Lokala
handlingsstrategier
mot barnfattigdom
Anna Angelin
7 maj 2012
Författare
Anna Angelin
Doktor i socialt arbete, Lunds universitet
Tapio Salonen
Ett diskussionsunderlag till Malmökommissionen
Denna vetenskapliga underlagsrapport är ett diskussionsunderlag framtaget för Kommission för ett socialt hållbart Malmö. Syftet är att få till stånd en bred diskussion och medverkan kring kommissionens olika frågeställningar om hur skillnader i hälsa ska kunna minska i Malmö. Målet är att den slutrapport som ska lämnas till kommunstyrelsen i december 2012 är så väl förankrad och konkret som möjligt. Kommunstyrelsen i Malmö beslutade i november 2010 att tillsätta kommissionen, som är politiskt oberoende. Utgående från direktiven ska kommissionen ta fram ett vetenskapligt underlag som bas för politiska beslut om hur ojämlikhet i hälsa ska kunna minskas.
Fokus för slutrapporten är på så kallade sociala determinanter för hälsa och ohälsa. Vi vet att dessa deter-minanter ytterst förklarar en betydande del av de skillnader i hälsa som finns inom staden och att de går att påverka. Exempel på determinanter är de tidiga barnaåren, skolan, arbetslöshet, inkomst, delaktighet i samhället, boendemiljö, segregation och utanförskap.
Författarna till underlagen är ansvariga för innehållet. De slutsatser som redovisas i detta underlag kan inte ses som de som kommer att redovisas i slutrapporten. I slutrapporten kommer helhetsbilden, ba-serad på samtliga underlag och dialog med olika aktörer, att styra vad kommissionen till slut anser vara mest angeläget att åtgärda för att på sikt minska ojämlikheterna i hälsa i Malmö.
Synpunkter på detta underlag kan framföras till kommissionens huvudsekreterare Anna Balkfors (anna. balkfors@malmo.se) eller via hemsidan www.malmo.se/kommission där samtliga diskussionsunderlag kommer att finnas för nedladdning.
Sven-Olof Isacsson
Professor emeritus, Medicinska Fakulteten, Lunds Universitet, Skånes universitetssjukhus, Malmö.
Innehåll
1. Sammanfattning 8
2. Inledning 9
3. Hur förstå barnfattigdom 10 A) Varför har barnfattigdomsfrågan blivit aktuell? 10 B) Vad är det för fenomen? 10
C) Hur kan det studeras? 11
D) Hur kan barnfattigdom åtgärdas? 11 4. Omfattning och utveckling av barnfattigdomen i Malmö 13
Barnfattigdom jämfört mellan 15 Malmö stad och Malmöregionen
Effekt av gränspendling 16
Barnfattigdomen i Malmös stadsdelar 17 Demografiska förklaringar till Malmös barnfattigdom? 19 5. En forskningsbaserad kunskapsöversikt om barnfattigdom 21
Varför är barn fattiga? 21
Vilka barn är fattiga och hur länge varar detta? 21
Hälsa 22
Fattigdom relaterat till barns hälsa 22
Hälsa och ekonomisk stress 22
Hälsa och fritid 23
Resultat från intervjustudien med Malmös 23 socialtjänster avseende hälsa och fritid
Möjliga handlingsstrategier 24
Utbildning 24 Resultat från intervjustudien med Malmös 25 socialtjänster avseende utbildning
Möjliga handlingsstrategier i relation till utbildning 26 Fattigdom som en socialt underordnad relation 26
Materiella begränsningar och skälig levnadsstandard 29 för barn i socialbidragshushåll
Resultat från intervjustudien med Malmös socialtjänster 30 avseende materiell standard och skälig levnadsnivå
Strategier för att tillförsäkra en skälig levnadsnivå 31
Möjliga handlingsstrategier avseende skälig 32 levnadsnivå och materiell standard
6. Kommunala insatser för att bekämpa barnfattigdom: Vad kan 33 och bör kommuner göra?
Barnfattigdom - ett statligt eller kommunalt ansvar? 33 Kommunala insatser mot barnfattigdom 33 Strategier för att reducera barnfattigdomen 34 Målsättning för Malmö stads ambitioner att minska 37 barnfattigdomen - halvering till 2020 för att 2050
eliminerat barnfattigdomen
Konkreta exempel på kommunalt arbete för att 40 reducera barnfattigdom
Malmö kommuns insatser mot barnfattigdom 41 Vad har gjorts i arbetet mot barnfattigdom? 41 Socialtjänstens arbete med barnperspektiv 43 Hur vill de intervjuade socialarbetarna 43 arbeta mot barnfattigdom
Socialtjänstens förutsättningar att arbeta mot 44
barnfattigdom i Malmö
Insatser i relation till flyktingars och nyanländas situation 45 Insatser riktade mot ohälsa och arbetslöshet bland föräldrar 45 Öka socialtjänstens möjligheter att arbeta mot fattigdom 46 En kommunal strategisk plan mot barnfattigdom samt 46 Malmös egen barnombudsman
Samverkan med lokalt föreningsliv och ideella organisationer 46 Generella eller selektiva insatser? 46
Slutord 47
Referenser 48
Syftet med denna studie är att fördjupa förståelsen och handlingsutrymmet för att lokalt minska barnfamiljers ekonomiska utsatthet. De senaste årens ökade uppmärk-samhet kring barnfattigdom i ett materiellt överflöds- samhälle som Sverige visar på nödvändigheten av förnyade fördelningspolitiska strategier för att klara de åtaganden om barns rättigheter som bl.a. FN:s barnkonvention anger. Barns rätt till en skälig levnadsstandard (artikel 27) är en förplik- tigande utfästelse såväl för samhället i stort men givetvis också för deras föräldrar och närstående. Utan att bortse från andra aktörers och nivåers betydelse och ansvar riktar denna studie sin uppmärksamhet på den lokala kommunala nivåns möjligheter att bidra till fattigdomsbekämpande insatser. Malmö utgör det lokala exemplet i denna studie. Detta är särskilt uppfordrande med tanke på att staden har en barnfattigdom som bjärt avviker från landet i stort och andra storstäder. Varför särskiljer sig Malmö med en extremt hög barnfattigdom? Analysen visar att förklaringen ligger i en samgång av såväl demografiska som strukturella omgivningsfaktorer. Befolkningsmässigt har Malmö en överrepresentation av barnfamiljer som i allmänhet har en svagare ekonomi, däribland ensamstående föräldrar och utrikesfödda föräldrar. Men resultaten visar också på att det föreligger en förhöjd ekonomisk utsatthet överlag bland barnfamiljer i Malmö som inte kan kopplas till strikt demografiska faktorer utan måste kopplas till den specifika historiska och strukturella omställning staden genomgått efter industriepokens nedgång.
Utifrån en kunskapsöversikt diskuteras vilka konsekvenser och samband barns ekonomiska utsatthet i uppväxtåren har i relation till såväl deras situation här och nu som framtida risker och effekter. Särskilt diskuteras koppling till hälsa, utbildning och sociala relationer.
Rapportens empiriska grund baseras, förutom statistiska analyser, på en intervjustudie av företrädare för social- tjänsten ute i stadens tio stadsdelar för att särskilt belysa synsätt och handlingsförmåga att leva upp till målsätt- ningar om att uppfylla barnperspektivet och tillgodose skälig
Det är sedan tidigare väl belagt att Malmö stad under de senaste årtiondena uppvisat en extremt hög ekonomisk sårbarhet bland barnfamiljer i ett svenskt jämförande perspektiv (se t.ex. Salonen 2002, Salonen 2012). Rädda Barnens årliga barnfattigdomsindex visar att ända sedan dessa mätningar inleddes, 1991, har Malmö intagit en särställning bland landets kommuner. Varje år har Malmö noterat landets högsta siffror och innehar stadigt ranking 290 bland landets 290 kommuner. Differensen till riksnivå och de två andra storstäderna har under de två senaste årtiondena varit remarkabel.
I denna analys kommer detta att belysas närmare. Den ekonomiska utsattheten bland Malmöhushåll med barn undersöks närmare för att erbjuda en sammanhållen kunskapsgrund för att kunna överväga strategier för att påverka barnfamiljers ekonomiska svårigheter kommande år. Avslutningsvis presenteras prognoser och rekommen-dationer fram till 2020 för Malmö stad. Dessa grundas i de föregående avsnitten som beskriver barnfattigdomens ut-bredning och sammansättning i staden med hänsyn tagen till variationer mellan olika familjeprofiler och geografiska variationer inom staden. Inledningsvis ges dock en nöd-vändig introduktion för att förstå fenomenet barnfattig-dom i ett modernt överflödssamhälle som Sverige. De senaste årens välfärdsutveckling har präglats av ökade inkomstklyftor, betydande åtstramningar i de statliga socialförsäkringssystemen samt ett osäkert konjunk-tur- och marknadsläge. Rädda Barnens barnfattigdoms- index visar att allt fler barn växer upp i fattiga familjer (Jfr Salonen 2012). I medial och politisk debatt lyfts barn-fattigdom allt oftare fram och beskrivs. Att tala om fattiga barn i Sverige väcker starka reaktioner. Barn- fattigdom uppfattas ofta som oanständigt i ett välfärds-land som Sverige men begreppet har också mötts med indignation från de som starkt ifrågasätter legitimiteten i att bruka begreppet utan istället förespråkar ett synsätt där familjers relativa inkomstskillnader diskuteras.
I denna underlagsrapport kommer vi inrikta oss mot att uti-från vetenskapliga studier redogöra för barnfattigdomens orsaker, konsekvenser och utbredning på både nationell och lokal nivå. Särskilt kommer vi uppmärksamma sådana faktorer som är möjliga att påverka på kommunal nivå. Den forskning som presenteras är huvudsakligen inriktad mot studier och rapporter utifrån svenska förhållanden.
sionen särskilt framtagna empiriska studier kring barn- fattigdom och hur kommunens socialtjänst hanterar detta. Framförallt riktar rapporten fokus mot barn som lever i hushåll med behovsprövat kommunalt försörjningsstöd, hädanefter även benämnt socialbidrag.
Innan kunskapsöversikt och empiriska data presenteras bör ett par grundläggande klargöranden först betonas. Trots att denna underlagsrapport inriktas mot barns fattigdom är det centralt att understryka att dessa barn givetvis även delar sina livsvillkor med sin familj. Att bruka begreppet eller kategorin barnfattiga kan inne-bära att utsattheten individualiseras och avgränsas men barns ekonomi är aldrig fristående från övriga hus- hållets. Därmed vill vi understryka att denna underlags-rapport handlar om barn i fattiga familjer. Vi kommer sär-skilt fokusera förhållanden för de Malmöbarn som lever i hushåll med försörjningsstöd. Dessa barn utgör dock bara en del av alla barn i Malmö som lever under svåra ekono-miska förhållanden, barn till långtidssjukskrivna eller ut-försäkrade, arbetslösa och ensamstående låginkomsttagare är ofta också synnerligen påverkade av en uppväxt under knappa omständigheter. Dessa hushålls levnadsvillkor är dock svårare att återge eftersom de inte på samma sätt som socialbidragshushåll har en kontinuerlig och doku-menterad kontakt med kommunens socialtjänst.
Denna rapport inleds med dels en introducerande inledning kring själva förståelsen av barnfattigdomen som fenomen och sedan följer en översiktlig analys av barn-fattigdomens omfattning och fördelning i Malmö jämfört med riket och andra storstäder. Därefter presenteras en kunskapsöversikt om barnfattigdomens konsekvenser vad gäller materiella och sociala förhållanden samt påverkan i relation till hälsa och utbildning. För att säkerställa att denna rapport återger och analyserar aktuella förhåll-anden genomfördes under senhösten 2011 20 intervjuer med chefer och socialsekreterare från samtliga stadsde-lars socialtjänster med fokus mot en lägesbeskrivning samt hur de bedömer möjliga strategier för att minska Malmös barnfattigdom. Slutligen lyfts konkreta exempel på barnfattigdomsreducerande arbete från landets övriga kommuner fram kring möjliga handlingsstrategier och beskrivningar av genomförda insatser. Detta leder fram till konkreta förslag på hur Malmö stad kan minska fattigdom i utsatta barnfamiljer. Rapportens disposition innebär att den vetenskapliga kunskapsöversikten kring ett visst tema
Frågan om ”barnfattigdom” har de allra senaste åren fått en allt större uppmärksamhet och genomslag i den svenska debatten. En nyligen gjord analys av tryckta tid-ningsartiklar om barnfattigdom visar en dramatisk ökning de två senaste åren 2010-2011, från tidigare ett enstaka hundratal till ca fyra tusen artiklar per år (Nilsson 2011). Någon motsvarande mediegranskning i andra medier har inte gjorts, men en enkel sökning på internet talar sitt tydliga språk; 261 000 träffar på Google senaste året (2012-01-29). Vid samma tillfälle ger sökningen barnfattigdom + Malmö hela 76 000 träffar det senaste året, vilket skvall-rar något om frågans aktualitet och betydelse för bilden av staden. Det senaste året kan medieuppmärksamheten sannolikt tolkas som att barnfattigdomsfrågan nu hamnat högt upp på agendan inom såväl lokal- som rikspolitik genom Rädda Barnens återkommande årsrapporter och fördjupningsstudier (Salonen 2011a & 2011b) och den rikspolitiska exponeringen av frågan. En aktuell opinions-undersökning (hösten 2011) visar att en klar majoritet (81 %) av det svenska folket numera ser det som ett ganska stort eller mycket stort samhällsproblem att barn i Sverige växer upp i fattigdom och att de flesta (61 %) säger sig vara beredda att avstå ytterligare skattesänkningar för att minska barnfattigdomen (Bengtsson 2012).
I detta ökade allmänna intresse för frågan i Sverige kan man avläsa en brokig och bitvis förvirrad diskussion om barnfattigdomens orsaker, konsekvenser och eventuella lösningar. I det följande ges en kort översikt för att förstå fenomenets sammansatta karaktär genom att belysa fyra centrala frågeställningar:
A) Varför har barnfattigdomsfrågan
blivit aktuell?
I många västländer har fattigdomsfrågan varit ständigt aktuell under senare årtionden och då i synnerhet fokuserat mot barn och deras familjer. I EU har man sedan 1980-ta-let löpande lanserat olika program och handlingsplaner gentemot fattigdom och social exklusion. Den nu gällande handlingsstrategin Europa 2020 (EU 2010) sträcker sig fram till år 2020 och har som ett av sina centrala mål att minska
Under senare år har barnfattigdomsfrågan fått en särskild aktualitet då flera barnrättsorganisationer, däribland Rädda Barnen, Majblomman, Makalösa föräldrar och BRIS, upp-märksammat frågan utifrån Barnkonventionens artiklar om bl.a. barns rätt till en skälig levnadsstandard (Artikel 27). Särskilt har frågan kommit att aktualiseras de allra senaste åren då barnfattigdomen återigen börjat öka trots att barn-familjerna i Sverige överlag samtidigt fått det ekonomiskt allt bättre (Salonen 2012). I många kommuner uppmärk-sammas frågan i samband med Rädda Barnens årliga lan-sering av barnfattigdomens utveckling i landets kommuner.
B) Vad är det för fenomen?
”Poverty is like beauty, it lies in the eye of the beholder” lär Mollie
Orchansky sagt vid något tillfälle i början av 1960-talet då den ännu gällande fattigdomsdefinitionen formulerades i USA. Uttalandet kom inte från vem som helst utan från den person som utvecklade det stränga fattigdomskrite-rium som sedan noggrant följs upp årligen i ett land som sade sig vilja utrota fattigdomen under 1960-talet. Mollie Orchansky var väl medveten om att alla slags försök till definitioner av ekonomisk fattigdom alltid måste vara mer eller mindre godtyckliga och dra gränser där hushåll kat-egoriseras i förenklade dikotomier; fattiga – icke-fattiga. EU har sedan något årtionde lyft fram en relativ inkomst-definition som ett officiellt sätt att följa upp ländernas utveckling. Beräkningssättet utgår från det enskilda lan-dets medianinkomst under ett år och definierar fattigdom för hushåll som har redovisade inkomster som understiger 50 eller 60 procent av denna inkomstnivå.
I Sverige föreligger inte någon officiellt antagen definition på ekonomisk fattigdom för hushåll. Svensk forskning har gång på gång visat att det är svårt och problematiskt att med något enstaka mått belysa ett så pass brett och kom-plext fenomen som ekonomisk fattigdom i synnerhet i ett samhälle där de allra flesta hushåll får det bättre ekonomiskt ställt (Gustafsson 1983, Halleröd 1991, Salonen 1993, Halleröd 1995, Rauhut et al. 2006, Socialstyrelsen 2010).
C) Hur kan det studeras?
Oavsett vilken definition som används för att försöka fån-ga barnfattigdom i överflödssamhällen som de nordiska länderna tvingas dessa upprätta förenklade uppdelningar mellan icke-fattiga och fattiga hushåll. Vardagsvillkoren bakom s.k. fattigstreck kan variera högst avsevärt ber-oende på bl.a. hur länge ett barnhushåll tvingas leva under ekonomisk press. I de flesta studierna mäts dock barn-fattigdom på ett sådant sätt att varaktigheten i ekonomisk utsatthet inte kan fångas upp. Internationella studier om barnfattigdomens karaktär har uppmärksammat dess dynamiska och föränderliga karaktär (Bane & Ellwood 1986, Bradbury et al 2001, Vleminckx & Smeeding 2001). De flesta barnfamiljer i ekonomisk utsatthet förändrar sin situation till det bättre över tid. Få barn växer upp i fattig-dom under hela sin uppväxt. Fattigfattig-domsrisken är generellt större bland yngre barn, vilket i stort hänger samman med föräldrars lägre etableringsgrad på arbetsmarknaden. En studie av ett antal OECD-länder fram till mitten av 1990-talet visade att fattigdomsnivån inte bara var lägre i nordiska länder (Sverige) utan också att rörligheten över tid när det gäller ekonomisk utsatthet var större, vilket indikerar att andelen långvarigt eller permanent fattiga barnhushåll är relativt lägre i de nordiska länderna (Ox-ley et al. 2001). Under senare år har ett flertal jämförande studier av OECD och EU bekräftat att inkomstojämlikhet och ekonomisk fattigdom ökar i många länder, däribland Sverige (OECD 2008, Eurostat 2010, OECD 2011). I den akademiska forskningen har definitioner och mät-tekniker av fattigdom kommit att dominera framför mer kvalitativt inträngande studier om fattigdomens djupare innebörder. Det finns inget entydigt sätt att förstå och definiera fattigdom på. Två tydliga forskningstraditioner kan dock urskiljas. Den första är ett strikt ekonomiskt och avgränsat forskningsperspektiv där fattigdom ses som avsaknad av vissa materiella resurser, oftast inkomster. Översiktligt kan fyra olika slags fattigdomsmått identifi - kan fyra olika slags fattigdomsmått identifi-eras inom denna forskningsinriktning:
Inkomstfattiga – hushåll med låga inkomster (t.ex. högst 50 eller 60 % av landets medianinkomst).
Ekonomiskt fattiga – hushåll med inkomster som understiger en viss miniminivå för nödvändiga utgifter och konsumtion. I Sverige har t.ex. SCB utvecklat ett mått
Materiellt fattiga – hushåll som saknar tillgång till nödvänd-iga materiella tillgångar. I Sverige mäts detta vanligtvis i bre-da urvalsundersökningar (LNU och ULF-undersökningar) Försörjningsstöd – hushåll som beviljas samhällets ytter-sta behovsprövade bidrag.
Det andra forskningsperspektivet försöker vidga perspek-tivet till att inte bara mäta ekonomiska faktorer (då oftast inkomstrelaterade data) utan även andra aspekter av mod-ern fattigdom. Begreppet social exclusion (social utestäng-ning) markerar detta försök till ett vidgat kunskapspers-pektiv och har under senare år vunnit stark uppslutning i bl.a. EU:s olika socialt inriktade program. Begrepp som marginalisering, utsatthet och sårbarhet försöker fånga de komplexa sammanhang och relationer som inverkar på människors utanförskap utifrån ett betydligt bredare pers-pektiv än den traditionella fattigdomsforskningen. I denna rapport kommer vi att anknyta till en samman-satt definition av barnfattigdom som utvecklats inom ramen för Rädda Barnens årliga barnfattigdomsrapporter (Salonen 2002, 2012). Den kan ses som en kombination av punkt 2 och 4 ovan. Barn anses enligt denna definition finnas i hushåll med ekonomisk utsatthet ifall åtminstone något av delmåtten låg inkomststandard eller förekomst av försörjningsstöd förekommit i barnets hushåll under aktuellt år. Denna sammansatta definition kan anses fånga in barns och deras familjer ekonomiska utsatthet på ett relevant vis då den både täcker barnhushållens inkomst-situation för att klara nödvändiga hushållsutgifter samti-digt som den även inkluderar alla barnhushåll som bevil-jats försörjningsstöd under ett år.
I det följande används begrepp som fattigdom, ekono-misk utsatthet och ekonoekono-misk sårbarhet som synonyma begrepp i framställningen.
D) Hur kan barnfattigdom åtgärdas?
Åtgärder riktade för att minska barnfattigdom kan utformas på högst varierande vis, vilket denna rapport kommer att diskutera mer ingående. Självklart är sådana åtgärder också relaterade till vilka definitioner och mätmetoder som de utgår ifrån. På nationell nivå eller i andra kommuner växer det fram varierande planer och program för att åtgärda barnfattigdom. I nuläget finns inte några allmänt accepterade eller frekvent använda strategier för denna fråga. I avsnitt 6
och sammansatt fenomen som barns ekonomiska utsatthet. Redan nu kan påpekas att det inte finns några entydiga eller enkla lösningar. Den svenska efterkrigstidens internationellt uppmärksammade välståndsutveckling har visat att fattig-dom effektivast bekämpas genom breda och långsiktiga insatser för att höja kvalitet och nivåer inom ett brett spektra av politikområden. Begränsade insatser riktade mot de mest utsatta kan vara befogade som akutåtgärder men kan inte påverka bakomliggande orsaker som reproducerar och vidmakthåller oönskade ojämlikhetsförhållanden.
I detta avsnitt ges en introducerande beskrivning av barnfattigdomsfrågans omfattning och profil i ett lok-alt Malmöperspektiv. Staden karakteriseras numera av en allt yngre och växande befolkning. Idag lever drygt 56 000 barn under 18 år i staden, det innebär att knappt var femte kommuninnevånare är ett barn. Stadskontorets statistiska befolkningsprognoser visar också att andelen barn kommer fortsätta växa snabbt. Om mindre än tio är år beräknas närmare var fjärde Malmöbo vara ett barn. Idag är dock situationen den att var tredje av dessa Malmöbarn växer upp i fattigdom under delar av, eller hela, sin barndom. Rädda Barnens beräkningar visar att ingen annan stans i landet bor det en så hög andel fattiga barn som i Malmö och utvecklingen har under senare år gått mot en ökad nivå barnfattigdom (Salonen 2012). Närmare 19 000 Malmöbarn är fattiga. Av Malmös alla socialbidragshushåll utgörs 35 procent av barnfamiljer (Arvedson 2011). Under de tre senaste åren har både antalet socialbidragstagare samt kostnaderna för dessa ökat. Dessutom går utvecklingen mot alltmer lång- variga biståndsbehov och hela 74 procent av kostnad- erna för försörjningsstödet utgörs av långvariga bistånds- mottagare (Uppgift från Stadskontoret Malmö).
Det finns en omfattande vetenskaplig kunskaps- grund som påvisar att fattigdom under barndomen ofta får negativa effekter, både för det enskilda barnet men även för det omgivande samhället. Utöver de pröv- ningar som ekonomisk knapphet innebär under uppväx-ten finns det även en övertygande evidens för att fattiga barn som vuxna oftare har sämre hälsa, lägre utbildnings-nivå, större behov av försörjningsstöd samt högre risk att vara arbetslösa. Malmös framtida utveckling bör därmed relateras till de levnadsvillkor barn växer upp under idag. Fattiga barn i Malmö består ju knappast av en specifik marginalgrupp av kommunens yngsta befolkning, de ut-gör ett av tre barn i staden. När så många som en tredje-del av Malmös framtida vuxna har vuxit upp i fattigdom är det centralt att förhålla sig till vilken betydelse detta får i relation till stadens framtidsvision om en socialt håll-bar och jämlik välfärd. Barnfattigdomen i Malmö är 2,6 gånger högre än riket som helhet. Den är även mer än dubbelt så hög som i Stockholm (Salonen 2012). Redan i inledningen diskuterades Malmös särpräglade profil när det gäller den ekonomiska utsattheten bland
4. Omfattning och utveckling av
barnfattigdomen i Malmö
årtiondet. De data som finns tillgängliga förmår att sys-tematiskt följa förändringar fram till år 2009 (Salonen 2012). Därutöver finns det enskilda uppgifter eller in-dikationer att den ökade trenden av ekonomisk utsatt- het fortsatt de två senaste åren, 2010 och 2011. Antalet hushåll som erhållit kommunalt försörjningsstöd (social-bidrag) har fortsatt att öka i Malmö, med 4-5 procent från 2009 till 2010 (Socialstyrelsens årsstatistik) och de tre första kvartalen 2011 har kommunens kostnader (inkl. introduktionsersättning) fortsatt öka med några procent (Socialstyrelsen 2011).
Diagram 1 visar barnfattigdomens utveckling i staden jämfört med riket i stort. Trenden i Malmö under 2000-talets första årtionde följer riksutvecklingen med en måttlig minskning från 2000 till 2007 för att därefter öka under årtiondets två sista år. Nivån i Malmö ligger runt 2,5 gånger högre än riket under årtiondet, 30-35 % jämfört med 11-15 %.
Diagram 1. Barnfattigdom i Malmö och riket 2000 – 2009.
Andel av samtliga barn.
Källa: Salonen 2012 Vad beror då Malmös höga barnfattigdom på? Någon enkel
och entydig förklaring bör undvikas. Istället är det rimligt att relatera till en rad underliggande strukturella och lång-siktiga förändringar som skett i Malmö stad de senaste årtiondena. Staden har sedan 1960-talet genomgått en dramatisk övergång från en tidigare industridominerad stad till att söka sin postindustriella profil i tjänsterelaterad och kunskapsbaserad produktion och konsumtion. Detta har i sin tur medfört att stadens befolkning förändrats märk-bart och drastiskt bytt befolkningsprofil under de senaste årtiondena. Antalet barn (0-17 år) i kommunen minskade från nästan 60 000 1970 till knappt 42 000 tjugo år senare 1990. Denna 30-procentiga minskning hängde intimt sam-man med den strukturella omvandlingsprocessen med en
sättningen av befolkningen generellt och då barnhushållen i synnerhet förändrats under dessa årtionden. Trenden med relativt nyinflyttade hushåll utanför Sverige har gradvis ökat och håller i sig. Andelen barn med ”utländsk bakgrund” (definition; barnet själv utlandsfödd och/eller minst en av föräldrarna utrikesfödd) har gradvis ökat från 35 procent 1991, 49 procent 2001 till 55 procent 2009.
Sammanfattningsvis kan sägas att skillnader i barn-familjers levnadsvillkor slagit genom på ett distinkt vis i en stad som Malmö med en stor andel barnfamiljer där föräldrarna har en osäker eller obefintlig position till ett snabbt föränderligt arbetsliv och allt mer restriktiva och prestationsinriktade offentliga välfärdssystem. Som redan
Barnfattigdom jämfört mellan Malmö
stad och Malmöregionen
Något som oftast brukar förbises i diskussionen om Malmös specifika kommunprofil, att ha en förhållande-vis fattig befolkning med lågt arbetskraftsdeltagande, är effekten av kommungränser i olika regioner. Medan både Göteborgs och Stockholms kommuner till stora delar inrymmer många socioekonomiskt, både utsatta som välmående områden, föreligger det en tydligare koncentration av det förra i Malmö.
Skulle de välmående kranskommunerna räknats in skulle ett Stor-Malmö fått en något annorlunda socioekono-misk profil. Detta slår givetvis igenom också när det gäller barnfattigdomens andel. Om man skulle räkna in de fem kommuner som geografiskt anknyter till Malmö stad – Vellinge, Svedala, Staffanstorp, Burlöv och Lomma – skulle det sammantagna invånarantalet öka från drygt 300 000 invånare till knappt 420 000 invånare, en ökning med ca 35 procent. De fem kommunernas invånarantal
ligger var för sig i paritet med genomsnittet för Malmö stads tio stadsdelar. Fyra av dessa kranskommuner har en barnfattigdom som ligger bland de lägsta i landet, mellan fyra och åtta procent 2009. Endast Burlövs kommun har en högre barnfattigdomsandel än riksgenomsnittet. Om barnfattigdomsandelen skulle räknats samman i dessa sex kommuner i ett fiktivt Stor-Malmö skulle andelen min-ska från 33,5 till 25,4 procent år 2009. Minskningen på drygt 8 procent är utan tvekan substantiell men skulle fort-farande vara landets högsta med Landskrona (24,6 %) och Södertälje (23,4 %) närmast under sig i kommunrankingen. Slutsatsen som kan dras av detta är att kommundragnin-gen i storstadsregioner givetvis påverkar skillnader i olika socioekonomiska variabler och att det kan vara värdefullt att i vissa sammanhang analysera vissa samhällsfrågor i ett större regionalt perspektiv. Detta kan inte minst vara värdefullt då dessa kommuner allt mer integreras mellan sig i takt med att arbetspendling och rörlighet i t.ex. konsumtions- och fritidsvanor tenderar öka.
Barnfattigdom i Malmökommuner och kranskommuner
Lomma 4.6% Burlöv 20.2% Malmö 33.5% Vellinge 6.8% Svedala 8.3% Staffanstorp 8.3%
Effekt av gränspendling
En ytterligare faktor som tidigare inte haft någon större betydelse för förståelsen av inkomstförhållanden i Malmö handlar om den ökade arbetspendlingen över sundet. I och med Öresundsbrons tillkomst och gradvis förbättrade pendlingsmöjligheter, däribland Citytunnelns tillkomst 2010, har antalet pendlande personer bosatta i Malmö ökat kraftigt sedan början av 2000-talet. Antalet gränspendlare till Danmark totalt från Skåne har ökat från 4- 5 000 per-soner till ca 20 000 perper-soner 2007, varav nästan 11 000 var bosatta i Malmö (SCB 2009). Under de senaste åren tycks en avmattning i ökning skett i arbetspendlingen från den svenska sidan till Danmark (källa: StatNord). I takt med att allt fler personer har sina inkomster registrerad i ett annat land underskattas deras faktiska inkomster i mot-svarande grad i den officiella svenska statistiken.
En möjlighet att uppskatta denna felkälla har gjorts genom en särskild samkörning av de två ländernas individ- register som Region Skåne beställt av SCB. Dessa uppgifter avser inkomståret 2007. I analysen har
barn-hushåll i Malmö identifierats där minst en av föräldrarna har en inkomst från Danmark på minst 200 000 SEK år 2007. Detta påverkar då direkt ett av de två delmått som ligger till grund för Rädda Barnens årliga redovisning av barnfattigdom, nämligen låg inkomststandard. Andel barn i Malmö som finns i hushåll med låg inkomststandard skulle därmed minska från 18,9 till 15,6 procent av samt-liga barn i kommunen. Differensen på drygt 3 procent utgör således en överskattning av den ekonomiska utsatt-heten bland barnfamiljerna till följd av att vissa föräldrar har inkomster från arbete på andra sidan sundet. Beräk-ningen av den andra variabeln – förekomst av försörj-ningsstöd – påverkas givetvis inte av gränspendlingen. I diagram 2 har denna överskattning beräknats utifrån informationen om överskattningens omfattning för år 2007. Sedan har det antagits att denna proportionellt vuxit i styrka sedan Öresundsbron togs i bruk år 2000. Över-skattningen beräknas varit ca 1 procentenhet år 2004 och som mest 4,2 procentenheter år 2009. För detta senaste år skulle då barnfattigdomsnivån i Malmö minska från det officiellt redovisade 33,5 procent till 29,3 procent.
Sammanfattningsvis bör man framöver ta hänsyn till den överskattning som sker då inkomster från gränspendlingen inte inkluderas i offentliga inkomstuppgifter. Detta bör på sikt åtgärdas så att statistikuppgifterna förmår täcka redovisade inkomster oavsett från vilket av länderna som inkomsterna är förvärvade i. För tolkningen av de analyser som redovisas i denna rapport bör man ha i åtanke denna felkälla som således överskattar barnfattigdomens utbredning i Malmö men den påverkar inte i någon nämnvärd mening de slutsatser som presenteras.
BARNFATTIGDOMEN I MALMÖS
STADSDELAR
Det är sedan tidigare välbelagt att barnfattigdomens utbredning är nog så varierande i storstädernas stadsdelar
som mellan kommuner (se t.ex. Salonen 2012). I Malmö följer dess variationer ett förväntat sociogeografiskt mön-ster mellan de mer välsituerade områdena längs kustlinjen och stadsdelarna i centrum och i östra delen av staden. Spridningen av barnfattigdomen mellan Malmös tio stads-delar är från Husie 11,5 procent till Rosengård på 64,3 procent 2009. Det skiljer således mer än fem gånger mel-lan stadens stadsdelar. Ifall man brutit ner detta ytterligare på mindre delområden skulle skillnaderna mellan olika områden bli ännu mer accentuerad. Det särpräglade med Malmö är att det är relativt geografiskt begränsat med hög befolkningstäthet. Till skillnad från andra storstäder i Sverige och Norden saknar egentligen Malmö klassiska förortsområden som geografiskt är avskilda från staden som helhet. Oxie utgör undantaget som bekräftar detta.
Barnfattigdom i Malmö efter stadsdelar 2009
Källa: Salonen 2012 - 15 16 - 20 21 - 30 31 - 40 41 - 50 51 -Barnfattigdom (%)
I två stadsdelar utgör barnfattigdomen en majoritet bland stadsdelens barn och deras familjer år 2009, Rosengård och Södra innerstaden. Rosengård har högst barnfattig-domsandel bland landets samtliga stadsdelar i de tre stor-städerna på 64,3 procent följt av Bergsjön i Göteborg på 57,7 procent och Rinkeby i Stockholm på 55,8 procent. Södra innerstaden har landets fjärde högsta andel på 51,1 procent år 2009. Trots dessa oroväckande höga nivåer har barnfattigdomen i såväl Rosengård som Södra
inner-staden minskat avsevärt under 2000-talets första årtionde; i Rosengård från 77,2 procent och Södra Innerstaden från 63,1 procent år 2000. I båda dessa mest utsatta stadsdelar har andelen således minskat med 12-13 procentenheter under de senaste tio åren. Dock har andelen börjat öka igen mellan 2007 och 2009, vilket framgår av diagram 3. I flera andra stadsdelar ser man istället en långsiktigt ökande trend det senaste årtiondet med en successiv ökning av barnfattigdom i stadsdelen, t.ex. i Kirseberg, Oxie, Fosie och Västra Innerstaden.
Diagram 3. Barnfattigdom i Malmös stadsdelar 2000, 2007 och 2009.
I de tre mest utsatta stadsdelarna – Rosengård, Södra innerstaden och Fosie – återfinns närmare 60 procent av samtliga ekonomiskt utsatta barn i kommunen, trots att enbart drygt en tredjedel av samtliga barn bor i dessa tre centrala stadsdelar. I ambitioner om att minska barn-fattigdomen i en stad som Malmö måste givetvis dessa högst varierande lokala betingelser ligga till grund för handlingsstrategier samtidigt som bekämpningen av barn-familjers ökade skillnader i levnadsvillkor måste ske på flera andra nivåer parallellt.
Demografiska förklaringar till Malmös
barnfattigdom?
I vilken grad kan Malmös exceptionellt höga ekonomiska sårbarhet bland dess barnfamiljer förklaras av demogra-fiska variationer? I det följande studeras detta utifrån tre aspekter; andel nyanlända hushåll till Sverige, andel barn i hushåll med utländsk bakgrund och andel barn med ensamstående föräldrar. Vi vill noga betona att dessa tre variabler enbart utgör demografiska mellanliggande vari-abler inte faktorer som i sig kan förklara bakomliggande orsaker till barnfattigdomens omfattning och profil. Den första aspekten är tämligen självklar att belysa närmare i detta sammanhang. Graden av ekonomisk sårbarhet är
givetvis förväntat mycket större i en situation när hushåll emigrerar och skall etablera sig i ett nytt land. Sverige har sedan ett kvartsekel blivit ett allt viktigare mottagarland för flyktingar och andra migranter från framför allt krigs- härjade länder på Balkan, Mellersta Östern, västra Asien och på Afrikas horn. En mer ingående analys av dessa flytt-strömmars betydelse för en stad som Malmö återfinns i en annan underlagsrapport till Malmökommissionen (Salonen, kommande). I detta sammanhang begränsas analysen till barnfamiljer och deras ekonomiska villkor.
Jämfört med riket i stort och landets två andra storstäder har Malmö en hög andel barn som är födda utanför Sverige, 12,6 procent år 2009, jämfört med 6,4 % i riket, 8,0 % i Stockholm och 7,6 % i Göteborg. Kort uttryckt är såväl andelen utlandsfödda barn högre i Malmö som deras ekonomiska utsatthet också markant högre än i landet i stort och jämfört med andra storstäder. Sett till vistelsetid i landet och barnfattigdom uppvisar Malmö betydligt högre tal i synnerhet under de första åren i Sverige, se tabell 4. Medan barnfattigdomen är över 80 procent för nyanlända (0-2 år) i Malmö är motsvarande nivå betydligt lägre i de andra storstäderna. Sedan sjker barnfattigdomen betydligt långsammare i Malmö un-der vistelsetiun-der upp till 10 år i landet jämfört med landet i stort och de två andra storstäderna.
Sett över tid har dock andelen utlandsfödda och nyan-lända barn och deras familjer minskat sin andel av samt-liga barn i ekonomiskt utsatta hushåll i Malmö. Andelen utlandsfödda barn av samtliga barn i ekonomiskt fattiga familjer har minskat något mellan 2002 och 2009 från 28 till 26 procent. Däremot har motsvarande andel för nyanlända barn (upp till 5 år i Sverige) i ekonomiskt fatt-iga familjer ökat under samma period från 15 till 20 pro-cent. Samma trend kan dock registreras på nationell nivå där andelen barn högst 5 år i Sverige ökat sin andel bland fattiga barnhushåll från 13 till 21 procent.
Slutsatsen blir att denna etableringsprocess är ekonomiskt besvärligare för en större andel barnfamiljer i Malmö än på andra håll, vilket kan ha att göra med ett flertal fak-torer då inte minst på sammansättningen på de nyanlända hushållen, organiseringen av den lokala mottagningen och arbetsmarknads- och bostadsförhållanden.
Den andra demografiska aspekten kring andel barn med utländsk bakgrund kan anses relevant då det är välbelagt att den ekonomiska utsattheten är mer än fem gånger så vanlig bland barn i hushåll där åtminstone någon förälder är utrikes född i landet i stort (Salonen 2012). Andelen barn med någon förälder utrikesfödd var i Sverige 25,9 procent. Motsvarande andel i Malmö var samma år 57,0 procent, d.v.s. en mer än dubbelt så hög andel. En major-itet bland samtliga Malmöbarn är antingen själva födda utrikes eller har åtminstone någon förälder utrikesfödd. Det allra vanligaste är barn som är födda i Sverige med båda föräldrarna utrikesfödda.
Jämför vi genomslaget kring ekonomisk fattigdom efter föräldrars bakgrund och ifall barn bor med en eller två föräldrar märks en förhöjd ekonomisk sårbarhet i Malmö jämfört med riket i alla slags hushållskategorier.
Sammanfattningsvis visar detta att Malmös särpräglade
Tabell 5. Andel barn i ekonomiskt utsatta hushåll i Malmö och riket efter föräldrars bakgrund och familjeförhållanden år 2009. I procent.
Källa: Salonen 2012
Detta avsnitt relaterar barnfattigdomsfrågan till andra cen-trala begrepp och perspektiv i Malmökommissionens upp-drag, då i synnerhet dess betydelse i relation till ojämlikhet i hälsovillkor för barn och unga, utbildningsmöjligheter och betydelse för barns och ungas sociala relationer. Tretton procent av de svenska barnen växer upp i eko-nomiskt utsatta familjer (Salonen 2012). Detta mot- svarar närmare 250 000 barn. Det mönster som framförallt framstår tydligt är att gapet ökar kraftigt mellan de rikaste och de fattigaste familjerna. Samtidigt som standard och inkomstutveckling avsevärt förbättrats för de förstnämnda har de ekonomiskt utsatta halkat efter. Inkomstskillnader-na i Sverige har ökat ända sedan 1980-talet (Björklund et al. 2011). Socialstyrelsens årsstatistik visar också en tydlig utveckling där det långvariga socialbidragstagandet ökar. En sammanställning av internationell forskning om barn-fattigdom klarlägger en förhållandevis entydig bild av att det kan innebära svåra konsekvenser i vuxenlivet (Anders-son 2010). Bland dessa utmärker sig bland annat sämre hälsa, lägre utbildningsnivå, tidigt barnafödande och större utsatthet för våld och en svagare anknytning till arbetslivet (Ibid.). Den svenska välfärdsstaten beskrivs ofta idealtypiskt utifrån en omfattande och universell välfärds-modell (Esping-Andersen 1990) och den fattigdom sven-ska barn upplever är generellt sett av en mer relativ karak-tär. I en omfattande longitudinell studie (Weitoft et al. 2008) framträder dock förhöjda risker för framtida ohälsa, eget socialbidragstagande och lägre utbildningsnivå även bland svenska barn som varit fattiga. Framförallt är det barn som vuxit upp i hushåll med långvarigt socialbidrags-tagande som indikerar höga risker för ogynnsamma lev-nadsvillkor högre upp i åldrarna (Ibid.). Att socialbidrags-tagande är vanligare bland vuxna som i barndomen vuxit upp i hushåll med denna försörjning innebär dock inte att detta går i ”arv”. En sammanfattning av såväl svensk som internationell forskning påvisar att socialbidragstagandet i sig har få direkta effekter, däremot reproduceras ofta de ofördelaktiga levnadsvillkor föräldrar haft avseende deras barns framtida socioekonomiska förutsättningar (Dahlberg 2008). Bäckman & Nilssons statistiska analyser (2011) bekräftar också de negativa effekterna av långvarig fattigdom under uppväxten men betonar samtidigt att en majoritet av de som exponerats för detta trots allt är stabilt förankrade på arbetsmarknad i vuxen ålder.
Varför är barn fattiga?
Att besvara frågan om varför vissa barnfamiljer blir fattiga innebär att svaren blir komplexa och mångfaccet-erade. Dessa familjers ekonomiska utsatthet kan härledas ur såväl strukturella som individrelaterade förklarings- modeller och deras ekonomiska situation följer givetvis även generella konjunkturella mönster. För att analysera svenska barnfamiljers ekonomiska situation bör man förhålla sig till en rad olika politikområden på såväl statlig som kommunal nivå (Rauhut et al. 2006). Centrala bakom-liggande faktorer avseende barnfattigdomens omfattning och orsaker är dock främst familjestruktur, arbetsmarknad samt socialförsäkringsystemets utformning (Ibid). I inter-nationella jämförelser har Sverige låga fattigdomstal för barn (Björklund et al. 2011). Sverige har ur ett kompara-tivt perspektiv varit framgångsrikt i att skydda barn från fattigdom genom ett väl utbyggt socialförsäkringssystem som genom transfereringar haft en skyddande effekt då föräldrar t.ex. blir arbetslösa, sjuka eller avlider (Lindquist et al. 2008, Weitoft et al. 2008, Dahlberg 2008). Salonens analyser (2011) visar dock att socialförsäkringsystemets utjämnande och omfördelande funktion gradvis minskat och att de transfereringar som rikats mot de mest ekono-miskt utsatta fungerar allt sämre. Exempelvis är allt fler föräldrar endast berättigade föräldraförsäkringens grund-nivå (180 kronor per dag före skatt) och underhållsstödet till ensamstående har inte höjts mer än ytterst marginellt under de senaste 12 åren. En annan mycket betydande faktor är att a-kassesystemets fattigdomsreducerande förmåga försämrats på grund av kraftigt höjda avgifter, högre inträdeströsklar samt sänkta ersättningsnivåer. Sammanfattningsvis kan välfärdens fördelning sägas karakteriseras av att de redan etablerade i arbetsliv och socialförsäkringssystem allt mer gynnats medan de som ännu inte fått inträde på dessa arenor halkat efter. Unga vuxna som är föräldrar till små barn utgör en av dessa kategorier med låg etableringsgrad.
Vilka barn är fattiga och hur länge varar detta?
När man skall besvara frågan om vilka barn som är fattiga framträder framförallt två kategorier; barn med invandrar-bakgrund samt barn till ensamstående föräldrar (Rauhut et al. 2006, Wiklund et al. 2011). Både barn och ensam-stående mödrar tillhör befolkningskategorier med större risk för fattigdom än genomsnittet (Socialstyrelsen 2010). Risken för ekonomisk utsatthet är mer än tre gånger så hög
5. En forskningsbaserad
under året (Socialstyrelsen 2012). Av barn med utlands- födda ensamstående föräldrar är mer än hälften fattiga, motsvarande andel bland barn till sammanboende svensk-födda föräldrar är 2,7 procent (Salonen 2012). Galloway et al. (2010) benämner den höga fattigdomen bland invandrar-barn som den ”nordiska modellens akilleshäl”. Barn som lever i stora hushåll med många syskon eller lågt utbildade föräldrar är också mer utsatta för fattigdomsrisk (Lindquist et al. 2008). I Sverige är fattigdom vanligare bland yngre än bland äldre barn (Andersson 2010, Salonen 2012).
Fattigdomens varaktighet är en central variabel att förhålla sig til avseende konsekvenser av ekonomisk utsatthet under barndomen. Lindquist et al. (2008) visar att ett av fem barn någon gång under uppväxten är fattig (mätt som låg dispo-nibel inkomst i hushållet) men att endast två procent av alla barn lever i kronisk fattigdom. Mer än 54 000 barn mellan 0-17 år bodde i familjer som hade långvarigt ekonomiskt bistånd under 2009, det motsvarar ungefär tre procent av alla barn i denna ålder (Barnombudsmannen 2010). För de allra flesta är dock fattigdomen av en mer tem-porär karaktär men de kategorier som riskerar mer var-aktiga fattigdomsmönster är barn till mycket lågt utbil-dade samt invandrade föräldrar (framförallt föräldrar med kortare vistelsetid i Sverige). Barn som själva är födda utomlands har också en avsevärt högre fattigdomsrisk. Galloway et al (2010) påvisar även att invandrarbakgrund är en central bestämningsfaktor avseende varaktighet då dessa barn kvarstår i fattigdom under längre perioder. Barnfattigdomen har även blivit alltmer rumsligt koncen-it alltmer rumsligt koncen-terad, i en omfattande registerstudie konstateras att ”ju högre del synliga minoriteter desto högre barnfattigdom” (Gustafsson et al. 2011, s 30). Detta kunde dock framför-allt förklaras av föräldrarnas utbildningsbakgrund och arbetsmarknadsanknytning, inte beroende på deras etniska bakgrund. Samma studie visar också faktumet att majoriteten av fattiga barn bor inte i fattiga grannskap
(mätår 2002) varför bilden av barnfattigdom som en seg-regerad storstadsföreteelse kan nyanseras.
Efter denna mer generella översikt så redovisas här utifrån
HÄLSA
Fattigdom relaterat till barns hälsa
Expertis avseende hälsoeffekter relaterat ojämlika levnads- villkor är väl representerade i en rad av de övriga underlags- rapporterna. Här fokuseras istället hur fattigdom, psyko-sociala faktorer och socialbidrag kan relateras till utsatta barnfamiljer. Barns hälsa är i betydande omfattning relaterad till föräldrarnas sociala situation och position varför barns hälsa svårligen kan diskuteras utan att inklud-era föräldrarnas levnadsvillkor och resurser (Bing 2003). Barn till socialbidragstagare har sämre hälsa i barndomen och ohälsa ökar risken för social utsatthet senare i livet (Sjögren & Svaleryd 2011). Weitoft et als longitudinella analyser (2008) visar att barn i familjer med långvarigt socialbidragstagande har avsevärt sämre utfall avseende hälsoproblem som t.ex. alkohol- och drogmissbruk, själv-mordsförsök samt mortalitet. Även Rojas & Stenbergs longitudinella analyser (2010) visar på förhöjd suicidrisk hos män som levt i socialbidragshushåll under barn- domen. I en nyutkommen Malmöbaserad avhandling (Mangrio 2011) klarläggs även att barn till lågutbildade föräldrar utsätts för fler riskfaktorer och har en sämre hälsa under småbarnsåren.
Hälsa och ekonomisk stress
Ohälsa hos en förälder eller ett barn kan orsaka inträde i fattigdom (Rauhut et al. 2006) men omvänt kan fattigdom i sin tur orsaka ohälsa. Fattigdom och dålig hälsa hos både barn och vuxna har därmed ofta en stark samvariation. Orsakssambanden är dock multifaktoriella och inbegriper exempelvis även betydelse av hereditet, familjesituation och sociala relationer. Likaså är fattigdomens varaktighet central i förståelsen av hur långtgående negativa hälso-konsekvenser den innebär. Ekonomiska svårigheter har dock avsevärd betydelse för hur vuxna mår (jfr Alm, 2001, Strandh, 2000). Ekonomisk stress innebär att leva med ett påtagligt hot om att inte klara av nödvändiga utgifter, vilket ofta aktiverar känslor av fara och rädsla (Rantakeisu et al. 1999). Att ekonomisk stress påverkar det psykiska välbefinnandet är belagt i en rad studier.1 Den skadliga
kronisk socioekonomisk och fysiologisk stress relaterad till deprivation och det konstanta hot materiell osäker-het utgör har även bekräftats i Wilkinsons studier (1996). Studier visar att även barn i fattiga familjer, och detta inkluderar också yngre barn, är medvetna om och oroar sig för familjens ekonomi och att inte få ordentlig mat samt att de aktivt förhåller sig ansvarstagande i relation till den ekonomiska situationen (Harju and Thorød 2011). I Rädda Barnens studie Ung Röst (där 25 000 barn ingick) oroade sig 18 % av dem för familjens ekonomi (Rädda Barnen 2011).
Harju (2008) visar även att ekonomisk fattigdom kan ge upphov till konflikter inom dessa familjer. Östbergs ana-lyser i SOU 2001:55 (Jonsson et al. 2001) kring barns häl-sa och välbefinnande vihäl-sar på en nyanserad och utvidgad förståelse av fattigdomens påverkan. Trots att ekonom-iska begränsningar leder till lägre välbefinnande och högre risk för psykosomatiska besvär så påvisas att de sociala relationerna också har mycket stor inverkan. Dock verkar dessa ekonomiska problem påverka familjerelationerna negativt och på så vis ge sämre hälsa
Utöver den negativa påverkan ekonomisk stress har avseende såväl somatisk som psykisk hälsa så kan begrän-sade ekonomiska resurser utgöra ett objektivt hinder att agera hälsofrämjande. I Angelins avhandling (2009) samt Ekström & Hjort (2010) betonar socialbidragstagande och fattiga mödrar den stress de upplever i relation till att inte ha råd med tillräckligt näringsrik kost och att de ofta fick avstå inköp av t.ex. frukt. Ekonomiska svårig-heter kan t.ex. även inverka på möjligheten att vårda sin hälsa relaterat till att inte kunna bekosta sjukvård (Hjort 2004). Intresseorganisationer som t.ex. Makalösa föräldrar (2010) och Majblomman (2011) lyfter i rapporter och forsknings- sammanställningar återkommande fram hur brist på pen- gar innebär att såväl barn som föräldrar har svårt att bekosta medicin, glasögon och betala patientavgifter och försöker väcka opinion och debatt kring mer jämlika förutsättningar för barns och föräldrars hälsa.
Hälsa grundläggs under barndomen och en god framtida folkhälsa bygger därmed på preventiva hälsoinvesteringar riktade mot barn idag för att bygga upp ett hälsokapital som består (Bing 2003).
Hälsa och fritid
Hur fattiga barns fritid spenderas är givetvis påverkat av materiella begränsningar. Då fritid inte är lika nödvändigt som mat och räkningar är detta ofta något som först kan prioriteras i sista hand. I studien ”Barns fritid” (SCB 2009) är det tydligt att barn i ekonomiskt utsatta hushåll deltar mer sällan i organiserade fritidsaktiviteter. Detta mön-ster med en mindre aktiv och lägre grad av strukturerad aktivitet bekräftas även i DS:2004:41. Den ideella organisa- tionen Majblomman som mottar mer än 50 000 ansök-ningar per år från ekonomiskt utsatta barnfamiljer pekar återkommande på att fritidsaktiviteter som t.ex. fotboll eller en lägervistelse är en av de saker dessa föräldrar allra mest önskar att kunna ge sina barn.
Hjelmtveit (2008) beskriver barn i familjer med social-bidrag som just ”upplevelsefattiga” då de i stort sett saknar möjlighet att göra samma sociala, rekreationella och kulturella aktiviteter som ”vanliga” familjer, något som i hans studie genererar omfattande skuldkänslor hos barnens föräldrar. I en examensuppsats från Malmö högskola (Douglas 2011) genomfördes en komparativ empirisk studie mellan barn på Rosengård och barn på Limhamn avseende deras möjligheter till en meningsfull fritid. Studien visade att barnen på Rosengård ville ha bättre möjligheter till fritidsaktiviteter och göra mer medan de intervjuade Limhamnsbarnen snarare uttryckte att de upplevde ett överskott av detta.
Resultat från intervjustudien med Malmös
socialtjänster avseende hälsa och fritid
Att fritidsmöjligheter för barn i socialbidragshushåll är något som uppfattas som viktigt och prioriterat framgår i en stor andel av våra intervjuer med socialtjänsten. Trots att det finns en post2 inom riksnormen som skall täcka
utgifter för fritid framstår det som att beviljanden över norm avseende fritidsaktiviteter i det närmaste utveck-lats till praxis i en stor del av Malmös stadsdelar. I Malmö stads riktlinjer för handläggning av försörjningsstöd och ekonomiskt bistånd för livsföringen i övrigt fastslås att barn bör ges förutsättningar att delta i organiserade fritids-aktiviteter (2009). Flera av de intervjuade talar om detta som en relativt ny och avsevärd attitydförändring och de allra flesta är positiva till detta då man omtalar det som integrerande och hälsofrämjande. En komplikation som dock uppstår i handläggningen är var gränsen går för en rimlig kostnad och att en kommungemensam policy skulle
Där vill jag ha tillämpningsbestämmelser som säger: - Upp till detta kan vi gå in och därutöver tar vi inte något extra. För det är en sak att kunna motivera att bevilja men var sätter man den där gränsen om Kalle är intresserad av något som kostar 2000 kr per termin?”
De kritiska perspektiv som framgår är inte negativa till att bevilja över norm för fritidsrelaterade kostnader men problematiserar att de uppfattar en risk och tendens att barnperspektivet i Malmös socialtjänster alltför my-cket har avgränsats till att handla om just dessa fritids- aktiviteter: ”Men jag tycker att det känns så tomt att bara skriva: med hänsyn till barnperspektivet så beviljas rullskridskor eller hit och dit. Och så har man inte alls tänkt på varför just den här ska ha det, alltså. Ja, men det är frikostigt. Vi får det som matas till oss lite grann att det skall vara frikostigt och det… fritidsaktiviteter och prylar till barnen. Och jag tänker att det är en så liten del av barn-perspektivet”. En av de intervjuade påtalar att den ensidiga
fokuseringen innebär en alltför förenklad förståelse av ett komplext begrepp. ”Efter två timmars diskussion kunde man konstatera att barnperspektivet har man definierat till att man skall bevilja pengar till fritidssysselsättning. Det är naturligtvis viktigt, det är inte så jag menar, men barnperspektivet är ju så otroligt mycket mer”. Att bevilja till fritidskostnader menar man alltså inte
får bli till ett slags alibi eller intäkt för att ett barnperspek-tiv tillämpas i kommunen. Likaså påtalas att det ofta är det enskilda barnet som prioriteras men att familjers behov av rekreation tillsammans är långt mer problematiskt att bevilja ”Vad är det som säger att barn skall behöva det i ett utsatt ekonomiskt läge? Vad är det som säger att man skall uppmuntra fritid där barnen spelar fotboll t.ex. om familjen tillsammans vill gå till badhuset då, hur gör vi då? Om man bedömer det, liksom”. Att
kunna möjliggöra för familjer med långvarigt bistånd att få göra något roligt tillsammans är det svårare att finna lag-stöd för men det betonas att dessa hårt pressade familjer någon gång kan behöva få andrum från en betungande vardag: ”Att då har man inte råd att unna sig speciellt mycket, spe-ciellt om man är en barnfamilj. En dag på Skara sommarland kan ju vara någonting eller prata om att åka till Köpenhamn en dag”.
Det påtalas också att man starkt önskar att kommunen borde försöka sänka kostnader för rekreation i sina egna anläggningar: ”Men sen kan jag också tycka att man behöver rent
Möjliga handlingsstrategier:
En möjlig väg är att fastställa en norm avsedd för fritids-aktivitet, fritidsutrustning, kollovistelse och dylikt. Denna bör dock inte vara något man ansöker om utöver norm utan ett schabloniserat tillägg på årsbasis för samtliga barnhushåll med långvarigt försörjningsstöd. Detta har flera orsaker: Ge socialsekreterarna en given riktlinje för vad som anses som en generell skälig nivå. Detta undviker även extra tidsåtgång för bedömning av handläggande socialsekreterare. Tillgodose en rättsäkerhet där individu-ella bedömningar hos olika socialsekreterare på så vis und-viks. Garantera att denna fritidsnorm når alla barn och inte bara de i familjer med kunskap och resurser att göra extra ansökningar. Föreslagen summa är omkring 2500 kronor per år och barn. Denna norm skall även kunna brukas för att genomföra en aktivitet tillsammans inom familjen. Det är dock viktigt att betona att detta inte skall tolkas som ett maximalt belopp, vid individuell behovsprövning skall denna norm kunna överstigas utifrån bedömningen i det enskilda ärendet.
Det vore även positivt att undersöka t.ex. i samarbete med kultur- och fritidsverksamheter i Malmö om dessa hushåll kan få gratis eller reducerat inträde till kommu-nala verksamheter inom Malmö stad som museer, simhall, musikskola med mera. Förutsättningen är dock att detta inte utformas på ett vis där familjerna kan utpekas som socialbidragstagare med ”kuponger”.
UTBILDNING
Utbildning och genomförd skolgång är en synnerligen central prediktor för framtida hälsa och generell välfärd. Inom Malmökommissionens expertis finns dock bättre kompetens genom forskare specifikt inriktade mot detta område vilket kommer presenteras i andra underlags-rapporter. Vi väljer därmed att göra en mer summarisk genomgång som framförallt inriktas mot forskning av-seende utbildning och socialbidragstagande. Det finns en tydlig evidens som visar att barn som växer upp i familjer med socialbidrag har sämre meritvärden, oftare får
ofull-högre grad av ekonomisk och psykisk stress i föräldra-hemmet samt lägre tillgång till socialt och kulturellt kapital (Jonsson et al. 2001). Denna studie visar dock att en alltför stor fokusering på de ekonomiska resursernas betydelse kan modifieras och att kvalitén på den sociala relationen mellan förälder och barn är en oerhört central faktor. Av-saknad av dator och eget utrymme för läxläsning är dock relevanta resurser avseende skolarbete (Ibid.). Detta inte minst som skolor ofta kommunicerar med föräldrar via e-post varför de som saknar detta kan utestängas eller förlora viktig information.
Bristen på pengar kan enligt organisationer som Rädda Barnen och Majblomman också innebära att fattiga barn väljer att stanna hemma från skolan vid tillfällen då pen-gar skall tas med till exempelvis insamlinpen-gar och skol- utflykter (se t.ex. Rädda Barnens publikation Ung röst 2011).3 Likaså kan skolsituationen innebära obehag och
stigmatiserande upplevelser av skam för de barn som inte kan leva upp till normer avseende kläder eller ägodelar (Harju & Thorød 2011). Faktorer som detta kan innebära att den monetära fattigdomen också kan utvidgas till att även resultera i en ytterligare resursdeprivation i form av kunskapsfattigdom (Jfr Rauhut et al. 2006).
Olssons avhandling (2011) visar att barn från ekonomiskt utsatta hushåll påverkas ännu starkare än andra barn av kvaliteten på relationen till läraren. En av de grund- läggande värdegrunderna i det svenska skolsystemet vilket också fastslås i skollagen är att barn skall ha lika villkor och att skolan skall vara en arena som verkar som en utjämnande faktor där sämre grundförutsättningar inte skall innebära sämre utbildning. Att de skolor där ekono-miskt utsatta barn är överrepresenterande är välfungerande och medvetet förhåller sig till dessa barns specifika förutsättningar ter sig utifrån ovanstående forskning som ytterst relevant för deras framtida levnadsvillkor. Ur Skol-inspektionens rapport från 2011 kan följande skarpa kritik utläsas:Malmö kommun har sedan förra tillsynen 2005 (beslut 2006) inte lyckats komma tillrätta med att en hög andel av barnen och eleverna inte får tillräckliga förutsättningar att lyckas i skolan och komma vidare till gymnasieskolan och högre studier. De socioekono-miska faktorerna är fortsatt avgörande, vilket är särskilt allvarligt för eleverna i stadsdelar och skolor som har de lägsta resultaten. Detta får också tydliga återverkningar i gymnasieskolan där variationerna i studieresultaten mellan skolorna är mycket stora och återfinns både mellan och inom samma program. Kommunens uppdrag att styra och
kunskapsresultaten och skillnaderna mellan skolornas resultat är väl kända, men ingen tydlig analys med åtföljande förbättrings-åtgärder har genomförts på kommunnivå. /…/ Mot bakgrund av att barn i Malmö kommun har mycket skiftande förutsättningar och att det är kommunens ansvar att kompensera för dessa, är det anmärkningsvärt att inte satsningar utöver de vanliga gjorts för att komma tillrätta med situationen.
Även om frågan huruvida socialbidragstagande är en medverkande orsak till barns lägre skolprestationer inte kan besvaras på ett enkelt vis så kan det dock klarläggas att risken för framtida eget inträde i socialbidragstagande är avsevärt högre för de som saknar eftergymnasial utbildning (Dahlberg 2008). Ett omfattande antal studier belägger också det faktum att låg utbildningsnivå innebär ett betydande hinder för etablering på den svenska arbets-marknaden (Selin et al. 2003). Unga utan avslutad gymnasie- utbildning har en betydligt lägre sysselsättningsgrad och sämre framtida inkomstutveckling (Ibid.). Bristande utbildning ger ett tydligt genomslag i generell välfärdsstatis-tik där de med låga eller ofullständiga studier på grund- och gymnasienivå framträder med klart försämrade levnads- förhållanden i relation till de med högre formell kom-petens. De som har allra svårast att etablera sig på arbetsmarknaden är dem som avbrutit sina studier eller aldrig påbörjat gymnasiet (Ungdomsstyrelsen 2009). I Social Rapport 2010 (Socialstyrelsen 2010) sammanfattas utbildningens betydelse: Utbildningen är en av de vikti-gaste faktorerna för ungas framtida möjligheter. Ju tidigare utbildningskedjan bryts desto sämre är framtidsutsikterna. Likaså konstateras i denna rapport att de grupper som har låga eller ofullständiga betyg från grundskolan har kraft-igt förhöjda risker för framtida psykosociala problem som exempelvis allvarlig kriminalitet, bidragsberoende, miss-bruk eller självmordsbeteende. Låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9 ökar också risker för att möta ett fler-tal svårigheter, allvarlig kriminalitet i ung vuxen ålder är exempelvis 8–10 gånger så vanligt bland dem med låga betyg (Socialstyrelsen 2010). Sammanfattningsvis innebär alltså en avbruten och ofullständig skolgång höga risker för en utebliven etablering i självförsörjning och goda levnadsförhållanden.
Resultat från intervjustudien med Malmös
socialtjänster avseende utbildning
Vad innebär barnfattigdom i relation till skola och utbild-ning? Detta är något som diskuteras relativt lite under
att kunna tillgodogöra sig skolarbete är acceptabla, att en plats att läsa läxor i lugn och ro samt att något slags skrivbord finns. Man omnämner också att socialtjänsten förhåller sig till behov av bistånd för att barnen ska kunna ta sig till skolan via cykel eller busskort men att detta inte alltid kan beviljas ändå.
En aspekt som lyfts i några intervjuer är att skolan utgör en arena där den sociala och materiella ojämlikheten tydliggörs för barnen: ”Det är ju när barnen börjar bli lite äldre och börjar komma upp i skolålder, det är då de ser skillnaderna till sina kompisar och vad de kan syssla med och vad de har, allt sånt”. ”Det kan till och med gå så långt att lärare ringer och säger att barnen ser sjaskiga ut i skolan”.
Likaså beskrivs av några problematiken i att trots Malmö stads förbud mot avgifter i skolan så är det i realiteten förenat med vissa kostnader: ”Barnen skall ha med sig lek-sak till skolan till julklapp, dem skall ha speciella kläder. De har ju festen på skolan. Sen när de kommer tillbaka till skolan skall de berätta vad de har gjort”. Ett annat sådant exempel är de
skolfotografier som också byts mellan barn och sätts in i så kallade kompisböcker. De hundratals kronor detta kostar är svårt att prioritera för en fattig förälder men för barnet kan detta upplevas som utestängande och av- vikande från klasskamrater. Den fråga som lyfts av ett flertal av de intervjuade är det motsägelsefulla i att skolar-bete idag närmast förutsätter en dator med internet- uppkoppling men att detta inte ingår i normen och sällan beviljas när det ansöks över norm. ”Datorer och internet, där måste vara en samsyn från skolor och socialtjänst, vad barn har tillgång till. Skolan kan inte ställa krav på att man skall göra arbeten på dator om en tredjedel visar sig inte har tillgång till dator”.
Ytterligare en socialsekreterare ger uttryck för hur absurt hon upplever att inte kunna bevilja barnfamiljer internet ” Många skolungdomar är helt beroende av internet. Och man måste ju underlätta för barn som redan är utsatta i sin skolgång och det gör man ju inte, om man inte har en internetuppkoppling, då är det svårt”.
Möjliga handlingsstrategier i relation
till utbildning:
för försörjningsstöd i barnfamiljer då detta är att betrakta som skälig och normal levnadsnivå idag. Allra störst vikt har detta för barn inom högstadie- och gymnasieutbild-ning där tillgång till internet är en förutsättgymnasieutbild-ning för skol-arbete samt reducerar risken för social utestängning.
FATTIGDOM SOM EN SOCIALT
UNDERORDNAD RELATION
Fattigdom i en barnfamilj har långt fler konsekvenser än den materiella knaperheten då fattigdom även kan påverka relationen mellan barn och förälder, förhållandet till den sociala omgivningen samt kan inverka på självkänsla och värdighet hos både barn och förälder. I detta avsnitt lyfts forskning kring sociala och relationella konsekvenser av fattigdom fram. Det brukar sägas att barn har det som föräldrarna mår (Bing 2003). Eftersom barns psykiska mående i stor utsträckning påverkas av förälderns och familjens sociala och emotionella status så inkluderas även forskning som visar hur fattigdom inverkar på föräldrar. Fattigdom har ofta negativa betydelser för sociala rela-tioner inom den sociala och kulturella kontext individen lever i (Townsend 1979, Lister 2004). Innebörden av att vara fattig och socialbidragstagare sträcker sig därför långt utöver att ha en låg materiell standard. Att långvarigt leva med socialbidragsförsörjning innebär ofta att befinna sig i en socialt underordnad position till omgivningen. Fattig-dom kan alltså även förstås som en social relation. Den förlust av värdighet som omgivningens brist på erkänn-ande och respekt kan orsaka utgör centrala faktorer i detta avseende (Lister 2004, Marttila et al. 2010). Att försörja sig på socialbidrag kan innebära ett slags stigma och genererar ofta en låg social status. Forskning som studerat allmän-hetens attityder till socialbidragstagare visar ofta på en negativ inställning (Angelin & Starrin, 2012, kommande publicering). Svenska undersökningar tyder på att många fortfarande har en nedvärderande attityd till socialbidrags-tagare och socialbidragstagande. Likaså att svenska socialbidragstagare själva uppfattar att omgivningen har en negativ bild av dem (Starrin och Kalander Blomqvist 2001, Marttila et al. 2010, Angelin, 2009). Föreställningar
