Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ & samhälle
Examensarbete
15 högskolepoängFrån tecken till dans-
Benesh Movement Notation som
pedagogiskt verktyg
From signs to movement-
Benesh Movement Notation
as a pedagogic tool
Lena Cederwall Broberg
Lärarutbildningen 90 hp 2009-12-17
Examinator:
Therese Vincenti Malmgren Handledare: Nils Andersson
Sammanfattning
Mitt syfte med uppsatsen är att utforska om eftergymnasiala danselever upplever att Benesh Movement Notation kan var ett hjälpmedel i den praktiska dansundervisningen. Studiens syfte är även att förtydliga vikten av att koppla teori till det praktiska ut-övandet av danskunskap. Min metod i denna undersökning har varit att intervjua 12 eftergymnasiala danselever om deras upplevelser, det vill säga, fördelar och nackdelar med Benesh Movement Notation i praktisk dansträning, möjligheten att skriva egna anteckningar och i repertoararbete. Resultatet visar att genom att kombinera praktik och studier i Benesh Movement Notation utvecklar eleverna sin analysförmåga i rörelse och självständigt tänkande i den praktiska dansträningen. Eleverna utvecklar vidare sin förmåga att uttrycka sig och formulera sig verbalt i dansträningen, och får en djupare kunskap i förmågan att tolka interpretationen.
Nyckelord: Benesh Movement Notation, Dansnotation, Danspedagogik, Dansundervisning.
Innehållsförteckning
1 Inledning s.7
1.1 Syfte och frågeställning s.8
2 Kunskapsbakgrund s.9
2.1 Vad är Benesh Movement Notation? s.9
2.2 Historik om Benesh Movement Notation s.9
2.3 Danskonst som skolämne s.10
2.4 Styrdokument s.11
2.5 Mål för kursen ”Dans konst och gestaltning A” s.11
2.6 Dansnotation s.13 2.7 Pedagogisk forskning s.14 3 Metod s.16 3:1 Fenomenologisk grund s.16 3:2 Metodval s.16 3.3 Urval s.17 3.4 Frågornas utformning s.17 3.5 Genomförande s.18 3.6 Analys s.18 3.7 Etiska principer s.19
3.8 Validitet och reliabilitet s.19
4 Resultat s.21
5 Sammanfattande slutdiskussion s.24
6 Referenslitteratur s.30
1 Inledning
“Benesh Notation is the most brilliant and comprehensive way of recording movement. It also safeguards our heritage and new works for future generations, and very importantly, saves a great deal of money and time through the quick, efficient and accurate way ballets can be taught.” Sir Peter Wright CBE, President of The Benesh Institute (www.benesh.org, senast kontrollerad 2009-12-21)
Den vanligaste metoden att lära ut både koreografi och dansrörelser på de flesta dansskolor i Sverige är genom härmning. Dansararvet har under århundraden lämnats över genom praktisk demonstration, från person till person till nästa dansargeneration. I undervisningssituationen tolkar då varje elev, utifrån sin kunskap och förmåga, hur lärarens utförande ska översättas i elevens egen kropp. Detta ställer mycket höga krav på lärarens tekniska förmåga att utföra rörelserna korrekt. Oftast har man inte tid för detaljerade frågor och det kan upplevas som att lektionen tappar tempo vid för mycket prat. Detta kan utmynna i många missförstånd, fel inlärning och till och med leda till onödiga skador. Beroende på elevens placering i danssalen upplever också olika danselever samma danssteg på olika sätt, och tolkningarna av informationen kan bli mycket varierande. Det ursprungliga verket, antingen det är en rörelsekombination eller ett koreografiskt verk, riskeras att förändras. En sådan förändring kan ske både genom elevens tolkning och genom att dansläraren/dansaren sätter sin egen prägel på utförandet. En koreograf arbetar praktiskt i sin skapande process och det är väldigt ovanligt att han noterar sitt verk kronologiskt på papper. Oftast har han bara fragmentariska anteckningar som inte direkt är stegbeskrivningar. Traditionen är att koreografen litar på dansarens muskelminne. Många gånger suddas koreografens ursprungliga intention ut och risken är att verket förvanskas och den konstnärliga kvaliteten sjunker. Eftersom jag är utbildad koreolog i dansnotationen Benesh Movement Notation vid Royal Academy of Dance i London, har jag upplevt Benesh Movement Notation som ett bra komplement till min praktiska danskunskap. Tack vare sin tydliga visuella karaktär är det lätt att läsa ut de olika rörelsernas utförande. Många danssteg är lättare att förstå när jag analyserat dem via Benesh Movement Notation än då jag försökt att tolka stegen via mina lärares praktiska instruktioner. Jag använder Benesh Movement Notation både som ett verktyg där jag kan utveckla min analysförmåga, men också som stor hjälp i memoreringen av koreografier. Jag har under de senaste åren även undervisat i Benesh Movement Notation och upplever själv att
Benesh Movement Notation är ett bra pedagogiskt verktyg när det integreras i den praktiska dansträningen. Enligt mig har dansundervisningen stora fördelar att vinna om man skulle använda Benesh Movement Notation universellt. Genom att omvandla rörelse till tecken på papper kan man direkt relatera till språket. När man använder sig av de rätta orden uttrycks tankar och idéer likaväl som fakta och rörelsen kan bli lika tydlig som tanken. Koreologen är den person som skriver ner dans i Benesh Movement Notation. Tack vare sin kunskap om rörelsens språk känner hon/han väl till rörelsens möjlighet och är den som är väl medveten om den subtila skillnaden i rörelseinterpretation. Koreologen kan mycket trovärdigt översätta rörelsen till skriftform. Med anledning av mina positiva upplevelser att använda Benesh Movement Notation vill jag utforska om de eftergymnasiala eleverna anser att Benesh Movement Notation kan vara ett hjälpmedel i den praktiska dansundervisningen. Jag vill ta reda på vilka fördelar och nackdelar som de eftergymnasiala eleverna anser att det finns med att använda sig av Benesh Movement Notation i sina dansstudier. De eftergymnasiala elever som jag ställer frågorna till har läst Benesh Movement Notation under ett år, men dansat under en mycket längre tid. Jag vill se om de tycker att Benesh Movement Notation kan vara ett hjälpmedel i den praktiska dansundervisningen. När jag talar om notation är det en benämning som jag använder om nedskrivna Benesh Movement Notation partitur. I denna uppsats kommer jag att använda de fackuttryck på engelska som gäller inom Benesh Movement Notation, men första gången jag använder en ny term översätter jag den till svenska.
1.1 Syfte och frågeställning
Mitt syfte är att utforska om danselever upplever att Benesh Movement Notation kan vara ett hjälpmedel i den praktiska dansundervisningen. Studiens syfte är även att förtydliga vikten av att koppla teori till det praktiska utövandet av danskunskap. Frågeställning: Kan Benesh Movement Notation vara ett hjälpmedel i den praktiska dansundervisningen?
2 Kunskapsbakgrund
2.1 Vad är Benesh Movement Notation?
Benesh Movement Notation är ett notsystem för dans. Enkelt sagt är det ett slags streckgubbesystem fast utan streckgubbe. Ann Hutchinson Guest skriver i sin bok
Dance Notation the process of recording movement on paper att grunden för notationen
är ”staven” det vill säga notraden med sina fem linjer. Benesh Movement Notation använder sig av abstrakta symboler; ”movementlines” (rörelselinjer)och ”travellines” (förflyttningslinjer) vilket gör att rörelsen blir visuell i notationen. Därför räknas Benesh Movement Notation som ett visuellt notationssystem. Det vill säga man ska kunna se dansen framför sig när man läser notationen. Ann Hutchinson Guest beskriver Benesh Movement Notation som det mest använda av de visuella notationssystemen som finns inom dansen. Notationssystemet är internationellt och kan notera ner alla dansstilar. (Hutchinson Guest, 1998) Rudolf och Joan Benesh beskriver Benesh Movement Notation som en översättning av en tredimensionell rörelse till ett tecken skrivet på tvådimensionellt papper. En fjärde och femte dimension kompletterar, nämligen tiden och dynamiken (Benesh & Benesh, 1977). Ann Hutchinson Guest talar om dansen som en kombination av konst och vetenskap. Hon skriver i sitt förord: “As Rudolf Benesh said: Reading is the knowledge; writing is the tool of thought. The advent of a practical, functional dance notation system has been called a Gutenberg revolution in the dance” (Hutchinson Guest, 1984 s.xi).
2.2 Historik om Benesh Movement Notation
Benesh Movement Notation är ett notationssystem för dans som skapades av makarna Joan och Rudolf Benesh. Rudolf Benesh var konstnär och Joan var dansare på Sadlers Wells Ballet (nuvarande Royal Ballet) i London. När Rudolf Benesh såg hur problematiskt det var för Joan att skriva ner danskombinationer med ord, blev han inspirerad till att skapa ett dansnotationssystem som skulle förenkla hennes arbete. Med utgångspunkt från sin konstnärsbakgrund ansåg han att eftersom dans är en visuell konstart så ska även notationen vara visuell (Kipling Brown & Parker, 1984). Benesh Movement Notation publicerades första gången 1956 i London i boken An Introduction
to Benesh Dance Notation. 1962 grundades The Institute of Choreologi numera Benesh Institute, en organisation för att utbilda och examinera koreologer, men också för att samordna den fortsatta utvecklingen av Benesh Movement Notation. Sedan 1997 har Benesh Institut legat under the Royal Academy of Dance, den största organisationen för utbildning och examinering av danspedagoger i världen. I England används Benesh Movement Notation flitigt både i det konstnärliga arbetet på scen och i dansundervisningen. I Sverige är det endast på Kungliga Operan man har heltidsanställda koreologer (personer som är utbildade i Benesh Movement Notation). Denna yrkeskår noterar både nya koreografier och iscensätter tidigare koreografier utifrån danspartitur. Oftast arbetar de även som balettmästare det vill säga att de har ansvar för den dagliga träningen av dansarna. Benesh Movement Notation är för dans det som noter är för musik och den skrivna texten är för drama.
”There is no better way to record a work. The precision and clarity with which my choreography can be recorded and recreated using Benesh Notation, not only aids the creative process but is an efficient use of time, studio space and therefore money.” (Hampson Chris, www.Benesh.org, senast kontrollerad 2009-12-21)
2.3 Danskonst som skolämne
Pause – and think a score, fifty a hundred times before you devote yourself to the study of the dance. Do you realise the difficulty of this art, at once so beautiful and so ungrateful? Do you realise how many obstacles must be surmounted before you can become a dancer, even of average ability? Think, then, of the labour that must be expected, the injustice, intrigues, and jealousies that must be supported before you can become an artist of distinction. If you are still undaunted by these disagreeable facts, you have proved yourself to possess enthusiasm and determination, qualities indispensable to success (Beaumont, 1966 s.17).
På detta sätt inleder Beaumont sin Manual of the Theory and Practice of Classical
Theatrical Dancing, en instruktionsbok i den klassiska balettekniken i Ceccettistil. Här
talar han om några av de många hinder som måste övervinnas för att kunna tillägna sig kunskap inom dans som konstform. Beaumont talar vidare om tålamod, fysisk ansträngning, kontinuitet i träning, eftertanke, analys och förståelsen av rörelsens intention och estetik. Han anser också att danseleven måste vara öppen för andra
konstintryck, där nämner han musik, mim, bild och skulptur. Ett öppet sinne för alla konstarter är viktigt för att danseleven ska berika sin danskunskap och utveckla sin förmåga till kommunikation genom dansen som konstform. Beaumont poängterar också hur viktigt det är för danseleven att ha kunskap om hur man utför varje dansrörelse med teknisk precision.
2.4 Styrdokument
Utbildningen i dansämnet syftar enligt Skolverket till ”kunskaper om dansen som konstart och kunskapsområde både i ett nutida och ett historiskt perspektiv, både i teori och praktik” (Skolverket, 2000 s.33). Skolverket framhåller samtidigt att ämnet dans innebär teori och praktik i förening där dansens kärna är utvecklingen av ett personligt rörelsespråk kombinerat med insikt i och förståelse av dansens olika traditioner.
I beskrivningen av målen för kursen dans och gestaltning A skriver Skolverket att kursen ska utveckla elevens förmåga till uttryck och kommunikation i dans (a.a.).
Efter avslutad kurs ska eleven ha grundläggande färdigheter i det egna rörelsespråket, kunskap om begrepp och terminologi och ha prövat att analysera egen och andras dans. Eleven ska dessutom ha medvetenhet och kunskap om kroppens och rörelsens funktion i gestaltningsarbetet och som medel för kommunikation. I Lpf 94 betonas det hur viktigt det är att betona kunskapens alla former, fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet lika mycket. Allt för att eleven ska få möjlighet till att utvecklas till att själv kunna se samband. I Lpf 94 talar man också om vikten av ett historiskt perspektiv och förståelsen för kunskapers relativitet och förmåga till ett dynamiskt tänkande, både bland elever och lärare.
2.5 Mål för kursen ”Dans och gestaltning A”
I kursen dansträning är målen för kursen ”att eleven ska kunna utveckla rörelsekvaliteter och behärska olika träningssystem. Eleven ska även ha kunskap om anatomins och fysiologins betydelse för träning och dans” (Skolverket, 2000). Gunnarsson (1999) skriver att synen på lärandet ofta är endimensionell inom skolan, lärarna fokuserar på överförandet av kunskapsinnehållet. En lärandeprocess uppkommer först när eleverna förstår vikten av kunskapsinnehållet. Bröderna Dreyfus menar i boken Mästarlära att imitationen av lärares exempel är av avgörande vikt vid inlärning av de färdigheter som
förmedlas genom formell utbildning på alla nivåer. De fortsätter ” det är bara genom nära samarbete med studerande i en gemensam situation som lärare kan visarebefordra sin lidelse och sina färdigheter till sina studenter” (se Kvale, 2000 s. 87). Sjöstedt anser att oavsett var eleven befinner sig i sin tekniska utveckling kan danstekniken förbättras genom ny kunskap som hon praktiserar och analyserar (Sjöstedt, 2005). Koreografi är när man tränar redan färdigkomponerade danser, det kan handla om små stycken ur de ”gamla klassikerna” eller ett modernt verk. Det kan vara repertoar som läraren fått av olika koreografer, eller egen komponerade stycken av läraren. Även denna del ställer stora krav på lärarens tidigare erfarenheter och tysta kunskap. Bo Göranzon (1989) tar i sin forskning upp tyst kunskap som något centralt. Han anser att den tysta kunskapen är kärnan till all yrkeskompetens och att den är ett resultat av utvecklingen inom yrkestraditionen och personliga erfarenheter av praktiskt arbete. I gestaltningsarbetet utvecklar eleven sin inre känsla för rörelsen. Hon övar upp sin förmåga att kommunicera med publiken i dansens tecken. Här får eleven också arbeta med att tydliggöra upplevelsen så att känslan når ut till publiken. För att öva upp sin gestaltningsförmåga anser Sjöstedt (2005) att eleven måste utveckla sin kinestetiska iakttagelseförmåga det vill säga möjligheten att ”känna rörelsen” att förstå rörelsekvaliteten. Gunnarsson (1999) skriver att lärarens professionella kompetens är viktig, eleven behöver ett bra ledarskap från en lärare som kan strukturera lärandet så att eleven förstår bakomliggande motiv och synsätt. Det vill säga lärarna måste inneha en stor tyst kunskap. Han talar även om hur viktigt det är att läraren inte begränsar elevers lärande och därmed utveckling genom ensidigt val av metod, innehåll och tidsram. Det är viktigt att omformulera instruktioner och ingångsportar för att nå fram till eleverna, så att de kan nå de mål som är uppsatta. Sjöstedt (2005) anser att eleverna ska få möjlighet att se samband, reflektera över sina erfarenheter och tillämpa sina kunskaper. I dansundervisningen integreras teori och praktik kontinuerligt. Vid varje lektions-tillfälle ges eleven möjlighet att själv gå igenom rörelsefraser i eget tempo för egen analys. Genom ständiga repetitioner utvecklas så småningom en muskulär förtrogenhet till rörelsefrasen. Men detta är bara en del av förtrogenheten, för att eleven ska kunna utveckla kunskapen till sin egen måste eleven kunna göra en teoretisk analys av rörelsen och finna en motivation i hur denna rörelse kan utveckla just denna elev. Enligt Jespersen (se Kvale, 2000) ”sker utvärderingen i mästarlära under hela utbildningen genom kontinuerlig prövning av kunnande och genom självprövning.” (s.185) Att vara en mästare inom dansen innebär att man är en coach för sina elever. För att vara en god
pedagog är det viktigt att ha en balans mellan mästarrollen och samtidigt ge eleven självförtroende i att själv reflektera och analysera rörelsen.
2.6 Dansnotation
Kan lärandet i Dans och gestaltning underlättas genom dansnotation? Gunnarsson (2000) framhåller att om förändringar ska vara möjliga måste det finnas en genuin vilja till en sådan både bland läraren och eleverna. Professor Joan White skriver på The Benesh Institutes hemsida: “It is my belief that it is only when we recognise the value of notation will we really have the potential to become educated in dance and that dance as a discipline will come of age and be taken seriously as a subject of study” (www.benesh.org, 2009-12-18). Hon anser att dansen behöver ett internationellt skriftspråk för att öka sitt anseende som ett akademiskt ämne. Grönlund och Wigert (2004) menar att den tänkande människan får skjuts av dansnotationens krav på reflektion. Genom att analysera dansrörelsernas intention minskas risken för att dans reduceras till enbart teknikträning. Dansen är en konstart som ska uttrycka känslor, skapa stämningar, beröra och uppröra. För att kunna uppnå detta behöver dansaren ett verktyg för att kunna analysera och dokumentera. Hutchinson Guest (1998) tar upp danskonsten som en kombinerad vetenskap och konstform. Hon fortsätter att vetenskap endast kan utvecklas, beskrivas diskuteras och spridas genom att bli nedskriven (noterad) i ord, figurer och eller symboler. Professor John Dewey anser med sin pedagogik att teori blir oduglig utan praktik och vice versa (Egidius, 2003). Detta argument gäller även i dansen. Här lär eleven oftast praktiskt först men för att få en kunskap måste eleven också kunna analysera och förklara det praktiska arbetet. Utan praktik blir teorin obegriplig, utan teori ter sig praktiken väldigt platt. Det krävs en tanke för att med rätt känsla utföra en rörelse. Ståhle påpekar (Grönlund 2000) att notation är ett medel för att lära ut dansen, inte ett mål i sig. Hon anser att tyngdpunkten ligger på själva dansandet, notationen är enbart till för att underlätta förståelsen. Notationen ger läraren och eleven ett gemensamt språk. Det är ett direktare sätt att kommunicera - ord är mångtydiga.
2.7 Pedagogisk forskning
Enligt Piagets teori definieras lärandet av ett samspel mellan assimilation och ackommodation. Han hävdar att det finns fyra slag av assimilation:
-”Upprepandet av en och samma rörelse så att den fungerar smidigare och allt mer automatiskt.
-Igenkännande, varigenom det som uppfattas upplevs som något redan bekant.
-Utforskande av något som man delvis känner igen eller undrar om det kan vara det som man tror att det är, varigenom befintligt tankeschema blir mer komplicerat.
-Samordning av rörelse- och tankescheman som tidigare fungerat utan samordning med varandra” (Egidius 2003 s.100).
Inom undervisningsmetodiken definieras didaktik som läran om själva valet av innehåll och behandlingen av detta innehåll. Egidius anser att didaktik handlar mer om undervisning än om lärande, man utgår ifrån att människor ska lära sig genom att undervisas av andra. Didaktiken ska svara på frågorna vad man väljer för mål och innehåll för lärandet, hur man väljer att arbeta och varför man gjort valen. Didaktik är en diskussion om studieinnehåll och hur man tänker undervisa det valda innehållet (a.a) Didaktiken vid teknikträning bygger på kroppsliga demonstrationer och verbal beskrivning från lärare till elev. Man upprepar övningarna regelbundet för att stimulera muskelminnet och finslipa danstekniken och lär sig att behärska sitt instrument det vill säga kroppen. Man använder sig av mästarlära. Enligt Kvale i boken Mästarlära är mästarna/pedagogerna förebilder för kunskapen de undervisar genom att vara förebilder istället för att ge föreskrifter (Nielsen & Kvale 2000). Genom imitation kan eleven själv återskapa ett beteende eller förnya ett beteende beroende på variationsmöjligheterna i detta aktivitetssammanhang. När en elev har en förståelse för mästarens undervisning kan eleven utveckla sina egna tankar i en trygg omgivning. Denna möjlighet gör att eleverna inte utvecklas till kopior av sina mästare, utan till kritiskt tänkande individer. Kvale menar också att det imitativa är en förutsättning för att kunna reflektera kring de problem som uppstår. Det är viktigt att efterhand byta mästare allteftersom eleven utvecklas. Eleven väljer ut och sammanfogar kunskaper från de olika mästarna och skapar på så sätt förnyelse inom yrket. Det vill säga ackommodation. Ackommodation är att hitta ett nytt sätt att se och tolka det han eller hon kommit i kontakt med. Gammal kunskap får ny innebörd i ljuset av ny kunskap. Gustavsson (2003) ställer frågan är det så att tyst kunskap måste vara tyst och stå i bjärt kontrast till den vetenskapliga
kunskapen? Att veta vad och hur påstår han ger kunskap som är förbunden med handling som vi utför. Grönlund Wigert (2004) reflekterar över hur dansaren definierar den tysta kunskapen inom dansen. Hon talar om uttryck som ”Harmonin och känsla för dans”, ”vara närvarande i sin kropp”, ”en kroppslig kunskap om dans” . För en dansare är detta väl kända begrepp, men för en oinvigd kan dessa uttryck uppfattas som ”flum”. Genom att använda ett erkänt notationssystem för att formulera danskonstens definition och innehåll ges danskosten en tydligare framtoning både som konstart och vetenskap. Den tidigare forskningen på detta område är mycket begränsad. Anna Karin Ståhle (se Grönlund 2004) har gjort en studie som hon kallar Dansnotation – ett pedagogiskt
hjälpmedel bland danslärare och hur de använder sig av dansnotation i sin undervisning.
Där behandlar hon alla olika dansnotationssystem, både de nuvarande moderna, Benesh Movement Notation och Laban Notation, men också de historiska som Feuillet Beauchamps notation. Hennes viktigaste frågor är hur danslärare använder dansnotation pedagogiskt och vad i dansundervisningen förstärks/förtydligas med hjälp av dansnotation?
3 Metod
3.1 Fenomenologisk grund
Vetenskapligt vilar denna undersökning på en fenomenologisk grund. Jag vill ta reda på om mina elever upplever att Benesh Movement Notation är till hjälp vid dansinlärning. Hartman (2004) definierar en fenomenologisk undersökning som tolknings- konstruktioner som individer använder för att göra världen begriplig. Den fenomenologiska undersökningen försöker att förstå upplevelsen från individens synvinkel. En metod med vars hjälp man vill komma åt mening och innebörd i fenomen och händelser. Vid en fenomenologisk undersökning måste undersökaren tolka de undersöktas beteende, både det de säger och deras kroppsspråk och på så sätt försöka att förstå hur de ser på världen.
3.2 Metodval
Jag har valt att göra en kvalitativ studie genom att intervjua 12 eftergymnasiala danselever. Intervjuerna består av ett antal öppna frågor som alla är ställda i samma ordning. Anledningen till att jag valt att intervjua istället för frågeformulär är för att kunna tolka hela eleven. Som danselev är man oftast bättre på att formulera sig med tal och kroppsuttryck än i det skrivna ordet. Huvudfrågorna är givna men vissa svar från eleverna ger upphov till följdfrågor. Vid de tillfällen då jag känt att det varit nödvändigt med extrafrågor för att klargöra vad eleven menar med sitt svar har jag ställt extrafrågor. Fördelen med intervju är att eleven kan uttrycka sig med flera ord och förklara vad de menar med sitt svar på varje fråga. Det gör att det blir mindre risk att missförstå svaren än vid en skriftlig enkät. Det blir också lättare för mig som danslärare att ”tolka” hela eleven och få en djupare förståelse för elevens inställning till Benesh Movement Notation i inlärningssituationen. Nackdelen med intervju som metodval är att det tar lång tid att genomföra, analyser och sammanställa intervjuerna. Enligt Gunnarsson (1999) går en kvalitativ studie ut på att skaffa djupgående insikter om en viss situation och hur de inblandade personerna tolkar den. Fokus ligger på process och sammanhang, det vill säga tolkning och omtolkning av individens upplevelser i en speciell situation. Målsättning är att upptäcka snarare än att bevisa. De insikter som
uppnås kan få direkta följder för praktiskt arbete. Undersökningen har som syfte att utveckla en teori som visar en förståelse för en individ eller en grupp individer genom att beskriva de föreställningar de har om sig själva och sin situation (a.a.). Detta betyder att jag som undersökare måste förstå de motiv och trosföreställningar som ligger bakom elevernas handlingar. En kvalitativ undersökning försöker inte besvara frågan: Hur mycket? Eller hur många? Utan vill istället förstå hur människan ser på sig själv och sin situation.
3.3 Urval
De 12 danselever jag valt att intervjua är samtliga elever på en eftergymnasial dans-utbildning, det är alltså en hel klass. Gruppen består av både män och kvinnor i ålder 19-22år. Jag har valt att inte ta hänsyn till någon könstillhörighet, eftersom det inte finns någon relevans för undersökningen. Alla elever har gått estetiska programmet dans eller likvärdig dansutbildning och har som mål att arbeta professionellt med dans i framtiden. Detta betyder att samtliga har ett väl utvecklat praktiskt dansspråk. Ingen har tidigare varit i kontakt med något dansnotationssystem. Eleverna går för tillfället på samma utbildning men deras tidigare gymnasieutbildningar har skett på olika orter i Sverige. Valet av dessa elever var självklart eftersom jag under ett års tid har undervisat de i Benesh Movement Notations grunder. Ingen av de tillfrågade eleverna avböjde att vara med på denna undersökning. Samtliga är myndiga så jag behövde inte skaffa något medgivande från föräldrar.
3.4 Frågornas utformning
Redan från början av detta arbete var det klart för mig att intervju var det mest lämpliga alternativet. Framförallt för att få möjlighet att se hela personen under svaren, men också för att vid behov kunna ställa följdfrågor direkt. Jag valde korta tydliga frågor för att ge eleverna plats att ge utförliga svar (Se Bilaga 1). Före intervjutillfället hade jag tydligt gjort klart för eleverna att det var viktigt med ärliga svar, inte svar som de trodde att jag ville höra, eftersom jag undervisar i Benesh Movement Notation. Ejvegård (2003) skriver att intervjuaren måste eftersträva en neutral hållning, så att han inte påverkar respondenten. Intervjufrågorna presenterades för eleverna vid intervjutillfället eftersom jag ville har deras personliga uppfattning. Samtidigt ville jag inte att de skulle
diskutera svaren sinsemellan utan ge sina spontana tankar kring sina upplevelser av Benesh Movement Notation. Frågorna ställdes i samma ordning vid varje intervjutillfälle. Enligt Ejvegård (2003) bör man vid en standardiserad intervju ställa frågorna i samma ordning och med samma ordval till samtliga elever. De frågor jag valt att ställa kan delas in i 3 olika delar. Vid vissa tillfällen var det nödvändigt att ställa följdfrågor för att få klarhet i vad eleven menade med sitt svar. Den första frågan handlar om den praktiska dansträningen, den andra frågan handlar om att göra egna anteckningar, och sista frågan handlar om repertoarträning (se Bilaga 1). Ingen av frågorna är en ja och nej fråga utan varje fråga kräver ett formulerat svar från den tillfrågade. Enligt Ejvegård (2003) är en del av vitsen med en intervju att den ska ha ett explorativt syfte. Detta är också mitt syfte med denna undersökning att utforska om danselever upplever att Benesh Movement Notation kan vara ett hjälpmedel i den praktiska dansundervisningen.
3.5 Genomförandet
Samtliga intervjuer utfördes under hösten 2008 efter lektionstid, under loppet av tre veckor. Varje intervju tog ungefär 30 minuter. Tiden för intervjuerna placerades på elevens schemalagda tid för eget arbete. Detta var ett val som eleverna och jag kom överens om tillsammans. Fördelen med att lägga intervjuerna på denna tid var att eleverna inte behövde ta av sin lärarledda träningstid eller av sin fritid. Samtalen skedde i lugn och ro på avskild plats, utan störningsmoment. Stämningen var glad och lättsam och jag upplevde eleverna som lugna, öppna och trygga under intervjuerna. Jag valde att föra anteckningar under och efter varje intervju tillfälle. Därför utfördes endast en intervju per dag. Andledningen att jag inte valde att spela in intervjuerna var att en elev tyckte att det kändes hämmande. Alla elever var villiga att göra små avbrott i samtalen för att jag skulle kunna göra anteckningar. Efter intervjun tackade jag eleven och frågade om hon eller han vill ta del av resultatet. Några var intresserade. Till dessa kommer jag att skicka materialet när arbetet är klart.
3.6 Analys
Eftersom frågorna presenterades i en speciell ordning ur tre aspekter på Benesh Movement Notation delas också svaren in i dessa tre kategorier. Kategori 1 den
praktiska träningen innefattas av den dagliga teknikträningen.. Kategori 2 innefattas av förmågan till egna anteckningar det vill säga, minnesanteckningar för att som danselev komma ihåg stegkombinationer. Den sista och 3:e kategorin innefattas av repertoarträning det vill säga, när man tränar redan färdigkomponerade koreografier. Genom denna indelning är det lättare att få fram svar som är viktiga för att uppnå syftet med denna studie. När jag bearbetar materialet jag fått från intervjuerna använder jag mig av meningskoncentration. Det vill säga omformulerar de relevanta uttalandena för frågeställningen till mer korta och exakta uttalande.
3.7 Etiska principer
Enligt kraven för den här typen av studier finns det etiska aspekter att ta hänsyn till. För att uppfylla informationskravet upplyste jag muntligt samtliga elever om undersökningens syfte och att den skulle ske via intervju. Jag berättade också att syftet med intervjun var att använda den som underlag till mitt examensarbete inom lärarutbildningen på Malmö högskola. För att den intervjuade skulle känna sig trygg ansåg jag det viktigt att jag tog hänsyn till de etiska aspekterna, först och främst samtyckekravet. För mig var det viktigt att varje elev själv bestämde om de ville vara med i undersökningen eller inte. Dessutom delgav jag de vad jag antecknade under intervjun, så att vi var överens om vad de tyckte var väsentligt i svaren på mina frågor. Samtliga elever valde att vara med i undersökningen. För att uppfylla konfidentialitetskravet och visa respekt för den intervjuades integritet har jag gett samtliga intervjuade en bokstav som benämning och på det sättet anonymiserat dem.
3.8 Validitet och reliabilitet
Föra att validiteten (giltigheten) ska vara god ”ska man som forskare enligt Ejvegård (2003 s.73) verkligen mäta det som man avser att mäta.” Det handlar om att göra korrekta observationer enligt Hartman (1998). Han talar om att man måste vara uppmärksam på möjliga felkällor. En felkälla som Hartman nämner är omgivande faktorer. Jag har försökt att eliminera störande moment genom att placera intervjun på en lugn avskild plats där vi inte blivit störda under intervju tiden. Jag har också klargjort för eleverna att jag vill ha deras ärliga mening, och att de inte ska ta hänsyn till att jag undervisar i Benesh Movement Notation. Det är viktigt för eleverna att förstå att de
även ska framföra kritik annars blir inte studien trovärdig. Jag anser att validiteten är bra i min undersökning eftersom det intervjumaterial jag samlat in är elevernas uppfattning. Jag har själv intervjuat eleverna vilket har gjort att jag också kunnat kontrollera att eleverna förstått frågorna. Reliabiliteten enligt Hartman (1998) handlar om att undersökningen är pålitlig. Det vill säga att om jag skulle göra om undersökningen skulle jag komma fram till samma resultat. Jag anser att eleverna har svarat ärligt på frågorna utifrån den kunskap de har efter att studerat Benesh Movement Notation ett år. Jag anser att de känt sig trygga att framföra både positiva och negativa synpunkter vid intervjutillfället. Därför uppfattar jag att reliabiliteten i denna undersökning är god.
4 Resultat
I detta avsnitt redovisar jag elevernas åsikter som kom fram vid intervjuerna.
Fråga 1: Vilka fördelar anser du att det finns med Benesh Movement Notation i praktisk dansträning?
I den här frågan har jag behandlat kategori 1, den praktiska dansträningen. Där ingår teknikträning, instuderande av nya rörelsekombinationer, vikten av dansarens placering i rummet och fördjupad kunskap av musikens betydelse för rörelsens uttryck. De fördelar som danseleverna framhöll var bland annat att de upplevde att de fick ett större medvetande i rörelsen både kroppsligt och musikaliskt. ”Att börja tänka i Benesh Movement Notation ger en medvetenhet. Vad gör kroppen egentligen? Hur är stegen utformade? Jag har fått ett ordförråd att använda när jag tänker på dansrörelser. Jag börjar se rummet i förhållande till min kropps placering.” Eleverna säger vidare att Benesh Movement Notation har gett de många ”Aha” upplevelser. De anser att Benesh Movement Notation har hjälpt de att hitta djupet i rörelsen. Att förstå hur de ska utföra den i sin egen kropp i förhållande till att som tidigare härma rörelsen. ”Genom att härma en rörelse, kan du missa detaljer som du kan läsa dig till i Benesh Movement Notation. Efter att ha dansat på lektion och sedan fått övningen på papper har det gett mig en utmärkt chans att ta reda på detaljer som jag kan ha missat på lektionen.” En elev tar upp vikten av diskussioner och analys i den praktiska dansträningen: ”Vi har diskuterat olika danstekniska frågor som kanske inte hade kommit upp annars. Till exempel var ligger fram, bak och sidan i min kropp i förhållandet till rummet. Genom Benesh Movement Notation har vi kommit in på detaljdiskussioner som annars lätt hade ignorerats.” Även den musikaliska aspekten har eleverna berört i sina svar. ”Man blir medveten om att man dansar till olika taktarter och musikstilar eftersom detta visas tydligt i Benesh Movement Notation. Man kan läsa noggrant utifrån partituret hur en rörelse ska utföras” och fortsätter: ”Genom att läsa samtidigt som man lyssnar på musiken, är det lättare att se sambandet mellan musik och rörelse. Dynamiken blir tydligare genom att kompositionen är nedskriven och markerad med dynamic marks.” En elev tog dessutom upp en aspekt på möjligheten till icke lärarledd undervisning: ”En
till fördel med Benesh Movement Notation är att man kan lära sig nya övningar utan lärare.”
Fråga 2: Vilka nackdelar anser du att det finns med Benesh Movement Notation i praktisk dansträning?
Flera av eleverna såg inget negativt med Benesh Movement Notation i praktisk dansträning, däremot talade de om att inlärning av Benesh Movement Notation är som att lära sig ett nytt språk, vilket kan ta mycket tid i anspråk. ”Nackdelen med Benesh är att det tar tid att skriva ner dansövningarna. Det handlar om tålamod, som att lära sig ett nytt språk.” ”Eftersom det får plats mycket information på så liten yta, kändes det i början lite rörigt. Men när jag fått öva på att läsa en tid blev det bara en fördel istället.” Som nybörjare i Benesh Movement Notation tyckte jag att steginlärning via Benesh Movement Notation var svårt. Det var svårt att praktiskt få samband mellan stegen trots att jag kan utläsa var rörelse för sig. Jag blev väldigt låst vid papperet och när jag försökte utan kunde jag inte alls minnas vad jag gjort några sekunder tidigare. Med mer tid och träning löste jag den biten, och nu tycker nu att dansinlärning med hjälp av Benesh Movement Notation är väldigt smidigt.” En annan elev var av samma åsikt: ”Nackdelen med Benesh Movement Notation är att innan man lärt sig att läsa det flytande och att binda ihop stegen visuellt, blir framförandet lätt hackigt och mer positioner än dans.” En elev tyckte att det var svårt att lära sig ett notationssystem som liknar musikens när man redan kan musiknoter att hon lätt blandade ihop de båda. En elev tog upp svårigheten att vara öppen för ett nytt inlärningssätt och ansåg att det skulle varit värdefullt att fått lära sig Benesh movement Notation redan som ung danselev.
Fråga 3 Vilka fördelarna anser du att det finns med att använda Benesh Movement Notation vid egna anteckningar?
Här tar jag upp kategori 2, att använda sig av Benesh Movement Notation för att kunna föra egna anteckningar tex, efter praktiska danslektioner, vid skapandet av egna kompositioner och vid repertoargenomgång. Den största fördelen som i stort sett samtliga danselever tog upp är de får ett gemensamt skriftspråk för dansen. Någon säger att hennes egna anteckningar blir lättare att förstå och att det är lättare att dela med sig av sina anteckningar till sina kamrater. ”Med anteckningar i Benesh Movement
Notation förstår man vad man har skrivit ner, även om man läser det 5 år senare. Vilket man inte gör om man skrivit en vanlig ”kladd”. Jag kommer nog att ha mest nytta av att använda Benesh Movement Notation på det sättet. Att skriva kom ihåg till koreografier och stångövningar.” en annan elev tar upp möjligheten att dela med sig av sina anteckningar: ”Egna anteckningar är ofta svåra att dela med sig av, om man inte har ett gemensamt skriftspråk, här är Benesh Movement Notation en stor tillgång.”
Fråga 4: Vilka nackdelar anser du att det finns med att använda Benesh Movement Notation vid egna anteckningar?
Ett flertal av de intervjuade danseleverna ser inga nackdelar vid egna anteckningar. Några talar om tidsaspekten, att det tar lång tid att föra ner anteckningar. ”Det tar tid och energi innan man får flyt i både skrivandet och läsandet.”
Fråga 5: Vilka fördelar anser du att det finns med Benesh Movement Notation vid ett repetitionsarbete?
I den här frågan behandlar jag kategori 3, vilka fördelar som finns vid ett repetitionsarbete det vill säga när man studerar in en given koreografi. Flera av eleverna tar upp att repetitionsarbetet blir mycket mer effektivt ”Det sparar tid i repetitionsarbetet och man slipper en massa onödiga frågor.” En annan elev säger: ”Fördelarna med Benesh Movement Notation i repetitions sammanhang är att varje dansare kan lära sig i egen takt. De gemensamma repetitionstimmarna blir mer effektiva.” ”Eftersom det får plats med så mycket information på så liten yta, blir Benesh Movement Notation väldigt effektivt i repetitionsarbetet. Det är lätt att se vad man ska göra och var i rummet man ska vara placerad i förhållande till övriga dansare.”
Fråga 6: Vilka nackdelar anser du att det finns med Benesh Movement Notation vid ett repetitionsarbete?
På frågan om vilka nackdelar som finns är det ingen av eleverna som anser att det finns några.
5 Sammanfattande slutdiskussion
Mitt syfte med den här undersökningen var att utforska om de eftergymnasiala danseleverna anser att Benesh Movement Notation kan vara ett hjälpmedel i den praktiska dansundervisningen. Studiens syfte är även att förtydliga vikten av att koppla teori till det praktiska utövandet av danskunskap. Jag anser att metoden jag valt för denna undersökning har fyllt sitt syfte och att jag hade tillräckligt många respondenter. Eftersom jag ville få en förståelse för elevernas upplevelse ansåg jag det viktigt att ställa öppna frågor. Kanske hade undersökningen till viss del kunnat visa ett annat resultat om någon annan ställt frågorna eftersom eleverna vet att jag undervisar i Benesh Movement Notation. De är dock inte i beroendeställning gentemot mig eftersom deras utbildning inte ska betygsättas. Enligt denna undersökning har jag kommit fram till att eleverna upplever att fördelarna överväger nackdelarna. Som en av eleverna sa under en praktiskt Benesh Movement Notation lektion: ”Det är mycket lättare att skriva ned rörelsen när jag vet hur den ska utföras och tvärtom, det blir mycket tydligare för mig hur den ska utföras när jag noterat den.” Med detta menar eleven att hon har fått en djupare förståelse för rörelsen genom att analysera den i Benesh Movement Notation. När hon fick i uppgift att notera en rörelsefras som hon fått under en tidigare danslektion insåg hon hur lätt det är att som danselev missa viktig information oavsett hur tydligt läraren har instruerat. Gunnarsson (1999) skriver hur viktigt det är att läraren inte begränsar elevers utveckling genom ensidigt val av metod, innehåll och tidsram. Genom att eleven får möjlighet att arbeta både praktiskt och teoretiskt med rörelsen upplever eleven att hon får en djupare förståelse. Många gånger förenklar en analys rörelsen, eftersom små detaljer kan ha stor betydelse för både det danstekniska och det konstnärliga uttrycket. Skolverket framhåller att ämnet dans innebär teori och praktik i förening där dansens kärna är utvecklingen av ett personligt rörelsespråk kombinerat med insikt i och förståelse av dansens olika traditioner. I beskrivningen av målen för kursen Dans och gestaltning A skriver Skolverket att kursen ska utveckla elevens förmåga till uttryck och kommunikation i dans. Jag anser att det är viktigt att eleverna förstår de olika utmaningarna som de stöter på inom dansämnet. För att kunna nå Skolverkets mål arbetar jag med motivation, teknikträning, koreografi och gestaltning. Teknikträning är viktig för att eleven ska bli tydlig i sitt uttryck och sin kommunikation. Något som danseleverna talar om i svaren till intervjufrågorna är att de ser Benesh Movement
Notation som ett bra hjälpmedel i deras egen tekniska utveckling. Gunnarsson (1999) skriver att först när eleverna förstår vikten av kunskapsinnehållet uppkommer en lärandeprocess. Genom att både teoretiskt analysera och praktiskt utföra rörelsen upplever eleverna att deras tekniska utveckling går snabbare framåt en vid enbart praktisk träning. Teknik träningen övas genom lärarstyrd träning med fastlagda övningar och eget arbete. Även här krävs en teoretisk analys av rörelsen, för att eleven ska få en fullständig förståelse för rörelseutförande. Genom att samtidigt studera Benesh Movement Notation säger sig danseleverna ha fått en större förmåga till korrekta analyser av teknik och danssteg. De anser att Benesh Movement Notation kompletterar inlärandet. Ståhle menar (Grönlund, 2000) att notationen är för att underlätta förståelsen för hur rörelsen ska tolkas. Grönlund och Wigert (2004) talar om dansnotationens krav på reflektion. De ständiga fysiska repetitionerna som sker i den praktiska undervisningen ger tillsammans med den tydliga analysen som sker i Benesh Movement Notation en djupare förståelse för rörelsen och hur den ska utföras. Eleven övar upp sin uppfattningsförmåga för detaljer i rörelsen och kan på så sätt snabbare utföra den tekniskt rätt. Det är ovanligt att man på estetiska programmet dans undervisar i någon sorts dansnotation. Min åsikt är att en av anledningarna är att danspedagoger oftast tror att alla rörelser ska nötas in i muskelminnet. Många anser att lektionen tappar tempo om man går igenom för mycket teori under träningstillfället. Grönlund och Wigert (2004) menar dock att den tänkande människan får skjuts av dansnotationens krav på reflektion. Eleverna betonar att de har gjort stora framsteg i sin dansutveckling genom att analysera via Benesh Movement Notation. Det som är positivt är att eleverna själva uttrycker att sökandet efter kunskap genom Benesh Movement Notation ger resultat i det fysiska framförandet. Elevernas aktiva sökande är något som alla danspedagoger eftersträvar. Här kan jag tydligt se att Benesh Movement Notation, med alla dess fördelar har en stor inverkan. Trots att vissa elever ser tidsperspektivet som en nackdel visar det sig att redan efter att ha studerat Benesh Movement Notation en lektion per vecka i tre månader har de utvecklat en klart förbättrad analyseringsförmåga. När hjärnan har förstått vad kroppen ska göra svarar musklerna snabbare på korrektioner än om man bara försöker härma. Eleverna börjar aktivt söka de karaktäristiska detaljerna som framhäver rörelsens uttryck. Jag anser att många danspedagoger idag brottas med problematiken att eleven fastnar i spegel. Det vill säga stirrar sig blinda på det platta uttrycket som spegeln frammanar. Ett platt uttryck ger en tvådimensionell känsla i rörelsen. I spegeln är det svårt för eleven att se om armarna till exempel är framför eller
till sidan av kroppen. Vad som kan tyckas var små detaljer i rörelsen har oftast stor betydelse för uttrycket i dans. Min analys är att när eleven arbetar med Benesh Movement Notation måste hon göra det med eftertanke, det går inte längre att ytligt härma en rörelse. Elevens eftertanke ger en känsla av att rörelsen kommer inifrån, att rörelsen får en själ. Något som alla danskonstnärer strävar efter. I intervjuerna har eleverna även tagit upp fördelen med Benesh Movement Notations tydlighet i att notera riktningarna i rummet. Som koreograf anser jag att det har stor betydelse för en koreografis uttryck hur dansarna är placerade i förhållande till varandra och rummet. När man till exempel försöker att studera in dans utifrån en videoupptagning är det omöjligt att uppfatta djupet och avstånden mellan dansarna i koreografin. Här uppstår samma problematik som tidigare nämnt när eleven studerar in stegen via spegeln. Utan att tydligt ange information om placering förstörs det konstnärliga uttrycket. Musiken och dynamiken i rörelsen är otroligt viktig för det slutgiltiga uttrycket anser jag . När en elev fysiskt har lärt in rörelsen via kroppslig analys måste rörelsen behandlas musikaliskt och dynamiskt för att det ska bli danskonst. Som danspedagog är det svårt att få med alla detaljer vid en rent praktisk genomgång. Det är lätt att låsa varje rörelse vid ett specifikt taktslag. Jag anser att detta undervisningssätt gör eleverna till räknemaskiner dvs.” rörelserobotar” där dynamiken i dansen försvinner. Det är viktigt att använde ett nyanserat dansspråk. Benesh Movement Notation förstärker möjligheten att få en helhetsbild av det konstnärliga uttrycket i dansen. En elev säger att ”Genom Benesh Movement Notation har vi kommit in på detaljdiskussioner som annars lätt ignoreras.” De detaljdiskussioner som eleven pratar om är accenter, dynamiken och det musikaliska i rörelsen. Genom denna analys anser jag att eleven får en själ i sin dans. Plötsligt ändras dansen till en konstform från att ha varit ren motion. En kompetens som jag anser är en förutsättning för att kunna arbeta som dansare är att öva upp sitt öga för detaljer. För att bli en bra dansare måste man även kunna se danskonsten som en kombinerad konstform och vetenskap. Hutchinson Guest (1998) talar om att dansvetenskapen behöver ett notationssystem för att kunna utvecklas vidare. För att en vetenskap ska kunna utvecklas måste den alltid kunna beskrivas, diskuteras. Eleverna framhåller fler fördelar med att ha ett gemensamt skriftspråk, t.ex. när man skriver ner Benesh Movement Notation gör man det utifrån dansarens synvinkel inte publikens. Detta gör att man inte behöver spegelvända stegen vid inlärning från ett partitur. En elev säger: ”En av fördelarna med Benesh Movement Notation är att man skriver det utifrån dansarens synvinkel, det gör det enkelt att notera stegkombination för eget ” kom ihåg”.
En repetitör är som en dirigent som ska leda dansarna genom en koreografi. Vid ett repetitionsarbete bör en repetitör ha många dansare igång samtidigt för att vara effektiv. Repetitören ska ha koll på varje dansares steg, förhållandet mellan dansarna i rummet, det musikaliska och dynamiska. I ett repetitionsarbete där man inte använder sig av en notationsteknik är det vanligt att man arbetar utifrån en videoinspelning. När man arbetar med video som instruktionsmaterial måste man hela tiden spola fram och tillbaka i filmen för att kunna repeterar de olika danssekvenserna. Vid mitt arbete på Göteborgsoperan uppfattade jag det som störande att under tiden som jag instruerade en grupp dansare med en del i koreografin, ville de väntande dansarna själva spola fram till sin del för att kunna arbeta vidare på den. Det är positivt att dansarna vill vara effektiva vid ett repetitionsarbete men det är alltid svårt att instruera en del av koreografin när man hör musiken från en annan del i bakgrunden. Det hade varit mycket enklare om de hade kunnat Benesh Movement Notation. En elev kommenterar så här: ”Jag kan se många fördelar i repetitionsarbetet med att använda Benesh Movement Notation. Det sparar mycket tid, man slipper att fråga så mycket eftersom man själv kan läsa igenom partituret i lugn och ro. Jag tror att repetitionsarbetet också skulle bli roligare, eftersom man inte bara blir en kopia av koreografen utan får arbeta som en tänkande människa.” En annan elev säger så här: ”Jag tycker att Benesh Movement Notation är ett bra sätt att lära sig nya koreografier på. Man kan i lugn och ro få en visuell bild av vad det är man ska utföra. Dessutom blir det musikalsikt tydligare när man ser det på papper.” Jag anser att det är vad varje koreograf önskar sig, en dansare som kan repetera in sina steg själv och som tänker själv och inte bara kopierar när jag som koreolog utför rörelsen. Det är en otrolig fördel att dansaren redan kan stegen, för då kan jag som koreolog koncentrera mig på dynamik, uttryck och placering. Dessutom är det viktigt för en dansare att se och förstå helheten i en koreografi tidigt i ett repetitionsarbete. Det gör det lättare för dansaren i sin rolltolkning. Jag som danspedagog märker att eleverna blir noggrannare med viktiga detaljer om de måste föra anteckningar vid inlärningen. Det är dessa detaljer som Beaumont talar om när han poängterar hur viktigt det är för danseleven att ha kunskap om hur man utför varje dansrörelse med teknisk precision (Beaumont 1977).
Den främsta nackdelen eleverna tar upp är tidsperspektivet. Många anser att det tar lång tid att skriva ner danskombinationer i Benesh Movement Notation . De vill oftast hellre förlita sig på muskelminnet. Min tolkning av det svaret är att många gånger har eleven mycket information muskulärt, men har svårt att formulera vad de egentligen gör. De är
ovana vid att analysera och förstå vilka detaljer i rörelsen som ska förstärkas för att det dansanta uttrycket ska bli fulländat. Jag anser att muskelminnet inte är lika tillförlitligt som om man har koreografin på papper. Om jag frågar mina elever efter en vecka hur en övning såg ut när jag visade den en vecka tidigare får jag oftast många olika versioner. Jag anser att det är lättare att ”fuska” sig igenom rörelsematerialet om eleverna inte antecknar all viktig information i Benesh Movement Notation. Var och en kommer ihåg sin visuella tolkning. Vilket även gäller den musikaliska tolkningen. Har inte eleven förstått den musikaliska tolkningen, använder hon sig av samma lösning som när hon ”fuskade” sig igenom rörelsen, och utför rörelsen hjälpligt musikaliskt. Olika elever är olika bra på att uppfatta information vid en praktisk genomgång. Att de kommer ihåg olika kan även bero på vilken placering de haft i rummet i förhållandet till mig när jag visade. Utan analytisk förmåga som övas upp i Benesh Movement Notation kan en rörelsekombination få ett helt annat uttryck än vad som var tänkt från början. Enligt mig har dansundervisningen stora fördelar att vinna om man skulle använda Benesh Movement Notation universellt. Genom att omvandla rörelse till tecken på papper kan man direkt relatera till språket. När man använder sig av de rätta orden uttrycks tankar och idéer likaväl som fakta och rörelsen kan bli lika tydlig som tanken. Som fortsatt forskning skulle det vara intressant att undervisa i Benesh Movement Notation med nybörjarelever i dans. Genom att starta teoretisk och praktisk dansundervisning samtidigt skulle det vara intressant att utforska om det går att få en mer effektiv undervisningssituation. Som danspedagog har jag genom att tänka som koreolog fördjupat min pedagogik. Att kunna läsa ut intentionen bakom rörelsen ger mig fantastiska verktyg. Som pedagog ser jag mig som en guide gentemot eleverna. Genom att se kärnan i rörelsen kan jag nu mycket enklare guida de i deras dansutveckling, i deras sökande arbete kring teknik och konstnärliga uttryck.
6 Referenslitteratur
Beaumont, Cyril W (1977). The Theory and Practice of Classical Theatrical Dancing London: Imperial Society of Teachers of Dancing
Benesh Intitute www.benesh.org (senast kontrollerad 2009-12-18).
Dyste, Olga (1996). Det flerstämmiga klassrummet, Lund: Studentlitteratur Egidius, Henry(2003).Pedagogik för 2000-talet, Stockholm: Natur och Kultur Grönlund, Wigert (red)(2004). Röster om danspedagogik, Stockholm: Carlssons Gunnarsson, Bernt (1999). Lärandets ekologi, Lund: Studentlitteratur
Gustavsson, Bernt (2002).Vad är kunskap? Kalmar: Lenandes grafiska AB Göranzon, Bo (1989). Utbildning, Yrkeskunskap och ny teknik. Uppsatsen not 35
Hartman, Jan (2004). Vetenskapligt tänkande från kunskapsteori till metodteori, Lund: Studentlitteratur
Hutchinson Guest, Anne (1998). Choreo-Graphics, A Comparison of Dance Notation
Systems From the Fifteenth Century to the Present, Amsterdam: Gordon and Breach
Hutchinson Guest, Anne (1984). Dance Notation the process of recording movement on
paper, London: Dance books
Nielsen, Klaus & Kvale, Steinar (red) (2000). Mästarlära, Lund: Studentlitteratur Kipling Brown Ann & Parker Monica (1984). Dance notation for beginners, London: Dance Books Ltd
Sjöstedt, Elisabet & Wigert ,Anne (2005). Att känna rörelse, Stockholm: Carlssons Skolverket Gy 2000 (2000). Estetiska programmet, Borås: Centraltryckeriet
Skolverket Lpf 94 www.skolverket.se (senast kontrollerad 2009-12-18).
http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=8642&a=32230 (senast kontrollerad 2009-12-18).
7 Bilaga 1
Intervjuguide
Fråga 1: Vilka fördelar anser du att det finns med Benesh Movement Notation i praktisk dansträning?
Fråga 2: Vilka nackdelar anser du att det finns med Benesh Movement Notation i praktisk dansträning?
Fråga 3 Vilka fördelarna anser du att det finns med att använda Benesh Movement Notation vid egna anteckningar?
Fråga 4: Vilka nackdelar anser du att det finns med att använda Benesh Movement Notation vid egna anteckningar?
Fråga 5: Vilka fördelar anser du att det finns med Benesh Movement Notation vid ett repetitionsarbete?
Fråga 6: Vilka nackdelar anser du att det finns med Benesh Movement Notation vid ett repetitionsarbete?
