Clarkes teori kompletterad med principen om överraskning : Ett tillvägagångsätt för småstater?

Sida 1 av 38

Självständigt arbete (15 hp)

Författare Program/Kurs

Karl Öman OP SA 19-22

Handledare Antal ord: 11 995

Marcel Mangold Beteckning Kurskod

1OP467

CLARKES TEORI KOMPLETTERAD MED PRINCIPEN OM

ÖVERRASKNING: ETT TILLVÄGAGÅNGSÄTT FÖR SMÅSTATER?

During the cold war small states Air Forces operated as tactical resources in coalitions led by super-powers. After the cold war small states face new threats where the ability to fight independently is crucial to survival. Most of today’s air power theories focus on superpowers and do not mention specific details about its applicability within the small state’s context which leave small states in a state of confusion regarding their creation of doctrinal focus. Shaun Clarkes air power theory focuses directly on small states Air Forces and constitutes factors that conforms to the war principle of sur-prise. Clarke’s theory and the principle of surprise are both in need of critical empirical studies. This study contributes by supplementing the theory with the principle and conduct a case study on the Israeli Air Force performance during the six-day war and Yom Kippur war.

The result of the study strengthens the explanatory power of the theory by the conformance of its aspects with the successful operations of the six-day war while not being able to explain the opera-tions of the less successful Yom Kippur war. The observation of underlying variables that may have affected the outcome means that the result cannot be generalized to other cases but indicates that it is an interesting aspect for small states as Sweden to consider during the creation of a doctrinal orientation.

Nyckelord:

Sida 2 av 38

Innehåll

1.2.2. Perspektiv utifrån krigföringsprincipen om överraskning ... 6

1.2.3. Småstatsperspektivet ... 7

1.2.4. Sammanfattning tidigare forskning ... 8

1.3. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 8

1.4. CENTRALA BEGREPP ... 9 1.5. AVGRÄNSNINGAR ... 9 1.6.DISPOSITION ... 10 2. TEORI ... 11 2.1.CLARKES LUFTMAKTSTEORI ... 11 2.1.1. Tvångsmakt ... 11 2.1.2. SPOT-bombing ... 12

2.1.3. Kritik mot Clarke ... 12

2.2.PRINCIPEN OM ÖVERRASKNING ... 12

2.2.1. Kritik mot principen om överraskning ... 14

2.3.SAMMANFATTNING TEORI OCH MOTIVERING ... 14

3. METOD ... 15

3.1.FORSKNINGSDESIGN ... 15

3.2.VAL AV FALL ... 16

3.3.FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 17

3.4.MATERIALDISKUSSION & KÄLLKRITIK ... 17

3.5.OPERATIONALISERING ... 18 3.5.1. Analysverktyg ... 21 4. ANALYS ... 23 4.1.SEXDAGARSKRIGET ... 23 4.2.JOM KIPPURKRIGET ... 27 5. AVSLUTNING ... 31 5.1.RESULTATDISKUSSION ... 31 5.1.1. Sexdagarskriget ... 31 5.1.2. Jom Kippurkriget ... 32 5.2.METODDISKUSSION ... 33 5.3.SLUTSATSER ... 34 5.4.RELEVANS FÖR YRKESUTÖVNINGEN ... 35

5.5.FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 35

Sida 3 av 38

1. Inledning

Luftarenan har nyttjats frekvent i såväl äldre konflikter som i dagens moderna krigföring. Flyg-stridskrafternas roll har med tiden blivit alltmer framträdande för att skapa goda förutsättningar för militär framgång och har bidragit till fler avgöranden än vad de andra vapenslagen åstad-kommit. Ett frekvent nyttjande av luftmakt anses nödvändigt för att besegra motståndaren men detta kräver en fungerande strategi för att maximera chanserna till framgång. Utan detta blir även de mest framträdande flygstridskrafterna ineffektiva. (Olsen, 2018, s. 373–374)

1.1.Problemformulering

En oenighet präglar den tidigare forskningenrörande hur flygstridskrafter bör nyttjas i syfte att nå framgång, i synnerhet för småstater där forskningen på området är begränsad. Majoriteten av existerande teorier har en stormaktsförankring och kräver omfattande resurser för att fun-gera. Dessa teorier nämner inte, eller i begränsad omfattning, hur det tänkandet förhåller sig till en småstatskontext. En småstat är i många fall numerärt underlägsen sin motståndare, främst kopplat till resurser, vilket skapar dilemman som behöver bemötas och utan en väletablerad teori blir detta problematiskt.

Konsekvensen av bristen på forskning leder till att många småstater implementerar stormakters doktriner. Av 129 länder med en offensiv luftmaktsförmåga är det endast några som producerar egna inhemska doktriner. Bristen på småstatsinriktade teorier kan bero på att det tidigare inte funnits behov av det eftersom under kalla kriget fungerade småstater som en taktisk resurs i större koalitioner under ledning av stormakter. (Clarke, 2001, s. 5, 83, 179) Kalla kriget hade en drivkraft som ett krig mot en ideologi, kommunismen. Detta innebar att vid ett krigsutbrott kunde en småstat gå under ett gemensamt paraply som en stormakt och räkna med hjälp ifrån något håll. ”Kriget mot kommunismen” avslutades med Sovjetunionens uppbrott och småstater står idag inför nya hot där drivkraften skiftat från ideologi till en ekonomisk fråga kopplat till en intervention ifrån USA. Detta skifte gör en intervention mindre motiverad för USA. (Clarke, 2001, s. 70–74) Detta är oroande ur ett svenskt perspektiv som saknar NATO medlemskap och belyser studiens externa relevans.

I den svenska militärstrategiska doktrinen står det ”Striden ska kunna föras enskilt under lång tid för att bibehålla handlingsfrihet och kunna övergå till gemensamma operationer tillsammans med andra stater och organisationer”. (Försvarsmakten, 2016, s. 54) Detta belyser vikten av att Sverige enskilt skall kunna strida till dess att allierade kan understödja. Utan en väletablerad

Sida 4 av 38 teori som ger en inriktning på hur detta skall ske svävar småstater som Sverige i fara inför framtida konflikter.

Clarke och Warden har till viss del ett liknande synsätt på hur flygstridskrafter bör nyttjas men det råder en oenighet kopplat till småstatskontexten. Warden å ena sidan nämner inte något specifikt om appliceringen hos småstater men menar att teorin är universell till den grad att den riktar sig till alla aktörer. Clarke menar å andra sidan att teorin är i behov av en kontextuell anpassning till där en småstat befinner sig med utgångspunkt i den komplexitet en småstat har kopplat till resurser i relativitet till stormakter. (Clarke, 2001, s. 67–69; Warden, 1995, s. 42– 44) Därav är det av intresse att pröva en teori som Clarkes, för att bidra med empiriska belägg rörande dess förklaringskraft inom småstatskontexten då Clarkes teori riktar sig mot småstaters flygstridskrafter.

Principen om överraskning har sedan lång tid identifierats i många länders doktrinära inrikt-ning, bland annat Ryssland, USA och Storbritannien. (Boyd, 2018, s. 203) Clarke anser att överraskning kan förhöja den psykologiska effekten motståndarens ledarskap drabbas av i sam-band med luftanfall. (Clarke, 2001, s. 140) Israel, som småstat, lyckades i inledningen av sex-dagarskriget med ett överraskningsförfarande skapa komplexa dilemman hos motståndarnas beslutsfattare vilket var av strategisk vikt. (Aloni, 2001, s. 49–50; Brun, 2011, s. 146–147) Detta stärks å ena sidan av den tidigare forskningen om överraskningsprincipen som visar en enighet i att det är fördelaktigt att lyckas överraska sin motståndare vilket tyder på att det är eftersträvansvärt att avdela resurser mot detta tillvägagångsätt. Å andra sidan kan flertalet till-vägagångsätt, exempelvis principen om överraskning, lätt tas förgivet som en självklar del av en aktörs strategi. Detta kan baseras på tradition och tidigare erfarenheter men betyder per auto-matik inte att det är ett fungerande koncept i dagens krigföring. (Meilinger, 2003, s. 229–230) Aktörer och teoretiker är oeniga angående hur förhållningssättet till principen bör te sig. På grund av dess föränderliga karaktär genom historien är principen i behov av kontinuerliga em-piriska prövningar. (Widén & Ångström, 2015, s. 76, 90–91) Denna förvirring kring förhåll-ningssättet kan bero på att konflikter ändrar karaktär med tiden och allt eftersom exempelvis teknologiska utvecklingar framkommer träder nya friktioner fram för att lyckas med en över-raskning. (Baker, 1996, s. 2–3)

Sida 5 av 38 Flertalet aspekter tyder på att principen om överraskning kan fungera som komplement till Clarkes luftmaktsteori då effekterna sinsemellan överensstämmer. Kan då denna kombination vara ett tillvägagångsätt för en småstat att föra luftkrig på? Clarkes teori kompletterad med principen om överraskning saknar empiriska belägg och avser därför vara studiens inomveten-skapliga bidrag till forskningen.

1.2. Forskningsöversikt

1.2.1. Luftmaktsteoretiskt perspektiv

John Wardens teori härstammar från de amerikanska tillvägagångsätten under Kuwaitkriget. Warden förespråkar en offensiv samt självständig luftmakt. Konsekvensen av detta resulterade i att flertalet andra teoretiker har kritiserat detta synsätt då det anses kontroversiellt eftersom det går mot den tidigare synen på nyttjandet av flygstridskrafter. Teorin utgår från en femrings-modell där motståndaren är ett system bestående av fem olika ringar där större strategisk effekt uppnås desto närmare mittpunkten i modellen aktören slår mot. Ledarskapet är motståndarens kritiska punkt eftersom störst effekt uppnås genom att slå ut detta. (Olsen, 2017, s. 40–42) Warden anser att en förutsättning för att gå segrande ur kriget är att inneha luftöverlägsenhet och teorin förespråkar att slå parallellt mot olika delar av systemet. (Warden, 1995, s. 54; War-den, 1998, s. 10) Teorins genomslagskraft realiseras genom att konceptet är implementerat i doktriner världen över. (Olsen, 2017, s. 40) Tillvägagångsättet att slå mot flera ringar samtidigt kräver omfattande resurser för att lyckas nå effekt vilket är en indikation på att teorin riktar sig till stormakter och går därav att kritisera ur en småstatskontext.

Robert Pape har en annan synvinkel än Warden på hur flygstridskrafter bör användas. Dessa två teoretiker motsätter sig varandra där Pape ställer sig kritisk till att det är effektivt att slå ut motståndarens ledarskap, då det bygger på antaganden, och menar att det är ett komplext till-vägagångsätt att genomföra. (Pape, 1996, s. 79–80) Pape förespråkar att med flygstridskrafter genomföra tvångsmakt och utsätta motståndarens trupper för dilemman i sådan utsträckning att de sedan kan nedkämpas med egna markförband. (Pape, 1996, s. 69–71) Ett krav för att Papes teori skall gå att applicera är att aktören innehar lokal luftöverlägsenhet. (Pape, 1996, s. 58) Pape och Warden delar uppfattning om vikten kring luftöverlägsenhet. Detta går att kritisera ur en småstatskontext då det kan vara problematiskt att uppnå för en småstat med begränsade re-surser.

Sida 6 av 38 Shaun Clarke inriktar sin luftmaktsteori direkt mot småstater. Clarkes huvudtes är att de allom-fattande luftmaktsteorierna behöver justeras ifall de ska lämpa sig för småstatskontexten. Di-lemmat härstammar främst ifrån de begränsade resurser en småstat innehar relativt en stormakt, vilka ofta är målgruppen för teoriernas inriktning. En styrkejämförelse är att föredra i syfte att anpassa sin strategi utefter sin storlek i förhållande till motståndaren och Clarke förespråkar luftmakten som främst offensiv samt strategisk. (Clarke, 2001, s. 67–68) Clarkes SPOT-bombing, Strategic Persuasion Oriented Targeting, innebär att med hög precision i planeringen gällande bekämpning och målval inrikta sig på mål som kan ge en psykologisk effekt på mot-ståndarens ledarskap. Precisionen i målval och bekämpning är central kopplad till att resurserna effektiviseras. (Clarke, 2001, s. 136–137, 143)

Phillip S Meilinger anser att Clarkes luftmaktsteori är en av de mest nutida luftmaktsteorierna idag. Stora delar av forskningen om luftmakt inriktar sig till stormakter men Clarke tar ett ban-brytande steg inom luftmaktsteori genom att inkludera småstater på ett nytt sätt. Meilinger anser att Clarkes teori har svagheten att teorin inte utstått omfattande empirisk prövning men att den innebär nya möjligheter för småstater. (Meilinger, 2000, s. 119–120)

John Olsen anser att Clarke har liknande tankar som Warden gällande luftmakt för strategiska syften men även ett tankesätt liknande Papes gällande tvångsmakt i luftens arena. Olsen menar att Clarkes teori skiljer sig från de två övriga då den är mer allsidig genom att inte låsa sig på ett tankesätt och skulle därför passa småstaters doktrinära inriktningar. (Olsen, 2002, s. 47–49)

1.2.2. Perspektiv utifrån krigföringsprincipen om överraskning

Universaliteten hos krigföringsprinciperna har inneburit antagandet att de har en självklar plats i länders doktriner. (Widén & Ångström, 2015, s. 75) Jan Ångström och Jerker Widén skriver i sin bok om hur en aktör kan förhålla sig till de olika krigföringsprinciperna och dess betydelse, men även hur olika förespråkares åsikter är skilda inom detta område. Å ena sidan finns det dem som anser att det är regler och variabler som kan förklara konflikters utfall, å andra sidan att de bör tolkas som flexibla riktlinjer. (Widén & Ångström, 2015, s. 76) Principernas vikt har genom historien förändrats och varit ett omdebatterat ämne vilket innebär att empiriska studier för att testa principerna är av yttersta vikt för att upprätthålla kunskapsläget. (Widén & Ång-ström, 2015, s. 90–91)

Sida 7 av 38 En fiende som blir överraskad kan hamna i ett chocktillstånd där ledarskapet förlorar initiativet, vilket är fördelaktigt utifrån Clarkes teori. Enligt Widén och Ångström argumenterar Sun Tzu för överraskningens effekt men att det kräver en detaljerad planering för att lyckas. Dock exi-sterar inte någon princip som garanterar framgång. (Widén & Ångström, 2015, s. 79, 85) Här identifieras ett samband till Clarke som förespråkar vikten av noggrann planering.

John Collins skriver i sin bok hur principen om överraskning inte korrelerar med framgång per automatik, men ökar chanserna till det med potentiella fördelar som väger tyngre än ansträng-ningarna och resurser det kräver. Det kan vidare leda till en förändring i maktfördelningen i konflikter vilket kan vara av intresse i Clarkes teori, där numerären är viktigt att beakta. Collins nämner som exempel Japans överraskningsattack mot Pearl Harbor kopplat till hans generella synsätt om principen. (Collins, 2002, s. 83)

I Uri Bar-Josephs artikel angående Jom Kippurkriget 1973 påvisas komplexiteten i att förutse ett överraskningsanfall. Israel hade en säkerhetspolitisk inriktning mot ett överraskningsanfall och underrättelse avslöjade att en egyptisk attack låg nära till hands men trots detta blev aktören Israel överraskad och fick inträda konflikten på ett annat sätt än planerat. (Bar-Joseph, 2013, s. 545–546)

1.2.3. Småstatsperspektivet

Maria E. Burczynskas artikel berör småstaters flygstridskrafter i multinationella samarbeten med Sverige och Polen som analysenheter i utvecklingen efter kalla kriget. Hon menar att på grund av Sveriges tidigare internationella ansträngningar kan aktören räkna med att NATO, EU och FN garanterar dess nationella säkerhet trots svenskt icke-medlemskap i exempelvis NATO. Multinationella samarbeten är att föredra då en komplettering av varandras flygvapen är kost-nadsnyttigt men också att det öppnar upp för övningar med erfarenhetsspridning. Det komplexa är att det hänger på nationers vilja att hjälpa till när det behövs vilket kan bli problematiskt om det krockar med egna målsättningar. En realisering på problematiken är när Polen drog sig ur NATO:s AGS program. (Burczynska, 2019, s. 89, 99–100) Clarke menar att det är militära tänkares skyldighet att planera inför att en allians kollapsar och en småstat står ensam vilket Burczynska inte berör. (Clarke, 2001, s. 7)

Martin Van Creveld delar uppfattningen med Burczynska angående småstaters luftmakter. Ge-nom att främja samarbeten skapas en synergieffekt och risken är liten att ett europeiskt land

Sida 8 av 38 kommer att stå ensamt mot en motståndare. Detta bygger dock mycket på ett gediget förtroende staterna sinsemellan. (Creveld, 2014, s. 228–229)

David Rodman skriver i sin artikel att IAF (Israeli Air Force) hade en stor roll under sexdagar-skriget och Jom Kippurkriget. Ett stort bidrag från flygstridskrafterna var att uppnå och bibe-hålla luftöverlägsenhet. Rodman anser att IDF (Israeli Defence Forces), markstridskrafterna, spelade den avgörande rollen för utfallen av krigen men att luftmakten är ack så viktig för statens fortsatta överlevnad. (Rodman, 2010, s. 229–230)

Meilinger skriver i sin recension av Clarkes bok att den teknologiska utvecklingen medger att småstaters flygstridskrafter kan slå hårdare med mer effekt än vad dess numerära begränsning kan ge sken för. Detta innebär att de bör ha en stor roll vid försvaret av en småstat. (Meilinger, 2000, s. 119–120)

1.2.4. Sammanfattning tidigare forskning

Sammanfattningsvis råder en oenighet gällande hur flygstridskrafter strider på det effektivaste sättet. De mer vedertagna luftmaktsteoretikerna å ena sidan nämner inte något angående hur en småstat skall förhålla sig till teorierna. Clarke å andra sidan inriktar sin teori specifikt mot små-stater med aspekter som liknar både Warden och Papes teorier där en svaghet råder att teorin är empirisk oprövad. Vidare går det att skildra en enighet gällande att överraskning är att föredra men en förvirring kring hur en aktör ska förhålla sig till principen. Krigföringsprincipen är i behov av kontinuerlig empirisk prövning och många delar av den tidigare forskningen tyder på att det finns ett samband mellan principen om överraskning och Clarkes luftmaktsteori. Gäl-lande småstatsperspektivet lyfts multinationella samarbeten fram för att främja nationers säker-het men brister på frågan hur en småstats flygstridskrafter kan föra kriget på egen hand.

Med det sagt är Clarkes teori kompletterad med principen om överraskning ett välmotiverat val för denna undersökning.

1.3. Syfte och frågeställning

Frågeställningen lyder: Hur väl kan israeliska luftoperationer under sexdagarskriget och Jom Kippurkriget förklaras utifrån Shaun Clarkes luftmaktsteori kompletterad med principen om överraskning?

Sida 9 av 38 Syftet med studien är att bidra med empiriska belägg till Shaun Clarkes oprövade teori samt till principen om överraskning där bådadera är i behov av empirisk prövning. Detta uppnås genom att undersöka förklaringskraften i luftmaktsteorin kompletterad med principen om överraskning mot två fall av småstaten Israels flygstridskrafter. Resultatet av förklaringskraften mot valda fall kan förhoppningsvis leda till slutsatser angående hur en småstat som Sverige kan förhålla sig till Clarkes tankesätt i kombination med överraskning.

1.4. Centrala begrepp

Småstat: Clarke menar att det är komplext att veta vart gränsen dras angående om en nation klassificeras som en småstat. Mycket bygger på resurser som är en återkommande begränsning för att genomföra all önskvärd verksamhet. Definitionen är av relativ karaktär kontra motstån-darens storlek, det vill säga står en aktör mot en större numerär motståndare klassificeras det som en småstat. (Clarke, 2001, s. 67–68)

Övriga centrala begrepp för undersökningen redogörs i kapitel 2 Teori.

1.5.Avgränsningar

Studiens fall, sexdagarskriget och Jom Kippurkriget, kommer avgränsningen att inriktas på att studera Israels flygstridskrafter under de två konflikterna. Därav kommer undersökningen inte att utreda de övriga vapenslagens inverkan på utfallet av krigen. Stridstekniska detaljer och teknologi kommer att utelämnas då det inte finns någon relevans att fokusera på detta i och med alla utvecklingar som skett sen krigen ägde rum. Syftet med avgränsningarna grundar sig i stu-diens teoriprövande ansats, där Clarkes luftmaktsteori kompletterat med principen om över-raskning står i centrum och inriktningen att sätta dessa på så hårt prov som möjligt inte lämnar utrymme för en bredare analys av faktorer.

Undersökningen avgränsas till Clarkes SPOT-bombing samt den riskgenererande delen av tvångsmaktsstrategierna. Detta på grund av studiens omfattning där denna avgränsning möjlig-gör en mer ingående analys av två delar som liknar varandra. Den delen av teorin lämpar sig också, enligt Clarke, väl för småstaters offensiva luftmakt och innehar gemensamma faktorer med principen om överraskning.

Sida 10 av 38 1.6. Disposition

Uppsatsen disponeras till fem kapitel där kapitel 2 (Teori) redogör för Clarkes teori och över-raskningsprincipen. Här ges en förståelse för teorin kopplat till en senare analys av fall samt kritik presenteras mot teorierna och en motivering till valet.

I kapitel 3 (Metod) presenteras metoden för undersökningen. Här inkluderas forskningsdesign, val av fall, forskningsetiska överväganden och en källkritisk del som visar hur valt empiriskt material förhåller sig till källkritik. Kapitlet avslutas med operationaliseringen av valda teorier samt presenterar analysverktyget som är viktigt att förstå inför nästa kapitel.

I kapitel 4 (analys) genomförs en redogörelse av de empiriska fallen kopplat till flygstridskraf-ternas användning. Simultant genomförs en analys mot valda fall med hjälp av det skapade analysverktyget. Slutligen presenteras undersökningens resultat.

I Kapitel 5 (avslutning) diskuteras slutsatser kopplat mot undersökningens resultat. Frågeställ-ningen besvaras och slutligen presenteras relevans för yrkesutövFrågeställ-ningen tillsammans med för-slag på fortsatt forskning inom området.

Sida 11 av 38

2. Teori

2.1. Clarkes luftmaktsteori

Clarkes luftmaktsteori inriktar sig direkt mot småstater. Det vitala är att uppnå strategiska ef-fekter trots en småstats begränsade resurser där alla luftoperationer bör syfta till strategiska ändamål. (Clarke, 2001, s. 21, 67–68, 179) Detta beror på luftens arena som medger flertalet tillgängliga målval som vid påverkan kan ge strategisk effekt på den politiska ledningen. (Clarke, 2001, s. 94) Delar ur Clarkes teori liknar kärnan i Warden och Papes teorier där luft-operationer för strategiska syften överensstämmer med Wardens tankar medan olika tvångs-maktsstrategier går i linje med Pape. (Olsen, 2002, s. 67–69)

Clarke har tagit fram tre propositioner inriktade mot småstater. Proposition ett och två innebär att småstaters luftkrig är resursbegränsade. Detta betyder att de egna målsättningarna nödvän-digtvis inte är att fullständigt tillintetgöra sin motståndare utan istället påverka motståndarens beslutsfattare till att överge de egna politiska målsättningarna. Proposition tre innebär en för-kastning av att flygstridskrafter självständigt kan vinna krig. Det är en illusion med en tydlig stormaktsbakgrund. (Clarke, 2001, s. 85–86, 180)

2.1.1. Tvångsmakt

Tvångsmaktsstrategier strävar efter genvägar mot att uppnå egna målsättningar. Dessa strate-giska inriktningar kan reducera kostnader, resurs- och tidsåtgång vilka är typiska svagheter för småstater. Clarke belyser, likt Pape, fyra tvångsmaktsstrategiska inriktningar vilka är nekande, bestraffande, riskgenererande och dekapitering. Enligt undersökningens avgränsningar kom-mer endast den riskgenererande tvångsmaktsstrategin att studeras. (Clarke, 2001, s. 116, 123) Det är inte realistiskt att en småstats flygstridskrafter skall ha förmåga att generera och upprätt-hålla massa, tempo och samtidighet genomgående i luftoperationer. Därav är det essentiellt att identifiera möjligheter till tvångsmakt gentemot fiendens ledning där diskreta överraskningsat-tacker kan vara ett tillvägagångsätt. (Clarke, 2001, s. 180–181)

Den riskgenererande inriktningen kan typiskt realiseras genom en kort diskret attack som efter-följs med en paus. Pausen syftar till att motparten ska inse kostnaden för framtida attacker och därav möta den anfallande sidans krav men kan också ge tid åt förhandlingar. Detta kan även efterföljas av fortsatta luftangrepp. Lufträdernas effekt bygger på en blandning av tidigare upp-levd motgång och framtida möjliga motgångar för motståndaren. (Clarke, 2001, s. 123, 131)

Sida 12 av 38 Denna strategi strävar mot att uppnå en psykologisk effekt på motståndaren som resulterar i att vederbörandes kostnads-nyttoanalys påverkas till angriparens fördel. (Clarke, 2001, s. 113– 115)

2.1.2. SPOT-bombing

SPOT-bombing syftar likaså mot att påverka motståndarens beslutsfattande organ till verksam-het som gynnar egna syften. Detta genom noggrant planerade mindre operationer som karaktä-riseras av att inleda diskret och därefter nå en omfattande påverkan. Clarke nämner att strategisk och operativ överraskning är att föredra för att maximera effekten tillsammans med en hög precision. En tvångsbaserad strategi tillsammans med detta koncept är att föredra då dess syften överensstämmer. (Clarke, 2001, s. 136, 143)

För att uppnå tvångsstrategiska effekter är tempot inte essentiellt i operationer men är å andra sidan ingen nackdel. (Clarke, 2001, s. 137–139) Stor strategisk påverkan är en mer realistisk inriktning för småstater och är vitalt för tvångsmakt och SPOT-konceptet. Detta kan realiseras genom att chockera sin motståndare och åstadkomma stor skada. Chock är en psykologisk ef-fekt som uppnås bäst i kombination med överraskning medan skadan är av vikt för att påvisa trovärdighet i aktörens förmåga i stunden och framöver. Vidare är ett asymmetriskt agerande att föredra i syfte att inte vara förutsägbar för sin motståndare. Detta innebär att undvika att följa mönster och ha ett varierat uppträdande där målval mot motståndarens svagheter istället för styrka är fördelaktigt. Här vidgas målvalet mot mål som påverkar beslutsfattarna snarare än de självklara militära målen. (Clarke, 2001, s. 140, 142–143)

2.1.3. Kritik mot Clarke

Clarke lyfter en del egen kritik till sin bok och teori. Teorin avhandlar en del av de spektrum luftmakten opererar i. Detta är den destruktiva delen av luftmakt varvid den strategiska bety-delsen av att bearbeta information och genomföra rörlighet utelämnas. Olsen delar Clarkes upp-fattning och menar att teorin har sina brister i att den inte är heltäckande då den endast avhandlar en del av spektrumet. (Clarke, 2001, s. 6–7, 111; Olsen, 2002, s. 48) Meilinger menar att de inte finns empiriska belägg som påvisar att detta koncept, att påverka ledarskapet, fungerar i praktiken. Hur en aktör ska uppnå detta är inte heller tydligt i teorin. (Meilinger, 2000, s. 120)

2.2. Principen om överraskning

Krigföringsprinciperna har tagits fram som en form av kollektiv visdom baserade på tidigare erfarenheter med syftet att försöka ta fram riktlinjer för hur en aktör vinner ett krig. Hur en

Sida 13 av 38 aktör ska förhålla sig till principerna har varit föränderligt under historien och en debatt som pågått en lång tid. (Widén & Ångström, 2015, s. 75–76, 90–91) Överraskning är att föredra i all krigföring och dess effekt överstiger ofta kostnaderna som ansträngningen medför. Det är dock ingen garanti för framgång i en konflikt. Effekten kan te sig psykologisk i att motståndaren förlorar initiativet på grund av en initial chock som leder till ett obalanserat sinnestillstånd. (Widén & Ångström, 2015, s. 85, 91)

Överraskningsprincipen är inget nytt koncept för militära tänkare. Överraskning, som konceptet ser ut idag, började ta form med Sun Tzu som argumenterade för vikten av överraskning och en noggrann planering men menar att det inte finns några tidlösa principer då krigen är kon-textberoende. (Widén & Ångström, 2015, s. 79)

Clausewitz menade att ett överraskningsförfarande inte kräver att pröva nya metoder och till-vägagångsätt utan handlar i stället om att lyckas genomföra det oväntade. Det är viktigt att upprätthålla en hög sekretess och vilseleda sin motståndare för att uppnå överraskning. Detta är inte utan friktioner, då en hög sekretess kan innebära att underställda chefer inte får den underrättelse de behöver. (Collins, 2002, s. 83; Widén & Ångström, 2015, s. 53–54)

Edward N. Luttwak menar att det finns en övergripande syn på överraskning gällande en militär styrkas valmöjligheter. Antingen görs ett val att ta en enkel väg som motståndaren också förut-spår eller tas en mer komplex väg som en motståndare inte räknar med. I vanliga fall har mindre preventiva åtgärder gjorts på den vägen motståndaren inte förutspår, vilket innebär att den är att sträva mot för att uppnå överraskning. Luttwak menar också att ett överraskningsförfarande inte är riskfritt då det kräver vilseledning och hög sekretess. (Widén & Ångström, 2005, s. 76– 77)

Mycket resurser behöver avdelas till planeringen för att lyckas med en överraskning då sekre-tess och vilseledning är två viktiga faktorer som kräver ingående detaljerade planer för hur förfarandet ska gå till. (Widén & Ångström, 2005, s. 77) Fuller menar likaså att planeringen är vital och att det helst ska ske ingående under fredstid för att vara väl förberedd och om aktören lyckas får det en omfattande psykologisk påverkan på motståndaren. (Fuller, 1923, s. 37–38)

Sida 14 av 38 2.2.1. Kritik mot principen om överraskning

Virginia Baker skriver i sin rapport att tillvägagångsättet att framgångsrikt nyttja ett överrask-ningsförfarande i framtiden kommer att innebära flertalet friktioner. Detta beror på att framti-dens konflikter kommer att se annorlunda ut när det gäller teknologiska utvecklingar och me-dias ökade involvering i konflikter. Detta leder till att en ståndpelare inom ett överrasknings-förfarande, sekretess, blir svårt att upprätthålla. (Baker, 1996, s. 2–3)

Kritik mot principen om överraskning är begränsad då den inte tillhör en specifik teori. De delade meningarna gällande hur en aktör skall förhålla sig till den tyder på att det råder en otydlighet kring dess appliceringssätt.

2.3. Sammanfattning teori och motivering

Clarkes utgångspunkt är att flygstridskrafter skall vara offensiva med en strategisk inriktning då dessa effekter kan uppnås trots småstaters begränsade resurser. En småstat bör inse sina resursrelaterade begränsningar och därav ha rimliga målsättningar att nå påverkan på ledar-skapet som möter aktörens krav, inte fullständigt slå ut motståndaren. En riskgenererad tvångs-maktsstrategi kan tillsammans med SPOT-konceptet fungera som en framgångsrik genväg. Detta kännetecknas av noggrann planering i fredstid såväl krigstid, diskreta attacker med hög precision och ett asymmetriskt agerande där samtliga delfaktorer strävar mot en gemensam nämnare, att uppnå en stor psykologisk effekt på motståndarens ledarskap.

Överraskning ökar en aktörs chanser till framgång. Den potentiella nyttan en överraskning kan ge väger över kostnaderna som ansträngningarna medför. De viktigaste faktorerna för tillväga-gångsättet är en noggrann planering, hög sekretess och vilseledning. Principens effekt är av psykologisk karaktär där den initiala chocken leder till att motståndaren tappar initiativet.

Detta visar på korrelationen mellan teorin och principen där de strävar mot en gemensam effekt med flertalet liknande delfaktorer för att uppnå detta. Detta är anledningen till det teoretiska valet att komplettera teorin med principen. Motivet till att välja Clarkes teori grundar sig i att den är unik med sin småstatsförankring men är i behov av empirisk prövning.

Sida 15 av 38

3. Metod

3.1. Forskningsdesign

Undersökningens metod utgörs av en teoriprövande flerfallstudie där Clarks luftmaktsteori kompletteras med principen om överraskning och prövas mot hur IAF agerande under sexda-garskriget och Jom Kippurkriget. Denna ansats är ett lämpligt val för denna studie då det är en förklarande studie där förklaringskraften i teorin är intressant. I en teoriprövning är det teorin som skall sättas i centrum vilket författaren genomgående påvisar. (Esaiasson m.fl., 2017, s. 38, 41) Den valda forskningsdesignen har sin utgångspunkt i att överensstämma med under-sökningens syfte: att bidra med empiriska belägg till valda teorier.

Valet av fallstudie motiveras i att det är ett lämpligt val för frågor som hur och varför vilket passar med undersökningens frågeställning. (Yin & Nilsson, 2007, s. 26–27) En av målsätt-ningarna med en teoriprövande fallstudie är att ge en inriktning rörande huruvida konkurrerande teorier behöver breddas respektive smalnas av. Detta är ett bidrag denna studie kan nå upp till, att nå slutsatser rörande om Clarkes angreppsätt är effektivt och därigenom stärka respektive försvaga teorin i jämförelse med exempelvis Warden som Clarke menar behöver anpassa teorin för att appliceras i småstatskontexten. (George & Bennett, 2005, s. 115) Vitalt att tänka på är att det är en specifik kontext fallet studeras i som i detta fall är Israels luftmakt i en småstats-kontext. (Johannessen m.fl., 2020, s. 72–73) Detta kan vara komplext då en del forskning ten-derar att forcera in teorin i kontexter den inte är ämnad att förklara vilket innebär att teorin vare sig försvagas eller stärks mot studiens kontext. (George & Bennett, 2005, s. 115–117) Fallstu-dien blir därav en forskningsstrategi som lämpar sig väl för dessa sammanhang. (Jensen & Sandström, 2016, s. 42)

I dessa typer av studier är det vitalt att bibehålla en interaktion mellan teorin och empirin under hela undersökningen. Här studeras en kompletterad luftmaktsteori och prövas mot empiriska händelser i syfte att stärka eller försvaga teorin vilket innebär att studien har en deduktiv ansats. (Johannessen m.fl., 2020, s. 37) Clarkes teori tillsammans med principen om överraskning op-erationaliseras och förses med operationella indikatorer. Kvalitén i denna process är essentiell för undersökningens resultat. (Esaiasson m.fl., 2017, s. 56)

Undersökningens analysdel genomförs som en kvalitativ textanalys. Avgränsningarna kopplat till delarna ur Clarkes teori som studeras tillsammans med operationaliseringen av teorin till

Sida 16 av 38 konkreta mätbara ting korrelerar med en kvalitativ metod i syfte att lokalisera väsentliga data i empirin. I undersökningen är det delar av det stora hela som ska fångas in genom en stringent läsning av texter flertalet gånger. En vital del för studien är vilket syfte olika handlingar som IAF utförde hade. Detta leder till att det kan finnas något underliggande fenomen som kräver en djupare analys än vad exempelvis en kvantitativ inriktning hade gett. (Esaiasson m.fl., 2017, s. 211–212)

En alternativ ansats för studien var en teorikonsumerande fallstudie för att ställa Clarkes och Wardens teorier mot varandra för att kunna urskilja vilken av teorierna som hade högst förkla-ringskraft mot fallet. Detta hade utformats som en enfallstudie där fallet står i centrum. Den stora skillnaden i prövande och konsumerade studier är möjligheterna till generalisering där en prövande studies resultat har större möjligheter att generaliseras till andra fall än enbart de som ingår i undersökningen. (Esaiasson m.fl., 2017, s. 43, 89) Därav valdes den ansatsen bort, då det inte uppfyller undersökningens syfte som även innefattar att förhoppningsvis kunna gene-raliseras till andra småstater som Sverige.

3.2. Val av fall

Undersökningens val av fall är sexdagarskriget 1967 och Jom Kippurkriget 1973, mer specifikt IAF:s agerande under konflikterna.

Valet av fall har skett strategiskt där författaren haft ett mål under urvalsprocessen att lokalisera specifika fall som korrelerar med undersökningens syfte. Utifrån detta har en mest lika-design valts, där studiens fall är så lika som möjligt på olika faktorer förutom på beroende variabeln. (Esaiasson m.fl., 2017, s. 102–103) Dessa två konflikter har flertalet faktorer som är konstanter eftersom de är identiska i förhållande till konflikterna. Det innefattar det geografiska läget, po-litiska läget och ländernas operationella kulturer. (Gordon, 2010, s. 127) Aktörerna som med-verkade i båda slagen är identiska och det skiljer endast fåtal år i tid mellan konflikterna. Dis-krepansen i den beroende variabeln är konfliktens utfall där utfallet av sexdagarskriget ses som en klar och tydlig israelisk seger medan Jom Kippurkriget är något mer diffus där de olika aktörerna hävdade seger och eftergifterna präglades av israeliska protester från befolkningen mot landets egen militär. (Brun, 2011, s. 155, 159; Rabinovich, 2017, s. 7) Jom Kippurkriget innehåller mycket defensiva operationer vilket innebär en något sämre kontextuell överrens-stämmelse mot teorin än sexdagarskriget. Offensiva operationer genomfördes dock i mindre utsträckning under konflikten och fallet valdes även på grund av koppling till studiens externa

Sida 17 av 38 relevans. I denna konflikt blev Israel angripna, till skillnad från när aktören angrep först i sex-dagarskriget, och att bli angripen av en numerärt överlägsen motståndare har relevans till att det är en möjlig situation Sverige kan stå inför i framtiden. Därav är empiriska studier av att en småstat blir angripen först viktigt i syfte att dra slutsatser kring agerandet i situationer av den karaktären.

Israels doktrinära inriktning har länge involverat luftmakt och på grund av det innehöll även valda konflikter ett frekvent användande av flygstridskrafter. (Gordon, 2010, s. 128, 152–153) Detta i kombination med att Israel, i konflikterna, faller inom Clarkes definition av småstat relativt sin motståndares styrka utgör fallen en bra grund i undersökningens kontextuella inrikt-ning.

3.3. Forskningsetiska överväganden

Det är viktigt att bibehålla en objektiv inställning vid datainsamlingen och analysen då fallstu-dier riskerar att lämna stort utrymme för tolkning som kan innebära att förutfattade meningar om exempelvis aktören Israel styr de subjektiva bedömningarna åt ett håll. Därav är transpa-rensen vital i studien, för att synliggöra alla olika steg som genomförts och belysa när subjektiva tolkningar genomförts. Denna studie involverar ingen tredje part i materialinsamlingen utan utgår från redan publicerade offentliga texter i form av böcker och vetenskapliga artiklar. Därav kan ingen tredje part komma till att påverkas negativt under studien men det är dock viktigt att ha i åtanke under studiens gång att författaren har skyldigheter mot individens rättigheter om tredje part involveras. (Boréus & Bergström, 2018, s. 41; Jensen & Sandström, 2016, s. 59–60, 126)

3.4. Materialdiskussion & källkritik

Majoriteten av materialet som redogör för teorierna samt forskningsöversikten är förstahands-källor där de egna teoretikerna redogör för respektive teori vilket eliminerar den tolkningsrisk som finns då sekundära författare tolkar teorier. Undantaget är principen om överraskning då den är en allmän krigföringsprincip där en triangulering skett för att verifiera centrala delar och bekräfta faktorer som är viktiga för den principen. (Jensen & Sandström, 2016, s. 58)

Förstahandskällor kring empirin är komplext att lokalisera då konflikterna ägde rum 1967 och 1973, där mycket material är hemlighetsstämplat. Främst engelskspråkiga källor nyttjas då språkkunskaper hos författaren är en begränsning. På grund av denna problematik har de fyra

Sida 18 av 38 källkritiska reglerna äkthet, oberoende, samtidighet och tendens använts i syfte att få en trovär-dig empirisk sammanställning. (Esaiasson m.fl., 2017, s. 288)

Äkthet är ett vitalt kriterium för att säkerställa att materialet inte är förfalskat och att författaren är den hen påstår sig vara. För att bemöta detta nyttjas tre källor i analysen i omfattande ut-sträckning där övriga källor nyttjas för att bekräfta händelseförlopp. Dessa källor är amerikanen Blacks bok Air power: A global history, Dunstans bok Yom Kippur: Oktoberkriget 1973 och israelen Bruns kapitel Israeli Air Power i Olsens bok Global Air Power. Vidare nyttjas grans-kade böcker och artiklar vilket innebär att detta krav uppfylls. Oberoende handlar om berätta-rens oberoende till de textinnehåll som förmedlas där vinklingar av innehållet kan ske omed-vetet. För att bemöta detta nyttjas flera oberoende källor för att bekräfta varandra och därmed eliminera problemet. Samtidighet innebär att källan är svagare ju längre tid det är mellan hän-delsen och när källan skrevs. Detta beror på att det kan skett exempelvis minnesfel som förvri-der händelsen. Samtida källor är komplext att hitta i studiens fall och därav nyttjas även trian-gulering här för att styrka händelseförlopp. Tendens är ett problem där en avsiktlig förvridning av en händelse sker. Tendensproblematiken i denna studie är att vissa författare kommer ifrån Israel som innebär en risk att en förvridning av vissa händelser kan ha skett. För att bemöta detta bekräftas en misstänkt tendensiös källa av en som inte anses föreligga någon risk till det. (Esaiasson m.fl., 2017, s. 291–295) I enstaka fall förekommer ensamma israeliska författare som exempelvis Rodmans artikel The Israel Air Force in the 1967 and 1973 wars: Revisiting the historical record och Goldsteins artikel The Six Day War: The war that no one wanted. Detta anses inte föreligga någon tendensiös risk då källorna överensstämt med källor som ej föreligger någon tendensiös risk på annan fakta vilket höjer trovärdigheten. Vidare kan en av huvudkällorna, Bruns kapitel i Olsens bok, argumenteras att föreligga en tendensiös risk då Brun kommer ifrån Israel. Då Olsen som kommer från Norge är redaktör har även han godkänt informationen i boken vilket höjer trovärdigheten.

3.5. Operationalisering

Studiens operationalisering bryter ner de teoretiska begreppen till något konkret mätbart och de omvandlade begreppen utgör sedan operationella indikatorer till studiens analytiska verktyg och analys. Detta är essentiellt kopplat till en god validitet vilket innebär att författaren mäter det hen påstår sig mäta. (Boréus & Bergström, 2018, s. 38; Esaiasson m.fl., 2017, s. 56–57) Här uppstår lätt ett systematiskt fel inom forskningsprocessen vilket resulterar i att studiens slutsat-ser inte blir lika avvägda då mätningen av det konkreta inte överensstämt med det teoretiska

Sida 19 av 38 begreppet. (Esaiasson m.fl., 2017, s. 56, 58) Om det finns en god korrelation i förhållandet mellan teoretiska begrepp och de nedbrutna indikatorerna uppnås en god begreppsvaliditet. (Jo-hannessen m.fl., 2020, s. 58–59)

Nedan kommer de olika centrala delarna ur varje del ur teorin att presenteras och därefter tillges en operationell indikator som placeras i analysverktyget. Principen om överraskning kommer att operationaliseras sammanfogat med en central del ur Clarkes teori. Teorin har en dynamisk relation som innebär att teorin har störst förklaringskraft om en handling inledningsvis kan för-klaras utifrån SPOT och/eller överraskning för att därefter förför-klaras utifrån den riskgenererade tvångsmakten. Förklaringskraft kan även uppnås om enskilda delar kan förklara ett agerande.

SPOT-bombing och principen om överraskning

I SPOT-bombing och överraskningsprincipen är ett asymmetriskt agerande att föredra där mot-ståndaren utsätts för ett dilemma de inte förväntat sig. Noggrann planering är av vikt för att slå mot mål som leder till att aktören tar initiativet över striderna. Följande indikator presenteras:

• Planering, asymmetri och överraskning - Luftoperationen har planerats i såväl fredstid som krigstid. Därefter genomförs luftanfall mot mål motståndaren inte har möjlighet att försvara på grund av brist av försvarsförberedelser som leder till att anfallaren tar eller bibehåller initiativet.

Vidare är det centralt för teorin att slå offensivt där alla operationer strävar för att uppnå strate-gisk effekt. Följande indikator presenteras:

• Offensiva strategiska operationer - Luftoperationer genomförs bakom fiendens linje mot andra mål än de militära styrkorna. Dessa kan innefattas av militära baser, lednings-funktioner och olika former av industrier.

Sida 20 av 38 Riskgenererade tvångsmakten

Den centrala delen innefattar ett inledande luftangrepp som efterföljs av en paus där motstån-daren ges tid att överväga att möta anfallarens krav. Luftangreppen kan sedan återupptas om kraven inte möts. Följande indikator presenteras:

• Strategisk förändring - Efter ett initierat luftangrepp genomförs en stridspaus som med-ger att: 1. Motståndaren ändrar strategisk inriktning till fördel för småstaten. 2. Förhand-lingar inleds. 3. Fortsatta luftangrepp genomförs.

Nedan presenterar författaren ett eget förtydligande för indikatorerna samt hur teorin tillskrivs förklaringskraft eller ej.

JA NEJ JA NEJ JA NEJ

Figuren ovan demonstreras i syfte att tydliggöra hur teorin tillskrivs förklaringskraft eller ej. Högst förklaringskraft ges om teorin kan förklara IAF:s luftoperationer genom hela kedjan me-dan den delvis tillges förklaringskraft om en av delarna kan förklara luftoperationerna. Låg förklaringskraft tillges om ingen av delarna kan förklara operationerna.

Luftoperation

Sexdagarskriget, Jom Kippurkriget

Indikatorer för SPOT/Överraskning • Planering, asymmetri och

över-raskning

• Offensiva strategiska operationer

Indikator för riskgenererad tvångsmakt

• Strategisk förändring

DELVIS LÅG

Indikator för riskgenererad tvångsmakt

• Strategisk förändring

Sida 21 av 38 3.5.1. Analysverktyg

De olika variabelvärden en indikator kan få är förekom inte, förekom eller förekom ofta baserat på hur ofta deras förekomst går att urskilja i empirin. Därefter kommer indikatorernas påver-kansgrad att bedömas där de olika värdena är hög, låg och ingen. Innan analysverktyget pre-senteras kommer två tabeller att prepre-senteras i syfte att ge de olika värdena en definition.

Variabelvärde Definition

Förekom ofta Nyttjandet av flygstridskrafterna präglas av indikatorns innebörd och den förekommer i en omfattande utsträckning ofta under konflikten. Förekom Nyttjandet av flygstridskrafterna präglas inte av indikatorns innebörd

och förekommer sällan och ej kontinuerligt under konflikten. Förekom inte Variabelns förekomst kan inte urskiljas i det empiriska materialet.

Påverkansgrad Definition

Hög Variabelns effekt bedöms ha en stor påverkan på utfallet av konflikten. Låg Variabelns effekt påverkar utfallet i konflikten begränsat och är inte

di-rekt avgörande.

Ingen Variabelns effekt har ingen påverkan på utfallet av konflikten.

De två tabellerna sammanfogas nedan och utgör studiens analysverktyg där indikatorerna förts in som ett exempel för att tydliggöra dess design.

INDIKATOR VARIABELVÄRDE PÅVERKANSGRAD

Planering, asymmetri och överraskning

Förekom ofta Hög

Offensiva strategiska operat-ioner

Förekom Låg

Strategisk förändring Förekom inte Ingen

Konkretiseringen av teoretiska begrepp på detta sätt innebär att de olika delarna tillsammans och separat möjligheten till att uppnå en förklaringskraft, med andra ord är de operationella indikatorerna representativt för vald teori. Vidare har överraskningsprincipen brutits ner till-sammans med en del ur Clarkes teori som korrelerar på flertalet aspekter.

Det komplexa med operationaliseringen är reliabilitetsproblemet. Reliabilitet handlar om slumpmässiga fel som kan uppkomma som exempelvis realiseras genom att studien görs om

Sida 22 av 38 men med ett annat resultat. I analysen kommer ett subjektivt bedömande att krävas gällande hur ofta de olika indikatorerna förekom eller inte samt dess effekt vilket minskar studiens reli-abilitet. Det är problematiskt att numrera förekomsten till antal då tillgängliga data om fallen inte medger för en sådan analys. För att bemöta detta är skalan endast tregradig där respektive grad tillgetts en definition och större vikt har inriktats på en god validitet. (Esaiasson m.fl., 2017, s. 64–65) Här blir även studiens intersubjektivitet viktig som innebär att författaren är tydlig med studiens olika steg och vägval i syfte att studien skall kunna replikeras där förståel-sen för hur författaren kom fram till en specifik slutsats är nödvändig. (Hinnfors & Ekengren, 2012, s. 73)

Sida 23 av 38

4. Analys

4.1. Sexdagarskriget

Sovjet skickade falsk information till arabländernas ledning som hävdade att Israel inlett krigs-förberedelser med en mobilisering i närheten av den syriska gränsen. Israels syfte enligt den falsifierade rapporten var att störta den syriska regimen. (Aloni, 2001, s. 31; Goldstein, 2018, s. 767) Detta utlöste en kedjereaktion av händelser. I maj 1967 uttalade sig Egyptens ledare Nasser till FN att de måste lämna sina ockuperade poster de innehaft sedan Sinaikriget. Detta var början på en eskalation med en egyptisk mobilisering mot Sinaihalvön och en blockad av Tiransundet som syftade till att avskräcka Israel från en invasion. Israel inledde ett väpnat an-grepp mot Egypten den 5 juni 1967 i en konflikt där motståndet bestod av Egypten, Syrien, Irak, Jordanien och Libanon. (Goldstein, 2018, s. 768–769; Brun, 2011, s. 146–147)

Innan krigsutbrottet hölls långa hemliga möten inom den israeliska ledningen. En omfattande planering ägde rum där den militära ledningen var överens om de fördelar som ett initierat angrepp skulle ge. Generalerna och ministrarna var oeniga där ministrarna förespråkade ett di-plomatiskt alternativ medan generalerna förespråkade att inleda konflikten. Slutligen insåg mi-nistrarna att en konflikt var oundviklig och konflikten inleddes. (Goldstein, 2018, s. 772, 774, 779) Veckorna innan krigsutbrottet rådde en förhöjd beredskap där IAF passade på att uppda-tera operationella planer, träna luftbesättningarna och mobilisera reserver vilket innebar en slagkraftig luftmakt som utnyttjade 85 procent av sina resurser på anfallens första våg. (Brun, 2011, s. 147) Här identifieras ett agerande som går i linje med SPOT/överraskning gällande indikatorn planering, där omfattande planering skedde i fredstid gällande handlingsalternati-ven.

När konflikten inleddes är Israel en småstat enligt Clarkes definition då aktören hade en tredje-del av resurserna som motståndaren innehade kopplat till antalet flygplan och piloter. (Olsen, 2010, s. 131) IAF inledde med ett förebyggande luftangrepp mot Egypten tidigt den 5 juni 1967, i vad som kallades Operation Focus. Målet var att uppnå en strategisk effekt genom att ställa motståndarens ledning för dilemman och slå mot flygbaser då officerare inte var operativa på plats (Aloni & Tooby, 2019, s. 28). Operationens syfte var genomgående att ha en överraskande effekt vilket går att tyda operationen igenom. IAF flygplan bröt in över egyptiskt territorium från väst, med andra ord inte i riktning från Israel, och var så välplanerade att alla flygplan anlände till sina mål exakt samtidigt. Luftföretagen undvek radar genom lågflygning och flög i

Sida 24 av 38 radiotystnad, allt i syfte att nå en överraskande effekt. IAF slog, med specialvapen mot rullba-nor, mot 11 flygbaser parallellt vilket resulterade i att Egypten förlorade 286 flygplan på mar-ken då de stod oskyddade och kunde inte lyfta då rullbanorna var förstörda. Det syrianska och jordanska flygvapnet drabbades också på en omfattande nivå då IAF även slog mot deras baser vilket innebar att dessa motståndares luftoffensiv kunde slås tillbaka relativt snabbt. IAF:s framgångar under Operation Focus innebar ett förhållande på 20:1, med andra ord för varje israeliskt flygplan som slogs ut, slog aktören själv ut 20 vilket innebar en förändring i initiativet till Israels fördel. (Aloni & Tooby, 2019, s. 86; Black, 2016, s. 204–205; Brun, 2011, s. 146– 147) Här identifieras delar ur SPOT/överraskning när det gäller flertalet aspekter. Lufträderna innehöll planering på detaljnivå och framryckningen skedde asymmetriskt där IAF:s inflygning skedde på ett sätt som inte var förväntat. Slutligen uppnåddes en omfattande överraskning där motståndarens flygplan slogs ut på marken som gjorde att Israel tog initiativet. Vidare kan of-fensiva strategiska operationer skiljas där lufträder genomfördes bakom motståndarens linjer mot rullbanor och flygplan på marken, vilket inte är självklara mål.

IAF:s offensiv mot egyptiska flygbaser paralyserade det egyptiska flygvapnet som innebar att ett luftherravälde säkrades till fördel för Israel på några timmar vilket ansågs strategiskt essen-tiellt för de fortsatta striderna på marken. (Aloni, 2001, s. 49–50; Black, 2016, s. 205; Olsen, 2015, s. 83; Wolf, 2015, s. 149) Dessa taktiska segrar nådde en sådan omfattning att de fick en direkt strategisk konsekvens på motståndaren där nyckelterräng ockuperades av Israel. IAF:s resurser kunde riktas om till att understödja marktrupper då aktören säkrat luftherravälde vilket skapade en stor förvirring hos de beslutsfattande organen i arabländerna. (Black, 2016, s. 205; Brun, 2011, s. 147) Initiativskiftet förtydligas genom det totala luftherraväldet som uppnåddes, vilket fick en strategisk psykologisk effekt vilket går i linje med teorin.

Operation Focus genomfördes i olika anfallsvågor, där det vid tillfällen genomfördes en kortare stridspaus mellan anfallen. I pausen informerades allmänheten om attacken via egyptisk radio och Israel informerade Jordanien via FN att det egyptiska flygvapnet slagits ut. Efter den initiala lufträden fortsatte luftbombningarna där Jordanien och Syrien inte var tillräckligt underrättade och blev därav överraskade av anfallen. Med tiden försvann stora möjligheter till taktisk över-raskning, som vart en genomgående faktor hittills i konflikten. (Aloni & Tooby, 2019, s. 63, 65, 73) Genomgående skedde detaljerade planeringar där olika målval värdesattes för de olika uppdragen för att inte riskera att förlora resurser i form av flygplan. (Aloni & Tooby, 2019, s.

Sida 25 av 38 82) Här skildras en tydlig indikator av strategisk förändring där information spriddes under en stridspaus för att påverka motståndarens kostnads-nyttoanalys. Detta ledde till fortsatta lufträ-der vilket går i linje med den riskgenererade tvångsmakten. Vidare är planering en central del även under konfliktens gång.

Focus innefattade de första 12 timmarna av konflikten. Övriga fem dagar dominerades av att IAF understödde marktrupper då fientliga flygstridskrafter inte längre var något hot (Aloni & Tooby, 2019, s. 90–91). Över hela konflikten slog IAF ut 451 flygplan tillhörande motståndar-sidan, varav 391 av dessa förstördes på marken. Vidare genomfördes 2400 luftbombningar mot markmål som innefattade stridsvagnar, soldater, artilleri och 162 luftmaktsfaciliteter slogs ut. 23 radarstationer och luftvärn slogs ut av IAF. (Brun, 2011, s. 148, Olsen, 2018, s. 85) Gengående präglades operationerna av en noggrann planering där information bearbetades och om-sattes med hög kvalité. Redan under dag tre i konflikten observerades fientliga styrkor tillba-kadras från strategiska punkter som Sinaihalvön vilket tyder på en strategisk effekt. (Aloni & Tooby, 2019, s. 87, 91) Här skildras flertalet aspekter ur teorin. Planering, asymmetri och över-raskning föranledde det fördelaktiga läge IAF uppnått där initiativet togs. Vidare förekommer offensiva operationer där mål på fiendens geografiska yta bombades som inte var militära styr-kor. Dessa innefattas bland annat av faciliteterna och radarstationerna som påverkades. Detta mynnar ut i en strategisk förändring där motståndaren tydligt ändrar strategi till fördel för Israel genom tillbakadragandet från nyckelterräng. En potentiell bakgrundsvariabel identifieras också kopplat till förmågan att bearbeta och omsätta information med en hög kvalitét.

Den israeliska framgången i konflikten nåddes snabbt och effektivt där flygvapnet hade en av-görande roll. Israels seger under konflikten ses som en häpnadsväckande framgång (Rabino-vich, 2017, s. 7). På grund av de omfattande skadorna den egyptiska militären utstått saknade Nasser handlingsalternativ och en stor motgång var ett faktum. Detta drabbade ledningsorganen i arabländerna hårt där Nasser avgick, Egyptens försvarsminister tog livet av sig och liknande påverkningar led övriga motståndarstater likväl av. (Brun, 2011, s. 148–149) Israel hade tagit över landområden som var av strategisk vikt för motståndarstaterna och kontrollerade vid kri-gets slut en yta tre gånger större än ytan vid konfliktens start. Dessa punkter var Sinaihalvön, Västbanken, Gaza och Golanhöjderna och fungerade för Israel som geografiska buffertzoner mot kommande hot. Den strategiska effekt IAF uppnådde genom den omfattande förstörelsen av fientliga flygbaser tedde sig i att fientliga flygföretag saknade operativ effekt då avståndet

Sida 26 av 38 från bas till mål var för långt. Vidare hade arabländerna svårt att mobilisera någon offensiv då numerären blivit begränsad vilket resulterade i främst defensiva luftuppdrag. (Aloni, 2001, s. 50, 55; Aloni & Tooby, 2019, s. 89; Segev, 2007, s. 387) Här observeras operationernas strate-giska vikt. Där en strategisk förändring går att skilja där det tydligt påverkat motståndarna negativt genom att förlora strategiska punkter och de sinnestillstånd beslutsfattarna befann sig i.

Nedan presenteras analysens resultat av sexdagarskriget.

INDIKATOR VARIABELVÄRDE PÅVERKANSGRAD

Planering, asymmetri och överraskning

Förekom ofta Hög

Offensiva strategiska operat-ioner

Förekom ofta Hög

Strategisk förändring Förekom Hög

Planering, asymmetri och överraskning samt offensiva strategiska operationer tilldelas varia-belvärde förekommer ofta då samtliga indikatorer kan skildras i empirin i en omfattande ut-sträckning genomgående under konflikten och anses prägla IAF:s agerande. Strategisk föränd-ring får variabelvärde förekom då det var sällan förekommande under konflikten och präglade inte IAF:s strategi. Det skedde enstaka stridspauser där information spreds för att påverka mot-ståndaren men tvingades ofta till fortsatta lufträder. Den tydligaste förändringen går att urskilja i det fientliga tillbakadragandet från nyckelterräng. Vidare kan det urskiljas att lufträderna, spe-ciellt under Operation Focus, går genom alla indikatorer med utgångspunkt i SPOT/Överraskning för att mynna ut i en strategisk förändring.

Samtliga indikatorer får en hög påverkansgrad då de anses ha stor påverkan på konfliktens ut-fall. Operation Focus var betydande och direkt avgörande för konflikten där indikatorerna ob-serverats och de fortsatta lufträderna efter det inledande anfallet var avgörande för att ocku-pera de strategiska platserna.

Sida 27 av 38 4.2. Jom Kippurkriget

Jom Kippurkriget ägde rum 6 oktober – 24 oktober 1973 där Israel stod mot arabländerna, främst Egypten och Syrien. (Brun, 2011, s. 153)

Israel antog att ett anfall från arabländerna var osannolikt då aktören ansåg att Syrien inte skulle inleda en konflikt på egen hand. Dessutom ansåg Israel att Egypten inte hade återupprättat till-räckliga förmågor på grund av nederlagen från tidigare konflikter och skulle inte attackera om förmågan att lamslå IAF inte fanns. Dessa antaganden ansågs trovärdiga trots rapporter om militär verksamhet i närheten av gränserna. Antagandet grundades mot hur Nassers strategiska inriktning tett sig men var i fel riktning mot efterföljaren, Anwar el-Sadat, som genomfört om-fattande förändringar. Arabländerna var villiga att förlora på slagfältet och därmed offra mili-tära styrkor i syfte att starta en diplomatisk process som skulle leda till ett återtagande av de strategiska punkterna Golanhöjderna och Sinaihalvön. Den religiösa högtiden Jom Kippur med-förde att majoriteten av israeliska styrkor var hemma och därav inte operativa vilket Egypten och Syrien utnyttjade genom att utföra ett överraskande anfall. (Black, 2016, s. 207; Dunstan, 2007, s. 112–113; Brun, 2011, s. 153; Rodman, 2015, s. 165) Här identifieras en bristande pla-nering av Israel som i fredstid inte förutsett anfallet. Det korrelerar med andra ord inte med teorin.

IAF var den 5 oktober mobiliserade och redo att genomföra ett förebyggande luftanfall mot syriska baser och luftvärnssystem men anfallet fick politiskt avslag. Luftmaktens vitalitet var påtaglig, varav Israels stabschef förespråkade effekten ett initialt luftangrepp, likt sexdagars-kriget, skulle ge. Israels premiärminister avstod från detta på grund av nivån av den bristande legitimitet en sådan attack hade, framför allt från USA. Detta påverkade IAF:s handlingsfrihet under resterande delen av konflikten då flygstridskrafterna fick inleda defensivt. (Black, 2016, s. 207; Creveld, 1994, s. 180–181; Dunstan, 2007, s. 107) Därav fick IAF:s operationella pla-nering att säkerställa luftherravälde över Golanhöjderna och Sinaihalvön ingen ärlig chans och uteslöts i den inledande fasen. (Rodman, 2010, s. 224) Här identifieras ett tankesätt som går i linje med teorin gällande flera aspekter. En planering som IAF ägnat åt att uppnå stor påverkan strategiskt på motståndaren genom liknande bombningar som sexdagarskriget. Aspekten åt asymmetriskt agerande hade dock kunnat ifrågasättas då det innebar liknande tillvägagångsätt

Sida 28 av 38 som tidigare. Vidare ville IAF genomföra offensiva strategiska operationer över fientligt land-område men då detta upphävdes genomfördes ingen handling och teorin får därmed ingen för-klaringskraft.

Motståndarna nyttjade sina luftvärn på ett effektivt sätt under konflikten. Dessa integrerades i de inledande attackerna vilket ställde IAF mot ett tvåsidigt dilemma för att uppnå luftherra-välde, dels mot luftvärn, dels fientligt flyg. IAF led stora förluster mot egyptiskt luftvärn och den 9 oktober hade ungefär 55 av 330 militära flyg slagits ut vilket ledde till det kontroversiella beslutet att bestycka flygplanen med kärnvapen vilket dock inte stoppade stridigheterna. (Black, 2016, s. 207; Dunstan, 2007, s. 62–63; Rodman, 2015, s. 165) Här kan ett försök till strategisk förändring observeras, genom kärnvapenbestyckningen som dock misslyckas.

IAF blev insatt mot de olika fronterna med kort varsel när resurser fanns tillgängliga i syfte att slå ut motståndarens luftvärn som aktören identifierade som motståndarens styrka. Effekten IAF nådde mot de olika fronterna var av blandad karaktär. På fronten mot Golanhöjderna under krigets andra dag slog syriskt luftvärn ut sex israeliska flygföretag utan att IAF lyckades be-kämpa något fientligt luftvärn. Detta gav en psykologisk effekt på IAF:s ledning som därefter avstod, i största möjliga mån, från luftoperationer mot luftvärn. (Brun, 2011, s. 154; Rodman, 2010, s. 224)

Under konflikten led IAF klart störst motgångar mot fientligt luftvärn där majoriteten av Israels 110 nedkämpade flygföretag slogs ut. I luftstriden mot fientligt flyg slogs 275–300 flygföretag ut medan aktören själv endast förlorade 15–20 i den typen av strid. IAF slog i huvudsak mot fientliga trupper som befann sig utanför deras zon med ett etablerat luftförsvar. Luftvärnen var ett system Israel underskattat där mot konfliktens slut endast 15 procent av det syriska luftvärnet slagits ut av IAF. (Rodman, 2010, s. 225) Här kan en defensiv inriktning från IAF urskiljas, samt en bristande planering mot motståndarens styrka, luftvärnssystemen.

IAF genomförde en lufträd mot den syriska huvudstaden Damaskus som skadade försvarsmi-nisteriet och flygvapnets högkvarter vilket hade en marginell effekt (Dunstan, 2007, s. 63). Det medförde dock att Syrien avstod från att avfyra robotar in i norra Israel. Syftet var också att få Jordanien och Irak att avstå från att upprätta fler fronter mot Israel (Brun, 2011, s. 155). Direkt flygunderstöd ägnades ungefär 66% av alla luftuppdrag åt under kriget då israels marktrupper

Sida 29 av 38 hade svårt att slå tillbaka mot arabländernas initiala överraskningsanfall. Detta medförde att stridsflyget blev ett slags flygande artilleri genomgående under Jom Kippurkriget. IAF genom-förde även ett hundratal offensiva lufträder mot främst egyptiska flygbaser trots kännedomen om vilken minimal effekt det skulle ge, då arabländerna förbättrat sina förmågor för reparat-ioner och för att möta ett sådant hot sedan sexdagarskriget. Syftet med dessa lufträder var sna-rare att forcera in fientligt stridsflyg och luftvärn till ett mer defensivt agerande. (Rodman, 2010, s. 225–226, 229) Här identifieras en handling som går i linje med teorin. Den strategiska bomb-ningen av Damaskus är en offensiv strategisk operation över fientligt område mot andra mål än militära styrkor. Under stridspausen efteråt skedde en strategisk förändring där Syrien avstod från att avfyra robotar över norra Israel. Denna handling hade dock en marginell effekt. En annan handling med låg effekt var lufträderna mot egyptiska flygbaser. Arabländerna förutsåg dessa lufträder och var därav inte särskilt effektiva. Om det uppstod någon strategisk förändring i linje med operationens syfte, att forcera in motståndaren i ett defensivt tänk, går inte att ur-skilja i empirin. Men den inriktningen tyder på en mer taktisk påverkan där det strategiska tänket begränsats och överensstämmer inte med teorin.

Den 22 oktober slår FN:s säkerhetsråd igenom ett eldupphör för samtliga inblandade aktörer som trädde i kraft och den 24 oktober var kriget avslutat. Konfliktens segrare, i ett militärt perspektiv, är sammantaget Israel då de geografiska ockuperade områdena från sexdagarskriget bibehölls. Men detta är inte självklart och under kriget mötte aktören hårt motstånd med flertalet misslyckanden. Egypten hade sitt folk med sig och ansåg att de uppnått seger, då vissa operat-ioner varit framgångsrika samt framför allt den politiska aspekten som slutligen ledde till ett avtal som mynnade ut i att Israel lämnade Sinaihalvön till Egypten 1982. Vem som segrade är med andra ord omtvistad, men båda nationerna uppnådde slutligen sina målsättningar. (Dunstan, 2007, s. 107, 184; Rabinovich, 2017, s. 554–555)

Huvudfaktorn till de misslyckade operationerna IAF genomförde har sin grund på strategisk nivå där tydlighet gällande den doktrinära tillämpningen var bristfällig. Lärdomarna mot de nya hoten och misslyckandet gjorde att stora doktrinsspecifika förändringar genomfördes de efter-följande åren under 70-talet. Sexdagarskriget ökade förtroendet från civilbefolkningen gällande militären medan Jom Kippurkriget medförde en negativ förändring i den allmänna opinionens

Sida 30 av 38 syn mot krig som ett alternativ. Det förtroende den israeliska militären förlorade som konse-kvens av Jom Kippurkriget har än idag inte helt återställts. (Dunstan, 2007, s. 88, 184; Brun, 2011, s. 155, 159; Rabinovich, 2017, s. 555–556)

Nedan presenteras analysens resultat av Jom Kippurkriget.

INDIKATOR VARIABELVÄRDE PÅVERKANSGRAD

Planering, asymmetri och överraskning

Förekom inte Ingen

Offensiva strategiska operat-ioner

Förekom Ingen

Strategisk förändring Förekom inte Ingen

Planering, asymmetri och överraskning får variabelvärde förekom inte då indikatorerna ej går att urskilja i empirin. Planeringen var bristfällig och många av aktionerna från IAF var mot-ståndarna beredda på skulle ske. Strategisk förändring tillges även förekom inte då det inte går att urskilja någon konkret förändring. IAF:s bombning av Damaskus påvisar endast tendenser till förändring men fronten mot Syrien kvarstod och avbrytandet av robotarna mot norra Israel är för vagt för att bedöma som förekom. Offensiva strategiska operationer får variabelvärde förekom då det går att urskilja i empirin men det präglade inte IAF:s agerande och skedde sällan under konflikten.

Samtliga indikatorer får påverkansgrad ingen då de inte haft någon effekt på konfliktens utfall. De offensiva operationerna mot främst egyptiska baseringar var förutsägbara för motståndaren vilket innebar att effekten uteblev.