Examensarbete i socialt arbete, 30 hp Malmö högskola Socionomprogrammet, verksamhetsutveckling Hälsa och samhälle
Hälsa och samhälle 19 maj 2010
MENTORSKAP OCH
THE
STRENGTH OF WEAK TIES
EN FALLSTUDIE I HUR MENTORSKAP UNDER
UTBILDNINGEN PÅVERKAR
SOCIONOM-STUDENTERS SOCIALA NÄTVERK
NATHALIE ZARRABI
SOFIE WALLSTRÖM
MENTORSKAP OCH
THE
STRENGTH OF WEAK TIES
EN FALLSTUDIE I HUR MENTORSKAP UNDER
UTBILDNINGEN PÅVERKAR
SOCIONOM-STUDENTERS SOCIALA NÄTVERK
NATHALIE ZARRABI
SOFIE WALLSTRÖM
Zarrabi, N & Wallström,S. Mentorskap och the Strength of Weak Ties. En fallstudie i hur mentorskap under utbildningen påverkar socionomstudenters sociala nätverk. Engelsk titel: Mentoring and ”the Strength of Weak ties”. A case study of how the networks of social work students in Sweden are affected by being mentored. Examensarbete i socialt arbete, inriktning verksamhetsutveckling
30 hp. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete, 2010.
Syftet med denna studie är att se hur socionomstudenters sociala nätverk påverkas av mentorskap under utbildningen. Studien är genomförd som en fallstudie och fallet ifråga är mentorsprogrammet inom ramen för socionomutbildningen med inriktning verksamhetsutveckling på Malmö högskola. Studiens teoretiska ram utgörs av teorin om the Strength of Weak Ties, samt nätverksteoretiska grunder och en litteraturgenomgång kring fenomenet mentorskap. Datainsamlingen sker genom en enkätundersökning bland de mentorer och adepter som genomfört och avslutat mentorsprogrammet samt intervjuer med nyckelpersoner inom
organiseringen av det. Resultatet visar att det finns många indikationer på att studenternas sociala nätverk utökats med hjälp av mentorskapet. Genom antingen svaga, frånvarande eller indirekta länkar till sina mentorer har de kommit ett steg närmare information som tidigare varit socialt distanserad från dem. Enligt ett teoretiskt resonemang bör detta även innebära att de får bättre vetskap om världen runt omkring sig vilket vi anser motiverar användandet av mentorskap inom ramen för en socionomutbildning. Resultatet från enkäterna visar även att mentorerna generellt är mer positivt inställda till mentorskapet än de tillfrågade adepterna och många av adepterna påtalar den brist på praktisk erfarenhet som mentorskap innebär i förhållande till praktik. Då praktisk erfarenhet heller inte är något som i litteraturen nämns som en effekt av mentorskap förs en diskussion kring huruvida adepternas förväntningar på mentorskapet varit realistiska eller inte samt om någon form av kombination av mentorskap och praktik hade varit att föredra.
Nyckelord: adept, mentor, mentorskap, sociala nätverk, socionomutbildning,
SAMMANFATTNING
Denna studie är en fallstudie med syftet att se hur socionomstudenters sociala nätverk påverkas av mentorskap under utbildningen. Studien är genomförd med ett beskrivande forskningsintresse och bygger framförallt på en
enkätundersökning och litteraturstudier. Fallet ifråga är mentorsprogrammet inom ramen för socionomutbildningen med inriktning verksamhetsutveckling på
Malmö högskola. Denna utbildning är hittills den enda socionomutbildningen i Sverige som istället för praktik använder mentorskap som arbetsplatsförlagd del i utbildningen. Studiens teoretiska ram utgörs av teorin om the Strength of Weak
Ties, samt nätverksteoretiska grunder och en litteraturgenomgång kring fenomenet
mentorskap. Populationen består av de 152 mentorer och 170 adepter som genomfört och avslutat mentorsprogrammet ifråga. Datainsamlingen sker genom en enkätundersökning som skickas ut via e-post till de medverkande samt tre intervjuer med nyckelpersoner inom organiseringen av mentorsprogrammet. Resultatet och analysen visar att det finns många indikationer på att
socionomstudenternas sociala nätverk utökats genom mentorskapet då de kommit i kontakt med personer de annars inte hade kommit i kontakt med. Många adepter har genom sin medverkan i mentorsprogrammet skapat antingen svaga eller frånvarande länkar till sina mentorer och/eller andra inom mentorns organisation. Mentorerna kan genom sin ställning på arbetsmarknaden antas ha ett stort
kontaktnät och många svaga kontakter och nätverk vars informationsflöde adepterna genom länken till mentorn kommit närmre. Detta bör, enligt det
teoretiska resonemang som förs i studien, innebära att adepterna får bättre vetskap om världen runt omkring sig vilket vi anser motiverar användandet av mentorskap inom ramen för en socionomutbildning. Många av adepterna i undersökningen är dock väldigt skeptiska till om mentorskap är en lämplig metod för
arbetsplatsförlagd del av utbildningen och är generellt mer negativt inställda till mentorskap än de tillfrågade mentorerna. Det som framstår som den största besvikelsen är att mentorskapet inte kunnat ge dem tillräcklig praktisk erfarenhet av fältet och att praktik därför hade varit ett bättre alternativ. Eftersom praktisk erfarenhet inte i litteraturen nämns som en effekt av mentorskap, eller något som ett mentorskap bör sträva efter, förs i studiens avslutande del en diskussion kring huruvida adepternas förväntningar på mentorskapet varit realistiska eller inte samt om någon form av kombination av mentorskap och praktik hade varit att föredra.
FÖRORD
Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Daniel Rauhut och kursansvarige Camilla Nordgren för ert stöd och er hjälp under arbetets gång. Vi vill också tacka Kettil Nordesjö, Sergio Cuadra, Isabella Staf och Ingrid Berg-Brynje som alla på något sätt bidragit med tid, material och hjälp. Slutligen ett stort tack till alla respondenter som ställt upp och gjort studien möjlig.
19 maj 2010 Nathalie och Sofie
1. INLEDNING ... 7 1.1PROBLEMFORMULERING ... 8 1.1.1 Syfte ... 8 1.1.2 Frågeställning ... 8 1.2AVGRÄNSNINGAR ... 8 1.2.1 Begrepp ... 9 1.2.2 Forskningsintresse ... 9 1.2.3 Forskningsstrategi ... 9 1.3DISPOSITION ... 10 2. TIDIGARE FORSKNING... 10 3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 11 3.1NÄTVERKSTEORETISKA GRUNDER ... 12
3.2MARK S.GRANOVETTER OCH THE STRENGTH OF WEAK TIES ... 13
3.2.1 The Strength of Weak Ties ... 14
3.2.2 Diskussion ... 16
3.3MENTORSKAP ... 17
3.3.1 Formella och informella mentorskap ... 17
3.3.2 Effekter av mentorskap ... 19
3.3.3 Diskussion ... 20
3.4HYPOTESER ... 20
4. METOD ... 20
4.1VAL AV FALL ... 21
4.2POPULATION OCH URVAL ... 22
4.2.1 Intervjuerna ... 22 4.3DATAINSAMLING ... 23 4.3.1 Enkätundersökningen ... 23 4.3.2 Intervjuerna ... 25 4.4BORTFALL ... 25 4.4.1 Externt bortfall ... 25 4.4.2 Internt bortfall ... 26
4.5VALIDITET OCH RELIABILITET ... 26
4.6GENERALISERBARHET ... 27
4.7ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 27
5. SAVU PÅ MALMÖ HÖGSKOLA ... 28
5.1BAKGRUND ... 28
5.2MENTORSPROGRAMMET INOM RAMEN FÖR SAVU ... 29
5.2.1 Organisatoriskt upplägg... 29
6. RESULTATET FRÅN ENKÄTERNA ... 31
6.1MENTORSENKÄTEN ... 31
6.1.1 Mentorernas syn på mentorskap i allmänhet ... 31
6.1.2 Relationen till adepten ... 33
6.1.3 Mentor-/adeptträffarnas karaktär ... 35
6.1.4 Mentorernas avslutande kommentarer ... 37
6.2ADEPTENKÄTEN... 37
6.2.1 Adepternas syn på mentorskap i allmänhet ... 37
6.2.2 Relationen till mentorn ... 39
6.2.3 Mentor-/adeptträffarnas karaktär ... 41
6.2.4 Adepternas avslutande kommentarer ... 42
7. ANALYS ... 43
7.1MENTORSKAP OCH NÄTVERK ... 44
7.2EFFEKTER AV MENTORSKAP ... 45
7.3FÖRVÄNTNINGAR PÅ MENTORSKAP ... 46
7.4.1 Svaga länkar ... 48
8. DISKUSSION ... 49
8.1FÖRSLAG TILL VIDARE STUDIER ... 50
REFERENSLISTA ... 51 LITTERATUR ... 51 INTERNETKÄLLOR ... 52 DOKUMENT ... 52 APPENDIX A – MENTORENKÄT ... 53 APPENDIX B – ADEPTENKÄT ... 61 APPENDIX C – INTERVJUER ... 69 INTERVJUER ... 69 INTERVJUGUIDE ... 69
1. INLEDNING
Vikten av nätverkande framhålls allt tydligare inom samhället och på arbetsmarknaden. Detta kan konstateras bara genom en så enkel sak som en googlesökning på nätverksrelaterade sökord såsom ”sociala nätverk” och ”nätverkande”. Dessa sökord är även exempel på hur ordet kan användas både som substantiv (nätverk) och som verb (att nätverka). Genom de goda effekter som nätverkande fått för individer och företag, och kanske också genom den oerhörda nätverksmöjlighet som internet medfört, ses nätverkande som en självklar del av mångas vardag. I Veckans Affärers nättidning, VA.se, kan man till exempel läsa ”Hög arbetskapacitet, lojalitet, kreativitet? Glöm det. Numera är ett stort socialt nätverk en av de mest värdefulla tillgångar i yrkeslivet (Zackrisson 2009)”.
Vi har sett att man med ett knapptryck på internet snabbt hittar otaliga exempel på tips om hur man kan göra för att utveckla sitt nätverk och lära sig att nätverka. Med lika lite ansträngning kan man anmäla sig till utbildningar och kurser i nätverkande samt olika typer av nätverksträffar där man får möjlighet att träffa nya människor och knyta värdefulla kontakter. Man finner också många olika former av nätverk. Det finns allt från nätverk som organiserats lokalt, till exempel inom ett specifikt företag, bransch eller samhälle, till internetbaserade nätverk som sträcker sig över hela världen. Ibland är nätverken organiserade utifrån en strävan efter att nå ett specifikt mål, till exempel finns olika kvinnonätverk inom affärsvärlden med en gemensam strävan efter att stärka kvinnors positioner på arbetsmarknaden. Ibland handlar de om att söka stöd i en gemenskap med andra människor som delar samma upplevelser. Ibland organiseras nätverk bara för att möjliggöra nya möten mellan människor som kanske annars inte hade träffats men som kan ha ett stort utbyte av varandra.
En del nätverk erbjuder mentorsprogram för sina medlemmar (ibid.). Mentorskap har funnits på ett eller annat sätt sedan urminnes tider och används numera såväl i spontan som i organiserad form (Murray & Owen 1992:18ff; Mathisen
2009:16ff). Som positiva effekter med mentorskap nämns bland annat personlig och karriärmässig utveckling samt ett utökat nätverk (Engström 2004:179). Den litteratur som finns att tillgå kring fenomenet utgår till stor del från mentorskap inom företag i USA med mål att utveckla den egna verksamheten och fostra nya talanger (Mathisen 2009:33ff). Man kan dock, precis som med nätverk, finna mentorskap och mentorsprogram i många olika former och sammanhang. Ett sådant sammanhang har vi själva varit del av och det är också det sammanhanget som denna studie har sin utgångspunkt i, nämligen mentorsprogrammet inom ramen för socionomutbildningen med inriktning verksamhetsutveckling på Malmö högskola. Med inriktningen verksamhetsutveckling särskiljer sig denna socionomutbildning från andra genom ett större organisationsfokus än den traditionella socionomutbildningen. Med anledning av detta har Malmö högskola valt att som hittills enda socionomutbildning i Sverige använda sig av mentorskap som arbetsplatsförlagd del i utbildningen istället för praktik.
1.1 Problemformulering
Hittills har 172 studenter och 152 mentorer hunnit genomföra och avsluta mentorsprogrammet inom ramen för socionomutbildningen med inriktning
verksamhetsutveckling på Malmö högskola. Hösten 2009 blev vi tillfrågade om vi ville göra en uppföljning av mentorsprogrammet som vårt examensarbete, vilket vi tackade ja till. Samtidigt som vi började resonera kring ingångar till, och olika aspekter av, ämnet cirkulerade en hel del tankar kring vilka möjligheter och begränsningar som väntar oss efter den stundande examen. Som vi nämnde i inledningen är det lätt att se att det finns en uppfattning om att ett stort socialt nätverk är av betydelse för människors karriärmässiga utvecklingsmöjligheter. Vi började således fundera kring våra egna nätverk och vilka kontakter vi har och hur vi skaffat oss dem. Detta gav oss idén om att titta på mentorskapet inom vår utbildning utifrån ett nätverksperspektiv och att istället göra uppföljningen vid sidan av själva uppsatsen.
Eftersom det inte gjorts någon ordentlig uppföljning eller utvärdering av
mentorsprogrammet är det svårt att veta vilka effekter det har gett och om det fått de effekter som ett mentorskap sägs kunna ge. Vi har inte någon ambition att i denna studie göra någon generell kartläggning av mentorsprogrammets samtliga effekter utan anser snarare att uppsatsens omfattning motiverar att titta på en specifik aspekt. Grundat i intresse och nyfikenhet har vi således valt
nätverksaspekten.
Inom mentorskapslitteraturen nämns ett utökat socialt nätverk som en positiv effekt av mentorskap (Engström 2004:179). Dock utgår litteraturen nästan uteslutande från ett amerikanskt företagsperspektiv och vi vill med vår studie se om denna effekt även går att finna som ett resultat av ett mentorsprogram inom ramen för en socionomutbildning i Sverige.
1.1.1 Syfte
Syftet med studien är att göra en fallstudie i hur mentorskap under utbildningen kan påverka socionomstudenters sociala nätverk. Vi planerar att genomföra
studien genom att anlägga ett nätverksteoretiskt perspektiv på mentorsprogrammet inom ramen för socionomutbildningen med inriktning verksamhetsutveckling på Malmö högskola.
1.1.2 Frågeställning
Hur påverkas socionomstudenters sociala nätverk av medverkan i ett mentorsprogram under utbildningen?
1.2 Avgränsningar
Då vi valt att genomföra en fallstudie är forskningsområdet avgränsat till det specifika exempel vi valt att utgå ifrån. Vi har också valt att fokusera på en särskild aspekt av detta mentorskap, nämligen nätverksaspekten, vilket vidare begränsar vårt forskningsområde. Fallet ifråga är mentorsprogrammet inom ramen för socionomutbildningen med inriktning verksamhetsutveckling på Malmö högskola och kommer att beskrivas mer detaljerat i avsnitt 5.
Vår undersökning omfattar de studenter och mentorer som hittills genomfört och
avslutat mentorsprogrammet. Vi har valt att inte göra någon åtskillnad bland
respondenterna när det gäller sådant som kön, ålder, etnicitet, etc., då vi inte anser denna kategorisering vara av betydelse för att besvara vår problemställning.
1.2.1 Begrepp
Denna studies centrala begrepp är mentorskap, mentor, adept och sociala nätverk. Begreppen mentorskap, mentor och sociala nätverk kommer i studien att användas och behandlas enligt gängse vetenskapliga beskrivningar vilka kommer att
presenteras mer utförligt i avsnittet om studiens teoretiska utgångspunkter. Det finns många olika benämningar på en adept, bland annat protegé, discipel, kandidat, lärling, aspirant, befordringskandidat, elev eller studerande (Murray & Owen 1992:24). Benämningen adept är dock den som förekommer oftast i litteraturen samt den benämning som Malmö högskola använder. Således är det också den benämning vi kommer att använda oss av i denna studie. Ibland använder vi dock begreppen adept och student parallellt med en viss åtskillnad i de olika begreppens betydelse. För att förtydliga vår användning av begreppen menar vi att studenten är den person som går på socionomutbildningen med inriktning verksamhetsutveckling (hädanefter refererat till som SAVU) på Malmö högskola och adepten är samma person fast när denne befinner sig i eller vid relationen till sin mentor.
Med mentorsorganisation menar vi den organisation som mentorn verkar inom och när vi talar och mentorsrelationen så syftar vi på den personliga relationen mellan mentor och adept under tiden som mentorskapet pågår.
1.2.2 Forskningsintresse
De finns enligt Rosengren och Arvidson (2002) tre olika idealtyper för forskningsintresse, utforskande, beskrivande och förklarande. Dessa tre kan beskrivas som en kunskapstrappa där det utforskande upptäcker och utforskar ett hittills okänt fenomen, det beskrivande beskriver fenomenet och det förklarande söker hitta förklaringar till det (Rosengren & Arvidson 2002:54ff). Då vi i denna studie vill titta närmare på hur mentorskap kan påverka socionomstudenters sociala nätverk och varken mentorskap eller nätverk är okända fenomen så utesluter detta ett utforskande forskningsintresse. Vi har heller inte någon
ambition att hitta förklaringar till dessa fenomen, därför är forskningen inte heller förklarande. Vad vi däremot vill göra är att beskriva dessa fenomen i ett specifikt fall och se samband samt dra paralleller mellan olika begrepp. Därför kan vårt forskningsintresse närmast kategoriseras som beskrivande.
1.2.3 Forskningsstrategi
Studien bygger på litteraturstudier samt en fallstudie av ett valt exempel.
Fallstudier används ofta ”som förstudier till annan forskning, för att exemplifiera, för att utveckla begrepp och metodik (Wallén 1993:105)”. I vår undersökning används fallstudien framförallt i egenskap av exempel. Utifrån våra teoretiska utgångspunkter formulerar vi hypoteser som vi sedan testar i ett specifikt exempel. Det valda fallet är mentorsprogrammet inom ramen för SAVU på Malmö högskola och fallstudien genomförs med hjälp av webbaserade enkäter
och personliga intervjuer, samt dokumentstudier. Enkäterna skickas via e-post ut till de mentorer och adepter som genomfört och avslutat mentorsprogrammet senast höstterminen 2009 och tre intervjuer genomförs med nyckelpersoner inom organisering, utformning eller implementering av mentorsprogrammet.
Enkätundersökningen är tänkt att också ligga till grund för en uppföljning av mentorsprogrammet vilket innebär att den behandlar många olika aspekter av mentorsprogrammet varav alla inte är lika relevanta för denna studies syfte.
1.3 Disposition
Uppsatsen är disponerad så att vi först gör en kort beskrivning av forskningsfältet för att sedan gå in på de teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för studien samt ett antal hypoteser. Därefter följer metodavsnittet där vi beskriver och problematiserar det sätt på vilket vi valt att samla in studiens empiriska underlag, vars resultat sedan presenteras i avsnitt 5 och 6. Uppsatsens två sista kapitel består av analys och en sammanfattande diskussion om vad vi har kommit fram till.
2. TIDIGARE FORSKNING
Följande beskrivning innehåller exempel på tidigare forskning som relateras till vårt problemområde och motiverar hur vår studie kan vara ett intressant inslag inom det forskningsfält som berör mentorskap och sociala nätverk.
Mentorskap beskrivs ofta i litteraturen utifrån ett amerikanskt företagsperspektiv där mentorskapet är en del av en organisations utvecklingsarbete. Likheterna mellan ett sådant mentorskap och ett som existerar utanför en organisation är många men trots detta är denna form inte lika omskriven i litteraturen.
Mentorskap inom högre utbildning i Sverige är inte heller ett särskilt utforskat område och en genomförd sökning av svenska doktorsavhandlingar med
anknytning till mentorskap resulterade endast i en träff, nämligen Ulla Lindgrens avhandling En empirisk studie av mentorskap inom högre utbildning i Sverige (2000). Lindgrens avhandlig är därmed den enda som beskriver mentorskap i Sverige på en hög vetenskaplig nivå och har i vår uppsats bland annat använts i form av inspiration till vår teoretiska genomgång av mentorskap. Syftet med avhandlingen är ”att ge en bild av hur mentorskap historiskt sett har vuxit fram, hur det definieras och används i näringslivet och inom högre utbildning samt att även kunna visa på vilka olika betydelser som vanligtvis läggs i begreppet
mentorskap (Lindgren 2000:6).” Då Lindgrens empiri grundar sig i ett mentorskap med kvinnliga forskare som adepter rör vi oss inte inom direkt samma område trots att vi befinner oss i Sverige och inom någon form av högre utbildning. Det som utgör den mest väsentliga skillnaden mellan vår och Lindgrens studie är empirin och våra syften då vi vill se vilken påverkan ett mentorskap kan ha för
socionomstudenters sociala nätverk.
Följande tre svenska uppsatser berör på olika sätt centrala ämnen i vår studie. Då de i form av uppsatser inte egentligen bör räknas till forskning och inte kan anses ha någon större vetenskaplig signifikans kommer vi inte att göra någon grundlig redogörelse för dem. Däremot anser vi ändå att en kort beskrivning av dem kan vara relevant för att visa vad som finns skrivet om dessa ämnen och hur vår studie kan ses som ett komplement till området.
Karlsson och Sköldpil (2007) vill med sin uppsats Sociala nätverk – En betydande
faktor i kvinnors karriärklättrande få insikt i huruvida sociala nätverk har en
positiv eller negativ inverkan under den avancerande fasen i kvinnors karriärer. Studien visar att sociala nätverk har en övervägande positiv inverkan på
karriärklättrandet, att de kvinnor som lyckats bäst har utnyttjat de sociala nätverk som funnits tillhands och att de sociala nätverken har betydelse under hela det yrkesverksamma livet. Deras slutsats är således att de sociala nätverken har en inverkan på kvinnliga ledares klättring uppåt i karriären, då nätverken öppnar dörrar för avancemang (Karlsson & Sköldpil 2007). Precis som i vår studie är sociala nätverk således ett centralt begrepp. Karlsson och Sköldpil har dock valt ett tydligt genusperspektiv, något som vi inte alls berör i vår uppsats.
Nilsson & Gustafsson (2003) tittar i sin studie Sociala nätverk och mentorskap –
verktyg till kvinnors karriärmöjligheter? på ett specifikt exempel av mentorskap
och vill undersöka om det lett till ett utökat socialt nätverk och karriärmöjligheter för de medverkande. Mentorsprogrammet är en del av en ledarutbildning vars syfte är att främja kvinnors karriärmöjligheter. De problematiserar
mentorsbegreppet i förhållande till just kvinnor och ledarskapsutbildning (Nilsson och Gustafsson 2003). Denna studie har flera likheter med vår, framförallt när det gäller deras syfte att titta på ett specifikt mentorsprogram för att se om det bland annat lett till ett utökat socialt nätverk för de medverkande. Ett tydligt
genusperspektiv utgör dock en viktig skillnad även här, likväl som fokuset på utökade karriärmöjligheter.
Nilsson (2003) gör i sin studie Mentorskap – Ett sätt att kompetensutveckla? En
studie kring mentorskapets historia och nutida användning en kartläggning av hur
man kan arbeta med mentorskap som metod för att kompetensutveckla såväl individ som organisation. För att exemplifiera beskriver Nilsson hur man inom tre organisationer arbetar med mentorskap. Syftet är att bryta ner begreppet
mentorskap i olika beståndsdelar för att försöka skapa en ökad förståelse för vad mentorskap innefattar och står för. Detta ställs sedan i förhållande till hur det påverkar individens och organisationens utveckling. Nilssons resultat visar på en brist på mångfaldsperspektiv, såväl i litteraturen som i organisationerna. Hon diskuterar också problematiken kring att mentorskapets positiva effekter är så svårmätbara och huruvida detta kan vara en bidragande orsak till varför vissa organisationer är skeptiska till att använda sig av denna metod (Nilsson 2003). Till skillnad från vår studie behandlar Nilssons uppsats endast mentorskap som centralt begrepp och relaterar inte detta till något specifikt perspektiv.
3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
Redogörelsen av studiens teoretiska utgångspunkter inleds med en allmän beskrivning av nätverkteori och presentation av relevanta begrepp. Denna del syftar framförallt till att ge en ingång till nätverksbegreppet och den vetenskapliga terminologi som omfattar det. Efter det presenteras studiens huvudteori, the
Strength of Weak Ties och sedan följer en genomgång av relevant litteratur om
3.1 Nätverksteoretiska grunder
Inom samhällsvetenskapen och sociologin är beskrivningar av interpersonella relationer och grupper som sociala nätverk ett enkelt sätt att strukturera och systematisera mänskliga interaktioner. Nätverksbegreppet öppnar, till skillnad från mer slutna och avgränsade begrepp som till exempel krets eller grupp, upp för analys av många olika former av samband som inte behöver begränsas av sociala eller geografiska åtskillnader (Bakka, m.fl. 2006:89ff).
De flesta har nog någon gång använt sig av ordet nätverk i dess vardagliga betydelse. Engdahl och Larsson (2006) beskriver ett exempel på en vanlig, vardaglig definition av ett socialt nätverk som att ”Man kan ha många eller få kontakter, antingen direkt eller genom bekantas bekanta. Nätverket används ofta för utbyte av information, skvaller eller tjänster och gentjänster mellan de enskilda individerna (Engdahl & Larsson 2006:148)”.
Den etablerade nätverksterminologin, som är densamma inom alla olika
vetenskapliga fält där man talar om nätverk, beskriver nätverk som bestående av två grundläggande delar, noder och länkar. När man talar om mänskliga
interaktioner som nätverk är det ofta de enskilda individerna (eller till exempel familjer, grupper eller organisationer) som beskrivs som noder medan relationerna eller flödena mellan dessa beskrivs som länkar. Flödena beskrivs som ”det utbyte av information, tjänster eller varor som länkarna i praktiken består av (Engdahl & Larsson 2006:147)”. Nedan syns ett exempel på hur nätverk kan ritas med hjälp av punkter och linjer som får illustrera noder och länkar.
i j p n m f h k g e d c b a en triad nod en dyad länk en isolat bro
Fig 1 Nätverk (efter Bakka m.fl. 2006:90)
Figur 1 Nätverk (efter Bakka m.fl. 2006:90).
Det finns många sätt att beskriva ett specifikt nätverks egenskaper eller form. Med vardagliga ord kan olika nätverk till exempel beskrivas som stora eller små, täta eller glesa, etc. De kan också vara vilande, eller som Engdahl och Larsson uttrycker det ”bara potentiellt existerande. De finns med andra ord först när de aktiveras för ett utbyte av något slag (Engdahl & Larsson 2006:147)”. Med vetenskaplig terminologi beskrivs nätverkets form som ett specifikt mönster av sammansatta noder och länkar. Det finns väldigt många och väldigt komplexa former av nätverk. Även triaden, vilken är den minsta existerande nätverksformen och endast består av tre noder, kan se ut på väldigt många olika sätt. Nätverkets form bestäms bland annat av vilket avstånd det är mellan noderna (såväl socialt
som geografiskt eller tidsmässigt) samt vilken nivå de olika noderna ligger på likväl som flödenas intensitet och hur länkarna är riktade eller vilken styrka de har. Nätverkets storlek bestäms av själva antalet noder och länkar medan nätverkets täthet eller densitet beror på antalet länkar i förhållande till antalet noder. Alla olika former och typer av nätverk går att kvantifiera och matematiskt schematisera och analysera och därför finns avancerade matematiska formler för att räkna ut och definiera ett nätverks form (Engdahl & Larsson 2006:147ff). Ett nätverk kan antingen ses som något man kan ”ha” eller något man kan ingå i. Dessa olika sätt att se på nätverk är exempel på två olika metodologiska
angreppssätt inom nätverksteorin. I ett egocentriskt nätverk utgör en enskild individ eller nod nätverkets analytiska mittpunkt. Detta innebär med andra ord att man analyserar nätverket med utgångspunkt i en individs relationer och länkar till andra. Det är när man ser nätverk som egocentriska som man talar om nätverk som något man ”har”. Att se nätverk som sociocentriska och något man ingår i innebär däremot att man istället för att utgå ifrån någon speciell komponent ser på hela nätverket som en enda helhet (Engdahl & Larsson 2006:149).
3.2 Mark S. Granovetter och the Strength of Weak Ties
I början av 1970-talet genomförde den amerikanske sociologen Mark S.
Granovetter en studie bland 282 personer i en förort till Boston, Massachusetts, som nyligen bytt eller fått jobb. Studien har bland annat kallats banbrytande (Bakka m.fl. 2006:89ff) och visade hur stor inverkan våra sociala kontakter och vårt sociala nätverks struktur har när det gäller våra möjligheter och positioner på arbetsmarknaden. Resultaten från studien publicerades för första gången i sin helhet 1974 och sades utgöra en viktig länk mellan dåtidens makroekonomiska syn på arbetskraftsmobilitet och individfokuserade motivationsteorier (det vill säga att individens motivation och individuella egenskaper var avgörande) (Granovetter 1995:3ff).
I studien uppgav 18,8 procent av de tillfrågade respondenterna att de fått sitt arbete med hjälp av formella metoder såsom arbetsförmedling eller utannonserade tjänster. Lika stor del, det vill säga ytterligare 18,8 procent, hade fått sitt jobb genom ”direct application”, vilket betyder att de själva sökt upp potentiella arbetsgivare och presenterat sig eller lämnat in en spontanansökan direkt till den berörda. Den allra största delen av respondenterna, hela 55,7 procent, uppgav dock att de fått jobben genom personliga kontakter. Denna grupp visade sig också vara den grupp som var mest nöjd med sitt jobb och som dessutom hade i särklass bäst lön (Granovetter 1995:10ff). Detta gav Granovetter idén om att det som ofta betraktats som tur (”luck”) i jobbsökarprocessen, det vill säga det att ha de rätta kontakterna på rätt plats vid rätt tillfälle, skulle kunna systematiseras och analyseras genom att utveckla och tillämpa idéer om social struktur och nätverk (Granovetter 1995:xi).
De respondenter som uppgett att de fått sitt arbete genom kontakter blev sedan tillfrågade hur ofta de träffade sin kontakt under den period då de fick tillgång till informationen som ledde till jobb. Respondenterna fick välja mellan följande tre kategorier: ofta, det vill säga minst två gånger i veckan; sporadiskt, det vill säga mer frekvent än en gång per år men mindre än två gånger i veckan; samt sällan, det vill säga en gång per år eller mindre. Det visade sig att så få som 16,7 procent av respondenterna uppgav att de träffade sin kontakt ofta medan 55,6 procent träffades sporadiskt och 27,8 procent sällan (Granovetter 1973:1371ff; 1995:53ff).
De kontakter vi känner bäst och träffar oftast var alltså, trots att det enligt Granovetter finns en idé om att dessa bör vara mer motiverade att hjälpa, inte avgörande för de allra flesta (Granovetter 1995:148). Detta tolkade Granovetter som att nätverkens struktur var av större betydelse än kontaktens motivation och vilja att vara behjälplig. Denna upptäckt, att det framförallt var de svaga
kontakterna som varit av störst betydelse för att få ett nytt jobb, var en av studiens allra viktigaste och det som Granovetter vidareutvecklade till teorin om the
Strength of Weak Ties. I många fall ingick kontakten bara perifert i respondentens
aktuella nätverk eller tillhörde ett vilande nätverk som reaktiverats av att man slumpaktigt stött på varandra eller genom gemensamma bekanta. Exempel på sådana kontakter eller länkar var gamla studiekamrater och tidigare kollegor eller chefer och många av länkarna hade inte varit särskilt starka ens på den tiden då de först skapades. Granovetter fann det fascinerande att vi kan få så pass avgörande information från människor vi knappt minns (Granovetter 1973:1371ff).
Granovetter undersökte också varifrån kontakterna fått sin information och följde informationsflödet till dess ursprung. Han blev förvånad när han upptäckte att det oftast inte handlade om särskilt långa spår alls utan att informationen i 39,1 procent av fallen kom direkt från arbetsgivaren själv. 45,3 procent uppgav en mellanhand och 12,5 procent två mellanhänder mellan sig själv och arbetsgivaren. Endast ett marginellt antal uppgav fler än två (Granovetter 1973:1372; 1995:41ff).
3.2.1 The Strength of Weak Ties
En av de allra viktigaste upptäckterna som Granovetter gjorde i sin studie var alltså, som vi tidigare nämnt, att det inte främst var de starka och nära
kontakterna, såsom vänner, familj, etc., som hade störst inverkan på
respondenternas möjligheter till jobb, utan de svaga och till och med ibland
frånvarande länkarna som var allra viktigast. Denna upptäckt lade grunden till
den nätverksteori som Granovetter sedan formulerade och som utgör huvudteorin i vår uppsats, nämligen the Strength of Weak Ties, på svenska de svaga länkarnas
styrka. Granovetters teori publicerades för första gången i form av ett paper i American Journal of Sociology (1973) som sedan vida citerats och bearbetats av
såväl Granovetter själv som andra forskare och teoretiker (Granovetter,
1983:201ff). Granovetter beskriver själv syftet med sitt paper, samt vilket hål i dåtidens sociologiska teorier han med sin teori ansåg sig kunna fylla, så här:
”A fundamental weakness of current sociological theory is that it does not relate micro-level interactions to macro-level patterns in any convincing way. Large-scale statistical, as well as qualitative, studies offer a good deal of insight into such macro phenomena as social mobility, community organization, and political structure. At the micro level, a large and increasing body of data and theory offers useful and illuminating ideas about what transpires within the confines of the small group. But how interaction in small groups aggregates to form large-scale patterns eludes us in most cases. I will argue, in this paper, that the analysis of processes in interpersonal networks provides the most fruitful micro-macro bridge. In one way or another, it is through these networks that small-scale interaction becomes translated into large-scale patterns, and that these, in turn, feed back into small groups (Granovetter 1973:1360).”
Syftet med Granovetters paper var med andra ord att titta på en specifik del av småskalig interaktion, det vill säga styrkan hos olika interpersonella
(mellanmänskliga) länkar i ett egocentriskt socialt nätverk, och visa hur man genom att använda ett nätverksperspektiv kan relatera denna aspekt till olika samhällsfenomen på makronivå såsom social mobilitet, politisk organisering och social interaktion generellt samt spridning av såväl idéer som till exempel
arbetskraft. Han utgick ifrån studien han genomfört i Boston och använde sig framförallt av en kvalitativ analysmodell men också många mer eller mindre avancerade matematiska uträkningar för att bevisa sin hypotes (Granovetter 1973:1360ff), det vill säga att de svaga länkarna i ett egocentriskt nätverk har en avgörande inverkan på individens utveckling och samhället i stort med den enkla slutsatsen att ”those to whom we are weakly tied are more likely to move in circles different from our own and will thus have access to information different from that which we receive (Granovetter 1973:1371)”. En individ med många svaga länkar har alltså enligt Granovetter bättre vetskap om vad som händer utanför den egna vänskapskretsen än en person med många starka men få svaga. Detta för att det framförallt är genom svaga länkar vi får tillgång till information som är socialt distanserad från oss (Granovetter 1973:1970ff; 1983:201ff). Granovetter ger ingen exakt definition av vilka konkreta egenskaper hos de olika länkarna som bestämmer i vilken av de tre primära kategorierna starka, svaga och frånvarande länkar de hör hemma. Han talar däremot om hur man kan definiera själva styrkan hos en länk (Granovetter, 1973:1360ff):
“The strength of a tie is a (probably linear) combination of the amount of time, the emotional intensity, the intimacy (mutual confiding), and the reciprocal services which characterize the tie. Each of these is somewhat independent of the other, though the set is obviously highly intracorrelated (Granovetter 1973:1361)”
Styrkan hos en länk beror alltså på en kombination av hur mycket man ses, hur väl man känner varandra och graden av ömsesidigt tjänsteutbyte. I övrigt får läsaren nöja sig med den enkla förklaringen att starka länkar är sådana vi har med nära vänner, familj, etc., alltså de personer vi träffar ofta och har en nära relation med, och att svaga länkar är sådana vi har med bekanta och liknande (Granovetter 1973:1361ff) . Han ger dock i en fotnot en något närmare definition av vad som karaktäriserar en frånvarande (”abscent”) länk:
“Included in „abscent‟ are both the lack of any relationship and ties without substantial significance, such as „nodding‟ relationships between people living on the same street, or the „tie‟ to the vendor from whom one customarily buys a morning newspaper. That two people „know‟ each other by name need not move their relation out of this category if their interaction is negligible. In some contexts, however (disasters for example), such negligible ties might usefully be distinguished from the absence of one. This ambiguity caused by substitution, for convenience of exposition, of discrete values for any underlying continuous variable (Granovetter, 1974:1361n).”
Då studien i Boston genomfördes innan Granovetter visste att just länkarnas styrka skulle visa sig fånga hans intresse är de mått han använde sig av i
undersökningen inte helt kompatibla med definitionen av vad som bestämmer en länks styrka. Måtten han använde (huruvida respondenterna träffade sin kontakt ofta, sporadiskt eller sällan) säger bara någonting om den första delen i
definitionen av länkars styrka, det vill säga hur mycket tid man spenderar tillsammans, och ingenting om hur relationen ser ut i övrigt, till exempel hur
emotionellt nära varandra man är. Det är därför viktigt att klargöra att
uppdelningen ”ofta, sporadiskt och sällan” inte skall översättas till kategorierna starka, svaga och frånvarande länkar. Trots detta menar Granovetter att man generellt sett kan anta att de man träffar sporadiskt eller sällan i normalfallet är svaga eller frånvarande kontakter medan de man träffar ofta, minst två gånger i veckan, är starka (Granovetter 1973:1361ff).
En viktig egenskap hos de svaga länkarna är deras möjlighet att fungera som
broar mellan olika starka nätverk. Enligt Granovetter är det kanske framförallt
denna funktion som gör de svaga länkarna så avgörande för individen i ett egocentriskt nätverk. Som vi tidigare nämnt är grundidén bakom the Strength of
Weak Ties att individen genom sina svaga länkar får tillgång till information som
de inte har tillgång till genom sina starka, då de starka kontakterna är så nära individen att de tenderar att röra sig i samma kretsar och därför ha tillgång till samma typ av information. De svaga länkarnas brobyggande funktion gör då att individen i ett nätverk genom svaga länkar får tillgång till andra nätverks informationsflöden och utbyten av tjänster, etc. Därför är det inte bara av betydelse om individen själv har många svaga kontakter, utan även om andra individer inom nätverket har många svaga kontakter. Enligt Granovetter är inte alla svaga länkar att betraktas som broar, däremot utgörs alla broar av svaga länkar (Granovetter 1973:1362ff).
En annan typ av länk som visade sig vara av betydelse i Granovetters studie är den indirekta länken. I ett egocentriskt nätverk utgörs dessa länkar av individens bekantas bekanta. I studien kunde man se att informationen som lett till jobb ofta färdats genom en eller två mellanhänder. Enligt Granovetter råder oenighet bland nätverksteoretiker om huruvida dessa länkar ska behandlas som en del av det egocentriska nätverket eller inte. Granovetter väljer att dela upp individens nätverk i två delar där den ena delen utgörs av individens starka länkar och svaga länkar utan brobyggande funktion och den andra delen utgörs av svaga länkar med brobyggande funktion. Den första delen bör då, enligt Granovetter, bestå av människor som individen känner väl och som känner varandra väl samt känner få andra som individen själv inte känner. I den andra delen, den ”svagare”, tenderar däremot individens kontakter inte känna varandra särskilt väl och således också känna många andra som inte är direkt länkade till individen. Granovetter menar alltså att det framförallt är genom svaga länkar som vi också får tillgång till flest indirekta länkar (Granovetter 1973:1369ff).
3.2.2 Diskussion
Något vi anser är problematiskt med Granovetters teori att han som sagt trots att han ger en definition av vad som karaktäriserar styrkan hos en länk inte ger någon klar definition av vilka exakta egenskaper som gör att länken kan kategoriseras som antingen stark, svag eller frånvarande. Detta gör variabeln svår att mäta. Ett annat problem är att teorin bara berör styrkan hos en länk och på så sätt försvårar en diskussion om själva innehållet i länkarna. Granovetter för själv även ett liknande resonemang och menar att det finns en del brister med teorin och en hel del kvar att utforska och problematisera, till exempel sambandet mellan länkens styrka och hierarkisk struktur, samt hur nätverkens struktur kan förändras över tid (Granovetter 1973:1378).
”Treating only the strength of ties ignores, for instance, all the important issues involving their content. What is the relation between strength and degree of specialization of ties, or between strength and hierarchical structure? How can “negative” ties be handled? Should tie strength be developed as a continuous variable? What is the developmental sequence of network structure over time?
(Granovetter 1973:1378)”
3.3 Mentorskap
Vad ett mentorskap betyder och innebär har många förklaringar. Ser man till begreppets betydelse i ett historiskt perspektiv härstammar ordet mentor från grekiskan och betyder ”en man som tänker”. Första gången det skrevs om ett mentorskap var i eposet Odyssén från cirka 1000 år f.Kr. när kung Odysseus gav den kloke mannen Mentor i uppgift att vara en god förebild och ett stöd för hans son medan han själv krigade i Troja (Murray & Owen 1992:18ff; Lindgren 2000:13ff; Mathisen 2009:16ff).
Tanken på mentorskap utvecklas ständigt och innebörden av det uttrycks på flera sätt. Grundtanken är dock ofta densamma och innebär att en förtroendefull och erfaren person med stor kompetens fungerar som rådgivare, lärare och handledare åt en oerfaren och ofta yngre person, adepten. Relationen ska vara ömsesidig och jämlik samt, genom reflekterande samtal som utgår från adeptens specifika behov, bidra till utveckling och mognad hos honom eller henne (ibid.). Bell (1997) beskriver en mentor som ”helt enkelt någon som hjälper en annan att lära sig någonting som denne annars skulle lärt sig mindre bra, långsammare eller inte alls (Bell 1997:24).” Beroende på i vilken form ett mentorskap bedrivs finns det olika sätt att bli mentor eller adept på, det vanligaste är dock att det finns någon form av rekryteringsprocess genom vilken man får söka en plats (Mathisen 2009:147ff). Mathisen (2009) talar om att en mentors roll består av olika uppgifter som grundar sig i den gamla grekiska synen på mentorskap. Dels har mentorn en pedagogisk uppgift att tillvarata adeptens kunskapsutveckling. Dels handlar det om att genom vishet och klokhet vara en förebild för sin adept. Mentorsrollen handlar även om att vara en hjälpande hand för sin adept genom att med sin gedigna erfarenhet stödja adeptens utvecklingsprocess (Mathisen 2009:75ff). Enligt Murray och Owen (1992) handlar mentorskapet och mentorsrollen om att adepten ska lära och utveckla vissa komponenter genom relationen med sin mentor och att detta är det gemensamt överenskomna målet (Murray & Owen 1992:17ff).
Ett mentorskap kan enligt Mathisen existera i olika konstellationer och i olika sammanhang och anses vara helt och hållet kontextberoende då sociala, kulturella och historiska förhållanden påverkar dess utformning. Han menar vidare att det är en individs ”vardagsuppfattningar” om mentorskap som skapar förväntningar och förhoppningar om vad ett mentorskap ska kunna medföra. Mathisen menar att det är viktigt att dessa uppfattningar talas om och tas på allvar i ett inledande skede av ett mentorskap då de lägger grunden för vad mentorskapet kan komma att
resultera i (Mathisen 2009:20ff).
3.3.1 Formella och informella mentorskap
Att mentorskap är kontextberoende medför även att det finns olika former för hur de planeras och bedrivs. Exempel på sådana former av mentorskap är bland annat
tillfälligt mentorskap, icke-organiserat mentorskap, organiserat mentorskap, ad hoc-mentorskap, omvänt mentorskap, gruppmentorskap, sammansatt mentorskap, knutpunktsmentorskap, e-mentorskap och bild-/ljudmentorskap. En övergripande åtskillnad som ofta görs är dock den mellan formella och informella mentorskap (Mathisen 2009:27ff).
Murray och Owen beskriver formella och informella mentorskap som två olika skolor med olika sätt att se på mentorskap där ”den ena är tron på att mentorskap kan struktureras eller organiseras, den andra är tron att det bara kan ’inträffa’ (Murray & Owen 1992:17)”. Trots att det finns många benämningar på olika typer av mentorskap skildras det ofta utifrån ett amerikanskt företagsperspektiv där mentorskapet ligger som en del av organisations- och ledarskapsutvecklingen
inom en organisation (Mathisen 2009:33ff). Bell menar att ett mentorskap är nära
förknippat med chefskap och främst bör fungera inom en verksamhet för att producera och främja innovativt nytänkande (Bell 1997:31ff).
Olika syn på mentorskap medför också olika syn på dess omfattning och
utsträckning. Det finns de som anser att en mentorsrelation kan vara för evigt och då åsyftas ofta informella mentorsrelationer som bara ”inträffar” och som bygger på personlig kemi. Samtidigt finns det enligt Bell en betydelse i att en
mentorsrelation får ett avslut och i detta sammanhang åsyftas ofta ett formellt mentorskap. Han påtalar vikten av att avsluta mentorsrelationen på ett hedervärt sätt då han menar att det är då effekterna av det bäst kan framträda (Bell
1997:179ff).
Murray och Owen väljer att benämna formella mentorskap som organiserade mentorskap. Även Murray och Owen menar att det organiserade mentorskapet framförallt utgår ifrån ett företagsperspektiv där det bedrivs inom ramen för ett företag i syftet att tillgodose företagets behov. I denna kontext menar de att idealformen för organiserat mentorskap fungerar som bäst. Ett organiserat mentorskap handlar enligt dem om att skapa en struktur för att göra mentorsrelationen effektiv och vara en vägvisare mot de tilltänkta
beteendeförändringarna, samt att kunna utvärdera resultaten. Meningen med mentorskapet är att få till stånd någon form av beteendeförändring hos framförallt adepten. Mentorn ska fungera som förebild och stöd och mentorsrelationen utformas utifrån de olika färdigheter som adepten önskar utveckla (Murray & Owen 1992:17ff).
Murray och Owen menar vidare att för att ett organiserat mentorskap ska leda till önskade effekter så måste ansvaret delas mellan samordnare, mentorer, adepter och chefer. De menar vidare att ett organiserat mentorskaps mål först och främst är att systematiskt utveckla kompetenser och ledarskapsförmågor inom
organisationen. Formella mentorskap har av förespråkare för informella
mentorskap liknats vid ett arrangerat äktenskap, det vill säga ”ändamålsenligt men ofta opassionerat (Murray & Owen 1992:18).” De menar då att ett formellt
mentorskap skulle vara påtvingat och därför också förstöra den personliga kemi som ett informellt, ofta spontant uppkommet, mentorskap innehåller (Murray & Owen 1992:17ff).
Mathisen menar att ett formellt mentorskap ger en högre grad av förutsägbarhet och tydlighet i jämförelse med ett informellt mentorskap. Han menar bland annat att formaliseringen kan underlätta mentor-/adeptparets målformulering som ska
utgå från den enskildes behov. Samtidigt skapar det en tydlighet i utformningen av arbetsformen, relationen, omfattningen, frekvensen och innehållet. Vidare menar han att ett formellt mentorskap förtydligar mentorsrelationens karaktär då formaliseringen av den medför att den inte enbart är den enskildes ansvar utan också ligger under en organisations förvaltning då den har påbörjats och avslutas i organisationens regi. Det delade ansvaret innebär ofta i förlängningen att det i mentorskapet ingår gemensamma träffar med möjlighet till diskussioner i form av till exempel seminarier eller kurser med fokus på mentorskap (Mathisen
2009:33ff).
3.3.2 Effekter av mentorskap
Ett mentorskaps individuella och organisatoriska fördelar har kategoriserats av Engström (2004) utifrån vilka effekter mentorsrelationer har gett både mentorer och adepter i olika sammanhang. De områden som han kategoriserat effekterna efter är de som han menar är mer påtagliga än andra. Den första effekten han talar om är att mentorskap påverkar adeptens karriärmässiga utveckling och ger
adepten möjligheter han eller hon kanske inte annars hade kunnat tillgodose sig. Ett annat område han talar om är att mentorskap bidrar till personlig utveckling för både mentor och adept. Engström menar vidare att inlärning, och i
förlängningen ny kunskap, är ett annat område som också främjas i samband med ett mentorskap, både för mentorer och adepter. Vetskapen om att mentorn finns där för adepten menar Engström skapar eller leder till ökad motivation hos både mentorer och adepter vilket kan ses som ytterligare en effekt. Han menar vidare att mentorskap ger förbättrade nätverksmöjligheter för adepten då han eller hon introduceras i mentorns professionella nätverk vilka adepten annars inte hade haft tillgång till. På så sätt utökas adeptens sociala nätverk genom att han eller hon träffar personer som han eller hon annars inte hade kommit i kontakt med. Slutligen pekar Engström på att mentorskap bidrar till att adepten genom sin mentor bara genom att vara dennes adept får högre status både inom och utanför organisationen (Engström 2004:139ff).
Engström menar att det bör ses som en viktig del i mentorns roll att introducera adepten i, och uppmärksamma denne på, olika nätverk som finns i mentorns omgivning (Engström 2004:139ff). Förtjänsten ligger i att de kontakter som adepten genom mentorskapet kan knyta har visat sig vara betydelsefulla för dennes fortsatta karriärutveckling då adepten blivit synlig för andra som han eller hon inte annars hade blivit synlig för. Mathisen uttrycker det som att ”Det som räknas är allstå inte nödvändigtvis vilka du själv känner, utan vilka som känner dig (Mathisen 2009:54).”
Det finns även forskning som visar att mentorskap leder till en klar förbättring av adeptens karriärutveckling. Mathisen berättar om en undersökning som gjordes i slutet av 1970-talet angående vilka faktorer som hade bidragit till chefers
framgång och karriär. I undersökningen deltog 1250 ledande chefer och nästan två tredjedelar nämnde att en mentor av något slag ”hade haft en positiv effekt på deras professionella och yrkesmässiga karriärväg (Mathisen 2009:44).” Mathisen menar att detta ”bekräftar hypotesen om att mentorskap har haft och har betydelse för den professionella utvecklingen, vare sig mentorskapet som arbetsform
3.3.3 Diskussion
Att i stort sett all mentorskapslitteratur utgår ifrån ett företagsperspektiv gör det något problematiskt för oss att direkt tillämpa detta på vårt fall som ju handlar om mentorskap inom ramen för en socionomutbildning. När mentorskap används inom ett företag eller en organisation så är ofta ett av målen att det i slutändan ska generera ett mervärde för organisationen, vilket vi inte tror är riktigt detsamma för mentorskap inom en utbildning. Vi kan dock trots detta tänka oss att det finns en hel del likheter i upplägg och struktur som gör en analys och jämförelse av materialet möjlig.
De effekter av mentorskap som nämns i litteraturen är nästan uteslutande positiva. Mathisen menar dock samtidigt att det utifrån ett målinriktat perspektiv kan vara svårt att mäta vad ett mentorskap egentligen genererat för adepten. Detta då adepter ofta är en speciell typ av människor som är intresserade av sin egen utveckling och därför ständigt söker utmaningar vilket gör det svårt att veta om adepterna hade uppnått samma kunskap eller status utan ett mentorskap (Mathisen 2009:49ff). Detta tänker vi gör att man skulle kunna ifrågasätta om mentorskap i själva verket med säkerhet kan sägas vara så bra som det ofta presenteras, eller om det egentligen är andra omständigheter som bidragit till att mentorskap som metod fått ett oförtjänt bra rykte. Att adepterna skulle vara en ”speciell typ av människor” som söker utmaningar tror vi dock främst gäller för de mentorskap där tillsättning av adepter sker genom någon form av rekryteringsprocess. I det fall som denna studie utgår ifrån krävs dock inga specifika kriterier för att bli adept då det ingår som en obligatorisk del i studenternas utbildning.
3.4 Hypoteser
Med utgångspunkt i teorin tror vi att en positiv effekt av mentorsprogrammet inom SAVU är att adepternas egocentriska sociala nätverk utökas med fler, framförallt svaga, länkar.
Då mentorskap ska präglas av ömsesidighet tänker vi att mentorer och adepter bör ha en någorlunda likartad bild av mentorskapet.
4. METOD
Då vi har ett beskrivande forskningsintresse och har valt fallstudien som forskningsstrategi har vi haft ganska fria tyglar vid val av metod och
tillvägagångssätt för att besvara studiens syfte och frågeställning (Denscombe 2000:43). De datainsamlingsmetoder vi använt oss av är en enkätundersökning bland de mentorer och adepter som genomfört och avslutat mentorsprogrammet, tre intervjuer med personer inom Malmö högskola som har eller har haft en betydande roll i utformningen och implementeringen av programmet, samt dokumentstudier. Enligt Denscombe (2000) är det vid fallstudier det specifika fallets karaktär, och de speciella omständigheter som omger det, som motiverar vilket metodval som är lämpligt. På så sätt tillåter, och till och med uppmuntrar, fallstudien att man använder sig av flera olika metoder för att angripa problemet (Denscombe 2000:43). Bell (2000) menar att ”Även om observation och intervju är de metoder som oftast kommer till användning i fallstudier utesluter man inget
speciellt tillvägagångssätt utan väljer de insamlingsmetoder som passar den uppgift man har (Bell 2000:16)”.
Även inom beskrivande forskning tillåts användning av många olika forskningsmetoder, exempelvis intervjuer och enkäter, observationsstudier, dokumentanalyser, utvecklingsstudier eller tvärsnittsstudier, m.m. (Carlsson 1990:45). Vanligast är dock att man genomför någon form av frågeundersökning, ofta enkäter eller relativt standardiserade intervjuer, för att mäta omfattning, utbredning och liknande variabler (Rosengren & Arvidson 2002:54ff). Den metod som vi har ansett vara mest lämplig när det gäller det specifika exempel som vi valt att undersöka är en kombination av kvantitativa och kvalitativa insamlings-, bearbetnings-, samt analysmetoder. Kvantitativ metod används traditionellt inom samhällsforskningen när man är ute efter att mäta något fenomen i siffror och statistiskt bearbeta och analysera sina data. Det vanligaste sättet att presentera kvantitativa resultat är genom uppställning i tabeller och diagram (Denscombe 2000:208ff). Kvalitativ metod handlar snarare om att tolka och förstå ett fenomen eller mänskliga beteenden. Intresset ligger inte till exempel i hur många som beter sig på ett visst sätt eller hur ofta de gör det utan i varför de gör det (Denscombe 2000:243ff). Ofta görs i teorin en tydlig distinktion mellan dessa olika angreppssätt men i praktiken är de inte ömsesidigt uteslutande utan kan användas parallellt (Bryman 1997:186ff; Denscombe 2000:203; Rosengren & Arvidson 2002:330ff).
Enligt Bryman (1997) sägs kvantitativ forskning ofta ha en logisk struktur där man med utgångspunkt i en eller flera teorier bildar en hypotes bestående av förväntningar på samband mellan olika variabler och sedan samlar in, bearbetar och analyserar data i syfte att besvara en frågeställning eller ett problem samt bekräfta eller förkasta hypotesen. Även om detta enligt Bryman är en något idealiserad bild av kvantitativ forskning så anser vi den stämma överens med vår studies uppbyggnad och struktur (Bryman 1997:29ff). Till skillnad från en traditionell kvantitativ undersökning har vi dock valt att inte enbart statistiskt bearbeta vårt material utan att även analysera och tolka materialet utifrån vad som skulle kunna kategoriseras som kvalitativa metoder.
4.1 Val av fall
Enligt Denscombe är det viktigt att man kan motivera varför man valt att titta på just sitt specifika fall när man gör en fallstudie. Han nämner tre stora kategorier av motiv till detta val. Den första kategorin utgår ifrån att valet kan motiveras med att det är ändamålsenligt för forskningssyftet. Val mellan olika fall som är lika ändamålsenliga grundar sig framförallt i någon av de andra kategorierna, det vill säga val med pragmatisk utgångspunkt och val med utgångspunkt i att det inte är något verkligt val. Val i kategorin med pragmatiska utgångspunkter bygger på bekvämlighet, det vill säga att det valda fallet exempelvis är mer lättillgängligt eller mindre resurskrävande än andra alternativ, eller på att fallet är särskilt intressant i sig självt av någon anledning. Val som har utgångspunkt i att det inte är något verkligt val handlar istället om sådant som att studien är beställd eller att fallet erbjuder möjligheter för forskaren som gör det unikt (Denscombe
I vårt fall handlar valet om en kombination av flera orsaker. Fallet erbjuder oss flera möjligheter som inte hade varit desamma om vi hade valt ett annat fall. Då vi blev tillfrågade av Malmö högskola att göra en uppföljning av mentorskapet och därför fick tillgång till väldigt mycket material såsom register, dokument, etc., i syftet att kunna göra detta så hade vi mycket lättillgängligt material att utgå ifrån när vi bestämt oss för vad vi ville undersöka. Då vi vill undersöka hur mentorskap under utbildningen påverkar socionomstudenters sociala nätverk blir valet av SAVU på Malmö högskola dessutom ett självklart fall att studera då det är den enda socionomutbildningen i Sverige där man har mentorskap som
arbetsplatsförlagd del i utbildningen istället för praktik. Vårt val kan alltså sägas vara en kombination av ett pragmatiskt val som grundar sig i lättillgänglighet och ett val som egentligen inte är ett val då vårt fall är den enda socionomutbildning där man använder mentorskap.
4.2 Population och urval
Populationen i en studie utgörs av de människor man genom sina resultat vill uttala sig om (Rosengren & Arvidson 2002:125). I vårt fall är populationen de som hittills medverkat och avslutat mentorsprogrammet inom ramen för SAVU på Malmö högskola, det vill säga 170 adepter1 och 152 mentorer.
När man genomför en studie är idealet för forskaren att kunna undersöka hela populationen men för det mesta är populationen för stor eller för oklart avgränsad för att detta ska vara praktiskt genomförbart. Därför gör man ett urval ur
populationen som man väljer att titta närmare på med en förhoppning om att det är tillräckligt representativt för resten av populationen (Halvorsen 1992:96). När det gäller enkätundersökningen har vi i vårt fall valt att undersöka hela populationen hellre än att göra ett urval. Detta dels för att populationens omfattning och
avgränsning samt vår tillgång till e-postregister på Malmö högskola gjort att det är möjligt att undersöka alla, dels för att vi tänker att det i vårt fall hade varit svårt att få ett urval som är representativt. Enligt Bell är det ”sannolikt svårt för en forskare eller student som genomför ett mindre projekt att få ett riktigt slumpmässigt urval. I dessa fall tvingas man ofta nöja sig med att utfråga de personer från den totala populationen som går att få tag i och som är villiga att ställa upp (Bell 2000:111)”. Vår ambition har varit att enkätundersökningen ska omfatta hela populationen men då bortfall är något man i stort sett alltid måste räkna med har
svarsfrekvensen bland annat begränsats av det som Bell nämner i citatet ovan.
4.2.1 Intervjuerna
En del av studien där vi däremot har varit tvungna att göra ett medvetet urval är intervjuerna med personer som har eller har haft en central roll i utformningen eller implementeringen av mentorsprogrammet. Urvalsförfarandet har i detta fall varit subjektivt. Enligt Denscombe innebär subjektivt urval att respondenterna medvetet handplockas av forskaren på grund av att just de kan bidra med privilegierad information. Ett subjektivt urval förutsätter alltså att forskaren på förhand redan har grundläggande information om respondenterna (Denscombe
1 För enkelhetens skull har vi valt att inte räkna med oss själva i populationen. Att välja bort oss
själva ur vår egen undersökning anser vi inte bör räknas som ett urval och inte heller som ett bortfall. Det skulle inte kännas rätt att besvara våra egna enkäter och vara respondenter i vår egen undersökning. Därför anger vi att populationen består av 170 adepter även om det oss själva inräknat är 172 som genomfört och avslutat mentorsprogrammet.
2000:23). Intervjuerna hade som syfte att ge oss den information vi behövde för att kunna kartlägga mentorsprogrammets bakgrund och organisatoriska upplägg då denna information inte varit tillgänglig för oss på något annat sätt eftersom det inte finns några heltäckande dokument att tillgå. Vår inblick i SAVU och
mentorsprogrammet gjorde att vi visste vilka personer som skulle kunna ge oss den information vi var ute efter och vi tillfrågade de fem som vi trodde skulle ha mest värdefull information, varav tre hade möjlighet att ställa upp på en intervju.
4.3 Datainsamling
Vi har tidigare snuddat lite vid våra datainsamlingsmetoder och med grund i forskningsintresse och forskningsstrategi motiverat dessa. I detta avsnitt kommer vi att gå lite djupare in på exakt hur vi har gått tillväga. Vi har genomfört en enkätundersökning bestående av två enkäter, varav den ena har gått ut till
mentorerna i populationen och den andra till adepterna. Vi har också intervjuat tre nyckelpersoner inom mentorsprogrammets utformning och organisation. Till detta kommer studier av relevanta dokument som tagits fram av Malmö högskola.
4.3.1 Enkätundersökningen
Rosengren och Arvidson (2002) talar om två olika typer av enkäter, gruppenkät och postenkät. Gruppenkäter delas ut i grupp och fylls i där och då under
kontrollerade former, postenkäter skickas ut via post och respondenterna förväntas i regel returnera svaren i förfrankerade kuvert. Den typ av enkäter som vi valt att använda oss av i vår undersökning, det vill säga enkäter som skickas ut via e-post och som fylls i på internet och returneras automatiskt, nämns inte nämnvärt i den metodlitteratur vi använt oss av men vi har tänkt att de till största delen i
förtjänster och brister påminner om postenkäter. Som exempel på förtjänster med postenkäter nämns att respondenten själv väljer när han eller hon vill besvara frågorna och att det ger en stor mängd data till en låg kostnad. I vårt fall hade vi inte haft möjlighet att undersöka den mängd data som vi ville om vi hade använt oss av någon annan enkätform än postenkäter. Jämfört med postenkäter är e-postenkäter både billigare och mer tidsbesparande. Som svagheter med
postenkäter nämns till exempel att man inte vet någonting om under vilka former respondenten svarar på enkäten eller ens vem det egentligen är som svarar samt om respondenten verkligen förstått instruktionerna (Rosengren & Arvidson 2002:141ff). Denna risk finns naturligtvis också med e-postenkäter. Däremot tänkte vi att en del andra svagheter som kan tänkas med postenkäter, till exempel att ansträngningen att skicka tillbaka enkätsvaren kan innebära att det blir ett högre bortfall, inte är lika aktuellt när det gäller e-postenkäter eftersom vi antog att de flesta ändå arbetar framför datorn. Vi insåg dock att e-postenkäterna skulle kunna medföra andra problem, till exempel att vi riskerade bortfall på grund av att vi fått fel uppgifter om e-postadress eller att adressen var inaktuell på grund av att de bytt jobb, etc.
Av de 152 mentorer som ingår i populationen fanns 135 registrerade med e-postadress på Malmö högskola. De resterande hittade vi adresser till genom sökningar på internet, dock visste vi inte i vilken grad de fortfarande var aktuella. När det gäller adepterna krävdes det mer tid och arbete för att få ihop adresser. De adepter som fortfarande går kvar på skolan var det inga problem med då vi kunde vara relativt säkra på att den e-postadress de fått genom skolan fortfarande är aktiv. Vi fick hjälp av en student som går tredje terminen på SAVU och som hade
fått i uppgift att ringa runt till alla tidigare studenter på deras folkbokförda telefonnummer i syfte att bjuda in dem till en temadag. I samband med detta bad vi henne att också fråga efter dessa personers e-postadresser ifall de kunde tänka sig att svara på vår enkät. I de klasser där vi sedan fortfarande saknade många adresser kontaktade vi några av de vi lyckats hitta och frågade om de hade fler adresser till någon i deras klass. Ett fåtal lyckades vi hitta genom sökningar på nätet. Trots alla dessa ansträngningar saknade vi fortfarande e-postadresser till 50 av de 170 adepterna. Vårt sista hopp att nå ut till dessa blev då att skicka enkäten till den adress de fått genom Malmö högskola då de gick där med förhoppningen att de fortfarande vidarebefordrade sin e-post därifrån till sin privata adress. Detta då vi märkt att det var vissa av de vi fått tag i som gjorde det.
Då tanken med enkätundersökningen är att den även ska kunna användas för en uppföljning av mentorsprogrammet valde vi vid utformningen av enkäten frågor med syftet att ge en helhetsbild av upplevelsen av mentorskapet. Detta innebär att olika delar av enkäterna är mer eller mindre relevanta för just denna studies syfte. Vi delade in enkäterna i fyra delar där den första delen behandlar
bakgrundsinformation om respondenterna och den andra delen deras syn på, och upplevelse av, mentorskap i allmänhet. Den tredje delen innehåller frågor rörande relationen mellan mentor och adept och handlar både om hur relationen tedde sig under tiden som mentorskapet pågick, det vill säga hur ofta de sågs, vad de gjorde när de sågs, och så vidare, samt om hur deras relation ser ut idag såhär i efterhand. Den fjärde delen handlar om deras syn på Malmö högskolas organisering av programmet. För denna studies syfte, att se hur mentorskapet har påverkat
studenternas sociala nätverk är det framförallt del två och tre som vi tycker känns mest relevanta och som kommer behandlas mest i resultatdelen. När det gäller de frågor som handlar om hur de såg på relationen till varandra under tiden som mentorskapet pågick eller hur någonting var då, är vi medvetna om att de svaren vi får in på dessa frågor egentligen inte säger något om hur de faktiskt upplevde det utan bara om hur de minns att de upplevde det. Det enda vi kan uttala oss om är hur de i retrospektiv kommer ihåg det. Enkäterna finns utskrivna och
presenterade i sin helhet i appendix A och B.
Majoriteten av frågorna i enkäten är fasta frågor med fasta svarsalternativ, vilket är vanligast inom beskrivande forskning (Rosengren & Arvidson 2002:54ff). Många av dessa är av så kallad likert-typ, det vill säga att respondenten får ange i vilken grad på en skala han eller hon instämmer i ett visst påstående (Rosengren & Arvidson 2002:339ff). Vi valde också att avsluta varje del med att ge
respondenten möjlighet att lämna kommentarer, detta för att vi ville kunna
nyansera och exemplifiera svaren samt att vi inte bara ville använda materialet till att mäta och göra tabeller utan också kunna tolka och förstå det. När vi
konstruerat klart enkäterna skickade vi ut testenkäter till fem personer för att få feedback om dess utformning samt minimera risken för att de skulle innehålla några större fel eller misstag. När enkäterna var klara och utskickade följde fyra respektive fem påminnelser med 3-4 dagars mellanrum till de mentorer och adepter som ännu inte hade svarat. När det inte såg ut som att vi skulle få några fler svar exporterades de till Excel och SPSS och bearbetades i dessa program för att sedan redovisas framförallt i tabeller och grafer. Någon avancerad statistisk bearbetning har utifrån studiens syfte inte känts relevant.
