Malmö högskola
Fakulteten för lärande och samhälle
Skolutveckling och ledarskap
VAL-projektet
Examensarbete
15 hp Grundnivå
En fordonslärares praktiska utveckling
A vehicle teachers practical development
Mats Fransson
Emil Bergdahl
Lärarexamen 180 hp Handledare: Haukur
Lärarutbildning 90 hp Viggosson
3
Sammanfattning
Examensarbetets syfte är att ta reda på hur en yrkeslärare på fordonsprogrammet gör för att utveckla och behålla sin praktiska kompetens i modern fordonsteknik. Frågorna vi kommer att ta reda på är hur lärarna gör för att utveckla sin praktiska kompetens och hur de vill göra för att utveckla sin praktiska kompetens. Vi kommer att belysa
frågeställningarna från lärarens, skolans och branschens perspektiv. Metoden vi har valt att använda oss av är kvalitativ och vi kommer att använda oss av intervjuer. Vi kommer att göra intervjuer med 4 yrkeslärare på två fordonsprogram, 1 rektor för ett
fordonsprogram och en verkstadschef på en lokal bilverkstad.
Resultatet i vår studie visar att majoriteten av lärarna vill ha mer praktisk erfarenhet direkt från branschen, t ex. genom praktik för läraren på ett företag som är relevant för just denna lärares behov.
4
Innehållsförteckning
1 Inledning
7
1.1 Bakgrund 7 1.2 Lärarens ansvar 9 1.3 Syfte 9 1.4 Frågeställningar 102 Litteraturgenomgång
11
2.1 Inledning 11 2.2 Skollagen 11 2.3 Lpf 94 112.4 Teori eller praktik 12
2.5 Kompetensutveckling 13 2.6 Lärarens kompetens 14 2.7 Aktuell forskning 14
3 Metod
17
3.1 Metod 17 3.2 Val av metod 18 3.3 Genomförande 18 3.4 Bearbetning av resultat 19 3.5 Etik 20 3.6 Tillförlitlighet 204 Resultat
22
4.1 Resultat 224.2 Yrkeserfarenhet i nuvarande yrke 22
4.3 Inriktning 23
4.4 Utbildning 24
4.5 Tidigare erfarenhet 24
5
4.7 Arbetstid 28
4.8 Kurser 30
4.9 Underhålla och utveckla 31
4.10 Sammarbete 32 4.11 Analys 33 4.12 Teoretisk tolkning 34
5 Diskussion
36
5.1 Diskussion 36 5.2 Metoddiskussion 36 5.3 Slutdiskussion 37 5.4 Slutsats 38 5.5 Fortsatt forskning 396 Litteraturlista
40
7
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Vi arbetar som lärare på ett fordonsprogram där vi utbildar bil och maskinmekaniker. Vi har båda arbetat ca två år som lärare och verkar inom inriktningen personbil. I början var det mycket nytt med elevkontakter, konferenser och mycket olika förkortningar som man skulle lära sig. Även att byta inriktning på mål har tagit sin tid. I det privata
näringslivet, där vi båda har arbetet innan, har man ofta en tidspress att arbeta med. Allt måste vara effektivt och arbeten får inte ta för lång tid, då detta kostar pengar. I skolan är tempot med eleverna lägre och man ser kanske inte resultatet av sitt arbete förrän efter en ganska lång tid. En annan sak som är skillnad är, att på en verkstad löser man många problem med hjälp av den erfarenhet, som man samlat på sig om olika fordons typiska fel. Man felsöker och lagar felet, för att sedan arbeta med nästa fordon. Man hinner inte riktigt att sätta sig in hur systemen är uppbyggda och fungerar. I skolan kan man som lärare läsa in sig mer på systemen och gå in djupare hur de fungerar, men istället tappar man erfarenhet av nya fordonsmodeller och deras teknik och eventuella fel. Vi tycker båda att vi märkte ganska snart att det vi refererar till när vi undervisar våra elever är från de erfarenheter vi har innan vi började arbeta som lärare. Vi känner att vi har slutat att samla på oss nya praktiska erfarenheter från den dag vi bytte arbete. Vi har också ett system där eleverna har mycket praktik. De varvar två veckor i skolan med två veckor på praktikplats under andra och tredje läsåret. Detta upplever vi som utvecklande för eleverna då de får arbeta med den senaste tekniken och får se vad som finns ute i branschen. Samtidigt märker vi att eleverna många gånger kommer in till skolan med nya erfarenheter som vi känner att vi inte har arbetat med. Detta gör att vi vill undersöka hur andra fordonslärare som arbetat ett tag i skolan har gjort för att behålla och utveckla sin praktiska kompetens.
8
skolans utbildning är i samspel med kraven från samhället och näringslivet som utvecklas i snabb takt. Eleverna ska i gymnasiet få en grundläggande förberedelse för vad som väntar efter skolan och få en insikt om att det är viktigt att vara förberedd för ett yrkesliv som är i ständig förändring. Det är därför viktigt att det finns ett samarbete mellan skolan och samhällets näringsliv. Det är även viktigt att skolan är organiserad för och har arbetsformer som främjar ett samarbete. Eleverna måste få tillräcklig kunskap om yrkets olika område samt de kompetenser som behövs för att kunna fungera både i yrkeslivet och i samhällslivet.
”Huvuduppgiften för de frivilliga skolformerna är att förmedla kunskaper och skapa förutsättningar för att eleverna skall tillägna sig och utveckla kunskaper. Utbildningen ska främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor, som aktivt deltar i och utvecklar yrkes och samhällslivet. All verksamhet i skolan skall bidra till elevernas allsidiga utveckling” (Lärarens handbok, 2009, sid. 133).
Den utveckling som sker, både i yrket och med produkterna som det är tänkt att
eleverna ska arbeta med efter sin skolgång går enormt fort. Det handlar mycket om nya material, ny teknik och nya arbetssätt. Även miljön och internationella aspekter
påverkar yrkets utveckling. Ett fungerande och bra samarbete mellan de företag som verkar inom det område vi utbildar för anser vi vara mycket viktigt. Detta tror vi gäller speciellt för de program som direkt utbildar eleverna för ett yrke. Kvaliteten på elevens utbildning tror vi också påverkas av hur samarbetet fungerar mellan skolan och
näringslivet. En viktig sak som främjar ett samarbete mellan skola och näringsliv är programråden. Detta är en grupp med skolledare, lärare samt representanter från
branschen inom det yrke som programmet utbildar till. Detta blir en mötesplats där man kan delge varandra vad som förväntas av de olika aktörerna. Det kan vara krav på kompetenser som eleverna önskas ha efter genomförd utbildning, men även hur näringslivet kan vara med och stötta skolan med utrustning och viss utbildning av lärarna. En annan viktig sak som bör behandlas i programråden är utbildningen av handledare på arbetsplatserna som tar emot praktikanter från gymnasieskolans
utbildningar. Vi tror att det är viktigt för eleverna som gör praktik att det finns en person på företaget som vet vad som förväntas av både elev och företag.
9
1.2 Lärarens ansvar
Vad vi har för eget ansvar som lärare kan vi läsa om i Lärarens handbok.
”Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövning ta ansvar för att utveckla sin kompetens för att kunna bedriva en god undervisning och följa den yrkesmässiga och vetenskapliga utvecklingen inom sitt
yrkesområde”(Lärarens handbok, 2009, sid. 194).
Vi kan här se att vi lärare enligt ”yrkesetiska principer för lärare” har ett krav på oss att se till att vi har den kompetens som krävs för att ge eleverna de kunskaper som
samhället och näringslivet förväntar sig av dem. Med den snabba tekniska utvecklingen som är inom fordonsbranschen är detta en utmaning för läraren. Det vi undrar är om läraren får den tid och de praktiska möjligheter som behövs för att behålla och utveckla den praktiska kompetens som efterfrågas hos läraren.
1.3 Syfte
Syftet med vårt examensarbete är att ta reda på hur en yrkeslärare på
fordonsprogrammet gör för att utveckla och behålla sin praktiska kompetens i modern fordonsteknik. Vi ska ta reda på hur några olika fordonslärare ser på sin egen praktiska kompetensutveckling, men vi ska också belysa frågan ifrån en verkstadschefs perspektiv och en rektors perspektiv. Verkstadschefen jobbar på en väletablerad bilfirma och
rektorn är ansvarig för ett fordonsprogram och några andra gymnasieprogram. Vi tycker att det är en viktig fråga på alla yrkesprogram, men vi har begränsat oss till
fordonsprogrammet eftersom det är det programmet som vi jobbar på. Vi hoppas också att vårt arbete kommer att hjälpa till att förbättra den praktiska kompetensutvecklingen för fordonslärare i framtiden.
10
1.4 Frågeställningar
Hur gör fordonslärare för att få ny praktisk yrkeserfarenhet?
Hur ser branschföretag på fordonslärarens möjligheter att utvecklas praktiskt? Vad ger skolan för möjlighet till nya praktiska erfarenheter för fordonslärare?
11
2. Litteraturgenomgång
2.1 Inledning
Vi kommer att börja med att belysa tidigare forskning inom relevanta
forskningsområden. Vi kommer att beröra skolans styrdokument, kompetensutveckling, lärarens kompetens och tidigare aktuell forskning.
2.2 Skollagen
Skollagen bestämmer hur skolan ska vara organiserad från förskolan till
vuxenutbildning oavsett var i landet du befinner dig. Syftet med det är att utbildningen ska vara lika för alla oberoende av kön, ekonomiska förhållanden, sociala förhållanden eller geografisk hemvist. Denna värdering om att alla människor har lika värde och att alla som arbetar i skolan ska motverka orättvis behandling genomsyrar både skollag och de olika läroplanerna.
2.3 Lpf 94
Lärarnas arbete regleras av läroplanen (Lpf 94) som Sveriges regering har beslutat om. Denna styr tillsammans med skollagen verksamheten i skolan. I läroplanen står bl.a. att skolan skall vara allmänbildande och förbereda eleverna på en komplex verklighet med en snabb förändringstakt och ett snabbt informationsflöde. Enligt läroplanen Lpf 94 så är eleven en självständig individ som ska träna sig i att tänka kritiskt, som ska ta personligt ansvar för sitt lärande och delta i planering och utvärdering av
12
2.4 Teori eller praktik
I detta avsnitt ska vi reda ut skillnaden mellan teori och praktik, kanske är inte skillnaden så självklar som man kan tro.
”...alla sysselsättningar är i grunden praktiska...”(Liedman, 2001, sid.41).
Det traditionella sättet att se på teori är att ämnena svenska, engelska och matematik är teoretiska ämnen och ämnena slöjd, idrott och hemkunskap är praktiska ämnen. I vårt fall på fordonsprogrammet räknas då karaktärsämnena som praktiska ämnen. Då kan man säga att den traditionella bilden av teori är att läsa, skriva och räkna. När vi läser, skriver och räknar gör vi något, vi tränar på något. Så läsa, skriva och räkna är
egentligen inte någon teoretiskt aktivitet. Ett traditionellt synsätt är att teori kopplas till att studera en text eller instruktioner. Kroppens eller handens arbete betraktas som praktisk verksamhet. Detta betyder att man sammankopplar teori med tänkande och praktik med kroppen. Detta tycker vi är en vilseledande tanke pga. att många traditionellt sett praktiska kurser kräver traditionellt sett teoretiska kunskaper. Det verkar vara mycket svårt att göra en självklar uppdelning mellan teoretisk och praktisk kunskap.
Dessa resonemang kan sammanfattas i manuellt eller intellektuellt arbete. Detta har varit grunden för klassificeringar och hierarkin i yrkeslivet. Det intellektuella arbetet har värderats högre än det manuella arbetet och på så vi har det motiverat högre löner, maktinnehav och status. De olika formerna av kompetens har förenats i de olika yrkesverksamheterna men det har dolts i de traditionella värderingarna. Därför bör den traditionsenliga förståelsen av teoretisk och praktisk kunskap ifrågasättas. Det finns inte några ämnen som i sig själva är enbart teoretiska utan en form av den praktiska
13
2.5 Kompetensutveckling
”Varje kommun och landsting skall se till att kompetensutveckling anordnas för den personal som har hand om utbildningen. Kommuner och landsting skall vinnlägga sig om en planering av personalens kompetensutveckling”(Skollagen 2000:842).
Vi kan här läsa om att det finns en lag som ställer krav på kommuner och landsting att anordna utbildning för kompetenshöjning av personalen. Detta är också något som sker varje år på den skola vi arbetar på. Det finns tid avsatt på arbetsfördelningen som skall användas för utveckling av kompetenser. En fråga här kan vara om den utbildning som anordnas är vad lärarna på de olika programmen efterfrågar, eller om skolledningens önskemål på vad det behövs för kompetenshöjande utbildningar har företräde. Detta vore en intressant fråga att undersöka, men den ryms inte inom ramen av detta arbete. En annan sak som styr vad de kompetenshöjande utbildningarna för lärarna handlar om, tror vi är den ekonomiska ramen som skolledningen har att hålla sig inom. Detta gör att istället för utbildning av den enskilda läraren, så sker istället mycket av den
kompetenshöjande utbildningen genom föreläsningar för större grupper. Vi upplever även att den tid som är avsatt för kompetensutveckling konkurrerar med så mycket annat. Det är lätt att olika elevärenden som behöver behandlas tar den tid man har till kompetensutveckling.
Kompetens är ett begrepp som på senare tid ersatt begreppet kvalifikation mer och mer enligt Knud Illeris. Detta beskriver han i boken Lärande (andra upplagan). Han skriver också att kompetens är ett centralt uttryck för det önskade resultatet av ett
helhetsinriktat lärande. En bra definition av begreppet kompetens är:
”Kompetens begreppet hänvisar till att en person är kvalificerad i en vidare mening. Det handlar bara inte om att personen behärskar ett yrkes- eller ämnesområde, utan också om att personen kan tillämpa denna ämneskunskap. Och mer än så: tillämpa den i förhållande till de krav som ligger i en situation som kanske till på köpet är osäker och oförutsägbar. I kompetens begreppet ingår därmed även personens bedömningar och attityder – och förmågan att dra nytta av sina mer personliga förutsättningar. (Jörgensen 1999:4 i Illeris 2007, sid. 160.)”
Kompetens är ett begrepp som man vanligtvis använder som ett helhetsbegrepp medan en kvalifikation är ett mer konkret begrepp på kunskaper och färdigheter.
14
konkreta handlingsområden bevara en bred helhetsförståelse av kompetens, i och med det påvisar man att det finns ett släktskap till läroförståelsen. Det är något som gör det möjligt att få ett samlat grepp både på förståelsen och behandlingen av lärande som process och på kompetensen som det som denna process syftar till säger Illeris.
2.6 Lärarens kompetens
Anna Forssell skriver i Boken om pedagogerna att kraven på lärarnas yrkeskompetens har förändrats. Hon säger att de nya villkoren och förutsättningarna för lärarnas arbete ställer stora krav på lärarna.
”Lärarna måste kliva måste kliva ner från sina piedestaler i klassrummen och samtidigt höja sina röster i skolsystemet och synliggöra sitt arbete. Det kan ses som ett uttryck för förändring av en mycket tydlig hierarki i skolan, såväl i klassrummet som i hela skolsystemet. Lärarna förväntas utveckla nya sätt att organisera och leda arbetet i skolan, förändra såväl innehåll som arbetsätt och arbetsformer. Samtidigt förväntas de utveckla ett tänkande och ett språk som redskap bl.a. i det lokala läroplans arbetet.”(Forssell 2005, sid. 262)
Detta innebär att man skulle kunna uttrycka att man som professionell lärare framför allt är delaktig i yrkeskårens professionella kunskapsbas och att det är den som utgör såväl drivkraft och förändringspotential som stabilisator i skolutvecklingen säger Anna Forsell (Forssell, 2005, sid.262).
2.7 Aktuell forskning
Vi har hittat ganska mycket forskning inom kompetensutveckling och lärarnas
kompetensutveckling. Det har varit lite svårare att hitta aktuell forskning som handlar om yrkeslärares praktiska kompetensutveckling och ännu svårare att hitta forskning inom vår smala avgränsning till en fordonslärares praktiska kompetens. Men vi har hittat en forskning som kommer väldigt nära och som berör våra frågeställningar.
15
Anders Larsson och Lars Svensson (2006) tar upp följande frågeställningar i sitt examensarbete Att utveckla och vidmakthålla:
”Vilken syn har yrkeslärare på hur de underhåller och utvecklar sin yrkeskompetens i karaktärsämnet?
Hur ser yrkeslärarna på den kompetensutvecklingen/fortbildningen de får idag? Vilken kännedom menar yrkeslärarna de har om branschens önskemål när det
gäller elevens kunskaper?”
När det gäller frågan om hur de hänger med i kompetensutvecklingen i de
karaktärsämnen de undervisar i anser sig majoriteten av lärarna följa med i utvecklingen på ett tillfredsställande sätt. Men skillnaden mellan skolorna som lärarna jobbade på var väldigt stor. På skola A svarade endast 3 av 13 lärare att de ansåg sig hänga med i hög grad eller i mycket hög grad i den praktiska utvecklingen, medan på skola B och C svarade 8 av 11 lärare att de hänger med i hög grad eller mycket hög grad.
Lärarna i den här undersökningen fick också svara på frågan om de fick tid inom tjänstens ramar att följa utvecklingen i deras yrkeskategori. Svaret på denna fråga var ganska entydigt och alla utom en lärare kände att de inte fick tillräckligt med tid inom tjänstens ramar. Här gick det inte att skilja skolorna åt utan det såg likadant ut överallt. De lärare som ändå ansåg sig hänga med i utvecklingen skaffade sig kompetensen utanför tjänsten ramar och då i form av fritidsintresse eller extra arbete.
Slutsatsen i det här examensarbetet var att yrkeslärarna inte anser sig få den
kompetensutveckling som de själva önskar. Det kommer också fram att kompetensen underhålls och utvecklas på många olika sätt och att en bättre kontakt med branschen skulle underlätta. De allra flesta i undersökningen kände att de inte hinner med att kompetensutveckla sig på ordinarie arbetstid, det är en slutsats som Farajzadeh(2009) också kommer fram till i sitt examensarbete Kompetensutveckling för yrkeslärare på gymnasieskola. Han skriver att:
”En annan samstämmighet bland samtliga aktörer handlar om avsaknaden av ett systematiskt tillvägagångssätt vad gäller såväl identifiering av kompetensgap som planering och utvärdering av kompetensutveckling för yrkeslärarna. Studien visar även att det saknas tid för kompetensutveckling och att det är omöjligt att
16
framgår även av studien problemet med vikarier som inte går att få tag i på grund av exempelvis dålig betald, speciellt vad gäller
korttidsvikarier. Enligt studien är ekonomin också en avgörande faktor för kompetensutveckling. Det framgår också av studien att samtliga respondenter är positiva till yrkeslärarnas kompetensutveckling och anser att det är ett måste för lärarna att ständigt uppdatera sina
kunskaper för att kunna behålla sin auktoritet som lärare.”( Farajzadeh 2009, s. 50)
Frågeställningarna som Hussein ställer sig i sitt examensarbete är:
Vilken syn har aktörerna på kompetensutveckling? Hur kartläggs behovet av kompetensutveckling? Hur planeras och finansieras kompetensutveckling? Hur utvärderas genomförd kompetensutveckling?
Detta är kanske frågeställningar som riktar sig mer mot skolan, samt hur skolan gör och hur de kan förbättra sina rutiner för kompetensutveckling av yrkeslärare. Vi tycker dock att detta är relevant i vårt examensarbete.
17
3. Metod
3.1 Metod
”Med metod avses ett vetenskapligt sätt att närma sig det ämne som man skall skriva om och hur man ämnar behandla ämnet”(Ejvegård, 2009, sid 33).
Den metod som man väljer för sitt arbete kommer att påverka hela det arbete som man gör. Det är därför viktigt att den metod man väljer är lämpad för den typ av
undersökning som man vill göra. De vanligaste metoderna kan delas in i kvalitativ metod och kvantitativ metod. Med den kvalitativa metoden kan forskaren gå mer på djupet i sin undersökning medan den kvalitativa metoden ger forskaren mer bredd i sin undersökning. För att samla in fakta till en kvalitativ undersökning kan forskaren använda sig av intervju. Genom intervju med ett mindre antal personer kan forskaren göra en mer ingående studie av det han vill undersöka. Det finns flera fördelar med intervju framför enkätundersökning.
”Fylligare och fullständigare svar
Möjlighet att omedelbart reda upp missförstånd
Möjlighet att omedelbart ställa frågor forskaren inte tänkt på tidigare
Möjlighet att övertala respondenten att medverka. På så sätt minskas bortfallet Att ingen (obehörig) påverkar respondenten
Möjlighet till större öppenhet
I allmänhet kortare förberedelsetid för forskaren” (Ejvegård, 2009, sid 63)
Man kan även göra så att man använder både enkätundersökning och intervju till samma forskningsarbete. Då kan den bredare enkäten följas upp av mer djupgående
18
3.2 Val av metod
I detta forskningsarbete har vi valt att göra insamlingen av vårt forskarmaterial genom intervjuer. Då vår huvudfråga är hur en yrkeslärare på ett fordonsprogram gör för att behålla och utveckla sin praktiska kompetens, kände vi att vi ville gå lite mer på djupet och få lite mer innehåll av varje lärare som deltagit i undersökningen. Vi har därför valt att intervjua fyra lärare på två fordonsprogram som ligger i två olika städer. För att få en uppfattning om det skiljer sig hur man ser på sin praktiska utveckling har vi också valt att intervjua lärare med olika lång anställningstid inom yrket. Den som har arbetet kortast tid som fordonslärare har varit verksam inom yrket ca två år och den som har längst erfarenhet har varit inom yrket trettioett år. För att kunna belysa frågan från skolans och branschens perspektiv, har vi även intervjuat en rektor för ett
fordonsprogram samt en verkstadschef på ett företag inom fordonsbranschen. Tanken med att intervjua dessa personer är att få kunskap om hur de ser på lärarens möjligheter till praktisk fortbildning idag, samt kanske kunna finna tankar om hur de ser på detta i framtiden.
3.3 Genomförande
Efter att ha läst litteratur om kompetensutveckling, vad som står i skollagen, samt rapporter från berört departement började vi fundera på våra frågor. Vi har utgått från vårt syfte, som innebär att vi vill undersöka hur lärare på fordonsprogram gör för att behålla och utveckla sin praktiska kompetens. Efter att ha bestämt oss för att använda en kvalitativ metod läste vi in oss på intervjuteknik och vad man ska tänka på när man intervjuar(Ejvegård, 2009 sid. 51-55). Vi tittade även tillbaka på en tidigare kurs vi läst som behandlade detta. De lärare som vi har valt att intervjua arbetar på två olika skolor. Den rektor vi har valt att intervjua arbetar också på en av de skolor där vi intervjuade lärare. Verkstadschefen som vi har valt att intervjua arbetar på en ort där en av skolorna ligger. När vi tog kontakt med dem för att höra om de kunde tänka sig att delta i vår undersökning, var vi noga med att informera om syftet och att de är anonyma i vår forskning. Vi har, efter att vi frågat dem vi intervjuat, valt att spela in intervjuerna. Att spela in en intervju kan dock i vissa fall upplevas som hämmande för vissa personer,
19
men i vårt fall har alla som vi intervjuat godtagit detta och inte tyckt att det påverkar dem.
”Praktiskt är att använda bandspelare, så att man sedan i lugn och ro kan skriva ut intervjun för att så småningom i sin uppsats använda det material från intervjun som man anser lämpligt. Bandspelare kan tyvärr vara hämmande för vissa personer”(Ejvegård, 2009 sid. 51)
Vi har gjort detta för att senare kunna gå tillbaka och lyssna på svaren från de vi
intervjuat. Detta tycker vi har varit en god hjälp för att minnas allt de sagt samt att vi har kunnat reflektera om innehållet i svaren.
3.4 Bearbetning av resultat
När vi senare redovisar resultatet av de intervjuer som vi gjort i vår undersökning kommer vi inte att titta på några skillnader mellan de skolor där vi har valt att intervjua lärare. Visserligen finns det en skillnad, då den ena skolan bara bedriver sin verksamhet mot fordon och transport och den andra skolan har flera program förutom
fordonsprogrammet. I resultatet är vi dock enbart intresserade hur lärarna ser på sin praktiska kompetens, behovet av att få utveckla denna, samt möjligheten att utveckla denna. Vi kommer även att försöka se om det finns skillnader i svaren beroende på hur länge man har arbetat som yrkeslärare. Detta tror vi kan spela in på hur man upplever sitt behov av utveckling. Vi har valt att redovisa svaren fråga för fråga. Vi kan då titta på om det är något som skiljer sig i svaren, och om så är fallet, kunna hitta vad det kan bero på. Just att kunna bedöma uppgifter, omdömen och påståenden tror vi är viktigt för resultatets trovärdighet.
”Hur skall man då preliminärt kunna bedöma påståenden, omdöme och uppgifter? Det finns några regler man kan tillämpa med viss försiktighet.
1. Man kan tro på den som har den bästa formella meriten. Detta är auktoritetstro och med den kan man komma långt i akademiska ämnen. Däremot är den vanligen inte alls tillämpbar i religiösa, politiska, etiska, estetiska och liknande sammanhang.
2. Man kan ansluta sig till den vedertagna tron, den som de flesta experter säger är riktig. Den metoden lämpar sig bäst när det gäller grundfrågor och allmänna sakuppgifter. Däremot kan den vara utvecklingshämmande och helt bero på bristande intelligens eller fantasi när det gäller avantgardevetenskaper och problem i vetenskapens yttersta frontlinje.
3. Man kan tro på den expert vars uppfattning överensstämmer med ens egen. Här får man söka rannsaka egna kunskaper och i vilken mån man vågar säga att man själv är expert
20
på något område. Att det är lätt att bedraga sig själv finns det otaliga bevis för. 4. Man kan tro på den expert som inte har någon direkt vinning av det han framför. Detta
är en ganska bra regel, och den blir ännu bättre om man vänder på den: Tro inte på den person som för egen räkning karriärmässigt, ekonomiskt, reklammässigt o.s.v. kan dra nytta av vad han säger.
5. Styrker två (eller ännu bättre flera) oberoende källor varandras uppgifter, så ökar sannolikheten snabbt att vi här har korrekt information.”
(Ejvegård, 2009 sid 74)
De intervjuer som vi gjort med en rektor och en verkstadschef har vi använt för att kunna belysa de svar som vi har fått från yrkeslärarna. Vi hoppas också få en bild av hur skolan och branschen ser på de frågor som yrkeslärarna funderar på, samt varför vissa saker ser ut som de gör när det gäller möjlighet för lärarnas praktiska utveckling.
3.5 Etik
För att få de intervjuade att känna sig trygga och få en förståelse för vårt
forskningsarbete, började vi alla intervjuer med att kort beskriva projektet, hur intervjun är tänkt att användas samt att vi presenterade oss själva. Det är också viktigt att den man intervjuar får veta att han kommer att förbli anonym i projektet.
”För att få den intervjuade att öppna sig och få honom att våga säga allt han vet, så kan du försäkra honom att materialet kommer att behandlas konfidentiellt. Det innebär att hans namn inte kommer att lämnas ut utan hans samtycke och att anonymiteten garanteras.” (Ejvegård, 2009 sid. 52)
3.6 Tillförlitlighet
Från början när vi planerade för detta forskningsarbete tänkte vi undersöka hur
yrkeslärare gör för att behålla och utveckla sin praktiska kompetens över lag. Vi tänkte intervjua ett flertal yrkeslärare som arbetar inom flera olika yrkesprogram. Efter att vi tagit del av relevant litteratur och diskuterat ämnet med andra som har kunskaper om forskningsarbete så har vi istället valt att begränsa oss till yrkeslärare inom
21
”En av de viktigaste åtgärderna vid ämnesbegränsning är att se till att det man skall skriva om är väl avgränsat och inte spänner över för stora områden” (Ejvegård, 2009 sid. 28)
Då detta är ett begränsat arbete kan man kanske diskutera tillförlitligheten i denna undersökning. Eftersom vårt syfte inte är att undersöka hur den breda massan av
fordonslärare gör för att behålla och utveckla sin praktiska kompetens, tror vi att urvalet och den kvalitativa metoden är tillförlitlig i denna undersökning.
”Vill man uttala sig om en hel population (med andra ord ”alla” eller ”allt”) och inte har möjlighet att utfråga alla, undersöka allt, göra alla experiment etcetera, så är det nödvändigt att göra något eller kanske några, stickprov, vilket sker genom att man tar ut ett lämpligt antal för ändamålet utvalda individer, föremål, förekomster, och företeelser och undersöker dem på ett enhetligt och i förväg bestämt sätt”
(Ejvegård, 2009 sid. 63-64)
Vårt syfte är istället att undersöka hur några fordonslärare, alltså inte alla, ser på sin egen praktiska kompetens och möjligheten att utveckla den. För detta tror vi att vårt urval av respondenter är tillräckligt.
22
4. Resultat
4.1 Resultat
Vi kommer här under resultatdelen att gå igenom frågorna som vi ställt i intervjuerna var för sig. Vi har ställt nio olika frågor till respondenterna som de har fått svara på. De fyra första frågorna behandlar hur länge de arbetat som yrkeslärare, vilken inriktning på fordonsprogrammet de arbetar med, om de har lärarexamen samt hur många år de arbetat med det de undervisar i innan de började som yrkeslärare. De fem följande frågorna handlar om hur de upplever sitt behov att underhålla och utveckla sin praktiska kompetens, samt även om de har tankar hur skolan och branschen kan samarbeta för att läraren ska kunna underhålla och utveckla sin praktiska kompetens. Vi kommer även att gå igenom frågorna som den rektor vi intervjuat har svarat på. De handlar b la om rektorns utbildning och yrkesbakgrund samt hur rektor och skolan ser på möjligheterna för praktisk utveckling hos yrkesläraren. Vi kommer att använda dessa svar för att kunna belysa frågan från skolans håll. Då vi även intervjuat en verkstadschef, kommer vi få möjligheten att ställa lärarnas svar i relation hur branschen upplever yrkeslärarnas möjligheter till praktisk kompetensutbildning, samt hur de kan tänka sig hur ett
samarbete skulle kunna se ut.
Vi har i genomgången av svaren nedan valt att kalla våra respondenter för lärare ett, lärare två, lärare tre och lärare fyra. Rektor och verkstadschef benämns vid dessa titlar.
4.2 Yrkeserfarenhet i nuvarande yrke
Första frågan som vi ställde handlar om hur länge de intervjuade har arbetat i sin nuvarande befattning.
23
Lärare ett som vi intervjuat har arbetat i skolan i fem år.
Lärare två är den som arbetat kortast tid i skolan. Han har arbetat där i två och ett halvt år.
Lärare tre har arbetat som yrkeslärare i sjutton år.
Lärare fyra är den som arbetat längst som yrkeslärare av de vi har intervjuat. Han har arbetat i trettiotvå år.
Den rektor som vi intervjuat har arbetat 14 år som rektor. Han har under denna tid varit rektor i 8 år för ett fordonsprogram.
Verkstadschefen har arbetat som mekaniker i 9 år. Befattningen som verkstadschef har han haft i 15 år.
4.3 Inriktning
Den andra frågan som vi ställde till yrkeslärarna vi har intervjuat handlar om vilken inriktning de arbetar inom, på sitt program.
Lärare ett och två arbetar inom inriktningen personbil. Detta innebär att de elever som de arbetar med ska utbildas till att kunna felsöka och reparera personbilar och lätta lastbilar. Lärare ett arbetar med elever i alla tre årskurser medan lärare två enbart arbetar med årskurs två och tre.
Lärare tre arbetar inom inriktningen lastbil. De elever som går den inriktningen ska lära sig att felsöka och kunna reparera lastbilar. Han arbetar enbart med elever i årskurs två och tre.
Lärare fyra arbetar inom inriktningen maskin. Detta innebär att han ska utbilda elever som ska lära sig att felsöka och reparera maskiner, som t.ex. grävmaskiner, hjullastare, skogsmaskiner och traktorer. De kurser han undervisar i gäller elever i årskurs två och tre. Han arbetar även med vissa kurser i årskurs ett.
Den andra frågan som vi ställt till rektorn är hur många, och vilka program han är rektor för. I detta fall är den intervjuade rektorn ansvarig för tre program. Det är
fordonsprogrammet, byggprogrammet, teknikprogrammet och hantverksprogrammet på den skola han arbetar. Frågan hur många program rektorn leder, kan vara intressant så till vida att det finns forskning som visar att en chef inte ska ha för många personer att leda i den dagliga verksamheten. Vi tror att detta kan påverka hur mycket tid som
24
rektorn kan lägga på personalen i de olika programmen.
Som andra fråga till verkstadschefen undrade vi vilken slags verkstad han är chef för. Det visade sig att han är chef över en personbilsverkstad i en ort med ganska många verkstäder, både inom personbil och maskin/lastbil. Vi tror inte det spelar någon roll om verkstadschefen vi intervjuat hade arbetat inom tyngre sidan då vi tror att arbetet som verkstadschef är ganska likartat. Det handlar mycket om att få den dagliga
verksamheten att flyta och hjälpa och stötta sin personal på bästa sätt.
4.4 Utbildning
Den tredje frågan som yrkeslärarna fick svara på i intervjun var om de har tagit lärarexamen, alltså om de är behöriga att undervisa inom sina inriktningar. Lärare ett svarar att han har examen och är behörig.
Lärare två håller på att utbilda sig samtidigt som han arbetar. Han har fått sin
yrkeskunskap validerad till högskolepoäng och läser nu pedagogik mot en högskola på distans. Han räknar med att vara klar och behörig inom tre månader.
Lärare tre svarar att han är behörig sedan 1994
Lärare fyra uppger i sitt svar att han läste in behörigheten 1979-80 och har examen. Tredje frågan till rektorn var om han är behörig som rektor och vilken utbildning han har.
I detta fall har han arbetat som yrkeslärare inom byggprogrammet och har lärarexamen samt att han är utbildad rektor. Detta är en utbildning som omfattar 2 år.
Den intervjuade verkstadschefen är utbildad fordonstekniker. Utöver denna utbildning så har han deltagit i flera olika kurser under sitt arbetsliv. Detta är både tekniska utbildningar samt olika ledarskapsutbildningar.
4.5 Tidigare erfarenhet
I fråga fyra till yrkeslärarna, är vi intresserade om de har arbetat med det de nu undervisar inom i sitt tidigare yrkesliv, och om så är fallet, hur länge.
25
sitt arbetsliv. Dock finns det skillnader i hur länge och framförallt hur länge sedan det är som de arbetade med det de nu håller på att lära ut.
Lärare ett har arbetat inom bilbranschen tidigare, men för ganska länge sedan. Han arbetade som bilmekaniker fyra år i början på nittiotalet på en verkstad i orten där han bor. Han har också haft ett industriarbete emellan, där han arbetat en del med svetsning, och har därför goda kunskaper i svets. Detta är något som kommer till användning på arbetet i skolan, då han också undervisar i svets som individuellt val. Han började arbeta som yrkeslärare inom fordonsprogrammet 2005.
Lärare två som vi intervjuat, har en lång och gedigen bakgrund inom
personbilsbranschen. Han har arbetat som mekaniker på en större bilverkstad under fem år. Därefter arbetade även han några år inom industrin innan han startade en egen bilverkstad. Denna verkstad drev han på orten där han då bodde under tjugotvå år. Han hade även en eller två anställda i företaget under denna period. För ca tre år sedan sålde han sitt företag och började då arbeta som yrkeslärare inom personbilsinriktningen.
Lärare tre i studien har arbetat på lastbils och bussverkstad i åtta år. Detta var mellan 1984 till 1992. Efter att han börjat känna av, att det tunga arbetet slet hårt på kroppen, omskolade han sig till yrkeslärare under två år. Han har därefter arbetat som yrkeslärare inom lastbilsinriktningen sedan 1994.
Lärare fyra som deltagit i vår studie har arbetat som maskinmekaniker i fjorton år. Han arbetade tiden mellan 1965 och 1979 som resande mekaniker på Caterpillar i Sverige. När familjen blev större tyckte han det var dags att dra ner på resandet för att kunna vara mer hemma. Detta gjorde att han sökte till lärarutbildningen och läste i Göteborg. Han arbetade sedan ett år i Göteborg för att därefter arbeta i gymnasieskolan på orten där han bor. Han undervisar inom inriktningen maskin på fordonsprogrammet.
Rektorn i studien har ett förflutet i byggbranschen. Han arbetade med detta i 19 år innan han av en slump fick ett vikariat på byggprogrammet. Han arbetade sedan där som yrkeslärare i 17 år innan han sökte sig till arbetet som rektor. Han har inte någon egen erfarenhet av att arbeta i fordonsbranschen, men försöker att sätta sig in i branschens villkor så gott som det går.
Verkstadschefen som deltar i vår studie fick frågan vad han arbetat med innan han blev verkstadschef. Det visar sig att han är utbildad fordonsmekaniker på gymnasiet. Han har därefter arbetat med det mesta inom personbilsverkstad innan han blev chef över företagets verkstadsdel. Han har nu arbetat där sammanlagt i 24 år.
26
4.6 Praktisk kompetensbehov
Den femte frågan som vi ställt till yrkeslärarna som deltagit i vår studie handlar om de känner ett behov av att få underhålla och utveckla sin praktiska kompetens.
Lärare ett känner att han har ett behov av fler möjligheter att få underhålla och bygga på sin praktiska kompetens. Han säger att:
”Det teoretiska kan jag läsa in mig på med hjälp av skolans och branschens litteratur, och där kan jag vara duktigare än de som arbetar ute på verkstäderna. Däremot behövs mer tid och möjligheter att få praktisk kunskap och erfarenhet. Utvecklingen i fordonsbranschen har varit enorm sedan mitten av nittiotalet och där behöver man få möjligheter att praktiskt få arbeta med den nya tekniken” (Lärare 1).
Han säger att om man ska kunna göra ett bra övningsmoment med eleverna måste man själv vara insatt hur det fungerar och vara väl förtrogen med den utrustning som skolan har. ”Det gäller ju även att momenten är relevanta mot vad de möter på praktiken och även senare som mekaniker”(Lärare 1). Som grundläggande övningar kan det visserligen vara bra med t.ex. lite äldre fordon, då eleverna ofta känner igen sina egna bilar här. Men för att läraren ska kunna göra mer avancerade moment att ge eleverna så måste man både kunna skolans utrustning samtidigt som man måste ha kunskap om hur det fungerar ute på verkstäderna och vilken utrustning de arbetar med.
Lärare två svarar att han inte känner något jättestort behov av att utveckla sin praktiska kompetens just nu. Han menar att på grund av att det inte är så länge sedan han arbetade med bilar på heltid så finns mycket av den praktiska rutinen kvar. Han säger också att det kan spela in att de bedriver sin utbildning så att de gör mycket kundjobb på programmet, och att han där får lite praktisk erfarenhet på köpet.
”Jag har även mycket kontakter i branschen sedan tiden som
egenföretagare. Det är flera personer som jag känner väl som jag kan ringa utan bekymmer, och som ställer upp om jag behöver hjälp eller tips när jag inte hittar ett fel eller inte vet riktigt hur jag ska göra en reparation”(Lärare 2).
Men framåt i tiden ser han ett behov av att få möjlighet att utveckla sin praktiska kompetens, då han menar att utvecklingen går fort och nya bilmodeller och system hela tiden kommer ut på marknaden.
27
Lärare tre känner också han ett behov av att få underhålla och kunna utveckla sin praktiska kompetens. Han säger i intervjun att under den tiden han arbetade som mekaniker så var utvecklingen inte så snabb och det var ganska lång tid mellan
gångerna som en lastbilsmodell uppgraderades. Ofta handlade då om vidareutveckling av befintliga system. Däremot från den tiden då han utbildade sig och började arbeta som yrkeslärare har det hänt mycket. Då handlar det inte bara om utveckling av befintliga system, utan främst om tillkomsten av nya system. Han nämner el och elektroniken som den stora biten där det skett en otrolig ökning av olika system på fordonen. Han menar på, att detta är en utmaning för många yrkeslärare på
fordonsprogrammen, då man måste sätta sig in elektronikens grunder för att senare kunna lära ut detta på ett sätt som eleverna kan ta till sig. Han säger även att den emissionsrelaterade utvecklingen har varit väldigt snabb.
Med det menar han utvecklingen av system för att begränsa fordonens avgaser.
Efterhand som kraven på utsläppsgränser har skärpts har tillverkarna behövt utveckla ny teknik för att möta detta. Då branschen vill ha ut elever som är duktiga på detta, gäller det att man som lärare får möjlighet att både underhålla det man kan, få nya kunskaper samt rent praktiskt får se och arbeta med detta.
Lärare fyra säger att han utan tvekan känner ett behov av att få tid till fortbildning, och även tid till att arbeta med den teknik som man har i skolan. Han säger att det är viktigt att man försöker hänga med i utvecklingen på ett fordonsprogram. Med det menar han att det gäller som lärare se vad branschen arbetar med, så man inne på skolan kan utbilda i de moment och med de verktyg som används ute på företagen. Han påstår vidare att man som lärare hela tiden själv behöver arbeta med utrustningen som finns på programmet. Det behöver inte gå särskilt lång tid innan man tappar kunskap och
förtrogenhet i att använda t.ex. datorprogram och andra tekniska apparater. Han menar vidare att samtidigt som yrkesläraren ska lära sig och kunna hantera den nya tekniken så får man inte glömma att det finns mycket mekaniskt kvar som man också ska komma ihåg och kunna arbeta med. Ute i branschen är man mer och mer specialister på olika områden på ett fordon, och så behöver det nog vara i skolan också. Man kan nog inte vara hundra på allt.
Rektorn fick här frågan hur han upplever yrkeslärarnas behov av att underhålla och utveckla sin praktiska kompetens. Han menar att det är viktigt att lärarna får tid för detta, men att det är mycket som konkurrerar om just tiden till fortbildning. Han säger även att det är viktigt att lärarna själva är aktiva och försöker att ha att gott utbyte med
28
branschen. Detta kan utvecklas till viss del under APU-besöken som lärarna gör hos de elever som är ute på praktik. Men han säger utan tvekan att det finns ett stort behov hos lärarna att få möjligheter till underhåll och praktisk vidareutveckling av sina kunskaper.
Verkstadschefen fick också frågan om hur han upplever yrkeslärarnas behov av att underhålla och utveckla sin praktiska kompetens. Även han menar att det är viktigt att lärarna har relevanta kunskaper i dagens teknik. Han tror det finns ett stort behov av samarbete med branschens företag så yrkeslärarna får möjligheter att ta del av hur det ser ut i branschen. Han säger också att företagen ibland kanske behöver mer kunskap om skolans villkor, så man kan göra ett bättre utbyte av t.ex. elevernas praktik. ”Han säger också att det är viktigt att lärarna arbetar för att förbereda eleven att vara
anställningsbar, dels tekniskt men även socialt och ansvarsmässigt”.(Verkstadschefen)
4.7 Arbetstid
Den sjätte frågan handlar om yrkeslärarna tycker att de får tillräckligt med arbetstid för att underhålla och utveckla sin praktiska yrkeskompetens.
Lärare ett anser att han inte har den tiden som han skulle behöva för sin praktiska utveckling.
”Det finns tid avsatt från skolan till kompetensutveckling, men den tiden konkurrerar med pedagogisk fortbildning och annan
kompetensutveckling”.(Lärare 1)
Han menar också att det är svårt att få ro att arbeta med sin praktiska utveckling på skoltid, då det är mycket som konkurrerar med att få din uppmärksamhet.
”Arbetsdagarna blir inte alltid som man tänkt sig. Ofta får man göra det arbete som behövs för tillfället och lägga energi på elevernas vardag”.(Lärare 1)
Lärare två säger att han har ett arbetsschema som faktiskt ger ganska gott om tid för att hinna utveckla sig praktiskt. Schemat är gjort så att det blir nästan två heldagar som han inte har elever. Då kan han ägna en del tid till detta. ”Men det är trots allt mycket annat som man ska göra på denna tid. Det handlar om mentorskap, elevärende och förberedelse”.(Lärare 2) Han säger även att rektorn på skolan uppmanar yrkeslärarna att
29
försöka göra praktik på någon verkstad en vecka om året.
Lärare tre menar att det kan vara svårt att få den tid som han känner att han skulle behöva för sin praktiska utveckling. ”Det blir gärna andra uppgifter som går före min egen utveckling”.(Lärare 3) Det är mycket med elevärende och frånvaro som ska skötas menar han. Även hans rektor uppmuntrar läraren till praktik på någon verkstad för att inte tappa kontakten med branschen och för att kunna se nyheter på fordonen.
Lärare fyra säger också han att det finns för lite tid till sin egen praktiska utveckling. Han menar att ofta går tiden till administration och elevärende, som frånvaro, EVK, vanlig elevkontakt och annat pappersarbete. Han tycker att det borde gå att effektivisera mycket av administrationen till förmån för just praktisk kompetensutveckling. Han menar vidare att det går åt ganska mycket tid till service och underhåll av den utrustning som man har i verkstaden. ”Detta är något som lätt glöms bort, men allt måste skötas för att det ska fungera.”(Lärare 4) Han säger också att det är viktigt att man som yrkeslärare har de praktiska kunskaper som behövs, för att det är en del i att kunna bygga förtroende hos eleverna. Upplever de att läraren inte kan vad han pratar om, så kan det bli svårt att vinna deras förtroende när det gäller denna bit.
Rektorn fick här frågan om det finns reglerat hur mycket tid som ska avsättas för kompetensutveckling i skollagen, samt hur mycket tid skolan ger till yrkeslärarna på det fordonsprogram som han är rektor för.
Han säger att det finns reglerat i skollagen om hur mycket tid som ska avsättas till kompetensutveckling.
”Det är för närvarand 104 timmar. Men detta gäller då all
kompetensutveckling, och inte bara det som har med programmets karaktär. När det gäller tid till att underhålla och utveckla sin praktiska erfarenhet finns det ingen reglerad tid. Det ska inrymmas i den tid som finns för kompetensutveckling”.(Rektorn)
Men han är klart medveten om att det är mycket som den tiden ska räcka till. Verkstadschefen fick svara på frågan hur mycket tid som avsätts till kompetensutveckling för hans mekaniker på verkstaden.
Han svarar att det hela tiden kommer nya modeller och nya tekniska system. Detta ställer krav på verkstaden att hela tiden ha personal som kan hantera detta. Ett exempel på den nya tekniken är hybridbilarna med sina högspänningssystem. Detta kräver speciell kompetens hos de mekaniker som ska arbeta med detta. Den tid som avsätts för kompetensutveckling varierar lite bland personalen.
30
”Det beror lite på om man arbetar med ett speciellt märke eller modell, om man är tekniker eller något annat som är lite speciellt. Men mellan 20 och 60 timmar per år och mekaniker kanske vi lägger på
vidareutbildning”.(Verkstadschefen)
4.8 Kurser
Här ställde vi samma fråga till både yrkeslärarna, rektorn och verkstadschefen. De får svara på om de tycker att det räcker att gå de kurser som t ex MYN arrangerar.
Lärare ett svarar att det är mycket bra kurser som de anordnar. Han tycker det är bra att få träffa andra lärare och få se hur de upplever sitt yrke samt att få möjligheter att utbyta erfarenheter. Han säger vidare att det alltid är professionellt och att lärarna är duktiga på det de ska lära ut där. Samarbetet mellan skolan och motorbranschens yrkesnämnd (MYN) fungerar bra och att de kurser som erbjuds är relevanta för yrkeslärarnas behov. Sedan menar han också att det behövs tid för att själv få arbeta praktiskt med det man har fått lära sig där när man tillbaka på skolan.
Sammanfattningsvis säger han att ”kurserna är bra, men att det behövs mer för att kunna behålla och utveckla sin praktiska kompetens”.(Lärare 1)
Lärare två tycker att ”kurserna som anordnas av MYN är bra och relevanta för yrkeslärarnas praktiska kompetensutveckling, men att man som lärare även behöver tid till att arbeta med det som man lärt sig på kurserna, så det blir till praktisk kunskap som kommer eleverna till del”.(Lärare 2) Han säger också att det utöver kurserna behövs ett samarbete med den lokala branschen där man kan få se verkligheten på ett naturligt sätt.
Lärare tre tycker att det behövs mer än bara MYN-kurser.
”Gärna kurser ihop med de lokala företagen så man får lära känna deras personal. Detta är något som är bra för ett ömsesidigt samarbete, t.ex. när man ska placera ut eleverna på APU”.(Lärare 3)
Han säger vidare att man kan då också ha en diskussion om vad de lokala företagen tycker att man ska ta upp i utbildningen på skolan.
Lärare fyra säger också att han tycker MYN-kurserna är bra, ”men att det behövs mer praktiska kursmöjligheter också”.(Lärare 4) Med detta menar han att en yrkeslärare
31
behöver tid avsatt till t.ex. praktik på en verkstad varje år.
Rektorn svarar på samma fråga att ”det jag hört från yrkeslärarna är att kurserna är bra, men att det behövs mer av den vardagliga kontakten med branschen för att det ska vara tillräckligt.”(Rektorn) Exempel på detta kan vara praktik för yrkesläraren och täta APU-besök där läraren kan följa vad som händer i branschen.
Verkstadschefen tror att det är bra kurser som anordnas av MYN men säger ”jag är tveksam till om det räcker för en yrkeslärare för att tillräckligt utveckla hans praktiska kompetens”.(Verkstadschefen) Han tror också på ett nära samarbete mellan företagen och skolan, så det blir personliga kontakter mellan lärare och personalen på
verkstäderna.
4.9 Underhålla och utveckla
Hur gör du för att underhålla och utveckla din praktiska yrkeserfarenhet?
Denna fråga ställde vi bara till yrkeslärarna, då vi inte tycker den är relevant för rektorn och verkstadschefen.
Lärare ett svarar att han läser en del facklitteratur, t.ex. tidningar som kommer från motorbranschen. På APU-besöken försöker han alltid kolla runt lite på företaget han besöker, för att på så sätt se vad de arbetar med och vilka problem som brukar dyka upp. Han har även deltagit i någon kurs som branschen har anordnat på skolan. Han är också noga med att göra de moment som han senare ska göra med eleverna, för att på så sätt veta att han själv behärskar det han ska lära ut. Han har även en hobby på fritiden som ger en del praktisk erfarenhet som han kan ha nytta av i lärarjobbet.
Lärare två säger också han att han läser en del facklitteratur, samt att han läser på i de böcker som finns på programmet, för att kunna ligga steget före eleverna. ”Eftersom det inte är så länge sedan jag arbetade i branschen, upplever jag just nu inget stort behov av att utveckla min praktiska erfarenhet.”(Lärare 2) Men han tror att det kommer framåt i tiden. Han har dock deltagit i en kurs om modern dieselteknik genom MYN. Han säger att han känner mer ett behov av att läsa in sig på teorin för att kunna förklara för
32
verkstaden ger en del praktisk erfarenhet, då de arbetar en del med kundbilar. Lärare tre svarar att han följer med i i facklitteraturen och på så sätt får del av tekniska nyheter. Han är även involverad i MYN och arbetar med att ta fram relevanta kurser för yrkeslärarna på fordonsprogrammen. APU-besöken och även andra besök på företagen på orten där han arbetar ger även det en inblick i den nya tekniken och utvecklingen i branschen. Han har även använt den tid som han fått av sin rektor för att praktisera på ett företag. Vanligtvis handlar detta om en vecka om året.
Lärare fyra säger att han har deltagit i ett antal MYN-kurser genom åren. Han läser även mycket facklitteratur och har ett stort bil och maskinintresse privat. Även han nämner APU-besöken som en viktig del av kontakten med branschen och möjligheten att få ta del av det de arbetar med. Han har även en liten firma vid sidan om sitt
lärarjobb. Där gör han reparationer och servicearbeten i mindre skala. ”Detta tycker jag är ett bra sätt att få arbeta med att underhålla mina kunskaper”.(Lärare 4) Han upplever också att det tillför honom mycket att få arbeta med kundrelationer då det går att tillföra in i undervisningen.
4.10 Sammarbete
Som avslutning på intervjun ställde vi frågan hur yrkeslärarna, rektor och verkstadschef tycker att skolan och branschen ska arbeta för att yrkesläraren ska kunna underhålla och utveckla sin praktiska yrkeserfarenhet.
Lärare ett tycker att praktik på verkstad varje år vore ett bra sätt att samarbeta. ”Man skulle kunna ha lön från skolan och för det eventuella arbete man utför åt verkstaden skulle de kunna sponsra skolan med utrustning”.(Lärare 1) Han säger även att även om man inte är med praktiskt med allt det senaste så blir man förhoppningsvis en bättre lärare istället.
Lärare två ser också ett samarbete med branschen och praktik för yrkesläraren som ett bra sätt att underhålla och utveckla sin praktiska kompetens. ”Detta är ett sätt som till viss del praktiseras på min skola och jag tycker det är riktigt bra”.(Lärare 2) Det förutsätter dock att tid verkligen avsätts så det blir av.
Lärare tre svarar att han gärna ser ett samarbete mellan företagen och skolan, ”så läraren får göra praktik under någon vecka men även att branschen kommer till skolan
33
och t.ex. föreläser om det senaste”.(Lärare 3) Han tycker också det är viktigt med bra och fungerande programråd, då man kan ge förslag på och besluta om olika sätt att samverka.
Lärare fyra ser gärna att det skulle vara som förr, då det fanns möjlighet för
yrkesläraren att göra praktik som skolan betalade. Han menar även att ”det bör finnas krav på vilken utrustning som ska finnas på skolorna, så det blir form av garanti för att undervisningen blir likvärdig”.(Lärare 4) Ett nära samarbete mellan skolan och
branschen är mycket viktigt, både mellan lärare och företagen, men även genom programråden.
Rektorn som vi intervjuade svarar också han att han ser programråden som ett mycket viktigt forum för kontakt mellan skola och bransch. Han betonar också
betydelsen av spontana besök från läraren sida på företagen när det finn möjlighet, t ex i samband med APU-besök. Han menar även att ”praktik för lärarna är bra och jag arbetar på att kunna ge mina lärare denna möjlighet”.(Rektorn)
Verkstadschefen trycker på vikten av ett bra samarbeta mellan skola och bransch så att båda parter vet vad som förväntas av dem. Här tycker han att fungerande programråd är viktigt för skola, bransch och lärarna. Han tycker även det vore bra med möjlighet till praktik för lärarna så de får ta del av vad branschen arbetar med, samtidigt som de får tillfälle till praktiskt arbete.
4.11 Analys
Det vi ser i vår undersökning är att det verkar finnas en gemensam syn på att det finns ett behov av att en yrkeslärare på ett fordonsprogram får möjligheter att underhålla och utveckla sin praktiska kompetens. Från lärarens sida är det viktigt för att han ska kunna ge eleverna de kunskaper de behöver inom yrket för att bli anställningsbara. Läraren måste ha god kännedom av vad eleverna förväntas kunna, samt ha förmåga och kunskap att lära ut detta på ett pedagogiskt sätt. För skolans del, är det viktigt att läraren får möjlighet att underhålla och utveckla sin praktiska kompetens, så att de kan erbjuda elever en fullgod utbildning som svarar mot branschens önskemål och krav. Idag när det är konkurrens om eleverna, är det viktigt att skolan kan visa att den motsvarar både elevernas och branschens krav. Har man yrkeslärare som inte har de kunskaper och
34
praktiska erfarenheter som behövs, är nog risken för att skolan tappar elever
överhängande. Företagen har också ett intresse för att det finns yrkeslärare med goda praktiska kunskaper. De förväntar sig att de elever som slutar på ett fordonsprogram ska vara anställningsbara, och ha grundläggande kunskaper även inom den senaste tekniken. Det är viktigt även för deras fortlevnad att det finns folk att anställa som har de
kvalifikationer som de behöver. Vi kan även se att det finns en samsyn i hur
yrkeslärarna, skolan och branschen tycker en bra fortbildning för yrkesläraren bör se ut. De saker som hindrar att yrkeslärarnas fortbildning inte alltid ser ut som de önskar, verkar vara en brist på tid. Det är mycket som ska hinnas med på de timmar som finns till förfogande till kompetensutveckling.
4.12 Teoretisk tolkning
Av det resultat som vi har fått i denna undersökning kan vi se att det stämmer bra överens med det vi läst i den litteratur som vi har utgått ifrån för detta arbete. Man märker att det finns ett behov av att få tid och möjlighet att underhålla och utveckla sin praktiska kompetens. Man har ett problem i att läraren ska ha kompetens för det yrke som han utbildar inom, samtidigt som han ska ha kompetens för att vara en god pedagog.
”Att vara yrkeslärare innebär i någon mening att ha två yrken i samma roll”(Lundgren & von Schants Lundgren 2008 sid 70).
Det svåra för en yrkeslärare verkar vara att hålla dessa två ”yrken” med samma mängd kompetens. Efter hand som man arbetar som lärare blir man mer erfaren som pedagog, samtidigt som de praktiska erfarenheterna har en tendens till att minska. Detta verkar vara ett problem som känns igen på alla yrkesförberedande program och inte bara på fordonsprogrammet.
När det gäller yrkesförberedande utbildningar generellt finns en del tidigare forskning som handlar om samarbete, problem och olika dilemman som finns runt dessa. Härdig (1995), Höghielm (2001), Johansson (2001) samt Olofsson (2005) är några som i sin
35 forskning på olika sätt belyst de här frågorna.
Vi kan också se att det verkar som behovet av att underhålla och utveckla sin praktiska kompetens har ökat under senare år för fordonslärare. Alla de lärare som vi intervjuat menar att de förr eller senare kommer att ha behov av att utveckla sig praktiskt på grund av den snabba teknikutvecklingen. I branschen genomförs ett flertal kurser varje år för att personalen ska ha kunskap om den senaste tekniken. Men, det är inte bara inom den tekniska biten som ny kompetens efterfrågas. Idag är det mycket viktigt att ha en social kompetens också. Detta innebär att t ex en mekaniker idag inte bara ska kunna laga ett fordon, utan även ha kompetens att sköta kundkontakterna. Personens helhet har blivit allt viktigare i dagens samhälle. Knud Illeris(2007)använder begreppet kompetens som ett begrepp för helhetssyn. Detta är något som ofta blivit viktigare än enskilda
kvalifikationer.
Vi kan läsa i LPF-94 ”att skolan kan inte själv förmedla alla de kunskaper som eleverna kommer att behöva” (Lärarens handbok 2009, sid 63). Vi har av intervjusvaren fått fram att yrkeslärarna, skolan samt branschen är medvetna om att det behövs ett samarbete för att få ett bra resultat av elevernas utbildning. Detta är också något som Larsson och Svensson (2006) drar som en slutsats av sitt examensarbete.
”Vi anser att ett närmare samarbete med branschen, där skola och arbetsliv jobbar tillsammans som likvärdiga partner och där båda är med och påverkar utvecklingen, är ett bra alternativ. Samarbete skulle ge lärarna tillgång till branschens kompetens vid
fortbildning”(Larsson & Svensson, 2006 sid 37).
I LPF 94 kan vi läsa om att det är rektorns ansvar att lärarna får den
kompetensutveckling som krävs för de professionellt ska kunna utföra sina
arbetsuppgifter. Alla yrkeslärarna svarar att detta sker på de skolor de arbetar på, men alla är också överens att det är mycket som ska inrymmas i den tid som finns till förfogande. Detta är också den slutsats som Hussein Farajzadeh(2009) drar i sitt examensarbete (Kompetensutveckling för yrkeslärare på gymnasieskola). Vi kan i litteraturen se att kompetens och kompetensutveckling är ett begrepp med stor spännvidd. Vi ser också problemen, både i tidigare forskning och i vårt
36
5. Diskussion
5.1 Diskussion
Vi kommer att inleda med en metoddiskussion. Vi ska även presentera en slutsats av vårt forskningsarbete. Vi kommer även att presentera förslag på hur vi tycker ett samarbete mellan berörda parter skulle kunna se ut.
5.2 Metoddiskussion
Den metod vi valde att arbeta med i detta forskningsarbete var den kvalitativa metoden, som går ut på att göra en mer djupgående forskning än vad den kvantitativa metoden erbjuder. Vårt val att intervjua fyra yrkeslärare, en rektor och en verkstadschef tycker vi har fungerat bra för den undersökning som vi valt att göra. Vårt syfte med
undersökningen var att försöka få svar på hur en fordonslärare gör för att behålla och utveckla sin praktiska kompetens. Vi tycker att vi har fått bra och djupgående svar på, hur de lärare som vi intervjuat gör för att kompetensutveckla sig. Vi har även fått ta del av de funderingar som finns hos en rektor för ett fordonsprogram, och hur han ser på detta. Även branschens syn på frågan har vi kunnat få en inblick i, genom intervjun med en verkstadschef. Allt detta tillsammans gör att vi tycker att vi har fått en ganska klar bild av hur en fordonslärare gör för att behålla och utveckla sin praktiska kompetens. I intervjun med våra respondenter har vi varit noga med att ställa huvudfrågorna på samma sätt till alla. Dock kan de uppföljande frågorna variera lite mellan de intervjuade.
”I det fall man standardiserat intervjun och bestämt sig för att vissa frågor ska vara med, så bör man ställa dessa frågor så ordagrant lika som möjligt till alla intervjuade. Det förbättrar möjligheterna att
37
jämföra svaren från respondenterna”(Ejvegård, 2009 sid 54).
Vi anser att detta har hjälpt oss att få en bra bild av resultatet i vår undersökning, då vi har kunnat jämföra svaren från de olika yrkeslärarna, samt belysa dem från skolans och branschens perspektiv. Om vi istället valt att göra en kvantitativ undersökning kanske vi fått ett annat resultat av vår undersökning. Vi tror att det hade blivit en mer generell undersökning med den metoden, alltså inte så informativa och djupgående svar som vi fått med den kvalitativa metod som vi använt. Det är också en stor risk att det blir mycket bortfall i en kvantitativ undersökning.
”Det finns två slags bortfall, d.v.s. att respondenten inte svarar. Först
har vi enkätbortfallet, då formuläret aldrig återkommer. Sedan har vi det interna bortfallet då en fråga (eller flera) inte besvarats. Även om enkätbortfallet är acceptabelt, d.v.s. inte för stort, kan det interna bortfallet vara så stort att vissa frågor i undersökningen inte kan användas i en statistisk bearbetning”(Ejvegård, 2009 sid 56)
Så även om vi hade fått in många enkäter, så hade vi fortfarande haft risken med interna bortfall som kunde gjort att vi inte fått tillförlitliga svar på våra frågor. Vår slutsats angående metod är att den kvalitativa metoden har varit den rätta för just denna undersökning, och för de frågor som vi velat ha svar på.
5.3 Slutdiskussion
Genom de intervjuer som vi gjort med yrkeslärare på olika fordons program, tycker vi att vi har fått en ganska tydlig bild hur fordonslärarna upplever sin vardag och behov av kompetensutveckling. Vi anser också att vi har fått de svar vi behövde från både skolan och branschen för att kunna belysa våra frågor ur deras synvinkel. Vi har i vår
undersökning också fått flera konkreta exempel på hur olika yrkeslärare på
fordonsprogram gör för att underhålla och utveckla sin praktiska kompetens. Vi ser att tiden verkar vara en begränsande faktor i detta sammanhang. Detta är något som både yrkeslärarna och rektorn i vår undersökning är medvetna om. Det verkar dock som att viljan finns från alla berörda parter att verka för att hitta bra lösningar på det problemet. Den stora frågan är bara vem som äger problemet.
38
ansvaret för lärarens praktiska kompetensutveckling?
Vad har läraren och branschen för vinning av att vara med och dela på ansvaret för yrkeslärarens fortbildning?
Svaret kan nog vara att skolan inte har tillräckligt med tid och resurser att låta sina yrkeslärare fullt ut få sin praktiska kompetensutveckling på skolan med de medel som idag är avsatta för detta. Skolan har dock ansvaret att det genomförs
kompetensutvecklande arbete för yrkeslärarna, och att det avsätts tid till detta enligt vad som sägs i skollagen.
Vi tror att vinningen för branschen och yrkeslärarna att vara med och dela på ansvaret för yrkeslärarens praktiska utveckling är stor. För företagens del kan det handla om att få delge och lära yrkeslärarna det de vill att eleverna ska kunna när de slutar skolan. Detta kan göra att företagen känner sig säkrare att kunna rekrytera personal med de kompetenser de behöver både nu och i framtiden. För yrkesläraren själv tror vi det finns en vinning i att han är engagerad och själv tar ett ansvar för sin praktiska utveckling. Det ger honom, förutom bättre kunskaper att förmedla till eleverna, också en möjlighet att kunna gå tillbaka till ett arbete i branschen om han senare skulle vilja detta. Vi tror oss med denna undersökning ha fått en ganska god bild av hur en fordonslärare gör för att behålla och utveckla sin praktiska kompetens, samt att vi har fått en förståelse av vikten med ett gott samarbete mellan skolan och företagen i branschen.
5.4 Slutsats
De yrkeslärare på fordonsprogrammen som har deltagit i vår undersökning säger att de inte får tillräcklig möjlighet att underhålla och utveckla sin praktiska kompetens på den tid som är avsatt för kompetensutveckling. Detta gör att de på eget initiativ, och med eget intresse för fordonsbranschen ser till att få nya kunskaper på ett flertal andra sätt. Det handlar om att de läser branschlitteratur, håller kvar gamla kontakter i branschen samt att en del driver en liten egen rörelse vid sidan av sin anställning för att behålla kunskaper samt utveckla dessa. Vi ser också att rektorerna verkar ta frågan på allvar, då två av de anställdas rektor gav möjlighet till praktik på arbetstid på något företag varje år. Den rektor vi intervjuade var också inne på detta, och arbetade för att hans
39
berörda parter i vår undersökning ser denna lösning med praktik för lärarna som den bästa lösningen. Det ger alla inblandade fördelar som de har nytta av både nu och senare i tiden.
Vi tycker detta arbete har gett oss en inblick i, och en förståelse för skolan och fordonslärarnas vardag. Vi ser att det finns ett behov av att vi lärare är noga med att behålla och utveckla vår praktiska kompetens. Detta behov finns hos skolan, branschen och framför allt hos oss själva för att det ska bli en bra fordonsutbildning för eleverna. Vi ser också vikten av ett fungerande samarbete mellan parterna för att en bra
fortbildning ska vara möjlig.
5.5 Fortsatt forskning
Denna forskning har handlat om hur yrkeslärare på fordonsprogrammet gör för att bevara och utveckla sin praktiska kompetens. Undersökningen gjordes genom en kvalitativ metod genom att intervjua 4 yrkeslärare på fordonsprogram, 1 rektor på ett fordonsprogram och en verkstadschef på en bilverkstad. Vi har fått många bra svar och uttalanden genom våra intervjuer men eventuellt hade en större undersökning med säkerhet visat ett generellt resultat för ett större geografiskt område. Men vi är nöjda med resultat vi fick med vår undersökning och resultatet var väldigt likt det vi hade förväntat oss.
Vi hoppas på att vår forskning som belyser ett problem för oss som lärare på ett fordonsprogram ska få alla lärare och skolledare på yrkesinriktade gymnasieprogram att få upp ögonen på den här frågan. Vi hoppas också att andra kan dra nytta av vårt arbete och bygga vidare på de saker vi har kommit fram till.
40
6. Litteraturlista
Carlgren, I. (2005) Vad har hänt med läraryrket Boken om pedagogerna. Texten bearbetad av Forsell. Liber. Stockholm.
Ejvegård, R. (2009) Vetenskaplig metod. Studentlitteratur. Lund.
Härdig, J. (1995, Att utbilda till arbetare-en studie av gymnasieskolans bygg och anläggningstekniska linje och yrkeslärare). Avh Pedagogiska inst. Lund
Höghielm, R. (2001) Den gymnasiala yrkesutbildningen- verksamhet emellan två kulturer. Avh Inst. För samhälle kultur och lärande. Stockholm.
Illeris, K. (2007) Lärande. Studentlitteratur. Lund.
Johansson, S. (2008) Yrkeslärarutbildningen inom SÄL III-projektet. Elanders i Vällingby. Stockholm
Johansson, S. (2001) Yrkesförberedande utbildning i glesbygder- en verksamhet fylld med dilemman. Statens skolverk. Stockholm.
Larsson, A och Svensson, L. (2006) Att utveckla och vidmakthålla. Examenarbete Malmö Högskola. Malmö.
Liedman, S-E. (2001) Ett oändligt äventyr. Om människans kunskaper. Albert Bonniers förlag. Stockholm.
Lärarförbundet, (2008) Lärarens handbok. Studentlitteratur. Lund.
Olofsson, J. (2005) Svensk yrkesutbildning. Vägval i internationell belysning. SNS förlag. Stockholm.
