.
”Jag upplevde den som, det var ju trevligt att få träffa andra, ja i det här fallet var det ju bara mammor då och då var det någon mamma som sa att ”åh titta en pappa är här” eller något sådant så jag sa att ”ja men det här är ju ingen mammagrupp, det är en föräldragrupp” underströk jag, fast att den var kl. 13 på en vardag…”
”…har dem föräldragrupp för killar överhuvudtaget?”
4.7. Hembesök – från ambivalent till positiv upplevelse
4.7.1. Hembesök positivt
Mer än hälften av informanterna hade fått hembesök och de flesta av dessa upplevde det som positivt. De såg flera fördelar med hembesök. Det ansågs vara tryggt och skönt att distriktssköterskan tog sig tid i lugn och ro och att det gav en mer personlig kontakt. Vid hembesöket upplevde de också att det var lättare att prata om mer saker än vid ett mottagningsbesök, t.ex. om amningen inte fungerar.
”Ja det var första besöket de var hemma. Det var ju kanon. Det var jätteskönt tyckte jag för man var ju, då var allt så himla nytt och så kom hon hit och tog sig verkligen tid och det var ju jätteskönt tyckte jag.”
4.7.2. Ambivalent inställning till hembesök
Flera av dem som haft hembesök och ändå tyckt att det känts ok under besöket
ifrågasatte syftet till att ha hembesök. De upplevde det som att BVC bjudit in sig själva och att det kändes som att hemmet och familjen skulle inspekteras istället för att barnet skulle observeras.
”Jag tyckte det inte var så farligt…man har ju hört om många att det där
är ju egentligen någon kontroll, att de vill se hur man bor och vem man är som person…att det är det de vill kolla snarare än att väga barnet. Och när man tänker efter så, vad ska de egentligen hem att göra?...jag tyckte det inte var så läskigt sen…”
Några föräldrar ansåg sig inte ha något behov av hembesök. De menade att de ändå bodde så nära BVC och att det inte var viktigt med hembesök. Vissa tyckte att det räckt med att ”BB på väg” hade kommit hem.
5 DISKUSSION
Studien visar att informanterna inte hade andra förväntningar på stöd från BVC innan de fick barn mer än att barnet skall vägas, mätas och vaccineras samt att BVC skulle finnas där om det var något man undrade över. Informanterna var till stor del nöjda med det stöd BVC ger när intervjuerna utfördes. Sedan barnet kommit önskar man att BVC skall ha koll på dess fysiska hälsa och utveckling. De ville också att BVC skall kunna ge råd och information samt att finnas där om något skulle hända med barnet.
Informanterna vände sig, förutom till BVC, till sjukvårdsrådgivningen och barnakuten för sjukvårdsråd och annars till familj och vänner med barn. De flesta var nöjda med tillgängligheten hos BVC men mer telefontid efterlystes. Det var vanligt att tycka att det är bra om det finns både planerade besök och drop-in. Kontinuitet ansågs vara något positivt men inte alla tyckte att det var viktigt. De flesta informanterna tyckte att
föräldragrupp kan vara bra ur social aspekt och för att få information om olika ämnen men alla var inte nöjda med kunskapsinnehållet. Endast en pappa var intresserad av pappagrupp. Hembesöken upplevdes ofta som något positivt då distriktssköterskan kunde ta sig tid och ge en mer personlig kontakt men några ifrågasatte syftet med hembesöket.
5.1. Resultatdiskussion
Innan informanterna fick barn hade de inte mycket förväntningar och några visste inte ens om att BVC fanns. De som kände till BVC gjorde det genom vänner. De som uppgav sig ha några förväntningar sa att de ville att BVC skulle ha koll på barnets fysiska hälsa, mäta, väga och vaccinera. Här finns en del att göra. BVC skulle kunna samarbeta med mödravårdcentralen, MVC, och delta i en föräldraträff för att informera mer om BVC så att föräldrarna vet i förväg var de kan vända sig efter förlossningen. Detta skulle kunna skapa trygghet hos föräldrarna. Om föräldrar känner till BVC i förväg skulle detta kunna leda till att stödet kan bli mer individuellt anpassat då de i förväg haft chans att fundera lite på vad de önskar för stöd.
När informanterna fått sitt barn hade de lite mer förväntningar på stöd från BVC. De ansåg sig behöva stöd i föräldrarollen som förstagångsförälder men framförallt någon som såg till barnets fysiska hälsa, tillväxt och utveckling. De ville ha någon att
fråga och få information och råd från angående barnet och som kan förmedla hjälp och som kan finnas där när det behövs. Resultatet stöds av Baggens (2001) som studerade vad man talade om vid besök till distriktssköterskan och fann att de vanligaste
samtalsämnena var just gällande barnets utveckling, huvudsakligen fysiska aspekter samt frågor om procedurer och rutiner. Resultatet stöds också av Fägerskiöld (2002) & (2003) samt Fägerskiöld et al. (2001) som studerat vilket stöd mammor vill ha och funnit att de vill ha någon att prata med, som har kunskap och kan ge råd och praktiska tips, som ser till barnets utveckling och som kan vara stöd för dem själva och stärka dem i sin nya roll. Att stärka föräldrarna i deras nya roll är troligtvis ett effektivt sätt att stärka deras förmåga att ta hand om barnet, enligt Bandouras teori om social inlärning och ”self-efficacy”. Genom att uppmuntra föräldrar och utbilda föräldrar stärks deras tilltro till sig själva och så också förmågan att ta hand om barnet. Det torde vara en viktigt form av stöd att just stärka tilltron till sig själva som föräldrar hos dessa. Ett par mammor i föreliggande studie önskade också att distriktssköterskan skulle se till deras eget mående och hälsa. Fägerskiöld et al. (2001) fann att många mammor var missnöjda med intresset för deras egna kroppar. Idag adresserar BVC mödrars psykiska hälsa framförallt en bit in i moderskapet. När barnet är ca 8 veckor genomför man så kallad EPDS-screening. Rimligen bör distriktssköterskan lyfta fram och fråga mer om hur mamman mår både fysiskt och psykiskt efter graviditet, förlossning och i den nyblivna rollen. Fägerskiöld (2006) fann att fäder endast vill ha råd och stöd gällande barnet och inte sig själva. Tilläggas bör att förväntningarna hos informanterna säkerligen också påverkats av vilket stöd de faktiskt erbjudits från BVC.
Nästan alla informanter var nöjda med stödet från BVC och tyckte de fått den hjälp och de råd de behövt. Detta stöds av flera studier. Arborelius & Bremberg (2003) fann i sin studie att de flesta mödrar uttryckte visst positivt informativt och känslomässigt stöd samt att stödet i föräldrarollen var något positivt. Av dem som rapporterade starkt positivt stöd hade många minskande depressiva symtom och större tilltro till sin egen föräldraförmåga. De som var missnöjda med kontakten hade oftare ihållande depressiva symtom och mindre tilltro till sin egen föräldraförmåga. Att kunna stärka föräldrar i sin nya roll torde vara mycket viktigt och detta kanske inte föräldrarna själva tänker på när man frågar vilken typ av stöd de önskar och därför kan de inte uppge det behovet heller. Fägerskiöld et al. (2001) & (2003) fann att de flesta mammor var nöjda med distriktssköterskan och den vård de fått. Fägerskiöld (2006) undersökte vad fäder har för förväntningar på BVC och sjuksköterskan där samt om de var nöjda med det stöd de erhållit. Hon fann att fäder tyckt att barnhälsovården var bra på att ge en
känsla av trygghet. De uttryckte förtroende för distriktssköterskan och tyckte denna var lätt att fråga och att de blivit väl bemötta. Fäderna sade sig ha tilltro till att sjuksköterskan har
kunskap och erfarenhet och kan ge råd om allt som rör barnet, framförallt vid symtom på sjukdom. När de blev involverade i samtalet var de ofta nöjda med både henne och den vård hon förmedlade. Tilltro, professionell färdighet, lugn och trygghet var egenskaper hos
sjuksköterskan som uppskattades. Nästan alla fäder hade tilltro till sjuksköterskans kunskaper och intresse för barnet och familjen
En pappa i föreliggande studie uttryckte missnöje med att det propsats mycket på amning i början. Fägerskiöld (2008) fann också att fäder ofta har en ambivalent
inställning till amning. De vet att det är det bästa för barnet men kan känna sig lite utanför genom den också. Distriktssköterskor står inför utmaningen att hjälpa pappor att känna sig delaktiga i verksamheten men samtidigt, av naturliga skäl, måste denna vända sig till mamman mycket gällande just amningen.
Hälften av deltagarna tyckte sig dock inte ha något behov av BVC utöver standardprogrammet och sa specifikt att de inte behövde känslomässigt stöd. Det kan tänkas vara så att eftersom detta urval av informanter har stora sociala nätverk har de heller inte detta behov. Rimligtvis kan det kännas lättare att vända sig till vänner och familj när det gäller känslomässigt stöd. Fägerskiöld et al. (2001) fann i sin studie att de som mest uppskattat stödet från barnhälsovården var de med mindre sociala nätverk. Cronin (2002) studerade i Irland vad mödrar har för behov, erfarenheter och
uppfattningar och fann att mödrar ofta känner sig lyckliga över barnet men att man uppskattar stöd från både hälso- och sjukvårdspersonal samt sin familj och vänner. Många tyckte att stödgrupper var bra där man kan dela med sig av sina erfarenheter. Vagnhammar (2003) studerade vad föräldrar vill ha för typ av stöd generellt. Det visade sig då att kvinnor vill ha flera olika typer av stöd som t.ex. instrumentellt, emotionellt, informativt, ekonomiskt och tidsmässigt stöd medan männen oftare ville ha bara
ekonomiskt och tidsmässigt stöd. Ingen man uppgav att de ville ha råd och information. Hon fann också ett samband för män mellan hjälpbehov och upplevd inkompetens i föräldrarollen. Bland kvinnor fanns ett samband mellan stress orsakad av att känna sig begränsad av sin föräldraroll och hjälpbehov.
De flesta föräldrarna angav att de vänder sig till sjukvårdsrådgivningen eller barnakuten om BVC är stängt och de behöver sjukvårdsråd. Om det inte gäller sjukvårdsråd pratar de gärna med familj och vänner med barn. Här torde
vänner som har barn att skapa kontakter. Information söker många av informanterna via Internet. Möjligen skulle BVC kunna tillhandahålla en nationell hemsida med
användbar information och länkar för att säkerställa att föräldrar får tillgång till korrekt information.
De flesta informanterna verkade vara nöjda med tillgängligheten hos BVC. De tyckte att om BVC var stängt och ärendet var akut finns det andra ställen att vända sig till. Mer telefontid efterlystes och några tyckte ändå att det var önskvärt att BVC har öppet så mycket som möjligt men att det inte är nödvändigt. Här kan diskuteras vad BVC ska ägna sig åt för typ av verksamhet. Om BVC skall ägna sig mer åt stöd i föräldrarollen och förebyggande arbete kanske det inte behöver vara öppet mer än det är i nuläget men om verksamheten skall fokusera på sjukdomar och hjälp vid akuta tillstånd bör öppettiderna ökas. En viktig aspekt är att om BVC skall nå papporna bättre och dessa ska kunna delta i stödgrupper eller dylikt kanske verksamheten måste vara öppet kvällstid i viss utsträckning också, då dessa uttryckt svårigheter att följa med under arbetstid.
Informanterna efterlyste drop-in och bokade besök i kombination. Inte alla BVC har öppen mottagning i någon större utsträckning och detta torde kunna göra BVC lite mer tillgängligt. Fägerskiöld et al. (2003) fann i sin studie att mödrar tyckte att
tillgänglighet var viktigt. Tillgänglighet skulle kunna leda till en känsla av trygghet hos föräldrarna då de vet att de har någonstans att vända sig om det skulle vara något. Flera föräldrar har ju uttryckt i föreliggande studie att de vill att BVC skall ”finnas där om det är något”.
Kontinuitet på BVC var något som åsikterna gick isär om. De flesta såg fördelar med att få träffa samma distriktssköterska varje gång och ansåg att det skapade trygghet och en mer personlig kontakt. Det ansågs dock inte vara viktigt av alla föräldrar.
Troligen kan det anses vara lättare för distriktssköterskan att stödja föräldrar i sin nya roll om denne känner dessa lite bättre. Informanterna uttryckte också att det var skönt att bli ihågkommen från gång till gång och detta kan möjligen predisponera för ett mer förtroendefullt förhållande där även känsligare ämnen kan tas upp.
Föräldragrupperna som BVC erbjuder sågs generellt som något positivt åtminstone ur socialt perspektiv; för att skapa kontakter. Syftet med information om t.ex. matintroduktion var också uppskattat men några föräldrar var missnöjda med faktakunskapen hos föräldragruppsledaren. De föräldrar som deltog i denna studie var relativt välutbildade med stora sociala nätverk och detta ställer naturligtvis krav på
