Akademin för hälsa, vård och välfärd
“ÄR DET FLER SOM KÄNNER
SÅ HÄR?”
En studie om ungdomars tankar och erfarenheter av psykisk ohälsa, könsroller
och sociala förväntningar.
RAFIA ISABELLE NAZNEEN
ALICE TOLL
Huvudområde: Socialt arbete Nivå: Grundnivå
Högskolepoäng: 15 hp
Program: Socionomprogrammet
Kursnamn: Examensarbete inom socialt arbete
Kurskod: SAA056
Handledare: Eric Svanelöv Examinator: Kitty Lassinantti Seminariedatum: 2021-06-02 Betygsdatum: 2021-06-14
SAMMANFATTNING
Syftet med denna kvalitativa studie var att få en förståelse för gymnasieelevers erfarenhet och syn på psykisk ohälsa samt deras hjälpsökarbeteende vid psykisk ohälsa. Därtill vilken
påverkan könsroller och normer kan ha på hur gymnasieelever samtalar om känslor och psykisk ohälsa, samt hur psykisk ohälsa kan yttra sig. För att uppnå detta syfte har fem semistrukturerade intervjuer med gymnasieelever från Mellansverige genomförts. Dessa intervjuer har sedan tolkats och analyserats utifrån tidigare forskning, teori om
socialkonstruktionism och ett genusperspektiv. De främsta resultaten från denna studie var att deltagarna från studien helst vänder sig till familj eller vänner vid psykisk ohälsa.
Könsroller och normer kan ha en påverkan på hur killar och tjejer pratar om psykisk ohälsa och känslor. Skolrelaterad stress lyftes som en bidragande faktor till psykisk ohälsa och stigmatiseringen kring ämnet psykisk ohälsa upplevs stor vilket skapar en tystnadskultur särskilt i skolan. Slutsatser som dras är att det behövs mer fokus på ungdomarnas egna erfarenheter av psykisk ohälsa och förslag till vidare forskning med fokus på orsaker till psykisk ohälsa hos unga framförs.
Nyckelord: psykisk ohälsa, ungdomar, könsroller, socialkonstruktionism, genusperspektiv, hjälpsökarbeteende.
ABSTRACT
The purpose of this qualitative study was to gain an understanding of upper secondary school students’ experiences of and views on mental ill-health, as well as their help-seeking behavior for mental ill-health. Consideration was taken for how gender roles and norms might affect how the students talk about their feelings and mental health, as well as how mental ill-health can manifest itself. To achieve this purpose, five semi-structured interviews with upper secondary school students from central Sweden were held. These interviews have then been interpreted and analyzed in relation to previous research, and theories of social
constructionism and gender perspective. The main results of this study were that upper secondary school students’ in this study preferably turn to family or friends when
experiencing mental ill-health. Gender roles and norm can affect how boys and girls talk about mental ill-health and feelings. Stress related to school is acknowledged as a
contributing factor to mental ill-health and there are a lot of stigmas around the subject of mental ill-health which create a culture of silence especially in school. In conclusions, there are needs to focus more on adolescents’ own experiences of mental ill-health and a proposal for further research around causes for mental ill-health in adolescents is put forward. Key words: Mental Ill-health, Adolescents’, Gender Roles, Social Constructionism, Gender Perspective, Help-seeking behaviour.
INNEHÅLL
1 INTRODUKTION OCH BAKGRUND ...1
1.1 Syfte och Frågeställningar ... 3
1.2 Centrala begrepp ... 3
1.2.1 Psykisk ohälsa ... 3
1.2.2 Barn och unga... 3
1.2.3 Hjälpsökarbeteende ... 4
1.2.4 Könsroller ... 4
1.3 Avgränsning och disposition ... 4
2 TIDIGARE FORSKNING ...4
2.1 Psykisk ohälsa ... 5
2.2 Hjälpsökarbeteende ... 6
2.3 Könsroller och sociala förväntningar ... 7
2.4 Sammanfattning av tidigare forskning ... 9
3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ...9
3.1 Socialkonstruktionism ...10
3.2 Genusperspektiv ...12
4 METOD OCH MATERIAL ... 12
4.1 De vetenskapsfilosofiska utgångspunkterna ...13
4.2 Metodval ...13
4.3 Urval ...14
4.4 Datainsamling och genomförande ...14
4.5 Databearbetning och analys ...15
4.6 Tillförlitlighet och äkthet ...16
4.7 Forskningsetiska övervägande ...17
5 RESULTAT ... 19
5.2 Stereotypiska könsroller och sociala förväntningar ...24
5.3 Stigmatisering ...27
5.4 Analys ...29
5.4.1 Psykisk ohälsa och hjälpsökarbeteende ...29
5.4.2 Stress och press ...30
5.4.3 Könsroller och normer ...31
5.4.4 Stigma ...33
6 DISKUSSION... 34
6.1 Resultatdiskussion ...34
6.1.1 På vilket sätt kan normativa föreställningar om genus påverka hur gymnasieelever pratar om känslor och psykisk ohälsa? ...34
6.1.2 Hur kan psykisk ohälsa yttra sig hos gymnasieelever? ...35
6.1.3 Vem pratar gymnasieeleverna helst med om sina känslor och psykiska mående? ...35 6.2 Metoddiskussion ...36 6.3 Etikdiskussion ...37 7 SLUTSATSER ... 38 REFERENSLISTA ... 39 BILAGA A - INFORMATIONSBREV BILAGA B - INTERVJUGUIDE
1
INTRODUKTION OCH BAKGRUND
Psykisk ohälsa bland barn och unga har stadigt ökat under de senaste decennierna och är ett av de största folkhälsoproblemen i Sverige. Folkhälsan har i stort under de senaste
decennierna förbättrats betydligt för den vuxna populationen, dock har psykisk ohälsa bland barn och unga fortsatt öka och problem som sömnsvårigheter och ångestproblematik blir allt vanligare i allt lägre ålder (Socialstyrelsen, 2019; SOU, 2006:77). Knorring (2012) beskriver hur till exempel sömnsvårighet och ångest kan vara symtom på en depression vilket Berger (2020) menar är vanligt förekommande hos ungdomar. Folkhälsomyndigheten (2020a) lyfter att barn och unga som har återkommande psykosomatiska symptom nästan dubblerats sedan 1980. Detta kan bero på den försämrade skolmiljön, ökade yttre pressen och
digitalisering. Dessa indikationer ska dock tolkas med försiktighet då ökningen kan bero på ökad tillgång till vård för barn och unga med psykisk ohälsa (Socialstyrelsen, 2019; SOU, 2006:77). Det senaste året syns även en markant ökning av psykisk ohälsa bland barn och unga. Samtal till BRIS från barn om psykiska besvär, såsom nedstämdhet och ångest, har ökat kraftigt sedan covid-19 pandemin startade. Barn har förklarat hur avsaknaden av social samvaro och distraktioner lett till att ens dåliga mående tagit mer plats än innan och att tidigare psykisk ohälsa gjort sig påmind. Enligt BRIS bör socialtjänsten samt vården få ökade resurser för att klara av dessa konsekvenser av pandemin (BRIS, 2020). Enligt
Socialstyrelsens (2013) utredning av Regeringens tillgänglighetssatsning för en f
örstärkt
vårdgaranti med insatser till barn och unga med psykisk ohälsa
framkommer det att man från 2007 har gett regionerna mer resurser för att underlätta regionernas arbete med psykisk ohälsa hos barn och unga. De ökade resurserna har bland annat gett regionerna möjlighet att öka sin personalstyrka och utbilda sig mer inom ämnet (Socialstyrelsen, 2010). Trots denna satsning ökade köerna till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) mellan åren 2010–2013 (Socialstyrelsen, 2013).Enligt Nationellt kvalitetsregister för barn- och ungdomspsykiatri ser man en
överrepresentation av killar som söker hjälp fram till tonåren och av tjejer i tonåren (BUP, 2019). Tonårstiden är en prövande tid där unga ofta upplever sig som väldigt ensamma och att vuxna inte förstår vad de går igenom (BRIS, 2019). Bjärhed m.fl. (2012) beskriver hur den omfattande utvecklingsprocessen som tonåren innebär kan vara en förklaring till att
självskadebeteende hos tonåringar är betydligt vanligare än hos vuxna, det är även vanligare bland tjejer än killar. Självskadebeteendet kan yttra sig på olika sätt, där tablett- eller
alkoholmissbruk är vanligt förekommande (Socialstyrelsen, 2019). Självskadebeteende kan vara ett sätt att hantera psykisk ohälsa där den fysiska smärtan är mer hanterbar än den psykiska smärtan (BRIS, 2012). Psykisk ohälsa kan yttra sig på olika sätt, SOU (2006:77) menar att flickor och kvinnor har märkbart mer stressrelaterade symptom jämfört med pojkar och män. Under 2017 sökte mer än dubbelt så många tjejer än killar i åldern 13–24 år vård för depression eller ångestsymptom (Socialstyrelsen, 2019). Det är dock vanligare med allvarliga former av psykiska problem bland pojkar och män vilket blir tydligt i statistiken för
suicid (Socialstyrelsen, 2019). Det är tydligt att den psykiska ohälsan skiljer sig mellan könen på sättet den yttrar sig och hur ens hjälpsökarbeteende ser ut, men under de senaste
decennierna har dock ökningen av psykisk ohälsa skett i samma takt för båda könen (SOU, 2006:77). Varför skiljer det sig mellan könen? Handlar det om en biologisk skillnad mellan män och kvinnor, eller handlar det om stereotypiska könsroller som påverkar vårt handlande och beteende? Mattsson (2015) beskriver hur vi genom social inlärning kan skapa olika roller beroende på vilket kön vi har och att detta kan påverka hur killar och tjejer hanterar psykisk ohälsa. Som professionell hjälpare som till exempel socialarbetare är det dock viktigt att ha en öppen inställning till varje möte med en ny individ oavsett kön eller könsidentifiering. Fördomar i det sociala arbetet kan göra att individen inte får den hjälp den behöver (Mattsson, 2015).
Enligt SOU (2006:77) är en faktor till stress hos ungdomar reklam och media. I en
nyhetsartikel från Svenska Dagbladet (17 februari 2018) belyses social medias påverkan på unga och att det finns ett samband mellan social media och depression särskilt i ung ålder när hjärnan är som mest formbar. Att ständigt vara tillgänglig och kunna ta del av andra människors vardag ökar pressen på barn och unga. Barn och unga kan även uppleva en prestationsbaserad press från skolan. För gymnasieelever på teoretiska program är ett vanligt stressmoment egna högt ställda krav på att få höga betyg. Många elever i gymnasieåldern anser att skolan är den främsta stressframkallande faktorn i deras liv. Även samhällets högt ställda prestationskrav skapar och upprätthåller stress (BRIS, 2019).
Efterfrågan på vård för psykisk ohälsa bland unga har ökat de senaste åren eftersom beteenden som tidigare upplevts ‘normala’ i barns och ungas mognadsprocess nu ses som tecken på psykisk ohälsa (Socialstyrelsen, 2019), detta lyfts även av Berger (2020) som berättar om hur synen på psykisk ohälsa förändras i takt med samhället och att nya diagnoser leder till att befolkningen i stort ändrar uppfattning om olika psykiska tillstånd.
Socialstyrelsen (2019) uppger att antalet barn mellan 0–17 år med en diagnos stadigt ökat det senaste decenniet där pojkar är överrepresenterade (BUP, 2019). I samband med att psykisk ohälsa ökat i samhället har det blivit ett omdebatterat och uppmärksammat ämne i media. Nyhetsartiklar som “Färre får hjälp för psykisk ohälsa i områden där behoven är som störst” (DN, 1 april 2021) och “Fler barn och unga söker sig till samtalsmottagningar i
Sörmland” (SVT Nyheter, 8 januari 2020) blir allt vanligare. Trots detta finns det fortfarande en stigmatisering kopplad till psykisk ohälsa vilket försvårar arbetet med att förebygga
psykisk ohälsa och suicid (Folkhälsomyndigheten, 2020b). I Folkhälsomyndighetens (2020b) rapport beskrivs stigmatisering som en märkning som fungerar som en varningssignal för andra och leder till att personer med till exempel psykisk ohälsa tillskrivs negativa och stereotypiska egenskaper. Eftersom stigma är en subjektiv upplevelse utifrån en objektiv bedömning är det svårt att bedöma om den ökat eller minskat under de senaste åren, men vad som går att säga är att det fortfarande förekommer negativa attityder angående psykisk ohälsa som kan försvåra för dem som behöver söka hjälp (Folkhälsomyndigheten, 2020b). Ovan har det klargjorts att psykisk ohälsa ökar bland barn och unga och att det även kan finnas skillnader mellan könen i hur den yttrar sig. Dock, menar Berger (2020), att samtalet om psykisk ohälsa ofta förs utan de ungas egna perspektiv och upplevelser av psykisk ohälsa, myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor (MUCF, 2017) lyfter även att
ungdomarna behöver få möjlighet att komma till tals vad gäller deras levnadsvillkor. Genom att lyssna till deras berättelser kan vi få en ökad förståelse för varför så få söker hjälp när de mår dåligt och hur de själva upplever psykisk ohälsa. Det är dags att lyfta deras perspektiv.
1.1 Syfte och Frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka gymnasieelevers erfarenheter och syn på psykisk ohälsa samt deras hjälpsökarbeteende vid psykisk ohälsa. För att besvara syftet har tre
frågeställningar formulerats:
• På vilket sätt kan normativa föreställningar om genus påverka hur gymnasieelever pratar om känslor och psykisk ohälsa?
• Hur kan psykisk ohälsa yttra sig hos gymnasieelever?
• Vem pratar gymnasieeleverna helst med om sina känslor och psykiska mående?
1.2 Centrala begrepp
Nedan beskrivs de centrala begrepp som används i studien. De begrepp som beskrivs är; psykisk ohälsa, barn och unga, hjälpsökarbeteende och könsroller.
1.2.1 Psykisk ohälsa
Enligt Socialstyrelsen (2019) är psykisk ohälsa svårdefinierat begrepp som omfattar tillstånd av olika svårighetsgrad, allt från lindriga psykiska besvär som nedstämdhet till svåra
psykiatriska diagnoser som bipolär sjukdom, samt funktionsnedsättningar som ADHD och diagnoser inom autismspektrumet. SOU (2006:77) beskriver psykisk ohälsa som problem en människa kan besväras av som till exempel extrem trötthet, irritation, förvirring eller oro. Socialstyrelsen (2019) menar att även självskadebeteende, suicidförsök och suicid räknas in i begreppet psykisk ohälsa. Att begreppet används för många olika tillstånd kan skapa
missförstånd och problem. Det är därmed viktigt att tydliggöra vad som verkligen avses när man använder sig av begreppet psykisk ohälsa. I denna studie används begreppet psykisk ohälsa som ett samlingsbegrepp för psykiska besvär som en person påverkas av i vardagen. Vi vill även förtydliga att alla negativa känslor inte behöver vara ett uttryck för psykisk ohälsa. Livet har uppgångar och nedgångar och att vara ledsen ibland är naturligt. Vi har därför valt att använda begreppet känslor som kompletterande till psykisk ohälsa.
1.2.2 Barn och unga
Socialstyrelsen (2019) beskriver barn och unga som personer mellan 0–24 år. I deras rapport har de dock främst fokus på personer i 13–24 års ålder. Under kapitlet tidigare forskning används en rapport från BRIS (2012) som sammanställer barn och ungdomars egna
begreppet ‘barn och unga’ och innefattar barn upp till 18 år. I denna studie används begreppet ungdomar för att beskriva personer i gymnasieålder, 15–20 års ålder.
1.2.3 Hjälpsökarbeteende
Hjälpsökarbeteende är enligt Rickwood och Thomas (2012) varje handling som man gör för att aktivt söka hjälp från sjukvården, andra professionella hjälpare eller personer i ens
omgivning som man litar på. Hjälpsökande inkluderar förståelse, vägledning, behandling och allmänt stöd när man känner oro eller stöter på stressande omständigheter. I denna studie används begreppet hjälpsökarbeteende som varje aktivt försök till att samtala med någon i omgivningen om ens känslor och psykiska mående för att få råd och stöttning.
1.2.4 Könsroller
Enligt Nationalencyklopedin (NE, u.å.) är könsroll en föreställning om hur en kvinna
respektive man ska bete sig i samhället. Mattsson (2015) förklarar att könsroller inte är något som man föds med utan skapas i sociala sammanhang när olika handlingar upprepas. Inom genusteorin är könsroller ett kritiserat begrepp då det här kan förstärka de roller som finns och genusteoretiker vill verka för att sudda ut gränserna mellan manligt och kvinnligt (Butler, 2011). Även om könsroller är ett kritiserat begrepp i genusteori har det använts i denna studie för att begreppet omfattar de stereotypiska rollerna för manligt och kvinnligt samt är lättare att förstå för någon som inte är insatt i genusforskning. Könsroller samt genus förklaras närmre i teoriavsnittet om genusperspektivet.
1.3 Avgränsning och disposition
Studien har avgränsats till att undersöka gymnasieelever på skolor i Mellansverige. Studien består av sju avsnitt. Inledningsvis ges en bakgrund till psykisk ohälsa hos unga. Detta följs av en presentation av tidigare forskning inom ämnesområdet och därefter presenteras de teoretiska perspektiven som kommer att användas för att analysera resultatet.
Fortsättningsvis presenteras metod och material där bland annat information om metodval och tillvägagångssätt för studiens genomförande framförs. Därefter kommer
resultatredovisning där resultatet av intervjuerna analyseras med hjälp av tidigare forskning samt de teoretiska perspektiven. Slutligen presenteras resultatdiskussion, metoddiskussion, etikdiskussion och slutsatser med förslag till vidare forskning inom ämnesområdet.
2
TIDIGARE FORSKNING
Nedan presenteras tidigare forskning under tre rubriker; psykisk ohälsa, könsroller och sociala förväntningar och hjälpsökarbeteende. Artiklarna som används är både nationella
och internationella för att ge en god kunskapsöversikt av ämnet. Myndighetsrapporter från BRIS, Socialstyrelsen och Skolverket används även som ett komplement till de vetenskapliga rapporterna. Målgruppen som avhandlas varierar från barn och unga upp till 18 år, till en mer fokuserad målgrupp av ungdomar i gymnasieåldern, vilket omfattar målgruppen för denna studie. Kapitlet avslutas med en sammanfattning av den tidigare forskningen.
2.1 Psykisk ohälsa
Barn och unga som varit i kontakt med BRIS beskriver känslan av att må dåligt med ord som; de vittrar sönder, känner sig instängda i huvudet, har en klump i magen, är nedstämda och allt gör ont (BRIS, 2012). Många barn och unga berättar att de gråter mycket både hemma och i skolan, men att ingen vet om det eftersom de låser i sig på toaletten eller gråter när de gått och lagt sig. Bjärhed m.fl. (2012) beskriver hur inåtvända känslor i längden kan skapa ett behov av självskada när barn och unga inte får utlopp för sina känslor. Ibland går
ledsamheten inte att förklara, men ofta beskriver barn och unga att det är en reaktion på en händelse som upprört dem. Det kan till exempel vara att de känner sig svikna av någon nära, att man blivit sårad av någon eller upplever att man inte är tillräcklig för andra (BRIS, 2012). Psykosomatiska besvär såsom till exempel huvudvärk, magont, sömnsvårigheter,
nedstämdhet och nervositet har de senaste decennierna ökat stadigt hos ungdomar, men med en särskilt stor ökning från 2009 och framåt (Socialstyrelsen, 2019). En förklaring till denna ökning tycks vara skolrelaterad stress, men den förklaringen kan inte ensam stå för den markanta ökningen av psykosomatiska symtom. Stress tycks bero på den ökade pressen att få bra betyg för att ha möjlighet att komma in på den vidareutbildning man vill gå. Hos elever som går i nionde klass finns en dubbel stress; en stress grundad i pressen att klara av att få de betyg man vill ha och en stress över hur framtida utbildning kommer bli (Högberg m.fl., 2020). Ökningen av skolrelaterad stress under det senaste decenniet kan förklaras med den skolreform som genomfördes 2011 som ökat kunskapskraven i alla årskurser och möjliggjort betygssättning från årskurs 6 (Skolverket, 2015). Skolrelaterad stress påverkar tjejer mer än killar och skillnaden mellan hur tjejer och killar upplever stress har ökat de senaste åren. Resultaten visar att tjejer påverkas mer negativt av stress än vad killar gör (Högberg m.fl., 2020). Även BRIS (2012) belyser skolstressen och menar att stress och psykisk ohälsa är nära sammankopplat. Vissa barn beskriver hur de blir stressade för att de mår dåligt och därför kommer efter med skolarbete, medan andra beskriver att stressen är en utlösande faktor till att man mår psykiskt dåligt. Känslan av krav på prestation, utifrån eller från sig själv, är vanligt förekommande (BRIS, 2012; Odenbring, 2019).
Det finns olika sätt att hantera sin psykiska ohälsa, och den kan yttra sig på olika sätt. Ett problem som är vanligare hos killar än hos tjejer är att självmant undvika att komma till skolan (Odenbring, 2019). Relationer är viktigare för tjejer medan killar beskriver sig själva som ensamma och isolerade i större utsträckning (BRIS, 2012; Odenbring, 2019). Barn och unga som undviker skolan kallas för ’hemmasittare’. Då de är hemmasittare får de inte den hälsokontroll som skolan erbjuder vilket gör att psykiska besvär som ångest och stress blir svåra att identifiera hos denna grupp (Odenbring, 2019). Känslor som ensamhet, ångest och självförakt ses som utlösande faktorer till att barn och unga skadar sig själva. Att skada sig
genom att till exempel skära sig är att sätt att få utlopp för de känslor som barnen inte får genom att tröst eller bearbetning (Bjärhed m.fl., 2012; Odenbring, 2019). Den kroppsliga smärtan upplevs som lättare att hantera än den diffusa psykiska smärtan. Fler killar skriver till BRIS (2012) angående suicid, medan tjejer skriver mer om ätstörningar och
självskadebeteende vilket även Bjärhed (2012) beskriver. Samarbete med föräldrar och i de flesta fall andra professionella utanför skolan blir nödvändigt i dessa fall. I fall där eleven lider av psykiatriska problem blir BUP involverade (Odenbring, 2019). BRIS (2012) förklarar självskadebeteende mer ingående; att skada sig själv är ofta ett sätt att hantera svåra känslor och händelser när man inte har några andra verktyg för att hantera dessa. Det kan yttra sig via ätstörningar, missbruk, självisolering, bråk, våld och skadegörelse. Självskadebeteende kan vara tvångsmässiga handlingar som utförs som en rutin dagligen, eller något som kommer och går i perioder av bättre och sämre mående (Bjärhed, 2012; BRIS, 2012). Fler unga tjejer uppvisar mer depressiva symtom än vad unga killar gör (Socialstyrelsen, 2019). Skillnaden mellan könen tror Li m.fl. (2006) beror på de olika sätten att hantera svåra situationer och känslor. Författarna menar att killar kan ha en mer problemfokuserad
hantering av sina problem medan tjejer kan vara mer känslofokuserade. Den
problemfokuserade hanteringen kan minska risken för att drabbas av depression vilket kan vara en av anledningarna till att färre killar uppvisar depressiva symtom (Li m.fl., 2006). Hantering av depression är något som är individuellt och kan skilja sig från person till
person. Många som upplever psykisk ohälsa har inte verktygen som krävs för att hantera dem på ett konstruktivt sätt utan skapar sig egna strategier för att hantera sitt mående. Det vore därför fördelaktigt att prata mer om hantering av psykisk ohälsa och olika stödinsatser för unga som mår dåligt. Detta skulle kunna hjälpa och förebygga svår och långvarig psykisk ohälsa (Li m.fl., 2006). För killar tar det längre tid innan de söker kontakt och de mår ofta väldigt dåligt när de väl söker kontakt med någon på skolan. Killars psykiska ohälsa har alltså ofta hunnit bli mycket allvarligare innan de söker hjälp medan tjejer ofta söker hjälp tidigt i sin psykiska ohälsa. I många fall är det genom lärare som studenthälsan får kännedom om killar som mår psykisk dåligt och som kan behöva stöd medan tjejer söker kontakt mer spontant med elevhälsan på skolan. Även om tjejer söker sig till professionella i skolan mer spontant och oftare är det vanligare att killar får professionell hjälp och stöd för psykologiska problem (Odenbring, 2019).
2.2 Hjälpsökarbeteende
Flera studier tar upp barns och ungas ovilja till att söka hjälp för psykisk ohälsa (BRIS, 2012; Mackenzie m.fl., 2014; Raviv m.fl., 2009). Det finns oändligt med förklaringar till att barn och unga väljer att inte berätta eller söka hjälp för sin psykiska ohälsa. Skam och
skuldkänslor är betydande faktorer till att barn och unga inte berättar. Många gånger kan barn och unga uppleva att det skulle vara skönt med någon som försöker dra det jobbiga ur dem istället för att ansvaret ligger på dem att berätta. En annan anledning till att barn och unga inte söker hjälp kan vara att många barn upplever att de inte får den hjälp de vill ha eftersom de inte är tillräckligt sjuka (BRIS, 2012). Många ungdomar underskattar sitt eget mående i jämförelse med samma mående hos en vän. Det finns en tendens bland unga att
tona ned sina egna känslor och tro att dessa inte är lika betydelsefulla eller allvarliga som andras (Raviv m.fl., 2009). I chatthistoriken hos BRIS går det ibland att utläsa att ångesten minskar under samtalets gång. Barn och unga kan slappna av och blir glada när någon lyssnar på dem och de får möjlighet att berätta saker som är viktiga för dem. Att barn och unga har någon att vända sig till när de mår dåligt beskrivs av flera som den viktigaste skyddsfaktorn (BRIS, 2012; Eliot m.fl., 2010).
Attityden till att söka hjälp har blivit mer negativ över tid samtidigt som det finns fler hinder som försvårar för unga att söka hjälp (Mackenzie m.fl., 2014; Raviv m.fl., 2009). Många ungdomarna vill inte söka hjälp hos en psykolog alls eftersom de tror att de klarar sig bättre på egen hand. Ofta vill ungdomar i större utsträckning få stöd från vänner om de mår dåligt än att söka hjälp hos en psykolog. I tonårsåren kan det vara svårt att relatera till
vuxenvärlden och man känner sig ofta missförstådd i samtal med vuxna, därför är jämnåriga ofta ett mer naturligt, förstående och accepterande stöd för ungdomar. Även om barn och unga helst vänder sig till vänner för att prata om känslor och psykiskt mående saknar de ofta en vuxen person som lyssnar att dela sina tankar och berättelser med (BRIS, 2012). Olika personliga hinder för att söka hjälp som är återkommande beskrivs som till exempel att man inte vill erkänna för sig själv att man mår dåligt, man vill känna att man klarar sig själv för att inte sänka sin självkänsla, rädsla för att psykologen ska berätta för ens föräldrar vad man sagt, misstro på att någon kan hjälpa och en känsla av att det man bär på är en privat angelägenhet och inte ska delas med andra (Raviv m.fl., 2009). En insats som visat sig underlätta för elever att söka hjälp för psykisk ohälsa är att ha mentorer som har extra fokus på ett fåtal elever. Med bara ett fåtal elever i fokus har mentorerna möjlighet att få en närmre kontakt med eleverna och ge dem mer stöd än lärare som träffar många klasser varje dag. Med en bra relation till skolpersonal ökar elevers trygghet på skolan vilket i sin tur kan leda till bättre betyg. En positiv och öppen psykosocial miljö är av stor vikt för att ge eleverna de bästa förutsättningarna för att söka den hjälp de behöver (Eliot m.fl., 2010).
Många barn och unga upplever att samhällets stödinsatser inte fungerat och att det inte finns någon som vill eller kan hjälpa dem (BRIS, 2012). Eliot m.fl (2010) förklarar att relationen mellan den unga och hjälpare är av stor vikt för att samtalet ska leda till något positivt, därav kan många unga känna en oro inför ett första möte med en professionell aktör, som till exempel skolkurator, psykolog eller socialtjänst. Efter mötet kan vissa uppleva att det inte levde upp till de förväntningar de hade. De kan känna att de blir bollade mellan olika instanser eller att man inte får vara med att fatta beslut som rör en själv utan att dessa tas bakom ryggen på barnen. Det förstärker känslan av att man inte kan lita på någon och gör det svårare att öppna upp för vuxna i framtiden. Detta gäller även när man tar kontakt med barnets föräldrar utan att fråga eller informera barnet (BRIS, 2012).
2.3 Könsroller och sociala förväntningar
När ungdomar formar sin identitet och ska lista ut vem de är och vilken riktning de vill ta i livet kan osäkerheten kring dessa frågor gör att den unga personen utvecklar depressiva symptom (Bjärhed m.fl., 2012). Identitet utvecklas och formas på flera olika sätt, där Meeus och Crocettis identitetsmodell menar att det finns tre identitetsprocesser som är involverade i
identitetsutveckling. (1) Åtagande refererar till starka beslut som ungdomar har tagit och sannolikheten att de står fast vid dessa. (2) Djupgående utforskning omfattar ungdomars kontinuerliga övervakning av deras nuvarande åtaganden för att fortsätta stärka och behålla dem. (3) Omprövning av åtaganden representerar ungdomars osäkerhet och vilja att överge nuvarande åtaganden för att söka efter nya. Tillsammans skapar dessa processer en säker eller osäker identitet. En person med en säker identitet riskerar inte att utveckla depressiva symptom i samma utsträckning som en person som är osäker på sin identitet. Ungdomar som har svårt att hålla fast vid beslut och åtaganden kan ha starkare depressiva symptom jämfört med ungdomar som håller fast vid sina åtaganden och beslut. Därtill kan ungdomar som inte står fast vid sina beslut och åtaganden må sämre över tid och utvecklar i större utsträckning depressiva symptom (Becht m.fl., 2019).
Türküm (2005) undersöker skillnaden i turkiska universitetsstudenters attityd till att söka psykologisk hjälp samt hur kön och könsroller påverkar studenternas erfarenhet av att söka hjälp. Respondenterna i undersökningen fick svara på 40 attribut där svaren skattades efter maskulinitetspoäng och femininitetspoäng. De adjektiv Türküm (2005) valde för de feminina attributen var moraliska, omtänksamma, måttligt allvarliga, självuppoffrande, och
emotionella, och för den maskulina skalan valde hon modiga, pålitliga, generösa,
familjeförsörjare, auktoritativa, logiska, döljande av känslor, styva och idealistiska. Det går att ifrågasätta på vilka grunder Türküm valt dessa attribut för kvinnligt och manligt, och det är problematiskt ur ett genusperspektiv att kategorisera efter stereotypiska förväntningar (cf. Butler, 2011). Dessa attribut speglar dock till stor del de normativa förväntningar som finns i samhället. Türküms (2005) artikel är skriven för mer än 15 år sedan i Turkiet, men ändå återfinns samma könsroller och sociala förväntningar i vårt samhälle i Sverige idag (cf. BRIS, 2012; Odenbring, 2019).
Könsroller och sociala förväntningar påverkar hjälpsökarbeteende vilket blir tydligt i en studie utförd av BRIS (2012) där det beskrivs att de barn som söker sig till BRIS på grund av psykisk ohälsa oftast är tjejer (94,6% tjejer och 5,4% killar). Det är dock viktigt att poängterat att det inte behöver betyda att det är fler tjejer som mår psykisk dåligt, utan kan handla om att tjejer generellt sett har lättare att söka hjälp än killar (BRIS, 2012). Hjälpsökarbeteendet i skolan påverkas även av könsrollerna vilket är varför det ser olika ut för könen. Tjejer har lättare att söka hjälp om de blev mobbade eller hotade med våld vilket kan bero på att det är mer socialt accepterat för tjejer att söka hjälp än för killar. En kille som erkänner att han blir mobbad eller slagen ses som svag och omanlig av sin omgivning. Skillnaden mellan könen blir dock mindre på skolor med en bra psykosocial miljö där eleverna känner sig sedda av lärarna (Eliot m.fl., 2010). Killar har ofta svårare att söka hjälp i skolan eftersom maskulina könsideal påverkar deras beteende och hindrar dem från att tala om sina problem och känslor (Odenbring, 2019). De riktar ofta sina känslor utåt och lägger ofta skulden för sin situation på någon annan, det kan till exempel betyda att man skyller på samhället, skolan eller föräldrar för att man mår dåligt (BRIS, 2012). De manliga könsrollerna och
förväntningarna som finns hindrar och försvårar alltså för killar i deras hjälpsökande för psykisk ohälsa. Även tjejer påverkas mycket av de könsroller och sociala förväntningar på kvinnor som finns i samhället vilket gör att tjejer oftare riktar skulden inåt, mot sig själva vilket kan vara en förklaring till att tjejer är överrepresenterade i statistiken för depression. Många tjejer har sömnbesvär och känner en press att vara aktiva på sociala medier. De
känner även en press på att få bra betyg, att vara en bra vän, en bra dotter, att se bra ut, att bära rätt kläder och ha en cool pojkvän (BRIS, 2012; Odenbring, 2019). I Odenbring (2019) framgår det att elevhälsan på flera skolor rapporterar att tjejer ofta förväntas ta mer ansvar än killar.
Psykologiska utredningar görs främst på killar vilket kan leda till att tjejer inte får den hjälpen de behöver. Anledningen till att psykologiska utredningar inte görs lika ofta på tjejer kan ha att göra med det stigma som finns kring att få en diagnos. Det är vanligt att föräldrar till en tjej oroar sig för att deras dotter ska ses som mindre intelligent om de skulle få någon form av diagnos, vilket förstärker de förväntningar som finns på tjejer om att de ska vara duktiga, fina och smarta. Könsroller och sociala förväntningar påverkar alltså ungdomar i hur de söker hjälp, hur ofta de söker hjälp, hur de hanterar sina känslor och hur de bemöts när de söker hjälp (Odenbring. 2019).
2.4 Sammanfattning av tidigare forskning
De artiklar som presenteras ovan har valts för att beskriva hur psykisk ohälsa påverkar unga, hur unga söker hjälp för psykisk ohälsa samt hur föreställningar om genus påverkar unga. Psykisk ohälsa är ett brett ämne och dessa artiklar fångar många delar av begreppet genom att fokusera på hur psykisk ohälsa kan yttra sig till exempel i form av stress, ångest,
depression och så vidare. Artiklarna tar även upp konsekvenserna av psykisk ohälsa som till exempel sömnsvårigheter, självskadebeteende, ensamhet, suicid och så vidare. Dessa artiklar ger sammantaget en bild av att unga ofta har svårt att prata om psykisk ohälsa och att söka hjälp för psykiska besvär, men samtidigt att det skiljer sig mellan killar och tjejer hur psykisk ohälsa yttrar sig där killar ofta är mer utåtagerande medan tjejerna oftare vänder sina känslor inåt. Kompletterande rapporter från BRIS, Socialstyrelsen och Skolverket har valts för att ge en fördjupad bild av ungdomarnas egna upplevelser av psykisk ohälsa och en insyn i hur skolan kan ha en påverkan på psykisk ohälsa.
3
TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
I detta avsnitt presenterar vi den teori och det perspektiv vi har valt att utgå från i denna studie. Studien utgår från socialkonstruktionism, och Butlers genusteoretiska perspektiv. Dessa teorier valdes då de passar studiens tema. Genusperspektivet fokuserar på det sociala könet och dess påverkan på människor och socialkonstruktionismens övergripande idé fokuserar på verkligheten som konstruerad.
3.1 Socialkonstruktionism
Alla har troligen någon gång tänkt “är detta verkligt?”, men den viktiga frågan är vad som gör något verkligt. För det mesta är sakerna vi upplever i världen bara konstruktioner.
Socialkonstruktionism är teoretiska tankar om att kunskap och många aspekter av världen runt oss inte är verkliga i sig själva utan existerar för att vi ger dem verklighet genom social överenskommelse. Saker som nationer, böcker och pengar existerar inte i frånvaron av människor. Nationer är grupper av människor som till exempel delar ett språk eller historia, böcker är papper med krumelurer, och pengar är bara pappersbitar och metall som inte har ett värde annat än det vi har gett dem. Konceptet av en själv kan ses som en konstruktion eftersom vår identitet är skapad i interaktioner med andra människor, omgivning och våra reaktioner av de förväntningar som finns från samhället (Burr, 2015).
Social interaktion är enkelt sagt processen där människor agerar och reagerar i relation till varandra. När människor konverserar, skriker, bråkar eller spelar sporter, är det social interaktion. Social interaktion finns där människor finns och det kommer med social struktur. Social struktur består av relationerna mellan människor och grupper, och denna struktur ger direktion till, och sätter gränser för vårt beteende, eftersom våra relationer etablerar vissa förväntningar på alla involverade beroende på den sociala miljön. Om våra interaktioner är en fråga om förväntningar måste vi förstå hur dessa förväntningar skapas, och för det måste vi titta på social status (Burr, 2015). Status är en position som en person blir tilldelad eller tar sig i ett samhälle eller social grupp. Den är en del av identitet, och kan definiera individers relation med andra människor. Status är dock inte bara profession som till exempel “lärare” utan även kön, etnicitet och sexuell identitet är alla exempel på social status, likaså är det att vara en förälder, ett barn eller en medborgare. Alla statusar som en person har bildar den personens statusuppsättning. Om status är en social position, då är roller de uppsättningar av beteenden, obligationer och privilegier som kommer med den statusen. En person håller en status men presterar en roll. Eftersom en person kan ha flera statusar kan denne ha flera roller också, men en enda status har ofta flera roller som kommer med den. Till exempel är en lärares roll i klassrummet att lära och leda studenterna. Men i lärarrummet har läraren en annan roll; en kollega till andra lärare eller en anställd till
rektorn, roller som efterfrågar helt andra beteenden än de som finns i klassrummet. Men alla roller som sitter ihop med statusen av “lärare” bildar den statusens rolluppsättning. Alla statusar har rolluppsättningar, och varierande rolluppsättningar kan ibland efterfråga motsägande beteende av den personen som håller i den rolluppsättningen. Rollansträngning kallas det när en person försöker balansera flera olika obligationer av olika roller som tävlar mot varandra, som till exempel en elev som spelar ett instrument vid sidan av studierna (Burr, 2015; Mattsson, 2015).
Roller är riktlinjer för hur vi ska bete oss och kommer med förväntningar som vi har på oss själva och som andra har på oss. Varför kan vi inte bara strunta i att prestera våra roller? Svaret är komplicerat, men en del av svaret är att verkligheten är socialt konstruerad. Status och roller spelar har betydelse för att vi säger att de har det, uppfattningen skapar
verkligheten (Mattsson, 2015). Om man har en status har andra människor förväntningar på att man ska leva upp till de roller som kommer med den statusen. Hur man själv känner kring sin status och sina roller har ingen betydelse i detta sammanhang. Mattsson (2015)
menar att våra bakgrundsantaganden, erfarenheter och socialisering lär oss om normer i olika situationer. Detta beskriver hur verkligheten blir socialt konstruerad- alla använder antaganden och erfarenheter för att definiera vad som är verkligt (Burr, 2015).
Ett begrepp som används ofta för att beskriva en social konstruktion är diskurs. Enligt filosofen Michel Foucault kan en diskurs vara ett ramverk som skapar föreställningar om verkligheten (Foucault, 1993). En diskurs refererar alltså till beskrivningar av begrepp, teser och teorier som förklarar något. Diskursen är ett ramverk för det som konstrueras som sant och osant, men skapas samtidigt genom sig självt utifrån upprepningar av mönster som bildar ett normativt tänkande. Det som inte ryms inom diskursen kan anses vara onormalt eller avvikande och kan därmed nedvärderas, som till exempel homosexualitet jämfört med heterosexualitet. Att definiera ohälsa och sjukdom är en djupt social fråga som involverar tolkningen av individens erfarenhet inom särskilda kulturella kontexter av antaganden, normer och värderingar samt den ekonomiska strukturen i samhället. Det är även en fråga om maktförhållanden. Kroppens ‘nedsättningar’ syns bara när personer är tvungna att leva i miljöer designade för att passa de behov och aktiviteter som andra har (Burr, 2015;
Rosenberg, 2005). Detta går att koppla till Goffmans (2011) teori om stigma som beskriver hur människor som avviker från den ‘normala’ människan inte anses vara riktigt mänskliga eller som en ’sämre sorts’ människa.
Genom att interagera med människor runt om oss, och förvänta vissa beteenden i kontexten av roller, skapas den sociala verkligheten som formar de interaktioner som vi har (Mattsson, 2015). Burr (2015) menar att roller kan se olika ut och inte är statiska, de förändras beroende på vem man träffar och är alltså föränderliga social konstruktioner beroende av den sociala kontexten. Likt Goffmans teori om att det finns förbestämda roller i olika grupper, menar socialkonstruktionism att roller skapas i samspel med andra utifrån sammanhanget man befinner sig i (Goffman, 2004; Burr, 2015). Den sociala verkligheten handlar inte bara om oss själva, utan även om alla personer som vi interagerar med och deras förväntningar. Det handlar om att upprätthålla en föreställning. Genom Goffmans (2004) teori om verkligheten som en föreställning spelar människor bokstavligen roller för varandra, och poängen med social interaktion kan vara att upprätthålla en framgångsrik interaktion som är i linje med förväntningar. För att göra detta måste människor kontrollera informationen som andra får om dem vilket kallas för ‘intryckshantering’. Detta gör man genom att kontrollera det man säger, vad man har på sig och vad man gör. Goffman (2004) refererade till detta som rekvisitor och icke-verbal kommunikation. Rekvisitor är objekt som skådespelare använder som hjälp för att göra ett visst intryck, om man vill se professionell ut kan man till exempel bära en kostym. Icke-verbal kommunikation omfattar kroppsspråk och gester- som att stå med god hållning för att se respektabel ut eller att vinka för att säga “hej”. Goffman kallade dessa rekvisitor och icke-verbala kommunikation för “sign-vehicles”; saker vi använder som hjälpmedel för att göra ett visst intryck på personer vi interagerar med (Goffman, 2004). Grunden i socialkonstruktionismen är att språket är konstant föränderligt och varierar i betydelse över tid. Gester och kroppsspråk som ansiktsuttryck är alla verktyg för att förmedla våra tankar och känslor (Burr, 2015).
3.2 Genusperspektiv
Genusperspektiv beskrivs som ett analysverktyg för att kartlägga vilken betydelse kön och genus har i samhället. Det sociala könet kallas genus och är föränderligt över tid och lärs in genom socialisering med andra (Mattsson, 2015), medan det biologiska könet beskrivs som en egenskap som är beroende på vilka könsceller som produceras där indelningen är man och kvinna (NE, u.å.). Det berömda citatet från Simone de Beauvoir “Man föds inte till kvinna, man blir det.” visar på hur kön kan vara något som skapas och konstrueras snarare än något biologiskt (de Beauvior enligt Butler, 2011, s. 58). Rosenberg (2005) beskriver Judith Butlers teori om hur könsidentiteter skapas i upprepningar av ord och handlingar. Dessa
upprepningar av handling kan aldrig bli precis samma som den första vilket gör att små ändringar ständigt görs i vad som anses kvinnligt och manligt. Uppfattningen om kvinnligt och manligt är något som både är bundet till den kulturella och historiska kontexten, men också till vilken situation man befinner sig i (Rosenberg, 2005). Till exempel kan manlighet vara olika saker beroende på vart i världen man befinner sig i eller under vilket årtionde, men även olika sociala situationer ställer olika krav på hur man ska bete sig i enlighet med
kvinnligt och manligt (cf. Rosenberg, 2005).
Genus är inte något som bara är utan skapas i sociala sammanhang tillsammans med andra människor och påverkas därför av den kulturella kontexten (Butler, 2011). Hur genus skapas beror alltså på i vilket sammanhang man befinner sig, Butler (2011) menar att detta måste betyda att genus inte bara står för två skilda delar, manligt och kvinnligt, utan egentligen är ett flerdimensionellt begrepp som bestäms utifrån den rådande kulturella diskursen. Därmed kan det vara problematiskt att tillskriva särskilda roller för manligt och kvinnligt när dessa roller ser olika ut beroende på var i världen man befinner sig. Den generella bilden av att genus är det sociala könet som beskriver att femininitet och maskulinitet är en väldigt exkluderande bild i sig då den utgår från ett heteronormativt perspektiv.
Vem du är och hur du blir sedd av andra är starkt kopplat till genus, kön och sexualitet. Butler (2011) förklarar att personidentitet skapas genom egenskaperna genusnormer, kön och sexualitet, ofta beskriver man sig själv kopplat till ens kön och de roller som formats via normativa förväntningar. Dessa delar bildar en samstämmighet om till exempel en kvinna väljer att följa genusnormen och gifta sig med en man (heteronormen). Om man däremot inte följer denna samstämmighet, menar Butler, att själva personidentieten ifrågasätts “kan man verkligen bete sig så som kvinna?!”. Det enda sättet att bryta mot dessa föreställningar om hur män och kvinnor ska vara är att genom handlingar skapa fler möjliga beskrivningar för vad som anses manligt och kvinnligt (Butler, 2011; Mattsson, 2015).
4
METOD OCH MATERIAL
I detta avsnitt presenteras överväganden vid metodval och urvalet i studien. Därefter presenteras datainsamling och genomförande, tillvägagångssätt vid databearbetning och
analys. Slutligen beskrivs bedömningen av tillförlitlighet och äkthet i studien samt hur de forskningsetiska principerna har beaktats.
4.1 De vetenskapsfilosofiska utgångspunkterna
Studien hade en abduktiv ansats, vilket innebär att förståelsen stegvis växte fram genom både empiri och teori (Alvesson & Sköldberg, 2017). Studien hade genomgående ett teoretiskt perspektiv som utgångspunkt som sedan i mötet med empirin anpassats vid användning under resultat och analys. Att använda ett teoretiskt perspektiv som glasögon vid insamling av empirin kan synliggöra mönster som annars inte upptäckts (Larsson, 2005). Därav är empirin och teorin beroende av varandra och har under forskningsprocessen haft lika stor betydelse. Ett hermeneutiskt synsätt har även används under studiens gång. Alvesson och Sköldberg (2017) beskriver hermeneutiken som tolkningens och förförståelsens lära som söker en förståelse för samhället och sociala relationer. Intervjuerna i denna studie har genomförts med syfte att öka förståelsen för intervjupersonernas känslor och tankar. Förståelsen skapas genom den hermeneutiska cirkeln som innebär att forskaren utifrån sin förförståelse tolkar empirin, men även får ny information som bildar en ny större förståelse för fenomenet (Alvesson & Sköldberg, 2017; Larsson, 2005). Larsson (2005) förklarar att det alltid finns en förförståelse inför det som ska tolkas, men att den genom den hermeneutiska tolkningsprocessen ständigt förändras. Det har funnits en förförståelse för ämnet psykisk ohälsa hos unga inför studiens genomförande då studiens båda författare hade läst mycket om ämnet, men även att en av författarna praktiserat som skolkurator och kommit i kontakt med elever som har psykisk ohälsa. Det har hela tiden funnits en medvetenhet om denna förförståelse och genom processen av att ta del av tidigare forskning, intervjua unga och fördjupa oss i teori har vår förståelse för fenomenet ungas psykiska ohälsa utvecklats. Intervjupersonernas berättelser har tolkats med hjälp av kunskapsöversikten och de teoretiska perspektiven vilket skapat en mer fördjupad förståelse för problemområdet.
4.2 Metodval
Studien utgick från en kvalitativ grund för att kunna besvara och uppfylla studiens syfte och frågeställningar. Kvalitativ metod har enligt Bryman (2018) sin grund i en forskningsdesign med fokus på erfarenheter, tolkningar och ord. Kvale och Brinkmann (2014) menar att målet med en kvalitativ metod är att skapa en förståelse för intervjupersonens subjektiva verklighet genom att ta del av dennes erfarenheter, upplevelser och uppfattningar. Det går i linje med studiens syfte att undersöka gymnasieelevers erfarenheter av och syn på psykisk ohälsa samt deras hjälpsökarbeteende vid psykisk ohälsa, genom att ta dela av intervjupersonernas utsagor och beskrivningar med grund i deras upplevelser, erfarenheter och uppfattningar. Detta är varför kvalitativ metod ansågs som den mest lämpliga metoden att använda i studien.
Den form av kvalitativ metod som användes var kvalitativa enskilda semistrukturerade intervjuer. En semistrukturerad intervju innebär enligt Bryman (2018) att forskaren har
skapat en intervjuguide med specifika teman redan innan intervjun äger rum, men att intervjupersonens upplevelser och erfarenheter fortfarande är i fokus. Intervjuformatet är flexibelt och forskaren behöver inte följa frågorna i numerisk ordning. Intervjupersonerna får i en semistrukturerad intervjuform en styrning i frågor från specifika teman som ska beröras under intervjun. Intervjupersonen ges även möjligheten att ge sitt eget perspektiv på
ämnesområdet (Bryman, 2018; Kvale & Brinkman, 2014). Bryman (2018) menar att semistrukturerade intervjuer är lämpliga för studier som innehar ett specifikt fokus som är riktat mot flera frågeställningar. Intervjuerna måste ha en viss tydlighet för att uppnå studiens syfte, men behålla möjligheten för intervjupersoner att med stor frihet svara på frågorna. Detta gjorde att vi såg det som ett lämpligt metodval för denna studie.
4.3 Urval
Backman (2016) beskriver hur urvalet är beroende på hur forskningsfrågorna är ställda och vilket syfte studien har. För att få delta i denna studie skulle man vara en studerande gymnasieelev mellan 15–20 års ålder på en gymnasieskola i Mellansverige. Urvalsmetoden som vi har utgått ifrån är ett målstyrt urval vilket innebär att intervjupersonerna valdes för att de har möjlighet att besvara studiens syfte och frågeställningar (Bryman, 2018). Att använda sig av ett målstyrt urval passar den kvalitativa forskningsdesignen då man inriktar sig på personer som kan besvara forskningsfrågorna. Urvalet var till viss del ett
bekvämlighetsurval då vi valde att utgå från en skola där vi fick tillgång till två
intervjupersoner. Bryman (2018) beskriver bekvämlighetsurval som ett urval som väljs då det är lättillgängligt för forskaren snarare än slumpmässigt. Tre intervjupersoner fick vi kontakt med genom bekanta till oss. Det finns ingen personlig koppling mellan dessa
intervjupersoner och författarna. Totalt var det fem gymnasieelever som deltog i studien varav tre var tjejer och två var killar i åldrarna 17–20 år.
4.4 Datainsamling och genomförande
Tidigare forskning hittades genom databasen ProQuest och söktjänsten Primo. Tio artiklar användes för denna studie, varav sju internationella och tre nationella. De sökord som använts för att hitta artiklarna var: Gender (kön), Adolescents (ungdomar), Mental Health (psykisk hälsa), Gender roles (könsroller), Help-Seeking (hjälpsökande), Identity (identitet), Social norms (sociala normer) och Gender Identity (könsidentitet). Dessa sökord valdes då de ansågs relevanta för studien.
Information om studien med frågan om någon ville delta lades ut på Facebook i gruppen Honey and the Bees och i forumet Ungdomar.se för att nå så många som möjligt. Kontakt togs även med en gatekeeper som arbetar på en skola som sedan förmedlade informationen om studien till eleverna. Kontaktuppgifter till två av intervjudeltagarna förmedlades sedan via gatekeepern. Kontaktuppgifter till resterande tre deltagare förmedlades av bekanta. Därefter tog vi direkt kontakt med intervjudeltagarna via mail eller SMS för att skicka informationsbrevet (Bilaga A), få ett skriftligt godkännande från deltagarna och boka tid för
intervjun. Informationsbrevet skickades även till gatekeepern med information om studiens syfte, intervjuns ungefärliga längd, att intervjun kommer att hållas fysiskt eller via videolänk, samt mer ingående information om de forskningsetiska principerna i enlighet med
Vetenskapsrådet (2002).
Inför intervjuerna utformades en semistrukturerad intervjuguide (Bilaga B) som gick i linje med studiens syfte och frågeställningar. Intervjuguiden skapades efter Brymans (2018) struktur där frågorna i intervjuguiden formades efter den tidigare forskningen samt de teoretiska perspektiven. Inspiration till frågorna avseende psykisk ohälsa togs från en tidigare upprättad intervjuguide skapad av Eriksson och Halabya (2016). En tematisering av frågorna genomfördes för att koppla till syfte och frågeställningar (Kvale & Brinkmann, 2014). Frågorna blev därmed indelade i tre olika teman; (1) Gymnasieelevers upplevelser av psykisk ohälsa, (2) Hur gymnasieelever pratar om känslor och psykisk ohälsa och (3)
Könsroller. En pilotintervju med en student från ekonomiprogrammet genomfördes inför intervjuerna för att bedöma lämpligheten av intervjufrågorna samt för att korrigera eventuella brister. En av oss höll i tre av intervjuerna och den andra höll i två för att intervjupersonen inte skulle känna sig pressad med två intervjuare mot sig.
Intervjun inleddes med en presentation av oss för intervjupersonen, en redogörelse för de forskningsetiska principerna i enlighet med Vetenskapsrådet (2002) samt en inhämtning av samtycke för att spela in intervjun. Därefter ställdes ett antal bakgrundsfrågor för att sätta in intervjupersonerna i ett sammanhang och skapa en relation som skapar en trygg miljö för intervjupersonerna (Bryman, 2018). Vidare berördes de teman vi skapat i intervjuguiden utifrån de öppna frågorna som Bryman (2018) belyser som viktiga samt en avslutande del där intervjupersonen gavs möjlighet att ställa frågor eller ge övriga synpunkter. Bryman (2018) menar att det finns olika typer av frågor man kan ställa i en kvalitativ intervju och att
preciserade frågor är bra att ställa för att få exempel på upplevelser eller erfarenheter av olika situationer som intervjupersonen har. Vi har därför valt att ställa frågan “har du något
exempel på en sådan situation” flera gånger för att fördjupa förståelsen för deras berättelser. Intervjuerna ägde rum via videolänk på Zoom eftersom fysiska möten var svåra att
genomföra på grund av den rådande Covid-19 pandemin, men också för att flera av ungdomarna fanns på andra orter. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver hur olika
intervjuformat kan lämpa sig olika bra beroende på intervjuns syfte och beskriver telefon och datorstödda intervjuer som fördelaktiga vid intervjuer som kan vara av känslig karaktär då det kan skapa ett avstånd mellan intervjuperson och intervjuare. Intervjuerna tog mellan 20– 40 minuter att genomföra.
4.5 Databearbetning och analys
En tematisk analysmetod har valts för att analysera materialet från de semistrukturerade intervjuerna. Braun och Clark (2006) beskriver den tematiska analysen som en fördelaktig och flexibel metod för att identifiera, analysera och hitta mönster i materialet för att sedan dela in detta under teman. Dessa teman underlättar tolkningen av intervjupersonernas svar och även för resultatets struktur. Denna studie har en induktiv tematisk analys, vilket
& Clark, 2006). Analysprocessen har utgått från sex olika steg. Som ett första steg transkriberades intervjuerna ordagrant. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver hur tillförlitligheten ökar genom noggrann dokumentering och beskrivning av materialet. Att skriva ut ett inspelat samtal medför alltid en tolkning från den som skriver, samma mening kan skrivas ut på olika sätt beroende på vilken stil man använder sig av (Kvale & Brinkmann, 2014). Transkriberingen genomfördes av den som höll i intervjun, och det inspelade samtalet lyssnades på och korrekturlästes av den andra för att säkerställa att texten var förenlig med ungdomarnas berättelser. Transkriberingen lästes igenom flera gånger och svaren
sammanfattades för att få en bättre överblick. Därefter genomfördes det andra steget där ord och meningar som var extra intressanta för studiens syfte och frågeställningar markerades och därefter sammanfördes till en egen text. I det tredje steget började ett första utkast av teman och underteman formas genom att analysera texterna och hitta gemensamma ämnen som intervjupersonerna tog upp. I det fjärde steget gjordes en avvägning av vilka
huvudrubriker som skulle vara kvar och vilka rubriker som kunde uteslutas då de överlappade varandra. Som ett femte steg delades resultatet in i tre teman; ungdomars tankar kring psykisk ohälsa, stereotypiska könsroller och sociala förväntningar och stigmatisering. I det sjätte och sista steget presenterades resultaten enligt teman med en följande analys kopplat till tidigare forskning och teoretiska perspektiv. Alla steg har genomförts i enlighet med Braun och Clarks (2006) analysprocess.
4.6 Tillförlitlighet och äkthet
Inom den kvalitativa forskningsprocessen används begreppen tillförlitlighet och äkthet vilka kan jämföras med begreppen reliabilitet och validitet som används i kvantitativ forskning (Bryman, 2018). Dessa begrepp ligger som grund för bedömningen av kvaliteten på den kvalitativa studien. För att uppnå kriteriet tillförlitlighet finns fyra delkriterier; trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att kunna styrka och konfirmera. Trovärdighet innebär att forskaren följer de förutbestämda reglerna och ger möjlighet till deltagarna att ta del av resultatet. För att uppfylla detta har de forskningsetiska principerna följts då alla intervjupersoner fick ta del av ett informationsbrev (Bilaga A) som beskrev studiens syfte och vad medverkan i studien innebar, samt att vi följt de riktlinjer som studiehandledningen visar. Intervjupersonerna har även fått möjlighet att ta del av det färdiga arbetet via mail. Intervjuerna som genomfördes för denna studie spelades in och avlyssnades av oss båda för att försäkra oss om att intervjupersonernas svar transkriberades korrekt för att uppnå ett trovärdigt resultat. Kriteriet om överförbarhet och pålitlighet uppnås genom tydliga
beskrivningar av forskningsprocessen och fylliga beskrivningar av empirin (Bryman, 2018). I resultatredovisningen presenteras empirin med flera citat och beskrivningar för att återge så mycket som möjligt av intervjupersonernas tankar och upplevelser. Empirin har tolkats med stöd av den kunskapsöversikt och de teoretiska perspektiven för att utesluta personliga värderingar och genom det stärka resultatet. Det sista delkriteriet, möjlighet att styrka och konfirmera, syftar till att forskaren så långt det är möjligt ska hålla sig objektiv under forskningsprocessen. Kvale och Brinkmann (2014) förklarar att objektivitet i en kvalitativ studie inte går att uppnå fullt ut, men att forskaren kan förhålla sig till detta genom att vara medveten om sin förförståelse och sträva efter objektivitet, även Larsson (2005) beskriver
vikten av att vara transparant som forskare. Detta kallas för reflexiv objektivitet och innebär att forskaren reflekterar över sin egen förförståelse och på vilket sätt den skulle kunna påverka studien och framför detta i studien (Kvale & Brinkman, 2014). Inför studien och under forskningsprocessens gång har vi reflekterat över vår egen förförståelse och redovisat den under rubriken de vetenskapliga utgångspunkterna.
Kravet om äkthet uppnås genom att ge en rättvis bild av intervjupersonernas tankar och upplevelser (Bryman, 2018). I resultatredovisningen har särskild hänsyn tagits till att alla deltagarnas berättelser ska finnas med under alla delområden. Larsson (2005) betonar vikten av att forskarna drar omsorgsfulla slutsatser från intervjupersonernas berättelser, transkriberingarna har därför läst igenom flera gånger för att säkerställa att det som skrivs i resultatet överensstämmer med det som sägs i intervjuerna. Intervjupersonerna har även fått möjligheten att ta del av transkriberingen och det slutgiltiga arbetet för att uppnå kravet om äkthet.
För att uppnå en god kvalitet genom hela det kvalitativa arbetet föreslår Larsson (2005) olika kriterier för vetenskaplig heder. Vetenskaplig heder innebär att man inte döljer sådant som framkommit under studiens gång, inte lägger till något som inte har med studien att göra, att slutsatserna är väl förankrade i resultatet, att man inte tillskriver något ett större värde bara för det passar forskarens syfte och att man på ett ärligt sätt redovisar för hur
forskningsprocessen gått till (Larsson, 2005). I denna studie har tydlig presentation av genomförandet framförts under avsnittet metod och material, all information som framförts har redovisade källor, slutsatserna bygger på resultatet, och resultatet har tolkats efter intervjupersonernas berättelser och inte snedvridits för att passa studiens syfte och frågeställningar.
4.7 Forskningsetiska övervägande
Noggrann hänsyn har tagits till de forskningsetiska principerna i studien, vilka omfattar informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet
(Vetenskapsrådet, 2002). Larsson (2005) menar att det är av stor vikt att ge information till deltagarna om studiens syfte samt att deltagande är frivilligt. Informationskravet har uppnåtts genom att mejla ut ett informationsbrev till deltagarna angående syftet med studien, att deltagandet var frivilligt samt att de kunde avbryta sin medverkan när som helst utan att ange anledning. Vidare beskriver Larsson (2005) vikten av att intervjupersonerna ger sitt samtycke till sin medverkan, detta har mottagits skriftligt via mejl från samtliga deltagare och muntligt samtycke inhämtades vid intervjutillfället. Därmed har
samtyckeskravet uppnåtts. Larsson (2005) och Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att konfidentialitetskravet innebär att obehöriga ej ska ha tillgång till deltagarnas
personuppgifter eller kunna bli kopplade till innehållet i studien. Intervjupersonerna har givits alias för att skydda deras identitet och säkerställa konfidentialitet i största mån möjligt. Nyttjandekravet innebär att det insamlade materialet enbart används i studiens syfte. Denna princip har uppnåtts genom att all insamlad material från deltagarna inte har lämnats ut eller använts till något annat syfte än för denna studie (Vetenskapsrådet, 2002).
I denna studie har intervjuer som berör känsliga ämnen genomförts med ungdomar i
gymnasieåldern och därmed har extra hänsyn tagits till de etiska ställningstagandena genom att i varje del av processen säkerställa så långt det är möjligt att inga etiska dilemman ska uppstå. När intervjustudier genomförs med unga uppstår frågan kring vem som ska ge sitt samtycke, om det är föräldrarna eller ungdomen, därav beslutades att endast kontakta dem som var över 15 år och själva kan ge sitt samtycke (Kvale & Brinkmann, 2014). Alla deltagare var 18 år eller äldre, förutom en som var 17, vilket gjorde att alla kunde ge ett informerat samtycke (Bryman, 2018). I varje forskningsintervju finns en ojämlik maktrelation mellan forskare och intervjuperson då intervjun är ett enkelriktat samtal och forskaren har
tolkningsmonopol på intervjupersonens berättelser. Att man som forskare är äldre och har en högre utbildning kan också påverka intervjun och skapa en maktasymmetri (Kvale &
Brinkmann, 2014). Innan intervjuerna började försökte vi skapa en relation till
intervjupersonerna genom att presentera oss och konversera om vardagliga saker för att de skulle få en positiv uppfattning av oss och minska risken för maktasymmetri. Vi tog även beslut om att endast en av oss två forskare skulle vara med vid varje intervjutillfälle för att minska risken för att intervjupersonen skulle känna sig utsatt.
Frågorna i intervjuguiden är formulerade med tanke att inte vara alltför inkräktande, men ändå personliga nog för att få en uppfattning om intervjupersonens erfarenhet av bland annat psykisk ohälsa och samhälleliga normer. Bryman (2018) beskriver hur man minskar risken för att inkräkta för mycket i en persons privatliv genom att var tydlig med studiens syfte samt inhämta samtycke för att intervjupersonen själv ska kunna avgöra hur mycket denne vill berätta. Intervjupersonerna informerades om studiens syfte både i
informationsbrevet samt i början av intervjun, och det klargjordes även att det är okej att inte svara på alla frågor om intervjupersonen inte vill. Följdfrågor har formulerats under
intervjuernas gång där syftet med frågan har varit att få en djupare förståelse för
intervjupersonens berättelse, och dessa har formulerats med en medvetenhet om att inte vara för inkräktande. Under intervjuerna har författarna även försökt vara inkännande, vilket försvårades då intervjuerna skedde digitalt, men genom att läsa av ansiktsuttryck och kroppsspråk har detta genomförts.
Det är av stor vikt att forskarna redan innan intervjuerna reflekterar över vilket bemötande man ska ha om intervjupersonen till exempel blir upprörd under intervjun (Kvale &
Brinkmann, 2014). Om det skulle märkas att intervjupersonen blev obekväm eller uppfattade frågan för personligt var författarna beredda på att omformulera och förtydliga frågan, eller hoppa över frågan helt och försäkra intervjupersonen om att det inte är någon fara om hen inte vill svara. Om någon intervjuperson skulle ta upp ett allvarligt ämne som till exempel självmordstankar eller våldsutsatthet var författarna beredda på att visa ett lugn och stabilitet för att skapa en trygg miljö för intervjupersonen att berätta det som denne ville berätta. Under intervjuerna var det dock inte något som uppfattades etiskt svårt att hantera. Efter intervjuerna avslutades kollade författarna av stämningen genom att fråga intervjupersonen om upplevelsen av intervjun och återknyta till att deras medverkan är frivillig och att de kan avsluta sin medverkan när de vill. Alla intervjupersoner uttryckte en positiv känsla efter intervjuerna och ville alla ta del av det färdigställda arbetet.
5
RESULTAT
I följande kapitel presenteras resultat och analys av det insamlande materialet. Kapitlet består av tre teman. I det första temat, ungdomars tankar kring psykisk ohälsa, redovisas ungdomarnas egna definitioner av begreppet psykisk ohälsa, hur de pratar om ämnet samt egna erfarenheter av psykisk ohälsa. Under det andra huvudtemat stereotypiska könsroller och sociala förväntningar presenteras ungdomarnas definitioner samt tankar kring
stereotypiska könsroller och sociala förväntningar. Det tredje och sista temat stigmatisering lyfter ungdomarnas tankar om stigma kring psykisk ohälsa. Efter presentationen av
resultaten följer en analys med de valda teorierna socialkonstruktionism och genusperspektiv samt tidigare forskning. I analysdelen har underrubriker valts för att underlätta läsningen. Intervjupersonerna har givits fiktiva namn.
5.1 Ungdomars tankar kring psykisk ohälsa
Intervjupersonerna beskrev psykisk ohälsa med ord som; något som tynger ner dig, stress, en tyngd i bröstkorgen eller magen, ångest, depression, allt är mörker, spärrar i huvudet, en våg av negativa känslor, man inte mår bra, suicidtankar och att man känner sig instängd i sig själv. Flera av intervjupersonerna beskrev hur psykisk ohälsa är ett omfattande ämne som innefattar allt från negativa tankar till mer allvarliga psykiatriska besvär som olika
psykiatriska diagnoser. Samtliga intervjupersoner ansåg att det var svårt att definiera
begreppet psykisk ohälsa då det kan syfta till så många olika saker, nedan följer ett citat från Sana.
Jag tror att det är för att det är så brett, och det kan vara så individuellt. Alltså någonting som jag kan se som psykisk ohälsa kanske för någon inte är det, eller aa tvärtom, någonting som någon annan förklarar som psykisk ohälsa kanske jag inte ser är så pass grovt att man kan kalla det liksom psykisk ohälsa. Så det är väl det, självaste definitionen kanske inte är så konkret tror jag.
Som Sana beskriver ovan kan definitionen av psykisk ohälsa vara individuell därav kan det vara svårt att beskriva vad psykisk ohälsa kan innebära. Just för att definitionen är så individuell kan det vara svårt att själv avgöra vilka symtom som räknas till psykisk ohälsa. Lejla beskriver hur ens personliga erfarenheter kan påverka vad begreppet psykisk ohälsa innebär:
Jag tror nog att det har lite att göra med kanske ens personliga erfarenheter. Om det inte är ett ämne du är så pass inte van vid, men att du inte har så mycket erfarenhet av det så tror ja att det kan bli svårare för att då har man ju bara förklaringar från andra och då är det ju lite svårt det finns ju så mycket, det är så brett.
Lejla som själv har erfarenhet av psykisk ohälsa menar att det blir enklare att definiera begreppet om man själv upplevt det då har man en förståelse för vad begreppet innebär.
