Lärarutbildningen Idrottsvetenskap
Examensarbete
15 högskolepoäng
Föreningslivet i Malmö
-En Studie i Förhållandet mellan Samhällsklass och Idrottsförening
Club Sports in Malmö
- A Study of the Relationship Between Social Class and Club Sports
Andreas Sjögren
Examen: Lärarexamen 300 hp Examinator: Ingegerd Ericsson Huvudämne: Idrott och Fysisk Bildning Handledare: Mikael Londos Datum för slutseminarium: 2011-06-20
3
Sammanfattning
Denna studie gjordes för att belysa den problematik som kan uppstå inom föreningslivet i städer med en mångfasetterad befolkning . Malmö har under de senaste årtiondena utvecklats till vad som kallas en dual-city där klyfterna mellan de rika och de fattiga i staden blivit allt större. Frågeställningarna jag syftat till att besvara i denna uppsats är: Hur är fördelningen av samhällsklasser i Malmös olika stadsdelar? Finns det skillnader i hur stort idrottsutövandet är mellan samhällsklasserna? Finns det skillnader i idrottsutbudet mellan de olika stadsdelarna i Malmö? Dessa frågor har besvarats via ett sociologiskt perspektiv där teorier från Bourdieu har varit dominerande. Resultaten visar att på grund av de stora klyftorna mellan rika och fattiga i Malmös stadsdelar har Malmö idag ett uppdelat föreningsliv. Idrotter som traditionellt visat sig vara attraktiva för de i högre samhällsklasser har blivit lokaliserade i rika stadsdelar. Samma mönster finns för de idrotter som traditionellt visat sig vara attraktiva för de lägre samhällsklasserna som har kommit till att lokaliseras i mindre välställda stadsdelar. Resultaten visar även att föreningsidrottande är kopplat till inkomst och utbildningsnivå vilket innebär att deltagandet i föreningsidrotten i Malmö inte är lika för alla.
4
Abstract
This study was made to highlight the problems that can occur in club sports in urban areas with a diverse population. Malmö has during the past decades evolved into what is called a dual-city where the gap between the rich and the poor in the city become increased. The research questions were: How is the distribution of social classes in Malmö? Are there differences in how sports activities are used between social classes? Are there differences in the supply of sport activities between the different districts in Malmö? These questions have been answered through a sociological perspective in which theories of Bourdieu has been dominant. The results show that because of the wide gaps between rich and poor neighborhoods in Malmö, Malmö today have a divided sports club environment. Sports that have traditionally proven to be attractive for those in higher social classes have been located in wealthy neighborhoods. The same pattern exists for the sports that have traditionally proven to be attractive for the lower classes that have come to be located in less prosperous neighborhoods. The results also show that the club sport is linked to income and education level, which means that participation in organized sport in Malmö is not the same for everyone.
5
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 3 Abstract ... 4 Innehållsförteckning ... 5 Inledning ... 7 Syfte/Frågeställning ... 8 Teori ... 8 Kultursociologiska begrepp ... 8 Idrottsgeografi ... 9 Föreningsidrottens lokaliseringsmönster ... 10 Tidigare forskning ... 12Samhällsklass och dess betydelse för föreningsidrottandet ... 13
Samhällsklassernas val av föreningsidrott ... 14
Allas rätt till idrott ... 16
Idrottens strävan till att förändra rummet ... 17
Segregering Malmö ... 18 Metod ... 20 Forskningsansats ... 20 Datainsamling ... 21 Etiska övervägande ... 21 Avgränsning ... 22 Resultat ... 22
6
Malmös stadsdelar ... 22
Föreningsidrotten i Malmö ... 23
Analys ... 28
Socioekonomiska skillnader i föreningsidrottandet: ... 28
Konklusion ... 34 Diskussion ... 35 Referenser ... 37 Bilaga A ... 40 Bilaga B ... 41 Bilaga C ... 42 Bilaga D ... 43 Bilaga E ... 48
7
Inledning
”Just as the dominant class writes history, so that same class writes the story of sports.” –
James Riordon (1996) i Coakley, 2009, s 65
Då dagens idrott och dess strukturella uppbyggnad studeras är det enligt Coakley (2009, s 58-59) viktigt att ta i beaktning dess historiska bakgrund som till stor del har präglat dagens idrott. Det har i alla kulturer historiskt förekommit någon form av fysisk aktivitet, dock inte i samma bemärkelse som vi kallar idrott idag och syftet har i många fall varit av rituella anledningar. Det vi idag definierar som idrotter, t.ex. jakt, brottning och löpning, var förr i tiden redskap för ren överlevnad och betraktades inte som träning. När de första organiserade spelen och idrotterna uppkom cirkulerade de precis som idag kring skillnader i social status, ekonomi, förmögenhet osv.
Föreningsidrott är idag ett välkänt västerländskt fenomen och sannolikheten är stor att du själv deltagit i någon form av föreningsaktivitet. Organiserade föreningsidrotter förekommer i alla våra städer och det tycks inte finnas någon gräns i vilken typ av idrott som idag kan utövas i en förening. I Malmö som, enligt fritidsförvaltningen (de Oliveira, 2010, s 4-5) har en väldigt ung befolkningsgrupp, är intresset och uppfattningen om föreningsidrotten relativt positiv. Detta är självfallet ett bra tecken, men säger egentligen inte mycket om vem det är som upplever föreningsidrotten som positiv och varför de upplever den som positiv. Att Malmö är en intressant stad att studera gällande föreningslivet är på grund av dess segregerade boendesituation. Enligt Mukhtar-Landgren (2005, s 122- 126) har segregeringen i Malmö nått den nivå att den idag kan kallas en dual-city, vilket innebär att staden utvecklas åt två håll. Dels finns det rika stadsdelar i Malmö som har en positiv utveckling och dels finns de stadsdelar i Malmö som har en negativ utveckling.
Med detta antagande i åtanke vill jag studera föreningsidrotter i Malmö i ett försök att finna svar på hur den aktuella situationen ser ut. Med hjälp av teorier från idrottsgeografi och idrottssociologi kommer jag att undersöka hur segregeringen i Malmö ser ut. Genom att göra detta kommer det sannolikt visa sig finnas belägg för att Malmös stadsdelar hyser specifika samhällsklasser vilket sedan kommer att analyseras i förhållande till föreningsidrotten.
8
En studie av denna karaktär är viktig för att skapa sig en bild av hur föreningsidrotten i Malmö ser ut i praktiken samt förstå varför den ser ut som den gör. Det har enligt Coakley (2009, 58-59) alltid funnits en historisk distinktion mellan hur samhällsklasser deltagit i olika former av idrott. Genom att belysa detta i ett nutida perspektiv och göra en studie i en specifik stad vill jag studera om denna distinktion finns inbäddad inom föreningsidrotten i Malmös stadsdelar.
Syfte/Frågeställning
Syftet med denna studie är att undersöka hur relationen mellan samhällsklasser och föreningsidrott ser ut i Malmö stad. Detta kommer göras via följande frågeställningar:
Hur är fördelningen av samhällsklasser i Malmös olika stadsdelar?
Finns det skillnader i hur stort idrottsutövandet är mellan samhällsklasserna?
Finns det skillnader i idrottsutbudet mellan de olika stadsdelarna i Malmö?
Teori
Kultursociologiska begrepp
För att bättre förstå denna studie är det viktigt att få en förståelse för terminologin som används genomgående. Dessa begrepp är hämtade från den franske forskaren Pierre Bourdieu (1930-2002), vilket också var forskaren som till stor del ligger bakom många av de moderna tankarna inom sociologi.
Habitus – Habitus kan sägas vara den avgörande förklaringsfaktorn till varför olika människor agerar på olika sätt i olika situationer. Habitus är inget medfött utan något som tar individer tar till sig från sin omgivning under sin uppväxt. Det är med andra ord från familj, vänner och andra individer i omgivningen som en individs personliga habitus formas. Detta habitus som
9
hämtas från barndomen lever sedan vidare med individerna som sedan påverkar sina egna barn med ett liknande habitus och proceduren upprepas. Habitus är förankrat i de ständiga klasskamperna som pågår i samhället. En person uppvuxen och präglad av arbetsklassmiljö tenderar enligt Bourdieu att förbli en medlem av arbetarklassen och därmed också fatta beslut som är karakteristiska arbetarklassen. En resa mellan olika samhällsklasser är möjlig men försvåras mycket för individer på grund av tankar, tycken och värderingar som individen besitter på grund av sitt habitus. (Bourdieu, 1997, s 78-87, Jenkins, 2002, s 74-84)
Kapital – Kapital kan sägas vara de resurser som individer tillgodosett sig bland annat genom sitt habitus. Bourdieu delade upp kapital i fyra delar: Kulturellt kapital (t.ex. utbildning), Socialt kapital (t.ex. vänskapskrets), Ekonomiskt kapital (materiella tillgångar) och Symboliskt kapital (t.ex. titlar) (Jenkins, 2002, s 85)
Fält – Ett fält är en socialt skapad arena där olika individer tävlar om att vara den dominerande parten. Alla stridande i fältet vill ha tillgång till makten och utnyttja de resurser som fältet har att erbjuda. Olika fält är olika uppbyggda och underlättar mer för vissa individer att ta kontroll över det. I dagens högteknologiska och utvecklade samhälle samexisterar ett flertal fält med varandra i vilket individer varje dag, omedvetet eller medveten, samspelar i. En marknad kan ses som ett typiskt exempel på ett av flera fält. Beroende på vem som rör sig på marknaden, vad marknaden erbjuder, var den är lokaliserad osv. innebär att en viss samhällsklass kommer vara mer attraherad av den och därmed försöka exkludera de som inte hör hemma där. (Jenkins, 2002, s 84-86)
Idrottsgeografi
“Apart from war, sport is one of a few things that binds people to place simply through ascription.” (Bale, 2003, s 14)
Den tradition som behandlar idrottens kopplingar till rummet och de individer som är verksamma där kallas idrottsgeografi. Inom geografin är idrott ett mycket okänt fenomen enligt Bale (2003, s 1). Det finns en förnekelse för idrott som ett geografiskt fenomen samtidigt som det finns en förnekelse för geografi som ett idrottsfenomen som i sig själv är paradoxalt. Precis som geografi är idrott djupt förankrat och endast synligt i samhällets ekonomiska, sociala och politiska rum. Dessa tre aspekter är lika självklara inom geografin
10
som idrotten, men trots detta gör inte många kopplingen mellan dem. Jag ska därför snabbt redogöra för hur idrotten påverkas av ekonomiska, sociala och politiska förhållanden och hur denna koppling görs till geografin. Idrotten spelar en stor roll i västerländska liv, oavsett vi vill det eller inte. Genom media blir vi bombarderade av information om idrottsevenemang, reklam för idrottsartiklar, uppmuntran om att motion och hälsa främjar det vardagliga välmåendet och det sänds ständigt direktsända matcher på tv och radio. Det finns även en stor koppling mellan idrottslagen och staden de spelar för, vilket innebär en stor ekonomisk och politisk situation där städerna marknadsför sig själv via idrottsföreningarna. Idrotten tar också upp mycket plats i rummet. Detta synliggörs tydligast med allt ifrån golfbanor som etablerats runt om i de västerländska samhällena och som i mycket hög grad påverkar samhällets utformning till de stora arenorna som etableras mitt i städerna med syfte att attrahera folk till staden och därmed få den att blomstra och expandera. Vissa idrotter, som orientering, paddling och vindsurfing är också tydliga indikatorer på kopplingen mellan idrott och geografi där de båda går hand i hand för att idrotterna ska gå att genomföra (Bale, 2003, s 2).
Det en idrottsgeograf är intresserad av att utforska är ofta följande tre aspekter:
Hur idrottsverksamheten ser ut på olika platser på jorden och hur den förändrats med tiden
Hur kopplingen mellan omgivning, idrott och idrottarna ser ut i samhället
Hur omgivningen anpassas och förändras med idrottens påverkan
(Bale 2003, s 5). I denna studie är det främst den andra punkten som kommer att studeras.
Det som är viktigt att tänka på när man studerar idrott som ett geografiskt fenomen är det Bale (2003, s 11) påpekar när han skriver att det inte finns något naturligt med idrott. Idrotten är ett rum utformat och präglat av människor över tiden. Det finns regler, gränser och uppförandekoder som måste tillämpas när man träder in i det idrottsliga rummet, precis som med andra rum skapade av människan ingår det alltid en strävan att vara den klass som har kontroll över rummet.
Föreningsidrottens lokaliseringsmönster
I ett försök till förklara varför idrottsföreningar etableras där de gör har Bale (2003, s 85) utifrån den traditionella centralortsteorin, presenterad av Walter Christaller 1933, formulerat
11
en egen geografisk teori som han anser kunna tillämpas på idrotten. Denna benämns idrottsplatsteorin och förklaras enligt följande:
Huvudsyftet med etableringen av en förening är att förse omgivningen med möjligheten till idrott och det är därför viktigt att komma så nära målgruppen (utövarna) så möjligt.
Ju fler av samma idrotter som finns ju mer lokaliseringsspecifika kan de vara
Idrotter med låg rang som attraherar låginkomsttagare är ofta lokaliserad i områden där dessa bor då de i högre grad inte har de ekonomiska möjligheterna att resa längre sträckor.
Idrotter med hög rang som attraherar höginkomsttagare har inte samma krav på närhet utan kan i högre grad vara lokaliserade på andra platser.
Detta innebär i konkreta termer att idrotter som attraherar invånare från alla samhällsklasser, som i ett svenskt perspektiv fotboll, kommer vara lokaliserat på ett flertal platser i samma stad då efterfrågan är stor. Att ha ett flertal olika fotbollsföreningar i samma stad fungerar därmed bra då de alla kan locka till sig medlemmar i sitt närområde. Idrotter som har en mindre målgrupp, som golf, tennis, boxning, ridsport står inför ett annat dilemma än fotboll vid etablering. Dessa idrotter måste i större grad anpassa sin lokalisering med hänsyn till var dess målgrupp finns. Allra störst krav har de idrotter av låg rang då det är viktigt att dessa finns exakt där målgruppen finns. Detta för att öka attraktiviteten genom att minska restider och höja tillgängligheten. Det finns såklart undantag för denna teori gällande idrottsföreningar vars yta tar enormt stor plats som t.ex. golfbanor eller idrotter som kräver en specifik lokalisering för att kunna utövas som exempelvis segling.
För att invånare ska ha möjligheten att delta i föreningsidrotten finns det enligt Witherick & Warn (2003, s 14-34) krav på tre olika typer av tillgång.
Fysisk tillgång – Den mest logiska tillgången är att idrotten måste finnas inom rimligt avstånd till utövaren. I vissa länder och delar av vissa länder finns det problem med den fysiska tillgången till föreningar. Länder utan tillgång till havet har t.ex. ingen fysisk tillgång till vattenaktiviteter som vindsurfing.
Rörlighetstillgång – Rörlighetstillgången har till stor del med lokaliseringen av föreningarna att göra. För vissa samhällsklasser och för unga och gamla är förmågan
12
till rörlighet mycket begränsad. Detta innebär att idrotterna måste finnas i den direkta omgivningen för att utövare ska kunna ta sig dit.
Social tillgång – Inom föreningsidrotten finns det sociala barriärer som förhindrar människor från vissa samhällsklasser att delta i vissa idrottsaktiviteter. Det är främst människor från låginkomstfamiljer som har problem med att utöva kostnadskrävande idrotter som golf, tennis, hockey osv.
Tidigare forskning
Kopplingen mellan idrottsutövande och socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital är sedan tidigare känt och en mängd forskning har bedrivits inom dessa områden som bekräftar detta. I sin doktorsavhandling skriver Bengt Larsson (2008) från Stockholms universitet om de olikheter som finns inom idrotter beroende på socioekonomiska förhållanden. Avhandling bjuder på ett brett spektrum då den behandlar allt ifrån ungdomars fritidsintressen till hur deras uppväxtvillkor färgat deras val av föreningsidrott. I studien jämför Larsson sextonåriga ungdomars fritids- och idrottsvanor mellan olika socioekonomiska städer i Sverige. Dessa städer är Bengtfors/Årjäng, Luleå, Centrala Stockholm och Södra Stockholm. Detta eftersom situationen för ungdomarna varierar mycket mellan dessa olika platser. Det Larsson (2008, s 82-84) lagt märke till är att fritiden för ungdomarna i samtliga fyra områden är väldigt viktig. På sin fritid lär ungdomarna sig att finna sig själva samt att delta i olika sociala nätverk. Det finns också en stor variation av fritidssysselsättningar i de olika områdena, vilket också påverkar innebörden och värderingen av fritidssysselsättningen. De olika utbuden i de olika områdena är djupt förankrade i ungdomarnas preferenser vilket innebär att de föredrar olika typer av fritidssysselsättningar. Det alla har gemensamt är dock att idrotten anses vara väldigt värdefull och har en stor koppling till hög status. Larsson (2008, s 107-110) fann i sin studie att en stor del av ungdomarna från samtliga områden är aktiva inom idrottsföreningar. För att förstå varför ungdomar väljer olika typer av idrotter måste man enligt Larsson (2008, s 89) ta i beaktning Bourdieus tankar om individers olika habitus. Inte nog med att olika individer intresserar sig för olika idrotter så kan även samma idrott ha olika innebörd för olika individer. Att spela en lagsport kan dels göras för chansen att tävla och vinna men även för att umgås med vänner. I studien kopplar Larsson (2008, s 115) ungdomarnas val av
13
föreningsidrott till deras utbildningskapital och ekonomiska kapital, allt enligt Bourdieus tankar. Det visar sig att utbildning och ekonomiska förutsättningar till viss del av avgörande i hur stort deltagandet är i föreningsidrotten för ungdomarna. Mer specifikt visar studien att utbildningskapital var speciellt viktigt för deltagandet i idrotterna basketboll, tennis och golf medan ekonomiska kapital var avgörande i idrotten golf.
Även Wilson (2002) uppmärksammar i sin artikel Bourdieus tankar om kapital som är viktiga för individers deltagande i föreningsidrotten. Precis som Larsson (2008, s 115) fann visar även Wilsons (2002, s 12-14) studie att idrottsdeltagandet är som störst för de individerna med högt ekonomiskt och kulturellt kapital. Detta påvisade Wilson genom att använda inkomst som indikator på ekonomiskt kapital och utbildningsgrad som indikator på kulturellt kapital. Samtidigt visade även studien att individer med högt ekonomiskt och kulturellt kapital tycks undvika vissa typer av idrotter som räknas som lågklass idrotter. Wilson antyder dock också att ett högt deltagande för de rikare i samhället till stor del kan bero på att de har råd att lägga ned tid på fritidsintressen som idrott.
Samhällsklass och dess betydelse för föreningsidrottandet
Tankarna kring att det finns olika samhällsklasser i vårt samhälle grundar sig i att vi försöker finna svar på varför det finns ekonomiska och sociala olikheter i dagens samhälle. Det som definierar vad som är en samhällsklass är att man delar faktorer som t.ex. förmögenhet, ekonomisk position i samhället, yrkesklass, utbildning, livschanser och makt (Coakley, 2009, s 316). Som tidigare konstaterat har socialt klass varit en avgörande faktor historiskt kring vilken typ av idrott man har engagerat sig i. Horne, Tomlinsson och Whannel (2000, s 95-97) påstår, precis som tidigare konstaterat, att det i alla komplexa samhälle kommer till att finnas orättvisor gällande maktfördelningen och vem som har tillgång till vilka resurser. Detta kallas en stratifiering vilket innebär att samhället är uppdelat i olika lager likt en hierarki där det översta lagret har större tillgång till makt och resurser än de övriga. Inom de sociala klasserna finns det ett habitus som bidrar till en reproduktionsprocess inom idrotten. Detta innebär att de som föds in i en social klass delar i stor grad de tankar, tycke och värderingar som är typiska för denna samhällsklass. Även idrotten fungerar som en indikator till vilken socialt klass man tillhör. Genom att utöva specifika typer av idrott förknippas man ofta med en samhällsklass då dessa två faktorer går hand i hand.
14
Det är också samhällsklassen som är avgörande på hur stort deltagande man har i idrotten. Variabler som inkomst, förmögenhet, utbildning och yrke, de individerna i samhällsklasserna har gemensamt, har en hög korrelation med aktivt idrottsdeltagande. Invånare från de högre samhällsklasserna utövar i högre grad föreningsidrott och rekreationsidrott som löpning, simning och cykling jämfört med de från lägre samhällsklasser (Coakley, 2009, s 323). Beroende på vilken idrott du utövar och i vilket sammanhang den utövas går det med andra ord visa på din samhällsklass. Coakley & Dunning (2004, s 309) tar exemplet att om du spelar polo vid Windsor Castle är detta en tydlig indikator på din höga sociala status.
Engström (2004, s 49-51) uppmärksammar även samhällsklassernas olika val av föreningsidrotten. Studier gjorda redan år 1953 angående föreningslivet visade att de högsta samhällsklasserna i mycket högre grad var aktiva inom föreningslivet. Dessa studier har under de senare åren fått en mängd bekräftelser som alla visar på att ju högre upp i den socioekonomiska hierarkin du befinner dig ju högre är ditt idrottsutövande. I en LO-rapport från 1991 bekräftas detta återigen då statistiken visade på att medan endast var fjärde arbetar var aktiv inom föreningslivet var hela en tredjedel av tjänstemännen aktiva. Detta är något som även tycks påverka barnen som växer upp i dessa olika förhållanden. På grund av de föräldraengagemang som krävs för att barn ska kunna idrotta i unga åldrar samt tillgång till bil i hög grad påverkar de sämre ställda familjerna. Det finns även en tydlig koppling mellan utbildningsnivån och föreningsidrottandet som visar att hög utbildningsnivå innebär ett högre deltagande i föreningslivet. Även valet av föreningsidrott är precis som inkomst kopplat till utbildningsgraden. I en mer aktuell studie gjord av Engström (2010, s 84-91) bekräftar han sin tes om att idrottsutövande är kopplat till utbildningsgrad. Denna studie visade att idrottsutövandet var absolut störst bland de högutbildade i studien, 60 %, i relation till de med lägre utbildning där endast 25 % var aktiva inom idrotten.
Samhällsklassernas val av föreningsidrott
”Any man with a good trade isn´t about to get himself knocked on his butt to make a dollar”
15
Som tidigare noterat är dagens idrott starkt förknippad med elitens försök till att kontrollera de övriga klasserna. Detta är något som uppmärksammades av Bourdieu som liknade idrotten med ett märke av social exklusivitet och kulturell distinktion. Bourdieu menade på att idrotten liksom människan har ett habitus som innebär att endast vissa typer av människor kommer till att söka sig till vissa typer av idrotter. Detta betyder att valet av idrott enligt Bourdieu inte var en fråga om tycke och smak utan en vidarekoppling av individens ekonomiska möjligheter, sociala status och kulturella samhörighet till idrotten. Tennis och Golf lyfts fram som två idrotter som på ett bra sätt bekräftar dessa antaganden. För att få tillgång att utöva tennis och golf behöver man i många föreningar ha de rätta kontakterna för att ta sig förbi dörrvakterna till föreningen (social status). När detta är gjort måste man ha en förståelse för den kultur som föreningsmedlemmarna har för att förstå sig på de oskrivna reglerna och klädeskoden (kulturell samhörighet). Slutligen måste man ha rätt utrustning och möjligheten att träna upp sina förmågor till en accepterad nivå (ekonomiska möjligheter) (Coakley, 2000, s 104, Giulianotti 2004, s 163-170).
Coakley (2000, s 104-106) menar även på att idrottsutövandet är som störst av de individerna i de högre samhällsklasserna. Utöver detta tycks det även finnas stora skillnader i valet av idrottsaktivitet beroende på vilken samhällsklass man tillhör. Folk i de övre samhällsklasserna utövar i större del utomhusidrotter som vandring, klättring, golf och tennis. Dessa individer tenderar även till att spendera mer tid på idrotter som är ekonomiskt krävande gällande materialkostnader, medlemskap osv. Tillsammans med de höga kostnaderna finns det även en stor exklusivitet i dessa klubbar. Enligt Engström (1989, s 74-76) är det även vanligt att folk från de högre samhällsklasserna deltar i idrotter som är ny och moderna. Det är även främst individuella idrotter som främst utövas av de från de högre samhällsklasserna. Det finns såklart undantag till detta då en del individuella sporter har en klar majoritet av medlemmar från låginkomstfamiljer. I sporter som boxning och brottning som kännetecknas av hård disciplin, våld, styrka och uthållighet är det ovanligt med folk från de högre samhällsklasserna. Dessa tenderar istället till att vara aktiva i individuella idrotter där teknik istället är viktigt.
Till skillnad från de övre samhällsklasserna tenderar medelklassen och arbetarklassen ägna sig åt idrotter utan sociala barriärer och som är öppna för alla. Dessa idrotter är hög utsträckning
16
betydligt billigare än de idrotter som bedrivs av de högre samhällsklasserna. I de fall där idrotten är mycket dyr, som hockey och motorcross, innebär detta en uppoffring för hela familjen som ofta visar sig i helgarbete för föräldrarna eller inställda resor. (Coakley, 2000, 325) Som precis nämnts är det ofta folk från de lägre samhällsklasserna som deltar i idrotter av mer fysisk karaktär som boxning, brottning och kampsporter. Dessa idrotter brukar även vara lokaliserade i områden där det råder fattigdom och allmänt hårt klimat med hög brottslighet. På många ställen i USA förklarar många boxare att alternativet till boxning är kriminalitet på gatan och boxningen blir därför ett sätt att hålla sig från det. Det finns inte heller någon anledning för folk från de högre samhällsklasserna att delta i denna typ av idrott då den ofta inte är lokaliserad i deras närmiljö eller attraherar några av de karaktärsdrag de söker i en idrott. (Coakley, 2000, s 329-331) ”If you want to know who´s at d´ bottom of society, all you gotta to do is look at who´s boxin” (Wacquant 2004 i Coakley, 2000, s 329-331) Bourdieu beskrev arbetarklassens syn på idrotten och dess påverkan på kroppen enligt följande citat: The instrumental relation to their own bodies which the working classes
express in all practices directed towards the body – diet or beauty care, relation to illness or medical care – is also manifested in choosing sports which demands a high investment of energy, effort or even pain (e.g., boxing) and which sometimes endanger the body itself (e.g., motor cycling, parachute jumping, acrobatics, and, to some extent, all the ´contact sports.
(Bourdieu, 1984, s 212-213)
Det råder relativt stort konsensus inom forskarvärlden att tävlingsidrotten och föreningsidrotten som den ser ut idag bevarar och till och med förstärker skillnaderna mellan de olika samhällsklasserna. Genom att idrotten är skapad av eliten i ett försök att kontrollera de övriga klasserna samtidigt som man visar sin överlägsenhet kommer det alltid att finnas en orättvisa som är svår att förändra (Engström 1989, s 73).
Allas rätt till idrott
Det fysiskt krävande arbetet och levnadsvillkoren som historiskt präglat den mänskliga vardagen har i dagens samhälle till stor del bytts ut mot stillasittande arbetspositioner och skräpmat med hög fetthalt. För att människokroppen ska fungera optimalt kräver den att vi anstränger den fysiskt, något som vi idag till stor del måste göra på vår fritid. Med detta enkla
17
resonemang borde det därför vara en självklarhet att alla borde få möjligheten och rättigheten till fysiskt aktivitet (Engström, 2004, s 9-10). Detta är också något man slår fast vid i Idrotten
vill (2009 s 7) då man säger att alla ska ha möjlighet att vara med i föreningsidrotten på sina
egna villkor. Det Idrotten vill inte tar i beaktning är att alla människor inte har möjlighet att utöva alla typer av idrott, och många av de idrotter som erbjuds i vissa delar av städerna är inte lämpade för alla invånare. Det råder även en uppfattning om att föreningsidrotten står över ekonomiska, sociala och kulturella olikheter och därmed är öppen och tillgänglig för alla. Gräver man djupare än så finner man snabbt att de ekonomiska skillnaderna mellan olika människor påverkar så väl deras idrottsutövande som deras konsumtion av idrott på tv osv. (Coakley, 2000, s 316).
Horne (2006, s 145) uppmärksammar förhållandet mellan dålig hälsa och dålig inkomst och kopplar detta till orättvisorna med den ojämna idrottsaktiviteten. I och med låga inkomstnivåer har vissa individer inte tid eller resurser att engagera sig fysiskt vilket straffar sig i dålig hälsa som i sin tur påverkar det sociala livet och arbetslivet. Detta resulterar även i en ond cirkel där de som inte kan idrotta på grund av dålig inkomst får ännu sämre inkomst på grund av all sjukfrånvaro de drabbas av på grund av sjukdom. Detta innebär att klyftan mellan de som har tillgång till idrotten och de som inte har tillgång till idrotten hela tiden blir större.
Idrottens strävan till att förändra rummet
“sport, like any other practice, is the object of struggles between the fractions of the dominant class and also between the social classes . . . the social definition of sport is the object of struggles . . . the field of sporting practice is the site of struggles in which what is at stake, inter alia, is the monopolistic capacity to impose the legitimate definition of sport practice and of the legitimate function of sporting activity.”Bourdieu, 1978 (i Donnelly 2010, s 4)
Detta citat av Bourdieu som skrevs redan 1978 visar på att stridigheterna mellan eliten och de övriga klasserna i idrottsfältet har uppmärksammats under en längre tid. Och då, precis som nu, handlade dessa stridigheter om rätten att definiera och utöva idrotten på sina egna villkor. Att inte mer forskning kring denna problematik kommit fram är enligt Donnelly (2010, s 4)
18
ett mysterium och han anser att forskningen borde expandera i två olika riktningar som han kallar sport for all och sport for good. Den förstnämnda innebär att vi borde lägga ner mer forskning på att belysa och behandla problematiken med orättvisorna i tillgången till föreningsidrott och idrott överlag. Genom att belysa problemet och göra det tydligt för alla kan man på ett mer effektivt sätt försöka jobba sig runt de klassdimensioner som ligger i vägen för lika idrottande. Den andra, sport for good, innebär att föreningsidrottandet kan bli mer rättvist om man på ett mer effektivt sätt visar på den generella allmännyttan som idrottande har för folkhälsan. Genom idrottandet mår människor bättre och i det långa loppet presterar dem bättre på arbetsmarknaden och kostar inte samhället lika mycket pengar. Att denna forskning inte fått sitt stora genomslag är verkligen märkligt. Hill beskrev problemet år 2003 med följande citat: ”what is lacking . . . is any sense of sport being in itself something
capable of exerting social and cultural influence; of being a process, a language, a system of meaning through which we know the world” ( i Donnelly, 2010, s 4).
Segregering Malmö
I sin artikel Den delade staden – Välfärd för alla i kunskapsstaden Malmö beskriver Mukhtar-Landgren (2005, s 120 - 122) ett Malmö som under de senare åren gått igenom stora förändringar. Från att tidigare varit en traditionell industristad kännetecknad av bland annat Kockumskranen blev övergången till det postindustriella samhället en stor chock för staden. Under 1950-1960 talet hade Malmö på grund av sin framstående industri en enorm tillväxt. Detta förändrades radikalt under de följande 20 åren på grund av omlokaliseringen och nedläggningen av industrin. Denna svacka i samband med att arbetslösheten och en ökad flyktingmottagning ledde till att Malmö behövde göra stora förändringar för att hålla sig vid liv. För att skapa denna förändring gjorde man en visionsplan för år 2000 som kom till att resultera i det nya namnet Kunskapsstaden Malmö. Malmö stad bestämde sig alltså för att lämna industrin bakom sig och istället satsa på Malmö som en del av det nya samhället. Detta gjordes bland annat via etableringen av Malmö högskola och byggnationen av Öresundsbron för att skapa en bättre koppling till Danmark och därmed resten av Europa. Symboliskt kom detta att innebära att Kockumskranen byttes ut mot Turning torso och industriarbetarna byttes ut mot studenter. Dessa städer som ofta går under namnet Entreprenörstäder har ofta som policy att främja egenföretagandet och utbildning och städerna byggs ofta upp efter dessa
19
principer. För att locka till sig dessa studenter och egenföretagare är det viktigt att staden gör bra reklam för sig och endast visor upp sina bästa sidor för omvärlden.
I Malmö, och många andra liknande kunskapsstäder, har denna utveckling enligt Mukhtar-Landgren (2005, s 122- 126) gått så lång att staden utvecklats till en så kallad dual-city, eller i svenska termer en delad stad. Dessa städer kännetecknas av stora ekonomiska klyftor samt en enorm boendesegregering där vissa områden utvecklas mycket positivt medan andra stagnerar och förfaller. Det är dessa välutvecklade och starka stadsdelar som gärna visar upp som reklam för staden då det talas om kunskapsstaden som attraherar studenter och egenföretagare. Den andra delen av staden som inte får känna av tillväxten och välfärden göms gärna undan och dess problem tas inte på allvar. Det blir en stad där ena halvan klarar sig bra och får tillgång till resurser och följer med teknikens utveckling och en halva som klarar sig dåligt och inte får ta del av utvecklingen som sker. Detta leder till att klyftorna mellan rika och fattiga hela tiden ökar och blir större.
I ett välfärdsindex över Malmö stad år 2003 gjorde man en statistisk jämförelse mellan de olika stadsdelarna. Det man mätte var värden som sysselsättningsgrad, utbildning, rökning, tandvård och andra välfärdsindikatorer. Skalan var mellan ett och tio där ett var det sämsta värdet och tio var det högsta. Medelvärdet för hela Malmö stad räknades ut till 5,5 på denna välfärdsskala. De stadsdelar som presterade bäst i detta index var Limhamn-Bunkeflo (9,0), Västra Innerstaden (7,5) och Oxie (7,1) och de stadsdelar som presterade sämst var Rosengård (2,8), Södra Innerstaden (3,2) och Fosie (3,9). Även det otränade ögat uppmärksammar snabbt att skillnaderna mellan Limhamn-Bunkeflo och Rosengård är stora gällande deras välfärd. Detta visar tydligt på den stora segregering som äger rum i Malmö och som innebär stora levnadsskillnader. Det som skiljer stadsdelarna åt är främst socioekonomiska faktorer som utbildningsnivå, inkomst, förmögenhet. Det är också ett faktum att de stadsdelar i Malmö som presterade sämst på välfärdsindexet är också de stadsdelar med störst andel flyktingar. Det kan tyckas logiskt att det är så då ingen med utbildning, inkomst och förmögenhet väljer att bosätta sig i områden där ingen utveckling sker utan söker sig istället till de rikare stadsdelarna som är en del av kunskapsstaden (Mukhtar-Landgren, 2005, s 127-130).
Dessa resonemang får även stöd av Palander (2006, s 189) som anser att den svenska storstadspolitiken har en negativ påverkar på vissa delar av samhället. Segregeringsproblematiken tycks i hög grad påverka de med dåliga socioekonomiska
20
förutsättningar värst. Detta tydliggörs via citatet ”Segregationens grundläggande orsaker står
alltså att finna i den pågående strukturomvandlingen, i vilken stora mängder människor frigörs från produktionen och bli i ekonomisk mening obehövda.” (Palander, 2006, s 187).
Det man kan läsa av från detta citat är precis det som Mukhtar-Landgren förmedlade, det nya samhället ställer högre krav på utbildning och entreprenörskap. Dessvärre är detta attributet som inte alla invånare besitter. De som hamnar i dessa segregerade områden är ofta de som har sämst chanser i samhället ofta på grund av faktorer som dålig ekonomi, arbetslöshet, dålig utbildning, ohälsa och bristande kunskaper i svenska språket. Det paradoxala i denna ekvation är olyckligtvis att man samlar de människor med sämst chanser att lyckas i samhället i de stadsdelar där utvecklingsmöjligheterna inte finns. Det blir med andra ord otroligt svårt för dessa människor att lyckas då de inte får tillräckligt med resurser. Detta går under namnet
segregationsspiral och kan under extrema omständigheter gå så långt att segregeringen inte
längre går att motverka på grund av den höga brottsligheten och sociala misären som uppstår (Palander, 2006, s 188-190).
Metod
Forskningsansats
Uppsatsen har ett sociologiskt perspektiv som infallsvinkel då den syftar till att ge förklaringar på ett socialt problem. Inom sociologin talar det ofta om så kallade sociala världar (Coakley, 2009, 4-13). I ett samhälle finns det mängder av små sociala världar som alla samexisterar intill varandra. Idrottsfältet är en av dessa världar som vi individer ser i dagens samhälle. Det man inom sociologin vill göra är att förklara hur dessa världar uppkommit, vem som kontrollerar dem, hur olika individer interagerar inom dem osv. Det som är viktigt att ta i beaktning är att dessa sociala världar inte är naturliga fenomen utan rum skapade av människor och har på grund av detta också präglats av människor. Detta antagande innebär även att eftersom det är företeelser skapade av människan, kan människan även förändra den. Enligt Coakley (2009, s 4-13) finns det ett problem i idrottsrummet gällande de sociala världar som samexisterar där. Inom idrotten finns det aktörer som, på gott och ont, tjänar mycket pengar och upprätthåller en maktstruktur i dess nuvarande skick. Dessa aktörer gör allt för att inte denna situation ska förändras och förnekar därför att människan har förmågan att påverka rummet och därmed dess sociala världar. Dessa strukturer blir som
21
tydligast då de sociala konstruktionerna som finns i idrottens sociala värld studeras. Det finns en tydlig hierarki av idrotter som alla har olika sociala konstruktioner.
Horne, Tomlinson och Whannel (2000, s 129-131) menar på att forskare i sociologin inom idrotten gjort förändringar i vilka forskningsfrågor man ställer sig. Tidigare handlade mycket forskning främst om vem det var som deltog i idrottsaktiviteten, på vilket sätt de blev involverade, varför de deltog och på vilket sätt idrotten förändrade dem. Idag har fokus inom forskningen istället flyttats till frågor som rör varför idrotten ser ut som den gör, hur idrotten kan se annorlunda ut beroende på deltagarnas klass, kön och etnicitet, varför det väljs olika idrotter i olika skeden i livet och hur kopplingen mellan utbudet av idrotter och samhällets uppbyggnad ser ut. I denna studie kommer jag, i nutida anda, som tidigare nämnts studera hur idrotten ser ut för de olika samhällsklasserna i koppling till utbudet och samhället.
Datainsamling
För att få stoff till denna uppsats har jag primärt använt mig av dokument från fritidsnämnden i Malmö. Detta stoff kommer redogöras för under rubriken resultat och sträcker sig från 2010 till 2011 vilket gör studierna dagsaktuella. Denna information har jag främst tillgodosett mig via mailkontakt med anställda på fritidsförvaltningen i Malmö men också via information som kan nås via fritidsförvaltningens hemsida. Då detta konkret innebär att jag själv inte stått för datainsamling anser jag att fritidsförvaltningens studier går att använda då de genomförts med hög kvalitet. Urvalet har dessvärre varit relativt begränsat då denna typ av studier inte är vanligt förekommande vilket innebar att jag fick använda mig av de studier fritidsnämnden kunde bidra med. Detta har också styrt utformningen av uppsatsen.
Etiska övervägande
Denna studie talar i generella termer om segregering och går aldrig in på personerna i fråga. Den enda informationen som finns är medelinkomst, utbildning, arbetslöshet och bilinnehav för hela stadsdelarna. Detta innebär att den personliga integriteten aldrig kan kränkas i en uppsats som denna. Jag har också i mina mail till fritidsnämnden förklarat syftet med uppsatsen så att de vet vad jag tänkt skriva om.
22
Avgränsning
I mycket av litteraturen kring samhällsklasser och föreningsidrottande nämns även kön och etnicitet då samhällsklasser behandlas. Att behandla föreningsidrotten ur alla dessa tre perspektiv hade bidragit till en bättre helhetsbild men hade även gjort arbetets omfattning orimligt stor med den aktuella frågeställningen. Jag valde därför att endast fokusera på samhällsklasserna då jag observerade föreningslivet i Malmö. Det hade också varit intressant att studera spontanidrotten och skolidrotten i samband med föreningsidrotten. Detta hade också gett en mer komplett bild av idrottandet kopplat till samhällsklasserna. Samma resonemang får drivas här i och med att arbetet blivit allt för stort med den nuvarande frågeställningen om dessa faktorer inkluderats.
Resultat
Malmös stadsdelar
Malmö stad är uppdelad i tio stycken stadsdelar vilket synliggörs i Bilaga A. Som bilaga B tydligt visar är det stora skillnader mellan dessa stadsdelar gällande inkomstnivåer, utbildningsnivåer, arbetslöshet och tillgång till bil. De stadsdelar som presterade bäst i välfärdsindexet presenterat av Mukhtar-Landgren (2005, s 127-130) är även de stadsdelar som har den bästa statistiken i detta index. Den stadsdelen med den högsta inkomst/invånare var Västra Innerstaden med 176 351 kr i inkomst/invånare. Västra Innerstaden har också en arbetslöshet på 2 % och 55 % av invånare har en eftergymnasial utbildning. Dessa siffror kan sättas i relation till Rosengård som har en inkomst/invånare på 74 624 kr, en arbetslöshet på 6 % och 18 % invånare med eftergymnasial utbildning. Genom att visa de två extremfallen i Malmö synliggörs segregeringen på ett utmärkt sätt. Invånarna i Västra Innerstaden tjänar över 100 000 kr/år mer än de som lever i Rosengård. Samtidigt har Rosengård 4 % enheter högre arbetslöshet och endast var femte invånare har en eftergymnasial utbildning jämfört med i Västra Innerstaden där varannan invånare har en eftergymnasial utbildning.
23
Föreningsidrotten i Malmö
I rapporten Unga malmöbor om fritid (de Oliveira, 2010, s 17) som är skriven på uppdrag av fritidsnämnden i Malmö framgår det att Malmö har ett rikt föreningsliv med en stor mängd deltagare i deras dryga 530 föreningar. Det bör dock framgå att alla dessa inte är idrottsföreningar men att idrottsföreningarna är en klar majoritet med nästan 50 %. Jag ska i detta kapitel gräva mig djupare i hur föreningsidrotten i Malmö ser ut. Detta kommer att göras utifrån material skickat från fritidsförvaltningen i Malmö.
Den senaste rapporten från fritidsförvaltningen i Malmö gällande föreningslivet gick under namnet Inventering av registrerade föreningar (Sterner, 2011). Syftet med denna rapport var att kartlägga dessa 530 föreningar och därmed få en ökad förståelse av föreningslivet i Malmö. Det andra syftet var att kontrollera att föreningarna får rätt mängd bidrag i relation till hur aktiva dem är, vilket i min egen uppsats inte är relevant och kommer därmed inte behandlas. De föreningstyper som rapporten behandlade var Politiska föreningar (14 stycken), Intresseföreningar (108 stycken), Solidaritetsföreningar (9 stycken), Religiösa föreningar (12 stycken) samt Livsstilsföreningar (355 stycken, varav 228 idrottsföreningar). Enligt rapporten (Sterner, 2011, s 8) framgår det att de invånare som i allra högst grad är medlemmar i livsstilsföreningar är bosatta i Limhamn-Bunkeflo, Centrum och Västra Innerstaden. Lägst medlemskap finns i stadsdelarna Rosengård, Oxie och Kirseberg. I denna rapport skriver även Sterner (2011, s 21) att denna typ av undersökningar på föreningslivet ofta blir problematisk då föreningarna är långsamma med att ge ut information och processen tar ofta på grund av detta lång tid.
I ett tidigare tjänsteutlåtande från fritidsnämnden (Sjöström & Sterner, 2009, s 3) med syfte att kartlägga de bidragsberättigade föreningarna i Malmö fick man ett liknande svar som det redovisat 2001. Detta tjänsteutlåtande visade också på problematiken redogjord för 2001 då endast 93 föreningar utav 270 tillfrågade svarade på undersökningen. Lyckligtvis svarade de största föreningarna vilket innebar att man kunde kartlägga 60,1 % av medlemsantalet i Malmö. Detta innebar 42 255 medlemmar av 70 228 möjliga. Den stadsdelen med flest bidragsberättiga medlemmar var Limhamn-Bunkeflo med hela 19,6 %. Detta följdes av Södra Innerstaden (12,7 %) och Rosengård (11,3 %). Denna statistik finns tillgänglig i bilaga 3.
24
I en färsk studie genomförd av Fritidsförvaltningen i Malmö (Göransson, 2011, s 1-10) har man försökt finna svaren på unga Malmöbors fritidsintressen. Deltagarna i studien var mellan åldrarna 13-25 år och valdes slumpvis ut via faktorer som bl.a. ålder, kön och stadsdelstillhörighet. Av de 5000 tillfrågade att delta i studien svarade 1362 vilket innebar 27 %. Detta är i sig ett problem, att endast 27 % av de tillfrågade deltog i studien kan innebära en snedvridning som har negativ påverkan på resultatet. Dessa siffror bör därför tolkas med viss försiktighet. I denna studie framgår det att 84 % av de tillfrågade var nöjda med sitt fritidsliv, detta innebär dock fritid i dess breda benämning och inte enbart föreningsidrott. Då deltagarna blev tillfrågade vad de tycker om att göra på sin fritid svarade 71 % att de gillar att idrotta eller motionera själv och 41 % att de gillar att vara med i föreningslivet eller i någon klubb. Det som tyvärr inte går att utläsa i en studie som denna är om de 71 % som gillar att idrotta och motionera inte gör detta i en idrottsförening. En intressant aspekt är att vid frågan Vad vill
ungdomar uppleva på sin fritid? svarade hela 81 % att det vill göra aktiviteter som håller
deras kroppar i bra form. Detta är en tydlig indikator till att rörelseaktivitet är viktigt för Malmös ungdomar. 40 % av ungdomarna i studien tycker också att den viktigaste typen av fritidsaktivitet som Malmö borde satsa på är sport- och idrottsanläggning. Trots denna positiva syn till idrott och motion uppgav 55 % av ungdomarna att de inte är medlemmar i någon förening eller organisation. 31 % av dem var med i en förening, 13 % var med i två eller fler föreningar och 1 % saknade svar. För de respektive stadsdelarna såg det ut enligt följande:
Tabell 1. Andelen ungdomar i respektive stadsdel som är medlemmar i föreningslivet, räknat i procent. Svar CE SI VI LB HY FO OX RO HU KI Nej 62 63 50 33 48 61 58 64 49 54 Ja, en förening 23 22 32 39 40 32 33 29 35 30 Ja, två eller flera föreningar 15 14 16 26 12 6 3 5 15 15 Saknas 0 2 2 1 0 1 0 2 1 2
25
Vidare finner man i studien av fritidsförvaltningen (Göransson, 2011, s 14) att det är en relativt ojämn uppdelning i stadsdelarna gällande nöjet över sin fritid. Dessa skillnader framgår i tabell 2.
Tabell 2. Vad befolkningen i respektive stadsdel i Malmö tycker om sin fritid, räknat i procent. Svar CE SI VI LB HY FO OX RO HU KI Bra 57 49 60 60 48 40 62 41 50 59 Ganska bra 27 35 31 34 31 40 26 35 36 25 Varken bra eller dåligt 3 13 5 5 15 16 8 12 11 14 Ganska dåligt 3 3 1 2 5 2 2 4 2 1 Dåligt 3 0 2 0 1 1 1 7 0 0 Saknas 2 0 0 1 2 0 1 0 1 2
Det är alltså i stadsdelarna Oxie, Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo ungdomarna är som mest nöjda över sin fritid. I studien ställdes även frågorna kring föräldrarnas deltagande i föreningslivet. Dessa frågor var uppdelade i om mamma var och om pappa var med. Dessa var svaren i respektive stadsdel:
26
Tabell 3. Andelen mammor från respektive stadsdel som deltar i föreningslivet, räknat i procent. Svar,MAMMA CE SI VI LB HY FO OX RO HU KI Ja 36 22 23 48 28 16 29 17 23 34 Nej 42 60 55 38 51 59 52 67 59 47 Vet ej 13 16 16 13 18 20 16 13 16 14 Saknas 3 2 6 1 3 4 3 2 2 4
Tabell 4. Andelen pappor från respektive stadsdel som deltar i föreningslivet, räknat i procent.
Svar,PAPPA CE SI VI LB HY FO OX RO HU KI
Ja 37 21 29 46 27 16 33 18 25 35
Nej 38 56 44 35 43 50 48 53 55 44
Vet ej 17 19 22 16 16 24 14 14 16 14
Saknas 8 4 6 4 13 10 6 15 4 7
Stadsdelen med absolut störst dominans bland föräldrarnas deltagande i föreningslivet var Limhamn-Bunkeflo för både mamma och pappa med 48 % respektive 46 %. Detta kan sättas i relation till Rosengård där statistiken för mamma var 17 % och 18 % för pappa.
I bilaga D som är en excel-fil skickad av Johansson (2010-12-21) redogörs för de bidragsberättigade medlemmarnas idrottsföreningar samt vilken stadsdel idrotten är etablerad i. Den enda idrotten som är etablerad i samtliga av de tio stadsdelarna är fotboll som också är det absolut största idrotten i Malmö. I en undersökning gjord av fritidsförvaltningen (Sterner & de Oliviera, 2011, s 37-38) framgår att fotboll är den dominerande idrotten för både pojkar och flickor i Malmö. 26 % av flickorna i föreningslivet är aktiva inom fotbollen och 59 % av
27
pojkarna. Jag ska snabbt i detta kapitel redogöra för det som är unikt för respektive stadsdel för att sedan analysera detta i det senare kapitlet.
Centrum – Centrum, tillsammans med Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo är de enda stadsdelarna som erbjuder vattenidrotter. Majoriteten av dessa idrotter ligger dock i Centrum där man kan utöva Windsurfing, dykning, kanot och rodd. Centrum har också väldigt många kampsportsföreningar och erbjuder bl.a. boxning, taekwondo, brottning och capoiera.
Fosie – Fosie har ett brett föreningsutbud med allt ifrån ridsport till handikappidrott och simning. Här finns även lagidrotter som handboll, fotboll och basket.
Husie – Husie har ett relativt unikt idrottsutbud i och med idrotter som BMX cykling, cricket, skridskoåkning och skytte. Det finns även en golf, ridning och gymnastik.
Hyllie – I Hyllie är bowling klart dominerande med hela 21 bowlingföreningar. Utöver detta erbjuder de ett stort urval racket och nätspel som volleyboll, tennis, squash, bordtennis och badminton. Is idrotter som konståkning och skridskoåkning finns även här.
Kirseberg – I Kirseberg finns en blandning av föreningstyper. Det finns lagspel som fotboll, hockey, volleyboll och basket, individuella idrotter som golf och boule samt kampsporterna boxning och jujutsu.
Limhamn-Bunkeflo – I Limhamn-Bunkeflo finns ett relativt brett idrottsutbud och inga specifika mönster kan finnas. Här finns bl.a. ridsport, tennis, hockey, boule och bordtennis. Oxie – I Oxie finns det få idrotter redovisade vilket gör det svårt att finna några mönster. Här finns endast golf, fotboll och dragkamp.
Rosengård – Rosengård har en klar majoritet kampsporter med både boxning, brottning och ett kampsportscentrum.
Södra Innerstaden – Södra Innerstaden har ett flertal kamporter i sitt föreningsutbud. Här finns även unika individuella idrotter som biljard, fäktning och roller derby.
Västra Innerstaden – Västra Innerstaden är den enda stadsdelen som har en cheerleadingförening och en amerikansk fotbollsförening. Utövar dessa idrotter har de ett blandad utbud.
28
Analys
För att kunna analysera de olika stadsdelarna och dess respektive föreningsidrotter kommer jag här att dela upp de i tre olika grupper utifrån deras inkomst/invånare. Detta kommer till att innebära att vi får tre olika grupper som ska representera tre olika samhällsklasskikt. Inkomsten/invånare för hela Malmö stad var år 2008 131 082 kr. För att få en bra gruppering kommer jag utgå från detta värde när jag gör de tre grupperna. De som är i grupp 1, höginkomstgruppen, kommer vara de som har 15 000 kr mer i inkomst/invånare. De som hamnar i grupp 3 kommer vara de som har under 15000 kr i inkomst/invånare och grupp 2 kommer vara de som är där mellan. Detta innebär följande gruppering:
Grupp 1 – Västra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo, Centrum
Grupp 2 – Hyllie, Oxie, Husie, Kirseberg
Grupp 3 - Södra Innerstaden, Fosie, Rosengård
Dessa grupperingar kommer användas då vi ska analysera föreningsidrotterna med de tidigare beskrivna teorierna kring föreningsidrotten. Dessa grupper kommer också att representera de Coakley (2009, s 316) menade då han beskrev människor med samma bakgrund till att ha samma livschanser och därmed samma chans till att lyckas i samhället. Gemensamt för alla dessa grupper är inkomsten men även till stor del tillgången till bil, arbetslösheten samt utbildningsnivån. Denna indelning går även att jämföra med välfärdsindexet presenterat av Mukhtar-Landgren (2005, s 127-130) som visade att de stadsdelar med högst välfärd var Limhamn-Bunkeflo, Västra Innerstaden, och Oxie, och de stadsdelar som presterade sämst var Rosengård, Södra Innerstaden och Fosie. Indelningen utifrån inkomst/invånare är alltså en relativt säker indelning då den stämmer överens med tidigare forskningsresultat.
Socioekonomiska skillnader i föreningsidrottandet:
Med hänsyn till artikeln skriven av Mukhtar-Landgren (2005) och statistiken från bilaga B kan vi med stor säkerhet fastslå att den socioekonomiska segregeringen i Malmö är stor. Det vi inte vet är om dessa socioekonomiska faktorer påverkar föreningsidrottandet för de olika invånarna i de olika stadsdelarna. Statistiken presenterad av fritidsförvaltningen (Göransson, 2011, 14) angående ungas uppfattning om föreningslivet i deras stadsdelar såg som tidigare nämnts ut enligt följande:
29
Tabell 2. Vad befolkningen i respektive stadsdel i Malmö tycker om sin fritid, räknat i procent. Svar CE SI VI LB HY FO OX RO HU KI Bra 57 49 60 60 48 40 62 41 50 59 Ganska bra 27 35 31 34 31 40 26 35 36 25 Varken bra eller dåligt 3 13 5 5 15 16 8 12 11 14 Ganska dåligt 3 3 1 2 5 2 2 4 2 1 Dåligt 3 0 2 0 1 1 1 7 0 0 Saknas 2 0 0 1 2 0 1 0 1 2
Stadsdelarna som fick flest bra röster av ungdomarna var Limhamn-Bunkeflo, Västra Innerstaden samt Kirseberg. Både Limhamn-Bunkeflo och Västra Innerstaden är med i höginkomstgruppen 1 och Kirseberg finner vi i medelinkomstgruppen 2. Stadsdelarna med lägst antal bra var i denna undersökning Rosengård, Fosie och Hyllie. Både Rosengård och Fosie var i vår uppdelning med i låginkomstgruppen 3 medan Hyllie var i medelinkomstgruppen 2. Utifrån dessa data kan man göra antagandet att hög ekonomisk position innebär ett bra och uppskattat föreningsliv av invånarna. Detta antagande får även stöd av Mukhtar-Landgren (2005, s 122- 126) då hon talar om den delade staden. Genom att göra satsningar i de stadsdelar som har en bra socioekonomisk standard gör man samtidigt bra reklam för staden vilket är viktigt i dagens moderna samhälle. Det är möjligt att denna satsning även speglas i föreningslivet vilket leder till det spridda nöjet. Det var tillexempel endast i Rosengård som antalet som upplevde föreningslivet som dåligt var 7 stycken. Och som bekräftas i bilaga B är det Rosengård som har den lägsta inkomst/invånare av alla Malmös stadsdelar.
Teorier från bl.a. Coakley (2009, s 323), Coakley & Dunning (2004, s 309) och Engström (1989, s 74-76) säger att de olika samhällsklasserna är involverade i olika typer av föreningsidrott. För att se om detta stämmer kommer vi använda oss av Bilaga D som är en
30
samling av de föreningarna med bidragsberättigade medlemmar i Malmö. Den enda föreningen som återfinns i samtliga stadsdelar i Malmö är fotboll. Detta bekräftar de antagande Bale (2003, s 85) gjorde då han beskrev idrottens lokaliseringsteori. Genom att vara en attraktiv idrott behöver man inte vara centralt lokaliserad utan kan etableras vid ett flertal platser då efterfrågan är så stor. Detta bekräftas verkligen i Malmö där efterfrågan på fotboll besvaras med ett enormt utbud. Genom att taktiskt placera ut fotbollsföreningar i samtliga av de tio stadsdelarna minskar man drastiskt restiden för invånarna som mycket hellre söker sig till idrotter i närområdet. Detta betyder också att fotboll tycks stå utanför det idrottsliga habitus som Bourdieu (Coakley, 2000, s 104) beskrev som den avgörande faktorn då samhällsklasserna väljer idrott.
Denna lokaliseringslogik gäller dock inte för idrotter som har en mindre efterfrågan än fotboll. I teorierna har det varit en tydlig skillnad på idrotter för överklassen, medelklassen och arbetarklassen. De idrotter som nämns ofta som överklassidrotter är tennis, golf och polo (Coakley & Dunning 2004, s 309, Coakley, 2000, s 104). I Bilaga D kan vi åskådliggöra att tennisklubbarna ligger i Limhamn-Bunkeflo, Västra Innerstaden och Hyllie. I grupperingen vi gjorde innebär detta att två av föreningarna ligger i höginkomstgruppen 1 och en i medelinkomstgruppen 2. Golfklubbarna i Malmö är i sin tur lokaliserade i stadsdelarna Husie, Kirseberg och Oxie. Samtliga av dessa från medelinkomstgruppen 2. Avslutningsvis så finns det ingen poloklubb redovisad bland de bidragsberättigade föreningarna,
Gällande tennisföreningarna är bilden tydlig att dessa är etablerade i höginkomststadsdelarna. En tennisförening kräver inte mycket resurser eller yta vilket innebär att dess lokalisering borde vara beroende av annat. Förklaringen finner jag i antagandet som Bale (2003, s 85) gör då han säger att etableringen av föreningar med en mindre målgrupp görs där målgruppen befinner sig. Detta är ett naturligt antagande då man vill minimera restiden och därmed kostnaderna för målgruppen samtidigt som man ökar idrottens attraktivitet. För golf däremot finns det en bättre förklaring till dess lokalisering. Förklaringen kan också ligga i de påstående Bourdieu gör då han säger att inträdeskraven för tennis är för höga för invånare från alla samhällsklasser. För att få tillträde till tennisföreningen krävs det ett visst kulturellt kapital som uttrycker sig i sätt att vara och förstår de oskrivna reglerna som finns i föreningen (Coakley, 2000, s 104). Golf är enligt teorierna en höginkomstidrott men enligt vår statistik är den endast lokaliserad i medelinkomststadsdelar. Svaret på varför det är så finner vi i Bilaga A som är en karta över Malmö stad. Med samma antagande som Witherick & Warn (2003, s
31
9-11) gör är det lätt att se att en 18 håls golfbana inte kan placeras i alla stadsdelar. Det är endast i Limhamn-Bunkeflo som en golfbana teoretiskt hade kunnat placeras i av de stadsdelar i grupp 1 medan man i samtliga av grupp 2 stadsdelar har plats till en golfbana. Detta är troligen anledningen till dess etableringar. I en kompletterande excelfil redogjord för i bilaga E skickad av Johansson (2010-12-21) är det tydligt att de största resorna till golfbanorna i Malmö görs av invånare från Västra Innerstaden, Centrum och Limhamn-Bunkeflo, vilket bekräftar teorierna om golf som en idrott dominerad av överklassen.
Enligt Engström (2004, s 111) och Coakley (2000, s 329-331) finns det andra faktorer inom föreningslivet som attraherar medelklassen och arbetarklassen. För medelklassen och arbetarklassen ska idrotter av mer fysisk karaktär vara favoriserade. Medelklassen sticker ut härifrån då de i högra grad intresserar sig för tuffare idrotter som är mer ekonomiskt krävande än de som arbetarklassen har råd att delta i. I Bilaga D finner vi att idrotterna amerikans fotboll (Västra Innerstaden), BMX-cykling (Husie), rugby (Västra Innerstaden), sportfiske (Fosie), ishockey (Kirseberg, Limhamn-Bunkeflo), och klättring (Hyllie). Alla dessa är typiska medelklassidrotter då de är fysisk krävande samtidigt som de är relativt ekonomisk krävande idrotter. Intressant är att tre av dessa finner vi i vår grupp 1, tre i vår grupp 2 samt en i grupp 3. Att dominansen finns i stadsdelarna i grupp 1 och grupp 2 beror med stor sannolikhet på idrotternas ekonomiska barriär som hindrar grupp 3 från att ta del av aktiviteten. Det finns, till skillnad från golf och tennis, inte en lika tydlig kulturell barriär i dessa idrotter vilket lämnar den ekonomiska barriären som förklaring.
För arbetarklassen är det enligt Coakley (2000, s 329-331) idrotter av mer rå fysisk natur utan de höga ekonomiska inträdena som är mest attraktiva. Idrotten boxning är vanligt förekommande då man talar om arbetarklassen och låginkomsttagarnas idrottsgren. Kampsporter återfinns dock i många olika former och finns i många olika grader av kontakt. Jag har här valt ut att studera de kampsporter som är mest fysiska och valde då boxning (Kirseberg, Västra Innerstaden, Rosengård, Centrum), kickboxning (Södra Innerstaden) och Thaiboxning (Södra Innerstaden). Intressant är att endast tre av dessa finns i grupp 3 medan två finns i grupp 1 och en i grupp 2. Detta innebär att boxningen i Malmö, till skillnad från teorierna, även till viss del utövas av folk från över- och medelklassen.
32
I studier redovisade i Engström (2004, s 49-51) framgår det att individer från de högre samhällsklasserna i större grad är aktiva inom föreningsidrotten. Då ungdomar i åldrarna 13-25 med stor sannolikhet fortfarande tillhör samma samhällsklass som sina föräldrar kan vi använda data från fritidsförvaltningen (Göransson, 2011, s 1-10) för att se om detta stämmer i dagens Malmö. I tabellen nedan har ungdomarna besvarat frågan Är Du med i någon förening
eller organisation?
Tabell 1. Andelen ungdomar i respektive stadsdel som är medlemmar i föreningslivet, räknat i procent. Svar CE SI VI LB HY FO OX RO HU KI Nej 62 63 50 33 48 61 58 64 49 54 Ja, en förening 23 22 32 39 40 32 33 29 35 30 Ja, två eller flera föreningar 15 14 16 26 12 6 3 5 15 15 Saknas 0 2 2 1 0 1 0 2 1 2
De stadsdelar där flest ungdomar svarade nej var i Rosengård, Södra Innerstaden och Centrum. Både Rosengård och Södra Innerstaden hör till låginkomstgruppen 3 och stärker antagandet att samhällsklass är kopplat till deltagandet i föreningsidrotten. Centrum däremot tillhör höginkomstgruppen 1 och går därför emot de teorier och studier presenterade av Engström. De stadsdelar där ungdomarna var som mest aktiva, med två eller fler föreningar, var i Limhamn-Bunkeflo och Västra Innerstaden. Detta visar på ett tydligt samband mellan samhällsklasser och föreningsidrottande då de båda tillhör höginkomstgruppen 1.
I undersökningen av fritidsnämnden (Göransson, 2011, s 1-10) svarade även ungdomarna på frågan om deras föräldrar var aktiva inom föreningslivet och följande svar redovisades:
