Examensarbete i omvårdnad Malmö universitet
61–90 hp Hälsa och samhälle
SJUKSKÖTERSKORS
ERFARENHETER AV BEDSIDE
HANDOVER
EN LITTERATURSTUDIE
ALEXANDRA AVERMO
SOFIE EKSELL
SJUKSKÖTERSKORS
ERFARENHETER AV BEDSIDE
HANDOVER
EN LITTERATURSTUDIE
ALEXANDRA AVERMO
SOFIE EKSELL
Avermo, A & Eksell, S. Sjuksköterskors erfarenheter av bedside handover. En litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2019.
Bakgrund: Patientdelaktighet är en viktig del av personcentrerad omvårdnad och
således centralt i sjuksköterskans arbete. Traditionellt sett har överrapportering vid skiftbyte mellan sjuksköterskekollegor utförts i frånvaro av patienten. Studier visar att överrapportering vid patientens sängkant, så kallad bedside handover (BHO) kan öka patientdelaktigheten. Syfte: Syftet var att sammanställa veten-skaplig litteratur som beskriver sjuksköterskors erfarenheter av bedside handover.
Metod: En litteraturstudie utfördes innehållande tio vetenskapliga artiklar.
Artiklarna hämtades från databaserna CINAHL och PubMed och kvalitets-granskades med SBUs granskningsmall som underlag. Data analyserades med innehållsanalys som metod. Resultat: Fyra huvudkategorier identifierades med åtta tillhörande underkategorier. 1) Personcentrerad omvårdnad 2) Arbets-effektivitet och patientsäkerhet 3) Konfidentialitet och 4) Tid och kunskap.
Konklusion: BHO kan medföra utmaningar gällande konfidentialitet, tidshantering
och kunskap men också främja patientdelaktighet och patientsäkerhet vilket är väl förenligt med hur sjuksköterskan ska bedriva sitt arbete.
Nyckelord: bedside handover, erfarenheter, personcentrerad omvårdnad,
NURSES’ EXPERIENCES OF
BEDSIDE HANDOVER
A LITERATURE REVIEW
ALEXANDRA AVERMO
SOFIE EKSELL
Avermo, A & Eksell, S. Nurses’ experiences of bedside handover. A literature review. Degree project in nursing 15 credit points. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2019.
Background: Patient involvement is an important part of person-centered care and
therefore essential in the nurse’s work. Traditionally the shift-to-shift handover between nurses has been carried out in the absence of the patient. Studies have shown that bedside handover (BHO) may increase patient involvement. Aim: The aim was to compile scientific literature describing registered nurses’ experiences of bedside handover. Method: A literature review based on ten scientific articles was performed. The articles were retrieved from the databases CINAHL and PubMed and quality reviewed using SBUs review template. The data was analyzed using content analysis as a method. Result: Four main categories with eight corresponding subcategories emerged. 1) Person-centered care, 2) Work efficiency and patient safety, 3) Confidentiality and 4) Time and knowledge.
Conclusion: BHO may bring challenges concerning confidentiality, time
management and knowledge but also promote patient involvement and patient safety which is in line with how the nurse shall conduct their work.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING 1 BAKGRUND 1 Överrapportering 1 Patientdelaktighet 1 Bedside handover 2 Sjuksköterskans funktion 3 PROBLEMFORMULERING 4 SYFTE 4 METOD 4Inklusions- och exklusionskriterier 4
Litteratursökning 5
Relevans- och kvalitetsbedömning 5
Dataanalys 6
RESULTAT 7
Personcentrerad omvårdnad 7
Patiententdelaktighet 7
Närståendes delaktighet 8
Arbetseffektivitet och patientsäkerhet 8
Synliggörande 8
Noggrannhet 8
Effektivisering 9
Konfidentialitet 9
Tid och kunskap 10
Tidskrävande 10
Kunskapsbrist 11
Hinder för patientendelaktighet 11
DISKUSSION 12
Metoddiskussion 12
Inklusions- och exklusionskriterier 13
Litteratursökning 13
Relevans- och kvalitetsbedömning 13
Dataanalys 14
Resultatdiskussion 15
Personcentrerad omvårdnad 15
Arbetseffektivitet och patientsäkerhet 16
Konfidentialitet 16
Tid och kunskap 17
KONKLUSION 18
FORTSATT KUNSKAPSUTVECKLING OCH FÖRBÄTTRINGSARBETE 18
REFERENSER 20
BILAGA 1 24
BILAGA 2 25
INLEDNING
Grunden i sjuksköterskans arbete är att alltid arbeta med patienten i fokus, och se till dennes bästa (McCabe & Timmins 2014). Personcentrerad omvårdnad (PCO) är en av sjuksköterskans sex kärnkompetenser, och innefattar att omvårdnaden genomförs i partnerskap med patient och närstående (SSF- Svensk
sjuksköterskeförening 2017a). För att PCO ska kunna bedrivas krävs en fungerande kommunikation dels mellan sjuksköterska och patient och dels i vårdteamet.
Kommunikationen som sker mellan sjuksköterskekollegor vid skiftbyte, så kallad överrapportering, sker vanligtvis på en sjuksköterskeexpedition i frånvaro av patienten. Överrapportering som utförs vid patientens sängkant, på engelska kallad bedside handover (BHO), är en metod för att försöka göra patienten mer delaktig. Trender pekar på att BHO implementeras i allt större utsträckning, och är på frammarsch även i Sverige. Om så är fallet kommer sjuksköterskor sannolikt att komma i kontakt med metoden i allt större omfattning. En viktig aspekt att utforska är således sjuksköterskors upplevelser av BHO.
BAKGRUND
Nedan presenteras begreppen överrapportering, patientdelaktighet, bedside
handover samt sjuksköterskans funktion.
Överrapportering
Överrapportering är ett utbyte av patientinformation mellan sjuksköterskor vid skiftbyte. Relevant information som tas upp i rapporten är patientens person-uppgifter, bakgrund, status, läkemedel, omvårdnadsbehov och omvårdnadsplan (Taylor 2015; Grooves m.fl. 2016). En vanlig form är muntlig överrapportering, vilken vanligtvis sker på en expedition utan att patienten är närvarande (Kerr m.fl. 2011). En vanlig kommunikationsmodell vid överrapportering är SBAR och innefattar att patientinformation struktureras upp enligt orden situation, bakgrund,
aktuellt tillstånd och rekommendation (Sandberg 2014). Modellen är ett medel för
att undvika onödig information och misstolkningar, vilket resulterar i en ökad patientsäkerhet (Dunsford 2009; Sharp 2012).
Patientdelaktighet
Innebörden av patientdelaktighet kan variera mellan patienter, och lyfts i en del studier som något värdefullt (Tobiano m.fl. 2016a). För en del patienter innebär delaktighet en möjlighet att ställa frågor, att kunna uttrycka personliga åsikter samt att få ta del av tydlig information (Larnebratt m.fl. 2018). Genom att delta i vården kan mål som patienten har uppnås lättare. Vad som också har lyfts vara viktigt är bibehållandet av självständighet, vilket kan vara en drivkraft i att bibehålla tidigare funktionsnivå (Tobiano m.fl. 2016a). En del patienter talar om behovet av att veta vad som sker under sjukhusvistelsen som en viktig anledning till att vara delaktig. Sjuksköterskan behöver ha viktig, och framförallt rätt, information om patienten för att kunna ge vård utifrån de individuella behoven (a.a.). Patienten har enligt Patientlagen, 2014:821 (PL) rätt till delaktighet. Vidare
ska vården enligt PL bedrivas enligt patientens individuella förutsättningar. Vikten av att vara uppdaterad med information för att som patient kunna ta beslut om den egna vården lyfts i tidigare studier (Larsson m.fl. 2007). En del anser att det är viktigt att bli sedd och hörd, vilket kan ske genom att sjuksköterskan lyssnar, ger återkoppling och tar hänsyn till patientens tillstånd. För en del patienter är det också viktigt att bli ihågkommen av sjuksköterskan (a.a.).
I Hälso- och sjukvårdslagen 2017:30 5 kap. 1 § (HSL) betonas det att vården ska ”bedrivas och bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet”. Om en god kommunikation upprätthålls med patienten och denne upplever sig delaktig i sin egen vårdprocess, uppnås behandlingsmålen lättare, missnöje minskar och vårdskador kan förebyggas (Socialstyrelsen 2015).
Bedside handover
En del konventionella, praktiska strukturer och processer som används inom sjuk- vården finner inte alltid stöd i omvårdnadsparadigmet (Herbst m.fl. 2013). De traditionella sjukdoms- och diagnosspecifika vårdmodellerna är ofta uppgifts- orienterade och strukturerade kring processer som gynnar sjukvårdsorganisationen snarare än den individuella patienten (a.a.). Det senaste decenniets forskning pekar på fördelarna med att omorganisera utförandet av vård för att i större ut-sträckning inkludera patienten (Institute of Medicine 2011). Då vården påverkas negativt av bristen på autentiska möten mellan sjuksköterska och patient, krävs ett paradigmskifte. För att närma sig ett sådant skifte krävs bland annat en
om-strukturering av den traditionella överrapporteringen, till en struktur där patienten inkluderas och deltar (a.a.).
Sjuksköterskor har tidigare formulerat ett behov av en förändring i överrapporter- ingsprocessen där en mer interaktiv kommunikation får ta plats (Herbs m.fl. 2013). Ett sätt att försöka närma sig det är att förflytta överrapporteringen från sjuksköterskeexpeditionen till patientens sängkant, på engelska så kallad bedside
handover (BHO) (Grooves m.fl. 2016). Genom BHO kan patienten bli mer
del-aktig i sin vårdprocess (Herbst m.fl. 2013; Ofori-Atta m.fl. 2015; Taylor 2015), vilket talar för vikten av implementering i praktiken (Ofori-Atta m.fl. 2015). Genom BHO får patienten möjlighet att ställa frågor, klargöra information och delta i vårdplaneringen (Herbst m.fl. 2013). Studier visar att samspelet i sjuk-sköterskegruppen kan bli stärkt av BHO och likaså sjuksköterskans ansvars-tagande (Baker 2010). BHO möjliggör för både sjuksköterska och patient att avsluta timmarna de spenderat ihop på ett mer värdefullt sätt. Sjuksköterskan ges tillfälle att ordentligt säga hejdå till de patienter hon haft ansvar över under arbetspasset och patienten kan ställa eventuella frågor och ta farväl för dagen. Genom detta kan förtroendet mellan sjuksköterska och patient stärkas (a.a.). I praktiken kan olika kommunikationsstrukturer användas vid BHO (Baker 2010; Herbst m.fl. 2013; Rogers m.fl. 2017). SBAR-T är en modell, vilket är en om-arbetad form av SBAR (Baker 2010). Bokstaven T har lagts till, som står för att tacka patienten. Innebörden av de övriga orden skiljer sig något från den vanliga SBAR-strukturen. Under situation ska sjuksköterskan som lämnar över till nästa kollega, framföra att skiftbytet ska äga rum till patienten samt presentera sjuk-sköterskekollegan som tar över omvårdnadsansvaret. En identitetskontroll av patienten ska också göras av den sjuksköterska som tar över, ett enkelt sätt för att öka patientsäkerheten. Under bakgrund, aktuellt tillstånd och rekommendation lämnas sedvanlig och relevant information om patienten, där denne själv har
möjlighet att lägga till information. Här ges också möjlighet för frågor. Genom att avsluta rapporteringen med att tacka patienten och återigen klargöra eventuella frågetecken ökar patientdelaktigheten och ett förtroende kan skapas (Baker 2010). ISHAPED är en annan modell som används, och är en engelsk akronym för orden
introduction, story, history, assessment, plan, error prevention och dialogue
(Herbst m.fl. 2013). ISHAPED innefattar också andra viktiga aspekter som en god överrapportering bör innehålla, bland annat vikten av att tilltala patienten vid namn, ha en lugn och avslappnad framtoning, reducera distraktorer, etablera ögonkontakt och lyssna aktivt (a.a.).
I en observationsstudie har utmaningar i att bevara konfidentialiteten vid över-rapportering i flerbäddsrum presenterats (Evans m.fl. 2012). Sjuksköterskorna i studien valde därför att diskutera känslig eller privat information i ett privat konferensrum (a.a.). Enligt Offentlighets- och sekretesslagen 2009:400 (OSL) ska privat information om patienten skyddas. I 25 kap. 1 § OSL står det fast att “sekretess gäller inom och sjukvården för uppgift om en enskilds hälso-tillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men”. Sjuksköterskan bör därför ha i åtanke vad som kan sägas och inte framför
patienten, särskilt vid vård i flerbäddsrum där andra patienter och närstående kan vistas (Evans m.fl. 2012).
Sjuksköterskans funktion
PCO ingår i sjuksköterskans kärnkompetenser och innebär att sjuksköterskan ansvarar för att patienten känner sig respekterad (SSF 2017a). Sjuksköterskan ska kunna “kommunicera med patienter, närstående, medarbetare och andra i teamet på ett respektfullt, lyhört och empatiskt sätt” (SSF 2017a, sid. 7). För att upprätt-hålla PCO krävs en god kommunikation, och genom det en god relation, mellan sjuksköterska och patient där patienten själv får vara och känna sig delaktig i den egna vården (McCabe & Timmins 2014). Som sjuksköterska innebär att bedriva PCO en förmåga att se individen bakom sjukdomen med dess individuella behov, mål och resurser. Sjuksköterskan ska inte enbart se patienten utan även bekräfta det patienten upplever (Edvardsson 2011). För att en god patientrelation ska kunna uppnås krävs det även att sjuksköterskan lär känna patienten som individ och försöker att förstå och möta dennes unika behov (Magnusson 2014). “Ingen individ kan vara tillräckligt känd för en annan, interaktiviteten gör att det hela tiden ges nya möjligheter att lära känna mer” (Magnusson 2014, sid. 43). Studier har lyft sjuksköterskors syn på, samt deras strategier för att främja,
patientdelaktighet (Sahlsten m.fl. 2004; Sahlsten m.fl. 2005; Sahlsten m.fl. 2008). En del menar att ett samspel mellan sjuksköterska och patient, ett omvårdande förhållningssätt, ett fokus på patientens resurser och behov samt en intention av att vilja ge patienten möjlighet att påverka sin vård, främjar patientdelaktighet (Sahlsten m.fl. 2004). Ytterligare strategier som sjuksköterskor använder för att optimera patientdelaktighet har visats vara ett tätt samarbete, att lära känna personen samt att stödja till egenvård (Sahlsten m.fl. 2008). Det kan bland annat inkludera att skapa självförtroende, att fokusera på att lyssna och att främja patientens egna mål (a.a.) Andra strategier har inneburit att initiera en dialog på ett informellt sätt, att dela kunskap samt att gemensamt planera vården (Tobiano m.fl. 2016b). Hinder för att kunna göra patienten delaktig, ur sjuksköterskors perspektiv, har bland annat innefattat bristande kompetens, anhörigas påverkan samt organisations- och arbetsmiljöbrister (Sahlsten m.fl. 2005).
PROBLEMFORMULERING
Tidigare forskning talar för att BHO resulterar i en ökad patientdelaktighet, vilket ligger till grund för sjuksköterskans omvårdnadsarbete och ingår i kärnkompeten-serna. Trender pekar på att en implementering av BHO kan vara på ingång i den svenska sjukvården. Flera studier inom BHO har inriktat sig på patienters samt anhörigas upplevelser. Sjuksköterskors upplevelser kring ämnet har också lyfts, men flertalet studier med detta syfte har utförts med en kvantitativ design. En sammanställning av studier som syftar till att undersöka sjuksköterskors erfar-enheter ur en kvalitativ ansats är därför angelägen att genomföra. Föreliggande litteraturstudie syftar därav till att belysa BHO ur sjuksköterskans perspektiv för att möjliggöra en djupare förståelse över vilka för- och nackdelar metoden inne-fattar.
SYFTE
Syftet var att sammanställa vetenskaplig litteratur som beskriver sjuksköterskors erfarenheter av bedside handover.
METOD
Föreliggande examensarbete genomfördes som en litteraturstudie med kvalitativ studiedesign. Vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats som beskriver sjuk-sköterskors erfarenheter av BHO har granskats, analyserats och genererat ett sammanställt resultat. Kvalitativa undersökningar ämnar inte att kvantifiera eller hitta orsakssamband, utan syftar till att identifiera mönster och belysa fenomenet av intresse (Polit & Beck 2014).
Inklusions- och exklusionskriterier
Sjuksköterskors erfarenheter av BHO har studerats. För att kunna finna studier relevanta för litteraturstudiens syfte har inklusionskriterier utformats. Dessa kriterier var att studierna lyfter sjuksköterskors erfarenheter av BHO, har en kvalitativ design, är publicerade i en vetenskaplig tidskrift samt finns att tillgå i fulltext. En del studier som framkom efter litteratursökningen belyste implemen-teringen av BHO i sjukvården ur ett organisations- eller strukturellt perspektiv. Dessa svarade inte på studiens syfte och exkluderades därav. Artiklarna var också tvungna att ha en kvalitativ design, och därav exkluderades de studier med
kvantitativ ansats. Artiklarna skulle vara publicerade i en vetenskaplig tidskrift och därav föll icke-vetenskapliga artiklar, seminarieanteckningar och andra texter bort, trots att de svarade på syftet. Artiklarna skulle givetvis finnas tillgängliga i fulltext. Ett flertal artiklar som bedömdes vara relevanta utifrån abstraktet fanns inte att tillgå kostnadsfritt, utan behövde köpas via universitetsbiblioteket.
Litteratursökning
Syftet med litteraturstudien låg till grund för databassökningarna. Litteratur-sökningen genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed, vilka tillhandahåller vetenskapliga artiklar inom omvårdnads- respektive medicinfältet (Polit & Beck 2014).
Bärande begrepp i studien var sjuksköterskor, erfarenheter och bedside handover. Dessa begrepp översattes till engelska och formade sökorden nurse, experience samt bedside handover. Trunkering användes vid sökningen i CINAHL, i syfte att försöka bredda sökresultatet (Polit & Beck 2014). Trunkering användes inte vid sökningen i PubMed, eftersom sökresultatet då gav färre träffar. Verktygen
Headings i CINAHL samt MeSH-termer i PubMed användes också, vilka enligt
Polit och Beck (2014) samlar synonymer för olika termer och vidgar sökresultatet. För varje sökord skapades sedan ett sökblock innehållande synonymer till sök-ordet. För detta ändamål användes boolesk sökoperatör “OR”. Ordet “AND” användes sedan för att lägga ihop sökblocken, och rikta resultatet mot det specifika syftet (Polit & Beck 2014). En sammanställning av sökorden och sökblocken i respektive databas visas i Tabell 1 och Tabell 2. Den slutgiltiga sökningen gav ett resultat på 129 artiklar i CINAHL och 183 stycken i PubMed. De fullständiga sökningarna finns att tillgå som bilagor (Bilaga 1 & Bilaga 2).
Tabell 1. Sökblock PubMed
Sökord Sökblock Träffar
Nurse experience, nurse perception, nurse perspective, nurse attitude, nurse view
Sjuksköterskors erfarenheter
90 061
Bedside handover, bedside report, bedside shift report, bedside change-of-shift, bedside handoff, patient handoff [Mesh]
Bedside handover 2 552
Tabell 2. Sökblock CINAHL.
Sökord Sökblock Träffar
Nurse* experience*, nurse* perception*, nurse* perspective*, nurse* attitude*, nurse* view*
Sjuksköterskors erfarenheter
42 400
Bedside handover, bedside report, bedside shift report, bedside change-of-shift, bedside handoff, hand off (Patient Safety) [Headings]
Bedside handover 1 212
Relevans- och kvalitetsbedömning
Artiklarnas relevans bedömdes i relation till syftet. Relevansbedömningen skedde stegvis där titlar, abstrakt och slutligen hela artiklar lästes. Dessa steg genomförde författarna enskilt, oberoende av varandra. Genom CINAHL lästes 129 titlar, 83 abstrakt och slutligen 11 artiklar i fulltext. Av dessa inkluderades fyra artiklar i litteraturstudien. Från PubMed lästes 183 titlar, 23 abstrakt och sex artiklar i full-text. Alla sex studier svarade på syftet och inkluderades därmed i litteraturstudien. De båda författarna var samstämmiga kring de slutliga artiklarna. Varje studie sammanfattas i varsin artikelmatris och finns som bilaga (Bilaga 4).
De valda artiklarna kvalitetsgranskades därefter enligt SBUs granskningsmall
mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik (SBU
2017). Dock ersattes patientupplevelser med sjuksköterskeupplevelser. Med granskningsmallen som verktyg bedömdes artiklarna ha låg, medelhög eller hög kvalitet. I mallen finns det 21 frågor som ställs där alternativen ja, nej, oklart eller
ej tillämpligt kan väljas. Ett poängsystem användes, där artiklar med minst 18 ja
eller ej tillämpligt bedömdes ha hög kvalitet, artiklar med minst 14 ja eller ej
tillämpligt ha medelhög kvalitet och artiklar med färre än 14 ja eller ej tillämpligt
ha låg kvalitet. Av de tio artiklarna tilldelades fem artiklar hög kvalitet och fem artiklar medelhög kvalitet.
Dataanalys
En kvalitativ innehållsanalys gjordes av data. Den kvalitativa innehållsanalysen är en process som organiserar innehållet i det som studeras, där teman och mönster träder fram. Data bryts ned i mindre enheter, som kodas och namnges i enlighet med innehållet de representerar (Polit & Beck 2014). All data lästes ett flertal gånger, underliggande koncept försökte identifieras och den övergripande inne-börden förstås. Den information som ansågs relevant plockades ut och översattes från engelska till svenska. Författarna utformade provisoriska kategoriska
scheman och data tolkades enskilt. Innehållet jämfördes sedan av författarna. De provisoriska kategorierna sammanfördes därefter och ett modifierat slutgiltigt kategoriskt schema bearbetades fram.
Färgkodning användes för att tydligt särhålla de olika kategorierna. Initialt kodades relativt små områden i olika färger. Data som behandlade den visuella aspekten blev till exempel tilldelad färgen gul, åsikter kring noggrannhet i arbetet färgades rosa och så vidare. Direkta citat från intervjuer såväl som text i löpande form färgkodades. Efter att dessa mindre och specifika områden sammanfördes i ett dokument, parades de områden ihop som kunde kopplas till varandra och på så sätt bilda en större huvudkategori. Exempel på hur processen gick till visas i Tabell 3.
Tabell 3. Utvecklande av kategoriskt schema.
Texturklipp Provisorisk kategori
Underkategori Huvudkategori
A visual view of the patient prompts recall of information.
(Chaboyer m.fl. 2010, sid. 32)
Visuell aspekt Synliggörande Arbetseffektivitet och patientsäkerhet
Care is more holistic as it is informed by input from the patient. (Chaboyer m.fl. 2010, sid. 32) Input från patienten Patientdelaktighet Personcentrerad omvårdnad
RESULTAT
Resultatet är baserat på tio kvalitativa studier som stämmer överens med litteratur-studiens syfte att sammanställa vetenskaplig litteratur som beskriver
sjuk-sköterskors erfarenheter av bedside handover. Samtliga studier var intervjustudier, varav tre hade intervjuer och observationer kombinerat, en hade intervjuer och fokusgrupper kombinerat och en baserades enbart på intervjuer i fokusgrupper. Respektive studier omfattar mellan sju och 43 sjuksköterskor. Sammanlagt ingår 235 sjuksköterskor i materialet. I de studier där ålder och kön nämns är deltagarna mellan 19 och 60 år, 155 kvinnor och 20 män. Fyra av studierna är genomförda i Australien, två i USA, en i Sverige, en i Kanada, en i Storbritannien och en i Malaysia. Studierna är utförda på sjukhusavdelningar specialiserade på medicin, kirurgi, rehabilitering, akut-sjukvård, intensivvård, ortopedi, obstetrik samt onkologi. Efter analys framkom fyra huvudkategorier och åtta underkategorier som presenteras i Tabell 4.
Tabell 4. Huvudkategorier och underkategorier.
Huvudkategorier Underkategorier Personcentrerad omvårdnad - Patientdelaktighet
- Närståendes delaktighet Arbetseffektivitet och patientsäkerhet - Synliggörande
- Noggrannhet - Effektivisering Konfidentialitet
Tid och kunskap - Tidskrävande - Kunskapsbrist
- Hinder för patientdelaktighet
Personcentrerad omvårdnad
Enligt de flesta sjuksköterskor främjade BHO personcentrerad omvårdnad genom att det på ett naturligt sätt möjliggjorde för patienten och närstående att delta under rapporteringen.
Patientdelaktighet
Studiedeltagare i åtta av tio artiklar lyfte att BHO ökade möjligheten för
patientdelaktighet (Chaboyer m.fl. 2010; McMurray m.fl. 2010; Jeffs m.fl. 2013; Kerr m.fl. 2014; Bruton m.fl. 2016; Grimshaw m.fl. 2016; Bigani & Correia 2018; Kullberg m.fl. 2018). De menade bland annat att BHO skapade tillfällen för patienter och sjuksköterskor att ställa frågor till varandra (Chaboyer m.fl. 2010; McMurray m.fl. 2010; Jeffs m.fl. 2013; Bruton m.fl. 2016). Vidare menade en del sjuksköterskor att BHO gav möjlighet för patienten att göra sig hörd genom sitt deltagande (McMurray m.fl. 2010; Kerr m.fl. 2014; Kullberg m.fl. 2018).
Patientens perspektiv ansågs vara lika viktigt som sjuksköterskans (Kullberg m.fl. 2018).
Fortsättningsvis talade flera deltagare om att BHO resulterade i en ökad möjlighet för patienten att få ta del av viktig information angående den egna vården. Vad som togs upp i sammanhanget var att BHO skapade tillfällen för patienten att korrigera eventuell felaktig information (Jeffs m.fl. 2013; Bruton m.fl. 2016).
Återkommande genom en del av artiklarna var även att relationen mellan sjuk-sköterska och patient förstärktes genom BHO då en form av relation skapades redan under rapporteringen, vilket underlättade för sjuksköterskans fortsatta arbete (Kerr m.fl. 2014; Grimshaw m.fl. 2016). Flera sjuksköterskor talade om att BHO kunde medföra att alla involverade kunde befinna sig “on the same page” (Grimshaw m.fl. 2016; Bigani & Correia 2018).
Närståendes delaktighet
Närståendes deltagande i patientens vård var enligt en del sjuksköterskor fördel-aktigt (Chaboyer m.fl. 2010; Kullberg m.fl. 2018). Genom BHO skapades en möjlighet för de närstående att vara delaktiga och för att kunna ställa frågor i samband med rapporteringen (a.a.).
De närstående ansågs av en del sjuksköterskor kunna bidra med viktig
information, exempelvis angående situationen hemma och patientens preferenser (Kullberg m.fl. 2018). En del ansåg att närstående kunde underlätta för sjuk-sköterskorna att lära känna patienten, samt att de kunde föra patientens talan om han eller hon inte hade förmågan att göra det.
Arbetseffektivitet och patientsäkerhet
BHO kunde bidra till ett effektivare arbete för sjuksköterskorna, bland annat genom att de kunde se patienten under rapporteringen. Noggrannheten i arbetet förbättrades genom BHO och enligt en del ansågs metoden vara tidseffektiv.
Synliggörande
Gemensamt i sju av tio artiklar var sjuksköterskornas positiva inställning till att kunna se patienten samtidigt som de mottog rapport (Chaboyer m.fl. 2010; McMurray m.fl. 2010; Jeffs m.fl. 2013; Kerr m.fl. 2014; Grimshaw m.fl. 2016; Bigani & Correia 2018; Kullberg m.fl. 2018). Genom den visuella återkopplingen fick sjuksköterskorna mer information om patientens aktuella status (Chaboyer m.fl. 2010; McMurray m.fl. 2010; Kerr m.fl. 2014; Grimshaw m.fl. 2016). BHO gav även möjligheten att kunna utföra en klinisk bedömning under rapporten och att kunna få en bättre överblick av patienten. Vidare förde flera deltagare fram fördelarna i att säkerhetskontroller kunde genomföras direkt under rapporteringen. Detta kunde till exempel vara att inspektera infarter, förband och slangar samt att skatta patientens smärta. Det ledde till att det fortsatta arbetet lättare kunde prioriteras och planeras samt utföras mer patientsäkert (McMurray m.fl. 2010; Jeffs m.fl. 2013; Kerr m.fl. 2014; Kullberg m.fl. 2018). Genom att checka av och klargöra information med den överlämnande sjuksköterskan framför patienten, kunde potentiella fel upptäckas och åtgärdas i tid (Bigani & Correia 2018). Att se, istället för att bara läsa om, patienten gav mer information vilket beskrevs som betryggande (Kullberg m.fl. 2018). Vidare diskuterades en minskad risk att blanda ihop patienter (Grimshaw m.fl. 2016). Att se patienten under BHO menade en del sjuksköterskor särskilt underlättade om det var en ny patient för dem (McMurray m.fl. 2010).
Noggrannhet
En del sjuksköterskor hävdade att standarden på vården samt dokumentationen hade förbättrats som en direkt följd av BHO (Kerr m.fl. 2013). Kliniska
sjuksköterskor menade också att de lade större vikt vid att slutföra arbets-uppgifterna och dokumentationen innan överrapporteringen ägde rum. Det menade dem bidrog till ett bättre omvårdnadsarbete (a.a.). Flera sjuksköterskor ansåg att BHO resulterade i att de var tvungna att anstränga sig lite extra och ägna sig åt noggranna förberedelser inför rapporten (McMurray m.fl. 2010; Kullberg m.fl. 2018). Det innefattade bland annat att de tog ett större ansvar och noga fick tänka igenom vad som var relevant att överrapportera och varför (McMurray m.fl. 2010).
Sjuksköterskorna upplevde att BHO medförde en tydligare och mer detaljerad informationsöverföring, samt att mer adekvat patientinformation togs upp. Det upplevdes främja en större kontinuitet i vårdförloppet (Kerr m.fl. 2013). Genom att enbart hålla sig till adekvat information upplevde en del sjuksköterskor att de kunde fokusera på vad som verkligen behövde göras (Chaboyer m.fl. 2010).
Effektivisering
De sjuksköterskor som ansåg BHO vara tidseffektivt talade om att tidigare rapporteringsmetod som utfördes på expeditionen, ofta var för detaljerad eller för repetitiv (Bruton m.fl. 2016) Vidare menade de att tidigare rapporteringar var för långa och irrelevanta för hela sjuksköterskegruppen (Kerr m.fl. 2014).
Fortsättningsvis lyftes det att BHO resulterade i att de snabbare kunde komma igång med andra arbetsuppgifter (Kullberg m.fl. 2018), att onödigt prat minskade samt att färre distraktioner uppstod (Grimshaw m.fl. 2016). Sjuksköterskor lyfte också det faktum att BHO medförde en möjlighet för lärande (McMurray m.fl. 2010; Kullberg m.fl. 2018). Sjuksköterskestudenter kunde öva på kliniska bedömningar, lära sig att prioritera arbetsuppgifter och träna på kommunikation. Sjuksköterskekollegor kunde också lära sig av varandra genom att observera hur de interagerade med patienter och närstående (Kullberg m.fl. 2018).
En del sjuksköterskor lyfte det faktum att BHO resulterade i att de fick och gav rapport på färre patienter, vilket i sin tur kunde effektivisera arbetet. En del menade att det bidrog till en ökad koncentrationsförmåga samt att risken för att viktig patientinformation föll bort minskade (Kerr m.fl. 2013).
Konfidentialitet
Tankar kring att information skulle röjas inför andra, och på så sätt äventyra konfidentialiteten lyftes i flera studier (McMurray m.fl. 2010; Johnson & Cowin 2013; Kerr m.fl. 2013; Grimshaw m.fl. 2016; Khuan & Juni 2017; Kullberg m.fl. 2018). Strategier för att minimera negativa konsekvenser kopplat till
konfidentialiteten lyftes också (McMurray m.fl. 2010; Johnson & Cowin 2013; Kerr m.fl. 2013; Kullberg m.fl. 2018).
Huruvida patienten tillät sjuksköterskorna att prata om allt rörande den rådande hälsosituationen inför anhöriga reflekterade en del sjuksköterskor kring (Khuan & Juni 2017). Om frågor kring känsliga ämnen ställdes inför närstående, till exempel gällande behandling av könssjukdomar, utan att patienten var bekväm med det upplevde sjuksköterskorna att PCO äventyrades (a.a.). Andra privata och känsliga uppgifter som framkom rörde palliativ vård, cancerdiagnoser, blodsmittor och missbruksproblem (Kerr m.fl. 2013). En del sjuksköterskor valde att inte nämna negativa besked inför de närstående (Grimshaw m.fl. 2016).
En oro som flera sjuksköterskor delade, var att känslig information skulle höras av andra patienter, speciellt vid vård i flerbäddsrum. Detta medförde att
sjuk-sköterskorna ibland valde att diskutera vissa saker utanför patientrummet (Johnson & Cowin 2013).
En del sjuksköterskor menade att problem kring konfidentialitet var minimala och lätthanterliga tack vare de strategier som användes för att förhindra dem (Johnson & Cowin 2013; Kerr m.fl. 2013). En strategi var att be om patientens medgivande innan rapportering i närvaro av närstående. Om patienten inte var bekväm med att de var med, blev de tillfrågade att lämna rummet (a.a.). Andra strategier som fördes fram var att tala tyst under rapporten, att ta upp känslig information utanför patientrummet samt att undvika känsliga ämnen (Kerr m.fl. 2013; Kullberg m.fl. 2018). En del sjuksköterskor menade att bekymren gällande konfidentialitet minskade i takt med att erfarenheterna av BHO ökade (McMurray m.fl. 2010).
Tid och kunskap
I de flesta studier lyftes utmaningar med att tillämpa BHO i praktiken.
Tidskrävande
I fem av de tio studierna lyfte studiedeltagarna att BHO är eller kan vara en tidskrävande metod (McMurray m.fl. 2010; Bruton m.fl. 2016; Grimshaw m.fl. 2016; Khuan & Juni 2017; Kullberg m.fl. 2018). Sjuksköterskorna menade att rapporten ibland kunde saktas ned till följd av olika faktorer.
Ett flertal sjuksköterskor konstaterade att patienterna på olika sätt kunde bidra till en förlängd överrapporteringsprocess (McMurray m.fl. 2010; Bruton m.fl. 2016; Grimshaw m.fl. 2016; Khuan & Juni 2017; Kullberg m.fl. 2018). Det kunde hända att patienten omedelbart behövde hjälp med någonting samtidigt som BHO, vilket av uppenbara skäl förlängde överrapporteringen (Grimshaw m.fl. 2016).
Pratsamma patienter lyftes vara ett problem som hotade tidseffektiviteten och likaså patienter med psykiska problem, patienter som ställde komplicerade frågor och patienter som upplevdes uppmärksamhetssökande (Khuan & Juni 2017; Kullberg m.fl. 2018). En del hävdade att de föredrog att ha information om alla patienter på avdelningen, även om dem som inte låg under deras omvårdnads-ansvar. De ville vara inkluderade och uppdaterade utifall de skulle behöva hjälpa till med någon patient som de inte ansvarade för (McMurray m.fl. 2010; Johnson & Cowin 2013).
En del sjuksköterskor menade att det var orättvist att vissa mer pratsamma
patienter gavs mer tid jämfört med de mer tystlåtna (Khuan & Juni 2017). Patient-delaktighet under BHO uttryckte en del sjuksköterskor teoretiskt sett var en god idé, men ogenomförbart på grund av tidsbristen. De sjuksköterskorna hade ett uppgiftsorienterat synsätt och ansåg att patientdelaktigheten stod i vägen för deras arbetsprestation (a.a.). Strategier som kunde motarbeta detta var till exempel att försäkra patienten om att man själv eller en kollega kommer att komma
tillbaka och hjälpa till om en stund (Bruton m.fl. 2016).
Närvaron av närstående kunde också dra ned tempot på överrapporteringen. Det kunde vara på grund av att de ställde många frågor eller att sjuksköterskorna kände att de var tvungna att tillfredsställa dem (Grimshaw m.fl. 2016). Andra sjuksköterskor hävdade att närstående kunde vara irriterande och på så sätt hindra sjuksköterskans arbete (Kullberg m.fl. 2018). Sjuksköterskekollegorna uppgavs
vara ytterligare en bidragande faktor till en fördröjd överrapportering (Grimshaw m.fl. 2016). En ofördelaktig dynamik sjuksköterskorna emellan, oerfarna
sjuksköterskor, sjuksköterskor som inte tidigare träffat patienterna samt sjuksköterskor som inte kom i tid till rapporten upplevdes kunna medföra en tidspressad situation (a.a.). Då man var tvungen att vänta på kollegorna istället för att fortsätta sitt arbete, bidrog det till ett avbrutet arbetsflöde (McMurray m.fl. 2010).
Kunskapsbrist
Några sjuksköterskor berättade uppriktigt om deras bristande erfarenheter och okunskap kring BHO som metod. Bristerna grundades bland annat i ett bristande ledarskap samt en osäkerhet kring innebörden av patientdelaktighet. Därför initierade dem inte patientdelaktighet utan distanserade sig från patienten för att skydda det egna självförtroendet (Khuan & Juni 2017).
En del sjuksköterskor kände sig osäkra i den professionella rollen vid möten med kollegor, patienter och närstående under BHO (Kullberg m.fl. 2018). Det var ett bekymmer som främst drabbade de nya och mer oerfarna sjuksköterskorna. En del kände av de blev bedömda av de som närvarade, att de inte hade förberett sig tillräckligt, att de inte hade förmågan att kunna svara på patienters och när-ståendes frågor samt att brister i utförandet av arbetsuppgifter skulle uppdagas framför patienten. BHO kunde således öka stressnivån hos sjuksköterskorna (a.a.). En sjuksköterska liknade oron vid en typ av scenskräck (McMurray m.fl. 2010). Flertalet sjuksköterskor valde att antingen inte utföra BHO alls, eller att utföra en modifierad variant av BHO Många valde att utföra en del eller majoriteten av rapporten utanför patientrummet (Johnson m.fl. 2012; Bruton m.fl. 2016; Grimshaw m.fl. 2016; Khuan & Juni 2017). Några deltagare menade att de
föredrog att ge rapport på sjuksköterskeexpeditionen. Andra hävdade att de tyckte bäst om att först gå in till patienten för att skapa en uppfattning och sedan gå ut ur rummet och ta det känsliga utanför (Grimshaw m.fl. 2016). Andra brukade utföra hela rapporten på expeditionen för att sedan enbart gå in till patienten för att introducera den nya patientansvariga sjuksköterskekollegan (Grimshaw m.fl. 2016; Khuan & Juni 2017). En del sjuksköterskor menade att det blev mindre krångligt för patienten om en kort och summerad version av rapporten utfördes bedside och resten på expeditionen (Grimshaw m.fl. 2016). Vissa sjuksköterskor föredrog att diskutera personlig information precis utanför dörren (Johnson m.fl. 2012) och ytterligare andra sjuksköterskor valde att inte alls vara bedside under överrapporteringen (Bruton m.fl. 2016). En del hade ett uppgiftsorienterat synsätt som karaktäriserades av frånvaro av psykosocialt innehåll i interaktionen vid BHO, där fysisk vård istället prioriterades. De ställde enbart enkla frågor till patienten som till exempel bekräftade att de hade varit på en viss behandling under dagen (Khuan & Juni 2017). Studiedeltagare lyfte även variationen i hur de valde att involvera patienten vid BHO. Vissa sjuksköterskekollegor tycktes prata lågmält, etablerade inte ögonkontakt med patienten samt stod vid fotändan av sängen, medan andra pratade i normal ton, etablerade ögonkontakt och stod vid patientens sida (Bruton m.fl. 2016).
Hinder för patientdelaktighet
I åtta studier pratade sjuksköterskorna om att det var svårt att göra patienten delaktig (Chaboyer m.fl. 2010; Johnson & Cowin 2012; Kerr m.fl. 2013; Bruton m.fl. 2016; Grimshaw m.fl. 2016; Khuan & Juni 2017; Bigani & Correia 2018;
Kullberg m.fl. 2018). Kommunikationssvårigheter och svårigheter med att förstå varandra uppkom. Bland annat dialektala språkbrytningar och förvirrade patienter lyftes. God erfarenhet och ett välfungerande teamarbete bland sjuksköterskorna upplevdes kunna underlätta sådana problem (Johnson & Cowin 2012).
Andra aspekter av BHO som kunde hindra patientdelaktigheten var att vårdteamet stod runt patientens säng och tittade ned istället för att sitta på samma nivå samt företeelsen av att prata över huvudet på patienten (Kullberg m.fl. 2018). Vidare menade också en del sjuksköterskor att en personcentrerad överrapportering krävde att patienten samtyckte till BHO. Om han eller hon inte gjorde det, måste valet respekteras (Khuan & Juni 2017). En del sjuksköterskor menade att trots patientundervisning och att de rekommenderade patienterna till delaktighet vid BHO, mottogs det inte av alla. Ännu mer undervisning tänkte en del
sjuk-sköterskor kunde öka patientens kunskap kring metoden, vilket kunde bidra till en större patientdelaktighet (Kerr m.fl. 2013). En del sjuksköterskor uppgav en oro kring att vissa patienter och närstående kanske inte ville bli störda, vilket
involvering i överrapporteringen skulle kunna tänkas bidra med (Bigani & Correia 2018). Några av sjuksköterskorna lyfte även en oro kring att den närstående skulle kunna ta över rapporteringen, ställa för många frågor och tala i patientens ställe trots att detta inte var nödvändigt (Kullberg m.fl. 2018).
Sjuksköterskor kände oro över hur känslig information skulle tas av patienten själv (Chaboyer m.fl. 2010; Bruton m.fl. 2016; Grimshaw m.fl. 2016; Khuan & Juni 2017; Bigani & Correia 2018; Kullberg m.fl. 2018). Rädslan över att ställa en fråga vid fel tidpunkt eller fel plats lyftes. Det fanns en oro över att man på så sätt skulle riskera att patientens värdighet och självkänsla blev lidande (Khuan & Juni 2017). En del sjuksköterskor oroade sig över att såra eller förolämpa patienten, och de kände därför att de var tvungna att akta sig för vad som sades. Saker som kunde tänkas såra patienten var ansträngda familjeförhållanden och rättsliga förfaranden (Grimshaw m.fl. 2016). Omständigheterna av att prata över patientens huvud ansågs av en del vara en negativ aspekt av BHO. En sjuksköterska menade att det var oförskämt när två sjuksköterskor pratade om patienten, nästan som att han eller hon inte var där (Bruton m.fl. 2016). Vissa patienter kunde enligt
sjuksköterskorna känna sig obekväma med BHO-formatet, och då kändes det inte rätt att utföra överrapporteringen vid de patienterna (Chaboyer m.fl. 2010). En del studiedeltagare menade att vissa patienter av olika skäl inte ville eller kunde delta i BHO (Bigani & Corriea 2018; Kullberg m.fl. 2018). Speciellt tycktes patienter som befann sig i ett sent palliativt skede inte orka delta. Andra sjuksköterskor oroade sig för att patienterna skulle känna sig stressade eller bedömda. Därför gjordes ibland valet att inte dela all känslig information med dem (Kullberg m.fl. 2018).
DISKUSSION
Nedan diskuteras metod och resultat. Styrkor och svagheter med metodens olika moment belyses i metoddiskussionen. I resultatdiskussionen diskuteras de fyra huvudkategorierna och åtta underkategorierna i relation till studiens bakgrund.
Metoddiskussion
Nedan diskuteras inklusions- och exklusionskriterier, litteratursökning, relevans- och kvalitetsbedömning samt dataanalys.
Inklusions- och exklusionskriterier
Det grundläggande inklusionskriteriet var att studierna skulle lyfta sjuksköterskors erfarenheter av BHO. Artiklarna skulle ha en kvalitativ design eftersom det var erfarenheter som skulle undersökas. Kriterierna svarade mot syftet och var därför nödvändiga för att relevanta artiklar skulle kunna framkomma. Studierna skulle vara skrivna på engelska och vara vetenskapliga, något som var viktigt för litteraturstudiens kvalitet. Något kriterium rörande artiklarnas publiceringsår formulerades inte. Å ena sidan kan ett sådant kriterium vara fördelaktigt eftersom litteraturstudien då blir mer aktuell och å andra sidan hade relevanta artiklar inom området då kunnat falla bort. Artiklarna som framkom i litteratursökningen var inte publicerade tidigare än 2010 så några sådana dilemman uppstod emellertid inte.
Litteratursökning
Litteratursökningen utfördes i de två bibliografiska databaserna CINAHL och PubMed. Databaser som tillhandahåller artiklar både med ett omvårdnads- samt ett medicinfokus användes, vilket innebär att de lämpar sig till sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter (Polit & Beck 2014). De bärande begreppen
sjuksköterskor, erfarenheter och bedside handover låg till grund för
litteratur-sökningens strategi. Sökorden i kvalitativa studier ska enligt Polit och Beck (2014) motsvara det centrala fenomenet samt populationen som ska undersökas. Sökblock skapades utifrån sökorden och likaså användes Headings- och MeSH- funktionerna. Eftersom funktionerna använder synonymer till sökorden och därav vidgar sökresultatet kan de med fördel användas. Trunkering användes enbart i sökningen i CINAHL, eftersom trunkering i PubMed medförde färre sökträffar. En nackdel i det är att sökningen inte såg likadan ut i båda databaserna.
En mer strukturerad och tydlig sökningsprocess, till exempel utifrån en tydlig modell, hade möjligen kunnat öka studiens transparens och ytterligare förtydliga tillvägagångssättet. Det hade även kunnat tänkas medföra ett mer relevant sökresultat. Enligt Henricson (2012) bidrar en utförlig redovisning av urval, sökord och datainsamling i metodkapitlet till en studie med hög reliabilitet och möjlighet till reproducerbarhet. Eftersom området som undersöktes är relativt outforskat gjorde författarna bedömningen att försöka göra sökningen så bred som möjligt, för att sedan manuellt sålla igenom artiklarna som sökningen genererade. Svagheten i det kan vara att sökningen inte presenterades tillräckligt tydligt, medan fördelen är att sökningen frambringade fler träffar. En del artiklar hade en kvantitativ ansats, utgick ifrån en annan population än sjuksköterskor eller svarade helt enkelt inte på frågeställningen. En mer välarbetad sökstrategi, med ännu bättre lämpade sökord och sökkombinationer, hade möjligtvis kunnat medföra mer relevanta träffar. Till exempel hade sökordet qualitative möjligtvis
kunnat bidra till ett mer precist sökresultat, där de kvantitativa studierna hade uteslutits.
Relevans- och kvalitetsbedömning
Relevansgranskningen utfördes i två steg, vilket Henricson (2012) föreslår. En grovsållning utfördes där titlar och abstrakt lästes och därefter genomfördes ett urvalsförfarande baserat på fulltextartiklarna. Studier som bedömdes vara irrelevanta för syftet sållades bort. Relevansbedömningen utförde författarparet oberoende av varandra, vilket ökar kvaliteten på bedömningen (a.a.). Artiklarna som bedömdes relevanta hade samma design, vilket var en kvalitativ metod. Eftersom samtliga tio studier hade intervjuer som gemensam nämnare, har de en liknande studiedesign. Detta kan enligt Henricson (2012) öka litteraturstudiens trovärdighet. Studiedesignen skiljer sig dock något, där tre studier förutom intervjuer även innefattade observationer, en studie förutom intervjuer i enrum även innefattade intervjuer i fokusgrupper och en studie endast hade intervjuer i fokusgrupper. En fokusgrupp involverar en grupp, vanligen med 5 till 10
individer, där en dialog i gruppen eftersträvas och åsikter och erfarenheter tillfrågas (Polit & Beck 2014). I studierna där observationer har använts som metod, har författarparet reflekterat över att det är observatörens tolkning av sjuksköterskornas agerande vid BHO som har lyfts fram, snarare än sjuk-sköterskans egen tolkning. I dessa studier har dock även intervjuer använts som metod, vilket resulterar i att sjuksköterskors egna tankar och erfarenheter ändå inkluderas i studiernas resultat.
Kvalitetsgranskningen skedde även den först enskilt av författarna, något som Henricson (2012) menar är av vikt. Bedömningarna jämfördes sedan och sammanställdes till en gemensam bedömning. SBUs granskningsmallar argumenteras för att användas i kvalitetsbedömningen (Henricson 2012). Värderingen bör delas upp i hög, medelhög och låg kvalitet och presenteras i någon typ av tabell, vilket görs i artikelmatriserna som bilaga (Bilaga 4) (a.a.). Ett poängsystem användes där artiklar med minst 18 av 21 ja eller ej tillämpligt bedömdes ha hög kvalitet, artiklar med minst 14 ja eller ej tillämpligt ha medel-hög kvalitet och artiklar med färre än 14 ja eller ej tillämpligt ha låg kvalitet. Författarparet var eniga i bedömningen av att fem av artiklarna bedömdes ha hög kvalitet och fem av dem tilldelades medelhög kvalitet. Utmaningar och svagheter i systemet som användes var att vissa frågor i granskningsmallen kan tyckas väga tyngre än andra, något som ett poängsystem som likställer alla 21 frågor inte tar hänsyn till. Inga artiklar bedömdes ha låg kvalitet, något som bidrar till en ökad kvalitet på litteraturstudien.
Dataanalys
Data granskades av författarna oberoende av varandra. Det är en styrka som finner stöd i litteraturen (Henricson 2012; Polit & Beck 2014). Artiklarna lästes ett fler-tal gånger med syfte att försöka förstå innehållet på en djupare nivå. Författarna ämnade att försöka se mönster, likheter och skillnader och att förstå innebörden av dessa mönster. Tillvägagångssättet medför att ett så objektivt resultat som möjligt kan framställas (Polit & Beck 2014). Något som emellertid behöver beaktas är att kvalitativa data ändå alltid färgas av personerna som analyserar dem och deras erfarenheter och idéer (a.a.).
Utformandet av kategoriska scheman, först oberoende av varandra och sedan sammanställt bidrar till en klassificering av data vilket medför att den blir mer
tillgänglig och lättare att plocka ut och granska (Polit & Beck 2014). De kate-gorier som uppkom var samma eller liknande hos båda författarna vilket kan argumenteras vara en styrka i att liknande tolkning gjordes av mer än en enskild person. Kodandet av kvalitativa data är ofta utmanande och sällan enkelt (Polit & Beck 2014). Under kodningen uppstod svårigheter i att välja rätt kategori och på så sätt kunna medföra en nyanserad dataanalys. Vissa delar kunde vara passande i två olika kategorier, medan andra inte var självklara att inkludera i någon. Det medförde svårigheter i att skapa och benämna kategorier som på ett lämpligt sätt innefattade sjuksköterskornas olika erfarenheter. För att trovärdigheten ytterligare ska öka bör litteraturstudiens metod dels utföras på ett för syftet adekvat sätt och dels tydligt redovisas för läsaren. Trovärdighet är ett grundläggande kriterium i kvalitativa studier och ingår i flera teoretiska ramverk (Polit & Beck).
Deltagarnas erfarenheter har tillfrågats, men eftersom en del studier hade fler frågeställningar än just erfarenheterna av BHO kan resultatet ha blivit annorlunda än om bara det hade tillfrågats. Till exempel undersökte en studie sjuksköterskors syn på PCO i relation till BHO och en efterfrågade sjuksköterskors erfarenheter av BHO samt skriftliga rapportblad. Eftersom studiedeltagarna blev ledda på olika spår i och med studiernas syfte, har författarparet reflekterat över att utfallet kan tänkas variera.
Något som behöver beaktas vid analysering och sammanställning av kvalitativa data är generaliserbarhet och representativitet. Då det är ett relativt litet urval som ingår i studien och frågeställningen besvaras utifrån de unika studiedeltagarnas perspektiv innebär det att sjuksköterskors erfarenheter inte har undersökts generellt. Med det sagt ämnade litteraturstudien inte att försöka presentera en sådan generell bild, utan de subjektiva erfarenheterna ville undersökas. Studierna är utförda på sjukhusavdelningar specialiserade på medicin, kirurgi, rehabilitering, akutsjukvård, intensivvård, ortopedi, obstetrik samt onkologi. Eftersom flertalet artiklar som stod bakom studiens resultat är utförda utomlands, kan överförbar-heten till svensk kontext möjligen vara svår, till exempel på grund av kulturella och organisatoriska aspekter. Sjuksköterskorna i Malaysia uttryckte till exempel en annan syn på patientdelaktighet än de i Sverige. Liknande erfarenheter fram-kom dock ändå bland sjuksköterskorna trots att de var verksamma i olika delar av världen, vilket visar på en till viss del representativ bild av området som har undersökts.
Resultatdiskussion
Litteraturstudien resulterade i en sammanställning av 10 artiklar som tillsammans frambringade fyra huvudkategorier med åtta tillhörande underkategorier. De fyra huvudkategorierna diskuteras nedan.
Personcentrerad omvårdnad
Patientdelaktighet är en viktig del av vården och resultatet visar att BHO främjar delaktighet och därav även PCO. Sjuksköterskorna i litteraturstudien talade om att BHO skapade tillfällen för patienten att ställa frågor och genom sitt deltagande göra sig hörd (Chaboyer m.fl. 2010; McMurray m.fl. 2010; Jeffs m.fl. 2013; Kerr 2014; Bruton m.fl. 2016; Kullberg 2018). BHO medförde att patienten kunde få ta del av viktig information angående den egna vården samt korrigera eventuell felaktig information (Jeffs m.fl. 2013; Bruton m.fl. 2016). Den närståendes del-aktighet lyftes också. Genom BHO kunde närstående ställa frågor, komplettera
med viktig patientinformation samt föra patientens talan om patienten själv inte kunde det (Chaboyer m.fl. 2010; Kullberg m.fl. 2018).
I linje med Sahlsten m.fl. (2008) menade sjuksköterskorna att det var viktigt att lyssna på patienten. Vidare sammanföll litteraturstudiens resultat med tidigare studier där sjuksköterskor har uttryckt vikten av att skapa en relation med patienten, att nyttja patientens egna resurser samt att ge rum för patienten att påverka den egna vården som en viktig del i att främja patientdelaktighet (a.a.). I enlighet med tidigare studier som lyft patienters åsikter om vad delaktighet inne-bär för dem, talade även sjuksköterskorna om betydelsen av att patienten ska kunna ställa frågor, uttrycka sitt perspektiv samt kunna ta del av viktig inform-ation (Tobiano m.fl. 2016a). Resultatet visar att de flesta sjuksköterskor ser till patientens bästa. Det går i linje med International Council of Nurses (ICN) etiska kod för sjuksköterskor, där det står fast att sjuksköterskan bland annat ska ansvara för att patienter får “korrekt, tillräcklig och lämplig information” samt uppvisa “respektfullhet, lyhördhet och integritet” (SSF 2017b, sid. 4). Det sammanfaller även med sjuksköterskans kompetensbeskrivning, där det står skrivet att sjuk-sköterskan ska ansvara för att patienterna blir “sedda och förstådda som unika personer med individuella behov, resurser, värderingar och förväntningar” (SSF 2017a).
Författarparet har funderat kring att en skräddarsydd omvårdnad kan skapas om patienten har möjlighet till deltagande i vården, vilket främjar sjuksköterskans arbete på flera nivåer och patientens självbestämmande. Då studien visar att BHO gynnar patientdelaktighet kan det tyckas att metoden borde implementeras i större utsträckning inom vården, vilket skapar möjlighet till fortsatt utveckling och förbättring inom vården.
Arbetseffektivitet och patientsäkerhet
Resultatet visar att sjuksköterskor uppskattar den visuella aspekten som BHO möjliggör (Chaboyer m.fl. 2010; McMurray m.fl. 2010; Jeffs m.fl. 2013; Kerr m.fl. 2014; Grimshaw m.fl. 2016; Bigani & Correia 2018; Kullberg m.fl. 2018). Om patienten är synlig för sjuksköterskan under överrapporteringen kan det bidra till ett mer effektivt och patientsäkert omvårdnadsarbete (McMurray m.fl. 2010; Jeffs m.fl. 2013; Kerr m.fl. 2014; Kullberg m.fl. 2018). Sjuksköterskor i litteratur-studien lyfter det faktum att man anstränger sig extra när patienten och eventuella närstående medverkar under rapporteringen. Det läggs större vikt vid att slutföra arbetsuppgifter och dokumentering innan rapporten, att förbereda sig inför
rapporten samt att lyfta adekvat och relevant patientinformation. Det kan bidra till ett större ansvarstagande för sjuksköterskan, en förbättrad vårdstandard, en större kontinuitet i vården samt en ökad patient-säkerhet (McMurray m.fl. 2010;
Kullberg m.fl. 2018). BHO kan även leda till att sjuksköterskorna kommer igång med arbetet snabbare, att onödigt prat och distraktioner kan minska samt att koncentrationsförmågan kan öka (Grimshaw m.fl. 2016; Kullberg m.fl. 2018). Sammantaget visar resultatet att BHO leder till en större effektivisering av sjuksköterskans arbete.
I enlighet med tidigare studier som har belyst betydelsen av överrapportering, visar resultatet att BHO kan reducera mängden onödig information och miss-tolkningar (Dunsford 2009; Sharp 2012). Resultatet är även förenligt med Bakers (2010) studie, och visar att samspelet i sjuksköterskegruppen samt
sjuk-sköterskans ansvarstagande kan förbättras till följd av BHO. Vikten av att reducera distraktorer stöds också av Herbst m.fl. (2013).
Som blivande sjuksköterskor har författarna reflekterat kring att BHO, enligt resultatet, inte enbart gynnar patienten utan även sjuksköterskans arbete. Den visuella komponenten som BHO bidrar med optimerar arbetet och vården i stort. Den traditionella överrapporteringen saknar den visuella delen som visar sig gynna arbetseffektiviteten och patientsäkerheten. BHO kan således argumenteras vara en effektivare och säkrare överrapporteringsmetod jämfört med den
traditionella. Genom att få rutin på att vid överrapporten gå igenom säkerhets-angelägenheter kan BHO vara ett enkelt sätt att öka patientsäkerheten på. BHO samlar också både sjuksköterskekollegor, patienter och eventuellt närstående och samordnar på så vis vården och ökar kontinuiteten. Genom det kan BHO tyckas förbättra delar av vården som ständigt är aktuella och i behov av förbättring.
Konfidentialitet
Tankar kring hur BHO kan äventyra patientens konfidentialitet lyfts i resultatet (McMurray m.fl. 2010; Johnson & Cowin 2013; Kerr m.fl. 2013; Grimshaw m.fl. 2016; Khuan & Juni 2017; Kullberg m.fl. 2018). Deltagandet av närstående kan göra det svårt att bevara konfidentialiteten. En del sjuksköterskor i litteratur-studien menade att känslig information som nämns inför patient och närstående dels kunde äventyra konfidentialiteten och även PCO (Kerr m.fl. 2013; Grimshaw m.fl. 2016; Khuan & Juni 2017). Om patienten vårdas i ett flerbäddsrum kan det också bli svårt att diskutera privat information (Johnson & Cowin 2013).
Strategier för att försöka bevara konfidentialiteten lyftes av sjuksköterskorna i litteraturstudien och kunde till exempel innebära att be om patientens medgivande innan rapportering i närvaro av närstående, tala tyst, undvika att ta upp känslig information i patientrummet samt att avstå känsliga ämnen (Johnson & Cowin 2013; Kerr m.fl. 2013).
I enlighet med 25 kap. 1 § OSL råder sekretess inom hälso- och sjukvården. Hälsotillstånd och andra personliga förhållanden får inte röjas om personen i fråga eller närstående lider men av det som sägs. Vidare ska vården i enlighet med HSL syfta till att bevara patientens självbestämmande och integritet.
Med det sagt har författarparet funderat kring huruvida BHO är en metod förenlig med vård i flerbäddsrum. Om andra personer vistas i samma rum som över-rapporteringen, kommer konfidentialiteten att äventyras, oavsett om
sjuk-sköterskorna använder strategier som att till exempel tala tystare. I resultatet valde flera sjuksköterskor att modifiera BHO och till exempel beröra känslig
information utanför patientrummet. Patientdelaktigheten äventyras då och ett dilemma uppstår. Antingen får patienten ta del av informationen men
konfidentialiteten riskeras, eller så fråntas möjligheten till patientdelaktighet i syfte att främja konfidentialiteten. Kanske en utarbetad struktur skulle kunna minimera problemen, men det är svårt att tänka sig hur en sådan struktur skulle se ut i praktiken.
Tid och kunskap
Resultatet visar att BHO är eller kan vara tidskrävande. Patienter kan behöva direkt hjälp, ha psykiska besvär, ställa komplicerade frågor, vara pratsamma eller uppmärksamhetssökande under rapporten och på så sätt bidra till en tidspressad situation (McMurray m.fl. 2010; Bruton m.fl. 2016; Grimshaw m.fl. 2016; Khuan
& Juni 2017; Kullberg m.fl. 2018). Ett uppgiftsorienterat synsätt framkommer i resultatet där en del sjuksköterskor menar att patientdelaktighet kan stå i vägen för arbetsprestationen (Khuan & Juni 2017). Närståendes närvaro kan sakta ned överrapporteringen och likaså sjuksköterskekollegorna (McMurray m.fl. 2010; Grimshaw m.fl. 2016; Kullberg m.fl. 2018). Sjuksköterskors bristande kunskap kring BHO lyfts i resultatet där ett bristande ledarskap, en osäkerhet i den professionella rollen samt en osäkerhet kring innebörden av patientdelaktighet framkom (Khuan & Juni 2017; Kullberg 2018). Resultatet visar att en modifierad version av BHO utförs av vissa sjuksköterskor medan en del inte utför BHO alls. En stor variation i hur sjuksköterskor tolkar patientdelaktighet och involverar patienten vid BHO framkom i resultatet (Johnson m.fl. 2012; Bruton m.fl. 2016; Grimshaw m.fl. 2016; Khuan & Juni 2017). Svårigheter i att göra patienten delaktig lyfts också i resultatet, där kommunikationssvårigheter, svårigheter i att förstå varandra samt hierarkiska strukturer leder till en distansering mellan sjuksköterska och patient (Chaboyer m.fl. 2010; Johnson & Cowin 2012; Kerr m.fl. 2013; Bruton m.fl. 2016; Grimshaw m.fl. 2016; Khuan & Juni 2017; Bigani & Correia 2018; Kullberg m.fl. 2018).
Resultatet stämmer överens med tidigare studier som lyfter hinder för patient-delaktighet där bristande kunskap och anhörigas engagemang behandlas (Sahlsten m.fl. 2005). Sjuksköterskans praktiserande av PCO innebär enligt tidigare studier att se individen och dess individuella behov, mål och resurser som en helhet (Edvardsson 2011) samt att försöka förstå individen (Sahlsten m.fl. 2004;
Magnusson 2014). Med det sagt visar litteraturstudiens resultat att sjuk-sköterskor inte alltid bedriver PCO och således inte heller lyckas göra patienten delaktig vid BHO. En del sjuksköterskor känner att de inte vet hur de ska gå tillväga för att engagera patienten och uttrycker att den bristande kunskapen är ett problem. Tidigare studier lyfter patienters behov av att få veta vad som sker under sjukhus-vistelsen (Tobiano m.fl. 2016a). Sjuksköterskor har också uttryckt strategier av ett tätt samarbete sjuksköterska och patient emellan, stöd till egenvård samt
främjande av patientens egna mål vara viktiga för att bedriva patientdelaktighet (a.a.). Ett problem uppstår när sjuksköterskor uttrycker svårigheter i att bevara patientens integritet, eftersom det går emot hur sjuksköterskan ska bedriva sitt arbete.
Författarparet har funderat kring hur BHO kan optimeras och bli en sådan effektiv metod som möjligt för alla inblandade. Problemen med att BHO kan vara en tidskrävande metod kanske skulle kunna reduceras om en välarbetad struktur utformas. Strukturen behöver ta hänsyn till den unika patienten och dess unika situation. Sjuksköterskor menar att patienters psykiska besvär och tillstånd av förvirring behöver beaktas. Således behöver BHO-metoden kunna inrymma olika patienters unika omständigheter för att PCO ska kunna bedrivas. Ett dilemma uppstår där främjandet av patientdelaktighet är en viktig del av sjuksköterskans kompetensområde, medan sjuksköterskans tid kan ses som en bristvara. Sjuk-sköterskors bristande kunskap kring BHO kan tyckas vara ett problem som går att åtgärda genom utbildning och kunskapsspridning. Vad gäller att ta upp
information inför patienten själv kan det enligt författarparet argumenteras för att sjuksköterskan borde se till patientens egen vilja och därigenom gagna patientens personliga integritet. Resultatet visar att en del sjuksköterskor tenderar att utgå från sig själva, skydda det egna självförtroendet och därför inte delge all
information till patienterna. Reflektioner kring huruvida sjuksköterskan ser till sitt eget eller patientens bästa uppkommer därför.
KONKLUSION
Sjuksköterskans kärnkompetenser personcentrerad vård samt säker vård främjas vid BHO, bland annat genom en ökad möjlighet för patient och närstående att delta i vården. För sjuksköterskan bidrar BHO till ett mer effektivt och patient-säkert arbete genom synliggörandet av patienten under överrapporteringen, ett noggrannare utfört arbete samt ett större ansvarstagande. Patientens konfiden-tialitet kan äventyras vid BHO, i synnerhet vid vård i flerbäddsrum. Utmaningar gällande tidseffektivitet, bedrivandet av patientdelaktighet samt bristande kunskap förekommer också. Om en utvecklad form av BHO får ta plats, där utmaningarna tas i beaktning, skulle metoden kunna förbättra vårdkvaliteten och sjuksköterskans förutsättningar för att bedriva ett mer personcentrerat samt patientsäkert
omvårdnadsarbete.
FORTSATT KUNSKAPSUTVECKLING OCH
FÖRBÄTTRINGSARBETE
Genom att ha undersökt sjuksköterskors erfarenheter av BHO har en förståelse kring fördelar och nackdelar med metoden skapats. Litteraturstudien visar att sjuksköterskor upplever BHO som en gynnsam metod för att öka
patient-delaktigheten och därigenom närma sig en mer personcentrerad vård. Utmaningar som har lyfts är bland annat sjuksköterskors bristande kunskap kring metoden, något som pekar på att mer undervisning i BHO behövs. Undervisningen skulle dels behöva innefatta teori kring vad BHO innebär samt patienters, närståendes och sjuksköterskors erfarenheter. En sammanställning av sjuksköterskors perspektiv skulle litteraturstudien kunna bidra med. Sjuksköterskors bristande ledarskap samt osäkerhet i den professionella rollen kanske också skulle kunna förbättras med hjälp av ett större fokus under sjuksköterskeutbildningen samt intern utbildning.
Sjukvården är under ständig utveckling, nya forskningsresultat framställs och nya metoder införs. För att sjuksköterskor ska behärska den snabba utvecklingen, är de i behov av att vara pålästa och uppdaterade. Författarparet har inhämtat ny kunskap om för dem till en början främmande metod. BHO verkar vara på ingång i vården och implementeras i allt större utsträckning. Kanske är metoden en del av framtidens vård där patientdelaktighet och patientsäkerhet kan få ta ännu större plats.
Vidare studier skulle behöva ta fasta på hur metoden ska implementeras för att ge en sådant gott resultat som möjligt, för såväl patienter och närstående som för sjuksköterskor. BHO-strukturen behöver anpassas för att en lösning på frågorna om konfidentialitet samt ineffektivitet ska kunna nås. Om BHO belyses ytterligare och omarbetas till en sådan fördelaktig metod som möjligt, skulle metoden
REFERENSER
* = Studier inkluderade i resultatet.
Baker S J, (2010) Bedside Shift Report Improves Patient Safety And Nurse Accountability. Journal Of Emergency Nursing, 36, 355-358.
*Bigani D K, Correia A M, (2018) On the Same Page: Nurse, Patient, and Family Perceptions of Change-of-shift Bedside Report. Journal of pediatric nursing, 41, 84-89.
*Bruton J, Norton C, Smyth N, Ward H, Day S, (2016) Nurse handover: patient and staff experiences. British Journal of Nursing, 7, 386-393.
*Chaboyer W, McMurray A, Wallis M, (2010) Bedside nursing handover: a case study. International Journal of Nursing Practice, 16, 27-34.
Dunsford J, (2009) Structured Communication: Improving Patient Safety with SBAR. Nursing for Women’s Health, 13, 384-390.
Edvardsson D, (2009) Personcentrerad omvårdnad. Lund, Studentlitteratur. Evans D, Grunawalt J, McClish D, Wood W, Friese C R, (2012) Bedside shift-to-shift nursing report: implementation and outcomes. Medsurg Nursing, 21, 281-297.
*Grimshaw J, Hatch D, Willard M, Abraham S, (2016) A Qualitative Study of the Change-of-Shift Report at the Patients' Bedside. Health Care Manager, 35, 294-304.
Grooves P S, Manges K A, Scott-Cawiezell J, (2016) Handing Off Safety at the Bedside. Clinical Nursing Research, 25, 473-493.
Henricson M, (2012) Vetenskaplig teori och metod. Lund, Studentlitteratur. Herbst A, Friesen M, Spereni K, (2013) Caring, connecting and communicating: Reflections on Developing a Patientcentered Bedside Handoff. International
Journal for Human Caring, 17, 16-22.
Hälso- och sjukvårdslagen, 2017:30.
Institute of Medicine, (2011) The future of nursing: Leading change, and
advancing health. Washington, National Academies Press.
*Jeffs L, Acott A, Simpson E, Campbell H, Irwin T, Lo J, Beswick S, Cardoso R. (2013) The Value of Bedside Shift Reporting. Journal of Nursing Care Quality,
28, 226-232.
*Johnson M, Cowin L S, (2013) Nurses discuss bedside handover and using written handover sheets. Journal of Nursing Management, 21, 121-129.
*Kerr D, Lu Sai, McKinlay L, (2014) Towards patient-centered care: Perspectives of nurses and midwives regarding shift-to-shift bedside handover. International
Journal of Nursing Practice, 20, 250-257.
Kerr D, Lu S, McKinley L, Fuller C, (2011) Examination of current handover practice: evidence to support changing the ritual. International Journal of Nursing
Practice, 17, 342-350.
*Khuan L, Juni M H, (2017) Nurses' Opinions of Patient Involvement in Relation to Patient-centered Care During Bedside Handovers. Asian Nursing Research, 3, 216-222.
*Kullberg A, Sharp L, Dahl O, Brandberg Y, Bergenmar M, (2018) Nurse perceptions of person-centered handovers in the oncological inpatient setting: A qualitative study. International Journal of Nursing Studies, 86, 44-51.
Larnebratt A, Fomichov V, Björnsson B, Sandström P, Larsson A L, Drott J, (2018) Information is the key to successful participation for patients receiving surgery for upper gastrointestinal cancer. European Journal of Cancer Care, 1-7. Larsson I, Sahlsten M, Sjöström B, Lindencrona C, Plos K (2007) Patient
participation in nursing care from a patient perspective: a Grounded Theory study.
Scandinavian Journal of Caring Science. 21, 313-320.
Magnusson A, (2014) Om kommunikation: för personal i vårdande yrken. Stockholm, Liber.
McCabe C, Timmins F, (2013) Grundläggande kommunikation inom omvårdnad. Lund, Studentlitteratur.
*McMurray A,Chaboyer W, Wallis M, Fetherston C, (2010) Implementing
bedside handover: strategies for change management. Journal of Clinical Nursing,
19, 2580-2589.
Nilsson B, Waldemarsson A, (2007) Kommunikation: samspel mellan människor. Lund, Studentlitteratur.
Offentlighets- och sekretesslagen, 2009:400.
Ofori-Atta J, Binienda M, Chalupka S (2015) Bedside Shift Report: Implications For Patient Safety And Quality Of Care. Nursing, 45, 1-4.
Patienlagen, 2014:821.
Polit D F, Beck C T, (2010) Essentials Of Nursing Research- Appraising
Evidence for Nursing Practice. Philadelphia, Lippincott Williams & Wilkins.
Riley J B, (2008) Communication in Nursing. St. Louis, Mosby.
Rogers J, Li R, Clements R, Casperson S, Sifri C, (2017) Can we talk? The Bedside Report Project. Critical care nurse, 37, 104-107.
