• No results found

Svenska byar utan systematiska odlingssystem

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Svenska byar utan systematiska odlingssystem"

Copied!
25
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Bebyggelsehistorisk

tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author

Hans Antonson, Ulf Jansson, Aadel Vestbö

Title

Svenska byar utan systematiska odlingssystem

Issue

30

Year of Publication

1995

Pages

21–44

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

(2)

Svenska

byar

utan

systematiska

odlingssystem

av Hans

Antonson,

Ulf Jansson & Aadel Vestbö

Kulturgeografer har ofta ansett att organisationen av odlingsmarken ärnyckeln till förståelsen av det

äldre landskapet. Det äldre landskapet var upp¬

byggtav åker,äng, hage och vissa utmarksresurser

som fäbodar, skogsbete, utängar med mera. Man ansåg dock attdet var den kultiveradejorden som

stått för den huvudsakliga försörjningen. I förhål¬ lande till inägomarken ansågsjakt, fiske,

protoin-dustri,handel medmera, utomi undantagsfall,vara

resurser som ståtti bakgrunden. Organisationen av

odlingsmarken benämns i litteraturen system, såsom odlingssystem, hägnadssystem och trädes-system.Det finnsett stortantalkulturgeografersom

behandlat problematiken kring odlingssystemens

uppkomst och spridning, till exempel Sven Dahl,

Sölve Göransson, David Hannerberg, Staffan Helmfrid, Gunnar Lindgren, Folke Lägnert, Ulf

Sporrongoch Mats Widgren.Även företrädare från

andradisciplinerexempelvis: SigurdErixon, Carl-Johan Gadd, Janken Myrdal och Johan Söderberg

baringående berört ämnet.'

Vad menas medettodlingssystem? Det kan

defi-nitionsmässigtsönderdelas i trädessystemochhäg¬

nadssystem.^ Dessa två system har inom forsk¬

ningenentydligkopplingtill varandra.Begreppens

olika innebörd hargått förlorad. Man har studerat

andelen träda genom att räkna antalet åkergärden

med föreställningen att ensäde har all åkermark inom ett gärde, tvåsäde har åkermarken inom två

gärden o.s.v. Man kan säga att det genom denna

kopplingutvecklats modelleravhurodlingssystem

skall se ut.

Det finns vidare en föreställningom att odlings-systemen förändrades över tiden. I olika delar av

Europa finns det källor som talar om övergångar

frånettodlingssystem till ettannat." Majoritetenav

ovannämndaförfattares verk bottnar i efterkrigsti¬ dens positivistiska tradition med en uttalad

darwi-nistisk evolutionsteori och linjär syn. I fokus har

sökandet efter regelbundna strukturer vad gäller

markägande stått.Odlingssystemenutvecklasstän¬

digt till något större, bättre, merförfinat och raffi¬

nerat. Således beskrivs ensädet som primitivt ocb

attdet successivt ersattesav tvåsädetsom i sin tur

avlöses av skapelsens krona, tresädet. David Han¬ nerberg skriver exempelvis i en artikel om en

”övergång från ensäde till tvåsäde el. därefter till

tresäde När och hur en övergång från ett odlingssystemtillett annathar skettäroklart. Man

har diskuterat om övergången har skett successivt ellerdirekt." Tidsställningenför dessaförändringar

dateras vanligen till medeltid eller i samband med

jordbrukets modernisering i anslutning till någon avskiftesreformerna under 1700- och ISOO-talen."

Den linjära utvecklingen från ensäde till tresäde via tvåsäde haregentligen aldrig kunnat beläggas

påenochsammaplats." ChristerPersson harexem¬

pelvis i sin avhandling som bland annatrörjordä¬ gande och brukningsorganisation i Locknevi sock¬

en, norraSmåland, beskriviten utvecklingsom går

tvärs emot den gängse utvecklingstrenden. Han

menarattdet skettenövergång fråntresäde till två¬

säde under 1800-talets början, och för fram två

möjligaorsaker till detta.*

Den äldreforskningenville studerautbredningen av olika företeelser i rummet. Man tenderade att

skapa homogena regioner. För att skapa dessa

tvingades man generalisera och undertrycka avvi¬

kelser från det som uppfattades som normalt.

Exempelvis har Hannerberg i sin studie av Närke

problem med att skapa regioner baserade på odlingssystem."Orsakentill dettaär atthan ivästra

(3)

Närke finner många byar med avvikande

odlings-system. Problemet blir uppenbart när uppgifterna

ärfå ellerrumsligt begränsade.

Tidigare studier av odlingssystem byggde i mångt ochmycketpåattmanlyfte fram enstaka faktorer för att skapa regionen utan att beakta de

regionala förutsättningarna för jordbruk. Tanke¬

mönstrenpräglades mycketav att undersökningar¬

nai huvudsak genomfördes i östraMellansverige. Närman studerarandraområden ändras dessaför¬

utsättningar. En viktig faktorär de naturligaförut¬

sättningarna, exempelvis vilka jordarman odlade, vegetationsperiodens längd eller nederbörd. En

annan viktigfaktorär vad manodlade, vilken tek¬

nikman använde, boskapsskötselnsbetydelseeller fäbodsystemets roll. Tvåsädet i norra, mellersta

respektive södra Sverige måste studeras utifrån

olikautgångspunkter.

Än

mindre kan direkta jäm¬ förelser göras mellan odlingssystem med skilda

regionalaförutsättningar.

Den förhärskande bilden i litteraturen ärattman

beskriver det svenska tvåsädet och upphöjer då regionala exempel till nationella. Dessa

skolboks-exempel kommervanligen från södra Sveriges och

östra Mellansveriges slättbygder. David

Hanner-berg presenterar

Östra

Tomta by där åkermarken

brukades i tvåsäde medtvågärden.Videttnärmare

studiumav kartbilden finnerman attden var inde¬

lad itregärden,däralla gärdeninnehöll lindor."’Ulf

Sporrongvisarpåliknande sätt medenprincipskiss

huren by medtvåsädesåg ut. Det vartvå närmast

likstora gärden; utöver dessa fanns två vretar och dessutom ängsmark i ett av åkergärdena.” Utifrån dessatvåskolboksexempel kanmansluta sig tillatt

det inte är lättatthitta brarepresentanterpå typiska

svenskabyarvad gäller odlingssystem. Man finner

byar ochgårdar där dragav dessagenerella model¬

ler kanstuderas,men lika ofta finnerman avvikan¬

de strukturersom intestämmerin i modellen, även

i Mälardalen. Hälftenträdan kombinerat med två

åkergärden, enligt modellen, var inte ovanligt i

Uppland menpåintet sätt detallenarådande syste¬

met. Stefan Höglin harexempelvis konstaterat att detåtminstone inorraUppland fannsettutbrett

fyr-agärdessystem inomtvåsädet.'^

Även

Ulf Sporrong

har visatpå variationen iSödermanlands ochUpp¬ landsäldrebyar.'^

Såledesärmodellerna med nödvändighetgenera¬ liserande. Man föröver kunskaper från en region

tillen annansamtidigtsom manförutsätterattåker¬

bruket varit den viktigaste försörjningsbasen. Vi

tror attbildenmåstekompliceras ochattandra fak¬

torerärnödvändigaattdra in i diskussionenföratt

få en fylligare bild av odlingssystemens funktion

och dynamik.Vår avsikt i det följande äratt med

exempel fråntrelandskapvävain ytterligarevaria¬

bler för att förstå odlingssystemens komplexitet.

De valdaexemplenärhämtadefrånde områden vi

för närvarande studerar.

Norra

Smålands

skogsbygder

Kopplingen mellan skogsbygd ochensäde har fått

ett stabilt fotfäste inom forskningen, manifesterat

genom spridningskartor. Skogsbygdernas tillsynes

obegränsade tillgång på betesmark och ängsmark möjliggjorde enligttidigare forskningettmaximalt

uttagav sammaåkermark varjeår.Destoraskogs¬

områdenahar inteensunder historisk tid utgjorten

outtömlig resurs och i det följande skall några

exempel belysa hur samspelet mellan ut- och

inä-gorkan hapåverkat valetavodlingssysteminomen

småländskskogsbygd.

Utifrån de geometriska jordeböckerna som upp¬ rättades mellan 1640och 1647 för delaravJönkö¬

pings län erhåller man en översiktlig bild överde

odlingssystem som praktiserades vid denna tid.

Materialet omfattarcirka 1000 kartor. Inorradelen

av Jönköpings län, i Tveta, Norra och Södra

Vedbo,’’ fanns vid 1600-taletsmitttresäde. Söder

därom i Östra härad praktiserades ensäde med

varierande antal åkergärden.

Odlingssystemen inom övriga delar av Jönkö¬

pings län kan man dels komma åt genom enstaka

1600- och 1700-tals kartoroch delsgenom skriftli¬ ga källor såsom Kammarkollegiets

militieskatt-läggningar, från åren 1680 till 1699 som omfattar

detaljerade beskrivningar av in- och utmark för

cirka700 gårdar i länet.” Ur dessa källor framgår detattolika formerför ensädevardetdominerande

odlingssystemet inom häraderna Mo, Västbo,

Östbo samt störredelen av Västraoch Östrahära¬

der. Idet äldrelantmäterimaterialetärdetförst vid

storskiftet cirka 1780-1820 som man erhåller en

samlad bild av odlingssystemen i länet. Under

denna period var de äldre odlingssystemen under

upplösning och man övergick till nyare sätt att

(4)

Gränsen mellantresädesområdet i norroch ensä-desområdet i söder var inte skarp. Framförallt blandensamgårdarnaförefaller vid 1600-talets mitt

tresädet haträngtsöderut, in i norradelen av ensä-desdominerade Östra härad. Odlingssystem med

regelbunden träda fortsatte att sprida sig inom regionen under 1700-talet. Vid 1800-talets början

fannstresäde inomstoradelaravÖstrahärad.'*

Några viktiga skillnader framträdermellan

tresä-desregionen i norr och ensädesregionen i söder,

bl.a. med avseende på ängsmarken. Relationen

mellan en tunna utsäde och antal lass hö som bär¬

gades på ängsmarken varför gårdarna inom

tresä-desregionen i genomsnitt 1:3,5 medan förhållande¬ na inom ensädesregionen var 1:15. Med andra ord

varängsbruket relativtsettviktigare inom ensädes¬ regionen än inom tresädesregionen. Byarna var

dessutomstörreinomensädesregionenäninom tre¬

sädesregionen, bybebyggelsen företrädde flera

olika former och åkermarken ger intryck av spon¬

tantframvuxnategföljder.

Åkermarken

kunde dess¬

utom ligga inometteller flera gärden.

Derumsliga förutsättningarna för tresädets infö¬

rande, inom den nordliga delen avJönköpings län,

kan kanske kopplas ihop med den senmedeltida

agrarkrisens verkningar. Ödeläggelsen på upp till

36procent'''lämnade eftersigövervuxna ängs-och åkermarker. Med en relativt ringa insats kunde åkrarna åter odlas upp och på så sätt kompensera

det årliga bortfallsom trädesgärdet utgjorde.

Även inom Östrahärad är antaletindikationer medeltida ödeläggelse i form av ängstorp, torp¬

ängar, skogstorp, utjordar etc. mycket stort, men

ingen detaljstudie har gjorts av denna region på

sammasättsom för Norra Vedbo. Förutsättningar¬

na för införande av tresäde, i form av tillgängliga

markreserver till följd av den senmedeltida agrar¬

krisens verkningar, borde således vara närmast

desamma även inom den sydligaensädesregionen. För Vedbohäradernas tresädesregion visar det kamerala materialet i formav årligränta och tion¬

de från cirka 1530 och framåt en ökning av

rågensandel avskördarna frammotår 1640. Anta¬

lettiondegivaresomerlade likastorandel korn och

råg ökade mellan 1550 och 1640. Detta visar att den inmarksodladehöstrågens införandebör kunna

dateras till denna tid. Explicita kamerala uppgifter

omhöstsädföreliggerfrån cirka 1570ochframåt.™ Inom ensädesregionen i

Östra

härad däremot

visar de kameralakällornaatt andelen råg variera¬

de avsevärt mellan 1550 och 1640. Rågen utgjorde cirka25-45procentavskörden.Någon trendi form av successiv ökning för något sädesslag kan inte utläsas. Här odlades vårråg på inägornasamt

sved-jeråg på utägorna. Andelen bönder som svedjade

var mycket störrehär än inom den nordliga tresä¬ desregionen och andelen utsäde på svedjeland var

mycketstörre än i norr.^'

Tresädet inom de norra delarna av Jönköpings

län förefaller således ha införts under 1500-talets

slut och 1600-taletsbörjan.Dettaföranleddesavett

behov att reglera betesgång och rågodling genom

att lyfta dessa verksamheter från utmarkentill inä¬

gorna. Svedjeverksamheten upphörde dock inte

med övergången till tresäde vilket framgår av

boskaps- och utsädeslängderna från Vedbo-hära¬

derna. Av det totala utsädet såddes år 1620 cirka 2-4procentpå svedjor. I det följande skall några få

exempel belysaensädets ocb tresädets organisation

inomTveta, Vedbo ochÖstrahärader. Här har valts

att studera vissa faktorer kring inägornas

arronde-ring och samspelet mellan in- och utägor. Bolerum

1600-talskartan över Bolerum, Bälaryds socken.

Norra Vedbo härad är ett exempel på hur utveck¬

lingen frånen- till tresädesåg ut inom regionen.

Ett större sammanhängande åkerstycke har vid en

viss tidpunkt delats i tre närmast lika stora delar

sompå 1640-taletbenämnsöster-,mellan- och väs¬

tergärdet (se fig. 1).

Atttresädepraktiseradesangesinte i dengeome¬ triska kartanstext.Attså ändåvarfalletframgårav storskifteskartan från 1781 där tresäde angesexpli¬

cit.™ De tregärdenavardesamma men ennyodling

hade skett inomöstraochvästradelenavåkermar¬

kensamtinomdennordligaste delen avmellangär¬ det.Tegriktningen i öst-västlig riktning inom mel¬ lan- och östergärdet visar att dessa gärden

ursprungligen var ett och samma. Tegriktningen i västergärdetlågi motsattriktning, nord-syd, vilket tyderpå att detta gärde haft en lösare anknytning tillhuvudgärdet.

De två 1600-talsgårdarna finns med i 1539 års

jordebok.™ Vid första omnämnande av Bolerum

(bordhrume) på 1380-talet angavs dock att byn

bestod av fyra hemman. Mellan 1380-talet och

(5)

Figur 1. Renritning av geomterisk jordebokskarta från

1640-taletöver byn Bolerum iBälaryds socken, Norra

Vedbo härad. Kartbilden visartydligthurenursprunglig

åkeryta har delats itredelar.

Med hänsyn till de höga siffrorna för den senme¬ deltida ödeläggelsen i regionen är detta inget

anmärkningsvärt.

I hela socknentas 42 helgårdarupp i

jordeböck-erna från 1539-1551, till detta kommer 2 utjordar

varav några hade återupptagits som nybyggen.^ I de fall medeltida belägg finns visar dessa nästan

genomgående att byarnavarstörre under medeltid

och att flera ensamgårdar funnits i socknen under

sent 1300- och tidigt 1400-tal. Dessa lades senare öde ochåterfinnssomutjordar i desena

jordeböck-erna från 1500-talet samti det äldre kartmaterialet

från 1600- och 1700-tal.

Degeometriska jordebokskartornager enknapp¬ händig beskrivningavskog och utmark. Engenom¬

gångav225byar ochgårdar i Norra Vedbo visaratt

skog och utmark betecknas som nödtorftig i 101

fall, somliten ellerringa i 47 fall ochsomoduglig,

onyttig eller elak i 10 fall. 26 saknade helt skog och

utmark. Femgårdar och byar hade skog och utmark till överflöd. En hade till behov nog och en hade god. För 18 objektangesattdessagårdaroch byar

inte hade tillgångtill skog och utmark.Att beteck¬

ningarna avser utmarkens kvalitet och inte dess kvantitet står klart om man ser på beskrivningen från gården Torrestorp i Bälaryds socken, därtex¬ tenlyder: ”skog och utmarknog,dock oduglig”. En

genomgång av Södra Vedbo härad visar samma

bild. Som jämförelse kan anföras att karttexterna

till 95gårdar och byar inom 5 socknar i

ensädesre-gioneniÖstrahärad angavgodskog i 20fall,täm¬

ligengod i 2 fall, nödtorftig i 36 fall ochringa eller

liten i 7 fall. För 20 byar och gårdar angavs att

ingen skog fanns men att mulbete bedrevs i hagar

vid gården eller byn. Inom

Östra

härad beskrevs

merutförligt vad utmarkenanvändes till,såsom för

mulbete, timmerskog, svedjor och lövtäkt. Utmar¬

ken verkar inte ha utsatts för samma överuttag inomensädesregionensom inom Vedbo-häraderna.

I de geometriska jordeböckerna beskrivs skog

och utmark för 28 av Bälaryds sockens byar och gårdar. I sju fall betecknas den som ringa, onyttig respektive oduglig, i 18fall somnödtorftig.Förtvå gårdarangesingetomskogellerutmark. För6 byar och gårdaruppgavs att utjordar användes till bete och i ettfall till äng.Fören avgårdarna i socknen,

BCransås,angesattgården har ”sin skog och utmark på häradsmarken”.Förbyn Haddarpangesattgår¬

den har ”utmark tillnödtorften” ochatt”skogenär

mest uthuggen”.” Någon positiv bild av

utmarks-resurserna erhåller man inte av de knapphändiga

karttexterna.

Sammanfattningsvis kan konstaterasattBälaryds

socken troligen har drabbats lika hårtav den sen¬ medeltida agrarkrisen som de av Käthe Bååth

detaljstuderade socknarna öster om Bälaryd.“ Ett

överuttag av utmarksresurserna, troligen främst i

form avbete och svedjebruk, har lett tillett behov

av att flyttarågodling och bete frånutmark till

in-ägor. Denna process har troligen avslutats endast

några årtionden innan lantmätaren uppenbarade sig

i socknen. En av socknens mindre byar. Nordsjö, som beståravetthalvt skattehemman ochett halvt frälsehemman praktiserade dock fortfarande ensä-de vid karteringen på 1640-talet. Vid karteringen för storskiftet kring sekelskiftet 1800 uppvisade dock byn ett fullt utvecklat tresäde. Incitamentet har inte varitatt överge ettförment primitivt

ensä-de till förensä-del för ensä-detmerförfinade tresädetutan de

rumsliga förutsättningarna; försämrad utmark och

behovavutrymme förrågodling och bete

inägo-marken har framtvingat en omstrukturering av

ägorna.

Inom tresädesregionen bestod gärdena av en

åkerdel och en ängsdel. Det var inte ovanligt att

ängsdelen varlikastorsom åkerdelenochimånga fall var den dubbelt så storeller större. På

(6)

för boskapen att beta. För att bättre utnyttja en

begränsad betesarealkundeman styrabetetgenom

t.ex. tjudring och på så sätt reglera betestrycket

inom trädesgärdet. Skogsbetet fanns givetvis kvar

som tidigare men man kundenu avlasta den redan

sönderbetadeskogen.

Alseda

kyrkby

Isocknarna vidEmånsdalgång lågdestörstabyar¬ na inom östra delen av Jönköpings län i historisk

tid.Byar7-8 hemmanvarinte ovanliga och i det äldsta kartmaterialet får man ett intryck av en rik

jordbruksbygd med framföralltstora

ängstillgång-ar utmed Emån. Flera av ortnamnen kring Emån

innehållerledsomsyftarpå just sankängarna kring

ån. De rika ängsresurserna utgjorde ett viktigt

inslag i det äldre odlingslandskapet.”

Alseda kyrkby i

Östra

härad nämns för första

gången 1339.*Ar 1542 bestod bynavfyrahela och

etthalvt hemman. Vid upprättandetavdengeome¬

triskajordeboken bestod Alsedaav sex bela

bem-man samt en utjord som var belägen inom byns

södra del. Åkermarken låg år 1645 fördelad tre

gärden. De sex gårdarna ingick i ett tegskifte av

spontant framvuxen karaktär med långsmala och

blockformade tegar om varandra (se fig. 2). Teg¬

följderna uppvisar inget mönster. All åkerodlades

årligen vilket framgårav karttexten somuppgerett

årligt utsäde till hela byn. Denna summastämmer

med den sammanlagda utsädesmängden för varje

gård.

Förutomåkeri tvåavbyns gärden hadeprästgår¬

den fyra egna åkergärden, kallade vretar. Tre av dessa var ungefär lika stora och prästens utsäde i

byn fördelade sigenligt tabell 1.

Den jämnstora utsädesmängden i prästgårdens

tre huvudvretar antyder att prästgårdenhär prakti¬

seradeett annatträdessystemände övrigagårdarna Tabell 1. Prästgårdens i Alseda utsäde fördelad pågär¬

denår 1645.

Gärden Utsäde

Södergärdet: 1 3/4tunnor Västergärdet: 3 1/4tunnor

Norravreten: 2 1/8tunnor Kyrkovreten: 2 1/4tunnor

Östrevreten: 2 7/8tunnor

Nockenvret: 9/16tunna

Figur 2. Alseda kyrkby, Östra härad, år 1645. (LSA E4:H4-117).Prästgårdensåkermarkliggerdels i teglag

medbynsövrigaåkermarkochdelsitreseparatagärden

norrochsöderomkyrkan. Storskifteskartan från år 1793

(LSA E3-2:l) visar iprincipsammastruktur.

i byn, troligen tresäde. Nästa kartering i Alseda skedde år 1793 i samband med storskiftet, där det

framgårattden övriga byn fortfarande praktiserade

ensäde.^' Flägnadssystemet överensstämdeväl med

kartbilden från 1645. Lindor fanns, vilket antyder

tillfällig trädaavåkermarken. Utöverlindorna sak¬

nasuppgifteromregelbundenträda eller

trädesgär-den inom trädesgär-den åkermark som hörde till byn. Präst¬

gårdenhade fortfarandetre separatagärden och den gamla Kyrkovreten hette nu Kyrkoträdan medan

Östra vreten kallades Laträdan vilket antyder att

prästen fortfarande praktiserade ett trädessystem

medregelbunden träda.

Kanske kan införandet av prästgårdens tresäde kopplas till de uppgifter som finns i Alseda och

Skede socknars räkenskapsbok. Boken som sam¬ manställdes 17(X)-talet innehåller handskrifter och avskrifter från cirka 1300-talets början ocb

(7)

framåt rörande kyrkans räkenskaper och övriga

angelägenheter.^^ För 1630-taletnoteradesföljande;

”Anno 1630den 26april ähr HaralusAlzhovius investerat tillpastoremi Alsedensisecclesiä, och der effter hawer han

förbättratprästebolet till hws och jordsomföljer:

Anno1630sättesgärdesgårdhnykring heele koohagen,som

thå sled förfallenvar.

Anno 1631 vppröddes heele almeningen, förnyiades leden, och deromkringnygärdesgård, thet förre aldrigwar.

Anno1632nyladaikälängen.

Anno 1633 stelteslyckioma i träde.

Anno 1634vppröddes hele koohagenoch stekerhuser

byg-des afnyio.

Anno 1636vppröddes storagerdet. Item samma åhr, båda

nyia stufuomavppepå gården bygde.”

Mellan år 1636 och 1647 framgåratt detmestvar om-och nybyggnationsom sysselsatteprästen. De

mestintressantaårtalen ovanutgör 1633lyckor¬ naställs i träda, 1636dåStoragärdet uppröjs samt 1631 dåengärdesgårdsattesuppdär det aldrigtidi¬

gare stått någon. Sammantaget tyder detta på en

genomgripande förändring av Prästgårdens od¬

lingslandskap, dären övergång tilltresädetroligen

kanbeläggas cirka 10år innan karteringen för den

geometriska jordeboken.

Skirö

kyrkby och säteriet

Wallby

Skirö kyrkby.

Östra

härad, karterades omkring år

1645och bestoddåavsju hemman.”Gårdarnavar spriddapå ganskastortinbördesavstånd. Prästgår¬

den låg relativt perifert i förhållande till resten av

byn och hade sina åkrar särhägnade i gärden norr och söderomkyrkan. Utifråndengeometriska kar¬

tan är det tveksamt om prästgården skall räknas som en avgårdarna ibynellerenensamgård efter¬ som prästgården inte hade åkermark i de två åker¬

gärdenasomodladesavövriga gårdar. Prästgården hade dockettparängsskiften tillsammans med byn.

Detframgår från storskifteskartan år 1768attpräst¬

gården hade sina ängstegar i tegblandning med de

övrigagårdarna.”Detfårdärföransesattprästgår¬

den i funktionell bemärkelse ingick i byn trots de

särhägnade åkergärdena.

Byn praktiserade år 1645 ensäde men prästgår¬ den intogen särställningäven här. De två gärdena

Prästgårdens åker

Wallbysåker

Skiröbysåker

Figur 3. Utdrag ur renritning

av storskifteskarta över Skirö

by med Wallby säteri, Östra

härad,från år 1768. (LSA E

103-15:4). Prästgården prak¬

tiserar tredingsträda vilket

stämmer väl överens med det

hägnadssystem som redovisas

på kartan. Skirös åkermark

betecknas som ensädesjord medan Wallbys åkermark,som

ligger samlad inom ett gärde,

(8)

var relativt likstora med ettutsäde i detnorragär¬

det7 'ktunnaoch i det södrapå 5tunnor.Hypo¬

tetisktsettkundemantolka dettasåattprästgården

praktiserade tvåsäde år 1645. Detta förefaller inte troligt eftersom det inom Östra härad endast finns

tre osäkra beläggför tvåsäde, det vill säga 6 pro¬ mille avde karterade enheterna. Skillnaden 2 'h

tunnas utsäde mellan detvågärdena gördetockså

mindre troligtattprästgården praktiserade tvåsäde. Ar 1768 hade prästgårdens södra gärde delats i

två hälfter och i karttexten angavs explicit attjor¬

den i de tre gärdena var tredingsträdesjord.

Över¬

gången frånensäde (eller möjligentvåsäde)till

tre-säde harsåledesskett mellan 1645och 1768.1 lik¬ het med Alseda fortsatte Skirö kyrkby attpraktise¬

ra ensäde oeh all jord förutom prästgårdens

beskrivs i karttextensomensädesjord.

Ar1768 karterades dessutom säterietWallbysom

liggerstraxösteromSkirö. Wallbysåkermark låg i

ett gärde, som innehöll åker och ängsmark, och

bestod i huvudsakavtvåstoraåkerblock. I karttex¬

ten uttrycks dock tydligtattjorden vartredingsträ¬

desjord. Det finns inga strukturer i kartansomanty¬

der attsåkan varafallet. Utan uppgiftenfrån kart¬

textenskullemanha kunnat tolka detsomettensä¬ de. Hur trädadesjorden inom Wallbys åkergärde? Detfannsgoda betesmarksresurser till Wallbysäte¬

ri, dels i omgivande skogsmark och dels på öar i

sjön Saljen. Det fanns således inget betesproblem

att lösa ochman får tänka sigen beteslös träda Wallby.

Alseda och Skiröbyarutgörexempelhur olika

trädessystem och odlingssystem kunde praktiseras

inom en och samma by. Om bönderna sett någon

fördel med tresädet, skulle de troligen ha följt

prästgårdens exempel och övergått till ett odlings¬

systemmed regelbunden träda. Vedbände

Vedbände i Lemnhults socken är belägen i Östra

härad, endastnågrakilometerfrångränsentill Kal¬

marlän. Idagärdenna trakt bland de minstuppod¬ lade iJönköpingslän. Landskapetdominerasavtät

skog, kraftigt kuperadterräng, sankmarker,mindre

åar och sjöar.

År

1647 karterade lantmätare L-L. Brandt 16gårdaroch byar i socknen.’’ Ensädevar det dominerande odlingssystemet, antingen i form

av ett stort gärde till varje bebyggelseenhet eller i

formavettstörre gärde och mindrevretar. Engård

praktiserade tresäde vilketangesexplicit i karttex¬

ten. Som vi skall se i det följande har dock flera

gårdar i socknenprövatpå andraodlingssystemän

ensädet.

Av de 38 socknar som täcks av de geometriska

jordeböckernavarLemnhultden sockensom hade

den bästa skogs- och utmarken, sett utifrån den kvalitet som anges i karttexten, där hälften av alla gårdar och byar anges ha god skogs- och utmark.

De användningsområden som angavs försocknens

skogvartimmerskog, svedjefall ochmulbete.

Vedbände omnämns första gången år 1541 och bestod då av ett kyrkohemman.* kartan från

1647 angavsgårdensomettkronohemman. Gården

hade allåkermark samlad iettgärde och hade för¬

utomgärdesängett separatängsgärde.

Åkermarken

bestod av tre åkerblock som vardera hade en besådd ochenödedel. Detreåkerblocken varlika

storaoch avskildesfrån varandra med smalarenar.

Dettapåminnerom enåkermarksomligger i tresä¬ de bortsett från att gärdesgårdar saknas mellan

åkerstyckena(figur 4). Vedbänderepresenterarsan¬ nolikt en gård med en inverteradutveckling, från

tresäde till ensäde.

I Kammarkollegiets militieskattläggning för

Smålands kavalleri från 1680-99” utvärderades

Figur 4. Renritning av geometrisk jordebokskarta över

Vedbände, Östrahärad,från år1647 (LSA E4:370). Tre

likastoraåkerblockmedenbesådd ochenobesådddel

(öde åker)ärbelägeninomettgärde. Troligenrepresen¬

terarVedbändeengårdsomhargått frånen tresädesro-tationtillettensädesjordbruk.

(9)

Vedbändes skattekraft. Här benämndes åkrarna somensädesjordom4 tunnoroch 1/8 skäppautsä¬ de på inägornaoch 1 skäppeland åkersom

svedje-odling.

Vid storskiftetår 1800 låg åkermarken fortfaran¬ de i ensäde ochkartan kan fortfarande desmala

renarnamellan gärdena skönjas.^*Varanledningen

till attmanövergav tresäde till förmån förensäde,

attåkermarkenskvalitetvarojämnt fördelad mellan

detregärdena ochpå såvis ledde till ojämna skör¬

deutfall? Svaret är nej. Vid storskiftet värderades

nämligenåkermarkensbonitet och det visadesigatt

bättre ochsämreåkerjord fördelade sig jämnt på de treåkerblocken.

Exemplet Vedbände visaratttankenpå någon

rät-linjigprocess från en- till tresäde, frånett förment

primitivtodlingssystem ocb till ettmerförfinat har

föga relevans. Ett trädessystem kan ha prövats ut

och sedan förkastats varvid man återgått till det

gamla. En sådan utprövning av ett odlingssystem

kan med enkelhet göras en ensamgård medan det tersig merkomplicerat inom ramen för en by

där flera aktörer skall uppnå koncensus kring ett beslutom införandeavettnyttodlingssystem.

Jämtland

I sin stora undersökning Svenska byar utan syste¬

matiskregleringfrån 1960 undersökte Sigurd

Erix-oninte mindreän 19byar i Jämtland. Av undersök¬

ningarna framgick att såväl tvåsäde som tresäde

förekom.^''Han sammanfattarJämtland med följan¬ de ord: ”inte ensi början 1800-talet hade regel¬

mässiga trädor slagit igenom i Jämtland och Härje¬

dalenmerän i vissa centralabygder”.* Kanske har

påståendensomdettafåttkulturgeograferna Staffan

Helmfrid och Dan Carlsson att i sina regionindel¬

ningar av Sverige klassa Jämtlands trädessystem

som ”övervägande ensäde”"' och ”huvudsakligen

ensädet”."^ Vilken tidsperiod som avses anges inte.

Tillgänglig litteratur från 1700-talet beskriver

Jämtlands odlingssystem som tvåsäde och undan¬

tagsvis som tresäde.* Ensäde nämns sällan.

Samma förhållande beskrivs även i litteratur från

1800-talets början.* I en genomgång av samliga lantmäterikartor för landskapetJämtland framkom

enbild somhadestoröverensstämmelse med dessa

litteraturuppgifter. *

Bilden gavatttvåsädedominerade centralaJämt¬

land, främstkring Storsjöbygden, medundantagav trakterna kring Oviken där tresäde förefaller ha

dominerat. Även bebyggelsen utmed Indalsälvens

västra del samt de stora skogstrakterna utmed

Ströms Vattudal hade mindre andel träda, 1/3 eller mindre. Atttvåsädettillsynes inskränkt sig tillStor¬

sjöbygden kan förklaras av källäget eftersom de

geometriskaavmätningarna företrädesvis förekom¬ mer i Storsjöbygden. Emellertid överensstämmer dock bilden med uppgifterna från den samtida

topografiska litteraturen. Uppgifterna från lantmä¬

terikartorna byggde på explicita belägg eftersom kartorna var svårtolkade. Nedanstående exempel

belyser bl.a. dennakomplexitet.

Undersåkers

Prästgård

Redan den 25/8 1648 skrevpastorAdamus Vilhel-mi Nid[rosiensis] om Prästgården i Undersåkers socken: ”Thill prestegaarden saais nu 10 t:r, dog

saa att denn tridie part aff jorden huillis da, mens der som mand effter landsens maner och bruch skulle huille eller trede halfjorden, da kunde der icke saais mere end som 7 eller 7 1/2 thynde.” I

Brattland hadeprästgårdenenlitenängsomårligen räntade tre till fyra lass hö, dessutom fanns två

mälingar skarp äng i ”Grobrech”, Stamgärde by.*

Här framgår att prästgården brukade tresäde men

attJämtland i övrigt idkade tvåsäde. Prästen sådde 66procentavåkern årligenmed 10tunnorkorn och hade i en utäng 2 mälingar äng.

Även

från 19/2

1588 finns en uppteckning vilken omtalar att 12

tunnor kunde sås på prästgården, som dessutom

kunde hålla 10mjölkkor och 6 ungnöt. Storleken

påutsädet hade mellan dessa årändrat sigmendet

torde fortfarande ha rörtsigomtresäde.

”Undersåker prästestohm” karterades 1702 av Mattias Busch.* Förutom själva prästgården är

även kyrkan (idag ruin) markerad kartan. All

åker låg inom ett åkergärde tillsammans med

ängen. Busch anger intehurstordel av åkernsom trädas(figur5). Det kan ha rörtsig om ensädeom

man jämför med det system som enligt Janken

Myrdal finns omnämnt i Hälsingelagen, där åker

ochängbeskrevs ligga inom sammagärde.*

Präs-testommens åker fördelades på fyra olika åker¬

stycken,varavdetstörstadelades itvå delar meden

streckad linje. Denna linje markerade skillnad i

(10)

Figur 5. Undersåkers Prästbord år 1702, (LSA

Y57-16:1).Åkrarnaärintesärhägnadeutanomges av enoch

sammahägnad enligt jämtländsktmaner. Åkrarnanum¬

reradesaldrigavlantmätaren. Kartanärrektifierad efter denekonomiska kartan.

Buschskrevatt:

”Dennaåkerärfastänjordinohnen förtämmelig wähl uth, är

likwälmycketfrostunder-kastadhatden rätt sällan kan bära

godh sädh, är swär för deB brandhet skull att bruka och

bärga, bär wäl ymelig frught till halm ochupwägzt,menkor¬

netkanman föga reda för, för öfwannambde skiäl skull, ic el- kannägt qwantium uthsättias af medelmåttiga åhrs bärg¬

ning”...”6) Hårdwallmycket backig och stenig inom åker-hagan afsammajordmohnsomåkernswårattbärga.420000

kv.aln. 30tl.Bärhårdwalshööuti medelmåttiga ährin alles

till 9palm. 'A mijhl i norden ifrå kyrkian kan bärgasstarruti

sanka myroraf inwjkarjampte nordsiön till 5 golfomåhret

somkangiörawidhpass I'A palm.”...”7)Stenigaochskar¬ pabackar inomåkerhaganmerainhägnad förmuhibete än

förslättskull.”

Med det senare åsyftar Busch sannolikt att dessa

marker var så svårhävdade att de i första hand

utgjorde bete. Men Busch numrerade inte kartan,

varför detärsvårtatt vetavilka skiftensomutgjort

äng respektive backar. Dock torde backarna ha legat i norrdär markenärbetydligt stenigare.

Avsaknadenav trädesuppgifter föranlederen syn avförhållandet i någranärbelägna byar. En uppgift från 1697 angerattHårsta,ytterligareen by utmed

Indalsälven, brukade tvåsäde.'*'' Rista® och Stam¬

gärde’' brukade dock tresäde vid 1700-talets andra

hälft. Det är svårt att göra analogislut från dessa

uppgifter. EftersomPrästgårdens åkeroch änglåg i samma gärde menar Stefan Höglin, samma

grunder som Myrdal, att ӌkern brukades enligt

ensädetsprinciperutanregelbunden träda”.” Detlåteremellertid osannoliktattmansåradikalt skulle minskat andelen träda, från entredjedelmot

enmycket liten andel,somettensädehade innebu¬

rit. Orsaken härvidlag torde ha varit Jämtlands annorlunda betesorganisation. djuren under

lång tid uppehöll sig vid en eller flera fäbodar,

fanns det inte något behov att beta inägorna som¬ martid. Djuren togs vanligen inte hem från fäbod¬

vistelsen förrän iseptember. vari regel skörden av såväl åker som äng avklarad, vilket innebar att

djuren fritt kunde efterbeta inägornautan behovav

ytterligare stängsel. Eftersom sannolikt ingen höst¬

såddförekom, vardet inte hellernågonriskattdju¬

renförstörde det kommande åretsskörd genomsitt

höstbete på inägorna. Utifrån dettasynsätt förefal¬ ler ett fortsatt tresädesbruk enligt uppgiften från 1648 ha varit sannolikareänettensäde.

Förutsattattmansträvatefterlikstorårligavkast¬

ning föreligger det visssvårighetattpusslasamman

tre jämnstora årgångar av Prästgårdens fem åker¬

block. En aning bättre blir det om man laborerar

medtvåårgångar,däråkrarna 1 och 5utgördenena

årgången samt åkrarna 2, 3 och 4 den andra. I en

sådanindelning utgjorde varjeårgång drygt 6tunn¬ land. Om det dessutom förutsätts att ett tunnland

åker besåddes med en tunna utsäde, styrks trovär¬

digheten i densenare indelningen då6 tunnorkan jämföras med de 7-7,5 tunnor utsäde som 1648

uppgavs gå åt när hälften av åkern trädades. Den

streckade linjen i det stora åkerblocket markerar förvisso skillnad ijordart mensannolikt markerar den likväl en gräns mellan sädes- och trädesåker. På flera andrajämtländska kartor har sekelskiftets lantmätare avgränsat trädad och besådd åker med streckade(fiktiva) gränser. Det tydligaste exemplet

som påträffats utgören kartaöver Hov Frösön från 1693,”(figur 6).

Hagström skriver år 1749 om Undersåker att

”åkern hwilar i träde hwart tredjeår,sedan den 2 år burit säd”.” Ar 1764 skriver dock länsman Olof Bedin för sitt distrikt attAre och Kall socknar ”... hafwa mindre trädesåkrar at plöja denne tiden än

(11)

0 200m

Figur 6. Hov gård i Frösö socken, (LSA Y12-9:1) från

1693.Enligt kartan åtskiljs inte trades- respektive sädes¬

åkrarna avnågon fysisk begränsning. Lantmätaren har dock markeratenskillnadoch medtextangivitvilken del

som trädades. Förekarteringen bestod Hovav två går¬

dar, lantmätaren markeradeödegårdensforna åkermark.

the ickegierna trädameraårl;nänsomhögst 3:die-delen af sitt säde vilket innebär att andelen

träda för Undersåkers socken var större, kanske tvåsäde. Tabellkommissionens folkmängdstabeller redovisar tresäde under perioden 1805 till 1820. Föråren 1815 och 1820finnsetttilläggomatt 1/16

låg i träda, troligenettvittnesbördomattmer avan¬ ceradeväxtföljderhade introducerats. FörUnderså¬ kers socken skrev kyrkoherde Johan Olof Arbman

till hushållningssällskapet år 1818 ”att åkren vanli¬

gen ligger i linda eller träde hvartannatår,utompå

ställen, der den sås 2 år å rad, och trädes det

3:dje”.“ Man kan iUndersåkerskönjaenövergång från 33 procenttill 50procentträda.

Som så ofta kompletterar Lantmäteriets arkiv i

Östersund uppgifterna från Lantmäteristyrelsens

arkiv i Gävle. En konceptkarta av lantmätare Lars Burmanfrån 1751 finns över”Undersåkers

Präste-gård” (figur 7).” Gården uppges varaskattlagd till

5 1/4 tunnland med en höavkastning på 41 lass varav 10 härstammarfrån”fäbowallen” och 1 från

”Grobreg i Stamgierd”. Då utmarken karterades

1768 revideradesdessa uppgiftervilket innebaren

ökning med 3 1/2 lasshårdvall till 44 1/2 lasssamt

43 lass starrvallshö slagenmossaroch floar.

På liknande sättsom49årtidigare omgärdadeen

hägnad hela inägomarken med en, förvisso bred¬

dad,fägata mellan tomtoch utmark. Samtliga åker¬

stycken hade dock blivit separat inhägnade. Dess¬

utom avdelade en hägnad den stora åkern. Flatan och Storhögen, med ungefär samma sträckning somdenstreckadelinjenpå 1702 års karta. Att

häg-naden endast ungefärligen löpte utmed samma

sträckning berodde troligen på att hägnaden kom¬

penseratenutvidgningavåkernsompå såsättkun¬

nat indelas i tvåjämnstora delar.

Avkastningsupp-gifterna fråndebådakartorna, den streckade linjen

samtde nyahägnadernautgörendastindicierett

tvåsäde, men svaret anges explicit under summe¬

ringen av åkrarnas storlek; ”Men årliga hälften i säde 8:11 1/2”. Den ena årgången torde alltså ha utgjortsavåkrarnanr1, 3,5 och 8somtillsammans

utgjorde hälften avåkerns totalastorlek.

Man kan fråga sig varför alla åkrar var separat

inhägnade 1751. Svaret ligger sannolikt ienförän¬ drad syn på djurhållning och markanvändning.

Dåvarande landshövdingen i Västernorrlands län,

Pehr Abraham Örnsköld, skrev i sin Underdånig

Berättelse Om Wester-NorrlandsHöfdingedöme Til

Riksdagen 1769, omde oerhörda behov av förän¬

dringar som förelåg i det jämtländska jordbruket.

Örnsköld beskrev något som man brukar stöta för andra landsdelar,^* nämligen att överklassen

idkade ett bättrejordbruk: ”Så snartjag, efter

till-Figur7. Undersåkers Prästbord år 1751,(LÖ Underså¬

ker1).Åkrarnaharblivitsärhägnadejämförtmed 1702

års karta (Figur 5). Kartanärrektifierad efter den eko¬

(12)

trädet afdetta Wäster-Norrlands Län i slutet afår

1762, handtgiöra mignärmareunderrättad, omdeB lynne och gamla Hushållningssätt, har jag ej behöft långtidatt bliwawarse, huru, blandannat, ganska

mycket fattades i et rätt

Åkerbruk

i gemen, fastän

der och hwar blandStånds-Personerfunnes wälöf-wade och förfarne Åkermän.”*'’ Örnsköld byggde sinkunskap blandannategna resormellan 1766 och 1769,menävenpå uppgifteravandrapersoner. Härkan nämnas länsmännens svar ett frågefor¬ mulär vilketÖrnsköld utsände år 1764“men även

en utredning av extra ordinarie notarien i Kungl.

Kommers Kollegium OlofTörnsten 1769.'''

Ståndspersoner i Jämtland utgjordes av präster¬ skapet, militärbefäl och olika statliga tjänstemän.

Åven om odlingssystemet omfattades av förbätt¬ ringar bör man hos vissaståndspersonerse en för¬

ändring övertiden. Fråganär bara vadsomansågs vara ett bättre odlingssystem. Kanske kan föränd¬

ringen illustreras med följande upplysningav lant¬

mätare Mattias Busch för Söderside i Ovikens

socken, att löjtnanten som bebodde kronobostället

ändrade trädan till hälften, men att bonden som

bodde på gård B fortfarande brukade enligt sock¬

nensgamla sed, tresäde. Till detta kan anförasOlof

Törnstensståndpunkt ”att idka det tredje sädetäret

förderf; tyjordenbehöfwer hwila, äwensom

Men-niskan”.“

Flertaletav de personer som hörde till överklas¬ sen var intejämtar. Dekom tillJämtlandfrån Sve¬

rige i samband med att provinsen bytte till en svensk administration, såväl andlig som världslig. Förutom attde varvälutbildadeärdettroligtattde

tog med sig brukningstraditioner hemifrån när de

kom i besittningav en ny gård. Man vetinte vilka

som brukade prästgårdarna i Jämtland, men det

vore konstigtom inte den lokala överheten även i

dessa frågor hade stort inflytande. Kyrkoherdar i Undersåker var Laurentius Magni (Lårens Måns¬

son) Blix 1566-16 , från Jämtland, dansken Hans

Christenssen 1613-35, AdamusWilhelmi Klangun-dius från Trondheim(varför han ibland kallade sig

Nidrosiensis) 1636-62, den flitige jämten Petrus

Nicolai Berghemius som studerat i Uppsala

1663-77, Petrus Andreae Sundius, även hanjämte

och student i Uppsala 1680-1705, sonen Petrus Petri Sundius tillika uppsalastudent 1707-14.“ Mellan 1648 och 1702 ändradestroligen denårliga andelen träda vidUndersåkersprästbord. Det finns

alltsåenmöjligförklaring i attnykunskap förs in i

Jämtland medenvälutbildadöverklass, och i Präst¬ bordets fallkan detvaraettuppländskttvåsädesom

varit förebild.

LocknePrästbord

För Prästbordet i Lockne socken finnsen kartreno-vation redan från år 1701.“ Man kan notera att

ägornabestod avettkameralt hemman och förutom

enhussymbolhade lantmätaren Mattias Busch ritat

in kyrkan. Runt inägorna löpte en hägnad, ”ingen

äga tillyder denna Lockne Prestestohm utom den

upsatte giertzlegården hwarken skoug eller

muhl-bete eller någon annor appertinenie”. Ett stort markområde kallat ”Locknelägden”, två mindre kallade”Bogsäte” och”höösäte” tillsammans med

ett”lindeland som tillförende warit åkerafsamma

jordmohnsomåkern” utgjorde de samlade

ängsare-alerna om 92 tunnland och 2 kappland vilket

utgjorde 36 palmar. Här kan man notera attBusch

skiltpå lägd och linda, vilket möjligen kanvaraett resultatavhur passnyligen deutgjortåkermark.Ett områdei söder uppges dessutomvarahästbete.

Åkermarken låg inomettgärde ochvarindelad i

tvåjämnstora åkerblockom 1 tunnland och 9kapp¬

land respektive 1 tunnland och 3 kappland. Detta föranledersnarare entolkning ometttvåsädeänett

ensäde, eftersomingenäng låginom det enda gär¬

det. Dessvärre ställer Buschs karttext alltpå ända,

”såår i 2ne åhr och Trädes det 3:de”. Alltså, ett

gärde, tvåjämnstoraåkerblock men tresäde. Trots

att gården saknade utmark kan bete inte ha före¬

kommit inägorna med tankeatt såväl

trädes-som sädesåker fanns inom gärdet, om inte djuren

tjudrades eller vallades. Några omkringliggande

byar kansvarapåomtresäde varvanligt förekom¬ mande inom socknen. Geometriska avmätningar från Döviken, Tramsta och

Ångsta

uppgerexplicit tvåsäde."’ Detsamma gällersenare 1700-tals

karte-ringarfrånFörsta, Lassbyn och Rossbol."" Eftersom

Prästbordet tydligen i detta avseende avviker från

övriga socknen, kan man fråga sig om det hos

Prästbordet fanns några underliggande strukturer somindikeradeetttidigare tvåsäde?

I lantmäteriets arkiv i Östersund finns Buschs

konceptkarta."Detvisarsigattkartrenovationenär

en exakt kopia av konceptkartan i alla avseenden

utomtvå.Kyrkosymbolen harfåtten annanutform¬

(13)

utritade(figur8). Lockneprästgårdvartroligenden endaprästgård i landskapetJämtland med två går¬

dar. Kanske blev den ena nedlagd i samband med förrättningen. Man kan spekulera i huruvida detär

åkermarken till bådagårdarnasom synsrenova¬

tionen eller endast till denena.Om detvoreåkertill bådagårdarna skulledessa videtttvå- eller tresäde ha sina årgångar blandade inom varsitt åkerblock eller inom bådaåkerblocken, vilketvarenovanlig¬

het.'’* Men åkerarealen förefaller i en dylik rekon¬

struktion bli iminstalaget, endast drygt 1 tunnland vardera. Om det däremot förutsättsatt åkermarken om 2 tunnland och 12 kappland hörde endast till denenagården torde lindornavästeromåkergärdet

hautgjort den andra gårdens ödeåkrar. Dock fanns

det flera prästgårdar i Jämtland vid denna tid som

inte hade någon åkermark alls, utan endast äng. Utkomst erhöllsju i dessa fall tillstordelfrånannat

håll.

Till prästbordet liksom till i princip varje gård under 1700-talet hördeängsmarker kalladelägder.'’” I den geometriska jordeboken från 1645 till 1650 kallades dessa marker för ”obriikad åker eller

lägda”.™ Enligt Zetterholm var dess betydelse ”odladäng”, ”odlat hö” eller”såddäng”.’' Av lant¬ mäterikartor framgår det tydligt attmarken någon

gång kultiverats dålantmätarnasåväl påpekatdetta

i text som i bild i form av odlingsrösen. I skilda

delaravNorrland fannslinlägdor, lindor, lejder och svalåkrar.” I Jämtland användes även uttrycket

rista.”Lägdvarävenen vanlig benämning på öde¬

lagda medeltida gårdar, s.k. ödesbölen, men man börhålla isärbegreppen.

Ödegårdarna,

som fram¬ träder i 1500-talets kamerala källor, låg vanligen

inte inom inägorna till 1600- och 1700-talets går¬

dar. Med dennabakgrundmåste fråganställas,var¬ för det fanns så stora arealer lägd på inägorna till 1600- och 1700-talets gårdar. Det ärinte sannolikt

attall denna mark utgjortspår efter tidigarebosätt¬

ningar eller nyligen ödelagdagårdar. Snarare torde

lägderna hypotetiskt kunna ha ingått som någon annan resurs utöver deras funktion som hårdvall¬

säng.

Från 1700-talet beskrevs att bönderna i augusti utförde små ristningar av gamla lägder. Det fram¬

gåräven att lin- och hampodlingar var en utbredd

företeelse. Lin nämns några enstaka gånger i de

geometriskaavmätningarna och lärft i de medeltida

diplomen (det senare behöver dock inte ha varit

Figur 8. Lockne Prästbord år ]701,LÖLockne 3. Lägg

märke till detstorainägogärdet med såväl åkersomäng samtdestoraarealernalägd.

inhemskt odlat). Problemet är dock att det inte

framgår var det odlats. Det är möjligt att den råg som under 1700-talet sakta trängde sig på i det annars korndominerade Jämtland inte bara såddes

påsvedjorutanävenpå lägderna. Detär ävenmöj¬

ligtattocksåhampa och lin odladespå lägderna.

Attodla uppdelaravängen förattsedanåter låta

den igenvallas till äng beskrivs av Salvius som

”Falusystemet”,” (senare kallat koppelbruk) men metoden som sådan omnämns redan 1727 av

Magn.Mentser.”I sin bokom vallodling ochväxt¬

följder resonerar Hugo Osvald om detta system.

Hanmenarattdet ärfråganommycket tidigaväxt¬

följder där havre eller blandsäd odlas 1-2 år,

näst-följande år korn efterföljd av en 6-10 årig linda. Han definierar dessutom linda som ”en äng upp¬ kommen genom självsådd”,” en distinkt skillnad

från denbetydligt vanligare definitionen ”åkersom

igenlagts till gräsvall”.”

För Ovikens länsmansdistrikt framgår att det

(14)

odlades på ristornadär kornet uppskars på hösten och rågen året därpå,” precis som i Bergslagen.

Fale Burman skrev 1802 att lägderna i Jämtland

sköttes genom attde

”l;oomhösten ristas-2:opåföljande Vår gödas, 3:o besås

- 4:o hackas sådden ned.Blandsäd

av2/3hafre och 1/3korn,

holles förtjenligasteutsäde. NB. Råg bordeförsökas. Andra

åretharfvassammajord menej gödes, undersammaslags

utsäde.Dettredje plöjermantvärt överristfåroma ochgöder underoblandadKorn Sådd, hvarefter åkerlägges i linda

-bär sedan7-8å 9godochymnig Gräsväxt”.'"

Även denna beskrivning överensstämmer med

Bergslagen. Genom attbearbeta ängen erhölls inte

endast spannmål, ängens gräsväxt tilltog samtidigt

som mossanförsvann.

För Bergslagens del omnämndes detta ängsbruk

somett system. Det är därför befogat attfråga sig

huruvida lägdbruket var en permanent resurs och

därmed en del av odlingssystemet? Lägderna

omfattade vanligen, som visett, betydande arealer. Genom en ökad höskörd kundeman hållaflerdjur vintertid och därvidlag erhålla en ökad gödsel¬

mängd avsedd för denpermanentaåkern.Samtidigt

bidrog de tillfälliga ristornamedspannmål och lin.

En ambulerande träda om drygt 10 år är därför ingen omöjlighet. Förklaringen kan dockvaraännu

enklare. Efter tillgång på gödsel, arbetskraft och

utsäde bröts delar av ängen till åker. Lantmätare

Mattias Busch skriver nämligen för Svedje by i

Sunne socken 1698*' att man i stor utsträckning

hade varit tvungen att lägga igen åkern till lindor p.g.a. gödselbrist. Huruvidalägdbruket ingåtti ett system eller var av spontan karaktärär inte utrett,

men det tordestå utomallt tvivel attdetutgjorten

betydande resurs för stora delar av Nordsveriges

jordbruk.

Vid mitten av 1600-talet förekom lägdbruket i

Jämtland, men det torde sannolikt vara betydligt

äldre. Efter 1600-talets slut finns rikligt med upp¬

gifter rörande andelen träda. Uppgifter äldre än

dessaärdocksällsynta, och det hittills äldstabeläg¬ getutgörs av citatetfrån Undersåkers prästgård av

år 1648.Sannoliktkandetflyttas längrebak i tiden

till 1580-talet.Eftersom källäget således ärmagert kanskeman kankommaåtträdans ursprung genom

att studera ett annat källmaterial, åkerredskapens

ålder.Attavnågon anledningbrytaupp enängoch

därvid bilda en lägd, krävde lämpliga redskap. En

välutveckladgrässvålvardå,liksom idag, betydligt

svårareattbrytaändenettåriga grässvål sombilda¬ des viden regelbunden träda.Denjämskoddaspa¬ den lämpade sig troligen för den mångåriga gräs-svålen. Nackdelen var det tidsödande arbetet som begränsadedeårligenkultiveradearealerna. Janken Myrdal menar dock att högplogen, i Jämtland

belagd redan 1460,*^ utgjorde ett ”specialredskap

för uppbrytande av lindor”.*"Plogen hade en rist

somskar genomgrässvålen.Deovannämnda ödes-bölena som troligen blivit ödelagda mellan 1350

och 1400uppvisar däremotspårav ärjning (årder¬

bruk), vilket alltså kan anses ha varitett för klent

redskap för uppbrytande av kraftiga grässvålar.

Någon tidsangivelse för införande av den regel¬

bundna trädan kan källkritiskt inte tolkas utifrån

redskapens ålder och funktion, men däremot för

lägdbruket, som alltså kan ha uppträtt någon gång

under 1400-talet.

Smesta

Smesta, i Lit socken, karterades redan år 1710 av

Nils Spole.Han skrev att hälften av åkermarken

årligen brukades. Byn bestod av två gårdar vilka

kan antas ha tillkommit genom en gårdsklyvning. Gårdarna hade i huvudsak sin åkermark särägd.

Runtåkrarna,utomi nordöst, togängsmarkernavid (figur 9).

En intressantgärdesutveckling kan tolkasurkar¬

tan.GårdB hade ett stort samttvåmindre

åkergär-Figur 9. Smesta iLit socken år 1710, (LSA Y31-32:1).

Noteraattantaletgärden för de båda gårdarnainte är

sammatill antalettrots attdeträdar halva arealen årli¬ gen. Läggävenmärke tillde omotiverade

References

Related documents

Därför att människorna ständigt läsa det nyaste i stället för det bästa, stanna författarna kvar inom den trånga kretsen af utnötta idéer, och hela tidsåldern försumpas

överväga om det verkligen är rätt och rimligt att kräva av alla barn att de kan och ska leka. I min berättelse beskriver jag också min känsla av otillräcklighet i en stor

The general hydrocarboxylation procedure will be illustrated with a specific example.. septum, evacuated and refilled with argon two times. The reaction was allowed to

Mamman vet mycket lite om Anettes liv eller om hennes tankar och känslor, hon frågar heller inte efter dem och även fast Anette vill berätta om det för sin mamma kan hon

Gynnsamma levnadsförhållanden togs upp som en del av Shaffer och Harrisons (2001) teoretiska modell och vi har därför också undersökt denna aspekt av anpassning, dock

Det är dock möjligt att studien skulle kunna läggas till grund för riktlinjer för både skolkuratorer och rektorer för att förbättra relationen mellan skolkurator och rektor

(Undantag finns dock: Tage A urell vill räkna Kinck som »nordisk novellkonsts ypperste».) För svenska läsare är Beyers monografi emellertid inte enbart

Linköping University Medical Dissertation No... FACULTY OF MEDICINE AND