Hälsa och samhälle
Aktiva diskursanvändare
eller passiva offer?
- EN SOCIALKONSTRUKTIVISTISK STUDIE AV
HUR INVANDRARKILLAR KONSTRUERAR SINA
MANLIGA IDENTITETER
Aktiva diskursanvändare
eller passiva offer?
- EN SOCIALKONSTRUKTIVISTISK STUDIE AV
HUR INVANDRARKILLAR KONSTRUERAR SINA
MANLIGA IDENTITETER
PAUL NOBLE
Noble, Paul. Aktiva diskursanvändare eller passiva offer. En socialkonstruktivistisk studie om hur invandrarkillar konstruerar sina manliga identiteter. Examensarbete i
Socialt Arbete 15 poäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt
arbete, 2008.
Noble, Paul. Active discourse user or passive victim – A social constructionist study of how male immigrants construct their male identities. Final Thesis in Social Work, 15 credits. Malmö Högskola: Health and Society, faculty for social work, 2008.
Abstract
Jag argumenterar att det finns en massmedial diskurs som skapar en bild av invandrarkillar som förknippade med kriminalitet, våld och som ett hot mot svenska normer. Denna diskurs innehar en maktaspekt eftersom det har lett till stereotypifieringar som i sin tur kan begränsa vad som är möjligt och vad som inte är möjligt för dessa killar i sina manliga identifikationsarbeten. Syftet är att få en inblick i hur invandrarkillar konstruerar sina manliga identiteter, både för att bättre förstår hur processen går till samt för att kunna klargöra om en eventuell begränsning finns. Uppsatsen har en teoretisk utgångspunkt i socialkonstruktivism samt i diskursanalys.
Följande frågeställningar har använts:
Vilka faktorer påverkar ungdomarnas identitetskonstruktion – dvs. att ge identitetskonstruktion en kontext?
Vad betyder ordet ’maskulin/manligt’ för dessa ungdomar?
Vilka är manliga egenskaper och vilka egenskaper strävar ungdomarna efter? Materialet har samlats in genom kvalitativ metodik i form av semistrukturerade intervjuer med fem ungdomar som bor i Holma, Kroksbäck samt Rosengård. Informanterna valdes med hjälp av Hyllie Fältgrupp som besitter mycket områdeskunskap. Intervjuernas utgångspunkt var en intervjuguide samt 11 bilder på olika former av manlighet. Undersökningen gjordes med ett öppet fenomenologiskt
förhållningssätt med fokus på att locka fram rena beskrivningar utifrån informanternas egna ord, erfarenheter och upplevelser.
Resultaten visar att killarna har normaliserat en syn på sig själva som innebär att de inte besitter det kulturella kapital som behövs för högre utbildning och för karriärvärlden. Resultaten visade också att killarnas konstruktion av sina manliga identiteter inte var lika diversifierade som jag hade förväntat mig och hade många likheter med Connells (2005) beskrivning av det hegemoniska maskulinitetsidealet, dvs. mesomorfisk kroppsbyggnad, heterosexuella, patriarkala, aktivt handlande och maktbesittande. Trots detta visade det sig att killarnas identitetsprocess var påverkad av det feminina i en stor utsträckning samt att processen ändå var en aktiv handling där de försökte inta en balans i t.ex. jämställdhetsdiskursen mellan sina föräldrars mer patriarkala ställning och det svenska samhällets mera jämlik ställning.
Nyckelord: Invandrare, manlighet, Sverige, massmediala diskurs,
socialkonstruktivism.
WE shall not cease from exploration,
And the end of all our exploring
Will be to arrive where we started
And to know the place for the first time
Little Gidding – Four Quartets
T.S.Elliot
Innehållsförteckning
INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 5
1.0 INTRODUKTION... 7
1.1 Territoriell stigmatiseringsprocess... 7
1.2 Massmedia konstruerar ett collage av verkligheten... 8
1.3 Massmedia skapar en diskurs som har konsekvenser i verkligheten... 9
1.4 En överbelastning av visuell stimulans leder till stereotypifiering som försvarsmekanism ... 9
1.5 Stereotypifiering företräder diskussion och kan i förväg påverka individernas tolknings- och handlingsmöjligheter... 10
1.6 Problemformuleringen... 11 1.7 Syfte... 12 1.8 Frågeställningar ... 12 1.9 Definitioner... 12 1.10 Uppsummering ... 14 DEL 2 - TIDIGARE FORSKNING... 15
2.1 Forskning kring könssocialisation och unga mäns avvikande beteende ... 15
2.2 Forskning kring maskulinitet och manligt identitetsarbete som ett komplext och socialtkonstruerat livsprojekt ... 16
2.3 Forskning kring unga invandrarkillars identitetsarbete i dagens Sverige.. 18
2.4 Uppsummering ... 19
DEL 3 – TEORETISK UTGÅNGSPUNKT... 20
3.1 Socialkonstruktivism ... 20
3.1.1 Stark och svag socialkonstruktivism ... 20
3.1.2 Mikro och makro socialkonstruktivism ... 21
3.2 Diskursanalys och kritisk diskursanalys... 21
3.3 En kritik av socialkonstruktivismen och diskursteori... 22
3.4 Uppsummering ... 23
DEL 4 - METOD... 24
4.1 Kvalitativ eller kvantitativ? ... 24
4.1.1 Val av kvalitativ metod... 24
4.2 Val av informanter (och begränsningar)... 26
4.2.1 Tillvägagångssätt ... 27
4.2.2 Bortfall... 28
4.3 Intervjuernas genomförande ... 28
4.4 Etiska överväganden... 30
4.5 Intervjubearbetning och analys... 31
4.6 Begränsningar ... 32
4.7 Kort om sanning, giltighet kontra konstruktionism... 32
4.7.1 Trovärdighet genom insyn i min forskningsprocess... 32
4.7.2 Validitet enligt Kvale (1997) ... 33
4.8 Uppsummering ... 34
DEL 5 – RESULTAT OCH ANALYS... 35
5.1 Inledning ... 35
5.2 Att konstruera manlighet i kroppen ... 35
5.3 Att konstruera manlighet i makt ... 36
5.4 Att konstruera manlighet i framgång, med hjälp av utbildning och hårt arbete... 37
5.5 Att konstruera manlighet i familjen... 39
5.7 Den autentiska mannen kan koderna ... 41
5.8 Uppsummering ... 42
DEL 6 –AVSLUTANDE DISKUSSIONER... 43
6.1 Introduktion ... 43
6.2 En kort iscensättning av individualisering i ett senmodernt samhälle... 43
6.3 Den massmediala diskursen som avgränsande? ... 44
6.4 Fem killar, fem former av manlighet? – En intressant paradox ... 45
6.5 Ett återbesök i rollteori ... 46
6.6 Konsten att navigera genom identitetskonstruktionen... 47
6.7 Kvinnors inverkan på det manliga identitetsarbetet ... 48
6.8 En potential konflikt mellan självbild och livsprojekt... 48
6.9 Individualisering är en myt? ... 49
7. REFERENSER... 51
7.1 Tryckta källor... 51
7.2 Tidningar & Artiklar... 53
7.3 Internetkällor... 53
BILAGA 1 –11 DIVERSE BILDER AV MANLIGHET... 54
1.0 Introduktion
I uppsatsens första del vill jag introducera min argumentation att det finns en massmedial diskurs som visar vissa associationer mellan invandrarkillar och brott mot samhällets normer. Jag använder ordet associationer eftersom jag vill hänvisa till en medial dramaturgi där media förmodligen tidigare har fått kritik för sitt reportage kring invandrare och numera nästan aldrig namnger etniskt ursprung. Istället presenterar media en nyanserad bild och låter oss sen dra egna slutsatser. Man kan argumentera att dessa slutsatser nästan är tagna för givet media lämnar ändå utrymme att undankomma kritik för diskriminerande reportage. Min argumentation utvecklas vidare i en beskrivning av de processer som omvandlar dessa associationer mellan invandrarkillar och brott mot samhällets normer till en stereotypifiering av invandrarkillar i allmänhet. En stereotypifiering som också gör vissa påståenden om deras manliga identiteter. Denna stereotypifiering kan i sin tur begränsa invandrarkillarnas handlingsmöjligheter och kan ha inverkan på deras konstruktion av sina manliga identiteter.
Med massmedias bild och den påföljande stereotypifiering av invandrarkillars manliga identiteter som bakgrund formulerar jag uppsatsens syfte och frågeställningar där jag vill få fram en bild av hur invandrarkillar själv konstruerar sina manliga identiteter och hur de tänker kring manlighet i allmänhet. Detta för att jämföra allmänhetens stereotypiska uppfattningar av deras manlighet med hur killarna själv tänker kring ämnet, samt som ett försök att få stöd för min tes att killarnas handlingsutrymme är begränsat av dessa stereotypiska uppfattningar.
1.1 Territoriell stigmatiseringsprocess
”Kvinna överfölls under viadukt” – Rosengård – 2008-02-15 ”Två anlagda bränder i samma sophus” – Kroksbäck – 2008-02-16 ”Andra branden på samma dag” – Kroksbäck 2008-02-24
”Två maskerade män rånade livsmedelsbutik” – Kroksbäck 2008-03-13 ”Knivman rånade frisörsalong” – Kroksbäck 2008-03-19
”Bomlift användes vid inbrottsförsök” – Kroksbäck 2008-03-20 ”15-åring skar jämnårig pojke” – Rosengård – 2008-03-28
”Pojken blev rånad på skadestånd för olaga hot” – Rosengård – 2008-03-29 ”Snattare drog kniv i butik” – Holma – 2008-03-30
”Skott sköts in i familjs lägenhet” – Rosengård – 2008-03-30 ”Bilbrand rökfyllde garage” – Kroksbäck – 2008-04-22
(Källa: Sydsvenskan)
I ”AlieNation is my Nation” skriver Ove Sernhede (2007) om >sociala
bl.a. i media, för att gestalta en stadsdel” (Sernhede 2007: 56). Ovan nämnda
rubriker representerar rubrikerna i Sydsvenskan under februari, mars och april månad i år som täcker de tre invandrartäta områdena som jag behandlar i min uppsats. Den 26:e mars gav Sydsvenskan ut en artikel om Nyamko Sabunis utdelning av priser till Sharafs hjältar och hjältinnor, som kämpar mot hedersförtryck. Det var den enda positiva artikel som kom ut under samma tidsperiod med anknytning till mina valda områden. Som jag nämnde i introduktionen lämpar det sig att ifrågasätta, eftersom det inte finns någon rubricering av ordet invandrare i ovanstående rubrikerna, men jag påstår ändå att massmediala diskurser gör associationer mellan invandrare och brott mot samhällets normer? Mitt svar är att media skriver på ett sätt som ändå gör att dessa associationer görs av läsaren. För det första följs varje rubrik direkt med stadsdel, som t.ex. Knivman rånade frisörsalong – Kroksbäck (Sydsvenskan 2008-03-19). Eftersom nämnda statsdelarna domineras av invandrare ökar sannolikheten att själva brottet görs av invandrare. Efterföljande artikel tar oftast formen av en brottsrubricering som beskriver gärningsmannens tillstånd, t.ex. knivbeväpnad,
maskerade aktiv handling, t.ex. rånade, attackerades och gärningsmannens kön
t.ex. en 15 årig pojke greps eller när hon cyklade in i viadukten såg hon tre unga
män. Efter det följer oftast en mening som gör att vi kan förknippa
gärningsmannen med området, t.ex. han försvann springande mot Sörbäcksgatan eller mopeden körde sen i riktning Kroksbäck eller att själva brottet hände när offret gick genom ett invandrartätt område t.ex. kvinnan cyklade genom Rosengård på
väg mot xxx när händelsen inträffade. Genom att lämna ut dessa markörer ökar
media sannolikheten att läsaren själv ska göra associationer mellan brottet och invandrarkillar, samtidigt som media själv kan undankomma anklagelse för diskriminerande reportage. Det kan också argumenteras att det är nyhetsmediernas ansvar att rapportera kring brottsligheten samt att deras associationer mellan invandrare och brott ändå kan ses som rimliga eftersom BRÅ (2005) slår fast i sin rapport Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet att ”Det är två
och en halv gånger så vanligt att utrikes födda är registrerade som misstänkta för brott jämfört med svenskfödda personer med båda föräldrarna födda i Sverige”
(BRÅ 2005: 8). Detta är en argumentation som jag godtar, men vill dock påpeka att följer man denna argumentationslogik föreligger ansvaret kring all brottslighet och inte bara det som händer i vissa av Malmös statsdelar. Om man idag läser nyhetsmedias rubriker som en objektiv beskrivning av Malmös brottsstatistik händer det nästan aldrig något brott i t.ex. Limhamn / Bunkeflo. Statistik framtagen
av BRÅs websidan (www.bra.se) visar något annat. Under år 2007 rapporterades
6715 brott i Limhamn / Bunkeflo, jämfort med 6117 i Hyllie (där Holma & Kroksbäck ingår) och 3170 i Rosengård. Frågan är då om nu Limhamn / Bunkeflo hade högre brottslighet än Hyllie eller Rosengård, varför rapporterades inga brott från Limhamn / Bunkeflo, men det rapporterades 11+ brott från Holma, Kroksbäck & Rosengård under min undersökningsperiod (mellan februari-april i år)?
1.2 Massmedia konstruerar ett collage av verkligheten
Det finns mycket forskning t.ex. (Bauman 2001; Beck 1986; Beck och Beck-Gernsheim 2001 och Giddens 1991) som påpekar medias inflytande i det senmoderna samhället, där media är ett socialiseringsverktyg som förmedlar mänskliga erfarenheter via språk och bilder samt att, som Giddens (1991: 24) uttrycker det, ”modernity is inseperable from its ’own’ media.” Giddens argumenterar att media påverkar det senmoderna samhället på två olika sätt. För det
första menar han att ”the media do not mirror realities but in some part form them” (ibid: 27). Här menar Giddens att med sina val av rubriker, ord och bilder, konstruerar media ett collage av en verklighet som inte är mer än en juxtapositionering av reportage som inte har med varandra att göra mer än att de har hänt inom samma tidsram. Detta collage eller denna bild av verkligheten blir för många människor verklighet i sig.
Giddens skriver också om en tudelning av ”space from place” (ibid: 25) där han menar att det som rapporteras oftast ligger geografiskt utanför läsarens närområde, men blir, med upprepande exponering, både familjärt och vardaglig. Detta samtidigt som att erfarenheter som är sällsynta i läsarens vardag, som t.ex. knivrån och misshandel, konfronteras rutinmässig i mediarepresentationer och blir omvandlade till rutinmässiga handlingar som läsaren måste ta ställning till i konstruktionen av sin bild av verkligheten.
1.3 Massmedia skapar en diskurs som har konsekvenser i verkligheten
I sin avhandling ’Brist på manliga förebilder’ definierar Helena Johansson (2006: 47) diskurs som ”det som genom kommunikation och språkliga uttryck organiserar
och gör verkligheten förståelig”. Medias diskurs använder sig av bilder, ljud och
text för att organisera och göra vår verklighet förståelig och madia är allt som oftast den enda källa vi har när vi läser eller tittar på vad som händer t.ex. i Tchad, eller vad som sägs av politiker. Media kan i detta sammanhang betraktas som en auktoritet, där många människor läser sina morgontidningar eller tittar på nyhetsreportage på tv:n för att kunna uppdatera sig på vad som ’händer’ i världen, där ordet ’händer’ pekar på att det som läses/ses i det flesta fall betraktas som sanningar. Foucault (1993) påpekar i sina skrivningar kring diskursbegreppet bl.a. tydliggörande av kopplingen mellan diskurs, kunskap och makt, och påpekar att det som tänks, sägs och skrivs i en viss tid och i ett visst sammanhang formas med hjälp av regler som anger vad som kan sägas, vad som inte kan sägas och vem som kan säga något med auktoritet. På så sätt kopplas diskurs ihop med makt eftersom det påverkar oss som individer genom att vi tillåts säga vissa saker inom en viss kontext men inte inom en annan kontext, samtidigt som det också kan påverka våra handlingar i verkligheten. Accepterar jag den nyhetsmediala diskursen kring tsunamin i Thailand kan detta ha konsekvenser i verkligheten genom att jag skänker pengar. Accepterar jag den nyhetsmediala diskursen kring invandrarkillar kan det också ha konsekvenser i verkligheten genom att jag känner mig hotad när jag träffar tre invandrarkillar under en viadukt kl. 21 på kvällen.
1.4 En överbelastning av visuell stimulans leder till stereotypifiering som försvarsmekanism
Enligt Zenith Optimedia (www.zenithoptimedia.com) ett världsomfattande företag
som producerar mediaanalyser och prognoser, kommer företag inom Väst Europa att spendera US$ 112,631 miljoner på reklam i media år 2008 och det ska öka till US$ 123,893 miljoner år 2010. Samma företag påpekar att de genomsnittliga storstadsborna exponerades mot mellan 500 och 2000 reklambilder per dag på 70-talet men att siffran har ökat till mellan 3000 och 5000 reklambilder per dag under 2000-talet och att det ökar fortfarande.
Människor hinner inte ta ställning till varenda budskap och är i princip tvungna att hitta olika försvarsmekanismer som hindrar att hjärnan överbelastas. Ett sätt, som reklamvärlden räknar med, är att vi tar ställning en gång och sen kategoriserar vi,
m.a.o. vi skapar stereotyper. Som exempel, den första gången vi köper tvättmedel tar vi kanske reda på informationen som finns kring varje sorts tvättmedel, och sen gör vi ett informerat köp. Men, vi hinner inte ta ställning varje gång med varenda produkt som finns på listan när vi veckohandlar. Istället ta vi ställning en gång och sen om inget negativt händer som förknippas med vår valda produkt, köper vi det gång på gång. Fenomenet kallas för varumärkeslojalitet. På samma sätt tar vi ställning till massmedias bild av ’verkligheten’ där vi påverkas av den massmediala diskursen och där den version av ’verkligheten’ som massmedia erbjuder oss blir omvandlad till det som vi tar förgivet. Profilerar media alltid invandrarungdomar i sina reportage som förknippade med våld och kriminalitet och sällan i något annat sammanhang, medföljer det en risk att vi börjar göra samma sak. Vi hinner inte ta ställning till varenda artikel och ställer oss frågor som t.ex. ’kan det stämma?’, eller ’ja, men är det verkligen representativt?’ eller ’det borde jag kolla upp så jag kan vara säkert på att den stämmer.” Vi hinner helt enkelt inte göra det och istället, precis som vi gör med andra människor, bygger vi stereotyper som är ”en
reducering av vem människor är till några få och igenkännbara karaktäristika, som fixerar en skillnad och gör den självklar och naturlig” (Jonsson 2007: 31).
1.5 Stereotypifiering företräder diskussion och kan i förväg påverka individernas tolknings- och handlingsmöjligheter
Det finns två olika sorters stereotyper, där den första är den vetenskapliga användningen av ordet ’stereotyp’ som en kategoriseringsfunktion inom bl.a. naturvetenskap. Denna är delvis förknippad med den stereotypifiering som nämns ovan. Den andra sorts stereotypifiering, i sin negativa bemärkelse, definieras av Mansfield (2006: 24) som ”an unreflective, self-serving generalization made by
someone who is too lazy or too stupid to think carefully”. Bilden som massmedia
förmedlar av invandrarungdomar i sina reportage förblir någon slags etnisk absolutism, där deras etnicitet och deras manlighet intimt förknippas med kriminella handlingar, våldsamma handlingar och som ett hot mot samhällets etablerade normer. Dessa stereotyper, som ständigt återskapas kan, enligt Jonsson (2007: 49) ”jämföras med en seglivad föreställning, med ett historiskt arv av
kolonialism och rasism, om en hotfull maskulinitet som tillskrivs ”de andra” […] de föreställningarna har aldrig försvunnit [och] lever vidare också i vår tid”. Han
lyfter fram exemplet om massmedias reportage av ”Rissnevåldtäkten” där skildringarna fokuserade på gärningsmannens etniska ursprung, samt hur t.ex. svenskheten anses som norm i varje diskussion kring t.ex. invandrarekvinnor och jämställdhet. I sin avhandling ”Mörk magi i vita media: svensk nyhetsjournalistik
om invandrare, flyktingar och rasism” skriver Ylva Brune (1998) också kring
”Rissnevåldtäkten” där hon anser att media reportage då och i allmänhet buntar ihop unga män i Sverige som har sina rötter i Mellanöstern, Östeuropa och Latinamerika och belastar dem med en kollektiv skuld för kriminella händelser. Hon argumenterar att medias sätt att beskriva invandrare har bidragit till segregation och arbetslöshet, eftersom media samlar ihop hundratals nationaliteter och språk under begreppet ”invandrare” och sen skapas två grupper, ”svenskarna” och ”invandrare”, där ”svenskarna” tillskrivs egenskaper som moderna, jämställda, högutvecklade och fria och där invandrare blir en motpol till dessa egenskaper. Som sammanfattning, kan man argumentera att massmedia skapar en bild av invandrarungdomars manlighet som intimt förknippad med våld och kriminalitet som anses som hotfull och som placerar dem som andraklassens medborgare. Den bilden har sitt ursprung i en urgammal uppfattning av ”de andra” som hotfulla och leder i sin tur till att många människor läser rubrikerna så som ”Tonårig pojke
knivskars i benet” –Rosengård (källan: Sydsvenskan 2008-04-15) och gör
kopplingar som sen används, medveten eller omedvetet, i konstruktionen av stereotypiska uppfattningar kring invandrarungdomar och deras maskulinitet. Varenda rubrik, blir då en bekräftelse att ens uppfattning stämmer, som i sin tur leder till att stereotypifieringen förstärks.
Alla gör stereotypifieringar, mer eller mindre omedvetet, och argumenteras kan att vi måste göra dem för att kunna konstruera en fungerande bild av den sociala sfären för att sen kunna interagera med den. Men, samtidigt som de kan vägleda oss genom sociala sfärens komplexa labyrint, så kan de också företräda diskussion och i förväg påverka individernas tolkningsmöjligheter. Eftersom jag skriver kring
konstruktion av en bild samt interaktion med den sociala sfären så lämpar det sig
att jag intar ett konstruktivistiskt perspektiv i denna uppsats där jag argumenterar bl.a. att identitets konstruktion är en ständig pågående process och en process som påverkas av omgivningen. Jag kommer också att argumentera att när man intar en identitetsposition, så gör man det alltid i motsats till något annat. Där menar jag att man väljer t.ex. att visa sig vara tuff istället för mesig, eller modig istället för feg. Man gör också sitt val utifrån de olika tillgängliga positionerna och är dessa positioner begränsade så har man som individ också begränsade valmöjligheter. Genom våra stereotyper finns det en risk att vi begränsar invandrarkillarnas valmöjligheter när de söker sig till manliga identiteter, det finns en risk att vi erbjuder dem två motpoler, manligt som svensk eller manligt som ”de andra” och det finns en risk att vår uppfattning är så pass särpräglad av medias bilder att deras enda val är att antingen uppfylla våra förväntningar eller hela tiden bevisa för ”svenskarna” att vi har fel.
1.6 Problemformuleringen
Bilden som massmedia förmedlar av invandrarkillar utgörs primärt av reportage kring kriminella och våldsamma handlingar, som i sin tur intimt förknippas med deras manlighet, som anses vara hotfull, kriminell, våldsbenägen och normbrytande. Jag argumenterar, med hjälp av Johanssons (2006) definition av diskurs, att massmedias reportage formas till en diskurs eftersom dessa ger oss ett sätt att organisera oss och göra vår verklighet förståelig. Jag argumenterar också med hjälp av Foucaults (1993) koppling av diskurs, kunskap och makt att den massmediala diskursen innehar en diskursiv makt eftersom den kan påverka våra handlingar. Här menar jag att det finns en risk att vi bygger stereotypifieringar av invandrarkillar utefter massmedias reportage, samt att vi kan förändra vårt beteende mot dem, t.ex. genom att betrakta dem som hotfulla, om vi nu tror på det som skrivs. Vidare argumenterar jag att eftersom människor dagligen bombarderas av en mängd olika budskap, skapar vi stereotyper som gör det lättare för oss att förstå och interagera i den sociala sfären och den massmediala diskursen spelar en stor roll som informationskälla när vi skapar våra stereotyper. Samtidigt som dessa stereotyper gör det enklare för oss, och kan vara positiva, kan de också leda till förutbestämda uppfattningar.
När vi bygger våra eventuella stereotyper av invandrarkillar, med utgångspunkt i bl.a. den massmediala diskursen, gör vi samtidigt vissa påstående om deras manlighet som i sin tur kan leda till att de riskerar få begränsat handlingsutrymme. Med detta menar jag att, utifrån en socialkonstruktivistisk synpunkt är manliga identiteter inga fasta egenskaper, utan ska istället förstås som något som växer fram
ur vad som är möjligt och vad som inte är möjligt för de som skapar dem. Våra eventuella stereotypiska uppfattningar samt den massmediala diskursen kring invandrarkillar kan i sin tur skapa de gränslinjer som avgör vad som är möjligt och vad som inte är möjligt för dessa killar i sina manliga identitetsprojekt. Deras val av manliga identiteter både påverkas av och påverkar denna process i en ständig pågående dialog. För att kunna ha en klarare uppfattning om hur processen går till krävs det att vi har en bättre förståelse för hur invandrarkillar faktiskt konstruerar sina manliga identiteter. Detta för att sen kunna förstå hur invandrarkillar konstruerar sina manliga identiteter i dagens Sverige, samt för att kunna klargöra om det faktiskt är så att de upplever en begränsning i sina identitetsarbeten som orsakas av den massmediala diskursen och våra eventuella stereotypifieringar.
1.7 Syfte
Min uppsats kommer att behandla ämnet invandrarungdomars manlighet som en konstant växelverkande process med omgivningen, där identitet är en social produkt som bara kan tolkas och förstås i relation till sina sociala kontexter. Här kan vi tolka killarnas maskulinitet, inte som en inneboende, inom individen, lokaliserad essens som kontrollerar relationerna med omgivningen, utan istället som en på ytan lokaliserad interagerande identitetsform, där killarna är både produkterna av och producenter av en social mening. Syftet med min uppsats är därför att få en
inblick och insikt i hur ungdomar av invandrarbakgrund konstruerar sina manliga identiteter.
1.8 Frågeställningar
Syftet kan brytas ner i fyra olika frågeställningar som står i relation till ett empiriskt
material som behandlar olika komponenter av den manliga
identitetskonstruktionen.
• Vilka faktorer påverkar ungdomarnas identitetskonstruktion – dvs. att ge identitetskonstruktion en kontext
• Vad betyder ordet ’maskulin/manligt’ för dessa ungdomar? • Vilka är manliga egenskaper?
• Vilka egenskaper strävar ungdomarna efter?
1.9 Definitioner
För att underlätta läsningen av min uppsats vill jag definiera några av mina huvudbegrepp:
1.9.1 Manlighet / Maskulinitet:
Maskulinitet är, trots sitt vardagliga bruk, enligt Connell (2005) svårt att definiera
eftersom det härstammar från genus, som i sin tur förändras konstant och omvandlas på nytt varje dag av människor i sina interaktioner med andra. Connell (2005) argumenterar vidare att varje försök att definiera maskulinitet, förutom att vara etnocentrisk, är antingen essentialistisk, positivistisk, normativ eller semiotisk och att varje ståndpunkt har sina fördelar respektive nackdelar.
Jag instämmer med Connell att manlighet/maskulinitet är svårdefinierat och under mitt arbete har jag växlat mellan en definition som har sitt ursprung i social inlärningsteori och idén av könsrollsnormerna, där manlighet kan definieras som ’den internaliserade manliga könsrollen’ och Connells (2005) egen omfattande och ganska komplicerad definition. Till sist valde jag Connells (2005) definition av manlighet eftersom den tar hänsyn till det kvinnliga samt är bäst lämpad för uppsatsens socialkonstruktivistiska utgångspunkt.
När han arbetade fram sin definition av maskulinitet påpekade Connell (2005) att maskulinitet är ett begrepp som är inneboende förknippat med femininet, eftersom maskulinitet inte kan existera utan kontrasten femininet. Eftersom man inte kan definiera maskulinitet som ett objekt måste man istället, enligt Connell, fokusera på de olika processer och relationer varigenom män och kvinnor lever genuspräglade liv. Resultatet är en definition av maskulinitet som lyder enligt följande:
”Masculinity can be briefly defined as simultaneously a place in gender relations, the practices through which men and women engage that place in gender, and the effects of these practices in bodily experience, personality and culture” (Connell 2005: 71). Här slår Connell fast att maskulinitet är simultant en
plats som existerar i relationen mellan män och kvinnor. Att maskulinitet skapas av såväl män som kvinnor och att maskulinitet manifesterar sig i kroppslig erfarenhet, personlighet och kultur.
Jag valde att inte använda mig av en manlighetsdefinition med sitt ursprung i könsrollsnormerna eftersom det kan argumenteras att för att en roll ska kunna internaliseras måste den vara väl definierad och eftersom, maskulinitet är konstant skiftande är det de facto svårt att definiera. Samtidigt kan man också konstatera, som Connell (2005) gör, att rollmetaforen är bäst lämpad för förståelse av sociala situationer där det finns ”well defined scripts to perform /…/ where there are clear
audiences to perform to, and [where] the stakes are not too high” (Connell
2005:26). Rollmetaforen kan, enligt Connell (2005), därför inte tillämpas på genusrelationer som är oerhört komplexa.
Under uppsatsens gång och under mina intervjuer har jag föredragit ordet ”manlighet” över ”maskulinitet” eftersom utifrån den förkunskap som jag hade skaffat mig innan jag började uppsatsen, förstod jag att ordet ”manlighet” av min målgrupp förknippades mer med egenskaper, medan ordet ’maskulinitet’ bara sågs som ett abstrakt ord vars motsvarighet var ’kvinnlighet’.
1.9.2 Invandrare: Begreppet invandrare är väldigt omdiskuterat och problematiskt
men jag använder mig av ordet invandrare eller invandrarkillar i min uppsats som ett samlingsbegrepp eller en subjektpositionering som underlättar för mig att diskutera de etablerade föreställningarna kring deras manlighet, samt som en kategorisering som pekar ut en skillnad mellan ”svensk” och ”icke-svensk”. Att ordet ”invandrare” är laddat är jag medveten om och jag väljer det för att också använda mig av den inbyggda maktaspekten där jag i min studie inte är ute efter en normativ ”svensk” bild av manlighet, utan istället vill undersöka den manlighet som tillskrivs ”de andra” och låta dem informanterna berätta hur de konstruerar sina identiteter. Jag är också medveten om att ordet invandrare egentligen är ett missledande begrepp eftersom personerna i många fall antingen är födda i Sverige eller upprätthåller svensk medborgarskap.
1.9.3 Ungdomar: Mina informanter är mellan 18-22 år och jag har valt att kalla
dem för ungdomar. Jag har valt denna åldersgrupp eftersom jag anser att det är ungefär under denna tidsperiod som ungdomar börjar positionera sig själva som män, en uppfattning som bekräftas av mina informanter. De beskrev sina egna identitetsprocesser som övergångsfasen från pojke till man.
1.9.4 Val av forskningsområdena: Eftersom jag är intresserad av
invandrarungdomar har jag valt att fokusera min forskning kring statsområdena Holma, Kroksbäck och Rosengård. Enligt områdesstatistik från Malmö stad (http://www.malmo.se) räknas dessa områden som invandrartäta i jämförelse med genomsnittet för Malmö. Här gör Malmö stad en tudelning av dem som kan anses falla under begreppet invandrare, där de listar både människor som är födda i utlandet, samt människor som föddes i Sverige men vars båda föräldrar är födda utomlands. År 2007 kunde 36% av Malmös befolkning klassificeras som
invandrare enligt den ovanstående definitionen. Statistiken för Holma visar att 74% av befolkningen kan klassificeras som invandrare. Statistiken för Kroksbäck
visar att 50% av befolkningen kan klassificeras som invandrare och statistiken för
Rosengård visar att 86% av befolkningen kan klassificeras som invandrare. 1.10 Uppsummering
I uppsatsens första del har jag introducerat min argumentation att massmedia har skapat en diskurs kring invandrarkillar som har bidragit till att det bildats stereotypiska uppfattningar kring dessa killar som i sin tur också inverkar på uppfattningar kring deras manlighet. Jag har argumenterat att identitetsskapande som en process skall ses som en social konstruktion som ska tolkas och förstås i relation till sina sociala kontexter. Med hänsyn till diskursiv makt argumenterar jag att den massmediala diskursen och resulterande stereotypifieringar kan avgränsa vad som är och vad som inte är möjligt i invandrarkillarnas manliga identitetskonstruktion. För att kunna se om och i så fall hur invandrarkillar är begränsade av dessa stereotypifieringar vill jag med min uppsats få insikt i hur invandrarkillar konstruerar sina manliga identiteter. Jag har valt att definiera
Del 2 - Tidigare forskning
Under tidigare forskning kommer jag redogöra för den forskning som finns kring mitt valda ämne både för att upplysa läsaren om det som redan skrivits om och kring mitt ämne, samt för att kunna motivera mina egna forskningsfrågor och validera mina resultat.
I min preliminära sökning efter forskning hade jag svårt att fastställa mitt ämne i sökningsord som skulle få träff i bibliotekets olika databaser. Som exempel, med ordet ”manlighet” hänvisade de olika databaserna oftast till ”maskulinitet” som jag har argumenterat har en annan innebörd. Eftersom jag är intresserad av unga invandrarkillars erfarenheter av manlig identitetsbildning i Sverige finns det en risk att mina sökkriterier blev för preciserade och riskerade att inte ge något resultat. Det fanns också en risk genom att använda mig av engelska sökord att jag skulle få upp mycket information med sin forskningsbas i USA och/eller England som kanske skulle kunna ge överskådlig information kring mitt ämne, men som saknade anknytning till just invandrares levnadsvillkor i Sverige.
Jag har använt mig av följande databaser i min sökning: Academic Search Elite,
JSTOR, Blackwell, Cambridge Journals Online, Sage, Social Services Abstracts & Sociological Abstracts.
Mina olika sökord inkluderade bl.a.: manlighet + invandrare, maskulinitet +
invandrare, manlighet/maskulinitet + etnicitet, masculinity + immigrants, sex stereotypes, sex role identity, performativity, male, men, masculinity, youth culture studies.
2.1 Forskning kring könssocialisation och unga mäns avvikande beteende
Mycket av den tidigare forskningen kring unga män och deras könssocialisering hade sitt ursprung i den sociala oro som kretsade kring kontroll av unga mäns maskuliniteter för att kunna bibehålla den sociala ordningen, särskild vad gäller kriminalitet, gängbildning och ingång i arbetslivet. Denna forskning tenderade, från början, att behandla maskulinitet som något ganska enhetligt, för att sedan utvidga definitionsramarna och ta hänsyn till etniska samt klasspositioneringar.
Studierna började redan under 70-talet där Paul Willis (1977) i Learning to Labour studerade ”the lads”, d.v.s. könssocialiseringsprocesserna av ett gäng vita arbetarklassungdomar i transitonsfasen mellan skolan och arbetslivet där könsrollsnormerna var våldsbenägenhet, förakt mot kvinnor och anti etablissemanget. Här argumenterade Willis att de unga killarna han studerade var aktivt handlande i sitt skapande av manliga identiteter men utgick ändå ifrån klasspräglade könsrollsnormer som placerade arbetarklassen i motstånd till medelklassen, samt upprätthöll en bild av manlighet som tuff, heterosexuell, förkroppsligad i fysisk handling och hårt kroppsarbete samt överordnad kvinnor och etniska minoriteter.
Willis forskning har kritiserats av bl.a. Skeggs (1992) som påstått att han hade romantiserat killarnas motstånd och inte lagt vikten vid de sexistiska och rasistiska positioneringar som gav utgångspunkten för deras identitetskonstruktion. Hon
argumenterar också att Willis inte uppmärksammade hur sexualitet spelar en stor roll i konstruktionen av könspräglade identiteter. Senare forskning kring unga mäns könssocialisering och avvikande beteende, återigen i skolmiljöerna, har tagit mer hänsyn till växelverkan mellan genus, klass, etnicitet och sexualitet. Både Mac an Ghaill (1994) och Sewell (1997) har i sin forskning fokuserat på hur maskulinitet är strukturerad inom olika maktrelationer och i förhållande till sexualiserade konstruktioner av kvinnlighet. Mac an Ghaill påpekade hur ”the
Macho Lads” (arbetarklass killarna) och ”the Real Englishmen” (medelklasskillarna) differentierade sig själva från varandra i termer av attityder
och förhållande till det motsatta könet. Återigen satte sig arbetarklasskillarna i motstånd mot skolan och den auktoritet som skolan representerade, men i denna studie fanns också ”the Academic Achievers” som också hade sitt ursprung inom arbetarklassen men som valde att satsa på skolan. De var i sin tur mobbade av ”the
Macho Lads” som icke-maskulina eftersom de höll på med ”kvinnliga
sysselsättningar”.
I sin forskning kring hur unga svarta killar konstruerade sina manliga identiteter mot en bakgrund av rasismen, konstaterade Sewell (1997) att killarna byggde någon slags kompensatorisk maskulinitet. Denna var fokuserad kring en falloscentrerad konstruktion som tillät dem att placera sig i en överordnad position gentemot sina vita medstudenter, baserade på att de var mer sexuellt attraktiva, mer stilmedvetna, kreativare och tuffare. Denna sorts maskulinitet exemplifierades genom att de t.ex. lyssnade till mysogynistisk rapmusik, skröt om sina sexuella erövringar och utvecklade särpräglade gångstilar. Återigen, såsom i Mac an Ghaills forskning, avslog andra svarta killar den ovan nämnda hypermaskulinitet, och pratade istället om hur viktigt det var att satsa på skolan för att kunna tillförsäkra sig en bra framtid och återigen var de mobbade av de andra för sin motpositionering.
Trots att Willis (1977), Mac an Ghaill (1994) och Sewell (1997) har en tydlig klassfokus i sina studier har jag själv valt att utelämna klassbegreppet ur min studie. Jag anser att klass är högst relevant för mitt valda ämne men jag tycker att klassbegreppet i sig är väldigt invecklat och kräver stort utrymme för en fullvärdig analys av begreppets betydelse för mina informanter. En sådan analys hade krävt en definition av klass, där jag anser att gränserna mellan t.ex. arbetarklassen och medelklassen inte längre är självklara. Vidare hade en förklaring krävts om varför jag anser att klass är relevant och om jag inte istället ska diskutera utanförskap. Man kunde också argumentera såsom Beck (1986) & Beck och Beck-Gernsheim (2001) att klass som begrepp inte över huvud taget är användbart längre i ett senmodernt samhälle och att etnicitet kanske bör användas istället. Slutligen hade en analys av klassbegreppet krävt att jag försöker positionera mina fem informanter med sitt ursprung i fyra olika länder, inom ramarna för klassbegreppet och jag anser att jag inte besitter kunskapen att göra detta.
2.2 Forskning kring maskulinitet och manligt identitetsarbete som ett komplext och socialtkonstruerat livsprojekt
Som jag nämnde ovan så fokuserade tidigare forskning om manlighet kring en polarisering av normativ kontra avvikande och kring de identitetsmarkörer som används vid könssocialisering. Det är framförallt Robert (numera Raewyn) Connell (2005) som argumenterat för ett mer socialkonstruktivistiskt perspektiv, där maskulina identiteter måste ses som elastiska, dvs. genuspräglade handlingar som
är motsägelsefulla, mångfacetterade och relationella. Som jag nämnde i sektion
1.9.1 så definierar Connell maskulinitet som ”masculinity is simultaneously a place in gender relations, the practices through which men and women engage that place in gender, and the effects of these practices in bodily experience, personality and culture” (Connell 2005: 71). Här förespråkar Connell (2005) att vi ska ta fasta på
att maskulina normer ständigt skapas i relation till något annat, i relation till en skillnad och i relation till vad det inte är, samt att normerna påverkas av och i sin tur påverkar kroppslig erfarenhet, personlighet och kultur. I hennes redogörande kring begreppet ”maskulinitet” drar Helena Johansson (2006: 53) samma slutsats om manlighetens socialtkonstruerade natur, när hon skriver att ”Syn på
maskulinitet/manlighet förändras över tid och rum och i samspelet med samhället och vardagen [den] sker både i interaktion inom könsgruppen och med det ”motsatta” könet”.
Med sin definition slår Connell (2005) också fast att maskulinitet bör används i pluralis men han varnar för översimplifiering ”to recognize diversity in
masculinities is not enough. We must also recognize the relations between the different kinds of masculinity: relations of alliance, dominance and subordination. These relationships are constructed through practices that exclude and include, that intimidate and exploit and so on. There is a gender politics within masculinity”
(ibid: 37). Han påpekar också att ”to recognize multiple masculinities: black as well
as white, working class as well as middle class /…/ risks oversimplification. It is easy to think that there is a black masculinity or a working class masculinity. /…/ We have to examine the relations between them” (ibid: 76). I hans redogörelse av
olika maskulinitetskonstellationer använder sig Connell också av begreppet
hegemonisk maskulinitet som han definierar som ”the configuration of gender practice which embodies the currently accepted answer to the problem of the legitimacy of the patriarchy, which guarantees (or is taken to guarantee) the dominant position of men and the subordination of women” (ibid: 77). Han pratar
om hegemonisk maskulinitet som en idealform, eller den dominerande diskurs till vilken andra former av maskulinitet måste ta ställning och relateras. Hegemoni har Connell dock lånat av Antonio Gramsci som betonar både kulturella ideal och institutionell makt (media inkluderad) som grundläggande i skapandet av en hegemoni.
I sin bok Young Masculinities förklarar ungdomsforskarna Frosh, Phoenix och Pattman (2002: 75-76) att normerna såsom ”heterosexuality, toughness, power and
authority, competitiveness and the subordination of gay men” associeras med den
hegemoniska maskulinitetsformen. Cornwall och Lindisfarne (1995) ifrågasätter den hegemoniska maskulinitetens praktiska betydelse eftersom många män och pojkar aldrig kommer att uppfylla de ovan nämnda kraven, samt att många män med makt inte förkroppsliga den hegemoniska maskulinitetsformen. Men, Frosh, Phoenix och Pattman (2002) argumenterar att den fortfarande används eftersom den fångar upp makten som de hegemoniska maskulinitetsidealen har för många män och pojkar, samt att många män och pojkar positionerar sig själva i förhållande till den hegemoniska maskulinitetsformen även om de tar upp en protest- eller en kompensatorisk position.
En kort beskrivning om maskulinitetens socialkonstruktivistiska natur är inte färdig förrän man också har nämnt Judith Butlers (1999) begrepp performativity. Jag förstod performativity först via ett citat av Connell (2005: 35) där han förklarar att ”gender is constructed in interaction”. Men har sedan dess uppfattat att
någonting man är, det är ett begrepp som gör något med den tilltalade. För att kunna vara maskulin innebär det då att man måste upprepa det som vid varje tid och varje tillfälle förknippas med det maskulina, dvs. att manlighet inte kan tas för givet, utan istället kräver en konstant iscensättning för att kunna förbli självklart. Manlighet uppstår då inom ramen för t.ex. språk, ritualer, symboler och ageranden vilka syftar till att skapa en exklusivt manlig värld. De som inte lär sig koderna marginaliseras och det är här som performativity spelar in. Det är bara via inlärning och sedan upprepning av de språk och koder som krävs för en ”accepterad” manlighet som killar skapar tillträde till manskollektivet. Annars hamnar de på andra sidan av en skarpt dragen gräns, och den sidan tillhör mannens motsats d.v.s. det omanliga.
2.3 Forskning kring unga invandrarkillars identitetsarbete i dagens Sverige
Det är bara ganska nyligen det har bedrivits forskning kring invandrarkillar, utanförskap och manlighet. Forskningen hamnar mer under ungdomskultur än ren maskulinitetsforskning men handlar ändå om hur invandrarkillarna formar sina identiteter gentemot omgivningen.
I sin bok AlieNation is my Nation skriver Ove Sernhede (2002) om HipHop kulturen och unga mäns utanförskap i en av Göteborgs invandrartäta förorter. Han redogör för en mediabild av dessa unga män som drar samma slutsatser som jag i min introduktion, nämligen att stereotypiska uppfattningar om unga män av invandrarbakgrund som våldsamma och kriminella, reproduceras i media och har införlivats i verklighetsuppfattningen hos stora delar av den svenska befolkningen. ”Att vara ung man och >invandrare< och att bo i ett >utsatt< bostadsområde har i
medierna också i det närmaste blivit liktydligt med att vara farlig” (Sernhede 2002:
177). Sernhede beskriver livet i förorten som fyllt av sociala problem och särpräglat av en känsla av utanförskap, där ungdomarna inte känner sig som delaktiga i det svenska samhället. Han beskriver en central aspekt i debatten om invandrarungdomar i det svenska samhället som kännetecknas av begreppet
’kulturell identitetsdiffusion” (ibid: 22) där ungdomarnas identitetsarbete primärt
framställs av att utveckla en identitet i klyftan mellan deras egna och den svenska kulturen. Sernhede argumenterar dock att deras identitetsarbete är mycket mer komplicerat än så. Han beskriver unga killars högst reflexiva identitetsprojekt som
tillhandahåller identifikationsobjekt, betydelsebärande strukturer och
orienteringsmönster såsom kultur, traditioner, religion, språk, musikstilar, statsdelstillhörighet, politiska idéer, klädstilar och en etnisk mångfald. Här pratar Sernhede bl.a. om protestmaskulinitet, kompensatorisk maskulinitet och återigen påpekas identitetsbildning som en konstant pågående process som måste ses och förstås inom sitt sammanhang och i relation till andra former av maskuliniteter. Som Sernhede (ibid: 209-210) uttrycker det, ”det räcker inte att diskutera dessa
unga killars maskulinitet genom att hänföra till traditioner i föräldrarkulturen, identifikation med hiphopkulturen eller relationen till det svenska samhället och den könsordningen som här dominerar. I vardagen bryts alla dessa aspekter mot varandra varvid nya identiteter och maskulinitetsmönster formas.”
I sin avhandling Blatte betyder kompis: om maskulinitet och språk i en
högstadieskola skriver Rickard Jonsson (2007) om hur ett gäng invandrarkillar
iscensätter sin maskulinitet i deras vardag och deras sätt att använda språket. Mot bakgrund av omvärldens föreställning om invandrarkillar försöker Jonsson komma
bakom stereotyper och levandegör hur killarna ”gör” sin maskulinitet. Liksom Sernhede, tar Jonsson sitt avstamp i ett socialkonstruktivistiskt förhållningssätt till maskulinitet, där han grundar sin analys både i Butlers (1999) begrepp
performativity samt i hennes diskussioner kring interpellation. Med det menas att
om man svarar på tilltalet man eller invandrare måste man sen inta den utpekade positionen och allt som den innebär, dvs. det som tillåts och inte tillåts via samhällets reglering av den innebörd som ordet anses ha; en position som inte är enkel att byta bort. Trots hans tydliga fokus kring språkets och diskursens signifikans, målar Jonsson ändå upp en bild av killar som är ytterst aktiva i sitt identitetsarbete, där de maskulinitetsformer som förs fram är delvis
kompensatoriska, delvis traditionella, delvis paradoxala och delvis
situationsbundna, men i varenda fall originella och föränderliga.
2.4 Uppsummering
Jag har kort sammanfattat den tidigare forskning som finns kring ämnet manlighet/maskulinitet och unga män. Tidigare ämnesforskning, med sitt ursprung i samhällets oro över okontrollerbara maskulinitetsformer, granskade hur könssocialiseringen kunde resultera i avvikande maskuliniteter och klumpade ihop maskulinitet in i några igenkännbara former. Senare forskning kring ämnet, med Connell i spetsen poängterade görandet av maskulina identitetsformer som en reflexiv process som skapas i interaktionen med andra, dvs. dessa är socialt konstruerade. Här lyfts upp att maskulinitet kan inta oändligt många former som sen måste betraktas i kontext av samhället och vardagen och som förändras över tid. Den manliga identitetsprocessen ska ses som elastisk, dvs. en genuspräglad handling som är motsägelsefull, mångfacetterad och relationell.
Det är först under 2000-talet som forskning i Sverige riktats mot invandrarkillarnas identitetsbildning, där Sernhede (2002) har tittat på hur HipHopkulturen och utanförskap spelar in i skapandet av ungdomarnas manliga identitetsbildning och där Jonsson har fokuserat kring hur språk används av ungdomar i deras manliga identitetsprojekt. Båda forskarna påpekar också en i högsta grad aktiv och socialt konstruerad identitetsprocess.
Syftet med min studie, att få en inblick och insikt i hur ungdomar av
invandrarbakgrund konstruerar sina manliga identiteter, är tilltänkt som ett
komplement till det arbete som både Sernhede och Jonsson har gjort kring ämnet. Min studie med Malmö som bakgrund ”kompletterar” Sernhedes och Jonssons studier som har Göteborg respektive Stockholm som bakgrund. Utöver det har jag valt att inte utgå från en gemensam utgångspunkt som Sernhede gör med hiphop eller som Jonsson gör med språkanalys, utan istället vill jag behandla killarnas egna berättelser som en projektionsduk som i sin tur ska vägleda min tolkning av deras manliga identitetsarbete. På sätt och viss motiverar jag mina frågeställningar med att de håller sig öppna för alla tolkningar av manlighet samt försöker ta reda på vad som påverkar killarnas val av olika manliga konstellationer och därmed i förhållande till vad de positionerar sig mot.
Del 3 – Teoretisk utgångspunkt
I detta avsnitt presenteras uppsatsens teoretiska utgångspunkt som har sin bas i
socialkonstruktivism samt diskursanalys.
Uppsatsens syfte att få en inblick och insikt i hur ungdomar av invandrarbakgrund
konstruerar sina manliga identiteter behandlar identitet som en konstruktion
eftersom identitet anses som skapade i interaktionen med andra. Ordet ’diskurs’ är intimt förknippat med socialkonstruktivismen eftersom händelser eller handlingar bara får mening i en specifik historisk, kulturell eller social kontext, dvs. inom en eller flera diskurser. Som Sernhede (2002) poängterade i AlieNation is my Nation konstruerade de killarna han studerade sina identiteter i relation till varandra, till medias diskurs, allmänna uppfattningar om invandrarkillar, kultur, traditioner, religion, språk, musikstilar, statsdelstillhörighet, politiska idéer, klädstilar m.m. Man måste ta hänsyn till alla dessa diskurser för att sen kunna plocka isär deras identiteter och se hur de är konstruerade.
3.1 Socialkonstruktivism
I sin bok Social Constructionism skriver Vivien Burr (2003: 2-5) om fyra premisser som anses definiera ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, nämligen:
1. Att man intar en kritisk inställning till den kunskap som vi tar för given, dvs. att vår kunskap är en produkt av vårt sätt att definiera och kategorisera världen och inte en objektiv avspegling.
2. Vårt sätt att uppfatta världen är specifik till tid och plats, dvs. att den har en historisk och kulturell kontext och kan således förändras med tid och rum. 3. Det finns ingen objektiv sanning, men sanningen och kunskapen formas
istället i social interaktion och det är därför som social interaktion, särskilt språk är av intresse för socialkonstruktivistiska forskare.
4. Det finns ett samband mellan kunskap och social handling, där en konstruerad världsbild medför att vissa handlingar är tänkbara medan andra handlingar blir otänkbara, dvs. vår konstruktion av världen får makt eftersom den ger konsekvenser i praktiken.
3.1.1 Stark och svag socialkonstruktivism
I sin definition av socialkonstruktivismen, skiljer Burr (2003) mellan stark och svag
konstruktivism som hon sen relaterar till en mikro eller makro social
konstruktivistisk utgångspunkt. Med stark socialkonstruktivism hänvisar Burr till Foucaults arbete och hon skriver om ”death of the subject” (Burr 2003: 23) där hon menar att en individ bara kan konceptualiseras av diskursiva och samhälleliga strukturer, eller som Johansson (2006: 44) skriver ”inget finns utom diskurserna”. Med svag socialkonstruktivism ses individen som aktivt handlande och som en aktiv diskursanvändare, där han/hon har möjlighet att skapa, återskapa och omskapa verkligheten i samspel med andra och i samverkan med omgivningen.
3.1.2 Mikro och makro socialkonstruktivism
Med mikro socialkonstruktivism anser Burr (2003: 21) att “social construction
taking place within everyday discourse between people in interaction”. Hon
förknippar svag socialkonstruktivism med mikronivån eftersom det är individernas egen interaktion med varandra som konstruerar ”verkligheten”, där individerna ses som aktiva diskursanvändare och där makt, om den spelar in överhuvudtaget, ägs av dem som har tolkningsföreträde i de olika diskurserna.
Med makro socialkonstruktivism anser Burr (2003) att språket som vi använder oss av innehar konstruktiv makt som har sitt ursprung i sociala strukturer, sociala relationer och institutionella handlingar. Diskursiv makt spelar den centrala rollen på makronivå, där individerna ensamma eller som grupp inte har några möjligheter att åstadkomma förändring. Vem någon av mina informanter är handlar då inte om en självvald identitet, utan skall istället förstås i en kontext av det som, för personen i fråga, är möjligt och inte är möjligt, är påbjudet eller är förbjudet i en specifik tid och plats.
Trots att hon väljer att skilja mellan mikro och makro socialkonstruktivism menar Burr (ibid: 22) att ”Macro and micro versions of social constructionism should not
be seen as mutually exclusive. There is no reason in principle why they should not be brought together in a synthesis of micro and macro approaches.” Det är exakt
en sådan syntes jag vill åstadkomma i min analys där jag vill titta på skärningspunkten mellan aktör, dvs. mellan killarna själva som aktiva diskursanvändare, och struktur, i det här fallet den massmediala diskursen och resulterande stereotypifieringar som skapar mening och som kan begränsa killarnas handlingsutrymme. Här måste jag, som Thomas Johansson (2006: 199) uttrycker det, ”ställa individens frihet och möjligheter i skarp kontrast till en sociologisk
problematisering av /…/ sociala hinder.” 3.2 Diskursanalys och kritisk diskursanalys
Med diskurs i denna uppsats refererar jag primärt till den massmediala diskursen och den allmänna diskursen kring invandrare i allmänhet och kring invandrarkillar i synnerhet. Diskurs är ett centralt begrepp inom socialkonstruktivismen och kan anses, argumenterar Helena Johansson (2006: 47), som ”konstruktionernas
ordnande princip.” Vidare skriver Johansson (ibid) att ”med diskurs lyfts fram hur allt som sägs, tänks och skrivs i en viss tid, i ett visst sammanhang formas med hjälp av strukturer och regler. Dessa regler eller socialt och kulturellt grundade tankemönster andar vad som kan sägas, vad som inte kan sägas, vem som kan säga det med auktoritet och vem som skall lyssna.” Diskursbegreppet på
konstruktivismens mikronivå understryker också maktrelationer där, sättet vi talar om människor påverkar hur vi behandlar dem, som i sin tur åskadliggör maktrelationer. På konstruktivismens makronivå, konstruerar den diskursiva makten individerna och deras levnadsvillkor. Det är nödvändigt att analysera de diskurser som är närvarande på både mikro- som makronivå för att kunna förstå mina informanters identitetsskapande inom sin kontext.
Norman Fairclough (2003) utvecklade den kritiska diskursanalysen där den kritiska delen bör tolkas som ett ställningstagande mot ojämlikhet. Fairclough såg språk som konstruerande av sociala identiteter, sociala relationer och kunskapssystem.
Fairclough argumenterade för ett cirkulärt resonemang där den vardagliga diskursen dvs. individernas framhävning av sig själva via sin användning av diskurs, begränsades av social struktur, som t.ex. arbetsmarknaden, skolsystemet, välfärdsstaten samtidigt som den bidrog till att konstruera dessa strukturer. Detta i sin tur ger oss både en ram där sociala strukturer påverkar vardagliga diskurser (makro socialkonstruktivism), samt en iscensättning där sociala relationer i sin tur bidrar till att forma den sociala strukturen (mikro socialkonstruktivism). Detta i sin tur ger möjligheter och begränsningar och det är här, i skärningspunkten, jag vill genomföra min analys av mina informanters identitetsskapande processer.
3.3 En kritik av socialkonstruktivismen och diskursteori
Även om socialkonstruktivismen är en gångbar och fruktsam teori som med framgång kan användas som en utgångspunkt i kvalitativ forskning måste vissa frågor ställas kring teorins grundantagande.
För det första kan man ifrågasätta socialkonstruktivismens utgångspunkt, att det saknas en objektiv sanning. Kan man förklara nazismen som en subjektiv upplevelse eller benämna koncentrationsläger eller Irakkriget som en diskurs? Om jag bryter min arm, går det att hävda att min uppfattning att min arm är bruten bara är min subjektiva upplevelse och en av många möjliga sanningar som i sin tur innebär att, om jag väljer en annan sanning, föreblir min arm obruten?
I mina intervjuer har samtliga informanter framstått som högst aktiva handlande subjekt, men, under makro socialkonstruktivistisk teori måste vi istället betrakta mina informanter i objektform, där samhällets rådande diskurser skapar individerna. Här medföljer det att när vi förstår hur diskurserna formar samhället, behöver vi inte titta närmare för att kunna förstå oss själva eftersom var handling, så som den är, kan förklaras utifrån en makronivå.
Mikro socialkonstruktivism tappar bort individerna på ett annat sätt där individen
ses som en aktiv diskursanvändare, men när vi förstår hur de använder sig av diskurserna samt hur bilden av verkligheten uppstår, behöver vi inte närmare
granska individen själv. Som Burr (2003) argumenterar, saknar
socialkonstruktivistisk teoribildning ett ”självkoncept”. Här menar hon att socialkonstruktivism erbjuder oss en förklaring av hur individerna förhandlar fram sina positioner, eller hur diskurserna formar subjektiva uppfattningar av verkligheten, men det förklarar inte hur dessa processer fungerar tillsammans. Teoribildningen förklarar inte heller hur en individ kan förstå sin identitetsposition i förhållande till rådande diskurser samt sin möjlighet att påverka denna position och faktumet att en individ ändå kan välja en subjektpositionering som är negativ för sig själv. Det är det som Ian Hacking (1999) menar i hans mycket intressanta bok
The Social Construction of What? när han skriver om fenomenet anorexia. Här,
argumenterar han, förstår flickorna att de drabbas av en diskurs som förkroppsligar kvinnor i enlighet med en väl etablerad mediabild och de förstår att det blir negativt för dem om de inte äter, men de väljer ändå att inte äta. Socialkonstruktivismen, enligt Burr (2003: 180) ”fails to explain why /…/ we do not feel free to choose an
alternative way of life.” Burr argumenterar att detta problem har sitt ursprung i
faktumet att teoribildningen inte fullständigt har klargjort förhållandet mellan individen och samhället, dvs. kan individen påverka sin omgivning via aktiv handling eller är individens liv istället påverkat av sociala strukturer som ligger
utanför individens kontroll. Detta i sin tur leder till den klassiska kritiken av socialkonstruktivism som kretsar kring debatten mellan handling och struktur. Med hjälp av Burr (ibid: 182-183) kan man sammanfatta argumentationen enligt följande: det finns två motpoler (som stämmer överrens med mikro och makro socialkonstruktivismens utgångspunkter), nämligen frågan: är det individerna som konstruerar samhället, eller samhället som konstruerar individerna? Den förstnämnda påstår att om det är individerna som konstruerar samhället så kan man se individerna som aktivt handlande, men det kan inte förklara hur individerna ändrar sig beroende på vilket samhälle de lever i. Om man tar den motsatta ställningen och påstår att samhället konstruerar individerna så berövas individer av sitt aktiva handlande och görs istället till objekt vars handling kan förklaras i termerna av samhällets normer. Båda positionerna kan argumenteras motsäga socialkonstruktivismens grundantagande. Om man accepterar att samhället konstruerar individerna, omvandlas diskurser till en sidoprodukt av samhällets sociala strukturer, medan i själva verket är diskurs centralpunkten i ett makrokonstruktivistiskt förhållningssätt. Dessutom kan man argumentera att det finns ett hypokritiskt resonemang i makro konstruktivistiskt förhållningssätt eftersom om diskursen är central, hur kan ett aktivt subjekt, dvs. en akademisk forskare, stå utanför diskursen och förklara den för allmänheten? För att återgå till mitt resonemang, om man anser att individerna skapar samhället måste individerna komma före det sociala och därför inte anses som konstruerade av det sociala. Dessutom, om man nu intar det mikro socialkonstruktivistiska perspektivet, som anser att individerna är aktiva diskursanvändare är man hårt pressad anser jag, att förklara inverkan av t.ex. genus, ålder eller etnicitet på individernas handlingsmöjligheter i termerna av en skillnad mellan hur olika individer navigerar olika diskurser. Burr (2003) försöker utforska en bättre förklaring av förhållandet mellan individ och samhälle med sin utgångspunkt i Blumer och Meads symboliska interaktionism, men för denna uppsats räcker det att utifrån de angivna ramarna konstatera att trots att socialkonstruktivismen kan erbjuda en fruktbar tolkningsram för förståelse av mina informanters identitetskonstruktioner, är själva teorin inte utan sina problem.
3.4 Uppsummering
I den här delen av uppsatsen har jag förklarat min teoretiska utgångspunkt genom att presentera och diskutera socialkonstruktivism och diskursanalys. Med hänsyn till uppsatsens syfte intar jag ett svagt socialkonstruktivistiskt förhållningssätt eftersom jag är intresserad av mina informanter som aktiva diskursanvändare i konstruktionen av sina egna manliga identiteter. Men, som Burr (2003) föreslår, väljer jag att inte se mikro och makro socialkonstruktivism som uteslutande varandra. Istället väljer jag utgångspunkten för min analys i skärningspunkten mellan aktör och struktur och mellan meningsskapande och handling. Här, anser jag, finns en möjlighet att kringgå den ovan nämnda kritik av social konstruktivismen, där jag kan titta på de möjligheterna som killarna har i sin identitetsskapande process, samtidigt som jag kan ta hänsyn till hur eller om den massmediala diskursen möjliggör, styr och begränsar själva processen.
Del 4 - Metod
I denna del av min uppsats kommer jag att motivera mitt metodval samt kritiskt avgränsa det. Jag kommer att redogöra för studiens avgränsningar, val av informanter, tillvägagångssätt och hur jag har genomfört mina intervjuer. Metoddelen kommer också att innehålla en beskrivning av de etiska överväganden jag har gjort samt en redovisning av de analystekniker jag använt vid behandlandet av mitt empiriska material. Allting placeras i kontexten av mitt syfte och mina frågeställningar.
4.1 Kvalitativ eller kvantitativ?
Eftersom jag slår fast i min problemformulering att kunskapen kring invandrarungdomars konstruktion av en manlig identitet är bristfällig i den mån den grundar sig på stereotypiska uppfattningar och att akademisk forskning kring ämnet kan anses vara i ett utvecklingsstadium, har jag som syfte med uppsatsen valt att ge en kvalitativ inblick i hur invandrarkillar faktisk gör och hur de tänker när de konstruerar sina manliga identiteter. Jag beskriver medvetet min studie som
kvalitativ eftersom jag ska förmedla information utifrån informanternas egna ord
och erfarenheter. Jag vill fånga hur de tänker kring manlighet och få fram diskurs och dialog. Jag vill, så att säga, ta en kamerabild av deras situation för att, så pass detaljrikt som möjligt, återge det ögonblicket för uppsatsens läsare. Eftersom jag anser identitet vara i konstant förändring accepterar jag att det som jag erbjuder kan begränsas till en bild i tid, och efteråt kan situationen ha förändrats igen. Jag använder ordet kvalitativ medvetet eftersom jag inte har undersökt fenomenets förekomst, omfattning och inte heller bedrivit ett vetenskapligt experiment för att kunna testa en forskningshypotes eller utforska ett orsakssamband. Enligt Rosgren och Arvidson (2002) kan mitt forskningsintresse definieras som utforskande och det tillhör det första steget på kunskapstrappan, där jag ska bedriva explorativ forskning genom att gå ut i samhället i den miljö där mitt fenomen förekommer och få en inblick i mitt valda fenomen. Rosgren och Arvidson (2002) föreslår en rad olika undersökningsformer där min valda form, samtalsintervjuer, också ingår. Författarna påpekar också att denna sorts studier i regel sker med kvalitativ metod, som instämmer med mitt metodval.
4.1.1 Val av kvalitativ metod
I sin bok ”Kvalitativa studier i teori och praktik” redogör Svensson och Starrin (1996) för de tre huvudsakliga datainsamlingsmetoder som ingår i kvalitativ forskning, nämligen: deltagande observationer, intervjuer och fältstudier. Mitt eget val av kvalitativ metod avgörs både utifrån den metod som bäst lämpar sig för att uppfylla mitt syfte, samt den metod som är mest genomförbar inom den avgivna tidsperioden för uppsatsens genomförande.
Jag valde semistrukturerade intervjuer som det lämpligaste sättet att uppfylla mitt syfte. Genom att intervjua ungdomar av invandrarbakgrund, fick jag genom deras egna ord inblick i hur de gör och hur de tänker när de konstruerar sina manliga identiteter.
