Vårdpersonalens syn på äldres sexualitet

Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola

15 hp Hälsa och samhälle

Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö

Maj 2011

Hälsa och samhälle

VÅRDPERSONALENS SYN

PÅ ÄLDRES SEXUALITET

EN INTERVJUSTUDIE

KAROLINA SUNDQVIST

ANNA SVENSSON

VÅRDPERSONALENS SYN

PÅ ÄLDRES SEXUALITET

EN INTERVJUSTUDIE

KAROLINA SUNDQVIST

ANNA SVENSSON

Sundqvist, K & Svensson, A. Vårdpersonalens syn på äldres sexualitet. En intervjustudie. Examensarbete i omvårdnad 15 hp. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2011.

Sexualitet hos äldre är ett väldigt aktuellt ämne men förhållandevis lite forskning har gjorts på personalens syn på detta. Därför har en empirisk intervjustudie gjorts för att belysa vårdpersonalens syn på äldres sexualitet.

Syftet med studien var att belysa vårdpersonals tankar och reflektioner i mötet

med äldres sexualitet på ett vårdboende.

Metod: En deskriptiv fenomenologisk intervjumetod som beskrivs

av Robinson och Englander för insamling av data och analys har använts. Intervjuer med vårdpersonal som jobbar på ett vårdboende har genomförts.

Resultat: Resultatet redovisas i olika teman som grundar sig på informanternas

upplevda situationer samt tankar och reflektioner. Dessa teman är: behov, tabu, anhöriga, dokumentation, nästa generation, stöd och osäkerhet.

NURSING STAFF´S VIEWS

ON ELDERLY PEOPLE´S

SEXUALITY

AN INTERVIEW STUDY

KAROLINA SUNDQVIST

ANNA SVENSSON

Sundqvist, K & Svensson, A. Nursing staff´s views on elderly people´s sexuality. An interview study. Degree Project in nursing 15 Credit Points. Malmö

University: Health and Society, Department of Nursing, 2011.

Sexuality related to elderly people is very current topic but there is not a lot of research on the staff´s views. Therefore, an empirical interview study is conducted to find out nursing staff´s views on elderly people´s sexuality.

The aim of this study is to find out the nursing staff´s thoughts and reflections on

older people’s sexuality on a nursing home.

Methodology: Robinson and Englander have described a phenomenological

interview method for data collection and the data that has been collected has been interpreted and analyzed on the above findings. For these project nursing staff´s that are working at a nursing home has been interviewed.

Results: The results are reported in various themes based on informant´s

perceived situations as well as thoughts and reflections. The themes that are used are based on informant´s perceived situations as well as thoughts and reflections. These themes are: needs, taboo, relatives, documentation, the next generation, support and uncertainty.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Den deskriptiva fenomenologiska humanvetenskapliga metoden ... 8

Urval ... 8

Datainsamling ... 8

Dataanalys ... 9

ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 9

RESULTAT ... 10

Informanternas upplevda situationer ... 10

Behov ... 11 Tabu ... 12 Anhöriga ... 12 Dokumentation ... 13 Nästa generation ... 13 Stöd ... 13 Osäkerhet ... 14 DISKUSSION ... 16 Metoddiskussion ... 16 Resultatdiskussion ... 18 Behov ... 18 Tabu ... 19 Anhöriga ... 19 Dokumentation... 20 Nästa generation ... 20 Stöd ... 20 Osäkerhet ... 21 FRAMTIDA VÄRDE ... 22 REFERENSER ... 23 BILAGOR ... 26

INLEDNING

”Det är inte bara en dusch, Det är himmelskt skönt,

Med tvättlapp, tvål och handduk. Börja med rygg, hals och nacke. Sedan armar, bröst,

Därpå, ben särskilt noga fötter, tår. Skrevet tar man själv.

Sist håret, ansiktet.

Och insvep i varma badhanddukar. Allt utfört på 30 minuter (beräknad tid)

Som av professionella badmästare och baderskor. Men det är hemtjänstens lågavlönade

Som sålunda håller Sveriges ensamma gamla himmelskt rena”. (Thoursie, 2009).

Under vår utbildning har sexualitet hos äldre inte tagits upp över huvud taget och när vi har haft praktik har det varit ytterst ovanligt att det diskuteras med patienterna. Sexualitet/reproduktion är ett av sökorden enligt VIPS (Ehnfors, 2000) som är den dokumentationsmodell som sjuksköterskor i Sverige använder sig av, men under denna rubrik är det ytterst ovanligt att det finns

något dokumenterat. Eftersom sexualitet är ett ämne som är en så viktig komponent i livet har vi funderat över varför vårdpersonalen har så svårt att hantera ämnet.

BAKGRUND

Sexualiteten kan beskrivas vara något ett samhälle bestämmer det för att vara och ur ett historiskt perspektiv är det tydligt att den i många delar av världen tidigare till stor del har tillhört religionen (Centerwall, 2003). I ett samhälle är det även lagar som styr vad som är sexuellt ”naturligt” och ”normalt” och kontrollerar därmed sexualitetens uttrycksformer (Lewin, 2010). Men i västerländska samhällen idag är det ändå individen själv som påverkar vad sexualitet innebär eftersom det är accepterat att gå emot dessa lagar och förordningar eftersom de inte ses som religiösa och givna av en Gud. Några exempel på kulturella skillnader är att i Norden uppmuntras inte barn och ungdomar att sexuellt

experimentera fritt som däremot Trobrianderna i Melanesien gör. På den irländska ön Inis Beag är det dock motsatsen där nakenhet anses vara en synd. Nakenhet är i Sverige inte direkt förknippat med något sexuellt och det finns inte alls lika

mycket tabu kring just nakenhet som det finns i många andra kulturer (a a).

Centerwall (2003) menar att målet med sexualitet var tidigare främst att

reproducera sig och det var mycket vanligt att det fanns förbud att det skulle vara något njutbart. Samhället ville ha kontroll över människors sexualitet så att den inte förstörde den mänskliga kroppen genom onani, homosexualitet, sex utanför äktenskapet och sex i tonåren eller under barndomen. Syftet med

sexualundervisning i Sverige var att göra människor observanta på sexualitetens risker samt om fortplantningen, inte om att det skulle vara något njutningsfullt (a a).Men tider då samhällsnormer och traditioner har ifrågasatts har även sexualiteten förändrats(Hulter, 2004). Sexualiteten beskrivs utifrån två begrepp; reproduktion och rekreation. Med rekreation menas att sexualiteten är något lekfullt, njutningsfullt, avkopplande och att det är viktigt för att få bekräftelse. Det

är också en läkande och återhämtande möjlighet inom hälso- och sjukvården, vilket skulle behövas ta till vara på i en mycket större grad (a a).

WHO:s deklaration om sexuella rättigheter fastslår att för att uppnå och behålla sexuell hälsa ska alla människors sexuella rättigheter respekteras, skyddas och uppfyllas. Alla människor ska även få bestämma om de vill vara sexuellt aktiva eller inte, samt ha rätt till att upprätthålla ett tillfredsställande, säkert och njutbart sexualliv (Hulter, 2004). Vårdpersonal kan uppleva obehag när de boende yttrar sin sexualitet och kan därför inte stödja de boende och det är därför viktigt att vårdpersonalen på en arbetsplats jobbar med att utveckla och främja en miljö för både personalen och de boende där det är bekvämt att tala om sexualitet (Roach, 2004). I en studie som Robinson och Molzahn (2007) genomförde framkom förslaget att exempelvis sjuksköterskor skulle kunna be de äldre beskriva vad hälsa innebär för dem och utifrån det utveckla en plan för att nå de äldres hälsomål. Enligt studien bör sjuksköterskorna även överväga sexualitet i planeringen och våga fråga de äldre, eftersom det är en viktig influens för livskvaliteten. Det ska likaså finnas möjlighet för de äldre att få information och stöd från sjuksköterskorna för att främja deras sexualitet och intimitetsmål (a a). Detta framhävs även i kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (Socialstyrelsen, 2005) som beskriver att sjuksköterskan ska ha förmåga att tillgodose patientens olika behov och däribland kan behovet av information om sexualitet finnas.

Att gå i pension betyder för många människor en stor förändring i livet.

Upptäckten att tiden som en aktiv yrkesarbetare är slut kan ge många skrämmande känslor om att inte längre vara behövd. Men det ger även mer tid till en själv, de tidigare krav som ställts försvinner och det blir mer tid över till sexualiteten (Nusbaum & Rosenfeld, 2004). Det finns fortfarande många myter om att

sexualiteten skulle försvinna så fort man blir äldre, trots att forskning visar att den är viktig för livskvaliteten även då och att de sexuella behoven och den sexuella förmågan består i princip hela livet ut (Skoog, 2010).

I Gilmers m fl. (2010) studie visar det att majoriteten av informanterna som var personal inom äldreomsorgen ansåg att sexualitet är ett livslångt behov och att sexuella behov, sexuell aktivitet och intimitet bör stödjas av vård- och

äldreomsorg. Det framkom att personalen trodde att kläder, smink och smycken har en stor vikt hur varje individ uttrycker sin sexualitet. Även att gå till frisören, hålla varandra i handen, kyssas och kramas är exempel på hur sexualiteten kan uttryckas (a a). Ginsberg m fl. (2005) visar i sin studie att de flesta äldre ville delta oftare i sexuella aktiviteter än de gör och det var framförallt att kramas och kyssas de ville. Intresset för onani och samlag minskade dock med åldern. Hindret för att utföra sexuell aktivitet hos de äldre var främst brist på partner och två andra egenskaper som påverkade de äldres sexuella behov var ålder och hälsostatus (a a). Roach (2004) har kommit fram till att på vårdhem är det viktigt att både chef och personal arbetar för en komfortabel hemmiljö som uppmuntrar de boendes rätt till sexualitet.

Enligt Patientjournallagen (1985:562) är det en skyldighet för alla yrkesgrupper med legitimation inom hälso- och sjukvården att dokumentera. Det beskrivs även i Socialstyrelsens föreskrifter om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården (Socialstyrelsen, 2008:14). Ehnfors (2000) beskriver hur viktigt

rätt information lätt ska hittas. Det är därför VIPS-modellen har utvecklats med ett antal olika sökord med ”undersökord” vilka kan användas som rubriker i

dokumentationen. Ett av ”undersökorden” är sexualitet/reproduktion, som ligger under sökordet omvårdnadsstatus. Sexualitet/reproduktion ska omfatta samlevnad, störningar, krav, förväntningar, preventivmedel och biverkan av läkemedel. Även pubertet, menstruation, graviditet, fosterutveckling, amning, klimakterium, gynekologisk status, bröst, blödningar och vaginala besvär ska beskrivas. Egenvård och hjälpmedel som används ska också dokumenteras här.

Sjuksköterskor utelämnar ofta just detta område för att de tycker det är svårt att ta upp frågor kring sexualitet/reproduktion vid bedömningen av patienten (a a). I Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) står det att vårdpersonal är skyldiga att informera patienten om dennes hälsotillstånd och vad det kan innebära för denne. Definitioner

Nationalencyklopedins internettjänst (2011) formulerar utifrån världshälsoorganisationen (WHO) följande definition:

"Sexualitet är en integrerad del av varje människas personlighet, och det gäller såväl man och kvinna som barn. Den är ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig, som inte kan skiljas från andra livsaspekter. Sexualitet är inte synonym med samlag, den handlar inte om huruvida vi kan ha orgasmer eller inte, och är heller inte summan av våra erotiska liv. Dessa kan men behöver inte vara en del av vår sexualitet. Sexualitet är mycket mer: den finns i energin som driver oss att söka kärlek, kontakt, värme och närhet; den uttrycks i vårt sätt att känna och väcka känslor samt att röra vid varandra. Sexualiteten påverkar tankar, känslor, handlingar och gensvar och därigenom vår psykiska och fysiska hälsa."

Heberlein (2004) förklarar utifrån WHO:s definition att sexualiteten är något som följer oss hela livet. Sexualiteten är en stor del av människans identitet och alla människor, unga som gamla, oavsett läggning har en längtan att ge uttryck för den. Vidare beskrivs sexualiteten som mer än det praktiska, att också tankar, fantasi, relationer och värderingar spelar in (a a).

Studien kommer att fokuseras på äldre människor vilket WHO (2011) definierar över sextiofem år.

SYFTE

Syftet var att belysa vårdpersonals tankar och reflektioner i mötet med äldres sexualitet på ett vårdboende.

TEORETISK REFERENSRAM

Detta arbete har Hendersons omvårdnadsteori som teoretisk referensram. Enligt Henderson har alla människor, friska som sjuka, vissa grundläggande behov (Kirkevold, 2000). Henderson (1982) själv menar att några av dessa är kärlek, uppskattning, en känsla av att vara till nytta, upplevelse av ömsesidig samhörighet och ömsesidigt beroende av andra i en mänsklig

gemenskap. Henderson beskriver fjorton olika komponenter som hon anser ingår i allmän omvårdnad, och en av dessa komponenter belyser att sjuksköterskan ska hjälpa patienten att få kontakt med andra människor och att uttrycka sina behov

och känslor. Sjuksköterskan ska hjälpa patienten när denne inte längre kan tillgodose dessa grundläggande behov. Sjuksköterskan ska ständigt försöka tolka och förstå patientens grundläggande kroppsliga och känslomässiga behov genom att aktivt lyssna, ha inlevelseförmåga och observera (a a).

METOD

För att få ett samband mellan studiens syfte och forskningsmetod har en kvalitativ design valts som har baserats på informella intervjuer.

Den deskriptiva fenomenologiska humanvetenskapliga metoden Metoden som användes är en deskriptivt fenomenologisk. Intresset ligger i människors levda erfarenheter av den värld de lever i och att i kontakt med intervjuaren försöka formulera fenomenet i ord vilket kräver att forskaren väl sätter sig in i informanternas livsvärld (Rosberg, 2008). Metoden har en

filosofisk bas vilken grundar sig på Husserl och Merleau-Pontys fenomenologiska filosofi vilket Amedeo Giorgi har utvecklat till en humanvetenskaplig metod för att den lättare ska kunna användas i vetenskaplig forskning (Robinson &

Englander, 2007). Metoden lämpar sig bra eftersom en förståelse för det subjektiva i den mänskliga livsvärlden vill uppnås samt få en förståelse av alla variationer av livsmönster som träffas på och den centrala essensen som kommer igen i alla informanters livsvärldar (a a).

Urval

Inklusionskriterierna som användes var att informanterna skulle vara

undersköterskor eller legitimerade sjuksköterskor som har erfarenhet att vårda äldre över 65 år samt att de arbetar på ett vårdboende. Författarna fick genom en kontakt på Malmö högskola tillgång till forskningsplatsen som var ett vårdboende. Där tillfrågades vårdpersonalen under ett besök på de olika avdelningarna om de var intresserade av att ställa upp och medverka vid en intervju som skulle

ljudupptas. Samtidigt delades det ut ett informationsbrev där en tydlig beskrivning av studien gavs (bilaga 1). Därefter fick de som var intresserade meddela

sektionschefen som i sin tur gav besked om vilka informanter som ville delta till författarna, på så sätt fungerande sektionschefen som en ”gatekeeper”. Det vill säga en person med sakkunskap och tillträde till forskningsmiljön (Polit & Beck, 2006). En sjuksköterska och en undersköterska visade intresse att medverka redan de första dagarna och författarna ringde tillbaka för att bestämma plats och tid för intervjuerna. Därefter fick författarna ringa till de olika avdelningarna och fråga ännu en gång om någon var intresserad av att medverka. Därmed hittades ytterligare fyra informanter, där samtliga var undersköterskor. Ett

bekvämlighetsurval har använts av den orsaken att det är informanterna själva som valt att delta i studien och har inte specifikt blivit utvalda p.g.a. några

speciella kriterier, förutsatt att de innefattade inklusionskriterierna. Önskan var att få en så stor variation som möjligt i urvalet, både när det gällde ålder, erfarenhet och kön.

Datainsamling

Två testintervjuer gjordes, detta för att se ungefär hur lång tid intervjuerna skulle ta, för att se om frågorna var lätta att förstå samt för att intervjuaren skulle bli säkrare i sin roll.

Fem av intervjuerna skedde på den aktuella avdelningen varav fyra gjordes i ett avskilt rum. Den femte intervjun på avdelningen gjordes i ett rum där folk kunde passera, vilket var informantens förslag. Den sjätte intervjun ägde rum på en cafeteria, enligt informantens önskemål. En av författarna intervjuade samtliga informanter medan den andra författaren gjorde anteckningar och

uppmärksammade kroppsspråk. Enligt Trost (2010) kan en intervjuguide följas med olika frågeområden med korta meningar som tar upp stora delområden, något författarna använde sig av (bilaga 3). I intervjuerna gavs informanterna möjlighet att beskriva så fritt som möjligt hur de upplevt fenomenet, därför inleddes

intervjuerna med att intervjuaren bad informanten beskriva en situation där han eller hon upplevt det undersökta fenomenet. Därefter ställdes några få öppna frågor för att försöka undvika att informanterna påverkades av intervjupersonen och förblev objektiva.

Dataanalys

De sex intervjuerna transkriberades ordagrant tillsammans av författarna

omedelbart efter att de ägt rum. Dataanalysen gjordes enligt Giorgis analysmetod vilken består av fyra steg (Robinson & Englander, 2007):

1. De transkriberade intervjuerna lästes igenom flera gånger för att få en helhet.

2. En indelning gjordes av hela textmaterialet i så kallade meningsenheter, detta gjorde intervjumaterialet mer hanterbart för författarna. De olika indelningarna visade då författarna såg en förändring eller övergång i textens innehåll.

3. I det tredje steget tydliggjorde författarna de innebörder som visade sig i de olika meningsenheterna, detta med hjälp av ett professionellt språk och ur ett omvårdnadsvetenskapligt perspektiv.

4. Här försökte författarna nå fram till fenomenets generella struktur och få en djupare förståelse, detta genom att förstå hur de olika meningsenheterna relaterar till varandra.

Steg ett, två och tre gjorde författarna var för sig och de innebörder som visade sig markerades i olika färgsystem för att lättare kunna överblicka materialet. Därefter jämfördes och diskuterades indelningarna för att tillsammans komma fram till de återkommande beståndsdelarna i intervjuerna. Efter diskussion kände författarna att tillräcklig förståelse fanns för att sätta upp ett antal teman att grunda resultatet på.

ETISKA ÖVERVÄGANDEN

Deltagandet i intervjuerna var frivilligt och informanterna meddelades både muntligt och skriftligt att de när som helst kunde avbryta intervjun samt att författarna kommer att bevara de uppgifter som sjuksköterskorna och

undersköterskorna skulle ge med konfidentialitet. Innan intervjuerna började fick informanterna underteckna en samtyckesblankett (bilaga 2) där de bekräftade att de hade blivit informerade både skriftligt och muntligt och påminnelsen om att intervjuerna ljudupptogs. Tillstånd inhämtades hos lokala etikprövningsnämnden vid Hälsa och samhälle, Malmö högskola (Dnr HS60-11/192:9) samt hos

sektionschefen på aktuell avdelning. Författarna hade i åtanke att mindre konflikter kunde uppstå på arbetsplatsen därför att informanterna gick ifrån sitt

arbete för att intervjuas och därmed överlämnade mer arbete till övriga kollegor samt att informanterna kunde uppleva sexualitet hos äldre som ett känsligt ämne.

RESULTAT

Resultatet grundar sig på informanternas upplevda situationer, tankar och reflektioner som kommer att presenteras i teman under rubrikerna: behov, tabu, anhöriga, dokumentation, nästa generation, stöd och osäkerhet. Våra informanter kommer framöver betecknas som A, B, C, D, E och F.

Informanternas upplevda situationer

En situation som informant A beskrev handlade om en man och en kvinna som inledde en relation på ett vårdboende. De sprang in till varandras lägenheter och ibland kunde personalen hitta mannens glasögon eller strumpor inne hos kvinnan. De träffades aktivt och personalen såg att de hade sina sexuella behov. Personalen blev ganska ställda, men de diskuterade och bestämde att inget skulle göras åt saken.

Informant E berättade om en situation där två äldre människor på ett vårdboende fattade tycke för varandra och inledde en relation. Deras sexualitet uttryckte sig genom att de ringde till varandra mest hela tiden som två tonåringar. Detta tyckte vårdpersonalen självklart att paret skulle få lov att göra. Efter en tid utvecklades det till en het kärleksrelation och de hade även sexuella möten. En dag hördes en duns från kvinnans rum och vårdpersonalen trodde att någon hade ramlat, så de ryckte upp dörren och rusade in utan att knacka. Vårdpersonalen tyckte i

efterhand att detta var synd för det var ju en väldigt privat situation för paret då de hade försökt att ha en intim stund. Efter händelsen reflekterade personalen över om hur det skulle vara om de själva skulle vara med om en sådan situation. Parets sexuella aktivitet fortsatte och personalen insåg att det bästa var att hjälpa dem, till exempel att putta ihop sängarna eller anordna annat som underlättade för paret. Nästa situation handlade om när informant B blev utsatt för ett riktigt

”grabbatag”, när en man som var dement och strokedrabbad tog tag i vårdgivarens könsorgan. Informanten frågade sig själv vad det var som gjorde det, var det något slags behov?

Informant C berättade om en situation när det var en man som bad om att få bli smord lite extra i ljumskarna. Personalen misstänkte att det var ett behov som han försökte få tillgodosett eftersom de tolkade det som att han hade en sexuell frustation, eftersom han vid vissa tillfällen hade tafsat på den kvinnliga vårdpersonalen. Informanten uttrycker sig följande:

”Vi pratar ju aldrig om… Om vad som ligger bakom det här och han har det ju jobbigt karln, hur ska vi hjälpa honom med det?”

(Informant C)

Informant F berättade om den gamla kvinnan med inkontinensskydd som låg och smekte sig själv på natten vilket uppmärksammades när personalen upptäckte att hon alltid var kladdig om händerna på morgonen. Kvinnan var dement och brydde sig inte om att hon var inkontinent och historien påvisar att det sexuella behovet fortfarande fanns kvar. Ett annat exempel från samma informant visar också

äldres behov, när det var en man som tittade på porrfilm och onanerade till, medan personalen var där och städade.

En situation informant E berättade om var en kvinna som hade bevarat sin

kvinnlighet och sexualitet genom hela livet därför att hon alltid blivit bejakad som kvinna av sin man.

Behov

Att de äldre har ett sexuellt behov har återkommit i samtliga informanters

upplevda situationer. I en av frågorna bad författarna informanterna beskriva vad sexualitet är och även då återkom det att sexualitet var ett behov. Nästan alla informanter uttryckte att sexualitet är en del av livsprocessen och något som finns helt naturligt hos alla människor. Vidare beskrev informanterna att det är något vi ska bejaka, precis som alla andra basala behov. Det beskrevs även som närhet, samvaro och något fint med någon som är utvald, allt från att man vill ta på någon och känna värme till att det blir mer konkreta sexuella handlingar. En annan informant beskrev det som ett handlande mellan två människor och att det finns någon som man tycker om och som ställer upp för en.

Några av informanterna upplevde att det oftast är män som uttrycker sexualiteten genom att de kommer med kommentarer, tittar eller tafsar och därmed blir det jobbigare för kvinnlig personal.

Det som skiljer sig mellan yngre och äldres sexualitet trodde informanterna är mycket individuellt, att det kan växla inom åldrarna. I början handlar sexualitet om nyfikenhet och njutning men samtidigt osäkerhet, men ju äldre man blir så växer också kärleken och omtänksamheten beskrev en av informanterna. I några av intervjuerna framkom det att det är samhället som påverkar de krav som ställs på en, som kvinna och man. När en människa blir äldre ställs inte längre kravet att hon eller han måste vara superkvinnlig eller supermanlig och därmed ses hon eller han inte längre som en sexuell varelse anser en informant. En allmän uppfattning trodde informanterna kan vara att sexualiteten försvinner med åren och att det inte är något de äldre längre har behov av. Informanterna själva trodde att det finns de som är otroligt aktiva långt upp i åldrarna, ett slags sundhetstecken och att det är ett livslångt behov.

”Men det ska ju dom få lov att va! Det finns hjälpmedel, det är bara att köra!”

(Informant E)

”Alltså det sexuella tar ju aldrig slut egentligen!”

(Informant A)

Det framkom att informanterna trodde att de äldre tillfredsställer sina sexuella behov mycket mer än vad personalen vet. Något som kom fram i en av

intervjuerna är att ibland kan personalen uppfatta att om de bemöter de äldre på ett bra sätt blir de äldre också mycket kärvänliga. Men det har funnits en tanke att det även kanske kan vara sexuellt.

Tabu

Informanterna var eniga om att det är ytterst sällsynt att vårdpersonalen inleder ett samtal om sexualitet med en vårdtagare, eftersom det upplevs vara ett tabubelagt och svårt ämne. Men om vårdtagaren själv börjar prata om något som rör

sexualitet eller frågar någonting om detta så är det oftast ingenting informanterna hyschar ner eller försöker slingra sig ur. Det försöks sällan ordnas något, men att bara låta de äldre prata om det kan hjälpa ibland beskrev en informant.Det framkom att vårdpersonalen oftast hoppar över sökordet sexualitet.

”Och det är ganska roligt för det finns två sökord när man skriver status/…/som kollegorna nästan undantagslöst hoppar över. Det är fullständigt tabubelagt med religion, med andligt kulturellt, och det är tabubelagt med sex.

(Informant E)

Från en informant framkom det att en läkare tyckte att det var mycket genant och han blev alldeles röd i ansiktet efter att han undersökt en kvinnlig vårdtagare, när kvinnan sa att hon gärna stannade kvar på sitt rum eftersom hon inte skulle träffa sin älskade och ha samlag just då. Informanten tyckte att läkaren inte klarade av situationen så bra.

En informant upplevde inte någon svårighet alls att tala om sexualitet inom personalgruppen. Andra informanter ansåg att de få gånger det talas om sexualitet är om det har hänt något speciellt eller om personalen blivit utsatt för något. Då har det hänt att det talas om hur ett bra bemötande skulle kunna gå till. Men informanterna önskade att det skulle finnas större öppenhet för det som är så naturligt och att vårdpersonal ska ha ett värdigt och respektfullt bemötande. Det har hänt att det talas om det allmänna behovet av mänsklig kontakt, men inte om de sexuella behov som en vårdtagare kanske har, ansåg några informanter.

”Vi pratar nutrition, vi pratar HSL, vi pratar allt annat, plötsligt kan man inte prata om det mest grundläggande som rör

människan.”

(Informant E)

I och med att vi har ett mångkulturellt samhälle så finns det olika syn på hur sexualiteten ses på och hanteras, väl som hos vårdtagare som hos personal, framkom det i intervjuerna. Några informanter menade att vi i Sverige oftast tycker att sexualiteten är ganska naturlig men att kollegor från andra länder tycker att det är väldigt tabu.

Anhöriga

Det som ofta ställer till problem är anhöriga tyckte informanterna. De anhöriga är rädda att nya relationer på boendet ska leda till någon arvtvist och många reagerar rent moraliskt genom att påpeka att såhär kan du väl inte göra, i den här åldern håller man inte på med sådant här.

Alla informanter upplevde att det är en svår och känslig fråga att ta upp sexualitet när det gäller äldre som bor på vårdboende. På ankomstsamtalen är nästan alltid anhöriga med och därför tas oftast inte ämnet upp eftersom de inte har något att göra med vårdtagarnas sexualitet ansåg några informanter. Att ta upp frågan om

eftersom vederbörande inte kan tala för sig själva och det oftast anhöriga som talar för dem.

Dokumentation

Informanterna berättade att det inte är många av personalen som dokumenterar om sexualitet. Det dokumenteras och rapporteras endast när det hänt något

konkret eller att någon i personalen har råkat ut för något, det var alla informanter eniga om. Ett fåtal av informanterna trodde att vissa undersköterskor hellre kontaktar sjuksköterskan i tron att han eller hon dokumenterar händelsen. Om det kommer ny personal eller vikarier så informerar personalen om det är något speciellt med någon vårdtagare till exempel att hon eller han uttrycker sig

sexuellt. Detta för att undvika att det uppstår situationer där de nya inte är beredda på vad som kan ske. En tanke som slog en informant under intervjun var följande:

”Det är ju ens skyldighet, det har jag aldrig tänkt på. Jag har bara sett det som något naturligt, måste jag dokumentera det?!”

(Informant D)

Nästa generation

En aspekt som kom på tal i intervjuerna var att de äldre har vuxit upp under andra förhållanden och inte fått samma tillgång till den kunskap och uppmuntran till att experimentera i sin sexualitet som de yngre får idag. Men en sak som är säker är att de äldre trots allt har mer erfarenhet, vilket en informant framhävde. Några informanter uttryckte att det känns som att vi fortfarande är i begynnelsen av att börja prata om sexualitet hos äldre och påpekade att det bara kommer att bli mer och mer när kommande generationer flyttar in på olika boenden, eftersom de har en mer öppen attityd med andra värderingar och krav.

”Sen kommer 40-talisterna och det blir ju en helt annan generation!”

(Informant D)

Stöd

Många informanter upplevde att de äldre gärna vill ha närkontakt, kanske genom en klapp på armen, axeln eller kinden och det tycker personalen är okej när vårdtagarna nöjer sig med detta. Det är individuellt för varje vårdpersonal på vilket sätt de vill stödja de äldre och var de sätter sina gränser menar

informanterna. Även på ålderns höst är det viktigt att bli bekräftad som människa och att få uppmärksamhet uttryckte flertalet av informanterna.

Informanterna tyckte att de kan stödja de äldres i deras sexualitet genom att vara okonstlad, avdramatisera det hela och vara öppen för att lyssna, därför att många äldre kan tycka att det är väldigt pinsamt att ta upp sexualitet. Ett annat sätt hur stöd kan ges är att vårdgivarna i sin attityd visar att de är öppna för att prata om det, försöka ge svar och inte låta sina egna värderingar styra, tyckte flertalet av informanterna. En av informanterna berättade om en situation där en kvinnlig vårdtagare använt sig av en pipmugg för att tillfredsställa sig själv och det uppstod diskussion i personalgruppen hur de skulle kunna stödja, kanske skaffa något bättre som kunde tillfredsställa kvinnan. En informant uttryckte det som så att personalen är som en familj för en vårdtagare på ett boende, så den mänskliga kontakten är därför mycket viktig. Informanten poängterade att det är

betydelsefullt att visa för sina vårdtagare att personalen bryr sig trots att gränser har satts.

”Vi vårdar ju inte bara, utan vi ska ju både vara kuratorer och allt möjligt. Det ingår så mycket när man jobbar med människor.”

(Informant D)

Informanterna uppgav att de bejakar, låter de äldre sköta sitt och försöker hjälpa dem förutsatt att båda parterna är med på det, annars får man som personal ställa upp som skydd för den som inte är med på noterna. Informanterna upplevde att de inte har rätt att säga vad som är rätt eller fel när det gäller relationer med andra vårdtagare. I flera intervjuer berättade informanterna om att personalen ibland har varit tvungna att tillrättavisa vårdtagarna när de har uttryckt något sexuellt verbalt eller fysiskt som inte är lämpligt och därmed pratat och stöttat dem på det viset. Att knacka på en stängd dörr och invänta svar var en självklarhet för samtliga informanter och detta är av respekt att inte bara kliva in. När en vårdtagare ska få besök brukar en del informanter uppmuntra de äldre att göra sig fina. Vid besök är det betydande att vårdtagaren vet att de själva kan bestämma om de vill vara för sig själva, eftersom detta är deras egen tid, ansåg några informanter.

En informant har upplevt en situation utifrån ett annat perspektiv där det var en vårdtagare som tyckte det var enormt jobbigt när personalen tvättade henne. Hon var inte van och ville därför inte ha närkontakt. Informanten beskrev att i detta fall fick personalen stödja henne genom att förklara varför det är viktigt att tvätta henne.

En tanke som uppkom under en intervju var att det skulle kunna finnas ett

trivsamt rum som vårdtagarna kan reservera för att umgås med sina nära och kära. Där ska det vara en harmonisk miljö där de kan lyssna på musik, titta på TV, spela sällskapsspel och finnas sköna möbler. Vårdtagarna ska kunna känna sig helt ostörda och personal kommer endast när de larmar. En annan tanke som dök upp bland informanterna är vilket problem kateter måste vara för sexualiteten. Ingen av informanterna har varit med om att det har diskuterats sexualitet och hur personalen skulle kunna stödja de vårdtagare som ska få kateter. En informant uttryckte sig på följande sätt:

”Det… Både för kvinnor och för män måste vara ett jäkla otyg.” (Informant C)

Osäkerhet

Kunskap är något som alla informanter ansåg vara nyckeln till ett bra bemötande. Tyvärr finns det mycket okunskap bland vårdpersonal vilket kan leda till

osäkerhet tyckte informanterna. Ett missförstånd kan vara när ett äldre par splittrat på sängarna och första tanken är ”de har slutat ha sex”. Men detta beror enligt informanterna oftast på rent praktiska orsaker som att det blir för varmt, att någon snarkar eller att någon behöver stiga upp flera gånger under natten. Informanterna ansåg att det som hindrar sexualiteten kan vara fysiska hinder som kan påverka det praktiska utförandet och inte att de tappat lusten. All vårdpersonal reagerar olika när en vårdtagare vill utöva eller utrycker sin sexualitet, framkom det i intervjuerna. Många informanter beskrev en osäkerhet hur de ska hantera när en

yrkeskategori som ska prata med vårdtagarna om deras sexualitet, är något som kom upp i intervjuerna. Några av informanterna kände att de är så pass trygga i sig själva att de inte är i behov av mer stöd, information eller kunskap och att det är de som känner oro, blygsel eller osäkerhet som behöver stöd. Som

personalgrupp i helhet var samtliga informanter överens om att vi som människor aldrig är fullärda och hela tiden kan utvecklas. Informanterna tyckte att ansvaret ska ligga på chefen att utveckla olika instrument till exempel en slags plan eller att det finns ett sexualitetsombud som personalen kan vända sig till när de har frågor eller funderingar. En studiecirkel där olika situationer diskuteras i grupp och begrepp utreds, där tankar och idéer kan bollas mellan varandra var informanterna öppna för. Samtliga av informanterna såg sexualitet hos äldre som ett aktuellt ämne och var positivt inställda till att det belyses, diskuteras öppet och jobbas mer med bl.a. hur bemötandet ska se ut gentemot de äldres sexualitet. Att sexualitet ska ingå som ett ämne i alla utbildningar där det arbetas med människor ansåg många av informanterna borde vara en självklarhet, detta för att motverka att ämnet så länge har varit tabubelagt.

”Och vi känner nog alla att vi har lite för dålig utbildning när det gäller så, alltså dom får gärna sätta nåt i halsen, då vet vi vad vi ska göra men såna här grejer så känner vi att vi har för dålig utbildning eller dålig kompetens och då skjuter man det ifrån sig istället ju.”

(Informant C) Vissa informanter beskrev att somliga av personalen kan tycka att det är äckligt, kränkande och känner en osäkerhet och rädsla när det handlar om äldres

sexualitet. Några situationer som nämnts tidigare är händelser där vårdpersonal känt obehag och varit osäkra på hur de skulle agera. Till exempel mannen som onanerade när personalen var på plats vilket upplevdes som ett stort problem av många vårdgivare. Det bestämdes att han inte fick titta på porrfilm medan personalen var där. Ett annat exempel var när en man tog tag om vårdgivarens könsorgan, vilket vårdgivaren tyckte var obehagligt eftersom han grimaserade. Informanten tyckte även det var obehagligt om vetskapen att mannens fru var på ingång.

”Jag tänkte på just det, måtte hon inte ha sett någonting, för man vet ju inte hur hon hade reagerat alltså…”

(Informant B) Som sagt upplevde de flesta informanterna att det var svårt och jobbigt att tala om sexualitet, både med varandra och med vårdtagare. Detta är skrämmande därför att det är år 2011 ansåg en informant. Oftast skojar personalen bort det genom att dra en fräckis för varandra sa flera av informanterna. Om sexualitet kommer på tal mellan en vårdtagare och vårdgivare tyckte en del informanter att det bästa är att försöka skoja bort det eller försöka få vårdtagaren att tänka på något annat.

”Ja, men lägg dig här bredvid mig istället… Nej men nu får vi gå ut och hålla dom andra sällskap ju, ut och dricka lite gott kaffe och sånt ju, nä nu kan vi inte sitta här själva och liksom.. Nä nä nä... Då äter dom upp alla kakorna! Alltså det går ju inte för sig...”

DISKUSSION

I diskussionen kommer författarna diskutera vald metod och vad som har kommit fram i resultatet.

Metoddiskussion

I början av arbetet tittade författarna över olika metoder som skulle kunna passa bäst för valt syfte. Slutligen valdes den deskriptiva fenomenologiska

humanvetenskapliga metoden eftersom forskarna ville beskriva fenomenet genom informanternas perspektiv och upplevelser. Polit och Beck (2006) skriver att fenomenologin är ett bra metodval när forskare vill studera ämnen som är ofullständigt definierade, särskilt fenomen som hör ihop med livsupplevelser. Detta styrker författarnas val av metod. Robinson och Englander (2007) beskriver att intervjuerna inleds ofta med att informanten får beskriva en upplevd situation av det undersökta fenomenet. Författarna valde att använda denna strategi vilket visade sig vara ett passande val eftersom informanterna öppnade sig och berättade fritt eftersom de kände sig säkra i en självupplevd situation. Därefter ställdes resterande frågor och författarnas förhoppningar var att få en djupare beskrivning av det studerade fenomenet.

Att följa den deskriptiva humanvetenskapliga metoden kräver mycket tid eftersom materialet måste bearbetas på en mycket djup nivå. Författarna kan nu i efterhand konstatera att det inte funnits tillräckligt med tid eller möjlighet att fördjupa sig tillräckligt i metoden och därför endast låtit sig inspireras av metoden och använt den så långt som möjligt. Antalet informanter i en fenomenologisk studie brukar ligga runt 3-4 stycken och intervjuerna brukar ofta pågå längre än en timme (Robinson & Englander, 2007). Författarna har valt att intervjua sex personer i detta arbete eftersom intervjuerna endast har varat mellan 15-25 minuter. Detta påvisar ännu en gång att den fenomenologiska metoden endast använts som en inspirationskälla och inte har följts till punkt och pricka.

En nackdel med bekvämlighetsurval är endast de individer som är på plats nås när författarna informerar om studien (Raune, 2006). Detta försökte lösas med att författarna lät informationsblanketterna ligga kvar på de olika avdelningarna samt att vårdpersonalen ombads informera den personal som inte var på plats. En annan nackdel med att använda sig av ett bekvämlighetsurval är att det finns en risk att endast nå den del av vårdpersonalen som är intresserade av ämnet i fråga.

Ytterligare en nackdel är att författarna inte kan analysera bortfallet, därför ingen information finns angående hur många som egentligen fått information om studien och sedan valt att inte delta (Jacobsen, 2007). Något författarna skulle gjort

annorlunda om studien skulle upprepas är att inte lägga över ansvaret på informanterna, att de själva skulle kontakta sektionschefen för att anmäla sitt intresse för deltagande i studien. Författarna såg att inte tillräckligt många informanter anmälde sig på detta sätt. Istället hade informanterna kunnat fångas redan på plats eller hade författarna själva kunnat komma tillbaka så att

informanterna kunde anmäla sitt intresse.

Enligt Bell (2000) bör de människor som ställer upp på en intervju få ge egna förslag om plats och tid. Detta fick styra hur intervjuerna i fråga planerades och utfördes eftersom författarna anpassade sig efter informanternas önskemål var intervjuerna skulle ske. Den intervju som inte gjordes i ett avskilt rum på

avbrott. Informanten verkade dock inte besvärad av detta, men som intervjuare skulle det kännas bättre att få vara i ett ostört rum. Samma sak gäller den intervju som skedde på en cafeteria där det inte heller var helt avskilt och ganska hög ljudnivå, men informanten som valt platsen verkade oberörd.

Trost (2010) ser både för- och nackdelar med att ljuduppta intervjuerna. En fördel är att författarna upprepade gånger kan lyssna på informanternas ord- och tonval. En nackdel kan vara att mimik och kroppsspråk gås miste om vid

ljudupptagningen. Genom att intervjuerna gjordes av samma författare och den andra författaren gjorde anteckningar skapades förutsättningar för att undvika att det gicks miste om det som inte har med talet att göra.

Fördelningen i studien har varit hälften kvinnor och hälften män. Det har dock inte lagts någon vikt vid om det finns någon skillnad i synsättet då det inte var syftet med studien. Inte heller olika etniciteter hos informanterna har betraktats av samma anledning.

I en av intervjuerna upplevde författarna att informanten inte svarade direkt på de ställda frågorna, utan istället svävade iväg och pratade om annat. Funderingar som har kommit fram är om frågorna ställdes på rätt sätt, var tillräckligt tydliga eller om informanten faktiskt tyckte det var besvärligt att prata om sexualitet. Det kan ha varit intervjuaren som inte kunde hålla informanten på rätt spår, för det krävs mycket skicklighet att hålla informanten inom det aktuella området. Andersson (2001) menar att informanten måste få en möjlighet att uttrycka sig, vilket kräver att intervjuaren är tålmodig och väntar ut informantens svar. Något som också kan påverka intervjuns kvalitet är hur pass informanten är motiverad av att vara med i intervjun och om informanten till och med har blivit övertalad till att medverka (a a). Kanske var det så att informanten inte kunde säga nej när författarna tillfrågade denne över telefon. Andersson (2001) påpekar att vissa ämnen kan väcka oro, osäkerhet och ångest, vilket kan leda till att informanten undviker att svara på de ställda frågorna. Trots detta har intervjun använts för att öka

materialets bredd.

Det inhämtade materialet kommer från den naturliga livsvärlden och därför

åligger det författarna att använda den fenomenologiska reduktionen, alltså inte ha förutfattade meningar utan istället gå in i forskningen som ett oskrivet blad och ur ett vetenskapligt perspektiv (i detta fall omvårdnad) beskriva och klargöra den genomlevda innebörden (Robinson & Englander, 2007). Författarna har i så stor grad som möjligt försökt att ta avstånd från, eller i alla fall satt det inom parantes, det som författarna anser vara naturligt och givet. Men det kan dock inte

garanteras att resultatet är helt opåverkat av den förförståelse eller de förutfattade meningar som författarna kan ha haft redan från början, eftersom författarna också har olika uppfattningar och livserfarenheter med sig sedan tidigare. Polit och Beck (2006) anser att detta kan ha både en negativt och positivt påverkan på resultatet. Positivt för att intervjuaren kan ha en ökad förståelse för informantens upplevelser och därmed göra en bättre intervju. Något som styrker trovärdigheten inom

kvalitativ forskning är att datan ska vara av god kvalitet vilket kan uppnås genom att använda sig av citat (a a). Författarna har valt att använda citat från samtliga informanter vilket ger ett brett och innehållsrikt material. Trovärdigheten bestyrks även genom att studiens syfte har besvarats.

Resultatdiskussion

Resultatdiskussionen presenteras efter de teman som tidigare kommit fram i resultatet, detta för att få en bra överblick över diskussionen.

Behov

Detta arbete har Hendersons omvårdnads teori som teoretisk referensram. Enligt Henderson har alla människor vissa grundläggande behov (Kirkevold 2000). Henderson (1982) själv menar att det är samhörighet, att man är i behov av mänsklig gemenskap, känna känslan av kärlek och uppskattning. I många av intervjuerna har det framkommit att när en äldre människa flyttar in på ett

vårdboende söker denne kontakt och uttrycker ett behov av mänsklig gemenskap, vilket både kan visa sig i kärlek, närhet och att denne söker uppmärksamhet. Som förväntat var informanterna i denna studie överens att sexualitet är ett livslångt behov. Walker & Ephross (1999) undersökte de äldres attityder kring sexualitet och de äldre uttryckte att behovet av intima kontakter är något som finns kvar genom hela livet. I H70-studien (Beckman, 2008) rapporteras mer än hälften av alla 70-åringar vara sexuellt aktiva i samtliga grupper förutom ogifta kvinnor som är betydligt mindre sexuellt aktiva. Frågan är då varför det

fortfarande finns så mycket förutfattade meningar kring äldres sexualitet. Är det attityder i samhället som gör att äldre inte får uttrycka sin sexualitet på samma sätt som en yngre människa? Är det vårdpersonalen som sätter hinder för sexualiteten, genom att sätta på skor och kläder som kanske vårdtagaren inte känner sig

bekväma i och därmed inte kan uttrycka sin sexualitet? En vanlig missuppfattning författarna reflekterat över är att så fort en kvinna kommer in i menopausen försvinner hennes sexuella lust och att alla gamla män har potensproblem. Men att äldre har ett sexuellt behov är något som styrks i Hanssons (2011) rapport där hon har sammanställt exempel på frågor från äldre som har kommit in till RFSU:s frågelåda. En återkommande frågeställning från både kvinnor och män var fysiska och medicinska orsaker till sexuella problem samt funderingar kring

sexhjälpmedel (a a).

I resultatet framkom det att några av informanterna upplevde att det oftast är män som uttrycker sexualiteten.Alagiakrishnan m fl. (2005) bekräftar dessa

antaganden i sin artikel som beskriver sexuellt beteende hos dementa, där resultatet visar på att näst intill samtliga av fallen har varit manliga vårdtagare som uttryckt sig sexuellt. Även i Beckmans (2008) omtalade H70-studie har det visat sig att det är männen som var de mest sexuellt aktiva. Detta skulle kunna bero på hur samhället ser ut och hur media framställer skillnader i kvinnlig och manlig sexualitet. Det finns en uppsjö av exempel på stereotypiska karaktärer i filmer där den stora, starka mannen beskyddar den lilla, söta kvinnan. Även hur samhället såg ut förr kan fortfarande påverka vår syn, eftersom det sedan

urminnes tider har funnits en bild av vad kvinnligt och manligt är och hur kvinnan och mannen ska bete sig. Fortfarande i många delar av världen är det mannen som förväntas ta första steget och därmed är det mer accepterat för en man att uttrycka sexualitet. Redan i barnaåldern uppfostras pojkar och flickor hur sexualiteten ”ska” uttryckas som pojke och flicka. Vart kommer det ifrån att pojkar uttrycker ”öööh, tjejbaciller!”? Visst finns uttrycket killbaciller också, men detta är troligen inte lika vanligt. Idag ingår sexualundervisning i den svenska skolan där

sexualiteten beskrivs mest ur ett biologiskt perspektiv samt hur en och en annan kondom används, men det talas inte så mycket om själva utförandet och

inte har haft samma förutsättningar och kanske inte har fått någon

sexualundervisning alls och därför ibland har mycket svårt att uttrycka sina behov av sexualitet.

Tabu

Sexualitet är svårt att tala om oavsett ålder. Det börjar redan i skolåldern där sexualundervisningen blir till ett fnittertillfälle och när föräldrar försöker ta upp och prata om sex och relationer så tycker tonåringarna att det bara är pinsamt och därmed blir ämnet obekvämt att tala om ända in i ålderdomen. Alla människor är uppväxta olika och därmed ser vissa sexualiteten som mer tabubelagt än andra. Informanterna i denna studie inleder ytterst sällan ett samtal om sexualitet med en vårdtagare, men om vårdtagaren själv börjar prata om något som rör sexualitet är det inget vårdpersonalen avstår att tala om. Det är även något som styrks i

Guthries (1999) studie som visar att sjuksköterskorna inte inleder ett samtal om ämnet sexualitet med sina patienter, men vill patienten tala om sexualitet kan sjuksköterskorna småprata om det. I Nusbaum och Rosenfelds (2004) rapport har det kommit fram att vårdpersonal ofta ignorerar att fråga om vårdtagares

sexualitet eftersom det kan kännas som en kränkning när den personliga gränsen överskrids.

Under pågående arbete har en fundering flera gånger om dykt upp: varför är sexualitet hos äldre ett ämne som är så tabubelagt? Det finns inte mycket forskning på äldres sexualitet och eftersom det finns så lite vetskap inom detta område talas det heller inte om det och därmed blir det tabu! Författarna har upplevt att många av informanterna uttrycker att de inte tycker ämnet är

tabubelagt för dem själva men när de pratar om sina kollegor är sexualiteten något som är obekvämt att ta upp. Ofta när informanterna beskriver något som gjorts eller sagts vad som gäller äldres sexualitet så väljer de att använda ordet ”man” eller ”personalen” istället för att säga att det faktiskt var de själva. Kan det vara så att de inte vill kännas vid att ämnet faktiskt är tabu för dem själva, utan att det är lättare att tala om personalgruppen i helhet?

Anhöriga

Många informanter ställde sig frågan huruvida de skulle berätta för de anhöriga om en vårdtagare hade inlett ett förhållande med en annan vårdtagare eller på något annat sätt uttryckt sexualitet. Personalen kan här ha Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) att luta sig mot där det i 21 kap. 1 § står skrivet att sekretess gäller för den enskildes sexualliv om det antas att den enskilde eller någon närstående kommer att lida om uppgiften röjs. Personalen måste alltså i varje enskilt fall ta ställning till hur vårdtagaren eller de anhöriga skulle reagera. Socialstyrelsens etiska råd anser att det inte är personalens uppgift att se till att en vårdtagare är trogen mot sin partner (Socialstyrelsen, a) 2007). Även om en vårdtagare är dement ska denne bemötas med värdighet och att till största möjlighet upprätthålla livskvaliteten och respektera dennes integritet (Tabak & Semes-Kigli, 2006). Detta kan vara svårt eftersom det oftast är anhöriga som för talan för att vederbörande inte själv klarar detta. Informanterna upplever en

svårighet att ta upp ämnet sexualitet när det första samtalet ska äga rum med en ny vårdtagare. Detta förmodas bero på att anhöriga har ofta ingen aning om vad deras närstående har haft för sexualliv och har egentligen inget med detta att göra. Så att inte ta upp ämnet bevarar visserligen vårdtagarnas integritet men samtidigt medför

det att ämnet inte tas upp överhuvudtaget vilket leder till en risk att inte uppmärksamma detta behov.

Dokumentation

Det råder en osäkerhet om vems ansvar det är att dokumentera om sexualitet. Trots att sexualiteten är något naturligt borde det vara lika självklart att dokumentera om detta som det är att dokumentera om nutrition och andra naturliga behov, vilket är en skyldighet för en legitimerad sjuksköterska. Är det kanske så att vårdpersonalen inte tänker på att det är under sökordet sexualitet det ska dokumenteras om till exempel vaginala besvär, bröstbesvär som

svampinfektion och klåda samt om samlevnad där två personer på ett boende fattat tycke för varandra? Även biverkningar av läkemedel som kan påverka sexualiteten ska dokumenteras här som exempelvis läkemedel som kan ge torra slemhinnor, minskad libido eller erektionsproblem. Om detta inte har

dokumenterats kan det heller inte säkerhetsställas att vårdtagaren har blivit informerad om eventuella biverkningar.

Nästa generation

Faktumet att vi människor blir äldre och äldre medför att de som är 70 år idag är som förra generationens 60-åringar och därmed kan det vara så att samhället har fler sexuellt aktiva. Roach (2004) har jämfört australiensk respektive svensk vårdpersonals attityder gentemot äldres sexualitet och kom fram till att svensk vårdpersonal var mer bekväma med att de äldre uttryckte sexualitet. Roach har valt att jämföra dessa två länder just för att Sverige har haft sexualundervisning i över 50 år, något som Australien var långt senare med (a a). Detta visar på att undervisning och kunskap är mycket viktigt för att öka förståelsen. Frågan om vad som kommer att hända när 40-talisterna blir gamla och flyttar in på boende har kommit fram i intervjuerna. Detta kommer antagligen inte bli något problem därför att hela samhället följer samma utveckling, de som ska vårda 40-talisterna och kommande generationer kommer antagligen ha en ännu mer öppen attityd kring äldres sexualitet.

Stöd

Behovet av mänsklig kontakt eller känslor som hör ihop med fortplantningsdriften skiftar under livets gång och hur dessa behov tillfredsställs varierar mellan olika individer. Detta anser Henderson (1982) kan vara en av sjuksköterskans

svårigheter därför att det är omöjligt att fullständigt förstå och tillfredsställa de behov en annan människa har. Då kan det vara till hjälp för sjuksköterskan att berätta för patienten hur hon eller han tolkar patientens beteende med att säga till exempel: ”Ni ser bekymrad ut” eller ”Ni verkar förargad”. Därför kan det vara lättare för vårdtagaren att öppna sig och berätta om vad det egentliga problemet är (a a). Gilmer (2010) anser att det är viktigt att sjuksköterskan vågar fråga de äldre om deras sexualitet och skapa ett förtroende gentemot vårdtagarna, detta för att förstå och identifiera de behov vårdtagarna har. I Walker och Ephross (1999) studie tyckte majoriteten av de äldre att läkare och övrig vårdpersonal borde tänka på att sexualiteten är viktigt även för äldre och få mer kunskap och ökad förståelse för de äldres sexualitet. De ansåg även att personalen har en stor roll när det gäller att hjälpa de boende att uttrycka sin sexualitet. Just detta som Henderson (1982), Gilmer (2010), Walker och Ephross (1999) nämner verkar informanterna vilja uppnå. De vill verkligen vara ett stöd för vårdtagarna genom att aktivt lyssna, bejaka sexualiteten och låta de ha sitt eget privatliv, men hindret sitter ofta i att de

Idén om att det skulle finnas ett rum för vårdtagarna på boendet att träffa sina nära och kära i skulle kunna vara ett utmärk förslag. De äldre skulle säkerligen känna sig mer avslappnade och kunna leva ut sin sexualitet i större grad. Resultatet från en studie Bauer (1999) gjort visar att vårdpersonalen är medvetna om bristen på avskildhet för de äldre på boendet. Vårdpersonalen beskriver en frustration och maktlöshet över att de inte kan erbjuda sina vårdtagare avskildhet (a a). Detta visar att stödet bör komma ifrån chefssidan så att vårdpersonalen har något att utgå ifrån, som att ordna ett rum. Även deltagarna i Roach (2004) och Gilmers m fl. (2010) studie är eniga om detta. Om det fanns ett rum skulle troligen både vårdgivare och vårdtagare efter en tid se det som något mer naturligt och en självklarhet att på vårdboendet få vara ifred med sin partner och ostört utöva sin sexualitet. Det skulle antagligen uppstå diskussioner i personalgrupper om detta infördes, om vems ansvar det är att svara på larm ifrån rummet, eventuellt hjälpa vårdtagare till sängen och även därifrån. Det är ett bra förslag men det skulle krävas mycket planering och diskussion med personalgruppen så att de är väl förberedda.

I intervjuerna framkom det att alla informanter var överens om att knacka när dörrarna är stängda hos vårdtagarna och invänta svar. Även informanterna i Bauers (1999) studie bestyrker detta. Men det kanske kan vara så att

vårdpersonalen ibland glömmer bort att knacka, när det är ett brådskande ärende eller vid ett larm. Även när medicin ska delas ut knackar personalen förmodligen, men inväntar de verkligen svar? Tänker vårdpersonalen på att de gamla kanske inte hör knackningen och går in direkt?

Det får självklart inte glömmas bort att det finns de vårdtagare som upplever närkontakt som obehagligt vilket belystes i en av intervjuerna. Varje gång personalen möter en ny vårdtagare bör det finnas i åtanke att alla inte uppskattar att tillhandahålla vård vilket kan inkludera personlig hygien som kan uppfattas mycket integritetskränkande. Det är omöjligt att veta vad en människa har varit med om tidigare i livet.

Osäkerhet

I resultatet framkom det att när sexualitet kommer på tal är det något

vårdpersonalen skojar om. Det beror troligtvis på den osäkerhet som beskrivits tidigare, att personalen tycker att det är jobbigt och vet inte hur de ska hantera detta och istället så försöker de skämta bort det hela. Detta beskrivs även i en studie som Bauer och Geront (1999) har gjort där personalen uppger att de ibland skojar och retas med vårdtagarna på boendet när de uttrycker sig sexuellt. I andra studier som författarna läst har inte fenomenet tagits upp alls vilket kanske kan bero på att svenskar trots allt har en ganska öppen syn på sexualitet så att det kan skämtas om, jämfört med djupt religiösa samhällen där sexualiteten är ännu mer tabu. Bauer och Geront (1999) menar att använda humor kan vara både på gott och ont. Det kan hindra spänningar som uppstår i olika situationer, uppmuntra människor samt förbättra arbetsklimatet men det kan även leda till att ett problem nonchaleras.

Vems är egentligen ansvaret att hantera när en vårdtagare uttrycker sig sexuellt? Ur intervjuerna visade det sig att en del av vårdpersonalen tror att det är någon annan i vårdteamet som ska hantera/dokumentera när en sådan situation uppstår. Egentligen ligger ansvaret hos samtliga yrkeskategorier, det som är viktigast är att ha en bra kommunikation sinsemellan eftersom personalen också kan stödja

varandra och komma fram till en bra lösning för vårdtagaren. Vissa informanter uttryckte en osäkerhet om de skulle lägga sig i om två vårdtagare fattade tycke för varandra. Kunskap om hur vårdpersonalen ska hantera dessa situationer kan grundas på flera olika lagar och förordningar. Om det är ett kommunalt boende gäller Socialtjänstlagen. Självbestämmandeprincipen är en del av

Socialtjänstlagen (2001:453 1 kap.1 §) och är en princip som styr förhållandet mellan myndigheter och enskilda. Verksamheten ska bygga på respekt för

människornas självbestämmanderätt och integritet. Detta styrks även i Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763 2 a §). Socialstyrelsens etiska råd anser att

integritetsprincipen måste respekteras och ska vara en vägledning vid planering av resurser i det dagliga service- och vårdarbetet (Socialstyrelsen b) 2009). Den enskildes rätt till att bestämma kan ibland ställa till problem för att det eventuellt kan skada personen i fråga, kanske om det rör en person som är dement.

Myndigheter (vårdboendet) kan i dessa fall gå in och erbjuda hjälp och stöd till den enskilde, men inte ingripa hur denne lever sitt liv utan direkt lagstöd (Socialstyrelsen c) 2010).

Informanterna uttryckte att de vill ha mer utbildning för att utvecklas och ser gärna att chefen erbjuder detta. Att personalen ska få gå på olika utbildningar kräver mer personal eller att övrig personal måste jobba mer, vilket är ett dilemma för chefen eftersom det är en ekonomisk fråga. Men utbildning ger som sagt kunskap vilket borde vara gynnsamt för verksamheten för att det leder till att personalen blir mindre osäkra, känner mindre obehag och därmed kunna ge en bättre vård.

FRAMTIDA VÄRDE

Vi hoppas att med denna studie kunna väcka en tankegång hos hälso- och sjukvårdspersonal vad som rör äldres sexualitet och därmed kunna medverka till en bättre vård. Vi anser också att det är viktigt att medverka i forskningsarbete och därmed utveckla vår professionella kompetens och bidra till ett

utvecklingsarbete inom vården. Vi hoppas att ämnet sexualitet på lång sikt kommer att ses lika naturligt som alla andra behov och att varken personal eller vårdtagare behöver känna sig obekväma med ämnet. Det utmärkande i vårt resultat är att personalen är osäkra på äldres sexualitet, vilket visar att det behövs mer utbildning. Inte bara på själva arbetsplatsen utan även att det diskuteras i de olika vårdutbildningarna och på längre sikt kommer det bidra till att de fördomar som finns kommer att minska. Vi skulle vilja se sexologi som ett självklart ämne som ingår i sjuksköterskeutbildningen så att sjuksköterskan kan sätta patienten och dennes behov i centrum, eftersom sjuksköterskans uppgift ligger i att främja och återställa hälsa.

REFERENSER

Alagiakrishnan, K et al (2005) Sexually inappropriate behavior in demented elderly people. Postgrad Med J, 81, 463–466.

Andersson, BE (2001) Som man frågor får man svar – en introduktion i intervju-

och enkätteknik. Stockholm: Prisma

Bauer, M (1999) Their only privacy is between their sheets. Privacy and the sexuality of elderly nursing home residents. Journal of gerontological nursing,

25, (8), 37-41.

Bauer, M & Geront, M (1999) The use of humor in addressing the sexuality of elderly nursing home residents. Sexuality and Disability,17, 147–155.

Beckman, N (2008) Secualar trends in self reported sexual activity and sat- isfaction in Swedish 70 years old: cross sectional survey of four popula- tions, 1971- 2001. British Medical journal, 337, (7662), 151–154. Bell, J (2000) Introduktion till forskningsmetodik. 3., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Centerwall, E (2003) Sexualiteter: för enskilda studier: för diskussionsgrupper,

seminarier och jämförelser mellan kulturer. Stockholm: Riksförbundet för sexuell

upplysning (RFSU)

Ehnfors, M (2000) VIPS-boken: om en forskningsbaserad modell för

dokumentation av omvårdnad i patientjournalen. 1. uppl. Stockholm:

Vårdförbundet

Gilmer, MJ et al (2010) Staff beliefs about sexuality in aged residential care.

Nursing Praxis in New Zealand, 26, 17-24.

Ginsberg, T B et al (2005) Sexuality in older adults: behaviors and preferences.

Age and Ageing, 34, 475–480.

Guthrie, C (1999) Nurses' perceptions of sexuality relating to patient care. Journal

of Clinical Nursing, Volume 8, (3), 313–321.

Hansson, E (2011) Äldre och sexualitet Malmö: RFSU

Heberlein, A (2004) Den sexuella människan: [etiska perspektiv], Studentlitteratur, Lund

Henderson, V (1982) Grundprinciper för patientvårdande verksamhet. 3. uppl. Stockholm: LiberYrkesutbildning

Hulter, B (2004) Sexualitet och hälsa: begränsningar och möjligheter. Lund: Studentlitteratur

Jacobsen, D I (2007) Förståelse, beskrivning och förklaring. Introduktion till

samhällsvetenskaplig metod för hälsovård och socialt arbete. Lund:

Studentlitteratur

Kirkevold, M (2000) Omvårdnadsteorier: analys och utvärdering. 2. [omarb. och utvidgade] uppl. Lund: Studentlitteratur

Lewin, B (2010) Sexualiteten som social konstruktion. I: Lundberg, P O (red.)

Sexologi. 2. uppl. Stockholm: Liber

Nationalencyklopedin Internettjänst, (2011) > http://www.ne.se/lang/sexualitet < 2011-02-03

Nusbaum, M & Rosenfeld, J A (2004) Sexual health across the lifecycle: a

practical guide for clinicians. Cambridge: Cambridge University Press

Offentlighets- och sekretesslagen 2009:400 Patientjournallagen, 1985:562

Polit, D F & Beck, C T (2006) Essentials of nursing research: methods,

appraisal, and utilization. 6. ed. Philadelphia: Lippincott

Raune, J M (2006) A och O i forskningsmetodik: en vägledning i

samhällsvetenskaplig forskning. Lund: Studentlitteratur

Roach, S M (2004) Sexual behavior of nursing home residents: staff perceptions and responses. Journal of Advanced Nursing, 48, (4), 371–379.

Robinson, J G & Molzahn, A E (2007) Sexuality and Quality of life. Journal

of Gerontological Nursing, 33, (3), 19-27.

Robinson, P & Englander, M (2007) Den deskriptiva fenomenologiska Humanvetenskapliga metoden. Vård i Norden, 83, (27), 57-59.

Rosberg, S (2008) Fenomenologi. I: Granskär, M & Höglund-Nielsen, B (Red)

Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. 1. uppl. Lund:

Studentlitteratur

Skoog, I (2010) Sexualiteten som social konstruktion. I: Lundberg, P O (red.)

Sexologi. 2. uppl. Stockholm: Liber

Socialstyrelsen (2005) Kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor. Artikelnr 2005-105-1

Socialstyrelsens föreskrifter om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården (2008)>http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2008-14<

Socialtjänstlagen 2001:453

Socialstyrelsen a) (2007) Etik i socialtjänsten: Berätta för anhöriga om kärleksrelation på äldreboende?

>http://www.socialstyrelsen.se/etikisocialtjansten/berattaforanhorigaomkarleksrel < 2011-04-03

Socialstyrelsen b) (2009) Etik i socialtjänsten: Ska beteende som uppkommer på grund av demenssjukdom anses naturligt?

>http://www.socialstyrelsen.se/etikisocialtjansten/skabeteendesomuppkommerpag rund< 2011-04-03

Socialstyrelsen c) (2010) Etik i socialtjänsten: Hur agera vid sex på särskilt boende?

>http://www.socialstyrelsen.se/etikisocialtjansten/hurageravidsexpasarskiltboende < 2011-04-03

Tabak, N & Shemesh-Kigli, R (2006) Sexuality and Alzheimer’s disease: can the two go together?Nursing Forum 41, 158–166.

Thoursie, R (2009) Sånger från äldreomsorgen. Stockholm: Bonnier

Trost, J (2010) Kvalitativa intervjuer. 4. [omarb.] uppl. Lund: Studentlitteratur Walker, BL & Ephross, PH (1999) Knowledge and attitudes toward sexuality of a group of elderly. Journal of gerontological social work, 31, (1/2), 85-107.

WHO (2011) Definition of an older or elderly person

>http://www.who.int/healthinfo/survey/ageingdefnolder/en/index.html< 2011-02-03

BILAGOR

Bilaga 1: Informationsbrev Bilaga 2: Samtyckesblankett Bilaga 3: Intervjuguide

Projektets titel:

Vårdpersonalens syn på äldres sexualitet

Datum: 2011-02-14 Studieansvariga:

Karolina Sundqvist Anna Svensson

Din E-post som student vid Malmö högskola:

-

Studerar vid Malmö högskola, Hälsa och samhälle, 206 05 Malmö, Tfn 040- 6657000

Utbildning:

Sjuksköterskeprogrammet Nivå: Kandidatexamen C-uppsats

Vi heter Karolina Sundqvist och Anna Svensson och studerar till sjuksköterskor vid Malmö högskola. Vi ska nu göra vår C-uppsats och har valt att studera

sjuksköterskors och undersköterskors reflektioner kring äldres sexualitet. Intresset för studien väcktes då vi gjorde vår verksamhetsförlagda praktik inom geriatrik, vi upplevde då att äldres sexualitet inte uppmärksammades. Vi har även observerat att ingen undervisning inom detta område har givits på utbildningen. Vi tycker därför det är angeläget för vårdpersonal att reflektera över äldres sexualitet och se det som en viktig komponent i livet, detta för att ge en så god vård som möjligt. Vi kommer att göra frivilliga, individuella intervjuer som kommer att ljudupptas och önskar 6-8 personer att intervjua. Intervjuerna kommer att ta ca 30 minuter, ske i ett avskilt rum på er arbetsplats vid ett antal olika tillfällen v.15-17. Största möjliga konfidentialitet eftersträvas i undersökningen genom att ingen obehörig får ta del av materialet. Materialet förvaras så att det bara är åtkomligt för oss som är undersökningsledare. I rapporteringen av resultatet i form av en

examensuppsats på Malmö högskola kommer ni att avidentifieras så att det inte går att koppla resultatet till enskilda individer.

Som sagt är ditt deltagande i studien är helt frivilligt. Du kan när som helst avbryta ditt deltagande utan närmare motivering.

Vid ytterligare frågor och information kan ni gärna höra av er till oss på ovanstående kontaktuppgifter.

Härmed tillfrågas Du om deltagande i studien. Formulär

Informationsbrev

Bilaga 1

Informa

Informationsbilaga BILAGA 1

Formulär

Samtycke

Bilaga 2

Projektets titel:

Vårdpersonalens syn på äldres sexualitet

Datum: 2011-02-14 Studieansvarig/a:

Karolina Sundqvist Anna Svensson

Din E-post som student vid Malmö högskola:

- A och O i samhällsvetenskaplig forskning

Studerar vid Malmö högskola, Hälsa och samhälle, 206 05 Malmö, Tfn 040-6657000 Utbildning:

Sjuksköterskeprogrammet

Nivå: Kandidatexamen C-uppsats

Jag har muntligen informerats om studien och tagit del av bifogad skriftlig information. Jag är medveten om att mitt deltagande är frivilligt och att jag när som helst och utan närmare förklaring kan avbryta mitt deltagande.

Jag lämnar härmed mitt samtycke till att delta i ovanstående undersökning:

Datum: ………..