VTI rapport 565 Utgivningsår 2007
www.vti.se/publikationer
Trafikskador 1998–2004 enligt patientstatistik
Jörgen LarssonUtgivare: Publikation: VTI rapport 565 Utgivningsår: 2007 Projektnummer: 50552 Dnr: 2005/0722-22 581 95 Linköping Projektnamn:
Patientstatistik 1998–2004 och trafik-säkerhetsmålen
Författare: Uppdragsgivare:
Jörgen Larsson Vägtrafikinspektionen
Titel:
Trafikskador 1998–2004 enligt patientstatistik
Referat (bakgrund, syfte, metod, resultat) max 200 ord:
Det är sedan länge känt att många trafikolycksfall inte kommer till polisens kännedom men däremot anlitar sjukvården. Därmed blir den officiella statistiken över trafikskadade personer, som bygger på olyckor kända av polisen, missvisande. I denna studie har därför data från Socialstyrelsens slutenvårds-register för vårdtillfällen avslutade 1998–2004 bearbetats. Därmed kan en kompletterande beskrivning av antalet skadefall i vägtrafikolyckor göras och dessutom kan utvecklingen för gåendeolyckor i gatu-/väg-miljö utan inblandning av fordon (s.k. "gående-singel") följas.
I genomsnitt har drygt 12 000 personer årligen vårdats inom slutenvården 1998–2004 på grund av väg-trafikolycksfall. Genomsnittet är något högre åren efter sekelskiftet.
Åldersfördelningen bland skadefallen i vägtrafikolyckor har varit tämligen stabil. Skademåttet "antal skadefall per tusen invånare" har visat en tendens att stiga något under perioden. Åldern 15–24 år har hela tiden ett högre skademått än övriga åldrar.
Andelen bilister samt andelen motorcyklister/mopedister har ökat bland skadefallen. Bilisterna svarar för 44 procent av skadefallen både 2003 och 2004, mc/moped för drygt 18 procent.
Vid jämförelse med den officiella statistiken över svårt skadade personer i vägtrafikolyckor visas att antalet skadade cyklister enligt slutenvårdsdata är 6–10 gånger högre. Sett över alla trafikanter har slutenvårdsdata ca tre gånger flera skadefall än polisrapporteringens svårt skadade.
Fotgängarna har den längsta genomsnittliga vårdtiden, vilket gäller i nästan alla åldersklasser.
I föreliggande rapport redovisas den huvuddiagnos som ställts vid första vårdtillfället. Frakturena svarar för drygt en tredjedel av skadefallen och nästan hälften av vårdtiden.
För sjuårsperioden 1998–2004 redovisas dessutom genomsnittligt ca 2 200 skadefall per år där gående fallit i gatu-/vägmiljö utan inblandning av något fordon. Den vanligaste orsaken är "fall i samma plan" som beror på halkning/snavning/snubbling utan förekomst av is/snö. I denna grupp svarar de som är 65 år eller äldre för drygt 82 procent av vårdtiden.
Nyckelord:
trafiksäkerhet, patientregister, slutenvård, vägtrafikolyckor, fallolyckor, vårdtid, diagnoser
Publisher: Publication: VTI rapport 565 Published: 2007 Project code: 50552 Dnr: 2005/0722-22
SE-581 95 Linköping Sweden Project:
Patient statistics, 1998–2004, and the traffic safety objectives
Author: Sponsor:
Jörgen Larsson Road Traffic Inspectorate
Title:
Injuries in traffic, 1998–2004, according to patient statistics
Abstract (background, aim, method, result) max 200 words:
It has been known for a long time that many traffic accidents are not known to the police, but are dealt with by the health service. Because of this, the official statistics concerning persons injured in traffic, which are based on accidents known to the police, are misleading. In this study, data from the in-patient records of the Swedish Board of Health and Welfare concerning treatment episodes terminated during the period 1998–2004 were therefore examined. In this way it is possible to give an augmented account of the number of in-patient injuries in road traffic accidents, and the development in the number of accidents to pedestrians in a street/road environment, without the involvement of vehicles, can also be observed.
On average, more than 12,000 persons annually were hospitalised in 1998–2004 as a result of road traffic accidents. The average number is slightly higher in the years after the turn of the century.
Breakdown by age among injuries in road traffic accidents has been fairly stable. The injury index “number of in-patient injuries per thousand population” has shown a tendency to increase slightly during the period. The 15–24 age group consistently has a higher injury index than other ages.
Among the injuries, the proportions of motorists and motoryclists/moped riders have increased. Motorists account for 44 per cent of in-patient injuries in both 2003 and 2004, motorcyclists/moped riders for over 18 per cent.
On comparing these statistics with the official statistics concerning persons severely injured in road traffic accidents, it is found that the number of injured cyclists according to in-patient data is 6–10 times higher. For all road users, the number of injuries according to in-patient data is about three times higher than the number of severe injuries according to police reports.
Pedestrians have the longest average treatment periods; this applies to almost all age classes. The princi-pal diagnosis made at the time of initial hospitalisation is given in this report. Fractures account for more than one third of injuries and for almost one half of the treatment period.
For the seven-year period 1998–2004, the report also shows an average of about 2,200 in-patient injuries annually caused by pedestrians falling in a street/road environment without the involvement of a vehicle. The most common cause is “fall in the same plane” due to slipping/tripping/stumbling in the absence of ice/snow. In this group, those 65 or older account for over 82 per cent of the treatment period.
Förord
På uppdrag av Vägtrafikinspektionen har VTI bearbetat patientdata från Socialstyrelsen avseende slutenvårdspatienter dels de som skadats i vägtrafikolyckor, dels de fotgängare som skadats i fallolyckor utan inblandning av något fordon.
Bearbetningen har utförts av undertecknad. Jan Ifver har varit kontaktman på Vägtrafik-inspektionen och därvid även svarat för att data kommit VTI tillhanda. Gunilla Sjöberg, VTI, har svarat för slutredigeringen av rapporten.
Linköping december 2006
Kvalitetsgranskning
Intern peer review har genomförts den 13 december 2006 av forskningschef Fridtjof Thomas. Jörgen Larsson har genomfört justeringar av slutligt rapportmanus den
21 december 2006. Avdelningschef Pontus Matstoms har därefter granskat och godkänt publikationen för publicering den 17 januari 2007.
Quality review
Internal peer review was performed on December 13, 2006 by research director Fridtjof Thomas. Jörgen Larsson has made alterations to the final manuscript of the report on December 21, 2006. Research director Pontus Matstoms examined and approved the report for publication on January 17, 2007.
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 5
Summary ... 7
1 Bakgrund och syfte ... 9
2 Omfattning och definitioner ... 10
3 Skador vid vägtrafikolycksfall... 13
3.1 Antal skadefall ... 13
3.2 Vårdtid ... 21
3.3 Diagnoser ... 25
4 Skador för gående utan fordon inblandade... 28
4.1 Antal skadefall och vårdtid ... 28
4.2 Diagnoser ... 31
5 Slutsatser och fortsatta studier ... 33
6 Referenser ... 34 Bilagor:
Bilaga 1 Yttre orsaker till skada. Översikt av koder för trafikantgrupper Bilaga 2 Vägtrafikolycksfall. Antal skadefall och genomsnittlig vårdtid
1998–2004. Fördelning på inskrivningslän, trafikantgrupp och inskrivningsår
Bilaga 3 Vägtrafikolycksfall. Antal skadefall och genomsnittlig vårdtid 1998–2004. Fördelning på trafikantgrupp, åldersklass och inskrivningsår
Bilaga 4 Vägtrafikolycksfall. Antal skadefall och genomsnittlig vårdtid 1998–2004. Fördelning på trafikantgrupp, huvuddiagnos och åldersklass.
Begreppslista
Bilist Förare eller passagerare i bil, lastbil eller buss (dvs. även
bussresenärer).
Bortfall En uppgift som saknas fast den borde vara med. I denna rapport
bl.a. skadefall som inte kunde identifieras som trafikrelaterad pga. att uppgifter om skadans orsak saknades i slutenvårdsregistret. Huvuddiagnos Det tillstånd (skada) som spelat störst roll för behandlingen vid
sjukhuset. Bedöms av läkare.
ICD-10 Ett internationellt system för klassifikation av sjukdomar och
hälsoproblem. Den nu aktuella versionen är den tionde:
International Classification of Diseases – Tenth Revision.
Skadefall I denna rapport en person som har blivit inskriven på sjukhus till
följd av antingen en vägtrafikolycka eller en gåendeolycka i väg-/gatumiljö utan inblandning av fordon. Ett skadefall kan ha ett eller flera vårdtillfällen. Blir samma person inskriven upprepade gånger med högst 30 dagar mellan vårdtillfällena räknas dessa tillhöra samma skadefall. En person kan bidraga med flera skade-fall genom att skada sig upprepade gånger eller ha mer än 30 dagar mellan två vårdtillfällen.
Slutenvård Vård som medför inskrivning på sjukhus.
Slutenvårdsregister (Patientregister sluten vård)
Datakälla för denna studie. Register över vårdtillfällen inom den svenska slutenvården. Information om patienter blir tillgänglig när dessa skrivs ut från slutenvården. Registerhållare är Epidemio-logiskt Centrum på Socialstyrelsen.
Svårt skadade Person som fått brott, krosskada, sönderslitning, allvarlig skär-skada, hjärnskakning eller inre skada eller andra skador som väntas medföra intagning på sjukhus. Övriga skador betecknas som lindriga (Vägverkets definition). Bedömningen görs av polis vid olycksplatsen.
Trafikantgrupp Används här synonymt med begreppet ”trafikantkategori”.
I denna rapport delas skadefallen in i trafikantgrupperna: - bilister
- motorcyklister/mopedister - cyklister
- gående
- övriga/ospecificerade
Vårdtid Antal dygn som respektive skadefall vårdats inom slutenvården.
Vårdtillfälle En vårdkontakt i slutenvården. Byte av klinik/sjukhus medför ett nytt vårdtillfälle.
Vägtrafikolycka Händelse som inträffat i trafik på väg eller gata, där minst ett fordon i rörelse varit inblandat och som lett till person- eller egen-domsskador (Vägverkets definition).
Trafikskador 1998–2004 enligt patientstatistik
av Jörgen Larsson VTI
581 95 Linköping
Sammanfattning
I genomsnitt har drygt 12 000 personer årligen vårdats inom slutenvården på grund av vägtrafikolycksfall åren 1998–2004. Genomsnittet är något högre åren efter sekelskiftet. För sjuårsperioden 1998–2004 redovisas också ca 2 200 skadefall per år där gående fallit i gatu-/vägmiljö utan inblandning av något fordon.
Underlaget för denna studie utgörs av data från Socialstyrelsens register avseende vård-tillfällen inom slutenvården. I rapporten redovisas vårdvård-tillfällen orsakade av:
• vägtrafikolyckor och vårdtillfällen som avslutats åren 1998–2004
• gåendeolyckor i gatu-/vägmiljö, utan inblandning av fordon (”gående-singel”). Vårdtillfällen avslutade 1998–2004.
Att här redovisad period börjar år 1998 beror på att det är det första året då patientdata i hela Sverige kodats enligt ICD-10, den internationella klassifikationen av sjukdomar och hälsoproblem. Detta påverkar bl.a. möjligheterna att indela datamaterialet med hän-syn till trafikantkategori.
I befintlig datamängd finns inte någon markering av den enskilda olyckan genom vård-kedjan. Detta har gjort det nödvändigt att definiera ett ”skadefall”, dvs. en person som omhändertagits inom sjukvårdens slutenvård till följd av en vägtrafikolycka eller pga. fall som fotgängare i väg-/gatumiljö. Ett nytt skadefall anses här föreligga om tiden mellan två vårdtillfällen för en enskild person överstigit 30 dagar. Skadefall som med-fört att patienten avlidit inom 30 dagar är exkluderade, då räknas patienten enligt svensk definition som ett dödsfall till följd av olyckan. Bearbetningen har begränsats till att omfatta skadefall som skrivits ut från sjukvården inom 365 dagar efter första inskriv-ning. Därvid omfattar studien drygt 84 000 skadefall orsakade av vägtrafikolyckor under perioden 1998–2004, dvs. i genomsnitt drygt 12 000 per år, högre i slutet av perioden.
Dessutom redovisas gående som skadats i gatu-/vägmiljö utan inblandning av något fordon, ”gående-singel-olyckor”, totalt ca 15 400 skadefall. Dessa ingår ej i be-greppet vägtrafikolycksfall och redovisas därför separat.
Några län har ett misstänkt lågt antal skadefall. Enligt Socialstyrelsen var det misstänkta bortfallet i patientregistret högst år 1998 men har sedan gradvis sjunkit. Även om läns-vis och årsläns-vis korrigering med hänsyn till misstänkt bortfall görs och om antalet skade-fall relateras till invånarantalet i respektive län och år kvarstår en mycket stor variation mellan länen.
Åldersfördelningen bland skadefallen i vägtrafikolyckor har varit tämligen stabil. De yngsta (0–6 år) utgör 3–4 % av skadefallen, medan de äldsta (≥75 år) svarar för 7–8 %. Fördelningen på kvinnor och män är i storleksordningen 40 % resp. 60 %. Skademåttet ”antal skadefall per tusen invånare” har visat en tendens att stiga något under perioden. Åldern 15–24 år har hela tiden ett högre skadetal än övriga åldrar.
Andelen bilister och även andelen motorcyklister/mopedister har ökat bland skadefallen. Efter en topp 2001 svarar bilisterna för 44 % både år 2003 och 2004. Dessa år är
cyklisterna, vars andel dock har minskat till knappt 30 % även om antalet skadefall ökat något under perioden. Det beror då på att antalet ”Cyklister utan inblandning av motor-fordon” ökat medan antalet cyklister som kolliderat med motorfordon sjunkit något och de senare svarar endast för drygt 4 % av skadefallen i slutet på perioden.
Vid jämförelse med antalet polisrapporterade svårt skadade personer i SIKA:s officiella statistik visas att cyklisterna förekommer i slutenvårdsdata 6–10 gånger mer. Sett över alla trafikanter har slutenvårdsdata ca tre gånger fler skadefall än polisrapporteringens svårt skadade.
Den genomsnittliga vårdtiden avseende vägtrafikolycksfall 1998–2004 är ca 6 dagar. Gående har den längsta vårdtiden, vilket gäller i alla åldersklasser utom 18–19 år och 20–24 år där cyklister som kolliderat med motorfordon respektive mc/mopedister har den längsta vårdtiden. Av skadefallen bland fotgängarna är ca 33 % 65 år eller äldre jämfört med knappt 14 % sett över alla trafikanter.
I föreliggande rapport redovisas den huvuddiagnos som ställts vid första vårdtillfället för varje skadefall som skrivits in 1998–2004. Frakturerna svarar för drygt en tredjedel av skadefallen och nästan hälften av vårdtiden. Hjärnskakning är en vanlig diagnos, allra vanligast bland cyklister (ca 30 %). Utan indelning i trafikantgrupp svarar dock hjärnskakning för en låg andel (6 %) av vårdtiden.
Här redovisas drygt 15 400 fotgängare skadade åren 1998–2004 utan inblandning av något fordon. Den vanligaste orsaken, ca 82 % av ”gående-singel”, var fall i samma plan. I denna grupp var halkning/snavning/snubbling utan förekomst av is/snö
vanligast, och utgör nästan hälften av skadefallen ”gående-singel”. I denna grupp svarar de äldre (≥65 år) för drygt 82 % av vårdtiden.
Vid fall i samma plan är frakturer den klart vanligaste diagnosen, oavsett väglag. Vid benfrakturer som skett vid fall utan is/snö svarar de som är 65 år eller äldre för nästan 80 % av vårdtiden.
Injuries in traffic, 1998–2004, according to patient statistics
by Jörgen Larsson
VTI (Swedish National Road and Transport Research Institute) SE-581 95 Linköping Sweden
Summary
On average, more than 12,000 persons annually were hospitalized in 1998–2004 as a result of road traffic accidents. The average number is slightly higher in the years after the turn of the century. For the seven-year period 1998–2004, the report also shows an average of about 2,200 in-patient injuries annually caused by pedestrians falling in a street/road environment without the involvement of a vehicle.
This study is based on data from the hospital records of the Swedish Board of Health and Welfare concerning treatment episodes. The report gives an account of treatment episodes caused by
• road traffic accidents and treatment episodes which terminated during the period 1998–2004
• accidents to pedestrians in a street/road environment without the involvement of a vehicle. Treatment episodes which terminated during the period1998–2004. The reason that the period in the report begins in 1998 is that this was the first year when patient data for the whole of Sweden were coded in accordance with ICD-10, the international classification of diseases and health problems. This influences, for
instance, the ability to classify the material with respect to road user category. In the existing dataset the individual accident is not followed through the treatment chain. This has made it necessary to define an “in-patient injury”, i.e. a person
hospitalized as a result of a road traffic accident or a fall as a pedestrian in a road/street environment. A new in-patient injury is considered to occur if the time between two treatment episodes for an individual person exceeded 30 days. In-patient injuries which resulted in a person dying within 30 days are excluded, since, according to the Swedish definition, the patient is then counted as a fatality owing to the accident. Processing has been limited so as to comprise in-patient injuries which were discharged from the health service within 365 days of the first registration. The study therefore comprises over
84,000 in-patient injures caused by road traffic accidents during the period
1998–2004, i.e. an average of over 12,000 annually, higher at the end of the period. The report also gives the number of pedestrians injured in a road/street environment without the involvement of any vehicle. These, a total of ca 15,400 in-patient injures, are not comprised in the term road traffic accident and are therefore reported separately. Some counties have a suspiciously low number of in-patient injures. According to the Swedish Board of Health and Welfare, the suspected shortfall in the patient register was highest in 1998 but has been gradually decreasing since then. Even if corrections are made on a county and year basis with respect to suspected shortfalls and if the number of in-patient injuries is related to the number of inhabitants in each county and year, very great variation among counties remains.
Breakdown by age among the in-patient injures in road traffic accidents has been fairly stable. The youngest (0–6 years) make up 3–4% of the in-patient injuries, while the oldest (≥75) account for 7–8%. Women and men account for approximately 40% and 60% respectively. The injury index “number of in-patient injuries per thousand
population” has shown a tendency to increase slightly during the period. The 15–24 age group consistently has a higher injury index than other ages.
The proportion of motorists and also the proportion of motorcyclists/moped riders among the in-patient injuries has increased. After a peak in 2001, motorists account for 44% in both 2003 and 2004. In these years, the proportion of motorcyclists/moped riders is just over 18%. The next largest road user group is cyclists, whose proportion has however dropped to just under 30% even though the number of in-patient injuries increased somewhat during the period. The reason is that the number “Cyclists without the involvement of a vehicle” increased while the number of cyclists who collided with a vehicle decreased slightly, and the latter account for just over 4% of the in-patient injuries at the end of the
A comparison with the number of police-reported severely injured persons in the official statistics (published by SIKA, The Swedish Institute for Transport and Communications) shows that cyclists occur 6–10 times more frequently in in-patient statistics. For all road users, the number of in-patient injuries according to in-patient data is about three times higher than the number of severe injuries according to police reports.
The average treatment period regarding road traffic accidents during 1998–2004 is ca. 6 days. Pedestrians have the longest treatment period, which holds for all age classes except 18–19 and 20–24 where cyclists who had collided with a motor vehicle or motorcycle/moped have the longest treatment period. Of the in-patient injuries among pedestrians, ca 33% are 65 or older compared with less than 14% for all road users. The report gives the principal diagnosis made at the time of initial hospitalization for each in-patient injury registered in 1998–2004. Fractures account for more than one third of in-patient injuries and for almost one half of the treatment period. Concussion is a common diagnosis, most common among cyclists (ca 30%). Without assignment to a road user group, concussion however accounts for a low proportion (6%) of the
treatment period.
Details are given of more than 15,400 pedestrians injured over the period 1998–2004 without the involvement of any vehicle. The most common cause, ca 82% of these injuries, was a fall in the same plane. In this group, slipping/tripping/stumbling without the presence of ice/snow is most common and accounts for almost one half of these in-patient injuries. In this group, the elderly (≥65) account for more than 82% of the treatment period.
In the case of falls in the same plane, fractures are clearly the most common diagnosis irrespective of road conditions. In the case of fractures which occurred without ice/snow, those 65 or older account for almost 80% of the treatment period.
1
Bakgrund och syfte
Det är sedan länge känt att den officiella statistiken över skadade personer i polis-rapporterade vägtrafikolyckor inte ger en heltäckande bild av trafiksäkerhetssituationen i Sverige. Ett betydande bortfall gör statistiken missvisande, både vad gäller omfattning och innehåll, speciellt för oskyddade trafikanter. I och med att Socialstyrelsens sluten-vårdsregister sedan 1985 i princip är heltäckande för riket har det blivit möjligt att nyttja patientdata vid utvärdering av trafiksäkerhetsmålen.
Senare har patientdata dessutom blivit tillgängliga med ett unikt löpnummer (ej person-nummer) för varje person, vilket gjort det möjligt att följa en individ genom en kedja av olika vårdtillfällen. Resultat har tidigare, då på uppdrag av Vägverket, redovisats i flera VTI notat [Larsson, 1997; 1998; 1999; 2000; 2001; 2004; 2005]. Det senaste VTI-notatet avsåg 15 års vårdtillfällen utskrivna 1988–2002. Syftet har varit att få kännedom om antalet personer som årligen behandlas inom slutenvården till följd av skador i väg-trafiken. Eftersom nya patientdata blivit tillgängliga för VTI redovisas här, nu på upp-drag av Vägtrafikinspektionen, sju års vårdtillfällen till följd av trafikskador, där den behandlade personen blivit utskriven 1998–2004. Underlaget för denna studie utgörs endast av trafikskador som varit tillräckligt svåra för att motivera slutenvård och rapporten presenterar såväl antal skadefall som tillhörande vårdtider. Framförallt har avsikten varit att göra indelningar efter trafikantkategori, ålder, kön, län, årstid och olika diagnoser.
Att här redovisad period börjar år 1998, beror på att det är det första året då patientdata i hela Sverige kodats enligt ICD-10, den internationella klassifikationen av sjukdomar och hälsoproblem [Socialstyrelsen, 1996]. ICD-10 påverkar möjligheterna att indela datamaterialet med hänsyn till trafikantkategori. Detta har å ena sidan inneburit möjlig-het att även bearbeta data för gående som skadats i väg-/gatumiljö utan inblandning av något fordon, dvs. olyckor av typ ”gående singel”. Å andra sidan har möjligheten att särskilja mopedister från motorcyklister upphört.
Dessa förändringar, samt målsättningen att ha överskådliga tabeller, har inneburit att presentationen omfattar sjuårsperioden 1998–2004. För uppgifter avseende tidigare år hänvisas till tidigare publikationer.
2 Omfattning
och
definitioner
Underlaget för denna studie består av data från Socialstyrelsens slutenvårdsregister. Aktuell datamängd, framtagen av Epidemiologiskt Centrum vid Socialstyrelsen, har från början avslutade vårdtillfällen åren 1996–2004 orsakade av vägtrafikolyckor som observationsenhet. Dessutom har fr.o.m. 1997, i Skåne fr.o.m. år 1998, tillkommit vårdtillfällen som inte orsakats av egentliga vägtrafikolyckor, men som ändå är av intresse, nämligen fotgängarolyckor i gatu-/vägmiljö utan inblandning av något
fordon.
På grund av att ändrade definitioner och ändrad omfattning på data gäller i hela landet fr.o.m. 1998 redovisas här resultat som omfattar den senast tillgängliga 7-årsperioden, dvs. 1998–2004.
Koderna för ”Yttre orsak till skada” som använts för urval av vilka vårdtillfällen som ska ingå i denna studie samt även diagnoskoder finns utförligt beskrivna i särskild publikation [Socialstyrelsen, 1996]. Koderna för dessa termer baseras på den interna-tionella sjukdomsklassifikationen ICD-10, tidigare användes ICD-9. En kort beskriv-ning av hur koderna för ”Yttre orsak till skada” korresponderar mot olika trafikant-grupper återfinns i bilaga 1.
Övriga termer för varje vårdtillfälle i datamängden är:
Löpnummer: Ej personnummer, men unikt för varje inblandad person Kön, Ålder (vid utskrivning)
Inskrivningsdatum, Utskrivningsdatum
Inskrivningstyp: 1=från annan klinik/sjukhus, 2=från särskilt boende 3=från annat boende (dvs. oftast ordinarie bostaden) Utskrivningstyp: 1=till annat sjukhus/klinik, 2=till särskilt boende
3=till annat boende (dvs. oftast ordinarie bostad), 4=avliden Hemort
Sjukhus, Klinik, Medicinskt verksamhetsområde Diagnoser inkl. huvuddiagnos
Antal vårddagar.
En person svarar ofta för fler än ett vårdtillfälle beroende på t.ex. klinikbyten eller återinskrivningar efter hemvistelse. Dessutom gäller naturligtvis att en person kan bli skadad flera gånger om en tidsperiod är tillräckligt lång. Eftersom ingen direkt koppling till enskilda vägtrafikolyckor har kunnat göras har det varit nödvändigt att definiera termen ”skadefall”. Härvid avses en person som blivit inlagd på sjukhus till följd av en vägtrafikolycka, alternativt en gåendeolycka i väg/gatumiljö utan inblandning av fordon. Beroende på hur man definierar när ett nytt skadefall ska anses ha inträffat kan den bearbetade datamängden variera i storlek. Olika sätt att sammanföra en persons registrerade vårdtillfällen till ett ”skadefall” har tidigare redovisats i VTI notat 69-1997 [Larsson, 1997]. Den definition som sedan fastställdes i VTI notat 75-1998 [Larsson, 1998], följs även i föreliggande publikation. Det gäller därmed att om differensen mellan två vårdtillfällen för en enskild person är större än 30 dagar anses det senare vårdtillfället representera ett nytt skadefall, dvs. resultatet av en ny olycka.
Figur 1 visar hur antal vårdtillfällen påverkats av att felaktiga/bristfälliga/udda data exkluderats samt hur det slutgiltiga antalet skadefall påverkats av dessa exkluderingar.
Antal vård-tillfällen* utskrivna 1996-2004
160 690
Definition: Diff mellan två vårdtillfällen > 30 dagar ger nytt skadefall
Antal skadefall 138 904 Utskriven som död inom 30 dagar 1 100 137 804 Inskrivna före 1997 12 617 125 187
Differens mellan sista utskrivning och första
inskrivning > 365 dagar 27 125 160 Skadefall ej p.g.a. vägtrafikolyckor** 2 272 122 888 Ryttare ej i kollision med vägfordon 8 627 114 261
Varav fotgängare utan
inblandning av fordon 18 439 95 822 Inskrivna 1997 Inskrivna 1997 3 015 11 720 84 102 15 424
Vägtrafikolycksfall "Gående singel" Inskrivna 1998-2004 Inskrivna 1998-2004
* Exkl. vatten-/lufttransporter, gående/cyklister-tåg, tågförare/tågpassagerare.
** Personer på industri-/jordbruks-/special-/terrängfordon utanför vägtrafikområdet samt gående som fallit utanför vägtrafikområdet.
Figur 1 Vårdtillfällen orsakade av vägtrafikolyckor samt ”gående singel” utskrivna från slutenvården 1996–2004. Utfall efter definition av skadefall, exkluderingar av vissa observationer samt begränsning till inskrivna åren 1998–2004.
För de 160 690 vårdtillfällena utskrivna 1996–2004 har inte någon direkt koppling till en enskild trafikolycka kunnat göras. Dessutom har vid transformeringen till skadefall de personer som avlidit inom 30 dagar från första inskrivningsdatum exkluderats, då räknas patienten enligt svensk definition som ett dödsfall till följd av olyckan. När även de som inskrivits första gången före 1997 exkluderas återstår 125 187 skadefall.
Ett problem med patientdata är att det är först vid utskrivning som ett vårdtillfälle blir en observationsenhet. Det kan då ha passerat åtskilliga vårddagar sedan aktuellt olycks-tillfälle. Detta innebär att speciellt vid svårare skador och/eller olyckor som sker i slutet av ett kalenderår kan utskrivning ofta ske året efter olyckan. Tidigare har visats
[Larsson, 1999] att nästan alla, av de här definierade skadefallen, har högst 365 dagar mellan första inskrivning och sista utskrivning. När detta villkor ska uppfyllas återstår 125 160 skadefall.
I VTI notat 75-1998 [Larsson, 1998] visades att det är speciellt skadefallen bland gå-ende som påverkas om man kräver att det ska vara högst 365 dagar mellan första in-skrivning och sista utin-skrivning istället för att sista utin-skrivning ska ha skett samma kalenderår som första inskrivningen för ett skadefall. Relativt många äldre gående skadas nämligen i slutet av ett kalenderår och skrivs ut först året därpå.
Med hänsyn till vad som ovan har nämnts används i denna redovisning, om inte annat anges, skadefall där differensen mellan skadefallets första inskrivnings-datum och sist noterade utskrivningsinskrivnings-datum är högst 365 dagar. Även skadefall som
inte ansetts höra vare sig till ordinarie vägtrafikolyckor eller egentliga ”gående-singel-olyckor” har exkluderats. Det gäller 2 272 skadefall (se figur 1) som inbegriper bl.a. personer i industri-/jordbruks-/special-/terrängfordon utanför vägtrafikmiljön samt även gående som fallit utanför vägtrafikmiljön.
Ryttare som skadats i transportolyckor har vanligen ramlat av eller helt enkelt ”ridit omkull” utanför vägtrafikområdet eller varit inblandad i en ospecificerad olycka. Dessa 8 627 ryttare som inte kolliderat med fordon i vägtrafiken utesluts, se figur 1. För åren 1997–2004 återstår då 114 261 skadefall, varav 95 822 gällt vägtrafikolyckor. Den
senaste 7-årsperiodens (1998–2004) 84 102 skadefall redovisas i denna studie. Fotgängare som fallit i gatu-/vägmiljö utan inblandning av fordon (”gående
singel”) svarar för 15 424 skadefall åren 1998–2004. Dessa behandlas och redovisas i särskilt avsnitt.
Den här använda metoden för att bestämma vilka skadefall som ska medtas i redovis-ningen innebär en viss underskattning av det senast tillgängliga inskrivningsåret,
dvs. 2004. Med hänsyn till den underskattning som påvisades i VTI notat 75-1998 för
det senast tillgängliga året torde det ”sanna” antalet skadefall i vägtrafikolyckor vara ca 100–150 högre än vad som redovisas här.
Ett annat problem är att det även i patientdata finns misstänkta bortfall, som beror på att vissa vårdtillfällen inte har någon definierad kod för vårdtillfällets ”yttre orsak”, där den yttre orsaken skulle kunna vara en vägtrafikolycka. Detta behandlas i kapitel 3.
Någon uppdelning av bilisterna i förare och passagerare redovisas ej. Kodningen som nu gäller i patientdata, se bilaga 1, medför att man kan dela upp
motorfordonstra-fikanterna på personbilister, lastbilsbilister och bussresenärer (dessa kategorier benämns här ”bilister”) samt motorcyklister/mopedister. Även separata koder för förare och passagerare finns, men det har dock noterats att för över hälften av bilisterna finns ej någon specifikation om huruvida skadefallet avser en förare eller passagerare, därför synes det inte meningsfullt att göra en sådan uppdelning. Kodsystemet medför också att motorcyklister och mopedister ej kan särskiljas utan måste redovisas tillsammans som ”mc/moped”.
3
Skador vid vägtrafikolycksfall
3.1 Antal
skadefall
Under de sju åren 1998–2004 har i genomsnitt drygt 12 800 skadefall per år nyttjat slutenvården. För de tre åren efter sekelskiftesåret är genomsnittet nästan 13 400 skade-fall. Oftast är vårdlänet vid första inskrivningstillfället detsamma som hemlänet, vilket visades i VTI notat 75-1998 [Larsson, 1998]. I VTI notat 61-1999 [Larsson, 1999] visades sedan hur vårdlän och hemlän varierar mellan olika trafikantkategorier. Hemlän och vårdlän överensstämmer av naturliga skäl mest för oskyddade trafikanter.
Länsfördelning
Hur antal skadefall i olika län varierat årsvis under aktuell period redovisas okorrigerat i tabell 1a. I några län, framförallt i Skåne, är antalet skadefall 1998 betydligt lägre än de påföljande åren. Den variationen tyder på ett betydande misstänkt bortfall i patientdata som varierar mellan län och år.
Tabell 1a Antal skadefall länsvis åren 1998–2004. Ingen korrigering för bortfall.
Inskrivningsår 1:a vårdtillfället
Län 1:a vård 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Alla Stockholm 1411 1599 1590 1735 1766 1635 1535 11271 Uppsala 471 535 565 515 514 470 491 3561 Södermanland 217 364 371 388 304 335 263 2242 Östergötland 472 573 524 538 722 609 464 3902 Jönköping 467 660 650 618 637 670 614 4316 Kronoberg 202 227 244 222 251 254 209 1609 Kalmar 433 383 382 397 415 412 454 2876 Gotland 128 131 134 163 141 145 144 986 Blekinge 95 101 115 120 96 74 75 676 Skåne 859 1420 1532 1455 1495 1569 1712 10042 Halland 341 280 325 348 417 456 511 2678 V Götaland 1837 1923 1988 1945 2082 2165 2173 14113 Värmland 315 334 309 376 349 391 395 2469 Örebro 522 504 488 528 539 497 453 3531 Västmanland 238 233 207 209 310 378 506 2081 Dalarna 450 483 536 516 524 578 558 3645 Gävle 441 469 388 494 437 352 393 2974 Västernorrland 448 473 387 452 451 498 415 3124 Jämtland 182 207 221 218 245 242 244 1559 Västerbotten 489 552 478 530 488 529 460 3526 Norrbotten 336 341 476 455 439 446 428 2921 Alla 10354 11792 11910 12222 12622 12705 12497 84102
Det låga värdet (859 skadefall) i Skåne år 1998 jämfört med påföljande år beror på ett tillfälligt stort bortfall (skattat till ca 45 % ) i data detta år. Bortfallet uppstår när vård-tillfällen vars huvuddiagnos pekar på en skada av yttre orsak (trafikolycka, förgiftning, brand, misshandel m.m.) saknar specifikation av den yttre orsaken, vilket medför att sådana vårdtillfällen inte kommer med i dataunderlaget för denna studie. Huruvida den i verkligheten återspeglar ett bortfall bland just trafikolycksdata är inte helt klart, men Socialstyrelsens uppgifter om bortfall, fördelade på län och år, har i några av påföljande tabeller använts till korrigeringar i befintlig datamängd. Ett extremt län är Östergötland, där bortfallsandelen enligt uppgift från Socialstyrelsen uppgår till ca 50 % i flera av de
här aktuella åren. De senaste åren har dock bortfallen minskat så att år 2004 skattas bortfallet vara i storleksordningen 20 %. Korrigeringen har resulterat i tabell 1b, där Östergötland har betydligt högre värden än i tabell 1a.
Tabell 1b Antal skadefall länsvis 1998–2004, uppräknade för misstänkt bortfall.
Inskrivningsår 1:a vårdtillfället
Län 1:a vård 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Alla Stockholm 1420 1771 1805 1738 1770 1637 1537 11678 Uppsala 471 539 568 517 519 475 494 3583 Södermanland 232 366 371 388 304 335 263 2259 Östergötland 929 1144 1196 1004 1071 854 589 6787 Jönköping 671 699 676 636 653 680 616 4631 Kronoberg 203 229 249 224 253 262 213 1633 Kalmar 433 383 382 397 415 412 454 2876 Gotland 128 131 134 165 141 145 150 994 Blekinge 95 101 115 120 96 74 75 676 Skåne 1562 1479 1541 1462 1504 1582 1722 10852 Halland 341 280 325 348 417 457 512 2680 V Götaland 1916 2081 2093 2037 2133 2214 2199 14673 Värmland 378 339 347 384 353 392 396 2589 Örebro 533 512 490 535 550 505 459 3584 Västmanland 238 233 207 209 356 428 572 2243 Dalarna 456 484 538 517 524 579 558 3656 Gävle 529 469 388 494 437 352 393 3062 Västernorrland 448 473 387 452 453 501 419 3133 Jämtland 183 207 221 218 245 242 244 1560 Västerbotten 489 552 478 530 488 532 466 3535 Norrbotten 448 449 516 473 472 480 463 3301 Alla 12103 12921 13027 12848 13154 13138 12794 89985
Trots korrigeringen av bortfallet visar dock år 2004 på ett påfallande lågt värde för Östergötland. För Jönköpings och Skåne län redovisas däremot värden för 1998 som är i samma storleksordning som de efterföljande åren.
I tabell 1c redovisas sedan de uppräkningsfaktorer som använts för att få tabell 1b. Det kan utläsas att i Östergötland har det under hela perioden mycket stor betydelse om man justerar för misstänkt bortfall, detsamma gäller i början av perioden även i Norrbotten.
Tabell 1c Skadefall länsvis 1998–2004. Kvot mellan uppräknat och okorrigerat antal.
Inskrivningsår 1:a vårdtillfället
Län 1:a vård 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Alla Stockholm 1,006 1,108 1,135 1,002 1,002 1,001 1,001 1,036 Uppsala 1,000 1,007 1,005 1,004 1,010 1,011 1,006 1,006 Södermanland 1,069 1,005 1 1 1 1 1 1,008 Östergötland 1,968 1,997 2,282 1,866 1,483 1,402 1,269 1,739 Jönköping 1,437 1,059 1,040 1,029 1,025 1,015 1,003 1,073 Kronoberg 1,005 1,009 1,020 1,009 1,008 1,031 1,019 1,015 Kalmar 1 1 1 1 1 1 1 1 Gotland 1 1 1 1,012 1 1 1 1,008 Blekinge 1 1 1 1 1 1 1 1,000 Skåne 1,818 1,042 1,006 1,005 1,006 1,008 1,006 1,081 Halland 1 1 1 1 1 1 1 1 V Götaland 1,043 1,082 1,053 1,047 1,024 1,023 1,012 1,040 Värmland 1,200 1,015 1,123 1,021 1,011 1,003 1,003 1,049 Örebro 1,021 1,016 1,004 1,013 1,020 1,016 1,013 1,015 Västmanland 1 1 1 1 1,148 1,132 1,130 1,078 Dalarna 1,013 1,002 1,004 1,002 1 1 1 1,003 Gävle 1,200 1 1 1 1 1 1 1,030 Västernorrland 1 1 1 1 1,004 1,006 1,010 1,003 Jämtland 1,005 1 1 1 1 1 1 1,001 Västerbotten 1 1 1 1 1 1 1 1 Norrbotten 1,333 1,317 1,084 1,040 1,075 1,076 1,082 1,130 Alla 1,169 1,096 1,094 1,051 1,042 1,034 1,024 1,070
Några ytterligare tabeller, okorrigerade, med länsvis uppdelning på trafikantgrupp och inskrivningsår redovisas i bilaga 2.
I tabell 2a–2b visas antal skadefall per tusen invånare i resp. län för okorrigerade respektive uppräknade datamängder. Den stora länsvisa variationen i antalet skadefall per capita kan förklaras av olikheter i bortfall, trafikmängder för olika trafikantslag, risknivåer, vårdtillgänglighet/specialistkompetens samt turism.
Som synes har skademåttet haft en tendens att öka. Resultatet för hela landet år 1998 ska dock tolkas försiktigt, främst beroende på det misstänkt stora bortfallet i Skåne det året (korrigeras i tabell 2b). När data korrigeras med hänsyn till misstänkt bortfall resp. år blir skademåttet för hela landet sett över alla åldersklasser år 1998 endast lite lägre än omgivande år (1,37 jämfört med kring 1,45 senare år).
Samma utveckling genom åren konstaterar även Socialstyrelsen i sina publikationer [Socialstyrelsen 2004; 2006a; 2006b] avseende patienter i slutenvården med yttre orsak till sjukdom och död. Ur dessa kan skademåttet ”Antal patienter från transportolyckor med fordon, företrädesvis avsedda för vägtrafik, per 1 000 invånare” beräknas för åren 1998–2004.
Utfallet blir då:
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 1,24 1,42 1,44 1,47 1,51 1,53 1,51
Tabell 2a Antal skadefall per tusen invånare 31 december åren 1998–2004. Fördelning på län vid första vårdtillfälle. Ingen korrigering för bortfall.
År* Län* 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Stockholm 0,79 0,89 0,87 0,94 0,95 0,88 0,82 Uppsala 1,62 1,83 1,92 1,74 1,72 1,56 1,62 Södermanland 0,85 1,42 1,45 1,51 1,17 1,29 1,01 Östergötland 1,14 1,39 1,27 1,30 1,75 1,47 1,12 Jönköping 1,42 2,02 1,98 1,89 1,94 2,04 1,86 Kronoberg 1,13 1,28 1,38 1,26 1,42 1,43 1,17 Kalmar 1,82 1,62 1,62 1,69 1,77 1,75 1,94 Gotland 2,22 2,28 2,34 2,84 2,46 2,52 2,50 Blekinge 0,63 0,67 0,76 0,80 0,64 0,49 0,50 Skåne 0,77 1,26 1,36 1,28 1,31 1,36 1,47 Halland 1,25 1,02 1,18 1,26 1,50 1,62 1,80 V Götaland 1,24 1,29 1,33 1,30 1,38 1,43 1,43 Värmland 1,13 1,21 1,12 1,37 1,28 1,43 1,44 Örebro 1,90 1,84 1,78 1,93 1,97 1,81 1,65 Västmanland 0,92 0,91 0,81 0,81 1,20 1,45 1,94 Dalarna 1,59 1,72 1,93 1,86 1,89 2,09 2,02 Gävle 1,56 1,67 1,39 1,78 1,58 1,27 1,42 Västernorrland 1,78 1,90 1,57 1,84 1,85 2,04 1,70 Jämtland 1,38 1,58 1,71 1,70 1,91 1,90 1,91 Västerbotten 1,90 2,15 1,87 2,08 1,91 2,07 1,79 Norrbotten 1,29 1,32 1,86 1,79 1,73 1,76 1,69 Alla 1,17 1,33 1,34 1,37 1,41 1,42 1,39
* Vid första vårdtillfälle för patientdata, för befolkningsdata 31 dec.
Tabell 2b Antal skadefall per tusen invånare 31 december åren 1998–2004. Fördelning på län vid första vårdtillfälle. Korrigerat med hänsyn till bortfall.
År* Län* 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Stockholm 0,80 0,98 0,99 0,95 0,96 0,88 0,82 Uppsala 1,62 1,84 1,93 1,74 1,74 1,58 1,63 Södermanland 0,91 1,43 1,45 1,51 1,17 1,29 1,01 Östergötland 2,25 2,78 2,91 2,43 2,59 2,06 1,42 Jönköping 2,05 2,14 2,06 1,94 1,99 2,07 1,87 Kronoberg 1,14 1,29 1,41 1,27 1,43 1,48 1,19 Kalmar 1,82 1,62 1,62 1,69 1,77 1,75 1,94 Gotland 2,22 2,28 2,34 2,87 2,46 2,52 2,60 Blekinge 0,63 0,67 0,76 0,80 0,64 0,49 0,50 Skåne 1,39 1,32 1,36 1,29 1,31 1,37 1,48 Halland 1,25 1,02 1,18 1,26 1,50 1,62 1,80 V Götaland 1,29 1,40 1,40 1,36 1,41 1,46 1,44 Värmland 1,36 1,23 1,26 1,40 1,29 1,43 1,45 Örebro 1,94 1,87 1,79 1,96 2,01 1,84 1,68 Västmanland 0,92 0,91 0,81 0,81 1,37 1,65 2,19 Dalarna 1,61 1,73 1,93 1,87 1,89 2,09 2,02 Gävle 1,87 1,67 1,39 1,78 1,58 1,27 1,42 Västernorrland 1,78 1,90 1,57 1,84 1,85 2,05 1,72 Jämtland 1,39 1,58 1,71 1,70 1,91 1,90 1,91 Västerbotten 1,90 2,15 1,87 2,08 1,91 2,08 1,81 Norrbotten 1,72 1,74 2,01 1,86 1,86 1,90 1,83 Alla 1,37 1,46 1,47 1,44 1,47 1,46 1,42
Åldersklasser
Observera att i följande tabeller görs ingen korrigering för misstänkt bortfall, det totala antalet skadefall som redovisas för perioden är således 84 102. Tabell 3 visar att skade-fallens fördelning på åldersklasser varit tämligen stabil under perioden. De yngsta (0–6 år) utgör 3–4 % av skadefallen, lägsta andel de senaste åren.
Utöver vad som visas i tabellen kan nämnas att andelen kvinnor totalt sett är drygt 40 %. I åldersgrupperna 15–24 år är kvinnoandelen lägst, ca 36 %, medan de utgör nästan hälften av skadefallen i de äldsta grupperna (≥65 år).
Tabell 3 Skadefall åren 1998–2004. Antalsmässig och procentuell fördelning efter åldersklass för olika inskrivningsår.
Antal skadefall per inskrivningsår
Ålder* 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 0–6 420 510 411 357 375 380 322 7–14 1 144 1 361 1 382 1 382 1 506 1 598 1 495 15–17 667 790 788 989 1 003 1 154 1 179 18–19 434 541 563 597 601 631 683 20–24 1 013 1 133 1 153 1 271 1 258 1 221 1 282 25–34 1 618 1 877 1 856 1 826 1 909 1 824 1 745 35–44 1 269 1 435 1 506 1 523 1 680 1 611 1 578 45–54 1 227 1 362 1 397 1 428 1 400 1 400 1 384 55–64 903 965 1 125 1 104 1 138 1 196 1 189 65–74 744 832 778 802 782 769 757 ≥75 915 986 951 943 970 921 883 Alla 10 354 11 792 11 910 12 222 12 622 12 705 12 497 Årsvis procentuell fördelning efter åldersklass
Ålder* 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 0–6 4,1 4,3 3,5 2,9 3,0 3,0 2,6 7–14 11,0 11,5 11,6 11,3 11,9 12,6 12,0 15–17 6,4 6,7 6,6 8,1 7,9 9,1 9,4 18–19 4,2 4,6 4,7 4,9 4,8 5,0 5,5 20–24 9,8 9,6 9,7 10,4 10,0 9,6 10,3 25–34 15,6 15,9 15,6 14,9 15,1 14,4 14,0 35–44 12,3 12,2 12,6 12,5 13,3 12,7 12,6 45–54 11,9 11,6 11,7 11,7 11,1 11,0 11,1 55–64 8,7 8,2 9,4 9,0 9,0 9,4 9,5 65–74 7,2 7,1 6,5 6,6 6,2 6,1 6,1 ≥75 8,8 8,4 8,0 7,7 7,7 7,2 7,1 Alla 100 100 100 100 100 100 100
Eftersom åldersklasserna är olika stora, är det av intresse att som i tabell 4 visa hur skademåttet ”antal skadefall per tusen invånare” (avser antal invånare den 31 december) utvecklats för åldersklasserna 1998–2004.
Tabell 4 Skadefall åren 1998–2004. Skademått definierat som antal skadefall per tusen invånare efter åldersklass för olika inskrivningsår.
Inskrivningsår Ålder* 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 0–6 0,57 0,73 0,61 0,54 0,58 0,58 0,48 7–14 1,25 1,45 1,45 1,43 1,57 1,70 1,63 15–17 2,23 2,63 2,57 3,11 3,05 3,37 3,32 18–19 2,12 2,65 2,79 2,97 2,96 2,99 3,12 20–24 1,90 2,18 2,23 2,46 2,43 2,35 2,45 25–34 1,29 1,52 1,52 1,52 1,62 1,57 1,51 35–44 1,08 1,20 1,24 1,23 1,34 1,28 1,25 45–54 0,97 1,10 1,14 1,18 1,17 1,19 1,18 55–64 0,96 0,98 1,09 1,02 1,02 1,04 1,01 65–74 0,98 1,11 1,05 1,09 1,06 1,03 1,00 ≥75 1,17 1,26 1,20 1,19 1,22 1,16 1,11 Alla 1,17 1,33 1,34 1,37 1,41 1,42 1,39
* Utskrivningsålder. Om ett skadefall innefattat flera vårdtillfällen avses första vårdtillfället.
Som synes har skademåttet haft en tendens att öka. Resultatet år 1998 ska dock tolkas försiktigt, främst beroende på det misstänkt stora bortfallet i Skåne det året (korrigeras ej i ovanstående tabell). Om data korrigeras med hänsyn till misstänkt bortfall resp. år (som i tabell 1b) blir skademåttet för hela landet sett över alla åldersklasser år 1998 endast lite lägre än omgivande år (1,37 jämfört med kring 1,45 senare år).
Det låga antalet registrerade skadefall 1998 gör dessutom att varje åldersklass noterar ”periodlägsta” värde det året, vilket troligen inte är helt korrekt. En stabilisering kring 1,40 skadefall per tusen invånare kan konstateras fr.o.m. år 2002. Under hela perioden gäller att det är en ganska liten differens mellan vissa av åldersklasserna. Därför har några av åldersklasserna i tabell 3 slagits ihop och i figur 2 visas utvecklingen för åtta olika åldersgrupper.
Figuren visar tydligt att skadeutfallet i förhållande till befolkningens storlek är som högst i åldrarna 15–24 år. Någon förbättring för dessa åldrar synes ej under den senare delen av perioden.
Skademått per åldersgrupp 1998-2004 0,00 0,50 1,00 1,50 2,00 2,50 3,00 3,50 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 År skadefal l per 1000 i n vånare 15-19 20-24 7-14 25-34 35-54 >=75 55-74 0-6 ålder
Figur 2 Antal skadefall per tusen invånare efter åldersklass åren 1998–2004.
Trafikantgrupper
Tabell 5 visar att de antalsmässigt stora trafikantgrupperna är bilister samt ”cyklister som ej kolliderat med motorfordon”, som tillsammans utgör ca 69 % av skadefallen. Tabell 5 Skadefall åren 1998–2004. Antal och procentuell fördelning efter trafikant-grupp för olika inskrivningsår.
Inskrivningsår Trafikantgrupp 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Totalt Bilister 4 335 4 922 5 110 5 526 5 636 5 577 5 486 36 592 - varav i lastbil 156 207 195 176 177 145 157 1 213 - varav i buss 116 114 114 168 141 105 89 847 Mc/moped 1 456 1 707 1 850 1 863 2 082 2 309 2 315 13 582 Cyklister 3 410 3 977 3 672 3 548 3 744 3 740 3 663 25 754 - varav i kollision med motorfordon 643 700 696 553 623 578 551 4 344 Gående 888 903 960 945 884 839 794 6 213 Övriga/ospec. 265 283 318 340 276 240 239 1 961 Alla 10 354 11 792 11 910 12 222 12 622 12 705 12 497 84 102 Bilister (%) 41,9 41,7 42,9 45,2 44,7 43,9 43,9 43,5 Mc/moped (%) 14,1 14,5 15,5 15,2 16,5 18,2 18,5 16,1 Cyklister (%) 32,9 33,7 30,8 29,0 29,7 29,4 29,3 30,6 Gående (%) 8,6 7,7 8,1 7,7 7,0 6,6 6,4 7,4 Övriga/ospec (%) 2,6 2,4 2,7 2,8 2,2 1,9 1,9 2,3 Alla (%) 100 100 100 100 100 100 100 100
Andelen ”Övriga/ospecificerade” är ca 2 %. I den gruppen ingår endast få ryttare, eftersom de flesta skadefallen med ryttare inte kan bekräftas som vägtrafikolyckor. Några tabeller avseende skadefallens fördelning på trafikantgrupp, åldersklass och in-skrivningsår, redovisas även i bilaga 3.
Figur 3 illustrerar utvecklingen över perioden 1998–2004. Där åskådliggörs att andelen bilister var betydligt lägre de tidiga åren. Den mest markanta förändringen är att såväl antalet som andelen motorcyklister/mopedister som vårdats de senaste åren har ökat.
Skadefall vägtrafikolyckor 1998-2004 enligt slutenvårdsdata
4335 4922 5110 5526 5636 5577 5486 1456 1707 1850 1863 2082 2309 2315 643 700 696 553 623 578 551 2767 3277 2976 2995 3121 3162 3112 888 903 960 945 884 839 794 265 283 318 340 276 240 239 0 2000 4000 6000 8000 10000 12000 14000 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Inskrivningsår Ant a l skadefal l Övr/ospec Gående Cyklister ej motorf. Cyklist mot motorf. Mc/moped Bilister
Figur 3 Antal skadefall och fördelning på trafikantgrupp åren 1998–2004.
I en jämförelse med den officiella trafikskadestatistiken i tabell 6 är cyklisterna en trafikantgrupp oavsett om de kolliderat med motorfordon eller inte.
Tabell 6 Kvot mellan antal vägtrafikskadade enligt slutenvård (Socialstyrelsen) och antal svårt skadade i vägtrafiken enligt SIKA:s officiella statistik*.
Trafikant- År grupp** 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Bilister 1,70 1,86 1,88 2,03 1,82 1,79 2,03 Mc/moped 3,96 3,74 3,75 3,65 3,29 3,55 4,01 Cyklister 6,34 7,48 7,85 8,23 8,49 8,90 10,47 Gående 2,20 2,45 2,39 2,72 2,32 2,01 2,21 Övr./Ospec 9,14 7,65 11,36 7,56 6,27 4,21 8,24 Alla 2,67 2,92 2,90 3,01 2,75 2,72 3,11
* Dock hämtad ur sammanställning i VTI notat 27-2005 [Brüde, 2005]
Tabellen visar att cyklisterna förekommer i slutenvårdsdata 6–10 gånger mer än som polisrapporterade svårt skadade cyklister i SIKA-statistiken. För cyklister har diskrep-ansen mellan de båda datakällorna ökat kraftigt under perioden. Sett över alla trafikant-kategorier är kvoten mellan de båda datakällorna betydligt stabilare. Det relativt låga värdet år 1998 kan till stor del förklaras av bortfall i patientdata, medan den officiella statistiken uppvisar ett betydligt högre antal polisrapporterade svårt skadade åren 2002 och 2003 än de övriga åren. Observera att trafikantgruppen ”Övriga” utgörs av små tal (t.ex. 28 år 2000) i den officiella trafikskadestatistiken, därigenom varierar redovisad kvot kraftigt i ovanstående tabell. Dessutom är det redovisade antalet slutenvårdade år 2004 lite för lågt på grund av inlagda patienter som inte hunnit skrivas ut under 2004 och därför inte utgör observationer i slutenvårdsregistret (se kapitel 2).
3.2 Vårdtid
Som vårdtid räknas i princip differensen mellan utskrivningsdatum och inskrivnings-datum. Även om det sista noterade utskrivningstillfället för en viss person har den enskildes bostad som mål kan materialet inte säkert visa att detta verkligen var sista vårdtillfället som har med aktuellt skadefall att göra. Detta medför en osäkerhet med avseende på vårdtiden för varje skadefall och en viss underskattning som är speciellt
markant under det sist tillgängliga inskrivningsåret, dvs. 2004.
Åldersklasser
I tabell 7a framgår att den genomsnittliga vårdtiden varierar kraftigt med åldern och har sjunkit om perioden 1998–1999 jämförs med 2002–2003.
Tabell 7a Skadefall 1998–2004. Genomsnittlig vårdtid (dagar) efter åldersklass och inskrivningsår.
Ålder vid Inskrivningsår
utskrivning 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 0–6 3,0 2,7 2,6 2,1 3,0 2,6 1,8 7–14 2,9 3,2 2,5 2,9 2,5 2,4 2,3 15–17 5,0 3,7 3,7 4,0 3,9 3,7 3,0 18–19 3,2 5,4 3,7 3,6 4,7 4,9 3,6 20–24 4,8 5,3 4,8 4,9 5,0 4,3 3,9 25–34 5,8 6,5 6,1 6,0 5,6 6,4 4,4 35–44 6,3 6,7 6,0 6,6 6,1 5,7 4,2 45–54 8,3 6,3 6,8 6,8 6,6 6,5 5,1 55–64 7,1 7,4 6,9 6,6 7,4 7,6 6,8 65–74 9,4 10,6 9,2 9,5 7,9 8,6 6,8 >=75 11,6 11,3 11,7 11,2 9,5 9,6 8,5 Alla 6,4 6,4 6,0 6,0 5,7 5,7 4,6
Det senaste året, 2004, visar en delvis missvisande nedgång. Personer som inte har skrivits ut den 31 december 2004 är inte med i underlaget till tabellen och förklarar åtminstone till viss del de kortare vårdtiderna för 2004 eftersom personer med långa vårdtider är kvar på sjukhuset vid årsskiftet i högre utsträckning än personer med korta
vårdtider. Totalt sett är dock vårdtiden under den aktuella perioden ca 6 dagar, sett över alla åldersgrupper. För de äldre är den betydligt högre, nästan dubbelt så stor.
I tabell 7b har endast skadefall som inträffat första halvåret respektive kalenderår med-tagits vilket gör att även år 2004 någorlunda rättvisande kan jämföras med övriga år i perioden. Tabellen visar att sedan år 1998 har den genomsnittliga vårdtiden stabiliserats vid ca 6 dygn. Den äldsta gruppen visar även här den högsta vårdtiden, ca 11 dagar, men i slutet av perioden ligger den på 9 dagar.
Tabell 7b Skadefall januari–juni 1998–2004. Genomsnittlig vårdtid (dagar) efter åldersklass och inskrivningsår.
Ålder vid Inskrivningsår
utskrivning 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 0–6 3,3 2,6 3,1 2,1 2,4 2,6 1,4 7–14 2,5 3,2 2,7 3,0 2,0 2,7 2,3 15–17 4,9 3,7 4,2 4,1 3,8 4,2 3,3 18–19 2,7 3,2 4,3 3,1 4,9 4,7 3,9 20–24 4,7 5,1 4,1 5,0 6,1 3,9 5,3 25–34 6,2 6,5 6,0 6,9 5,8 6,6 4,5 35–44 6,0 6,9 5,9 7,0 6,4 6,3 4,7 45–54 8,6 6,2 7,9 6,9 7,6 6,5 5,6 55–64 6,6 7,4 6,0 5,8 6,8 7,5 7,5 65–74 8,5 10,1 8,2 8,5 7,0 9,7 6,7 >=75 11,3 11,7 10,9 11,0 9,0 9,5 8,8 Alla 6,2 6,2 5,9 6,1 5,7 5,9 5,0 Trafikantgrupper
I tabell 8a visas hur den genomsnittliga vårdtiden varierat årsvis inom varje trafikant-grupp och dessutom mellan olika trafikanttrafikant-grupper. Att den noterade vårdtiden är lägst det senaste året kan konstateras, procentuellt mest för ”gående”. Om år 2004 ingår i jämförelsen är det även här mera rättvisande att bara titta på skadefall som inträffat första halvåret, se tabell 8b.
Tabell 8a Skadefall 1998–2004. Genomsnittlig vårdtid (dagar) efter trafikantgrupp och inskrivningsår.
Inskrivningsår Trafikantgrupp 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004
Bilister 7,0 7,6 6,2 6,3 5,9 5,9 4,7
Mc/moped 6,8 5,6 5,9 6,0 6,7 5,7 4,6
Cyklister (mot motorfordon) 6,1 7,3 7,7 5,9 6,6 6,7 5,2 Cyklister (ej mot motorfordon) 3,5 3,9 3,7 3,9 3,7 3,8 3,7
Gående 11,5 10,5 10,3 11,0 8,3 10,1 6,5
Tabell 8b Skadefall januari–juni 1998–2004. Genomsnittlig vårdtid (dagar) efter trafikantgrupp och inskrivningsår.
Inskrivningsår
Trafikantgrupp 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004
Bilister 7,3 7,3 6,4 6,6 6,2 5,8 5,2
Mc/moped 5,8 5,9 6,3 5,8 6,0 6,1 5,1
Cyklister (mot motorfordon) 6,6 7,1 7,1 4,8 6,2 6,3 5,1 Cyklister (ej mot motorfordon) 3,2 3,5 3,6 3,8 4,0 3,9 3,8
Gående 10,6 10,0 9,1 11,5 7,8 11,0 7,6
Övriga/Ospecificerade 6,2 3,8 4,3 6,5 4,5 10,3 4,3
Alla 6,2 6,2 5,9 6,1 5,7 5,9 5,0
Åldersklasser och trafikantgrupper
I tabell 9 visas hur såväl antal skadefall som vårdtid varierar mellan trafikantgrupp och åldersgrupp (unga/äldre). Även könsfördelningen för skadefallen visas.
Tabell 9 Skadefall 1998–2004. Antal skadefall, vårddagar (vårdtid) och genomsnittlig vårdtid (medelvårdtid) fördelade på ålders- och trafikantgrupper.
Trafikantgrupp Ålder vid utskrivning Bilister Mc/ moped Cyklister mot motor-fordon Cyklister ej mot motor-fordon
Gående Övriga, ospec. Alla
0–64 Skadefall 31 758 13 223 3 520 17 665 4 188 1 715 72069 %* 86,8 97,4 81,0 82,5 67,4 87,5 85,7 Vårdtid 180 976 75 896 19 682 50 898 31 995 9 172 368 619 %* 80,2 95,7 69,0 63,5 52,6 79,0 75,8 Medelvårdtid 5,7 5,7 5,6 2,9 7,6 5,3 5,1 Andel män** 62,2% 85,8% 56,8% 62,2% 57,3% 67,9% 66,1% ≥ 65 Skadefall 4 834 359 824 3 745 2 025 246 12 033 %* 13,2 2,6 19,0 17,5 32,6 12,5 14,3 Vårdtid 44 646 3 446 8 843 29 289 28 806 2 432 117 462 %* 19,8 4,3 31,0 36,5 47,4 21,0 24,2 Medelvårdtid 9,2 9,6 10,7 7,8 14,2 9,9 9,8 Andel män** 53,4% 90,8% 59,2% 50,4% 36,4% 58,1% 51,2% Alla Skadefall 36 592 13 582 4 344 21 410 6 213 1 961 84 102 %* 100 100 100 100 100 100 100 Vårdtid 225 622 79 342 28 525 80 187 60 801 11 604 486 081 %* 100 100 100 100 100 100 100 Medelvårdtid 6,2 5,8 6,6 3,7 9,8 5,9 5,8 Andel män** 61,0% 85,9% 57,3% 60,1% 50,5% 66,7% 64,0%
* Avser procentuell andel kolumnvis inom varje trafikantgrupp **Avser andel män bland skadefallen i respektive klass
Ur tabell 9 framgår hur äldres skador överlag medför längre vårdtider än yngre
personers skador. Särskilt uttalat är detta för gåendeolyckor. De som är 65 år eller äldre svarar för nästan hälften av vårdtiden för de gående men endast en tredjedel av skade-fallen. Likaså svarar denna åldersgrupp för drygt en tredjedel av vårdtiden, men mindre än 20 % av skadefallen bland cyklisterna. Den genomsnittliga vårdtiden, sett över alla åldrar och trafikantgrupper, är 5,8 dagar. Könsfördelningen för skadefallen varierar kraftigt med såväl trafikantkategori som ålder. De mc/mopedister som skadats domineras kraftigt av män, även bland de äldsta.
Vad gäller cyklisterna kan samband mellan vårdtid och eventuell kollisionspart konstateras, se tabell 10, som har en mera finfördelad åldersgruppering.
Tabell 10 Skadefall 1998–2004. Antalsmässig fördelning samt genomsnittlig vårdtid efter åldersklass och trafikantgrupp.
Trafikantgrupp Ålder vid utskriv- ning Bilister Mc/ Mopedister Cyklister mot motor-fordon Cyklister ej mot motor-fordon Gående Övriga, ospec. Alla Antal 0–6 594 94 102 1 538 396 51 2 775 7–14 1 323 1 713 841 5 018 759 214 9 868 15–17 1 570 3 222 268 1044 292 174 6 570 18–19 2 724 521 108 385 203 109 4 050 20–24 5 184 1 433 253 894 368 199 8 331 25–34 6 958 2 703 428 1 720 522 324 12 655 35–44 5 625 1 658 435 2 134 514 236 10 602 45–54 4 494 1 192 560 2 578 532 242 9 598 55–64 3 286 687 525 2 354 602 166 7 620 65–74 2 348 233 360 1 733 677 113 5 464 ≥75 2 486 126 464 2 012 1 348 133 6 569 Alla 36 592 13 582 4 344 21 410 6 213 1 961 84 102 Medel- 0–6 3,7 3,6 2,4 1,7 4,3 1,6 2,6 vårdtid 7–14 3,5 3,2 3,6 1,7 5,1 2,1 2,6 (dagar) 15–17 4,2 4,1 3,5 1,9 4,6 3,5 3,8 18–19 4,4 4,6 5,8 1,9 4,6 2,8 4,2 20–24 4,7 6,1 4,5 2,4 5,4 4,6 4,7 25–34 6,0 7,3 4,2 2,4 8,4 6,7 5,9 35–44 6,1 6,8 6,0 3,7 10,3 6,2 5,9 45–54 7,1 7,9 7,9 4,2 10,0 7,1 6,6 55–64 7,1 8,0 9,4 5,1 11,9 8,6 7,1 65–74 9,4 9,2 8,8 6,6 13,1 8,9 8,9 ≥75 9,1 10,3 12,2 8,9 14,8 10,7 10,5 Alla 6,2 5,8 6,6 3,7 9,8 5,9 5,8
Jämfört med alla andra trafikantkategorier gäller för varje åldersklass att ”cyklister som ej kolliderat med motorfordon”(dvs. huvudsakligen singelolyckor med cykel) har den
vårdtiden mellan 1,3–3 gånger längre än om inget motorfordon varit inblandat, vilket genomsnittligt motsvarar ca tre dagar.
Gående har den längsta vårdtiden, vilket gäller i alla åldersklasser utom 18–19 år och 20–24 år där cyklister som kolliderat med motorfordon respektive mc/mopedister har den längsta vårdtiden.
3.3 Diagnoser
I detta avsnitt redovisas den huvuddiagnos som fastställts vid första vårdtillfället för varje skadefall. Tabell 11a visar hur antal skadefall som skrivits in 1998–2004, fördelar sig på huvuddiagnoser för olika trafikantgrupper. Under den perioden har hela landet kodat trafikantgrupper och diagnoser enligt ICD-10.
Tabell 11a Skadefall 1998–2004. Huvuddiagnoser efter trafikantgrupp. Trafikantgrupp
Huvud- Mc/moped
diagnos Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %
Fraktur, skalle 895 2,4 296 2,2 178 4,1 982 4,6 178 2,9 62 3,2 2591 3,1 Fraktur, bål* 5044 13,8 1163 8,6 323 7,4 812 3,8 448 7,2 221 11,3 8011 9,5 Fraktur, arm 1931 5,3 1942 14,3 345 7,9 3656 17,1 451 7,3 117 6,0 8442 10,0 Fraktur, ben 2612 7,1 2874 21,2 650 15,0 3507 16,4 1673 26,9 216 11,0 11532 13,7 Urledvridningar 430 1,2 310 2,3 53 1,2 350 1,6 73 1,2 29 1,5 1245 1,5 Vrickn./stukn. 2419 6,6 396 2,9 69 1,6 243 1,1 114 1,8 49 2,5 3290 3,9 Hjärnskakning 7029 19,2 2581 19,0 1251 28,8 6698 31,3 1051 16,9 471 24,0 19081 22,7 Inre skador 1055 2,9 607 4,5 103 2,4 567 2,6 124 2,0 58 3,0 2514 3,0 Sårskador 1990 5,4 650 4,8 256 5,9 1152 5,4 314 5,1 102 5,2 4464 5,3 Blodkärlsskada 34 0,1 18 0,1 1 0,0 9 0,0 8 0,1 4 0,2 74 0,1 Sena besvär 335 0,9 107 0,8 21 0,5 39 0,2 22 0,4 29 1,5 553 0,7 Ytliga skador 2946 8,1 442 3,3 210 4,8 622 2,9 247 4,0 95 4,8 4562 5,4 Krosskador 3716 10,2 833 6,1 262 6,0 797 3,7 426 6,9 136 6,9 6170 7,3 Klämskador 108 0,3 48 0,4 8 0,2 33 0,2 64 1,0 15 0,8 276 0,3 Brännskador 28 0,1 13 0,1 0 0,0 1 0,0 3 0,0 4 0,2 49 0,1 Nerv-/ryggmärg 245 0,7 111 0,8 32 0,7 84 0,4 20 0,3 16 0,8 508 0,6 Övriga/ospec. 5775 15,8 1191 8,8 582 13,4 1858 8,7 997 16,0 337 17,2 10740 12,8 Alla 36592 100 13582 100 4344 100 21410 100 6213 100 1961 100 84102 100 bål*=hals/bål/bäcken
Bilister Gående Ospec/Övr. Alla
Cyklist mot motorford.
Cyklist, ej motorford.
Den vanligaste diagnosen är hjärnskakning, speciellt för cyklister (ca 31 %). Sett över alla trafikantkategorier kan det utläsas att frakturerna svarar för 36 % av skadefallen. Högsta andelarna gäller för motorcyklister/mopedister (46 %) och gående (44 %). Hur frakturerna fördelas på kroppsdelar för olika trafikantgrupper visas i figur 4a.
Skadefall 1998-2004 med huvuddiagnos=fraktur 0 2000 4000 6000 8000 10000 12000
bilister mc/mopedist cyklist mot motorf. cyklist, ej motorf. gående ospec.+ övriga
Trafikantgrupp a n tal sk adefall huvud arm bål ben
Figur 4a Skadefall 1998–2004. Frakturers fördelning efter kroppsdel och tra-fikantgrupp.
Vad gäller vårdtiden framgår i tabell 11b att frakturer svarar för nästan hälften av vårddagarna. Speciellt mc/mopedister, cyklister som ej kolliderat med motorfordon, samt gående har en hög andel frakturer, över hälften av skadefallen i respektive trafikantgrupp.
Tabell 11b Skadefall 1998–2004. Fördelning av vårddagar efter huvuddiagnoser och trafikantgrupp.
Trafikantgrupp
Huvud- Mc/moped
diagnos Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %
Fraktur, skalle 8515 3,8 2037 2,6 1083 3,8 4301 5,4 2016 3,3 440 3,8 18392 3,8 Fraktur, bål* 47608 21,111708 14,8 3446 12,1 6613 8,2 6804 11,2 1987 17,1 78166 16,1 Fraktur, arm 9674 4,3 6596 8,3 1405 4,9 7882 9,8 3640 6,0 384 3,3 29581 6,1 Fraktur, ben 33644 14,921543 27,2 6192 21,7 25252 31,5 20052 33,0 2301 19,8108984 22,4 Urledvridningar 5105 2,3 1983 2,5 360 1,3 918 1,1 326 0,5 240 2,1 8932 1,8 Vrickn./stukn. 9310 4,1 1263 1,6 216 0,8 469 0,6 636 1,0 198 1,7 12092 2,5 Hjärnskakning 12275 5,4 5013 6,3 2437 8,5 7529 9,4 2590 4,3 599 5,2 30443 6,3 Inre skador 15546 6,9 5420 6,8 1103 3,9 3678 4,6 1502 2,5 507 4,4 27756 5,7 Sårskador 4693 2,1 1837 2,3 871 3,1 2096 2,6 1830 3,0 232 2,0 11559 2,4 Blodkärlsskada 760 0,3 787 1,0 30 0,1 36 0,0 227 0,4 125 1,1 1965 0,4 Sena besvär 4550 2,0 1192 1,5 288 1,0 427 0,5 167 0,3 230 2,0 6854 1,4 Ytliga skador 5050 2,2 622 0,8 534 1,9 829 1,0 746 1,2 144 1,2 7925 1,6 Krosskador 6218 2,8 1391 1,8 536 1,9 1706 2,1 1302 2,1 298 2,6 11451 2,4 Klämskador 496 0,2 136 0,2 10 0,0 42 0,1 314 0,5 93 0,8 1091 0,2 Brännskador 613 0,3 185 0,2 0 0,0 7 0,0 25 0,0 8 0,1 838 0,2 Nerv-/ryggmärg 5674 2,5 2734 3,4 1278 4,5 2637 3,3 540 0,9 328 2,8 13191 2,7 Övriga/ospec. 55891 24,814895 18,8 8736 30,6 15765 19,7 18084 29,7 3490 30,1116861 24,0 Alla 225622 100 79342 100 28525 100 80187 100 60801 100 11604 100486081 100 bål*=hals/bål/bäcken Alla
Bilister Gående Ospec/Övr.
Cyklist mot motorford.
Cyklist, ej motorford.
Den vanliga diagnosen hjärnskakning svarar för endast ca 6 % av vårdtiden sett över alla trafikantkategorier, mera dock för cyklister som ej kolliderat med motorfordon (9 %). För ytterligare redovisning av skadefallens fördelning på huvuddiagnoser, se bilaga 4.
För bilisterna orsakar frakturer på bålen flest vårddagar, för oskyddade trafikanter är det framförallt benfrakturer som medför vårdtid, se figur 4b.
Vårdtid för skadefall 1998-2004, huvuddiagnos=fraktur
0 20000 40000 60000 80000 100000 120000
bilister mc/mopedist cyklist mot motorf. cyklist, ej motorf. gående ospec.+ övriga
Trafikantgrupp a n tal vå rddagar huvud arm bål ben
Figur 4b Skadefall 1998–2004 med fraktur som huvuddiagnos. Fördelning av vård-dagar efter kroppsdel och trafikantgrupp.
