Norman Fruman: Coleridge. The Damaged Archangel. George Braziller. New York 1971. (London: Alien & Urwin 1972.)

Samlaren

Tidskrift för

svensk litteraturvetenskaplig forskning

Å rg ån g 95 1 9 7 4

Svenska Litteratursällskapet

Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa

en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.

R E D A K T I O N S K O M M I T T É

Göteborg: Lennart Breitholtz

Lund: Staffan B jörck, Carl Fehrm an

Stockholm: Ö rjan Lindb erger, Inge Jo n sso n

Umeå: M agnus von Platen

Uppsala: G unnar Brandell, Thure Stenström

Redaktör: D ocent U lf W ittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, V illa vägen 7,

752 36 Uppsala

Övriga recensioner

2 2 9

strävar fö rfattaren i allm än h et inte e fte r att sök a b elä gga p å verk an från en d ry c k e sv ise p o e t till en annan. D e t ta är fö r ö v rig t nästan o g ö rlig t p. g. a. d e t fa ktu m att d e flesta v iso rn a är an on ym a. D e s s ­ u tom är så m ån ga av v iso rn as m o tiv g ivn a g en om d en en ah an d a dryc k essitu atio n en — b rö d e rn a krin g b o rd e t m ed fla sk o r o ch glas — att ett m o tiv i en o ch sam m a u tfo rm n in g m ed lä tth et kan u p p stå p å två e lle r fle ra håll o b e ro e n d e av varand ra. C a 3 0 k ap ite l ägnas v ar sitt m o tiv , t. ex. lo v p risan d et av vin et, b eru sn in g en , v in e t som k ä rle k sd ry c k , som m ed ic in , som in sp ira tio n sk ä lla fö r p o e te n , som fö ry n g rin g sm e d e l; d ry c k e sb ro d e rn s fö rh å l­ lande till k rig e t, till h u stru n , till d ö d en ; flaskan som d en älsk ad e; g ra v sk rifte n ö v e r d ry c k e sb ro - d e rn o ch d rö m m en o m att få d ö p å k ro g e n . I v a rje k ap itel g e s fö r st en g e n e re ll b e sk riv n in g av m o ­ tiv et v a rp å fö lje r an rika, b ib lisk a o ch m ed eltid a p a ra lle lle r, d e ty sk a b elä g g en i k ro n o lo g isk fö ljd o ch så d e sven sk a. D e t ty sk a in flytan d et m ärks inte m in st p å an vän d n in gen av ty sk a u ppm an in g ar och tillro p i sv e n sk a v is o r o ch p å återk o m m a n d e rim k e d jo r m ed ty sk t u rsp ru n g såsom saft-k raft o ch g o d -m o d -b lo d . O m d etta o ch o m reg elrätta ö versättn in g a r av ty sk a v is o r till sv e n sk a handlar d e sista k ap itlen i b o k en .

R itte s b ek an tsk ap m ed d e sprid d a, svåråtk o m li­ g a o ch i m ån ga fall en d ast i h an d sk rift b efin tlig a v iso rn a är im p o n e ra n d e g ru n d lig o ch v id . N å g r a sm ärre k o m p le tte rin g a r kan em ellertid g ö ras. D e N o rd in sk a v is b ö c k e rn a i U p p sa la g e r t. ex. y tte rli­ g a re n ågra äld re sv e n sk a v is o r i b u rsch ik o s stil: » A ! A ! A ! slå w in i g lasen a» (N o rd in 1 1 2 2 , 2 9 4 ), som har en tysk fö rla g a » A , a, a, v iv a t Saxo n ia» (D e u tsch e S tu d e n te n lie d e r, 1 6 7 ) ; » F risk t up i d e t­ ta lag» (N o rd in 1 1 1 4 , 5 1 ) ; » B a c c h i go d er/W åtes- b ro d e r» (N o rd in 1 1 1 3 , 90 ), v ilk e n bl. a. in n eh åller m o tiv e t

Der Wein als Mittel gegen Liebesleid;

» H w a r och en b ro d e r k iär, / tar sitt glaas till G e w ä r» (N o rd in 1 1 1 3 , 9 1 ) , v ilk e n bl. a. in n eh åller m o tiv et

Trinkgefässe als Waffen

och b o rd e h ö ra till k ap itlet

Analogien zum Kriegswesen.

U r v a le t v is o r är tillräck ligt sto rt fö r att d e t skall v ara m ö jlig t att u ttala g e n e re lla sanningar o m d en sv e n sk a o ch ty sk a d ryc k esvisan . M o tiv e n s fö r ­ van d lin gar u n d er sk iftan d e tid er o ch i o lik a sam ­ h ällslager b e sk riv s m ed o m sorg. Fram ställningen är i h u vu d sak d e sk rip tiv och något u tfö rlig a re re ­ son em an g om o rsa k e n till

varför

d essa b eh an d lad e m o tiv så e n v ist u p p rep a s årh u n d rad e e fte r årh u n d ­ rade g e s inte. In te h e lle r få r v i någon sam m anfat­ tande b e sk riv n in g av d r y c k e sv ise g e n re n , väl där­ fö r att R itte i fö rsta hand är in tresserad av m o tiven i sig sjä lv a och fin n er dem b åd e i v e rk lig a d ry c k e s­ v iso r fö r laget k rin g b o rd e t att sju n ga och i h ö g tid ­ liga o d en till B ac c h u s, i lä ro d ik te r och an dra g e n ­ rer a v se d d a fö r en läsan de p u b lik . M e n v ill m an k o m m a åt o rsak en till den fö rb lu ffa n d e m o tiv k o n ­

stan sen i backan alisk d ik tn in g får m an n o g utgå från den k o n k re ta situation en där d ry c k e sv iso r används. S p e c ie llt efterso m d en n a situation så o fta finns gestaltad (e lle r är u n d erförståd d ) i visorn a. M an vill ställa frågan: vad b e ro r d e t p å att ju st d essa m o tiv och inga an dra b eh ärsk ar den tysk a och sven sk a (och fö rm o d lig en en stor d el av ö vrig e u ro p e isk d ryck esvisa)? D e t ta g e r R itte in g et svar på. E n b egrän sn in g i hans stu d ie är ju st att den alltfö r o ty d lig t b e sk riv e r fö rh ållan d et till den ic k e ­ litterära v e rk lig h e t där v iso rn a diktats o ch an­ vänts. M en d et får k an sk e b li en u p p g ift fö r fram ­ tida fo rsk are. D e n nöd vän d iga in ven terin g en av m o tiv är nu g jo rd .

O tv iv e la k tig t blir R ittes stu d ie ett o värd erlig t h jälp m ed el fö r den fo rtsatta u tfo rsk n in g en av den e u ro p e isk a d ryck esvisan . D e n drar fram i lju set åtskilliga b o rtg lö m d a v iso r o ch g e r källh än visn in g ­ ar som ko m m er att b esp ara e fte rfö lja re m yck en m öda, den b e sk riv e r och avgränsar ett stort antal vik tig a m o tiv, den k larg ö r tyd ligt skillnad en m el­ lan o lik a trad itio n er och d ryc k esvisan s h isto ria och g e r b e sk e d o m H o ratiu s- o ch A n a k re o n ö v e rsä tt- ningarnas b ety d else. S o m ett biresu ltat av sina fo rsk n in g ar kan R itte g ö ra v älgru n d ad e uttalanden o m t. ex. D alin s och B e llm a n s back an alisk a po esi. V a d den senares v iso r b eträffar stäm m er R ittes och m in egen k arak teristik p åfallan d e ofta, v ilk e t känns b etryggan d e. J a g h oppas att han, som han antytt i ett b re v till m ig, får tid att fo rtsätta sina m o tiv stu d ier i den b ack an alisk a diktn in gen också e fte r 18 0 0 .

Bo Nordstrand

N o rm a n Frum an :

Coleridge. The Damaged Arch­

angel.

G e o rg e B raz iller. N e w Y o r k 1 9 7 1 . (Lo n ­ don : A lie n & U rw in 1 9 7 2 .)

M an ställer sig o fta fråg an d e in fö r d e m ånga o m ­ få n g srik a am e rik an sk a litteratu rk ritisk a v e rk som vräks ut p å m ark n ad en v a rje år. Iblan d frågar m an sig om d et » m eto d isk a» p e tan d et i sm åd etaljer är k o n stru k tiv t, e lle r om det tvärto m sk ym m e r det väsen tliga, n äm ligen själv a litteratu ren .

Fru m an s C o le r id g e b o k är o m fån gsrik och rik på d etalju n d ersö k n in g ar. M e n jag m åste från b ö rja n d e k la re ra att d en är u to m o rd en tlig t fa scin eran d e i all sin rik ed om . Fö rfattaren an vän d er p å ett b ril­ jan t sätt alla tänkbara källor: h ittills o p u b licerad e p riv a tb re v , an teckn in gar och m an u sk rip t av C o le ­ rid g es eg en hand, såväl som an d ra tid sd ok u m en t. D e n bild som e fterh an d v ä x e r fram är i h ö g sta grad relev an t när d et g ä lle r d ik tn in gen . Fru m an fö r i b o k e n fram m ån ga n y a v ärd erin g ar o ch to lk n in g ar som g år stick i stäv m o t dem som gällt h ittills och som kan synas ytterlig t k o n tro v e rsie lla . J a g har

fra m fö r allt fä st m ig vid d en ö v e rty g a n d e d isk u s­ sio n en av tillk o m st o ch to lk n in g av

Kubla Khan.

Fru m an är n atu rligtvis m e d veten o m att han p ro v o c e ra r o ch o p p o n e ra r sig m o t tid igare fo r s k ­ ning. H an säger i in tro d u k tio n en : » I f the c on clu ­ sions that em erg e fro m the fo llo w in g stu d y are g e n e ra lly ac cep ted , m an y ch ap ters in the h isto ry o f th ou gh t and letters in E n g lan d fo r th e past o n e h u n d red fifty ye a rs w ill need to b e rew ritten . W ith re sp e c t to th e fa te fu l tran sition in th ou g h t and fe e lin g o ften called the R o m a n tic R e v o lu tio n , the revisio n s called fo r are drastic.» Fru m an lid er inte av fa lsk b lyg sam h et, m en faktu m är att m an blir allt m e ra ö v e rty g a d om att hans teser i sto rt håller, ju längre m an läser.

U p p läg g n in g en av m a te ria le t är o k o n v e n tio n e ll. I stället fö r att g å fram k ro n o lo g isk t v ä lje r Fru m an fö rst att g e ett p o rträ tt av den unge C o le r id g e u r o lik a v in k lar, sam tidigt som han p re se n te ra r de fö rsta d ik tfö rsö k e n . D ä re fte r d isk u tera r han p r o ­ sa ve rk en , fra m fö r allt

Biographia Liter aria

— » on e o f th e m ost fa m ou s, co n tro v e rsia l, and m isu n d er­ sto od b o o k s e v e r w ritte n » — och S h a k esp eare- fö reläsn in g arn a. H a n g ö r en d ju p b o rra n d e u n d e r­ sö k n in g av C o le rid g e s o re d o v isa d e skuld till K an t, Sc h ellin g och Sc h le g e l, en fråg a som har g jo r t att C o le rid g e s ry k te b liv it sy n n erlig en skam filat. D ä r ­ efte r k o m m er ett k ap ite l o m d en m o g n e d ik ta ren m ed

The Ancient Mariner, Christabel

och

Kubla

Khan

som d e »tunga» dik tern a. Så fö lje r n e d g ån g s­ p e rio d e n , då C o le rid g e b lir allt m er b e ro e n d e av o p iu m , ansätts av m ard rö m m ar o ch p e rso n lig a svårig h eter o ch ö v e r g e r d ik tn in gen . E tt fa sc in e ­ ran d e k ap ite l sk ild rar hans d rö m liv , d ä r g e n o m ­ g å e n d e tem an är b rist p å id en titet, ho t, fly k t­ fö rsö k , lem lästn in g och en k än sla av g alen sk ap , n ågot som n atu rlig tvis stark t p å v e rk a d e hans vak en liv .

D e t finn s ännu in gen v e rk lig t sak lig b iog rafi ö v e r C o le rid g e , hävdar Fru m an . H a n har h aft ett en o rm t in flytan d e m en b liv it stark t m issk re d ite ­ rad. Fru m an har fö rsö k t att g e ett så o b je k tiv t p o rträ tt av h o n o m so m m ö jlig t, som m än n iska, d ik ta re och tän k are, m en han e rk än n er att d en o b je k tiv a sann in gen o fta hin d ras av att C o le rid g e m inns fe l, lju g e r e lle r u n d erlåter att g e san n fär­ diga u p p lysn in g ar. D ä r fö r b lir fo rsk a re n s v ä g o fta d e te k tiv e n s, o ch » b e v ise n » red u ce ras in te så säl­ lan till in d ic ie r. D e t är n atu rligtvis sant att m y c ­ k e t av vad som fö rs fram i b o k e n kan d isk u tera s och ifrågasättas, m en k v a r står att d en är säll­ syn t stim u leran d e o ch u p p slagsrik. J a g har fö r m in d el in te p å åtsk illiga år läst n ågot b ättre i g en ren .

Lennart Peterson

2 3 0

Övriga recensioner

K n u d B ja r n e G je s in g :

Den romantiske bevsegelse.

Skitse til generel karakteristik.

O d e n se U n iv e rsity Stu d ies in Scan d in avian L an g uag es and L iteratu - re s, v ol. 4. O d e n se U n iv e rsite tsfö rla g 1 9 7 4 . Från d ansk litte ra tu rv e te n sk a p har v i här i S v e rig e m o ttag it å tsk illig a b åd e stim u leran d e o ch o ro a n d e im p u lser u n d er de sen aste åren. A n tin g e n d e dan­ sk a an satsern a g ått i m arxistisk e lle r h e rm e n e u tisk e lle r allm än t s. k. te x tk ritisk rik tn in g , har d e im ­ p o n e ra t g e n o m sin fr e jd ig h e t o ch en e rg i o ch inte sällan fö rfä ra t g e n o m ty sk e rie t i term in o lo g i och sp ek u lativ m eto d ik . I vårt land där v e te n sk a p lig sann in g u n d er lå n g lig a tid er in te fått u ttry ck as p å annat än an g lo sa xisk t c om m on sen se-sp råk , ter sig v å ra n o rd isk a b rö d e rs fö re h a v a n d e n m in st sagt an m ärkn in gsvärd a.

E tt e x e m p e l p å litte ra tu rv e te n sk a p sådan den inte sk rivits i S v e r ig e p å g o tt o ch v äl ett h alvt s e k e l u tg ö r K n u d B ja r n e G je s in g s lilla stu d ie ö v e r r o ­ m an tik en . F ö rfattaren är u n g — fö d d 19 4 9 — m en han är inte m arxist och d et är ö v e r h u vu d taget o sä k e rt v ilk e n sk o l- e lle r m e to d b e te c k n in g han fö r eg en d e l sk u lle v ilja se p å sitt o p u s. T e r m e r som » W esen sb estim m u n g » fa lle r en o sö k t in. V a d G je s in g är ute e fte r är näm ligen att p å k n a p p a 4 0 try c k sid o r » in d k re d se b asale g ru n d tra e k , d er k u n n e ses som d e t k o n stitu e re n d e e le m e n t i d en ro m an tisk e bevaegelse» (s. 4 3 ). H a n g år så tillv ä ­ g a att han h o p ar citat u r sk ö n litte rä ra och litte ra ­ tu rk ritisk a te x te r från åren o m k rin g 18 0 0 u n d er n ågra fa r u b rik e r som en ligt hans fö rm en a n d e står fö r de »b asala g ru n d d ra g e n » . I k ap itlet » K o s m o ­ logi» avhan dlas ro m an tik en s m o n istisk a m e ta fy sik och i k ap itlet » E k siste n sfo rstå e lse » k ara k te rise ra s i tre o lik a u n d era vd eln in g ar m än n isk an so m k o n st­ när, m än n isk an sedd som en to talitet och d en r o ­ m an tisk a etik en .

M ån g a sk a ld e r, t. ex. H ja lm a r G u llb e r g , har d rö m t d rö m m en att få åte rv ä n d a till d en m än sk­ lig h eten s p a rad isisk a b arn d o m stid då de sk ap ad e tin gen än nu inte had e n åg ra nam n, d å d et att v ara skald in n eb ar att fö r fö rsta g ån g en u ttala d e en k la o rd som sedan b liv it släk tets arve d el. På lik n an d e o m o ck så långt b ly g sa m m are sätt kan litteratu rh is­ to rik e rn d rö m m a o m att som d en fö rste få g e sig i kast m ed ett sto rt och rik t sk e d e , att k lassific era, k a ra k te rise ra , o rd n a och d efin ie ra . G je s in g s lilla sk rift är en sådan litte ra tu rv e te n sk a p lig d a g d röm . D e n h ar d rö m m en s frä sch ö r o ch u n g d o m en s u pp- tä ck arg lä d je. M e n p ra k tisk t taget allt d är står har sagts o än d lig t m ån ga g å n g e r fö ru t m ed m ån g fa l­ digt fle r o ch u tfö rlig a belägg. E n d e l d iagram m ed p ilar o ch v in k la r ser fö r all d e l nya ut, m en de v isar sig v id n ärm are stu diu m v a ra täm ligen k o n v e n tio ­ n e lla till sitt inn ehåll.

D e t v o r e d o ck o rä ttv ist att avfärd a G je s in g m ed en iro n isk klap p p å axe ln . H ä r är utan n ågon som