Situerad Moral : Är det tanken som räknas?

Situerad moral

Är det tanken som räknas?

Fanny Molander

2020-12-14

Linköpings Universitet

Handledare: Gunnar Björnsson

Examinator: Henrik Danielsson

LIU-IDA/KOGVET-G--20/036--SE

Sammanfattning

Hur %llskriver vi moraliskt ansvar, och varför? Inom filosofin deba;eras hä=igt huruvida vi har fri vilja eller ej, och således ifrågasä;s om vi kan %llskrivas moraliskt ansvar över huvud taget. E; av argumenten som sägs hota den fria viljan är den omfa;ande situa%onis%ska li;eraturen, som verkar visa på a; människors beteende påverkas mer av situa%onella faktorer än av personlighetsdrag. EH (Explana'on Hypothesis) är en psykologisk hypotes som, förutom a; redogöra för vardagliga moraliska bedömningar, kan reda ut filosofiska frågor såsom varför våra intui%oner kring moraliskt ansvar ter sig inkonsekventa. Denna studie testade EH experimentellt med en enkätstudie som dessutom undersökte folks intui%oner i moraliskt signifikanta situa%oner med kopplingar %ll den situa%onis%ska li;eraturen. Resultaten stärkte EH i enlighet med %digare resultat, samt visade på a; folks moraliska bedömningar inte påverkades av vetskapen om starka psykosociala fenomen som kan ha ha= inverkan på agenternas beteenden. Implika%onerna för den filosofiska deba;en kring fri vilja och moraliskt ansvar, liksom begreppet determinism, diskuteras och förslag på fortsa; forskning läggs fram.

Innehållsförteckning

Inledning 1

Bakgrund 5

Moraliskt ansvar och determinism 5

Situationism och sociala faktorer 6

FAE och ingrupps-favorisering 8

Explanation Hypothesis (EH) 8

Metod 13 Deltagare 16 Dataanalys 16 Resultat 17 Hjälpbeteende 18 Övervikt 18 Bystander Effect 20

Deltagarnas syn på moraliskt ansvar 21

Diskussion 25 Metoddiskussion 25 Resultatdiskussion 27 Slutsats 30 Referenser Appendix

Inledning

We have, in fact, two kinds of morality side by side: one which we preach but do not prac'ce, and another which we prac'ce but seldom preach. (Bertrand Russell, Scep%cal Essays (1928). Eastern and Western Ideals of Happiness.)

Skuld, förtjänst, skam, stolthet, tacksamhet, förlåtelse, beröm och klander – a;ribut vi stöter på dagligen, vare sig det är i vardagen eller i avgörande poli%ska diskussioner. Moraliskt ansvar är kanske inte u;rycket vi använder i vardagen men likväl är det de;a vi %llskriver när vi talar om ovanstående. Huruvida en person med rä;a förtjänar exempelvis klander eller beröm för e; u[all är något som deba;eras hä=igt inom moralfilosofi, där inkompabilisterna å ena sidan menar a; vi inte %ll fullo kan %llskrivas moraliskt ansvar om man antar a; determinismen råder. Kompabilisterna å andra sidan hävdar a; även om världen är determinis%sk och all%ng är förutbestämt så är de;a ändå förenligt med moraliskt ansvar. Diskussionen om moraliskt ansvar och determinism är starkt förknippad med det klassiska filosofiska dilemmat kring huruvida vi har fri vilja eller ej, där inkompa%bilisterna förnekar an%ngen determinismen eller vår fria vilja, medan kompa%bilisterna menar a; vi har fri vilja om inget hindrar oss från a; agera annorlunda (Nichols & Knobe, 2007). Andra menar a; frågan är helt och hållet empirisk då det inte finns några övertygande bevis på determinism ändå (Balaguer, 2009). På senare %d har diskussionen dock ski=at fokus från filosofernas logiska argument kring vad som är rä; och fel i frågan och istället riktat in sig mer på folks fak%ska intui%oner kring moraliskt ansvar (Nichols & Knobe, 2007).

Vad är då poängen med denna diskussion? E; av huvudmålen med forskning på moraliskt ansvar är a; bidra %ll en bä;re värld, a; forma grunden för en världssyn som leder %ll beteenden som är fördelak%gt för allt och alla. För a; kunna %llskrivas moraliskt ansvar krävs det a; vi har fri vilja, där de flesta filosofer och lekmän är överens om a; människor, och kanske vissa djur, innehar denna speciella förmåga a; i e; givet ögonblick kunna välja fri; bland flera olika möjliga handlingar. Det finns dock en minoritet av forskare och filosofer som är skep%ska %ll a; vi har fri vilja, där vissa menar a; det är e; bris[älligt och osammanhängande koncept, en illusion (Strawson, 1994), och a; en avsaknad av tro på fri vilja skulle leda %ll mindre hat och en mer empa%sk världssyn (Harris, 2012). I kontrast %ll de;a finns en uppsjö av forskning som visar på a; tron på fri vilja har många posi%va implika%oner, då det bland annat är kopplat %ll bä;re presta%on på jobbet (S%llman et al., 2010) och känsla av kontroll och livsglädje (Ryan & Deci, 2000), medan en determinis%sk världssyn och minskad på tro på fri vilja kopplas %ll destruk%va beteenden såsom fusk (Vohs & Schooler, 2008), mindre hjälpsamhet och mer aggression (Baumeister et al., 2009) samt högre konformism (Alquist et al., 2013). Den här uppsatsen försöker inte ge några ul%mata svar på de;a klassiska filosofiska dödläge, utan ämnar stärka en hypotes som kan ge viss klarhet i deba;en, samt bidra med folkintui%oner kring moraliskt ansvar – e; ämne som berör oss mer eller mindre varje dag.

Varför har vi denna vana a; %llskriva moraliskt ansvar i den utsträckning vi gör? Det kan tänkas ha en evolu%onär funk%on, där vi genom ansvars%llskrivande formar varandras beteenden för a; fungera mer framgångsrikt socialt (Björnsson & Persson, 2013). I dagens samhälle har denna praxis utvecklats bland annat %ll e; invecklat rä;ssystem, där tanken är a; väl avvägda påföljder på destruk%va handlingar ska få folk a; ändra si; beteende %ll det bä;re. Därför är det mycket vik%gt a; undersöka och föra en ständig diskussion kring moraliskt ansvar, om hur folk fak%skt tänker och hur de;a kan ändras över %d, och framförallt hur vi ska fortsä;a utveckla vår samhällsapparat för a; fak%skt uppnå ovan nämnda mål.

Problem relaterade %ll moraliskt ansvar kan exempelvis vara hur man %llskriver ansvar då fler agenter är inblandade, så kallat kollek%vt ansvar. Kan ansvar distribueras över fler agenter och i så fall hur? Är vissa i gruppen mer ansvariga än andra? Kan en organisa%on eller na%on vara ansvarig? Även okunskap innebär problem; om agenten inte kände %ll vad u[allet skulle bli, kan denne då anses fullt ansvarig och hur är det då med exempelvis barn? Vidare kan y;re faktorer innebära problem, %ll exempel om man antar a; vårt beteende och våra handlingar beror helt eller delvis på vår uppväxt, erfarenheter, omgivning och situa%onella faktorer, kan vi någonsin vara helt ansvariga? Om dessa faktorer är svåriden%fierade (%ll skillnad från t.ex. e; fysiskt hinder), hur påverkar de;a ansvars%llskrivande? Det sistnämnda problemet är en av huvudfrågorna i de;a arbete och den teore%ska bakgrunden %ll de;a beskrivs närmare i e=erföljande avsni;.

Björnsson och Persson (Björnsson & Persson 2009; Björnsson 2011) har arbetat fram en psykologisk hypotes, The Explana'on Hypothesis eller EH, som förutom generella påståenden kring vardagliga moraliska resonemang ska kunna förklara många av problemen beskrivna ovan ur e; empiriskt perspek%v. Enligt upphovsmakarna kan EH förklara varför folk har både inkompa%bilis%ska och kompa%bilis%ska intui%oner kring moraliska dilemman. EH skulle också kunna förklara hur vi %llskriver exempelvis kollek%vt ansvar eller situa%oner där agenten inte var fullt införstådd med vad som kunde hända. Kor[a;at anser vi enligt EH folk som ansvariga för händelser u%från deras intresse för a; säkerställa eller genom deras brist på intresse för a; undvika dessa u[all. Folks mo'va'onsstrukturer anses alltså vara betydande förklaringar %ll händelser där vi %llskriver moraliskt ansvar för u[allet på någon. Hypotesen ämnar endast beskriva hur vi %llskriver moraliskt ansvar, inte hur moraliskt ansvar bör %llskrivas (Björnsson & Persson, 2012).

Johansson (2010) testade de;a experimentellt för a; undersöka om EH:s förutsägelser stämde, med starka signifikanta resultat som bekrä=ade den förväntade korrela%onen mellan ansvars%llskrivande och mo%va%onsstruktur som förklaring %ll u[allet. Data samlades in via frågeformulär på internet där deltagarna presenterades olika scenarion u%från vilka de fick svara på frågor om moraliskt ansvar. De;a arbete är delvis en fortsä;ning på Johanssons studie för a; y;erligare stärka EH empiriskt, samt e; försök a; undersöka folks intui%oner kring ansvars%llskrivande när vårt beteende verkar vara kra=igt påverkat av y;re, situa%onella faktorer. Det finns nämligen en hel del forskning som visar på a; %ll synes 2

triviala, situa%onella faktorer i vissa fall verkar kunna förutsäga vårt beteende i högre grad än personlighet och karaktärsdrag (se avsni;et Bakgrund nedan). Om folk uppmärksammas på dessa sociala fenomen, kan de;a påverka deras ansvars%llskrivande i liknande situa%oner? Frågeställningen i de;a arbete är således:

• Håller EHs förutsägelse aE det finns en korrela'on mellan folks 'llskrivande av moraliskt ansvar och antagande av mo'va'onsstruktur som förklaring 'll uGallet? • Påverkar redogörelse av forskning kring situa'onella och sociala fenomen folks

'llskrivande av moraliskt ansvar?

Bakgrund

När vi talar om ansvar kan de;a åsy=a olika saker, såsom en tjänstemans plikt gentemot si; yrke eller e; par äkta makars ansvarsfördelning av hushållssysslor. Moraliskt ansvar handlar om huruvida en person kan anses exempelvis berömvärd eller klandervärd för e; specifikt u[all, det vill säga om denne har u[ört eller misslyckats med en moraliskt signifikant handling. Ansvar kan både innebära prospek%vt (jämför plikt) samt retrospek%vt ansvar, alltså huruvida någon kan %llskrivas ansvar för e; u[all i e=erhand, vilket o=ast är det som avses när man talar om moraliskt ansvar (Björnsson & Persson, 2009). Någon form av reak%on, riktad mot sig själv eller någon annan, kan alltså förväntas komma u%från u[allet. I denna rapport behandlas huvudsakligen retrospek%vt moraliskt ansvar, a; en agent anses eller hålls ansvarig för e; inträffat u[all.

A; anse någon som moraliskt ansvarig innebär a; instämma med a; denne är ansvarig för u[allet, medan a; hålla någon ansvarig kan innebära a; fortsä;a berömma eller skylla på agenten för situa%onen. För a; exemplifiera de;a kan vi ta en situa%on där Johanna berä;ar för en kompis a; hennes guldfisk dog e=ersom hennes bror glömde mata den då hon var på semester, varav kompisen kan hålla med om a; brodern är moraliskt ansvarig för a; fisken dog, vilket är a; anse någon som moraliskt ansvarig. Johanna däremot fortsä;er beklaga sig över sin guldfisk och skyller på sin bror för det inträffande och håller honom således ansvarig (Björnsson & Persson, 2009). Denna studie har fokuserat på hur folk anser agenter som moraliskt ansvariga.

Moraliskt ansvar och determinism

Determinism är uppfa;ningen om a; världen är orsaksbestämd och a; människans tänkande och handlingar följer u%från föregående händelser kombinerat med naturlagarna. Denna världsåskådning kan ses som e; hot mot idén om fri vilja, något som många likställer med moraliskt ansvar (Haji, 2009). Enligt inkompa%bilism är determinism oförenlig med fri vilja, och således moraliskt ansvar. Om människans handlande följer de kausala naturlagarna kan vi likställas med exempelvis e; mekaniskt urverk, som naturligtvis inte har någon fri vilja, och således kan vi inte heller ha det. Kompa%bilism går emot de;a och enligt denna syn är determinism och fri vilja förenliga. Även om determinism råder så handlar människan av fri vilja om denne hade kunnat handla annorlunda; förutsä;ningen för fri vilja, och således moraliskt ansvar, är a; ingen%ng står i vägen eller tvingar agenten med avseende på dennes handlingar. De;a kan tänkas innebära något snävare kriterier för fri vilja och moraliskt ansvar beroende på vad man räknar som hinder.

Forskning inom folkpsykologi som behandlar dessa frågor visar på stor inkonsekvens i huruvida vi resonerar kompa%belt eller inkompa%belt. Vuxna och barn som ingick i en studie av Nichols (2004) blev presenterade med olika fall som handlade om moraliska val (t.ex. sna;eri) eller fysiska händelser (t.ex. en kastrull med va;en som börjar koka) som skedde i e; iden%skt parallellt universum. Både vuxna och barn var mer benägna a; svara a; de fysiska händelserna måste ske om allt som föregick händelsen var iden%skt i de olika

universumen än de moraliska valen. Folk verkar inte anse a; mänskliga val, åtminstone inte alla, är determinerade och dessa resultat antyder a; vi är inkompa%bilister när det kommer %ll moraliskt ansvar, vilket flera filosofer verkar ha kommit fram %ll (Nichols & Knobe, 2007). Denna syn utmanas dock av experiment som påvisar a; vi resonerar kompa%bilis%skt (Nichols & Knobe, 2007; Nahmias et al., 2005). I dessa studier presenterades scenarion i en tydligt beskriven determinis%sk värld, men trots de;a ansåg folk a; agenterna i scenariorna var moraliskt ansvariga för sina handlingar, vilket talar för kompa%bilismen. Påståendet a; människans vardagliga intui%oner är endera kompa%bilis%sk eller inkompa%bilis%sk stämmer inte enligt dessa studier utan det verkar vara mer komplext än så. Vi verkar vara både kompa%bilister och inkompa%bilister beroende på situa%on (Nichols & Knobe, 2007).

Skep%ska argument mot moraliskt ansvar brukar luta sig mot idén om a; vi inte kan hållas moraliskt ansvariga för hur vi är, då vi är en produkt av gener, uppväxt och %digare erfarenheter, och våra föräldrar likaså, i en enda lång kedja av händelser som ofrånkomligen följer på varandra. Alla förändringar man gör är således också determinerade av föregående %llstånd. U%från de;a dras slutsatsen a; om vi inte kan hållas moraliskt ansvariga för hur vi är kan vi inte heller hållas moraliskt ansvariga för vad vi gör (Strawson, 1994). Vidare menar vissa skep%ker a; vi inte kan ha fri vilja oavse; om determinismen stämmer eller ej, bland annat baserat på hjärnforskning där vi kan se neurologiskt a; hjärnan inleder en handling redan innan vi på e; medvetet plan upplever a; vi tar beslutet a; agera (Harris, 2012). Huruvida världen är determinis%sk eller ej är y;erligare en relevant fråga i deba;en; idén om determinismen kan %ll och med ses som startsko;et %ll a; den fria viljan ens ifrågasa;es från första början. Den fysiska världen ter sig sannerligen högst determinerad, %ll och med om man %;ar på människors beteende (se e=erföljande avsni; för exempel). Mänskligt beteende och neurologiska processer beskrivs dock bä;re ur e; probabilis%skt perspek%v snarare än determinis%skt, precis som fysiska processer på kvantnivå. Balaguer (2009) bryter ner de vanligaste argumenten för determinismen och kommer fram %ll a; ingen av dem håller, men %llägger a; det samma verkar gälla för indeterminismen. Enligt Balaguer är frågan således empirisk (Balaguer 2009). Om vi frågar folk tycker en överväldigande majoritet a; vi lever i e; indeterminis%skt universum, där nästan allt sker på grund av %digare förhållanden, förutom just mänskligt beslutsfa;ande (Nichols & Knobe, 2007).

Situationism och sociala faktorer

Y;re, situa%onella faktorer som kan ha påverkan på vårt beteende är enligt vissa filosofer relevanta i diskussionen om frihet och moraliskt ansvar (Nelkin, 2005). Situa%onism är e; synsä; inom psykologi som innebär a; människan i själva verket påverkas mer av dessa situa%onella faktorer, vilka kan vara allt från %ll synes triviala faktorer som exempelvis vädret %ll mer påtagliga situa%oner, än av personliga egenskaper. De;a är y;erligare en uppfa;ning som hamnar i konflikt med idén om fri vilja och moraliskt ansvar.

E; flertal exempel från den situa%onis%ska li;eraturen verkar dock stödja denna paradigm, där e; välkänt och välreplikerat exempel är Milgrams lydnadsexperiment, där 65% (26 av 40) 6

av deltagarna (i en av de många olika versionerna av experimentet) utdelade vad de trodde var poten%ellt livsfarliga elchocker på en annan försöksdeltagare e=ersom de blev övertalade av en experimentledare i vit laboratorierock (Milgram, 1974). Den andra försöksdeltagaren var dock en skådespelare och ingen blev egentligen elchockad, men implika%onerna var mycket chockerande och sensa%onella. Här förklarades försöksdeltagarnas handlingar och val u%från de extrema situa%onerna de befann sig i, snarare än deras personligheter. Milgrams experiment har blivit e; av de mer kända exemplen på hur människors beteende bä;re kan förutsägas u%från situa%onella faktorer än personlighet och karaktärsdrag.

E; annat välkänt och välreplikerat psykologiskt fenomen är Bystander Effect, där chansen a; en åskådare (%ll exempelvis en olycka) kommer ingripa minskar dras%skt ju fler andra åskådare som finns (Darley & Latané, 1968). Trots det tydliga sambandet upplevde inte deltagarna i studien a; antalet övriga åskådare hade ha= någon inverkan på deras beteende, vilket visar på a; folk besi;er en viss brist på självinsikt i dessa fall. E; exempel på när y;erst triviala faktorer verkar ha stor inverkan på vårt moraliska handlande är Isen och Levins studie på hjälpbeteende (1972) där folk som hade hi;at e; mynt i myntutkastet i en telefonautomat var signifikant mycket mer benägna a; hjälpa en främling jämfört med kontrollgruppen som inte hade hi;at något mynt.

Vidare har forskning visat a; sociala faktorer kan ha väldigt starkt inflytande på oss, både posi%vt och nega%vt. De;a låter knappast förvånande men intressanta resultat ur en studie som kartlade sociala nätverk och BMI (Body Mass Index) visade bland annat a; sannolikheten för a; en person P skulle bli övervik%g ökade med 171 % om denne hade en övervik%g nära vän. Studien gjordes i USA där 66 % av befolkningen var övervik%ga vid u[örandet, och av dessa trodde 30 % a; de var normalvik%ga. Övervikt i sociala nätverk tycks påverka folks uppfa;ning om deras egna vikqllstånd, inte nödvändigtvis allmän acceptans av övervikt vilket verkar vara den generella uppfa;ningen (Christakis & Fowler, 2007).

Nelkin argumenterar i sin ar%kel Freedom, Responsibility and the Challenge of Situa'onism (2005) för a; även om man inte instämmer med situa%onism så bidrar den situa%onis%ska li;eraturen med många angelägna insikter i den filosofiska diskussionen gällande moraliskt ansvar. Enligt Nelkin är det absurt a; påstå a; interna egenskaper skulle ha en obetydlig roll i vårt beteende, och hon menar a; det är vik%gt a; skilja på situa%onism och dess li;eratur i frågan om de utgör hot mot den fria viljan; situa%onism utgör inte något enhetligt hot och således gör inte heller li;eraturen det, men det senare väcker betydande frågor om %ll vilken grad vi är fria och ansvariga, något som bör besvaras från fall %ll fall. För a; göra de;a måste vi för varje fall undersöka grundläggande krav för ansvar, exempelvis kunskap och kapacitet för fria moraliska val. Det har länge diskuterats bland filosofer vad dessa krav bör vara och även fast den situa%onis%ska li;eraturen inte kommer med några ul%mata svar kan den ge riktlinjer för vilka frågor som bör ställas för a; lä;are avgöra de;a. I fallet med Isen och Levins studie om hjälpbeteende (1972) som beskrevs ovan frågar sig Nelkin om inte munterheten över a; hi;a e; mynt helt enkelt kan ha få; deltagarna a; upptäcka och 7

reagera på möjligheter i omgivningen, i de;a fall a; u;rycka sin hjälpsamma sida, snarare än a; myntet i sig orsakade beteendet (Nelkin, 2005).

Enligt Balaguer handlar den situa%onis%ska li;eraturen om beteenden som inte direkt beror på medvetna val, och belyser a; ganska få av våra handlingar föregås av beslut; tur är väl det, livet skulle bli väldigt mycket svårare om vi var tvungna a; medvetet vilja varje handling, som exempelvis a; ta e; steg i taget på en promenad (Balaguer, 2009). Han menar a; summan av dessa experiment tydligt visar a; många av våra beslut mer eller mindre påverkas av omedvetna faktorer, men a; de;a inte hotar den fria viljan per se.

FAE och ingrupps-favorisering

Nelkin beskriver även det så kallade fundamentala a;ribu%onsfelet (eng: Fundamental AEribu'on Error, eller FAE) som en naturlig följdsats av situa%onism. De;a avser folks tendens a; förklara andra individers beteende med interna faktorer, alltså individens personlighet, snarare än u%från situa%onen. De;a förklarar dock inte folks tolkningar av si; egna beteende, vilket istället brukar förklaras u%från situa%onella faktorer. Situa%onismen %llsammans med FAE pekar på en generell brist på självinsikt, vilket också skulle kunna tolkas som e; hot mot fri vilja och moraliskt ansvar då självinsikt rimligtvis borde vara e; grundläggande krav för de;a (Nelkin, 2005).

E; relaterat fenomen och vanligt ”fel” människor gör är ingrupps-favorisering (eng: in-group bias) där vi tenderar a; favorisera medlemmar i den egna gruppen i förhållande %ll andra. De;a gör vi bland annat genom a; göra posi%vare bedömningar av den egna gruppen jämfört med utomstående grupper. Fenomenet har undersökts fli%gt och det finns två huvudsakliga grenar av förklaringsmodeller: konflik;eori menar a; det uppstår för a; vi har gynnats evolu%onärt av konkurrens och konflikt med andra grupper när det rå; brist på resurser (Brewer & Caporael, 2006); å andra sidan menar förespråkare av social-iden%tet-teorin a; det beror på en psykologisk dri= a; prestera bra genom a; införliva e; högt grupp-självförtroende (Billig & Tajfel, 1973).

Explanation Hypothesis (EH)

Hur %llskriver vi moraliskt ansvar egentligen, och varför? EH (Björnsson 2011; Björnsson & Persson 2012) handlar om hur våra moraliska bedömningar i själva verket är av förklarande natur, därav Explana'on Hypothesis eller på svenska: Förklaringshypotesen (i de;a arbete benämnd EH). Om vi tror a; folks mo%va%onsstruktur är en betydande förklaring %ll e; u[all, %llskriver vi moraliskt ansvar %ll korrelerande grad. Med mo%va%onsstruktur menas exempelvis prioriteringar, värderingar, preferenser, önskningar, begär, beteendemässiga- och emo%onella vanor etc. Till exempel som i fallet med Johannas guldfisk ovan så kan fiskens död förklaras med a; Johannas bror inte brydde sig %llräckligt mycket.

Denna vana a; %llskriva moraliskt ansvar verkar si;a djupt rotad i oss och vi gör det hela %den utan a; reflektera särskilt mycket över varför. En sådan praxis kan ha utvecklats evolu%onärt för a; forma vårt sociala samspel, då människans sammanhållning spelar en

nyckelroll i vår framgång som art. Målet med dessa reak%va aqtyder, exempelvis beröm eller klander, %ll moraliskt signifikant beteende verkar alltså vara a; forma vårt beteende %ll a; vara mer fördelak%gt för gruppen. För a; denna praxis ska vara effek%v krävs det alltså a; de mo%va%onsstrukturer som aqtyderna riktas mot är formbara.

Kor[a;at så innebär EH a; folk anser a; en person P är moraliskt ansvarig för en händelse E när de anser a; en mo%va%onsstruktur hos P är en betydande förklaring %ll E. Denna mo%va%onsstruktur hos P formas dessutom av reak%va aqtyder.

En fullständig formulering av EH (Björnsson & Persson, 2009):

EH: Folk anser aE en person P är moraliskt ansvarig för eE uGall E i den utsträckning aE de anser aE E är en händelse av typ T och aE P har en mo'va'onsstruktur S av typ M så aE GET, RR och ER gäller:

• Allmän förklaringstendens (General Explanatory Tendency, GET):

Mo'va'onsstrukturer av typ M utgör betydande delar av en skäligen vanlig sorts förklaring 'll uGall av typ T.

• Reak'v responsförmåga (Reac've Response-ability, RR): Mo'va'onsstrukturer av typ M tenderar aE resultera från eller svara på lämpligt säE av aE agenter hålls

ansvariga för uGall av typ T.

• Förklarande ansvar (Explanatory Responsibility, ER): Det aktuella fallet exemplifierar räE sorts allmän förklaringstendens: S är del av en betydande förklaring 'll E av sorten nämnd i GET.

GET utesluter de händelser som på märkliga och extrema sä; kan förklaras av en mo%va%onsstruktur hos P, som i följande exempel: om tant Blå börjar förfölja tant Grön som tycker om höga ha;ar, då tant Blå är besa; av höga ha;ar, är det inte tant Gröns fel a; hon blir förföljd e=ersom det inte hör %ll vanligheterna a; bli förföljd för a; man tycker om något.

RR förklarar varför ansvar minskar i de fall mo%va%onsstrukturen hos P exempelvis är under påverkan av psykiska åkommor utom agentens kontroll, såsom fobier, PTSD, svår ångest eller tvångsbeteenden, samt a; ansvars%llskrivande i vissa fall och/eller %ll viss grad minskar om agenten är e; barn eller e; djur.

ER begränsar %llskrivande av moraliskt ansvar %ll de fall där en mo%va%onsstruktur kan ses som en betydande förklaring %ll e; u[all. Om en agent exempelvis är försenad %ll jobbet på grund av e; snöoväder skulle förseningen inte förklaras av dennes mo%va%onsstruktur (Björnsson & Persson, 2012).

I Johanssons studie ”Tes%ng the Explana%on Hypothesis using Experimental Methods (2010) var det just ER som undersöktes u%från e; antal scenarion som noga u[ormades för a;

uppfylla både GET och RR. Dessa scenarion, eller vinje;er, beskrev situa%oner där det finns belägg för a; göra vardagliga moraliska bedömanden, alltså där EH kan appliceras. Vinje;erna u[ormades dessutom för a; undersöka faktorer som o=a ses som förmildrande omständigheter, så kallade ”vardagliga ursäkter”, som Björnsson och Persson (2012, pp 7-12) har använt för a; exemplifiera EH. Johnsson använde följande ”ursäkter” och förutsägelser av EH i si; arbete:

- Tvingad 'll det: graden av moraliskt ansvar minskar för en agent som mer eller mindre har blivit tvingad %ll handlingen e=ersom u[allet inte längre kan förklaras fullt ut av dennes mo%va%onsstruktur.

- Göra siE jobb eller bryta mot reglerna: oavse; posi%vt eller nega%vt u[all så förutspår EH a; en agent som bryter mot reglerna i större utsträckning kommer anses som moraliskt ansvarig för resultatet än en agent som enbart har gjort si; jobb.

- Omedvetenhet: för a; kunna %llskrivas ansvar för en händelse (E) så verkar det logiskt a; anse a; en agent måste vara medveten om a; dennes agerande eller icke-agerande kan leda %ll E. Det finns dock fall där agenten kan %llskrivas betydande ansvar trots denna omedvetenhet, exempelvis om en polis i tjänst missar e; pågående bro; pga a; denne var upptagen med a; kolla sina sociala medier.

- Ini'a'v: det anses a; en agent som tar ini%a%vet %ll en moraliskt signifikant handling ses som ansvarig i högre grad än agenter som ansluter sig e=eråt på grund av de;a ini%a%v. Ibland kan dock anslutande agenter %llskrivas högre grad av ansvar om det %ll exempel handlar om en polis som gör e; ingripande och ber omgivningen om hjälp, där ingripandet lyckas tack vare den anslutande agenten.

För a; förtydliga hur EH förutsäger moral%llskrivande i dessa fall kan vi ta exemplet med Omedvetenhet ovan, där större delen av det moraliska ansvaret naturligtvis %llskrivs bro;slingen i fråga, men polisen i ovanstående exempel skulle for[arande %llskrivas betydligt mer moraliskt ansvar jämfört med exempelvis e; civilt vi;ne, eller en polis som försökte ingripa men misslyckades med a; hindra bro;et. U[allet ovan kan alltså förklaras %ll betydande del av polisens mo%va%onsstruktur, som i de;a fall verkar vara dennes brist på engagemang för si; jobb.

Samtliga antaganden ovan bekrä=ades i Johanssons studie med signifikanta resultat, vilket talar för a; EH stämmer. Dessa antaganden, och således EH, kan te sig banala vid första anblick, men enligt upphovsmakarna %ll hypotesen kan den bland annat ge e; nyqgt perspek%v %ll den inom filosofin mycket omdiskuterade deba;en kring fri vilja. De menar bland annat a; EH %ll stor del kan förklara varför både filosofer och lekmän verkar ha motsägelsefulla intui%oner kring moraliskt ansvar och fri vilja i en determinis%sk värld. Ibland resonerar vi nämligen inkompabi%lis%skt, åtminstone när vi blir presenterade abstrakta exempel, medan i konkreta fall verkar vi snarare resonera kompa%bilis%skt (Nichols & Knobe, 2007). EH kan redogöra för dessa fenomen då förklarande bedömningar av moraliskt ansvar 10

är rela%va %ll förklarande intressen och perspek%v, och dessa påverkas i sin tur av förändringar i fokus. Bland annat har det visat sig a; folk tenderar a; svara mer kompa%bilis%skt i scenarion som triggar en emo%onell reak%on, exempelvis vid allvarliga moraliska överträdelser, och mer inkompa%bilis%skt i vid mindre allvarliga överträdelser (Nichols & Knobe, 2007). Enligt EH skulle de;a bero på a; den emo%onella reak%onen får deltagarna a; fokusera mer på överträdelsen än resonemanget kring moraliskt ansvar i en determinis%sk verklighet.

EH ger alltså stöd för bedömningar av mo%va%onsstrukturer som grundar sig i vardagliga perspek%v (som i ”ursäkterna” ovan) och underminerar de bedömningar som grundar sig i perspek%v inducerade av skep%ska filosofiska argument (Björnsson, 2012). Både i abstrakta exempel och i argument hos skep%ker såsom Strawson (1994), som enbart talar om arv och %diga upplevelser, tas vikten av mo%va%onsstrukturer bort. Dessa abstrakta förklaringar ersä;er en annars mycket komplex uppsä;ning av förklaringar som innebär betydligt högre kogni%v belastning, vilket kan förklara varför abstrakta förklaringar kan vara intui%vt lockande. Givet ER innebär det a; agenterna i dessa abstrakta exempel inte kommer verka ansvariga för sina handlingar, trots a; deras mo%va%onsstruktur for[arande antas vara en del av en fullkomlig kausal förklaring av deras handlingar (Björnsson, 2012).

I grund och bo;en bygger människans koncept av moral på just människan, varför många forskare menar a; folkintui%oner är värda a; ta på allvar (Nahmias et al., 2005; Nichols & Knobe, 2007; Guglielmo, 2009; Monroe & Malle, 2010). A; stärka EH kan vara e; sä; a; y;erligare stärka argumenten för a; folkintui%oner är värda a; ta på allvar i frågan om fri vilja och moraliskt ansvar.

Metod

En enkätstudie designades för a; undersöka huruvida informa%on om y;re faktorer såsom sociala eller situa%onella fenomen påverkar vardagligt ansvars%llskrivande. Ini%alt samlades e; antal rapporter in om forskningsresultat med intressanta fenomen som kunde påvisas med tydlig och lävörståelig sta%s%k. De främsta kriterierna för a; användas i studien var a; fenomenet skulle kunna appliceras på vem som helst, samt a; sta%s%ken skulle vara anmärkningsvärt stark; om man är någorlunda införstådd med hur sta%s%k används ska det framgå a; läsaren själv lika gärna kan innefa;as av siffrorna. Tre ämnesområden valdes ut och %ll var och en av dessa skrevs e; scenario, en så kallad vinje;, med fik%va händelser som illustrerade respek%ve fenomen (se Appendix). Nedan följer e; exempel på sta%s%k och vinje; om ämnesområdet Hjälpbeteende, där u[allet är posi%vt:

• Sta.s.k: Inom socialpsykologi har det gjorts e; antal experiment där man testar folks benägenhet %ll hjälpsamt beteende beroende på olika y;re faktorer. De;a kan handla om %ll synes triviala faktorer som a; man är mer benägen a; hjälpa %ll om det do=ar go; i omgivningen. Faktum är a; sådana faktorer spelar större roll än personlighetsdrag som ärlighet, vänlighet eller mod när man försöker förutsäga hjälpbeteende (Nelkin 2005, Isen & Levin, 1972).

I en studie av Isen och Levin (1972) gjorde man e; sådant experiment där man testade personer (ovetande om experimentet) som använde myn;elefoner i e; köpcentrum. Ungefär häl=en av försökspersonerna hi;ade e; mynt i myntutkastet som försöksledarna hade lämnat där i hemlighet, medan myntutkastet var tomt för de övriga. Precis när varje försöksperson kom ut ur telefonkiosken fick de se en främling (egentligen en försöksledare) som råkar tappa en por[ölj med papper. Det visade sig a; skillnaden på folks benägenhet a; hjälpa var mycket stor, beroende på om de hade hi;at e; mynt eller inte. Av de som hade hi;at e; mynt hjälpte 16 av 18 personer främlingen, medan endast 1 av 25 hjälpte %ll om de inte hade hi;at något.

• Vinje4: Ber%l har just ställt bilen på den stora parkeringsplatsen nära centrum. Han ska handla mat men tänker a; han nog behöver nya skor också och funderar över hur lång %d han behöver på sig. Väl vid parkeringsautomaten bestämmer han sig för a; betala för en %mme, och då upptäcker han gla; a; någon har glömt en femkrona i myntutkastet. Han betalar för parkeringen och börjar precis gå mot skoaffären när han ser en man vars matkasse går sönder i bo;en och allt innehåll åker ut på gatan. Ber%l går genast fram och hjälper %ll a; plocka upp varorna, vilket mannen blir mycket tacksam för.

Vidare användes en text om ”Bystander Effect” (Darley & Latané, 1968), vilket i de;a fall hade en nega%v utgång samt skulle fånga tankar om kollek%vt moraliskt ansvar. Den tredje vinje;en ämnade undersöka moraliskt ansvar i u[all som drabbar en själv, i de;a fall ämnesområdet Övervikt kopplat %ll sociala rela%oner (Christakis & Fowler, 2007) (se Appendix för de fullständiga texterna).

Tre enkäter designades ini%alt där deltagarna presenterades ovan nämnda vinje;er, an%ngen med eller utan relevant sta%s%k, följt av frågor om moraliskt ansvar i det aktuella fallet. Vinje;erna i de tre enkäterna varierades på följande sä;:

Tabell 1 – struktur på första enkätomgången (H = hjälpbeteende, OV = övervikt, B = bystander effect)

Bokstäverna står för de olika vinje;erna som användes (se Appendix) som förekom i olika ordning i respek%ve enkät. E=er varje vinje; fick deltagarna svara på e; antal frågor om moraliskt ansvar och förklaring %ll u[allet, samt möjlighet a; utveckla sina svar i fritext. Första vinje;en presenterades utan sta%s%k, följt av frågorna. Andra vinje;en presenterades först på samma sä; med frågor, däre=er fick deltagarna läsa om sta%s%k relaterat %ll situa%onen i vinje;en och svara på samma frågor igen (med %llägget ”Med avseende på denna informa%on, hur ser du på moraliskt ansvar i samma situa%on?”). I den tredje delen presenterades sta%s%ken först följt av vinje; och frågor. I de fall då sta%s%k förekom presenterades källor för a; stärka förtroendet, och en kontrollfråga ställdes för a; säkerställa a; sta%s%kpresenta%onen lästes igenom ordentligt.

Ovanstående upplägg ämnade fånga tre olika vinklar av ansvars%llskrivande: a) Ansvars%llskrivande på en agent A för e; specifikt u[all U

b) Ansvars%llskrivande på A för U då deltagarna känner %ll det sta%s%skt påvisade fenomenet F som verkar påverka U

c) Ansvars%llskrivande före och e=er a; deltagarna har få; reda på F – kan kunskap om F få folk a; ändra uppfa;ning när de redan har gjort en bedömning?

I respek%ve enkät skulle vinje; 1 (samt 2.1) fånga a), vinje; 3 skulle fånga b) och vinje; 2 skulle fånga c). Sta%s%ken presenterades senare i enkäten för a; inte påverka deltagarnas tankegång i vinje;erna utan sta%s%k. Med de;a upplägg och e=ersom vinje;erna tog upp rela%vt skilda moraliska dilemman gjordes bedömningen a; ordningen inte borde ha någon

Enkät 1 Enkät 2 Enkät 3 Vinje4 utan sta.s.k 1. H 1. Ö 1. B Vinje4 utan, däre<er med sta.s.k 2.1 B 2.2 B 2.1 H 2.2 H 2.1 Ö 2.2 Ö Vinje4 med sta.s.k 3. Ö 3. B 3. H

Övriga frågor Ålder Fakultet Kön Syn på moraliskt ansvar? Synpunkter på enkäten/övrigt? 14

avsevärd inverkan på svaren. Sy=et var också a; enklare hi;a minst 30 respondenter per enkät.

Nedan presenteras frågorna som de ställdes i anslutning %ll ovanstående exempel med hjälpbeteende. Deltagarna ombads svara på en Likert-skala från 0 %ll 6:

• Kontrollfråga: Vad verkade göra folk mer benägna a; vara hjälpsamma? a) prata i telefon, b) hi;a e; mynt, c) shopping

Frågor:

1. I vilken utsträckning är Ber%l ansvarig för a; mannen fick hjälp? (0 – inget ansvar, 6 – fullt ansvar)

2. I vilken utsträckning var det Ber%ls förtjänst a; mannen fick hjälp? (0 – inte alls, 6 – helt och hållet)

3. I vilken utsträckning förtjänar Ber%l beröm för a; mannen fick hjälp? (0 – inte alls, 6 – helt och hållet)

4. Mannen fick hjälp a; plocka upp varorna. I vilken utsträckning förklaras de;a av a; Ber%l var %llräckligt hjälpsam? (0 – förklarar inte alls, 6 – förklarar fullständigt)

Fråga 1-3 ämnade fånga graden av retrospek%vt moraliskt ansvar som agenten (Ber%l) hade för u[allet (d.v.s. ansvars%llskrivande) och fråga 4 hur stor del av u[allet som kan förklaras av agentens mo%va%onsstruktur (d.v.s. förklarings%llskrivande). I vinje;erna om Bystander Effect och Övervikt, som båda hade nega%va u[all, handlade fråga 2 om skuld och fråga 3 om klander. Avslutningsvis samlades data in om deltagarnas ålder, fakultet på LiU, kön samt eventuella övriga tankar kring enkäten i form av fritextsvar (se Appendix).

U%från resultaten verkade det dock som a; upplägget trots allt hade ha= en problema%sk inverkan på deltagarnas svar. I fritextsvaren framkom bland annat a; vissa deltagare blev aningen provocerade av a; sta%s%ken skulle påverka deras moraliska bedömningar, vilket alltså skulle ha påverkat svaren på vinje; 2.2 och 3. Dessutom fanns det skillnader på medelvärdena på svar som borde ha varit likvärdiga, exempelvis på Hjälpbeteende 1 och 2.1, vilket indikerade a; ordningen hade ha= en oönskad inverkan på svaren. Därför skickades en andra omgång enkäter ut som ämnade motsvara designen %ll den första delen av första enkätomgången, det vill säga vinje; 1 utan sta%s%k. I den andra omgången presenterades sta%s%ken från början för a; undvika a; deltagarna skulle känna sig provocerade. En ini%al analys av andra enkätomgången bekrä=ade a; ordningen hade påverkat svaren (se Metoddiskussion), och det beslutades a; endast använda resultaten från första vinje;en i första enkätomgången %llsammans med resultaten från andra enkätomgången. Det slutgil%ga upplägget blev således sex enkäter med vardera en vinje; som an%ngen presenterades med sta%s%k eller inte, följt av frågor om moraliskt ansvar. De;a upplägg förtydligas i första kolumnen i Tabell 2 nedan, där även antal deltagare per enkät anges.

Deltagare

Det webbaserade enkätverktyget Ques%onPro (h;p://www.ques%onpro.com) användes och en länk %ll studien skickades ut via e-postlistor %ll studenter på Linköpings Universitet där de ombads delta (Appendix X). Via länken slumpades deltagarna ut %ll en av enkäterna i respek%ve enkätomgång. Totalt deltog 190 studenter med medelåldern 23,9 (SD = 5,3) i studien varav 98 kvinnor. Målet var minst 30 deltagare per enkät men vissa svar uteslöts ur resultatet då det framgick i fritextsvaren a; deltagarna hade missuppfa;at frågan (se Resultat samt Metoddiskussion). I tabellen nedan sammanställs bor[allen från samtliga enkäter:

Tabell 2 - Varje enkät markeras med U för "Utan statistik" och M för "Med statistik", N visar totala antalet deltagare och i tabellen visas antalet bortfall för varje fråga i respektive enkät.

Dataanalys

För a; se om EH håller i dessa fall, det vill säga huruvida ansvars%llskrivande korrelerar med förklarings%llskrivande, u[ördes Pearsons korrela%onstest både på en sammanställning av samtliga resultat samt på de individuella ämnesområdena. De;a behandlade den första frågeställningen. För den andra frågeställningen, om deltagarnas ansvars- samt förklarings%llskrivande skiljde sig åt beroende på om de presenterades sta%s%k i samband med vinje;erna eller inte, u[ördes oberoende t-test där medelvärdena för de två grupperna M (Med sta%s%k) och U (Utan sta%s%k) inom respek%ve ämnesområde jämfördes. Av tekniska skäl har skalan 0-6 som användes i enkäten omvandlats %ll 1-7 i analysen.

Enkät (ämnesområde) Bor[all fråga 1 Bor[all fråga 2 Bor[all fråga 3 Bor[all fråga 4 Hjälpbeteende U N = 34 3 0 0 4 Hjälpbeteende M N = 30 10 0 1 3 Bystander Effect U N = 32 0 0 0 2 Bystander Effect M N = 34 0 0 0 3 Övervikt U N = 30 0 1 0 2 Övervikt M N = 30 1 1 0 2 16

Resultat

E; korrela%onstest genomfördes på en sammanslagning av materialet för a; undersöka den första frågeställningen, om ansvarsfrågorna korrelerade med förklaringsfrågan enligt EH: s förutsägelser. Förklaringsfrågan korrelerade med samtliga ansvarsfrågor enligt Pearsons korrela%onstest (p > .01), vilket visas i tabellen nedan:

Tabell 3 - resultat från korrelationstest på den sammanslagna datan där samtliga ansvarsfrågor (fetmarkerade) korrelerar med förklaringsfrågan enligt Pearsons korrelation (p < .01)

Korrela%onstester på respek%ve ämnesområde var för sig visar på varierande resultat vilket sammanfa;as nedan, där signifikanta resultat är fetmarkerade:

Tabell 4 - korrelationer mellan ansvarsfrågorna och förklaringsfrågan för respektive vinjett (signi^ikanta korrelationer är fetmarkerade)

Generellt är korrela%onerna svagare när varje vinje; undersöks individuellt men i samtliga fall korrelerar fråga 2, gällande förtjänst eller skuld, med förklaringsfrågan. Antalet svar per fråga låg mellan 51-66 i dessa analyser.

Gällande den andra frågeställningen, huruvida redogörelse för forskning på situa%onella och sociala fenomen påverkade folks moraliska ansvars%llskrivande, gjordes följande analys: för varje vinje;-par gjordes e; oberoende t-test som jämförde medelvärdena i de fyra frågorna, där deltagarna i ena fallet presenterades relevant sta%s%k i samband med vinje;en, det vill säga totalt tre t-test. Testen visade inte på några signifikanta skillnader mellan medelvärdena för respek%ve vinje;. Det fanns alltså inga signifikanta skillnader beroende på om deltagarna hade presenterats sta%s%k eller inte och inga särskilda mönster kunde utrönas ur medelvärdena. Nedan följer exempel på fritextsvar på respek%ve vinje;.

Fråga 1 (ansvar) Fråga 2 (förtjänst/skuld) Fråga 3 (beröm/klander) Fråga 4 (förklaring) Antal svar 176 188 189 174 Medelvärde 5.59 5.40 4.40 5.14 Standardvaria%on 1.47 1.56 2.04 1.74 Korrela%on med förklaringsfrågan .21 .42 .29 -Förklaringsfrågans korrela%on med fråga 1 (ansvar) Förklaringsfrågans korrela%on med fråga 2 (förtjänst/skuld)

Förklaringsfrågans korrela%on med fråga 3 (beröm/klander) Hjälpbeteende .11 (p = .46) .29 (p < .05) .14 (p = .32) Bystander Effect .18 (p = .18) .42 (p < .01) .31 (p < .05) Övervikt .15 (p = .27) .36 (p < .01) .29 (p < .05)

Hjälpbeteende

Denna vinje; beskrev en situa%on där en agent, Ber%l, hjälper en främling direkt e=er a; han har hi;at e; mynt i en parkeringsautomat (se Metod samt Appendix). Situa%onen går a; jämföra med Isen och Levins studie (1972) där de visade på a; folk är betydligt mer benägna a; vara hjälpsamma mot främlingar om de precis hade hi;at e; mynt i en telefonautomat. Trots de;a starka samband som tydligt presenterades för deltagarna resulterade det inte i någon skillnad i ansvars%llskrivande – deltagarna ansåg a; Ber%l var lika ansvarig, a; det var lika mycket hans förtjänst, a; han förtjänade lika mycket beröm och a; förklaringen %ll u[allet (a; främlingen fick hjälp) i samma utsträckning var på grund av a; Ber%l var %llräckligt hjälpsam, hans mo%va%onsstruktur, som deltagarna som inte hade läst sta%s%ken. Här följer några exempel på fritextsvar e=er förklaringsfrågan i Hjälpbeteende-enkäterna:

Han var kanske på bra humör för aE han hiEade en femma. (enkät utan sta%s%k) Han var hjälpsam i deEa fallet, det är vad som räknas. (enkät med sta%s%k)

I enlighet med 'digare svar, är min åsikt aE Ber'l, oavseE om han hiEat mynten eller ej, själv måste faEa beslutet aE han ska hjälpa mannen. Det är hans 'd, som verkar begränsad som går medan han hjälper mannen. (enkät med sta%s%k)

Skulle inte Ber'l vara hjälpsam, skulle mannen inte har fåE hjälp. (enkät med

sta%s%k)

Sam%digt blev det tydligt i många av deltagarnas fritextsvar a; den första ansvarsfrågan ibland tolkades prospek%vt snarare än retrospek%vt, för a; ta några exempel från fritextsvaren e=er ansvarsfrågorna, där det tredje citatet illustrerar problemet som många deltagare verkade ha med formuleringen:

Ser man en människa vars matkasse går sönder har man ingen som helst moraliskt ansvar aE hjälpa honom. Dock kan man all'd va vänlig som ber'l var och det är helt och hållet hans förtjänst och han förtjänar beröm för hans insats. (enkät utan

sta%s%k)

Såvida individen i behov av hjälp inte är i direkt fara finns där inget egentligt ansvar hos dennes medmänniskor aE ingripa. (enkät med sta%s%k)

(1) Jag tror inte aE jag förstår frågans uGormning rik'gt, vad menas med 'ansvarig' i sammanhanget? Om ni menar: 'bär mannen eE ansvar aE hjälpa mannen' så svarar jag nej, eller 0 på er skala, det finns inget ansvar. Men: som frågan är ställd, så är det ju uppenbart aE Ber'l var 'ansvarig' för sin handling, dvs. aE hjälpa mannen. (enkät med sta%s%k)

Övervikt

I Övervikts-vinje;en beskrivs hur Elizabeth går från normalvik%g %ll gravt övervik%g inom loppet av några år trots a; hon enligt egen uppfa;ning inte ändrat några vanor avsevärt. 18

Elizabeths bästa vän Dana beskrivs som övervik%g, och enligt Christakis och Fowlers studie (2007) ökar risken för övervikt med 171% om man har en övervik%g nära vän. Oavse; om deltagarna presenterades denna sta%s%k eller ej ansåg de a; huvudansvaret ligger på individen, även om de uppmärksammar a; det kan finnas många kringliggande orsaker %ll övervikt. Nedan följer några exempel på vanliga resonemang hos deltagarna (e=er ansvarsfrågorna):

AE ta ansvar för sin egen hälsa och därmed vikt är upp 'll var och en. Väljer man aE inte ta hand om sin vikt är det ens eget fel/beslut, och man får själv stå för konsekvenserna det kan ge. (enkät utan sta%s%k)

Det är ju hennes ansvar, men ibland finns det många bakomliggande orsaker 'll aE folk går upp i vikt. Så hon borde inte bli klandrad för det (enkät utan sta%s%k) Man kan välja själv och får därmed skylla sig själv (enkät med sta%s%k)

Man bär själv ansvaret för sin vikt, man har all'd eE val. Jag kan förstå hur man påverkas av sina vänner och familj men det är ändå ens eget ansvar. (enkät med

sta%s%k)

Man är all'd ansvarig för sina handlingar. utan den vetskapen gör man inget åt sin situa'on. (enkät med sta%s%k)

Deltagarna hade många idéer om möjliga bakomliggande orsaker %ll den kra=iga viktuppgången, och de;a verkade inte skilja sig åt avsevärt beroende på om de hade blivit presenterade sta%s%k eller ej. Många spekulerade i om gene%k, sjukdom eller psykisk dåligt mående kunde vara möjliga orsaker, men även uppfostran och normer (e=er ansvarsfrågorna):

Det kan ju finnas "förmildrande" omständigheter som gör aE hon har börjat äta som tröst och om det räknas som hennes fel är därför svårt aE säga. (enkät utan

sta%s%k)

Givetvis är hon fullt ansvarig för aE hon går upp eller ner i vikt om det inte kan härledas 'll intag av vissa mediciner eller andra saker som kan göra det mer eller mindre omöjligt aE kontrollera sin vikt. (enkät utan sta%s%k)

Jag tänker aE huvudansvaret ligger hos individen men aE föräldraansvaret är stort vad gäller tex goda vanor under uppväxten. Jag tror inte klander är av godo i situa'onen. (enkät med sta%s%k)

Man har all'd fullt ansvar över siE eget liv och kropp, dock kan det vara många faktorer i miljön (t ex billig snabbmat, reklam, a`tyd, trender) som spelar in vilket kan göra det svårare aE så aE säga ta ansvarsmässiga och korrekta beslut. (enkät

med sta%s%k)

De;a speglades även i förklaringsfrågan. Deltagarna verkade generellt inte särskilt imponerade av just resultaten från Christakis och Fowler (2007) trots den starka sta%s%ken. För a; ta e; par exempel:

Behöver ju egentligen mer info om Es tankar kring deEa och hennes beteende/ omgivning för aE svåra 'llfredsställande på deEa. (enkät med sta%s%k)

Kan finnas andra faktorer som påverkat, såsom graviditet, skador osv. (enkät med

sta%s%k)

Som sagt både hennes egna levnadsmönster men, sam'digt även de yEre faktorerna, stressigt på jobbet/med studierna, 'dsbrist och utmaEning leder oba 'll aE man inte orkar med aE tänka på vilken typ av kost man stoppar i sig. (enkät

med sta%s%k)

Svårt aE veta u'från given info. Mycket i livet kan naturligtvis påverka hur man äter och rör på sig. Kanske fanns just under denna period inte energi 'll aE leva som man borde. Förklaringarna kan vara många. (enkät med sta%s%k)

Deltagarna verkade alltså redan innan ha en stark uppfa;ning om a; vikten kan bero på många olika faktorer utöver en agents mo%va%onsstruktur, och sta%s%ken verkade inte ändra denna uppfa;ning avsevärt utan snarare bekrä=a den.

”Ansvar” kan ha tolkats som prospek%v av många av deltagarna om man utgår ifrån fritextsvaren, och föga förvånande svarade deltagarna e; högt värde på den frågan då de flesta anser a; vuxna individer har eget ansvar över sin egen hälsa. Till skillnad från Hjälpbeteende-vinje;en var det inte lika tydligt vilka deltagare som hade tolkan frågan fel och vars svar i så fall borde ha räknats bort.

Frågan om klander fick e; generellt lågt värde i förhållande %ll de andra ansvarsfrågorna, då många påpekade a; Elizabeth må vara ansvarig för sin övervikt men a; hon inte förtjänade klander e=ersom det är hennes ensak hur hon ser ut, och a; klander inte skulle vara behjälpligt i de;a fall.

Bystander Effect

I denna vinje; beskrivs e; scenario där Annika och bevi;nar e; bro; på gatan utanför hennes lägenhet, där hon även kunde se e; antal andra åskådare som bevi;nade rånet. Varken Annika eller någon av de andra åskådarna ringer polisen eller ingriper på något annat sä;, vilket resulterar i a; gärningsmannen inte grips. Scenariot beskriver en så kallad Bystander Effect, e; fenomen som innebär a; chansen för a; någon ingriper vid en incident minskar ju fler åskådare som bevi;nar händelsen (Darley & Latané, 1968). De flesta deltagare tyckte a; Annika och de andra åskådarnas passivitet var klandervärt och %llskrev generellt höga värden av moraliskt ansvar, då många ansåg a; vi har e; ansvar gentemot varandra i sådana kri%ska situa%oner. De;a kan dock även här tyda på a; frågan i flera fall tolkades prospek%vt. Några exempel på fritextsvaren e=er ansvarsfrågorna:

Det var helt klart Annikas och övriga åskådares moraliska ansvar aE åtminstone ringa polisen, vilket de inte gjorde. Därför kan de klandras rejält. (enkät utan

sta%s%k)

Åskådarna hade enkelt kunnat ringa polisen direkt, istället för aE ignorera händelsen, där har de eE stort moraliskt ansvar. De kan dock anses mindre skyldiga 'll varför gärningsmannen inte greps, ebersom det ansvaret i största grad bör vara polisens. (enkät utan sta%s%k)

Jag tycker aE det finns eE moraliskt ansvar aE ingripa, men jag tycker för den skull inte aE man är ansvarig eller bör straffas om man inte gör deEa. (enkät med

sta%s%k)

Inte hennes ansvar aE ingripa, dock blir det ju delvis hennes fel. Jag skulle inte klandra henne - hade jag gjort annorlunda? (enkät med sta%s%k)

Många deltagare ansåg a; det inte var säkert a; rånaren hade gripits även om någon hade ringt polisen, trots a; de;a stod tydligt och klart i vinje;en, medan endast e; fåtal deltagare uppmärksammade de;a villkor i fritextsvaren:

Det är varje individs ansvar aE ringa polisen om man iakEar en sådan händelse. Dock så kan man inte veta om en rapportering av händelsen hade fåE rånaren gripen. (enkät utan sta%s%k)

Rånaren hade kanske kommit iväg i alla fall, men det var ju deras inak'vitet som bidrog. Ebersom de inte kontaktade polisen är de ansvariga. (enkät utan sta%s%k) Det är deras moraliska ansvar men jag tycker inte aE det är deras fel aE rånaren inte greps. Det är inte säkert aE han skulle gripits om de sprungit ut. De förtjänar därför inte aE klandras för aE rånaren inte greps. (enkät med sta%s%k)

Enligt texten hade rånaren kunnat gripas om någon hade kontaktat polisen, så förutsaE aE deEa gäller kan väl icke-gripandet förklaras i princip fullt ut av åskådarnas passivitet. (enkät med sta%s%k)

Vidare visade fritextsvaren på ganska varierade åsikter och tolkningar av frågorna. Vissa tyckte det var helt och hållet Annika och åskådarnas fel, andra ansåg a; det även låg delvis hos polisen och några påpekade a; det var främst rånarens fel. Även här verkade många deltagare ha tolkat ”ansvar” från första ansvarsfrågan som prospek%vt, vilket kan förklara varför denna inte korrelerade med förklaringsfrågan i den separata analysen.

Deltagarnas syn på moraliskt ansvar

I slutet på enkäten fick deltagarna chansen a; reflektera över moraliskt ansvar generellt, där åsikterna naturligtvis varierade stort, men där de flesta verkade tycka a; det är något som är mycket vik%gt för e; fungerande samhälle. Där%ll verkade det finnas en stor varia%on i folks

åsikter om vilka förväntningar vi kan ha på våra medmänniskor; vissa verkar tycka a; en viss grad av moral ska förväntas av alla, medan många menade a; de själva försöker hålla en hög moral men a; det är upp %ll var och en. Till och med folk med en %ll synes ganska determinis%sk världssyn verkade tycka a; personligt ansvar fyller en vik%g funk%on. De flesta verkar alltså i någon mån vara överens om a; en hög moral är något posi%vt både för individen och samhället, och a; ”den gyllene regeln” gäller, alltså a; man bör behandla andra såsom man själv vill bli behandlad:

Moral, e'k och respekt är några av grundpelarna för aE leva i eE gemensamt samhälle 'llsammans med andra.

Jag tycker aE man har eE moraliskt ansvar gentemot varenda individ som är din nästa. Moraliskt ansvar handlar för mig om aE 'llåta, hjälpa och uppmuntra dina medmänniskor 'll goda livserfarenheter, i den mån du kan och vill.

Jag anser aE det moraliska ansvaret sträcker sig 'll aE man har skyldighet aE inte skada andra människor. Vad gäller aE hjälpa dem med mindre saker (som med Ber'l) tycker jag inte man har skyldighet men aE 'vad du gör mot mig gör jag mot dig' gäller.

Jag tycker aE det är jäEevik'gt, det är en dygd! Man ska all'd göra siE bästa för aE behandla andra människor omkring sig ansvarsfullt och ta så mycket personligt ansvar som möjligt som vuxen människa. Om alla gör det så blir världen vänligare, hjälpsammare, mer gynnsam både ekonomiskt och socialt.

Även om jag tror aE vi är bara resultat av yEre påverkan och har egentligen lite aE säga 'll om när det kommer 'll vårt beteende (alltså lågt moraliskt ansvar) så måste man ändå tydliggöra aE vi alla bär ansvar för våra handlingar. Annars tror jag aE man skapar en ansvarslös a`tyd.

Gör det som du vill aE andra ska göra för dej.

Utöver de;a u;ryckte e; antal deltagare en känsla av moraliskt förfall i dagens samhälle: Vårt moraliska ansvar tycks ha minskat i takt med aE samhället individualiseras och segregeras alltmer. AE lägga över ansvaret på "någon annan" tycks bekvämt framför allt för de yngre genera'onerna. Jag anser aE människors syn på moraliskt ansvar 'll stor del hänger samman med vår syn på solidaritet. DeEa kan i sin tur bero på aE man tror sig sakna möjlighet aE påverka, och inte ser sig själv som en del av en större helhet.

Jag blir spliErad då jag tänker på hur mycket vi styrs av omgivningen, sam'digt som jag tänker aE eE samhälle står och faller med aE vi håller människor ansvariga för sina handlingar. Kan man tänka sig aE de yEre faktorerna (mynt i

parkeringsautomaten osv) kan stå för 'sannolikheter', medan individen står för ansvaret aE handla moraliskt?

Jag tycker aE moraliskt ansvar borde lybas fram mer i dagens samhälle. Min bild är aE svenskar generellt har eE lågt moraliskt ansvar, mycket pga eE 'tryggt' samhälle där sjukvård, skola etc är 'llgänglig för alla. Därför känns det som aE vi förlorat en del av mentaliteten aE man ska hjälpa varandra då man förlitar sig så mycket på aE samhället fungerar som det ska. Jag tror en viss del av deEa kan ligga i aE många svenskar idag inte 'llhör någon religion (själv gör jag inte heller det) där budskapet oba är aE hjälpa varandra/medmänsklighet.

Diskussion

Med avseende på den första frågeställningen gällande EH bekrä=ades denna då resultaten från enkätstudien visar på korrela%oner mellan ansvarsfrågorna och förklaringsfrågan, vilket EH förutsäger. Resultaten visar även på a; presenta%on av sta%s%k på specifika situa%onella och sociala fenomen inte påverkar folks ansvars%llskrivande, vilket berör den andra frågeställningen. Nedan följer en metoddiskussion följt av en allmän diskussion kring resultaten och dess implika%oner. Avslutningsvis sammanfa;as diskussionen i en slutsats samt förslag på fortsa; forskning.

Metoddiskussion

U%från resultatanalysen framkom vissa problem med studiens design som kan ge upphov %ll frågan om huruvida det var rä; variabler som undersöktes. Genom a; %;a på medelvärdena samt analysera de individuella deltagarnas svar kvalita%vt upptäcktes bland annat i vissa fall en antydan %ll a; folk blev aningen provocerade av a; texten om sta%s%k ämnade påverka deras svar, vilket på sä; och vis var en korrekt uppfa;ning. De;a var särskilt tydligt i första enkätomgången med tre e=erföljande vinje;er, där flera deltagare %ll och med tenderade a; svara högre värden e=er a; de presenterades sta%s%k på samma vinje;, trots a; de flesta skrev a; sta%s%ken inte ändrade deras åsikt. Några deltagare påpekade dock a; de inte kom ihåg vad de hade svarat och således kunde svaren variera. Dessutom visade sig ordningen på vinje;erna i första enkätomgången ha påverkat deltagarnas resonemang, då medelvärdena skiljde sig åt mellan svar som borde ha varit likvärdiga. De;a resulterade i vissa signifikanta skillnader i medelvärden, dock %ll synes godtyckliga, och det kan tänkas a; den stora varia%onen på de tre olika moraliska dilemmana skapade denna oönskade effekt – deltagarna verkar ha bedömt de moraliska aspekterna i vinje;erna i förhållande %ll varandra, snarare än separat. Ber%ls moraliska dilemma i Hjälpbeteende tedde sig kanske trivialt i förhållande %ll allvarlighetsgraden i Bystander Effect. Dessa resultat har på grund av nämnda designproblema%k inte analyserats närmare i denna rapport och istället togs beslutet a; endast jämföra svaren från de första vinje;erna i denna enkätomgång med den andra enkätomgången, då designen på dessa två omgångar rimligtvis går a; likställa.

Frågan om vad som egentligen har undersökts kvarstår dock – har studien främst besvarat folks reak%oner på en text, %ll skillnad från a; upplysas, om situa%onella fenomen i rela%on %ll moraliska dilemman? De;a kan onekligen diskuteras men en antydan %ll a; designen fyllde si; sy=e erhölls u%från fritextsvaren från några studenter på psykologprogrammet som påpekade a; de kände %ll fenomenen Bystander Effect och situa%onella faktorers påverkan på hjälpbeteende sedan innan, både i enkäterna med och utan sta%s%k, och deras svar skiljde sig inte från övrigas. Alltså kan det vara rimligt a; dra slutsatsen a; kunskap om situa%onella fenomen inte påverkar ansvars%llskrivande.

Det fanns e; antal problem med hur frågorna var ställda i studien, i synnerhet hos fråga 1, om ansvar. Trots a; frågan var ställd för a; fånga deltagarnas syn på agentens retrospek%va ansvar, det vill säga huruvida denne kan tas som ansvarig för det gångna u[allet, framgick

det ur fritextsvaren a; många deltagare hade tolkat de;a som en fråga om prospek%vt ansvar. På grund av de;a svarade många e; rela%vt lågt värde e=ersom de, exempelvis i vinje;en om hjälpbeteende, inte ansåg a; det var Ber%ls ansvar a; hjälpa mannen men a; han var vänlig som gjorde det ändå. Fritextsvaren var frivilliga och det framgick alltså inte all%d vilka som hade tolkat frågan som prospek%v, men de;a kan förklara varför de;a värde blev lägre i samtliga vinje;er. Det gör ingen skillnad för den första frågeställningen, huruvida sta%s%k påverkar ansvars%llskrivande, men det kan förklara varför denna fråga inte korrelerade med förklaringsfrågan i de separata analyserna. I fallet hjälpbeteende, alltså Ber%l, var de;a värde särskilt lågt e=ersom många ansåg a; det inte är folks ansvar a; hjälpa främlingar i tämligen triviala situa%oner. I fallet Bystander Effect, där Annika bevi;nade e; rån, var värdet något högre (dock inte signifikant) då flera deltagare angav i fritextsvaren a; e; visst civilkurage förväntas i sådana kri%ska situa%oner. E; annat exempel på problem är på fråga 3, om klander, i vinje;en om Elizabeths övervikt; deltagarna svarade generellt lågt på denna fråga då de flesta ansåg a; ingen förtjänar klander för a; vara övervik%g, även fast hon är ansvarig för sin egen vikt och har sig själv a; skylla.

I Johanssons studie (2010) jämfördes endast en fråga om moraliskt ansvar med förklaringsfrågan men i denna studie ämnades de moraliska aspekterna av ansvar fångas i åtminstone någon av de tre ansvarsfrågorna som ställdes. Denna metod hade både fördelar och nackdelar; frågorna skulle ställas på så liknande sä; som möjligt i samtliga enkäter, men en fråga om moraliskt ansvar kunde upplevas märkvärdig om den ställdes i samband med vinje;en om hjälpbeteende och i synnerhet vinje;en om övervikt (jfr ”I vilken utsträckning är Elizabeth moraliskt ansvarig för a; hon blev övervik%g?”) varför flera ansvarsfrågor användes. Deltagarna verkar ha tolkat de;a på väldigt olika sä;; vissa verkade tolka de;a som a; de förväntades ge åtskiljda värden på ansvarsfrågorna, andra som a; de tre frågorna var likvärdiga. Det fanns ändå e; mönster i hur deltagarna gjorde dessa bedömningar beroende på vilken vinje; det handlade om, och i de separata analyserna korrelerade inte samtliga ansvarsfrågor med förklaringsfrågan men gjorde det i minst en. Fråga 2, om förtjänst respek%ve skuld, verkar ha fångat den moraliska aspekten av retrospek%vt ansvar i störst utsträckning av de tre ansvarsfrågorna, då denna korrelerade med förklaringsfrågan i varje individuell analys. De;a för a; ”beröm” och ”klander” är mer naturliga u;ryck för retrospek%vt ansvars%llskrivande än ”moraliskt ansvar”, som i vardagligt tal snarare används prospek%vt. Dessutom korrelerade samtliga ansvarsfrågor i analysen på det sammanslagna materialet, varför jag anser a; metoden fullföljde si; sy=e. Korrela%onerna är dock inte lika starka som i Johanssons studie (2010), sannolikt åtminstone delvis på grund av ovan nämnda problem.

Istället för a; använda tre ansvarsfrågor, vilket verkar ha förvirrat många deltagare, hade det varit bä;re a; förtydliga för deltagarna vad som menas med retrospek%vt moraliskt ansvar och endast hålla sig %ll den första ansvarsfrågan. I andra enkätomgångens design med endast en vinje; finns plats för de;a, även om det kan tänkas bli mycket informa%on för deltagarna a; ta in, varför väl genomarbetade formuleringar är av y;ersta vikt. Problemet är a; ju mer

text desto mer rum för tolkning, så korta, välformulerade scenarion och frågor är a; föredra framför långa förklaringar. A; testa olika formuleringar i pilotstudier kan vara en passande metod för a; u[orma vinje;er och frågor som undersöker rä; variabler.

Behovet av mer bearbetade formuleringar blev också uppenbart i vinje;en om Övervikt, som inte verkar ha u[ormats %llräckligt bra för a; uppfylla RR (reak%v responsförmåga). De;a då många deltagare ansåg a; Elizabeths viktuppgång kunde ha många förklaringar som inte framgick i vinje;en, exempelvis dåligt psykiskt mående. Dessutom gick deltagarna inte med på de ganska determinerade villkoren i Bystander Effect, varför e; annat sä; a; formulera vinje;en hade kunnat hjälpa, exempelvis a; gärningsmannen sprang rakt mot en patrull som hade kunnat iden%fiera denne om de bara hade få; e; enkelt signalement.

Resultatdiskussion

Denna studie har med experimentell metod kunnat bekrä=a EH:s förutsägelse a; ansvars%llskrivande korrelerar med förklaring av u[all, i linje med Johanssons studie (2010). De;a ger y;erligare tyngd %ll hypotesen och således dess implika%oner för deba;en kring moraliskt ansvar och determinismen. Studien har dessutom visat a; folk inte påverkas av a; presenteras sta%s%k över starka psykosociala fenomen. De;a kan tolkas som a; folk lutar sig mot en robust moralisk grund, där de flesta verkar anse a; det är vik%gt a; folk hålls ansvariga för sina egna beteenden där de inte blir direkt förhindrade a; handla moraliskt korrekt. Psykosociala fenomen ses inte som godtagbara ursäkter a; fråntas något ansvar, även om deltagarna i båda be%ngelserna (alltså oavse; om de hade presenterats sta%s%k eller inte) påpekade a; kringliggande omständigheter kan ha stor påverkan på oss, där exempelvis staten och media har e; visst ansvar i fråga om allmänhetens hälsa. E; flertal deltagare u;ryckte starkt a; individen har e; eget ansvar och möjlighet a; välja själv, och a; världen skulle vara en bä;re plats om folk tog mer ansvar, både för sig själva och för sin omgivning. De;a är i linje med EH då deltagarna ansåg a; reak%va aqtyder ämnade forma agenternas mo%va%onsstruktur.

Det går a; dra paralleller mellan de %digare studier inom experimentell filosofi som undersökte huruvida folks intui%oner när det gäller moraliskt ansvar är inkompa%bilis%ska eller kompa%bilis%ska (Nichols, 2004, Nichols & Knobe, 2007; Nahmias et al., 2005). I dessa studier beskrevs för deltagarna en fullständigt determinis%sk värld där de, i enlighet med kompa%bilism, ändå antog agenterna i scenariorna som moraliskt ansvariga för u[allen. Situa%onerna i denna studie har utgå; ifrån fak%ska data och visar på liknande resonemang; fastän det verkar finnas kausala samband som påverkar agenternas beteende verkar kunskap om dessa inte ha någon inverkan på folks vardagliga ansvars%llskrivande.

I enlighet med Nelkins (2005) förslag på tolkning i studien där a; hi;a e; mynt påverkade folks hjälpbeteende posi%vt verkade deltagarna i denna studie anse a; Ber%l kan ha blivit på go; humör av a; hi;a myntet, vilket kan ha påverkat hans beteende, men a; det i grunden berodde på a; han var %llräckligt hjälpsam som person. Myntet verkade ha triggat beteendet men valet låg for[arande hos Ber%l.