Konflikter i förskolan med de yngsta barnen-Ur förskollärares perspektiv

KONFLIKTER I FÖRSKOLAN

MED DE YNGSTA BARNEN

- UR FÖRSKOLLÄRARES

PERSPEKTIV

EMMA ANDERSSON OCH JOHANNA ANDERSEN

Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Pedagogik

Självständigt arbete – förskolepedagogiskt område Grundnivå, 15 hp.

Handledare: Ester Catucci Examinator: Tor Nilsson

Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE kultur och kommunikation Kurs kod PEA098 15 Hp

Termin 7 År2020

SAMMANFATTNING

_______________________________________________________ Emma Andersson & Johanna Andersen

Konflikter i förskolan med de yngsta barnen – Ur förskollärares perspektiv Conflicts in preschool with the youngest children-from the perspective preschool teachers

Årtal 2020 Antal sidor: 31

_______________________________________________________ Syftet med studien är att få en fördjupad kunskap om hur förskollärare

beskriver arbetet med hantering av konflikter mellan barn och förskollärare-barn. Studien är en kvalitativ undersökning och semistrukturerade intervjuer har använts för datainsamling och studien har analyserats utifrån det

sociokulturella perspektivet och tidigare forskning. I studien fokuseras det på de yngsta barnen. Det framkom i resultatet att konflikter främst uppstår med leksaker och i trånga utrymmen. I resultatet framkom att förskollärare menar att vara närvarande, lyhörd och inlyssnande är egenskaper som är bra i det kommande yrket. Slutsatsen visar att vikten av planering av verksamheten och betydelsen av närvarande och engagerade förskollärare.

Nyckelord: Sociokulturellt perspektiv, yngsta barnen, förskollärare, konflikt

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 1

1.1 Syfte och frågeställningar ... 1

1.2 Uppsatsens disposition ... 2

2 Bakgrund ... 2

2.1 Litteratursökning ... 2

2.2 Tidigare forskning ... 2

2.2.1 Konflikter mellan barn ... 3

2.2.2 Konflikter mellan förskollärare och barn ... 3

2.2.3 Förskollärares strategier ... 4

2.2.4 Strategier mellan barn ... 5

2.3 Sociokulturella perspektivet ... 6 2.3.1 Språk och kommunikation ... 7 2.3.2 Appropriering ... 7 2.3.3 Stöttning ... 7 2.3.4 Proximala utvecklingszonen ...8 3 Metod. ...8 3.1 Forskningsdesign ...8 3.2 Urval ... 9 3.3 Procedur ... 9 3.4 Tillförlitlighet ... 9 3.5 Dataanalys ... 10 3.6 Etiska överväganden... 10 4 Resultat ... 11

4.1.1 Leksaker och utrymme ... 11

4.2 Förskollärarnas beskrivningar av konflikter ... 12

4.2.1 Bemötande ... 12

4.3.1 Metoder och arbeta förebyggande ... 13

5 Analys av resultatet ... 15

5.1 Analys av förskollärarnas beskrivning av konflikter mellan barn ... 15

5.2 Analys av förskollärarnas beskrivningar av konflikter ... 16

5.3 Analys av förskollärarnas beskrivningar om strategier i konflikter ... 17

6 Diskussion ... 18

6.1 Resultatdiskussion ... 18

6.2 Metoddiskussion ... 20

6.3 Slutsats ... 21

6.4 Relevans för förskolläraryrket ... 22

6.5 Förslag till framtida studier ... 23

Referenslista ... 24 Bilaga 1 - Missivbrev ... Bilaga 2 - Intervjufrågor ...

För att uppdatera Innehållsförteckningen:

 Klicka på rubriken Innehållsförteckning.

 Välj ”Uppdatera tabell”.

1 Inledning

I förskolan uppstår det dagligen konflikter mellan barn men också mellan förskollärare och barn. Det är vanligt i yngre barns liv, menar Chen (2003), att det uppstår konflikter.

Läroplanen betonar att barnen ska få hjälp att bearbeta konflikter, kompromissa,

respektera varandra och reda ut missförstånd. Vidare framhäver läroplanen att vid en aktiv närvaro finns det möjlighet att stödja, förebygga och hantera konflikten genom

kommunikation (Skolverket, 2018). Barn ska känna trygghet när de vistas på förskolan. En uppgift förskollärarna har i förskolan är därmed att hantera konflikter. FN:s

barnkonvention artiklar 26 och 12 betonar alla barns rätt till att känna social trygghet, säga sin mening och bli lyssnade på, barnets åsikt ska respekteras (UNICEF Sverige, 2009). Förskollärare har även till uppgift att lära barn att förstå varandra och den sociala världen. Detta medför, menar Johnsson och Emilsson (2016), att det ligger ett stort ansvar på förskollärarna att förmedla och förebygga barnens konflikter, på ett hänsynsfullt sätt, som även Skolverket (2018) betonar. Thornberg (2006) vill förmedla att barn kan utveckla kunskaper i konflikthantering genom förskollärares förklaringar och medling.

Vårt intresse för att skriva om konflikter väcktes efter det att vi praktiserat på förskolor där vi la märke till att konflikter uppstod både mellan barn men även mellan barn-vuxna. I en rapport av Skolinspektionen (2015) framkom att förskollärare inte var tillräckligt lyhörda för barn och att det uppstod konfliktsituationer när vuxna på förskolan inte hade tillräcklig uppsikt. Vidare står det i rapporten att betydelsefulla faktorer är närvarande vuxna,

kommunikationen dem emellan och att de rörde sig där barnen var, vilket avvärjde möjliga konflikter.

Vi har fått kunskap om konflikthantering genom vår utbildning på Mälardalens högskola på förskollärarprogrammet men inte specifikt med avseende på de yngsta barnen ett till tre år. Av den anledningen tyckte vi att det kunde vara angeläget att studera det närmare, då vi kommer att möta detta i vårt yrke som förskollärare. I detta självständiga arbete vill vi fördjupa oss i förskollärares beskrivningar av hur konflikter uppstår och deras

beskrivningar av konflikthantering.

1.1 Syfte och frågeställningar

Vårt syfte är att få en fördjupad kunskap om hur förskollärare beskriver arbetet med hanteringen av konflikter mellan barn och förskollärare-barn.

För att få svar på vårt syfte använder vi följande frågeställningar:

 Hur beskriver förskollärare de konflikter som uppstår mellan barnen?

 Vilka strategier beskriver förskollärare använda sig av för att hantera konflikter mellan barn och förskollärare-barn?

1.2 Uppsatsens disposition

I kapitel 2 under rubriken ”Bakgrund” beskrivs litteratursökning, tidigare forskning inom vårt undersökningsområde och det sociokulturella perspektivet utifrån Vygotskijs teori och Säljös tolkning av det sociokulturella perspektivet. Vi kommer att använda oss av

underrubrikerna språk och kommunikation, appropriering, stöttning och proximala

utvecklingszonen. Därefter beskrivs undersökningens metod i kapitel tre med

underrubrikerna forskningsdesign, urval, procedur, tillförlitlighet, dataanalys, och etiska

överväganden. Kapitel fyra är resultatkapitel med indelning i rubrikerna förskollärarnas beskrivningar av konflikter mellan barn, förskollärarnas beskrivningar av konflikter och förskollärarnas beskrivningar om strategier i konflikter. Resultatet analyseras med hjälp

av det sociokulturella perspektivet och tidigare forskning som redovisas i kapitel fem, med rubrikerna analys av förskollärarnas beskrivning av konflikter mellan barn, analys av

förskollärarnas beskrivningar av konflikter och analys av förskollärarnas beskrivningar om strategier i konflikter. I kapitel 6 diskuterar vi resultatet med rubrikerna resultat- och metoddiskussion, slutsats, relevans för förskolläraryrket och förslag till framtida studier.

2 Bakgrund

I detta kapitel redovisar vi litteratursökning, tidigare forskning som är relevant för studien och det sociokulturella perspektivet.

2.1 Litteratursökning

I litteratursökningen har vi använt oss av sökmotorerna Primo, Google Scholar och databaserna SwePub och Eric ProQuest, för att söka material. Vi har även utfört en manuell sökning i olika referenslistor och lyssnat på föreläsning som en bibliotekarie höll. Vi har haft enskilt zoommöte med bibliotekarie för att få hjälp hur vi vidare kunde söka fram litteratur till vår studie. I och med det fick vi tips av bibliotekarie att söka på Eric Ebscohost och på en nordisk databas, NB-ECEC. Nyckelord som vi använt oss av är kommunikation, konflikt, konflikthantering, förskollärare, bemötande, förskola, yngre barn. Vi har sökt motsvarigheter på engelska ord. Nyckelorden har vi använt i olika kombinationer vid sökningar. Litteratur i tidigare forskning är till viss del äldre än 10 år, men vi har valt att inkludera den ändå efter att vi har bedömt dess relevans för vår studie. Vi har använt oss både av nationell och internationell litteratur. Vid sökning i databaser har sökningen begränsats till peer reviewed artiklar.

2.2 Tidigare forskning

Vårt syfte är att få en fördjupad kunskap om hur förskollärare beskriver hanteringen av konflikter mellan barn och förskollärare-barn. Rubriker i kapitlet är konflikter

strategier mellan barn och reflektion som metod. I tidigare forskning har vi

inkluderat sex artiklar och två doktorsavhandlingar.

2.2.1 Konflikter mellan barn

Chen (2003) beskriver att det ofta uppstår konflikter mellan barn och att konflikter med kamrater är ett vanligt inslag i yngre barns liv. För yngre barn handlar

konflikterna bland annat om fördelning av utrymme, material och leksaker. Även Gloeckler och Cassel (2012) menar att yngre barns konflikter oftast handlar om leksaker eller att vänta på sin tur. De beskriver att när yngre barn får tillgång till att leka och röra på sig fritt i rummet, är konflikten mellan dem ofrånkomlig. Dessutom kan det vara en utmaning för yngre barn att förstå vad som är mitt och ditt och att se det från någon annans synvinkel och på så vis kunna vara med och lösa enkla

problem. Däremot är konflikterna ofta kortvariga och går över snabbt, något som också betonas av (Chen, 2003). Dock lyfter Chen fram att yngre barn kan på egen hand lösa många konflikter med kamrater utan någon vuxens hjälp.

Gloeckler och Cassel (2012) betonar att det uppstår färre problem om barn får sina dagliga rutiner och aktiviteter i samspel med andra eftersom det skapar trygghet och relationer

.

En av förutsättningarna som Jonsdottir (2007) beskriver är att barn ska kunna skapa goda relationer med andra barn och att förskolan utformar goda och gynnsamma miljöer. Vidare anser Jonsdottir att om barn får känna tilltro och samhörighet uppfattas de som gladare och det sker mindre konflikter.

Majorano, Corsano och Triffoni (2015) betonar konflikter som någonting positivt och att konflikter kan bidra till en personlig utveckling hos yngre barn. Emilsson och Johansson (2016) betonar detsamma, att konflikter är viktiga för de yngre barnen, då barn genom konflikter kan knyta kontakter med sina kamrater. Konflikter mellan barn, menar Johansson och Emilsson kan bidra till att barn visar omsorg till varandra. Dessutom kan barn, genom att hantera konflikter, bättre förstå hur man bör uppföra sig mot sina kamrater.

2.2.2 Konflikter mellan förskollärare och barn

Johansson och Emilsson (2016) beskriver konflikter som ett motstånd mellan förskollärare och barn, som ska lösas. Vidare menar Johansson och Emilsson att konflikter sker dagligen i förskolan och att konflikter skiljer sig åt, beroende på de inblandade och vad som utlöser den konfliktfyllda situationen. Konflikter mellan barn och förskollärare bottnar i att barn och förskollärare är med i förskolan på olika villkor menar Dolk (2013), vilket kan leda till konflikter. Johansson och Emilsson (2016) lyfter fram att förskollärare och barn ofta blir involverade i konflikter där ordningsfrågor ofta är en orsak till att konflikter uppstår. Konflikter kan handla om att inte komma överens eller finna en lösning (Dolk, 2013). Dolk anser att lösning av konflikter inte handlar om att barn ska få precis det de vill. Målet med att hantera konflikter, menar Dolk, handlar om att skapa villkor som gör det möjligt att uttrycka sig i konflikter på ett demokratiskt sätt. Dolk lyfter fram att förskollärare ska ta barns

uttryck på allvar, låta barn vara med och påverka det som sker i konflikter. Barn kan förhandla genom tystnader, skämt eller att ta avstånd och detta är ett sätt som Dolk menar att barn använder sig av för att visa att de inte vill. Också Majorano et al. (2015) belyser att förskolläraren skapar villkor för barn i konflikter och

förskollärarnas roll blir att lyssna på de behov barn har men utan att tränga sig på.

2.2.3 Förskollärares strategier

Strategier i konflikthantering kan beskrivas som ett sätt att forma, bestämma, vägleda och påverka andras uppföranden. Ett vänligt bemötande vid styrning av konflikt, upplevs som en mjukare form av dominans. Därför är det viktigt som förskollärare att vara lyhörd, inlyssnande och förklara att det inte alltid går att tillmötesgå allas behov (Dolk, 2013).

Gloeckler och Cassel (2012) betonar att förskollärare behöver finnas tillgängliga för barnen och stötta i olika situationer. Vidare betonar Gloeckler och Cassel betydelsen av att förskollärare är både fysiskt och emotionellt närvarande för yngre barn.

Närvarande förskollärare, som använder ett lämpligt röstläge, påverkar barnen

positivt både genom att använda ord men även genom kroppsspråk. Däremot betonar Gloeckler och Cassel att när en vuxen går in och löser problemet åt ett yngre barn är det för att beteendet ska avslutas fort. Istället lyfter Majorano et al. (2015) fram vikten av att förstå barn, granska deras kommunikation och att som förskollärare gå in i rollen som den stöttande, en medlare. Vidare skriver Majorano et al. fram i deras studie att en viktig aspekt är att om förskollärare ingriper för snabbt eller har en kommunikation som inte utgår från barns intressen eller fokus blir det mer en kontroll, än en hjälp för barnen. När förskollärare direkt ingriper i en konflikt kan barns egen förmåga att hantera konflikten störas. Johansson och Emilsson (2016) lyfter å sin sida fram att som förskollärare vara uthållig i konflikter med barn ofta är en framgångsrik strategi. Uthållighet och förståelse för att barn är olika, är viktiga egenskaper i bemötandet.

Barns ålder och språkförmåga är viktiga komponenter, menar Pieng och Okamoto (2020), i valet av vilka strategier som barn använder sig av i konflikter. I likhet med Majorano et al. (2015) betonar Pieng och Okamoto förskollärares roll att vara

medlare i konflikter och där förskollärare är betydelsefulla för barn i yngre ålder vid stöttandet av barn i konflikter. Vidare menar Pieng och Okamoto att barn inte har den förståelse för hur andra barns önskemål uttrycks och som barn behöver i hanteringen av konflikter, därför behöver förskollärare finnas närvarande. Vidare anser Pieng och Okamoto att om förskollärare ingriper i tid hjälper det barn att åstadkomma jämlika resultat och barnen kan identifiera både sina egna såväl som andra barns behov och mål. Genom att stötta barnen i att lösa konflikter är

målsättningen att samtliga barn ska bli vinnare och att ingen ska känna sig som förlorare (Jonsdottir, 2007). Vidare betonar Jonsdottir att förskollärare som har mycket kunskaper och erfarenheter om hur barnen fungerar kan avstyra vissa oenigheter.

Majorano et al. (2015) menar att bekräfta barns känslor och även lära barnen att känna igen sina egna känslor, är en slags strategi som används vid konflikter. Barnen blir engagerade och även medvetna om olika ansiktsuttryck när förskollärare ger sig tid att visa på känslor i berättelser och genom att sjunga sånger om känslor. Tankar och känslor är lika betydelsefulla för barnen i dessa aktiviteter (Gloeckler och Cassel, 2012).

Interaktioner mellan förskollärare och barn kan öppna upp möjligheter till att lära sig att lyssna på andras åsikter, anser Johnsson och Emilsson (2016), men också att svara på andras frågor kan vara en bra egenskap i hanteringen av konflikter. Majorano et al. (2015) betonar att kunna fatta bra beslut, ha en medvetenhet och känsla för vad som händer i nuet med barnet som individ och i grupp kan motverka att problem uppstår. Majorano et al. beskriver att förskolläraren är utbildaren i konfliktlösning och att lösningar av konflikter är av värde. Vidare nämner Majorano et al. att förskollärare kan hjälpa barnen med att reflektera kring konflikter och deras handlingar i sådana situationer. Med detta menar Majorano et al. även att

förskollärarens ingripande i konflikter inte alltid är positivt.

Majorano et al. (2015) belyser betydelsen av att förskollärare skapar villkor för barn i lämpligt sammanhang. Gloeckler och Cassel (2012) beskriver att en förskollärare som är lyhörd, varm, förutsägbar och där barnen vet att de när som helst kan gå till om det uppstår konflikt, skapar goda relationer mellan varandra. Majorano et al. (2015) menar att för barn kan konflikter bli en resurs för det egna lärandet och att barn ser och kan förstå ur andra barns perspektiv, men även tillåta att barn gör fel och att låta dem utforska.

Dolk (2013) lyfter fram genom att betona vikten av ett gemensamt bemötande i ett arbetslag, att med samma barnsyn och kunskapssyn, kan förskollärare hjälpa varandra i vardagliga situationer och rutiner. Svårigheter med ett gemensamt bemötande, menar Dolk, kan vara att interaktioner mellan vuxna och barn blir bestämda i förväg, att förskollärarna står enade när barn gör motstånd. Johansson och Emilsson (2016) betonar att konflikter i sig själva inte är bra, utan konflikter bör vid varje tillfälle byggas på respekt för motståndaren. Vidare nämner Johansson och Emilsson att förebygga konflikter på ett respektfullt sätt, kan vara en belastning för förskollärare.

2.2.4 Strategier mellan barn

Barn upplever konflikter, menar Pieng och Okamoto (2020), när deras synpunkter skiljer sig åt från andra barn. I Thornbergs (2006) studie om konflikthantering har det visat sig att yngre barn inte använder sig av tillfälliga strategier vid en konflikt, utan är beroende av den konflikthanteringsstrategi som den andre har, det vill säga motståndaren. Vidare beskriver Thornberg att de strategier som barn använder sig av i konflikt är verbala strategier eller av fysiska strategier där barnen försöker ta,

komma åt eller dra i saker som någon annan redan har. Gloeckler och Cassel (2012) beskriver i sin studie att yngre barn från början använder hela kroppen i en konflikt

men att de sedan lär sig att använda andra tillvägagångsätt som språk och godtagbara sociala beteenden. Pieng och Okamoto (2020) betonar att barn sällan använder sig av förhandlingar utan mer av känslor, så som att bli arga eller ledsna i konflikter. Vidare nämner Pieng och Okamoto genom att använda sig av olika strategier i förskolan utvecklar barn gradvis förmågan att samarbeta. Thornberg (2006) menar att

konflikter mellan kamrater har en stor roll i utvecklingen av den sociala kompetensen hos barn, eftersom barnen i den vardagliga sociala situationen utvecklar relationer till varandra. I studien beskriver Thornberg att kamratrelationer kan försvåras om barn ofta använder sig av olämpliga strategier som uteslutning och vid aggressivitet. Men att det sker ett lärande vid konfliktsituationer där barnen, som är inblandade, kan fungera som föredöme för varandra.

Det är av stor vikt, anser Thornberg, att det i konflikthantering finns material som är framtaget för att stötta barnen. Genom förskollärarens medling och förklaringar kan de yngre barnen utveckla användbara kunskaper för konflikthantering. Johansson och Emilsson (2016) nämner att barn kan använda strategier för att stödja varandra och mot förskollärare, att barn tillsammans blir starka och då står emot de vuxna i konflikter. Detta kan ske när barn agerar exempelvis i grupp, att barns motstånd både blir individuellt och medför en känsla av tillhörighet.

2.2.5 Reflektion som metod

Fungerande reflektioner är betydelsefulla, både enskilt och i arbetslaget, beskriver Dolk (2013), för att kunna diskutera kring konflikter och barn, såväl som att göra förändringar utefter detta. Användning av samtal som metod vid måltider och samlingar kan ge inspiration men även fungera som stöd i konflikter. Konkret anser Dolk att metoder kan vara ett sätt att visa upp hur verksamheten gör och att det blir ett sätt att kommunicera till andra. Majorano et al. (2015) betonar vikten av att kunna samarbeta med kollegor och på så sätt hjälpa barnen på liknande sätt.

Jonsdottir (2007) hävdar i sin studie att möjligheten till reflektion tillsammans med kamrater och förskollärare är en förutsättning för att förebygga och hantera

konflikter. Reflektioner är en metod som används för att bidra till att konflikter över föremål och utrymmen minskas. När förskollärare och yngre barn tillsammans får reflektera över vad som är problemet, och hur de kan lösa konflikten, skapas det en process i problemlösning för de yngre barnen. Reflektionen blir även en utmaning att fundera över vad barn kan lära sig av konflikter (Chen, 2003; Gloeckler och Cassel, 2012; Johansson och Emilsson, 2016).

2.3 Sociokulturella perspektivet

I vår studie utgår vi från det sociokulturella perspektivet. Vi utgår från

Vygotskijs egna texter och från Säljös (2000, 2015) tolkning av det sociokulturella perspektivet. Vi använder oss av underrubrikerna språk och kommunikation,

I det Sociokulturella perspektivet anses individen använda sig av fysiska och mentala resurser individuellt eller genom samspel i grupp för att ta till sig kunskap och

tänkande. En central punkt i det sociokulturella perspektivet är att förstå hur sammanhang och individuella handlingar påverkar varandra genom hur individen tänker, kommunicerar och agerar fysiskt (Säljö, 2000).

2.3.1 Språk och kommunikation

Säljö (2000) betonar att den sociokulturella perspektiv handlar om kommunikation och att vi ständigt byter och lånar information, färdigheter och kunskaper från människor runt omkring oss. Säljö (2015) beskriver att när vi kommunicerar med andra människor använder vi språket. Vygotskij (1999) beskriver att språket är grundläggande för den kommunikativa funktionen och språket fungerar som ett hjälpmedel för förståelser och social samvaro. Barnet är en social individ från början där språket har en social roll genom interaktionen med andra människor, det vill säga att genom andra så lär man sig

själv. Vygotskij beskriver förutsättningarna för att utveckling av språk och tänkande är att barn har ett socialt samspel och kommunikation med andra. Vygotskij (1978) menar att språk är ett hjälpmedel när barnet ska kommunicera med personer som finns i barnets omgivning. Säljö (2015) beskriver att med hjälp av kommunikation som tal, ögonkontakt, beröring blir barnet en del i den sociala gemenskapen där regler, normer, kunskaper och värderingar uppfattas i verkligheten. Säljö (2000) anser att med kommunikativa

hjälpmedel som till exempel fingrar kan användas till att peka

på och samtidigt benämna med ord, termer och uttryck. På detta sätt kan barnen få en uppfattning om saker i vår omgivning och få en förståelse för vad som menas med det. Fortsättningsvis nämner Säljö att det naturliga samtalet och interaktionen i vardagen är och förblir den viktigaste mänskliga lärmiljön. Genom samtalen, lär vi oss flera av de interaktiva färdigheter som behövs i framtiden.

2.3.2 Appropriering

Säljö (2000) definierar begreppet appropriering med att vi i olika samspelssituationer kan använda kunskaper från våra medmänniskor. Appropriering innebär, enligt Säljö, att vi tar över och tar till oss kunskaper som är nödvändiga i den sociala praktik vi befinner oss i. Vygotskij (1978) beskriver att härmandet eller att få vägledning av vuxna kan få barn att klara av mera i gemenskap med andra människor. Vygotskij (1999) anser att den vuxne genom språklig kommunikation med barnet kan hjälpa till och påverka vilka vägar barnets allmänna utveckling ska ta, men de kan inte överföra sitt eget sätt att tänka till barnet. Barnets sätt att tänka baseras på såväl erfarenhet som fantasi.

2.3.3 Stöttning

Genom stöttning får barn hjälp med att reda ut processen så barnet vet var det ska börja och hur fortsättningen är (Säljö,2000). Detta sker, menar Säljö, via en

vägledare som har mer kompetens än barnet. En ledare kan stötta genom att bryta ner processen i mindre delar, så kallad kommunikativ stöttning, och visar vägen från mål till start. Säljö (2015) nämner att även om barnet har den kunskap som finns

nära till hands, behöver ibland barnet stöttning. Vidare menar Säljö att det kan vara en vuxen eller en kamrat som är mer kunnig som med hjälp av instruktioner hjälper barnet att komma vidare. Instruktionerna bör vara utifrån barnets kunnande

samtidigt som det ska vara genomförbart så att barnet kommer vidare framåt. Barnet lär sig i samspel och med hjälp av andra människors kunskaper, om hur man kan tänka. Läraren behöver vara medveten om var barnet befinner sig i sin proximala utvecklingszon.

2.3.4 Proximala utvecklingszonen

Den proximala utvecklingszonen kan definieras som avståndet mellan det som individen klarar av själv utan hjälp och till det som individen klarar av med stöd av vuxna eller i samspel med en kunnigare kamrat (Säljö, 2000). Det som barnet kan utföra på egen hand är begränsad, däremot betonar Vygotskij (1999) att barnen har lättast att lösa uppgifter i samarbete med varandra när uppgiften ligger på deras egen proximala utvecklingszon. Det blir svårare och svårare för barnen att klara av

uppgiften ju längre bort den är från deras proximala utvecklingszon för att till slut bli helt omöjlig att lösa även i interaktion med andra. Säljö (2000) menar att vi ofta kan lösa problem, som vi inte kan lösa själva, med hjälp av andra som finns i vår

omgivning där stödet kan vara att få hjälp med att tydliggöra problemformuleringen. Säljö (2015) beskriver att när vi samspelar med hjälp av andra människor kan vi sätta oss in i vad andra menar och uttrycker och på så vis delar vi med oss av kunskap och lär av varandra. Vidare beskriver Säljö att ett lärande även kan ske i situationer som inte i första hand är planerade för ett lärande. Säljö (2000) betonar vidare vikten av att anpassa en lärsituation till den proximala utvecklingszon, som barnet klarar av för att barnet ska kunna ta till sig kunskaper och förståelser.

Begreppen språk och kommunikation, appropiering, stöttning och proximala utvecklingszonen kommer vi att använda i analysen.

3 Metod

I det här kapitlet redovisas en beskrivning av metoden som har använts i undersökningen. Metodkapitlet är indelad i underrubrikerna

forskningsdesign, urval, procedur, tillförlitlighet, dataanalys och etiska överväganden.

3.1 Forskningsdesign

För att besvara studiens syfte och frågeställningar använde vi oss av en kvalitativ forskningsansats, där det handlar mer om ord än om siffror. Därefter valde vi

semistrukturerad intervjuer. Bryman (2018) menar att semistrukturerade intervjuer är flexibla och att respondenten har en viss frihet att utforma svaren, tolka och förstå frågorna. Vi använde oss av fysiska semistrukturerade intervjuer, som genomfördes på

olika förskolor i Mellansverige, för att få förskollärarnas beskrivningar om hur de ser på konflikter och konflikthantering.

3.2 Urval

Vi valde ett bekvämlighetsurval, då tiden blev en viktig faktor. Bryman (2018) betonar att bekvämlighetsurval kan används när det är begränsat med tid. Respondenterna fanns tillgängliga i vår närmiljö och de är för oss kända. Bryman (2018) nämner att en kvalitativ studie utgår från att intervjuarna har en nära relation till respondenterna, detta för att kunna uppfatta världen genom deras ögon. Tio förskollärare tillfrågades om de ville delta i vår studie, en svarade nej och en valde att inte svara på förfrågan om att delta i studien. Sammanlagt genomfördes åtta intervjuer. På grund av de snäva tidsramar valde vi att genomföra fyra intervjuer var. Respondenterna är alla kvinnor i åldrarna 25 till 63 år. Arbetserfarenheten varierar från 1 till 37 år. Alla respondenter, som valdes, arbetar med yngre barn i åldrarna ett till tre år. Bryman (2018) betonar att i en kvalitativ studie är en vanlig strateg att välja områden och därefter deltagare. Vi fokuserade mot förskollärares perspektiv på hur de beskriver hanteringen vid konflikter med yngre barn.

3.3 Procedur

Studien inleddes med att diskutera vilket problemområde vi ville undersöka. Vi kom fram till att vi ville skriva om konflikter då vi ansåg att vi troligtvis kommer mötas av det i vår kommande yrkesroll. Ett missivbrev (se bilaga 1) och en intervjuguide (se bilaga 2) skrevs och respondenter kontaktades om deltagande. Nästa steg blev att utforma syfte och frågeställningar för studien. Steget efter det blev att bestämma vilken forskningsdesign vi skulle använda. För att få fram ett resultat valde vi att använda oss av en intervjuguide det vill säga intervjufrågor som är relevanta för studiens syfte. Bryman (2018) beskriver intervjuguide som en välordnad lista med intervjufrågor. Intervjufrågor arbetades fram utifrån vårt syfte och frågeställningar.

Vi kontaktade respondenterna och berättade om vår studie och syfte och frågade om de ville delta i studien. Därefter fick vi svar från de respondenter som ville delta. Missivbrevet skickades ut till respondenterna en vecka innan intervjuerna. Därefter bokade vi in dag, tidpunkt och plats för att utföra intervjuerna. Respondenterna fick välja plats, vilket blev på förskolorna i enskilda rum. Intervjuerna varade från femton till trettio minuter. Intervjuerna spelades in med hjälp av mobiltelefoner för att därefter transkriberas. Ljudfilerna sparas i våra mobiltelefoner, som har kodlås, tills arbetet blivit godkänt och upplagt på Diva. Efter det kommer ljudfilerna att raderas. Det insamlade datamaterialet transkriberades var för sig. Därefter träffades vi för att gå igenom vad som framkommit genom intervjuerna.

3.4 Tillförlitlighet

Tillförlitligheten i en kvalitativ studie består av fyra delkriterier trovärdighet,

Trovärdighet: studien har utförts enligt de delkriterier som Bryman (2018) benämner och

vi har följt Vetenskapsrådets (2017) etiska riktlinjer. Vi har genomfört intervjuer med förskollärare som arbetade med de yngsta barnen, på olika förskolor. Innehållet i arbetet har diskuterats och vi har haft grupphandledning, vilket ökar trovärdigheten i vår studie.

Överförbarhet: studiens resultat kan överföras till andra sammanhang. Dock är vår studie

en mindre kvalitativ studie och resultatet går inte att statistiskt generaliseras. Pålitlighet: att tydligt redogöra för alla steg i forskningsprocessen. Detta har vi gjort genom att

beskriva studiens tillvägagångssätt i metodkapitlet. Styrka och konfirmera: att inte låta sig påverkas av egna värderingar. Detta har vi gjort i vår studie genom att läsa

transkriberingarna åtskilliga gånger och diskutera vårt analysarbete. Däremot går det aldrig att garantera en fullständig objektivitet.

3.5 Dataanalys

Studiens resultat har analyserats med hjälp av en tematisk analys. Bryman (2018) beskriver en tematisk analys som ett tillvägagångssätt där man söker efter teman när intervjuunderlaget analyseras kvalitativt där temat ska vara tillämpligt på

studiens inriktning och frågeställningar. Bryman (2018) beskriver vidare att teman uppstår från den inledande kodningen av intervjuunderlaget där flera gemensamma koder

utvecklas till ett tema. I vår studie har vi diskutera intervjusvaren och skapat koder som därefter grupperats till övergripande teman. Svaren på intervjufrågorna kodades utifrån olikheter och samstämmighet med beaktande av frågeställningarna. Koderna jämfördes, sammanställdes och bildade därefter olika teman. Leksaker och utrymme, bemötande, metoder och arbeta förebyggande blev våra teman. Slutligen diskuterades och analyserades resultatet i förhållande till frågeställningarna.

3.6 Etiska överväganden

Vi har följt de fyra huvudprinciperna utifrån vetenskapsrådets etiska riktlinjer om informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2017).

Informationskravet, vi informerade om syftet med studien och på vilket sätt data skulle

samlas in, genom intervjuer. De berörda parterna ska informeras att deltagandet är frivilligt, att de närsomhelst kan avbryta sin medverkan utan att behöva ange något skäl och få information om forskningsuppgiftens syfte (Bryman, 2018). Respondenterna blev informerade om syftet med studien genom missivbrev (se bilaga 1) innan intervjuerna genomfördes.

Bryman (2018) beskriver Samtyckeskravet som innebär att berörda parter ska ge sitt samtycke innan de deltar i projektet. Samtycket inhämtades muntligt. Missivbrev skrevs (se bilaga 1) som vi skickade ut genom mejl eller gav personligen till de berörda

Konfidentialietskravet innebär att personuppgifter inte får lämnas öppet så att obehöriga

kan ta del av uppgifterna och har skyddad data (Bryman, 2018). För att uppnå detta huvudkrav har vi valt att inte nämna förskolor eller förskollärarnas namn i studien. Vi har istället valt att använda oss av respondent 1–8. Vetenskapsrådets riktlinjer ger

rekommendationer om att använda kodlås för att skydda respondenternas svar och att svaren kan göras anonyma och maskerade genom avidentifiering av respondenterna (Vetenskapsrådet, 2017). Vi valde att tillämpa dessa rekommendationer angående kodlås i vårt arbete.

Nyttjandekravet innebär, enligt Bryman (2018), att insamlat material endast får användas

för studiens ändamål. Det insamlade datamaterialet och uppgifterna kommer att vara anonymiserat och kommer enbart att vara för vår studies ändamål. Efter att uppsatsen är godkänd och upplagd på Diva så kommer allt material att raderas.

4 Resultat

I följande kapitel redovisas resultatet från intervjusvaren. Huvudrubriker som används är

förskollärarnas beskrivning av konflikter mellan barn, förskollärarnas beskrivningar av konflikter och förskollärarnas beskrivningar om strategier i konflikter. Underrubriker är

de teman som framkom från intervjusvaren, leksaker och utrymme, bemötande, metoder

och arbeta förebyggande.

4.1 Förskollärarnas beskrivning av konflikter mellan barn

4.1.1 Leksaker och utrymme

Studiens resultat visar att förskollärarna beskriver att en av de vanligaste konflikterna som uppstår mellan de yngsta barnen handlar om leksaker eller att de vill ha samma slags leksaker.

Oftast om samma saker tänker jag eller att som barn är man liksom väldigt egocentrisk om nått barn prata om sin mamma då pratar alla barn om sin mamma. Det handlar ofta om ett föremål. Eller att man vill ha tillgång till ett knä och där sitter redan någon och man vill också sitta där och då kan det bli en konflikt om man vill samma saker(respondent 6).

Att man vill ha det någon annan har eller vill göra något som någon annan gör och så tänker man att nu är det min tur och så tar man det (respondent 1).

Det är ja oftast vid fri lek som vi kallar och just med leksaker. För här och nu vill jag ha den här leksaken och då tar jag den och då blir det en konflikt. Här och nu och jag just i den här åldern. Här och nu och jag! Inte dela med sig (respondent 8).

Resultatet visar att tillfällen som kan skapa konflikter med yngre barn oftast är under de vardagliga situationerna och de rutiner som finns på förskolan. Exempel på detta

är toalettbestyr, matsituation och att inte kunna tillgodogöra alla barns behov på en och samma gång.

Här på, med de yngre barnen så inträffar det oftast när de vill samma saker, eller oftast när det är något som två eller flera vill ha samtidigt det kan vara leksaker,kan vara mat eller det kan att

få gå och kissa. Det kan vara allt möjligt men när man upptäcker att nu får den göra och då vill jag göra (respondent 7).

Utrymmet och miljön benämns som en annan bidragande plats där konflikter ofta uppstår. Miljön är en faktor som återkommer i flera av intervjusvaren. Förskollärarna betonar att barn vill få tillgång till samma utrymme vid fri lek och/eller att de vill trängas för

att kunna se samma sak:

Jag tänker som i morse när alla traktorer var ute i morse och fixade på gården. De sopade, grävde och fixade häckarna och då blir det konflikter, för alla får inte plats för alla ser inte lika bra (respondent 2).

En annan miljö är när alla barn samtidigt ska gå in till och ut från tamburen. Här menar förskollärarna att det blir trångt om plats och att alla barn vill ha hjälp med på- och avklädning på samma gång och då uppstår det lätt konflikter.

Vissa barn är i luven på varandra ofta och då brukar vi ta ut i olika omgångar och in också och att de sitter vid olika bord och lite sånt för att minska (respondent 3).

4.2 Förskollärarnas beskrivningar av konflikter

4.2.1 Bemötande

Resultatet visar att det bemötande som förskollärare i vår studie beskriver att inta är att vara lyhörd, lugn, kunna ge bekräftelse och inte höja rösten när det uppstår konflikter. Förskollärare beskriver:

... jag vill sätta ord på deras känslor att jag ser att du är arg och ledsen men nu är det så här så då måste du vänta. Det optimala är att i alla fall gå in som en lyssnande pedagog och liksom sätta ord på vad jag tror de känner eller visar så tänker jag sen funkar det inte alltid …automatiskt höjer rösten eller nått för att man blev rädd att någonting skulle hända…skrämmer barnet för att man höjer sin röst och i efterhand berätta om sådana saker (respondent 6).

Att vara medveten och framförallt då bekräfta det som händer hela tiden att man sätter ord på det som barnet är med om. Just för att det ska stärka dem själva och ta till sig och använda det i en annan situation som kanske är lite lik men ändå olik. Jag försöker aldrig någonsin höja rösten. … det brukar oftast vara en negativ effekt (respondent 4).

Förskollärarna framhåller även betydelsen av att vara närvarande, finnas tillgängliga på golvet med barnen samt finnas där som en stödjare och medlare om en konflikt skulle uppstå.

Försöker vara närvarande så mycket det bara går med både ögon och öron. För då har man också koll varför det blir konflikter och kan avleda många gånger. Viktigt att ha inblick och inte bara tro sig veta varför det händer saker (respondent 5).

Om man har barn som man vet om kan ta till nävarna så måste man ju vara med och jobba nära så att man kan styra upp det innan. Men annars är det väl mer att lyssna in och att

båda känner sig lyssnade på… vad var det som hände (respondent 2).

... jag sätter mig alltid ner på deras nivå när jag ska prata med dem och sen frågar jag alltid vad som har hänt och att en får berätta och sen får den andra berätta (respondent 3).

Det framkommer av studiens resultat att när en konflikt uppstår mellan barnen, som inte observerats, så försöker förskolläraren lösa konflikten genom kommunikation.

För jag ser att det är oftast nu det på gång och kan jag då kan jag hjälpa honom att styra kan vi ta den här saken, och har det redan skett så då får man försöka sätta ord på nu har Kalle den här antingen får du vänta på din tur eller så hämtar vi en ny det är så vi börjar. A och O att vara med på golvet och se att inte lämna dem själva… (respondent 8).

4.3

Förskollärarnas beskrivningar 0m strategier i konflikter

4.3.1 Metoder och arbeta förebyggande

När det verbala språket inte har utvecklats och de yngsta barnen inte förstår, menar förskollärare att hjälpverktyg som används är bland annat korta meningar med några ord, *TAKK, kroppsspråk samt genom att visa på. Förskollärarna menar att samtala med barnen om det som utlöst en konflikt är viktigt för att få en bild av hela förloppet. Att bekräfta och samtidigt vara avvaktande är två ord som förskollärarna poängterar är betydelsefulla att bära med sig i strategierna vid konflikter.

Men vi jobbar en del med just känslor med TAKK. Det är jättebra särskilt när vi har barn som faktiskt använder det också då kommer det så naturligt alltså för dem att de använder det och då ser de andra liksom (respondent 1)

Resultatet visar att förskollärarna inte använder sig av några specifika metoder men lågaffektivt bemötande nämns av flera av förskollärarna. Lågaffektivt bemötande är en metod som rektorerna bestämt att arbetslagen ska arbeta utefter. Det framkommer i intervjuerna att flera av förskollärarna anser att de har tillräckligt med erfarenhet och kunskap som medför att de har arbetat fram egna metoder. Förskollärarna betonar att samma metod inte passar till alla barn utan får individualiseras.

Jag kommer inte ärligt ihåg några specifika metoder vad de skulle kunna heta. Men jag kan tänka mig att man använder säkert någon slags metod, men ingen jag kan namnge (respondent 3).

Jag kan inte säga att jag bara använder en, jag brukar ha väldigt olika. Jag har redan glömt en massa namn på de här fina metoderna, men jag kan beskriva dem så får vi se om jag kan hitta dem (respondent 4).

Resultatet visar att det vid konflikter inte är det viktigaste att hitta en lösning snabbt utan att det finns olika sätt att lösa konflikter på. Förskollärare beskriver att det är själva processen till lösningen som är det viktigaste och det är då ett lärande sker. Det visar även i resultatet att barnen själva behöver få försöka lösa sina konflikter om det är

möjligt. Förskollärare beskriver:

Det viktigaste är inte att komma fram till en lösning snabbt utan att det är vägen dit. Vad hände kan du berätta, att det blir en lärprocess i hela konflikten. Både att man berättar med språket att man försöker lösa och kompisarna hjälper till (respondent 1).

… hjälpa dem att hitta en lösning. Sen får man ibland backa och vara med och titta, det är inte alltid vi behöver lösa det heller. Det kan vara att bara finnas där så att de ser att man finns i närheten. Det är klart att det måste få prova att lösa själva också ibland, det beror alldeles på vad det handlar om… är det bara att de diskuterar, ja då kan de få hålla på (respondent 2). *TAKK Tecken Alternativa Kompletterande Kommunikation

Studiens resultat visar att förskollärarna beskriver olika arbetssätt för att förebygga konflikter. Förskollärarna menar att detta sker genom att planera dagen, dela in barnen i mindre grupper, arbeta nära och tillsammans med barnen samt att fokusera på barnen här och nu. Det framkommer även i intervjuunderlaget att förskollärarna förbereder barnen om vad som ska hända vid till exempel in- och utgång.

Vara lyhörd, engagerad planera dagen väl så att man förebygger eventuella konfliktsituationer ha stimulerande aktiviteter och material (respondent 5).

... försöker jag förbereda barn när vi tex ska gå in om en liten stund, andra ska inte ha nån förberedelse. De behöver bara att man skuttar in, nu ska vi gå in, säger nått, nu ska vi göra det här. En del förbereder jag vissa lockar jag in. Till exempel skuttar in så att de inte hamnar i konflikt. Och sen kan det vara olika för en del barn hamnar i konflikt varje dag när de ska ut, att hjälpas åt kollegor emellan eller att man om det funkar att ta det barnet först eller sist beroende på vad det handlar om(respondent 7).

I resultatet visar det att förskollärarna använder sig av språket genom att samtala med barnen om hur man är en bra kompis. Det är en metod som förskollärarna arbetar efter vid förebyggande av konflikter. Resultatet visar även att flera använder sig av olika böcker som bland annat handlar om känslor och att dela med sig.

Det förebyggande tänker jag är dels att kanske prata om hur man är mot varann, hur är en bra kompis. (respondent 2).

Lite böcker om hur man kan lösa konflikter finns det som vi har. Max bilar, där mamma kommer med en bil till. Vi läser en del om kanin och igelkott. Det här att man hjälper varann (respondent 1).

... pratat tittat på korta filmer, jobbat med kompisböckerna, läst berättelser spelat korta teatrar (respondent 7).

Resultatet visar, utifrån förskollärarnas svar, att reflektioner om konflikter och konflikthantering sker med arbetskollegor i den dagliga verksamheten eller under reflektionstid. Reflektioner sker inte så ofta på grund av tidsbrist och beror även på hur många konflikter som finns i barngruppen.

… det finns ju lite granna och då men en sån grej som skulle behövas mera men det att kan också vara beroende på vilken barngrupp du har (respondent 6).

… sen beror det ju på barngruppen och vilka konflikter det handlar om (respondent 1). Men det är något man vill jobba mer med och det är tråkigt att vi inte har tid…och det är det som känns så trist för kvalitén sviktar om man inte får reflektera genom saker man går igenom varje dag (respondent 3).

I resultatet beskriver några av förskollärarna att det förekommer att de bestämmer över barns huvud i olika konflikter som uppstår mellan barn men även vid konflikter mellan förskollärare och barn. Några av förskollärarna beskriver maktstrukturer där förskollärare tycker en sak och där barnet tycker någonting annat. Oftast uppstår dessa konflikter i samband med matsituationer, vid av- och påklädning och vid toalettbestyr.

… det är inte alltid det går och då bestämmer jag faktiskt lite över deras huvuden ibland och bestämmer att nu får du ha den och när den är färdig så får lämna över den till den här

tillexempel. I vissa situationer när det blir mycket stress runt omkring då ibland så bestämmer jag faktiskt innan jag frågar också kan göra så ibland när ibland kan man inte hinna lösa allt (respondent 7).

… vi har pratat ganska mycket om makt och maktstrukturer och att det kan bli en konflikt om något som jag som vuxen tycker att, såhär kanske man bör göra och det tycker inte barnet och blir arg och visar på att det här tänker jag inte göra och att det händer strider då… jag tror det händer ganska ofta, just mellan pedagoger barn tror jag det handlar mycket om maktkamp (respondent 1).

5 Analys av resultatet

Resultatet kommer att analyseras utifrån det sociokulturella perspektivet med begreppen stöttning, appropiering, proximala utvecklingszonen, språk och

kommunikation och tidigare forskning. Rubrikerna i analysen kommer vara samma som huvudrubrikerna i resultatet. Huvudrubriker som används är analys av

förskollärarnas beskrivning av konflikter mellan barn, analys av förskollärarnas beskrivningar av konflikter och analys av förskollärarnas beskrivningar

om strategier i konflikter.

5.1 Analys av förskollärarnas beskrivning av konflikter mellan

barn

Utifrån resultatet tolkas att miljön har en påverkan på barns konflikter. Resultatet visar att tillgång till utrymme och leksaker skapar konflikter mellan barn, men det gör även de vardagliga situationerna och rutinerna. Med stöd i Chen (2003) tolkar vi förskollärarnas utsagor som att utrymme och tillgången till material har stor inverkan på konflikter. Säljö (2000) beskriver att miljön är viktig i den vardagliga interaktionen med andra. Tolkning utifrån förskollärarnas utsagor är att det behövs tillgång till utrymme och leksaker för yngre barn. I sin studie menar Jonsdottir (2007) att förskolan ska utforma goda och gynnsamma miljöer och på det sätt kunna hantera konflikter. I Förskollärarnas utsagor framkommer att om det inte finns möjlighet till att skapa tillräckligt med utrymme eller om det är en specifik leksak som flera barn vill ha tillgång till samtidigt, uppstår ofta konflikter som är svåra att undvika.

Resultatet visar att konflikter brukar uppstå vid av- och påklädning när alla barn vill ha hjälp samtidigt och när barnen ska in och ut i hallen. Säljö (2000, 2015) lyfter fram att med vägledning av en mer kunnig person som ger instruktioner kan barnet få hjälp med att komma vidare. Begreppet proximala utvecklingszonen, beskriver Säljö (2000), är det avstånd mellan det som barn klarar själv och det som barn kan klara med stöd av en vuxen eller en kunnigare kamrat. Vi tolkar att förskollärarna använder sig av den proximala utvecklingszonen när de försöker hjälpa barnen undvika att konflikter uppstår. Med färre barn i hallen kan förskollärarna vara ett stöd eller medvetet ta in eller ut barn, som kan hjälpa varandra. Med färre barn på en plats, finns det utrymme för förskollärarna att hjälpa och stödja barnen och att påverka barnen till att hjälpa varandra. Det kan kopplas till Säljö (2000) som menar att barn kan hjälpa och stödja varandra med att lösa problem som kan uppstå. Vi tolkar förskollärarnas utsagor att ta in och ut barnen i olika omgångar eller att förskollärarna väljer vilket bord barnen ska sitta vid, blir en strategi för att minska konflikterna som kan uppstå mellan barnen. Med stöd i Pieng och Okamoto (2020)

betonas vikten av att förskollärare bör vara stöttande vid yngre barns konflikter, vilket också betonas av Gloeckler och Cassel (2012).

Det tolkas utifrån förskollärarnas svar att en del konflikter uppstår när barn inte kan få sina behov tillgodosedda samtidigt, såsom när ett barn får mat före ett annat barn eller vid toalettbestyr. När barns åsikter och behov skiljer sig åt mot andra barn menar Pieng och Okamoto (2020) att konflikter uppstår. Med stöd av Dolk (2013) tolkar vi förskollärarnas utsagor med att det inte alltid är en enighet eller samsyn mellan barnen och förskollärarna om hur konflikten ska lösas eller hanteras. Thornberg (2006) menar även att barn

utvecklar relationer till varandra när konflikter pågår, vilket kan ske när barnen får vänta på sin tur. Konflikter kan tolkas som positiva även om det inte verkar så från början menar Majorano et al. (2015).

5.2 Analys av förskollärarnas beskrivningar av konflikter

Det framkommer i resultatet att förskollärarna beskriver betydelsen av att vara lugn, lyhörd, närvarande och inte höja rösten, oavsett om det är en konflikt mellan barn eller mellan förskollärare och barn. Tolkning av förskollärarnas utsagor tar stöd i Dolk (2013) som beskriver att en förskollärare behöver vara inlyssnande och ha en lyhördhet. I resultatet framkommer att användning av språk och kommunikation utan att höja

röstläget, som medför en negativ effekt, anses vara viktigt. Säljö (2000) nämner att genom samtalen lär sig barn flera av de interaktiva färdigheter som de behöver i framtiden. Vi tolkar det som att förskollärarna uttrycker som att de värdesätter samtalet och strävar efter att skapa ett samspel i samband med en konfliktsituation. Detta stöds av Pieng och

Okamoto (2020) som lyfter fram att språket, som sådant, är en viktig del i barns hantering av konflikter. Utifrån förskollärarnas svar kan det utläsas att kommunikation är

betydelsefull i samband med konflikthantering och som måste anpassas. Detta kan kopplas till Vygotskij (1978) som menar att språket fungerar som en form av hjälpmedel vid

kommunikation.

Det framkommer i resultatet att förskollärarna använder sig av frågor som vad var det som hände, för att ta reda på vad som har hänt. Detta tolkar vi med stöd i Majorano et al. (2015) som menar att förskollärare bör gå in som de stöttande, en medlare, men också att förstå, höra vad barnen säger och utgå från barnens intressen. Vidare nämner Majorano et al. att barns egen förmåga, vilket är en viktig strategi, att hantera konflikter kan störas om förskollärare är för snabba att ingripa i konflikter. Resultatet kan från förskollärarnas utsagor förstås som att förskollärarna kan hjälpa barn och styra barnen, vara vägledaren, för att undvika konflikt om leksaker. Detta kan kopplas till Säljö (2000) som beskriver begreppet stöttning med den hjälp barnen får i processen eller konflikten, från början till slut, via en ledare som har mer kompetens än barnet. Resultatet visar att det är av vikt att förskollärarna finns nära barnen om de skulle behöva hjälp med stöttning eller medling när en konflikt uppstår. Med stöd i Gloeckler och Cassel (2012) tolkar vi förskollärarnas

utsagor som att förskollärare värdesätter närhet som något värdefullt i syftet att stötta barnen. I likheten med Gloeckler och Cassel lyfter förskollärare både den fysiskt och emotionella närvaron för yngre barn. Närvarande förskollärare som använder ett lämpligt

röstläge, påverkar barnen positivt både genom att använda ord men även genom

kroppsspråk. Resultatet visar att förskollärarna bekräftar barnens känslor genom att sätta ord på de känslor som barnen upplever i en konflikt. Koppling kan göras till Majorano et al. som menar att en strategi, är att bekräfta barns känslor och att barn ska förstå sina egna känslor.

5.3 Analys av förskollärarnas beskrivningar om strategier i

konflikter

Resultatet visar att förskollärarna använder sig av förebyggande strategier med konflikter genom planering av dagen, gruppindelning, arbeta nära barnen och förbereda barnen på vad som ska hända. Vi tolkar i resultatet att förskollärarnas sätt att arbeta kan ta stöd i Gloeckler & Cassel (2012) som menar att bra beslutsfattande, förståelse och känsla för det som händer i nuet med barnet, både som individ och i grupp, kan motverka att konflikter uppstår. Säljö (2000) betonar å sin sida att en viktig punkt i det sociokulturella

perspektivet är att ha en förståelse för hur sammanhang och individuella handlingar påverkar varandra. Vi tolkar respondenternas svar som att sambandet mellan individuella handlingar och sammanhanget betonas av förskollärare. Det framkommer i resultatet att förskollärarna använder sig av böcker om känslor, andra berättelser och samtal om konflikter som förebyggande åtgärdsmetod. Detta kan kopplas till Säljö (2000) som

definierar begreppet appropiering med att barn i olika samspelssituationer och härmande, kan använda sina kunskaper från andra individer (Vygotskij, 1978). Appropiering innebär, enligt Säljö (2000), att vi tar över och till oss kunskaper som är nödvändiga i den sociala värld vi lever i. Vi tolkar förskollärarnas förebyggande arbete med hjälp av Gloeckler och Cassel (2012) att när förskollärare visar på känslor i berättelser och sjunger sånger om känslorblir barnen aktiva och även uppfattar olika ansiktsuttryck. I dessa aktiviteter, menar Gloeckler och Cassel, blir känslor och tankar lika betydelsefulla.

Resultatet visar att förskollärarna inte använder sig av någon speciell metod när de ska hantera konflikter. De arbetar förebyggande på olika sätt, till exempel genom språk, korta meningar, kroppsspråk och genom att instruera eller att använda sig av tecken,

TAKK. Resultatet kan kopplas till Vygotskij (1999) som beskriver att barn behöver språk för att kunna kommunicera med andra och för att förstå. Vi tolkar förskollärarnas svar att i en konflikt är det bra att använda sig av ett språk för att kunna förstå andra och göra sig förstådd i en konfliktsituation. Vi tolkar förskollärarnas beskrivning som en form av stöttning. Genom att kombinera språk med andra kommunikationssätt kan appropiering underlättas. Med stöd i Vygotskij (1999) som menar med appropriering att barn tar till sig av vad en vuxen får fram genom kommunikation.

Det framkommer även i resultatet att det inte är viktigt att komma fram till en lösning i en konflikt utan det är själva lösningsprocessen som är det väsentliga. Detta kan kopplas till Vygotskij (1999) som hävdar att den vuxne i detta fall, förskolläraren och vad den menar, kan påverka i vilken riktning barnets allmänna utveckling ska ta. Vidare kan detta kopplas till Säljö (2015) och resultatet att barn med hjälp av förskollärare och kompisar får

genom interaktion och andra individers kunskaper. Med stöd i Johansson och Emilsson (2016) belyses att konflikter i sig är viktiga för yngre barn och kan hjälpa dem skapa nya kontakter. Det kan tolkas från förskollärarnas svar att de stöttar barnen när förskollärarna finns i närheten eller att de hjälper barnen när så behövs.

I resultatet framkommer att förskollärarna reflekterar med sina kollegor i den vardagliga verksamheten och under reflektionstid om konflikter och konflikthantering. Dolk (2013) betonar att användbara reflektioner är betydelsefulla, både individuellt och i arbetslaget, när barn och konflikter diskuteras och åtgärder sker. Med stöd i Dolk tolkar vi resultatet som att förskollärarna tycker det är av stor vikt att kunna reflektera i arbetslaget och diskutera om konflikter som uppstått. Detta kan kopplas till Säljö (2000) som belyser vikten av att byta kunskaper, information och att interaktionen med kollegor är

betydelsefullt, för att skapa fungerande reflektioner. Resultatet visar emellertid att det inte finns tillräckligt med tid till att reflektera och att verksamhetens kvalité kan påverkas. Det framgår av resultatet att förskollärare i undantagsfall vid tidspress, i stressiga situationer, när förskollärarna inte sett vad som utlöst konflikten eller olika viljor i konflikter, utnyttjar sin auktoritet, sin makt och maktstrukturer och bestämmer över

barnens huvud eller till och med bestämmer hur konflikten ska lösas. Detta kan kopplas till Pieng och Okamoto (2020) som betonar att förskollärare som ingriper i tid, kan hjälpa barn att åstadkomma resultat, både mot sig själv och mot andra barn. Medan Jonsdottir (2007) belyser vikten av att alla ska känna sig som en vinnare och inte förlorare. Däremot beskriver Säljö (2015) att barn lär sig hur andra individer svarar och reagerar vid olika situationer. Det går att tolka förskollärarnas svar som att barn genom appropiering blir påverkade av de vuxnas, i detta fall förskollärarnas, bemötande och strategier till att lösa konflikter. I det sociokulturella perspektivet beskrivs, enligt Säljö (2000), att

förskolläraren kan hjälpa barnen i konflikter, vilken väg barnet ska ta.

6 Diskussion

I det sista kapitlet diskuteras resultatdiskussionen utifrån tidigare forskning. Vi kommer även att diskutera metod i metoddiskussion, redovisa slutsats, relevans för

förskolläraryrket och förslag till framtida studier.

6.1 Resultatdiskussion

Syftet med studien var att få en fördjupad kunskap om hur förskollärare beskriver arbetet med hanteringen av konflikter mellan barn och förskollärare-barn. Studiens resultat diskuteras och jämförs med tidigare forskning. Vi diskuterar även utifrån en rapport från skolinspektionen och styrdokumentet läroplanen (2018).

I vår studie framkommer det att när konflikter uppstår mellan barn handlar det oftast om att de vill ha samma leksak. Detta är i likhet med Chen (2003) som beskriver att för yngre barn uppstår det konflikter om bland annat leksaker och utrymme. Resultatet visar att både vilka leksaker som finns men även tillgången på utrymme och hur miljön ser ut har

betydelse för hur konflikter mellan barn kan minskas. Jonsdottir (2007) betonar även betydelsen av att förskolan utvecklar bra miljöer. Vårt resultat överensstämmer med vad Gloeckler och Cassel (2012) beskriver, att om barn får dagliga rutiner och aktiviteter medför det att barnen får en gemenskap och kan känna trygghet och därmed kan även konflikter minskas.

Utifrån förskollärarnas svar framkommer att planering av dagen och att dela in barnen i mindre grupper är av vikt. Dolk (2013) hävdar att samtal vid samling och måltid kan ge inspiration och då fungera som ett stöd i konflikthantering. Det framkommer av resultatet att det är under de vardagliga situationerna och fasta rutinerna som konflikter uppstår. Däremot menar Majorano et al. (2015) att konflikter är positiva och kan medföra en personlig utveckling för barnet. Resultatet visar även att om tillgången till material inte är tillräckligt kan barn använda sig av strategier som att ta saker från någon annan eller väljer att inte dela med sig och konflikter uppstår. I likhet med vad Gloeckler och Casell (2012) skriver är att yngre barn har svårt för att veta vad som är mitt och ditt, vilket kan vara en anledning till att det uppstår konflikter mellan yngre barn om leksaker. Vidare

framkommer i förkollärarnas utsagor att arbeta här och nu med barnen och vara engagerade med både ögon och öron, kan förhindra att konflikter uppstår.

Majorano et al. (2015) betonar att en strategi vid konflikter är både att bejaka barns känslor men även att lära barnen att känna igen sina egna känslor. I resultatet

framkommer det att förskollärare ger barn bekräftelse när det uppstår en konflikt och att det är av betydelse att vara nära barnen, finnas som medlare, eller kunna förhindra att konflikter uppstår. Pieng och Okamoto (2020) menar att barn använder sig av känslor i konflikter, vilket också framkommer i studiens resultat, medan Majorano et al. (2015) beskriver att förskollärarens ingripande i en konflikt mellan barn inte alltid är positivt. Resultatet i studien visar att det inte alltid går att lösa konflikter, vilket även Dolk (2013) betonar. Gloeckler och Cassel (2012) betonar att när förskollärare är fysiskt och emotionellt närvarande och använder ett lämpligt röstläge, påverkar det barnen positivt, både genom att använda ord och kroppsspråk. I resultatets utsagor beskriver förskollärarna att när barn inte förstår eller förhandlar använder de sig av olika kommunikationssätt som till exempel kroppsspråk och korta meningar. Medan Dolk (2013) beskriver att barn kan förhandla genom, tystnad, skämt eller genom att ta avstånd. Detta är ett sätt, menar Dolk, som barn använder sig av för att visa att de inte vill. Majorano et al. (2015) nämner att förstå barn och granska deras kommunikation är av betydelse. I resultatet nämner inte förskollärarna metoden att sjunga sånger om känslor eller konflikter. Detta kan jämföras med Gloeckler och Cassel (2012) som menar att barn ofta blir engagerade och ett sätt att fånga barnens uppmärksamhet, är när sånger används i förskolan.

I resultatet framkommer det att förskollärare beskriver bemötande med att vara lyhörd, närvarande och lugn. Detta kan till viss del jämföras med Dolk (2013) som betonar att en förskollärare bör vara inlyssnande, mottaglig, snäll, rolig och respektfull. Medan Majorano et al. (2015) hävdar att förskollärare ska vara inlyssnande på barnens behov men inte tränga sig på. I Skolinspektionens (2015) rapport framgår det att konflikter uppstår när förskollärare inte är tillräckligt lyhörda och närvarande, något som även studiens resultat

bekräftar. Däremot framkom det i resultatet att när en förskollärare ser att någonting är på gång går förskolläraren in och avleder, försöker avdramatisera och neutralisera

situationen. I jämförelse med Dolk (2013) som anser att förskollärare på allvar behöver ge akt på barns uttryckssätt och att barn aktivt får påverka och delta i det som händer i en konflikt. Resultatet visar, utifrån förskollärarnas utsagor, att barn får vara med och göra sin röst hörd genom att få berätta vad som hände i konflikten och genom att bli lyssnade på, vilket även FN:s barnkonvention betonar (UNICEF Sverige, 2009).

Det framkommer i resultatet att förskollärarna inte använder sig av några specifika metoder när en konflikt uppstår. I likhet med Jonsdottir (2007) som beskriver att förskollärare som har en bred kunskap och erfarenhet om hur barn fungerar, ofta kan förhindra att konflikter uppstår. Vidare visar resultatet att förskollärarna använder sig av egna metoder som utvecklats genom egna erfarenheter och kunskaper. Thornberg (2006) anser att material bör finnas till hands för att stötta barn vid medling, och förskollärares förklaringar, för att barn ska få ökade kunskaper i att hantera konflikter. Resultatet visar att förskollärarna arbetar med förebyggande konflikthantering genom att använda sig av kompisböcker, titta på korta filmer och samtala om konflikter. Majorano et al. (2015) beskriver att det är förskolläraren som är handledaren vid konflikter och att det är lösningarna som har betydelse. I resultatet framkommer det att reflektioner är av vikt i förskollärarnas förebyggande arbete med konflikter. Det framkommer även att tiden är en bristvara och att en del beror på vilken barngrupp det är. Resultatet är i likhet med Dolk (2013) och Majorano et al. (2015) som skriver fram att reflektioner i arbetslag är av betydelse. Det är en skillnad mot Jonsdottir (2007) som betonar i sin studie vikten av att reflektera tillsammans med barnen, kan vara en förutsättning för att förhindra konflikter, vilket också betonas av (Chen, 2003; och Gloeckler och Cassel, 2012). Vi tolkar utifrån resultatet att en konsekvens som kan uppstå vid tidsbrist, är att förskollärarna inte hinner reflektera och att förskollärarna istället löser konflikterna åt barnen. Konsekvensen blir då att barnens egen förmåga eller möjlighet att få lösa konflikter, försvinner helt, för att förskollärarna inte hinner lyssna.

Det framkommer i resultatet att några av förskollärarna beskrev att de i en konflikt mellan barn, men även mellan förskollärare och barn, bestämmer och visar sin makt över barnen. Med makt menar förskollärarna att de bestämmer över barnens huvud och att i vissa stressiga situationer har de redan bestämt i förväg hur de ska lösa konflikten, speciellt när de inte har sett konflikthändelsen. Att bestämma över barns huvud stämmer inte överens med Dolk (2013) som menar att barn ska vara delaktiga och få påverka det som händer i en konflikt. Dolk (2013) anser vidare att förskollärarna ska ta barns uttryckssätt på allvar. Johansson och Emilsson (2016) menar att konflikter är ett hinder som ska lösas mellan förskollärare och barn men inte på vilket sätt.

6.2 Metoddiskussion

Studien är utifrån en kvalitativ metod och vi genomförde semistrukturerade intervjuer. Vårt syfte med studien var att få en fördjupad kunskap om hur förskollärare beskriver arbetet med hanteringen av konflikter mellan barn och förskollärare-barn.

Semistrukturerade intervjuer valdes eftersom det fanns möjlighet till att ställa följdfrågor till respondenterna. Intervjuguide skrevs till studien för att det skulle underlätta att ställa frågor som redan var färdigställda. Respondenterna fick inte möjlighet att läsa

intervjufrågorna i förväg för vi ville ha ett så naturligt svar som möjligt i den närvarande stunden under intervjuerna. Om respondenterna fått ta del av frågorna i förväg hade de haft möjlighet att fundera, tänka igenom svaren och kunnat förbereda sig. Vi ville ha ett mer här och nu svar till våra frågor. Intervjufrågorna hade även kunnat omformuleras för att få ett mer fylligare svar.

Respondenternas svar spelades in med egna mobiltelefoner vilket var en förutsättning för att kunna vara närvarande och aktiva under intervjusamtalen. Det underlättade även den efterföljande transkriberingen, som utfördes var för sig, vilket var tidskrävande men

nödvändigt för att få fram respondenternas ord och beskrivningar utifrån intervjufrågorna. Ljudinspelningen medförde att vi fick möjlighet att lyssna flera gånger för att säkerställa att allt transkriberats. Bryman (2018) anser att transkribering är av godo eftersom

respondenternas svar finns kvar och deras ordalag behålls. Papper och penna valdes inte som anteckningsmetod vid intervjusamtalen eftersom information som kunde varit viktiga för vår studie annars skulle ha kunnat förbises, vilket även Bryman (2018) betonar.

Vi valde att använda ett bekvämlighetsurval eftersom det passade oss tidsmässigt och vi utförde fyra intervjuer vardera. Svaren hade kunnat bli annorlunda om intervjuerna utförts tillsammans eftersom vi då hade haft möjlighet att hjälpa varandra med följdfrågor.

Antalet respondenter var lågt. Studien var begränsad tidsmässigt varför vi inte hade möjlighet att göra fler intervjuer och därmed blev antalet av respondenter begränsade. I studien intervjuade vi enbart kvinnor och en fråga vi ställt oss är om svaren blivit

annorlunda om vi även valt att intervjua män som arbetar som förskollärare. Vi valde att inte använda oss av observation som metodval då vi fokuserade mot förskollärares beskrivningar av deras hantering av konflikter. Den metod som valdes medförde att vi inte kunde observera hur förskollärarna faktiskt arbetade i praktiken och hur de hanterade konflikter. Vilket vi möjligtvis hade kunnat se vid observationer.

Resultatet hade även blivit bredare om vi haft möjlighet att utföra både intervjuer och observationer. Studiens tidsomfattning var delvis för kort och observationer valdes bort på grund av rådande samhällssituation. Både intervjuer och observationer hade varit en lämplig kombination av metoder som tillsammans bidragit till ett djupare resultat.

6.3 Slutsats

Vår studie visar att det är viktigt att vara aktivt närvarande med barnen, något som alla förskollärare framhåller. Många konflikter kan undvikas och förhindras när förskolläraren arbetar nära barnen på golvet och kan agera som medlare och stöttare vid behov. När förskollärare planerar verksamheten väl kan också konflikter

undvikas. Tillgång till leksaker, material och utrymmen är väsentliga faktorer för att förebygga konflikter och studien visar att det är där konflikter främst uppstår.