Föräldrars beteende och normbrytande beteende hos ungdomar, vad förklarar vad? Axel Nyström och Camilla Blomberg
Örebro Universitet
Sammanfattning
Denna studie undersökte normbrytande beteende samt dess relation till föräldrars beteende. Syftet var att undersöka de två synsätten på detta förhållande som framgår i studier på ämnet, den klassiska bilden där det är föräldrars beteende som format ungdomars beteenden, samt en bild som kontemporära studier presenterat där föräldrarna responderar på ett normbrytande beteende genom att ändra sitt eget beteende. Studien baseras på en longitudinell datainsamling utförd i en medelstor svensk kommun, där ungdomar besvarat självskattningsformulär utformade att mäta normbrytande beteende samt deras föräldrars varma eller kyliga beteende. Resultatet av regressionsanalyserna visar flera signifikanta resultat över tid, både negativa reaktioner samt grad av kontroll från föräldrarna predicerade ett normbrytande beteende, medans ett normbrytande beteende exempelvis predicerade arga utbrott samt minskad värme hos föräldrarna. Nyckelord: Normbrytande beteende, kriminalitet, föräldrars beteende
Handledare: Selma Salihović
Psykologi Kandidatkurs HT-19
Parenting behavior and juvenile delinquency, what explains what? Axel Nyström och Camilla Blomberg
Örebro University
Abstract
This study examined juvenile delinquency and its relation to parenting behavior. The purpose was to examine the two differing points of view that is present when reviewing the subject, the classical point of view where it is the parent’s behavior that shapes juvenile delinquency, and the point of view presented in contemporary studies where the parents respond to delinquency by changing their own behavior. The study is based on a longitudinal data collection performed in a smaller Swedish municipality, where self-report forms have been administered to the juveniles aimed to measure delinquency and their parent’s warm or cold behavior. The results of the regression analysis show multiple significant effects over time, both negative reactions to disclosure and degree of control from the parents predicted adolescent delinquency, and adolescent delinquency predicted angry outburst as well as a decrease in the level of warmth from the parent. Keywords: Adolescent delinquency, criminality, parenting behavior
Supervisor: Selma Salihović
Psychology, Advanced Course Fall-19
Föräldrars beteende och normbrytande beteende hos ungdomar, vad förklarar vad? Frågan om ungdomars normbrytande beteende är mer relevant än någonsin, det är något som debatteras i intresseorganisationer (Berg, 2015), granskas av media (Svt.se, 2018; Alfredsson, 2018, 21 oktober) samt tolkas och beskrivs av forskarvärlden (Urskola.se, 2016). Ofta fokuserar studier på hur situationen ser ut i hemmet där relationen mellan ungdomarna och deras föräldrar antas spela en stor roll. Den klassiska modellen har varit en där
föräldrarnas bemötande gentemot ungdomarna är en av de starkaste prediktorerna för ett normbrytande beteende (Cottle, Lee & Heilbrun, 2001; Gendreu, Little & Goggin, 1996). Kontemporär forskning har utmanat denna förklaring och presenterar en alternativ bild, att föräldrars beteende ändras som en respons på ungdomars normbrytande beteende (Huh, Tristan, Wade & Stice, 2006). Denna studie ämnar undersöka de två synsätten, är det
föräldrarnas beteendet gentemot ungdomar som predicerar det normbrytande beteendet eller vice versa?
Normbrytande beteende bland ungdomar är ett uttryck med flera olika innebörder, vanligen rör det en samling beteenden som på olika sätt bryter mot samhällets regler och normer. Denna studie använder den definition som presenteras av Andershed och Andershed (2005), där normbrytande beteende innebär exempelvis att stjäla, klottra och bryta mot föräldrars regler, detta kallas då icke-aggressivt normbrytande beteende. Ett aggressivt normbrytande beteende å andra sidan inkluderar beteenden såsom att slåss, hota eller att knuffas (Andershed och Andershed, 2005). Ett normbrytande beteende enligt denna
definition är alltså inte detsamma som kriminalitet, utan istället så ryms juridiskt kriminella handlingar som en del av beskrivna beteenden.
Hur vanligt förekommande är normbrytande beteende i ungdomsåren? Enligt Brottsförebyggande rådets skolundersökning är ungdomar statistiskt överrepresenterade bland antalet misstänkta för brott, likaså bland de som är lagförda. Tjugo procent av antalet
personer som misstänks för brott befinner sig i spannet 15-20 år och upp emot 50% av de tillfrågade ungdomarna uppger att de någon gång begått ett brott (Gavell Frenzel & Westberg, 2018). Statistik visar att pojkar begår ett större antal brott jämfört med flickor, bland ungdomar i Sverige så är det störst könsskillnader när det gäller våldsbrott och den minsta skillnaden finns bland stöldbrott (Gavell Frenzel & Westberg, 2018). Men
skillnaderna är inte alls så stora bland ungdomarna som bland lagföringar i Sverige (BRÅ, 2019). I samma skolundersökning om brott så uppger 51% av pojkarna att de begått ett brott de senaste 12 månaderna medan 46% av flickorna uppger att de begått ett brott (Gavell Frenzel & Westberg, 2018). Könsskillnaderna i brott finns alltså, särskilt stor bland lagförda i Sverige, men skillnaderna bland ungdomarna är så pass små att ett särskilt fokus på kön i denna studie inte är av intresse.
Varför uppstår normbrytande beteende i ungdomsåren? Generellt så uppstår
beteenden av en komplex samvariation mellan arv och miljö, där arvet och gener spelar den absolut största rollen (Baschetti, 2008). Angående föräldrarnas roll i ungdomarnas utveckling av normbrytande beteenden, alltså miljön, så kan detta förhållande inte förklara hela bilden, utan kan istället bidra med en delförklaring (DeLisi, Beaver, Wright & Vaughn, 2008). En teoretisk ansats sätter fokus på föräldrars beteenden och den påverkan som föräldraskap har på utvecklingen under barn- och ungdomsåren där teorin om sociala band var en av de första teorierna som försökte förklara sambandet (Hirschi, 1969). Teorin baseras på fyra basala element, där anknytning till specifikt föräldrarna menas spela en vital roll, även de
värderingar om rätt och fel är något som Hirschi menar bildas hos ungdomarna baserat på deras situation i hemmet. När de skyddsfaktorer som stävjar ett normbrytande beteende hos ungdomarna försvagas eller försvinner, så menar alltså Hirschi att risken för beteendet kommer öka dramatiskt. Andra teoretiska förklaringar baseras ofta på teorin om sociala band och vidareutvecklar med förklaringar om vad som förändras hos ungdomarna när de mottar
bristfällig uppfostran, exempel på detta är minskad självkontroll vilket anses vara den enskilt viktigaste egenskapen hos en ungdom för att undvika normbrytande beteende (Sampson & Laub, 1993; Gottfredson & Hirschi, 1990). Det menas även att ett bristfälligt föräldraskap ökar risken för bristande anknytning till familjen, samt bristfälliga sociala band, vilket forskning visar dramatiskt ökar risken för ett normbrytande beteende (Hoeve, Stans, Van der Put, Dubas, Van Der Laan, & Gerris, 2012). Det finns alltså teoretiska förklaringar till kopplingen mellan hur föräldrarna beter sig mot sina ungdomar och hur detta påverkar utvecklingen av normbrytande beteende. När studier undersöker förhållandet mellan
föräldrars beteende och normbrytande beteende hos ungdomar så används ofta den typologi som presenterats av Diana Baumrind (1966) för att därefter vidareutvecklas i en separat studie utav Maccoby och Martin (1983). I dessa studier så presenteras en typologi över föräldrastilar, som består av ett varmt eller positivt beteende hos föräldrar som är tillåtande, stödjande och försöker styra sitt barn mot ett rationellt beteende, samt ett kallt eller negativt beteende hos föräldrar som är bestraffande, kall, kravställande och kontrollerande i överdrift (Ex Eichelsheim, Gerris, Hoeve, Semon Duvas, Smeenk, & Van der Laan, 2009). En studie som tittade på sambandet mellan normbrytande beteende hos ungdomarna och föräldrarnas varma bemötande, visade att normbrytande beteende hos ungdomar minskade när föräldrar inte visar ilska utan istället försöker vara en del av ungdomarnas liv genom att visa intresse för ungdomarna och uttrycka värme i sitt bemötande (Hay, Meldrum, Widdowson & Piquero, 2016). I en longitudinell studie undersöktes relationen mellan vad föräldrar vet om sina ungdomar, samt relationen sinsemellan, där resultatet visar en signifikant minskning i graden av normbrytande beteende hos ungdomarna ju mer positiv deras relation blir till varandra och ju mer föräldrarna vet om sina ungdomar (Walters, 2019). Sammanfattningsvis så kan man alltså från modern forskning dra slutsatsen att det finns stöd för att normbrytande beteende inte bara ökar i takt med en försämrad relation till föräldrarna, utan även minskar i takt med
en förbättrad relation till föräldrarna (Hay et al., 2016; Hoeve, Blokland, Dubas, Loever, Gerris, & Van der Lan, 2007).
Tidigare forskning visar att föräldrars beteenden, som exempelvis psykologisk kontroll, avvisande och bristande tillsyn, samt ett försummande föräldraskap har en negativ inverkan på ungdomars utveckling, särskilt med avseende på normbrytande beteende. Exempel på detta är en metaanalys som utfördes där den starkaste kopplingen som man fann var mellan just föräldrars psykologiska kontroll och ungdomars normbrytande beteende (Eichelsheim et al., 2009). Alltså, när en förälder utövade psykologisk kontroll, övervakade sitt barn, eller avvisade sitt barn så ökade risken för ett normbrytande beteende. En
tvärsnittsstudie som undersökte olika grader av normbrytande hos ungdomar fann att ett avvisande och kallt beteende hos föräldrarna var överrepresenterat hos allvarligt
normbrytande ungdomar och föreslog att det är föräldrarnas beteende som särskiljer ett ickeallvarligt normbrytande beteende mot ett allvarligt (Hoeve et al., 2007). En annan studie som undersökte sambandet kunde påvisa att när en förälder ändrar sitt beteende från ett stödjande och pragmatiskt beteende till ett avvisande så ökade risken för ett normbrytande beteende signifikant (Shroeder & Mowen, 2012). Detta resultat stöds i sin tur av en studie som tittade på specifikt flickor och kunde visa att ett kallt och negligerande beteende från föräldrarna innebar en ökad risk för normbrytande beteende (Hoeve, Dubas, Gerris, Van der Lan, & Smeenk, 2011). Det går alltså att fastställa att denna påverkan, från föräldrarna till ungdomarna, både är rotad i teori, samt att forskning har funnit stöd för sambandet. Ett problem med forskningen är att korrelation inte är detsamma som kausalitet, det går inte att fastställa i vilken riktning detta samband de facto går.
Kontemporär forskning har de senaste 20 åren visat att den nästintill dogmatiska synen på föräldrarnas negativa beteende spelar en nyckelroll i utvecklingen av ungdomars normbrytande beteende inte stämmer. Stattin och Kerr presenterade i ett flertal studier
empiriskt stöd för att föräldrars negativa beteende i mångt och mycket är en reaktion på ungdomars normbrytande beteende (Stattin & Kerr 2003; Kerr, Stattin, & Pakalniskeine, 2008). De fann att föräldrar responderade på normbrytande beteende med minskad värme och försämrad kommunikation gentemot sina ungdomar. Exempelvis att ju mer ungdomarna ljög och manipulerade, desto mer responderade föräldrarna med att övervaka ungdomarna istället för att visa intresse och ge ett varmt bemötande. Enligt dessa två artiklar så är alltså
föräldrarnas beteende en reaktion på ungdomars problem, snarare än orsaken till dem. En annan studie ifrågasätter den tidigare enkelriktade bilden av att det är föräldrars beteende som påverkar ungdomarnas beteende och ger en mer nyanserad bild över förhållandet mellan föräldrar och ungdomar i kontext av normbrytande beteenden (Durke, Pardini, & Loebler, 2008). Denna longitudinella studie finner även den att ungdomens beteende, specifikt beteendestörningar, har en starkare influens på föräldrars beteende än vice versa. En av de möjliga förklaringarna som föreslås är den att föräldrar som anstränger sig, men trots det uppfattar att deras barns beteende försämras inte längre ser en mening i deras positiva föräldraskap och då upphör att anstränga sig. Det finns alltså indikationer att det inte är en enkelriktad påverkan, där föräldrarna formar ungdomars normbrytande beteende, utan att det snarare är ett dyadiskt samspel där påverkan från föräldrarna existerar, men även att
ungdomars normbrytande beteende kan forma hur en förälder beter sig. En fullgod förklaring är dock svår att ge kring denna relation, just eftersom ämnet är relativt outforskat. Det är därför relevant för denna studie och för övrig forskning som utförs på ämnet att faktiskt problematisera hur denna dynamik ter sig, att inte vara satt i gamla vanor och återupprepa gamla slutsatser och resultat.
Syftet med denna studie är att undersöka huruvida föräldrars beteende predicerar ett normbrytande beteende hos ungdomar, samt huruvida ungdomars normbrytande beteende predicerar föräldrars beteende. Denna frågeställning är av intresse att utforska, dels på grund
av att ungdomar visat sig vara överrepresenterade i brottsstatistik, dels på grund av de två separata perspektiven på förhållandet mellan föräldrar och ungdomars normbrytande beteende. Till denna forskningsfråga så ställer uppsatsen två frågor som förtydligar det som ska mätas, först och främst huruvida ett kallt respektive varmt beteende hos föräldrarna predicerar ett normbrytande beteende hos ungdomarna, sen huruvida ett normbrytande beteende hos ungdomarna predicerar ett kallt respektive varmt beteende hos föräldrarna.
Metod Deltagare
Deltagarna i studien var flickor och pojkar i årskurs 7, 8 och 9.Deltagarna var
hemmahörande i en medelstor kommun i Sverige med 26,000 invånare. Vid datainsamlingen var arbetslösheten i kommunen liknande övriga Sverige (6%). 12% av de boende i
kommunen hade vid insamlingstillfället utländsk härkomst, vilket kunde jämföras med nationella siffror 13% vid tidpunkten. Deltagare vid båda mätpunkterna (N = 978) hade medelåldern (M = 14,22, SD = .941), där pojkarna utgjorde 52% (N = 509) och flickorna utgjorde 48% av deltagarna (N = 469).
Urvalet som denna studie baseras på kommer från en större datainsamling vid namn ”10 till 18” där det första insamlingstillfället var hösten 2001 och data därefter samlades in årligen i fem år, denna insamling godkändes av Örebro universitets etiska råd. Från denna longitudinella studie så används i denna studie, material från två av dessa insamlingstillfällen, mättillfälle ett år 2001 och mättillfälle fyra år 2005. För vidare förklaring av materialet se Salihović (2013).
Mätinstrument
Normbrytande beteende. Begreppet normbrytande beteende har mätts med ett frågeformulär bestående av 19 frågor som rör ungdomars aktivitet från det senaste året. Självskattningsformuläret är utvecklat och validerat av Haynie (2001) och har blivit validerat
och översatt i svensk kontext (Magnusson, Dunér och Zetterblom, 1975). Det har även tidigare använts i en studie av Salihović (2013). Exempel på frågor från frågeformuläret som mäter normbrytande beteende är huruvida ungdomen har stulit något från en butik och från hemmet samt frågor om specifika tillgreppsbrott, exempelvis stöld samt om ungdomen har utfört skadegörelse, klottrat eller plankat på lokaltrafik samt begått olika sorters inbrott. Som underkategori tillfrågades deltagarna även om specifikt våldsbrott, om de det senaste året har deltagit i slagsmål, aktivt hotat någon, rånat någon samt om ungdomen medvetet har fysiskt skadat någon. Självskattningsformulärets svarsalternativ var 5-skaliga, där skalan gick från 1 “Det har aldrig hänt”, till 5 “Mer än 10 gånger”. Cronbachs alpha för mätinstrumentet vid första mättillfället var .92. Cronbachs alpha för mätinstrumentet vid andra mättillfället var .93.
Föräldrars beteende. För att mäta föräldrars beteende inkluderades i denna studie positiva (varmt bemötande, försök till förståelse och kontroll) och negativa (kyligt
bemötande, arga utbrott samt kyla och avvisande) beteenden.
Föräldrars positiva (varma) beteende. Konstruktet föräldrars varma beteende har mätts genom självskattningsformulär där ungdomarna skattat sina föräldrars värme
(Salihović, 2013). Ämnen som mätt konstruktet föräldrars positiva, varma beteende är försök till förståelse, kontroll samt värme där ungdomarna själva fått skatta deras föräldrars beteende i olika situationer. Exempelvis hur föräldrarna reagerat när ungdomen gjort något de
verkligen inte tycker om, hur mycket ungdomen behöver informera sin förälder om sina aktiviteter samt olika specifika beteenden kring föräldrarnas värme.
Försök till förståelse. Föräldrars försök till förståelse grundas på en 5-gradig skala (Tilton-Weaver, L., Kerr, M., Pakalniskeine, V., Tokic, A., Salihovic, S., & Stattin, H. 2010). Konstruktet försök till förståelse har mätts med en huvudfråga ”Hur reagerar dina föräldrar när du gjort något de verkligen inte tycker om?”, därefter fick ungdomarna själva skatta
frekvensen av fem efterföljande beteenden på en skala som gick från 1 ”Aldrig” till 3 ”Oftast”. Exempel på dessa beteenden är ”Pratar med dig direkt”, ”Försöker förstå hur du tänkte” samt ”Försöker prata med dig utan att skapa fler konflikter”. Cronbachs alpha var för mättillfälle ett .82 och mättillfälle två .84.
Kontroll. Formuläret som mätte kontroll bestod av en 5-gradig skala som tidigare använts i en studie av Salihovic (2013) som gick från 1 “Ja, alltid” till 5 “Nej, aldrig”. Exempel på frågor ämnade att mäta kontroll är ”Om du har varit ute väldigt sent en natt, kräver dina föräldrar att du förklarar vad du gjorde och vem du var med?” samt ”Behöver du dina föräldrars tillåtelse för att stanna ute sent en vardagskväll?” Cronbachs alpha var för mätinstrumentet .78.
Värme. Begreppet värme har mätts med självskattningsformulär där ungdomarna fått uppskatta frekvensen utav sex olika beteenden från föräldrarna (Stattin och Kerr, 2003) på en skala från 1 ”Aldrig” till 3 ”Oftast”. Exempel på frågor som mätte begreppet föräldrars värme är ”Visar att de bryr sig om dig med ord och gester”, ”Gör små saker som får dig att känna dig speciell (exempelvis blinkar, ler)” samt ”Visar konstant hur stolta de är över dig”. Cronbachs alpha för första mättillfället var .88 och för andra mättillfället .91.
Föräldrars negativa (kyliga) beteende. Konstruktet föräldrars uttryck av kyla har mätts med självskattningsformulär där ungdomar fått skatta deras uppfattning om sina föräldrars kyliga beteende (Salihović, 2013). Ett exempel på frågor under detta ämne rör dåliga reaktioner på avslöjande där ungdomarna får svara på påståenden om de exempelvis ångrar något de berättat för sina föräldrar samt om man blivit bestraffad på grund av något man berättat. Ett annat exempel på frågor som mäter kyla är ämnet aggressiva utbrott där ungdomarna får skatta hur föräldrarna reagerat när ungdomarna gjort något som föräldrarna verkligen inte tyckte om, huruvida föräldern skriker och skäller eller får ilskna utbrott som exempel. Ett annat begrepp som mätts och som tillhör denna studies definition av föräldrars
kalla beteende är kyla och avvisande, där ungdomar fick ta ställning till hur föräldrarna reagerar när de gjort något de verkligen inte tycker om. Men istället för bestraffning som under begreppet arga utbrott så tillfrågades ungdomarna om frekvensen av exempelvis undvikande och ignorerande beteenden.
Arga utbrott. Konstrukten arga utbrott mättes på en 3-gradig skala som gick från 1 “Aldrig” till 3 “Oftast”. Huvudfrågan för skalan var ”vad händer om du gör något som dina föräldrar verkligen inte tycker om?”. Till denna huvudfråga fick ungdomarna själva skatta frekvensen av specifika beteenden hos föräldrarna (Tilton-Weaver, et al. 2010). Exempelvis, ”Skriker och skäller på dig”, ”Blir väldigt arg och får utbrott” och ”Har svårt att
kontrollera sin irritation”. Cronbachs alpha för mättillfälle ett var .89 och för mättillfälle två .90.
Dåliga reaktioner. Konstruktet dåliga reaktioner grundar sig på en 6-gradig skala (Kerr, M., Stattin, H., & Trost, K. 1999) där svarsalternativen på denna skala gick från 1 “Det har aldrig hänt” till 5 “Det händer ofta”. Exempel på frågor som mätte begreppet dåliga reaktioner är “Har du någonsin berättat något för dina föräldrar för att sedan ångra att du berättade det?” samt “Har dina föräldrar någonsin använt det du berättat för dem mot dig?”. Cronbachs alpha var vid mättillfälle ett .82 samt för mättillfälle två .90.
Kyla och avvisande. Konstruktet kyla och avvisande mättes med
självskattningsformulär som bestod utav sju frågor kopplade till frågan “Hur reagerar dina föräldrar när du har gjort något de verkligen inte tycker om?” där ungdomarna fick skatta sina svar på en 3-gradig skala där svarsalternativen gick ifrån 1 “Aldrig” till 3 “Oftast”. Exempel på beteenden hos föräldrarna som ungdomarna fick uppskatta frekvensen av är “Ignorerar dig om du försöker förklara”, “Är tyst och kall gentemot dig” samt “Säger att du gjorde det för att du inte älskar dem”. Cronbachs alpha för mätinstrumentet var .90.
Procedur
Självskattningsformulären delades ut av en testledare till ungdomarna och besvarades av dem under ordinarie skoltid. De blev informerade kring vilken typ av frågeställningar formulären innehöll samt hur lång tid det skulle ta att fylla i dem. De blev också informerade om att deltagandet var frivilligt och att de när som helst kunde avbryta deltagandet, samtidigt gavs de en garanti om att deras svar samt uppgifter skulle hållas konfidentiella.
Självskattningsformulären var i pappersform och svarsalternativen fylldes i av ungdomarna med kulspetspenna. Under tiden ungdomarna svarade på frågorna fanns enbart testledaren med i klassrummet. När deltagarna besvarat sina självskattningsformulär och lämnat in dem till testledaren hölls en utlottning av biobiljetter för de deltagande. Proceduren och
information till deltagarna gjordes på samma sätt och med samma testledare vid båda mätningarna. För vidare förklaring om procedur se Salihović och Stattin (2016).
Separata korrelationsanalyser för mätpunkt ett och två genomfördes för att få en första överblick kring om det finns något samband mellan variablerna vi använt i analysen. Sedan gjordes korrelationsanalys över samtliga variabler där också medelvärde och
standardavvikelse analyserades. Slutligen gjordes regressionsanalyser för att testa frågeställningen i studien.
Etik
Datainsamlingen skedde i enlighet med Vetenskapsrådets (vr.se, 2019)
forskningsetiska principer och prövades av Örebro Universitets etiska prövningsnämnd. Utöver det så prövades och godkändes denna studie av ansvarig handledare.
Statistiska analyser
För att analysera datan användes statistikprogrammet Statistical Package for Social Sciences (SPSS), både version 25 och version 26 användes.
Först utfördes en korrelationsanalys som sammanfattades till en korrelationsmatris över tid där även medelvärde och standardavvikelse kontrollerades (se Tabell 1). Därefter utfördes multipel regressionsanalys för att undersöka om föräldrars uttryck av kyla predicerar normbrytande beteende över tid samt hur dessa variabler korrelerade vid de två separata mättillfällena. Efter detta utfördes multipel regressionsanalys för att undersöka om föräldrars uttryck av värme predicerar normbrytande beteende över tid, samt hur dessa två variabler korrelerade med varandra vid mättillfälle ett och två. Därefter utfördes multipel
regressionsanalys för att undersöka om normbrytande beteende predicerar föräldrars uttryck av kyla över tid. Sedan utfördes linjär regressionsanalys med dessa variabler vid mättillfälle ett och två separat. Till sist utfördes multipel regressionsanalys för att undersöka om
normbrytande beteende hos ungdomarna kunde predicera föräldrars uttryck av värme över tid. Efter detta genomfördes linjär regressionsanalys för dessa variabler vid mättillfälle ett och två separat.
Det är för denna studie vitalt att den data som används är longitudinell för att kunna möjliggöra tester om prediktion. Utan den longitudinella datan kan resultatet endast besvara huruvida frågeställningens variabler korrelerar, denna studie kan nu undersöka förändringar över tid.
Resultat
För att undersöka förhållandet mellan studiens variabler, beteenden hos föräldrarna klassificeras som varma respektive kalla, samt normbrytande beteende hos ungdomar genomfördes en korrelationsanalys. I tabell 1 redovisas denna korrelationsmatris, där det framgår signifikanta korrelationer mellan en stor del av studiens variabler. Exempelvis finns en signifikant positiv korrelation mellan normbrytande beteende och föräldrarnas arga utbrott vid mätpunkt två, samt signifikant negativ korrelation mellan normbrytande beteende och föräldrarnas uttryck av värme vid mätpunkt ett.
Tabell 1
Medelvärde, standardavvikelse och korrelationer över tid
NB1 NB2 DR1 DR2 V1 V2 K/A1 K/A2 FtF1 FtF2 AU1 AU2 K1 K2 M SD
NB1 .64* .27* .21* -.09* -.08* .19* .17* -.09* -.14* .13* .13* .17* .07 1,17 0,37 NB2 .19* .28* -.07 -.10* .09** .20* -.08** -.13* .05 .15* .12* .03 1,17 0,35 DR1 .40* -.34* -.29* .41* .25* -.26* -.27* .41* .31* -.05 -.02 1,56 0,57 DR2 -.24* -.30* .25* .38* -.17* -.27* .24* .42* -.05 -.13* 1,69 0,77 V1 .59* -.32* -.21* .51* .41* -.40* -.26* -.09* -.04 2,38 0,41 V2 -.24* -.32* .40* .56* -.28* -.35* -.04 -00 2,35 0,45 K/A1 .39* -.36* -.25* .54* .32* .00 .00 1,30 0,38 K/A2 -.27* -.26* .34* .60* .02 -.06 1,36 0,44 FtF1 .47* -.22* -.22* -.16* -.09** 2,40 0,39 FtF2 -.21* -.19* -.12* -.10* 2,37 0,43 AU1 .55* -.04 -.03 1,60 0,50 AU2 -.02 -.14* 1,65 0,52 K1 .57* 2,90 0,90 K2 3,04 0,90
Note*Correlation is significant at the 0,01 level (2-tailed) Note**Correlation is significant at the 0,05 lever (2-tailed)
NB1(Normbrytande beteende mättillfälle 1); NB2 (Normbrytande beteende mättillfälle 2); DR1(Dåliga reaktioner mättillfälle 1); DR2(Dåliga Reaktioner mättillfälle 2); V1(Värme mättillfälle 1); V2(Värme mättillfälle 2); K/A1(Kyla/Avvisande mättillfälle 1);
K/A2(Kyla/Avvisande mättillfälle 2); FtF1(Försök till Förståelse mättillfälle 1); FtF2(Försök till förståelse mättillfälle 2); AU1(Aggressiva Utbrott mättillfälle 1); AU2(Aggressiva Utbrott mättillfälle 2); K1(Kontroll mättillfälle 1); K2(kontroll mättillfälle 2).
Kyla, avvisande T1 Arga utbrott T1 Normbrytande T2 Negativa reaktioner T1 .03ns -.04ns .13***
Figur 1. Multipel regressionsanalys med föräldrarnas negativa beteenden och normbrytande beteende över ett år
Figur 2. Multipel regressionsanalys med föräldrarnas positiva beteenden och normbrytande beteende över ett år
Kontroll T1 Försök till förståelse T1 Normbrytande T2 Värme T1 .05** .00ns .00ns F(7,731) = 73.945, p = <.001
Figur 3. Enkel regressionsanalys med normbrytande beteende och föräldrarnas negativa beteenden över ett år
Normbrytande T1 .23** * .21*** .19ns Kyla, avvisande T2 Arga utbrott T2 Negativa reaktioner T2 F(1,718) = 21.626, p = <.001 F(1,721) = 12,924, p = <.001 F(1,739) = 3,897, p = .142
Den första delen av frågeställningen som undersöktes var huruvida olika kalla beteenden hos föräldrarna kunde predicera ett normbrytande beteende hos ungdomarna över tid (se Figur 1). För att testa detta så utfördes multipel regressionsanalys. Resultatet visar signifikant effekt F(7,731) = 73.945, p = <.001, medans endast negativa reaktioner från föräldrarna visade en signifikant positiv effekt med (b = .13). Vi utförde därefter linjära regressionsanalyser för tillfälle ett separat där variabeln dåliga reaktioner visar signifikant (b = .225, p = <.001), samt kyla avvisande (b = .110, p = <.005) visar en signifikant effekt på normbrytande beteende medans arga utbrott visar sig vara en ickesignifikant prediktor (b = -.024, p = .541). Analysen av tvärsnittsdata från tillfälle två visar ett signifikant resultat av variablerna dåliga reaktioner (b = .261, p = <.001), kallt bemötande (b =.105, p =.018) medans arga utbrott (b = -.015, p = .747) är icke-signifikant.
Regressionsanalys gjordes också för att se huruvida varma och positiva beteenden hos en förälder, alltså försök till förståelse och värme samt kontroll, vid det första mättillfället, predicerade ett normbrytande beteende hos ungdomarna vid det andra mättillfället (se Figur 2). Resultatet av regressionen gav ett signifikant resultat F(7, 731) = 73.945, p = <.001, där
Värme T2 Försök till förståelse T2 Kontroll T2 F(1,731) = 4,463, p = .035 F(1,721) = 14,534, p = <.001 F(1,745) = 3,116, p = .078 Figur 4. Enkel regressionsanalys med normbrytande beteende och föräldrarnas positiva beteenden över ett år
Normbrytande T1
-.11*
-.19***
endast kontroll hos föräldrarna visade en signifikant positiv effekt (b = .05). När det utfördes en linjär regressionsanalys för första mättillfället visade resultatet likaså där att varken värme (b = -.023, p = .561) eller försök till förståelse (b = -.046, p = .240) var signifikanta
prediktorer för normbrytande beteende, medan kontroll visade signifikant effekt (b = .172, p = <.001) Vid analys för mättillfälle två visade linjär regression endast en signifikant effekt, nämligen försök till förståelse som visade en signifikant negativ effekt (b = -.113, p = <.001), medans värme (b = -.036 , p = .416) samt kontroll (b = .016, p = .660) visade
icke-signifikans.
För att vidare undersöka den frågeställning som formulerades, delen om huruvida ett normbrytande beteende hos ungdomar kunde predicera de olika variabler som av studien definieras som kalla hos föräldrarna så utfördes det linjära regressionsanalyser (se Figur 3). När det undersöktes hur väl ett normbrytande beteende vid första mättillfället kunde predicera kallt och avvisande beteende hos föräldrarna vid andra mättillfället så visade analys en
signifikant effekt med F(1,718) = 21.626, p = <.001. Likaså visade normbrytande beteende en signifikant effekt över tid på arga utbrott hos föräldrar F(1,721) = 12.924, p = <.001. Analys av normbrytande beteendes effekt på negativa reaktioner hos föräldrarna visade ett icke-signifikant samband F(1,739) = 3,897, p = .142. När analys utfördes med tvärsnittsdata för tillfälle ett så visade regressionsanalysen att normbrytande beteende signifikant predicerar dåliga reaktioner (b = .265, p = <.001), kyla och avvisande (b = .187, p = <.001) samt arga utbrott (b = .127, p = <.001). Analys av data från mättillfälle två visar att normbrytande beteende signifikant predicerar dåliga reaktioner (b = .284, p = <.001), kyla och avvisande (b = .196, p = <.001) samt arga utbrott (b = .154, p = <.001).
För att undersöka hur normbrytande beteende hos ungdomar påverkar de variabler som av studien definieras som varma hos föräldrarna (se Figur 4) så utfördes det linjär regressionsanalys. Normbrytande beteende visade en signifikant negativ effekt på graden av
värme hos föräldern F(1,731) = 4,463, p = .035. Normbrytande beteende visade även en signifikant negativ effekt på försök till förståelse hos föräldrar F(1,721) = 14.534, p = <.001. Resultatet på kontroll hos föräldrarna visade dock en icke-signifikant effekt F(1,745) = 3,116, p = .078. När det utfördes analys av tvärsnittsdata för mättillfälle ett så visade analys att normbrytande beteende signifikant predicerar en minskning av värme (b = -.088, p = .008) samt försök till förståelse (b = -.087, p = .010), medan det istället visar en positiv signifikant effekt på kontroll hos föräldrar (b = .165, p = <.001). Vid mättillfälle två så var även där normbrytande beteende en signifikant prediktor för både värme (b = -.101, p = .005) samt försök till förståelse (b = -.134, p = <.001), medan kontroll visar icke-signifikans (b = .027, p = .460).
Diskussion
Den här studien syftar till att undersöka huruvida det endast handlar om att föräldrars beteende predicerar normbrytande beteende hos ungdomar. Eller om ungdomars
normbrytande beteende kan påverka beteendet hos föräldrarna. Denna uppsats med
tillhörande analyser hjälper till att besvara en del av dessa frågor, trots dess begränsningar. Exempelvis visar resultatet att negativa reaktioner på avslöjanden predicerar ett
normbrytande beteende över tid. Alltså, när en ungdom ofta ångrar att det berättat något för sina föräldrar, eller blivit bestraffad för något de berättat så ökar alltså graden av
normbrytande beteende hos ungdomarna. Även föräldrars kontroll, något i denna studie definieras som ett varmt föräldrabeteende, visade en signifikant effekt över tid på ungdomars normbrytande beteende, detta går alltså emot det som visats i kontemporär forskning (Ex Walters, 2019). Viss kontemporär forskning föreslår till och med denna kontroll eller övervakning av föräldrar som ett effektivt sätt att reducera ungdomars normbrytande beteenden, att visa ett aktivt intresse i vad ungdomen gör på fritiden samt fastställa tydliga regler och riktlinjer kring ungdomens aktiviteter (Waizenhofer, Buchanan, Jackson-Newsom,
2004). Ungdomarna uppfattade möjligen frågorna gällande föräldrars kontroll som något negativt, exempelvis att de behöver informera sina föräldrar om var och med vilka de umgås med på nätterna, det som Baumrind (1966) kallar ett kontrollerande i överdrift. Alltså, när variabeln definieras som positiv, vilket den gör i denna studie, går resultat emot vad som är väntat, men ifall variabeln istället uppfattades som ett exempel på ett kallt beteende, att det snarare ses som kontrollerande i överdrift, så ligger resultatet helt plötsligt i linje med vad som visats i annan forskning (Eichelsheim., et al, 2009). Är det alltså så att ungdomarna uppfattar den positiva variabeln kontroll som negativa reaktioner på avslöjanden hos sina föräldrar, det hade i så fall kunnat förklara resultat som visades.
Den andra riktningen som testades, att ett normbrytande beteende hos ungdomar skulle kunna predicera ett specifikt beteende hos föräldrarna, där det förväntade resultatet baserat på tidigare forskning (Stattin & Kerr, 2003; Kerr et al. 2008) främst var att ett normbrytande beteende skulle innebära en ökad mängd kalla beteenden hos föräldrarna. Där visade analys att normbrytande beteende innebär en ökning av både arga utbrott hos
föräldrarna samt graden av kallt och avvisande beteende. Analys av hur normbrytande beteende hos ungdomar påverkar de föräldrabeteenden som av studiens definieras som varma, alltså värme, försök till förståelse samt kontroll visar signifikant effekt på två av tre variabler. Normbrytande beteende visar sig innebära en minskning av graden värme hos föräldrarna, samt en minskning av föräldrarnas försök till förståelse. Detta resultat kan man endast spekulera kring, men baserat på tidigare forskning (Durke., et al, 2008) så kanske föräldrarna vid det andra mättillfället uppfattar att den tidigare ansträngningen att utöva ett positiv och stärkande föräldraskap inte fungerar och därför inte är värt mödan, vilket i så fall hade förklarat resultatet.
Slutsatserna av denna uppsats ligger delvis i linje med vad som väntats baserat på tidigare forskning, att föräldrars bristfälliga eller kalla beteende predicerar ett normbrytande
beteende hos ungdomarna (Hoeve et al., 2012; Hoeve et al 2012). Men denna studie finner även stöd för den andra alternativa riktningen, att en förälder responderar på ungdomars normbrytande beteende genom att förändra sitt beteende och bemötande gentemot ungdomen (Stattin & Kerr, 2003; Kerr et al. 2008). Det är fortfarande viktigt att komma ihåg att det förhållandet som denna studie tittar på, det mellan föräldrar och ungdomar, endast kan förklara en liten del av anledningarna till att ett normbrytande beteende utvecklas. Den främsta orsaken är arvet hos ungdomarna, exempelvis den impulsivitet som en ungdom besitter vilket visas i kontemporära studier av exempelvis Baschetti (2008). Men miljö spelar även den en roll och kan förklara en liten del av förhållandet som har visats i exempelvis en studie utförd av De Lisi tillsammans med kollegor (2008). Alltså bör vi, men även läsaren vara aktsam och inte tolka ett resultat i denna undersökning som att det besvarar mer än vad det gör, nämligen en liten del utav det förhållande mellan föräldrar och ungdomar som i sin tur endast förklarar en liten del av orsakerna till ett normbrytande beteende. Kanske kan denna studies delförklaring göra just det, förklara en liten del av ett ämne som så många intresserar sig för (Svt.se, 2018; Alfredsson, 2018, 21 oktober; Berg, 2015).
En begränsning i denna studie är att den inte kontrollerar för könsskillnader i förhållandet normbrytande beteende hos ungdomar samt föräldrars beteende. Detta beslut baseras på den brottsstatistik redovisad av Gavell Frenzel och Westberg (2018) som visade på negligerbara könsskillnader i självrapporterad brottslighet i svenska skolor, samt en studie som inte påvisade signifikanta resultat i könsskillnader i brottslighet eller normbrytande beteende (Zheng, Harrington Cleveland, 2013). Detta i kombination med den tidsbrist som rådde när denna studie utfördes samt det faktum att skillnader mellan kön inte var en del av forskningsfrågan, så kontrollerade denna studie inte för könsskillnader.
En annan begränsning i studien är att multipel regression endast utförts för att
hos ungdomar. Resterande analyser, hur normbrytande beteende påverkar föräldrars beteende, har gjorts med enkla linjära regressioner, vilka inte separerar unika effekter eftersom de inte kontrollerar för flera variabler.
Studiens data är insamlad vid ett tidigare tillfälle (Salihović, 2013), vilket innebär vissa begränsningar när det gäller generaliserbarheten till en modern population. Men detta är för denna studie nödvändigt, då frågorna i självskattningsformuläret är av en etiskt känslig karaktär som direkt hade försvårat en egen datainsamling för denna studie specifikt. En annan aspekt som motiverar att en egen datainsamling ej genomfördes är att longitudinell data krävs för att resultatet skall kunna uttala sig om en förändring över tid.
En annan begränsning i studien är att den insamlade data som används kommer från ungdomars egna självskattning och deras egna tolkning kring föräldrars beteende. Man kan inte med säkerhet veta hur sanningsenligt ungdomarna svarat på sina föräldrars beteende, då de kan uppleva kognitiv dissonans kring sina föräldrar där ett exempel som kan påverka är lojalitet gentemot sina föräldrar, vilket riskerar att medföra missvisande svar (Baker & Brassard, 2013). Trots att detta kan vara en begränsning, så finns det även argument för att det snarare är en styrka att deltagarna svarade på formulären fria från sina föräldrar och andra vuxna från skolan som kan påverka ungdomarnas svarsalternativ. Detta kan ge en större möjlighet till ungdomarna att svara mer ärligt och sanningsenligt, vilket också visas av en studie gjord i Göteborg (Forkby och Nilsson, 2013).
En styrka i studien är de robusta mätinstrument som använts, vilka är validerade både i svenskt och internationellt kontext och används i flertalet andra studier ämnade att
undersöka likartade frågor, exempelvis Salihović (2013).
En annan styrka i denna studie är att den använder sig av ett stort dataset som är hämtad ur en longitudinell studie genomförd tidigare av Salihović (2013) som sträcker sig över fyra år där deltagarna är samma flickor och pojkar som deltar vid både mätpunkt ett och
två, där deltagarna kommer från en medelstor kommun i Sverige, som i vissa aspekter var jämförbar med det nationella snittet vid insamling, exempelvis andelen invånare med utländsk härkomst och kan därför antas vara representativt för en större population vid tidpunkten.
Denna studies litteraturöversikt redovisar en större mängd artiklar och mer utförlig forskning och teoretiska förklaringar som rör hur föräldrars beteende påverkar ett barn till ett normbrytande beteende (Ex. Cottle et al., 2001; Gendreu et al., 1996; Hoeve et al., 2012) och inte alls lika stor mängd som utforskar den andra riktningen hur normbrytande beteende hos barn påverkar föräldrarnas beteende (Ex. Stattin et al., 2003; Kerr et al., 2008). Detta är något som kan ses som en styrka i nuvarande studie, att det är ett relativt outforskat ämne som studeras och undersöks. Men för denna studie så hade det fortfarande varit positivt om fler studier utförts på denna påstådda effekt, dels i form utav longitudinella studier som utforskar i vilken riktning den effekten de facto finns, men även i form av kvalitativa studier
tillsammans med teoretiska förklaringar som kan bidra med robustare konstrukt samt hur dessa bör operationaliseras.
För framtida forskning skulle som tidigare påpekats normbrytande beteendes effekt på olika beteenden hos föräldrarna, både de som definierats som kalla samt de som definierats som varma, istället för linjära regressionsanalyser behöva analyseras med strukturell ekvationsmodellering.
Även kvalitativa studier kring normbrytande beteendets påverkan på föräldrarnas beteende skulle vara av intresse att utföra i framtiden, där man ger en tydligare och bättre bild kring vilka konstrukt som spelar en roll, samt hur man bättre kan operationalisera, testa och mäta den påstådda effekten av normbrytande beteende på föräldrars beteende. Särskilt det oväntade resultatet i studien, att kontroll hos en förälder predicerade ett normbrytande beteende hos ungdomar skulle behöva studeras närmare.
Avslutningsvis kan man fråga sig varför vi ska bry oss om det är föräldrars beteende som påverkar ungdomarnas beteende eller om det är ungdomars beteende som påverkar föräldrars beteende? I kontemporär forskning visar exempelvis Stattin & Kerrs (2013) resultat att riktningen inte är så solklar som forskningen tidigare trott (Ex Hoeve et al., 2012) då även denna studie funnit stöd för hypotesen att föräldrars beteende påverkas utav
ungdomars normbrytande beteende. Ämnet är viktigt för att få en förståelse hur sambandet föräldrars och ungdomars beteende påverkar varandra, då en bättre förståelse för förhållandet har utrymme att underlätta prevention mot normbrytande beteende. Att tydliggöra att
påverkan inte är likriktad, utan båda parter influerar varandra och responderar på motpartens beteenden och för att därför inte skuldbelägga enkom ungdomars eller föräldrars beteenden och därmed kunna göra en tidig insats för familjen för att kunna undvika missförstånd och konflikter. En bättre förståelse kring detta samband skulle förhoppningsvis även kunna bidra till att mer effektivt kunna rikta resurser ämnade att minska ungdomars normbrytande beteende, något som vi tror alla önskar sker.
Författarnas tack
Vi vill rikta ett särskilt tack till vår handledare Selma Salihović på Örebro Universitet, som med sin kunskap, sitt engagemang och sin positivitet handlett oss framåt i vårt arbete!
Referenser
Andershed, H., & Andershed, A-K. (2005). Normbrytande beteende i barndomen. Vad säger forskningen? Stockholm, Sverige: Gothia Förlag.
Baumrind, D. (1966). Effects of authoritative parental control on child behavior. I Child Development, 37(4), 887-907. USA: Wiley.
Gottfredson, M. R., & Hirschi, T. (1990). A general theory of crime. Stanford, USA: Stanford University press.
Hirschi, T. (1969). Causes of Delinquency. Berkeley, USA: University of California Press. Kerr, M., Stattin, H., & Pakalniskeine, V. (2008). Parents react to adolescent problem
behaviors by worrying more and monitoring less. I M, Kerr, H, Stattin, & R. C. M. E, Engels (Eds.), What can parents do? New insights into the role of parents in
adolescent problem behavior. London, England: Wiley.
Maccoby, E. E., & Martin, J. (1983). Socialization in the context of the family: parent-child interaction. I E. M. Hetherington (Ed.), Handbook of Child Psychology:
Socialization, Personality, and Social Development. New York, USA: Wiley.
Magnusson, D., Dunér, A., & Zetterblom, G. (1975). Adjustment: A longitudinal study. New York, USA: Wiley.
Salihović, S. (2013). A Developmental Perspective on Psychopathic Traits in Adolescence (Doctoral Dissertation). Örebro, Sverige: Örebro Universitet.
Sampson, R. and Laub, J. (1993). Crime in the Making: Pathways and turning points through life. Cambridge, USA: Harvard University Press.
Stattin, H., & Kerr, M. (2003). Parenting of adolescents: Action or reaction? I A. C. Crouter & A. Booth (Ed.), Children's influence on family dynamics: The neglected side of family relationships (s. 121-151). Mahwah, New Jersey, USA: Lawrence Erlbaum.
Baker, A. J. L., & Brassard, M. R. (2013). Adolescents Caught in Parental Loyalty Conflicts. Journal of Divorce & Remarriage, 54(5), 393-413.
doi:10.1080/10502556.2013.800398.
Baschetti, R. (2008). Genetic evidence that Darwin was right about criminality: Nature, not nurture. Medical Hypotheses, 70(6), 1092-1102. doi:10.1016/j.mehy.2008.01.005. Brottsförebyggande rådet. (2019). Sammanfattning personer lagförda för brott 2018.
Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Hämtad från
https://www.bra.se/statistik/kriminalstatistik/personer-lagforda-for-brott.html. Cottle, C. C., Lee, R. J., & Heilbrun, K. (2001). The prediction of criminal recidivism in
juveniles: A meta-analysis. Criminal Justice and Behavior, 28(3), 367–394. doi:10.1177/0093854801028003005.
DeLisi, M., Beaver, K. M., Wright, J. P., & Vaughn, M. G. (2008). The etiology of criminal onset: The enduring saliance of nature and nurture. Journal of criminal justice, 36(3), 217-223. doi:10.1016/2008.04.001.
Durke, J. D., Pardini, D. A., Loebler, R. (2008). Reciprocal Relationships Between Parenting Behavior and Disruptive Psychopathology from Childhood Through Adolescence. Journal of Abnormal Child Psychology. 36(5), 679-692. doi:10.1007/10802-008-9219-7.
Eichelsheim, V. I., Gerris, J. R. M., Hoeve, M., Semon Dubas, J., Smeenk, W., & Van der Laan, P. H. (2009). The Relationship Between Parenting and Delinquency: A Meta-analysis. Journal of Abnormal Child Psychology, 37(6), 749-775. doi:10.1007/10802-009-9310-8.
Forkby, T., & Nilsson, Å. (2014). Ung i Göteborgsregionen. Meningsfullhet, delaktighet, trygghet och hälsa utifrån sex kommuners Lupp-undersökning 2013. Göteborg: FoU i
Väst. Hämtad från
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1194416/FULLTEXT01.pdf.
Gavell Frenzel, A., & Westberg, S. (2018). Skolundersökningen om brott: Om utsatthet och delaktighet i brott (Rapport 2018:15). Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Hämtad från
https://www.bra.se/download/18.62c6cfa2166eca5d70e1094/1544004050335/2018_1 5_Skolundersokningen_om_brott_2017.pdf.
Gendreu, P., Little, T., & Goggin, C. (1996). A meta-analysis of the predictors of adult offender recidivism: What works! Criminology, 34(4), 575-608 doi:10.1111/j.1745-9125.1996.tb01220.x.
Haynie, D. L. (2001). Delinquent peers revisited: does network structure matter? American Journal of Sociology, 106(4), 1013-1057. doi:10.1086/320298.
Hay, C., Meldrum, R. C., Widdowson, A. O., Piquero, A. R. (2016). Early aggression and later delinquency: considering the redirecting role of good parenting. Youth Violence and Juvenile Justice, 15(4), 374-395. doi:10.1177/1541204016631805.
Hoeve, M., Blokland, A., Dubas, J. S., Loeber, R., Gerris, J. R. M., & Van der Laan, P. H. (2007). Trajectories of delinquency and parenting styles. Journal of Abnormal Child Psychology, 36(2), 223-235. doi:10.1007/s10802-007-9172-x.
Hoeve, M., Dubas, J. S., Gerris, J. R. M., Van der Laan, P. H., & Smeenk, W. (2011). Maternal and paternal parenting styles: unique and combined links to adolescent and early adult delinquency. Journal of adolescence, 36(5), 813-827.
doi:10.1016/s2011.02.004.
Hoeve, M., Stams, G. J. J. M., Van der Put, C. E., Dubas, J. S., Van der Laan, P. H., & Gerris, J. R. M. (2012). A Meta-analysis of Attachment to Parents and Delinquency.
Journal of abnormal child psychology, 40(5), 771-785 doi:10.1007/s10802-011-9608-1.
Huh, D., Tristan, J., Wade. E., Stice. E. (2006). Does Problem Behavior Elicit Poor Parenting? Journal of Adeloscent Research. 21(2), 185-204.
doi:10.1177/0743558405285462.
Kerr, M., Stattin, H., & Trost, K. (1999). To know you is to trust you: parents trust is rooted in child disclosure of information. Journal of Adolescense. 22(6), 737-752.
doi:10/1006/jado.1990.0266.
Salihović, S., & Stattin, H. (2016). Psychopathic traits and delinquency trajectories in adolescence. Journal of Psychopathology and Behavioral Assessment, 39(1), 15-24. doi:10.1007/s10862-016-9553-y.
Schroeder, R. D., & Mowen, T. J. (2012). Parenting Styles Transition and Delinquency. Youth and Society, 46(2), 228-254. doi:10.1177/0044118X12469041.
Tilton-Weaver, L., Kerr, M., Pakalniskeine, V., Tokic, A., Salihovic, S., & Stattin, H. (2010). Open up or close down: how do parental reactions affect, youth information
management? Journal of Adolescence, 33(2), 333-346. doi:10/1016/j.adolescence.2009.07.011.
Waizenhofer, R. N., Buchanan, C. M., & Jackson-Newsom, J. (2004). Mothers’ and fathers’ knowledge of adolescents’ daily activities: its sources and its links with adolescent adjustment. Journal of Family Psychology, 18, 348-360.
doi:10.1037/0893-3200.18.2.348.
Walters, G. D. (2019). Mothers and fathers, sons, daughters: Parental knowledge and quality of the parent-child relationship as predictors of delinquency in same- and cross-sex parent-childs dyads. Journal of Child and Family Studies, 28(7), 1850-1861. doi:10.1007/s10826-019-01409-5.
Zheng, Y., Harrington Cleveland, H. (2013). Identifying gender-specific developmental trajectories of nonviolent and violent delinquency from adolescence to young adulthood. Journal of Adolescence, 36(2), 371-381.
doi:10.1016/j.adolescence.2012.12.007.
Alfredsson, O. (2018, 21 oktober). Allt kan inte handla om era barns diagnoser. Hämtad 2019-12-16 från: https://expressen.se/debatt/larare-allt-kan-inte-handla-om-era-barns-diagnoser/.
Berg, J. (2015, 30 juni). Skrota begreppet “Normbrytande beteende”. [Blogginlägg] Hämtad 2019-12-16 från http://faltarbete.se/2015/06/30/skrota-begreppet-normbrytande-beteende/.
SVT. (2018). Så här gjorde vi granskningen av unga kriminella. Hämtad 2019-12-16 från https://svt.se/nyheter/lokalt/helsingborg/sahar-gjorde-vi-granskningen-av-unga-kriminella.
Urskola. (2016). Forskning som stöd vid normbrytande beteende. Hämtad 2019-12-16 från https://urskola.se/Produkter/198358-UR-Samtiden-Stod-elevernas-utveckling-Forskning-som-stod-vid-normbrytande-beteende-del-1.
