KÖNSSKILLNADER HOS FÖRÖVARE AV DÖDLIGT
PARTNERVÅLD I RELATION TILL MOTIV OCH
TILLVÄGAGÅNGSSÄTT
Yelda Bakirci, Josefine Johansson & Nathalie Yuksel
Vårterminen 2020
Självständigt uppsatsarbete, 15 hp Huvudområde: Kriminologi
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Handledare: Joakim Petersson
Könsskillnader hos förövare av dödligt partnervåld i relation till motiv och tillvägagångssätt
Sammanfattning
Syftet med den föreliggande studien var att undersöka könsskillnader i motiv och tillvägagångssätt hos förövare av dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer. En kvantitativ forskningsmetod användes i denna icke-experimentella tvärsnittsstudie, där data samlades in från ett urval av svenska domstolars domar, det vill säga tingsrätter, hovrätter och Högsta domstolens domar publicerade i en juridisk databas. Ett urval av
N = 49 domar granskades med hjälp av ett kodschema, varav n
= 30 domar hade en manlig förövare och n = 19 domar en kvinnlig förövare. De erhållna datan analyserades genom ett chi2-test for independence. Resultaten indikerar att kön hos förövare av dödligt partnervåld var signifikant relaterat till motiv till det dödliga våldet där tidigare utsatthet för partnervåld skiljde sig åt signifikant mellan män och kvinnor, men inte till tillvägagångssätt i det dödliga våldet. Slutsatser som drogs av denna studie var att motiv till dödligt partnervåld skiljer sig åt med anledning av förövarens könstillhörighet, medan tillvägagångssätt i dödligt partnervåld var samma oavsett könstillhörighet.
Nyckelord: könsskillnader, förövare av dödligt partnervåld, motiv,
tillvägagångssätt, heterosexuella parrelationer, domar
Gender Differences Among Perpetrators of Lethal Partner Violence in Motives and Methods
Abstract
The purpose of the present study was to examine gender differences in motives and methods among perpetrators of lethal partner violence in heterosexual relationships. A quantitative design was used in this non-experimental cross-sectional study, in which data were collected from a sample of the legal cases of Swedish courts, also the legal cases of district courts, courts of appeal and the Supreme Court published in a judicial database. A sample of N = 49 legal cases were examined by means of a coding scheme, including n = 30 legal cases consisting of male perpetrators and n = 19 legal cases of female perpetrators. The obtained data were analyzed by using a chi-square test for independence. The results indicate that the gender of perpetrators in lethal partner violence was significantly related to motives for the lethal violence, in which prior exposure to intimate partner violence differed significantly between men and women, but not to methods of the lethal violence. Conclusions drawn from this study were that the motives for lethal partner violence differed because of the perpetrator's gender, while the methods of lethal partner violence were the same regardless of gender.
Keywords: gender differences, perpetrators of lethal partner
violence, motives, methods, heterosexual relationships, legal cases
Könsskillnader hos förövare av dödligt partnervåld i relation till motiv och
tillvägagångssätt ... 1
Tidigare forskning ... 1
Teoretisk utgångspunkt ... 4
Kunskapslucka ... 6
Syfte och frågeställningar ... 6
Hypoteser ... 6 Metod ... 7 Urval ... 8 Material ... 9 Procedur ... 12 Statistiska analyser ... 14 Resultat ... 15 Diskussion ... 18 Tidigare forskning ... 19 Teoretiska förklaringar ... 21
Begränsningar och styrkor ... 22
Praktiska implikationer ... 23
Framtida forskning ... 24
Slutsatser ... 25
Referenslista ... 26
Könsskillnader hos förövare av dödligt partnervåld i relation till motiv och tillvägagångssätt
Statistik från Brottsförebyggande rådet [Brå] visade att dödligt våld i Sverige har ökat under de senaste åren (Brå, 2019). Med dödligt våld avses i föreliggande studie, i enlighet med 3 kap brottsbalken (1962:700) att någon berövar en annan person dennes liv med exempelvis uppsåt antingen genom mord eller dråp. I cirka 20 % av fallen av dödligt våld var förövaren och den brottsutsatte nuvarande eller tidigare partners, där det i nästan 9 av 10 fall av dödligt partnervåld är en man som dödat en kvinna (Brå, 2019). Denna typ av dödligt våld definieras i denna studie som dödligt partnervåld, vilket innebär att förövaren och den utsatte har eller har haft någon form av kärleksrelation till varandra oavsett om de bor ihop, har bott
tillsammans eller inte. Detta är en av få kategorier av dödligt våld där det är vanligast att en man dödar en kvinna och inte en annan man. Gällande kvinnliga förövare av dödligt våld utsätts främst en man som är eller har varit en partner till kvinnan. Vidare är det av vikt att undersöka skillnader mellan manliga och kvinnliga förövare av dödligt partnervåld i relation till aspekter, som det bakomliggande motivet till våldet och hur våldet har gått tillväga. Detta för att kunna tillämpa den erhållna kunskapen inom svenska polisens utredningsarbete när det kommer till dödligt våld. Genom att ha kunskap om vilket motiv och tillvägagångssätt som en manlig respektive kvinnlig förövare av dödligt partnervåld hade samt hur dessa skiljer sig åt, kan utredningsarbetet förbättras när det kommer till att exempelvis göra en
gärningsmannaprofilering och sökandet av förövaren (Polisen, 2019). Således är det övergripande syftet med denna studie att undersöka könsskillnader i motiv och tillvägagångssätt hos förövare av dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer.
Tidigare forskning
Könsskillnader i motiv. Tidigare forskning påvisade att bakomliggande motiv till dödligt partnervåld skiljer sig åt signifikant mellan manliga och kvinnliga förövare. Detta då manliga förövares motiv till att döda sin kvinnliga partner i många fall var på grund av svartsjuka, misstanke för otrohet, ilska samt känslan av att inte kunna utöva kontroll över den kvinnliga partnern (Daly & Wilson, 1988; Emerson Dobash, Dobash & Cavanagh, 2009; Eriksson & Mazerolle, 2013; Johnson & Hotton, 2003; Jordan, Clark, Pritchard & Charnigo, 2012). Utöver det påvisade en kanadensisk studie att separation i ett förhållande är ett starkt motiv när en kvinna utsätts för dödligt partnervåld, detta på grund av att mannen har svårt att acceptera separationen och har en önskan om att behålla kontrollen över sin partner (Johnson
& Hotton, 2003). I och med separationen upplever män ilska som utgör ett motiv till att döda sin kvinnliga partner, vilket 45 % av fallen visade på detta motiv till det dödliga våldet. Dock är ilska utöver att vara ett eget motiv även ett utfall av motivet separation i ett förhållande, vilket är en känsla som uppstår i samband med separationen. Gällande misstanke för otrohet hade den manliga förövaren detta motiv i 15 % av fallen för det dödliga våldet mot sin partner. Detta motiv hos män med stöd från ‘’evolutionary theories’’ då männen upplever rädsla för att fostret från förhållandet inte är sitt eget, utan är från en annan man (Eriksson & Mazerolle, 2013). Således upplever män otrohet som ett hot mot förhållandet, vilket
resulterar i känsla av svartsjuka och som i sin tur kan utgöra en risk för att begå dödligt partnervåld.
Vidare indikerar resultat från en dansk studie att svartsjuka var ett av de mest förekommande motiven till det dödliga partnervåldet, med en procentsats på 36 % (Leth, 2009). Mer specifikt berövade de manliga förövarna sina partners livet i de flesta fall på grund av partnerns önskan om en separation i förhållandet, medan enbart ett fall på grund av att ha upptäckt partnerns otrohet vilka har gett upphov till känslan av svartsjuka. Dessutom hänvisar en amerikansk studie till att män uppvisar en större benägenhet att begå dödligt våld mot sina partners efter att partnervåldet eskalerat samt i de fall där den kvinnliga partnern vill avsluta förhållandet med ett inslag av våld (Jordan m.fl., 2012). Utifrån detta kan en
samstämmighet mellan tidigare studier påträffas gällande deras resultat då dessa visar att män har olika motiv till att begå dödligt våld mot sin kvinnliga partner, i jämförelse med kvinnor som begår dödligt våld mot sin manliga partner.
Däremot till skillnad från manliga förövares motiv, hade kvinnliga förövare med
förankring i tidigare forskning motiv som desperation och rädsla till följd av tidigare utsatthet för våld av sin manliga partner samt social isolering (Eriksson & Mazerolle, 2013; Jordan m.fl., 2012; Paradis, 2017; Serran & Firestone, 2004). Vidare visade studier på ett annat motiv till att en kvinna utsätter sin partner för dödligt partnervåld, vilket var självförsvar (Caman, Howner, Kristiansson & Sturup, 2016; Johnson & Hotton, 2003; Jordan m.fl., 2012; Jurik & Winn, 1990; Leth, 2009; Paradis, 2017; Serran & Firestone, 2004). Detta främst på grund av att partnern tidigare har varit våldsam mot henne och kvinnan kände ett behov av att skydda sig själv. Att agera i självförsvar kan även teorin ”self-defense theory” ligga som grund för, eftersom kvinnan i detta fall kan döda sin partner för att ge skydd åt sig själv (Serran & Firestone, 2004). Det är vanligt att en kvinnlig förövare som dödat sin partner tidigare varit utsatt för hot eller våld av sin partner (Brå, 2014). I en amerikansk
manliga partner tidigare blivit utsatt för våld av den brottsutsatta partnern (Campbell, Glass, Sharps, Laughon & Bloom, 2007). Dessutom påvisade andra studier att en pågående konflikt var ett exempel på motiv till det dödliga våldet som en kvinna utsatte sin manliga partner för (Johnson & Hotton, 2003; Jurik & Winn, 1990).
Könsskillnader i tillvägagångssätt. Tidigare studier indikerar att det föreligger signifikanta skillnader mellan manliga och kvinnliga förövares tillvägagångssätt i dödligt partnervåld. Exempelvis använde män som begick mord på sina partners sig av föremål som gevär eller pistoler (Adinkrah, 2008; Aldridge & Browne, 2003; Dawson & Gartner, 1998; Johnson & Hotton, 2003; Jordan m.fl., 2012), men även snöre eller enbart sina händer för att strypa partnern, medan kvinnor dödade sina partners med hjälp av knivar eller andra
köksredskap (Adinkrah, 2008; Aldridge & Browne, 2003; Jordan m.fl., 2012; Jurik & Winn, 1990; Mize & Shackelford, 2008). Därav visar flera studiers resultat vara eniga om
könsskillnader i dödligt partnervåld gällande tillvägagångssätt.
Vidare påpekade en amerikansk studie att män väljer att döda sina partners genom att befinna sig i nära avstånd till dem då exempelvis strypning och att slå ihjäl partnern
förutsätter ett sådant avstånd (Jordan m.fl., 2012). Dessutom har män en tendens att begå dödligt våld mot sina partners genom att slå ihjäl dem till skillnad från kvinnliga förövare (Adinkrah, 2008; Aldridge & Browne, 2003; Jordan m.fl., 2012). Gällande kvinnliga förövare använder dessa sig mer av föremål i dödligt partnervåld, vilket kan bero på att kvinnors motiv till detta våld, som exempelvis rädsla på grund av utsatthet för partnervåld, skapar större reaktioner än plötslig ilska för att försvara sig själva (Mize, Shackelford & Shackelford, 2009). Därmed hänvisas det till att kvinnor använder föremål vid självförsvar i syfte att utjämna skillnaderna i styrka och storlek mellan män och kvinnor. Ytterligare påvisade en kanadensisk studie att det är ovanligt att kvinnor använder sig av annat våld mot sin partner innan det dödliga våldet, i jämförelse med män (Johnson & Hotton, 2003).
Slutligen kan tillvägagångssätt i dödligt partnervåld variera beroende på i vilket land det dödliga våldet begåtts. Exempelvis är det mer vanligt att använda sig av skjutvapen i USA i jämförelse med andra länder, eftersom där är det tillåtet att inneha vapen (Aldridge &
Browne, 2003). Utöver detta hävdar en brittisk studie att det finns ett starkt samband mellan att bevara vapen i hemmet och ökad risk för dödligt partnervåld, vilket kan förklara varför skjutvapen är det mest förekommande tillvägagångssättet av dödligt partnervåld i USA. Däremot i länder som Storbritannien och Sverige begås dödligt partnervåld vanligast med hjälp av vassa föremål (Aldridge & Browne, 2003; Caman, Kristiansson, Granath & Sturup, 2017).
Teoretisk utgångspunkt
General strain theory. General strain theory är en teori som modifierats från den klassiska ‘’strain theory’’ (Newburn, 2017). Strain theory syftar till att förklara hur strain eller frustration uppstår i de fall där de kulturella målen inte kan uppnås med legitima medel. Exempel på kulturella mål är status och rikedom. Däremot handlar legitima medel om
exempelvis utbildning och arbete. Med andra ord kan frustration uppstå då de uppsatta målen inte uppnås, vilket i sin tur kan innebära en ökad risk för vissa människor att begå brott genom att uppnå målen med icke-legitima medel istället. Gällande general strain theory berör denna om en individs misslyckande med att uppnå ett mål, trots att hen har försökt det på legitima sätt. Beroende på vilken respons eller så kallade stimuli hen får i form av positiv eller negativ förstärkning vid försök att uppnå ett mål, som exempelvis att lyckas få ett jobb eller att få avslag efter avslag istället, kan frustration skapas.
För att formulera hypotes, förstå och tolka denna studies resultat då det råder könsskillnader hos förövare av dödligt partnervåld i relation till motiv, har en anpassad variant av general strain theory valts ut (Eriksson & Mazerolle, 2013). Denna variant av teorin är vald då den syftar just på att förklara dödligt partnervåld samt könsskillnader i detta våld. Med andra ord framför teorin hur män och kvinnor som begår dödligt partnervåld skiljer sig åt i bland annat motiv genom upplevelser av frustration, vilket behandlas mer framöver.
Initialt hävdar general strain theory att män och kvinnor begår dödligt partnervåld med anledning av olika orsaker, vilket har sin grund i att de upplever olika typer av frustrationer samt situationer i parrelationen (Eriksson & Mazerolle, 2013). Exempelvis upplever män frustration vid förlust av kontroll och separation i ett förhållande. En bidragande faktor till att män som begår dödligt partnervåld upplever en förlust av kontroll är på grund av
separationen i ett förhållande. Därav anger teorin att denna faktor minskar positivt värderade stimuli, det vill säga att kärleksrelationen tagit sitt slut och därmed leder till stimuli i form av negativ förstärkning hos mannen för att uppleva frustration. I och med det blir mannen mer benägen att beröva sin partner livet. I de fall där män upplever frustration uppstår negativa känslor, som är en medierande faktor för upplevd frustration och förövande av dödligt partnervåld. Exempel på negativa känslor hos manliga förövare hänvisar denna teori till att vara ilska och svartsjuka. Med förankring i tidigare forskning kan negativa känslor utgöra motiv till dödligt partnervåld då forskning visar att män dödar sina partners, främst kvinnliga partners, på grund av känslor som exempelvis svartsjuka (Jordan m.fl., 2012).
Vidare begår kvinnor dödligt partnervåld på grund av faktorer till upplevd frustration som utsatthet för partnervåld (Eriksson & Mazerolle, 2013). Mer ingående har kvinnliga förövare vid flera tillfällen utsatts för olika typer av våld av sin partner. Därav är utsatthet för partnervåld en faktor som framställs som negativt värderade stimuli i enlighet med general strain theory. Detta innebär att kvinnan får respons i form av negativ förstärkning av sin partner som väcker frustration hos henne för att därefter döda partnern. Således kan detta utgöra ett motiv till att begå dödligt partnervåld då forskning visar att kvinnan dödar sin manliga partner på grund av utsatthet för våld (Eriksson & Mazerolle, 2013; Jordan m.fl., 2012). Slutligen gällande negativa känslor bland kvinnliga förövare av dödligt partnervåld är exempel på dessa desperation och rädsla, vilka även kan vara motiv i enlighet med tidigare forskning ovan.
Sexual strategies theory. Sexual strategies theory är en teori som har valts ut i denna studie för att formulera hypotes, förstå och tolka studiens resultat gällande könsskillnader i dödligt partnervåld när det kommer till vilket tillvägagångssätt som används (Mize m.fl., 2009). Teorin hävdar att män och kvinnor skiljer sig åt i tillvägagångssätt i dödligt partnervåld, där det är mer vanligt att män använder sina bara händer för att slå ihjäl sina partners, medan kvinnor oftare använder sig av olika vapen. Detta med grund i motiv till det dödliga partnervåldet hos manliga respektive kvinnliga förövare då manliga förövare
uppvisar främst ilska som reaktion på exempelvis otrohet av partner, medan kvinnliga förövare uppvisar utöver ilska, känslor som rädsla och ångest. Eftersom män vanligtvis upplever ilska i jämförelse med kvinnor, påpekar sexual strategies theory att män kan använda sig av tillvägagångssätt där ilskan speglas mer.
Vidare framför teorin att anledningar till att män oftare använder sig av sina händer kan förklaras genom att män oftast är starkare och större än sina kvinnliga partners samt att män är mer benägna att använda sig av fysisk aggression i jämförelse med kvinnor (Mize m.fl., 2009). Gällande en anledning till att kvinnor använder sig av olika vapen i flera fall kan i enlighet med denna teori bero på att de behöver kompensera för den fysiska skillnaden i storlek mellan henne och hennes manliga partner. Därav visar tidigare forskning att kvinnor vid dödligt partnervåld använder sig oftast av knivar eller andra vassa föremål som
tillvägagångssätt (Adinkrah, 2008; Aldridge & Browne, 2003; Jordan m.fl., 2012; Jurik & Winn, 1990; Mize & Shackelford, 2008; Mize m.fl., 2009). Detta i jämförelse med män som oftare använder sig av tillvägagångssätt som sina bara händer, trubbiga föremål såsom hammare och strypning (Jordan m.fl., 2012; Mize m.fl., 2009).
Kunskapslucka
Utifrån genomförd litteratursökning för denna studie har det enbart funnits få studier rörande området dödligt partnervåld i relation till könsskillnader i motiv och tillvägagångssätt. Mer ingående har det inte hittats tillräckligt med forskning med fokus på kvinnliga förövare av dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer gällande motiv och tillvägagångssätt i det dödliga våldet, vilket har identifierats som en kunskapslucka. Även om det genomförts studier där motiv och tillvägagångssätt i dödligt partnervåld beaktas, har litteratur visat på en större inriktning på män som begått detta våld i jämförelse med kvinnor (Dawson & Gartner, 1998; Emerson Dobash m.fl., 2009). Detta i enlighet med forskning om andra typer av brott som även har ett traditionellt begränsat fokus på kvinnor som förövare, vilket kan bero på den låga förekomsten av kvinnliga förövare i jämförelse med manliga förövare (Caman m.fl., 2016). Därav betraktas detta vara en brist i litteraturen rörande dödligt partnervåld. Dessutom har flertalet av dessa studier genomförts i internationell kontext, vilket innebär att studier rörande det ovannämnda området inte har genomförts i tillräckligt stor utsträckning i nationellt sammanhang såsom i internationellt sammanhang. Således anses detta vara en annan kunskapslucka och därmed avsåg denna studie att täcka de identifierade
kunskapsluckorna genom syfte samt frågeställningar som redogjorts för nedan.
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie var att undersöka könsskillnader i motiv och tillvägagångssätt hos förövare av dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer. Därav formulerades specifika frågeställningar i relation till syftet, vilka lyder på följande sätt:
- Hur ser skillnaderna ut i motiv mellan män och kvinnor som begår dödligt partnervåld?
- Hur ser skillnaderna ut i tillvägagångssätt mellan män och kvinnor som begår dödligt partnervåld?
Hypoteser
Den föreliggande studien syftade till att undersöka könsskillnader i motiv och
tillvägagångssätt hos förövare av dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer. General strain theory förklarar att det finns skillnader mellan män och kvinnor som begår dödligt våld mot sina partners i upplevelser av frustration, negativa känslor samt situationer i
kvinnliga förövare av dödligt partnervåld kunde vara motiv till det dödliga våldet med stöd från tidigare forskning, där män kunde uppleva känslor som ilska och svartsjuka medan kvinnor upplevde känslor som rädsla och desperation till följd av tidigare utsatthet för partnervåld (Jordan m.fl., 2012). Med grund i tidigare forskning (Jordan m.fl., 2012) och general strain theory (Eriksson & Mazerolle, 2013) var den första hypotesen för denna studie att män och kvinnor som begår dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer skiljer sig åt signifikant i relation till motiv där mäns motiv i större utsträckning är exempelvis svartsjuka och ilska, medan kvinnors motiv är exempelvis tidigare utsatthet för partnervåld och
självförsvar.
Vidare visar tidigare studier att det råder signifikanta könsskillnader hos förövare av dödligt partnervåld gällande deras tillvägagångssätt då män vanligtvis använder sig av tillvägagångssätt som strypning, medan kvinnor tillvägagångssätt som knivar (Adinkrah, 2008; Aldridge & Browne, 2003; Jordan m.fl., 2012; Mize m.fl., 2009). Baserat på detta samt sexual strategies theory var den andra hypotesen att män och kvinnor som begår dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer skiljer sig åt signifikant i relation till
tillvägagångssätt således att män använder sig av tillvägagångssätt som exempelvis strypning, medan kvinnor använder sig av föremål som exempelvis knivar.
Metod
För att besvara syftet i denna studie användes en kvantitativ forskningsmetod där numeriska data samlades in (Borg & Westerlund, 2012). Detta även för att det undersöktes skillnader mellan två grupper, i detta fall män och kvinnor i heterosexuella parrelationer gällande motiv och tillvägagångssätt i dödligt partnervåld. Data samlades in vid ett och samma tillfälle utan kontroll över oberoende variabel samt utan randomiserade fall till olika grupper, genom en så kallad icke-experimentell tvärsnittsdesign. Vidare skedde insamlingen av data genom
granskning av domar från tingsrätter, hovrätter och Högsta domstolen, som ansågs vara den mest lämpliga och tillgängliga datainsamlingsmetoden för att erhålla data rörande dödligt partnervåld. Mer specifikt valdes denna datainsamlingsmetod då den ansågs vara mest lämpad för att kunna besvara studiens syfte, alltså framgår behövlig information om motiv och tillvägagångssätt i domarna. Dessutom var den valda datainsamlingsmetoden tids- och kostnadseffektiv, eftersom domar kunde nås fritt via Örebro universitets databaser, i detta fall InfoTorg Juridik för studenter och således fanns nära till hands (Örebro universitet, 2019). Slutligen var den oberoende variabeln för denna studie kön, medan de beroende variablerna var motiv och tillvägagångssätt i dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer.
Urval
För insamling av data till denna studie användes ett totalurval från databasen InfoTorg Juridik samt ett bekvämlighetsurval. Ett totalurval innebär att man gör en undersökning av samtliga personer i den population som man vill undersöka (Trost & Hultåker, 2016). Denna
urvalsmetod användes vid insamling av domar med kvinnliga förövare av dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer. Urvalsmetoden användes på grund av att förekomsten av kvinnliga förövare dömda för dödligt partnervåld var låg och all data som fanns att tillgå i databasen InfoTorg Juridik ingick i studien. Vidare samlades domar med manliga förövare in genom ett bekvämlighetsurval, som innebär att deltagare som finns nära till hands väljs ut för studien (Borg & Westerlund, 2012). Denna urvalsmetod har valts då databasen InfoTorg Juridik innehåller fler domar med manliga förövare av dödligt partnervåld än de 30 som valts ut i den föreliggande studien.
Domarna som samlades in var begränsade mellan år 1990 och 2019. Begränsningen berodde på att det krävdes domar från en sådan lång tidsperiod för att få tillräckligt många domar med kvinnliga förövare av dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer. Förutom att domarna som samlades in var mellan år 1990 och 2019 fanns det en del andra kriterier för att en dom skulle inkluderas i studien. Dessa kriterier var att det antingen var en manlig eller kvinnlig förövare av dödligt partnervåld i en heterosexuell parrelation, oavsett om den utsatte var en nuvarande eller tidigare partner. I domen var det även tvunget att finnas med
information om vilket motiv som fanns bakom det dödliga våldet och/eller vilket
tillvägagångssätt som användes för det dödliga våldet, detta för att kunna besvara studiens syfte. För att inte välja ut endast de domar som uppkom i de första sökträffarna efter varje sökning utifrån de olika sökorden som användes i studien i databasen InfoTorg Juridik, valdes domar ut med både start från första sidan men även med start från sista sidan.
Därav bestod urvalet av totalt N = 49 domar för dödligt partnervåld, varav n = 30 domar (61 %) hade en manlig förövare och n = 19 domar (39 %) en kvinnlig förövare. Utifrån de granskade domarna var förövarna mellan 22 och 81 år (M = 43,2, SD = 15,2) vid tillfället för gärningen. Av dessa dömdes 44 förövare för mord respektive 5 förövare för dråp. Av samtliga förövare dömdes 38 till fängelse tidsbestämt, 8 till fängelse på livstid och 3 till rättspsykiatrisk vård. De manliga förövarna av dödligt partnervåld var mellan 24 och 81 år (M = 45,6, SD = 15,6) vid tillfället för gärningen. Sammanlagt dömdes 29 av dessa för mord respektive 1 person för dråp. Påföljden för det dödliga partnervåldet hos manliga förövare var fängelse tidsbestämt i 24 domar, fängelse på livstid i 5 domar och rättspsykiatrisk vård i 1 dom. De kvinnliga förövarna var mellan 22 och 73 år (M = 39,9, SD = 14,5) vid tillfället för
gärningen. Av dessa dömdes 15 personer för mord respektive 4 personer för dråp. Gällande påföljd dömdes de kvinnliga förövarna till fängelse tidsbestämt i 14 domar, fängelse på livstid i 3 domar och rättspsykiatrisk vård i 2 domar.
Det externa bortfallet resulterade i samtliga domar mellan 1990 och 2019, där en manlig eller kvinnlig förövare dömts för mord eller dråp för dödligt partnervåld i
heterosexuella parrelationer som inte var publicerade i databasen InfoTorg Juridik. Även samtliga domar med en manlig förövare av dödligt partnervåld som var publicerade på databasen InfoTorg Juridik, men som inte granskats i studien räknades som ett externt
bortfall. Antalet domar i det externa bortfallet gick inte att beräkna på grund av att det saknas statistik på antalet domar som uppfyller dessa kriterier under den aktuella tidsperioden. Det interna bortfallet bestod av domar med motiv eller tillvägagångssätt som inte gick att utläsa ur domarna, där totalt tio motiv från domar räknades som internt bortfall samt räknades totalt tre tillvägagångssätt från domar som internt bortfall. De domar som innehöll ett internt bortfall då de saknade motiv eller tillvägagångssätt exkluderades inte ur studien, utan de valdes att behållas.
Material
Materialet som granskades var domar av lagförda individer. Studien granskade domar där män och kvinnor i heterosexuella parrelationer lagfördes för mord eller dråp vid de allmänna domstolarna från tingsrätten, hovrätten och Högsta domstolen. De allmänna domstolarnas huvudsakliga uppgift är att pröva åtal av tvistemål och brottmål som följs av lagen (Sveriges Domstolar, 2019). Valet av att använda samtliga tre instanser, det vill säga tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen, var på grund av att det inte framkom om alla tingsrättens domar fanns att tillgå på InfoTorg Juridik. Således har denna studies material endast utgått från de domar som finns att tillgå från databasen InfoTorg Juridik, där studenter vid Örebro universitet har fri tillgång till domar (Örebro universitet, 2019).
En dom är uppbyggd under flera olika avsnitt. Inledande i en dom anges alltid vilka parter som är med i målet samt vilken dom som domstolen fastställt. I denna studie har det riktats in på brottmål, vilket innebär att det inledande står vad den åtalade gjort sig skyldig till samt vilken påföljd som den åtalade skall dömas till. Vidare kommer en bakgrund i domen, där en kort sammanfattning om vad som skett beskrivs, vad målet i fråga handlar om, vilken relation den tilltalade och målsägande hade, tillvägagångssättet gärningen utförts på och motivet den tilltalade hade till att begå gärningen. Dock framkommer det inte alltid ett motiv i en dom då det ibland finns en avsaknad av motiv. Det följs sedan upp av den centralaste
delen av en dom, det vill säga domskäl. Denna del innefattar domstolens ställningstaganden, mer ingående vad domstolen värderat utifrån vad de olika parterna framfört och vad
domstolen dömer den åtalade till.
Kodschema. Syftet med att konstruera ett kodschema för denna studie var för att kunna genomföra en granskning av domar samt ha ett underlag på vad som uppkommit i dessa domar med stöd från vad tidigare forskning har påvisat. Kodschemat var konstruerad som en enkät, där kryssrutor användes för att kryssa i vad som stämde in i bedömningen av domen som granskades. Det första steget bestod av att fylla i vilken dom som granskades i
kodschemat, exempelvis ‘’Dom nummer 1’’. Domarna sparades även ner med samma namn i de ansvariga för studiens datorer för att hålla koll på vilken dom som granskats.
Bakgrundsfrågor som kön hos förövare och brottsutsatt i den heterosexuella parrelationen, ålder på förövaren, vilken typ av dödligt partnervåld förövaren dömdes för samt vilken påföljd förövaren dömdes till var inledande. Ålder på förövaren angavs utifrån
gärningstillfället. De dödliga partnervåld som granskades i denna studie avsåg mord och dråp då dessa brott kan begås med avsikt, i enlighet med 3 kap brottsbalken (1962:700). De
påföljder som förövare dömdes till för det dödliga partnervåldet utgicks från 3 kap brottsbalken (1962:700), det vill säga fängelse tidsbestämt och fängelse på livstid.
Rättspsykiatrisk vård eller alternativet annat lades till vid datainsamlingen då det var vanligt förekommande att rättspsykiatrisk vård var en påföljd vid gärningar som mord och dråp.
Motiv för gärningen. De motiv som inkluderades i kodschemat hade förankring i tidigare forskning om manliga och kvinnliga förövare av dödligt partnervåld, vilka var; svartsjuka, misstanke för otrohet, ilska, rädsla, tidigare utsatthet för partnervåld, social isolering, självförsvar, separation i ett förhållande, desperation, pågående konflikt eller annat (Caman m.fl., 2016; Daly & Wilson, 1988; Eriksson & Mazerolle, 2013; Johnson & Hotton, 2003; Jordan m.fl., 2012; Jurik & Winn, 1990; Leth, 2009; Paradis, 2017; Serran & Firestone, 2004). Valet av att ha annat som ett alternativ var i syfte om denna studie skulle finna andra motiv i domarna som inte framgick av tidigare forskning. Ekonomi var ett motiv som lades till i samband med granskning av domar då det förekom i några fall att ekonomiska tillgångar var ett vanligt motiv hos kvinnliga förövare.
Tillvägagångssätt för gärningen. De tillvägagångssätt som inkluderades i kodschemat utgick även från tidigare forskning med avseende på manliga och kvinnliga förövare av dödligt partnervåld, vilka var följande; skjutvapen, strypning, förgiftning, trubbiga föremål, kniv eller andra vassa föremål, slag med knytnäve eller annat (Adinkrah, 2008; Aldridge & Browne, 2003; Caman m.fl., 2017; Johnson & Hotton, 2003; Jordan m.fl., 2012; Jurik &
Winn, 1990; Mize & Shackelford, 2008; Mize m.fl., 2009). Valet av att ha alternativet annat i tillvägagångssätt var av samma anledning som för motiv, det vill säga om studien skulle finna andra tillvägagångssätt i domarna som inte framgick av tidigare forskning. Anlagd brand var ett tillvägagångssätt som lades till i kodschemat vid granskning av domar då det förekom i en del fall att den anlagda branden var ett tillvägagångssätt som orsakade döden hos både
manliga och kvinnliga brottsutsatta.
Validitet och reliabilitet för kodschema. Gällande kodschemats validitet undersöktes detta genom att ta reda på om mätinstrumentet verkligen mäter det som avses att mäta i studien (Borg & Westerlund, 2012). Kodschemat har konstruerats på ett sådant sätt där begreppen utgått från tidigare forskning, men även olika motiv och tillvägagångssätt som funnits med i de domar som granskats. Studierna som använts vid utformandet av
kodschemat har på ett eller annat sätt påvisat många av de variabler som inkluderats i
kodschemat. Därav kan det konstateras att studien täckte det avsedda området som studerades genom att utgå från vad tidigare forskning och domar som granskats kommit fram till. Vidare var det främst aktuella i detta avseende motiv och tillvägagångssätt. Kodschemat innehåller både motiv och tillvägagångssätt som har förankring i tidigare forskning samt de domar som granskats. Därav går det att vid en första anblick se att kodschemat mäter det som avses att mätas. Således går det att göra bedömningen att kodschemats ytvaliditet anses vara god och relevant för studiens syfte.
Genom att granska domar med hjälp av kodschemat har interbedömarreliabiliteten testats av samtliga ansvariga för denna studie. Interbedömarreliabilitet handlar om att undersöka i vilken grad två eller fler bedömare kan bedöma ett test på samma sätt (Janson, 2012). Innan interbedömarreliabiliteten testades lästes 19 domar enskilt av de ansvariga för studien, där 10 domar innefattade kvinnliga förövare respektive 9 domar manliga förövare av dödligt partnervåld. Därefter jämfördes de ansvariga för studiens samstämmighet genom att testa interbedömarreliabiliteten av det konstruerade kodschemat med hjälp av ‘’Fleiss’ kappa’’ i den statistiska programvaran Statistical Package for the Social Sciences [SPSS] version 26 (IBM, u.å.). Fleiss’ kappa används i de fall där variabler är på en nominalnivå samt där det är fler än två bedömare (Laerd Statistics, u.å.). Resultaten från Fleiss’ kappa visade på; kön hos förövare = 1, typ av dödligt partnervåld = 1, motiv = 0,73,
tillvägagångssätt = 1 och påföljd = 0,89. Siffrorna av resultaten indikerar på att
interbedömarreliabiliteten är god då ett värde över 0,60 anses vara acceptabelt. Det innebär således att interbedömarreliabiliteten påvisade goda resultat på samtliga delar som kön hos förövare, typ av dödligt partnervåld, motiv, tillvägagångssätt och påföljd. Gällande
interbedömarreliabiliteten för ålder på förövare mättes det genom att genomföra en intraklasskorrelation i SPSS då ålder är en kontinuerlig variabel (IBM, u.å.). Resultatet på interbedömarreliabiliteten av intraklasskorrelation visade på att ålder på förövare har värdet 1. Detta innebär att interbedömarreliabiliteten påvisades vara mycket hög gällande ålder på förövare. Sammanfattningsvis går det att göra den bedömningen att det konstruerade kodschemat för denna studie påvisat en godkänd nivå på interbedömarreliabilitet.
Procedur
Under datainsamlingen till denna studie kontaktades ansvarig person från Customer Service på Bisnode som berättade att databasen InfoTorg Juridik uppdateras automatiskt och
publicerar domar från olika instanser såsom allmänna domstolar, regeringen samt
EU-domstolen (mailkonversation, 22 april 2020). Dock framgår det inte ifall samtliga domar från allmänna domstolar i Sverige publiceras i databasen. Med anledning av ovanstående valdes InfoTorg Juridik för att samla in data från för att kunna få tillräckligt med data för studien.
Insamlingen av data påbörjades den 17 april 2020 med att samtliga ansvariga för studien började samla in domar från databasen InfoTorg Juridik, där en man eller kvinna dömts för mord eller dråp av dödligt partnervåld i en heterosexuell parrelation. För att få fram de mest relevanta domarna för den föreliggande studien användes olika sökord i flera olika kombinationer, där vissa sökningar använde sig av minst två olika sökord. Sökorden som användes var mord, dråp, partner, make, hustru, sambo, man och kvinna. När
datainsamlingen var färdig den 26 april 2020 hade det samlats in totalt 49 domar.
Den 27 april 2020 påbörjades granskningen av domarna genom att samtliga ansvariga för studien granskade 19 domar individuellt med hjälp av det konstruerade kodschemat för att sedan göra en gemensam bedömning. Detta i syfte att kunna kontrollera
interbedömarreliabiliteten. Därefter granskades resterande 30 domar individuellt, där respektive ansvarig för studien granskade tio domar var utan en gemensam bedömning då studiens interbedömarreliabilitet var hög på samtliga delar i kodschemat. Samtliga domar var färdiggranskade den 4 maj 2020.
Etiska överväganden. Till denna studie har de fyra forskningsetiska principerna i enlighet med Vetenskapsrådet beaktats (Vetenskapsrådet, 2017). Dessa principer består av informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. I enlighet med informationskravet innebär det som forskare att informera samtliga uppgiftslämnare och deltagare om vad studiens syfte innebar. Uppgifter som skall informeras om är att ett
informationskravet att studiens syfte samt frivilligt deltagande skall informeras om på ett sådant vis som kan påverka en deltagares villighet att delta i en studie. De uppgifter som inhämtats i detta avseende var offentliga handlingar av redan existerande domar från myndighetsregister. Därav kunde inte informationskravet uppfyllas fullt ut såsom
Vetenskapsrådet syftar till då den föreliggande studien inte hade aktiva deltagare att rikta sig till för att delge information om studien och således försöka få individer att frivilligt delta i studien. Under sådana omständigheter anses detta vara godtagbart med stöd från
Vetenskapsrådets riktlinjer (Vetenskapsrådet, 2017). I enlighet med samtyckeskravet innebär det som forskare att inhämta samtycke från samtliga uppgiftslämnare och deltagare i en studie, det vill säga att de skall ha rätten att själva bestämma över sin medverkan och kunna avbryta den när som helst utan att några negativa följder skall medföras. Denna studies syfte innebar att det redan fanns uppgifter om de enskilda individerna från existerande
myndighetsregister. Vetenskapsrådet (2017) beskriver det som att de fall där uppgifter om deltagare inhämtas från redan existerande myndighetsregister, där information används på ett sådant vis att inget lämnats vidare till andra aktörer, som exempelvis media, ger det rätten till att samtycke inte behöver efterfrågas i detta avseende. Således innebär det att ett passivt samtycke i detta avseende ansågs vara etiskt godkänt (Vetenskapsrådet, 2017).
Vidare i enlighet med konfidentialitetskravet innebär det att uppgifter om samtliga berörda personer i en studie i högsta mån skall ges konfidentialitet och att personuppgifter skall bevaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan få tillgång till dem (Vetenskapsrådet, 2017). Studiens syfte i detta avseende beaktade endast personuppgifter om lagöverträdelser, kön och ålder. Målnummer på de domar som granskades identifierades av de ansvariga för denna studie, men dessa identifierades inte i själva studien eller i resultatet. Risken att kunna identifiera enskilda individer i studien motverkades på ett sådant sätt där personuppgifter av känslig karaktär, som personnummer, inte samlades in i studien eller i resultatet. Studien har heller inte skrivit om gärningen förövaren begått för att i högsta mån inte ge ut en indirekt information som kan tyda på vem förövaren eller den brottsutsatte i fråga handlar om. Därav har denna studie endast tagit hänsyn till att samla in uppgifter för studiens syfte och att presentera data på gruppnivå för att enskilda individer inte skall kunna gå att utläsas.
Dessutom har data för denna studie lagrats på låsta datorer där endast de ansvariga för studien haft tillgång och lösenord. När studien var avslutad togs all insamlade data bort för att i högsta mån erhålla konfidentialitet och för att det insamlade materialet inte skall kunna användas för något annat än vad studien syftar till. I enlighet med nyttjandekravet innebär det att uppgifter som samlas in från enskilda individer endast skall användas för forskningens
ändamål och inget annat. Denna studie har behandlat uppgifter av de domar som granskades för enbart studiens syfte och inget annat.
Slutligen tog även denna studie hänsyn till The General Data Protection Regulation (GDPR) då insamlingen av data skedde genom redan offentliga handlingar av registrerade domar (Vetenskapsrådet, 2017). Personuppgifter av förövare har identifierats i denna studie med avseende på lagöverträdelser, kön och ålder. För att i högsta mån kunna erhålla skyddet mot personuppgifter från enskilda individer, användes enbart information om könet hos förövaren och lagöverträdelser som därefter fick koder i siffror men också åldern på förövaren, i syfte att i den mån som går säkerställa anonymitet.
Statistiska analyser
Det insamlade materialet analyserades genom ett så kallat ‘’chi2-test for independence’’ i den statistiska programvaran SPSS version 26 (IBM, u.å.). Chi2-test for independence är ett statistiskt test som genomförs i syfte att undersöka skillnader mellan två kategoriska variabler, där dessa variabler kan innefatta fler än två kategorier (Pallant, 2016). Mer specifikt avser detta test att jämföra fördelningsform som uppkommit i respektive kategori med fördelningsform som skulle erhållits av slumpen (Borg & Westerlund, 2012; Pallant, 2016). I och med det var ett chi2-test for independence lämpligt att genomföra i den föreliggande studien, eftersom studien syftade till att undersöka skillnader mellan kön hos förövare av dödligt partnervåld och motiv till dödligt partnervåld samt kön hos förövare av dödligt partnervåld och tillvägagångssätt i dödligt partnervåld. Variabeln kön bestod av två kategorier, det vill säga man och kvinna medan variablerna motiv och tillvägagångssätt hade mer än två kategorier var. Med andra ord var både den oberoende variabeln och de beroende variablerna i studien kategoriska på nominalnivå, vilket innebär att ett chi2-test for
independence kunde genomföras.
I denna studie var det även av intresse att beräkna effektstorleken av korrelationen mellan kön och motiv samt kön och tillvägagångssätt i relation till studiens syfte, med hjälp av Cramer’s V. Med Cramer’s V avses en form av korrelationskoefficient som kan
rangordnas från värdet noll till ett, där korrelationen mellan två kategoriska variabler på nominalnivå räknas ut (Pallant, 2016). Denna korrelationskoefficient är mest lämpligt att användas vid korstabeller större än 2x2 i ett chi2-test for independence. Därav kunde Cramer’s V tillämpas i studien, eftersom motiv och tillvägagångssätt hade fler än två kategorier medan kön enbart två kategorier.
För att undersöka huruvida det föreligger signifikanta skillnader mellan män och kvinnor som begick dödligt partnervåld i respektive motiv och tillvägagångssätt,
genomfördes ett post-hoc test för chi2-testerna (Pallant, 2016). Dessutom genomfördes ett sådant test i syfte att testa den föreliggande studiens hypoteser, där specifika motiv och tillvägagångssätt framgår för manliga respektive kvinnliga förövare. Vidare bestämdes alfanivån för varje post-hoc test genom en så kallad Bonferronikorrektion, vilket innebär att alfanivån 0,05 divideras med antalet jämförelser (Borg & Westerlund, 2012; Pallant, 2016). Således erhölls en lägre alfanivå för att i större utsträckning kunna undvika ett
massignifikansproblem (Borg & Westerlund, 2012).
Slutligen för att beskriva studiens urval i relation till kön hos förövare, genomfördes ett chi2-test for independence för bakgrundsvariablerna påföljd och typ av dödligt partnervåld med efterföljande post-hoc test då de är kategoriska variabler (Borg & Westerlund, 2012). Däremot genomfördes ett oberoende t-test för ålder då det är en kontinuerlig variabel.
Resultat
Med stöd från genomfört chi2-test for independence för beskrivning av urval visar resultatet att kön hos förövare inte var signifikant relaterat till påföljd för dödligt partnervåld, χ² (2, N = 49) = 1,05, p = 0,59, Cramer’s V = 0,15 (se Tabell 1). Vidare visar resultatet från chi2-test for independence att kön hos förövare inte heller var signifikant relaterat till typ av dödligt partnervåld, χ² (1, N = 49) = 2,29, p = 0,13, phi = 0,29. Med andra ord dömdes män och kvinnor som begick dödligt partnervåld främst till samma påföljd för det dödliga våldet samt till samma typ av dödligt partnervåld. Däremot gällande ålder genomfördes ett oberoende t-test där resultaten visar att män som begick dödligt partnervåld var signifikant äldre i genomsnitt än kvinnor.
Tabell 1
Skillnader i bakgrundsvariabler mellan män och kvinnor som begick dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer
Män Kvinnor (n=30) (n=19) n % n % χ² fg p Påföljd Fängelse tidsbestämt 24 80 14 73,7 0,27 1 0,603 Fängelse på livstid 5 16,7 3 15,8 0,01 1 0,936 Rättspsykiatrisk vård 1 3,3 2 10,5 1,04 1 0,308
Typ av dödligt partnervåld
Mord 29 96,7 15 78,9 4,00 1 0,046 Dråp 1 3,3 4 21,1 4,00 1 0,046 M SD M SD t fg p Ålder 45,6 15,6 39,9 14,5 -17,71 41 0,00
Not. n = antal personer i en urvalsgrupp; fg = frihetsgrader; M = medelvärde; SD = standardavvikelse.
Syftet med den föreliggande studien var att undersöka könsskillnader i motiv och tillvägagångssätt hos förövare av dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer. Den första hypotesen som formulerades med förankring i tidigare forskning och general strain theory var att män och kvinnor som begår dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer skiljer sig åt signifikant i relation till motiv, där mäns motiv i större utsträckning är
exempelvis svartsjuka och ilska, medan kvinnors motiv är exempelvis tidigare utsatthet för partnervåld och självförsvar. Utifrån det genomförda chi2-test for independence för kön och motiv visade resultatet på att kön hos förövare av dödligt partnervåld var signifikant relaterat till motiv till det dödliga våldet, χ² (5, N = 49) = 18,68, p = 0,002, Cramer’s V = 0,69. De män och kvinnor som begick dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer visades ha olika motiv, där kvinnorna uppvisade signifikant i större utsträckning tidigare utsatthet för partnervåld som motiv i jämförelse med männen (se Tabell 2). Däremot visade resultaten för de andra motiven på icke-signifikans, vilket innebär att både de män och kvinnor som berövade sina partners livet hade dessa motiv i lika stor utsträckning till det dödliga våldet.
Tabell 2
Korstabell och χ²-test för att undersöka könsskillnader i motiv hos förövare av dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer
Män Kvinnor (n=30) (n=19) n % n % χ² fg p Motiv Svartsjuka 5 21,7 1 6,3 1,74 1 0,187 Ilska 7 30,4 1 6,3 3,39 1 0,066 Tidigare utsatthet för partnervåld 0 0 5 31,3 8,24 1 0,004 Självförsvar Separation i ett förhållande Annat 2 6 3 8,7 26,1 13 4 0 5 25 0 31,3 1,93 4,93 1,93 1 0,165 1 0,026 1 0,165
Not. n = antal personer i en urvalsgrupp; fg = frihetsgrader.
Den andra hypotesen för studien, med grund i tidigare forskning och sexual strategies theory, var att manliga och kvinnliga förövare av dödligt partnervåld skiljer sig åt signifikant i relation till tillvägagångssätt således att män använder sig av tillvägagångssätt som
exempelvis strypning, medan kvinnor använder sig av föremål som exempelvis knivar. Resultat av chi2-test for independence som genomfördes för kön och tillvägagångssätt visar att kön hos förövare av dödligt partnervåld inte var signifikant relaterat till tillvägagångssätt i det dödliga våldet, χ² (6, N = 49) = 9,11, p = 0,167, Cramer’s V = 0,45. Både män och kvinnor som begick dödligt våld mot sina partners i heterosexuella parrelationer använde sig främst av samma tillvägagångssätt, det vill säga kniv eller andra vassa föremål (se Tabell 3).
Tabell 3
Korstabell och χ²-test för att undersöka könsskillnader i tillvägagångssätt hos förövare av dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer
Män Kvinnor (n=30) (n=19) n % n % χ² fg p Tillvägagångssätt Skjutvapen 4 13,8 1 5,9 0,69 1 0,407 Strypning Förgiftning Trubbiga föremål Kniv eller andra vassa föremål Anlagd brand Annat 6 1 2 14 1 1 20,7 3,4 6,9 48,3 3,4 3,4 0 2 0 12 2 0 0 11,8 0 70,6 11,8 0 4,04 1,21 1,23 2,16 1,21 0,59 1 0,044 1 0,271 1 0,267 1 0,142 1 0,271 1 0,441
Not. n = antal personer i en urvalsgrupp; fg = frihetsgrader.
Diskussion
Denna studie syftade till att undersöka könsskillnader i motiv och tillvägagångssätt hos förövare av dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer. Den första hypotesen var att män och kvinnor som dödar sina partners i heterosexuella parrelationer skiljer sig åt signifikant i relation till motiv, där män uppvisade motiv som ilska och svartsjuka, medan kvinnor uppvisade motiv som tidigare utsatthet för partnervåld och självförsvar. Den andra hypotesen var att manliga och kvinnliga förövare av dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer skiljer sig åt signifikant i relation till tillvägagångssätt således att män använder sig av tillvägagångssätt som strypning, medan kvinnor tillvägagångssätt som knivar. Det erhållna resultatet gällande motiv indikerar att män och kvinnor som begick dödligt
partnervåld i heterosexuella parrelationer hade olika motiv till att döda sina partners då enbart kvinnorna uppvisade signifikant mer tidigare utsatthet för partnervåld som motiv, i jämförelse med männen. Däremot visar resultatet gällande tillvägagångssätt att manliga och kvinnliga förövare av dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer använde sig av samma tillvägagångssätt, eftersom dessa berövade sina partners livet främst med kniv eller andra vassa föremål.
Tidigare forskning
I linje med tidigare studier från Australien och USA som indikerar signifikanta
könsskillnader i motiv hos förövare av dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer (Eriksson & Mazerolle, 2013; Jordan m.fl., 2012), bidrog den föreliggande studien med ytterligare liknande resultat till forskningslitteraturen. Detta då de kvinnor som berövade sina manliga partners livet och som dömdes till mord eller dråp i enlighet med svensk lagstiftning, motiverade det dödliga våldet utifrån att deras partners tidigare hade utövat våld mot dem. I och med det kan det dras slutsatsen att män och kvinnors motiv till dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer ser olika ut både nationellt och internationellt. Därav bidrog denna studie med signifikanta resultat till forskningslitteraturen om dödligt partnervåld. Utöver de studier som hänvisats till ovan kan den föreliggande studiens resultat även styrkas med andra studiers resultat, vilka framgår i en forskningsöversikt från USA (Campbell m.fl., 2007). Mer specifikt påpekade forskningsöversikten att i de flesta fall, det vill säga i 75 % av fallen, begick kvinnor dödligt våld mot sina manliga partners på grund av deras tidigare utsatthet för partnervåld. Således kan det iakttas att denna studies resultat samstämmer med tidigare studiers resultat.
Gällande de andra motiven som den föreliggande studien visade på icke-signifikans mellan manliga och kvinnliga förövare av dödligt partnervåld, skulle detta kunna förklaras av studiens urvalsstorlek på 49 domar. Med andra ord ansågs denna studies urval vara för litet för att erhålla fler signifikanta skillnader i motiv mellan män och kvinnor som dödade sina partners, i jämförelse med andra studier. Exempelvis hade en amerikansk studie som påvisat signifikanta könsskillnader i motiv hos förövare av dödligt partnervåld ett urval på 379 deltagare (Jordan m.fl., 2012), vilket är ett stort urval i jämförelse med denna studie. Därav kan den föreliggande studiens resultat förklaras genom att studien hade lägre statistisk styrka i jämförelse med andra studier på grund av urvalsstorlek.
Däremot i kontrast till tidigare forskning om könsskillnader hos förövare av dödligt partnervåld i relation till tillvägagångssätt där signifikanta resultat påvisades (Adinkrah, 2008; Aldridge & Browne, 2003; Johnson & Hotton, 2003; Jordan m.fl., 2012), indikerar den föreliggande studien icke-signifikanta resultat. Mer konkret visar denna studies resultat att både majoriteten av män och kvinnor som begick dödligt våld mot sina partners i
heterosexuella parrelationer valde samma tillvägagångssätt för att utföra gärningen, det vill säga kniv eller andra vassa föremål. Dock även om det påvisats icke-signifikanta
könsskillnader i tillvägagångssätt hos förövare av dödligt partnervåld, samstämmer studiens resultat delvis med resultaten från tidigare forskning. Detta då i enlighet med tidigare
forskning använde sig män av tillvägagångssätt som skjutvapen, men även genom att exempelvis strypa och slå ihjäl sina partners. Gällande kvinnor som dödade sina partners använde dessa sig främst av knivar eller andra vassa föremål (Adinkrah, 2008; Aldridge & Browne, 2003; Jordan m.fl., 2012; Jurik & Winn, 1990; Mize & Shackelford, 2008; Mize m.fl., 2009). Eftersom flertalet av män och kvinnor som begick dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer använde sig mer av kniv eller andra vassa föremål i jämförelse med andra tillvägagångssätt, samstämmer denna studies resultat med tidigare studiers resultat gällande kvinnors tillvägagångssätt men inte i lika stor utsträckning rörande mäns
tillvägagångssätt. En möjlig förklaring till att den föreliggande studien erhållit resultat på icke-signifikanta könsskillnader i tillvägagångssätt hos förövare av dödligt partnervåld anses vara på grund av urvalet som var litet i jämförelse med andra studiers urval, vilket har diskuterats om i stycket ovan.
Vidare hänvisar en annan studie till att kvinnliga förövare av dödligt partnervåld använde sig av knivar med anledning av att avsluta sin utsatthet för partnervåld som pågått sedan tidigare (Allen & Fox, 2013). Detta kan relateras till den föreliggande studiens resultat då kvinnor i majoritet dödade sina partners med hjälp av kniv eller andra vassa föremål. En möjlig förklaring till att kvinnor samt män berövade sina partners livet i heterosexuella parrelationer med samma tillvägagångssätt, det vill säga kniv eller andra vassa föremål kan stödjas med en svensk studie. I den svenska studien framgår det att vassa föremål är det mest förekommande tillvägagångssättet i dödligt partnervåld i Sverige (Caman m.fl., 2017). Detta skulle kunna relateras till att majoriteten av de manliga respektive kvinnliga förövarna i denna studie begick mord snarare än dråp, vilket förutsätter en högre grad av planering och avsikt för att beröva partnern livet. Därav är kniv eller andra vassa föremål ett lättillgängligt vapen i jämförelse med skjutvapen att använda vid mord, som med större sannolikhet kan orsaka partnerns död än ett icke-vapen. Å andra sidan skulle kniv eller andra vassa föremål med anledning av dess tillgänglighet kunna användas vid dråp eller i de fall där
omständigheter bakom det dödliga partnervåldet anses vara förmildrande. Ett exempel på sådana omständigheter skulle kunna vara att den brottsutsatta partnern utövade våld mot förövaren, vilket resulterade i att förövaren tog en kniv från köket och dödade sin partner för att avsluta partnervåldet (Allen & Fox, 2013).
I den föreliggande studien formulerades en andra hypotes som var att män och kvinnor som begår dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer skiljer sig åt signifikant i relation till tillvägagångssätt således att män använder sig av tillvägagångssätt som exempelvis strypning, medan kvinnor använder sig av föremål som exempelvis knivar. Denna hypotes
kunde inte stödjas fullständigt av studiens resultat. En möjlig förklaring till detta kan bero på de olika lagarna som finns i USA respektive Sverige där studien genomfördes, vad gäller innehav av skjutvapen. I Sverige är det olagligt för en privatperson att inneha vapen, utan vapenlicens i enlighet med 9 kap 1 § vapenlagen (1996:67), vilket det inte är i USA. Mycket av den tidigare forskningen för den föreliggande studien kommer från USA då en studie hänvisar till att manliga och kvinnliga förövare använder sig mer av skjutvapen, i jämförelse med andra tillvägagångssätt (Aldridge & Browne, 2003). Däremot påpekade en svensk studie att vassa föremål såsom knivar används mer av både manliga och kvinnliga förövare av dödligt partnervåld i Sverige (Caman m.fl., 2017).
Teoretiska förklaringar
Utifrån general strain theory kan denna studies resultat förklaras således att kvinnor som begår dödligt partnervåld reagerar på sin känsla av frustration samt situationer i parrelationen med olika negativa känslor, i jämförelse med männen (Eriksson & Mazerolle, 2013). Mer specifikt kan upplevd frustration resultera i att kvinnor tenderar att döda sin partner genom negativa känslor som uppstår i samband med frustration. Exempelvis skulle dessa känslor kunna vara med stöd från teorin rädsla och desperation till följd av tidigare utsatthet för partnervåld hos kvinnor. I och med att de negativa känslorna väcks hos kvinnan på grund av partnerns tidigare våld mot henne, kan dessa känslor utgöra ett motiv till att beröva sin partner livet. Därav kan dödligt partnervåld begås av kvinnor i de fall där kvinnorna
exempelvis blivit utsatta för partnervåld tidigare i relationen, vilket den föreliggande studiens resultat påvisat vad gäller tidigare utsatthet för partnervåld som ett signifikant motiv.
Gällande sexual strategies theory förklarar teorin att kvinnor använder sig främst av olika vapen för att döda sina partners i jämförelse med män som använder sig av sin fysiska styrka och kroppsstorlek för att döda sina partners, med hjälp av sina bara händer för strypning eller dylikt (Mize m.fl., 2009). Denna teori visar en samstämmighet med den föreliggande studiens resultat gällande kvinnliga förövares tillvägagångssätt, dock inte gällande manliga förövares tillvägagångssätt. Detta eftersom kvinnliga förövare använder sig i enlighet med sexual strategies theory av olika föremål i form av vapen på grund av att de vanligtvis är fysiskt svagare och mindre i kroppsstorlek än manliga förövare. Därav kan teorin förklara att kvinnor använder sig av kniv eller andra vassa föremål för att minska skillnaderna i fysisk styrka och storlek mellan sig själva och männen som de avser att döda, vilket även kan förklara varför kvinnor hade detta tillvägagångssätt i större utsträckning i det dödliga partnervåldet. Däremot är en möjlig förklaring till att män använde sig av samma
tillvägagångssätt som kvinnor att de i större utsträckning hade planerat att döda sina partners, eftersom de flesta männen dömdes för mord. Dessutom kan dessa mäns tillvägagångssätt förklaras genom att de ville säkerställa sin partners död. Dock skulle en annan förklaring kunna vara att män använde sig av kniv eller andra vassa föremål då de med impulsivitet inte lyckades att döda sina partners genom sina bara händer, utan istället fått tag på en kniv som låg i närheten (Allen & Fox, 2013).
Begränsningar och styrkor
Det har identifierats olika begränsningar och styrkor med denna studie. Exempelvis betraktas en begränsning vara att domarna som samlades in var från en och samma databas med begränsade domar för manliga samt kvinnliga förövare av dödligt partnervåld. Dessutom framgick det inte ifall samtliga domar från allmänna domstolar i Sverige publiceras i databasen InfoTorg Juridik. Därav påverkas studiens externa validitet och studiens resultat kan därmed inte generaliseras till andra liknande domar. Utöver det har domarna fastställts i Sverige med utgångspunkt i svensk lagstiftning, vilket gör att det inte går att generalisera resultaten från studien till dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer i andra länder. I och med att denna studies resultat inte går att generaliseras till större antal domar samt andra kontexter, kan detta anses vara en begränsning.
Vidare granskades endast 49 domar i den föreliggande studien, vilket kan anses vara en annan begränsning då urvalet var litet. Dessutom var enbart 39 % av urvalet domar med kvinnliga förövare av dödligt partnervåld. Om studien hade haft ett större urval samt ingen snedfördelning mellan manliga och kvinnliga förövare av dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer, hade eventuellt könsskillnader i dödligt partnervåld lättare gått att urskilja. Dock använde denna studie sig av samtliga domar med kvinnliga förövare av dödligt partnervåld som fanns att tillgå under tidsperioden 1990–2019. Ytterligare en begränsning med studien betraktas vara att ett bekvämlighetsurval användes vid insamling av domar med manliga förövare av dödligt partnervåld, vilket innebär att generalisering till större antal domar med manliga förövare inte är möjligt (Borg & Westerlund, 2012). Slutligen var en begränsning med denna studie att tio motiv räknades som internt bortfall då dessa inte gick att utläsa ur domarna. Det kan anses vara en begränsning i studien, eftersom studien innehöll endast 49 domar och 10 motiv av dessa blev internt bortfall. Å andra sidan kan detta ses som en styrka då det ändå erhölls signifikant resultat gällande kön och ett motiv, trots att endast 39 motiv analyserades.
En styrka med den föreliggande studien var att den använde sig av ett kodschema med grund i tidigare forskning (Adinkrah, 2008; Aldridge & Browne, 2003; Caman m.fl., 2016; Daly & Wilson, 1988; Eriksson & Mazerolle, 2013; Johnson & Hotton, 2003; Jordan m.fl., 2012; Jurik & Winn, 1990; Leth, 2009; Mize & Shackelford, 2008; Mize m.fl., 2009; Paradis, 2017; Serran & Firestone, 2004). Detta kan anses som en styrka då instrumentets validitet var god, med andra ord mätte instrumentet det den avsåg att mäta (Borg & Westerlund, 2012). Mer konkret var syftet med studien att undersöka könsskillnader hos förövare av dödligt partnervåld i relation till motiv och tillvägagångssätt, vilket kodschemat har utgått från då de olika motiven och tillvägagångssätten har tagits fram från tidigare forskning samt från de granskade domarna. Vidare anses även studiens validitet vara god med anledning av att relevanta vetenskapliga artiklar samt teorier valdes ut som kan besvara studiens syfte. Dock kan det inte uttalas någonting om studiens reliabilitet således att den föreliggande studien inte har utförts innan (Trost & Hultåker, 2016). En annan styrka med denna studie betraktas vara att samtliga ansvariga för studien hade en god interbedömarreliabilitet, vilket innebär att domarna som granskades bedömdes i lika hög grad utifrån kodschemat av samtliga ansvariga för studien (Janson, 2012). Ytterligare en styrka med den föreliggande studien var att studien granskade domar från flera regioner i Sverige och inte enbart från en region eller en domstol i Sverige. Detta innebär att studiens resultat kan ge en större bild av hur det ser ut i Sverige i stort och inte enbart i en region eller från en domstol. Därav ger det en större möjlighet att uttala sig om motiv och tillvägagångssätt hos manliga respektive kvinnliga förövare av dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer på en nationell nivå.
Praktiska implikationer
Utifrån vad som framgår i den föreliggande studien går det att utläsa olika praktiska
implikationer. En sådan praktisk implikation skulle kunna vara att den svenska polisen kan tillämpa den erhållna kunskapen från studien gällande påvisade signifikanta könsskillnader i motiv hos förövare av dödligt partnervåld i sitt utredningsarbete för dödligt våld. Mer konkret kan denna kunskap tillämpas vid gärningsmannaprofilering och sökandet av förövaren. En annan implikation skulle kunna vara att polisen använder den ökade kunskapen om att kvinnor dödar sin manliga partner oftast på grund av tidigare utsatthet för partnervåld i det brottsförebyggande arbetet mot dödligt våld. Detta genom att rikta åtgärder mot tidigare utsatthet för partnervåld främst hos kvinnor, vilket identifierades som en riskfaktor för dödligt partnervåld i denna studie.
En ytterligare praktisk implikation som den föreliggande studien skulle kunna bidra med är hur samhället på ett bättre sätt kan hjälpa kvinnor, men även män som tidigare blivit utsatta för partnervåld innan det dödliga våldet inträffar. Detta skulle kunna ske genom en bättre samverkan mellan polisen och andra aktörer som exempelvis Socialstyrelsen. Mer ingående har det identifierats en bristande samverkan mellan polisen och Socialstyrelsen gällande stöd samt hjälp till utsatta personer för partnervåld då tidiga riskbedömningar för detta våld inte alltid gjordes, vilket kunde resultera i dödligt partnervåld (Socialstyrelsen, 2018). Därav kan denna studies resultat bidra med ökad kunskap i vikten av att göra tidiga riskbedömningar oftare för att förebygga dödligt partnervåld i största möjliga mån och därmed möjliggöra en bättre samverkan mellan polisen och Socialstyrelsen. Således kan dessa praktiska implikationer anses vara relevanta då polisen kan arbeta mot dödligt våld både i utrednings- och brottsförebyggande arbete.
Framtida forskning
Denna studie påvisade endast ett signifikant resultat gällande kvinnors motiv till att beröva sina manliga partners livet, vilket var tidigare utsatthet för partnervåld. Därav skulle ett förslag till framtida forskning kunna vara att granska fler domar än de som granskades i studien, speciellt gällande domar med kvinnliga förövare av dödligt partnervåld i
heterosexuella parrelationer. Detta för att få ett större urval men även för att kunna göra en generalisering av resultaten till en större population. Ett annat förslag till framtida forskning skulle kunna vara att använda ett slumpmässigt urval i de fall där domar med manliga och kvinnliga förövare samlas in, eftersom det skulle möjliggöra generalisering av dessa domar till andra liknande domar. Slutligen skulle ett förslag till framtida forskning kunna vara att genomföra fler studier om könsskillnader hos förövare av dödligt partnervåld i heterosexuella parrelationer gällande motiv och tillvägagångssätt på en nationell nivå. Detta då få studier har genomförts i Sverige inom det avsedda området. Genom att utföra fler studier i Sverige kan det i större utsträckning påvisas motiv och tillvägagångssätt hos förövare av dödligt
partnervåld i heterosexuella parrelationer som samstämmer mer med den svenska kontexten. Med andra ord kan det lättare dras slutsatser om svenska förövares motiv och
tillvägagångssätt då de skulle kunna se olika ut i jämförelse med andra länder runt om i världen.
Slutsatser
Sammanfattningsvis indikerar denna studies resultat att kön hos förövare av dödligt
partnervåld var signifikant relaterat till motiv till det dödliga våldet där tidigare utsatthet för partnervåld skiljde sig åt signifikant mellan män och kvinnor, men inte till tillvägagångssätt i det dödliga våldet. Utifrån detta kunde det dras slutsatser att motiv till dödligt partnervåld skiljer sig åt med anledning av förövarens könstillhörighet, medan tillvägagångssätt i dödligt partnervåld var samma oavsett könstillhörighet. Den föreliggande studien visar nyttan av att använda resultatet om könsskillnader i motiv hos förövare av dödligt partnervåld i
exempelvis polisens utredningsarbete för dödligt våld, i syfte att profilera och söka förövare. Detta resultat är även användbart i aktörer som polisen samt Socialstyrelsens
riskbedömningar gällande partnervåld för att förebygga förekomst av dödligt partnervåld.
