Varför dog Jesus?
- Motiv och innebörder utifrån en enkätundersökning till
präster i Svenska kyrkan
Myrna Siri
Handledare: Elisabeth Christiansson Examinator: Mats J. Hansson Kandidatprogram i teologi Kandidatexamen 15 hp 2020 ht
Institutionen för diakoni, kyrkomusik och teologi Ersta Sköndal Bräcke högskola
Why did Jesus die? Motives and meanings based on a survey of priests in the Church of Sweden
Sammanfattning
Jesus blev tillfångatagen, misshandlad och ett dödsstraff verkställdes genom korsfästning. I alla tider har kristna tolkat Jesu död. Hur förstår präster idag Jesu död?
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur ett antal präster i Svenska kyrkan idag förstår innebörden i Jesu död och sedan reflektera över resultatet.
Metod och tillvägagångssätt är enkätundersökning och reflektionen sker utifrån hermeneutiska principer. Det är en kvalitativ undersökning och den gör inte anspråk på representativitet.
Resultatet visar att de flesta innebörder som ges Jesu död har gemensamma drag grundade i tankar om inkarnationen. Det finns tydliga skiljelinjer i betoningen av det ställföreträdande lidandet, i-stället-för, eller lidande i identifikation med människan. För en del svarande kan dessa perspektiv förenas. Den största skiljelinjen går i förhållande till offermetaforik.
Min tolkning är att de svarande förhåller sig till Jesu död utan att romantisera döden och utan att peka ut någon yttre ansvarig. De teologiska innebörder som ges uppvisar olikheter och möjliga konfliktområden, vilket jag tolkar som nödvändigt för att tron uttryck och former ska få vara genuina. Mångfalden i de svarande prästernas teologi uppfattar jag också svarar mot behov av mångfald i den pastorala verkligheten.
Innehållsförteckning
1. Inledning 5
2. Syfte och frågeställning 6
3. Metod 6
3.1 Inledning och definitioner
3.2 Enkätundersökning – urval, datainsamling, bortfall 3.3 Enkäten
3.4 Tolkningsmetod och tillvägagångssätt 3.5 Reflexivitet
3.6 Etik 3.7 Disposition
4. Bakgrund 10
4.1 Offer
4.2 Försoning – definitioner och exempel 4.3 Försoningsläror
5. Resultat 16
5.1 Inledning och översikt
5.2 ”Gud vägrar svara ondskan med ondskans metoder”
5.3 ”Det är Gud som handlar och det är Hans nåd som jag får ta emot” 5.4 ”För mig handlar försoning om människans förändring och hennes närhet till Gud som når en nivå som aldrig tidigare varit”
5.5 ”Makten dödar en människa som hotar maktens vilja” 5.6 Offermetaforik och omformuleringar
5.7 Gud är kärlek 5.8 Teologi i praktiken 5.9 Metakommunikation
5.10 Sammanfattning av resultatet
6. Slutreflektion 29
6.1 Döden som ett faktum 6.2 Det problematiska 6.3 Många rum
(…) Allt hänger väl på detta ”i honom”.1(…) Vi måste om och om igen länge och i största stillhet fördjupa
oss i Jesu liv, ord, gärningar, lidande och död för att förstå vad Gud lovar och vad han infriar. 2
Tron handlar om att ta del av detta Jesu väsen. (människoblivande, kors och uppståndelse) 3
1 Syftar på 2 Kor 1:20 (1917 års kyrkobibel: ty Guds löften, så många de äro, hava i honom fått sitt ja; därför få de ock
genom honom sitt amen, på det att Gud bliva ärad genom oss.
2 Bonhoeffer, D. Motstånd och underkastelse, s 230 3 Ibid s 224
1. Inledning
Sommaren 2011, när 69 ungdomar blev mördade på Utöya, befann jag mig på en ö i Stockholms skärgård. Dagarna efter var en av sommarens få gudstjänster i ökyrkan. Vi var många som sökte oss till kyrkan den söndagen. Prästen försökte inte ge oss en känsla av mening. Utan han sa att det som skedde var
meningslöst. Att dessa ungdomar dog var meningslöst. Hans predikan gav tröst. Han försökte inte släta över något, inte ta bort det som hänt. Han var i det, tillsammans med församlingen. Jag har undrat var de tankarna om meningslöshet han uttryckte, fanns i kyrkans teologiska tradition. Att inte undvika det tragiska.
Jag fann dem sedan när jag läste Dietrich Bonhoeffers fängelsebrev.
”Den Gud som är med oss är den Gud som lämnar oss (Mark 15:34)4. Den Gud som låter oss leva i
världen utan arbetshypotesen Gud, är den Gud vi ständigt står inför. Inför och med Gud lever vi utan Gud. Gud låter sig trängas ut ur världen och till korset. Gud är maktlös och svag i världen, och just så och bara så är han hos oss och hjälper oss. Det framgår tydligt av Matteus 8:17 5 att Kristus inte hjälper i kraft av sin allmakt, utan i
kraft av sin svaghet, sitt lidande!” 6
Jag återfann också tolkningar inom ramen för gud-är-död teologin vid läsningen av Bengt Kristensson Uggla bok Katedralens hemlighet. För att kännas vid Guds mänsklighet måste vi stå ut med Gud som sårbar, osäker, svag och övergiven. Det bibliska grundmönstret handlar inte om att eftersträva makt, utan att ge upp makten och sträva efter att tjäna andra. 7 Prästen den där sommaren fann ord för att möta oss där vi var,
genom att inte blunda för döden och lidandet som ett faktum. Jag drar mig till minnes att han också tog upp Guds närvaro i lidandet genom människoblivandet och att hur djupt vi än sjönk var Gud alltid under oss. Vi fick en bild av att bottna, få Gud som fast mark under oss.
I perioder har jag brottats med olika frågor, en fråga som alltid återkommer är varför Jesus dog. En sammanhangsmarkering i förhållande till korsdöden är uppståndelsen. För att parafrasera Paulus i 2 Kor 5:14: utan att också relatera till uppståndelsen som ett faktum är den kristna tron tom. Jag tänker mig att döden hänger ihop med uppståndelsen, därför syftar frågan om Jesu död framåt mer än bakåt.
Under mina teologistudier har frågan om Jesu död funnits med i mitt arbete med texter, översättningar och litteraturstudium. Det har gjort frågan och svaren alltmer komplexa, det utgör ett landskap över vilket vi har många kartor från olika tider. Olika narrativ, motiv, uttolkningar och läror. Vi har en historisk kontext, vi har kanoniserade och icke-kanoniserade texter, vi har kristen tolkningstradition, judisk tolkningstradition över årtusenden. Vi skulle kunna fördjupa oss i ett grekiskt verb med dess genitivattribut och tolka det, genom detta komma något av svaren på spåret.8 Vi skulle kunna ägna ett liv åt fördjupning i offertraditionen i GT/hebreiska
bibeln för att förstå Jesus som jude i sin samtid. Vi skulle kunna ta till oss vad det patriarkala perspektivet och terminologin får för betydelse för cirka halva delen av mänskligheten som inte innesluts, som förväntas att inte göra något väsen av språkets exkluderande funktion. Vi skulle kunna läsa 2000 års kyrklig lärdomshistoria med blicken riktad på försoning och försoningsläror för att klura ut hur olika motiv för Jesu död hör ihop,
överlappar, sinsemellan förstärker eller utesluter varandra.
En sak jag inte kommit undan är att fundera över hur kristna har kunnat erövra korset som symbol. I den historiska kontexten i mellanöstern för 2000 år sedan var ju korset ett tortyr- och avrättningsredskap använt av den ockuperande makten avsett för grova brottslingar och upprorsmän. Jesu samtid utgjordes av en skam- och hederskultur. Det var skamligt att vara svag, oanständig, inte ha svar på tal, vara snål, feg och visa sig naken. Korsdöden var det mest vanärande och skamliga död som man kunde tänka sig, upphängd naken utanför stadsmuren, svag och utelämnad.9 Paulus skriver: korset är en stötesten (skandalon) för judar och en dårskap 4 Min Gud min Gud, varför har du övergivit mig?
5 Han tog våra sjukdomar, och han lyfte av oss våra plågor. 6 Bonhoeffer, D. Motstånd och underkastelse, s 211
7 Kristensson Uggla, B.K. (2015) Katedralens hemlighet. Skellefteå: Artos & Norma, s 169 ff
8 Exempelvis pistis=tro,trofasthet med dess genitivattribut, vad blir skillnaden om vi översätter Gal 2:20b med tron på Guds
son eller Guds sons tro. Är tanken att Jesus Kristus ska fungera som trons objekt eller tänkt att representera tron på Gud (Guds sons tro, en tro såsom den Guds son hade). Då skulle alternativet till laggärningar inte längre bli att tro på Guds son, utan att dela Kristi trohet mot Gud och hans självutgivande kärlek. Holmstrand. J. s 31-53 ur 2000 år med Paulus. Min tanke blir inte aningen eller utan: varför inte både och?
för hedningarna. 10 En graffittimålare från 200-talet har på en mur i Rom tecknat en bild av en korsfäst person
med åsnehuvud och en tillbedjare vid sin sida.11
I denna historiska kontext skulle de första kristna föra fram budskapet att korsdöden var ett tecken på Guds närvaro och befriande kärlek. 12
Hur gör vi idag? Det mest grundläggande tänker jag mig är prästers egen teologi i förhållande till Jesu korsdöd. Det har lett mig vidare in på frågan hur präster i Svenska kyrkan idag tänker om varför Jesus dog.
2. Syfte och frågeställning
Min frågeställning är: Vilka motiv och innebörder ger ett antal präster i Svenska kyrkan idag Jesu död? Frågan Varför dog Jesus? är ställd för att vara utgångspunkt för reflektion, inte för att söka ett svar. Reflektionen kan innehålla kausalitet, men är framförallt tänkt att syfta till en teologisk reflektion där innebörder får mer utrymme. Frågeställningen är enkel och avskalad för att kunna leda till många olika tolkningar.
Mitt syfte med denna uppsats är att undersöka frågeställningen genom en enkätundersökning, samt att reflektera över frågan och resultatet. Syftet med enkätundersökningen är att undersöka hur ett antal präster, utbildade enligt Svenska kyrkans ordning, hemmahörande i Strängnäs och Stockholms stift, idag tolkar Jesu död.
3. Metod
3.1 Inledning och definitioner
Uppsatsen skrivs inom ämnet kyrkovetenskap. I ämnet studeras kyrklig praxis i bred mening i historia och nutid. Uppsatsens fokus på hur präster utbildade enligt Svenska kyrkans ordning idag uppfattar innebörden i Jesu död, liksom den teologiska tolkningens bäring på pastoral praxis, placerar uppsatsen inom
kyrkovetenskap. Jag vill tacka min handledare Elisabeth Christiansson för inspiration, uppmuntran och hjälp under arbetets gång och examinator Mats J Hansson för värdefulla synpunkter.
Uppsatsen inleddes med två citat från Bonhoeffer. Med dessa citat vill jag fånga komplexiteten med detta uppsatsämne, liksom dess angelägenhetsgrad. Det jag avser hänger ihop med orden fördjupa oss i, förstå och ta del av, för hur gör vi det? Att ta del av Jesu väsen och fördjupa oss i Jesu liv, ord, gärningar, lidande och död och förstå Guds löften kan kanske ske i bön, i relation, ordlöst. Det finns ett kraftfält mellan tro och teologi. Mellan tron och reflektionen över trons innehåll. Ett annat sätt att uttrycka detta går via en definition av teologi. Jag tar hjälp av den norska professorn i systematisk teologi Jan-Olav Henriksen genom att titta på själva ordet teologi i betydelsen tala om Gud. Att rent bokstavligt föreställa sig att vi talar om Gud är i sig
problematiskt. Hur kan man veta att det vi talar om avspeglar Guds verklighet?13 En möjlig utgångspunkt för att
titta närmare på relationen mellan tro och teologi är att använda Friedrich Schleiermacher (död 1834), en av den moderna teologins stora teoretiker och pragmatiker. Schleiermacher menar att källan till teologins innehåll är den troendes omedelbara medvetande. Detta medvetande är uttryckt i en känsla av absolut beroende. Detta beroende definierar han i sin troslära som identiskt med att leva i relation till Gud. Tron kommer före teologin. Teologins uppgift är att utforska eller tolka innehållet i erfarenheten. 14
10 1Kor 1:23; Rom 9:32; Gal 5:11
11 Fornberg, Tord. (1999) Matteusevangeliet, KNT 1b. Stockholm: Verbum förlag.; Svartvik, J. Textens tilltal. s 94ff 12 Nordlander, A. Korsets mysterier. s 134-148; Williams, R. The Sign and the sacrifice.
13 Henriksen, J-O. Teologi i dag – samvittighet og selvkritikk. s 25 14 Ibid s 39-38 (Schleiermacher tolkad av Henriksen)
Anselm av Canterbury (död 1109) är något mer precis i sin definition av teologi: ”tro som söker vetande” (på latin fides quaerens intellectum). Det går att uppfatta som att få tillåtelse, definitionen kan uttryckas: tron behöver få ställa frågor.15
Bokstäverna Gud refererar till våra mänskliga möjligheter att göra oss ord och bilder av Gud, dvs vår gudsbild, samtidigt som det finns en underförstådd överenskommelse om att Gud refererar till verkligheten bortom våra föreställningar. Det är en inbyggd paradox. Enkätsvaren kan utifrån dessa definitioner komma ur olika perspektiv. Denna uppsats försöker behålla paradoxen att teologi är en tolkning av troserfarenheter och att det samtidigt innebär att vi försöker tala om Gud.
Definition av övriga för uppsatsen centrala begrepp, såsom offer, försoning, frälsning, försoningsläror, kommer presenteras i Bakgrund där utrymme för en grundligare genomgång finns.
3.2 Enkätundersökningen – urval, datainsamling, bortfall
För att uppnå syftet och undersöka frågeställningen: Hur tolkar präster, utbildade enligt svenska kyrkans ordning, Jesu död? Har jag gjort en enkätundersökning. Jag återkommer till konstruktionen av enkäten nedan. Enkäten har skickats till 30 präster i olika ämbeten och tjänsteställningar hemmahörande i Stockholms och Strängnäs stift. Initialt var min avsikt att göra ett färre antal djupintervjuer, men på grund av den under uppsatsarbetet pågående pandemin covid-19, valde jag att istället skicka ut enkäter.
Urvalet är begränsat till en homogen grupp i så måtto att alla är präster utbildade enligt Svenska kyrkans ordning och de är alla hemmahörande i Stockholms och Strängnäs stift. Valet av denna homogena
sammansättning är gjord för att frågeställningen är relevant för denna grupp, samt att alla har en både teoretisk och praktisk referens till frågeställningen. Gruppen är heterogen i förhållande till tjänst,
tjänsteställning och juridiskt kön. Det här är en kvalitativ studie och den gör inte anspråk på representativitet. Datainsamling: Jag har skickat ut 30 enkäter och fått 14 svar. I de fall jag har haft möjlighet att få fram adresser har jag skickat per post, med frankerat svarskuvert. I övriga fall har jag skickat ut enkäten via mejl och angett möjligheten att skicka svar anonymt via post. De 14 enkätsvar jag fått in har omfånget 1 – 4 A4-ark vardera. Två präster ville ge svaren muntligt, i dessa fall har jag ringt upp och skrivit ner deras svar. Efter utskrift av svaren har jag skickat utskriften per mejl till prästen ifråga, för att få respons om jag har använt deras egna ord och om jag uppfattat rätt. Jag fick i ett fall ett förtydligande som utgjorde ett tillägg, i övrigt var responsen att jag hade skrivit ner deras egna ord. Svaren har varit möjliga att skicka in anonymt via post, endast två präster har valt att skicka in sina svar anonymt.
Svaren: 2 av de 30 utskickade enkäterna var till präster som i nuläget inte är verksamma i prästtjänst, båda dessa finns med bland de 14 svarande. Vad gäller de svarandes tjänsteställning finns representerat allt från församlingspräster till högre ämbeten, samt andra tjänster. En majoritet är kyrkoherdar. Vad gäller könstillhörighet, kan jag utifrån de 12 svar som inte är anonyma, sluta mig till att den juridiska
könstillhörigheten är ungefär hälften män och hälften kvinnor.
Vad gäller bortfallet har jag blivit kontaktad av 5 präster som berättat att de inte har tid att svara, men önskar mig lycka till. För de resterande 11 känner jag inte till orsaken.
3.3 Enkäten
16Ett grundläggande syfte är att undersöka frågeställningen ur olika perspektiv och ge utrymme för den svarandes egna formuleringar. Detta återspeglar sig i frågorna, som alla är frisvarsfrågor och tar upp följande teman:
• egenformulerad teologi
• det historiska händelseförloppet och dess betydelse
• ställningstagande till försoningsläror med utrymme att fritt kommentera varje svar • aspekter som ligger mellan och bortom försoningslärorna
15 Svartvik, J. (2014) Försoning och förvandling. Stockholm: Verbum förlag. s 14 16 Se bilaga 1.
• inspirationskällor
• fråga som rör ett själavårdande samtal
• sista frågan angående enkäten: saknas frågor eller borde frågor omformuleras eller utgå Fråga 3 är den mest tydliga fråga jag ställt, den utgår från försoningslärorna såsom de beskrivs av Aulén17. Skälet var att få med de traditionella motiv som vi känner igen från bibeln, från kyrkans bekännelse
och liturgins språk. Frågan innehåller en uppmaning att kryssa i vilken mån den svarande känner sig hemma i de olika försoningslärorna med möjlighet att kommentera eventuella svar.
Det breda anslaget och svaren i fri form har valts avsiktligt för att i så liten mån som möjligt styra svaret. Ytterligare ett skäl till utformning och innehåll i enkäten är målsättningen att alla svarande ska ha möjlighet att hitta någon fråga som har en aspekt där de kan uttrycka sin teologi. Sista frågan har tillkommit för att täcka in aspekter jag förbisett och ge möjlighet till återkoppling.
Min hållning anger jag i enkäten: Jag ska göra mitt bästa för att med respekt och neutralitet återge svaren och låta flera perspektiv få finnas sida vid sida.
3.4 Tolkningsmetod och tillvägagångssätt
Tolkningsmetoden är en hermeneutisk metod som kombinerar en aletisk inriktning utifrån förförståelse och förståelse, med en objektiverande inriktning där arbetet sker utifrån en rörelse mellan del och helhet.18
Tillvägagångssätt: Materialet som ska analyseras består av text. Utifrån metoden har jag använt mig av tre olika läsningar av varje enkät. Läsningen har skett i tre omgångar efter att datainsamlingen avslutats:
1. Den första läsningen syftar till att fånga upp helheten. Efter en noggrann genomläsning, har jag lagt enkätsvaret åt sidan och skrivit ner mina intryck och det jag uppfattar som det övergripande svaret på frågeställningen. Denna första genomläsning syftar till att inte fastna i detaljer utan fånga helheten och hur det hänger ihop.
2. Nästa genomläsning sker i två steg. Först en läsning av svaret och av mina tidigare reflektioner över helheten. Därefter en ny läsning där jag undersökt referenser, skrivit ut psalmtexter, bibelcitat, i möjligaste mån letat upp bok och artikelreferenser – skrivit ut och läst, skaffat vissa böcker, tagit fram de böcker jag haft hemma, som det refereras till. Denna läsning har inneburit att gå från helhet till del och att till slut försöka uppfatta hela svaret med detaljer.
3. Läsning nummer tre har jag läst igenom svaret med penna i hand och strukturerat det genom att titta efter mönster, delmotiv och teman.
Efter varje genomläsningsomgång har jag låtit materialet vila en tid. Mellan läsning 2 och 3 har jag fördjupat mig i den litteratur jag använt för att förbereda mitt arbete, tillsammans med litteraturförslag från prästerna. På så vis har min förståelse ändrats och jag har en ny förförståelse inför den tredje genomläsningen som innebär en strukturering av materialet.
Vid analys av svaren har jag benämnt enkäterna med alfabetets bokstäver från A – N och avidentifierat dem. Jag känner förstås igen en del av svaren, men har genom detta tillvägagångssätt försökt att i mesta möjliga mån förhålla mig till 14 svar med avsikten att det ska gagna respekten för den enskilda respondentens integritet.
Frågeställningen är inte tänkt att söka ett svar på ett kausalsamband utan kan lika gärna peka framåt som bakåt. Tolkningsmetoden använder en rörelse som går mellan helhet och del och arbetar sig framåt genom att förståelsen ändras och en ny förförståelse skapas. Genom denna metod har materialet framträtt både tydligare och mer mångfasetterat medan arbetet pågått. Denna metod är tänkt som ett tankeverktyg för att få syn på innebörder och inte för att åskådliggöra en kedja av orsak-verkan.
Sammanfattningsvis har detta varit en tidskrävande metod, men eftersom materialet är komplext och de refererade sammanhangen är gigantiska har jag behövt vända och vrida och återvända under arbetets gång.
17 Se Bilaga 1.
Jag uppfattar att metoden har varit till hjälp för att se mönster, sammanhang och göra urval till en presentation av resultatet, där en strävan är att låta olikheter få finnas.
3.5 Reflexivitet
Reflexivitet benämns med den aletiska hermeneutikens terminologi: förförståelse. Reflexiviteten utgörs således av hur jag själv med min omvärldsuppfattning, mina antaganden och mitt sätt att förstå, påverkar resultatet. Det finns förstås stora delar av min reflexivitet som inte är känd för mig själv, vilken jag förstås inte kan redogöra för, men det jag är medveten om som påverkar är följande:
Min reflexivitet kan bäst beskrivas utifrån att jag är rotad i en psykoanalytisk och psykodynamisk tanketradition genom mitt yrke19 och därigenom har ett förhållningssätt där jag uppfattar att varje människa
har sin inre värld, sin förståelse och sina perspektiv. Jag tänker mig att det finns ett mellanrum mellan hur vi uppfattar verkligheten och själva verkligheten. Detta mellanrum ser jag som ett utrymme där människor kan mötas i dialog och argumentation. Ett mellanrum där flera olika perspektiv och berättelser får finnas och genom dem gör vi varandra rikare.
Samtidigt tänker jag mig att vårt behov av Gud, möter en verklighet där Gud är vår yttersta grund. Min förförståelse är präglad av att jag är kristen sedan barndomen och har en tillhörighet i Svenska kyrkan, samt de senaste 3 årens teologistudier.
3.6 Etik
I enkätutskicket fanns information att svaren kommer avidentifieras när de används i uppsatsen och att deltagandet i studien är frivilligt och kan avbrytas utan att en förklaring behöver ges. Det har funnits möjlighet att skicka in svaren anonymt för de som önskar det.
3.7 Disposition
Uppsatsen disponeras på följande sätt:
Efter inledning, syfte och frågeställning och metod kommer bakgrunden, som tar upp teman som har betydelse för resultatet. Eftersom resultatet innehåller övergripande teman som rör offer, försoning och försoningsläror tas dessa teman upp för att ge en ram åt framställningen och sätta dem i bibelns och kyrkans kontext. Resultatet inleds med en översikt och en redovisning av hur de svarande förhåller sig till
försoningslärorna. Därefter följer tre stycken som tar upp de svarande prästernas teologi kopplade till motiv ur de olika försoningslärorna, den kritik som finns mot försoningslärorna samlas under rubriken offermetaforik och omformulering. Nedan följer resultatdelens rubriker med kommentarer:
• Inledning och översikt
• ”Gud vägrar svara ondskan med ondskans metoder” - de svarande prästernas teologi som är kopplade till motiv ur den klassiska försoningsläran
• ”Det är Gud som handlar och det är Hans nåd som jag får ta emot” - de svarande prästernas teologi som är kopplade till motiv ur den objektiva försoningsläran
• ”För mig handlar försoning om människans förändring och hennes närhet till Gud som når en nivå som aldrig tidigare varit” - de svarande prästernas teologi kopplade till subjektiva motiv
• ”Makten dödar en människa som hotar maktens vilja” – svar som rör det yttre historiska skeendet • Offermetaforik och omformuleringar – offermetaforik i den egna teologin liksom kritik mot
offermetaforik tas upp ur olika perspektiv
• Gud är kärlek – detta avsnitt är med för att ytterligare understryka att detta motiv förekommer ur olika perspektiv
• Teologi i praktiken – i detta avsnitt ges en överblick över svaren på frågan som rör själavård, fråga 5 i enkäten
• Metakommunikation – reflektioner i svaren över läror, motiv och mysteriet Uppsatsen avslutas med en reflektion över resultatet under rubriken Slutreflektion.
4. Bakgrund
4.1 Offer
Jesu död tolkas ofta i termer av offer i den kristna traditionen. Detta stycke har tillkommit för att påminna om hur vi kan förstå vad offer innebär, i den kontext som tolkningarna har sitt ursprung.
Tempelkulten med offer var för Jesus och hans samtida judar, liksom för de första kristna som utgjorde en sekt inom judendomen, en gudomlig inrättning.
Ett perspektiv som återfinns i NT är motivet till Jesu död som ett offer. Jesus dog för oss, för våra synder, han dog för många.20 Kristendomens och judendomens gemensamma rötter i offertraditionen beskriven i
GT/den hebreiska bibeln innehåller teman som går att känna igen i förklaringarna till Jesu död.21 Gud skall få
den första skörden, det första som kommer ur livmodern och det anges hur det offret kan substitueras.22 Den
förstfödde sonen tillhör Gud och kan lösas ut med offret av ett lamm. Under försoningsdagen bär syndabocken hela folkets synder och jagas ut i öknen där den dör.23 Tolkningstraditionen kring när Abraham skulle offra sin
son Isak24, kallad Akedah Isaks bindande, i judisk tolkningstradition. Det finns mycket som förenar den
rabbinska traditionen kring Akedah med den kristna tolkningstraditionen kring Jesu död. Lammet som
substitut/symbol för offret. Isac blev räddad av ett lamm, som offrades i hans ställe. Vid Rosh-Ha-Shana blåses i shofarhorn för att Gud ska påminnas om Isaks bindande och bortse från folkets synder för hans skull.25
Koppling till tiden för påsken där det finns en tradition att det var då Isak skulle offras, passover, gå förbi, stryka blodet på dörrposten för att den förstfödde skulle bli räddad. Isak som offerlamm i den judiska traditionen och Jesus som dör när offerlammet ska slaktas. 26
Den geografiska platsen för Akedan och korsfästelsen sammanfaller. Abraham skulle offra Isak på Moria berg, som enligt både Judisk och kristen tradition är Sions berg, platsen för templet, platsen för händelserna på Golgota.27 Genom offret Isak var villig att göra och Jesus var villig att göra, ändrades Gudsbilden för de troende.
Det finns olika spår i offertraditionen och gudsbilderna i gamla testamentet, en del av tolkningstraditionen kring Akedah är att Gud flyttade från rättvisans tron till barmhärtighetens tron. Där ser vi en samstämmighet med Guds nåd och kärlek genom Jesus Kristus.
Jag har nu tagit upp hur kristendomens och judendomens tolkningar kan ligga nära varandra och för att understryka det gemensamma ursprunget i gudsrelationen och i offertraditionen.
Gamla testamentets ord för offer är flera, ett hebreiskt ord för offer är qorban och har sitt ursprung i betydelsen ”att vara nära”. Offret syftar till att komma nära Gud och kunde som den kristna bönen uttrycka tack, hjälp och förlåt. Det fanns olika typer av offer kopplade till tempelkulten: brännoffer, matoffer,
gemenskapsoffret (kallas ibland fredsoffer), syndoffer (detta bars fram när en människa syndat utan uppsåt), skuldoffer. Offret gavs inte för att förtjäna gudsrelationen utan för att ge Gud något. Alltså offret gavs inte som ett medel för att uppnå något, utan som en gåva till Gud. 28
20 Mark 10:45; Gal 1:4, 2:20; 1 Pet 3:18; 1Kor 15:3-4
21 Levenson, J. D. The death and Resurrection of the Beloved Son – The transformation of Child Sacrifice in Judaism and
Christianity
22 2 Mos 13:1-16; 2 Mos 4:21-26; 4 Mos 3:12-13; 4 Mos 3:40-51 23 3 Mos 16
24 1 Mos 22:1-19
25 Spiegel, Shalom. (1993) The Last Trial On the Legends and Lore of the Command to Abraham to offer Isaac as a sacrifice:
The Akedah.
26 Joh 13:1, 18:28; Levenson, s 206; Svartvik, Skriftens ansikten s 48 27 Spiegel, S. s 33-36
4.2 Försoning – definitioner och exempel
Under denna rubrik tas begreppet försoning och olika tänkbara betydelser upp, för att sätta begreppet försoning i sitt nutida sammanhang görs en utblick i dagens försoningsdebatt.
Grundfrågan i den kristna försoningsläran skulle man kunna formulera: Varför behövde Jesus dö? Försoningslärorna utgår från att svaret på frågan är försoning. Soteriologin, frälsningsläran utgår från att svaret på frågan är frälsning. Korsteologi utreder korsets betydelse och ingår i flera olika diskurser.
Frälsning och försoning används ibland synonymt, men har skilda betydelser. Läran om frälsning, soteriologi, beskrivs av Ekstrand och Bråkenhielm och i antologin Tala om försoning 29, som ett paraplybegrepp
för olika former av frälsning/räddning. En form av räddning kan vara att tänka sig att en försoning sker. Lars Thunberg undersöker hur frälsningstänkandet och i förlängningen hela trostänkandet kan struktureras i ”Det saliga bytet” – frälsningsschema och frälsarbild i teologihistorien. Han utgår från att frälsningen sker i tre led. Det sker en frälsning från något (nöd, brist, synd, ondska), och frälsning till något (frihet, salighet, uppfyllelse). Frälsningen, en övergång, sker genom en förändring. 30 Underförstått i detta
schema är att grunden för den kristna tron är frälsningen och den kan uttryckas genom de olika
beståndsdelarna i schemat. Thunberg analyserar olika läror och teorier genom teologihistorien med hjälp av detta schema. Han för fram att vi i NT och fornkyrkan möter, utifrån bildspråk och begreppsapparat, flera olika frälsningsframställningar vid sidan av varandra.31 Denna modell är också möjlig att använda när man tänker
kring försoning, men jag uppfattar att den kan sätta ett betydelseraster av kausalitet över analysen. I svenska akademins historiska ordbok, som anger svenskt skriftspråk från 1521 utgiven 1927, SOAB, anges betydelser av verbformen försona bland annat: 1) a. fritagande från straff, skuld; förlåtelse, tillgift. 2) gottgörelse för brott; ersättning, skadestånd. 3) återställande av vänskap och gott förhållande, förlikning. 4) (Bibliskt) om återställande genom Kristus av den genom synden brutna gemenskapen mellan Gud och människorna; med tanken riktad på Kristus offerdöd för människornas synder, 2 Kor 5:19 ; Then försoning, hwilken wår Herre Jesus Christus, för osz och wåra Synder, genom sin Pinja och Död giort hafwer. Kyrkolagen 6:1, år 1689; Kristus är försoningen för våra synder. 1 Joh 2:2. 32
Försona har således olika betydelser. I ordboken skönjs två spår: en mot gottgörelse för brott, en går mot att återställa en bruten relation.
För att ta ett exempel på hur försoning kan tolkas som ett kosmiskt skeende med universell verkan i NT tittar jag närmare på en tolkning av Kol 1:20 och genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig
genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.
När verbet försona (här grek apokatallassai) kopplas ihop med att stifta fred avses alltså inte att sona ett brott eller blidka vrede, utan om att hela en störd harmoni. Att tänka sig att ett brutet och trasigt
förhållande mellan Gud och människa återupprättas. Blodet genom vilket frid återupprättas leder till tankar på offer. Prof Lars Hartman påpekar att många svar hämtar sitt språk från gammaltestamentliga föreställningar om offer.33 Denna tolkning för fram försoning som ett sätt att bringa fred och föra samman vilket sker genom
blodet på korset. Blodet har många betydelsebottnar. Denna vers pekar mot en universell giltighet av försoningen.
Hur kan vi tala om försoning idag? Antologin Tala om försoning är ett resultat av en sådan frågeställning, skriven på uppdrag av Svenska kyrkans teologiska kommitté utgiven 2015. Det är den första av två böcker om försoning, den andra är Liv i försoning – om upprättelse i kyrka och samhälle.
29 Ekstrand, Thomas.; Bråkenhielm, Carl Reinhold Kristen försoningslära genom tiderna/ Bråkenhielm, C.R., Möller, G. (2015)
Tala om försoning Stockholm: Verbum förlag
30 Thunberg, L. (1977) ”Det saliga bytet” – frälsningschema och frälsarbild i teologihistorien. s 10-18. 31 Ibid s. 12
32 Svenska akademiens ordböcker på nätadressen: Svenska.se/ SAOB 33 Hartman, L. (1985) Kolosserbrevet KNT 12. Uppsala: EFS-förlaget, s 35-49.
Ärkebiskop Antje Jackelen skriver i inledningen till Tala om försoning om försoningens många rum, att det ”aldrig bara har funnits ett sätt att vittna om försoningens hemlighet. Redan de nytestamentliga författarna ger flera olika tolkningar av Jesu död.”34 Jackelen skriver att försoning först och främst handlar om en relation,
inte en jämlik relation, men en ömsesidig relation där båda parterna är delaktiga. ”Där försoning misslyckas tar våldet över. Det handlar om vården eller vanvården av en relation – den insikten är central när det gäller att ta ställning till olika försoningsläror.”35
Ekstrand och Bråkenhielm citerar den brittiske teologen Maurice Wiles som konstaterar att det inte finns någon precisering av försoningsläran i den apostoliska, niceanska eller athanasianska trosbekännelsen. Försoningsläran gav alltså inte upphov till dogmatiska definitioner, ”vilket kan tolkas som att de olika varianter av försoningsläran som förekom i den tidiga kyrkan inte nödvändigtvis uppfattades som varandra uteslutande eller kyrkoskiljande.”36
Vi går vidare med de försoningsläror som fråga 3 i enkäten tar upp, enligt Auléns beskrivning.
4.3 Kristen försoningslära
Försoningslärorna är exempel på systematiserade försök att förstå varför Jesus dog. Vad hans död betydde och betyder. Utgångspunkten är att Jesus dog för att det fanns/finns ett behov av försoning för att återställa gemenskapen mellan Gud och människa. Försoningslära innehåller i sig ett grundantagande att något har gått fel, är brustet i relationen mellan Gud och människa och behöver försonas. Den underliggande frågan är alltså vad som hindrar gemenskap mellan Gud och människa.
Enkäten innehåller en fråga som rör försoningslärorna med referens till Auléns arbete om den kristna försoningstanken.37 Aulen urskiljer tre huvudsakliga försoningsläror i kyrkans tolkningstradition. De är
förenklingar av komplexa tankesystem och nedan följer en kort genomgång av Auléns typologi.
• Den klassiska motivet också kallat det dramatiska eller seger-kamp motivet – försoning sker när synden, döden och djävulen övervinns.
• Den objektiva försoningsläran också kallad den juridiska eller latinska försoningsläran – Gud försonas med människan genom Jesu Kristi död.
• Den subjektiva försoningsläran – människan försonas med Gud genom kärlek till Jesus Kristus. Aulén sympatiserar tydligt med det motiv han kallar det klassiska motivet, vilket han beskriver som den gamla kyrkans dominerande tanke. Han beskriver den objektiva försoningsläran och den subjektiva
försoningsläran i ett mindre tilltalande ljus. Det här, samt andra tolkningar han gör, har hans arbetet blivit kritiserat för. Dock är det ett arbete som alla böcker jag läst om försoning relaterar till, jag kommer därför att utgå från Auléns typologi med tillägg av andra källor för att försöka nyansera bilden.
Den klassiska försoningsläran
Fornkyrkans huvudtema enligt Aulén: Christus Victor bekämpar och besegrar tyrannerna, synden, döden och djävulen. Allt hänger på att det är det gudomliga självt som träder in i syndens och dödens värld och utför segergärningen, försoningsverket är Guds eget verk. Det leder till en förvandling i Guds egen ställning till världen och därmed skapandet av en helt ny situation i det att fördärvsmakternas välde är brutet. 38
Aulén för fram olika argument för att denna lära är ursprunglig. Kyrkofader Irenaeus skriver år 180 i
Adversus haereses att Kristus har blivit människa för att vi skulle bliva gudomliggjorda39. Att Gud blir människa
för att döda synden, nedslå döden och levandegöra människan. Den seger Kristus vinner skapar ett nytt läge, människan står inte längre under de fientliga makternas tvångsregemente. Inkarnationen, Gud blir människa,
34 Jackelen, A., Inledning/ Bråkenhielm, C.R., Möller, G. (2015) Tala om försoning Stockholm: Verbum förlag. s 10. 35 Ibid s 14
36 Ekstrand, Thomas.; Bråkenhielm, Carl Reinhold Kristen försoningslära genom tiderna/ Bråkenhielm, C.R., Möller, G. (2015)
Tala om försoning Stockholm: Verbum förlag. s 22
37 Aulén,G.(1930) 38 Ibid s 25-26
39 Ibid s 40 Aulén visar hur Irenaeus används för att belägga en fysisk frälsningslära där inkarnationen ledde till att det
gudomliga automatiskt trängde igenom och förändrade världen, men fler med Aulén ser det klassiska försoningsmotivet formulerat hos Irenaenus.
är grunden och den nödvändiga förutsättningen för segerverkets förverkligande. Samma hand som danat oss i
moderlivet var det som i dessa sista tider uppsökte oss, då vi voro förlorade får, la det på skuldrorna och med glädje förde det tillbaka till livets hjord. Skapelsens återställelse och fullkomning är ännu inte fullkomnad men påbörjad. 40
Paulus skriver i andra Korintierbrevet att det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv.41
Enligt Aulén hör de Paulinska tankarna hemma i det klassiska motivet med dess dualistiska orientering. I den synoptiska traditionen möter vi bilden av hur Kristus utger sig själv som en lösen given för många.42 I första
Johannesbrevet sammanfattas syftet med Jesu ankomst: att han skulle göra om intet djävulens gärningar.43
Aulén konstaterar att kamp-seger motivet ( det klassiska försoningsmotivet) har en stark ställning i
urkristendomen där försoningen är ett uttryck för den suveräna och spontana gudomliga kärleken där inget behöver presteras av människan.
Aulén kallar detta ett motiv då det inte är en rationellt utarbetad lära, det innehåller i sig flera olika skeenden samtidigt såsom att Gud både försonar och blir försonad, att fördärvsmakterna delvis kan hänföras till det gudomliga såsom lagen och vreden. Kristus övervinner de fientliga fördärvsmakterna, varav vissa står i den gudomliga domsviljans tjänst, genom detta blir Gud försonad och han försonar världen med sig själv. Det handlar inte primärt om den enskilda människan utan är ett soteriologiskt-kosmologiskt drama som har en objektiv inriktning.
Aulén menar att Martin Luther fördjupade det klassiska motivet och felaktigt har ansetts stå i den objektiva, juridiska försoningslärans efterföljd. I det blir han inte lämnad oemotsagd. Till exempel
lutherforskaren Paul Althaus för fram att Auléns tolkning inte stöds av Luthers verk, utan Luther förenar den klassiska och den objektiva doktrinen, men följer ffa den objektiva. För att exemplifiera detta, och få med oss Luther utifrån försoningen, sammanfattar jag en del av Althaus Luthertolkning 44 : Bakom Luthers syn på
försoning finns hans gudssyn och kristologi. Sann kunskap om Kristus har den som i hjärtat ser Kristus och Fadern som helt och hållet en. Gud är en och har masker bakom vilka han döljer sig. Han styr över djävulen och allt ont som sker oss kommer från djävulen, men Gud har tillåtit det, och därmed är det också uttryck för Guds vrede. Guds vrede vilar över den syndfulla mänskligheten genom Jesus Kristus skapas en ny situation. Jesus Kristus bringar fred mellan Gud och människa, köper ut människans syndfullhet/synder med sig själv i utbyte. Han drivs till detta av sin kärlek, vilken är Guds kärlek och barmhärtighet mot syndare. Kristus är inget annat än rent liv och han övervinner döden med sitt liv, han för en kamp mot djävulen utfallet blir en seger över synden. Historien om Jesus Kristus sker vid en specifik tidpunkt i historien, men ur Guds synpunkt har Kristus korsfästs för människans synder sedan tidernas begynnelse. Frälsningen vilar i Guds eviga vilja att rädda oss och
överskrider därför tiden. Luther kan ge oss nycklar i hur vi kan tolka det här med subjekt och objekt i skeendet. Inkarnationen, Kristi död och uppståndelse har:
• En riktning gentemot mänskligheten där människorna får lära känna Gud och Guds vilja. • En riktning mot Gud: så här är det att vara människa.
Gud försonas med sig själv och mänskligheten, Gud förlåter, försonar människan. Gud både försonas och försonar. Jesus Kristus bringar fred mellan Gud och människa (reconciler, fredsbringare), köper ut
människans synder/syndfullhet med sig själv i utbyte (redeemer, lösen). Ett sätt att beskriva vad försoningen är att Kristus blev och är vår fredsbringare och lösen. Jesus Kristus lydde Guds bud och hans enda skäl att dö var av kärlek och för att tjäna nästan. Försoningen vilar på inkarnationen och är presentisk.
Vi fortsätter med den objektiva försoningsläran, som vi nu således påbörjat med Althaus Luthertolkning.
Den objektiva försoningsläran
Tertullianus (död cirka 220) gör själva grundritningen till den objektiva försoningsläran med begreppen
satisfactio och meritum, enligt Aulén. Utgångspunkten är att människan är syndfull. Kristus förvärvar genom
sitt lidande och sin död en överskjutande förtjänst. Denna lämnas åt Gud såsom satisfaktorisk ersättning, såsom kompensation.45 Det är Anselm av Canterbury (död 1109) som utvecklar den latinska försoningsläran
fullt ut, menar Aulén. Aulén utgår från Anselms skrift: Varför behövde Gud bli människa, Cur deus homo. Människan förmår inte göra tillräckligt för att blidka Gud, människan är alltför syndfull. Gud behöver blidkas för att det gudomliga rättskravet ska tillfredsställas. En människa helt utan skuld och synd lämnar sig själv som ett
40 Ibid s 46 Adv haer v 15.2 41 2 Kor 5:19
42 Aulén, G. s 130 Mark 10:45, Matt 20:28 43 Ibid s 132, 1 Joh 3:8
44 Althaus, P. The theology of Martin Luther, kap 10 – 14, 17 45 Aulén, G. s 143
offer åt Gud. Anselm betonar det frivilliga utgivandet i döden som det tyngsta offret och den största gåvan en människa kan ge till Gud.46 Denna överskjutande merit som Jesus skapar kan människan få del i genom tron.
Anselm med efterföljare som utvecklat den latinska försoningsläran betraktar försoningsverket som en
gudshandling. Guds rättskrav uppfylls genom Kristi död, förlåtelsen är inte liktydig med slapphet för vilken synd som helst blir förlåten utan vidare, utan kräver den givna satisfaktionen.47
Ekstrand och Bråkenhielm beskriver Anselms objektiva försoningslära utifrån en estetisk premiss. Gud är god och rättvis, rättvisan kräver att det goda belönas och det onda straffas, annars skulle vi få en oordnad värld och världens skönhet skulle rubbas. Därför ingriper Gud för att återställa balansen genom att själv bli människa och ta på sig straffet.48
Anselm har blivit läst som om hans Gud är lik en misstänksam oresonlig feodalherre som kräver ovillkorlig lojalitet och lydnad av sina undersåtar, men läser man hans skrifter kan detta inte utläsas.49 Anselm
har tagit analogier ur sin samtida feodala kontext för att förklara sin lära och detta har blivit misstolkat som att en vred fader kräver att sonen bestraffas med döden för att han ska blidkas. Guds vrede som motiv i
försoningen kan vi däremot hitta hos Luther.
Aulén placerade Paulus teologi som hemmahörande i den klassiska försoningsläran. Hos Paulus kan vi hitta motiv från alla tre försoningslärorna. Det finns exempelvis tolkningar av Paulus budskap utifrån att Jesus dog en offerdöd för våra synder, en ställföreträdande död.50
Sammanfattningsvis utgår den latinska försoningsläran från att människan syndar mot ordningen i skapelsen. Människan har en skuld till Gud som behöver gottgöras, men människan har inte själv förmågan att lämna en sådan gottgörelse. För att gottgörelsen ska stå i proportion till skulden, dör en syndfri människa Jesus Kristus, i vilken Gud också är och verkar. Därmed försonas Gud med mänskligheten.
Den subjektiva försoningsläran
Aulén tar upp att Pierre Abélard (död 1142) tankar om försoningen utgör prototypen för vad Aulén benämner den subjektiva försoningsläran. Tonvikten ligger på vad som sker i människan. Det handlar inte om att människan har förbrutit sig mot Guds rättsordning, utan att människan är bortvänd från Gud. Kristus ses som lärare och förebild och väcker en genkärlek hos människorna. Det är denna kärlek på vilken försoningen vilar, alltså människans inställning till Gud. Abelards tankegång hade att göra med människans behov av att lära känna Gud och att utvecklas på det moraliska planet. Abelard var kritisk mot tanken på Jesu död som ett offer till Gud eller för att betala en lösen till djävulen.51
Den subjektiva försoningstanken har utvecklats genom århundradena av olika tänkare. Exempelvis Albrecht Ritschl (död 1889) som menar att människans misstro gentemot Gud skingras inför anblicken av Kristi lidande, som innebär en uppenbarelse av den gudomliga kärleken.52 I detta perspektiv skulle det också gå att
hitta motiv hos Paulus, det subjektiva motivet sett till människans gensvar och identifikation med Kristus. Exempel: Paulus förde fram ett ideal till galaterna att dela Kristi trohet mot Gud och hans självutgivande kärlek. Inte bara som en norm för handling utan i ett större perspektiv tänkte man sig att Gud sände sin sons ande in i den troendes hjärta.53
Paul Peter Waldenström (1838-1917) kritiserade försoningslärans utgångspunkt i straffrättsliga motiv. Han tänker sig ändå att Guds vrede vilar över synden och den syndfulla människan, men det är inte Gud som blir försonad genom Jesus Kristus utan det är människan som blir försonad. Det är det subjektiva
försoningsläran som framträder i det att det är människan som behöver bli försonad, om inte kommer hon evigt och ohjälpligt drabbas av Guds vrede.54 För detta ställningstagande blir Waldenström utesluten ur
Evangeliska Fosterlandsstiftelsen EFS och han bildade, tillsammans med de som höll med honom, Svenska missionsförbundet 1878.55
46 Ibid s 151 47 Ibid s 154-155
48 Ekstrand, Thomas.; Bråkenhielm, Carl Reinhold Kristen försoningslära genom tiderna/ Bråkenhielm, C.R., Möller, G. (2015)
Tala om försoning Stockholm: Verbum förlag. s 48-49
49 Ekenberg, Tomas Auktoritet och den fria viljan hos Anselm, Kant och Wolf. Bokförlaget Thales, tidskrift för Politisk Filosofi
nr 2 2012, s. 9-11
50 Gal 1:4; Gärtner, B. s 12. 51 Aulén, G. s 163ff 52 Ibid s 231
53 Gal 4:6; Holmstrand,J. s 31-53 /ur 2000 år med Paulus
54 Ekstrand, T., Bråkenhielm, C.R., Kristen försoningslära genom tiderna/ Tala om försoning Stockholm: Verbum förlag.
Waldenströms Minnesanteckningar finns citerad på s 71.
Kritik av försoningslärorna
Jesper Svartvik beskriver i en fotnot våldsmetaforiken som framträdande i alla tre modellerna. ”Anselm sanktionerar tveklöst våld, Abélard tycks romantisera lidandet och även Auléns betoning av kampmotivet (…) kan anses resultera i att en alltför stor vikt läggs vid våld som metafor och villkor.” 56 Han tar upp att
gudomliggörelsemotivet nämns men ges inte lika stor tyngd. Jag vill här påpeka att jag i min återgivning av Aulén gett gudomliggörelsemotivet en större tyngd i beskrivningen av den klassiska försoningsläran, med anledning av att det ger en bättre bakgrund till de tolkningar som ges i enkätsvaren.
Nutida kritik av försoningslärorna finns också i Sofia Camnerins avhandling Försoningens mellanrum - en
analys av Daphne Hampsons och Rita Nakashima Brocks teologiska tolkningar 57. Utifrån Camnerins analys
avvisar Daphne Hampson och Rita Nakashima Brock tolkningar där människor offras och används som medel utan eget val.58 Detta sker när Gud framställs som den som kräver lidande och Jesus framställs som oskyldigt
offer. När Gud framställs som åskådare och lidandet krävs för frälsningen.59 Deras kritik belyser en
sammanblandning mellan våld och kärlek, där Jesus blir ett medel för världens frälsning. Camnerin för fram att det utmärker inte bara objektiva motiv, utan också många subjektiva tolkningar. Det vill säga där människan behöver försonas genom Jesu lidande och det är den medkärlek och medlidande det väcker som åstadkommer försoningen. Det kan skapa en föreställning om att självuppoffring och självuppgivelse krävs, vilket kan behöva problematiseras. Exempelvis när vi talar om efterföljelse för exempelvis en kvinna som är våldsutsatt i sitt äktenskap.60
Detta utgör således en kritik av försoningsmotiv ur både den objektiva och den subjektiva försoningsläran.
Det subjektiva och det objektiva motivet
Att kalla motiven för subjektiva respektive objektiva innebär en komplikation i förhållande till tolkningen. Framförallt om vi tänker oss att något sker med flera parter inblandade. Och om vi tänker oss att försoningen är ömsesidig. Vad gäller försoningslärorna används subjektiv och objektiv i två varianter:
• I den första varianten handlar det om huruvida Gud är objekt eller subjekt i försoningen. I det objektiva motivet är Gud objekt för försoningen. Det är Guds vrede eller andra hinder hos Gud själv som elimineras, Gud försonas. I det subjektiva motivet är Gud subjekt i försoningen. Gud handlar, ex uppenbarar sin kärlek för människan, och människan försonas.
• I den andra varianten handlar det om själva skeendet är objektivt eller subjektivt. I det objektiva motivet sker något objektivt (ex seger över ondskan), medan i det subjektiva motivet sker något inne i människan.
Bortom och mellan försoningslärorna
Sofia Camnerin föreslår termen mellanrum som en förutsättning för försoningsteologi för att åskådliggöra att det finns behov av en plats, ett utrymme att förhandla och ompröva teologiska tolkningar. Därmed för hon fram utrymmet för olikheter och möjligheten till möten.61
Jesper Svartvik undrar om vi kan se Paulus ord att han anförtrotts försoningens ord (2 Kor 5:19), som ”en uppmaning att utlägga texterna på ett sådant sätt att de skapar samförstånd och får vara bärare av ett budskap som främjar försoning”.62
Thomas Ekstrand och Carl Reinhold Bråkenhielm för fram att det finns en pluralism i tolkningar av försoningen där nya betydelser fogats till de gamla som också går att se som en strävan att ”levandegöra stelnade insikter och möta nya tiders frågor med ett nytt språk.”63
56 Svartvik, J. (2014) Försoning och förvandling. Stockholm: Verbum förlag. s 198
57 Camnerin, Sofia. (2008) Försoningens mellanrum – en analys av Daphne Hampsons och Rita Nakashima Brocks teologiska
tolkningar. Uppsala universitet.
58 Ibid s 171 59 Ibid s 172 60 Ibid s 131-144 61 Ibid s 183-185
62 Svartvik, J. (2014) Försoning och förvandling. Stockholm: Verbum förlag. s 129
5. Resultat
Jag är mycket tacksam och berörd av svaren på enkäten. Det känns som en ynnest att få läsa dessa personliga och uppriktiga reflektioner av kloka och erfarna präster. För varje genomläsningar blir svaren mer omfattande och samtidigt står de fram tydligare. Frågorna är ställda med avsikt att öppna upp för egna motiv och val. Det är 14 svar som har många bottnar och är rika på perspektiv. Det har inte varit enkelt att komma fram till hur jag ska göra svaren rättvisa i en presentation av resultatet. Men min ambition inför presentation av resultatet är att försöka få fram de enskilda prästernas röster vad gäller den mer sammanhängande teologi de beskriver i förhållande till frågan Varför dog Jesus? Ett genomgående drag som framträder i materialet är att svaren tar sin utgångspunkt i försoningslärorna. Som om svaren tar spjärn mot försoningslärorna eller är i samklang med dem eller formulerar om dem.
I resultatet är min strävan att låta enskilda prästers teologi framträda. De teman som är framträder är motiv ur försoningslärorna, offermetaforik och kärleksmotivet, presentationen organiseras kring dessa teman. Resultatdelen kommer jag avsluta med prästernas tankar om läror, motiv och hemligheter, dvs ett
metaperspektiv på frågeställningen.
5.1 Inledning och översikt
Prästerna förhåller sig på olika sätt till försoningslärorna i sina enkätsvar. Genomgående i svaren är att olika teman från försoningslärorna återkommer. Som en bakgrund går jag därför igenom fråga 3 från enkäten, hur många av prästerna som känner sig helt eller delvis hemma i olika försoningsläror, respektive inte alls känner sig hemma i försoningslärorna.64 För överskådlighetens skull gör jag en tabell över svarens fördelning
samt förtydligar svaren. Av de 14 svarande har 13 svarat på enkätfrågan om försoningslärorna. Enkäten innehåller inte svarsalternativet ”inte alls”, vilket flera efterfrågat och uppgett. Jag har därför med detta svarsalternativ i tabellen.
Det kommer alltså vara 13 svar för varje försoningslära, som fördelar sig på de olika svarsalternativen. I denna tabell går inte att utläsa fördelningen av svarsalternativen för varje svarande. Det finns de som känner sig hemma i alla försoningslärorna och de som inte känner sig hemma i någon, vilket jag återkommer till.
Svarsalternativ Klassiska Objektiva Subjektiva
Helt 5* 6* 2
Till viss del 5 2 5
Inte alls 3 5 6*
Ej svarat 1 1 1
*Av dessa 13 svar har 1 gett följande svar: ”Jag känner mig hemma i den klassiska försoningsläran utifrån min lojalitet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. / Jag känner mig hemma i den objektiva försoningsläran utifrån min lojalitet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära./ Jag känner mig inte hemma i den subjektiva försoningsläran utifrån min lojalitet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.” Förklarat sitt svar med: ”Jag har lite svårt med de olika försoningslärorna som utgår från ett offer-tema som är ett teologiserande utifrån ett juridiskt tänkande. Dock är jag mån om att hålla mig till Svenska kyrkans lära.”
64 Fråga 3. Förklaringar till Jesus död har formulerats i den kristna försoningsläran och utgår ifrån att något
hindrar/hindrade gemenskap mellan Gud och människa. Gustaf Aulén har formulerat tre modeller med olika motiv till Jesu död. Vilken/vilka känner du dig hemma i? Markera helt eller till viss del. Kommentera gärna ditt svar.
Den klassiska försoningsläran – försoningen sker när synden, döden och djävulen besegras. Helt/Till viss del/Kommentar Den objektiva försoningsläran – Gud försonas med människan genom Jesus Kristus död. Helt/Till viss del/Kommentar Den subjektiva försoningsläran – människan försonas med Gud genom kärlek till Jesus Kristus./Helt/Till viss del/Kommentar
Den som ej svarat på fråga 3 har valt att svara på grundfrågan Varför dog Jesus? i löpande text där den egna teologin framträder och motiv som återfinns i försoningslärorna fördjupas och ibland problematiseras.
Utifrån denna tabell, om den läses vertikalt, framgår att 5 präster känner sig helt hemma i den klassiska försoningsläran; 5 präster känner sig till viss del hemma i den; 3 känner sig inte alls hemma i den. Av detta framgår att majoriteten präster 10 av 13 i denna undersökning antingen helt eller delvis känner sig hemma i denna försoningslära. Det går också att utläsa att majoriteten präster 8 av 13 har förbehåll dvs känner sig till viss del eller inte alls hemma i den klassiska försoningsläran.
Vi fortsätter med nästa kolumn, där det framgår att 6 präster känner sig helt hemma i den objektiva försoningsläran; 2 präster känner sig till viss del hemma i den; 5 präster känner sig inte alls hemma i den objektiva försoningsläran. Vad gäller den objektiva försoningsläran kan vi se en högre grad av åtskillnad, de flesta känner sig antingen hemma i den eller inte alls hemma i den.
Den sista kolumnen visar att 2 präster känner sig helt hemma i den subjektiva försoningsläran; 5 präster känner sig till viss del hemma i den; 6 präster känner sig inte hemma i den. Således är det 8 av 13 präster som känner sig till viss del hemma i eller känner sig helt hemma i den subjektiva försoningsläran. Det går också att observera att det är 11 av 13 som har förbehåll i förhållande till den subjektiva försoningsläran, antingen inte alls känner sig hemma i den eller till viss del.
En sammanställning av svaren horisontellt, dvs varje svarsalternativs fördelning skulle vara av intresse om det i tabellen gick att utläsa var och ens svar.
Sammanfattning av ovanstående sammanställning:
Jag har presenterat en överblick över hur prästerna svarat numerärt i förhållande till försoningslärorna med referens till Auléns beskrivning. Det visar sig vara en stor spridning mellan svaren och det går att se en del mönster. De stora dragen är således att den klassiska försoningslärans motiv har en större uppslutning och den subjektiva försoningslärans motiv har en lägre uppslutning, sett till hela materialet. Medan det finns störst åtskillnad vad gäller den objektiva.
Vi ska gå vidare med att titta närmare på innehållet i svaren utifrån vilka teman som framträder. För att ge en överblick presenterar jag de teman som återkommer mest frekvent: inkarnationen, offer, Guds kärlek och närvaro, försoningen som ett pågående skeende. I tabellen framgår hur många som i sitt svar har detta tema som en del av sin teologi.
Teman Inkarnationen Offer Guds kärlek och
närvaro
Pågående skeende Antal svar med
detta tema 11 11 12 10
Det kan förstås vara så att de svarande prästerna har dessa teman integrerade i sin teologi utan att det framgår i svaret, men jag utgår endast från om temat explicit har benämnts.
Disposition av resultatdelen:
• Tre stycken där prästens teologi hämtar motiv ur den klassiska försoningsläran, ur den objektiva försoningsläran, samt ur den subjektiva försoningsläran.
• Därefter ett stycke som tar upp aspekter på det yttre skeendet.
• Två stycken följer som fokuserar på två framträdande teman i materialet: Offermetaforik och kärlek. • Stycket som följer tar upp en pastoral situation med ett tänkt själavårdssamtal där vi får ett exempel
på hur prästens teologi omsätts i praktiken
• Därefter kommer ett stycke om den metakommunikation som framkommer i svaren, dvs
kommunikation om kommunikationen, ex vad det innebär att vara eller inte vara anhängare av en försoningslära.
5.2 ”Gud vägrar svara ondskan med ondskans metoder”
De allra flesta svaren använder motiv ur den klassiska försoningsläran.
F skriver: Jesus dör som en konsekvens av ett självutgivande liv, han vägrade ta del av världens maktspel och positionerande. Det kostade Gud allt. Det är berättelsen om hur världen stöter bort Gud, hur Gud vägrar svara ondskan med ondskans metoder. Gud bryter våldsspiralen, konsekvensen blir döden – Guds svar: uppståndelsen. Jesu lidande och död innebär att Gud delar våra mänskliga erfarenheter av lidande.
N skriver: Min tro är att Jesus genom sitt liv, sin död och uppståndelse visar vem Gud är. I det ingår att Jesus visar att hos Gud finns förlåtelse och försoning. Att Gud vet hur det är att leva som människa, att det är lätt att handla fel, mot sig själv, andra och skapelsen, men det skiljer oss inte från Guds kärlek. Döden, ondskan, synden, djävulen, eller vad vi väljer att kalla det, är realiteter i det mänskliga livet och Jesus har besegrat det. Det betyder inte att det onda är borta och absolut inte att Gud glorifierar lidandet, men att det en gång med Guds hjälp slutgiltigt ska försvinna.
Döden som en konsekvens av inkarnationen är ett tema som lyfts fram, det går att se som en form av omformulering av försoningslärorna. Följande två exempel innehåller också motiv från den klassiska försoningsläran.
K: Gud behöver inte blidkas, Guds natur är icke-våld. När Gud stiger ner i den här världen blir Guds natur synlig på korset. Han offrade sig för det är inkarnationens konsekvens, konsekvensen av att leva i den här världen. Han lurades inte till att bli något annat än det Gud är. Jesus ger inte igen, han ger sig själv, av kärlek. Han möter inte våldet med makt. ”När Jesus tacklar ondskan med sin passivitet blir det också för mig en bild av hur han absorberar ondskan i sin egen kropp, så att den inte kan komma vidare utan blir oskadliggjord.” Därför blir korset tecknet på Guds kärlek.
I dessa svar ser vi hur Jesus, Gud inkarnerad, besegrar ondskan. Vid beskrivningar av vad som sker, besvarar de också hur det sker: med sin passivitet, genom att bryta våldsspiralen, genom att Gud är Gud och inte behöver bevisa något, utan är fri.
Jag tar upp ännu en präst vars teologi beskriver dessa teman:
M: Jag ser Jesu död som en yttersta konsekvens av inkarnationen. Jesus kompromissar inte med djävulen som vill få honom att göra det. Jesus måste dö, inte för att frambära ett offer till fadern, inte för att blidka faderns vrede. När Gud blir människa, när den fullkomliga kärlekens kraft blir synlig, är inte döden ett mål utan en konsekvens. Jesus står fast i sin kallelse på sanningens väg för att göra vägen till Gud tydlig för alla människor. Utan Jesu död, utan döden ingen uppståndelse, och därmed inte det radikala hoppet om liv efter död, om ljus efter mörker, som kristendomen är. Och inte heller den tydliga öppningen mot hela världen.
I detta svar finns tankar som betonar att Guds rike börjar tränga igenom. Gud natur blir synlig. Guds väg blir tydlig. Vi får erfara Guds kärlek och förlåtelse.
Sammanfattning och reflektion:
En sammanfattning finns i ett svar ovan: ”Det här är berättelsen om hur världen stöter bort Gud, hur Gud vägrar svara ondskan med ondskans metoder. Gud bryter våldsspiralen, konsekvensen blir döden – Guds svar: uppståndelsen.”
Jag vill här stanna upp vid bilden av hur segern över ondskan går till som är en tydlig omformulering av den klassiska försoningsläran. Jesus tacklar ondskan med sin passivitet. Gud vägrar svara ont med ont, Gud
låter sig inte förföras av ondskan genom att visa sin makt med våld. Gud bryter våldsspiralen. Prästen K ser framför sig hur Jesus absorberar ondskan i sin kropp och oskadliggör den.
Ur materialet vill jag också ta upp synen på ondska, jag gör det utifrån ett exempel: ”ondskan, djävulen, synden, döden, eller vad vi väljer att kalla det…”. I detta svar anger tillägget ”vad vi väljer att kalla det” en markör för att benämningarna är metaforer för både människans natur och människans villkor. Det framgår också att det inte enbart rör sig om metaforer: hämndlystnad och ondska hos människan liksom döden, prövningar och förluster är på riktigt. Däremot en bokstavlig tro på en personifierad ondska, en fullt utvecklad dualism, har inte framkommit i svaren.
Sammanlagt 10 präster kände sig helt eller delvis hemma i den klassiska försoningsläran, de flesta omtolkar den vilket framgår av de återgivna svaren.
Inkarnationen betonas i många svar. En konsekvens av inkarnationen är Guds solidaritet med människans lidande som ett uttryck för Guds kärlek. En del svar lyfter främst fram detta motiv. I alla svar nämns Guds kärlek på något sätt. Detta tema berörs närmare under rubriken Gud är kärlek.
Vi fortsätter i nästa stycke med motiv som hänger ihop med den objektiva försoningsläran.
5.3 ”Det är Gud som handlar och det är Hans nåd jag får ta emot”
Vi inleder med att titta närmare på hur några präster uttrycker att de känner sig hemma i den objektiva försoningsläran.
Prästen L: Jesus dog för mänsklighetens skull, eftersom Jesus själv är Gud är det Gud som offrar sig för mänskligheten. Som människa är jag en del av den kollektiva synden så som vår värld är uppbyggd. Mitt sätt att leva påverkar någon annan. Motivet för Jesu död är att återupprätta relationen mellan människa och Gud, för att människan ska förstå vidden av Guds kärlek. Guds kärlek visar sig i Jesu offer. Försoningens mysterium sammanfattas i Joh 3:16: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.” Med Guds kärlek som visade sig i Jesu offer får jag del i Guds försonande kärlek, jag får ny kraft att åter vilja handla gott och vara en del av Guds skaparverk. Som människa bär jag också på min egen synd, det jag vill men inte förmår, men genom Kristi kärlek ges människan nya chanser till både befrielse och upprättelse. Därför är det viktigt att vi inte urholkar teologin genom att ta ett steg bort från försoningsläran.
L skriver också att den feministiska teologin är viktig för att de krav som läggs på inte minst kvinnor kan lyftas av en mer reflekterad teologi. I det själavårdande samtalet skulle L samtala om att Gud vet hur det är att bli slagen, hånad, förnedrad och sviken och att försoningen inte handlar om min egen förmåga att förlåta, utan att Gud kan förlåta i mitt ställe.
Som vi kan se omformulerar detta svar den objektiva försoningsläran, men har ett objektivt perspektiv där Gud handlar och människan är mottagare.
Prästen B: När Jesus dog rämnade förlåten i templet till det allra heligaste, det har tolkats som om vägen till det allra heligaste, Gud, är öppen. I GT berättas om ett lamm som behövde offras för folkets synder. Jesus jämförs med det lammet och innebär en tro att Jesus bär våra synder. För min egen del betyder det att jag kan lämna det jag gjort eller sagt som varit fel, eller blivit fel, i Guds förlåtande händer. Att jag får en nystart varje dag. I nattvarden bor en total förlåtelse. Teologi för mig är att känna Gud, och dit kan jag aldrig helt nå. Jag kan få en aning, känna en beröring. Varför-frågan kan skrika i människan, men innerst inne vet jag att svaren finns inte. Bara ett överlämnande. Det viktiga för egen del har varit att jag själv blivit omsluten och innesluten i en kärlek som är större än jag kan ana.
I det själavårdande samtalet skriver B att det viktiga är att bara finnas där. Att förmedla att Gud är med när vi utsätts för ont. Att vi inget kan veta om Guds planer, men att det verkar vara en väg från död till liv som är inbyggd i skapelsen. Det är en väg vi själva kan ta.
Prästen C: Jag är anhängare av den objektiva försoningsläran. Det är Gud som handlar och det är Hans nåd jag får ta emot. Jesus dör för att ta på sig människans/mänsklighetens synder och därför kan vi genom honom bli frälsta. Jesus är Gud inkarnerad i världen och skeendet fortgår i Kristi kropp, kyrkan, än idag. Han dör
också för min skull, min synder spikas upp med Jesus på korset. Han lider och dör med mina synder på korset, med min frälsning för ögonen. Min övertygelse är att Jesu födelse, död och uppståndelse är en del av den gudomliga planen.
C skriver också att han vill minnas att Aulén hade problem att formulera en teologi som omfattade den enskilde kristne personens öppnande för Gud eller överlåtelse till Gud genom sin tro. Han tänker sig att storheten i det som sker inte låter sig fångas av en försoningslära.
I dessa svar finns en tydlig medvetenhet om vår mänskliga synd och bristfällighet, om befrielsen och upplevelsen av Guds närvaro och kärlek, både i att själv bli förlåten och att inte alltid själv kunna förlåta. Att bli förlåten och kunna lämna det som man inte klarar av i Guds händer. Människans eget ansvar betonas. Det objektiva motivet är tydligt i dem alla tre, men det leder inte till en passivisering av människan som ibland framhållits. Utan i dessa svar leder det till ett, för människan, aktivt förhållningssätt grundat i att leva i sin bristfällighet, i Guds nåd och i relation till Gud. Angående ansvar tar jag ytterligare exempel från prästen B som nämnts ovan.
B: Ansvaret för Jesu död bär vi alla. När vi hindrar Guds vilja (som alltid är god), när vi väljer det som är ont, då korsfäster vi Jesus igen och igen. Vem som var med i kören som skrek korsfäst spelar ingen roll, det kunde ha varit jag. Gud gör den trasiga relationen hel igen genom att ta på sig all skuld och jag är förlåten.
Några exempel till på svaren där prästen känner sig helt hemma i den objektiva försoningsläran följer. J: Det fanns en gudomlig plan, svårt att som människa begripa att en Gud som är Kärlek väljer den vägen, den gamla offertanken att Guds rättfärdighet kräver offer, men som av kärlek offrar sig själv istället för att utkräva offret av sin mänsklighet. Jag tänker att Jesus dog både för Guds skull och för mänsklighetens skull. Det var Guds sätt att hela relationen till mänskligheten.
I: Min förståelse av försoningen är att Jesus Kristus på korset visar på den maktlösa kärlekens styrka, den obändiga och berörande kraften mitt i svagheten. Alltså den maktlösa kärleken inte den kärlekslösa makten.
Sammanfattning:
Dessa svar betonar inkarnationen och offret som sker av kärlek. Att leva i Guds närvaro och att få förlåtelse ger ny kraft, befrielse och upprättelse. En sammanfattning av innehållet:
Mänskligheten blir räddad undan en bruten gudsrelation, undan ett liv där de ständigt söker sitt, till ett liv där de blir förlåtna och får leva i Guds kärlek. Det sker när Jesus dör för mänsklighetens skull och offrar sig till Gud för att vi ska bli förlåtna av Gud.
Flera av prästerna har narrativ i sina svar. Symbolen om förlåten som brast in till det allra heligaste. Lilla bibeln i Johannesevangeliet. Bilderna och berättelserna innehåller många bottnar och kan tolkas på flera sätt.
Alla präster problematiserar vissa aspekter av den objektiva försoningsläran. Av de svarande som inte alls känner sig hemma i den objektiva försoningsläran problematiseras narrativet eller vissa teman i skarpare ordalag, ffa föreställningar om att Jesu död utgör ett offer till Fadern.
Det subjektiva perspektivet benämns av flera präster. Det finns ingen präst som helt återger den subjektiva försoningsläran i sin teologi. Jag berör detta perspektiv i kommande stycke.
5.4 ”För mig handlar försoning om människans förändring och
hennes närhet till Gud som når en nivå som aldrig tidigare varit”
Den subjektiva försoningsläran benämns av flera präster i den aspekt som har att göra med människans gensvar.
En präst J skriver att ” jag tycker alla tre modellerna uttrycker samma sak från olika synvinklar”. Det finns en annan svarande. präst D, som inte känner sig hemma i någon försoningslära utom till viss del i den
subjektiva. Denna präst ifrågasätter försoningen som tolkningsmodell för Jesu död. Det subjektiva perspektivet är framträdande i detta svar jämfört med de övriga utifrån att det just uttrycker en försoning som sker i människan.
