Vad gör vägledare med genus?

Gina säger att om en elev inte specifikt påtalar genus i ett vägledningssamtal, är det ingenting hon tar upp och gör någonting av, utan att det blir som vilket samtal som helst. Gina berättar att hon utgår från elevens intresse i vägledningssamtalet och att hon inte skulle föreslå typiskt manliga arbeten för kvinnliga elever, eller kvinnliga typer av arbeten för manliga elever för att bredda perspektiv. Hon säger att det skulle bli “konstigt” både för henne och eleven. Hennes strategi handlar istället om att öppna upp yrkesområdet för eleven och att där synliggöra olika yrkesmöjligheter.

Emma säger att hon upplever att det är svårt att öppna upp för yrken som dominerar hos det motsatta könet. Hon berättar att hon gärna vill uppmuntra flickor in i till exempel fordonsprogrammet men att hon känner att eleverna märker av när hon vägleder efter dessa mål och därför inte tar det till sig. Emma förklarar att det känns obekvämt att föreslå könsnormbrytande val för eleverna, men att hon ibland försöker lägga fram det på ett snyggt sätt:

“Jag slänger in lite andra branscher utan att de märker av det, jag gör lite så... Om vi säger “smooth-operator”... Jag gillar inte sånt om man trycker på det: ”Ja men du som är tjej, du hade varit jättebra på bygg”.”

Emma säger sig vara medveten om genus i samtalen och att hon alltid försöker få in det, men att hon ibland misslyckas. Svårigheterna ligger i att ungdomarna redan är så styrda i sitt genustänk och att det redan är så starkt befäst.

En av vägledarna, Carin, har nyligen börjat ha normkritisk gruppvägledning med 8:orna på sina skolor. Hon berättar att det är viktigt att vara tydlig med varför normkritiskt tänkande är bra och att det handlar om att eleverna måste bli medvetna om de normer och strukturer som finns i samhället som gör att det görs skillnad på kön, klass och etnicitet. Carin säger att det framförallt handlar om att eleverna inte ska begränsa sina val på grund av de normer som råder och att det då är viktigt att våga

utmana eleverna att tänka annorlunda och ifrågasätta det som de tycker är självklart. Hon tar upp ett exempel på när det kommer in en elev som säger att de är intresserade av ett särskilt yrke eller en gymnasieutbildning och att hon då utmanar eleven genom att fråga till exempel; “Jaha okej, var tror du att det intresset kan komma ifrån?” och att de då själva kan komma fram till att “ja, men pappa har alltid mekat med bilar med mig”. Hon säger att hon försöker vända det till att få eleven att förstå att intresset kanske ligger där på grund av att eleven bara har just de bilderna av arbetslivet.

Anna beskriver att det ibland kan dyka upp stereotypa tankar, som följt henne sedan hon var liten, i bakhuvudet när en elev tänker normbrytande. Vidare berättar Anna att det är bra att vara medveten om den där tanken för att det ska kunna gå att trycka tillbaka den. Hon tror att det är viktigt att vara försiktig med vad hon säger innan hon vet någonting om eleven så att hon inte trampar över några gränser.

Bea berättar att hon arbetar med att föreslå alla typer av yrken och branscher och vill inte ge sken av att hon skulle ha några förutfattade meningar om vissa yrken. Dock berättar hon att hon tycker att det är svårt att veta om hon ska upplysa tjejer om att det finns många killar på de mansdominerande programmen eller om hon ska låta bli. Hon säger att hon tror att eleverna redan är medvetna om det och att hon kanske avskräcker dem genom att påtala det.

Doris säger att hon inte upplever dessa svårigheter som våra tidigare informanter har påpekat. Hon säger att genus inte är ett hinder bland hennes elever utan att det i stället kan bero på att vissa tjejer inte väljer till exempel teknikprogrammet eftersom att de oftast inte har de kunskaper som krävs i matte och de naturvetenskapliga ämnena:

“Faktiskt kan jag säga att det nog inte är genusskillnaderna här som styr elevernas val utan det är faktiskt mer det här att man tror att man måste välja ett mer studieförberedande program, annars kommer man inte vidare...”

Doris förklarar att hon tror att genus inte är en avgörande faktor för hennes elevers gymnasieval. Hon säger eleverna på hennes skola väljer studieförberedande gymnasieprogram i stället för yrkesprogram och att det i stället skulle kunna vara ett problem för arbetsmarknaden.

Carin säger att eleverna ofta har föreställningar om olika yrken som inte stämmer överens med verkligheten. Hon tror att om eleverna hade fått fler bilder av olika yrken, kanske i samband med praktik, så hade eleverna vidgat sitt perspektiv.

Hon berättar att hon tror att det hade varit nyttigt för eleverna med styrd praktik, att eleverna hade kunnat få välja mellan ett urval praktikplatser för att vidga deras perspektiv och för allmänbildningens skull. Precis som de blir påtvingade att läsa engelska, svenska och matte. Hon hoppas på att detta ska kunna leda till ett minskat könssegregerat samhälle. Carin säger att en elev inte kan veta exakt vad ett yrke innebär om de inte har provat det:

“Alltså de har ju bara hört, alltså knappt namnet, så säger de nej. Det tycker ju inte jag är riktigt rättvist. Om vi tillåter dem att säga att “nä”... “Men okej, du är inte intresserad, då behöver du inte”, “Jo, det behöver du, för det är allmänbildning.”

Carin tycker inte att ungdomarna på hennes skola ger alla yrken en ärlig chans och att de kanske går miste om sådant som de egentligen inte vet vad det innebär.

5.2.3 Att vara neutral

Under våra intervjuer får vi uppfattningen av att vägledarna tycker att det är viktigt att inte påverka eleverna i deras beslutfattande. Detta framkommer på flera olika sätt. Fatima säger till exempel att hon aldrig kommer med förslag till elever, utan i stället ger dem verktyg till hur de ska kunna välja bland programmen. Hon säger att hon inte längre är objektiv om hon kommer med förslag:

“Det är liksom aldrig så att jag skulle säga till henne att ”åh, du är tjej, du vet inte vad du vill bli, du kanske skulle fundera på att bli elektriker?”. Nej, då är det lite det här att gå in och göra tjänstefel. För vi ska ju vara objektiva.”

Vidare berättar Fatima att hon tror att det är viktigt att inte göra en stor affär av elevens val, utan att det ska vara naturligt och inte något konstigt. Hon tar ett exempel på om en tjej kommer in och vill bli murare, och att hon då inte behandlar henne annorlunda än om det hade varit en kille. Hon säger att hon tycker att en inte ska göra ett problem som inte finns där. Anna berättar något liknande och arbetar för att alla elever får lära sig lika mycket om varje program och inriktning, oavsett vem det är. Hon berättar också att hon ibland kan få motstånd av både tjejer och killar när hon presenterar vissa utbildningar och att hon märker att eleverna egentligen inte är intresserade.

Hon förklarar att även om eleverna är motvilliga till att lyssna på vissa program, så försöker hon ändå att berätta samma om alla programmen oavsett elev.

Emma berättar att hon alltid är noga med att ha samma ton när hon pratar om olika yrken, för att verka så neutral som möjligt och Gina nämner att det ligger det i hennes profession att hålla sig neutral. När vi ber henne utveckla vad hon menar med att vara just neutral förklarar hon det som att hon går in i det med ett “öppet sinne”, att hon undviker att tänka typiskt manliga och kvinnliga yrken och försöker att hålla samtalet värderingsfritt.

Bea berättar om en kille som hon samtalade med som ville utbilda sig till stylist. Hon berättar att hon inte reagerade på att det skulle vara könsnormbrytande utan att hon helt enkelt utgick från hans intressen när hon pratade med honom och fokuserade på det. Hon ställde frågor som vad det var som gjorde att han ville blir just stylist och undersökte tanken bakom. Bea säger att hon inte vill förstora ett normbrytande val och att hon inte vill få eleven att tro att hon har några förutfattade meningar:

“Man får ju vara väldigt neutral i... Så man påtalar ju inte att det är någonting... Utan mer att man utgår från intresset eller så.”

Enligt vägledarna är det viktigt att vara neutrala och värderingsfria. Eleverna ska få välja vad de vill utan att vägledarnas syn på programmet eller yrket ska skina igenom. Gina säger att hon är neutral genom att utgå ifrån elevens intresse.

5.2.4 Analys

Vägledarna i vår studie säger att de är medvetna om vad som står i LGR11, att skolpersonalen ska verka för att elever inte ska begränsa sina utbildnings- och yrkesval beroende på kön (Skolverket, 2011;17). Dock framkommer det av några av vägledarna att det är för sent att kunna påverka denna process, då detta är något djupt rotat hos eleven och något som skulle börjat redan i förskolan och till och med vid födseln. Några av vägledarna säger att eleverna inte verkar bry sig om vad som är manligt och kvinnligt, att detta inte har någon betydelse för deras val och att eleverna inte är intresserade av att prata om det. Att vägledarna säger att kön inte spelar roll vid elevernas väljande kan förstås som en omedvetenhet om i vilken grad könet kan påverka individers val.

Enligt Gottfredson (1981;547) väljer individer yrken utifrån sin mentala karta där de bedömer likheter och skillnader bland yrken utifrån bland annat kön. Om individen anser att ett yrke överensstämmer med könet hamnar den högt upp på listan av tänkbara yrken (Ibid). En av vägledarna påpekar just detta, att det handlar om att eleverna sorterat bort yrken utefter kön. Hon säger att elever säger nej till ett yrke eller gymnasieprogram med anledning att de inte är intresserade, men att hon då tror att det egentligen handlar om den bortsortering vi gör utefter kön. Detta uttalande visar på att det finns en medvetenhet hos vägledaren att kön påverkar elever när de står inför sina framtida yrkesval. Det är ofta svårt att bryta föreställningar om kvinnor och män då det finns traditionella förväntningarna över hur vi ska vara (Arbetsmiljöverket, 2013;36). Människan reproducerar dessa förväntningar genom den invanda sorteringen, då den känner sig trygg med att ingå i en viss kategori (ibid). Att tala om skillnader mellan män och kvinnor kan, som framkommit i resultatet, därför vara svårt för vägledarna att lyfta fram i vägledningen.

En av vägledarna säger att det känns obekvämt att ta upp könsbrytande yrkesförslag och en säger att hon måste vara försiktig så att hon inte trampar över några gränser. En annan säger att det skulle bli konstigt och att eleverna inte är intresserade av det hon tar upp. Väljer vägledarna att inte lyfta dessa föreställningar och förväntningar som finns, så behöver de inte möta obekväma känslor. De slipper även träda fram och prata om något som för dem kan upplevas obekvämt. Att utgå från elevens intresse är också ett sätt att undvika att hamna i en obekväm situation, eftersom att ifrågasättandet gör att de hamnar utanför den trygga punkt som invanda föreställningar vilar i.

Gottfredson (1981;549) förklarar i sin teori om begränsningar och kompromisser, att barnet redan från 6-8 års ålder sorterar och begränsar sina yrkesval utefter kön. Hirdman (1998;54) skriver att vi alla är del i denna oftast omedvetna process, som vi är med och reproducerar. Vägledare behöver vara medvetna om att detta genuskontrakt är med och påverkar oss alla, inte bara elevernas tankar utan även vägledarnas. Francis & Prosser (2014;53) skriver att vägledares kunskaper om yrken och branscher påverkar hur vägledningen kommer att styras. Därför är det viktigt att eleverna själva får komma ut och se arbetslivet med sina egna ögon, exempelvis genom praktik och studiebesök.

Vägledarna vi intervjuat verkar vilja kopplas ihop med neutralitet, att de vill agera neutralt i situationer där elever påtalar normbrytande studie- och yrkesval. En vägledare sade också att hon strävade efter att ha en neutral ton när hon pratade om olika yrken.

I Svenska vägledarföreningens etiska riktlinjer (2007) står det om just denna neutralitet, objektivitet osv som vägledaren bör förhålla sig till för att behålla professionen. Några av vägledarna sade att de kan utgå från elevens intresse och att denna strategi skulle mynna ut i en neutralitet. Hedenus & Wikstrand (2015;27) skriver att individers intressen är socialt konstruerade och föränderliga. Det innebär till exempel att elevers intressen kan speglas utifrån det som de själva sett som möjligt och nåbart. Det vill säga vilken social omgivning de har och vad som anses vara möjligt och rimligt att välja utifrån den kontexten, men också utifrån kön. Individer omvandlar därefter dessa kontextbaserade intressen till sina egna preferenser. När elever påtalar intressen för sådant som de är bekanta med för vägledaren, finns det en risk att de reproducerar både klass och kön (Hedenus & Wikstrand, 2015;25). Enligt Gottfredson (1981;549) begränsar sig ungdomar när de befinner sig i tonåren eftersom att de i den fasen tenderar att vända sig till personliga intressen, styrkor och värderingar. Ungdomar är således redan begränsade i sina yrkesval och denna begränsning riskerar att kvarstå om vägledarna inte utmanar elevernas intressen. Att agera neutralt, som alla våra tillfrågade vägledare hävdar att de gör, resulterar i att deras elever kanske inte får möjlighet att bredda vad de ser som möjliga yrkesval.

Enligt Gottfredson (1981;575) är alla individer påverkade av normer i samhället sedan födseln och hur individer kompromissar beror bland annat på kön och status. Några av vägledarna säger att det inte ska spela någon roll vilket kön den vägledningssökande har och att det är viktigt att inte få eleven att känna sig obekväm i sitt val, som om det vore något konstigt. Vägledarna bortser från elevernas egna föreställningar kring sig själv och sin könsidentitet när de säger att könet inte ska ha någon betydelse. En vägledare bryter detta mönster när hon säger att hon försöker göra sina elever medvetna om normer i samhället, för att de ska förstå varför de väljer och agerar som de gör. Hon ifrågasätter deras intressen istället för att utgå från dem.