Examensarbete Malmö högskola
SA1007 Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet, 205 06 Malmö
socialpedagogisk inriktning e-post: info@hs.mah.se Januari 2006
Hälsa och samhälle
JÄVLAR ANAMMA!
EN STUDIE OM VÄGEN UT UR MISSBRUK
ANNA AMBUHM
THERÉSE BERGSTRAND
HANDLEDARE: OSCAR ANDERSSON EXAMINATOR: PELLE HALLSTEDT
1
JÄVLAR ANAMMA!
EN STUDIE OM VÄGEN UT UR MISSBRUK
ANNA AMBUHM
THERÉSE BERGSTRAND
Ambuhm, A & Bergstrand, T. Jävlar anamma! En studie om vägen ut ur missbruk. The spirit within. A study on the way out of drugaddiction. Examensarbete i Socialt arbete 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för Socialt Arbete, 2005.
Syftet med vår uppsats är att undersöka vägen ut ur missbruk. Vi har utgått från följande frågeställningar: Varför bryter man upp från missbruk? Vad är viktigt för att kunna bryta upp från missbruk? Vad är viktigt för att kunna upprätthålla drogfrihet? Vi har i vår uppsats haft en fenomenologisk ansats som genomsyrat uppsatsen på så vis att informanternas berättelser har fått stort utrymme. Därför har vi använt oss av en kvalitativ metod i form av
samtalsintervjuer med fem personer som har brutit upp från missbruk och lever drogfria idag. De teoretiska perspektiven, som vi valt efter undersökningens genomförande, består av teorier om olika vägar ut ur missbruk, samt teorier om sociala band. Resultatet i denna undersökning visar att vägen ut ur missbruk kan se olika ut, men våra intervjupersoners berättelser har ändå ett antal gemensamma nämnare. Vi fann att missbrukets negativa konsekvenser, och olika negativa kritiska händelser, i kombination med stödet i relationer frammanade en insikt om och en inom individen förankrad vilja att bryta upp från missbruket. Dessa tre komponenter utgjorde tillsammans anledningen till varför våra informanter bröt upp från missbruket. Relationer, dvs. stödet från betydelsefulla personer i nätverket, framstod som viktigt äve n för att kunna bryta upp från missbruket. Viktigast för uppbrottet var dock en inre drivkraft som bestod i en, i grunden, positiv självbild och en tro på den egna förmågan att lyckas med uppbrottet. För att sedan kunna upprätthålla drogfriheten framträdde två tydliga trender i våra informanters handlande. Dels tillbakablickar på missbrukets negativa konsekvenser, och dels strävandet efter och värderandet av positiva komponenter i det nya drogfria livet, såsom återuppbyggda och nyetablerade relationer, sysselsättning, bostad och personlig utveckling. Nyckelord: Drogfrihet, missbruk, sociala band, uppbrott, återhållande krafter.
2
FÖRORD
En solig sommareftermiddag på Glassfabrikens uteservering ställde Anna frågan: ”Tessan, kan du tänka dig att ägna tio veckor av ditt liv i en datorsal tillsammans med mig?” ”Ja”, svarade Tessan. Så fick ett utvecklande samarbete, som präglats av många goda skratt, sin början.
Denna uppsats har kunnat genomföras tack vare de människor som har velat dela med sig av sina upplevelser och erfarenheter till oss. Vi vill därför tacka våra fem informanter. Ni har åstadkommit någonting fantastiskt och vi önskar er all lycka i framtiden. Vi är även tacksamma för visat engagemang från sakkunniga på fältet som har bidragit till att öka vår förståelse för uppsatsens ämne.
Vi vill även tacka vår handledare Oscar Andersson, som genom ett stort visat intresse, med konstruktiv respons och goda idéer varit ett vägledande stöd i vår uppsatsprocess.
Vi riktar även ett tack till Lars Plantin som i början av vår uppsatsprocess gav oss inspiration genom sitt engagemang och utöver sina egna, övriga uppgifter ställde upp som bollplank. Sist men inte minst vill vi tacka våra käraste för deras stöd och uppmuntran samt för visad förståelse för den tid detta arbete har krävt. Tillsammans med ICA på Möllan har de också bidragit till att vi har fått mat i magen. Det är vi mycket tacksamma för. Ingen energi – ingen uppsats!
Tack!
Malmö, 2 januari 2006 Anna och Therése
Som avslutande ord väljer vi att citera en av våra informanter, vars ord får stå för hur viktigt det kan vara att känna stöd från andra människor i livet:
”Det är inte lätt, när man är ensam knarkare. För då är du rädd för att sluta själv och bli ensam i din drogfrihet. Men har man då en person med sig som man älskar, som man kan sluta tillsammans med, då är det mycket lättare.”
