Bebyggelsehistorisk
tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author
Hans Antonson, Ulf Jansson, Aadel Vestbö
Title
Svenska byar utan systematiska odlingssystem
Issue
30
Year of Publication
1995
Pages
21–44
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Svenska
byar
utan
systematiska
odlingssystem
av Hans
Antonson,
Ulf Jansson & Aadel Vestbö
Kulturgeografer har ofta ansett att organisationen av odlingsmarken ärnyckeln till förståelsen av det
äldre landskapet. Det äldre landskapet var upp¬
byggtav åker,äng, hage och vissa utmarksresurser
som fäbodar, skogsbete, utängar med mera. Man ansåg dock attdet var den kultiveradejorden som
stått för den huvudsakliga försörjningen. I förhål¬ lande till inägomarken ansågsjakt, fiske,
protoin-dustri,handel medmera, utomi undantagsfall,vara
resurser som ståtti bakgrunden. Organisationen av
odlingsmarken benämns i litteraturen system, såsom odlingssystem, hägnadssystem och trädes-system.Det finnsett stortantalkulturgeografersom
behandlat problematiken kring odlingssystemens
uppkomst och spridning, till exempel Sven Dahl,
Sölve Göransson, David Hannerberg, Staffan Helmfrid, Gunnar Lindgren, Folke Lägnert, Ulf
Sporrongoch Mats Widgren.Även företrädare från
andradisciplinerexempelvis: SigurdErixon, Carl-Johan Gadd, Janken Myrdal och Johan Söderberg
baringående berört ämnet.'
Vad menas medettodlingssystem? Det kan
defi-nitionsmässigtsönderdelas i trädessystemochhäg¬
nadssystem.^ Dessa två system har inom forsk¬
ningenentydligkopplingtill varandra.Begreppens
olika innebörd hargått förlorad. Man har studerat
andelen träda genom att räkna antalet åkergärden
med föreställningen att ensäde har all åkermark inom ett gärde, tvåsäde har åkermarken inom två
gärden o.s.v. Man kan säga att det genom denna
kopplingutvecklats modelleravhurodlingssystem
skall se ut.
Det finns vidare en föreställningom att odlings-systemen förändrades över tiden. I olika delar av
Europa finns det källor som talar om övergångar
frånettodlingssystem till ettannat." Majoritetenav
ovannämndaförfattares verk bottnar i efterkrigsti¬ dens positivistiska tradition med en uttalad
darwi-nistisk evolutionsteori och linjär syn. I fokus har
sökandet efter regelbundna strukturer vad gäller
markägande stått.Odlingssystemenutvecklasstän¬
digt till något större, bättre, merförfinat och raffi¬
nerat. Således beskrivs ensädet som primitivt ocb
attdet successivt ersattesav tvåsädetsom i sin tur
avlöses av skapelsens krona, tresädet. David Han¬ nerberg skriver exempelvis i en artikel om en
”övergång från ensäde till tvåsäde el. därefter till
tresäde När och hur en övergång från ett odlingssystemtillett annathar skettäroklart. Man
har diskuterat om övergången har skett successivt ellerdirekt." Tidsställningenför dessaförändringar
dateras vanligen till medeltid eller i samband med
jordbrukets modernisering i anslutning till någon avskiftesreformerna under 1700- och ISOO-talen."
Den linjära utvecklingen från ensäde till tresäde via tvåsäde haregentligen aldrig kunnat beläggas
påenochsammaplats." ChristerPersson harexem¬
pelvis i sin avhandling som bland annatrörjordä¬ gande och brukningsorganisation i Locknevi sock¬
en, norraSmåland, beskriviten utvecklingsom går
tvärs emot den gängse utvecklingstrenden. Han
menarattdet skettenövergång fråntresäde till två¬
säde under 1800-talets början, och för fram två
möjligaorsaker till detta.*
Den äldreforskningenville studerautbredningen av olika företeelser i rummet. Man tenderade att
skapa homogena regioner. För att skapa dessa
tvingades man generalisera och undertrycka avvi¬
kelser från det som uppfattades som normalt.
Exempelvis har Hannerberg i sin studie av Närke
problem med att skapa regioner baserade på odlingssystem."Orsakentill dettaär atthan ivästra
Närke finner många byar med avvikande
odlings-system. Problemet blir uppenbart när uppgifterna
ärfå ellerrumsligt begränsade.
Tidigare studier av odlingssystem byggde i mångt ochmycketpåattmanlyfte fram enstaka faktorer för att skapa regionen utan att beakta de
regionala förutsättningarna för jordbruk. Tanke¬
mönstrenpräglades mycketav att undersökningar¬
nai huvudsak genomfördes i östraMellansverige. Närman studerarandraområden ändras dessaför¬
utsättningar. En viktig faktorär de naturligaförut¬
sättningarna, exempelvis vilka jordarman odlade, vegetationsperiodens längd eller nederbörd. En
annan viktigfaktorär vad manodlade, vilken tek¬
nikman använde, boskapsskötselnsbetydelseeller fäbodsystemets roll. Tvåsädet i norra, mellersta
respektive södra Sverige måste studeras utifrån
olikautgångspunkter.
Än
mindre kan direkta jäm¬ förelser göras mellan odlingssystem med skildaregionalaförutsättningar.
Den förhärskande bilden i litteraturen ärattman
beskriver det svenska tvåsädet och upphöjer då regionala exempel till nationella. Dessa
skolboks-exempel kommervanligen från södra Sveriges och
östra Mellansveriges slättbygder. David
Hanner-berg presenterar
Östra
Tomta by där åkermarkenbrukades i tvåsäde medtvågärden.Videttnärmare
studiumav kartbilden finnerman attden var inde¬
lad itregärden,däralla gärdeninnehöll lindor."’Ulf
Sporrongvisarpåliknande sätt medenprincipskiss
huren by medtvåsädesåg ut. Det vartvå närmast
likstora gärden; utöver dessa fanns två vretar och dessutom ängsmark i ett av åkergärdena.” Utifrån dessatvåskolboksexempel kanmansluta sig tillatt
det inte är lättatthitta brarepresentanterpå typiska
svenskabyarvad gäller odlingssystem. Man finner
byar ochgårdar där dragav dessagenerella model¬
ler kanstuderas,men lika ofta finnerman avvikan¬
de strukturersom intestämmerin i modellen, även
i Mälardalen. Hälftenträdan kombinerat med två
åkergärden, enligt modellen, var inte ovanligt i
Uppland menpåintet sätt detallenarådande syste¬
met. Stefan Höglin harexempelvis konstaterat att detåtminstone inorraUppland fannsettutbrett
fyr-agärdessystem inomtvåsädet.'^
Även
Ulf Sporronghar visatpå variationen iSödermanlands ochUpp¬ landsäldrebyar.'^
Såledesärmodellerna med nödvändighetgenera¬ liserande. Man föröver kunskaper från en region
tillen annansamtidigtsom manförutsätterattåker¬
bruket varit den viktigaste försörjningsbasen. Vi
tror attbildenmåstekompliceras ochattandra fak¬
torerärnödvändigaattdra in i diskussionenföratt
få en fylligare bild av odlingssystemens funktion
och dynamik.Vår avsikt i det följande äratt med
exempel fråntrelandskapvävain ytterligarevaria¬
bler för att förstå odlingssystemens komplexitet.
De valdaexemplenärhämtadefrånde områden vi
för närvarande studerar.
Norra
Smålands
skogsbygder
Kopplingen mellan skogsbygd ochensäde har fått
ett stabilt fotfäste inom forskningen, manifesterat
genom spridningskartor. Skogsbygdernas tillsynes
obegränsade tillgång på betesmark och ängsmark möjliggjorde enligttidigare forskningettmaximalt
uttagav sammaåkermark varjeår.Destoraskogs¬
områdenahar inteensunder historisk tid utgjorten
outtömlig resurs och i det följande skall några
exempel belysa hur samspelet mellan ut- och
inä-gorkan hapåverkat valetavodlingssysteminomen
småländskskogsbygd.
Utifrån de geometriska jordeböckerna som upp¬ rättades mellan 1640och 1647 för delaravJönkö¬
pings län erhåller man en översiktlig bild överde
odlingssystem som praktiserades vid denna tid.
Materialet omfattarcirka 1000 kartor. Inorradelen
av Jönköpings län, i Tveta, Norra och Södra
Vedbo,’’ fanns vid 1600-taletsmitttresäde. Söder
därom i Östra härad praktiserades ensäde med
varierande antal åkergärden.
Odlingssystemen inom övriga delar av Jönkö¬
pings län kan man dels komma åt genom enstaka
1600- och 1700-tals kartoroch delsgenom skriftli¬ ga källor såsom Kammarkollegiets
militieskatt-läggningar, från åren 1680 till 1699 som omfattar
detaljerade beskrivningar av in- och utmark för
cirka700 gårdar i länet.” Ur dessa källor framgår detattolika formerför ensädevardetdominerande
odlingssystemet inom häraderna Mo, Västbo,
Östbo samt störredelen av Västraoch Östrahära¬
der. Idet äldrelantmäterimaterialetärdetförst vid
storskiftet cirka 1780-1820 som man erhåller en
samlad bild av odlingssystemen i länet. Under
denna period var de äldre odlingssystemen under
upplösning och man övergick till nyare sätt att
Gränsen mellantresädesområdet i norroch ensä-desområdet i söder var inte skarp. Framförallt blandensamgårdarnaförefaller vid 1600-talets mitt
tresädet haträngtsöderut, in i norradelen av ensä-desdominerade Östra härad. Odlingssystem med
regelbunden träda fortsatte att sprida sig inom regionen under 1700-talet. Vid 1800-talets början
fannstresäde inomstoradelaravÖstrahärad.'*
Några viktiga skillnader framträdermellan
tresä-desregionen i norr och ensädesregionen i söder,
bl.a. med avseende på ängsmarken. Relationen
mellan en tunna utsäde och antal lass hö som bär¬
gades på ängsmarken varför gårdarna inom
tresä-desregionen i genomsnitt 1:3,5 medan förhållande¬ na inom ensädesregionen var 1:15. Med andra ord
varängsbruket relativtsettviktigare inom ensädes¬ regionen än inom tresädesregionen. Byarna var
dessutomstörreinomensädesregionenäninom tre¬
sädesregionen, bybebyggelsen företrädde flera
olika former och åkermarken ger intryck av spon¬
tantframvuxnategföljder.
Åkermarken
kunde dess¬utom ligga inometteller flera gärden.
Derumsliga förutsättningarna för tresädets infö¬
rande, inom den nordliga delen avJönköpings län,
kan kanske kopplas ihop med den senmedeltida
agrarkrisens verkningar. Ödeläggelsen på upp till
36procent'''lämnade eftersigövervuxna ängs-och åkermarker. Med en relativt ringa insats kunde åkrarna åter odlas upp och på så sätt kompensera
det årliga bortfallsom trädesgärdet utgjorde.
Även inom Östrahärad är antaletindikationerpå medeltida ödeläggelse i form av ängstorp, torp¬
ängar, skogstorp, utjordar etc. mycket stort, men
ingen detaljstudie har gjorts av denna region på
sammasättsom för Norra Vedbo. Förutsättningar¬
na för införande av tresäde, i form av tillgängliga
markreserver till följd av den senmedeltida agrar¬
krisens verkningar, borde således vara närmast
desamma även inom den sydligaensädesregionen. För Vedbohäradernas tresädesregion visar det kamerala materialet i formav årligränta och tion¬
de från cirka 1530 och framåt på en ökning av
rågensandel avskördarna frammotår 1640. Anta¬
lettiondegivaresomerlade likastorandel korn och
råg ökade mellan 1550 och 1640. Detta visar att den inmarksodladehöstrågens införandebör kunna
dateras till denna tid. Explicita kamerala uppgifter
omhöstsädföreliggerfrån cirka 1570ochframåt.™ Inom ensädesregionen i
Östra
härad däremotvisar de kameralakällornaatt andelen råg variera¬
de avsevärt mellan 1550 och 1640. Rågen utgjorde cirka25-45procentavskörden.Någon trendi form av successiv ökning för något sädesslag kan inte utläsas. Här odlades vårråg på inägornasamt
sved-jeråg på utägorna. Andelen bönder som svedjade
var mycket störrehär än inom den nordliga tresä¬ desregionen och andelen utsäde på svedjeland var
mycketstörre än i norr.^'
Tresädet inom de norra delarna av Jönköpings
län förefaller således ha införts under 1500-talets
slut och 1600-taletsbörjan.Dettaföranleddesavett
behov att reglera betesgång och rågodling genom
att lyfta dessa verksamheter från utmarkentill inä¬
gorna. Svedjeverksamheten upphörde dock inte
med övergången till tresäde vilket framgår av
boskaps- och utsädeslängderna från Vedbo-hära¬
derna. Av det totala utsädet såddes år 1620 cirka 2-4procentpå svedjor. I det följande skall några få
exempel belysaensädets ocb tresädets organisation
inomTveta, Vedbo ochÖstrahärader. Här har valts
att studera vissa faktorer kring inägornas
arronde-ring och samspelet mellan in- och utägor. Bolerum
1600-talskartan över Bolerum, Bälaryds socken.
Norra Vedbo härad är ett exempel på hur utveck¬
lingen frånen- till tresädesåg ut inom regionen.
Ett större sammanhängande åkerstycke har vid en
viss tidpunkt delats i tre närmast lika stora delar
sompå 1640-taletbenämnsöster-,mellan- och väs¬
tergärdet (se fig. 1).
Atttresädepraktiseradesangesinte i dengeome¬ triska kartanstext.Attså ändåvarfalletframgårav storskifteskartan från 1781 där tresäde angesexpli¬
cit.™ De tregärdenavardesamma men ennyodling
hade skett inomöstraochvästradelenavåkermar¬
kensamtinomdennordligaste delen avmellangär¬ det.Tegriktningen i öst-västlig riktning inom mel¬ lan- och östergärdet visar att dessa gärden
ursprungligen var ett och samma. Tegriktningen i västergärdetlågi motsattriktning, nord-syd, vilket tyderpå att detta gärde haft en lösare anknytning tillhuvudgärdet.
De två 1600-talsgårdarna finns med i 1539 års
jordebok.™ Vid första omnämnande av Bolerum
(bordhrume) på 1380-talet angavs dock att byn
bestod av fyra hemman. Mellan 1380-talet och
Figur 1. Renritning av geomterisk jordebokskarta från
1640-taletöver byn Bolerum iBälaryds socken, Norra
Vedbo härad. Kartbilden visartydligthurenursprunglig
åkeryta har delats itredelar.
Med hänsyn till de höga siffrorna för den senme¬ deltida ödeläggelsen i regionen är detta inget
anmärkningsvärt.
I hela socknentas 42 helgårdarupp i
jordeböck-erna från 1539-1551, till detta kommer 2 utjordar
varav några hade återupptagits som nybyggen.^ I de fall medeltida belägg finns visar dessa nästan
genomgående att byarnavarstörre under medeltid
och att flera ensamgårdar funnits i socknen under
sent 1300- och tidigt 1400-tal. Dessa lades senare öde ochåterfinnssomutjordar i desena
jordeböck-erna från 1500-talet samti det äldre kartmaterialet
från 1600- och 1700-tal.
Degeometriska jordebokskartornager enknapp¬ händig beskrivningavskog och utmark. Engenom¬
gångav225byar ochgårdar i Norra Vedbo visaratt
skog och utmark betecknas som nödtorftig i 101
fall, somliten ellerringa i 47 fall ochsomoduglig,
onyttig eller elak i 10 fall. 26 saknade helt skog och
utmark. Femgårdar och byar hade skog och utmark till överflöd. En hade till behov nog och en hade god. För 18 objektangesattdessagårdaroch byar
inte hade tillgångtill skog och utmark.Att beteck¬
ningarna avser utmarkens kvalitet och inte dess kvantitet står klart om man ser på beskrivningen från gården Torrestorp i Bälaryds socken, därtex¬ tenlyder: ”skog och utmarknog,dock oduglig”. En
genomgång av Södra Vedbo härad visar samma
bild. Som jämförelse kan anföras att karttexterna
till 95gårdar och byar inom 5 socknar i
ensädesre-gioneniÖstrahärad angavgodskog i 20fall,täm¬
ligengod i 2 fall, nödtorftig i 36 fall ochringa eller
liten i 7 fall. För 20 byar och gårdar angavs att
ingen skog fanns men att mulbete bedrevs i hagar
vid gården eller byn. Inom
Östra
härad beskrevsmerutförligt vad utmarkenanvändes till,såsom för
mulbete, timmerskog, svedjor och lövtäkt. Utmar¬
ken verkar inte ha utsatts för samma överuttag inomensädesregionensom inom Vedbo-häraderna.
I de geometriska jordeböckerna beskrivs skog
och utmark för 28 av Bälaryds sockens byar och gårdar. I sju fall betecknas den som ringa, onyttig respektive oduglig, i 18fall somnödtorftig.Förtvå gårdarangesingetomskogellerutmark. För6 byar och gårdaruppgavs att utjordar användes till bete och i ettfall till äng.Fören avgårdarna i socknen,
BCransås,angesattgården har ”sin skog och utmark på häradsmarken”.Förbyn Haddarpangesattgår¬
den har ”utmark tillnödtorften” ochatt”skogenär
mest uthuggen”.” Någon positiv bild av
utmarks-resurserna erhåller man inte av de knapphändiga
karttexterna.
Sammanfattningsvis kan konstaterasattBälaryds
socken troligen har drabbats lika hårtav den sen¬ medeltida agrarkrisen som de av Käthe Bååth
detaljstuderade socknarna öster om Bälaryd.“ Ett
överuttag av utmarksresurserna, troligen främst i
form avbete och svedjebruk, har lett tillett behov
av att flyttarågodling och bete frånutmark till
in-ägor. Denna process har troligen avslutats endast
några årtionden innan lantmätaren uppenbarade sig
i socknen. En av socknens mindre byar. Nordsjö, som beståravetthalvt skattehemman ochett halvt frälsehemman praktiserade dock fortfarande ensä-de vid karteringen på 1640-talet. Vid karteringen för storskiftet kring sekelskiftet 1800 uppvisade dock byn ett fullt utvecklat tresäde. Incitamentet har inte varitatt överge ettförment primitivt
ensä-de till förensä-del för ensä-detmerförfinade tresädetutan de
rumsliga förutsättningarna; försämrad utmark och
behovavutrymme förrågodling och betepå
inägo-marken har framtvingat en omstrukturering av
ägorna.
Inom tresädesregionen bestod gärdena av en
åkerdel och en ängsdel. Det var inte ovanligt att
ängsdelen varlikastorsom åkerdelenochimånga fall var den dubbelt så storeller större. På
för boskapen att beta. För att bättre utnyttja en
begränsad betesarealkundeman styrabetetgenom
t.ex. tjudring och på så sätt reglera betestrycket
inom trädesgärdet. Skogsbetet fanns givetvis kvar
som tidigare men man kundenu avlasta den redan
sönderbetadeskogen.
Alseda
kyrkby
Isocknarna vidEmånsdalgång lågdestörstabyar¬ na inom östra delen av Jönköpings län i historisk
tid.Byarpå7-8 hemmanvarinte ovanliga och i det äldsta kartmaterialet får man ett intryck av en rik
jordbruksbygd med framföralltstora
ängstillgång-ar utmed Emån. Flera av ortnamnen kring Emån
innehållerledsomsyftarpå just sankängarna kring
ån. De rika ängsresurserna utgjorde ett viktigt
inslag i det äldre odlingslandskapet.”
Alseda kyrkby i
Östra
härad nämns för förstagången 1339.*Ar 1542 bestod bynavfyrahela och
etthalvt hemman. Vid upprättandetavdengeome¬
triskajordeboken bestod Alsedaav sex bela
bem-man samt en utjord som var belägen inom byns
södra del. Åkermarken låg år 1645 fördelad påtre
gärden. De sex gårdarna ingick i ett tegskifte av
spontant framvuxen karaktär med långsmala och
blockformade tegar om varandra (se fig. 2). Teg¬
följderna uppvisar inget mönster. All åkerodlades
årligen vilket framgårav karttexten somuppgerett
årligt utsäde till hela byn. Denna summastämmer
med den sammanlagda utsädesmängden för varje
gård.
Förutomåkeri tvåavbyns gärden hadeprästgår¬
den fyra egna åkergärden, kallade vretar. Tre av dessa var ungefär lika stora och prästens utsäde i
byn fördelade sigenligt tabell 1.
Den jämnstora utsädesmängden i prästgårdens
tre huvudvretar antyder att prästgårdenhär prakti¬
seradeett annatträdessystemände övrigagårdarna Tabell 1. Prästgårdens i Alseda utsäde fördelad pågär¬
denår 1645.
Gärden Utsäde
Södergärdet: 1 3/4tunnor Västergärdet: 3 1/4tunnor
Norravreten: 2 1/8tunnor Kyrkovreten: 2 1/4tunnor
Östrevreten: 2 7/8tunnor
Nockenvret: 9/16tunna
Figur 2. Alseda kyrkby, Östra härad, år 1645. (LSA E4:H4-117).Prästgårdensåkermarkliggerdels i teglag
medbynsövrigaåkermarkochdelsitreseparatagärden
norrochsöderomkyrkan. Storskifteskartan från år 1793
(LSA E3-2:l) visar iprincipsammastruktur.
i byn, troligen tresäde. Nästa kartering i Alseda skedde år 1793 i samband med storskiftet, där det
framgårattden övriga byn fortfarande praktiserade
ensäde.^' Flägnadssystemet överensstämdeväl med
kartbilden från 1645. Lindor fanns, vilket antyder
tillfällig trädaavåkermarken. Utöverlindorna sak¬
nasuppgifteromregelbundenträda eller
trädesgär-den inom trädesgär-den åkermark som hörde till byn. Präst¬
gårdenhade fortfarandetre separatagärden och den gamla Kyrkovreten hette nu Kyrkoträdan medan
Östra vreten kallades Laträdan vilket antyder att
prästen fortfarande praktiserade ett trädessystem
medregelbunden träda.
Kanske kan införandet av prästgårdens tresäde kopplas till de uppgifter som finns i Alseda och
Skede socknars räkenskapsbok. Boken som sam¬ manställdes på 17(X)-talet innehåller handskrifter och avskrifter från cirka 1300-talets början ocb
framåt rörande kyrkans räkenskaper och övriga
angelägenheter.^^ För 1630-taletnoteradesföljande;
”Anno 1630den 26april ähr HaralusAlzhovius investerat tillpastoremi Alsedensisecclesiä, och der effter hawer han
förbättratprästebolet till hws och jordsomföljer:
Anno1630sättesgärdesgårdhnykring heele koohagen,som
thå sled förfallenvar.
Anno 1631 vppröddes heele almeningen, förnyiades leden, och deromkringnygärdesgård, thet förre aldrigwar.
Anno1632nyladaikälängen.
Anno 1633 stelteslyckioma i träde.
Anno 1634vppröddes hele koohagenoch stekerhuser
byg-des afnyio.
Anno 1636vppröddes storagerdet. Item samma åhr, båda
nyia stufuomavppepå gården bygde.”
Mellan år 1636 och 1647 framgåratt detmestvar om-och nybyggnationsom sysselsatteprästen. De
mestintressantaårtalen ovanutgör 1633dålyckor¬ naställs i träda, 1636dåStoragärdet uppröjs samt 1631 dåengärdesgårdsattesuppdär det aldrigtidi¬
gare stått någon. Sammantaget tyder detta på en
genomgripande förändring av Prästgårdens od¬
lingslandskap, dären övergång tilltresädetroligen
kanbeläggas cirka 10år innan karteringen för den
geometriska jordeboken.
Skirö
kyrkby och säteriet
Wallby
Skirö kyrkby.
Östra
härad, karterades omkring år1645och bestoddåavsju hemman.”Gårdarnavar spriddapå ganskastortinbördesavstånd. Prästgår¬
den låg relativt perifert i förhållande till resten av
byn och hade sina åkrar särhägnade i gärden norr och söderomkyrkan. Utifråndengeometriska kar¬
tan är det tveksamt om prästgården skall räknas som en avgårdarna ibynellerenensamgård efter¬ som prästgården inte hade åkermark i de två åker¬
gärdenasomodladesavövriga gårdar. Prästgården hade dockettparängsskiften tillsammans med byn.
Detframgår från storskifteskartan år 1768attpräst¬
gården hade sina ängstegar i tegblandning med de
övrigagårdarna.”Detfårdärföransesattprästgår¬
den i funktionell bemärkelse ingick i byn trots de
särhägnade åkergärdena.
Byn praktiserade år 1645 ensäde men prästgår¬ den intogen särställningäven här. De två gärdena
Prästgårdens åker
Wallbysåker
Skiröbysåker
Figur 3. Utdrag ur renritning
av storskifteskarta över Skirö
by med Wallby säteri, Östra
härad,från år 1768. (LSA E
103-15:4). Prästgården prak¬
tiserar tredingsträda vilket
stämmer väl överens med det
hägnadssystem som redovisas
på kartan. Skirös åkermark
betecknas som ensädesjord medan Wallbys åkermark,som
ligger samlad inom ett gärde,
var relativt likstora med ettutsäde i detnorragär¬
detpå7 'ktunnaoch i det södrapå 5tunnor.Hypo¬
tetisktsettkundemantolka dettasåattprästgården
praktiserade tvåsäde år 1645. Detta förefaller inte troligt eftersom det inom Östra härad endast finns
tre osäkra beläggför tvåsäde, det vill säga 6 pro¬ mille avde karterade enheterna. Skillnadenpå 2 'h
tunnas utsäde mellan detvågärdena gördetockså
mindre troligtattprästgården praktiserade tvåsäde. Ar 1768 hade prästgårdens södra gärde delats i
två hälfter och i karttexten angavs explicit attjor¬
den i de tre gärdena var tredingsträdesjord.
Över¬
gången frånensäde (eller möjligentvåsäde)till
tre-säde harsåledesskett mellan 1645och 1768.1 lik¬ het med Alseda fortsatte Skirö kyrkby attpraktise¬
ra ensäde oeh all jord förutom prästgårdens
beskrivs i karttextensomensädesjord.
Ar1768 karterades dessutom säterietWallbysom
liggerstraxösteromSkirö. Wallbysåkermark låg i
ett gärde, som innehöll åker och ängsmark, och
bestod i huvudsakavtvåstoraåkerblock. I karttex¬
ten uttrycks dock tydligtattjorden vartredingsträ¬
desjord. Det finns inga strukturer i kartansomanty¬
der attsåkan varafallet. Utan uppgiftenfrån kart¬
textenskullemanha kunnat tolka detsomettensä¬ de. Hur trädadesjorden inom Wallbys åkergärde? Detfannsgoda betesmarksresurser till Wallbysäte¬
ri, dels i omgivande skogsmark och dels på öar i
sjön Saljen. Det fanns således inget betesproblem
att lösa ochman får tänka sigen beteslös träda på Wallby.
Alseda och Skiröbyarutgörexempelpåhur olika
trädessystem och odlingssystem kunde praktiseras
inom en och samma by. Om bönderna sett någon
fördel med tresädet, skulle de troligen ha följt
prästgårdens exempel och övergått till ett odlings¬
systemmed regelbunden träda. Vedbände
Vedbände i Lemnhults socken är belägen i Östra
härad, endastnågrakilometerfrångränsentill Kal¬
marlän. Idagärdenna trakt bland de minstuppod¬ lade iJönköpingslän. Landskapetdominerasavtät
skog, kraftigt kuperadterräng, sankmarker,mindre
åar och sjöar.
År
1647 karterade lantmätare L-L. Brandt 16gårdaroch byar i socknen.’’ Ensädevar det dominerande odlingssystemet, antingen i formav ett stort gärde till varje bebyggelseenhet eller i
formavettstörre gärde och mindrevretar. Engård
praktiserade tresäde vilketangesexplicit i karttex¬
ten. Som vi skall se i det följande har dock flera
gårdar i socknenprövatpå andraodlingssystemän
ensädet.
Av de 38 socknar som täcks av de geometriska
jordeböckernavarLemnhultden sockensom hade
den bästa skogs- och utmarken, sett utifrån den kvalitet som anges i karttexten, där hälften av alla gårdar och byar anges ha god skogs- och utmark.
De användningsområden som angavs försocknens
skogvartimmerskog, svedjefall ochmulbete.
Vedbände omnämns första gången år 1541 och bestod då av ett kyrkohemman.* På kartan från
1647 angavsgårdensomettkronohemman. Gården
hade allåkermark samlad iettgärde och hade för¬
utomgärdesängett separatängsgärde.
Åkermarken
bestod av tre åkerblock som vardera hade en besådd ochenödedel. Detreåkerblocken varlika
storaoch avskildesfrån varandra med smalarenar.
Dettapåminnerom enåkermarksomligger i tresä¬ de bortsett från att gärdesgårdar saknas mellan
åkerstyckena(figur 4). Vedbänderepresenterarsan¬ nolikt en gård med en inverteradutveckling, från
tresäde till ensäde.
I Kammarkollegiets militieskattläggning för
Smålands kavalleri från 1680-99” utvärderades
Figur 4. Renritning av geometrisk jordebokskarta över
Vedbände, Östrahärad,från år1647 (LSA E4:370). Tre
likastoraåkerblockmedenbesådd ochenobesådddel
(öde åker)ärbelägeninomettgärde. Troligenrepresen¬
terarVedbändeengårdsomhargått frånen tresädesro-tationtillettensädesjordbruk.
Vedbändes skattekraft. Här benämndes åkrarna somensädesjordom4 tunnoroch 1/8 skäppautsä¬ de på inägornaoch 1 skäppeland åkersom
svedje-odling.
Vid storskiftetår 1800 låg åkermarken fortfaran¬ de i ensäde ochpåkartan kan fortfarande desmala
renarnamellan gärdena skönjas.^*Varanledningen
till attmanövergav tresäde till förmån förensäde,
attåkermarkenskvalitetvarojämnt fördelad mellan
detregärdena ochpå såvis ledde till ojämna skör¬
deutfall? Svaret är nej. Vid storskiftet värderades
nämligenåkermarkensbonitet och det visadesigatt
bättre ochsämreåkerjord fördelade sig jämnt på de treåkerblocken.
Exemplet Vedbände visaratttankenpå någon
rät-linjigprocess från en- till tresäde, frånett förment
primitivtodlingssystem ocb till ettmerförfinat har
föga relevans. Ett trädessystem kan ha prövats ut
och sedan förkastats varvid man återgått till det
gamla. En sådan utprövning av ett odlingssystem
kan med enkelhet göras på en ensamgård medan det tersig merkomplicerat inom ramen för en by
där flera aktörer skall uppnå koncensus kring ett beslutom införandeavettnyttodlingssystem.
Jämtland
I sin stora undersökning Svenska byar utan syste¬
matiskregleringfrån 1960 undersökte Sigurd
Erix-oninte mindreän 19byar i Jämtland. Av undersök¬
ningarna framgick att såväl tvåsäde som tresäde
förekom.^''Han sammanfattarJämtland med följan¬ de ord: ”inte ensi börjanpå 1800-talet hade regel¬
mässiga trädor slagit igenom i Jämtland och Härje¬
dalenmerän i vissa centralabygder”.* Kanske har
påståendensomdettafåttkulturgeograferna Staffan
Helmfrid och Dan Carlsson att i sina regionindel¬
ningar av Sverige klassa Jämtlands trädessystem
som ”övervägande ensäde”"' och ”huvudsakligen
ensädet”."^ Vilken tidsperiod som avses anges inte.
Tillgänglig litteratur från 1700-talet beskriver
Jämtlands odlingssystem som tvåsäde och undan¬
tagsvis som tresäde.* Ensäde nämns sällan.
Samma förhållande beskrivs även i litteratur från
1800-talets början.* I en genomgång av samliga lantmäterikartor för landskapetJämtland framkom
enbild somhadestoröverensstämmelse med dessa
litteraturuppgifter. *
Bilden gavatttvåsädedominerade centralaJämt¬
land, främstkring Storsjöbygden, medundantagav trakterna kring Oviken där tresäde förefaller ha
dominerat. Även bebyggelsen utmed Indalsälvens
västra del samt de stora skogstrakterna utmed
Ströms Vattudal hade mindre andel träda, 1/3 eller mindre. Atttvåsädettillsynes inskränkt sig tillStor¬
sjöbygden kan förklaras av källäget eftersom de
geometriskaavmätningarna företrädesvis förekom¬ mer i Storsjöbygden. Emellertid överensstämmer dock bilden med uppgifterna från den samtida
topografiska litteraturen. Uppgifterna från lantmä¬
terikartorna byggde på explicita belägg eftersom kartorna var svårtolkade. Nedanstående exempel
belyser bl.a. dennakomplexitet.
Undersåkers
Prästgård
Redan den 25/8 1648 skrevpastorAdamus Vilhel-mi Nid[rosiensis] om Prästgården i Undersåkers socken: ”Thill prestegaarden saais nu 10 t:r, dog
saa att denn tridie part aff jorden huillis da, mens der som mand effter landsens maner och bruch skulle huille eller trede halfjorden, da kunde der icke saais mere end som 7 eller 7 1/2 thynde.” I
Brattland hadeprästgårdenenlitenängsomårligen räntade tre till fyra lass hö, dessutom fanns två
mälingar skarp äng i ”Grobrech”, Stamgärde by.*
Här framgår att prästgården brukade tresäde men
attJämtland i övrigt idkade tvåsäde. Prästen sådde 66procentavåkern årligenmed 10tunnorkorn och hade i en utäng 2 mälingar äng.
Även
från 19/21588 finns en uppteckning vilken omtalar att 12
tunnor kunde sås på prästgården, som dessutom
kunde hålla 10mjölkkor och 6 ungnöt. Storleken
påutsädet hade mellan dessa årändrat sigmendet
torde fortfarande ha rörtsigomtresäde.
”Undersåker prästestohm” karterades 1702 av Mattias Busch.* Förutom själva prästgården är
även kyrkan (idag ruin) markerad på kartan. All
åker låg inom ett åkergärde tillsammans med
ängen. Busch anger intehurstordel av åkernsom trädas(figur5). Det kan ha rörtsig om ensädeom
man jämför med det system som enligt Janken
Myrdal finns omnämnt i Hälsingelagen, där åker
ochängbeskrevs ligga inom sammagärde.*
Präs-testommens åker fördelades på fyra olika åker¬
stycken,varavdetstörstadelades itvå delar meden
streckad linje. Denna linje markerade skillnad i
Figur 5. Undersåkers Prästbord år 1702, (LSA
Y57-16:1).Åkrarnaärintesärhägnadeutanomges av enoch
sammahägnad enligt jämtländsktmaner. Åkrarnanum¬
reradesaldrigavlantmätaren. Kartanärrektifierad efter denekonomiska kartan.
Buschskrevatt:
”Dennaåkerärfastänjordinohnen förtämmelig wähl uth, är
likwälmycketfrostunder-kastadhatden rätt sällan kan bära
godh sädh, är swär för deB brandhet skull att bruka och
bärga, bär wäl ymelig frught till halm ochupwägzt,menkor¬
netkanman föga reda för, för öfwannambde skiäl skull, ic el- kannägt qwantium uthsättias af medelmåttiga åhrs bärg¬
ning”...”6) Hårdwallmycket backig och stenig inom åker-hagan afsammajordmohnsomåkernswårattbärga.420000
kv.aln. 30tl.Bärhårdwalshööuti medelmåttiga ährin alles
till 9palm. 'A mijhl i norden ifrå kyrkian kan bärgasstarruti
sanka myroraf inwjkarjampte nordsiön till 5 golfomåhret
somkangiörawidhpass I'A palm.”...”7)Stenigaochskar¬ pabackar inomåkerhaganmerainhägnad förmuhibete än
förslättskull.”
Med det senare åsyftar Busch sannolikt att dessa
marker var så svårhävdade att de i första hand
utgjorde bete. Men Busch numrerade inte kartan,
varför detärsvårtatt vetavilka skiftensomutgjort
äng respektive backar. Dock torde backarna ha legat i norrdär markenärbetydligt stenigare.
Avsaknadenav trädesuppgifter föranlederen syn avförhållandet i någranärbelägna byar. En uppgift från 1697 angerattHårsta,ytterligareen by utmed
Indalsälven, brukade tvåsäde.'*'' Rista® och Stam¬
gärde’' brukade dock tresäde vid 1700-talets andra
hälft. Det är svårt att göra analogislut från dessa
uppgifter. EftersomPrästgårdens åkeroch änglåg i samma gärde menar Stefan Höglin, på samma
grunder som Myrdal, att ӌkern brukades enligt
ensädetsprinciperutanregelbunden träda”.” Detlåteremellertid osannoliktattmansåradikalt skulle minskat andelen träda, från entredjedelmot
enmycket liten andel,somettensädehade innebu¬
rit. Orsaken härvidlag torde ha varit Jämtlands annorlunda betesorganisation. Då djuren under
lång tid uppehöll sig vid en eller flera fäbodar,
fanns det inte något behov att beta inägorna som¬ martid. Djuren togs vanligen inte hem från fäbod¬
vistelsen förrän iseptember. Dåvari regel skörden av såväl åker som äng avklarad, vilket innebar att
djuren fritt kunde efterbeta inägornautan behovav
ytterligare stängsel. Eftersom sannolikt ingen höst¬
såddförekom, vardet inte hellernågonriskattdju¬
renförstörde det kommande åretsskörd genomsitt
höstbete på inägorna. Utifrån dettasynsätt förefal¬ ler ett fortsatt tresädesbruk enligt uppgiften från 1648 ha varit sannolikareänettensäde.
Förutsattattmansträvatefterlikstorårligavkast¬
ning föreligger det visssvårighetattpusslasamman
tre jämnstora årgångar av Prästgårdens fem åker¬
block. En aning bättre blir det om man laborerar
medtvåårgångar,däråkrarna 1 och 5utgördenena
årgången samt åkrarna 2, 3 och 4 den andra. I en
sådanindelning utgjorde varjeårgång drygt 6tunn¬ land. Om det dessutom förutsätts att ett tunnland
åker besåddes med en tunna utsäde, styrks trovär¬
digheten i densenare indelningen då6 tunnorkan jämföras med de 7-7,5 tunnor utsäde som 1648
uppgavs gå åt när hälften av åkern trädades. Den
streckade linjen i det stora åkerblocket markerar förvisso skillnad ijordart mensannolikt markerar den likväl en gräns mellan sädes- och trädesåker. På flera andrajämtländska kartor har sekelskiftets lantmätare avgränsat trädad och besådd åker med streckade(fiktiva) gränser. Det tydligaste exemplet
som påträffats utgören kartaöver Hov påFrösön från 1693,”(figur 6).
Hagström skriver år 1749 om Undersåker att
”åkern hwilar i träde hwart tredjeår,sedan den 2 år burit säd”.” Ar 1764 skriver dock länsman Olof Bedin för sitt distrikt attAre och Kall socknar ”... hafwa mindre trädesåkrar at plöja denne tiden än
0 200m
Figur 6. Hov gård i Frösö socken, (LSA Y12-9:1) från
1693.Enligt kartan åtskiljs inte trades- respektive sädes¬
åkrarna avnågon fysisk begränsning. Lantmätaren har dock markeratenskillnadoch medtextangivitvilken del
som trädades. Förekarteringen bestod Hovav två går¬
dar, lantmätaren markeradeödegårdensforna åkermark.
the ickegierna trädameraårl;nänsomhögst 3:die-delen af sitt säde vilket innebär att andelen
träda för Undersåkers socken var större, kanske tvåsäde. Tabellkommissionens folkmängdstabeller redovisar tresäde under perioden 1805 till 1820. Föråren 1815 och 1820finnsetttilläggomatt 1/16
låg i träda, troligenettvittnesbördomattmer avan¬ ceradeväxtföljderhade introducerats. FörUnderså¬ kers socken skrev kyrkoherde Johan Olof Arbman
till hushållningssällskapet år 1818 ”att åkren vanli¬
gen ligger i linda eller träde hvartannatår,utompå
få ställen, der den sås 2 år å rad, och trädes det
3:dje”.“ Man kan iUndersåkerskönjaenövergång från 33 procenttill 50procentträda.
Som så ofta kompletterar Lantmäteriets arkiv i
Östersund uppgifterna från Lantmäteristyrelsens
arkiv i Gävle. En konceptkarta av lantmätare Lars Burmanfrån 1751 finns över”Undersåkers
Präste-gård” (figur 7).” Gården uppges varaskattlagd till
5 1/4 tunnland med en höavkastning på 41 lass varav 10 härstammarfrån”fäbowallen” och 1 från
”Grobreg i Stamgierd”. Då utmarken karterades
1768 revideradesdessa uppgiftervilket innebaren
ökning med 3 1/2 lasshårdvall till 44 1/2 lasssamt
43 lass starrvallshö slagenpåmossaroch floar.
På liknande sättsom49årtidigare omgärdadeen
hägnad hela inägomarken med en, förvisso bred¬
dad,fägata mellan tomtoch utmark. Samtliga åker¬
stycken hade dock blivit separat inhägnade. Dess¬
utom avdelade en hägnad den stora åkern. Flatan och Storhögen, med ungefär samma sträckning somdenstreckadelinjenpå 1702 års karta. Att
häg-naden endast ungefärligen löpte utmed samma
sträckning berodde troligen på att hägnaden kom¬
penseratenutvidgningavåkernsompå såsättkun¬
nat indelas i tvåjämnstora delar.
Avkastningsupp-gifterna fråndebådakartorna, den streckade linjen
samtde nyahägnadernautgörendastindicierpåett
tvåsäde, men svaret anges explicit under summe¬
ringen av åkrarnas storlek; ”Men årliga hälften i säde 8:11 1/2”. Den ena årgången torde alltså ha utgjortsavåkrarnanr1, 3,5 och 8somtillsammans
utgjorde hälften avåkerns totalastorlek.
Man kan fråga sig varför alla åkrar var separat
inhägnade 1751. Svaret ligger sannolikt ienförän¬ drad syn på djurhållning och markanvändning.
Dåvarande landshövdingen i Västernorrlands län,
Pehr Abraham Örnsköld, skrev i sin Underdånig
Berättelse Om Wester-NorrlandsHöfdingedöme Til
Riksdagen 1769, omde oerhörda behov av förän¬
dringar som förelåg i det jämtländska jordbruket.
Örnsköld beskrev något som man brukar stöta på för andra landsdelar,^* nämligen att överklassen
idkade ett bättrejordbruk: ”Så snartjag, efter
till-Figur7. Undersåkers Prästbord år 1751,(LÖ Underså¬
ker1).Åkrarnaharblivitsärhägnadejämförtmed 1702
års karta (Figur 5). Kartanärrektifierad efter den eko¬
trädet afdetta Wäster-Norrlands Län i slutet afår
1762, handtgiöra mignärmareunderrättad, omdeB lynne och gamla Hushållningssätt, har jag ej behöft långtidatt bliwawarse, huru, blandannat, ganska
mycket fattades i et rätt
Åkerbruk
i gemen, faständer och hwar blandStånds-Personerfunnes wälöf-wade och förfarne Åkermän.”*'’ Örnsköld byggde sinkunskap blandannatpåegna resormellan 1766 och 1769,menävenpå uppgifteravandrapersoner. Härkan nämnas länsmännens svarpå ett frågefor¬ mulär vilketÖrnsköld utsände år 1764“men även
en utredning av extra ordinarie notarien i Kungl.
Kommers Kollegium OlofTörnsten 1769.'''
Ståndspersoner i Jämtland utgjordes av präster¬ skapet, militärbefäl och olika statliga tjänstemän.
Åven om odlingssystemet omfattades av förbätt¬ ringar bör man hos vissaståndspersonerse en för¬
ändring övertiden. Fråganär bara vadsomansågs vara ett bättre odlingssystem. Kanske kan föränd¬
ringen illustreras med följande upplysningav lant¬
mätare Mattias Busch för Söderside i Ovikens
socken, att löjtnanten som bebodde kronobostället
ändrade trädan till hälften, men att bonden som
bodde på gård B fortfarande brukade enligt sock¬
nensgamla sed, tresäde. Till detta kan anförasOlof
Törnstensståndpunkt ”att idka det tredje sädetäret
förderf; tyjordenbehöfwer hwila, äwensom
Men-niskan”.“
Flertaletav de personer som hörde till överklas¬ sen var intejämtar. Dekom tillJämtlandfrån Sve¬
rige i samband med att provinsen bytte till en svensk administration, såväl andlig som världslig. Förutom attde varvälutbildadeärdettroligtattde
tog med sig brukningstraditioner hemifrån när de
kom i besittningav en ny gård. Man vetinte vilka
som brukade prästgårdarna i Jämtland, men det
vore konstigtom inte den lokala överheten även i
dessa frågor hade stort inflytande. Kyrkoherdar i Undersåker var Laurentius Magni (Lårens Måns¬
son) Blix 1566-16 , från Jämtland, dansken Hans
Christenssen 1613-35, AdamusWilhelmi Klangun-dius från Trondheim(varför han ibland kallade sig
Nidrosiensis) 1636-62, den flitige jämten Petrus
Nicolai Berghemius som studerat i Uppsala
1663-77, Petrus Andreae Sundius, även hanjämte
och student i Uppsala 1680-1705, sonen Petrus Petri Sundius tillika uppsalastudent 1707-14.“ Mellan 1648 och 1702 ändradestroligen denårliga andelen träda vidUndersåkersprästbord. Det finns
alltsåenmöjligförklaring i attnykunskap förs in i
Jämtland medenvälutbildadöverklass, och i Präst¬ bordets fallkan detvaraettuppländskttvåsädesom
varit förebild.
LocknePrästbord
För Prästbordet i Lockne socken finnsen kartreno-vation redan från år 1701.“ Man kan notera att
ägornabestod avettkameralt hemman och förutom
enhussymbolhade lantmätaren Mattias Busch ritat
in kyrkan. Runt inägorna löpte en hägnad, ”ingen
äga tillyder denna Lockne Prestestohm utom den
upsatte giertzlegården hwarken skoug eller
muhl-bete eller någon annor appertinenie”. Ett stort markområde kallat ”Locknelägden”, två mindre kallade”Bogsäte” och”höösäte” tillsammans med
ett”lindeland som tillförende warit åkerafsamma
jordmohnsomåkern” utgjorde de samlade
ängsare-alerna om 92 tunnland och 2 kappland vilket
utgjorde 36 palmar. Här kan man notera attBusch
skiltpå lägd och linda, vilket möjligen kanvaraett resultatavhur passnyligen deutgjortåkermark.Ett områdei söder uppges dessutomvarahästbete.
Åkermarken låg inomettgärde ochvarindelad i
tvåjämnstora åkerblockom 1 tunnland och 9kapp¬
land respektive 1 tunnland och 3 kappland. Detta föranledersnarare entolkning ometttvåsädeänett
ensäde, eftersomingenäng låginom det enda gär¬
det. Dessvärre ställer Buschs karttext alltpå ända,
”såår i 2ne åhr och Trädes det 3:de”. Alltså, ett
gärde, tvåjämnstoraåkerblock men tresäde. Trots
att gården saknade utmark kan bete inte ha före¬
kommitpå inägorna med tankepåatt såväl
trädes-som sädesåker fanns inom gärdet, om inte djuren
tjudrades eller vallades. Några omkringliggande
byar kansvarapåomtresäde varvanligt förekom¬ mande inom socknen. Geometriska avmätningar från Döviken, Tramsta och
Ångsta
uppgerexplicit tvåsäde."’ Detsamma gällersenare 1700-talskarte-ringarfrånFörsta, Lassbyn och Rossbol."" Eftersom
Prästbordet tydligen i detta avseende avviker från
övriga socknen, kan man fråga sig om det hos
Prästbordet fanns några underliggande strukturer somindikeradeetttidigare tvåsäde?
I lantmäteriets arkiv i Östersund finns Buschs
konceptkarta."Detvisarsigattkartrenovationenär
en exakt kopia av konceptkartan i alla avseenden
utomtvå.Kyrkosymbolen harfåtten annanutform¬
utritade(figur8). Lockneprästgårdvartroligenden endaprästgård i landskapetJämtland med två går¬
dar. Kanske blev den ena nedlagd i samband med förrättningen. Man kan spekulera i huruvida detär
åkermarken till bådagårdarnasom synspårenova¬
tionen eller endast till denena.Om detvoreåkertill bådagårdarna skulledessa videtttvå- eller tresäde ha sina årgångar blandade inom varsitt åkerblock eller inom bådaåkerblocken, vilketvarenovanlig¬
het.'’* Men åkerarealen förefaller i en dylik rekon¬
struktion bli iminstalaget, endast drygt 1 tunnland vardera. Om det däremot förutsättsatt åkermarken om 2 tunnland och 12 kappland hörde endast till denenagården torde lindornavästeromåkergärdet
hautgjort den andra gårdens ödeåkrar. Dock fanns
det flera prästgårdar i Jämtland vid denna tid som
inte hade någon åkermark alls, utan endast äng. Utkomst erhöllsju i dessa fall tillstordelfrånannat
håll.
Till prästbordet liksom till i princip varje gård under 1700-talet hördeängsmarker kalladelägder.'’” I den geometriska jordeboken från 1645 till 1650 kallades dessa marker för ”obriikad åker eller
lägda”.™ Enligt Zetterholm var dess betydelse ”odladäng”, ”odlat hö” eller”såddäng”.’' Av lant¬ mäterikartor framgår det tydligt attmarken någon
gång kultiverats dålantmätarnasåväl påpekatdetta
i text som i bild i form av odlingsrösen. I skilda
delaravNorrland fannslinlägdor, lindor, lejder och svalåkrar.” I Jämtland användes även uttrycket
rista.”Lägdvarävenen vanlig benämning på öde¬
lagda medeltida gårdar, s.k. ödesbölen, men man börhålla isärbegreppen.
Ödegårdarna,
som fram¬ träder i 1500-talets kamerala källor, låg vanligeninte inom inägorna till 1600- och 1700-talets går¬
dar. Med dennabakgrundmåste fråganställas,var¬ för det fanns så stora arealer lägd på inägorna till 1600- och 1700-talets gårdar. Det ärinte sannolikt
attall denna mark utgjortspår efter tidigarebosätt¬
ningar eller nyligen ödelagdagårdar. Snarare torde
lägderna hypotetiskt kunna ha ingått som någon annan resurs utöver deras funktion som hårdvall¬
säng.
Från 1700-talet beskrevs att bönderna i augusti utförde små ristningar av gamla lägder. Det fram¬
gåräven att lin- och hampodlingar var en utbredd
företeelse. Lin nämns några enstaka gånger i de
geometriskaavmätningarna och lärft i de medeltida
diplomen (det senare behöver dock inte ha varit
Figur 8. Lockne Prästbord år ]701,LÖLockne 3. Lägg
märke till detstorainägogärdet med såväl åkersomäng samtdestoraarealernalägd.
inhemskt odlat). Problemet är dock att det inte
framgår var det odlats. Det är möjligt att den råg som under 1700-talet sakta trängde sig på i det annars korndominerade Jämtland inte bara såddes
påsvedjorutanävenpå lägderna. Detär ävenmöj¬
ligtattocksåhampa och lin odladespå lägderna.
Attodla uppdelaravängen förattsedanåter låta
den igenvallas till äng beskrivs av Salvius som
”Falusystemet”,” (senare kallat koppelbruk) men metoden som sådan omnämns redan 1727 av
Magn.Mentser.”I sin bokom vallodling ochväxt¬
följder resonerar Hugo Osvald om detta system.
Hanmenarattdet ärfråganommycket tidigaväxt¬
följder där havre eller blandsäd odlas 1-2 år,
näst-följande år korn efterföljd av en 6-10 årig linda. Han definierar dessutom linda som ”en äng upp¬ kommen genom självsådd”,” en distinkt skillnad
från denbetydligt vanligare definitionen ”åkersom
igenlagts till gräsvall”.”
För Ovikens länsmansdistrikt framgår att det
odlades på ristornadär kornet uppskars på hösten och rågen året därpå,” precis som i Bergslagen.
Fale Burman skrev 1802 att lägderna i Jämtland
sköttes genom attde
”l;oomhösten ristas-2:opåföljande Vår gödas, 3:o besås
- 4:o hackas sådden ned.Blandsäd
av2/3hafre och 1/3korn,
holles förtjenligasteutsäde. NB. Råg bordeförsökas. Andra
åretharfvassammajord menej gödes, undersammaslags
utsäde.Dettredje plöjermantvärt överristfåroma ochgöder underoblandadKorn Sådd, hvarefter åkerlägges i linda
-bär sedan7-8å 9godochymnig Gräsväxt”.'"
Även denna beskrivning överensstämmer med
Bergslagen. Genom attbearbeta ängen erhölls inte
endast spannmål, ängens gräsväxt tilltog samtidigt
som mossanförsvann.
För Bergslagens del omnämndes detta ängsbruk
somett system. Det är därför befogat attfråga sig
huruvida lägdbruket var en permanent resurs och
därmed en del av odlingssystemet? Lägderna
omfattade vanligen, som visett, betydande arealer. Genom en ökad höskörd kundeman hållaflerdjur vintertid och därvidlag erhålla en ökad gödsel¬
mängd avsedd för denpermanentaåkern.Samtidigt
bidrog de tillfälliga ristornamedspannmål och lin.
En ambulerande träda om drygt 10 år är därför ingen omöjlighet. Förklaringen kan dockvaraännu
enklare. Efter tillgång på gödsel, arbetskraft och
utsäde bröts delar av ängen till åker. Lantmätare
Mattias Busch skriver nämligen för Svedje by i
Sunne socken 1698*' att man i stor utsträckning
hade varit tvungen att lägga igen åkern till lindor p.g.a. gödselbrist. Huruvidalägdbruket ingåtti ett system eller var av spontan karaktärär inte utrett,
men det tordestå utomallt tvivel attdetutgjorten
betydande resurs för stora delar av Nordsveriges
jordbruk.
Vid mitten av 1600-talet förekom lägdbruket i
Jämtland, men det torde sannolikt vara betydligt
äldre. Efter 1600-talets slut finns rikligt med upp¬
gifter rörande andelen träda. Uppgifter äldre än
dessaärdocksällsynta, och det hittills äldstabeläg¬ getutgörs av citatetfrån Undersåkers prästgård av
år 1648.Sannoliktkandetflyttas längrebak i tiden
till 1580-talet.Eftersom källäget således ärmagert kanskeman kankommaåtträdans ursprung genom
att studera ett annat källmaterial, åkerredskapens
ålder.Attavnågon anledningbrytaupp enängoch
därvid bilda en lägd, krävde lämpliga redskap. En
välutveckladgrässvålvardå,liksom idag, betydligt
svårareattbrytaändenettåriga grässvål sombilda¬ des viden regelbunden träda.Denjämskoddaspa¬ den lämpade sig troligen för den mångåriga gräs-svålen. Nackdelen var det tidsödande arbetet som begränsadedeårligenkultiveradearealerna. Janken Myrdal menar dock att högplogen, i Jämtland
belagd redan 1460,*^ utgjorde ett ”specialredskap
för uppbrytande av lindor”.*"Plogen hade en rist
somskar genomgrässvålen.Deovannämnda ödes-bölena som troligen blivit ödelagda mellan 1350
och 1400uppvisar däremotspårav ärjning (årder¬
bruk), vilket alltså kan anses ha varitett för klent
redskap för uppbrytande av kraftiga grässvålar.
Någon tidsangivelse för införande av den regel¬
bundna trädan kan källkritiskt inte tolkas utifrån
redskapens ålder och funktion, men däremot för
lägdbruket, som alltså kan ha uppträtt någon gång
under 1400-talet.
Smesta
Smesta, i Lit socken, karterades redan år 1710 av
Nils Spole.Han skrev att hälften av åkermarken
årligen brukades. Byn bestod av två gårdar vilka
kan antas ha tillkommit genom en gårdsklyvning. Gårdarna hade i huvudsak sin åkermark särägd.
Runtåkrarna,utomi nordöst, togängsmarkernavid (figur 9).
En intressantgärdesutveckling kan tolkasurkar¬
tan.GårdB hade ett stort samttvåmindre
åkergär-Figur 9. Smesta iLit socken år 1710, (LSA Y31-32:1).
Noteraattantaletgärden för de båda gårdarnainte är
sammatill antalettrots attdeträdar halva arealen årli¬ gen. Läggävenmärke tillde omotiverade