Genus - ett dilemma i vägledning

Malmö högskola

Fakulteten för

lärande och samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Genus – ett dilemma i vägledning

En kvalitativ studie om hur studie- och yrkesvägledare talar om genus betydelse i vägledningsprocessen

Gender - a dilemma in guidance

A qualitative study of how guidance counselors talk about significance of gender in the guidance process

Tanja Tuomainen &

Emilia Olsson

Studie- och yrkesvägledarexamen 180 hp Handledare: Ange handledare Datum för uppsatsseminarium: 2016-08-24

Examinator: Hilma Holm Handledare: Frida Wikstrand

Sammanfattning

Studie- och yrkesvägledaren står inför ett dilemma när det kommer till att vägleda elever på ett sådant sätt att deras studie- och yrkesval inte begränsas av kön, samtidigt som de enligt Sveriges vägledarförenings (2007) etiska riktlinjer skall förhålla sig till neutralitet och objektivitet. Hur förstår vägledare den könsuppdelade arbetsmarknaden och hur ser de egentligen på sitt ansvar att vägleda utifrån ett genusperspektiv? På vilket sätt upplever vägledarna att genus kommer till uttryck i vägledningssamtal och hur agerar de för att inte reproducera kön? Detta är en kvalitativ studie i form av intervjuer med sju examinerade studie- och yrkesvägledare runt om i Skåne som tar sin utgångspunkt i Linda Gottfredsons teori om begränsningar och kompromisser och Yvonne Hirdmans teori om genussystemet. Studien visar på att studie- och yrkesvägledare har förståelse för att den könsuppdelade arbetsmarknaden medför konsekvenser men att vägledarna i stor utsträckning finner det obekvämt att vägleda utifrån ett genusperspektiv. Ett tydligt mönster vi ser är att vägledare skjuter ifrån sig ansvaret att elevers val inte ska begränsas utefter deras kön, och säger att det är för sent att ta tag i problemet.

Nyckelord:

Förord

Först och främst vill vi rikta ett stort tack till våra informanter, som tagit sig tiden att träffa oss och dela med sig av sina spännande tankar och erfarenheter. Denna studie hade aldrig varit möjlig utan er. Vi vill också ödmjukt tacka vår handledare Frida Wikstrand för dina tänkvärda idéer, ditt genuina intresse för ämnet och ditt viktiga stöd, när vi behövt dig som mest.

Examensarbetet har skrivits tillsammans i sin helhet. Emilia har arbetat hårt i kapitlet om tidigare forskning och Tanja har ansvarat för inledning och diskussion. All text har analyserats och bearbetats av båda författarna för att få en jämn struktur. Uppsatsen har varit en process och vi har stött på både toppar och dalar. Vi har stöttat varandra vid tillfällen då vi på olika vis kört fast. Vi tackar oss själva för den initiativförmåga, ansvarskänsla och det tålamod som vi har lagt i detta arbete.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 7

1.1 Bakgrund ... 8

1.2 Syfte och frågeställning ... 10

1.3 Disposition ... 10

2. Tidigare forskning ... 11

2.1 En könsuppdelad arbetsmarknad ... 11

2.2 Genus & vägledning ... 14

2.3 Sammanfattning ... 16

3. Teoretiska utgångspunkter ... 17

3.1 The theory of circumscription and compromise ... 17

3.1.1 Begränsning ... 18 3.1.2 Kompromiss ... 18 3.2 Genussystemet ... 19 3.3 Sammanfattning ... 20 4. Metod ... 21 4.1 Metodval ... 21 4.2 Urval av undersökningsenheter ... 22 4.3 Datainsamling ... 22

4.4 Analysmetod och bearbetning av empiriskt material ... 23

4.5 Etiska ställningstaganden ... 23

5. Resultatredovisning och analys ... 24

5.1 Vägledares syn på en könssegregerad arbetsmarknad ... 24

5.1.1 Vägledarna berättar om en intern könssegregering ... 26

5.1.2 Analys ... 27

5.2 Genus i vägledningsprocessen ... 29

5.2.1 Hur uttrycks genus i vägledning? ... 29

5.2.4 Analys ... 33

5.3 Ansvar ... 35

5.3.1 Analys ... 37

5.4 Sammanfattande analys ... 38

6. Diskussion ... 40

6.1 Resultat- och analysdiskussion ... 40

6.2 Metoddiskussion ... 42

6.3 Förslag på fortsatt forskning ... 43

Litteraturlista ... 45

Bilaga 1. Intervjuguide ... 47

1. Inledning

Sverige lovordas av FN:s kommitté́ för avskaffande av diskriminering av kvinnor för sitt jämställdhetsarbete i jämförelse med många andra länder (CEDAW/C/SWE/CO/8-9, 2016;1-3). Dock kritiseras Sverige på grund av att arbetsmarknaden fortfarande är könsuppdelad (CEDAW/C/SWE/CO/8-9, 2016;8f). Drygt 70 procent av Sveriges förvärvsarbetande arbetar inom ett yrke med 60 procent eller mer av samma kön (Ulfsdotter Eriksson, 2012;59). Enligt SCB (2014;5) var kvinnornas löner 86 procent av männens år 2012 och löneskillnaden hade endast minskat med två procentenheter sedan 1994. Männens pensioner är högre än kvinnors, samtidigt som kvinnor lever ensamma i högre utsträckning än män (SCB 2014;4). Fler kvinnor än män arbetar deltid och hela 75 procent av all föräldraledighet tas ut av kvinnor (SCB, 2014;5). Detta påverkar som vi tidigare nämnt kvinnors löner och pensioner men även kvinnors möjlighet till karriärutveckling (CEDAW/C/SWE/CO/8-9, 2016;9).

Vård och omsorg samt handeln är exempel på två kvinnodominerande branscher. Dessa värderas lägre, med lägre lön, än mansdominerade branscher, så som byggbranschen, vilket tyder på att kvinnor är en särskilt utsatt grupp (Gemzöe, 2013;17). Arbetsmiljöverket (2013;39) skriver att kvinnors deltagande på arbetsmarknaden i större utsträckning reproducerar än dekonstruerar de traditionella könsnormerna. Det finns föreställningar om att kvinnor och män är olika och att vi ska vara och bete oss på särskilda sätt. Dessa förväntningar finns både mellan oss och på varandra och de är starkt befästa inom oss. Därför är de också svåra att förändra. Samtidigt känner människor sig trygga med att ingå i en viss kategori, vilket bidrar till att vi fortsätter med den sortering och uppdelning vi är vana vid (Arbetsmiljöverket, 2013;36).

Det finns också en intern könsuppdelning inom olika branscher. Detta innebär att arbetsfördelningen på arbetsplatser styrs av kön och blir tydligt inom exempelvis förskolan (SOU 2004:43;59). En manlig förskolepedagog ses som en “manlig förebild” som lär barnen “pojklekar” och han får oftast agera “vaktmästare” genom att ta hand om

Vad som händer är att föreställningar och förväntningar på män och kvinnor reproduceras. Detta leder till att stereotypa utbildnings- och yrkesval samt segregering fortsätter att utgöra en utmaning för Sveriges jämställdhetsarbete (CEDAW/C/SWE/CO/8-9, 2016;8f).

Det är oftast i grundskolan som det första mötet mellan individ och studie- och yrkesvägledare sker. Det är också här, hos vägledaren, som eleven gör sitt första utbildnings- eller yrkesval. Ett val som kan komma att förändra arbetsmarknaden och göra den könsintegrerad.

1.1 Bakgrund

Nedan tar vi upp olika perspektiv över hur studie- och yrkesvägledare ska eller bör arbeta med genus & vägledning i grundskola. Detta är intressant för oss att ha kunskap om när vi analyserar vägledarnas svar om hur de gör och ser på sitt ansvar i detta sammanhang.

Skolinspektionen (2013;26) har gjort en granskning av vägledning i grundskolan. Rapporten visar att det är få elever som har planer på att göra ett könsnormbrytande val. Föreställningar om “killinjer” och “tjejlinjer” upprepar sig i Skolinspektionens intervjuer och i enkäternas fritextsvar. De yrkesförberedande programmen visar sig särskilt ha tydliga könsprofiler.

När det kommer till skolpersonalen visar rapporten att en del av dessa saknar kunskaper om hur genus påverkar elevers gymnasieval. Skolorna har inte prioriterat att sätta upp mål för arbetet med genus och de använder heller inte kontakter med arbetslivet på det sätt som läroplanen föreskriver. Användningen av kontakter från arbetslivet är till för att vidga elevernas perspektiv och visa på nya möjligheter, dessa kan således bidra till att motverka att traditionella könsmönster styr elevernas val till gymnasiet (Skolinspektionen, 2013;25f). Enligt Skolinspektionens rapport (2013;28) borde skolor lyfta fram mönster som kan komma att påverka elever i deras gymnasieval och samtidigt medvetandegöra eleverna om att dessa mönster upprepas i arbetslivet. Skolorna bör också lyfta frågor som till exempel diskriminering på arbetsmarknaden och löneskillnader mellan kvinnor och män i undervisningen (ibid).

I läroplanen LGR11 står det att all skolpersonal ska arbeta för att elevernas studie- och yrkesval inte ska begränsas av bland annat vilket kön de har (Skolverket, 2011;17). Det står också att skolan ska ansvara för att traditionella könsmönster motverkas och att eleverna ska ges utrymme att “prova och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet.” (Skolverket, 2011;8).

Skolverkets Allmänna råd - Arbete med studie- och yrkesvägledning (Skolverket, 2013) är rekommendationer för hur skolpersonalen bör arbeta för att uppfylla de krav som finns i bestämmelserna om vägledning i skolan. Här står skrivet att eleverna måste få verktyg för att kunna göra ett väl underbyggt val (Skolverket, 2013;18). Eleverna måste bli medvetna om sig själv och sina intressen och förmågor samt kunna göra en koppling mellan utbildnings- och arbetslivskunskaper och den ständigt pågående utvecklingen i samhället (Skolverket, 2013;21). Därför behöver personalen uppdatera sin kunskap om elevernas föreställningar kring olika utbildningar och yrken samt faktorer som påverkar och styr elevernas val (Skolverket, 2013;24).

Sveriges vägledarförening är en intresseförening vars syfte är att utveckla och styrka all studie-, yrkes- och karriärvägledning. De har tagit fram etiska riktlinjer (2007) som skall fungera som ett stöd för att de som arbetar med vägledning skall kunna upprätthålla sin profession. Bland de etiska riktlinjerna står det bland annat; “2.3 Vägledaren strävar efter att ge relevant, tydlig och objektiv information.”, “2.6 Vägledaren strävar i urvalssituationer efter opartiskhet och neutralitet samt är beredd att motivera sina åsikter och handlingar.” och “3.1 För området vägledning finns lagar, förordningar och mål som reglerar och påverkar vägledningsarbetet. Vägledaren har kunskap om och utgår från dessa i sitt arbete.”.

Med bakgrund till de nyss nämnda perspektiven har studie- och yrkesvägledare en viktig roll i arbetet för att motverka en könssegregerad arbetsmarknad. Detta genom att arbeta för att faktorer så som kön inte ska begränsa elevers studie- och yrkesval. Deras roll är även att bredda elevernas perspektiv för vilka utbildningsvägar och yrken som finns.

1.2 Syfte och frågeställning

Syftet med vår uppsats är att undersöka hur studie- och yrkesvägledare i grundskolan ser på genus i vägledningssammanhang och hur de säger att de arbetar med det.

Vi har utgått från följande frågeställningar:

• Hur beskriver vägledare den könsuppdelade arbetsmarknaden?

• I vilka sammanhang säger vägledarna att de upplever att genus och kön kommer till

uttryck i vägledningsprocessen?

• Hur beskriver vägledare att de agerar då kön kommer till uttryck i mötet med

eleverna?

• Hur resonerar vägledare kring sitt ansvar att elevernas val inte ska begränsas av kön?

1.3 Disposition

I det första kapitlet presenterades en bakgrund till studiens problemställning följt av en redogörelse av syfte och frågeställningar. I kapitel två kartlägger vi tidigare forskning om genus och vägledning som vi finner relevant för vår studie. I det tredje kapitlet presenteras vårt val av teorier och teoretiska begrepp. I kapitel fyra diskuteras allt förarbete till studien, hur vi tänkt och resonerat kring metoder och olika ställningstaganden. Det femte kapitlet är en resultatredovisning, tematisk uppdelad följt av analys, kopplat till kapitel två och tre. I det sjätte och sista kapitlet diskuterar vi och ger ett vidare perspektiv på vad som framkommit i kapitel fem. Vi avslutar kapitlet med att ge förslag på fortsatt forskning.

2. Tidigare forskning

Här redogör vi för den tidigare forskning som vi hittat inom vårt ämnesområde. Vi inleder kapitlet med att ta upp forskning som diskuterar och problematiserar den könsuppdelade arbetsmarknaden. Detta är betydelsefullt för oss då vi skapar en förståelse för varför det ser ut som det gör och vad det kan få för konsekvenser. Sedan presenteras forskning om genus i vägledningssamtal och vad som händer mellan vägledare och elev när detta kommer till uttryck.

2.1 En könsuppdelad arbetsmarknad

Sveriges arbetsmarknad är starkt könsuppdelad på flera olika sätt. Ylva Ulfsdotter Eriksson (2006;145) skriver att arbetsmarknaden är uppdelad utifrån kön både vertikalt och horisontellt. Hon skriver också att det även finns en intern könssegregering, att män och kvinnor delas upp inom samma yrke. Även på gymnasieprogrammen är könsfördelningen ojämn, då endast en av fem elever går på ett program med jämn könsfördelning (SCB, 2014;32). Andelen män har ökat på de kvinnodominerade gymnasieprogrammen sedan 1986, medan det i princip inte finns någon förändring för kvinnor i de mansdominerade gymnasieprogrammen (SCB, 2014;32).

Göran Ahrne, Christine Roman & Mats Franzén (2003;89) skriver att skolelever söker till gymnasiet vid en tidpunkt i livet då de ofta är beroende av bekräftelse från sina kamrater. Vidare skriver de att arbetsmarknaden fortsätter att reproducera kön eftersom att könsdominerade utbildningar kan ses som avskräckande för det motsatta könet (ibid).

Ulfsdotter Eriksson (2006) har skrivit avhandlingen; Yrke, status och genus, där hon undersöker hur och om genus påverkar yrkesstatus och om traditionellt manliga och kvinnliga yrken tillskrivs olika status. Enligt Ulfsdotter Eriksson (2006;204) finns det ett flertal mansdominerade yrken på rangordningens topp, men även en hel del yrkeskårer där andelen kvinnor har ökat starkt, som till exempel läkare och psykologer.

Ulfsdotter Eriksson (2006;204f) beskriver att det finns föreställningar om att ett yrkes status försämras när kvinnoandelen ökar och att det visade sig i studiens resultat att kvinnor hade en negativ effekt på yrkesstatus bland de 50 högst rankade yrkena. Detta hade dock ingen koppling till kvinnornas lägre löner (Ulfsdotter Eriksson, 2006;205). Ulfsdotter Erikssons (2006) forskning är relevant för oss eftersom att den hjälper oss att förstå varför det kan vara svårt att utmana eleverna till att göra könsöverskridande val.

När det gäller föreställningar om yrken menar Ahrne, Roman & Franzén (2003;88) att det finns uppfattningar om att den könsuppdelade arbetsmarknaden har en naturlig och biologisk förklaring, eftersom att kvinnor och mäns kroppar ser olika ut. De påstår dock att det finns en hel del studier (historiska och antropologiska) som visar på motsatsen, att könsuppdelning inte är en naturlig process, utan att detta är något som varierar mellan kulturer och genom tid (ibid). Ett exempel på detta ger Yvonne Due Billing (2011) i artikeln “Are Women in Management Victims of the Phantom of the

Male Norm?” där hon har undersökt hur kvinnor upplever chefsrollen på

mansdominerade arbetsplatser. Resultatet visar på att kvinnor upplever att de har särskilda förväntningar på sig på grund av deras kön när de innehar en chefsroll på mansdominerade arbetsplatser (Billing, 2011;300). Vissa av kvinnorna levde upp till dessa förväntningar genom att spela på sin femininitet medan andra valde att låta bli eller att anta en mer maskulin chefsroll (Billing, 2011;309). Kvinnorna var försiktigare med att anta högre positioner inom organisationen för att undvika att stå över sina tidigare manliga kollegor. Kvinnorna i Billings (2011;311) studie ansåg att det var till deras fördel att anta vad de ansåg var en manlig karaktär eftersom det var nödvändigt för dem för att bedriva en bra affär organisationsmässigt. Billing (2011;304) skriver att ovanstående är ett utfall av det dikotonomiska tänkandet: män betonar sin maskulinitet i kvinnodominerade yrken men att kvinnor inte har några fördelar i att spela på sin femininitet i chefsställningar. Billing skriver att kvinnor som uppträder maskulint är de som lyckas bäst och övriga arbetare som uttrycker sig maskulint är mer framgångsrika än andra i typiskt “kvinnliga” eller “manliga” arbeten (ibid). För att bryta detta och göra den manliga normen mer illegitim måste kvinnor få lov att göra det som män gör och män det som kvinnor gör (Hirdman, 1998;58). Med bakgrund av detta förstår vi att vägledare och annan skolpersonal måste bryta bilden av vad elever ser som möjligt. Om vi utgår från att mannen är norm i samhället och att vi alla har föreställningar kring vad som är manligt och kvinnligt blir det lättare att förstå könssegregeringen och varför den är svår att bryta.

Arbetsmiljöverket (2013;36) ger också ett perspektiv på detta. De har på uppdrag av regeringen skrivit en forskningsrapport där de tittat på hur män framstår inom kvinnodominerande yrken, som till exempel inom förskolan. Där går det att se att män försöker stärka sin maskulinitet genom att bland annat ta avstånd från kvinnliga kollegor och utforma maskulina värden. De försöker även omforma själva yrkesrollen och omdefinierar maskulina begrepp. Denna rapport visar hur genus kan gestalta sig på en arbetsplats, vilket ger oss en bättre förståelse för våra informanters tankar kring könssegregering och hur genus kan uttrycka sig.

Jenny Bimrose (2001) har skrivit den internationellt publicerade artikeln "Girls and women: Challenges for careers guidance practice". Hon har granskat vägledningsteorier och diskuterar dem med utgångspunkt att de är skapta för män, av män (Bimrose, 2001;82). Bimrose (2001) diskuterar mäns och kvinnors ställning på den brittiska arbetsmarknaden och hur deras levnadssätt skiljer sig åt i övrigt. Samtidigt argumenterar hon för konsekvenser som kvinnor utsätts för när dessa teorier appliceras på kvinnor (ibid). Bimrose (2001;80) framhäver att kvinnor är mer begränsade än män i sina yrkesval då de är underrepresenterade inom vissa områden och professioner. Hon skriver att kvinnor tenderar att inte använda sig av sina förmågor vilket försvårar en upptrappning i karriären. Kvinnor bär än idag det primära ansvaret för barnen och hemmet inom familjen, vilket gör att kvinnor får offra mer än män i sin karriär. Den faktorn finns inte i de karriärteorierna som hon har granskat (ibid). Ahrne, Roman & Franzén (2003;91) förklarar att kvinnor kan bli begränsade i sina karriärer, eftersom att kvinnor generellt sätt bär ett större familjeansvar än männen. De anpassar sitt yrkesliv efter familjens krav, då detta kräver mycket tid och engagemang. Samtidigt öppnas dörren för männen som tillåts engagera sig i yrkeslivet och karriären (ibid).

För att de karriärteorier som finns idag ska bli så effektiva som möjligt menar Bimrose (2001;83) att vägledaren måste utgå från i vilken kontext individen befinner sig i och att det behövs tas hänsyn till bland annat etnicitet, ålder, sexualitet och kön. I årtionden har vägledningen varit influerad av teorier som förutsätter att kvinnor och mäns karriärutveckling är likartad. För att lösa det problemet skriver Bimrose (2001;91) att karriärteorier måste vara mångfaldiga och att vägledningen för flickor och kvinnor förbättras om nya teoretiska koncept integreras med individers riktiga erfarenheter. Eftersom att vägledningsteorier genomsyrar våra intervjuade vägledares arbetssätt finner vi en viss problematik, då teorierna utgår från den manliga normen.

Enligt Sveriges vägledarförening (2007) ska vägledare sträva efter att vara objektiva, neutrala och behandla män och kvinnor lika, men utifrån Bimrose (2001) granskning är detta svåruppnåeligt, då teorierna inte tar hänsyn till faktorer så som kön och att kvinnor oftast, (75 procent enligt SCB, 2014;5), är de som är hemma med barnen. Även om vägledarna säger att det ska vara lika för alla, att alla ska kunna nå sina drömmar, så går det inte att undgå detta faktum att kvinnor och män inte kan vägledas på samma sätt (Bimrose, 2001).

2.2 Genus & vägledning

Frida Wikstrand & Ylva Ulfsdotter Eriksson (2015;247) har genomfört en studie där

"vägledare har intervjuats med syfte att få en bild av hur arbetet med och talet om arbete

och yrken kan se ut på olika typer av gymnasieskolor i Sverige". Studien svarar upp till frågor om hur vägledarna använder sig av yrkesbeskrivningar och deras syn på dessa, hur vägledare pratar om och lyfter olika yrken i vägledningssamtal, om de utmanar eleverna i deras "yrkestänk" och hur de då går tillväga. Författarna har, likt oss, använt sig av Gottfredsons teoretiska begrepp Cognitive map of occupation där barn och unga sorterar yrken utifrån kön och status i form av en inre mental yrkeskarta. Wikstrand & Ulfsdotter Eriksson (2015;249) skriver att den könsuppdelade arbetsmarknaden bidrar till en reproduktion av föreställningar om vilka yrken som tycks vara lämpliga för tjejer och killar. Detta är en påföljd av genusmärkning vilket innebär att yrken färgas utifrån det kön som är mest representativt inom en särskild yrkeskategori (ibid). I Wikstrand & Ulfsdotter Erikssons (2015;255) studie framkom det att vägledarnas inställning till olika typer av yrken kan påverka hur de uttrycker sig om dem. Vad som kunde påverka var om de uppfattade ett yrke som roligt eller tråkigt. Deras forskning är relevant för oss då den påvisar hur vägledare pratar om och lyfter vissa yrken beroende på deras inställning till dem.

Valerie Francis & Adele Prosser (2014;39) har i sin australiensiska studie, Exploring

vocational guidance and gender in construction undersökt studie- och yrkesvägledares

uppfattning om hur byggnadsbranschen är ett lämpligt yrkesval för unga människor. De har undersökt vägledares inställning till branschen, om deras inställning till yrket lämpar sig för både kvinnor och män och i vilken grad de vägleder individer dit (ibid).

Francis & Prossers (2014;53) resultat visar att vägledare som har erfarenhet av byggbranschen, både personliga och mer övergripande kunskaper, i högre utsträckning vägleder unga kvinnor till att söka sig dit och inte bara män. De skriver att traditionella könsroller inom yrken kan komma att hindra vägledare att vägleda unga kvinnor mot byggbranschen om de inte har en högre medvetenhet om vad yrket innebär (ibid). Francis & Prossers (2014;53f) menar att barriärerna skulle kunna brytas och att missuppfattningar gällande branschen suddas ut ifall eleverna haft en bättre kontakt med branscherna genom exempelvis studiebesök. Francis & Prossers (2014) forskning är relevant för oss eftersom vi tittar på hur vägledare uttrycker sig när genus uppkommer i samtalet samt hur vägledningen kan se ut när elever överväger att göra normbrytande val.

Anna Hedenus & Frida Wikstrand (2015;24) har i sin forskning Yrkesval och det

personliga intressets betydelse studerat hur vägledare och elever tolkar intressen och

vilken betydelse olika förståelser av intressen har för traditionella och otraditionella yrkesval. Hedenus & Wikstrands (2015;27) utgångspunkt är att intresset hos en individ är socialt konstruerat och föränderligt. Intresse och vilja är individens egen bedömning och utvärdering utifrån de möjligheter som erbjuds. Intressen tar således avstamp ifrån vilken social kontext individen befinner sig under samt utifrån individens kön. De intressen som bedöms möjliga att utöva är de som väljs. Hedenus & Wikstrand (ibid) förklarar det som att olika strukturella villkor omvandlas till individuella preferenser. För vägledare och elever utgör intresset en stor betydelse för elevers val. I många fall utgår ovan nämna från just intresset när elever har svårt att veta vad de vill göra i framtiden. Eftersom att intresset är socialt påverkat bidrar detta till en social reproduktion där elever väljer yrken som de känner sig trygga med för att inte hamna i en situation där de frångår samhällets normer (Hedenus & Wikstand, 2015;35). Utifrån resultatet i studien menar Hedenus & Wikstrand (2015;36) att vägledningspraktiken behöver problematisera intressets roll i vägledningen. Denna forskning är relevant för oss när vi tittar närmre på hur våra informanter vägleder för att inte reproducera kön och i så fall hur det påverkar elevers möjlighet till att inte göra könstypiska yrkesval. Den hjälper oss också att förstå att det kan vara svårt för vägledare att vidga perspektiv utifrån elevers intresse.

2.3 Sammanfattning

Människor agerar utifrån sin könstillhörighet och både kvinnor och män har olika förväntningar på sig från samhället. Kvinnor är det kön som värderas lägst och där hör även kvinnors egenskaper till. Detta speglas på arbetsmarknaden där kvinnodominerade yrken inte tillskrivs samma värde som mansdominerande yrken gör. De vägledningsteorier som finns idag utgår från män som vill göra karriär. Dock ser mäns och kvinnors karriärvägar olika ut. Kvinnor tar bland annat ut mer föräldraledighet än män (75 procent kvinnor, SCB, 2014;5), vilket visar på att kvinnor inte prioriterar sin karriär i samma utsträckning som män. Dagens karriärteorier tar inte hänsyn till faktorer som detta nyss nämnda exempel.

Studie- och yrkesvägledares arbete genomsyras av olika vägledarteorier, som ovan konstaterats, inte tar hänsyn till skillnader mellan kvinnor och män. Dessa mönster kan uppkomma i vägledningsprocessen vilket gör det intressant för oss då vi studerar hur vägledare bemöter könsnormer och hur de undviker att reproducera dessa vidare på elever. Vad vi har kommit fram till i vår tidigare forskning visar på att vägledare måste fånga eleverna och undvika att de hamnar i den traditionella uppdelningen av manligt och kvinnligt. Vägledare behövs för att minska könssegregeringen (SOU, 2004;43).

Vi kommer att använda den tidigare forskningen när vi analyserar själva forskningsresultatet för att tolka vägledarnas förhållningssätt till en könsuppdelad arbetsmarknad, i vilken grad de är medvetna om genus i vägledning och hur de förhåller sig till ansvaret att förhindra att kön reproduceras.

3. Teoretiska utgångspunkter

I detta kapitel behandlas teorier och teoretiska begrepp som är relevanta för denna studie då de är viktiga vad gäller förståelsen för resultatet. För att analysera studiens resultat har vi valt att utgå ifrån två teoretiska utgångspunkter. Den första är ”The theory of circumscription and compromise” av Linda Gottfredson (1981) med tillhörande begrepp ”cognitive map of occupation” och ”self-concept”. Den andra är begreppen ”Genussystemet” samt ”Genuskontraketet” av Yvonne Hirdman (1998). Kapitlet avslutas med en sammanfattning av teorierna samt hur vi tänker använda oss av dem.

3.1 The theory of circumscription and compromise

Linda Gottfredson (1981) utvecklade teorin Circumscription and Compromise: A

Developmental Theory of Occupational Aspirations. Teorin förklarar karriärval som en

process där individuella föreställningar om genus och social klass utgör begränsningar för den enskilda individen när det kommer till val av yrken (Gottfredson, 1981;547f).

Begreppet inre kognitiv yrkeskarta (Cognitive map of occupation) syftar till att barn och unga organiserar och kategoriserar yrken likt en mental karta, där de bedömer likheter och skillnader bland yrken utifrån faktorer som genus och status. Yrken med hög status hamnar högt upp på den mentala kartan tillsammans med yrken som bedöms överensstämma med individens kön. Organiseringen av yrken underlättar för individen i dess strävan att nå en förståelse när det kommer till yrken (ibid).

Gottfredson (1981;547) skriver om självuppfattning (self-concept) och beskriver det som hur vi uppfattar oss själva som vem vi är, inte är samt vad vi vill vara. Begreppet självuppfattning innefattar individers syn på sig själv; förmågor, intressen, personlighet eller plats i samhället. Individer agerar utifrån hur de tror att de är, då alla inte är medvetna om sin självuppfattning, som kan vara svår att lokalisera. Enligt Gottfredson (1981;548) baseras självuppfattningen på allt från utseende till vad vi anser oss ha för

Dessa är införlivade i vår självuppfattning på olika nivåer och av den anledningen blir synen på omvärlden mer uppdelad och svårare att få grepp om (ibid).

Vi går härmed djupare in på begränsningar och kompromisser i studie- och yrkesval eftersom vi betraktar dessa faktorer som signifikanta i denna uppsats.

3.1.1 Begränsning

Med begränsning (circumscription) menar Gottfredson (1981;549) att individen sorterar bort oönskade yrkesval av det som i själva verket hade varit möjligt att godta. Gottfredson (1981;549) skriver att barn begränsar sig bland yrken i takt med att de växer upp, vilket hon förklarar det med hjälp av fyra utvecklingssteg. Det första steget

orientation to size and power inträffar när barnet är mellan 3-5 år, då det sker en

begränsning hos barnet till storlek och makt då barnet greppar hur det är att vara en vuxen. I detta steg associerar barnet yrken till olika redskap och verktyg, exempelvis hammare - byggarbetare. I nästa steg orientation to sex roles som inträffar när barnet är mellan 6-8 år, är barnets könsuppfattning befäst, vilket medför att de sållar bort yrken som de inte kan införliva sig med. När barnen blir runt 9-13 år går de in i orientation to

social valuation, då börjar barnet värdera yrken utifrån vilken status de har. I den fjärde

fasen orientation to the internal unique self, som inträffar runt fjortonårsålder och framåt hamnar tonåringen i ungdomsåren vilket medför en identitetskris. I denna fas vänder sig tonåringen till sina personliga intressen, styrkor och värderingar i deras sätt att värdera olika yrken vilket gör att de begränsar sig ytterligare. Dessa utvecklingssteg är alla exempel på hur individer begränsar sig genom att de väljer bort enskilda yrken.

3.1.2 Kompromiss

Att kompromissa (compromise) är en process då tonåringar ger upp alternativ som de tycker passar dem bra och istället väljer andra utvägar som de anser vara lättare att nå. Individer väljer i första hand bort yrken som inte stämmer överens med deras kön. Sedan utesluts yrken som har låg status i jämförelse med vilken social klass individen kommer från och anser sig tillhöra. Samtidigt sker det en kompromiss när de avfärdar yrken som kräver en viss ansträngning av dem för att uppnå.

För att slippa denna ansträngning väljer de istället det som de anser är bra nog för dem, även om det egentligen skulle finnas bättre valmöjligheter (Gottfredson, 1981;549). Hur stor kompromiss individen gör vid ett yrkesval beror på könstillhörighet, status samt utifrån vilka arbetsuppgifter som ingår i yrket (Gottfredson, 1981;575). Enligt Gottfredson (1981;549) fortsätter individer att kompromissa fram till att de befinner sig i de yrken som de vill ha. Dock behöver oftast yrket stämma överens med självuppfattningen för att det ska bli en matchning.

I tonåren förminskas individers val ytterligare då de oftare väljer efter sina personliga intressen, förmågor och värderingar (Gottfredson, 1981;575). Samtidigt är det viktigt att veta att individers intressen är kodade eftersom de är socialt konstruerade (Hedenius & Wikstrand, 2015;35).

Hedenius & Wikstrand (2015;27) förklarar att individers intressen tar form utifrån kön och den sociala kontext de befinner sig i. De intressen som individen väljer är de som anses möjliga. Enligt Gottfredson (1981;575) upptäcker tonåringar fler yrken som möjliga än vad de gjorde då de befann sig i lägre åldrar. Hon skriver att detta beror på att de blir skickligare på att förstå eller uppfatta de något mer subtila aspekterna som är specifika inom ett visst yrke, och att de genom detta börjar identifiera fler typer av yrken. Hos yngre barn kan vi bara förvänta oss att finna några få yrkestitlar men fler och mer specialiserade titlar blir märkbara ju äldre barnet blir. Det beror på att deras sociala förmågor som genus, social klass och intelligens har tydliggjorts och att de har kommit till insikt om vad som är tillgängligt för dem och vad som krävs av dem för att nå dit (Gottfredson, 1981;575).

3.2 Genussystemet

Genussystemet är en ordningsstruktur av kön och bygger på två logiker, den första - dikotomin, det vill säga att män och kvinnor ska hållas isär. Den andra - hierarkin, att mannen är normen i samhället (Hirdman, 1998;51) och att det som anses manligt värderas högre än det som ses som kvinnligt (Hirdman, 1998;63). Enligt Gottfredson (1981;560) har män fler möjligheter än kvinnor samtidigt som kvinnor accepterar detta och att deras sociala status är lägre än männens, vilket i sin tur reproducerar synen på kön.

Hirdman (1998;52) skriver att den manliga normen legitimeras ur isärhållningen mellan könen. För att bryta denna isärhållning krävs det att kvinnor får lov att göra/gör det som män gör och män det som kvinnor gör (Hirdman, 1998;58). På detta sätt minskar isärhållandet och den manliga normen blir allt mer illegitim (ibid). Enligt Hirdman (1998;54) finns det en osynlig uppgörelse mellan män och kvinnor, baserat på konkreta föreställningar om hur män och kvinnor ska förhålla sig till varandra. Detta kallas genuskontraktet. Dessa föreställningar och förväntningar finns överallt i samhället och på olika nivåer - i arbetslivet, i kärlekslivet, hur de pratar med varandra, vilka kläder som tillåts, vilken frisyr de får ha och så vidare (ibid).

3.3 Sammanfattning

Gottfredson påvisar att det finns många anledningar till att individer sorterar bort yrken. Själva valet är en process i sig som bottnar i individers självuppfattning och som mynnar vidare i begränsningar och kompromisser. Vi använder oss av Gottfredsons teori när vi analyserar vägledarna i deras arbete att vägleda elever. För oss är det intressant att titta närmre på om vägledarna är medvetna om köns betydelse vid studie- och yrkesval, om de på något sätt har det med sig i vägledningsarbetet med elever och hur detta i så fall ser ut. Vi kommer även att applicera denna teori på vägledarna när vi undersöker hur de agerar när de säger att de upplever att genus uttrycker sig i vägledningen.

Genussystemet och genuskontraktet är en osynlig överenskommelse mellan könen, som säger åt oss att förhålla oss på olika sätt till varandra. Enligt dikotomin är män och kvinnor olika och ska därför hållas isär. Detta sker i en oftast omedveten process och ses som normalt för människan. Därför förstår vi att det kan vara svårt att ändra på de strukturer som finns i samhället när det kommer till den könssegregerade arbetsmarknaden. Begreppen underlättar för oss i vår analys av denna studie eftersom att de ger oss en förståelse över vilka faktorer som kan påverka elever i deras studie- och yrkesval. I analysen kommer vi att titta efter mönster i vägledarnas svar och analysera med hjälp av Gottfredsons teori samt Hirdmans begrepp Genussystemet och Genuskontraktet.

4. Metod

I följande kapitel presenteras vårt resonemang kring val av metod för undersökningen. Vi kommer att gå närmre inpå hur vi har tänkt kring undersökningsmetod, urvalsgruppen, analysmetod samt hur vi har förhållit oss till etiska ställningstaganden.

4.1 Metodval

Vi har gjort sju kvalitativa och ljudinspelade intervjuer, med utbildade studie- och yrkesvägledare på grundskolor runt om i Skåne. Syftet med studien är inte att generalisera svaren, så som i kvantitativ metod, utan i stället kunna uppnå en helhetsförståelse och få en djupare inblick inom området (Larsen, 2009;24,80). För att lyckas få en förståelse kring individers tankesätt, resonemang eller genom att se närmre på deras handlingsmönster, är en kvalitativ metod lämplig (Trost, 2010;32). Under våra kvalitativa intervjuer fick informanterna därmed möjlighet till att uttrycka sig mer ingående kring deras tankar och erfarenheter kring genus i vägledning. Larsen (2009;26) skriver att risken för att dra förhastade slutsatser är större när en kvantitativ metod används. Detta eftersom en kanske inte kunnat ställa de frågor en borde. Genom att våra informanter fick möjlighet till att utveckla sina svar, och vi kunde fråga efter fler saker, gav denna metod oss en god validitet (ibid). För att ytterligare stärka validiteten i uppsatsen har vi ställt frågor som är relevanta utifrån vår frågeställning och problemformulering (Larsen, 2009;41).

Vi är medvetna om den risk kvalitativ metod medför, att informanter inte behöver svara helt sanningsenligt, då de inte har någon anonymitet gentemot oss som intervjuare. Det kan i vissa fall kännas lättare som informant att tala sanning i kvantitativ metod eftersom de då inte behöver möta intervjuaren.

4.2 Urval av undersökningsenheter

Vi gjorde ett godtyckligt urval då vi sökt variation utifrån geografiskt läge och ålder (Larsen, 2009;77). Slumpmässigt kontaktade vi studie- och yrkesvägledare i hela Skåne via e-post (se Bilaga 2. Brev) och hade som strategi att boka in de som svarade först. Vi fann vägledarna genom att söka efter kommunala grundskolor på internet. Efter att ha fått ett fåtal svar tillbaka på e-post valde vi att ringa runt tills vi samlat ihop sju stycken informanter. Samtliga informanter består slumpmässigt av kvinnor och det ligger inget motiv bakom detta mer än att det var dessa personer som hade möjlighet att ta emot oss. Att det var dessa sju som svarade först var något av en lyckoträff, då vi lyckats få en variation på både det geografiska läget samt vägledarnas ålder. Kravet vi hade på våra informanter var att de var utbildade studie- och yrkesvägledare samt att de arbetade på grundskolor, i enighet med studiens syfte. Elevers första möte med en studie- och yrkesvägledare sker oftast i grundskolan. Vi finner det intressant att se hur vägledarnas tankar och erfarenheter liknar eller skiljer sig åt från varandra då de har likvärdiga arbetsuppgifter och utgår från samma regelverk och rekommendationer.

4.3 Datainsamling

Till våra intervjuer tog vi hjälp av en intervjuguide (se Bilaga 1. Intervjuguide) som var tematiskt uppdelad utefter olika frågeområden. Detta för minska risken för att frågor och ämnen "glöms bort", men även på grund av att vi strävade efter lika mycket fokus på varje fråga (Larsen, 2009;84). Detta gav oss möjlighet att stanna till under ett visst tema och att intervjun inte nödvändigtvis behövde hållas uppifrån och ner. Vi kunde istället följa våra informanter och förflytta oss mellan olika teman beroende på vad som kom upp under intervjuns gång. Utifrån detta kändes den kvalitativa metoden mer lämpad för vårt ändamål.

Intervjuguiden utgick från uppsatsens frågeställningar, teorier och tidigare forskning. Intervjuerna ägde rum på studie- och yrkesvägledarnas arbetsplatser i deras arbetsrum. Intervjuerna tog mellan 40-90 minuter att genomföra.

4.4 Analysmetod och bearbetning av empiriskt material

Vi har gjort en innehållsanalys av vårt empiriskt insamlade material för att kunna dra slutsatser om innehållet i vårt resultat. För att kunna göra innehållsanalysen började vi med att transkribera våra inspelade intervjuer i sin helhet, följt av en bortsortering av den information som var irrelevant för vår frågeställning (Larsen, 2009;101f). Av det kvarstående materialet har vi sedan letat efter skillnader och likheter mellan informanternas intervjusvar. Utifrån dessa har vi kunnat komma fram till lämpliga teman och rubriker till uppsatsen (ibid). Vår intervjuguide var som tidigare nämnt tematiskt uppdelad, vilket underlättade för oss när vi sedan kategoriserade den insamlade empirin så att den blev analyser- och tolkningsbar (ibid). Efter detta kunde vi lättare granska och identifiera betydelsefulla mönster. De mönster vi kunde se analyserades med hjälp av de valda teorierna och den tidigare forskningen, för att sedan kunna besvara studiens syfte och frågeställning (Larsen, 2009;102).

4.5 Etiska ställningstaganden

Vi har i vår undersökning följt Vetenskapsrådets etiska riktlinjer inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning (Vetenskapsrådet, 2002). De fyra forskningsetiska grundprinciperna är; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och

nyttjandekravet. I vår studie utgår vi från dessa principer för forskningen skall gå etiskt

rätt till och att informanterna ska kunna känna sig trygga med oss. Vi har uppfyllt kraven genom att vid första kontakt upplysa de tänkta informanterna om studiens undersökningssyfte och informanternas roll i studien. Vi informerade informanterna om deras frivilliga deltagande och att de i och med detta ägde rätten att avbryta sitt deltagande när de ville, om så önskades. Innan intervjuerna ägde rum frågade vi informanterna om tillstånd att spela in intervjuerna med ljudupptagning för vidare transkribering och en möjlig citering i färdig uppsats. Informanternas namn är ersatta med fiktiva namn, vilka presenteras i kommande kapitel (Kapitel 5. Resultatredovisning och analys). Samtliga involverade blev informerade om vår sekretess och tystnadsplikt gentemot informanterna och dess arbetsplatser samt att det insamlade empiriska materialet enbart skulle användas till forskningsändamålet.

5. Resultatredovisning och analys

I detta kapitel redovisas det empiriska materialet. Kapitlet är uppdelat i teman, som följer frågeställningen: Vägledares syn på en könssegregerad arbetsmarknad, Genus i vägledningssamtal och Ansvar. Rubrikerna avslutas med en tillhörande analys och vi knyter ihop kapitlet med en sammanfattande analys. Vi kommer att använda oss av Linda Gottfredsons “theory of circumscription and compromise” och Yvonne Hirdmans teoretiska begrepp “Genussystemet” när vi analyserar mönster i vårt resultat.

Vi har, på grund av etiska regler, valt att benämna våra informanter genom fiktiva namn; Anna, Bea, Carin, Doris, Emma, Fatima och Gina. Informanterna är namngivna efter den ordning som de intervjuats. Vår analys utgår ifrån frågeställningarna; ”Hur beskriver vägledare den könsuppdelade arbetsmarknaden?”, ”I vilka sammanhang säger vägledarna att de upplever att genus/kön kommer till uttryck i vägledningsprocessen?”, ”Hur beskriver vägledare att de agerar då kön kommer till uttryck i mötet med eleverna?” och ”Hur resonerar vägledare kring sitt ansvar att elevernas val inte ska begränsas av kön?”.

5.1 Vägledares syn på en könssegregerad arbetsmarknad

Detta tema syftar till att ge en inblick i hur vägledare beskriver att de förstår och upplever den könssegregerade arbetsmarknaden. Kapitlet är betydelsefullt för att kunna förstå att vägledarna kan se genus på olika sätt, vilket kan förklara deras skilda agerande.

Gina beskriver den könssegregerade arbetsmarknaden som orättvis. Hon säger att män och kvinnor kan ha samma typ av arbete men att lönen trots det skiljer sig åt på grund av att mannen oftast får bättre betalt.

Doris säger att hon upplever den könssegregerade arbetsmarknaden som gammalmodig, förlegad och tragisk.

Hon säger att det inte är vår könstillhörighet som ska berätta vilka vi är utan att vi alla är människor fulla av olika egenskaper, intressen och passioner. Doris uttalar att alla individer ska få utnyttja sin potential och ges möjlighet till utveckling som bär dem framåt oavsett kön. Hon säger att kvinnor och män måste börja mötas ute i yrken på arbetsplatser. Hon säger att hon tror att dessa har mycket att ge till varandra med tanke på blandade kompetenser och egenskaper och att folk mår bra av att jobba i miljöer där könsfördelningen är uppblandad. Hon nämner att det är bra med vuxna förebilder, att detta är viktigt för barnen för att de ska kunna välja fritt i framtiden och att dessa förlegade attityder ska bekämpas i ung ålder:

“Man måste börja på förskolan att visa på detta att småflickor i rosa klänningar kan faktiskt göra något annat än att bara vara söta och duktiga och att killar behöver inte bara vara en spindelman utan de kan kanske också jobba inom vård och bli underbara...“

Doris säger att det i dagens samhälle finns en skillnad mellan pojkar och flickor och att det visar sig tydligt redan i förskolan. Hon förklarar att det är synd att det görs skillnad på pojkar och flickor då det egentligen inte ska spela någon roll vilket kön de har när de väljer yrke.

Beas syn på den könssegregerade arbetsmarknaden är främst att samhället missar en bra anställd. Hon säger att om en individ har ett intresse så ska en välja det och inte behöva hejda sig på grund av att en inte har det kön som är mest representerat inom branschen. Hon säger också att det behövs en jämn fördelning bland kön på arbetsplatser. Även Emma säger att en homogen grupp aldrig är bra på en arbetsplats då den befäster våra könsnormer ännu mer, om det är en grupp med antingen kvinnor eller män så är det få som vågar bryta mönstren. Emma uttalar också att den könssegregerade arbetsmarknaden är områdesbetonad och starkare inom vissa områden.

Fatima pratar mycket om att det hade blivit en bättre dynamik och arbetsmiljö om det hade varit mer uppblandat på arbetsmarknaden. Hon säger att hon tror att vi får in fler nyanser på arbetsplatsen, en bättre arbetsmiljö, om vi är olika samt att hon tror att lönerna hade satts utifrån kunskap i stället för kön om arbetsmarknaden inte varit så könssegregerad.

Anna problematiserar den svenska arbetsmarknaden och säger att den går miste om erfarenheter och kunskaper, när kvinnor och män begränsar sina yrkesval på grund av sitt kön:

“Arbetsmarknaden skulle bli berikad av att män gjorde kvinnors arbete, eller vad man ska säga. Alltså, det handlar ju inte om kön, det handlar om den fallenhet man har för att göra grejer. Om man sen är enbent eller trebent eller kvinna eller man, det spelar ju ingen roll.”

Anna förklarar att yrkesval bör vara baserat på vilken fallenhet individer har för att göra vissa saker. Hon säger att det inte ska spela någon roll vilket kön individen har samt att arbetsmarknaden hade kunnat dra nytta utav en variation mellan könen.

Carin berättar också om att den könssegregerade arbetsmarknaden är ett problem, eftersom att arbetsgivarna, när de anställer, har halva befolkningen att välja bland vilket leder till att könsrollerna fortsätter att reproduceras. Hon säger att vi måste få in fler kvinnor i de mansdominerade branscherna och fler män i de kvinnodominerade branscherna för att inte fortsätta att reproducera föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt. Carin säger också att hon tror att detta kan bli svårt eftersom att vi alla är uppfostrade och uppväxta med ett könssmaktsystem där kvinnor underordnas män, vilket gör att tänket sker omedvetet. Slutligen säger Carin att arbetsgivarna måste öppna upp sina ögon och tänka att det är en individ de ska anställa och inte ett kön.

5.1.1 Vägledarna berättar om en intern könssegregering

Arbetsmarknaden är könsuppdelad på flera olika sätt. Män och kvinnor väljer ofta olika utbildningsvägar och yrken, men de gånger kvinnor och män väljer samma yrken, är en intern könssegregering vanligt förekommande (SOU 2004:43;59).

Carin säger att arbetsmarknaden är könssegregerad på alla håll och kanter, inom avdelningar, de olika sfärerna och i de olika positionerna. Hon säger att olika arbetsuppgifter tilldelas män och olika arbetsuppgifter tilldelas kvinnor. Detta märks av när Anna ger exempel från när eleverna på hennes skola är ute på praktik på förskolan:

“När killarna kommer så ska det spelas fotboll och det ska göras så, men när tjejerna kommer då kan vi leka med lera, alltså… Det är ju också könssegregering liksom… Vad visar man barnen då? Jo, att killarna kan göra de tuffa grejerna och tjejerna de sitter och pysslar.”

Anna säger att hon också tror att det är viktigt att inte glömma bort den interna könsuppdelningen och att vi borde tänka på sakerna vi gör på arbetsplatsen för att inte reproducera kön.

Fatima berättar att det är segregerat även internt på gymnasieprogrammen. Hon ger bland annat ett exempel på att när tjejerna beträder det mansdominerade Bygg och Anläggningsprogrammet. Programmet har fem olika inriktningar, men Fatima säger att de tjejer som väljer detta program, söker sig till måleriinriktningen. Hon ger också ett annat exempel på de tjejer som väljer Teknikprogrammet och säger att de väljer inriktningen design, vilket enligt Fatima “är mer mot tjejerna”. Fatima säger att hon tror att det även går på det andra hållet, när killar väljer de kvinnodominerande programmen. Hon ger ett exempel på killar som väljer Barn och Fritidsprogrammet:

“Ja då ska de ju oftast bli poliser, men de vill inte gå samhälle. Så det är liksom, att de går vägen men de går inte den fullt ut. Och går de sen att de blir förskolelärare, ja då är det inte lång tid för sen är de förskolechefen.”

De elever som väljer ett program som bryter mot de traditionella föreställningarna kring kön, väljer alltså, i stor utsträckning, den inriktningen som verkar minst könsnormbrytande.

5.1.2 Analys

Nedan följer en analys av vägledarnas syn på den könssegregerade arbetsmarknaden kopplat till tidigare forskning (kapitel 2) och teoretiska utgångspunkter (kapitel 3).

Vägledarna i studien uttrycker en medvetenhet om att arbetsmarknaden är könssegregerad vilket de uppger flera olika perspektiv på. Samtidigt är vägledarna med och reproducerar föreställningarna som råder med hjälp av deras språk, hur de talar om

kön till eleverna. Det är svårt att bryta dessa föreställningar kring normer eftersom att

vägledarna reproducerar manligt och kvinnligt i sitt sätt att prata. De talar om pojkar och flickor på olika sätt, vad de gör, hur de beter sig och vad de väljer för program. Dessa strategier kan förstås med att alla individer förhåller sig till dikotomin, särhållningen som finns mellan könen (Hirdman, 1998;51).

Förställningar och förväntningar är konkreta eftersom de handlar om hur män och kvinnor ska bete sig mot varandra och mot sin omvärld, enligt genuskontraktet (Hirdman, 1998;54). De handlar om hur individer förväntas förhålla sig till sitt kön, som till exempel situationen på en förskola, som en av vägledarna berättade om, där de manliga förskolepedagogerna gjorde de “tuffa” sakerna med pojkarna, som till exempel

spelade fotboll och de kvinnliga förskolepedagogerna pysslade med flickorna. Vägledaren tillskrev själv fotboll som någonting “manligt” och pysslandet som något “kvinnligt”. Men vad är det egentligen som säger att fotboll är för män och pyssel för kvinnor? Eftersom att de, precis som alla andra individer, är styrda av dessa föreställningar och förväntningar, fortsätter de att omedvetet reproducera föreställningar kring kön, i enlighet med genuskontraktet.

Det finns ett tydligt mönster bland vägledarna som tycker att det är problematiskt med den uppdelning som råder på arbetsmarknaden mellan könen. De uttrycker det som att arbetsmarknaden går miste om folk, en bra anställd, om individer fortsätter att välja yrke utefter kön och inte efter deras egna genuina intresse. Vägledarna säger att intresset är viktigt och att det skall följas i vägledningsprocessen. Detta tyder på att vägledarna delvis utgår från matchningstraditionen, “rätt man på rätt plats”, i sin vägledning eftersom den går ut på att matcha individens intressen och egenskaper med ett visst yrke. Vägledarna talar om att kvinnor och män måste börja mötas ute på arbetsplatserna samt att det behövs en jämn fördelning mellan könen. Vägledarna betonar att fördelningen bland annat kan ge en bättre arbetsmiljö och dynamik. Genom att tillåta män att göra det som kvinnor gör och kvinnor det män gör, kan reproduceringen av vad som anses manligt och kvinnligt minskas. Därmed reduceras den könssegregerade arbetsmarknaden, vilket leder till att den manliga normen blir alltmer illegitim (Hirdman, 1998;58).

En av vägledarna lyfter upp könsmaktssystemet som en problemfaktor och att vi handlar utifrån det omedvetet, eftersom att vi alla är uppväxta med det. Det är dikotomin som säger att män och kvinnor ska hållas isär (Hirdman, 1998;51). Om studie- och yrkesvägledarna vägleder utifrån en medvetenhet om könsmaktssystemet kan de bidra till att isärhållningen mellan könen minskar. Stöttar vägledarna eleverna i att välja fritt samt vidgar deras perspektiv, så motarbetas isärhållningen (Hirdman, 1998;51,58). En av vägledarna säger att arbetsmarknaden är könssegregerad på alla håll och att olika arbetsuppgifter tilldelas män och andra kvinnor. Detta går att se bland annat när eleverna väljer gymnasieprogram. Dels finns det en könsuppdelning mellan programmen men också inom programmen på de olika inriktningarna, något som vägledarna är medvetna om.

5.2 Genus i vägledningsprocessen

Under detta tema redovisas studie- och yrkesvägledarnas intervjusvar om de sammanhang då de säger att de upplevt att genus kommit till uttryck i vägledningssituationer samt hur de sedan berättar om hur de agerar för att inte reproducera könsstereotypiska föreställningar.

5.2.1 Hur uttrycks genus i vägledning?

Doris berättar att genus inte uppkommer i samtalet med eleverna särskilt ofta, samtidigt ställer hon sig frågande till vad det kan bero på. Hon säger att hon inte har upplevt att eleverna skulle vara oroliga för att gå ett program med många av det ena könet utan säger att hennes elever inte skulle bry sig om det, att kön inte hindrar dem i deras val utan att de istället fokuserar på sina drömmar. Om det skulle uppstå tveksamheter säger Doris att dessa ofta i så fall bottnar i att eleven inte ska nå kunskapskraven etc.

Carin å andra sidan berättar om att eleverna automatiskt sorterar bort yrken utefter faktorer så som kön och tror att tjejer hade tagit sig in i de mansdominerade branscherna om de hade kunnat tänka sig yrkena på ett naturligt sätt. Hon ger exempel på när eleverna säger “nej” till ett visst program på grund av att de inte är intresserade av det, men att Carin då säger att hon tror att elevernas bortsortering av yrken sker omedvetet. Carin ger flera exempel på när kön gestaltar sig i vägledningssamtal. Eleverna säger saker som att “killar, de väljer ju kanske inte de yrkena för de är kanske inte så intresserade av det” och “ja men bygg, det är ingenting som intresserar mig så jag skulle aldrig välja det ändå”.Carin berättar vidare:

“För någon vecka sen så var det någon som sa; “Ja men vi killar, vi killar är inte så intresserade av det.” Så jag bara; “Ni killar? Liksom… är det kollektiv då? Att alla killar är likadana?” Då kom ju det här upp. Det kan ju vara… Och idag var det en kille som sa; “Ja men… Jag vet inte hur jag ska säga detta men killar är ju liksom starkare… Alltså vissa yrken passar ju oss bättre, alltså om man ser historien va…”

Carin kommer på flera olika tillfällen då hon upplevt att kön gestaltat sig i vägledningen. Hon säger att det är tydligt att eleverna har föreställningar kring yrken och vad som är manligt och kvinnligt.

Enligt Gina förekommer det ibland att genus uttrycks bland eleverna i samband med samtal om vård- och omsorgsutbildningen. Hon ger ett exempel på en kvinnlig elev som vill bli sjuksköterska men som själv påtalar att lönen är låg eftersom det är ett kvinnodominerande yrke. Gina förklarar sedan att hennes elever inte är särskilt intresserade av att tala om skillnader mellan kön.

5.2.2 Vad gör vägledare med genus?

Gina säger att om en elev inte specifikt påtalar genus i ett vägledningssamtal, är det ingenting hon tar upp och gör någonting av, utan att det blir som vilket samtal som helst. Gina berättar att hon utgår från elevens intresse i vägledningssamtalet och att hon inte skulle föreslå typiskt manliga arbeten för kvinnliga elever, eller kvinnliga typer av arbeten för manliga elever för att bredda perspektiv. Hon säger att det skulle bli “konstigt” både för henne och eleven. Hennes strategi handlar istället om att öppna upp yrkesområdet för eleven och att där synliggöra olika yrkesmöjligheter.

Emma säger att hon upplever att det är svårt att öppna upp för yrken som dominerar hos det motsatta könet. Hon berättar att hon gärna vill uppmuntra flickor in i till exempel fordonsprogrammet men att hon känner att eleverna märker av när hon vägleder efter dessa mål och därför inte tar det till sig. Emma förklarar att det känns obekvämt att föreslå könsnormbrytande val för eleverna, men att hon ibland försöker lägga fram det på ett snyggt sätt:

“Jag slänger in lite andra branscher utan att de märker av det, jag gör lite så... Om vi säger “smooth-operator”... Jag gillar inte sånt om man trycker på det: ”Ja men du som är tjej, du hade varit jättebra på bygg”.”

Emma säger sig vara medveten om genus i samtalen och att hon alltid försöker få in det, men att hon ibland misslyckas. Svårigheterna ligger i att ungdomarna redan är så styrda i sitt genustänk och att det redan är så starkt befäst.

En av vägledarna, Carin, har nyligen börjat ha normkritisk gruppvägledning med 8:orna på sina skolor. Hon berättar att det är viktigt att vara tydlig med varför normkritiskt tänkande är bra och att det handlar om att eleverna måste bli medvetna om de normer och strukturer som finns i samhället som gör att det görs skillnad på kön, klass och etnicitet. Carin säger att det framförallt handlar om att eleverna inte ska begränsa sina val på grund av de normer som råder och att det då är viktigt att våga

utmana eleverna att tänka annorlunda och ifrågasätta det som de tycker är självklart. Hon tar upp ett exempel på när det kommer in en elev som säger att de är intresserade av ett särskilt yrke eller en gymnasieutbildning och att hon då utmanar eleven genom att fråga till exempel; “Jaha okej, var tror du att det intresset kan komma ifrån?” och att de då själva kan komma fram till att “ja, men pappa har alltid mekat med bilar med mig”. Hon säger att hon försöker vända det till att få eleven att förstå att intresset kanske ligger där på grund av att eleven bara har just de bilderna av arbetslivet.

Anna beskriver att det ibland kan dyka upp stereotypa tankar, som följt henne sedan hon var liten, i bakhuvudet när en elev tänker normbrytande. Vidare berättar Anna att det är bra att vara medveten om den där tanken för att det ska kunna gå att trycka tillbaka den. Hon tror att det är viktigt att vara försiktig med vad hon säger innan hon vet någonting om eleven så att hon inte trampar över några gränser.

Bea berättar att hon arbetar med att föreslå alla typer av yrken och branscher och vill inte ge sken av att hon skulle ha några förutfattade meningar om vissa yrken. Dock berättar hon att hon tycker att det är svårt att veta om hon ska upplysa tjejer om att det finns många killar på de mansdominerande programmen eller om hon ska låta bli. Hon säger att hon tror att eleverna redan är medvetna om det och att hon kanske avskräcker dem genom att påtala det.

Doris säger att hon inte upplever dessa svårigheter som våra tidigare informanter har påpekat. Hon säger att genus inte är ett hinder bland hennes elever utan att det i stället kan bero på att vissa tjejer inte väljer till exempel teknikprogrammet eftersom att de oftast inte har de kunskaper som krävs i matte och de naturvetenskapliga ämnena:

“Faktiskt kan jag säga att det nog inte är genusskillnaderna här som styr elevernas val utan det är faktiskt mer det här att man tror att man måste välja ett mer studieförberedande program, annars kommer man inte vidare...”

Doris förklarar att hon tror att genus inte är en avgörande faktor för hennes elevers gymnasieval. Hon säger eleverna på hennes skola väljer studieförberedande gymnasieprogram i stället för yrkesprogram och att det i stället skulle kunna vara ett problem för arbetsmarknaden.

Carin säger att eleverna ofta har föreställningar om olika yrken som inte stämmer överens med verkligheten. Hon tror att om eleverna hade fått fler bilder av olika yrken, kanske i samband med praktik, så hade eleverna vidgat sitt perspektiv.

Hon berättar att hon tror att det hade varit nyttigt för eleverna med styrd praktik, att eleverna hade kunnat få välja mellan ett urval praktikplatser för att vidga deras perspektiv och för allmänbildningens skull. Precis som de blir påtvingade att läsa engelska, svenska och matte. Hon hoppas på att detta ska kunna leda till ett minskat könssegregerat samhälle. Carin säger att en elev inte kan veta exakt vad ett yrke innebär om de inte har provat det:

“Alltså de har ju bara hört, alltså knappt namnet, så säger de nej. Det tycker ju inte jag är riktigt rättvist. Om vi tillåter dem att säga att “nä”... “Men okej, du är inte intresserad, då behöver du inte”, “Jo, det behöver du, för det är allmänbildning.”

Carin tycker inte att ungdomarna på hennes skola ger alla yrken en ärlig chans och att de kanske går miste om sådant som de egentligen inte vet vad det innebär.

5.2.3 Att vara neutral

Under våra intervjuer får vi uppfattningen av att vägledarna tycker att det är viktigt att inte påverka eleverna i deras beslutfattande. Detta framkommer på flera olika sätt. Fatima säger till exempel att hon aldrig kommer med förslag till elever, utan i stället ger dem verktyg till hur de ska kunna välja bland programmen. Hon säger att hon inte längre är objektiv om hon kommer med förslag:

“Det är liksom aldrig så att jag skulle säga till henne att ”åh, du är tjej, du vet inte vad du vill bli, du kanske skulle fundera på att bli elektriker?”. Nej, då är det lite det här att gå in och göra tjänstefel. För vi ska ju vara objektiva.”

Vidare berättar Fatima att hon tror att det är viktigt att inte göra en stor affär av elevens val, utan att det ska vara naturligt och inte något konstigt. Hon tar ett exempel på om en tjej kommer in och vill bli murare, och att hon då inte behandlar henne annorlunda än om det hade varit en kille. Hon säger att hon tycker att en inte ska göra ett problem som inte finns där. Anna berättar något liknande och arbetar för att alla elever får lära sig lika mycket om varje program och inriktning, oavsett vem det är. Hon berättar också att hon ibland kan få motstånd av både tjejer och killar när hon presenterar vissa utbildningar och att hon märker att eleverna egentligen inte är intresserade.

Hon förklarar att även om eleverna är motvilliga till att lyssna på vissa program, så försöker hon ändå att berätta samma om alla programmen oavsett elev.

Emma berättar att hon alltid är noga med att ha samma ton när hon pratar om olika yrken, för att verka så neutral som möjligt och Gina nämner att det ligger det i hennes profession att hålla sig neutral. När vi ber henne utveckla vad hon menar med att vara just neutral förklarar hon det som att hon går in i det med ett “öppet sinne”, att hon undviker att tänka typiskt manliga och kvinnliga yrken och försöker att hålla samtalet värderingsfritt.

Bea berättar om en kille som hon samtalade med som ville utbilda sig till stylist. Hon berättar att hon inte reagerade på att det skulle vara könsnormbrytande utan att hon helt enkelt utgick från hans intressen när hon pratade med honom och fokuserade på det. Hon ställde frågor som vad det var som gjorde att han ville blir just stylist och undersökte tanken bakom. Bea säger att hon inte vill förstora ett normbrytande val och att hon inte vill få eleven att tro att hon har några förutfattade meningar:

“Man får ju vara väldigt neutral i... Så man påtalar ju inte att det är någonting... Utan mer att man utgår från intresset eller så.”

Enligt vägledarna är det viktigt att vara neutrala och värderingsfria. Eleverna ska få välja vad de vill utan att vägledarnas syn på programmet eller yrket ska skina igenom. Gina säger att hon är neutral genom att utgå ifrån elevens intresse.

5.2.4 Analys

Vägledarna i vår studie säger att de är medvetna om vad som står i LGR11, att skolpersonalen ska verka för att elever inte ska begränsa sina utbildnings- och yrkesval beroende på kön (Skolverket, 2011;17). Dock framkommer det av några av vägledarna att det är för sent att kunna påverka denna process, då detta är något djupt rotat hos eleven och något som skulle börjat redan i förskolan och till och med vid födseln. Några av vägledarna säger att eleverna inte verkar bry sig om vad som är manligt och kvinnligt, att detta inte har någon betydelse för deras val och att eleverna inte är intresserade av att prata om det. Att vägledarna säger att kön inte spelar roll vid elevernas väljande kan förstås som en omedvetenhet om i vilken grad könet kan påverka individers val.

Enligt Gottfredson (1981;547) väljer individer yrken utifrån sin mentala karta där de bedömer likheter och skillnader bland yrken utifrån bland annat kön. Om individen anser att ett yrke överensstämmer med könet hamnar den högt upp på listan av tänkbara yrken (Ibid). En av vägledarna påpekar just detta, att det handlar om att eleverna sorterat bort yrken utefter kön. Hon säger att elever säger nej till ett yrke eller gymnasieprogram med anledning att de inte är intresserade, men att hon då tror att det egentligen handlar om den bortsortering vi gör utefter kön. Detta uttalande visar på att det finns en medvetenhet hos vägledaren att kön påverkar elever när de står inför sina framtida yrkesval. Det är ofta svårt att bryta föreställningar om kvinnor och män då det finns traditionella förväntningarna över hur vi ska vara (Arbetsmiljöverket, 2013;36). Människan reproducerar dessa förväntningar genom den invanda sorteringen, då den känner sig trygg med att ingå i en viss kategori (ibid). Att tala om skillnader mellan män och kvinnor kan, som framkommit i resultatet, därför vara svårt för vägledarna att lyfta fram i vägledningen.

En av vägledarna säger att det känns obekvämt att ta upp könsbrytande yrkesförslag och en säger att hon måste vara försiktig så att hon inte trampar över några gränser. En annan säger att det skulle bli konstigt och att eleverna inte är intresserade av det hon tar upp. Väljer vägledarna att inte lyfta dessa föreställningar och förväntningar som finns, så behöver de inte möta obekväma känslor. De slipper även träda fram och prata om något som för dem kan upplevas obekvämt. Att utgå från elevens intresse är också ett sätt att undvika att hamna i en obekväm situation, eftersom att ifrågasättandet gör att de hamnar utanför den trygga punkt som invanda föreställningar vilar i.

Gottfredson (1981;549) förklarar i sin teori om begränsningar och kompromisser, att barnet redan från 6-8 års ålder sorterar och begränsar sina yrkesval utefter kön. Hirdman (1998;54) skriver att vi alla är del i denna oftast omedvetna process, som vi är med och reproducerar. Vägledare behöver vara medvetna om att detta genuskontrakt är med och påverkar oss alla, inte bara elevernas tankar utan även vägledarnas. Francis & Prosser (2014;53) skriver att vägledares kunskaper om yrken och branscher påverkar hur vägledningen kommer att styras. Därför är det viktigt att eleverna själva får komma ut och se arbetslivet med sina egna ögon, exempelvis genom praktik och studiebesök.

Vägledarna vi intervjuat verkar vilja kopplas ihop med neutralitet, att de vill agera neutralt i situationer där elever påtalar normbrytande studie- och yrkesval. En vägledare sade också att hon strävade efter att ha en neutral ton när hon pratade om olika yrken.