Katter i barnlitteratur
Undersökning av representation av katter i barnböcker
Cats in Children’s Literature
A study of representation of cats in children’s literature
Daria Petrachkova
Designprojekt: TimTim och Pipen
Grafisk design
Examensarbete på kandidatnivå, 30 hp VT 2020
Handledare design: Oskar Aspman Handledare uppsats: Gunnar Krantz
1
Sammanfattning
Denna uppsats undersöker hur katter representeras i två illustrerade barnböcker, och jämför med observationer av katters beteende ur ett etologiskt perspektiv. Syftet med detta är att uppmärksamma och bidra till ökad förståelse bland grafiska formgivare, illustratörer och andra ämnesintresserade för de utmaningar som avbildning av katter och andra djur kan resultera i. Materialet består av två barnböcker, som undersöktes med hjälp av en semiotisk analys, med utgångspunkt i teorier om representation och semiotik. Resultatet visar att en och samma djurart kan representeras på vitt skilda sätt. I den ena boken efterliknade karaktären en verklig katt i sina beteenden, medan karaktären i den andra boken gestaltades som en förklädd människa.
Uppsatsen avslutas med en diskussion om hur de två sätten att representera katter kan påverka läsarens föreställning av katters beteende och behov.
Sökord
2
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 4 1.1. Designprojekt ... 6 2. Bakgrund ... 7 2.1. Antropomorfism... 7 2.2. Etologi ... 72.3. Illustrerade barnböcker och bilderbok ... 8
3. Problemområde ... 8
3.1. Syfte och frågeställning ... 9
3.2. Avgränsning ... 9
4. Teori ... 10
4.1. Representation... 10
4.2. Semiotik ... 10
4.3. Relaterade studier ... 11
5. Metod och material ... 12
5.1. Metodreflektion ... 12
5.2. Urval ... 13
5.3. Presentation av böcker ... 13
6. Genomförande ... 14
7. Analys ... 15
7.1. Katten som en gång kallades Tusse ... 15
7.2. När Findus var liten och försvann ... 21
8. Resultat ... 25
9. Slutsats och Diskussion ... 26
9.1. Förslag till vidare forskning ... 28
Litteraturförteckning ... 29
3 Tack för era bidrag till uppsatsen,
Kristoffer Mårtensson, Lotta Mårtensson, Johan Kihlander, Gunnar Krantz och Åsa Harvard Maare.
4
1. Inledning
I mitt föräldrahem finns det fortfarande flera lådor fyllda med böcker, som jag läste som barn. Förra året gick jag igenom dem med syftet att hitta lämpliga bildexempel för min Grafisk Design uppsats och jag blev överraskad: av de ca 100 böckerna var det bara någon procent som
handlade om mänskliga karaktärer. De flesta böckerna handlade om djur. Jag vet inte vilket som påverkat mitt djurintresse mest, dessa böckerna eller faktumet att vi alltid hade husdjur. Men det var just min fascination av djur som inspirerade mig till att välja detta ämne för mitt examensarbete.
Djur är populära karaktärer i sagor och böcker för både vuxna och barn. Man använder sig av djur för att uttrycka enkla och svåra budskap.
Till exempel är Det var det fräckaste! (Holzwarth 2002) en bok med fokus på djurexkrementer, gjord med syftet att underhålla, men också att tillfredställa kunskapsbehovet hos barn som intresserar sig för djurspillning.
Pricken (Rey 2009) är en berättelse som lyfter temat ”social utsatthet”, en bok som Mårten Nordqvist (2019) analyserade i sin kandidatuppsats om antropomorfism i bilderböcker. Hur djuren påverkas av representationssätten är inte ett lika utforskat tema. Det finns en förekommande övertygelse bland den ryska och vitryska befolkningen om att igelkotten bär frukt och svampar på ryggen genom att sätta fast dessa på sina taggar. Stereotypen lever, inte minst tack vare det populära sättet att avbilda igelkotten med ett äpple/svamp på ryggen, i bilderböcker. Detta avbildningssätt förekommer inte bara i populära sagoböcker (se Figur 1), utan också i större berömda sagosamlingar som Solen gör jorden glad (rysk. Солнце землю
радует) (Ladonschikov 1979: 45) (se Figur 2).
Figur 1: Igelkott med frukt (Izotova Figur 2: Igelkott med svamp och frukt (Ladonschikov
2011: opaginerad) illustrerad av 1979: 45) illustrerad av Vasnetsov, Y. Mikhailenko, L.
Men även om myten om den fruktbärande igelkotten inte påverkar artens livsvillkor på ett märkbart sätt, så har andra arter mindre tur. Det finns få rationella skäl till att vara rädd för en fladdermus. Av 1300 fladder-mössarter är det bara 3 arter som livnär sig på blod, och alla 3 hör
5
hemma i Latinamerika (Eklöf, Rydell 2015: 7, 68). Trots det så har många en föreställning att fladdermöss är makabra varelser beroende på deras representation i västerländsk kultur. Fantastiska fladdermöss (Emtenäs 2019) kan ses som ett exempel av en bok där man försöker förändra den negativa synen på fladdermöss, genom att kombinera underhållande bilder och fakta. Illustrationen ur boken återspeglar den stereotypiska mentala bilden om vad en
fladdermus är (se Figur 3).
Figur 3: En stereotypisk fladdermus (till höger) (Emtenäs 2019: opaginerad)
illustrerad av Nordqvist, S.
Att ha en adekvat föreställning om djurens beteende är viktigt av olika skäl. Fladdermöss bosätter sig ibland på vinden eller under taket i människors hus. De kan även råka flyga in genom fönstret om det är inte stängt på kvällen. Ett oväntat möte med fladdermusen kan orsaka panik hos en skrämd människa, och även resultera till att djuret dödas om man slår på det. Detta är inget önskevärt scenario med tanken på att fladdermöss är skyddade i Sverige och inte får skadas (Naturvårdsverket 2019: opaginerad).
En klok uggla, ett dumt får, en lurig räv, en farlig varg: det finns många andra djur som är representerade i västerländsk kultur på ett visst sätt. Dessa exempel tyder dock på att
representationer inte nödvändigtvis återspeglar djurens egentliga beteenden. Djuren tillskrivs mänskliga kvalitéer, intentioner, och även fantasiartade beteenden. Viljan att undersöka skillnader mellan de sätt djuren representeras i barnböcker och deras observerade beteenden ledde till detta arbete. Att undersöka representation av flera olika djurarter inom en och samma uppsats hade dock varit en alltför stor uppgift. Arbetet hade riskerat att ta för lång tid, eller att bli ytligt och ospecifikt. Istället valde jag att göra en djupare undersökning av
representation av en djurart; tamkatten (Felis catus). Jag ansåg det motiverat att välja ett sällskapsdjur, då dessas välbefinnande mycket utgår från ägarens kunskap om sina djurs beteende och behov.
Jag valde därför att avgränsa min undersökning till hur katter representeras visuellt i
barnlitteratur, ett val som ytterligare motiveras av att katter är ofta återkommande karaktärer i denna typ av litteratur, och på samma gång populära husdjur. Förutom det har jag erfarenhet av att vara kattägare och viss kunskap om katters beteenden, sedan tidigare. Bekantskap med den undersökta djurarten ansåg jag vara en viktig förutsättning till djupare förståelse för ämnet.
6
I denna uppsats använder jag mig av kunskapen inom både visuell representation och etologi (lära om djurens beteende) för att undersöka vilka meningar som de olika sätt att representera en katt skapar och hur bra dessa stämmer överens med etologiska observationer. Detta för att uppmärksamma grafiska formgivare om olika aspekter på avbildning av katter i barnböcker, och förhoppningsvis ge ett bidrag till forskningen inom visuell representation. Även om uppsatsens fokus ligger på representation av katter, kan resonemanget som lyfts upp i diskussionen, också vara aktuellt i relation till avbildning av andra djurarter.
Inspiration till detta arbetet kommer bl.a. från läsning av boken Are we smart enough to know
how smart animals are (2016), skriven av Frans de Waal, som är en forskare inom etologi och
primatologi. I boken ifrågasätter författaren den traditionella synen på intelligens och den mänskliga uppfattningen om djurens kognition, och diskuterar den roll antropomorfismen haft i etologins historia. Även om antropomorfismens betydelse diskuteras inom kontexten
djurbeteendeforskning, kan resonemanget vara aktuellt även inom grafisk design. I uppsatsen lyfts temat upp i kapitlet diskussion, där jag reflekterar kring för- och nackdelar med användning av antropomorfa karaktärer i barnböcker.
Förutom de Waal, lyfter uppsatsen även alternativa synpunkter på antropomorfismen och dess funktion, föreslaget av Maria Nikolajeva i sin bok Bilderbokens pusselbitar (2000), där hon undersöker samspelet mellan bild och text i bilderböcker.
Uppsatsen refererar också till boken Djurens beteende (2006) skriven av etolog Per Jensen, som användes som läromedel vid en kurs i etologi, som jag läste vid Linköpings Universitet. Boken ger läsaren en introduktion till djurbeteendeforskning och dess teoretiska
utgångspunkter. Förutom det innehåller den även kapitel, som ger en översikt över beteenden hos djur som t.ex. gris, häst, höns, katt och hund. Beskrivningar av kattens beteende används bl.a. i analyskapitlet i denna uppsats.
1.1. Designprojekt
Mitt designprojekt var en bilderbok, TimTim och Pipen. Boken är avsedd för barn mellan 6-9 års ålder, och är en berättelse om pojken TimTim och hans vän undulaten Pipen. Både som
författare och illustratör strävade jag efter att skapa en bilderbok som skulle underhålla, men också ge läsaren en introduktion till sällskapsdjurens värld, med hjälp av fakta. Illustrationer var en viktig del av arbetet. I dessa tillämpade jag mina kunskaper om djurens beteende för att skapa en relevant representation av djurkaraktärer. Det var också viktigt att hitta en balans mellan underhållande och undervisande avbildning, för att göra illustrationerna intressanta att betrakta.
7
2. Bakgrund
2.1. Antropomorfism
De Waal (2016: 24) menar att ordet antropomorf kommer från tiden då den grekiska filosofen Xenofanes sa emot Homeros sätt att avbilda gudar, i mänsklig gestalt. Antropomorfism betyder ett tillskrivande av mänskliga egenskaper, och erfarenhet till andra arter (de Waal 2016: 319). The Tale of Peter Rabbit (Potter 1902) anses ha haft stor betydelse för utveckling av en genre med påklädda djur (se Figur 4), och kan ses som en prototyp för djurbilderböcker i den moderna formen vi känner idag. Genren fick vidareutveckling i bl.a. Walt Disneys serier och animerade filmer på 1930-40 talet (Rhedin 2001: 66-67).
Figur 4: Påklädda djur (Potter 1996: 8-9).
I barnböcker som handlar om djur använder man sig ofta av antropomorfisk avbildning av olika grader. I berättelsen om gubben Pettson och katten Findus, När Findus var liten och försvann (Nordqvist 2001) visas katten bete sig i princip som en liten människa: han pratar, går på två ben, bär byxor och sitter vid bordet i en barnstol. I Heja Pelle Svanslös (Knutsson 1963) har den svanslösa katten sitt mer eller mindre arttypiska beteende, och det antropomorfa förblir bara hans tanke- och kommunikationssätt med artfränder.
Nikolajeva (2000: 55) menar att genom att använda sig av djurkaraktärer i bilderböcker kan man undgå vissa detaljer som karaktärernas ålder, kön, och sociala status. Hon antar (2000: 56) också att djurformen eventuellt kan skapa en distans mellan läsaren och handlingen, så att känsliga ämnen och konflikter inte upplevs lika nära, och hotande.
2.2. Etologi
Etologi är en vetenskap om djurs beteende och dess orsaker (Jensen 2006: 10). Ordet förväxlas ibland med ekologi som är en vetenskap om samspelet mellan organismer och miljön de lever i (Karlsson et al 2011: 12), och entomologi, som är en vetenskap om insekter.
8
Även om det finns kända beskrivningar av djurs beteende ända från Aristoteles tider, så formades etologi som en egen vetenskap först på 1900-talet. Den brittiska forskaren Charles Darwin var en person som utan tvekan haft väldigt stor betydelse för utvecklingen av etologi, och biologi i övrigt, tack vare sin teori om naturligt urval. Men innan läran framstod i den formen man känner till idag, fanns det två inriktningar med två olika synsätt på djurs beteende. Så kallade behaviorister utgick ifrån att alla djurs aktiviteter är ett resultat av inlärning och reflexkedjor. De arbetade huvudsakligen med möss och råttor, och utförde välkontrollerade experiment i laboratoriemiljöer. Inriktningen var som mest populär i USA och påverkades av ideer av bland annat Burrhus Frederic Skinner. I Europa dominerade naturinriktade
beteendeforskare, med ett huvudsakligt intresse för djurens instinkter. Utvecklingen av denna inriktning påverkades av forskare som Karl von Frisch, Konrad Lorenz, och Niko Tinbergen, som studerade djur i sin naturliga miljö (Jensen 2006: 10-11).
Modern etologi använder sig av kunskap från båda inriktningar, och studerar främst djurs beteende i termer av anpassning till deras naturliga miljöer. Etologiska kunskaper används till att bl.a. skydda utrotningshotade arter samt förstå djurs beteende och behov i fångenskap: i laboratorier, djurparker, inom lantbruk och privata hushåll (ibid. 11-12).
I detta arbete kommer jag använda mig av kunskap inom etologi om katters beteende. Det är gjort med syftet att ta reda på om det finns en motsägelse mellan det sätt katternas beteenden representeras i bilderböckerna, och vetenskapliga observationer av deras beteende.
2.3. Illustrerade barnböcker och bilderbok
Ett sätt att urskilja olika typer av barnböcker är att titta på relationen mellan text och bilder. I så kallade illustrerade småbarnböcker, är texten bara punktvis illustrerad (Gregersen i Rhedin 2001: 18) medan i bilderböcker är bilder en lika viktig del i berättandet, och utgör en enhet med texten (Stybe i Rhedin 2001: 18).
Rhedin (2001: 61) föreslår en enkel definition av bilderboken, som en bok av ett begränsat omfång, som i skönlitterärt syfte berättar en historia genom en kombination av text och bilder, samt att det finns minst en bild per uppslag. I den moderna bilderboken, menar hon, sker narration i både text och bild och båda dessa storheter är nödvändiga för att berättelsen ska vara komplett. Bilderboken anses vara en egen litterär modell, eftersom det inte finns någon motsvarande litteraturkategori bland vuxenlitteratur (Rhedin 2001: 17, 23). Man kan finna likheter mellan bilderböcker och teater, film och serier, i sin förmåga att kombinera verbala och visuella uttryck (ibid. 24). Rhedin poängterar också bilderböckernas dubbla tilltal, då det kan finnas en satirisk undertext som appelerar till barnens föräldrar (ibid. 46, 50).
3. Problemområde
Djur används återkommande som karaktärer i otaliga bilderböcker som läses av både barn och vuxna. Men eftersom de ofta återges antropomorfiserade, finns risken att en snedvriden förståelse för deras egentliga beteenden uppstår. Genom att representera djur på olika sätt har formgivare potential att påverka människans förhållande till dem. Detta gäller såväl djur i det fria, som sällskapsdjur.
9
deras egentliga beteenden, och diskutera hur detta kan påverka läsarens kunskaper. Det är aktuellt inte minst för att sällskapsdjur finns i ca 34% av hushållen i Sverige (Agria Djurförsäkring 2017: opaginerad).
Uppsatsen riktar sig till grafiska formgivare och illustratörer, som genom en ansvarsfull och medveten representation av andra arter, har möjligheten att bidra till ett bättre samspel mellan människan och djur.
3.1. Syfte och frågeställning
Syftet med arbetet är att öka medvetenheten hos grafiska formgivare och illustratörer för representation av katter, genom en visuell analys av två bilderböcker om katter Katten som en
gång kallades Tusse (Norlin 2000) och När Findus var liten och försvann (Nordqvist 2001) och
därpå följande diskussion av böckernas meningsskapande aspekter. Uppsatsens huvudsakliga fråga är:
- Finns det skillnader i de sätt katterna och deras beteenden representeras i de utvalda bilderböckerna, och hur väl återspeglar de representationerna katternas egentliga beteenden?
Med ett beteende menas djurens olika rörelser, muskelaktivitet, som är olika för olika arter. De rörelserna är förutsägbara, kan karakteriseras, klassificeras, mätas och räknas (Jensen, 2006: 35). Egentliga beteenden är inget etablerat begrepp, utan en funktionell term som i denna uppsats refererar till kattbeteenden som finns beskrivna i vetenskaplig litteratur.
3.2. Avgränsning
Jag avgränsade mig till en visuell analys av två moderna svenska barnböcker, utgivna i början på 00-talet, och som har antropomorfa katter som huvudkaraktärer. När Findus var liten och
försvann (Nordqvist 2001), avsedd för barn mellan 3-6 år, och Katten som en gång kallades Tusse (Norlin 2000), avsedd för barn mellan 6-9 år.
I undersökningen fokuserade jag främst på representationen av katternas olika beteenden, som t.ex. kroppsrörelser, interaktion, och kommunikation. Jag analyserade ett begränsat antal illustrationer, och dessa exempel valdes utifrån en subjektiv bedömning om vilka bilder som illustrerade katternas beteenden på ett tydligt sätt. Jag valde att inte göra en visuell analys av omgivande miljöer, om de inte ansågs spela en märkbar roll för uppsatsens syfte.
Representationer av katternas beteenden jämförs med vetenskapliga beskrivningar av tamkattens (Felis catus) beteende, dvs. kattdjuret som anses vara domesticerad. Även om karaktären i Katten som en gång kallades Tusse kan tolkas vara en förvildad katt, menar Jensen (2006: 153) att skillnaden i utseende såväl, som beteendet mellan tamkatten och vildkatten, är små.
10
4. Teori
4.1. Representation
I uppsatsen kommer teori om representation att tillämpas i relation till de undersökta
bilderböckerna, med syftet att diskutera vilka meningar dessa skapar, och hur de kan påverka läsarens kunskap om katter .
Hall (1997: 15) definierar begreppet som: ”Representation means using language to say something meaningful about, or to represent, the world meaningfully, to other people”. Han förtydligar att representation är en väsentlig del av processen, då människor inom en kultur producerar och utbyter meningar med varandra. Det inkluderar inte bara språk, utan också bilder, symboler och andra sätt att förmedla budskap (Hall 1997: 15).
Kunskap om representation har en stor betydelse inom kulturella studier, och förtydligar hur mening och språk är kopplade till en viss kultur. Man analyserar meningar som representation skapar genom tolkning av tecken, symboler, bilder, berättelser, ord och andra former, där meningen cirkulerar. Det innebär dock inte att det finns ett givet svar på t.ex. frågan vad
innebär denna bilden? eftersom mening med saker och företeelser förändras över tiden, men
också för att det beror på kontext och historiska omständigheter (ibid. 9, 15).
Eventuellt finns det inga människor, som skapar meningen med omvärlden på ett helt identiskt sätt. Men hur förstår man då varandra? För att ett meningsfullt tankeutbyte mellan individer ska vara möjligt, måste man dela samma konceptuella kartor, som innebär att man tolkar omvärlden på ungefär samma sätt. Det går också att säga att man tillhör samma kultur (ibid. 18).
Koncept är ett användbart begrepp som ska förtydligas ytterliggare. Man kan inte tänka med en lampa, glas, hund, tavla eller vilken annan sak som helst i omgivningen. Man kan bara tänka med ett koncept om ”glas”, en mental bild som refererar till ett objekt, som man häller vatten i. Koncept kan referera inte bara till fysiska objekt, människor eller företeelser utan också till imaginära sådana (ibid. 17).
Enligt Hall (1997: 24) finns det tre olika teorier inom representation, som förklarar hur mening produceras. Denna uppsats kommer stödja sig på en av dem, som är en socialkonstruktionistisk representationsteori. Enligt denna har saker och företeelser i världen ingen inbunden mening i sig, utan meningen konstrueras av människor genom språk, tecken, bilder, m.m. och är en produkt av social överenskommelse inom en kultur (ibid. 25).
4.2. Semiotik
I arbetet kommer jag använda mig av semiotisk analys för att tolka bildböckernas visuella innehåll, och diskutera dess betydelse för meningsskapande.
Semiotik är en lära om hur mening skapas med hjälp av olika tecken (Rose 2017: 107). Tecken är ett ljud, bild m.m., som man använder för att referera till ett visst koncept, eller objekt (ibid. 113). För att undersöka hur t.ex. en bild skapar mening, kan man använda sig av en semiotisk analys. Det är en metod som baseras på tolkningen av tecken, och kan appliceras på olika typer av visuellt material (ibid. 107, 145).
11
Rose (2017: 118-120) refererar till Charles Sanders Pierce, som menar att tecken kan delas i tre grupper:
- Ikon. Ikoner är tecken som har en likhet med det de representerar. T.ex. en bild av ett barn
är ett ikoniskt tecken för barnet.
- Index. Förhållande mellan indexikala tecken och koncept/objekt de representerar är i detta
fallet kulturspecifikt. I västerländer kan en förenklad bild av en bebis användas till att markera toaletter som är specialanpassade för människor med småbarn.
- Symbol. Symboler är tecken som inte har någon självklar koppling till de koncept/objekt de
representerar. Meningen med dessa är dock allmänt accepterad inom en kultur. Exempel är när man använder bilder av barn till att representera framtiden.
Det finns också andra sätt att beskriva tecken. Beroende på hur symboliska tecknen är, kan de analyseras på denotativa och konnotativa nivåer. Denotation förutsätter en enkel beskrivning av någonting. Genom att titta på bilden kan man t.ex. konstatera att den visar ett barn, och inte en vuxen, eller något annat. Det är en etapp som föregår en mer komplex bildanalys.
Konnotation innebär en vidare tolkning som också tar upp begrepp som associeras med ett tecken. Som ett konnotativt tecken kan barn beteckna en framtid (ibid. 121).
Semiotisk analys genomförs ofta i en form av fallstudier, då man undersöker förhållandevis få bilder. Urvalet av bilder baseras ofta på hur konceptuellt intressanta bilderna är, snarare än hur statistiskt representativa de är (ibid. 110).
4.3. Relaterade studier
I sin bok Bilderbokens pusselbitar (2000) diskuterade Maria Nikolajeva samspel av bild och text, och erbjöd ett tillvägagångssätt för att förstå och analysera bilderböcker. Hon utvecklade diskussioner kring böckerna som till exempel Den farliga resan av Tove Jansson (1977),
Pannkakstårtan av Sven Nordqvist (1985), Till vildingarnas land av Maurice Sendak (1978).
I doktorsavhandlingen Bilderboken: på väg mot teori (2001), analyserade Ulla Rhedin olika bilderböcker och arbetade ut tre olika koncept av bilderböckernas organisation. Rhedins utgångspunkt är att man kan särskilja bilderböcker efter text-bildförhållanden.
I sin kandidatuppsats Antropomorfism i bilderböcker (2019), undersökte Mårten Nordqvist hur antropomorfism används för att hantera temat om mänsklig social utsatthet. Han kom fram till att djurkaraktärer används på olika sätt beroende på vilket ämne som tas upp i berättelsen.
12
5. Metod och material
För detta arbete valdes fallstudier som tillvägagångssätt.Fallstudier bygger på kvalitativ data och tolkande metoder, snarare än på kvantitativ data och statistiska förfaringssätt (Denscombe 2009: 72). Denna strategi valdes eftersom den lämpar sig för en småskalig undersökning och riktar sig mot enskilda enheter och inte ett brett spektrum. Det tillåter att gå på djupet och studera materialet i detalj (ibid. 59).
I uppsatsen undersökte jag likheter och skillnader, mellan de sätt katter och deras beteenden representeras i bilderböcker, också hur väl dessa representationer stämde överens med deras egentliga beteenden. Detta gjordes med hjälp av en visuell analys av två olika bilderböcker för barn som handlar om katter och diskussion av dess meningsskapande aspekter, med
utgångspunkt från teorier om representation och semiotik. Under den visuella analysen undersöktes bildernas tecken på denotativa och konnotativa nivåer, med fokus på katternas beteenden. Denotation innebar en förhållandevis enkel och objektiv beskrivning av bildernas innehåll. T.ex. kunde man konstatera att en bild visar en katt med upprest päls och blottade tänder. Konnotation innebar en djupare tolkning av betydelsen med dessa tecken. T.ex. kunde upprest päls och blottade tänder tolkas vara ett uttryck för aggression.
Materialen är moderna samtida svenska barnböcker, utgivna under en period mellan 2000-2001. Böckerna är Katten som en gång kallades Tusse (Norlin 2000), och När Findus var liten
och försvann (Nordqvist 2001). Analys av dessa två böcker samtidigt, gav en möjlighet att
undersöka två olika representationssätt av en och samma djurart, och jämföra böcker i kontext av varandra. Jag var också bekant med böckernas narration och hade det i åtanke under
analysprocessen.
Sätten att representera katter i böcker jämfördes med etologiska observationer. Om det inte gick att hitta en vetenskaplig referens till en viss företeelse använde jag mig av mina egna kunskaper, som jag fått under åren som kattägare, och en kurs i djurbeteende.
5.1. Metodreflektion
De nämnda metoderna har sina för- och nackdelar. Fallstudier är en lämplig metod för småskaliga undersökningar, samtidigt som fallen som ska undersökas inte kan betraktas som representativa, på grund av ett litet urval. Om man kan tillämpa resultaten från undersökningen på andra produkter i samma kategori kommer bero på hur lika dessa är fallstudiens exempel (Denscombe 2009: 59-60).
Semiotisk analys är en metod som används vid en undersökning av bildernas
meningsskapande aspekter. Man måste dock komma ihåg att att meningen med bilder kan förändras i en process av omtolkning, och påverkas av tolkarens egen kunskap om vad som olika tecken innebär (Rose 2017: 106-110). Det vill säga att min tolkning av böckernas innehåll kan inte anses vara helt objektiv, eftersom den kan påverkas av min kulturella bakgrund, kön, ålder, m.m. Tack vare att jag har varit kattägare i flera år, kommer min tolkning antagligen vara annorlunda än en person som inte har erfarenhet av katter och andra djur.
Etologiska observationer har egna begränsningar. Det går t.ex. inte att påstå med säkerhet vad djuret har för känslor/upplevelser, eller leva sig in i deras varseblivning. Subjektiv
13
upplevelse om omvärlden av andra arter, som också kan betecknas med det tyska ordet
Umwelt är än så länge en oåtkomlig erfarenhet för människan. Det beror främst på att
människor och djur använder sig av olika välutvecklade sinnen för att skaffa sig information om omvärlden (de Waal 2016: 7-8).
Egna observationer av katternas beteende är baserade på subjektiva upplevelser och har inte samma vikt som dokumenterade observationer inom djurbeteendeforskning.
5.2. Urval
Jag utgick ifrån ett subjektivt urval och valde böcker som ansågs gav mest värdefull data, med tanke på uppsatsens syfte (Denscombe 2009: 37). Det böckerna hade gemensamt var att de handlade om djur, skrivna i Sverige i modern tid, och att de är relativt kända. Katten som en
gång kallades Tusse fångade mitt intresse eftersom den presenterade huvudkaraktären på ett
sätt, som jag inte upplevde vara typiskt för majoriteten av barnböcker som jag har sett. Huvudkaraktären Tusse som betecknar en katt, visades på ett naturtroget sätt. När Findus var
liten och försvann var en motsats till det förra exemplet med sin glada antropomorfiska katt
Findus och en fantasifull handling. Anledningen till att jag valde just de två böckerna var att i dessa representerades en och samma djurart, på två väldigt olika sätt, och detta skapade förutsättningar till en intressant diskussion.
5.3. Presentation av böcker
Figur 5: Omslaget till boken Katten som en gång kallades Tusse (Norlin 2000).
Katten som en gång kallades Tusse (2000) (se Figur 5) är en bok som är skriven av Arne Norlin,
och illustrerad av Gunna Grähs. Berättelsen handlar om en katt som fick följa med sin mänskliga familj till landet, men sedan blev lämnad där som en sommarkatt. Största delen av boken
14
handlar om kattens tuffa höst- och vinteröverlevnad, och beskriver hans dagliga aktiviteter och bekymmer: katten jagar gnagare, letar efter boplats, slåss med fientliga djur och till och med parar sig med en artfrände. Berättelsen avslutas med huvudkaraktärens möte med sin
mänskliga familj, som kom tillbaka till sommarhuset. På grund av all erfarenhet, väljer katten att förbli en vildkatt, och att inte återvända till människor. Berättelsen illustreras medsvartvita, grovt tecknade och kontrastrika bilder.
Figur 6: Omslaget till boken När Findus var liten och försvann (Nordqvist 2001).
När Findus var liten och försvann (2001) (se Figur 6) är en bok som är skriven och illustrerad av
Sven Nordqvist. Boken handlar om en man som heter Pettson, och en antropomorfisk katt som heter Findus. Handlingen byggs kring mannens berättelse om en episod från kattens barndom: medan Pettson sov utforskade katten husets miljöer på egen hand. När Pettson vaknade kunde han inte hitta katten. Det berodde på att Findus mötte en grävling i trädgården, gömde sig i en låda och inte vågade komma ut. Berättelsen tar också upp hur Pettson fick Findus. Berättelsen illustreras med detaljerade färgglada bilder.
6. Genomförande
För att besvara uppsatsens frågeställning undersöktes ett urval bilder ur de två barnböckerna med hjälp av semiotisk analys. Inledningsvis analyserades illustrationernas tecken på denotativ, och sedan på konnotativ nivåer. Här är det viktigt att notera skillnaden mellan de två böckerna:
Katten som en gång kallades Tusse är en illustrerad bok, där bilderna kompletterar berättelsen.
Illustratören följde handlingen och anpassade bilderna efter moment beskrivna i texten. När
Findus var liten och försvann, är en bilderbok där illustrationer inte bara kompletterar, utan
också utvidgar handlingen, genom att visa mer än det som beskrivs i texten.
Illustrationerna i det första fallet innehöll mindre information, och det ledde till kortare analyser. Komplexa illustrationer i det andra fallet krävde längre analyser.
15
De visuella analyserna av vardera bok avslutas med en övergripande analys, där jag
sammanfattade den bilden jag fick av representation av katter, och jämförde denna bilden med etologiska observationer. Hur en representation av huvudkaraktärer kan påverka läsarens kunskap om katternas beteende, diskuterades under rubriken diskussion.
7. Analys
7.1. Katten som en gång kallades Tusse
Figur 7: Konkurrens om revir (Grähs 2000: opaginerad).
Denotation
Bilderna på uppslaget visar två katter som vänder sig mot varandra. De är placerade på var sin sida. Den vänstra katten befinner sig ute på ett fält, bland lågväxt vegetation. Den skjuter rygg och har en stor buskliknande svans. Morrhåren spretar ut från dess ansikte och den visar sina tänder. Den högra katten är omgärdad av tätare vegetation, i förgrunden en buske med taggar och små blad/frukter, i bakgrunden stammar av tre barrträd. Katten håller sig nära marken, har tillbakadragen kroppshållning, bakåtdragna öron, framträdande morrhår och blicken riktad mot katten i den vänstra rutan.
Konnotation
Bilderna visar huvudkaraktärens kamp för sitt revir med en annan katt. Att det är just en konflikt som utspelar sig kan läsaren förstå genom att betrakta katternas talande kroppsspråk. Till vänster ser man eventuellt huvudkaraktären, som försöker göra sig stor och aggressiv för att skrämma den andra katten bort från revirområdet. Rivalen ger upp och backar in i buskarna med ilsken blick.
16
Figur 8: Jaktscen (Grähs 2000: opaginerad). Figur 9: Jaktscen (Grähs 2000: opaginerad).
Denotation
Bilden till vänster visar en katt som sitter i ett tätt och mörkt buskage, längst uppe i bildens vänstra hörn. Katten är kompakt, morrhåren spretar ut, och blicken är riktad mot en gnagare i nedre delen av bilden. Gnagaren är bortvänd från katten. Den framträder inte lika tydligt på grund av låg kontrast med omgivande örtskikt och en jordhög i förgrunden, som döljer en del av gnagarens kropp.
Bilden till höger visar en katt som står med gnagaren i munnen. I bakgrunden ser man tät buskliknande vegetation. Katten tittar mot betraktaren, har spretande framåtvinklade morrhår, en uppböjd rygg, bakåtdragna mungipor och ”s”-formad upprest svans.
Konnotation
Bilderna illustrerar två jaktetapper. På den vänstra bilden visas katten sitta i ett buskage och titta åt hållet där den ovetande gnagaren befinner sig. Katten är spänd och fokuserad och väntar på ett lämplig tillfälle att anfalla. Musen är mörk och syns inte så tydligt i gräset, men kan upptäckas av läsaren tack vare kattens blickrikting.
Bilden till höger visar en lyckad jakt, då katten bär sitt byte i munnen. De tillbakadragna mungiporna påminner om ett mänskligt leende, och med det ansiktsuttrycket ser katten
stolt/tillfredställt ut. Det är intressant att anmärka att i likhet med föregående illustrationer har katten en upprest rygg och svans, men den kroppshållningen uttrycker ingen aggresivitet. Det kan bero på karaktärens ansiktsuttryck som man associerar med en känsla av nöjdhet, pälsen är inte rest och svansen böjer sig i en lugn kurva.
17 Figur 10: Tillfällig boplats (Grähs 2000: opaginerad).
Denotation
Den mörka omgivningen på bilden betecknar en jordhåla/grotta, med två framträdande ljusa silhuetter, där den ena är katten och den andra är jordhålans öppning. I öppningen syns det mörka silhuetter av växter. Katten ligger i jordhålans nedre del, omgiven av trädrötter. Han har slutna ögon och kompakt kroppshållning. Katten är lite uppböjd i kroppen och tassar som tyder på att han inte ligger på plan mark, utan någon form av ojämnt underlag, eller en kulle.
Konnotation
Den hemlösa katten hittar ett nytt bo i form av en jordhåla under ett träd/stubbe. Trots mörka toner och krypande ormliknande rötter, skapar bilden en mysig känsla tack vare
huvudkaraktärens ljusa ihoprullade kropp och sinnesmilda ansiktsuttryck. Katten hittade sin trygga plats där han kan slappna av och sova.
18
Figur 11: Interaktion med en kvinna (Grähs 2000: opaginerad).
Denotation
Bilden visar en äldre kvinna som står på trappan vid dörren och håller i ett räcke med den vänstra handen. Hon utmärks av en böjd rygg samt en lång mörk jacka. Trots att hennes kropp är bortvänd, så blickar hon över axeln åt kattens håll. Katten sitter på marken framför trappan, med en tunn hals och ett framåtlutat huvud. Han är vänd med ryggen mot läsaren, och
huvudets vinkel tyder på att han blickar mot kvinnan. På marken bakom katten ser man tunna mörka streck.
Konnotation
Huvudkaraktären blir uppmärksammad av en äldre kvinna som tydligen var på väg in i sitt hus, men stannade för att ge den magra katten en sympatisk blick. Även om katten inte kan uttrycka sina avsikter på ett annat sätt än genom blickar och kroppsspråk, verkar kvinnan förstå exakt vad han är ute efter. Det är vinter och katten har svårt att skaffa sig tillräckligt med näring. Det är dock oklart om kvinnan kommer att hjälpa den bedjande katten.
19 Figur 12: Parning (Grähs 2000: opaginerad).
Denotation
Bilden visar fyra katter ute på ett fält. Två av dessa befinner sig i övre delen av bilden och skiljer sig inte märkbart från bakgrunden, på grund av låg kontrast. Katten till vänster är mörk och sitter under en buske. Den högra katten döljs delvis av en jordhög. Båda är passiva och blickar mot ett par katter i förgrunden, som befinner sig ovanpå varandra. Den översta katten är randig och har huvudet vänt åt sidan, en uppböjd rygg och upprest ”s”-formad svans. Katten som är underst är mörk med vita fläckar, har en neråtböjd svans och tittar mot betraktaren.
Konnotation
Bilden visar ett intimt moment, då huvudkaraktären parar sig med en honkatt. Medan han är upptagen med processen blickar honan obesvärad mot läsaren. Hankatterna i bakgrunden fick inget företräde för detta tillfälle, och är tvungna att vänta på sin tur. Den svarta katten har eventuellt suttit där ett tag, medan katten som tittar uppifrån kullen verkar ha upptäckt honan nyligen.
Övergripande analys
En av de första sakerna som fångar ens uppmärksamhet i början av läsprocessen är illustrationernas teknik. Bilderna är svartvita, konstrasta, korniga och lite diffusa. På vissa illustrationer måste man anstränga sig för att avläsa former. Man kan spekulera i om tekniken är vald med ett syfte att gå ifrån mänskligt sätt att se omgivningen, med djup och färger, och försöka föreställa sig ett mera djuriskt synsätt, där färg och fokus inte spelar en huvudsaklig roll. I så fall kan detta skapa ett missvisande intryck om att husdjur ser världen i svartvit skala.
Många djur saknar färgseende och skiljer bara på ljusintensitet, men så är inte fallet med katter eller hundar. De har ett bikromatiskt färgseende (Jensen 2006: 17) och kan urskilja blått och gult.
20
I både bilder och text framhävs det mycket av kattens typiska beteenden: vifta på svansen, jama, slicka sig, lukta, jaga och annat. Särskilt intressant är det visuella framhävandet av kattens långa morrhår, som spelar en viktig roll för djurets känsel.
Sättet man avbilda kattens kroppsspråk på talar om att illustratören var medveten om djurets beteende. Den mest expressiva scenen är utan tvekan den, där katter visas konkurrera om ett revir. Katternas kroppsspråk fungerar som tecken vars betydelse är lätt att förstå. Uttrycken som katter visar stämmer ganska bra överens med observationer inom kattens beteende. Ju mer offensiv en katt är desto mer är kroppen upprest, pälsen reser sig och svansen hålls rätt upp. Om fruktan tilltar sänks kroppen och öronen viks ner (ibid. 155).
Bilderna visar att katten kommunicerar med omvärlden genom kroppsspråk och ögonkontakt. Till ett kommunikationssätt kan man även räkna kattens ansiktsuttryck, som varieras svagt på illustrationerna, och kan visa bl.a ro, uppmärksamhet och aggression (se Figur 13).
Figur 13: Ansiktsuttryck (Grähs 2000: opaginerad).
Här är det intressant att nämna att katter kan uttrycka positiva och negativa känslor genom ansiktsuttryck, enligt forskningen. Dessa är dock inte så lätt att läsa av och tolka rätt, såklart om det inte handlar om extrema uttryck som öppen mun eller bakåtdragna öron. (Mason et al 2019: 1-3).
Bilderna som illustrerar jaktprocessen visar tydligt hur det går till att fånga egen mat som en förvildad katt. Kontroll och tålamod är viktiga förutsättningar för en lyckad jakt.
Att sitta still är ett av katternas jaktsätt, då de väntar på en plats där ett byte kan dyka upp. De kan sitta orörliga i timmar, för att sedan fånga bytesdjuret med ett snabbt skutt. Även om smågnagare är kattens viktigaste byten, jagar den även reptiler och ryggradslösa djur (Jensen 2006: 156).
Något som kan väcka lite extra känslor hos läsaren är bilder som illustrerar de intima momenten i huvudkaraktärens liv. Även om katternas parningssätt i vår kultur kan associeras med en orgie, är det en verklighetstrogen avbildning av djurets sexuella beteenden.
En brunstig hona drar till sig flera hankatter från stora områden, och parar sig gärna med flera olika hanar (ibid. 157).
Katternas beteende representeras på ett verklighetstroget sätt. Både bilder och text lyfter upp mycket av observationer av kattbeteende och visar en tänkbar bild av den förvildade kattens livsstil.
21 7.2. När Findus var liten och försvann
Figur 14: Första mötet (Nordqvist 2001: Figur 15: Katten upplyft (Nordqvist 2001:
opaginerad). opaginerad).
Denotation:
På bilden till vänster ser man en äldre man som håller en låda i händerna. På lådans kortsida är varumärket Findus tecknat med stora versaler. Under det står gröna ärtor 12 burkar, också i versaler. Mannen har en öppen mun och ett uppåtdraget ögonbryn. I lådan finns det en liten randig katt som står på fyra ben på ett grönrandigt tyg. Katten har en knubbig kropp och uppåtriktad tunn kort svans. Öronen pekar åt sidorna, munnen är öppen och katten tittar på mannen.
Den högra bilden återger att mannen plockat upp katten ur lådan. Bredvid mannen står en äldre kvinna. Båda tittar på katten och ler. Katten klamrar sig fast vid mannens högra hand. Han kniper ihop ena ögat och biter mannen i pekfingret. Öronen är neråt/bakåtdragna, tänder och klor framträder. Bredvid baktassen finns det skissaktiga vertikala lätt böjda streck.
Konnotation:
Enligt texten antar jag att dessa bilderna visar det första mötet mellan gubben Pettson och katten Findus. Bilden till vänster visar tillfället då Pettson överraskat betraktar katten i en pappkartong. Där förvarades det tidigare ärtburkar av märket Findus, och därifrån fick katten
22
sitt namn. Den knubbiga kroppen med korta tassar och tunna svans tyder på att katten är liten. Varken bild eller text förtydligar vad kattungen har för känslor i det momentet. Likt Pettson kan han betraktas vara överraskad även om inte i lika stor grad. Findus kommunicerar genom ögonkontakt och läten (pip).
På den högra bilden ser kattungen inte lika passiv och oskyldig ut. Med ganska ilsket uttryck biter han Pettson i pekfingret, medan han hänger på hans hand. De framträdande klorna kan betraktas vara ett uttryck av aggression, eller till att ha bättre grepp i gubbens hand. Pettson verka inte vara orolig eller skrämd, utan betraktar kattungen med ett leende.
Figur 16: Katten pekar mot en bild (Nordqvist 2001: opaginerad).
Denotation:
Katten befinner sig på en vit yta med rött rutmönster som kan tolkas vara ett matbord. Han står på baktassarna på en tidning/bok, lutar sig svagt fram och har en utskjutande svans. Hans ena framtass pekar mot en bild i tidningen som föreställer en person i stora randiga byxor. Katten betraktar tidningen. Hans mun är öppen och öronen pekar framåt.
Bakom katten befinner sig mannen som berör tidningen med fingrarna, lutar lite åt höger, har uppskjutna ögonbrun och tittar på bilden katten pekar mot.
Konnotation:
Bilden visar Pettson och Findus vid matsalsbord med en tidning. Enligt berättelsen var det då katten började prata. Findus pekar på en bild som föreställer en clown i randiga byxor och säger
23
något till den överraskade Pettson. Förr kunde han bara pipa men från och med nu uttrycker han sig genom mänskligt språk. Till skillnad åt föregående bilder visas katten stå på bakbenen och använda framtassen till att gestikulera på ett mänskligt sätt. Det blir också den sista illustrationen i boken där man ser katten oklädd.
Figur 17: Katten skuttar iväg (Nordqvist Figur 18: Katten sitter i lådan (Nordqvist 2001:
2001: opaginerad). opaginerad).
Denotation:
På den vänstra bilden ser man tre katter, alla till synes likadana. Alla tre bär gröna randiga byxor och en liten hatt. Två av dem uppehåller sig i en husliknande konstruktion gjort av träplankor. Den tredje katten som befinner sig i bildens centrala del, framträder mest tydligt tack vare sitt annorlunda kropps- och ansiktsuttryck. Katten ser ut att sväva i luften, med en spikrak
buskliknande svans, stel kroppshållning, spretande morrhår, nedåtdragna mungipor och öron. Kattens ansiktsuttryck ser ut som en grimas, och blicken riktad åt bildens högra nedersta hörn, där det finns ett avrundat pälsigt grått objekt.
Bilden till höger visar katten som befinner sig i något som liknar en trälåda omgiven av högt ogräs. På lådans botten finns det gammalt skräp, och löv. Katten sitter i hörnet, har
framtassarna på knäna och ser kompakt/ihopdragen ut. Katten har uppåtdragna ögonbryn och halvslutna röda ögon, med grumlig textur under. Han tittar mot två mindre brunaktiga varelser som befinner sig i samma låda. De står på små vingliga stolar med ryggen mot läsaren och tittar ut genom ett hål i lådan.
24 Konnotation:
Bilden till vänster visar Findus som utforskar husets dolda utrymmen. Illustrationen är ett exempel av en teknik som kallas för simultan succession, då det kombineras flera gestalter av en och samma karaktär på en bild, för att visa rörelsen (Nikolajeva 2000: 202). Jag tolkar det också som ett sätt att förstärka intrycket av huvudkaraktärens personlighet: nyfiken, äventyrlig och utforskande. Någonting går dock fel när katten kommer ut i trädgården. Han får syn på ett stort djur i närheten och skuttar iväg. Stel kroppshållning, buskig svans och fasande
ansiktsuttryck talar tydligt för kattens känslor.
Bilden till höger visar Findus som sitter i en gammal trälåda, som han inte vågar lämna. Lådan har tydligen stått där länge, samlat skräp och ogräs runt sig. Hopplös och ihopkrympt gråter katten i lådans hörn. Till sällskap har han två små djuraktiga varelser, som tittar ut genom ett hål efter odjuret och är kanske också rädda.
Figur 19: Måltid (Nordqvist 2001: opaginerad).
Denotation:
Bilden visar en inomhusscen, eventuellt en måltid. I illustrationens centrum framträder en man som sitter vid bordet och håller i en tallrik med grötliknande massa med den ena handen, och håller en sked i den andra handen. Han blickar mot en katt som sitter vid bordets ända i en liten dekorerad stol och som håller en sked i den ena tassen. Framför katten står det en liten tallrik
25
och en te/kaffekopp med brunaktigt innehåll. Han tittar på mannen med en öppen mun. I övrigt finns det en kastrull med grötmassa i, en blå te/kaffekanna och en dekorerad vatten/mjölkkanna på bordet.
Konnotation:
Bilden visar bokens näst sista scen, då Pettson och Findus äter frukost. Bilden är intressant eftersom den ger läsaren en uppfattning om kattens kost. På bordet ser man en stor kastrull full med gröt, eventuellt havre- eller mannagrynsgröt, som äts av både Pettson och Findus. Till det dricker de kaffe. Katten sitter vid bordet likt en människa och använder sig av en
storleksanpassad tallrik, bestick och kaffekopp. Även om varken texten eller illustrationen förtydligar om katten verkligen äter gröt och dricker kaffe, tolkar betraktaren det som att han gör det.
Övergripande analys
Findus är, till skillnad från katten Tusse, en förmänskligad karaktär. I början av berättelsen visas han bete sig som en arttypisk kattunge som piper, klöser och bits. Dessa är närmast de enda uttryck som hittar motsvarigheter i etologiska observationer. Vidare genomgår
huvudkaraktären en metamorfos och blir till en antropomorf katt som går på bakbenen, bär kläder och pratar; det vill säga beter sig som en människa.
I likhet med en huskatt bor Findus i ett hus. Han interagerar med en människa (Pettson) och övriga djur som finns på gården, men inga artfränder. Katten uttrycker sig genom språk, gester och ansiktsuttryck, men dessa efterliknar människans kommunikationssätt och inte katters. I en av de mest kulminativa scenerna, gråter han som ett barn.
Illustrationen som visar Findus peka på en bild av en clown, ger en aning om att han har en förmåga att tyda innehåll av en tvådimensionell bild och använda sig av bilden till att meddela ett budskap till Pettson.
Katten visas ha en anatomi som är anpassad till ovanliga (för kattdjur) rörelser som att förflytta sig på bakbenen, vrida tassar, hålla bestick och sitta på baken.
Findus kan betraktas vara en väldigt förmänskligad karaktär, även om han vid några tillfällen demonstrerar tecken av sitt arttypiska beteende, till exempel som en kattunge eller när han blir skrämd av ett djur i trädgården.
8. Resultat
I Katten som en gång kallades Tusse visas det ett tänkbart beteende av en förvildad katt. Även om illustrationerna inte är lika de man ser i vetenskapliga böcker utan bär ett konstnärligt uttryck, finns ingen tvekan om att de refererar till verkliga företeelser. Det sätt kattens beteende beskrivs i både text och bilder tyder på att författaren och illustratören kunde sitt ämne. Huvudkaraktären representeras på ett naturtroget sätt och hans beteende skiljer sig ytterst lite från etologiska observationer.
26
I När Findus var liten och försvann används helt annorlunda representationssätt. Findus visas vara en antropomorf karaktär som beter sig som en människa, förutom tidigt i livet. Katten går från att vara en naturlig kattunge, till att bli ett barn. Nikolajeva beskrev (2000: 56) Findus som ”ett barn i kattförklädnad”. Det sätt kattens beteende representeras i boken har få likheter med beskrivningar av katters beteende inom etologi.
9. Slutsats och diskussion
De undersökta böckerna är samtida men använder sig av två helt olika sätt att representera huvudkaraktärerna, även om båda betecknar en och samma djurart. Analysen visade att sättet man representerade kattens livsstil i Katten som en gång kallades Tusse stämde väl överens med etologiska observationer och återskapade en verklig bild av kattens beteende.
Medan Tusse efterliknar en verklig katt, har karaktären i När Findus var liten och försvann, lite med verkligheten att göra. Från att vara en arttypisk kattunge utvecklas han snabbt till ett mänskligt barn, med svans, päls och spetsiga öron som rudiment. Genom att förse sin karaktär med kläder, låta den gå på bakbenen och prata, gjorde författaren val till förmån för
antropomorfismen. Resultatet blev en overklig men underhållande karaktär, som på grund av sin ofullständiga transformation också gav en möjlighet till intressanta visuella lösningar. Nikolajeva (2000: 56-57) menar att genom att använda djurfigurer med olika egenskaper kan konstnären avbilda fler spännande situationer, än vad som hade varit möjigt med vanliga barn. Utifrån teorier om representation och semiotik antogs det att dessa böcker potentiellt kan påverka läsarens uppfattning om katter. Naturtroget representationssätt av katten Tusse borde med detta resonemanget bidra till en bättre förståelse för kattens beteende.
Antropomorfistisk avbildning av Findus borde tvärtom leda läsaren bort från den korrekta uppfattningen om djuret. Betyder det att en formgivare ska undvika att använda sig av antropomorfism? Korta svaret kan vara ”nej, men man ska vara försiktigt med det”.
De Waal menar (2016: 24) att antropomorfistiskt synsätt kan vara problematisk i de fall man använder det till att förklara beteenden av avlägsna djurarter. Det förekommer t.ex. att fiskar som heter kyssgurami pressar sina munnar mot varandra. Att kalla detta beteendet för en ”puss” i mänsklig mening är trots allt missvisande. På detta sätt försöker fiskarna att uprätthålla hierarki. Man har dock bra förutsättningar att anta att läpprörelser som människoapor
använder när de hälsar på varandra efter en lång frånvaro är en motsvarighet till vårt koncept av ”puss” (de Waal 2016: 24-25).
Genom att göra sig bekant med djurets huvudsakliga beteenden i förväg och hålla sig till en naturtrogen avbildning kan en formgivare eventuellt förebygga uppkomsten av vilseledande representationer. Karaktären Tusse kan betraktas vara ett exempel på denna åtgärd. Det går dock att diskutera om en representation som endast grundas på observerade beteenden också är en form av hinder för en fullständig uppfattning för djurets natur. Inom etologiska
beskrivningar avstår man exempelvis från att säga att djuret är glatt, nöjt, ledset eller argt, eftersom subjektiva psykiska upplevelser inte går att mäta eller observera, förutom på ett indirekt sätt. Det innebär dock inte att djuret inte har några känslor. Fallet kan också vara att djuret använder sig av uttryck som inte har någon motsvarighet hos människan, som till exempel svans- eller öronrörelser hos hundar och katter.
27
Huvudkaraktären Tusse möter livets utmaningar med ett allvarligt ansikte. Han visar ingen överdriven glädje, sorg eller fruktan, men aggression när han skrämmer bort en rival. Utifrån ett etologiskt perspektiv finns det inga större motsägelser i denna bilden, eftersom katter
huvudsakligen använder sig av dofter och kroppsspråk för att meddela ett budskap. Läsaren som inte är bekant med dessa uttryck och tänker att ansiktsuttryck är ett vedertaget
kommunikationssätt, kan tolka katten som hård och känslokall. Man kan spekulera i om huskatters lugna ansiktsuttryck var en av de anledningar som bidrog till uppkomsten av en stereotyp om deras likgiltighet i relation till sina ägare.
Personligen föredrar jag att framhäva kroppsspråk hos djur jag ritar, snarare än att betona minspel. Samtidigt ser jag inga större problem i en applicering av mänskliga känslo- och ansiktsuttryck på djur, om det anses bidra till en empatisk koppling till karaktären och
positionera djuret som individ med subjektiva psykiska upplevelser. En formgivare måste dock ha i åtanke att överdrivna eller otypiska känslo- och ansiktsuttryck potentiellt kan leda läsaren bort från förståelsen för djurens egentliga kommunikationssätt. Genom att betrakta den gråtande Findus kan läsaren förutsätta att katter uttrycker sorg på ett liknande sätt som vi gör. Tårar kan dock ha andra funktioner hos djur, till exempel rengöring och fuktning av ögonen. Inom etologi ser man istället efter förändringar i beteenden. Onormal aggressivitet,
upprepande rörelser, dålig aptit och apati är tecken som kan tyda på att djuret inte har det bra (Jensen 2006: 86-91).
Det finns ytterligare en intressant representationsaspekt i de böckerna som jag vill ta upp. Representation av huvudkaraktären i Katten som en gång kallades Tusse visar läsaren en säker men begränsad tolkning av kattens beteende. Boken När Findus var liten och försvann
innehåller många motsägelser, samtidigt som den utmanar läsarens förståelse för katter. Hur mycket kan man lära katten? Förstår de mänskligt språk? Kan de tyda tvådimensionella bilder? Upplever katter sorg på samma sätt som vi gör? Tycker de om gröt? Bilder som å ena sidan kan upplevas vara oseriösa, kan väcka många, icke självklara, frågor om djurets natur.
Sättet man avbildade katter i dessa böcker väcker många flera funderingar. Man kan undra hur läsarens synsätt på en katt påverkas när man representerar det som en icke fullständigt
utvecklad människa. Man kan också spekulera i om det överhuvudtaget går att avbilda djuret på ett objektivt sätt. Med tanke på att de bilder man skapar påverkas av människans
uppfattning om komposition och narration, kan man anta att någon del av antropomorfistik syn kommer finnas även i de mest verklighetstrogna naturfilmer. Bilder av djur kan i så fall alltid bidra till nya tolkningar, och diskussisoner.
28 9.1. Förslag till vidare forskning
Denna undersökning var avgränsad till en visuell analys av två böcker. För att kunna utveckla och göra dess resultat mer representativt, behövs det analys av ett större antal barnböcker som handlar om katter.
Det hade också varit intressant att undersöka representation av en annan djurart. Olika djurarter har olika beteende som genom att påverkas av antropomorfistisk synsätt kan skapa unika representationer. Förslagvis kan man undersöka bilder av ett annat populärt sällskapsdjur som hund, akvariefisk, undulat, häst, orm m.fl. Det kan också vara av betydelse att undersöka representation av vilda djur, som ofta bor i närheten av människan, t.ex. skator, kråkor, igelkottar, bin, getingar m.m.
Hur representationssätt påverkar läsarens uppfattning om djuret var en diskussionsfråga, som dock kan leda till ny forskning med fältexperiment.
29
Litteraturförteckning
Tryckta källor
Denscombe, M. (2009). Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom
samhällsvetenskaperna. 2:a uppl. Lund: Studentlitteratur
De Waal, F. (2016). Are we smart enough to know how smart animals are? New York: Norton Eklöf, J., Rydell, J. (2015). Fladdermöss: I en värld av ekon. Malmö: Hirschfeld förlag
Emtenäs, M. (2019). Fantastiska fladdermöss. Stockholm: Raben & Sjögren
Hall, S. (red.) (1997). Representation: Cultural Representations and Signifying Practices. London: SAGE
Izotova, E. (red.) (2011). Читаем сами. Ёж и заяц [Läsa själv. En igelkott och en hare]. Minsk: Skaz
Jensen, P. (2006). Djurens beteende. Stockholm: Natur & Kultur
Karlsson, J., Krigsman, T., Molander, B., Wickman, P. (2011). Biologi 1. 4:e upplagan. Liber: Stockholm
Ladonschikov, G. (1979). Солнце землю радует [Solen gör jorden glad]. Moskva: Malysh Nikolajeva, M. (2000). Bilderbokens pusselbitar. Lund: Studentlitteratur
Nordqvist, S. (2001). När Findus var liten och försvann. Stockholm: Opal Norlin, A. (2000). Katten som en gång kallades Tusse. Stockholm: Alfabeta Potter, B. (1996). The tale of Peter Rabbit. London: Frederick Warne
Rhedin, U. (2001). Bilderboken: på väg mot en teori. 2:a rev. uppl. Stockholm: Alfabeta
Rose, G. (2016). Visual methodologies: an introduction to the interpretation of visual materials. 4:e uppl. London: Sage
Digitala källor
Agria Djurförsäkring (2017).Allt fler hundar och katter i Sverige.
30 [2020-03-29]
Naturvårdsverket (2019). Fladdermössen i Sverige. https://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Djur-och-vaxter/Rad/Fladdermossen-i-Sverige/
[2020-04-14]
Kandidatuppsatser
Mårten, N. (2019). Antropomorfism i bilderböcker. Kandidatuppsats,
Institutionen för konst, kultur och kommunikation. Malmö: Malmö universitet
Nämnda verk
Holzwarth, W. (2002). Det var det fräckaste! Stockholm: Berghs
Jansson, T. (1977). Den farliga resan. Stockholm: Albert Bonniers Förlag Knutsson, G. (1963). Heja Pelle Svanslös. Stockholm: Albert Bonniers Förlag Nordqvist, S. (1985). Pannkakstårtan. Bromma: Opal
Potter, B. (1902). The Tale of Peter Rabbit.
Rey, M. (2009). Pricken. 10:e uppl. Stockholm: Rabén & Sjögren
31
Figurförteckning
Figur 1: Igelkott med frukt (Izotova Figur 2: Igelkott med svamp och frukt (Ladonschikov
2011: opaginerad) illustrerad av 1979: 45) illustrerad av Vasnetsov, Y. Mikhailenko, L.
Figur 3: En stereotypisk fladdermus (till höger) (Emtenäs 2019: opaginerad)
32 Figur 4: Påklädda djur (Potter 1996: 8-9).
Figur 5: Omslaget till boken Figur 6: Omslaget till boken
Katten som en gång kallades Tusse När Findus var liten och försvann
33 Figur 7: Konkurrens om revir (Grähs 2000: opaginerad).
34
Figur 10: Tillfällig boplats (Grähs 2000: Figur 11: Interaktion med en kvinna
opaginerad). (Grähs 2000: opaginerad).
35 Figur 13: Ansiktsuttryck (Grähs 2000: opaginerad).
Figur 14: Första mötet (Nordqvist 2001: Figur 15: Katten upplyft (Nordqvist 2001:
36
Figur 16: Katten pekar mot en bild (Nordqvist 2001: opaginerad).
Figur 17: Katten skuttar iväg (Nordqvist Figur 18: Katten sitter i lådan (Nordqvist
37 Figur 19: Måltid (Nordqvist 2001: opaginerad).
38
TimTim och Pipen
Designer: Daria Petrachkova
39
Avsiktsförklaring
Djur är populära karaktärer i barnböcker, serier, och tv-episoder. Ofta återges de
antropomorfiserade, dvs. tillskrivs mänskliga kvaliteer och intentioner. Det här sättet att representera djur har dock potentiella nackdelar. Alla djurarter har olika beteende och vissa beteendeuttryck har inte ens en motsvarighet hos människan. Antropomorfisk avbildning kan på grund av detta, potentiellt leda betraktaren bort från förståelse för djurs egentliga beteende och behov.
Jag ifrågasatte då om det fanns andra sätt att visa djur i barnböcker? Mitt designprojekt är en illustrerad barnbok som kallas TimTim och Pipen. Projektet var min chans att få reda på om det går att avbilda djur på ett sätt som kan bidra till bättre förståelse för djurens beteende.
Boken är inte bara en fantasifull illustrerad handling om pojken TimTim och hans vän undulaten Pipens äventyr. Den ger också läsaren en introduktion till husdjurens värld.
Syfte
Syftet med designprojektet var att illustrera och formge en bok för barn om djur.
Illustrationernas uppgift var att komplettera och förstärka handlingens budskap och visa läsaren några aspekter inom interaktionen med husdjur. En utmaning var att hitta en balans mellan underhållande och undervisande avbildning.
Frågeställning
Hur kan man avbilda djur i barnböcker utan att använda sig av antropomorfism?
Hur kan man använda sig av illustrationer för att bidra till ökad förståelse hos målgruppen för olika aspekter inom djurhushållning och interaktion med djur?
40
Research
I designprojektet använde jag mig av en uppsats om representation av djur i barnböcker som jag gjorde förra terminen. Utifrån denna formulerades en hypotes om hur djur i barnböcker kan avbildas utan att man använder sig av antropomorfism. Hypotesen tillämpades i bokens
illustrationer.
Eftersom boken inte bara är en underhållande produkt utan också avsedd för att ge läsaren en insikt i husdjurens värld, använde jag mig av litteraturstudier av naturvetenskaplig litteratur inom biologi. Litteraturen hade jag sedan tiden när jag läste bl.a. Etologi (lära om djurens beteende), Evolutionsbiologi och andra kurser.
Mycket information och inspiration har hämtats genom visuell analys av relaterade produkter, så som andra barnböcker som handlar om djur.
Målgrupp
Själva berättelsen är avsedd för barn mellan 6-9 år, och därför blev dessa också till min primära målgrupp.
Man kunde inte använda sig av samma designlösningar som när man formger böcker för vuxna läsare. Jag behövde ta hänsyn till målgruppens läsförmåga och anpassa typografi efter det. I illustrationerna använde jag mig av tydliga, mjuka former, lugna färger och försökte att inte belasta bilderna med visuella element som är orelevanta för handlingen.
Min sekundära målgrupp som jag hade i åtanke var föräldrar eller andra vuxna som läser boken tillsammans med barn.
Avsändare
Främsta avsändaren anser jag vara bokförlag som släpper ut böcker för barn och har fokus på utbildning, som till exempel bokförlagen IDUS eller OLIKA.
Avgränsning
Slutresultatet är avgränsat till en bok på 14 uppslag, exklusive framsida, förstablad, smutssida m.m.
Boken är inte avsedd att vara läromedel utan en fantasiberättelse i första hand. Därför avgränsade jag mig till att främst ta hänsyn till en visuell representation av djur i boken, och inte till hur boken ska vara utformad så att barnen tar emot budskapet så effektivt som möjligt.
41
Relaterade produkter
Visuell analys av relaterade produkter var en del av undersökningen som föregick arbetet. Alla böcker/serier använde sig av olika sätt att avbilda djuren. I vissa fall avbildades djuren att vara människoliknande, leva mänsklig livsstil och använda sig av kommunikation med hjälp av ansiktsuttryck typiska för människan. Utifrån min tidigare undersökning kunde man dra
slutsatsen att man borde vara försiktig med för antropomorfisk avbildning, eftersom den kunde resultera i en felaktig förståelse för djurens beteende.
Antropomorfiska djur/ Djur i mänskliga miljöer
I vissa fall hade djur sitt mer eller mindre typiska utseende och visades utöva sitt arttypiska beteende. Illustrationerna (se nedan) är inte lika missvisande och skapar en mer trovärdig bild om vad djuren gör och hur dem förväntas interagera med omgivningen.
Man kan dock undra om en för realistisk avbildning kan skapa en känsla att man läser en naturvetenskaplig bok, och inte en fantasiberättelse. Djuren kan också upplevas vara en helt främmande livsform, som läsaren inte kan utveckla en empatisk koppling till.
Djur i naturlig avbildning
42
Ett exempel var särskilt intressant enligt min egen åsikt. Det var en naturvetenskaplig bok som handlade om reptiler och fiskar. Här kompletterade man olika fakta om djurens miljö och ekologi med illustrationer, där det komiska kombinerades med naturvetenskapliga. Även om illustrationerna i någon grad var antropomorfiska (se t.ex. en fisk med rakapparat) så hade dessa fortfarande en koppling till fakta om djurens livsstil.
En viss del humor i illustrationerna kan också bidra till att det blir lättare att komma ihåg information. Den här boken hade jag sedan jag var ett barn. Bokens slitage är en indikation på en grad av min förtjusning i den. Och även om jag inte sett den på 20 år så kommer jag
fortfarande ihåg att en nilgädda alstrar elektrisk spänning, tack vare illustrationen.
Slutsats
Ovanstående exempel blev till en inspiration och satte en utgångspunkt i arbetet. I
illustrationsprocessen försökte jag komma ifrån antropomorfiska avbildningar av djur som t.ex. i Bamse. Jag avstod också från att avbilda djur att vara för realistiska, så att läsaren inte tappar känslan av att man läser en fantasiberättelse.
43
Skissprocess
Processen började med fri skissning. På denna etapp arbetades inte karaktärer ut, skissandet var främst till att generera ett antal kompositionslösningar för illustrationer och uppslag. Bland skisserna valde jag de som enligt min åsikt kompletterade handlingens budskap på bästa sätt och hade en bra kompositionslösning.
44
Karaktärdesign
I nästa etapp arbetades karaktärernas utseende fram. I karaktärsdesignen av djur utgick jag ifrån hypotesen om att man inte ska avbilda dessa som för antropomorfa, men inte heller för liknande riktiga djur. I illustrationerna strävade jag efter att hitta en balans mellan
underhållande och undervisade avbildning: karaktärer ska vara intressanta att betrakta. För att framställa djurkaraktärer använde jag mig av bilder av riktiga djur som inspiration.
TimTim som är bokens enda mänskliga karaktär avbildades som en pojke i målgruppens ålder. Jag antog att på så sätt kommer det bli lättare för läsarna att associera sig med
huvudkaraktären och leva sig in i handlingen. Jag strävade efter att ge pojken ett lugnt, snällt och någorlunda naivt uttryck. Utifrån handlingen får man inte så mycket information om vad pojken har för fritidsintresse. Därför bär han anspråkslösa vardagliga kläder i lugna färger, så att läsaren får möjligheten att själv fantisera vad karaktären har för hobby och livsstil.
45
Teknik och färgval
Illustrationerna är gjorda i en kombinerad teknik. Först gjordes bakgrundsbilderna i vattenfärg, som sedan överfördes till ett digitalt format och bearbetades i grafiska datorprogram. För illustrationerna valdes lugna och naturliga färger ut. Val av akvarelltekniken beror på dess estetiska värde, samtidigt som det är lätt att skapa enhetliga siluetter i fall man vill betona en form.
Några färgexempel:
Till vänster ser man en akvarellbild som är en bakgrund till en blivande illustration. Till höger ser man en färdig illustration där jag arbetade ut detaljer i ett grafiskt datorprogram.
46
Komposition
Jag valde att göra boken i stående A4 format, där brödtexten kompletterades med
illustrationer. För att komponera visuella element på ett optimalt sätt använde jag mig av en ram (grid). Det hjälpte till med att hålla viktiga visuella element uppsamlade inom ett centralt område, som skulle underlätta avläsning av illustrationer.
