Examensarbete
Grundnivå
Förskollärares olika erfarenheter kring anknytning
En kvalitativ intervjustudie med fyra förskollärare
Författare: Amanda Andersson och Marie-Louise Larsson Handledare: Lottie Lofors-Nyblom
Examinator: Åsa Pettersson
Ämne/huvudområde: Pedagogiskt arbete Kurskod: GPG2DU
Högskolepoäng: 15
Examinationsdatum: 2021-01-22
Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker Open Access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.
Open Access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten Open Access.
Jag/vi medger publicering i fulltext (öppet tillgänglig på nätet, Open Access):
Ja ☒ Nej ☐
Abstract (sv.):
Syftet med vår studie var att ta reda på hur förskollärare resonerar om betydelsen av
anknytning mellan pedagog och barn och vilken problematik som kan uppstå om ett barn inte knyter an till någon pedagog. Den teoretiska utgångspunkten som vägledde oss i studien var John Bowlbys (1907–1990) anknytningsteori. Anknytningsteorin använder begreppen trygg bas, säker hamn, trygg anknytning, otrygg anknytning, ambivalent anknytning och
desorganiserad anknytning för att analysera barns anknytning. Metoden som användes i datainsamlingen var kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare. Förskollärarna anser att anknytningen är av stor vikt i förskolans verksamhet. Några menar att anknytningen lägger grunden för hur undervisningen utvecklas och andra anser att anknytningen är en inledning till att bygga relationer. Förskollärarna menar att barnets grundtrygghet avgör om ett barn knyter an till någon pedagog eller inte. Samtliga säger att ett engagemang i arbetslaget är en
grundläggande faktor för att barnen känner sig trygga. Förskollärarna berättar även om den problematik som kan uppstå när ett barn inte knyter an till någon pedagog. Det här
examensarbetet ger alla pedagoger, utbildad som outbildad, medvetenhet kring hur viktigt det är att vara påläst om anknytning och dess olika innebörder.
Nyckelord:
Innehållsförteckning
EXAMENSARBETE ... 1
GRUNDNIVÅ ... 1
FÖRSKOLLÄRARES OLIKA ERFARENHETER KRING ANKNYTNING ... 1
En kvalitativ intervjustudie med fyra förskollärare ... 1
1. INLEDNING ... 1
2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 2
SYFTE ... 2
FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2
3. BAKGRUND ... 2
ANKNYTNING I FÖRSKOLAN ... 2
PEDAGOGENS ROLL I FÖRSKOLAN ... 3
STYRDOKUMENT ... 4
4. AKTUELL FORSKNING ... 5
KOMPLETTERANDE ANKNYTNINGSPERSON ... 5
BARNS ANKNYTNING TILL PEDAGOGER ÄR BETYDELSEFULL FÖR UTVECKLING OCH LÄRANDE ... 7
SAMMANFATTNING ... 8
5. TEORIAVSNITT ... 9
ANKNYTNING ... 9
TRYGG BAS OCH SÄKER HAMN ... 10
INRE ARBETSMODELL ... 11 TRYGG ANKNYTNING ... 11 OTRYGG ANKNYTNING ... 11 DESORGANISERAD ANKNYTNING ... 12 6. METOD ... 12 METODANSATS ... 12 OM METODEN ... 12 URVAL ... 13 ETISKA RIKTLINJER... 14 GENOMFÖRANDE ... 14
BEARBETNING OCH ANALYS AV DATA ... 15
RELIABILITET OCH VALIDITET ... 15
7. RESULTAT OCH ANALYS ... 16
FÖRSKOLLÄRARES ERFARENHET AV OCH SYN PÅ ANKNYTNING ... 16
Allmänna tankar kring anknytning ... 16
Anknytningens betydelse i förskolan ... 17
Kunskaper om anknytningsteorin ... 18
Analys – anknytning leder till trygghet ... 18
OLIKA TILLVÄGAGÅNGSSÄTT FÖRSKOLLÄRARE OCH ANDRA PEDAGOGER ANVÄNDER FÖR ATT SKAPA EN TRYGG ANKNYTNING TILL BARNEN ... 19
Vikten av att pedagogerna knyter an till barnen i förskolan ... 19
Vad arbetslaget behöver göra ... 20
Analys – en trygg bas ... 21
PROBLEMATIK SOM UPPSTÅR NÄR ETT BARN INTE VÄLJER ATT KNYTA AN TILL EN PEDAGOG ... 22
Vikten av att barnen knyter an ... 22
Förskollärares och andra pedagogers arbete kring barn som inte knyter an ... 22
Analys – olika anknytningsmönster ... 25
8. DISKUSSION ... 26
METODDISKUSSION ... 26
RESULTATDISKUSSION ... 27
Vad har förskollärare för erfarenhet av och syn på anknytning? ... 27
Vilka tillvägagångssätt använder förskollärare och andra pedagoger för att skapa en trygg anknytning till barnen? ... 29
Vad blir problematiskt när ett barn inte väljer att knyta an till en pedagog? ... 30
9. SLUTSATSER ... 32
10. FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ... 32
11. REFERENSLISTA ... 33
BILAGA 1 ... 35
INTERVJUFRÅGOR ... 35
BILAGA 2 ... 36
1
1. Inledning
Det uppstår många relationer i förskolan och en av de huvudsakliga relationerna är mellan en pedagog och ett barn. Pedagogerna behöver ha ett förhållningssätt till anknytningsperspektivet för att kunna skapa den enskilda anknytningen mellan pedagog och barn. Hagström (2016, s. 103) förklarar att barn behöver etablera en anknytning till sina föräldrar eller andra
omsorgspersoner för att kunna ta sig vidare i utvecklingen. Enligt anknytningsperspektivet blir pedagogen en ersättningsperson när barnet befinner sig på förskolan. Därför är det av vikt att förskolan erbjuder en trygg miljö så barnet kan fortsätta leka och upptäcka (Hagström, 2016, s. 103).
Det som lagt grunden till vårt intresse för anknytning är att vi upplevt under våra
verksamhetsförlagda utbildningar att det inte finns tillräckligt med kunskap hos pedagogerna kring anknytningen mellan en pedagog och ett barn. Vi tror att om det inte finns engagemang hos pedagogerna att skapa anknytningsrelationer till barnen på förskolan, går det inte heller att förvänta sig att barnen kommer försöka skapa sådana relationer. Anknytningen mellan vuxen och barn måste finnas där för att skapa en trygg atmosfär för barnen i förskolan.
Ett av studiens intressen av mer praktisk karaktär är att skapa kunskap om vilka metoder som förskollärare använder sig av när ett barn inte knyter an till någon speciell pedagog. Barn som känner otrygghet till pedagogerna förlorar förmågan att våga utforska omvärlden, eftersom oron över om pedagogen finns kvar där när barnet behöver stöttning ständigt finns där. Barn som hamnar i otrygghet kan antingen välja att klänga sig fast vid en vuxen eller välja att inte använda den vuxna som ett skydd eller ett emotionellt stöd. Barn som finner en god
anknytning till en pedagog känner trygghet och vågar därigenom göra större utsvävningar och utforska omvärlden. Känner barnet av någon anledning otrygghet vågar barnet återvända och söka skydd samt stöttning hos pedagogen (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s. 44–45).
I läroplanen för förskolan, Lpfö18, står det att ”Utbildningen ska präglas av omsorg om barnets välbefinnande och trygghet” (Skolverket, 2018, s. 10). Barnen bör därför ha en trygg anknytning till flertalet pedagoger på förskolan. Om barnet inte har någon trygg anknytning blir det svårt för pedagogerna att ge förutsättningar för utveckling hos barnen. Genom att göra intervjuer med ett antal förskollärare går det att få en inblick hur de tänker kring anknytning. Vår ambition är att öka kunskapen hos fler pedagoger och att lägga en grund för framtida
2 professioner. Detta kommer vi göra i och med att detta examensarbete kommer publiceras för allmänheten och under våra intervjuer kommer det också skapas en vetskap om anknytning mellan pedagog och barn.
2. Syfte och frågeställningar
SyfteSyftet med denna studie är att ta reda på hur förskollärare resonerar om betydelsen av
anknytning mellan pedagog och barn och vilken problematik som kan uppstå om ett barn inte knyter an till någon pedagog.
Frågeställningar
• Vilken erfarenhet av och syn på anknytning har förskollärarna?
• Vilka tillvägagångssätt använder förskollärare och andra pedagoger för att skapa en trygg anknytning till barnen?
• Vad blir problematiskt när ett barn inte väljer att knyta an till en pedagog?
3. Bakgrund
I detta avsnitt kommer vi fokusera på betydelsen av pedagogers erfarenhet kring anknytning i förskolan. Det ges en förklaring kring vad anknytning egentligen är och vad den har för betydelse i förskolan. Pedagogens roll belyses och en aktuell intervju som skrivits i tidningen
Läraren av Hallonsten (2019) tas upp i bakgrundsavsnittet. Tidningen ges ut av
Lärarförbundet och där skriver de om nyheter och forskning gällande förskolan och skolan. Till sist går vi in på vad som står i läroplanen och vilka begrepp om anknytning som står med där.
Anknytning i förskolan
Magnusson Österberg (2018) förklarar på Vårdguidens hemsida att anknytningen i förskolan är som en kontinuerlig process och att pedagogerna i förskolan måste engagera sig i det enskilda barnet. Barnet behöver känna att den vuxne finns där fysiskt nära, att den är med och leker, att den har ögonkontakt och mycket mer för att barnet ska känna sig tryggt. Det behövs en trygg punkt för barn i alla åldrar och grunden till att skapa trygghet är anknytning.
3 En bra anknytning påverkar livet framåt, finns det en bra grund vågar barnet utforska och lita på de vuxna som finns runtomkring (Magnusson Österberg, 2018). Trygg anknytning är den anknytning som representerar en bra anknytning. Barn agerar olika och det beror på att alla har egna personligheter, vissa barn har svårare för att komma ner i varv och ta det lugnt medan andra har lättare för det. Det tar tid att lära känna någon och det handlar om att tillbringa tiden tillsammans och hitta lösningar för det enskilda barnet.
Ollmark (2013) skriver på Psykologiguidens hemsida att förskolans verksamhet bygger på att barn knyter an till minst en vuxen i förskolan. Det handlar om att vara en ersättningsperson för barnets förälder eller föräldrar. Barnets anknytningssystem kopplas automatiskt på under inskolningen och läggs sedan på viloläge när barnet känner sig bekväm i miljön på förskolan. Det handlar om att bygga upp relationer och relationsbyggandet kan se olika ut från barn till barn. När det blir alltför problematiskt med relationsbygget kan en förskolepsykolog vara till hjälp.
Pedagogens roll i förskolan
Det är fastställt att barn utvecklas när de har trygg anknytning till andra vuxna än sina
föräldrar och förskolan bör därför vidta åtgärder för att genomföra detta (Killén, 2014, s. 127). När barnen börjar förskolan måste de få en egen kompletterande anknytningsperson. Den vuxna måste finnas där som en trygg bas för att det enskilda barnet ska våga utforska och om det händer något ska barnet kunna söka tillflykt till en speciell vuxen.
Pedagogen blir en ersättningsperson för vårdnadshavarna när barnet lämnas på förskolan (Broberg m.fl., 2012, s. 197–198). Det är pedagogens ansvar att finnas där både känslomässigt och fysiskt för att barnet ska våga vara nyfiken och utmana sig i leken. Det finns olika
anknytningsmönster hos barn och dessa formas helt beroende på vilka förutsättningar barnet fått från sina föräldrar. Det kan exempelvis handla om att föräldrarna funnits där för tröst och skydd så att barnet vågar gå ifrån och upptäcka.
Broberg m.fl. (2012, s. 22–23) menar att förskolepedagogerna behöver ha kunskaper och vara engagerade i anknytningen för att stimulera barnens lärande och lek. Arbetslaget behöver skapa en trygghet mellan barnen och för att kunna göra det behövs det känslomässigt engagemang. Trygghet och tillit till de vuxna som befinner sig på förskolan lägger grunden för hur utvecklingen och lärandet blir i slutändan.
4 Killén (2014, s. 127) påpekar också att barnet behöver en kompletterande anknytningsperson och Broberg m.fl. (2012, s. 197–198) menar även de att pedagogen blir en ersättningsperson för barnet. Forskarna kommer fram till samma ståndpunkt: att det behövs en trygg anknytning mellan en enskild pedagog och ett enskilt barn.
Hallonsten (2019) intervjuar Bo Sundblad i tidningen Läraren, där hon ställer frågor angående anknytning. Anknytningen är självklar inom förskolan och det är en slags tyst yrkeskompetens. Sundblad vill framförallt framhålla vikten av att ha en gemensam tolkning om anknytning bland förskollärarna på en speciell förskola. När det finns en gemensam tolkning stiger genast professionaliteten. Sundblad påpekar att det måste ske en anknytning mellan en pedagog och ett barn innan det uppstår någon trygghet. Steg ett blir alltså att få en anknytning och steg två blir att skapa trygghet. Han avslutar med att förklara att om
anknytningen inte uppstår är det svårt att inleda djupa relationer.
Askland och Sataøen (2014, s. 216–217) understryker att relationer handlar om att tolka varandra, något som gäller både barn och vuxna. Det bör därför finnas en medvetenhet hos pedagogerna om vilka uppfattningar de har om andra människor och därefter reflektera kring att vi är olika individer och att vi uppfattar saker annorlunda. Missförstånd kan ofta uppstå och det är förskollärarens förståelse och självinsikt som ligger till grund för hur bedömningen av barnet blir. Samspel handlar inte endast om att utforska hur den andre tänker utan också hur du själv uppfattar din utveckling. Det handlar om att ha en tolkande förståelse och att relationer kan påverkas beroende på den aktuella situationen.
Både Sundblad (Hallonsten, 2019) och Askland och Sataøen (2014, s. 216–217) menar att det är avgörande vad pedagogen har för erfarenhet sedan tidigare. Medvetenheten spelar en stor roll och det handlar om att diskutera och reflektera kring sin medvetenhet för att få en inriktning i själva anknytningen. När anknytningen uppstår mellan en pedagog och ett barn skapas det en relation som är avgörande för hur utvecklingen blir för både barnet och den vuxne.
Styrdokument
Läroplanen för förskolan, Lpfö18, nämner att förskolan ska erbjuda barnen en trygg omsorg (Skolverket, 2018, s. 10). Begreppet anknytning nämns inte i förskolans läroplan, Lpfö18, utan det är andra ord som omsorg, trygghet och utveckling som nämns istället. En god omsorg kan starta när det finns en trygg anknytning mellan en pedagog och ett barn. Det resulterar i
5 att vi behöver mer forskning och mer fördjupning gällande begreppet anknytning, då det är en sådan viktig del i förskolans vardag.
Beträffande förskolans utbildning står det i Läroplanen för förskolan, Lpfö18 att ”Den ska präglas av att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet” (Skolverket, 2018, s. 13). Som Bo Sundblad (Hallonsten, 2019) nämnde i sin intervju behöver det finnas en anknytning mellan en pedagog och ett barn för att det ska kunna uppstå trygghet. Tryggheten behöver därmed finnas för att det ska existera någon omsorg värd namnet. Med tanke på att
omsorgsbegreppet står med under läroplanens mål och riktlinjer är det en viktig del av förskolans utbildning. Trygghet, omsorg och anknytning går hand i hand med varandra och därför krävs det större kunskap kring detta område hos pedagoger som är verksamma i förskolans utbildning.
Något ytterligare som står med i läroplanen för förskolan, Lpfö18, är att barnen ska få möjlighet till att utveckla en positiv uppfattning om sig själva för att kunna bli en skapande och lärande individ (Skolverket, 2018, s. 10). Ifall barnet inte känner sig tryggt med någon pedagog i förskolan är det svårt att kunna skapa sig en trygg uppfattning om sig själv. Anknytningen mellan ett barn och en pedagog är en förutsättning för att det ska kunna bli en givande utbildning för det enskilda barnet.
4. Aktuell forskning
Detta avsnitt kommer handla om vad som framkommit i aktuell forskning kring anknytning och hur vi sökt reda på denna forskning. Vi inledde sökandet genom att använda svenska sökord, vilket gav ett magert sökresultat. Vi utökade sökandet till att använda ord på engelska och det gav fler sökresultat. Forskningen har sökts i olika databaser i Högskolan Dalarnas bibliotek och de databaser som använts är Summon, Diva, Google Scholar och
avhandlingar.se.
Sökord som använts vid sökning av aktuell forskning: förskola, barn, anknytning, relationer, preschool, attachments, relations, caring.
Kompletterande anknytningsperson
För barn som kommer från hem med en otrygg anknytning eller bristfällig anknytning kan förskolan vara ett komplement till hemmet vilket ger barnet möjlighet till en trygg
anknytning. Hagström (2010, s. 14) skriver utifrån sin forskning att förskolan ska frambringa möjligheter till att utveckla ett långvarigt kompletterande stöd för utsatta barn. Hur
6 pedagogerna gör för att utvecklas inom området att vara en kompletterande
anknytningsperson beskrivs och vad det kan innebära för konsekvenser om det inte behandlas (Hagström, 2010, s. 20). Syftet med Hagströms (2010, s. 20) doktorsavhandling är att
undersöka pedagogers fortbildningsinsatser gällande att vara en kompletterande
anknytningsperson och hur detta kan formas under en längre tid. I avhandlingen skriver Hagström specifikt inriktat till de barn som har föräldrar med psykisk ohälsa och anses vara i behov av en trygg anknytningsperson på förskolan.
Fortbildningen som framkommer i denna avhandling har en teoretisk bakgrund i affektteori, anknytningsteori och Sterns teori om självutveckling (Hagström, 2010, s. 52). Presentationer av sociokulturell teori och konstruktivism behandlas också under avsnittet om pedagogers lärande kring teorier (Hagström, 2010, s. 40, 42).
Metoder som använts i denna studie är enkäter för att beskriva pedagogernas upplevelser av sitt lärande och arbete med anknytningsbarn, egna berättelser från pedagogerna, samtal med pedagoger och loggböcker (Hagström, 2010, s. 78–92). Hagström (2010, s. 181) bekräftar genom berättelser från pedagoger som varit delaktiga i studien under de tre år den pågick hur pedagogerna genom fortbildningen skapat kunskap om att observera samt ge
anknytningsbarnen respons med en tillförlitlig omsorg, pedagogerna har även reflekterat över vikten av samspelet mellan dem och barnen.
Hagström (2010, s. 187) har genom fyra pedagogers berättelser kunnat uppmärksamma
positivt resultat i studien. Pedagogerna arbetade med struktur och lyhördhet utifrån de signaler barnen förmedlade, de övade kontakt och samspel tillsammans med anknytningsbarnen och stegvis erbjöds de andra barnen in i leken. Resultatet utifrån detta visade hur en tillit till anknytningspedagogerna sakta växte fram och blev uppenbar. Hagström (2010, s. 113–117) presenterar ett stort resultat, men det som ger störst relevans till vårt arbete är det hon skriver ”om viljan att göra gott” och ”från tyckande till förståelse”. Det handlar bland annat om grundläggande arbetssätt för att kunna vara en anknytningspedagog, tyst kunskap och förklaringar utifrån anknytningsteorin.
Under avsnittet ”om viljan att göra gott” framförs det samtal med pedagoger i förskolan och där framkom det olika förväntningar på att vara en kompletterande anknytningsperson
(Hagström, 2010, s. 113). Det framkom en vilja hos alla att de vill göra gott för både barn och vårdnadshavare. Ord som diskuterades var bland annat ”ha en öppen kontakt”, ”trygghet”, ”förståelse” och ”lyhördhet”. Viljan finns där men det gav en otydlig bild över hur
7 pedagogerna ska kunna arbeta med detta. Pedagogerna har erfarenhet av yrket och dessutom en grundutbildning, det som blir problematiskt är att deras erfarenheter framgår som tyst kunskap.
Hagström (2010, s. 114) skriver i ”från tyckande till förståelse” att det pedagogerna ansåg sig veta om det pedagogiska arbetet blev tydligare när de fick teoretiska begrepp att kunna
förklara med. Känslor kunde genast beskrivas med ord och pedagogerna fick nu en gemensam förståelse för hur man ska arbeta med anknytning. Två pedagoger som hade kunskap om både anknytningsteori och Sterns teori hade från början svårt för att sätta in kunskapen i förskolans vardag (Hagström, 2010, s. 115). Förståelsen förändrades sedan för de två pedagogerna när teorin kopplades till vardagens konkreta situationer. Motivationen och förståelsen ledde till att det blev givande diskussioner och det gav en känsla till att vilja lära sig ännu mer.
Resultatet i Hagström (2010, s. 123–124) visar även att pedagogerna i studien anser att det är viktigt med tålamod när man arbetar som kompletterande anknytningsperson. Det behöver finnas en känslomässig kontakt mellan både den vuxne och barnet för att kunna återkomma till en fungerande vardag. Reflekterar pedagogerna kring detta upptäcker de genast att det blir en utveckling även för de själva och inte bara för barnets skull.
Barns anknytning till pedagoger är betydelsefull för utveckling och lärande I en studie av Commodari (2010, s. 126) var syftet att ta reda på vad förskollärares anknytning till barnen hade för påverkan relaterat till lärande samt hur anknytningen kunde vara en
förberedelse för skolan. Denna studie strävar efter att ge en förståelse om rollen som
anknytningsperson och för att så tidigt som möjligt upptäcka risken för inlärningssvårigheter hos barn.
Commodari (2010, s. 123) genomförde sin studie genom att använda sig av ett prov som verkställdes av 152 barn fördelat på tre förskolor i en stad i södra Italien och studien pågick under ett år. Barnen som går på förskolorna är tre till fem år och de barn som deltog var fyra till fem år. Förskolan undervisar barnen genom att ge dem förutsättningar till att lära sig läsa och skriva. Det gjordes även observationer av barnen i deras klassrum. Det var erfarna observatörer som genomförde alla observationer under en längre tid i klassrummen, samtliga hade en specifik utbildning om barns beteende. För att få genomföra observationerna hade de fått ett godkännande och samtycke av alla barnens föräldrar.
8 Resultatet i Commodaris (2010, s. 128) studie visar hur anknytning mellan barn och
pedagoger är en god grund för att uppnå grundläggande färdigheter. De grundläggande färdigheterna ger barnen en förberedelse till den kommande skolgången. En trygg anknytning mellan barn och deras förskollärare uppmuntrar till språk och kommunikation, vilket främjar rikare konversationer. Det hjälper också barnet att skaffa sig sociala färdigheter i förhållande till både vuxna och andra barn. Resultatet visade även att barns trygga bas i förhållande till föräldrarna är relaterade till social kompetens.
Cugmas (2011, s. 1271) skriver i en vetenskaplig artikel om förhållandet mellan barn och förskolepedagoger. Betydelsen av anknytning är av vikt då det påverkar hur barnen
interagerar med andra barn. Finns det anknytning mellan barnen skapas det trygga relationer och de kan samspela med varandra. Metoden och tillvägagångssättet som användes för att få svar på hur anknytningen påverkar barnens sociala interaktion var utifrån observationer med barn i åldrarna två till sex år (Cugmas, 2011, s. 1275). Barnen valdes ut slumpmässigt beroende på om de fick vara med i studien eller inte och utfördes på olika förskolor i Slovenien. Studieobjektet blir hur barnen agerar i social interaktion när de har en stabil anknytning till pedagogerna.
Det teoretiska perspektivet som lagt grunden för denna vetenskapliga artikel är John Bowlbys (1969) anknytningsteori (Cugmas, 2011, s. 1272–1273). Det förklaras utifrån olika
infallsvinklar hur ett barn med trygg anknytning känner sig mer säker och vågar interagera med andra barn. Ett barn med otrygg anknytning däremot är passiv i sociala förhållanden. Resultaten i studien visade att när barnen kände förtroende och trygg anknytning till
pedagogerna vågade de socialisera sig med andra barn (Cugmas, 2011, s. 1282). Kände inte barnen ett förtroende till pedagogerna befann de sig hellre i en observerande lek. Cugmas (2011, s. 1287) förklarar att barnens mående och intelligens också kan påverka hur barnen socialiserar sig, men fokus var att undersöka anknytningen till pedagogerna så har det inte dokumenterats.
Sammanfattning
Det gemensamma för de studier som presenterades här är det sociala samspelet som sker mellan människor. Hagström (2010) lägger tonvikt vid den kompletterande anknytningen medan Commodari (2010) och Cugmas (2011) är mer inriktade på hur påföljden blir när det finns anknytning mellan barn och pedagoger. Hagström (2010) påvisar i sitt resultat hur betydelsefullt det är att vara en anknytningsperson med argument i ”tyst kunskap” och hur det
9 förbinder sig med anknytningsteorin. En annan aspekt som Hagström (2010), Commodari (2010) och Cugmas (2011) har gemensamt är att det är fokus på förskollärarens roll i verksamheten. Forskningen som presenterats i detta avsnitt kommer att vägleda oss i vår studie och lägga en grund för hur vi ska förhålla oss till begreppet anknytning.
5. Teoriavsnitt
I detta avsnitt redogör vi för John Bowlbys (1907–1990) anknytningsteori då den väglett oss i vår studie. Avsnittet är indelat i olika underrubriker för att läsaren lättare ska kunna sätta sig in i texten och få en övergripande bild av anknytningsteorin och dess begrepp. Denna teori är relevant för vår studie då den förklarar vikten av att ha en trygg anknytning till någon vuxen. Först kommer en övergripande förklaring om anknytning och sedan kommer de mest centrala begreppen inom teorin att gås igenom.
Anknytning
Bowlbys anknytningsteori uppmärksammades när Bowlby skrev en rapport om föräldrars betydelse för barns utveckling och risker med tidiga separationer i de lägre åldrarna (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s. 34–35). Det som var annorlunda och nyskapande var att Bowlby tog in olika empiriska vetenskaper om föräldrars betydelse för barns utveckling och risker som kan uppstå i samband med tidiga separationer. Arbetet gick ut på att förstå hur föräldrar och barn bygger upp sitt känslomässiga band. Broberg m.fl. (2012, s. 23) förklarar hur föräldrarna är nummer ett för barnet och att pedagoger ska vara ett komplement, där pedagoger ska stimulera barnet till utveckling samt lärande. Därigenom behöver arbetslaget tillgodose barnets behov för att skapa trygghet till en pedagog eller flera pedagoger. Genom en god omsorg byggs barnets tilltro och trygghet till pedagoger för att sedan kunna knyta an till en eller flera pedagoger i förskolan.
”En trygg bas” är en central byggsten i anknytningsteorin med aspekterna ”trygg bas” och ”säker hamn” (Broberg m.fl., 2012, s. 45–54). Trygg anknytning, otrygg anknytning,
undvikande anknytning, ambivalent anknytning och desorganiserad anknytning är olika typer av anknytning som Bowlby nämner. Begreppen och de olika typerna av anknytning är
betydelsefulla för förskollärare och andra pedagoger i förskolan att ha kunskap om. Barn som på något vis känner rädsla för sina föräldrar kan ha svårt att skapa goda anknytningsmönster. Föräldrar som exempelvis lider av en psykisk sjukdom och inte kan ge sitt barn tröst under en
10 längre tid, kan göra att barnet stänger av sitt anknytningssystem. Barnets känslomässiga utveckling kan därmed skadas.
Hagström (2010, s. 56–57) bygger vidare på barnets inre arbetsmodeller i anknytningsteorin. Arbetsmodellerna utgör underlag för vad barnet förväntar sig av omvärlden och hur de ser på sig själva. Den fortsatta utvecklingen blir ett faktum då goda arbetsmodeller skapar en starkare personlighet medan det motsatta kan skapa svårigheter.
Förskollärares kunskap om anknytning blir viktig i och med att de i verksamheten behöver fånga upp barn som har anknytningsproblematik. Broberg m.fl. (2012, s. 33) skriver att anknytningsteorin handlar om samspelet mellan omvårdnad och anknytning. Barn som söker anknytning vill känna trygghet, tröst och få beskydd av en anknytningsperson. Genom att barnet får beskydd, tröst och trygghet av en vuxen, kallas det en trygg anknytning. Otrygg anknytning uppstår om barnet inte får den närhet den söker. Förskollärare behöver ge tid, engagera sig och få ett sammanhang i kontakt med barnet för att anknytning ska kunna ske (Broberg m.fl., 2012, s. 67).
Trygg bas och säker hamn
Broberg m.fl. (2012, s. 44–45) förklarar det mest centrala begreppet inom anknytningsteorin som är trygg bas. Den trygga basen (den vuxna) är grunden för att barnet 1. Ska våga utforska världen och 2. Ska vilja/våga återvända till ”den säkra hamnen”. Finns det en otrygghet i relationen mellan en vuxen och ett barn påverkas utforskandet av världen negativt. Barnet kommer inte att ha någon tillit då det inte vet om den vuxna kommer finnas där eller inte när barnet är i behov av en ”säker hamn”. Marvin m.fl. (2002) har beskrivit dessa begrepp i Trygghetscirkeln (Circle of Security). En bild på Trygghetscirkeln1 ger en tydlig överblick:
11 Inre arbetsmodell
Barnets kognitiva förmåga utvecklas under andra hälften av det första levnadsåret, det skapas relationer till andra människor och föreställningar om sig själv uppstår (Broberg m.fl., 2012, s. 46). Verkligheten avbildas i våra hjärnor som olika modeller och dessa utvecklas under hela livet då vi får nya uppfattningar och erfarenheter hela tiden. Arbetsmodellerna som skapar sociala relationer är av stor vikt på grund av att individer är i behov av sociala relationer för sin överlevnad. Hagström (2010, s. 56–57) beskriver att barnets förväntan på omvärlden också har en avgörande roll hur de framtida relationerna artar sig. För att den fortsatta utvecklingen ska ta vid blir dessa modeller betydelsefulla för utvecklingen. Beroende på hur barnets inre arbetsmodeller ser ut går det att använda sig av dessa i både svåra och lätta perioder. Barnet kan söka tröst och känna sig stärkt av att ha goda inre arbetsmodeller.
Trygg anknytning
När barnet känner trygg anknytning möjliggörs en nyfikenhet till att utforska världen, då barnet vet att ”den trygga hamnen” finns där och går att söka skydd hos (Broberg m.fl., 2012, s. 51–52). Föräldern behöver alltså ha visat barnet att ”jag ser, hör, förstår och hjälper dig” när det uppstår en otrygg situation. Finns det tillräckligt med erfarenheter hos barnet som föräldern givit vågar barnet pendla mellan att vara trygghetssökare och utforskare. Hagström (2016, s. 108) skriver att barn som har en trygg anknytning till sina föräldrar har vanligen lättare till att lära känna och ta hjälp av andra. Ett barn med trygg anknytning kan därmed ha lättare för att bygga relationer till pedagogerna i förskolan. Pedagogerna behöver vara engagerade och erbjuda god hjälp när det ska bildas anknytningssituationer.
Otrygg anknytning
Broberg m.fl. (2012, s. 52–53) inleder med att förklara begreppet otrygg anknytning där det går att urskilja två typer, ambivalent anknytning och undvikande anknytning. Den
ambivalenta anknytningen utspelar sig när det finns viss kontakt mellan föräldern och barnet,
det sker mer under förälderns villkor. Barnet kan inte förlita sig på att föräldern alltid finns där och kan trösta när det behövs. Det blir en problematik i att föräldern tolkar barnets känslor utifrån sig själv istället för att sätta sig in i hur barnet känner sig.
Undvikande anknytning hos barnet är när föräldern inte visat en trygg bas att söka tröst hos
(Broberg m.fl., 2012, s. 52–53). Det kan handla om att föräldern avvisat barnet när den varit för klängig eller behövande när det handlat om ”småsaker”. Barnet lär sig av dessa
12 erfarenheter och ger därför inga uttryck för behov av omsorg och tröst. Små barn är i behov av närhet för att de ska känna sig trygga, men de barnen med undvikande anknytning lär sig att om de inte gör något utmärkande har de större chans till att få närhet av den vuxne. Barnets självständighet kan därmed bräckas och skapa svårigheter till att ha empati till andra
människor.
Desorganiserad anknytning
Desorganiserad anknytning skiljer sig från undvikande, ambivalent och trygg anknytning då
den bygger på rädsla och gör det svårt för barnet att etablera ett anknytningsmönster (Broberg m.fl., 2012, s. 54–55). Det kan bero på psykisk eller fysisk avlägsenhet från föräldern under längre tid, barnet får då inte hjälp till att reglera sitt anknytningssystem. Barnet kan lära sig att ”koppla ur” anknytningssystemet när den exempelvis inte får tröst när det är ledset. Den känslomässiga utvecklingen hos barnet kan därmed ta skada och skapa hinder i framtiden.
6. Metod
Detta avsnitt beskriver vilka tillvägagångssätt och metoder som använts i insamlandet av material samt bearbetning av data. Etiska ställningstaganden som beaktats i genomförandet av studien samt studiens reliabilitet och validitet tas också upp i detta avsnitt.
Metodansats
Den metodansats vi valt i denna studie är fenomenologi. Fenomenologi handlar om intresset och förståelsen för den sociala kontexten kring en individs perspektiv och beskrivning av omvärlden vilket har relevans i en kvalitativ studie (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 43–44). Kvale och Brinkmann (2014, s. 44) förklarar att ett fenomen inom fenomenologin är
människans egen uppfattning om världen. Det som människan uppfattar om verkligheten och har erfarenhet av är själva fenomenet. Fenomenologins fokusering kring respondentens berättelser utifrån sina erfarenheter har alltså betydelse för resultatet av den kvalitativa forskningsintervjun.
Om metoden
Eftersom syftet med den här undersökningen är att ta reda på hur förskollärare resonerar om betydelsen av anknytning mellan pedagog och barn samt vilken problematik som kan uppstå om ett barn inte knyter an till någon pedagog passar en kvalitativ metod i form av intervjuer
13 bäst. Kihlström (2007b, s. 48) förklarar kvalitativ intervju som ett redskap till att få
respondentens föreställningar och uppfattningar om ämnet. Förutom att den kvalitativa intervjun har ett bestämt fokus är den ganska likt ett vanligt samtal. De egna värderingarna ska inte styra svaren som respondenten ger, ledande frågor är därför bra att undvika. Det ska finnas ett syfte med varför intervjun ska genomföras och därför är det av vikt att planera och ta reda på vad du vill veta (Kihlström, 2007b, s. 49–50). En förförståelse för ämnet bör finnas, men intervjuaren ska försöka bortse från den under själva intervjun.
Vi har valt halvstrukturerad intervjuform där respondenten berättar om anknytning utifrån egna erfarenheter. En halvstrukturerad intervju kan liknas med ett vanligt samtal som
fokuserar på ett visst tema. I en professionell intervju finns ett syfte där det sker ett samtal och där frågor ställs till respondenten. Intervjun spelas vanligen in och skrivs ut på papper och detta material ligger sedan till grund för analys (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 45). Kihlström (2007b, s. 48–49) förklarar innebörden av en kvalitativ intervju och menar att det är av vikt att inte styra intervjun med ledande frågor. Vi gjorde därför i förväg ett dokument med
öppningsfrågor, intervjufrågor, följdfrågor och avslutningsfrågor (Bilaga 1).
Urval
Kvale och Brinkmann (2014, s. 156) skriver att det inte finns något bestämt svar för hur många intervjupersoner man behöver i kvalitativa intervjuer. Det beror helt på vad det är forskaren behöver ta reda på. Intervjuas fler personer är det lättare att generalisera, är det däremot färre som intervjuas går det att gå mer ingående i de olika personernas svar. Vi valde därmed att fråga fem förskollärare om deltagande, men det var fyra som valde att medverka. Intervjuerna tog ungefär trettio minuter var. Förskollärarna arbetar i samma kommun i en mellan stor stad i Mellansverige och de arbetar på tre olika förskolor. Tre av förskollärarna arbetar med barn ett till tre år och en av förskollärarna arbetar med barn tre till fem år. De förskollärare som valts ut till studien har varit verksamma i yrket under olika lång tid (tre år, fem år, sju år och trettio år) och namnges med fiktiva namn. Tanken med att intervjua förskollärare från olika förskolor är att möjliggöra en viss variation i materialet som samlas in. Förskollärarnas erfarenheter skiljer sig åt och hur länge de varit utbildade och även detta ger en variation i data som de delger via intervjuerna.
Det är för tillfället en rådande Covid-19 pandemi i världen och har därför gjort det svårt för oss att få tag på personer som vill ställa upp på intervju. Några av förskollärarna vi tillfrågat
14 är vi bekanta med sedan tidigare och tänker därför förhålla oss till det som Kihlström (2007b, s. 50) skriver. Det är lätt hänt att ha en förutfattad mening kring hur respondenten ska svara när man är bekant sedan innan. Vi behöver gå in i intervjun med ”nya ögon” och inte leda respondenten i svaren.
Etiska riktlinjer
Vetenskapsrådet (2017, s. 8) har uppförandekrav gällande forskare, som innebär att forskaren ska vara objektiv och utan yttre påverkan. Vidare ska forskaren vara sanningsenlig i
forskningen och medvetet granska och redovisa utgångspunkterna i studien. Metoden och resultatet ska öppet redovisas och någon annans forskningsresultat ska inte användas. Det ska hållas god ordning i forskningen med hjälp av dokumentation och arkivering. Det ska finnas en strävan efter att forskningen inte skadar någon människa och forskaren ska vara saklig i bedömningen av andra forskares forskning. De förskollärare som deltog i intervjuerna blev i förväg väl informerade om vad som anges i Vetenskapsrådets God forskningssed (2017). Vi har försäkrat våra respondenter om att vi i vår undersökning vidtagit alla åtgärder som går för att minska risken att personliga uppgifter ska spridas (Vetenskapsrådet, 2017, s. 40–41). Avidentifiering och konfidentialitet är två begrepp som vi beaktat i vår undersökning. Vi kommer inte att lämna ut några personliga uppgifter om våra respondenter och allt material kommer raderas från våra lösenordsskyddade datorer när examensarbetet är klart och godkänt. Genom detta uppfylls riktlinjerna för konfidentialiteten. Förskollärarna är namngivna med fiktiva namn och därför uppfyller vi även riktlinjerna för avidentifiering. Vetenskapsrådet (2017, s. 15) skriver att respondenterna har rätt till att få information och ge sitt samtycke innan deltagande, därmed har de fått ta del av ett informationsbrev (Bilaga 2). Genom att använda de etiska riktlinjerna i Vetenskapsrådet (2017) ökar studiens kvalitet i vårt arbete (Vetenskapsrådet, 2017, s. 2).
Genomförande
Forskningsprocessen startades upp med att ta kontakt med förskolornas rektorer och ett utskick av ett informationsbrev (Bilaga 2). Efter rektorernas medgivande kontaktades fem förskollärare med en förfrågan om deltagande. En av förskollärarna vi tillfrågade valde att inte medverka på grund av sjukdom. Ett informationsbrev om vad som gäller inför intervjun delades ut till de fyra förskollärare som ville delta. Genom den rådande Covid-19 pandemin kunde inte intervjuerna ske fysiskt, mötet fick ske digitalt via zoom. Intervjuerna valde vi att göra tillsammans och delade därmed upp frågorna så att vi ställde hälften var. Respondenterna
15 fick se i informationsbrevet att vi avsatt 30–45 minuter tid till själva intervjun och förhöll oss till det. Eftersom vi ville ha största möjliga uppmärksamhet på våra respondenter valde vi att spela in med våra lösenordsskyddade mobiltelefoner i flygplansläge. Detta gjorde vi även för att kunna gå tillbaka i materialet och lyssna på vad både vi och respondenten sagt (Kihlström, 2007b, s. 51). När intervjuerna var genomförda flyttade vi över inspelningarna till våra lösenordsskyddade datorer och la in dem i skyddade mappar som förhåller sig till Högskolan Dalarnas riktlinjer.
Bearbetning och analys av data
Efter att de fyra intervjuerna gjorts började vi genast att transkribera det inspelade materialet. Ett utskrivet material blir mer lättillgängligt och lättare att tolka och analysera. Hur och vad som transkriberas beror på vilket material intervjuerna inbringat, samt vilket syfte forskningen har (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 220). Respondenterna gav ingående information angående anknytningen och på grund av detta valde vi att transkribera hela intervjuerna för att inte gå miste om något som framkommit.
Efter transkriberingen lästes intervjuerna igenom och svaren sorterades in i olika kategorier. Malmqvist (2007, s. 125) menar att det insamlade materialet behöver både sorteras och begränsas. Inledningsvis delade vi in intervjusvaren i tre kategorier som är liktydiga med våra forskningsfrågor och som användes som huvudrubriker i resultatdelen. Därefter tematiserades svaren i respektive kategori som då fick tjänstgöra som underrubriker. Kihlström (2007b, s. 54) skriver om hur det material som samlats in ska kodas och skrivas in i resultatet med forskarens egna ord, svaren bör alltså bearbetas för att resultatet ska bli trovärdigt. Vi har därför valt att tolka och sammanställa förskollärarnas utsagor och endast ta med några få citat från respondenterna.
Reliabilitet och validitet
Kvale och Brinkmann (2014, s. 295–296) resonerar om reliabilitet och validitet i kvalitativa studier och säger att när det rör sig om intervjuer behöver dessa begrepp sättas in i social kontext. De går bra att ersätta med begreppen tillförlitlighet och trovärdighet.
Tillförlitligheten ökar när andra forskare kan reproducera studien vid ett annat tillfälle. Genom att vi noggrant redogjort för vårt val av metod, urval och genomförande stärks reliabiliteten i vår studie. Kvale och Brinkmann (2014, s. 298–299) förklarar att det undersökta ämnet ska kritiskt granskas under hela forskningsgenomgången och man ska
16 objektivt beakta resultatet för att få större trovärdighet. Under hela forskningsprocessen har vi ifrågasatt oss själva och teoretiskt tolkat svaren vi fått från respondenterna. Intervjuerna utgick ifrån förskollärarnas egna erfarenheter och det var därför viktigt för oss att ställa öppna frågor. Kihlström (2007c, s. 231) skriver om giltighet och att det handlar om att undersöka det man avsett att göra och inget annat. Kihlström (2007c, s. 232) skriver vidare om att
reliabiliteten förstärks när det är två personer som skriver ett examensarbete, något som ger större tillförlitlighet än om man skriver ensam.
7. Resultat och analys
I det här avsnittet kommer resultatet av intervjuerna med de fyra förskollärarna presenteras. Våra tre frågeställningar i studien användes för att kategorisera intervjusvaren och fick sedan utgöra resultatkapitlets rubriker. När intervjusvaren delats in i dessa tre kategorier blev ett antal teman synliga. Dessa är: allmänna tankar kring anknytning, anknytningens betydelse i
förskolan, kunskaper om anknytningsteorin, vikten av att pedagogerna knyter an till barnen i förskolan, vad arbetslaget behöver göra, förskollärares och andra pedagogers arbete kring barn som inte knyter an och barns anknytning till förskollärare. Underrubrikerna är i och med
detta namngivna efter dessa teman.I samband med resultatredovisningen görs en kortare analys utifrån Anknytningsteorin (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s. 34–35).
Förskollärarna namnges med fiktiva namn och dessa är Anna, Ulla, Petra och Lotta. De deltagande förskollärarna har varit verksamma i förskolan olika lång tid, Anna i tre år, Ulla i trettio år, Petra i fem år och Lotta i sju år. Förskollärarna arbetar i samma kommun i en mellanstor stad i Mellansverige och de arbetar på tre olika förskolor.
Förskollärares erfarenhet av och syn på anknytning
Allmänna tankar kring anknytning
Anna, Ulla, Petra och Lotta har liknande allmänna tankar kring begreppet anknytning, anknytningen är själva grunden för att barnen ska känna sig trygga på förskolan.
Introduktionen i förskolan är nära kopplad till anknytning eftersom det är under den tiden de första relationerna skapas menar flertalet av förskollärarna. Förskolläraren Anna säger:
Jag tycker det är väldigt viktigt, för att barn som inte anknyter till någon har ju svårt till att känna sig trygga. Det är ju det man arbetar med att barnen ska känna sig trygga men då måste det också
17 finnas en anknytning till en människa eller platsen bara man anknyter någonstans som de känner att de kan vara och inte bara går runt och grinar hela tiden, för då är det något som inte stämmer. Anna diskuterar vidare kring att inskolningen kan dra ut på tiden om barnet inte får någon anknytning till någon. En annan förskollärare, Ulla, berättar att den första tiden är väldigt viktig och att det är då man får en första bild av barnet. Förskolläraren Petra resonerar att anknytningen lägger grunden för allt i förskolan, finns det ingen anknytning går det inte heller att få till något lärande. Även Lotta berättar om sin uppfattning om begreppet anknytning, bland annat att det är väldigt viktigt för att utveckla en trygghet till förskolan.
Anknytningens betydelse i förskolan
Betydelsen av anknytning i förskolan diskuteras och Anna, Ulla, Petra och Lotta ger med sig av sina erfarenheter. Ulla säger att:
Anknytning sker ju alltid på något sätt eller också sker den inte alls och då får man ju jobba på ett annat sätt… men det gäller att man får en samlad bild från början, liksom hur ska vi göra för att nå det här barnet.
Några av förskollärarna påstår att det är många delar som går in under anknytningsbegreppet: teori, förståelsen för små barns signaler och själva innebörden. Alla förskollärare i studien nämner på något sätt att arbetslaget behöver komma överens om vad anknytningsbegreppet handlar om så att man strävar mot samma mål. Det är lättare att utbilda en trygg individ och anknytningen går att likställa med tryggheten säger en av förskollärarna. Samma förskollärare nämner också att det handlar om att bygga relationer med barnen, finns det ingen relation mellan vuxna och barn blir det svårt att hjälpa barnen i deras utveckling. Både Anna, Ulla, Petra och Lotta belyser vikten av att det behöver finnas en god anknytning mellan barn och förskollärare för att ge förutsättningar för lärande i förskolan. De nämner även att det är skillnad på kunskaper om anknytning hos utbildade och outbildade. Det finns kunskaper om att det är viktigt med kontakt till barnen men inte att det behöver vara ett särskilt band. En av förskollärarna nämner att pedagoger som har kunskap om anknytning bör informera om det för de som inte har lika mycket kunskap om anknytning.
Om det kommer in en outbildad vikarie så kanske jag inte använder specifikt begreppet anknytning eller anknytningsteorin eller så. (Anna)
18 Det är skillnad på våra utbildade och outbildade, när de inte riktigt har tänket och inte förstår då är det svårt, så det optimala är att utbildad personal är med vid inskolningarna och sådär… Det är viktigt att prata om anknytning i arbetslaget. (Ulla)
Den största saken är att få med sig betydelsen av anknytningen. Man hade ju önskat att flera, jag tänker även outbildade och barnskötare att de fick en större chans till att studera anknytning mera så att de vet liksom om hur viktigt det är. (Petra)
Sen kan jag tycka att det går att förklara på så många olika sätt så att även om det kommer in en outbildad vikarie så kanske jag inte använder specifikt begreppet anknytning eller anknytningsteorin eller så. Men att jag ändå tycker att det går att förklara. (Lotta)
Citaten visar att förskollärarna är eniga om att det inte finns så goda kunskaper om anknytning hos de outbildade. Två av förskollärarna nämner att de inte använder specifikt begreppet anknytningsteori när de diskuterar med outbildade, utan att de använder andra termer så att de förstår vad det handlar om.
Kunskaper om anknytningsteorin
Förskollärarna har blandade kunskaper om själva anknytningsteorin, de har utbildat sig under olika tider men alla har någon gång varit i kontakt med anknytningsteorin.
Det genomsyrar väl yrket lite överlag att ha kunskaper för att kunna bemöta barn olika, oavsett om det har att göra med anknytningen och kanske specifikt om anknytningen inte funkar som den ska så är det väldigt viktigt att ha kunskaper, så att man tänka tillbaka för att se vad det beror på och så där. (Lotta)
Sammanfattningsvis går det att se ett samband mellan de olika förskollärarna, alla har kunskaper om anknytningsbegreppet men på olika vis. Det som framgår tydligast är att alla anser att det är väldigt viktigt att ha någon slags anknytning till barnen i förskolan.
Analys – anknytning leder till trygghet
Som tidigare nämnts i teori avsnittet skriver Broberg m.fl. (2012, s. 33) att anknytningsteorin handlar om samspelet mellan omvårdnad och anknytning. Det är av vikt att förskollärare har kunskap om detta då det kan bli problematiskt om ett barn söker tröst och försöker skapa en anknytning men det inte blir besvarat av någon pedagog. Resultatet visar att de fyra
förskollärarna har kunskap och erfarenhet av anknytning och vilken betydelse anknytning har i förskolan. Förskollärarna pratar också om hur tryggheten är grunden till barns anknytning i förskolan. Broberg m.fl. (2012, s. 23) menar att en god omvårdnad gör barnen trygga och att
19 de behöver känna tilltro till pedagoger för att kunna knyta an. Tryggheten och anknytningen är även grunden till barns utveckling och lärande. Förskollärarna delger i intervjuerna vikten av tryggheten och anknytningen och hur betydande det är för barns utveckling och lärande.
Nyfikenheten att utforska världen uppstår när barnet känner trygg anknytning till någon vuxen (Broberg m.fl., 2012, s. 51–52). Barnet är då medveten om att ”den trygga hamnen” finns att söka skydd hos om det uppstår en otrygg situation. En av förskollärarna i resultatet förklarar att barn som inte anknyter till någon på förskolan har svårt till att känna sig trygga. Hon anser att det är själva anknytningen och tryggheten som man arbetar med i förskolan, för om ett barn bara går runt och gråter hela tiden är det något som inte stämmer.
Olika tillvägagångssätt förskollärare och andra pedagoger använder för att skapa en trygg anknytning till barnen
Vikten av att pedagogerna knyter an till barnen i förskolan
Respondenterna är eniga om att alla i arbetslaget bör knyta an till barnen och att det inte spelar någon roll vilken utbildning man har. Både förskollärare, barnskötare och outbildad personal bör vara engagerade i anknytningen till barnen.
Alltså jag tycker att det är viktigt att alla i arbetslaget knyter an. (Anna)
Jag tycker att det är jätteviktigt för all personal är det, sen har vi ju lite olika utbildningar och kompetenser. Jag tycker att det viktigaste är att barnet knyter an till nån, det spelar ingen roll om det är en förskollärare eller barnskötare så får de andra komma in sen. (Ulla)
En av intervjufrågorna handlade om ”trygghetscirkeln” och vilken relation förskollärarna har till den. De flesta av förskollärarna resonerar likartat, men det är olika med kunskaperna kring detta. Några av förskollärna visste att det hade med ”trygg bas” och ”säker hamn” att göra medan några behövde få en påminnelse om det.
Det blir så tydligt konkret att vi ska vara den som hjälper till och stöttar men vi ska också vara den man kan komma tillbaka till när man behöver det. Den gillar jag. (Lotta)
Men jag känner ändå att den är bra den cirkeln då det finns och läsa om den för att den är så viktig för barns eget välmående. Att man är den trygga famnen när föräldern gått, då är det ju bra om de får gå ut och utforska och undersöka, men känner de sen att nu måste jag gå tillbaka och få en kram eller lite trygghet så får de komma tillbaka. (Anna)
20 De intervjuade förskollärarna säger att ”Trygghetscirkeln” finns lätt tillgänglig på internet, i böcker och att den även är uppsatt på en förskola där en av respondenterna arbetar. Den kan även vara bra att använda vid utvecklingssamtal och få föräldrarna att förstå hur anknytning egentligen fungerar.
Vad arbetslaget behöver göra
Det ska finnas en vilja i arbetslaget, alla ska vara engagerade i själva anknytningen och kunna vara flexibla ifall det inte fungerar mellan en pedagog och ett barn menar förskollärarna. Det gäller att gå igenom upplägget av arbetet och ha en öppen dialog med både personal som är på förskolan och med vårdnadshavare. Förskolläraren Lotta berättar om en situation hon erfarit i samband med att ett barn inte kände sig trygg och hur de i arbetslaget gjorde för att lösa situationen:
Vi lirkade och lirkade med det här barnet, men det var inget som funka, nej men då märkte vi att vi började prata kring ett annat barn, ett av våra så kallade kärnbarn som är i mitten som är väldigt lekstark, social och väldigt öppen… Och då tussade vi ihop de här två, det var som att använda ett trollspö och helt plötsligt började det här barnet som var så otryggt att leka. Vi började kunna locka mer och barnet började äta… Jag har inte haft den erfarenheten tidigare av att använda ett annat barn som en anknytningsperson, och det gick jättebra och nu är det inga problem alls.
Förskolläraren Lotta menar alltså att det inte alltid behöver vara en vuxen som barnet knyter an till. Hon bygger vidare och berättar att pedagogerna som är medverkande i detta behöver dock ha erfarenhet om anknytning och dess utformning. Det handlar också om att
pedagogerna måste tillåta det här barnet att knyta an till ett annat barn och inte fastna i att det behöver vara en vuxen.
Ulla berättar hur loggboksanteckningar kan vara ett bra stöd för arbetslaget och den enskilda pedagogen. Barnets intressen blir synliga där och kan hjälpa till att få en bättre anknytning med barnet. Alla i arbetslaget kan då se i loggboken vad barnet gillar och vad det leker med och därigenom kan de möta barnet genom det den finner intressant.
Ja öppet klimat i arbetslaget så att man kan diskutera det och att man inte nonchalerar och inte låtsas bryr sig om för det är ju det värsta som kan hända ett barn som blir nonchalerat. (Ulla)
Ja jag tänker på kommunikation man måste ju prata i arbetslaget hur man ska göra och göra upp en liten form av handlingsplan. (Petra)
21 Både Ulla och Petra bekräftar i citaten att det är viktigt med kommunikationen i arbetslaget och att det behövs en handlingsplan.
Analys – en trygg bas
Anknytningsteorins mest centrala begrepp är trygg bas och ingår i ”trygghetscirkelns” modell (Broberg m.fl., 2012, s. 44–45). Den trygga basen (den vuxna) är grunden för att barnet 1. Ska våga utforska världen och 2. Ska vilja/våga återvända till ”den säkra hamnen”. De flesta förskollärarna i vår studie diskuterar kring dessa centrala begrepp som finns inom anknytningsteorin och menar att dessa är lätta att arbeta med. Det behövs ingen direkt förkunskap för att kunna förstå och det är enkelt att söka reda på information om
”trygghetscirkeln”. Förskollärarna förklarar även hur barnen i förskolan behöver knyta an till någon pedagog och det spelar ingen roll om det är en utbildad eller outbildad. En öppen kommunikation mellan pedagogerna i arbetslaget, där de kan diskutera olika förslag på lösningar kring barnet är viktigt för flertalet förskollärare i resultatet. Broberg m.fl. (2012, s. 23) förklarar hur föräldrarna är nummer ett för barnet och att pedagoger ska vara ett
komplement, där pedagoger ska stimulera barnet till utveckling samt lärande. Därigenom behöver arbetslaget tillgodose barnets behov för att skapa trygghet till en pedagog eller flera pedagoger. Förskolläraren Anna beskriver hur trygghetscirkeln för barnens välbefinnande är av stor vikt. Föräldrarna är barnets trygga famn och när barnet lämnats på förskolan får det möjlighet att utforska. Barnet behöver någon som den kan känna trygghet hos för att kunna återvända till om det behöver tröst eller en kram.
Barnet utvecklar den kognitiva förmågan under andra hälften av första levnadsåret där barnet börjar skapa relationer till andra människor och föreställningar om sig själv uppstår (Broberg m.fl., 2012, s. 46). Föreställningarna kallas för inre arbetsmodeller, de arbetsmodeller som skapar sociala relationer är av stor vikt på grund av att individer är i behov av sociala
relationer för sin överlevnad. Förskolläraren Lotta berättade om en erfarenhet att de använt sig av ett annat barn i anknytningsprocessen då ett barn inte ville knyta an till någon av
pedagogerna. Det går att analysera ingående om att barnet hade en inre arbetsmodell av att hen bara kunde närma sig ett annat barn för att känna trygghet. När denna spärr sedan släppte och barnet hade en anknytningsrelation till ett annat barn vågade barnet närma sig
22 Problematik som uppstår när ett barn inte väljer att knyta an till en pedagog
Vikten av att barnen knyter an
Förskollärarna menar att det blir problematiskt om ett barn inte känner trygghet och inte knyter an till någon pedagog på förskolan, barnet går då oftast bara runt och gråter. Två av respondenterna tar också upp problematiken som uppstår när ett barn inte känner sig tryggt. Förskollärarna är eniga om vikten av anknytning i förskolan där de bör analysera orsaken till att ett barn inte knyter an och hur de kan vidare utveckla relationen till barnet.
En av förskollärarna förklarar att små barn som precis börjat på förskolan söker sig oftast till den pedagog som introducerat dem. Detta kan påverka barnens anknytning till övriga
pedagoger, om den pedagog barnet känner anknytning till försvinner blir det känslomässigt jobbigt för barnet. Barnet kan i det läget gråta, vara otröstlig och inte acceptera övriga pedagoger. Respondenten Anna menar att andra pedagoger bör träda fram och prova närma sig barnet och går inte det får strategin ändras. Anknytningspersonen får då vara med barnet och stötta barnet tills det börjar känna sig tryggt med övriga pedagoger. Förskolläraren Anna uttrycker:
Det är ju oftast den som är med på själva inskolningen, introduktionen som barnen går till först och väljer att gå till även fast den till slut lär sig att åtrå andra också, men det kan alltid finnas en som de känner sig mest trygga med och väljer den som de blev inskolade med.
Petra berättar om hur outbildad personal inte har förståelse för vad anknytning innebär. Petra har erfarit hur outbildad personal har ansett att det inte gör någonting om ett barn går runt och är ledset, låt barnet gråta för det kommer snart gå över. Förskolläraren Petra uttrycker:
Jag tänker att som nu när jag arbetat med outbildad personal i ett år det märks ganska tydligt att de inte hänger med i svängarna om man säger så, det blir lite annat för då tänker de för ja introduktionen ja men man pratar lite med barnen och sen går det över men jag tror ju på det här att man måste leka lite med barnen för att få igång det här, ja att man måste lägga ner lite mera krut på anknytningen då, behövs mera kunskap hos alla eftersom det är så pass viktigt som det är.
Förskolläraren Petra uppmärksammar att kunskap om anknytning hos personalen är viktig och att det inte bara handlar om att prata med barnen för att de ska känna sig trygga.
Förskollärares och andra pedagogers arbete kring barn som inte knyter an
De flesta av förskollärarna menar att barn som av någon anledning inte knyter an till någon pedagog på förskolan behöver stöttning. Personalen bör analysera och diskutera igenom vad
23 de kan ta till för åtgärder. Förskolläraren Ulla framhåller att vårdnadshavarna behöver vara delaktiga i barnet, pedagogerna bör involvera dem och diskutera för att kunna skapa en god relation. Respondenterna Petra, Ulla och Anna berättade att kommunikation mellan
personalen där de diskuterar kring hur de kan stötta barnet att knyta an till någon vuxen är av stor vikt. Petra upplyser hur kommunikationen mellan pedagoger och vårdnadshavare hjälper till att få vetskap om vad barnet berättar hemma.
Förskollärarna Ulla förklarar att en öppen kommunikation mellan pedagogerna i arbetslaget och vårdnadshavarna är A och O. Det är av vikt att arbetslaget diskuterar med varandra hur de upplever situationen kring barnet. Ulla berättar även att det är viktigt att ta upp till diskussion med vårdnadshavarna vad de anser angående problemet och om de har något förslag hur pedagogerna ska gå tillväga. Anna berättar att en del små barn behöver längre tid för att knyta an och därigenom kan personal ta det lugnare och ta ett steg i taget genom att skapa trygghet för barnet i förskolan. Anna förklarar hur detta blir en stressad situation när vårdnadshavarna vill skynda på samt anser att introduktionen blir både tidskrävande och utdragen.
De flesta av förskollärarna förklarar att alla pedagoger behöver vara eniga och förklara för vårdnadshavarna hur viktigt det är att vara lyhörd och ha tålamod för barnets välbefinnande. Förskolan ska inte upplevas som något negativt för barnet. Förskollärarna menar alltså att pedagoger och vårdnadshavare bör ha en god kommunikation för barnets skull, därigenom får pedagoger tips samt råd vad barnet gillar och är intresserad av.
För oftast så om något känns konstigt eller om det något som barnet tycker är kul så berättar de ju hemma om de kan prata såklart och då så kommer det ju upp hemma och har man då en dialog med föräldrarna så tror jag att man kan börja där för att sedan veta hur man sak gå vidare. (Petra) Vi pratar ju med vårdnadshavare om vad vi har sett och vad vi upplever på förskolan och sen utifrån det diskutera tillsammans med dem hur vi går vidare för det kan vara så att de har något förslag som fungerar. (Ulla)
Man kanske testar, funkar det inte då får man backa så får man ta det i lugnare steg, även fast vårdnadshavare har lite bråttom så får man finna sig i att det är för barnets bästa, att man får backa och ta det långsammare så man kommer fram. Barnen ska inte sitta och vara hysteriska när de blir lämnade för då blir det en dålig association för de ska ju tycka att det är roligt och att det är okej att vara här. (Anna)
24 Pedagoger bär ett stort ansvar för barnens mottagande på förskolan och hur barnet bemöts. Barnet bör vara tryggt på förskolan för att kunna knyta an till någon. På grund av detta behöver pedagogerna ha en god kommunikation sinsemellan och med vårdnadshavarna.
Barns anknytning till förskollärare
Barn behöver bygga upp en trygghet i förskolan för att sedan kunna knyta an till någon menar en av förskollärarna. Respondenterna fick frågan om de som förskollärare någon gång varit med om att ett barn inte knutit an till dem. De hade alla varit med om den erfarenheten och det var inget konstigt med det. Förskollärarna är eniga om att barn kan knyta an till vilken pedagog som helst, det finns inget krav på att det behöver vara en förskollärare. Det kan vara både barnskötare och outbildad personal i förskolan som barnen knyter an till.
Respondenterna förklarar i intervjuerna hur barn knyter an till olika pedagoger och det behöver inte vara den pedagog som barnet blev introducerat av på förskolan, barnet kan välja att knyta an till någon annan pedagog. Respondenterna menar att det underlättar om barnen känner trygghet med flera pedagoger eftersom barnet inte har anknytningspersonen ständigt i närheten. Övriga pedagoger bör arbeta upp relationen till barnet genom att söka kontakt med barnet genom lek och vad barnet är intresserad av.
Det tips eller råd är att man försöker ta kontakt och ta tillvara barnets intresse och försöker bygga på det, för det blir inte bra om man tar utifrån sina egna intressen och försöker bygga på det. Då söker sig barnet till något annat som den tycker är mer spännande. (Petra)
En av respondenterna hade erfarenhet av ett barn som fortfarande ammades den första tiden på förskolan. Detta blev ett problem då barnet gick runt och var ledset hela tiden och bara ville sitta i knät och få närhet. Pedagogerna hade flera barn runt omkring som också behövde uppmärksamhet vilket gjorde att det blev kaosartat. Lösningen på denna problematik var en öppen kommunikation med vårdnadshavarna där barnet fick tillgång till napp vilket blev en väsentlig skillnad för både barnet och pedagogerna.
Ja jag tänker att man får ju jobba lite då, vi hade ju en här som ammades fortfarande och det tyckte jag var jobbigt när man hör att hen är ledsen och bara klagar. Hen har en annan gråt och vill liksom bara upp i famnen och då får man försöka vara glad och hitta på grejer. Ibland så hjälper det och ibland så funkar det inte alls. Men jag tänker att vi ska göra det så bra som möjligt för barnen när de är här och det är klart att det ibland brister när man inte vet hur man ska göra och sådär. Men viktigt är en öppen dialog med vårdnadshavare, det måste man ha för det tror jag är grunden. (Ulla) Man behöver inte tvinga sig jag behöver inte vara dennes favoritperson men någon gång kanske jag kommer vara där fast inte den anknytningspersonen är där men jag behöver ändå visa intresse och
25 visa att jag finns där. Jag har försökt hitta ett gemensamt intresse om jag vet tillexempel att barnet tycker mycket om att bygga tåg då kanske jag sätter mig och bygger bredvid barnet. (Lotta) Det handlar alltså om att hitta lösningar menar förskollärarna Ulla och Lotta, ha öppna dialoger med vårdnadshavarna och ta del av barnens olika intressen för att skapa en anknytning.
Förskollärarna och övrig personal i förskolan har en viktig uppgift att fylla till barn vars vårdnadshavare har psykiska eller missbruksproblem förklarar förskolläraren Ulla.
Pedagogerna behöver läsa av barnet och inte vara för närgången om barnet inte samtycker till det. Förskolläraren Ulla berättar vidare hur pedagoger får arbeta på andra sätt gällande
anknytningen till dessa barn och hur de behöver ha en samlad bild av barnet från start där barnet kan få stöd med anknytningen. Barnet ska känna trygghet, närhet och kunna söka tröst och stöd hos pedagogerna.
Jag tänker att det finns ju exempelvis vårdnadshavare som har psykiska problem då kanske man får jobba med anknytning på ett annat sätt med det barnet då, men det gäller att man får en samlad bild från början, hur ska vi göra för att nå det här barnet. (Ulla)
Det är extra viktigt att arbeta med anknytningen när vårdnadshavarna har psykiska problem menar förskolläraren Ulla.
Analys – olika anknytningsmönster
I resultatet har det framkommit från några av förskollärarna att det är den pedagog som introducerat barnet som oftast blir den person barnet knyter an till i förskolan. Broberg m.fl. (2012, s. 38) skriver hur vårdnadshavarna är barnets första anknytningspersoner och sedan när barnet kommer till förskolan är det mest sannolikt att barnet väljer att knyta an till den
pedagog som introducerat barnet. Barnet behöver någon på förskolan den kan finna trygghet hos när det upplever något hotfullt och behöver tröst eller vill söka skydd (Broberg m.fl., 2012, s. 33).
Förskolläraren Ulla berättar under intervjun att barns hemförhållanden kan se olika ut, en del barn har vårdnadshavare med missbruksproblem eller psykisk sjukdom. Dessa barn brukar ha en otrygg anknytning och kan ha två olika typer av anknytningsmönster, till exempel
ambivalent anknytning eller undvikande anknytning. Barnet har även svårigheter att följa förskolans rutiner och det kan bli flera tillsägelser som kan skapa konflikter (Broberg m.fl.,
26 2012, s. 80). Broberg m.fl. (2012, s. 54–55) beskriver desorganiserad anknytning och det betyder att barnet kopplar ur anknytningssystemet på grund av att barnet känner rädsla. Barnet kan i dessa fall ha blivit utsatt för att inte få tröst från vårdnadshavare där det förekommit fysisk eller psykisk otillgänglighet under en längre tid. Barnet försöker undkomma
känslomässig närhet och flyr in i lek och intresserar sig mer för leksaker. Barnet söker sällan kontakt med pedagogerna av fri vilja (Broberg m.fl., 2012, s. 78). Beroende på hur
hemförhållandena ser ut kan det finnas trygg och otrygg anknytning, vilket kan speglas av i förskolans verksamhet.
En förskollärare förmedlar att hon hade ett barn som fortfarande ammades när den började på förskolan. Det var svårt att närma sig det barnet och det var en speciell gråt som barnet använde sig av. Barnet ville bara bli upplyft och det var svårt att trösta. Hon förklarar att grunden till att lösa detta problem var att ha en öppen dialog med föräldrarna. Vid ett senare skede fick barnet tillgång till en napp som gjorde att hen kände sig mer trygg. Barnet hade säkerligen en otrygg anknytning till pedagogerna från början men sedan utvecklades det till en trygg anknytning. En annan förskollärare förklarar att när det är ett barn som inte knutit an till en pedagog gäller det att den pedagogen intresserar sig i barnet och försöker ta del av barnets intressen så att de kan mötas på ett vänskapligt plan.
8. Diskussion
Diskussionsavsnittet inleds med en metoddiskussion där vi presenterar fördelar och nackdelar med vårt metodval. Efter det kommer en resultatdiskussion där förskollärarnas syn och erfarenheter om anknytning kommer att belysas och ge svar på frågeställningarna till detta examensarbete. Frågeställningarna är: Vilken erfarenhet av och syn på anknytning har
förskollärarna? Vilka tillvägagångssätt använder förskollärare och andra pedagoger för att skapa en trygg anknytning till barnen? Vad blir problematiskt när ett barn inte väljer att knyta an till en pedagog? Underrubrikerna i resultatdiskussionen är därmed namngivna efter
dessa frågeställningar.
Metoddiskussion
Det som blir problematiskt med kvalitativa intervjuer är att vi bara fått djupare förståelse från fyra förskollärare och inte för ett bredare spann med fler pedagoger. Björkdahl Ordell (2007, s. 194) påvisar att den kvantitativa metoden är bra att använda sig av när man vill dra mer
