Malmö högskola
Lärarutbildningen
Examensarbete
15 högskolepoäng
Vägledning inför arbetsmarknaden från
Gymnasiesärskolan?
Guidance into the labour market from special classes at upper secondary
school?
Carina Monell
Lärarexamen 90 poäng Examinator: Keijo Eriksson Vårterminen 2008 Handledare: Maja Nordenankar
Sammanfattning
Syftet med detta arbete har varit att belysa vad elever som har gått ett program inom gymnasiesärskolan får för vägledning mot arbetsmarknaden under skoltiden samt efter avslutade studier.
I arbetet ges läsaren en inblick i de olika begreppen man använder när man talar om
utvecklingsstörda, vad det är för elever som går en gymnasiesärskola samt vad de behöver för hjälp och stöttning. Det finns även ett kortare avsnitt om lagar, styrdokument, bidrag
alternativ lön för dessa elever.
Metoden för insamling av data är kvalitativa intervjuer med personal som arbetar med dessa elever på gymnasienivå på ett eller annat sätt. Det är både lärare, syokonsulenter och personal ifrån Arbetsförmedlingen. Intervjuerna är gjorda i två mellanstora kommuner i Sverige.
Resultatet tyder på att intervjupersonerna har en liknande bild av vad dessa elever behöver för vägledning och stöttning. Alla är eniga om att alla har olika hjälpbehov beroende på deras funktionshinder och diagnoser. De flesta är eniga om att det krävs ett mer övergripande sätt genom att fler myndigheter och organisationer kan bli bättre att samarbeta mot att vägleda eleven rätt både i skolan och utanför skolan.
Undersökningen visar att någon form av ”spindelverksamhet” skulle vara att föredra. Detta för att motverka att man gör dubbeljobb genom att man inte vet vad de olika myndigheterna eller organisationerna gör på var sina håll.
Nyckelord:
Arbetsmarknad, Diagnoser, Gymnasiesärskola, LSS (Lagen om särskilt stöd) Utvecklingsstörd,
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 1
2. BAKGRUND ... 3
2.1 DE OLIKA BEGREPPEN ... 3
2.2 VILKA ELEVER GÅR GYMNASIESÄRSKOLA? ... 7
2.3 VAD BEHÖVER DESSA ELEVER FÖR HJÄLP? ... 8
2.4 LAGAR OCH STYRDOKUMENT ... 9
2.5 BIDRAG ALTERNATIV LÖN ... 11
3. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 13
3.1 SYFTE ... 13
3.2 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 13
4. METOD OCH GENOMFÖRANDE ... 14
4.1 METOD ... 14 4.2 UNDERSÖKNINGSGRUPP ... 14 4.2.1 FÖRUNDERSÖKNINGSPERSON ... 14 4.2.2 HUVUDUNDERSÖKNINGSGRUPP ... 15 4.3 GENOMFÖRANDE ... 15 4.3.1 GENOMFÖRANDE FÖRUNDERSÖKNING ... 15 4.3.2 GENOMFÖRANDE HUVUDUNDERSÖKNING ... 16 4.4 DATABEARBETNING ... 17 5. RESULTATREDOVISNING ... 18
5.1 VAD HAR DESSA ELEVER FÖR SPECIELLA HJÄLPBEHOV? ... 18
5.2 VILKET STÖD OCH HJÄLP FÅR ELEVERNA UNDER SIN SKOLTID FÖR ATT FÖRBEREDAS INFÖR ARBETSMARKNADEN? ... 19
5.3 PERSONALUPPFATTNINGAR OM STÖD OCH HJÄLP ... 21
5.3.1 ÄR DET TILLRÄCKLIGT ELLER INTE? ... 22
5.3.2 HUR SÅG DET UT FÖRR? ... 22
5.4 VAD KAN DE BEHÖVA FÖR SPECIELL HJÄLP EFTER SKOLANS SLUT? EGNA IDÉER OCH VISIONER. ... 25
6. DISKUSSION ... 27
6.1 ELEVERS OLIKA HJÄLPBEHOV ... 27
6.3 STÖDET EFTER GYMNASIESÄRSKOLAN ... 29
6.4 METODDISKUSSION ... 30
6.5 FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ... 30
6.6 SLUTORD ... 31
REFERENSER ... 32
1
1. Inledning
Jag har valt att skriva mitt examensarbete om elever som har gått ett gymnasieprogram inom särskolan. Det jag har valt att rikta min uppmärksamhet på är vad som händer med eleverna när de har slutat skolan och ska börja sin väg mot ett arbetsliv.
Det finns fler än en orsak till att jag valt det här ämnet. I första hand är det min erfarenhet att elever som går ut en gymnasiesärskola inte vet vad som väntar dem efter skolans slut. Det har jag upplevt under mina 6 yrkesverksamma år som yrkeslärare inom gymnasiesärskolan. Sista året på gymnasiesärskolan känner många av eleverna ofta en oro. Efter att ha gått inom olika skolformer i cirka 13-14 år där eleverna har blivit omhändertagna av skolans personal går elever som är inskrivna i särskolan ut efter 4 år på gymnasiet mot det okända. Det är med blandade känslor eleverna slutar skolan både en förväntan om vad som ska ske, men även en osäkerhet om vad som komma skall. Jag ser att de många gånger känner en osäkerhet för att de inte vet vilka personer som tar vid efter skolan och stöttar dem mot ett arbetsliv och vuxenliv. Det är inte bara de som känner osäkerhet, utan även jag som mentor och
yrkeslärare, känner frustration över att inte veta tillräckligt mycket om vad som ska hända efter elevens avslutade studier. För att kunna stötta dem när de känner oro måste även skolans personal vara informerade om vad som händer efter skolan slut. Jag känner att jag inte är tillräckligt kunnig i alla turer som gäller, när det är olika myndigheter inblandade i elevens fortsatta vardag. Jag kände ett starkt behov att vilja ta reda på mer om vem som ansvarar för
de olika områdena, som är involverade i elevens vardag. Jag har även det senaste läsåret arbetat med att skaffa praktikplatser åt elever under
pågående utbildning och insett vikten av mycket praktik under utbildningen. Detta för att lära sig arbetslivets koder så mycket som möjligt innan eleverna ska ut i arbetslivet själva. En del av eleverna behöver mycket hjälp och stöttning och en del lite.
Målet är att ta reda på vad elever som har gått en gymnasiesärskola behöver för stöttning när de har slutat skolan om man jämför mot övriga elever, detta för att de ska få en sådan bra start i arbetslivet som är möjligt. Alla elever är olika och det krävs olika metoder för att göra det bästa för dem. Att kunna se olikheterna som en fördel och väva ihop det till det bästa för varje enskild elev är ett mål jag strävar emot.
Syftet med föreliggande arbete, är att det ska ligga som grund för det fortsatta arbetet med att stötta och vägleda elever efter en avslutad utbildning inom gymnasiesärskolan. Detta måste göras genom att personal som är verksamma inom gymnasiesärskolan måste få
2
redskap/kunskap om vad som väntar eleverna efter avslutad gymnasiesärskola. Detta är mina två huvudsyften.
3
2. Bakgrund
2.1 De olika begreppen
Lars-Erik Gotthard som är författare och verksam som socionom har skrivit om de olika begreppen som har nämnts när man talar om människor med utvecklingsstörning. Människor som har en utvecklingsstörning har haft många olika namn under årens lopp. Det är allt ifrån idioter, sinneslösa och obildbara tills det i dagens samhälle framförallt används begreppen förståndshandikappad, begåvningshandikappad och utvecklingsstörd. För att klargöra dessa begrepp kan vi sära på förståndshandikapp/begåvningshandikapp och utvecklingsstörning.
Förståndshandikapp och begåvningshandikapp är begrepp som hänvisar till att personen har begränsningar i intellektet eller i begåvningen. Omfattning av svårigheterna beskrivs inte eller om personen har andra funktionshinder.
Utvecklingsstörning är ett begrepp som talar om vad som hänt personen. Den biologiska utvecklingen kan störas under fosterstadiet eller under de första levnadsåren. Begreppet i sig ger ingen uppfattning om hur personen har påverkats.1 Ett nytt begrepp har införts i och med
att lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS infördes. Begreppet funktionshindrad innebär att personen saknar eller har nedsatt funktionsförmåga i något avseende t.ex. begåvning. Funktionshindret har uppkommit genom skada eller sjukdom. Varför begreppet funktionshinder uppkom var att det var en anpassning till
Världshälsoorganisationens (WHO) definition. WHO skiljer på vissa begrepp enligt följande.
Funktionshinder innebär en nedsättning av fysisk och/eller psykisk funktionsförmåga, som
t.ex. kan bero på en skada. Funktionshindret kan vara stort eller litet. Personen kan ha ett eller flera funktionshinder som tillsammans får stora konsekvenser för dennes liv. Det är ingen självklarhet att funktionshindret syns utanpå personen.2
Skada är en sjukdom eller annan fysisk och psykisk störning.
Handikapp är däremot den begränsning som funktionshindret ger upphov till. Det kan
innebära att man kan vara handikappad i en viss situation men inte i en annan. Det beror på att handikappet är beroende av hur omgivningen ser ut och hur andra människor reagerar.3 Det är väldigt många olika begrepp som ska redas ut, men vi kan väl enas om att
utvecklingsstörning inte är någon sjukdom utan ett livslångt tillstånd, som gör personen
1 Gotthard, L-E 1996 s. 8 2 Gotthard, L-E 2002 s. 10
4
handikappad i en rad olika situationer och sammanhang. För de flesta sjukdomar finns det något sorts botemedel men däremot går det inte att bota utvecklingsstörning. Däremot kan utvecklingsstörningens konsekvenser mildras och kompenseras. Handikappet kan göras mindre än vad det är.4
Att följa barnets utveckling är viktigt för att man ska kunna ge hjälp och stöd till barnet. Siv Bergqvist reder ut begreppen skada, funktionshinder och handikapp på följande vis.
Skada kan uppkomma i t.ex. en komplicerad förlossning där barnet inte fick tillräckligt med syre så att hjärnan blir skadad. Skadan i sin tur kan ha lett till ett funktionshinder genom att barnet fick ett rörelsehinder. Det i sin tur kan bli ett handikapp när barnet ska hälsa på mormor som bor i ett hus utan hiss. En människa som har ett funktionshinder blir först handikappad när det inte blir möjligt att delta i livet på samma villkor som andra.5
År 2002 tittade Gotthard på antalet personer med funktionshinder i Sverige. Han kom fram till dessa siffror.
Rörelsehinder: cirka 500 00 personer Synhandikapp: cirka 108 000 personer
Döva och hörselskadade: cirka 680 000 personer Psykiskt sjuka: cirka 35 000 personer
Utvecklingsstörning: cirka 400 000 personer varav 40 000 med svårt funktionshinder
Här får vi som individer en uppfattning om hur många personer det rör sig om i vårt samhälle som har dessa besvär.6
Enligt lagtexten finns det inte utförligt beskrivet vad utvecklingsstörning innebär utan det hänvisas till lagtexten från 1967. I denna lagtext ska två villkor vara uppfyllda samtidigt för att en person skulle anses vara utvecklingsstörd och ha rätt till omsorg. Han eller hon skulle ha en hämmad förståndsutveckling och behöva de särskilda omsorgerna. Detta kallar vi den juridiska definitionen. Numera räcker det inte med dessa två förutsättningar för att få tillgång till de särskilda omsorgerna. Enligt LSS, Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade så är det helt frivilligt att få stöd och service. Den som behöver det måste därför begära att få det själv eller genom ett ombud. Någon formell inskrivning krävs inte.
4 Gotthard, L-E 1996 s. 8
5 Bergqvist, S 2003 s. 67-68 6 Gotthard, L-E 2002 s. 11
5
Psykometrisk definition kan vara ett viktigt hjälpmedel för att fastställa en
utvecklingstörning, aldrig det enda sättet. Så sent som på 1960-talet trodde man att testning av graden av utvecklingsstörning skulle vara ett objektivt sätt att ta reda på vilka personer som hade rätt till de särskilda omsorgerna. Idag vet man bättre att det är många olika faktorer och olika tester som krävs för att det ska kunna fastställas om en person är utvecklingsstörd eller inte.7
Intelligenstestning (IK) innebär att man vill ta reda på en persons intelligenskvot. Genomsnittet är här 100 med en standardavvikelse på 15 poäng som blir 85 oh minus två standardavvikelser innebär ett IK på 70. Detta är gränsen för psykisk utvecklingsstörning. Men det är inte tillräckligt för att få diagnosen psykiskt utvecklingsstörning utan i vilken utsträckning personen klarar av en anpassning till samhället eller inte.8
Utvecklingspsykologisk definition utgår ifrån att utvecklingen av förståndet är hämmad hos den utvecklingsstörda. Piaget är mycket känd person inom psykoanalysen för sina teorier om barn och ungdomar och han levde under början av 1900 talet. Piagets har fyra stadier om hur den normala utvecklingen ser ut hos barn och ungdomar. Han anser att alla barn och
ungdomar går igenom stadierna i samma ordningsföljd men att det tar olika lång tid för olika barn. Några människor når aldrig fram till det fjärde stadiet. Vissa stannar kvar på det tredje, andra eller första stadiet hela sitt liv. Det kallas psykiskt utvecklingsstörda.
En annan modell har psykologen Gunnar Kylen utarbetat men då har han delat in dem i tre olika stadier som man uppnår i den intellektuella utvecklingen. De olika nivåerna är gravt utvecklingsstörda, måttligt utvecklingsstörda och lindrigt utvecklingsstörda. Både Piagets olika nivåer och Kylens olika stadier finns det likheter i. Båda dessa har karakteristiska sätt att uppfatta och att bearbeta intrycken och att hantera tillvaron. Den information som man med begåvning ordnar och bearbetar kan, menar Kylen, indelas i fem olika grupper:
• En uppfattning om tid, dvs. när något inträffar • En uppfattning om rum, dvs. var i tillvaron något är • En uppfattning om kvantiteter, dvs. mängd eller antal • En uppfattning om kvaliteter, dvs. egenskaper
• En uppfattning om orsak, dvs. att det ena leder till det andra 9
7 Gustavsson & Molander, 1995 s. 65-66 8 Asmervik, Ogden, Rygvold, 2001 s. 163 9 Gustavsson & Molander, 1995 s. 69
6 Gravt utvecklingsstörda
På det första utvecklingsstadiet finns gravt utvecklingsstörda. De uppfattar omvärlden på ett handgripligt och påtagligt sätt. Naturligtvis har de behov av trygghet och vänlighet som alla vi människor har. De kan känna igen upplevelser som de har haft tidigare, särskilt sådana som återkommit många gånger eller som gjort ett starkt intryck. De har dålig
rumsuppfattning som gör det svårt för dem att hitta i bostaden. De kan känna igen vardagliga, konkreta föremål och vet hur de ska användas, t ex. att man ska äta med skeden. Bilder säger dem ingenting. Uppfattningen om tid är bunden till dagsrutiner t ex vakna, tvätta sig osv. De har oftast svårt att vänta, om de ser någon duka ett bord vill de äta med en gång. De gravt utvecklingsstörda kan inte dra logiska slutsatser t.ex. om jag är törstig så ska jag dricka. De flesta kan inte tala men de kan göra sig förstådda med ljud och gester. Av det som andra människor säger förstår de bara några få ord. Ordet mat kan leda till att den utvecklingsstörda går och sätter sig vid matbordet. Detta motsvarar ungefär Piagets första nivå.
Måttligt utvecklingsstörda
På det andra utvecklingsstadiet kan de uppfatta och förstå bilder och har stor glädje av fotografier och tavlor som är till hjälp för dem att minnas saker. Många kan lära sig många ord ”som i bilder” s.k. blockord t.ex. öppet, stängt, apotek och taxi o.s.v. Med denna kunskap kan de klara sig bra ute i samhället. Deras korttidsminne är däremot dåligt, om t.ex. en instruktion är för lång hinner de glömma hälften innan den är slut. Det som väl har lärts in tycks däremot finnas kvar i långminnet lika bra som hos icke utvecklingsstörda. Både inlärning och perception underlättas av att den måttligt utvecklingsstörde kan ordna sina intryck i kategorier som ”hundar”, ”verktyg” o.s.v. Det gör det lättare för dem att förstå och tolka tillvaron. Denna nivå motsvarar ungefär Piagets andra nivå.
Lätt utvecklingsstörda
På det tredje utvecklingsstadiet kan de lindrigt utvecklingsstörda allt det som nämns om gravt och måttligt utvecklingsstörda. De förstår t.ex. sådana abstrakta symboler som bokstäver, siffror och vissa enkla tecken. De kan lära sig enkel läsning, skrivning och räkning. Det är svårt att förstå uttryck som ”att lägga benen på ryggen” för om man bara kan tänka ordagrant blir innebörden en helt annan. Tidsuppfattningen är säkrare men de kan ha problem att beräkna hur lång tid saker tar att göra. De har svårt att upptäcka skillnader mellan saker som tycks lika och att finna likheter mellan sådant som verkar olika. De uppfattar konkreta
egenskaper men har svårt att förstå den bakomliggande iden. De kan dra enkla slutsatser t.ex. ”Om jag skall gå till simhallen och bada måste jag ta med mig tvål, handduk och badkläder”. Detta stadium motsvarar ungefär Piagets tredje stadium.
7
Det är viktigt att komma ihåg att ovanstående beskrivningar är en hjälp att förstå skillnader mellan olika grader av förståndshandikapp. Men det är viktigt att komma ihåg att de utvecklingsstörda är olika varandra som alla vi människor är.10
2.2 Vilka elever går i gymnasiesärskola?
Vägen att skrivas in i särskolan kan se olika ut på många sätt. För en del individer är processen kort och inte särskilt komplicerad. För andra är den mer komplicerad och långdragen. Det finns olika grunder till att en elev ska skrivas in i särskolan. Men en förutsättning måste alltid vara att den samlade utredningen visat att eleven har en
utvecklingsstörning eller andra svårigheter som ger rätt till utbildning inom särskolans regi. De funktionshinder som idag ger rätt till särskola är utvecklingsstörning och/eller autism. Orsakerna till utvecklingsstörning kan vara många t.ex. fosterskada eller annan skada vid födseln eller kromosomförändring. Sjukdomar och olyckor under uppväxtåren kan också orsaka utvecklingsstörning. Vanligt förekommande är att andra funktionshinder i samband med en utvecklingsstörning finns. Exempel kan vara rörelsehinder, epilepsi eller syn- eller hörselskador. I vissa fall går det inte att hitta en bestämd orsak till funktionshindren. Att personen har en utvecklingsstörning innebär även att personen har ett funktionshinder som hör samman med begåvningen. Exempel på det kan vara att personen tänker mer konkret än andra personer. Det tar längre tid att uppfatta det som har sagts eller hörts beroende på i vilken grad utvecklingstörningen är.11
För att ett barn ska skrivas in i särskolan måste en bedömning göras att eleven inte kan nå upp till grundskolans alternativ gymnasiets kunskapsmål på grund av en utvecklingsstörning. Därför måste det göras en helhetsbedömning av eleven, det är viktigt att alla aspekter som ska vägas in i bedömningen utreds. Helhetsbedömningen bör utgå från elevens bästa, sett från kortsiktliga mål och långsiktliga mål. Det bör grunda sig på
Den tidigare erfarenheten om barnet,
Hemmets och förskoleverksamhetens/skolans iakttagelser av barnet, Utvärdering av de stödåtgärder som prövats samt
De nödvändiga utredningar en helhetsbedömning förutsätter.12
10 Gustavsson & Molander, 1995 s. 67-72 11 GySär, 2002:01 s. 8
8
Varje utredning om mottagande i särskolan ska innehålla expertkunskaper för att genomföra de utredningar som behövs. För bedömningen av elevens behörighet till särskola behövs både en psykologisk, pedagogisk, medicinsk såväl som en social sakkunskap.
En psykologisk utrednings syfte är att beskriva elevens kognitiva förmåga. Det bör framgå en redogörelse av elevens utveckling fram till dess utredningen görs. Bedömning av elevens kognitiva förmåga görs med hjälp av begåvningstest och andra professionella
bedömningsinstrument samt av en psykologs slutsatser utifrån bedömningsunderlaget. En pedagogisk utrednings syfte är att ge svar på frågan om eleven har möjligheter att nå kunskapsmålen i grundskolan. Den ska ge en realistisk och allsidig bild av elevens
möjligheter. I utredningen bör det framgå vilka insatser som har gjorts tidigare både inom förskolan, förskoleklassen, skolbarnsomsorgen och skolan för att möta elevens behov och vad det har resulterat i. Utredningen bör göras av pedagoger som känner barnet bäst samt av personal med specialpedagogisk kompetens.
En medicinsk utrednings syfte är att ge en bild av elevens hälsa och att klargöra de medicinska orsakerna till elevens svårigheter och dess fortsatta betydelse. Utredningen bör fastställa om det vilket funktionshinder eleven har och om det är möjligt förklara genom att tala om det finns andra alternativa diagnoser som förklarar elevens svårigheter.
En social utrednings syfte är att komplettera underlaget som har kommit fram.
Utredningen ska visa om det är så att situationen i hemmet eller på fritiden kan ge någon ytterligare förklaring av betydelse när det gäller elevens förutsättningar att tillgodogöra sig utbildning.13
2.3 Vad behöver dessa elever för hjälp?
För att personen som har en utvecklingsstörning ska känna sig mindre handikappad ska situationen vara konkret, förenklad och strukturerad efter personens förutsättningar och behov. Det i sin tur kräver i många fall lång tid för pedagogerna i skolan att ta reda på vad det är som krävs för att göra inlärningen så bra som möjligt för eleven. Vikten av att hitta rätt nivå i undervisningen som stämmer med elevens utveckling och tidigare kunskaper är oerhört viktig.14
Sverre Asmervik som är författare skriver om att förmågan att lära av tidigare erfarenheter som vanliga barn har är betydligt svagare hos utvecklingsstörda. Utvecklingsstörda personer
13http://www.skolverket.se/skolfs?id=996 [23/1-08] 14 GySär, 2002:01 s. 8-9
9
behöver oftare en mer systematisk tillrättalagd undervisning. Inlärning av viktiga normer som är själva grundstenarna för våra sociala funktioner är inte lika självklart för utvecklingsstörda personer utan för dem måste normerna förklaras vad de går ut på. Den bästa behandlingen för de flesta anser Asmervik är att få information om vad eleverna klarar av att utföra och sen börja bygga på det. Det görs för att stärka deras självkänsla.15
De personer som har en lindrig utvecklingsstörning skriver Inger Utholm om i boken ”Att möta barn i behov av särskilt stöd”. Hon anser att de som vuxna kommer att kunna laborera med siffror och bokstäver och kunna dra olika slutsatser och att kunna omordna sina tankar. Men de kommer alltid ha problem med att arbeta med siffror och bokstäver utan det är ett krävsamt arbete. Vuxna lindrigt utvecklingsstörda får oftast svårt att planera, svårt att sköta sin ekonomi som oftast kräver en hel del planering. Svårigheter kan även bestå i att reda ut och klara upp helt nya situationer. Oftast kan man läsa, skriva och räkna hjälpligt och man har tids - och rumsuppfattning och man har oftast en allmän orsaksuppfattning. Den utvecklingsstörda individens utveckling går långsammare än hos oss andra. De har en
begränsning i sin förmåga som man måste ta hänsyn till. Den utvecklingsstörda individen har en viss gräns över vilken förståndsutvecklingen inte når för funktionshindret är bestående. De har en begränsad kortminnesförmåga detta måste man ta hänsyn till genom att ta en sak i taget. Instruktionerna måste delas upp. Som mest kan de hålla 5 intryck samtidigt i
kortminnet. Däremot är det inga brister i långminnet så när de väl har lärt sig någonting sitter det lika bra som hos andra barn. Viktigt är att ett utvecklingsstört barn känner en
känslomässig trygghet. 16
2.4 Lagar och styrdokument
Det offentliga skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen slår fast att verksamhet i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och att var och en som verkar inom skolan skall främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö. 17
15 Asmervik, Ogden, Rygvold, 2001 s. 175- 176 16 Bergquist, S m.fl. 2003 s. 82-91
10
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) gäller från 1 januari, 1994. Sedan 1944 är det den femte lagen för de utvecklingsstörda. Denna lag bygger på samma uppfattning som Världshälsoorganisationen ”WHO” har. Det är att handikapp inte är en egenskap hos individen utan den uppstår i mötet mellan den nedsatta funktionen och omgivningens krav. Förändringen är att det inte räcker med att habilitera personer med funktionshinder utan samhället måste gå personerna till mötes för att minska eller förebygga handikappet. Grundidén enligt LSS är att alla människor är lika mycket värda. Uppfattningen om människors värde ändras inte av att vissa har funktionsnedsättningar. Alla i samhället ska medverka till att alla får möjlighet att leva ett rikt och gott liv oavsett vad vi behöver hjälp med. I lagen LSS 1 § står det om vilka personer som omfattas av rätten till stöd och service. I lagens personkrets ingår personer:
Med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd
Med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom
Med andra varaktiga, fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och service.18
Alla insatser är frivilliga och kan bara ges om individen har begärt dem. Ingen kan påtvingas stöd och service mot sin vilja.19
I boken ”Integrering och inkludering” står det att läsa om Anna Hollanders olika studier. Hon har undersökt utvecklingen av de utvecklingsstördas sociala rättigheter som ett sätt att stärka deras status som medborgare. Hon anser att grunden för de utvecklingsstördas sociala rättigheter utvecklades efter andra världskriget där grunden i välfärdspolitiken lades. Den svenska handikappolitiken bygger på iden att en persons marknadsvärde inte helt kan få avgöra dennes livsvillkor. För att minska dessa risker anser Anna Hollander att genom att funktionshindrade tilldelas sociala rättigheter är ett sätt att stärka medborgarskap och position i förhållandet till staten. Hon anser att en intressant utveckling av lagstiftning har skett som riktar sig till personer med utvecklingstörning. Lagarna från 1954 respektive 1967 ställde speciella krav på de medborgare som skulle ha rätt till de insatser som lagarna beskrev. Det krävdes att personerna hade nedsatt begåvning som hade så allvarliga konsekvenser att
18http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2007/9456/HTML.htmLSS (1993:387) [5/3-08] 19 Gustavsson & Molander, 1995 s. 103-106
11
personen hade svårt att klara vanlig skolgång eller att kunna försörja sig på vanligt sätt. 1984/1985 ersattes dessa speciallagar med rättighetslagar och den nuvarande lagen kom 1994, den så kallade LSS lagen. Hollander menar att denna lag har fört synsättet vidare genom att människor med omfattande funktionsnedsättningar nu ses som fullvärdiga
medborgare med samma rättigheter som alla andra. Syftet är enligt Hollander att de särskilda rättigheterna har utformats så att människor med omfattande funktionshinder ska ha en likvärdig situation som övriga medborgare.20 I FN: s barnkonvention togs 1989 ett beslut om regler om barns rättigheter. Där regleras rättigheterna för barnet och där står det skrivet att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet vid allt beslutsfattande och alla åtgärder som rör barn.21
2.5 Bidrag alternativ lön
Den som är mellan 19-29 år har rätt till ”aktivitetsersättning” om arbetsförmågan är varaktigt nedsatt eller nedsatt under en begränsad tid (minst ett år) med minst en fjärdedel.
Arbetsförmågan måste vara nedsatt på grund av sjukdom eller annan nedsättning av
prestationsförmågan antigen fysiskt eller psykiskt. Man har rätt att få hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels aktivitetsersättning. Det beror på hur mycket personens arbetsförmåga är nedsatt och vilka möjligheter personen har att försörja sig genom arbete. För att ha rätt till aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga måste personen vara försäkrad enligt
Socialförsäkringslagen. Om en person har ett funktionshinder som innebär att personen måste förlänga sin skolgång så har personen rätt till aktivitetsersättning under tiden personen
studerar utan att arbetsförmågan prövas. Under tiden personen har aktivitetsersättning så är det möjligt att delta i aktiviteter som har till syfte att ge förutsättningar att förbättra personens arbetsförmåga. Villkoren för att personer ska kunna få aktivitetsersättning vid nedsatt
arbetsförmåga efter skolans slut är att Försäkringskassans bedömning bygger på ett
medicinskt underlag och en utredning. Utredningen tar bland annat upp arbetsförhållanden, rehabiliteringsinsatser och sociala förhållanden.
Som underlag för Försäkringskassans bedömning måste det finnas ett läkarutlåtande som utförligt beskriver personens medicinska tillstånd. I första hand är det en behandlande läkare som skriver utlåtandet. I andra hand kan Försäkringskassan begära att personen undersöks och blir bedömd av annan läkare eller sakkunnig (till exempel sjukgymnast eller
arbetsterapeut). För att Försäkringskassan ska kunna bedöma personens arbetsförmåga måste
20 Tossebro, J 2004 s. 151-152 21 Lärarförbundet, 2005 s. 139-160
12
en utredning göras om dennes arbetsförhållanden och möjligheter till rehabilitering. Det innebär att uppgifter behövs om personens tidigare och nuvarande arbetsförhållanden. Försäkringskassan gör också en utredning om personens sociala förhållanden,
fritidssysselsättning och föreningsaktiviteter. Innan personen har rätt till aktivitetsersättning ska alla möjligheter till återgång i arbete eller rehabilitering vara uttömda. För att ha rätt till sjukpenning eller aktivitetsersättning, är personen skyldig att ställa upp på de
rehabiliteringsåtgärder som Försäkringskassan föreslår. Det finns två vägar till
aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga. Den ena vägen är att personen själv ansöker om aktivitetsersättning. Den andra vägen är att Försäkringskassan tar initiativ till att byta ut personens sjukpenning mot aktivitetsersättning.
När Försäkringskassan har fattat beslut i ärendet får personen ett besked som talar om ifall hon/han har fått aktivitetsersättning, vilken nivå och under vilken tidsperiod ersättningen gäller. Man får också ett besked om ersättningens storlek.22
13
3. Syfte och frågeställningar
3.1 Syfte
Syftet med mitt arbete är att identifiera och belysa vad elever som har gått ett program inom gymnasiesärskolans regi får för vägledning och hjälp efter avslutade studier och att hitta framtida arbetssätt för att stötta och hjälpa eleverna under deras gymnasietid.
Målsättningen med min studie är att resultatet ska ligga till grund för det fortsatta arbetet med att hjälpa och vägleda eleverna in på arbetsmarknaden på ett så effektivt och bra sätt som möjligt. Eleven ska stå i centrum för att nå det bästa resultat som är möjligt.
3.2 Frågeställningar
Mina frågeställningar är
Vad har några elever inom ramen för gymnasiesärskolan för speciella hjälpbehov? Vilket stöd får eleverna under sin gymnasietid?
Vilken uppfattning har ett urval av personal om vad särskoleelever får för hjälp och vägledning efter avslutade studier?
Vilken typ av utvecklingsperspektiv kan noteras?
Vad kan elever som har gått gymnasiesärskola behöva för speciell hjälp och stöd efter skolans slut?
14
4. Metod och genomförande
4.1 Metod
När man ska göra vetenskapliga undersökningar så finns det kvantitativa och kvalitativa undersökningar att använda som metoder. Många forskare anser att skillnaden inte är stor medan andra menar att skillnaden blir bara större och större. Alan Bryman 23 som är författare till skriften ”Samhällsvetenskapliga metoder” menar att det vid första anblicken bara handlar om att kvantitativa forskare mäter olika företeelser medan kvalitativa forskare inte gör det utan mäter på annat vis. För att summera det så handlar den kunskaps teoretiska inriktning att det kvantitativa sättet handlar om en naturvetenskaplig modell medan det kvalitativa sättet är ett mer tolkande synsätt. Metoden jag har valt är kvalitativa interjuver som bottnar i humanistisk - samhällsvetenskaplig forskning. Kvalitativa intervjuer brukar vara mindre strukturerade och generellt en mer tyngd på intervjupersonernas egna
uppfattningar och synsätt enligt Bryman.24 På de grunderna kände jag att det var ett klokt val
att använda mig av kvalitativa interjuver eftersom mitt mål var att ta reda på intervjupersonernas uppfattning i olika frågor.
4.2 Undersökningsgrupp
Eftersom jag gjorde en förundersökning och sedan den huvudsakliga undersökningen så kommer jag att presentera de olika undersökningarna i olika stycken för att synliggöra det för Er läsare.
4.2.1 Förundersökningsperson
Våren 2007 gjorde jag en förundersökning om det skulle vara en möjlighet att skriva om något som berör ungdomar/elever som har gått gymnasiesärskola, och deras möjligheter att få ett arbete efter skolan slut. Detta gjorde jag för att se om möjligheten fanns att fortsätta att göra ett examensarbete kring detta ämne.
Jag valde ut en kvinna i medelåldern som arbetade på Arbetsförmedlingen med elever som har gått gymnasiesärskola. Hon har arbetat i många år med dessa elever så jag kände att hon var kunnig och rätt person för att instruera mig inom detta område.
23 Bryman A. (2002)
15
4.2.2 Huvudundersökningsgrupp
Efter förundersökningen så beslutade jag mig för att göra intervjuer, på basis av att strategiskt urval, med olika yrkeskategorier som arbetar med ungdomar som går eller har gått en
gymnasiesärskola. Detta för att få en bred bild om vad som är viktigt när man arbetar med dessa ungdomar.
Jag valde ut tre lärare som undervisade i kärnämnen och karaktärsämnen på en
gymnasiesärskola och som även har speciallärarkompetens. Alla var kvinnor som har arbetat i detta yrke i många år. Ungefärlig + antal yrkesverksamma år för kvinnorna var mellan 15-35 år. Ålder på kvinnorna var äldre medelålder, (55-65 år). Ytterligare personer var två stycken ifrån Arbetsförmedlingen som arbetade med lite olika saker inom myndigheten. En var anställd som handläggare och en på ett projekt. Det var en kvinna som hade arbetat i cirka 4 år och var i yngre medelåldern och en man som hade arbetat i 2 år och även han var i yngre medelåldern, (25-39 år). De sista två intervjupersonerna arbetade som studievägledare och yrkesvalslärare/speciallärare för denna grupp ungdomar. Det var två män i äldre medelåldern som hade vardera arbetat i cirka 35 år.
Som en sammanfattning av huvudundersökningsgruppen så ingår sju intervjupersoner varav fyra kvinnor och tre män som är i yngre medelålder till äldre medelålder. De har varit yrkesverksamma mellan 2 och 35 år, och arbetat med gymnasiesärskoleungdomar på olika vis. Jag valde även att intervjua både män och kvinnor för att få ett genusperspektiv på det hela.
För att få en bredare bild vad dessa elever behöver och hur man arbetar med dem gjorde jag interjuver med ovan nämnda personer i två medelstora städer i Sverige. Detta för att se om det skiljde sig mellan de olika skolkulturerna i de lika stora städerna samt få tips och idéer att fortsätta arbeta med.
4.3 Genomförande
Här presenterar jag hur jag gick tillväga dels i förundersökningen och dels i huvudundersökningen.
4.3.1 Genomförande förundersökning
Förundersökningen bestod i att jag intervjuade kvinnan som arbetade på Arbetsförmedlingen med de elever som gått gymnasiesärskola. Jag spelade in intervjun på en MP3 och utgick ifrån frågeställningen ”Vad händer när eleverna har slutat ett 4 – årigt gymnasieprogram
16
inom särskolan”? Intervjun gjordes på hennes arbetsplats för att det skulle kännas bäst för henne i denna miljö. För att få reda på så mycket som möjligt så hade vi ett öppet samtal med följdfrågor som kompletterades till huvudfrågeställningen. Det är viktigt enligt Bryman25 att intervjupersonen känner sig tillfreds i en miljö som är van för personen för att få en så öppen och givande intervju som möjligt. Detta för att få reda på så mycket fakta och innehåll som möjligt.
Med intervjun som grund kom jag fram till att det var fullt möjligt att fortsätta att undersöka detta ämne i ett examensarbete. Genom intervjun fick jag en bild av hur
organisationen ser ut just i dagsläget, när det gäller arbete efter skolans slut. Dessutom fick jag en överblick hur man kan arbeta med dessa elever efter skolan slut.Det här fann jag som en bra grund att kunna bygga vidare på när det gäller ett examensarbete om de elever som har gått ett fyra- årigt gymnasieprogram inom särskolan. 26
4.3.2 Genomförande huvudundersökning
Jag kontaktade vissa personer som jag ansåg skulle vara med i undersökningen per telefon och vissa genom ett personligt möte, för att fråga om de godkände att vara med på en intervju samt att boka tid för intervjuerna. Alla som vart tillfrågade valde att medverka i
undersökningen. För att få en bredare bild ansåg jag att det var viktigt att välja olika yrkeskategorier att intervjua.
Jag gjorde 7 stycken intervjuer med lärare som arbetar som kärnämneslärare samt
karaktärsämneslärare, personal från Arbetsförmedlingen samt syokonsulenter/yrkesvalslärare. Många av de intervjuade hade även speciallärarkompetens. Mitt mål är att få en bild av vad dessa personer som arbetar med denna elevkategori har för åsikter oavsett om de är lärare, syokonsulent/yrkesvalslärare eller arbetar på Arbetsförmedlingen. Intervjuerna skedde på respektive intervjupersons arbetsplats som var en väl känd miljö, så att de skulle känna sig trygga i intervjusituationen.
Intervjuerna gjordes en och en och alla samtyckte till att spela in intervjuerna på band. Jag utgick ifrån de frågeställningar som jag har i mitt examensarbete men utifrån vad den intervjuade personen svarade så skedde även följdfrågor som kompletterade intervjun. Det
25 Bryman A. (2002) s.32-301
17
anser Bryman 27 är en bra förutsättning i en kvalitativ intervju. Intervjulängden varierade mellan 45- 90 minuter. Intervjufrågorna finns presenterade längst bak i examensarbetet (bilaga 1).
4.4 Databearbetning
Enligt Bryman är det viktigt att intervjuerna skrivs ut i sin helhet för att få möjlighet till en detaljerad analys som ofta krävs vid den här sortens undersökningar. Jag valde därför att skriva ut intervjuerna i sin helhet för att få mer material att arbeta med. 28
Jag har sedan sammanställt de olika svaren på frågeställningarna oavsett vilken
yrkeskategori som har svarat. Detta har jag gjort för att jag anser att det är för få från varje yrkeskategori för att göra en jämförelse. Jag vill härmed hänvisa till de sekretessreglerna som finns att inte presentera intervjupersonerna så ingående enligt forskningsetiska principer.29 Intervjupersonerna har sedan fått läsa och godkänna att det som har skrivits ner
överensstämmer med vad de har sagt under intervjuerna samt att det är ok att jag använder mig utav det. Materialet lästes sedan igenom och de olika frågeställningarna och svaren markerades med olika färger på de olika intervjupappren, för att kunna se vad de olika personerna hade svarat. Sedan började arbetet med att sammanställa intervjuerna till ett resultat.
27 Bryman A. (2002) s.32-301 28 Bryman A. (2002) s. 305-306 29 Bryman A. (2002) s.440-451
18
5. Resultatredovisning
Här presenteras det som har framkommit i mina intervjuer med olika yrkeskategorier som arbetar med elever som går eller har gått en gymnasiesärskola. Resultatet redovisas utifrån frågeställningarna en och en.
5.1 Vad har dessa elever för speciella hjälpbehov?
När jag ställde denna fråga så fick jag samma svar från alla personer som jag intervjuade. Det samstämmiga svaret var att alla elever har olika sorters hjälpbehov. Det framkom att det beror på en mängd olika saker vad elevers hjälpbehov kan bestå av.
Eleverna är i behov av olika sorters hjälp och stöd p.g.a. att det finns diagnoser som är förknippade med eleven. I botten kan diagnosen vara att det är en utvecklingsstörning, men det kan även finnas en mängd olika tilläggsdiagnoser så som Autism, Asperger syndrom, AD/HD, Tourette Syndrom o.s.v. Dessa diagnoser kräver då speciell kunskap, om hur man kan stötta på bästa möjliga sätt. En intervjuperson uttryckte sig på följande vis:
”Alla har ju olika hjälpbehov så man måste se vad de behöver från person till person.”
Hälften av de intervjuade tryckte på vikten av att vara tydlig och konkret oberoende om man undervisar eller samtalar med eleverna. Detta för att många har svårt med
analysförmågan. Att strukturera allt utifrån vad personen ska göra eller behöver hjälp, med underlättar för många elever. En intervjuperson uttryckte sig på detta målande vis:
” Brister i analysförmågan och konsekvenseffekt och sådana saker samt brister i abstraktionsförmågan att föreställa sig saker och ting som man inte har varit med om. Att kunna vända en pusselbit inne i huvudet kan vara som ett
exempel.”
Något som alla berörde och var överens om var att elever måste bli medvetna om sitt funktionshinder, och att de är i behov av hjälp och stöttning beroende på olika situationer. Det kan vara att hitta sina starka sidor och att bygga vidare på dessa. Att eleverna blir medvetna och hittar sin realistiska självbild. Jag vill tydliggöra det med följande citat:
19
”Självförtroende och att stärka sin självbild, det gör man ju genom att få den här strukturen att lyckas med de arbetsuppgifterna som vi förutsätter att de ska klara av. De behöver även hjälp med att inse sina begränsningar och behov.”
5.2 Vilket stöd och hjälp får eleverna under sin skoltid för att
förberedas inför arbetsmarknaden?
När det gäller X och Y i texten nedan fokuseras förhållningssätt och arbetssätt och inte orterna i sig!
Det ser lite olika ut i de olika kommunerna som jag har gjort intervjuerna i. Jag kommer här att presentera likheterna och olikheterna i de olika kommunerna. Jag kallar orterna X och Y. Likheterna är att båda orterna arbetar med att alla eleverna ska vara ute minst 22
praktikveckor under sina 4 år på gymnasiesärskolan. Detta står även nedskrivet i skollagen. 30 Alla anser att praktikperioder är det bästa sättet att förbereda eleverna för den kommande arbetsmarknaden. Att vänja sig vid arbetsklimatet, där det ingår mycket av det sociala samspelet som många av eleverna kan ha svårt med är oerhört lärorikt.
Olikheterna i de olika kommunerna är däremot förberedelsearbetet där det finns både likheter och olikheter. I kommunen X ser arbetet ut på det här viset.
Innan eleverna går ut skolan så börjar arbetet med vad det är som händer efter avslutade studier. Sista året i 4: an på gymnasiesärskolan är det olika samtal. Intervjupersonen uttryckte det på följande vis:
”De olika samtalen blir i slutändan till ett pussel för den enskilda eleven”.
Fas ett är ett informationssamtal där ingår samtal med föräldrar både från år 3 och 4.
Ansökningar gås igenom och vilka tidpunkter som ansökningarna ska vara inlämnade och om hur besluten tas. Det kan vara ansökningar till Försäkringskassan för att få aktivitetsersättning efter skolans slut och ansökningar till Daglig verksamhet enligt LSS.
Fas två är interjuver av årskurs 4 elever där man pratar om elevers
styrkor/begränsningar/intressen. Det är syokonsulenten och två arbetsplatsbiträden som gör dessa intervjuer. Information ges även till eleven om ansökningar till t.ex. folkhögskola och andra viktiga ansökningar som har nämns vid fas ett samtalet. Elevens drömmar och
30 GySär 2002:01 s.14
20
förväntningar på vad som ska ske efter avslutade studier tas upp i detta samtal. Här diskuteras hur praktiken har varit under skolåren, vad har fungerat bra och vad har fungerat mindre bra. Fas tre är ett vägledningssamtal med Arbetsförmedlingens samordnare för unga med funktionshinder. Efter samtalet ska det klargöras hur elevens arbetsförmåga är.
En handlingsplan och uppföljning för eleven ska även planeras i samtalet.
Fas fyra är ett överföringssamtal där berörd personal delges nuläget om eleven. Syv/lärare sammanfattar avgångseleverna och föreslår lämpliga insatser.
Eleverna besöker även de personer som ska arbeta med dem efter skolans slut. Detta görs för att se vilka personer som arbetar där och kommer att hjälpa dem efter skolan. Det är då ingen främmande person som de ska träffa sen när skolan har tagit slut.
Arbetet ger en helhet och en uppfattning om vad som är bäst för eleven efter skolan slut. Det är kommunens målsättning att alla ska veta vad som händer efter skolans slut.. Det ska redan vara planerat vad som står till buds för eleverna när sommarlovet har avtagit.
I kommunen Y ser upplägget när det gäller förberedelsearbetet annorlunda ut på några punkter. Här startar förberedelsearbetet i år 3 och 4 på följande vis.
Fas ett är starten i år 3 när eleverna börjar få tillgång till information om de olika stödinsatser som finns utanför skolan som de har tillgång till om de vill. Varje förälder/vårdnadshavare bjuds in i år 3 och även i år 4 till information om de olika
stödinsatserna som finns att tillgå. Där finns det representanter från LSS Råd och stöd vuxen, LSS Daglig verksamhet, Råd och Stöd Fritid, City gruppen, Omsorgskontoret, Sociala förvaltningen, Överförmyndaren, Folkhögskola, Arbetsförmedlingen Unga med
funktionshinder och Försäkringskassan. Den sistnämnda har däremot avböjt att komma till dessa informationsträffar det senaste året och hänvisar elever och föräldrar till sin hemsida med information istället. Det är viktigt att föräldrarna ska vara med och få samma
information.
Fas två är ett allmänt informationsmöte för alla år 3 och 4 års elever som går på ett gymnasiesärskole program. De som är inbjudna dit är några av dem som var representerade på fas ett informationen nämligen Arbetsförmedlingen, LSS Daglig verksamhet, LSS Råd och stöd vuxen samt Försäkringskassan. De sistnämnda tackade däremot nej till inbjudan. Detta möte sker på skoltid i skolans lokaler.
Fas tre sker sista året i fyran då ett kartläggningssamtal med Arbetsförmedlingens
samordnare för unga med funktionshinder sker. Samtalet sker i intervjuform och är cirka en timme långt. Samtalet är i Arbetsförmedlingens lokaler. Det är viktigt att eleven får komma till tals själv i samtalet. Här diskuteras vad eleven har haft för praktik samt vad de har för mål
21
och drömmar om framtiden. Det läggs in i Arbetsförmedlingens datorregister så att det finns dokumenterat att eleven har haft ett vägledningssamtal med personal ifrån AF ”Unga med funktionshinder”. Eleven måste ge sitt tillstånd till att läggas in i Arbetsförmedlingens datasystem. Meningen med samtalet är att det ska bli tydligt att eleven kan behöva lite extra hjälp när den sen är i kontakt med Arbetsförmedlingen, så att det inte ska behöva bli fel när det gäller hur mycket stöd den behöver. Efter samtalet ska det klargöras hur elevens
arbetsförmåga är. En handlingsplan och uppföljning för eleven ska även planeras i samtalet. I vissa fall sker en bedömning med mentorerna och yrkesläraren vilka elever som kan vara aktuella för Arbetsförmedlingens insatser.
Fas fyra är avslutningssamtalen med eleverna som yrkesvalsläraren/studie och
yrkesvägledaren har innan skolan slutar. Där diskuteras frågor som eleven har och en sista information ges om vad som erbjuds efter skolans slut.
5.3 Personaluppfattningar om stöd och hjälp
Även detta ser lite annorlunda ut i de olika kommunerna som jag har intervjuat personer i. Det som skiljer de olika kommunerna åt är att det inte är någon speciell person/myndighet som håller i alla olika ”bitarna” för den enskilda eleven i kommunen Y däremot finns det i kommunen X.
I kommunen X arbetar både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen i nära samarbete med ”spindelmyndigheten” även lokalmässigt och kan på så vis skapa de bästa
förutsättningarna för den enskilda eleven. Det finns även möjlighet till att fortsätta ha kontakt med ”spindelmyndigheten” även om eleven har fått en anställning av något slag. Man kan ha en kontakt och se hur det fungerar på arbetsplatsen och den kontakten kan eleven ha så länge den själv vill det. Det kan vara att eleven ingår i en daglig verksamhet med arbete och aktivitet eller en daglig verksamhet med enbart arbete eller daglig verksamhet med enskild placering. Det kan också vara så att eleven har en praktikplats som den får fortsätta på och där kan få lönebidrag eller trygghetsanställning från Arbetsförmedlingen. Allt är på
frivilligbasis och förra året var det bara en person som inte valde att söka någon form av hjälp utav 35 elever som slutade Gymnasiesärskolan i kommunen X.
I kommunen Y får eleven själv söka sig till de olika stödinsatserna som finns att tillgå. Genom att man har sökt sig till en insats kan eleven bli slussad vidare till en annan insats om det skulle finnas behov av det. Men allt är på frivilligbasis så det är helt upp till den enskilda personen att säga ja eller nej till att söka de olika insatserna. Här har jag inga siffror på hur
22
många elever som hade någon form av kontakt med de olika stödinsatserna. Det var däremot 20 elever som gick ut ett program inom gymnasiesärskolan.
5.3.1 Är det tillräckligt eller inte?
De flesta tyckte inte det var tillräckligt, närmare bestämt endast en person ansåg att det var tillräckligt så som det ser ut idag om det gick till så som det var tänkt. Så som en av
personerna uttryckte sig:
”Det blir väl aldrig tillräckligt men man kan inte täppa till allt utan det handlar om att de måste lära sig utav sina misstag. De måste lära sig av vuxenlivet.”
5.3.2 Hur såg det ut förr?
Jag ska försöka att ge er en bild hur det kunde se ut för en 30-40 år sedan inom gymnasiesärskolan. Detta har kommit fram under vissa av intervjuerna som jag hade.
Förr var samarbetet med olika myndigheter närmare än vad det är idag det var när särskolan var en egen skolform i Landstinget. På 1970 - talet fanns det elevboende som var knutit till skolan där eleverna bodde i veckorna. På skolan fanns det skolsköterska, kurator, psykolog, tandläkare, yrkesvalslärare och fritidskonsulent. Det var ett litet samhälle i samhället. Det var en väldig täthet och rektorerna som hade huvudansvaret för verksamheten hade själva arbetat som speciallärare. Det var en egen rektor för särskolan, både en huvudrektor och en
studierektor samt en skolexpedition. På skolan såg man till att eleven och elevens familj fick det stöd de kunde tänkas behöva. Det var täta konferenser och nära samarbete med rektorn. Som en uttryckte sig:
”Man hade full koll på systemet.”
Alla som var inskrivna i särskolan gick på samma skola. Man började integrera i övriga grundskolor också. En av de intervjuade uttalar sig på följande vis:
”I mitten på 70-talet var eleverna mer tydliga i sin utvecklingsstörning. Den elevgrupp som kommer till särskola nu kom inte till särskolan före -94 års läroplan. Samhället med sin planering och med sitt regelverk har ju skapat en ny grupp utvecklingsstörda enligt mitt sett att se det. Genom att ge skolans
23
lärare det uppdraget att de ska identifiera elever som inte klarar målen. Sortera medborgarnas medborgare i icke godkänd och godkänd helt konkret. Den elev som inte klarar de målen ska utredas om man inte ser att det är något som skolan har brustit i. Med det här sättet hittar man en större mängd elever som faller under strecket IQ 70 som många gånger har en social kompetens. Att fixa sitt liv är det en halv procent som har svårt att klara sitt vardagsliv när det gäller utvecklingsstörda. Normalfördelningskurvan talar för att det är cirka 2 ½ procent utvecklingsstörda i landet. Men under skoltiden är det nästan uppe i 2 procent som vi med våra vässade krav på abstrakta kunskaper slår ut en hel generation av unga människor.”
På 1970 talet hade särskolan ett uppföljningsansvar under 5 år när de hade lämnat skolan. Det uppföljningsansvaret låg på syokonsulenten (SYO) i första hand. Man hade koll och man följde upp och såg hur det gick för eleverna. Det var ett säkerhetsnät där skolan fortfarande var inkopplad på eleverna. Sen försvann det. Förr arbetade SYO med Arbetsförmedlare väldigt intensivt tillsammans och följde även upp eleverna. De hade koll på eleverna och de fick redovisa hur det hade gått för eleverna sedan de hade lämnat skolan. Ett talande citat:
”På det här viset var det ju mycket bättre förr.”
När klasskonferenserna var under sista året förr var även personer ifrån Daglig verksamhet, kuratorer och skolans personal med och planerade för elevens fortsatta liv efter skolans slut. Eleverna kunde då göra praktik på en tänkbar plats inom ”Daglig verksamhet” under elevens sista år i skolan. Kuratorn gick även igenom om eleven behövde bostad och hur mycket hjälp som eleven måste ha när det gäller det vardagliga livet runt omkring. Det gjordes en
bedömning redan i skolan om vad som behövdes för eleverna. Det fanns inte en stor chans att eleverna föll igenom förutom dessa elever som sa ifrån sig hjälpen som gavs. För visst fanns det även de som gjorde det på den här tiden. Men som en av de intervjuade uttryckte sig:
”Dagens ungdomar är med mycket mer självständigt i samhället och med precis som alla andra ungdomar. De flesta i stort sett kan ta för sig på ett annat vis och de funkar socialt mycket bättre och de kan hitta i samhället på ett helt annat sätt. Det är skillnad nu och då. Nu är ju ungdomarna mer framåt. De klarar sig på en del sätt mycket bättre än vad de gjorde förut.”
24
”Det skedde en förändring när Landstinget släppte det här ansvaret och när Lagen om LSS kom då alla frivilligt skulle ansöka vad de skulle ha hjälp med och alla skulle behandlas lika oavsett vad de hade för handikapp. Det var annorlunda när du var inskriven inom omsorgsstyrelsen där du var ganska påpassad mycket mer. Då hade man ingen chans att det gick ”fel” för såg man det så ingrep man på ett annat vis. Det var ju inte bra det heller för våra ungdomar idag är mycket frimodigare och självständiga och klarar sig på ett helt annat sätt men de klarar ju inte alla situationer. Det värsta är när de ska ut i tomma intet och känna sig vilsna. Jag säger inte att det var så bra förr men man får inte bli för överbeskyddande heller men man måste ju finnas bakom dem. Våra ungdomar behöver ju ännu mer stöttning än normalbegåvade ungdomar. Jag tycker att det var mer omsorg om våra ungdomar förr än vad det är idag.”
För cirka 4 år sen fick eleverna i årskurs 4 åka till staden A för att testa sina kunskaper med hjälp utav praktiska arbetsprover under tre dagar s.k. vägledningsdagar. Det var fyra personal som gjorde observationer och bokförde vad eleverna gjorde och hade samtal med eleverna och hade sammanfattning med dem om hur det hade varit under dessa tre dagar. Då fick personalen en ganska klar bild av vad eleverna klarade av och som oftast stämde överens med den bild som yrkesvalsläraren från skolans sida hade. Det diskuterades om det var
meningsfullt att fortsätta med dessa dagar eftersom resultatet stämde så väl överens, men det som var viktigt var att det kom ifrån någon mer oberoende person och inte bara ifrån skolans sida. Eleverna kände också att det var något på gång som var väldigt konkret och tydligt och för mångas del var det första gången som eleverna bodde borta. Dessa ord säger mycket:
”Ett viktigt steg var att se att nu är snart skolan slut och något nytt väntar i processen till att bli vuxen. Det finns många symbolvärden i samarbetet med andra myndigheter.
AF (Unga med funktionshinder) har ändrat sin struktur under de senaste åren och det har blivit mycket sämre.”
25
5.4 Vad kan de behöva för speciell hjälp och stöttning efter skolans
slut? Egna idéer och visioner?
Jag ställde denna fråga som en avslutande frågeställning och ansåg att här fick
intervjupersonerna ha en frihet att önska oberoende vad som var genomförbart eller inte. Målet var även att få fram goda idéer om vad man kunde förändra och vad som var bra och som man skulle hålla kvar vid.
Något som alla tryckte på var just att vägledningsbiten efter skolans slut är oerhört viktig för dessa ungdomar. För många av ungdomarna är inte riktigt mogna och framme vid vad de vill göra efter skolans slut. De kan behöva ”lite” mer tid på sig ansåg några. En av de
intervjuade uttryckte sig på följande vis:
”Det kanske är först då när man slutar gymnasiet när det blir den här lilla revolten då man känner att man ska klara sig själv. Det är så mycket som händer, så de behöver någon som stöttar och styr upp lite.”
Att det inte bara handlar om vägledning när det gäller arbete utan att det handlar om deras hela livssituation. Att man arbetar utifrån helheten för ungdomen inte bara ser enstaka delar av ungdomens livssituation. Alla delar hänger ihop ansåg de flesta och alla delarna är olika viktiga men lika viktiga för att helheten ska bli bra. Detta citat får texten begriplig:
”Detta för att de ska få en så bra start som möjligt. Även att de ska få samma chans som andra ungdomar att flytta hemifrån och få ett jobb.”
Att samarbetet mellan olika myndigheter måste bli bättre var något som de flesta tog upp som svar på denna fråga. Det måste ske ett tydligare samarbete mellan de olika myndigheterna som ska ta vid efter skolan slutar. Starten för det måste ske redan när de går sista året på gymnasiet. Att bilda någon form av nätverk och att få det att fungera tillfredställande för eleven. Förslaget som kom upp var att det behövdes en ”nyckelperson” som höll i det hela, som var själva ”spindeln” i nätet för att kunna vägleda ungdomarna rätt genom livet. En del tyckte att det var en självklarhet att det fanns en given plan för vad som skulle hända efter skolans slut för varje elev som ville ta emot den hjälpen. Även att det lokalmässigt skulle underlätta att personerna som arbetade med dessa ungdomar satt i närheten av varandra för att
26
få till ett så smidigt och enkelt sätt att arbeta mellan de olika myndighets personerna. Som en intervjuperson uttryckte sig.
”Skolan har ju varit en del av deras vardag så länge så man kan ju arbeta fram något tillsammans. Många av våra elever kan ha det väldigt svårt att ha ett eget val och veta vad det får för konsekvenser av ett val.”
Man skulle även ha ett uppföljningsansvar som det var förr ansåg några av de intervjuade personerna. Dels för att motverka att ungdomar ”faller” emellan myndigheterna och dels för att dessa ungdomar behöver extra stöttning än andra ungdomar i sitt dagliga liv. Just att få det att fungera tillfredställande.
En person tog upp visionen om att skapa en gemensam hållbar plan för dessa elever. Där målet var att få mer kunskap om ungdomarna för att inte begå samma misstag fler gånger än nödvändigt. I planen skulle man bygga på det som eleven var bra på och inte prata om vad eleven inte var bra på. Detta resonemang kom även upp från flera av de intervjuade. Två röster från de intervjuade löd så här:
”Nu så har skolan en plan, Daglig verksamhet en plan, LSS en plan, FK en plan, Af en plan. Det kan vara 4-5 planer och det känner jag att det måste vara jobbigt för ungdomarna. Vilken samlingsvinst man skulle göra om man skulle sammanföra dem till en plan.”
Samt
”Det som vore det allra häftigaste vore att man alltid bygger på det som är ungdomarnas styrka. För alla ungdomar har alltid något som de är bra på och att bygger vidare på det.”
Det här var vad som kom upp när denna frågeställning ställdes till de 7 intervjupersonerna och nu ska jag vända och vrida på resonemang i min diskussion.
27
6. Diskussion
I detta avsnitt besvarar och analyserar jag frågeställningarna i mitt syfte utifrån litteraturgenomgång och resultatet. Därefter följer en kort diskussion om metoden.
6.1 Elevers olika hjälpbehov
De intervjuade tryckte alla på att eleverna har väldigt olika hjälpbehov och att man måste se hjälpbehovet ifrån person till person. Som arbetande personal i verksamheten så håller jag fullständigt med att man måste gå ner på individ nivå för att kunna hitta de olika elevernas hjälpbehov. En myndighet som trycker på det är skolverket som har det nedskrivet i
läroplanen för särskolan. 31 Här kommer vikten av att arbeta mer enskilt med eleverna utifrån
deras egna förutsättningar och det i sin tur går hand i hand med att inte ha för stora grupper inom särskolan. Man måste hitta en sorts balans för att hitta de individuella förutsättningar och behov som varje enskild elev besitter men samtidigt träna dem för att fungera i större sammanhang. Så som samhället är skapat idag är det en viktig bit att träna sig för att kunna vara en väl fungerande samhällsmedborgare. Detta står även inskrivet i läroplanens
målsättning (LPF).32
Alla intervjuade berörde även att eleverna själva måste bli medvetna om sitt
funktionshinder och vad det består i. Även att eleverna ska hitta sina starka sidor och att bygga vidare på dem samt att hitta sina svagare sidor för att kunna få stöttning i dem. Att inte försöka att dölja sitt funktionshinder så att det blir en ytterligare belastning för eleverna som då visar upp en annan fasad en vad som stämmer med verkligheten. Jag kan se att många av eleverna när de börjar gymnasiesärskolan är rädda för vad andra elever som de har gått tillsammans med på grundskolan ska säga och tycka för att de går i gymnasiesärskola. Men det här är något man får jobba med under de fyra åren de går hos oss. Det har även med elevers mognadsprocess att göra, för ju högre upp de kommer i årskursen ju mer medvetna blir de om sitt behov av hjälp tycker personligen jag.
Att bygga på de starka sidorna är något alla tyckte var viktigt och jag anser att det inte bara ska göras med gymnasiesärskolans elever utan med alla elever. Men det blir viktigare för dessa elever för att det är fler saker som de har svårt för än andra elever. Att bygga på det som är bra får alla chans till att växa lite till. Sverre Asmervik skriver just om det att det viktigaste är att få reda på vad eleverna klarar av att göra och att bygga vidare på det. Det är
31 GySär, 2002:01 s. 8-9 32 GySär, 2002:01 s. 15
28
också en viktig del för att stärka elevernas självförtroende och det är något vi måste göra med dessa elever.33 Många behöver stor hjälp med det anser både de intervjuade personerna och jag instämmer till fullo.
6.2 Stödet under gymnasiesärskolan
I kommunerna X och Y fanns det både likheter och olikheter. Något som var lika var antalet praktikveckor för det är dessutom en allmän rekommendation från Skolverkets sida.34 Genom
att förbereda eleverna för den kommande arbetsmarknaden är till stor del att eleverna får så många praktikveckor ute på olika eller samma arbetsplatser tror jag. Till det hör även att man hittar ett urval av praktikplatser som passar den enskilda elevens förutsättningar och behov. Just att träna det sociala arbetsklimatet som råder ute på en arbetsplats är oerhört viktigt för framtiden. Våra elever inom särskolan behöver vid fler tillfällen få saker och ting repeterat för att senare kunna tillgodogöra sig kunskapen eller arbetssättet tillfredställande. Inger Utholm skriver om just det, att vuxna utvecklingsstörda oftast har svårigheter med att veta hur de ska agera och klara upp nya situationer. Detta har oftast med att deras begränsade kortminne endast kan hålla 5 saker samtidigt så att instruktionerna måste delas upp. Det är viktigt när man är ute på ett praktikbesök att både som elev och lärare att vara ärlig både mot arbetsgivaren och mot eleven för att minska risken för misslyckande om sådana saker.35 Olikheterna i förberedelserna för det kommande arbetslivet var både lika och olika, men det jag generellt kunde utläsa var att kommun X hade fler och mer individuella samtal än vad kommun Y hade. Jag tror att det finns en generell vinst med att ha fler och mer personliga samtal med elever och föräldrar i samarbetet mot arbetslivet. Dessa elever och i vissa fall även föräldrarna behöver för det första fler upprepade informationssamtal om det här för att de ska kunna ta till sig det på ett bra vis. För det andra tror jag samt från stöd i litteraturen att individuella möten som skapar ett förtroende för den andra personen i samtalet är att föredra. Just att skapa ett förtroende med dem man ska fortsätta att arbeta med skapar även ett lugn av att våga fråga saker som man undrar över. Detta i sin tur motverkar missförstånd.
Att arbeta med att eleverna ska hitta sin självbild och att bli medvetna om sitt handikapp är frågor som både författare och de intervjuade och jag som personal tycker är väldigt viktiga.
33 Asmervik, Ogden, Rygvold, 2001 s. 175- 176 34 GySär, 2002:01 s. 14
29
På det här kan vi inom skolans värld bli bättre på att arbeta med de här frågorna om att eleverna ska bli medvetna om sitt handikapp och att bygga vidare på elevens starka sidor. Genom att arbeta med det här som en ”röd tråd” från år 1 i gymnasiesärskolan men givetvis gärna tidigare under grundskolan så tror jag att eleverna får många vinster med sig. En stor vinst kommer säkerligen att vara att elevens självförtroende stärks genom att eleverna blir hjälpta med att inse sina begränsningar och att bygga vidare på det som fungerar istället för tvärtom där självförtroendet däremot sjunker.
Här skulle jag och även några av de intervjuade vilja se ett närmare samarbete mellan de olika myndigheter och organisationer som ska samverka för elevens fortsatta liv efter skolans slut redan under skoltiden. Det fanns i kommun Y ett sådant samarbete för 4 år sedan men som nu är nedlagt. Detta samarbete var till för att gå igenom vem det var som tog över ansvaret för eleven efter skolan slut ihop med skolans personal. Detta för att alla som arbetade med dessa elever skulle ha ett gemensamt ansvar och vetskap om dessa elever.
6.3 Stödet efter gymnasiesärskolan
Uppläggningen när det gäller vem som tar över efter skolan slut ser olika ut i kommunerna X och Y. Kommun Y har ett utspritt nätverk av olika myndigheter och organisationer som arbetar med de här frågorna. Både lokalmässigt och arbetsmässigt arbetar de åtskiljt varandra med sina saker som de är specialiserade på.
I kommun X har myndigheter och organisationer ett mer samlat grepp för här finns det en s.k. ”spindelverksamhet” som håller i trådarna och kan föra vidare till rätt instans lättare. Lokalmässigt är de även mer samlade i närheten av varandra för att kunna skapa ett lättare och snabbare arbetssätt för de enskilda eleverna. Att skapa en ”spindelverksamhet” för särskoleeleverna i kommunen Y är det som krävs för att skapa ett ”hållbart” sätt för dessa elever. Detta skulle säkerligen bidra till att färre elever ”föll mellan stolarna” och inte visste var de ska vända sig med sina frågor när det gällde arbetslivet och även livet i övrigt. Inger Utholm beskriver att de som är vuxna lindrigt utvecklingsstörda har svårigheter i att klara upp nya situationer. En viktig bit skriver hon är att de känner en känslomässig
trygghet.36 Det kan man ta i beaktning i situationen när de ska gå ifrån skolans värld och in i
arbetslivets värld. Vikten för dessa elever är att förbereda dem för nya situationer och att skapa ett känslomässigt förtroende för några personer som tar över efter skolans personal.
36 Bergqvist, S m.fl. 2003 s. 82-91
