Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola
OV1051 kurs 9 Hälsa och samhälle
Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö
Hälsa och samhälle
KOMMUNIKATIONEN MELLAN
HOSPICE OCH
SJUKHUSANSLUTEN
HEMSJUKVÅRD, UR
SJUKSKÖTERSKANS
PERSPEKTIV
ELISABETH AHLSTRÖM
LINDA WIK
KOMMUNIKATIONEN MELLAN
HOSPICE OCH
SJUKHUSANSLUTEN
HEMSJUKVÅRD, UR
SJUKSKÖTERSKANS
PERSPEKTIV
ELISABETH AHLSTRÖM
LINDA WIK
Ahlström, E & Wik, L. Kommunikationen mellan hospice och sjukhusansluten hemsjukvård, ur sjuksköterskans perspektiv. En intervjustudie. Examensarbete i
omvårdnad 10 poäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle, utbildningsområde
omvårdnad, 2006.
Syftet med studien är att belysa kommunikationen mellan sjuksköterskorna på SAH och hospice då patienter läggs in på hospice för en stödplats. Syftet är även att finna svar på om det finns eventuella brister och/eller styrkor i denna
kommunikation samt att finna förslag till förbättring. Tio sjuksköterskor i Malmö intervjuades. Resultatet analyserades enligt innehållsanalys där tre
huvudkategorier och fjorton underkategorier framkommit. Huvudkategorierna innefattar brister, styrkor och förslag till förbättring. Underkategorierna var bland annat: utebliven kommunikation, personbundet, ansvarskänsla, rotation och gemensamt forum.
COMMUNICATION BETWEEN
HOSPICE AND
HOMEHEALTHCARETEAM,
TROUGH A NURSE
PERSPECTIVE
ELISABETH AHLSTRÖM
LINDA WIK
Ahlström, E & Wik, L. Communication between hospice and
homehealthcareteam, trough a nurse perspective. An interview study. Degree
project, 10 credit Points. Malmö University: Faculty of Health and Society,
Department of Nursing, 2006.
The purpose of this qualitative study is to enlighten the communication between nurses at SAH and hospice do to the patients that have a relief room at hospice. The purpose is also to find answers to shortages and/or strength within the
communication and to find proposals on how to improve the communication. Ten nurses in Malmo were interviewed. The results were analysed trough a content analyses where three categories and fourteen subcategories come to light. The categories were shortages, strengths and proposal for improvement. The subcategories where: none communication, bound to person, feeling of responsibility, rotation and common forum.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING 5 BAKGRUND 5 Hospice 5Sjukhusansluten hemsjukvård (SAH) 6
SAH i Malmö 7 Kommunikation 7 SYFTE 11 METOD 11 Urval 11 Genomförande 11 Databearbetning 12 ETISKA ÖVERVÄGANDE 12 RESULTAT 12 Brister 13 Utebliven kommunikation 13 Revirtänkande 13 Personbundet 13 Avsaknad av rutiner 13 Olika uppfattningar 14 Bristande samarbete 14 Styrkor 14 Förbättrad kommunikation 14 Förtroendekänsla 15 Ansvarskänsla 15 Gemensam grund 15 Förslag på förbättring 15 Gemensamt forum 15 Fasta rutiner/riktlinjer 15 Rotation 16 Gemensam planering 16 Bifynd 16 DISKUSSION 16 Metoddiskussion 16 Resultatdiskussion 18 Konklusion 21
Förslag till forskning 21
REFERENSLISTA 22
BILAGOR 24
Intervjuguide 25
Burnards 14 steg, innehållsanalys 26
Informationsbrev till tillförordnad vårdchef 28
INLEDNING
I detta arbete har författarna genom ett önskemål från Onkologiska kliniken på UMAS valt att belysa hur kommunikationen fungerar mellan sjuksköterskorna på SAH och hospice, då patienter läggs in på hospice för en stödplats och förväntas återvända till hemmet. Författarna är båda intresserade av den palliativa vården och hospiceverksamheten och tyckte därför att detta var ett spännande ämne att undersöka. Att göra patienternas sista tid i livet värdefull och så bra som möjligt ser vi som en mycket viktig del av sjuksköterskans arbetsuppgifter, att lindra lidandet för patienten ingår även i sjuksköterskans etiska kod (ICN 2000). Den svenska befolkningen blir allt äldre och allt fler drabbas av cancer och i framtiden tror författarna till denna studien att den palliativa vården kommer att behöva större resurser.
BAKGRUND
Hospice
Enligt Socialstyrelsen (2006) fanns begreppet hospice redan på medeltiden och utgjorde då härbärgen för resenärer med stark anknytning till kyrkan. Ideellt barmhärtighetsarbete var utmärkande vid denna tid. Redan då var målet med hospicerörelsen att uppnå bästa möjliga livskvalitet och förbättra villkoren för patienten, för att uppnå detta tillgodosågs inte bara fysiska utan psykiska, sociala och existentiella behov. Den moderna hospicerörelsen grundades av en engelsk läkare vid namn Cecily Saunders som år 1967 inrättade St. Christopher’s hospice utanför London. Hon fick även Yale universitet att etablera ett första U.S. hospice i New Haven, Connecticut 1974 (Dyeson, 2005).
Den nya rörelsen fokuserade på patienten och inte på dennes sjukdom, redan då påpekades det att speciellt i den sista fasen av en människans liv är det oerhört viktigt att möta personen i dennes specifika frågor, önskningar och behov (Van Kleffens et al, 2004). Dessa aspekter är till en viss grad del av WHO: s nya definition av palliativ vård från år 2002:
”Palliativ vård är en aktiv helhetsvård av den sjuke och familjen genom ett multiproffessionellt sammansatt vårdlag vid en tidpunkt när förväntningarna inte längre är att bota och när målet för vården inte längre är att förlänga livet. Målet för palliativ vård är att ge högsta möjliga livskvalitet åt både patienten och de närstående. Palliativ vård skall tillgodose fysiska, psykiska, sociala och andliga behov. Den skall också kunna ge anhöriga stöd i sorgearbetet”
(WHO, 2006-11-23)
Under 70- och 80-talet skedde en snabb utveckling av hospicevården i
Storbritannien. På bara 30 år (60-talet fram till 1996) ökade fristående hospice från ett fåtal till 200. Parallellt med denna utveckling expanderade även hemsjukvården dramatiskt i Storbritannien (Socialstyrelsen, 2006). Under
utvecklingen av hospice i Storbritannien var det många från Norden som reste dit och inspirerades att förbättra vården även i sina hemländer. I Norge spreds
hospiceidén av ett antal rådgivningsteam och i Finland byggdes det tidigt vårdhem som var avsedda enbart för hospicevård. I Sverige fungerade sjukhusanslutna
hemsjukvårdsteamen som hospice. Idag finns fristående hospice i hela Norden och nya enheter tillkommer varje år (Beck-Friis, 1995).
En grundtanke i hospicefilosofin är att belysa varje plåga/smärta hos patienten ur fyra synvinklar. Denna grundtanke har lett till att hospiceteam alltid består av olika kompetenser så att patienten kan ses ur de fyra synvinklarna. Detta betyder att familjen och närstående också alltid står i centrum tillsammans med patienten. Teamet som vårdar patienten har också ansvar för stöd till de sörjande.
De fyra synvinklarna av smärta är:
• Fysiskt smärta: Ett resultat av stimulering av nervstrukturer.
• Psykisk smärta: Relation till patienten och de psykologiska mekanismer smärta och sjukdomen leder till.
• Social smärta: relation till familjen och hela tillvaron som påverkas av smärtan.
• Andlig smärta: Plågsamma tankar och känslor som berör existentiella och religiösa frågor/föreställningar.
Inom många hospicerörelser har man, förutom palliativ medicin, utvecklat metoder i omvårdnaden som bidrar till symtomlindring. Några exempel på dessa metoder är att den fysiska miljön kring patienten ska vara rik på positiva impulser som t ex blommor och konst, även sådant som har anknytning till sjukdomen har avlägsnats. Den påverkan som personalens hållning och attityder medför har också stor betydelse på patientens välmående (a a).
Målen för hospicevården är följande: Lindring av smärta och andra plågsamma symtom. Lindring av psykologiskt stöd till patienten och familjen under vårdtiden. Hjälpa patienten att leva så aktivt som möjligt, väl medveten om att döden är nära, genom stödverksamhet. Begreppet hospice har blivit ett alltmer mångfasetterat träd med allt fler grenar och kriterier för vad som kan kallas för hospice finns inte längre idag (a a).
Sjukhusansluten hemsjukvård (SAH)
Beck-Friis och Strang (1995) menar vidare att behovet av kvalificerad
hemsjukvård har ökat då ett växande antal svårt sjuka patienter föredrar att vårdas i hemmet. Dessa patienter har ofta komplexa och varierande behov, det är därför viktigt att vårdstrukturen och samordningen fungerar på ett bra sätt även i hemmet. LAH (lasarettsansluten hemsjukvård)/SAH innebär att hemsjukvården har sjukhuset och inte primärvården som bas vilket innebär att sjukhusets resurser står till förfogande för dessa patienter i form av personal, sjukhussäng, respirator och andra hjälpmedel. Länslasarettet i Motala var det första lasarettet i Sverige med att introducera LAH redan 1976. Året därefter utökades vårdens omfattning till att vara tillgänglig dygnet runt vilket väckte ett nytänkande i Sverige samt innebar att vård i hemmet kunde erbjudas svårt sjuka och döende patienter. Upptagningsområdet omfattade år 1995 av 88000 personer. Motala-modellen med en lasarettsansluten hemsjukvård med palliativ vård för svårt sjuka människor i livets slutskede är vetenskapligt utvärderad och visar sig ge en tillfredställande vårdkvalitet till denna tunga patientgrupp då 90% av patienterna är mycket nöjda med vården. Vården i livets slutskede innebär tung, problemintensiv sjukvård och den kan på vetenskapliga grunder vara ett alternativ för patienterna till en
påtvingad sjukhusvård. Några av de krav som ställs på denna typ av hemsjukvård är att patienten har en egen önskan av att få vårdas hemma och att närstående
önskar vården i hemmet och är villiga att ställa upp. Vårdformen måste även kunna erbjuda kvalificerade medicinska insatser dygnet runt och omedelbar slutenvård ska kunna erbjudas om vården i hemmet inte längre är önskvärd. Beck-Friis menar i sin bok att fortsatt forskning inom vården av döende patienter är önskvärt då enligt en undersökning gjord av Socialstyrelsen visar att 90% av de cancersjuka lider av svåra smärtor under sin sista vecka i livet.
SAH i Malmö
Sjukhusansluten hemsjukvård (SAH) i Malmö erbjuder avancerad palliativ vård i hemmet och är ett alternativ till sjukhusvård för de patienter som lider av en obotbar sjukdom och önskar vårdas i hemmet. Vården är tillgänglig dygnet runt alla dagar och det finns även stödplatser på hospice och onkologisk
vårdavdelningar om behov skulle finnas för inläggning. SAH samarbetar med primärvården, UMAS, den kommunala vården samt sjukhuskyrkan och består av läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster och kuratorer. Målet för SAH är att lindra besvärande symptom och påfrestningar under sjukdomstiden och i livets slutskede samt att skapa trygghet för patienten och dennes närstående (Informationsbrev, hospice, 2006). Enligt information från avdelningschefen på SAH och hospice avdelning 2 finns det två avdelningschefer på hospice samt en på SAH. Utöver detta finns en medicinsk chef för hospice respektive SAH. Sammanlagt arbetar 22 sjuksköterskor på hospice två avdelningar under dag och kvällstid och på SAH arbetar 20 sjuksköterskor dag och kvällstid. SAH har varit stationerad i samma byggnad som hospice sedan december 2004 (Book, U & Stenegard, B 2006-12-13).
Kommunikation
Enligt Socialstyrelsen (2006) är det övergripande målet för vården inte att förlänga livet för en obotligt sjuk och döende patient, utan att nå högsta möjliga livskvalitet för patienten och närstående utifrån de förutsättningar som sjukdomen ger.
Enligt Travelbee (2002) är kommunikation ett av sjuksköterskans viktigaste redskap för att uppnå god omvårdnad och en god relation. Kommunikation är en process där känslor och tankar förmedlas, verbalt och icke-verbalt. Syftet med kommunikation, i en omvårdnadsprocess, är att skapa en mellanmänsklig relation till patienten och att utforska och tillgodose dennes behov. En professionell sjuksköterska strävar efter att kommunicera med patienten för att lära känna patienten, fastslå omvårdnadsbehovet och för att uppfylla målen med omvårdnaden.
För att kommunikation ska fungera anser ska det finnas en sändare och en mottagare, och budskapet ska förstås av alla inblandade. Att kommunikationen sviktar förekommer när budskapet inte mottas, feltolkas, missförstås eller då mottagaren inte vill kommunicera (a a).
Den palliativa vården vilar på fyra hörnstenar varav den ena är kommunikation. Kommunikation i syfte att befrämja patientens välbefinnande vilket innebär en god inbördes kommunikation och relation inom och mellan arbetslag i förhållande till patienten och dennes närstående. För att underlätta arbetet med att skapa säkra rutiner har Socialstyrelsen (2004) utfärdat föreskrifter och allmänna råd om informationsöverföring och samordnad vårdplanering (SOSFS 1996:32).
Enligt Eide och Eide (2006) kan ett aktivt lyssnande samt en klar kommunikation identifiera problem, arbetsöverenskommelser utvecklas och dåliga lösningar undvikas. Är kommunikationen ofullständig eller dålig kan fara för professionella fel och brister uppstå. Med detta menas att en god kommunikation innebär en kvalitetssäkring av arbetet inom hälso- och sjukvården. Det finns nio
grundelement i professionell kommunikation, dessa delas upp i tre nivåer. Den första nivån består av fackkunskap, empati och målorientering. Andra nivån består av etik, förnuft och känslor. Den sista nivån består av hopp, berättelser och
anknytning. I en helhetsmodell för professionell kommunikation integrerar alla dessa aspekter.
Bild 1 Grundelementen i professionell kommunikation. Ur Eide och Eide (2006)
s.63
Nilsson och Waldemarson (2006) menar att kommunicera är det samma som att prata och agera i förhållande till varandra samt att vi skickar olika budskap mellan varandra och visar hur dessa påverkar oss. Kommunikationen sker genom många olika kanaler så som tal, språk, gester, ansiktsutryck, lukter och avstånd. Genom att forma känslor och tankar till tal och handling kan det osynliga bli synligt och därmed förståeligt i ett gemensamt möte. Denna förmåga att kommunicera erhålls halvt omedvetet genom instruktioner och observationer från tidig barndom vilka sedan övas upp under livets gång och slutligen hanteras i stort sätt omedvetet. Detta samspel kan användas för att närma oss varandra och skapa gemenskap men även för att stöta bort och skapa avstånd mellan oss. Människans basala behov är i stort sätt likartade men utöver detta är varje människa en unik individ med tankar, erfarenheter och känslor och en identitet som sällan fullständigt delas med av till andra. Detta gör att individer också är oförutsägbara varelser vilket i många fall kan leda till att kommunikationen och samspelet oss emellan blir svårtolkat och det finns en hel del fallgropar att trilla i.
Nilsson och Waldemarson (2006) talar om ”hammarmodellen” som den
kommunikationsmodell som används för att kommunicera i det vardagliga livet. Den går i huvudsak ut på att tala tillräckligt högt och upprepar det som anses
viktigt tillräckligt många gånger. Det finns en mängd kommunikationsmodeller som är bra men de är dock ofta enkelriktade. De bortser ofta från det sociala sammanhanget och uppfattar sändaren och mottagaren som två isolerade individer. För att få en bra kommunikation måste budskapet vilket sänds
sinsemellan väcka samma idéer och tankar hos båda parterna för att bli begripligt. Med det sociala sammanhanget menas:
• Det fysiska, exempelvis plats och tid
• Det psykologiska, exempelvis känslor, stress och fördomar • Det sociala, exempelvis relationer och roller
• Det kulturella, exempelvis attityder och språk
Om kommunikation studeras utan att ta hänsyn till dessa sammanhang kommer feltolkningar att uppstå samt missbedömningar av effekterna av
kommunikationen.
Alvares m fl (2006) redovisar i sin litteraturstudie att medicinska fel är den åttonde främsta dödsorsaken bland patienter i USA. Aspekten att medicinska fel uppstår på grund av en dålig kommunikation inom sjukvården undersöks i studien. Sjukhus är av en komplex struktur och använder sig av många olika sätt att kommunicera, telefon, fax och söksystem är bara en del av
kommunikationssätten. Den största informationskällan på sjukhus finns hos dem som arbetar där och det är genom detta nät av konversationer mellan yrkesutövare som kliniska beslut fattas och slutligen utförs. Yrkesutövare har länge påpekat att kommunikationen på sjukhus och kliniker är dålig och efterlyser ett sätt att kunna förbättra den. Enligt Alvares m fl (2006) finns det tyvärr ingen adekvat definition för vad god kommunikation är och inte heller tillräckligt med forskning inom området.
Fel som uppstår i kommunikationen kan få omedelbar effekt men kan även ligga latent i själva kommunikationssystemet och få en fördröjd effekt och det är ofta dessa fel som slutligen får de svåraste konsekvenserna. Litteraturstudien visade att kommunikationsbristen är upphov till ett flertal av felen som uppstår inom
sjukvården samt att bättre teamwork efterfrågas av de anställda. I resultatet redovisas en observationsstudie som visade att verbal kommunikation endast observerades i 2% mellan sjuksköterskor och läkare. Kommunikationen skedde främst läkare emellan men var även här sparsam. De som arbetar inom sjukvården använder största tiden av sin arbetstid till att kommunicera, ett problem som framkommit i studierna är att kommunikationen ofta blir avbruten vilket leder till stress och irritation och i sin tur fel (a a).
Resultatet visar även att det som hjälper de anställda att hantera stressen på sin arbetsplats är främst humor och att kommunicera med sina arbetskolleger. Resultatet visar att nyutexaminerad sjukvårdspersonal uppfattar
undervisningsutrymmet för kommunikationen som bristande under sin utbildning. Nyutexaminerad personal drar sig för att kommunicera med sina kolleger under stress, i vissa fall anammar de även ett missgynnsamt sätt att hantera sin stress så som aggression. Vissa utbildningar har dock blivit bättre på att ge kommunikation ett större utrymme i sin undervisning. Författarna ställer sig frågan om vi i
framtiden får se effekterna av sjukvårdspersonal som fått en tillfredställande undervisning i kommunikationsmetoder (a a).
Street m fl (2001) visar på att just den tvärvetenskapliga kommunikationen mellan olika vårdinstanser är ett av de största problemen då det kommer till vård av människor i livets slutskede. Eftersom en döende patients sjukdomstillstånd kan ändras väldigt fort är det extra viktigt att kommunikationen fungerar inom den palliativa vården. Studien fokuserade på kommunikationsmönster mellan sjuksköterskor och läkare i den palliativa vården. Den problematik
sjuksköterskorna upplevde var dubbeldokumentation samt svårigheter att nå läkare vid behov av ordinationer som t ex smärtlindrande medicin till patienterna. Följande brister som påvisades var att patienterna tvingas upprepa information till olika berörda yrkeskategorierna, dels på sjukhuset och sedan i hemmet. Det uppmärksammades även brister i kommunikationen när en patient lades in på sjukhuset och sedan återvände till hemmet vilket ledde till missförstånd och utebliven hjälp till patienterna. Viktiga faktorer för en bra kommunikation var skriftligt detaljerad information och multidisciplinära nätverk för kommunikation både mellan yrkesgrupper och kliniker. Användandet av ett flexibelt språk där inte bara vetenskapliga termer användes ansågs av sjuksköterskorna vara till stor fördel för kommunikationen. Ett väl fungerande kommunikationsnät, där alla har sin klara roll var att föredra samt förståelse för varandras profession och olika värderingar gällande den palliativa vården förbättra också enligt denna studie kommunikationen.
Vazirani m fl (2005) hänvisar i sin studie till ett projekt gjort av The National Joint Practice Commission i slutet av 70-talet som undersökte samarbetet mellan läkare och sjuksköterskor och kom i sitt slutförande fram till att genom att värna om samarbetet mellan läkare och sjuksköterskor förbättrades kvaliteten av vården för patienterna och var till stor tillfredställande för både läkare och sjuksköterskor. Även reducerade kostnader för institutionen rapporterades. En metod som bestod i att använda en interventionsgrupp där multidisciplinära ronder, en
sjuksköterskestudent lades till i teamet och en sjukhus medicinsk chef utsågs. Resultatet av studien visade positivare resultat i interventionsgruppen än i kontrollgruppen. Läkarna i interventionsgruppen rapporterade bättre samarbete med sjuksköterskorna och ansåg även att kommunikation förbättrades med andra läkare. Sjuksköterskorna ansåg att kommunikationen och samarbetet med läkarna var på samma nivå. Både sjuksköterskorna och läkarna i interventionsgruppen rapporterade bättre kommunikation med sjuksköterskestuderande än med
varandra. Den multidisciplinära interventionen resulterade i bättre kommunikation och samarbete bland deltagarna.
I en litteraturstudie av Chant m fl (2002) undersöktes kommunikationsfärdigheter inom utbildning och i arbetet som sjuksköterska. Effektiv kommunikation anses vara avgörande för patientens allmänna tillfredställelse, tillmötesgående och tillfrisknad. Vidare anser forskarna att kommunikation och
kommunikationsfärdigheter borde vara en viktig del inom utbildning och i arbete som sjuksköterska. Oron har vuxit under de senaste åren angående sjuksköterskors begränsade kunskaper i att kommunicera.
Några av fynden forskarna fann i sin studie var:
• Brister i utbildning och färdighetsträning inom kommunikation med speciella grupper av patienter till exempel barn, äldre och inom cancervård.
• Klyftan mellan utbildning och arbete. Under utbildningen förbereds studenterna inte tillräckligt för arbetslivet när det gäller färdighet i kommunikation.
• Att under utbildningen och färdighetsträningen inom kommunikation läggs tonvikten på den mekaniska kommunikationen. Tonvikten ska istället läggas på relationer. Omsorg och kommunikation är oskiljaktiga, man kan inte hoppas på att kommunikationen är effektiv om man inte bryr sig om personen man pratar med.
(a a)
SYFTEN
Syftet med studien var att belysa kommunikationen mellan SAH och hospice då patienter läggs in på hospice för en stödplats och förväntas återvända till hemmet. Syftet var även att finna svar på om det finns eventuella brister och/eller styrkor i denna kommunikation. Syftet utmynnar i följande frågeställningar:
• Hur fungerar kommunikationen mellan sjuksköterskorna på SAH och hospice då dessa patienter läggs in?
• Vad finns det för eventuella brister/styrkor i denna kommunikation samt vad skulle kunna förbättra den?
METOD
För att besvara dessa frågor väljer författarna att göra en empirisk studie med en kvalitativ ansats.
Urvalen
Intervjuer har utförts med fem sjuksköterskor som arbetar dagtid och kvällstid på SAH och fem sjuksköterskor som arbetar dagtid och kvällstid på hospice.
Sjuksköterskorna är av varierande ålder och har varit anställda från 1 ½ till 11 år på sina arbetsplatser. Kriterierna var sjuksköterskor som arbetar dagtid och kvällstid på hospice och SAH. Sammanlagt har två sjuksköterskor från hospice avdelning 3, tre sjuksköterskor från hospice avdelning 2 och fem sjuksköterskor från SAH intervjuats. Enligt Kvale (1997) brukar intervjustudier omfatta 5-25 personer.
Genomförande
Intervjufrågorna var av semistrukturerad natur enligt Polit m fl (2001). En diktafon användas för att spela in intervjuerna vilka genomfördes på
studien. Första intervjun genomfördes som en pilotintervju men ansågs viktig för studien och har därför tagits med i analysen och resultatet. En intervjuguide har använts som enligt Kvale (1997) är en översiktsguide över ämnet som skall undersökas och förslag till frågor (Bilaga 1). Efter de två första intervjuerna lades ett antal frågor till i intervjuguiden för att ytterligare utveckla svaren. Frågorna som lades till var nummer 1,2, 4- 9 och 13- 16. Dessa frågor uppkom under de två första intervjuerna och ansågs vara relevanta för studien. En författare ställde alla intervjufrågor och den andra ställde eventuella följdfrågor samt förtydligande (Kvale 1997).
Databearbetning
Materialet blev efter transkriptionen 64 sidor. Intervjumaterialet delades upp lika mellan författarna och transkriberades var för sig. Intervjuerna har analyserats efter inspiration av Burnards (1991) innehållsanalys (Bilaga 2), denna
analysmetod innehåller fjorton steg och används när intervjuerna är
semistrukturerade Alla fjorton stegen har utförts utom steg elva. Intervjutillfällena har kodats om för att ytterligare höja konfidentialiteten. Exempelvis är respondent nummer 3 inte intervju nummer 3.
ETISKA ÖVERVÄGANDE
Information om studien och tillgång till att läsa projektplanen har erbjudits alla sjuksköterskor som finns i kategorin för studiens kriterier. Respektive
avdelningschef valde därefter ut sjuksköterskor av varierande ålder och erfarenhet, dessa har tillfrågats angående intresse för medverkan i studien. Medverkan har accepterats genom underskrift av en samtyckesblankett av alla medverkande i intervjuerna (Bilaga 4).
Ett etiskt godkännande för att genomföra studien har erhållits av etiska rådet vid Malmö högskola. Enligt Etikprövningslagen (2003:460 §16) har alla
sjuksköterskorna fått möjlighet att ta del av projektplanen innan samtycke och intervju. Godkännande för utförande av studien har även erhållits från respektive avdelningschef och tillförordnad vårdchef för onkologiska kliniken vid UMAS. Respondenterna har fått information angående konfidentialitet beträffande intervjumaterialet.
RESULTAT
Ett varierande resultat har erhållits av de tio respondenter som intervjuats.
Tabell 1 Huvudkategorier och subkategorier som framkommit ur studien.
Brister Styrkor Förslag till förbättring
Utebliven kommunikation Förbättrad
kommunikation Gemensamt forum Revirtänkande Förtroendekänsla Fasta rutiner/riktlinjer
Personbundet Ansvarskänsla Rotation
Avsaknad av rutiner Gemensam grund Gemensam planering Olika uppfattningar
Bristande samarbete
Brister
Majoriteten av respondenterna anser att det finns stora brister i kommunikationen. Bristerna utmynnar i följande kategorier:
Utebliven kommunikation
Den största bristen enligt respondenterna ligger i att kommunikationen helt enkelt uteblir. Bristen kan ligga på olika nivåer mellan sjuksköterskor, läkare och ledningen.
”/…/ Jag anser inte att det är problem med att kommunicera, det är bara det att vi måste göra det, då har vi mycket att ge varandra men vi låter det vara liksom /…/”
(Respondent nummer 3) Revirtänkande
En annan brist i kommunikationen anses vara osäkerhet för att ”klampa in” på någon annans område samt en sorts konkurrenskänsla mellan hospice och SAH på en organisatorisk nivå.
”/…/ Vi är lite försiktiga, vi vet inte riktigt vem som är vår, det känns som det är lite osäker mark, man är lite osäker, det finns väl någon sorts skiljelinje där /…/” (Respondent nummer 4)
”/…/ Det är ju nån form av konkurrens som jag inte kan ta på. Som jag tror hindrar kommunikationen /…/”
(Respondent nummer 6) Personbundet
En del respondenter anser att själva personen de talar med är av stor betydelse för hur kommunikationen fungerar. Det finns respondenter som anser att
kommunikationen är okomplicerad och fungerar bra med vissa kollegor medan kommunikationen med andra kollegor är mer komplicerad.
”/…/De är väldigt personbundet, vem man pratar med och vem man är som person/…/”
(Respondent nummer 7) Avsaknad av rutiner
Samtliga respondenterna anser att det finns en brist på rutiner i kommunikationen, ingen av de intervjuade anser att det finns någon rutin kring vem som har ansvar
att kontakta vem. En vilja att kommunicera med varandra finns men en osäkerhet i vem som bör ta kontakten. Det finns även en avsaknad av att arbeta mot
gemensamma mål.
”/…/ Det tycker jag inte att det finns, inte som är klara och befästa I alla fall /…/ de rutiner vi har är väl, det hänger lite i luften /…/”
(Respondent nummer 3) Olika uppfattningar
Majoriteten av respondenterna anser att det finns olika tankesätt och uppfattningar angående omvårdnad mellan kollegerna. Dessa olika tankesätt leder ofta till missförstånd samt olika uppfattningar om patienternas vård. Olika uppfattningar angående smärtlindring samt hur mycket patienter och anhöriga klarar av i hemmet och hur mycket hjälp och stöd som behövs är ett återkommande ämne i intervjuerna.
”/…/ den patienten levde på näringsdropp, kunde inte försörja sig själv. Och direkt patienten kom in så var allt det utsatt för det skulle hon inte ha där. De é en sån sak jag menar /…/”
(Respondent nummer 6) Bristande samarbete
Respondenterna uttrycker att en tvåvägskommunikation inte alltid existerar. Även feedback från kolleger och ledning saknas av en del respondenter. Upplevelser att kollegorna inte talar ut om meningsskiljaktigheter och missförstånd med varandra anses vara ett problem i kommunikationen. En saknad av samhörighet och samarbete uttrycks samt upplevelsen av att sällan träffa sina kollegor och att ha dålig insyn i varandras arbete finns.
”/…/ När det dyker upp problem så är det viktigt att ta tag i dem direkt så det inte blir någon vandringssägen /…/”
(Respondent nummer 5)
”/…/ Mycket som brister i kommunikationen är att vi samarbetar inte så pass mycket att vi vet inte (paus) alltså när dom har tidpunkt för att diskutera patienter och så vidare, och dom vet inte när vi har det /…/”
(Respondent nummer 7)
Styrkor
Då majoriteten av respondenterna anser att kommunikationen är bristande finns det i de flesta fall även positiva aspekter av kommunikationen vilket framkommer under flertalet av intervjuerna. Ett fåtal respondenter har en genomgående positiv i inställning till kommunikationen. Styrkorna utmynnade följande kategorier: Förbättrad kommunikation
Då hospice och SAH numera är samlokaliserade anser majoriteten av
respondenterna att detta leder till en förbättring i kommunikationen, kontakten sinsemellan underlättas. Det nya datajournalssystemet Melior anses av de flesta vara positivt för kommunikationen. Dessa två faktorer togs upp som bidragande faktorer till att kommunikationen förbättrats. En känsla av att kommunikationen förbättrats den senaste tiden men respondenterna har ingen specifik förklaring till varför.
”/…/ Alltså det som är jättebra är att vi är samlokaliserade. Att man bara kan
springa ner en eller två våningar /…/
(Respondent nummer 8) Förtroendekänsla
Vissa respondenter hävdar att det är till stor fördel att känna sina kolleger på respektive avdelning, det ger en känsla av tillit och gör kommunikationen lättare. ”/…/ det underlättar ju för mej att jag känner många av sköterskorna, och att vi har förtroende för varandra /…/ alltså, jag känner ju dom flesta /…/ så jag har en väldigt bra kommunikation med dom /…/”
(Respondent nummer 1) Ansvarskänsla
En del respondenter uppger att det blir en positiv kommunikation sinsemellan när alla känner och tar ansvar.
”/…/ båda sidor känner ansvar för att överflyttandet ska bli så smidigt som möjligt /…/”
(Respondent nummer 9) Gemensam grund
Att sjuksköterskorna har gått samma utbildning och har detta som en gemensam grund från börjar uppger en del respondenter som en styrka i kommunikationen. ”/…/ styrkor är väl också att vi har samma grund, alltså, vi är sjuksköterskor som jobbar och det borde ju också göra att vi har samma bas, samma grundnivå /…/” (Respondent nummer 4)
Förslag till förbättring
Alla respondenter kom med förslag på hur kommunikationen skulle kunna förbättras. Förslag till förbättring fån respondenterna utmynnade i följande kategorier:
Gemensamt forum
Majoriteten av respondenterna önskar regelbundna träffar och/eller forum där alla kan träffas o ventilera eventuella åsikter, reda upp problem som uppkommit samt att få möjligheten att lära känna varandra bättre.
/…/ man kunde ha ett forum där vi träffades lite oftare, där man kunde lösa dessa problemen som uppstår /…/ där man kan liksom ventilera det hela, deras åsikter och våra åsikter/…/ jag saknar den här gemenskapen /…/
(Respondent nummer 2) Fasta rutiner/riktlinjer
Majoriteten av respondenterna efterfrågar fasta rutiner. Det uttrycks en saknad efter riktlinjer att följa för att underlätta kommunikationen. Det framförs en osäkerhet i frågan om vem som har ansvaret för att ta kontakt och starta en kommunikation.
/…/ att vi inte har några säkra rutiner för hur vi ska göra det , det är mer det som saknas och det är därför det blir fel /…/
(Respondent nummer 3) Rotation
Delade meningar om rotation finns. Vissa anser att personalen borde ha ett
rotationsschema där de arbetade både på SAH och hospice, detta förespråkas dock inte av alla. Majoriteten anser dock att alla borde hospitera hos varandra någon gång per år. Detta för att få en större insyn och en bättre förståelse för varandras arbetssätt. Majoriteten av respondenterna anser att kommunikationen kan förbättras då större insyn finns på respektive arbetsområde.
/…/ jag tror mycket på det här med rotation, att vara på båda ställena /…/ för då ger det ju ökad förståelse för varandras verksamheter /…/
(Respondent nummer 10) Gemensam planering
Respondenterna önskar att samarbetet ska förbättras. Att det ska finnas en tätare kontakt från båda hållen. En önskan uttrycks om en gemensam planering med gemensamma mål där alla känner större delaktighet.
”/…/ det är egentligen inte så stor kommunikation alltså vad jag tänker
samarbetsmässigt mellan SAH och hospice vad det gäller planeringen, vilket hade vart önskemålet, men tyvärr så samarbetar vi inte i den mån vi borde /…/”
(Respondent nummer 7)
Bifynd
Ett bifynd har framkommit i resultatet. Majoriteten av respondenterna hävdar att inläggningar för stödplats på hospice från SAH har minskat den sista tiden. Ingen av respondenterna har någon förklaring till anledningen av minskningen. De respondenter som arbetat en kortare tid på sin arbetsplats, ca 2 år, har väldigt lite erfarenhet av dessa patienter då de menar att dessa inläggningar är väldigt sällsynta.
DISKUSSION
Diskussionsavsnittet har delats upp i två delar som innefattar metoddiskussion och resultatdiskussion.
Metoddiskussion
Författarna har valt att titta på kommunikationen mellan sjuksköterskorna då patienter läggs in för stödplats på hospice. Anledningen till detta är att kommunikationen och samarbetet sker främst i just denna situation.
Inför intervjuerna ställde författarna sig en mängd olika metodologiska frågor som enligt Kvale (1997) en mer metodologiskt orienterad nybörjarforskare bör ställa sig. Några av dessa frågor var bland annat: Hur påbörjar vi ett intervjuprojekt? Vilket antal intervjupersoner kan vi behöva? Hur kan vi undvika att ställa ledande frågor? Hur skall vi analysera intervjuerna? Kommer våra tolkningar bli
inga tidigare erfarenheter att intervjua finns och att detta kan ha påverkat intervjuernas utfall.
Forskare intar olika roller i relation till sina respondenter. En av författarna arbetar som timvikarie på hospice under sin studietid och därför förde inte denne
intervjufrågorna. Kvale (1997) menar att det finns en risk att intervjuaren inte kan upprätthålla en professionell distans utan identifierar sig med respondenterna och tolkar och rapporterar allting ur respondenternas perspektiv. Det finns en risk att intervjuaren, enligt psykoanalytisk terminologi blir offer för en omedveten motöverföring. Medvetenhet fanns angående detta under intervjuerna och analysen men författarna är införstådda med att detta undermedvetet kan ha påverkat resultatet. Att det var två intervjuare närvarande är ytterligare något som kan bidra till en obalans i maktförhållandet mellan intervjuare och respondent. Intervjuerna var av semistrukturerad natur vilket enligt Polit m fl ger
respondenterna möjlighet att utveckla tankar kring det aktuella ämnet samt att intervjun blir utformad som ett styrt samtal (a a). Valet att använda en diktafon under intervjun gjordes då detta medför att författarna lättare kan koncentrera sig på ämnet och dynamiken i intervjun. Tonfallen, orden och pauserna registrerades i en permanent form så att dessa sedan kunde återvändas till om det ansågs
nödvändigt. Alla respondenter informerades angående inspelning av intervjun innan intervjun startades så att inga missförstånd skulle uppstå. Några
respondenter var oroliga för konfidentialiteten men då information gavs angående intervjuernas omkodning släppte oron och respondenterna ställde upp på
intervjun. Transkriberingen har genomförts ordagrant och inkluderar pauser och suckar för att kunna återkalla stämningen under intervjuerna. Frågorna i
intervjuguiden ställdes inte alltid i följd utan hänsyn togs till hur samtalen utvecklades under intervjuerna (Kvale 1997).
Författarna använder sig av citat från alla respondenter i resultatet för att öka studiens validitet (sandelowski 1994). Som tidigare nämnts lades ett antal frågor till efter andra intervjun, dessa ansågs relevanta för studiens syfte. Det visade sig dock under analysen att utfallet från de två första intervjuerna kanske blivit annorlunda om de fått tillgång till tilläggsfrågorna då deras svar inte var lika utvecklade som de andra respondenternas. Frågorna och svaren angående vårdplanering (se bilaga) visade sig inte vara relevanta för syftet av studien och har därför inte tagits med i resultatet. Analysen av materialet påbörjades då alla intervjuer genomförts, detta för att författarna inte ville att de återstående intervjuerna skulle styras av materialet som analyserats. Medvetenhet finns angående om analysen påbörjats innan alla intervjuer var avklarade kunde intervjuguiden gjorts mer användbar genom att ändra, ta bort eller lägga till frågeställningar. Efter första analysen uppstod 19 underkategorier och efter att författarna analyserat åter igen var för sig uppstod 23 underkategorier. Analysen gjordes var för sig för att ytterligare stärka validiteten av analysen.
Underkategorierna bearbetades systematiskt ned till de slutliga 14 underkategorierna.
Vid databearbetningen valde författarna att använda sig av Burnards (1991) innehållsanalys (bilaga 2), då denna lämpar sig när intervjuerna är öppna,
inspelade och transkriberade (a a). Författarna har använt sig av alla fjorton stegen utom steg elva. Det finns medvetenhet om att detta är ett viktigt steg men på grund av tidsramarna så har detta moment inte kunnat genomföras. Enligt Burnard
(1991) bör detta steg utföras för att höja validiteten av studien. Dock har en dialogisk validering gjorts vilket innebär att felaktiga uppfattningar och
missförstånd blir utredda under själva intervjun. Detta gjordes genom att återge vissa saker som respondenterna sagt direkt efter intervjuerna och fråga om intervjuarna uppfattat detta på rätt sätt (www.infovoice.se 2006). Författarna förhörde sig både före och efter intervjuerna om respondenterna var införstådda med syftet till intervjun och om det fanns några frågor (Kvale, 1997), detta för att undvika missförstånd. Varje intervju avslutades med att fråga respondenterna om de hade något ytterligare att tillägga eller eventuella frågor vilket bör göras för att respondenten skall få ett tillfälle att avrunda samspelet och framföra eventuella tillägg (a a). Intervjuerna planerades pågå under uppskattningsvis 60 minuter, detta var även den avsatta tiden. Intervjuerna tog dock endast mellan 20 till 40 minuter totalt, detta tros bero på att de flesta respondenter var väl förberedda inför intervjuerna och hade klart för sig vad de ville säga. Detta kan även bero på författarnas bristande erfarenhet av att intervjua, vilket kan ha påverkat studiens trovärdighet.
Med anledning av det känsliga ämnet som tas upp i studien har författarna valt att inte jämföra hospice och SAH´s svar mot varandra och ej heller i resultatet avslöja var respondenterna arbetar. Det föreligger trots detta en möjlighet att studien väcker kritik mellan kollegerna på SAH och hospice. Detta ansågs inte som ett hinder för att utföra studien då syftet innefattar en strävan efter förslag till förbättring i kommunikationen mellan sjuksköterskorna och även med anledning av att studien var önskad av onkologiska kliniken.
Resultatdiskussion
Resultatdiskussionen kommer främst att fokusera på diskussion kring förslag till förbättring i kommunikationen. Furman och Ahola (2003) menar att inte sällan leder diskussion kring problem till upphov av nya problem. Diskussion kring de olika bristerna kommer äga rum nedan och hur författarna tolkar dessa brister som sammankopplade.
Resultatet visar att det finns brister i kommunikationen och samarbetet mellan sjuksköterskorna. Enligt Eide och Eide (2006) är en klar och tydlig
kommunikation ett måste för att utveckla ett bra samarbete (a a). Underkategorin utebliven kommunikation kan därför tänkas leda till bristande samarbete. Då ingen kommunikation äger rum blir det svårt att samarbeta. Chant m fl (2002) menar att oron har vuxit under de senaste åren angående sjuksköterskors begränsade kunskap att kommunicera. Under utbildning och färdighetsträning inom kommunikation läggs tonvikten ofta på den mekaniska kommunikationen. Tonvikten ska istället läggas på relationer.
Resultatet visar att kollegorna inte har tillräcklig insyn i varandras arbete och detta skulle kunna leda till revirtänkande, då kunskapen om varandras verksamheter brister. Det uttrycks en önskan om hospitering för att öka förståelsen. Enligt Alvares m fl (2006) har yrkesutövare länge påpekat att kommunikationen på sjukhus och kliniker är dålig och efterlyser ett sätt att kunna förbättra den samt teamwork (a a). Olika tankesätt handlar förmodligen i grund och botten om bristande insyn i varandras verksamheter. Författarna anser att kommunikationen brister och missförstånd uppstår när känslan av teamwork saknas.
Kategorierna olika tankesätt och personbundet kan även dessa härledas till utebliven kommunikation. Travelbee (2002) ser kommunikation som en av sjuksköterskans viktigaste redskap, när människor möts sker en kontinuerlig kommunikation både via ord, mimik, tonfall, gester och beröring. Enligt
Travelbee är kommunikation samt att lära känna patienten en förutsättning för att uppnå målet med omvårdnad (a a). Detta är förmodligen fallet även kolleger emellan, för att uppnå målet med samarbete krävs kommunikation och kännedom om sina kollegor. Det faktum att respondenterna uttrycker kommunikationen som personbunden kanske i grund och botten baserar sig på att kommunikationen fungerar bra med de kollegor de känner men sämre med dem de inte känner.
Avsaknad av rutiner leder antagligen till att personalen avstår från att ta kontakten att kommunicera på grund av osäkerhet. Då bristerna anses finnas på olika nivåer inom enheterna och mellan olika professioner är förmodligen en förändring nödvändig i kommunikationen även här för att ett optimalt samarbete skall utvecklas. Alvares m fl (2006) tar i sin litteraturstudie upp en undersökning som gjorts angående onkologipatienter. Denna visar att en tydlig checklista i
patienternas journaler förbättrade kommunikationen avsevärt mellan de olika yrkeskategorierna som hade hand om en och samma patient (a a). Med tanke på att inga riktlinjer eller checklister finns angående kommunikationen borde detta övervägas att införas.
Konklusionen av bristerna är att alla mynnar ut i en bristande kommunikation, om denna förbättras finns det anledning att tro att även de andra bristerna kommer att förbättras.
En orsak till utbrändhet, enligt Maslach och Leiter (1999) är den sociala miljön, arbetsplatsens struktur och sätt att fungera formar de mänskliga samspelen. Finns det inget utrymme för den mänskliga sidan av arbetet ökar utbrändhet. Tas utrymmet för mänsklig omtanke bort splittras de personliga relationerna som är grunden för samhörighet. Förlusten av gemenskap tar sig uttryck i konflikter, en minskad ömsesidig respekt och minskat ömsesidigt stöd. Finns inte gemenskapen mellan människor i en grupp är gruppen bara en bunt människor som går i vägen för varandra istället för att förbättrar sina prestationer som grupp (a.a). Utefter de bristerna som uppkommit i studien kan det tänkas att risken för utbrändhet ökar om inte samarbetet och relationerna mellan kollegor fungerar. Eide och Eide (2006) menar att om kommunikationen är ofullkomlig eller dålig föreligger risker för professionella fel och brister.
Respondenterna uppgav att kommunikationen blivit bättre den senaste tiden men saknade en specifik förklaring till varför. Med tanke på bifyndet kan det tänkas bero på att det inte längre finns någon konkret anledning till att kommunicera och samarbeta. Kommunikation sker mellan hospice och SAH då patienten skall flyttas över till hospice men inte den kommunikation som krävs då patienten förväntas återgå till hemmet. Förtroendekänslan vilken en del respondenter uttrycker är enligt författarna beroende av att känna sina kollegor. Majoriteten av de respondenter som uttryckte en positiv inställning till kommunikationen kände ofta sina kolleger och hade förtroende för dem.
En problemlösningsmetod har utvecklats av Furman och Ahola (2003) vilken syftar till att undvika funderingar kring problemets uppkomst eller vem som bär ansvaret för problemet. För att frambringa ett bättre samarbete använder sig
Furman och Ahola (2003) av en lösningsfokoserad metod som enligt dem är speciellt användbar på arbetsplatser. Denna modell fokuserar främst på hur problemen skall lösas och inte på vilka problemen är eller varför de uppkom. Detta uppmuntrar kollegorna att förbättra sammanhållningen, om denna brister, och diskutera gemensamma mål och hur dessa kan uppnås (a a). Resultatet visar att respondenterna saknar samhörighet och gemensamma mål. Efter vidare
forskning och utveckling av denna modell har Furman och Ahola (2003) utvecklat 4 faktorer vilka skapar positiva känslor och gemenskap samt 4 faktorer som hotar den psykiska hälsan. Dessa faktorer bildar den så kallade ”dubbelstjärnan”:
Bild 2 Dubbelstjärnan, Ur Furman, B & Ahola, T (2002) s. 17
Dubbelstjärnan kan användas som en kompass som visar de olika faktorerna i begreppet psykiskt välbefinnande. Den kan även användas som ett verktyg för att hjälpa individen att utvecklas i linje med dessa faktorer. Modell är främst
utvecklad för att främja en god arbetsmiljö och kan även användas på ledningsnivå om detta behov skulle finnas (a a). Respondenter uttryckte ett missnöje med kommunikationen även här. Önskan om ett gemensamt forum för diskussion och utökat samarbete skulle kunna uppnås genom denna modell. En rutin i kommunikationen skulle också upprättas då diskussionsforum planeras på fasta, regelbundna tider.
Då alla respondenter gav förslag till hur kommunikationen skulle förbättras tolkas detta som positivt och som en vilja till samarbete och bättre kommunikation. Majoriteten av respondenterna önskade regelbundna träffar, författarna menar att detta leder till bättre samarbete och bättre förståelse för varandras arbete. Det bidrar givetvis även till att lära känna sina kolleger bättre. Rutiner och fasta riktlinjer är nödvändigt på en arbetsplats för att få den att fungera. Detta borde införas även i kommunikationen med exempelvis regelbundna träffar för diskussion.
Ytterligare ett förslag eller ett kompletterande förslag till bättre kommunikation är omvårdnadshandledning. Lindell (2003) presenterar i sin rapport en pedagogisk processmodell för omvårdnadshandledning. Målet med omvårdnadshandledning är att vidareutveckla och bevara yrkeskunnandet samt att utveckla en bättre patientvård utifrån yrkesutövaren och patientens egna förutsättningar. Att vårda vårdaren är ett av delområdena i modellen. Vårdarbetet innebär stora påfrestningar och vårdarna konfronteras dagligen av tunga och krävande situationer. Genom att på allvar lyssna till vårdarna och deras upplevelser och känslor finns det möjlighet att lösa många problem. Omvårdnadshandledning kan b la användas i kriser inom
yrkesgrupper på vårdenheter som ett naturligt och regelbundet inslag under arbetstiden. Utgångspunkten är yrkesrelaterade problem som deltagarna själva väljer att framföra och diskutera. Situationer som ofta diskuteras är
organisationen, samarbete inom professionen och svårigheter i patientarbetet. Denna metod passar bra för nybörjare såväl som erfarna yrkesutövare.
Konklusion
Eide och Eide (2006) menar att bra kommunikation innebär en kvalitetssäkring av arbetet inom hälso och sjukvården (a a). En fungerande kommunikationen mellan vårdpersonal har visat sig vara mycket viktig. Då kommunikationen brister kan detta leda till utbrändhet, stress (Maslach och Leiter, 1999) och inte sällan till omvårdnadsbrister (Eide och Eide, 2006). Resultatet i denna studie visar att kommunikationen mellan sjuksköterskorna på hospice och SAH är bristande. Den största bristen anses vara att kommunikationen uteblir vilket leder till de följande bristerna i resultatet. Majoriteten av styrkorna i kommunikationen uttrycktes främst av dem som kommunicerade och kände sina kollegor samt hade förtroende för dem. Respondenterna uttrycker även en bristande kommunikation mellan olika yrkeskategorier och på olika nivåer i enheterna. I resultatet uttrycks en vilja och en önskan om att kommunicera och samarbeta mer och bättre med varandra. Olika förslag på hur kommunikationen kan förbättras har presenterats av författarna.
Förslag till forskning
I samband med att denna studie genomfördes framkom flera ämnen som skulle kunna ligga till grund för vidare forskning. Ett av ämnena som framkom har tagits upp i bifynden, att inläggningar på stödplats har minskat de senaste åren.
Författarna har inte hittat någon förklaring till varför inläggningarna minskat. Fler forskningsstudier angående kommunikationen mellan sjuksköterskor önskas av författarna då ingen sådan hittats. Enligt Alvares m fl (2006) är forskningen angående vilken typ av kommunikationen som finns mellan de olika
professionerna i vården väldigt begränsad (a a). Mer forskning inom detta område önskas.
REFERENSLISTA
Alvarez, G & Coiera, E (2006) Interdisciplinary communication: An uncharted source of medical error? Journal of critical care 21, 236-242
Beck-Friis, B & Strang, P (1995) Palliativ medicin. Falköping: Gumessons tryckeri
Book, U (2006) Muntlig information av avdelningschef på hospice. Malmö. 2006-12-13
Burnard, P (1991) A method of analysing interview transcripts in qualitative research. Nurseducation today,11, 461-466
Chant, S, Jenkins, T, Randle, J, Russel, G (2002) Communication skills: Some problems in nursing education and practice. Journal of clinical nursing, 11, 12-21
Dyeson, T.B. (2005) The Home Health Care Team: What Can We
Learn From the hospice Experience? Home Health Care Management & Practice, 17(2), 125-127.
Eide, T & Eide, H (2006) Kommunikation i praktiken – relationer, samspel och
etik inom socialt arbete, vård och omsorg. Malmö: Liber AB
Furman, B & Ahola, T (2002) Dubbelstjärnan - konsten att skapa arbetsglädje. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur
ICN (2000) Etisk kod för sjuksköterskor. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening
Infovoice (2006) Validitet och Reliabilitet:
<http://www.infovoice.se/fou/bok/10000035.htm>
Lag om etikprövning av forskning som avser människor. 2003:460
Lindell, L (2003) Omvårdnadshandledning – en möjlig väg till reflekterat erfarenhetsbaserat vetande. Malmö högskola, Hälsa och samhälle.
Maslach, C & Meiter, M.P (1999) Sanningen om utbrändhet - hur jobbet
förorsakar personlig stress och vad man kan göra åt det. Stockholm:
Bokförlaget Natur och Kultur
Nilsson, B & Waldemarsson, A-K (1995) Kommunikation mellan människor. Lund: studentlitteratur AB
Region Skåne (2005) Vård i livets slutskede
Sandelowski, M (1994) The use of quotes in qualitative research, Research in
nursing and health 17, 479-482
SAOB (1997) <http://g3.spraakdata.gu.se/saob/> 2006-10-01
Sekretesslagen, 1980:100
Socialstyrelsen (1999) I livets slutskede: Frivilligmedverkan i vården <http://www.sos.se/fulltext/9900-085/9900-085.htm> 2006-09-12 Socialstyrelsen (2004) Samverkan kring patienter med hemsjukvård efter sjukhusvistelse i sydöstra sjukvårdsregionen < http://www.sos.se> 2006-09-29 Socialstyrelsen (2005) Borta bra men hemma bäst?, En nationell granskning av
hemsjukvården i Sverige
<http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/FF2EBB23-D9AD-40D0-8018-3F2824CDFA24/4295/200510923.pdf> 2006-09-12
Socialstyrelsen (2006) Svenska palliativregistret < http://www.sos.se>2006-09-29 SOSFS 1996:32, Allmänna råd om informationsöverföring och samordnad
vårdplanering
Stenegard, B (2006) Muntlig information av avdelningschef på SAH. Malmö. 2006-12-13
Street, A & Blackford, J (2001) Communication issues for the interdisciplinary community palliative care team. Journal of Clinical Nursing, 10, 643-650 Travelbee, J (2002) Mellenmenneskelige aspekter i sygpleje. Köpenhamn:
Munksgaard Danmark.
Van Kleffens, T, Van Baarsen, B, Hoekman, K & Van Leeuwen, E (2004) Clarifying the term ´palliative´ in clinical oncology. European Journal of
Cancer Care, 13, 263-271.
Vazirani, S, Hays, R.D, Shapiro, M.F & Cowan, M (2005) Effect of A
multidisciplinary intervention on communication and collaboration among physicians and nurses. American journal of critical care ,14, 71-77
BILAGOR
Bilaga 1: IntervjuguideBilaga 2: Burnards 14 steg i innehållsanalys Bilaga 3: Informationsbrev till verksamhetschefen Bilaga 4: Informationsbrev till målgruppen
BILAGA 1
INTERVJUGUIDE
1. Hur länge har du arbetat som sjuksköterska? 2. Hur länge har du varit anställs på hospice/SAH?
3. Hur anser du att kommunikationen mellan SAH och hospice fungerar avseende de patienter som läggs in på hospice för en stödplats och förväntas återvända till hemmet?
4. Hur anser du att kommunikationen fungerar när patienten inkommer till hospice?
5. Hur anser du att kommunikationen fingerar undertiden dessa patienter vårdas på hospice?
6. Hur anser du att kommunikationen fungerar när patienten skall komma tillbaka till hemmet och SAH från hospice?
7. Finns det lokala rutiner på respektive avdelning avseende kommunikationen mellan hospice och SAH?
8. Görs det alltid en vårdplanering för patienterna? 9. Hur utförs vårdplaneringen i så fall?
10. Vad anser du vara bristande i kommunikationen? 11. Vad anser du vara styrkor i kommunikationen?
12. Har du några tankar eller förslag angående vad som skulle kunna göra kommunikationen bättre/lättare?
13. Vilken form av kommunikation föredrar du?
14. Anser du att kommunikationen har förändrats på något vis under de senaste åren?
15. I så fall vad är det som har förändrats? 16. I så fall vad tror du detta kan bero på?
BILAGA 2
BURNARDS 14 STEG I INNEHÅLLSANALYS
1. Anteckningar görs efter varje intervju om vilka ämnen som avhandlats. 2. Utskrifterna av intervjuerna läses igenom och anteckningar görs om allmänna teman. Målet är att fördjupa sig i materialet.3. Öppen kodning. Utskrifterna läses igenom igen och så många rubriker som möjligt skrivs nerför att beskriva alla aspekter på innehållet .”Skräp”
exkluderas.
4. Listan över kategorier ses över och grupperas under högre klassificerade rubriker. Målet är att reducera antalet kategorier genom att komprimera liknande in i bredare kategorier.
5. Den nya listan över kategorier och underrubriker arbetas igenom och ständigt återkommande eller mycket liknande rubriker plockas bort för att skapa en slutlig lista.
6. Två kollegor gör egna kategorilistor och de tre listorna diskuteras sedan och nödvändiga förändringar görs. Målet är att öka validiteten i
kategoriseringsmetoden och att se upp för författarbias.
7. Utskrifterna läses återigen igenom med den slutliga listan vid sidan om för att se om kategorierna täcker in alla aspekter på intervjuerna. Anpassningar utförs vid behov.
8. Varje intervjuutskrift arbetas igenom och kodas enligt listan med kategorier och underrubriker.
9. Utskrifterna bryts ner så att delar till varje kod samlas ihop. Görs med sax eller datorns hjälp.
10. Koderna sätts samman med lämplig underrubrik och överrubrik. 11. Validitetstest utförs genom att låta en intervjuperson kontrollera kategorisystemets tillämpbarhet.
12. Allt material förvaras tillsammans för direkt referens till rapportskrivningen. Kopior av de fullständiga utskrifterna av varje intervju sparas.
13. Rapportskrivning. Författaren bearbetar varje del för sig, väljer ut olika exempel ur materialet och ger en kommentar som binder samman exemplen.
Författaren håller sig öppen för intervjumaterialet och utskrifterna under hela skrivprocessen – det är då möjligt att hålla sig närmare den ursprungliga betydelsen och innehållet.
14. Alternativ 1. Skriva ner fynd, använda exempel ur texten för att illustrera. Skriva en separat del som binder samman fynden med litteratur inom ämnet och göra jämförelser och åtskillnader. Alternativ 2. Skriva ner fynd vid sidan av litteraturreferenser. Resultatet blir både en presentation av fynd och en jämförelse med tidigare forskning.
Ur Burnard P. (1991) A method of analysing interview transcripts in qualitative research. Nurse Education Today 11, 461-466.
BILAGA 3
Brev till t.f vårdchef
Kurs: OV1052
Studernade: Elisabeth Ahlström & Linda Wik E-mail: HSS04223@stud.mah.se
HSS04192@stud.mah.se
Handledare: Marianne Kisthinios E-mail: marianne.kisthinios@hs.mah.se
Till dig som är t.f vårdchef
Bästa Madeleine
Vi önskar genomföra en studie som undersöker kommunikationen mellan SAH och hospice. Detta är en empirisk studie som utförs på önskemål från Onkologiska kliniken på UMAS. Studien ligger till grund för ett examensarbete. Studien kommer att innefatta intervjuer med sjuksköterskorna på respektive arbetsplats. Detta för att nå perspektiv och åsikter från båda arbetsplatserna. Syftet med vår studie är att närmare belysa följande:
Hur ser kommunikationen mellan SAH och hospice ut avseende de patienter som läggs in på hospice för en stödplats och förväntas återvända till hemmet. Syftet är även att finna svar på om det finns eventuella problem eller svårigheter i denna kommunikation. Vi kommer att begränsa vårt arbete till att titta på detta genom den verksamma sjuksköterskans perspektiv. Syftet utmynnar i följande
frågeställningar:
• Hur ser kommunikationen ut mellan SAH och hospice för dessa patienter? • Vad finns det för eventuella brister/styrkor i denna kommunikation? Vi skriver detta brev för att be om tillåtelse att utföra denna studie på SAH och hospice.
Arbetet med att intervjua är planerat att börja vecka 46, med reservation för ändringar. Deltagandet är frivilligt och vi kommer att informera sjuksköterskorna om detta. Allt material som samlas in i form av intervjuer kommer att hanteras konfidentiellt och informanterna kommer att avidentifieras. Enbart författarna och
handledaren kommer att ha tillgång till intervjuerna. Intervjufrågorna kommer inte att vara kränkande eller på annat sätt känsliga. Beaktas bör att eventuell kritik mellan de olika arbetsplatserna kan uppstå. Efter att studien är godkänd kommer informanterna att få tillgång till studien.
Vi hoppas att med denna studie kunna förbättra och underlätta arbetet för sjuksköterskorna och patienterna på SAH och hospice.
Ditt tillstånd (kryssa i):
[ ] Medger [ ] Medger ej Verksamhetschefens underskrift:__________________________ Namnförtydligare:__________________________________ Studerandes underskrift:_________________________________ Elisabeth Ahlström Studerandes underskrift:_________________________________ Linda Wik
Tack för din medverkan!
BILAGA 4
Informationsbrev till målgruppen
Kurs: OV1052
Studernade: Elisabeth Ahlström & Linda Wik E-mail: HSS04223@stud.mah.se
HSS04192@stud.mah.se
Handledare: Marianne Kisthinios E-mail: marianne.kisthinios@hs.mah.se
Till dig som är sjuksköterska och jobbar på SAH eller hospice
Vi kommer att skriva vår C-uppsats på Malmö högskola under hösten 2006. Uppsatsen kommer att vara en empirisk studie som utförs på önskemål av Onkologiska kliniken på UMAS. Vi kommer i vår studie att belysa
kommunikationen mellan SAH och hospice ur sjuksköterskans perspektiv. Vi anser detta vara ett intressant ämne att studera med hjälp av intervjuer med sjuksköterskor både på SAH och hospice. Syftet med vår studie är att närmare belysa följande:
Hur ser kommunikationen mellan SAH och hospice ut avseende de patienter som läggs in på hospice för en stödplats och förväntas återvända till hemmet. Syftet är även att finna svar på om det finns eventuella problem eller svårigheter i denna kommunikation. Vi kommer att begränsa vårt arbete till att titta på detta genom den verksamma sjuksköterskans perspektiv. Syftet utmynnar i följande
frågeställningar:
• Hur ser kommunikationen ut mellan SAH och hospice för dessa patienter? • Vad finns det för eventuella brister/styrkor i denna kommunikation? Studien kommer att innefatta intervjuer med Er sjuksköterskor på respektive arbetsplats. Vi kommer att intervjua sjuksköterskor både från SAH och hospice avd 2 och 3. Detta för att nå perspektiv och åsikter från båda arbetsplatserna. Arbetet med att intervjua är planerat att börja vecka 46. Vi beräknar att en intervju kommer att pågå under ca 1 timme. Vi är väl medvetna om Er pressade arbetssituation och är väl införstådda med att tider för intervjuer kan ändras och ibland ställas in med kort varsel.
Deltagandet är frivilligt och Du behöver bara delta i studien om Du samtycker och skriver under detta papper. Vi kommer att hantera allt material konfidentiellt och materialet som samlas in avidentifieras. Endast författarna och handledaren till studien kommer att kunna ha tillgång till insamlat material. Intervjufrågorna kommer inte att vara kränkande eller på annat sätt känsliga. Efter att studien är godkänd kommer Du att få tillgång till studien.
Vi hoppas att med denna studie kunna förbättra och underlätta arbetet för sjuksköterskor och patienter på hospice och SAH.
Ditt tillstånd (kryssa i):
[ ] Medger [ ] Medger ej Deltagandes underskrift:__________________________ Namnförtydligare:_________________________________ Arbetsplats:______________________________________ Studerandes underskrift:_________________________________ Elisabeth Ahlström Studerandes underskrift:_________________________________ Linda Wik
