Önskan om frihet och självständighet : En kvalitativ intervjustudie om äldre personers motiv till ansökan om elrullstol vid funktionsnedsättning.

Önskan om frihet

och

självständighet

HUVUDOMRÅDE: Gerontologi FÖRFATTARE: Carina Berg HANDLEDARE: Linda Johansson

JÖNKÖPING Juni 2021

En kvalitativ intervjustudie om äldre personers motiv

till ansökan om elrullstol vid funktionsnedsättning.

Sammanfattning

Vi blir allt äldre och många av de äldre lider av funktionsnedsättningar med ökat beroende som följd. För många äldre är det viktigt att uppleva självständighet och oberoende och för att minska beroende vid funktionsnedsättning kan hjälpmedel förskrivas. Arbetsterapeuter kan förskriva elrullstolar när de äldre har en önskan om att utföra aktiviteter självständigt. Samtidigt saknas kunskap om äldre personers egna uppfattningar om varför de önskar elrullstol, vilket är viktig kunskap för att öka förståelsen och kunna möta förväntningar i samband med ansökan av dessa hjälpmedel.

Syftet med arbetet var att beskriva äldre personers motiv till att ansöka om elrullstol vid funktionsnedsättning. En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie genomfördes analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Sex intervjuer genomfördes med personer över 65 år och som hade startat en ansökningsprocess för att erhålla elrullstol.

Resultatet visade att deltagarna hade en önskan om ökad frihet och ansåg att ökad självständighet skulle hjälpa dem att återta tidigare aktiviteter. Det var också viktigt för dem att få möjlighet att vara aktiva när de själva ville och slippa vänta på andras välvilja och tid. Ett annat motiv var att elrullstol/elskoter skulle möjliggöra för dem att ingå i sociala sammanhang som de själva valt. För att de äldre ska få uppleva ökad självständighet och frihet krävs kunskap för att kunna skriva en bra ansökan.

Nyckelord: Oberoende, Frihet, Kvalitativ innehållsanalys, Arbetsterapi

Summary

Many older adults suffer from activity impairment, which leads to an increase in dependence. Experiencing independence and decreasing dependency is important to many older adults. When disability occurs and the older adults want to perform activities on their own, occupational therapists can prescribe electric wheelchairs. However, there is a lack of knowledge of older adults own perception about why they want an electric wheelchair. This knowledge is important in order to better comprehend and meet the expectations in relation to applying for these aids.

The aim of this thesis is to describe what motive older adults with disabilities have when applying for an electric wheelchair.

This thesis is a qualitative, semi structured interview study. The data was analyzed with the Content Analysis. Six interviews were carried out with persons aged 65 and above, who had started an application process for electric wheelchair.

The results show that the participants had a wish to increase their freedom and believed that increased independence would help them to regain previous activities. It was also important for the older adults to have the opportunity to be active whenever they wanted to and not having to rely on others’ time and good will. An additional motive was that an electric wheelchair would enable social encounters with persons of their choosing. For the older adult to experience improved independence and freedom, occupational therapists need increased knowledge in order to deliver qualitative application.

Innehållsförteckning

Sammanfattning ... 2

Summary ... 2

Innehållsförteckning ... 3

Inledning ... 1

Bakgrund ... 1

Äldre och funktionsnedsättning ... 1

Hjälpmedel vid funktionsnedsättning ... 2

Att vara hjälpmedelsanvändare ... 2

Elrullstol som hjälpmedel ... 3

Att använda elrullstol ... 3

Beroende och oberoende hos äldre personer ... 4

Syfte ... 5

Material och metod ... 5

Design ... 5

Urval och datainsamling ... 5

Analys ... 5

Förförståelse ... 6

Etiska överväganden ... 6

Resultat ... 7

Ökad rörelsefrihet ... 8

Önskan om att återta tidigare aktiviteter ... 9

Vara en del i ett socialt sammanhang ... 9

Diskussion ...10 Metoddiskussion ...10 Resultatdiskussion...11

Slutsatser ... 12

Referenser ... 13

Bilagor ... 17

1

Inledning

Under mina år som arbetsterapeut i kommunal verksamhet har jag träffat många äldre som uttryckt önskan om möjligheten att kunna komma ut och bli mer självständiga i sin vardag. Det jag har sett är att när orken tryter på grund av sjukdom och ålder, räcker inte rollatorn till vid längre sträckor och en manuell rullstol är ofta alldeles för tung att framföra själv.

För att underlätta för de äldre att utföra aktiviteter kan hjälpmedel förskrivas och det är ofta just en arbetsterapeut som förskriver dessa hjälpmedel. Som legitimerad arbetsterapeut ligger det i åtagandet att vid behov ansöka om eldriven rullstol som ombud för den enskilde. Förskrivningsprocessen ser olika ut i olika delar av Sverige men i Västra Götalandsregionen där jag arbetar måste ansökan om elrullstol göras på primärvårdsnivå då de är organisatoriskt kostnadsansvariga. På regionens hemsida (www.vgregion.se) finns en handbok (Handbok för förskrivning av personliga hjälpmedel), framtagen gemensamt mellan Västra Götalandsregionen och de 49 kommunerna inom regiongränsen, där kriterierna för att bli beviljad en elrullstol finns beskrivna. Min upplevelse är dock att de äldres motiveringar inte alltid är liktydiga med handbokens kriterier vilket kan leda till ett avslag på ansökan. Detta har skapat ett intresse i att öka förståelsen och kunskapen om äldre personers tankar och motiv i samband med ansökningsförfarandet.

Sökning av vetenskaplig litteratur har visat att det finns relativt gott om litteratur som berör elrullstolar, (se t.ex. Stenberg et al., 2016 och Löfqvist et al., 2012). Litteraturen rör bland annat träning av framförandet av elrullstol (Kirby et al., 2015 och MacGillivray et al., 2018) och vad som händer efter det att en person har erhållit en elrullstol (Edwards & Mccluskey, 2010). Det vetenskapliga underlaget fokuserar dock ofta på personer i arbetsför ålder och barn (exempelvis Smith et al., 2016). Vad gäller forskning kring äldres upplevelser och nytta av eldriven rullstol eller skoter samt äldres förväntningar och erfarenheter av dessa hjälpmedel är det dock sparsamt.

För att öka förståelsen och kunna möta förväntningar behövs därmed ytterligare kunskap kring äldre personers tankar i samband med ansökan om elrullstol. Därför är syftet med den här studien att beskriva äldre personers motiv till att ansöka om elrullstol vid funktionsnedsättning.

Bakgrund

Äldre och funktionsnedsättning

Vi människor blir allt äldre och det finns flera teorier om vad som händer med människors hälsa med stigande ålder. En del hävdar att perioden med funktionsnedsättning och sjuklighet blir allt kortare, (så kallad komprimerad sjuklighet) medan andra menar att vi förlänger perioden med funktionsnedsättning och sjuklighet, (expanderad sjuklighet). Det senare alternativet betyder att medicinska åtgärder förlänger livet med fler sjukdomar och funktionsnedsättningar vilket ökar belastningen på vård och omsorg (Crimmins & Beltrán-Sánchez, 2010). Det finns en uppsättning av allmänna symtom inklusive immobilisering, gångsvårigheter och smärta som kan härledas både till sjukdomar som drabbar äldre men också åldrandet i sig (Ernsth Bravell & Ericsson, 2014). Ju äldre människor blir, ju mer olika blir vi varandra trots att vi har samma kronologiska ålder. Här kan begreppet funktionell ålder användas för att visa på skillnaderna som den enskildes livskvalitet och hälsa har lett till genom åren (Fristedt, 2014). Att ha en diagnos innebär inte automatiskt försämring i funktionsförmågan utan det beror i hög grad på den äldres allmänna hälsa och förflyttningsförmågan. Alla människor har olika förmåga till anpassning om vi drabbas av en funktionsnedsättning och olika möjligheter att delta i aktiviteter för att kunna uppleva hälsa och välbefinnande. Här är bland annat förmågan att förflytta sig av stor vikt. Nedsatt syn och hörsel samt depression gör det svårare för äldre att vara aktiva men tilltron till sin egen balans påverkar också möjligheten att vara delaktig i aktiviteter (Fristedt, 2014). För att förstå vad en funktionsnedsättning betyder för den äldre är inte bara den objektiva uppfattningen av funktionsnedsättningen viktig utan det är också viktigt att lyssna på den subjektivt upplevda funktionsnedsättningen i den totala bedömningen. Detta gäller vid t.ex. bedömning av hemtjänst (Ernsth Bravell et al., 2011) men kan även gälla för bedömning av hjälpmedelsförskrivning. Upplevd förmåga, tillsammans med den miljö personen vistas i och egen samt andras attityder kring vad som är lämpliga aktiviteter för äldre påverkar dessutom aktivitetsnivån (Fristedt, 2014). Tack vare

2

bättre bostäder och utemiljöer samt bättre hjälpmedel underlättar det för de äldre att förflytta sig och utföra sina dagliga sysslor när de drabbats av funktionsnedsättningar och aktivitetssvårigheter (Dehlin & Rundgren, 2014).

För äldre är funktionsnedsättningar ofta förknippade med trötthet, nedsatt minne, smärta i rygg och leder samt gångsvårigheter som leder till nedsatt möjlighet till vara delaktiga (Dehlin & Rundgren, 2014). När de äldre har möjlighet att vara aktiva innebär det en upplevelse av engagemang och en känsla av välbefinnande och det kan göra att upplevd smärta kan glömmas av (Larsson et al. 2009). Att vara delaktig i aktiviteter är inte bara av fysisk betydelse utan det bidrar även till psykisk och socialt välbefinnande och därmed främjas individens hälsa. Obalans i aktivitetsnivå kan å andra sidan leda till ohälsa (Fristedt, 2014) och för många äldre minskar möjligheten att vara delaktig i sociala sammanhang på grund av funktionsnedsättningar och förlust av vänner. Enligt Steptoe et al. (2013) är både social isolering och ensamhet associerat med ett förkortat liv bland äldre.

Hjälpmedel vid funktionsnedsättning

I FNs skrift för rättigheter rörande personer med funktionshinder (United Nations, 2006) står det i artikel 20 att alla med nedsatt personlig mobilitet ska genom kostnadseffektiva medel garantera största möjliga oberoende. Det handlar då om förflyttningshjälpmedel och tillgång till stöd vid träning men också att kunna välja när och hur förflyttningarna ska ske. I Sverige framhålls dessutom att hjälpmedel ska vara en integrerad del i hälso- och sjukvård för att mildra aktivitetsbegränsningar. Det argumenteras också för att när hjälpmedel används rätt så betalar de tillbaka sig kostnadsmässigt genom minskade vård- och omsorgskostnader (SOU 2011:77).

När andelen äldre blir större är det av samhällsekonomisk betydelse att den äldre befolkningen kan upprätthålla hälsa och oberoende. Där kan hjälpmedel fylla en viktig funktion ifall äldre personer drabbas av funktionsnedsättning (Pain et al., 2007), genom att mildra funktionsnedsättningens inverkan på dagliga livet (Abri & Boll, 2020). Enligt Tollén et al.s (2008) undersökning vill många äldre i hög grad undvika att bli assisterade eller helt hjälpta av andra och påtalar att oberoende är viktigt. Ett hjälpmedel kan alltså neutralisera och kompensera ett funktionshinder och det tycks som att ju äldre en person blir desto lättare har denne att acceptera hjälpmedel (Pain et al. 2007).

I en utredning kring hjälpmedel och ökad delaktighet (SOU 2011:77) anges att det saknas en klar definition av hjälpmedel. Att studera hjälpmedels uppgift kan dock vara ett sätt för att klassificera och gruppera olika typer av hjälpmedel. Vanligtvis delas hjälpmedel in i tre grupper; 1) hjälpmedel som kompenserar för nedsatt eller förlorad funktion i det dagliga livet, exempelvis rullstol, 2) hjälpmedel som förbättrar eller upprätthåller funktion, exempelvis rollator samt 3) hjälpmedel som förebygger förlust av funktion eller förmåga, exempelvis träningsredskap såsom en cykel. Hjälpmedel har därmed till syfte att kompensera för, förbättra eller vidmakthålla funktion och förmåga hos användarna och de kan underlätta i bostaden, vid personlig vård eller vid förflyttningar (Scherer et al., 2011). För äldre med nedsatt förmåga att förflytta sig används hjälpmedel såsom käppar, rollator, rullstol eller elektrisk rullstol. Frekvensen av nyttjandet av dessa hjälpmedel ökar i högre åldrar relaterat till den ökande andelen äldre personer som har en funktionsnedsättning (Salminen et al., 2009). År 2011 använde cirka 800 000-850 000 personer hjälpmedel varav 70% var äldre än 64 år (SOU 2011:77).

Att vara hjälpmedelsanvändare

Det finns många mer eller mindre förutfattade meningar och åsikter kring äldre och åldrandet och det finns attityder kring de äldres självständighet och användande av hjälpmedel. Fraser et al.s (2015) slutsats vid en undersökning var att många äldre inser att de har behov av hjälpmedel för att fortsätta leva självständigt men att de inte gärna vill att det ska synas att de har en funktionsnedsättning samt att de kände sig tveksamma till att hjälpmedel kunde underlätta deras vardag. Samtidigt visar en annan studie att äldre personer med funktionshinder som använder hjälpmedel istället för att ta emot hjälp från någon annan för att klara aktiviteter i det dagliga livet uppvisar bättre välbefinnande (Lin & Wu, 2014).

För att kunna värdera om hjälpmedel passar i det enskilda fallet krävs förståelse för användarens behov och preferenser. Väljs lämpliga hjälpmedel för den enskilde, borgar det för att hjälpmedlen används på ett sätt som ökar den subjektiva känslan av välbefinnande (Scherer et al. 2011) och underlättar i omsorgen om äldre personer med funktionsnedsättning (Pain et al. 2007). Även den äldres närståendes

3

åsikter och uppfattningar är viktiga att tas med i värderingen om lämpligt hjälpmedel för att förstå om den äldre kommer att använder ett hjälpmedel eller ej (Abri & Boll, 2020).

Det finns många olika parametrar att ta hänsyn till vid utvärdering av användning av hjälpmedel såsom förväntningarna på hjälpmedlet, omgivningens möjligheter och hinder samt hjälpmedlens breda användningsområde. Dessa breda parametrar gör svårt att få en helhetsbild i en värdering och därmed också nyttan av att förskriva hjälpmedel (Salminen et al. 2009). Hur vinsten för den enskilde ser ut tycks dock vara beroende av hur väl hjälpmedlet är anpassat efter personens förutsättningar och preferenser samt möjligheten att använda den i personens fysiska och sociala miljö (Mortenson et al., 2015).

Elrullstol som hjälpmedel

I Västra Götalandsregionen där denna studie genomförts finns ett dokument ”Handbok för förskrivning av personliga hjälpmedel” som styr förskrivningen av alla hjälpmedel. Där delas elrullstolar in i följande tre grupper; 1) elrullstolar som framförs med joystick eller annat styrsätt och som ser ut mer som en traditionell rullstol. 2) tre- eller fyrhjuligt fordon med ”mopedstyre”, elskoter, som oftast används enbart utomhus. 3) manuell rullstol med drivaggregat som framförs antingen av vårdare eller av personen sittandes i rullstol (www.vgregionen.se). För denna studie används fortsättningsvis begreppet elrullstol för att förklara samtliga grupper; men elrullstolar som tillhör den tredje gruppen, dvs manuell rullstol med drivaggregat som framförs antingen av vårdare eller av personen själv är inte det som avses i denna studie eftersom elrullstolar med drivaggregat som framförs av personen själv används i låg utsträckning och vid vårdarstyrda drivaggregat blir den äldre personen inte självständig utan är fortsatt beroende av annan person för förflyttning. I Sverige använder många i dagligt tal ordet permobil synonymt med ordet elrullstol men Permobil (www.permobil.com/sv-se) är ett företags varumärke som producerar och säljer elrullstolar av olika slag. Vanligtvis är det en arbetsterapeut som förskriver elrullstolar. Kravet för att kunna ansöka om en elrullstol kan skilja sig åt, och i Västra Götalandsregionen är kriterierna bland annat att den ansökande personen måste komma att använda elrullstolen minst tre gånger i veckan för inköp samt engagemang i samhälleliga och sociala aktiviteter (www.vgregion.se) .

Det har gjorts försök att ange antal elrullstolar i olika länder men det är mycket osäkra siffror som då har angetts. Förekomsten tycks dock ha öka över tid precis som personer som uppger ett behov av elrullstol ökar (Thoreau, 2015). I Sverige fanns förr Hjälpmedelsinstitutet som ansvarade för information om hjälpmedel men institutet har lagts ned och ersattes av Myndigheten för delaktighet (MFD). MFD anser dock att det inte finns något behov av kontroll över hjälpmedel och att 1177.se upprätthåller informationsbehovet för hjälpmedel till allmänheten. En av anledningar till den upphörda kontrollen är att gränsen mellan förskrivna hjälpmedel och konsumentprodukter suddas ut allt mer (MFD.se). Det innebär att allt fler köper en egen elrullstol vilket försvårar att ha kontroll på det totala antalet vilket också Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) påtalar (ntf.se). NTF menar dock att det blir allt fler elrullstolar i vårt samhälle och att detta syns bland annat på ökningen av olyckor där elrullstolar varit inblandade. Detta kan också ses i vissa andra länder såsom Storbritannien och Australien där det också finns en växande andrahandsmarknad (ntf.se).

Att använda elrullstol

Med kunskap om de äldres förhoppningar om vad en elrullstol kan underlätta i vardagen kan arbetsterapeuter troligtvis förbättra ansökningsförfarandet ytterligare och därmed öka möjlighet för ett positivt svar på ansökan. Som Löfqvist et al. (2012) påtalar är elrullstolar hjälpmedel som syftar till att mildra begränsningar i mobilitet och minska risken för utanförskap och beroende i dagliga livet vilket är viktigt för de äldre personernas välmående. Förhållandet mellan kostnader och vinster med förskrivning av elrullstol visar att det är en effektiv åtgärd, både vad gäller ekonomi och förbättring i välbefinnande. Ekonomiskt handlar det om att den enskilde blir mindre beroende av att utnyttja samhälleliga hjälpinsatser och transportmedel. Att erhålla en elrullstol ökade deltagarnas självförtroende, oberoende men också trygghet och säkerhet vilket leder till ett ökat välbefinnande (Samuelsson & Wressle, 2014).

En förutsättning för att den äldre ska våga använda elrullstolen till fullo är att de får träning i att köra den på ett säkert sätt både inomhus och utomhus. Utan träning ökar riskerna för olycksfall vilket kan leda till att den enskilde äldre slutar använda hjälpmedlet vilket i sin tur kan leda till ökat beroende (Williams, 2014). Det krävs ett personcentrerat arbete för att kunna leda till ett så optimalt utformat hjälpmedel som möjligt. Är elrullstolen anpassad efter den enskilde äldres förutsättningar är nyttan och

4

chansen för användning större. Den äldre personen med funktionshinder och den förskrivande arbetsterapeuten bör ha en samarbetande relation vid processen kring ansökan och förskrivning för att få ett så bra resultat som möjligt (Mortenson et al., 2015)

I en svensk studie undersöktes hur personer i olika åldrar och med funktionshinder upplevde användandet av elrullstol. När deltagarna i studien gav upp gångförmågan och blev användare av elrullstol upplevdes initialt ett motstånd men efter att de accepterat situationen blev många positivt överraskade över möjligheterna som följde och det uppfattades därför som en symbol för frihet, bland annat för att de med elrullstol kunde ta sig till ställen som de tidigare behövt hjälp för att nå (Stenberg, et al. 2016). I en annan studie beskrivs att 0beroendet hos personer som erhöll elrullstol ökade med upp till 50% under de fyra första månader (Löfqvist et al., 2012). Även deltagandet i sociala sammanhang kan underlättas med elrullstol eftersom användarna då kunde ta sig ut självständigt (Stenberg et al. 2016). Enligt en australiensk studie använde elrullstolsanvändarna hjälpmedlen i stort sett lika ofta utomhus där cirka 40% var ute minst en gång om dagen (Edwards & Mccluskey, 2010). De har dock andra väderförutsättningar än vi har i Sverige vilket måste tas med i beräkningen för frekvensen av utevistelser. Vidare visade studien att deltagarna främst använde elrullstolen för matinköp och sjukvårdsbesök. Därtill användes hjälpmedlet till sociala aktiviteter, kunna komma utomhus och för att besöka familj och vänner (Edwards & Mccluskey, 2010).

Några av deltagarna i Stenberg, et al.s (2016) studie uppgav att de endast använde elrullstolen vid vissa tillfällen och då för att spara energi för att orka genomföra andra aktiviteter. Trots att det svenska välfärdssystemet uppmuntrar till självständighet även för personer med funktionshinder, upplevde flera av deltagarna att det är tröga system t.ex. med framkomligheten i samhället men också vid förskrivning av elrullstol.

Beroende och oberoende hos äldre personer

Oberoende kan sägas innebära möjligheten att ha kunskap, agera och ta beslut baserat på det fria valet, ha kontroll över skeenden och ha lagliga och etiska rättigheter. Självbestämmande används ofta synonymt med eller som en del av begreppet oberoende och det handlar om att ha kontroll och rättigheter men också möjligheten att kunna göra egna fria val. Att vara oberoende är viktigt för äldre personer (Breitholtz et al., 2013) och en viktig del i att uppleva hälsa för äldre personer (Ekelund et al. 2014). Om kopplingen till vård- och omsorg görs blir definitionen något tydligare då det innebär att om en person har vård- och omsorgsinsatser så anses denna person vara beroende av andra (Hammarström & Torres, 2007).

För att en person ska uppleva ett bra åldrande krävs en förmåga att kunna vara positiv och inte tänka på det negativa men också en möjlighet att vara självständig och aktivt engagerad. Relationen med andra ska vara oberoende och givande för båda parter. Det är också viktigt att självständigt kunna utföra sysslor såsom dagliga aktiviteter. Att kunna fortsätta att utföra tidigare aktiviteter ses som en viktig faktor för att kunna uppleva självständighet (Troutman-Jordan & Staples, 2014). Drabbas äldre av nedsatt fysisk funktion men också subjektiv ohälsa är det förknippat med minskat självbestämmande i det dagliga livet (Ottenvall Hammar et al., 2016). Äldre personer kan uppleva att hjälp från hemtjänst och närstående är ett hot mot oberoendet och det egna självbestämmandet och hindrar dem i att exempelvis bestämma över sin egen situation och hemmet (Hammarström & Torres, 2007). Erhåller den äldre med funktionsnedsättning hjälp från en närstående innebär det ett mindre hot mot det egna oberoendet medan ökad skörhet och behov av hjälp från offentliga insatser i högre grad påverkar oberoendet och självbestämmandet negativt (Ottenvall Hammar et al., 2016). Skörhet kan även leda till faktisk och upplevd beroende när det gäller deltagande i aktiviteter utomhus (Portegija et al., 2016). För att uppnå bättre hälsa och ett längre liv för äldre är det viktigt att öka oberoendet och därmed kunna minska på ensamhet och social isolering (Steptoe et al. 2013). Vikten av att kunna upprätthålla kontakt med familj och vänner är tydlig och det är även av vikt att kunna vara socialt engagerad och delaktig men också att uppleva sig som uppskattad medlem i en större gemenskap (Teater & Chonody, 2020). Äldre som förlorar funktioner kan uppleva känslor av att vara värdelösa vilket påverkar självkänslan och välmåendet (Kitzmuller et al., 2018).

Sammanfattningsvis kan åldrande medföra ett glesare socialt nätverk med färre sociala kontakter, känsla av utanförskap, rollförluster och en ensamproblematik (Dehlin & Rundgren, 2014). Personer med svåra funktionsnedsättningar riskerar uppleva sig mindre viktiga, vilket påverkar nivån av deltagande i gemenskapen med andra negativt (Heinemann et al., 2013). Att vara socialt aktiv och i en gemenskap kan vara ett sätt att återfå mer kontroll över det egna livet (Drewelies et al., 2017). Det är

5

därför viktigt att hitta lösningar och stödja äldre till att utföra de aktiviteter de fortfarande klarar av och upplever meningsfulla. Hjälpmedel, såsom elrullstol kan vara ett viktigt hjälpmedel för att öka äldres aktivitet och samvaro med andra, samt öka självbestämmandet och oberoendet av andra. Kunskapen om varför äldre med funktionshinder ansöker om elrullstol saknas dock, vilket är viktigt för att öka förståelsen och på bästa sätt kunna bemöta den äldres behov och önskemål.

Syfte

Syftet är att beskriva äldre personers motiv till att ansöka om elrullstol vid funktionsnedsättning.

Material och metod

Design

En beskrivande kvalitativ intervjustudie genomfördes och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. En induktiv ansats valdes beroende på, som Lundman och Hällgren Graneheim (2017) påtalar, att den utgår från människors upplevelser berättade i intervju. Vid induktiv ansats och kvalitativ innehållsanalys ska analysen gå från data till teoretisk förståelse. Kvalitativ innehållsanalys är lämplig att använda för att analysera svaren på semistrukturerade intervjuer där tolkningen kan ske på olika nivåer (Lundman & Hällgren Graneheim, 2017), vilket genomfördes i den aktuella studien.

Urval och datainsamling

Vid kvalitativa studier är det ofta få informanter jämfört med kvantitativa studier (Henricson & Billhult, 2017). Det vanliga är att det genomförs 11-15 intervjuer men 6-10 intervjuer är också ett vanligt antal (Kvale & Brinkmann, 2014) och i den aktuella studien genomfördes sex stycken intervjuer.

Personer som uppfyllde de uppsatta kriterierna; minst 65 år och sökande av elrullstol kunde ingå i studien. Rekryteringen skedde genom att kontakt togs med arbetsterapeuter i Västra Götaland med ansvar för ansökan om elrullstol. Det innebär att ett bekvämlighetsurval användes (Kvale & Brinkmann, 2014), då de personer som vid det aktuella tillfället befann sig i ansökningsprocessen för elrullstol under hösten 2020 och våren 2021 tillfrågades. Arbetsterapeuterna informerade tilltänkta informanter om studiens syfte och vid positivt svar förmedlades kontaktuppgifter vidare. Det var åtta personer som tillfrågades men två tackade nej till deltagande.

Personerna kontaktades sedan för att vidare informera om studien och efterfråga om intresset fortfarande fanns av att ingå. I de fall det fanns intresse av deltagande bokades ett möte för en intervju. De fyra första deltagarna valde själva var intervjuerna skulle genomföras och det skedde i samtliga fall vid ett personligt möte i deltagarnas hem. De två sista intervjuerna genomfördes per telefon på grund den rådande pandemin och den ökade risken för smittspridning. Alla informanter fick muntlig information om studien. För deltagarna som intervjuades i hemmet erhöll därefter deltagarna ett dokument för informerat samtycke att signera (Bilaga 2), medan muntligt samtycke erhölls vid telefonintervjuerna. Alla intervjuer genomfördes av författaren och spelades in och transkriberades direkt efteråt. Intervjuerna varade mellan 9,55 och 19,41 minuter.

Under intervjuerna användes en intervjuguide. För att pröva både frågor i frågeformuläret (Bilaga 1) och intervjuteknik genomfördes en pilotintervju. Inga ändringar gjordes avseende frågorna efter pilotintervjun. Resultatet från pilotintervjun ingår ej i resultatet då personen som intervjuade redan hade erhållit en elrullstol. Intervjufrågorna var väl relaterade till syftet och medverkade till att informanterna gavs utrymme att utveckla svaren och delge sina erfarenheter, åsikter och uppfattningar om fenomenet.

Analys

Kvalitativ innehållsanalys används ofta inom forskning om hälsa och vård och kan användas på olika slags textunderlag. Som en guide genom analysarbetet användes Erlingsson och Brysiewicz (2017) artikel om kvalitativ innehållsanalys. Genom tolkning av materialet ska det latenta innehållet belysas men till vilken grad är beroende av studiens syfte och vilken kvalitet intervjumaterialet har. Analysarbetet görs i olika steg där det första är att läsa igenom materialet för repetition och inkänning.

6

Enligt Erlingsson och Brysiewicz (2017) ska anteckningar föras under hela arbetets gång rörande tankar och idéer som kommer fram. Data sker sedan på så vis att material som svarar på syftet delas upp i meningsenheter som sedan kondenseras för få ett mer hanterbart material men ändå ha kvar kärnan i textens innehåll. De kondenserade meningsenheterna märks med koder som därefter grupperas till kategorier. Beroende på materialets kvalitet kan sedan kategorierna användas i resultatredovisningen eller också kan analysarbetet fortsätta så att teman skapas som sedan redovisas (Erlingsson & Brysiewicz, 2017).

Analysen av det här arbetet inleddes med att alla intervjuerna lästes igenom några gånger för att lära känna materialet. Under genomläsningen fördes anteckningar som under det fortsatta arbetet var en källa till kreativitet. Efter genomläsning plockades delar av materialet, meningsenheter, av betydelse för syftet, ut och utgjorde därmed grunden för analysen. Meningsenheterna kondenserades vilket innebär att enheterna blev kortare och mer hanterbara utan att viktigt innehåll gick förlorat. Korta beskrivningar, koder, gjordes utifrån innehållet i de kondenserade meningsenheterna. Koderna med liknande innehåll fördes därefter ihop och utifrån grupperingarna skapades kategorier som benämndes efter det gemensamma innehållet. Analysarbetet resulterade i tre motiv till att deltagarna ansökte om en elrullstol. För exempel på analysarbetet, se tabell 1.

Tabell 1. Exempel på analysens genomförande

Meningsenhet Kondenserade

meningsenhet Kod Kategori

Jag kan ju inte åka själv, jag kan ju inte ge mig iväg själv med rollatorn nu. D2

Kan inte ge mig iväg själv med rollatorn

Begränsad med tillgängligt

hjälpmedel Ökad rörelsefrihet

Man kommer inte så långt med en vanlig rullstol. D5

Kommer inte så långt med vanlig rullstol

Jaa, bara att gå till posten är ju bara besvärligt. D1

Besvärligt bara att

gå till posten Svårt med förflyttning

Förförståelse

Som Priebe och Landström (2017) påtalar, har vi alla någon kunskap och erfarenhet med in i en kvalitativ studie som kan påverka arbetet. Som förskrivande arbetsterapeut finns en mångårig erfarenhet i ämnet vilket innebär goda kunskaper i ansöknings- och förskrivningsförfarandet såväl som en medvetenhet om att elrullstol kan fungera bra eller mindre bra för en enskild individ. Vid intervjuerna var det både positivt och negativt att deltagarna kände till att intervjuaren var arbetsterapeut då de kände sig trygga att prata fritt och litade på den kunskap intervjuaren besitter men samtidigt riskerade att ställa arbetsrelaterade frågor. För studiens författare kan förförståelsen ha påverkat intervjuerna genom att följdfrågor inte alltid ställdes, till exempel om saker togs för givna. För att förhindra att förförståelsen påverkade studien negativt har kontinuerliga reflektioner gjorts kring deltagarnas subjektiva erfarenheter i relation till organiseringen av hjälpmedelsförskrivning. Diskussion med handledare har förts både under datainsamlingen och under analysen för att stärka att informanternas röster framkommer och undvika att för fria tolkningar gjordes.

Etiska överväganden

Enligt Vetenskapsrådets (2017) skrift om god forskningssed ska alla som medverkar i vetenskapliga arbeten skyddas från skada och kränkning, det vill säga individskyddskravet. För att värna om människors rättigheter ska god forskningsetik tillämpas och det innebär respekt för andra personer. I Vetenskapsrådets (2017) skrift står det att det ska finnas ett syfte av vikt med studien men samtidigt får ingen deltagare fara illa när de deltar. För att uppnå kvalitet och tillförlitlighet ska allmänna principer inom forskning klargöras och följas upp inklusive begrepp som sekretess, tystnadsplikt, frivillighet, informerat samtycke och konfidentialitet (Vetenskapsrådet, 2017).

De uppgifter som inhämtats har hanterats i enlighet med god forskningsetik. I samband med uppstarten av arbetet analyserades eventuella risker för ett deltagande av de tänkta informanterna. Det fanns en viss risk för att deltagarna skulle känna sig tvungna att delta på grund av den beroendeställning de hade

7

till arbetsterapeuten som tog första kontakten. Å andra sidan fick de därefter mer information och återigen frågan om de ville delta från författaren, till vilken de inte hade någon relation sedan tidigare. Informerat samtycke inhämtades från varje informant men informationen samt samtycket gavs endast muntligt vid telefonintervjuerna. Att erhålla information i pappersform gör att personen själv kan läsa om projektet efteråt vid eventuella uppkomna frågor men det var inte möjligt att dela ut informationen vid telefonintervjuerna. Deltagarna hade däremot uppgifter till intervjuaren och kunde vid behov ta kontakt.

Arbetet genomfördes under 2020/21 då även Corona-pandemin pågått, som till stor del drabbat äldre, sköra personer. Detta innebär att risk/nytta diskussion har förts, men fokus på att undvika risken att smitta de äldre personerna. De första fyra intervjuerna skedde under en lugnare period vilket ledde till att de genomfördes på plats i hemmet men med två meters avstånd och skyddsvisir. När de två sista intervjuerna skulle genomföras var smittspridningen allvarligare och därför valdes telefonintervjuer, för att minska risken för de äldre

Resultat

Samtliga deltagare var motiverade till att ansöka om en elrullstol då de ansåg sig begränsade i sin rörelsefrihet och självständighet. Vid intervjutillfällena hade ansökningsarbetet startat för samtliga men de hade kommit olika långt i processen; från den som just blivit intervjuad inför själva ansökningsförfarandet till den som redan väntade på resultatet från ansökningshandläggaren. Samtliga deltagare hade hjälpmedel för att underlätta förflyttning såsom rullstol och rollator sedan tidigare. Lika många män som kvinnor ingick i studien och medelåldern var 81,3 år. Boendeformerna skiftade och alla utom en var ensamstående. Mer information finns i Tabell 2.

Tabell 2. Informanternas kön, ålder samt boendeform.

Kön Ålder Boendeform

D1 Man 79 år Ordinärt boende

D2 Kvinna 81 år Servicehus

D3 Kvinna 86 år Äldreboende

D4 Kvinna 84 år Ordinärt boende

D5 Man 78 år Ordinärt boende

D6 Man 80 år Ordinärt boende

Resultatet visar att deltagarna ansåg att hjälpmedlet skulle kunna lösa många av deras bekymmer trots att alla hade olika förutsättningar både funktionsmässigt och miljömässigt rörande hem och närområde. Tankar på att ansöka om en elrullstol hade börjat på olika sätt men några angav att andra i deras närhet, såsom en granne, hade en och de insåg därmed att de också skulle kunna ha nytta av ett sådant hjälpmedel. En känsla av att om andra kan så kan jag, fanns hos informanterna. Många gånger var det vård- och omsorgspersonalen som också föreslagit att personen skulle ansöka om elrullstol för att den äldre med ett sådant hjälpmedel skulle kunna röra sig mer fritt i samhället eller i bostaden.

”Det är flera stycken som har det här och sen sa jag ju det så att arbetsterapeuten hörde det” D2

Övergripande såg deltagarna inget negativt med att erhålla en elrullstol utan snarare tvärtom. Om de skulle få ett avslag på ansökan såg de en negativ framtid och uttryckte känslor som att de kommer att ”bli tokiga” utan elrullstol. De uttryckte också att det fanns risk för att de kunde hamna i en depression på grund av att de inte kan uppnå den frihet och självständighet som de önskade och såg fram emot. Den här desperationen fanns under ytan hela tiden under intervjuerna men det var först vid frågan om vad som skulle hända om de får ett nekande svar som de gav uttryck för den verbalt. En deltagare var tydlig i sitt svar:

”Vad det leder till? Då blir jag idiot om jag ska sitta här hemma jämt. Så enkelt är det! Jag tycker det skulle vara fruktansvärt om jag får nej till det, måste jag säga.” D4

8

Det var ingen av deltagarna som såg någon fara med att erhålla en elrullstol även om det är ett motoriserat fordon som de måste lära sig att använda. De var trygga i att arbetsterapeuten informerat dem om att de måste övningsköra innan de fritt kan ta sig fram själva.

”Nä, jag får ju träna på den sa ju de på rehab. Och jag har kört bil i många år så det ska jag väl kunna klara att köra en elrullstol, det kan jag inte tänka mig annat.” D4 Deltagarna kunde tänka sig att köpa en privat om de får ett avslag på ansökan, även om ingen av dem tycks vara förberedd på vad det innebär praktiskt. Det andra alternativet som nämndes vid ett avslag på ansökan är färdtjänst men det är ett för vissa deltagare menligt förslag då den friheten de eftersträvar inte uppnås då de ändå kommer att vara beroende och måste vänta på någon annan.

I analysen identifierades tre teman som handlade om motiv för den äldre att ansöka om elrullstol; Ökad rörelsefrihet, En ökad möjlighet till aktivitet och Vara en del av ett socialt sammanhang. Ökad rörelsefrihet fokuserar på de funktionsnedsättningar deltagarna har drabbats av och vad de leder till och hur de kan underlättas vid användning av elrullstol. De två övriga temana, Önskan om att återta tidigare aktiviteter och Vara en del av ett socialt sammanhang belyser mer den positiva förändringen som deltagarna önskar och ser framför sig när de erhållit en elrullstol.

Ökad rörelsefrihet

Deltagarna uttryckte att de var i behov av att använda hjälpmedel och då var det främst manuell rullstol och rollator och då relaterat till att de hade olika former och grader av funktionsnedsättningar såsom amputation av ett ben, andningsproblem eller multisjuklighet. De klarade av att förflytta sig självständigt i hemmet även om det tog på krafterna och de längtade efter att kunna förflytta sig på ett enklare sätt och längre sträckor. De var också beroende av hjälp från hemtjänst eller närstående för att klara vardagssysslor. En deltagare som tidigare varit mycket aktiv och cyklat flera gånger om dagen uttryckte att:

”Först fick jag sluta att cykla, nu har jag fått sluta att gå. Det känns, det gör det.” D4 Sedan tidigare hade deltagarna hjälpmedel som de behöver för att klara sin vardag men de upplevde att det ändå saknades möjligheter till frihet och självständighet som endast en elrullstol kan ge. Detta var kopplat till att de upplevde att de var låsta till hemmet och att de hela tiden måste rätta sig efter andras välvilja och tid. Ville de utöva någon aktivitet på annan plats än i hemmet måste de invänta personalen eller närstående för att få skjuts, med den manuella rullstolen de hade idag eller med bil.

Deltagarna uppgav att gav de sig ut själva med rollator eller den manuella rullstolen kom de inte så långt då det är tungt att förflytta sig genom att köra sig själv. Dessutom kan miljön runt hemmet göra det svårt att ta sig fram på grund av markförhållanden såsom grusväg men också backig miljö. Ofta är det dessutom relativt långt till de platser de vill till, vilket innebär stor energiåtgång samt att det tar lång tid. En deltagare såg ingen möjlighet att förflytta sig självständigt då det var mycket svårt att köra manuell rullstol i omgivningen runt hemmet.

För att jag vill komma ut. Jag är van att vara ute två, tre gånger om dan. Så därför vill jag verkligen komma ut och komma ut med en rullstol och rulla det går ju inte”. D4 Några av deltagarna hade fortfarande kvar sin bil men av olika anledningar körde de inte längre. Det handlade om att de upplevde att de rent tekniskt inte klarade att köra bilen eller också att det var en för jobbig procedur för att det skulle vara värt besväret. En deltagare förklarade svårigheten med att ta sig ut med bilen och varför han avstår bilresan:

”Nu är det jobbigt för mig typ om jag ska åka bil. Då får jag lasta in rullstol och grejer och då är luften slut innan jag ens kommer igång” D1

Deltagarna beskrev hur problemen med förflyttningar många gånger ledde till att de avstod från aktiviteter för att slippa vara till besvär eller för att det upplevdes som för jobbigt och krångligt. Samtidigt ledde den minskade aktivitetsnivån till en negativ påverkan på livet och välbefinnandet sömnproblem men också att humöret blev sämre. Upplevelsen av att ha funktionshinder förstärktes dessutom när de tvingades att avstå från saker de egentligen skulle vilja göra. En deltagare uttryckte konsekvensen av funktionsnedsättningen på följande vis:

9

”Jag blev ju helt invalid på sätt och vis för jag kan ju inget göra” D3

En längtan efter att kunna ta sig ut själva, att kunna vara oberoende av andra men också att inte ligga andra till last beskrevs på olika sätt av deltagarna. Det handlade också om att de vill kunna komma ut på tider de själva valde och utan att behöva invänta någon som måste ha den tid det krävs för transporten till platsen eller aktiviteten.

”Det är ju för att jag ska kunna komma ut, utan att jag ska behöva be om hjälp. Så man kan känna sig lite självständig. För det är inte roligt att sitta på det här viset.” D3 Möjligheten att kunna komma ut även utan specifikt mål uppfattades också kunna göra tiden går lite fortare. De beskrev en förhoppning om att med hjälp av en elrullstol kunna fylla dagen med ett större innehåll och därmed finna en större mening med livet. Deltagarna berättade om hur det varit tidigare när de haft en viktig funktion i familjen och/eller samhället. Nu tycktes de bara uppleva att de var en belastning.

Önskan om att återta tidigare aktiviteter

Deltagarna såg fler alternativ för vad de skulle kunna göra med en elrullstol än vad de upplevde de hade förutsättningar att göra med de hjälpmedel de redan hade. De nämnde inte så ofta om specifika platser eller aktiviteter utan mer om möjligheten att kunna vara aktiv på ett oberoende sätt. De såg framför sig ofta så enkla aktiviteter som att komma ut på dagliga promenader för att se årstidernas och vädrets växlingar. Det var vanligt att funktionsnedsättningen ledde till att deltagarna tvingades avstå tidigare aktiviteter och nu gav de uttryck för en längtan efter det liv som de haft tidigare, innan sjukdomar och förslitningar och möjligheten att återuppta tidigare vanor.

På frågan vad en elrullstol kan erbjuda beskrev deltagarna att det handlar om att återta möjligheten att åka och göra inköp självständigt, att ta sig till körövningen eller bara komma ut för att köpa glass på egen hand. Det var få tydligt uttalade praktiska aktiviteter som nämndes i intervjuerna än just att göra inköp på egen hand och att åka och köpa pizza i byns pizzeria. De nämnde också möjligheten att ta sig till vårdcentral och frisör utan att behöva vara beroende av andras tid och engagemang.

”Det är ju så enkla grejer som att besöka en barberare eller sjukinrättning, lokala. Allting. Allt som man inte tänker på när man är frisk.” D5

Ibland nämndes aktiviteter som var starkt förknippade med social gemenskap som något man hoppades kunna återuppta såsom aktiviteter inom pensionärsorganisationer och andra föreningar. Där hade de tidigare hjälpt till med diverse aktiviteter och det fanns en dröm om att kunna återta detta, även om det lika hög utsträckning som tidigare. Möjligheten att känna att de kan vara till nytta igen var viktigt för dem.

Det fanns en stolthet kring vad som åstadkommits inom ramen för sitt engagemang i föreningslivet. Exempelvis beskrev en person hur han varit med och byggt upp en boulebana som alla kan använda och som gav en längtan efter en möjlighet att ta sig dit och en möjlighet att kanske till och med prova att spela igen.

Vara en del i ett socialt sammanhang

Intervjuerna var fyllda med önskningar om att kunna vara socialt aktiv med människor som de själva ville umgås med. En deltagare förklarar svårigheten att vara socialt aktiv på följande sätt:

”Nä, det är ju som, när man är utan det här är man ju låst. Man sitter här på ett rum någonstans, bara sitter. Man kommer inte ut någonstans och det är den stora grejen att jag kan ta kontakt med folk och man kan ta sig ut själv.” D5

På grund av den inskränkta rörelsefriheten minskade chanserna till social samvaro utanför hemmet. Det krävdes att grannar, vänner och närstående kommer och hälsar på för att de ska kunna ha något umgänge med andra. Det beskrevs att detta kunde upplevas som en ojämn relation då deltagarna hade svårt att återgälda besöken och det var något som tärde på det psykiska välmåendet då de blev mer isolerade eftersom de inte kunde begära att närstående och vänner hela tiden bara skulle kom till dem.

10

Det fanns också en längtan efter att kunna åka till närstående om de fanns i närheten. Möjligheten att göra ett spontant besök hos barn eller barnbarn lockade deltagarna. Att hålla vardagliga kontakter och vara uppdaterad på hur närstående har det, till exempel med barnbarnens fotbollsmatcher kändes viktigt för dem.

”Och sen är det fotbollsmatcher, jag har ju två barnbarn som spelar bland annat där. Jag vill ju gärna titta på dem ibland. Och sen har ett barnbarn flyttat hem och köpt ett hus längre bort här.”D1

I dagsläget var det istället ofta vård- och omsorgspersonalen som var deltagarnas sällskap. De uppskattade denna kontakt men påtalade att den inte kan jämställas med umgänge med gamla vänner eller närstående. Personalen var alltså bra att ha att prata med men de fyllde inte deltagarnas behov av social samvaro.

Genom att kunna ta sig till olika platser och aktiviteter självständigt och oberoende av hjälp hoppades deltagarna att de skulle kunna vara delaktiga i samhället igen på ett helt annat sätt än när de hela tiden är beroende av andras tid och välvilja. Möjligheten att kunna åka ut självständigt kan också vara en möjlighet att träffa på andra människor för spontan samvaro och sammantaget var möjligheten till ökat socialt sammanhang ett starkt motiv för ansökan om elrullstol.

Diskussion

Metoddiskussion

I studien genomfördes sex stycken intervjuer vilket ryms inom det spann på 6-10 intervjuer som i Kvale och Brinkmann (2014) studie framkom som ett vanligt antal vid en kvalitativ innehållsanalysstudie. För en mer rik data hade ytterligare några intervjuer varit bra men svårigheter att rekrytera deltagare gjorde detta inte möjligt. Av de som inledningsvis tillfrågades var det endast två som gav ett nekande svar till att delta i studien. Corona-pandemin kan därför vara en förklarande faktor till att relativt få deltagit i studien. Det fanns uppmaningar om att de äldre skulle vara så isolerade som möjligt vilket innebar att behovet av elrullstol kan ha minskat.

Användningen av intervju som datainsamlingsmetod ses som rätt metod för det här arbetet. Författaren har en vana i att intervjua äldre men har liten erfarenhet av semistrukturerade forskningsintervjuer av detta slag. Det krävdes koncentration för att hela tiden hålla sig till ämnet då den enskilde informanten ibland hamnade utanför ämnet. Med intervjuguiden som stöd under alla intervjuerna borgar det för att informanterna ändå delgav det som utifrån syftet avsåg skulle delges. Genom provintervjun testades intervjufrågorna (Kallio et al., 2016) och intervjutekniken vilket upplevdes positivt och stärkte självkänslan inför de övriga intervjuerna.

Pandemin påverkade som tidigare nämnts genomförandet av intervjuerna då mötena med de äldre personerna måste vara så säkra som möjligt då det annars fanns risk för smittspridning. Att använda visir, vilket gjordes i de fysiska mötena, kan göra det svårare för motparten att höra vad som sägs men det var inget som märktes under intervjuerna och det var ej heller svårt att höra vad som sas vid transkriberingen. Under de första fyra intervjuerna var smittspridningen relativ låg och därför genomfördes de i deltagarnas hem. Därefter ökade smittspridningen i samhället igen och därför genomfördes de två sista intervjuerna över telefon. Detta kan ha påverkat kvaliteten på intervjuerna då författaren helt saknade tidigare erfarenheter av att genomföra telefonintervjuer. Upplevelsen från författarens sida var också att det var svårt att läsa av om den intervjuade ville fortsätta prata efter upplevelsen enbart skulle baseras på ljud. Enligt Singleton Jr och Straits (2012) så känns ofta intervjuer vid personliga möten mer naturliga och leder till mer berättande samtal än vid telefonintervjuer men här fanns alltså inte denna möjlighet fullt ut och telefonintervjuer erbjuder alltid en större säkerhet, både för informanten men också för intervjuaren (Singleton Jr & Straits, 2012).

För att uppnå trovärdighet ska resultatet redovisas på ett systematiskt och noggrant sätt och det ska bygga på ett väl genomfört analysarbete (Elo et al., 2014). Det här arbetet har utförts av författaren själv men under hela arbetet har diskussionen förts med handledaren för att säkerställa att resultatet speglar syftet utifrån intervjudata i så hög grad som möjligt. Under hela arbetet med analysen var Erlingsson och Brysiewicz (2017) artikel ett stöd. Artikeln beskriver analysprocessen steg för steg vilket gjorde det möjligt att efterlikna. Samtidigt är analys ingen enkel process och av och till fick författaren gå tillbaka i analysarbetet och justera för att sedan kunna komma vidare i analysen vilket resulterade i att när

11

resultatet skrevs var materialet väl genomarbetat. Detta sammantaget borde öka resultatets trovärdighet och kvalitet.

Resultatdiskussion

Resultatet i studien visar att deltagarna ansåg att en elrullstol skulle kunna öka deras självständighet och oberoende av andra. Samtliga hade redan tillgång till andra hjälpmedel men hoppades att just en elrullstol kunde ge dem något mer. Genom att använda elrullstol hoppades de att den kunde bidra till att öka deras rörelsefrihet, återta aktiviteter och att återigen bli en del i ett socialt sammanhang. Självständighet var något som framhölls som viktigt bland de äldre personerna i denna studie. Att erhålla en elrullstol var en väg att kunna bli mindre beroende av andras välvilja och tid för att komma ut och göra saker, och kunde därmed medföra ökad rörelsefrihet. År 2016 hölls en gerontologisk konferens där det fastslogs att alla som kommer i kontakt med äldre personer med funktionsnedsättningar bör sträva mot att stödja dem att så snabbt som möjligt ska kunna återta sitt oberoende i dagliga aktiviteter i hemmet men också deras möjlighet att vara aktiva i samhället och återuppta tidigare aktiviteter (Aspinal et al., 2016). Att stödja äldres självständighet är viktigt då allt fler personer blir äldre och kostnader för vård och omsorg ökar. Om det finns möjlighet att minska hjälpbehovet så kan således kostnader minskas (Pain et al. 2007). För att kunna utöva självständighet krävs enligt Ekelund (2014) att en person har kontroll över sin tid och sin kropp. Detta var något deltagarna i den här studien i dagsläget till viss del tycktes sakna men som de trodde kunde avhjälpas med det nya hjälpmedlet. Att vara beroende av andras hjälp riskerar bli ett stressmoment för äldre personer och leder ofta till oro och osäkerhet och därmed ett minskat välmående (Breitholtz et al., 2013). För att äldre personer ska fortsätta uppleva livskvalitet är det viktigt för dem att fortsätta vara aktiva även om de lever med både psykiska och fysiska funktionsnedsättningar (Ward et al., 2019). När äldre personer med funktionsnedsättning upplever friheten av att bestämma själva kan detta dessutom stärka den äldre personens välmående (Teshale et al., 2019). En svensk studie har funnit att äldre personer som erhållit elrullstol har minskat beroende av andras hjälp och stöd. Hemtjänst har kunnat minskas eller avslutas och även att närstående har blivit mindre belastade till följd av att den äldre personen själv har kunnat utföra fler sysslor såsom matinköp (Pettersson et al., 2014). Detta stämmer väl överens med de uppfattningar som deltagarna i denna studie hade om vad en elrullstol skulle kunna innebär i deras liv.

Ett annat viktigt motiv till att de äldre personerna ansökte om elrullstol var att de ansåg att hjälpmedlet skulle kunna underlätta för dem att återta aktiviteter som de nu hade fått avstå på grund av sina funktionsnedsättningar och som de uttryckte en saknad efter. Det de upplevde beskrivs ibland som en obalans i aktivitetsnivån, vilket innebär att en person upplever en osund mix av aktiviteter och vila. Hur balansen i aktivitetsnivån upplevs är subjektiv men det finns en koppling mellan aktivitetsbalans och hälsa (Wagman, et al., 2012). I den aktuella studien framkom att deltagare avstod från aktiviteter då de upplevde dem för besvärliga att genomföra även om det var sådant de önskade göra. Bara för att detta framstod tydligt i denna studie så betyder det inte att alla äldre upplever sänkt aktivitetsnivå på samma sätt utan det har tidigare beskrivits att en del äldre värderar ett aktivt liv medan andra uppskattar ett mer tillbakadraget liv utan vissa aktiviteter som de tidigare utfört när de uppnått en högre ålder (Aas et al. 2020). Detta kanske kan förklara varför vissa gärna vill ha en elrullstol medan andra inte efterfrågar ett sådant hjälpmedel. Fristedt (2014) påtalar att alla människor har olika förmåga till anpassning och det kan vara en anledning till att vissa klarar sig med de vanliga hjälpmedlen. Det kanske helt enkelt räcker för att täcka de viktigaste behoven medan andra inte kan eller vill anpassa sig på samma sätt utan har behov av att fortsätta att vara aktiva och självständiga till en högre grad.

På grund av den nedsatta förmågan att transportera sig blev deltagarna till viss del uteslutna från möjligheten till social samvaro och ett av motiven till att ansöka om elrullstol handlade just om att överbrygga detta. Fler deltagare i studien hade en familj som de uppskattade men det räckte inte alltid för att uppleva bekräftelse och deltagare uttryckte att de ville få möjlighet att i större utsträckning träffa gamla vänner och bekanta. Samvaro med andra i samma ålder kan ge ett annat sorts stöd och sällskap än vad familjemedlemmar kan ge (Skaar, et al. 2010) och dessutom kan de äldre personerna ge stöd tillbaka vilket kan bidra till en känsla av att känna sig behövd och viktig (Anderson, et al., 2012). Enligt Edwards och McCluskey (2010) använde deltagarna i deras studie elrullstol för att kunna genomföra fritidsaktiviteter och sociala aktiviteter. Detta ledde till att de kände sig mer fria och oberoende att umgås med andra då de lättare kunde förflytta sig. Vidare angav deltagarna i Samuelsson och Wressles (2014) studie att de gav sig ut med elrullstol bara för att komma ut från sitt hem, vilket överensstämmer med vad deltagarna i den här studien också såg fram emot att kunna göra. Steptoe et al. (2015) drog slutsatsen

12

att välmående hos äldre personer ska främjas och att hälso- och sjukvårdssystemen måste stödja åtgärder så att äldre personer kan uppleva hälsa och välmående, inte bara fokusera på sjukdom och funktionsnedsättning.

De äldre personerna som deltog i den här studien angav inga negativa aspekter med att erhålla en elrullstol utan uttryckte en stark önskan om hjälpmedlet och såg framför sig hur detta kan förbättra deras dagliga liv. Frågan kan ställas om elrullstolen verkligen kan lösa alla deltagarnas problem så som de tänkte sig men det är inte något som den här studien berör. Deltagarnas berättande om olika motiv till varför de önskade en elrullstol vilket står i viss kontrast till de kriterier som ställs i handboken för förskrivning av elrullstolar. Kriterierna berör endast praktiska göromål såsom att göra inköp och ger inget utrymme för djupare subjektiva beskrivningar och fokus på psykosociala aspekter. För arbetsterapeuten som skriver själva ansökan kan därför svårigheter uppstå om att vara tillräckligt konkret utifrån den ansökandes önskemål för att kunna få bifall för förskrivning från kostnadsansvarig. Detta är något som Löfqvist et al. (2012) också påtalar, vikten av att öka kunskapen kring ansökningsförfarandet och motivet till ansökan för att de äldre som har behov av en elrullstol inte ska få ett nekande svar på ansökan. Resultatet av denna studie är därför av vikt för förskrivare för att på så vis öka förståelsen kring äldre personers motiv till ansökan om elrullstol och på sikt att möjliggöra att kriteriernas fokus kan utvecklas. Av vikt vid ansökningsprocessen är även att den förskrivande arbetsterapeuten har insikt i att de äldre personernas motiv och drömmar kanske inte är helt realistiska och inte kommer att slå in enbart för att de erhåller en elrullstol. Vid ett avslag på en ansökan är det viktigt att ha i beaktande att detta kan innebära ett sämre välmående och dessutom en kostnad för andra delar i välfärdssystemet såsom ökad hemtjänst. Detta är något som 30 vårdrelaterade förbund också hävdar i en ny debattartikel från Aftonbladet (2021) där de argumenterar för att hjälpmedel är en insats som är hälsoekonomisk och som kan öka människors självständighet och delaktighet. Vad som kan hända med den enskilde äldre personen om det blir ett avslag kan inte den här studien svara på men enligt deltagarna blir det ett bakslag för dem. Några av deltagarna i intervjuerna trodde själva att de kommer att bli deprimerade, med ett fortsatt beroende och väntan på att kunna vara aktiva på andras villkor. Vid nedstämdhet minskar ofta aktivitetsnivån ytterligare för äldre personer (Fristedt, 2014). Enligt Stenberg et al. (2014) kan elrullstol upplevas som något mer än bara ett hjälpmedel, det kan vara en väg till större frihet och ge en positiv inverkan på den äldre personens självförtroende och detta stämmer ju väl ihop med det som de äldre uttrycker i denna studie.

Vid ett eventuellt avslag på ansökan var det flera deltagare som funderade på att själva bekosta en elrullstol. Detta riskerar leda till att vård och omsorg inte blir jämlik, vilket framgår i Hälso- och sjukvårdslagen och Socialtjänstlagen som viktigt eftersom alla inte har samma ekonomiska förutsättningar att köpa hjälpmedel. Det skulle dessutom innebära att de själva behöver lära sig manövrera elrullstolen och alltså inte få stöd och anvisningar av en arbetsterapeut under läroperioden. Detta sågs inte som något problem trots att arbetsterapeuterna hade påtalat att innan en elrullstol kan användas så behöver man övningsköra. Enligt MacGillivray et al. (2018) förekommer olyckor med elrullstol men genom körträning minskar risken för olyckor genom att körförmågan förbättras såväl omedelbart som över tid. De åtgärder som NTF förslår för att öka trafiksäkerheten är riktade mot att göra miljön dessa fordon vistas i, såsom kollektivtrafiken och färdtjänst, säkrare men det står inget om körträning (ntf.se, 2020). Det finns ny svensk forskning (ntf.se, 2020) runt trafiksäkerhet med elrullstolar som initierats på grund av att olyckorna har ökat och slutsatsen av den forskningen är att fordonsregistrering och en bättre reglering kring elrullstolar skulle kunna vara en väg till att minska olycksstatistiken. Fordonsregistrering kan säkert vara ett sätt att delvis komma till rätta med olyckorna men vid privat köp kontrolleras inte för funktionsnedsättningarna som föreligger och som kan påverka körförmågan; såsom synnedsättningar och försämrad kognition. Detta gör däremot vid förskrivning av arbetsterapeut, vilket talar för att denna typ av hjälpmedel bör förskrivas.

Slutsatser

Motiven till att äldre personer ansöker om elrullstol kan vara flera såsom att öka oberoendet, återta tidigare aktiviteter samt kunna delta i sociala sammanhang. Således ses elrullstol som en lösning på många problem i vardagen. De äldre personerna ser möjligheten att återfå den frihet och till viss del det liv de hade tidigare. De hade en önskan om möjligheten att vara mindre beroende av andra och kunna vara aktiva när det passar dem själva.

Riktlinjerna i Handbok för förskrivning av personliga hjälpmedel (www.vgregion.se) styr förskrivning av hjälpmedel och kriterierna är konkret praktiskt angivna vilket kan göra ansökningsarbetet svårare då

13

de äldre personerna som önskar ansöka om elrullstol ofta har ett berättande sätt om frihet och psykosociala motiv. Det här arbetet kan vara en hjälp till att förstå motiven de äldre personerna anför vid ansökningsprocessen.

Referenser

Aas, M.H., Austad, V.M., Lindstad, M.O. & Bonsaksen, T. (2020). Occupational balance and quality of life in nursing home residents. Physical & Occupational Therapy in Geriatrics. 38(3), 302-314. Abri, D. & Boll, T. (2020). Aging, Technology, and Psychology. Models of assistive device use viewed

from an action-theoretical perspective on lifespan development. European Psychologist. 25(3), 211-228.

Anderson, C., Kraus, M.W., Galinsky, A.D. & Keltner, D. (2012). The local-ladder effect: Social status and subjective well-being. Psyckological Science 23(7), 764-771.

Aspinal, F., Glasby, J., Rostgaard, T., Tuntland, H. & Westendorp, R.G.J. (2016). New horizons: Reablement – supporting older people towards independence. Age and Ageing. 2016(45), 574-578.

Breitholtz, A., Snellman, I. & Fagerberg, I. (2013). Older people´s dependence on caregivers help in their own homes and their lived experiences of their opportunity to make independent decisions. International Journal of Older People Nursing. 8(2), 139-148.

Crimmins, E.M., & Beltrán-Sánchez, H. (2010). Mortality and morbidity trends: is there compression of morbidity? Journal of Gerontology: Social Sciences, 66B (1), 75–86.

Dehlin, O. & Rundgren, Å. (2014). Geriatrik. Studentlitteratur. Lund.

Drewelies, J. Wagner, J. Tesch-Römer, C. Heckhausen, J. & Gerstorf, D. (2017). Perceived control across the second half of life: The role of physical health and social integration. Psychology and Aging. 32(1), 76-92.

Edwards, K. & Mccluskey, A. (2010). A survey of adult power wheelchair and scooter users. Disability and Rehabilitation: Assistive Technology. 5(6), 411-419

Ekelund, C. (2014). Att vara agent i sitt eget liv. Hur självbestämmande kan förstås, uppfattas och utvärderas i en kontext av hemmaboende sköra äldre personer. (Institutionen för neurovetenskap och fysiologi) Göteborgs Universitet.

Ekelund, C., Dahlin-Ivanoff, S. & Eklund, K. (2014). Self-determination and older people – a concept analysis. Scandinavian Journal of Occupational Therapy. 21(2), 116-124.

Elo, S., Kääriäinen, M., Kanste, Outi., Pölkki, T., Utriainen, K. & Kyngäs, H. (2014). Qualitative content analysis: A focus on trustworthiness. SAGE Open 2014(January-March), 1-10.

Erlingsson, C. & Brysiewicz, P. (2017). A hands-on guide to doing content analysis. African Journal of Emergency Medicine. 2017(7), 93-99.

Ernsth Bravell, M., Zarit, S.H. & Johansson, B. (2011). Self-reported activities of daily living and performance-based functional ability: a study of congruence among the oldest old. European Journal of Ageing 2011(8), 199-209.

Ernsth Bravell, M. & Ericsson, I. (2014). Geriatrik och psykogeriatrik. I Ernsth Bravell, M. (red.). Äldre och åldrande. Grundbok i gerontologi. (221-260). Gleerups AB. s.

14

Fraser, S.A., Kenyon, V., Lagacé, M., Wittich, W. & Southall, K.E. (2016) Stereotypes associated with age-related conditions and assistive device use in Canadian media. The Gerontologist. 56(6), 1023-1032.

Fristedt, S. (2014). Funktionellt åldrande. I Ernsth Bravell, M. (red.). Äldre och åldrande. Grundbokgerontologi. (119-140).Gleerups AB.

Hammarström, G. & Torres, S. (2007). Beroende eller oberoende? En kvalitativ studie av hur äldre hjälptagare ser på att ha hjälp och stöd. Sociologisk Forskning.

Heinemann, A.W., Magasi, S., Bode, R.K., Hammel, J., Whiteneck, G.G., Bogner, J. & Corrigan, J. (2013). Measuring enfranchisement: importance of and control over participation by people with disabilities. Archives of Physical Medicine and Rehabilitation. 2013(94), 2157-2165.

Henricson, M. & Billhult, A. (2017). Kvalitativ metod. I Henricson, M. (Red.). Vetenskaplig teori och metod. Från idé till examination inom omvårdnad. (s. 111-120). Lund; Studentlitteratur

Kallio, H., Pietilä, A-M., Johnsson, M. & Kangasniemi, M. (2016). Systematic methodological review: developing a framework for a qualitative semi-structured interview guide. Journal of Advanced Nursing 72(12), 2954– 2965.

Kirby, R. L., Miller, W. C., Routhier, F., Demers, L., Mihailidis, A., Polgar, J. M., Sawatzky, B. (2015). Effectiveness of a wheelchair skills training program for powered wheelchair users: A randomized controlled trial. Archives of Physical Medicine and Rehabilitation, 96(11), 2017–2026.

Kitzmuller, G., Clancy, A. Vaismoradi, M., Wegener, C. & Bondas, T. (2018). “Trapped in an empty waiting room” – The existential human core of loneliness in old age: A meta- synthesis. Qualitative Health Research. 28(2), 213-230.

Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur.

Lidbäck, L., Kåhlin, I., Winberg, C., Häll-Kellerman, B., Strahlemo, Å., Persdotter, M., Lundekvam, M., Håkansson, L., Ros, I., Wiström, K., Lundå, S., Montefusco, M., Norgren, T., Puisto. O., Hedman, H., Magnusson, T., Norén, J., Robrandt, B., Lindberg, A… Thomsson H. (2021) Hjälpmedel är på väg att bli en klassfråga. 30 förbund: Att spara in på en redan utsatt grupp slår hårt. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/qA09Eo/hjalpmedel-ar-pa-vag-att-bli-en-klassfraga. Hämtat 210516

Larsson, Å., Haglund, L. & Hagberg, J-E. (2009). Doing everyday life- experiences of the oldest old. Scandinavian Journal of Occupational Therapy. 2009(16), 99-109.

Lin, I-F., & Wu, H-S. (2014). Activity limitations, use of assistive devices or personal help, and well-being: Variation by education. Journals of Gerontology, Series B: Psychological Sciences and Social Sciences, 69(7), 16–25.

Lundman, B. & Hällgren Graneheim, U. (2017). Kvalitativ innehållsanalys. I Höglund Nielsen, B. & Granskär, M. (Red.). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. (s. 219-234). Lund; Studentlitteratur

Löfqvist, C., Pettersson, C., Iwarsson, S. & Brandt, A. (2012). Mobility and mobility-related participation outcomes of powered wheelchair and scooter interventions after 4-months and 1-year use. Disability and Rehabilitation: Assistive Technology. 7(3), 211-218.

MacGillivray, M.K., Sawatzky, B.J., Miller, W.C., Routhier, F. & Lee Kirby, R. (2018). Goal satisfaction improves with individualized powered wheelchair skills training. Disability and Rehabilitation: Assistive Technology. 13(6), 558-561.

Myndigheten för delaktighet. Webbaserad informationstjänst om konsumentprodukter inom hjälpmedelsområdet. Hämtad från mfd.se/vart-uppdrag/publikationer/rapport/webbaserad-informationstjanst-om-konsumentprodukter-inom-hjalpmedelsomradet/ Hämtad 200521