LEKENS ETABLERING I MILJONPROGRAMMETS MILJÖER
Emelie Diep Olsson & Siri Larsson Lindersköld Malmö högskola
Institutionen för Urbana studier
Arkitektur, visualisering & kommunikation Kandidatuppsats i Byggd miljö vt 2012 Inlämnad 2012-05-21
Examinator: Gunnar Sandin Handledare: Emma Nilsson
SAMMANFATTNING
Utgångspunkten för denna kandidatuppsats är att den byggda miljön påverkar våra liv och vårt handlingsu-trymme. Den byggda miljön kan möjliggöra eller begränsa olika typer av aktiviteter. Leken är en av de mest grun-dläggande aktiviteterna i vår sociala utveckling och är en del av den sociala interaktionen med andra människor. Leken förknippas ofta med barn, men leken förkommer och är viktig för alla ålderskategorier.
Syftet med studien är att ta reda på hur den byggda miljön kan skapa möjligheter för leken att etableras. Vi un-dersöker om man kan planera och styra leken och vad leken kan tillföra i ett miljonprogramsområde.
Många av de miljonprogramsområden som byggdes i Sverige under 1960- och 70-talet är ofta problemtyngda och den byggda miljön lider av ett eftersatt underhåll. Området Gårdsten i Göteborg är ett område som ge-nomgått ombyggnadsprojekt med inriktning på hållbarhetsfrågor, med de sociala frågorna i huvudfokus. Vi har genomfört en fallstudie av området och genom analys utvärderat hur den byggda miljön skapar förutsättningar för lek.
Nyckelord: Lek, social interaktion, byggd miljö, terräng, stråk, kanter, trösklar, rekvisita.
ABSTRACT
The basis for this candidate essay is that the built environment affects our lives and our freedom of action. The built environment can facilitate or limit different types of activities. Play is one of the most basic things in our social development and is part of the social interaction with other people. The play is often associated with chil-dren, but the play is as important for all age groups.
The purpose of this study is to investigate how the built environment can support the opportunity for play to establish itself in one place. We investigate to what extent you can plan and control the play and what play can supply to a Million Programme area.
Many of the Million Programme areas that were built in Sweden during the 1960s and 70s are often problematic and the built environment suffers from deferred maintenance. The area Gårdsten in Gothenburg is an area that has undergone renovation projects with a focus on sustainability issues, with social issues in the main focus. We have conducted a case study of the area and through analysis evaluated how the built environment can create conditions for play.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. BAKGRUND
1.1 INTRODUKTION s. 1 1.1.1 Teoretiska utgångspunkter s. 1 1.1.2 Ämnesval s. 2 1.1.3 Syfte s. 3 1.1.4 Frågeställningar s. 3 1.1.5 Metod s. 3 1.1.6 Avgränsningar s. 4 1.1.7 Disposition s. 52. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING
2.1 LEK s. 6
2.1.1 Platsens respons s. 6
2.1.2 Lekens regler s. 7
2.1.3 Lekens institutionalisering s. 8
2.1.4 Lekens terränger s. 10
2.2 THE LUDIC CITY s. 12
2.2.1 Paths s. 12
2.2.2 Boundaries s. 13
2.2.3 Thresholds s. 15
2.2.4 Props s. 16
2.3 TEORETISKA BEGREPP SOM UNDERLAG
FÖR FALLSTUDIE s. 19 2.3.1 Lek s. 19 2.3.2 Stråk s. 19 2.3.3 Kanter s. 19 2.3.4 Trösklar s. 19 2.3.5 Rekvisita s. 20
3. FALLSTUDIE
3.1 GÖTEBORG OCH MILJONPROGRAMMET s. 21
3.2 GÅRDSTEN s. 23
3.3 GENOMFÖRDA FÖRÄNDRINGAR s. 26
3.3.1 Östra Gårdsten s. 27
3.4 LEKENS MÖJLIGHETER I ÖSTRA GÅRDSTEN s. 29
3.4.1 Stråk s. 30 3.4.2 Kanter s. 32 3.4.3 Trösklar s. 34 3.4.4 Rekvisita s. 36 3.5 SAMMANFATTANDE ANALYS s. 38
4. DISKUSSION
s. 405. SLUTORD
s. 426. KÄLLFÖRTECKNING
6.1 TRYCKTA KÄLLOR s. 43 6.2 ELEKTRONISKA KÄLLOR s. 44 6.3 MUNTLIGA KÄLLOR s. 44 6.4 BILDKÄLLOR s. 441
1. BAKGRUND
1.1 INTRODUKTION
Arkitektur och byggd miljö ramar in och formar våra liv. Vardagslivet styrs av de rum, byggnader, gator och städer som vi befolkar. Vårt handlingsutrymme möjliggörs och begränsas av den byggda miljön bl.a. i form av gator, murar, väggar, dörrar och trappor, vilka utformas av arkitekter och planerare. Att den byggda miljön har en inverkan på våra liv och beteenden är utgångspunkten för studien och grundar sig i arkitekturforskaren Kim Doveys (2008) bok, Framing Places. Den byggda miljön både konstruerar staden och skapar mening, i form av känslor och upplevelser för dem som rör sig i staden. När platser och rum skapas programmeras och utformas de för ett visst intresse, i strävan efter skönhet, ekonomisk vinst, status eller politisk makt. Samtidigt avspeglar den byggda miljön skillnaden mellan människor i form av identiteter, klass, ras, kultur, ålder och könsskillnader. Den reflekterar även olika viljor, dels den enskilda människans strävan efter frihet och egenmakt, dels statens strävan efter social ordning och dels statens och de privata företagens strävan efter att skapa ett flöde i konsumtionen (s. 1f). Arkitektur och byggd miljö är två begrepp som är tätt sammankopplade. N. J. Haabraken (2005) beskriver i sin bok Palladio´s Children arkitekturens beroende av andra discipliner. Haabraken menar att den byggda miljön ibland problematiseras och det tas för givet att det är arkitektens uppgift att komma på en lösning. För att under-lätta diskussionen kring detta använder han begreppet field. Han uppmanar arkitekter att återvända till en urban kontext som också inkluderar de människor som bebor och omformar arkitekturen. Fältet är ett sätt att begrepps-liggöra insikten att arkitekter inte är huvudansvariga för transformeringen av urbana miljöer. Haabraken menar att byggd miljö är ett begrepp som endast brukar beskriva en fysisk enhet. Begreppet innefattar byggnader, rum-men som formas av dem, vägar, järnvägar och annan infrastruktur som servar dem och torg, parker och trädgår-dar som relaterar till dem. Fältet omfattar relationerna mellan den byggda miljön och människan. Den byggda miljön kan inte upprätthålla sig själv utan människan. Om den överges tar naturen tillbaka miljön igen (s. 31). Byggnationerna av miljonprogramsområdena är ett exempel på när arkitekter och planerare försökte att omfatta hela fältet. Man byggde nya bostadsområden i städernas utkanter. Tillräckligt stora för att kunna få ett eget cen-trum, skola, samlingslokaler och butiker. Kylskåpet gjorde den lokala mjölkbutiken överflödig samtidigt som bilen gjorde det möjligt att handla allt man behövde längre bort i ett stort centrum. Städerna i Sverige hade se-dan 1800-talet byggts ut i ett snabbt tempo och större delen av befolkningen flyttade från landet till staden efter andra världskriget. Sverige var vid sekelskiftet 1900 ett av Europas fattigaste länder, en fjärdedel av landets fem miljoner invånare bodde i tätorter. Medellivslängden var bara 56 år. Trångboddheten i städerna var ansenlig och lägenheterna små. De två världskrigen innebar betydande avmattningar i stadsbyggandet och bostadsbristen blev större. Omkring år 1930 kom en stark reaktion mot detta, funktionalismen. Den gick hand i hand med arbetar-rörelsen och folkhemmets ingenjörer såg till människans behov i det framtida industrisamhället. Efter många decenniers bostadsbrist beslöt riksdagen att det från år 1965 och tio år framåt skulle byggas en miljon lägenheter i Sverige (Björk et al, 2000, s. 11ff). Miljonprogrammet var, enligt etnologen Karl-Olof Arnstberg (2000), ett re-formprogram, där sociala frågor stod i fokus. Stadens värde var inte längre lika viktigt i stadsbyggnadsfrågor utan huvudfrågan var att staden skulle moderniseras och vara funktionalistisk (s. 31ff).
1.1.1 Teoretiska utgångspunkter
Lek är en aktivitet som inte är begränsad till vissa miljöer, men den kan påverkas av hur miljön ser ut. Quentin Stevens (2007), stadsplanerare, har forskat om leken i staden och definierar i sin bok The Ludic City, det urbana som något som uppstår när människor från olika delar av världen interagerar med varandra. Detta ger på så sätt en stad dess karaktär, liv och möjligheter. Det är öppna offentliga platser som skapar möjligheter för människor att interagera och samlas i staden. Urbana offentliga platser och dess egenskaper är en miljö med rum för männi-skans erfarenheter och handlingar. Dessa urbana platser kan vara förebilder för semiurbana platser. För att analy-sera en plats menar Stevens att man kan dela in dem i två huvudsakliga delar: sociala relationer och dess funktion och användarnas perception av platsen, hur man uppfattar platsen (s. 5).
Stevens betonar att det är viktigt med offentliga platser i staden och undersöker hur platserna påverkar det sociala livet. Han menar att det som är grundläggande för att en offentlig plats ska fungera är att det finns utrymme för social interaktion eller lek. Leken är en avgränsad form av social interaktion. Den går att ”se” och är mer konkret än andra former av social interaktion. Lek är ett sätt att förstå hur den urbana platsen fungerar, detta gör man
2
1. BAKGRUND
genom att vistas, använda och röra sig på platsen. Lek handlar först och främst om en viss sorts beteende eller handlande och inte om platsen eller det sociala sammanhanget (s. 1f). Stevens har delat in sina teorier kring den materiella utformningen av platser i paths, intersections, boundaries, thresholds och props.
Barns lek
Eget fotografi Vuxnas lekEget fotografi
Människans förhållande till platser diskuterar Johan Asplund (1987), socialpsykolog. Asplund bygger sin for-skning begreppen på socialitet och responsivitet. Där socialitet betyder sällskaplig och responsitet, att svara. Han menar att en plats kan respondera eller svara, genom att ta notis om dig. Detta påverkas av vilken relation och vilka kunskaper man har om platsen (Werne, 1987, s. 133f). Att den materiella omgivningen eller objekten kan respondera har en viktig betydelse för leken. Han ger ett exempel på ett barn som flyger drake. Barnet som flyger med sin drake blir totalt uppfylld av sin aktivitet och lek. Draken blir genom barnets handlande till ett levande väsen. Barnet drar i linan och draken svarar. Denna responsivitet bidrar till lusten att leka (Asplund, 1987, s. 29ff).
Ett verktyg för att analysera hur den byggda miljön används vid en viss aktivitet tillhandahåller Emma Nilsson (2010) i sin avhandling, i arkitektur och byggd miljö, där hon använder sig av begreppet terräng. Terrängbegrep-pet är ett hjälpmedel för att beskriva relationerna mellan de materiella aspekterna i miljön i förhållande till en viss användning eller aktivitet. Terränger är ingenting i sig själva eller som man kan se, de uppstår i relationen mellan det materiella i förhållande till en viss aktivitet. Aktiviteten kan t.ex. vara att klättra, springa eller sparka boll. Begreppet kommer att användas för att beskriva de materiella aspekterna i relation till aktiviteten lek.
1.1.2 Ämnesval
Ämnet för denna studie är att undersöka den byggda miljön och hur man med hjälp av den kan skapa sociala rum med aktivitet och interaktion. För att precisera social aktivitet och interaktion har vi undersökt leken. Detta ämne är tvärvetenskapligt, vilket innebär att vi berör två forskningsområden, dels arkitekturteori och dels soci-ologi. Framförallt är det platser där lek kan uppstå som har varit viktiga att studera. Platserna kan vara planerade för att lek ska uppstå eller vara helt spontana. Att denna typ av platser finns är viktigt för sammanhållningen och gemenskapen i ett område. Tillfällen att träffa andra människor är viktigt speciellt i barns sociala utveckling. Lisbeth Söderqvist, arkitekturforskare, menar att många av de miljonprogramsområden som byggdes i Sverige under 60- och 70-talet påvisar brister i den gemensamma utemiljön (s. 12). Idag pågår och planeras ombyg-gnationer av miljonprogramsområden för att komma till rätta med de problem som generellt finns i områdena. Arkitekten Jan Gehl (2007) menar att problemen ofta gäller utemiljön, vilken inte tillgodoser de boendes behov och de problem med storskalighet och funktionsuppdelning som finns i miljonprogramsområden. Detta är några aspekter som gör det viktigt att studera ett miljonprogramsområde.
3 Genom denna studie vill vi öka förståelsen kring hur man kan skapa förutsättningar för lek och social aktivitet i den byggda miljön och koppla detta till en verklig plats. Därför valde vi att genomföra en fallstudie av miljon-programsområdet Gårdsten i Göteborg. Gårdsten är ett exempel på ett miljonprogramsområde där den byggda miljön har upprustats och “fått ett nytt ansikte”. För att undersöka om man kan se Gårdsten som en förebild för liknande områden studerade vi den byggda miljön, den vision som finns och resultatet. Genom att studera ett område där man arbetat med frågor av både rumslig och social karaktär ville vi undersöka hur den byggda miljöns utformning påverkar sociala frågor.
1.1.3 Syfte
Utgångspunkten för denna studie är att ta reda på hur den byggda miljön och den rumsliga utformningen hänger samman med frågor av social karaktär, främst lek, social interaktion och aktivitet. Denna tvärvetenskapliga studie syftar till att öka kunskapen och förståelsen för sociala och rumsliga frågor. En del av syftet är att studien ska vara behjälplig i utsatta områden i staden. Den byggda miljön kan sakna den mänskliga skalan och vara hårt belastad av sociala problem som kriminalitet och hög arbetslöshet. Vi ville ta reda på hur den rumsliga utformningen av den byggda miljön uppmuntrar till social aktivitet i form av lek. Detta gjorde vi för att skapa en ökad förståelse kring hur den rumsliga utformningen faktiskt påverkar social interaktion och lek.
1.1.4 Frågeställningar
Syftet med denna studie är att ta reda på hur den byggda miljöns utformning påverkar lek, social interaktion och aktivitet. I den byggda miljöns utformning fokuserar vi främst på platser där lek uppstår. Där tar vi reda på fak-torer som är viktiga och som påverkar möjligheten för människor att mötas och interagera. I studien har vi kart-lagt och analyserat Gårdstens byggda miljö och på så sätt vill vi skapa en förståelse kring hur man kan planera för lek enligt Quentin Stevens (2007).
Hur kan den byggda miljöns utformning stödja lekens etablering?
Hur ser förutsättningarna för den spontana respektive planerade leken ut i ett miljonprogramsområde som Gårdsten?
1.1.5 Metod
Studien utgick från ett teoretiskt underlag, där Stevens (2007) teorier om lek är de mest centrala. Att enbart använda Stevens teorier hade gett ett för snävt perspektiv på ämnet. För att få ytterligare ett synsätt på leken ad-derade vi Johan Huizingas (1955) teorier om lek. Vi valde att ställa deras synsätt emot varandra, som två olika sätt att se på leken. För att få ytterligare ett perspektiv på lek använde vi oss av Asplunds (1987) teorier om plat-sens respons och Nilssons (2010) terrängbegrepp som används i analysen av Gårdsten. Genom Nilssons begrepp kopplat till Stevens och Huizingas teorier kunde vi identifiera att det finns olika terränger för barns och vuxnas lek. Teorierna gav en djupgående bakgrund till uppsatsens ämne och låg sedan även till grund för genomförande av fallstudien.
Vi har använt oss av fallstudie som kvalitativ metod (Bryman, 2008, s. 340ff). Fallstudien utgjorde en struktur som styrde och vägledde dels hur vi konkret använde oss av metoden och dels hur vi analyserade den data och information som framkom. I fallstudien studerade vi miljonprogramsområdet Gårdsten. Valet att undersöka ett miljonprogramsområde motiveras främst av två faktorer. Dels har många av dessa områden ett ombyggnads- och renoveringsbehov och dels är det intressant att titta på miljonprogrammen ur ett mänskligt perspektiv, då miljon-programmen generellt uppfattas och beskrivs som storskaliga och bilanpassade. Gårdstensområdet har genomgått ett omfattande förändringsprojekt av den byggda miljön. Området brottades även med problem som kriminalitet och otrygghet innan förändringsprojektet. Vi ville därför studera dels vad leken kunde tillföra för positiva sociala
1. BAKGRUND
4
1. BAKGRUND
1.1 INTRODUKTION
aspekter till ett miljonprogramsområde och dels på vilket sätt utformningen av den byggda miljön kunde hjälpa lekens etablering. Genomförandet av fallstudien inleddes med en historisk inläsning av området. Det historiska materialet bestod av tidigare planer, ritningar och skrivelser. Genom en kartläggning av området kunde vi avläsa vad som gjorts i området och hur det ser ut idag. Det empiriska materialet som varit grundläggande för analysen har bestått av nya ritningar, planer, rapporter, personliga kontakter med inblandade i förändringsarbetet samt våra egna observationer och fotodokumentationer som gjorts på plats.
Vi har även varit i kontakt med arkitekten Gunilla Svensson, som gjort en handlingsplan för Gårdsten, för att ta del av hennes synpunkter om utvecklingen i Gårdsten. På så sätt har vi fått en klarare bild över de förändringar som gjorts i området. Hennes arkitektoniska handlingsplan har utgjort riktlinjer för förändringsarbetet. För att få ett bredare perspektiv på Gårdsten hade vi kunnat prata även med andra inblandade i förändringsarbetet. Vi ville få en egen uppfattning av området och vårt syfte var främst att undersöka den byggda miljöns utformning, inte de bakomliggande faktorerna till förändringarna, även om vi berör detta i arbetet.
Vi besökte Gårdsten vid två tillfällen, den 3 april och 20 april, för att genomföra observationsstudier. I obser-vationsstudierna undersökte vi en gård i området och hur den ser ut idag. För att visualisera kartläggningen använde vi oss av kartor och planer över området som vi ritade upp utifrån de planer som redan finns. Sedan tolkades och analyserades det insamlade materialet med hjälp av det teoretiska underlaget samt resultatet av fall-studien. Gården valdes utifrån den presenterade teorin. För att göra en kvalitativ sortering delade vi upp leken i den planerade respektive oplanerade. Vi undersökte om leken uppkommer på platser som är planerade för lek och social interaktion, t.ex. lekplatser och sittplatser, eller om detta sker på helt andra, spontana, platser. Genom observationsstudien undersökte vi hur de materiella förutsättningarna i Gårdsten stödjer lekens etablering. Vi analyserade den byggda miljön med hjälp av Stevens begrepp paths, boundaries, thresholds och props som analys-modell. Vi kartlade de fysiska förutsättningarna för lek på de valda platserna. Med hjälp av teorierna identifierade vi vilka fysiska objekt som gav upphov till lek. Genom att vi identifierade att det finns olika terränger för lek, t.ex. barns och vuxnas lek kunde vi genom våra undersökningar komma fram till om den byggda miljön tillät att flera terränger för lek fanns och verkade på samma fysiska plats.
1.1.6 Avgränsningar
Studien knyter till två forskningsområden, dels arkitekturforskning och dels sociologi. Från arkitekturforskningen används både teorier och begrepp och från sociologin används begrepp och tillsammans utgör de vårt forskning-sunderlag. I teorin beskriver vi leken och dess etablering, vi både tar upp barns, ungdomars och vuxnas lek. I vår fallstudie har vi i huvudsak fokuserat på den byggda miljöns utformning där vi undersökt vad man fysiskt har förändrat i Gårdsten. Vi har valt att analysera en del av Östra Gårdsten där man genomfört ett flertal förän-dringar som kan kopplas till etableringen av lek i utemiljön. Platserna som studeras är gårdar, trappor, portar, altaner och uteplatser i anslutning till husen. Vi tittar på utemiljön, de gemensamma och offentliga utrymmena och hur utformningen av dessa bidrar till att lek kan uppstå. Leken är en viktig del i barns sociala utveckling och även viktig för vuxna, genom att den bidrar till social interaktion. Därför undersöker vi både hur barns och vux-nas lek ser ut och möjligheten för den att etablera sig i Gårdsten.
Torget är ofta det man tänker på när man talar om en offentlig plats, men vi undersöker inte torget i denna studie. Dels eftersom området Gårdsten inte har något centralt torg och dels för att det kan vara viktigare att undersöka hur gårdens funktion ser ut och vad den har för betydelse för området i stort. En av Stevens materiella förutsättningar för lek är intersections. Denna materiella förutsättning kopplar främst till innerstadens stadsstruk-tur. Denna struktur ser inte ut på samma sätt i ett miljonprogramsområde och kommer därför inte att studeras i denna uppsats. Ytterligare aspekter som hade varit relevanta att studera mer ingående är ekonomiska och ekolo-giska aspekter, med tanke på ombyggnationerna samt förändringar i den privata inomhusmiljön. Här har vi gjort en avgränsning med hänsyn till tiden och den fallstudie som valts.
5
1. BAKGRUND
1.1.7 Disposition
Teori och tidigare forskning: Här redogör vi för teorier, aspekter och begrepp som rör den byggda miljön i förhållande till lek och social interaktion. Avsnittet består av rubrikerna: Lek som beskriver den offentliga platsen och ger en beskrivning av begreppet lek. I detta avsnitt identifieras även de regler som finns för lek och lekens terränger. The Ludic City, den lekfulla staden, beskriver arkitekturens förhållande till leken. Paths, boundaries, thresholds och props använder vi dessutom som rubriker och de beskriver samtidigt de materiella förutsättnin-garna i den byggda miljön som kan stimulera lek och social interaktion. I slutet av teoriavsnittet sammanfattar vi teorierna och definierar begrepp för att de ska vara användbara i fallstudien.
Fallstudie: Detta avsnitt inleds med en historisk genomgång av Gårdsten. Sedan går vi igenom Stevens materi-ella förutsättningar för att skapa en lekfull plats. Även här använder vi Stevens materimateri-ella förutsättningar, efter det att vi tolkat och definierat dem som stråk, kanter, trösklar och rekvisita. Vi identifierar hur de materiella förutsättningarna ser ut i Gårdsten, vilken slags lek de ger förutsättning för och om olika sorters lek tillåts att verka på samma fysiska plats.
Sammanfattande analys: I detta avsnitt sammanfattar vi det insamlade materialet från fallstudien och observa-tionsstudien och analyserar det med hjälp av de teorier som presenterats i teoriavsnittet. Här gör vi en utredande analys och sammanfattar resultaten av undersökningen.
Diskussion: I diskussionsavsnittet reflekterar vi kritiskt kring den valda metoden, hur vi upplever resultatet av fallstudien samt att vi diskuterar resultaten på en mer generell nivå. Detta för att våra resultat ska vara tillämpbara i områden som lider av samma problematik. I detta avsnitt föreslår vi även lämpliga åtgärder, som rör den byggda miljön, och kan ge förutsättningar för leken att etableras. Här binder vi samman uppsatsen och hämtar upp lösa trådar som kan tänkas vara intressanta att forska vidare på.
6
2. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING
Vi människor är oförutsägbara och det är inte självklart att en plats kommer användas på det sätt den var plane-rad för. Quentin Stevens (2007) har forskat kring offentliga platser och dess potential. Han diskuterar bland annat varför det är viktigt med offentliga platser i staden och hur de påverkar det sociala livet. Han menar att man kan planera för aktivitet på urbana platser men man kan aldrig förutsäga vad som kommer att ske på plat-sen. Grunden till att en offentlig plats ska fungera väl är att det finns utrymme för social interaktion eller lek. Det är genom leken man kan uppleva platsens potential. Här kan man se hur folk uppfattar sin omgivning, hur de rör sig igenom den och hur de använder platsen. Leken blir en viktig del i hur människor uppfattar den urbana miljön och uttrycker det genom lek. Det kan vara spontana aktiviteter, oberäkneliga eller riskfyllda och de är oftast inte planerade. Urbana platser och de aktiviteter som uppstår på dem skapar ständig oordning, spontanitet, risktagande och förändring. Lek handlar om ett speciellt beteende på en plats eller i det sociala sammanhan-get. Stevens har gjort undersökningar och studier av olika offentliga platser för att förstå hur vardaglig lek och aktivitet uppstår. Hans studieresultat visar att det ofta är de mest oväntade platserna som ett gathörn eller en portöppning som kan inbjuda till lek. Vad som anses vara lekfullt varierar och beror på vilken kulturell bakgrund man har (s. 1f).
2.1 LEK
Att precist definiera lek är svårt och Stevens menar att gränserna för lek och social interaktion flyter in i varandra. Lek bygger på många olika sociala villkor som tillsammans bildar människors uppfattning om vad begreppet lek är. Det är inte självklart vilken typ av aktivitet lek handlar om, snarare kännetecknas leken av olika människors sätt att agera i olika situationer. Vilken ålderskategori man talar om har också betydelse när man talar om olika sätt att leka. Barns lek skiljer sig från vux-nas lek och lekens innebörd skiljer sig därmed åt mellan olika individer och mellan olika situationer (Stevens, 2007, s. 26).
Generellt används uttrycket lek som en motsats till be-teenden som anses vara vardagliga, traditionella, förvän-Lek på innergården
Bildkälla (Gehl, 2007, s. 70)
tade, uträknade, praktiska och konstanta. Stevens redovisar fyra aspekter av lek som hänger ihop med varandra och där lek kan ses som en flykt från det vardagliga livet: 1. Lek innefattar handlingar som inte är instrumentella. 2. Det finns gränser och regler som separerar lek från det vardagliga. 3. Genom lekens specifika aktiviteter testar och tänjer människor gränser. 4. Lek i staden innefattar ofta möten mellan främlingar. Stevens menar att dessa möten sker på offentliga platser med de rätta materiella förutsättningarna (Stevens, 2007, s. 26).
2.1.1 Platsens respons
Asplund (1987) menar att lekens och spelets motsats inte är allvaret, utan att lek kan vara en mycket allvarlig sak. Den kan till och med handla om liv eller död. Uttrycken lek eller leka förekommer i många sammanhang. Dels i betydelsen av att leka som barn gör, eller ett segel som leker i vinden eller fiskarnas lek och andra djurs parning-slek. Asplunds teori om människans sociala responsivitet handlar om vår förmåga att svara eller respondera när vi får en fråga. Denna responsivitet gäller inte bara mellan människor utan kan också gälla mellan människor och materiella ting eller platser (s. 55f). Denna aspekt ligger nära Stevens beskrivning av vad lek är. Lek på en plats innebär att den svarar eller responderar mot den aktivitet som försiggår på platsen. Leken kan alltså vara ett sätt att gå i dialog med en plats.
Arkitekten Finn Werne (1987) har tolkat Asplunds responsivitetsbegrepp och menar att upplevelsen av att en plats responderar har att göra med platsens betydelse för individen, de känslor, kunskaper och upplevelser som vi på olika sätt förknippar med en plats, ett rum eller en byggnad. Huruvida vi upplever att platser responderar har dels med våra erfarenheter och kunskaper om platsen och dels med själva platsen att göra. För att vi ska uppleva
7 detta behöver inte våra kunskaper och erfarenheter nödvändigtvis vara direkt knutna till den responderande platsen. Det räcker med att platsen besvarar en medveten eller undermedveten förväntan, önskan eller känsla, ibland saknad, som vi kanske byggt upp kring en helt annan plats. Vi kan känna igen en plats som vi lekte på i vår barndom och på så vis känna att den responderar. Asplund definierar det han kallar en äkta plats, där platsen är en fysisk lokal som är beständig, den är möjlig att återvända till, gärna för flera generationer. Han menar att en äkta plats inte är ett ställe där man permanent befinner sig, eller där man bosatt sig. Denna plats delar man med andra, vilket skapar en djup platskänsla och en social gemenskap. En äkta plats är en mycket responsiv plats (s. 133f).
2.1.2 Lekens regler
Asplund (1987) diskuterar Johan Huizingas (1955) sätt att se på leken. Huizinga menar i sin bok om den lekande människan, Homo ludens, att regler och den mänskliga kulturen har sitt ursprung i leken. Han drar det så långt att han menar att allting i vårt samhälle är lek, till och med krig. Huizinga skiljer inte på spel och lek och menar att de har samma betydelse. Han menar ändå att leken, för det första, är en frivillig aktivitet och att lek och tvång utesluter varandra. Leken är inte förpliktigande varken fysiskt eller moraliskt. För det andra tillhör leken inte det verkliga, utan fungerar som ett avbrott från verkligheten. Leken behöver inte ha något yttre syfte, utan leken i sig själv är syftet. För det tredje är leken en avgränsad aktivitet i tid och rum. Den har en början och ett slut och den utspelas på en speciell plats som kan vara en lekplats, en fotbollsplan, ett räcke o.s.v. Huizinga menar att leken följer regler och att varje form av lek har sina egna regler, vilka är mycket strikta. Varje lek får en bestämd form och blir till sist en tradition. Till sist är leken något spännande och hur leken ska sluta är det aldrig någon som vet. Asplund menar att man måste skilja på spel och lek, eftersom spelet är en organiserad form av lek och att detta betyder att det inte längre är någon lek, då leken är något som inte är förutbestämt. Asplund menar däre-mot att leken måste vara frivillig och bygga på lust. Han ställer sig frågande till vad det är som är roligt i leken. Han menar att det är responsiviteten som gör det kul att leka, när vi kastar en boll kastas den tillbaka till oss (s. 63f).
För att leken ska kunna uppstå krävs ett visst utrymme och tolerans. Hur leken sedan tar sig form är en fråga om spelregler och deras relation till en viss spelplan. Spelplanen kan vara ideell eller materiell. Nilsson (2010) menar att lekens förhållande till regler är komplext. Leken måste vara frivillig för att den ska uppstå och får inte vara påtvingad, det måste vara roligt att leka, men leken är trots det beroende av regler. Vilka regler som gäller för leken beror på lekens form. Tydliga exempel på förutbestämda regler är de som gäller för kurragömma eller en fotbollsmatch. Olika varianter kan förekomma bland dessa regler, men man vet oftast vilka regler som gäller vid lekens början. Det finns också regler som förhandlas fram under lekens gång (s. 36f), t.ex. när barn hittar på egna världar, då en sopkvast plötsligt kan bli till en häst. Huizinga menar att lek är något som följer förutbestämda regler. Enligt honom är leken avgränsad både i tid och rum, följer vissa regler och en viss form. Detta gör att lek aldrig kan vara en engångsföreteelse eller vara improviserad eftersom den måste anta en viss form (Asplund, 1987, s. 64). Huizingas och Stevens sätt att se på leken skiljer sig åt. Enligt Huizinga måste leken ha en speciell förut-bestämd plats där leken får etablera sig under vissa regler, medan Stevens menar att leken måste få uppstå spon-tant och kan etablera sig på olika typer av platser. Huizingas beskrivning av leken liknar mer spelet. Han menar att leken behöver en spelplan, t.ex. ett spelbräde, en fotbollsplan eller en lekplats. Gehl (2007) är en av de teo-retiker som menar att miljonprogrammens miljöer planerades och zonerades ytor för vissa bestämda aktiviteter. Detta gällde även lekplatserna som är en av de spelplaner där leken kan etablera sig.
Stevens menar att leken måste få ske spontant, men att den ändå följer vissa regler. Han stöjder sig på forskaren och sociologen Bordieu (1977) som har forskat kring vilken grad vi människor har inflytande över våra vardags-bestyr och våra handlingsmöjligheter. Han menar att vi styrs av framtvingade strukturer som vi själva inte väljer. Han använder begreppet habitus för att förklara det inlärda beteendet som finns i oss sedan barnsben. Bordieu menar att habitus kan delas in i olika klassificeringar, skillnader och hierarkiska uppdelningar som tar sig uttryck i vardagslivet genom våra erfarenheter och handlingar. Habitus innefattar de handlingar som vi vanligen bekantar oss med i vår bostadsenhet där huset har en viktig roll för det första inlärda beteendet, arkitekturen formar
habi-2. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING
8
2. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING
2.1 LEK
tus. Bordieu menar att habitus är en form av kunskap eller uppfattning om vad som är verklighet och därmed är ett viktigt begrepp för att förstå vår världsbild. Habitus är både en förutsättning för att social interaktion ska kunna uppstå och återskapas. Social interaktion, menar Bordieu, kan ses som en lek som formas av habitus och dess regler, regler som vi lär oss genom att socialisera (Stevens, 2007, s. 23f). Sammanfattningsvis kan man säga att leken är ett sätt att lära sig att socialisera.
2.1.3 Lekens institutionalisering
De första lekplatserna byggdes redan i slutet av 1890-talet, men i en stad som Amsterdam fanns det knappt några offentliga lekplatser förrän på 1950-talet. Under världskrigen i Europa var många barn tvungna att växa upp fort och först efter andra världskriget började lekplatserna verkligen institutionaliseras. Den holländska arkitekten, Aldo van Eyck, arbetade med att utforma lekplatser i Amsterdam. Mellan åren 1947 och 1978 arbetade han med över 700 lekplatser runt om i staden. Van Eyck designade lekplatser med enkla redskap och som inte föreställde någonting i sig själv, utan formerna var öppna i sin funktion för att stimulera barnens fantasi. Han gjorde en klar åtskillnad mellan space och place. Space är en oanvänd yta och place är en plats med en tydlig funktion. Van Eyck hade alltid med fyra element på sina lekplatser: en sandlåda, en klätterställning, ett spelbord av betong och bän-kar. När han designade sina lekplatser utgick han ifrån platsens förutsättningar. Nästan alla lekplatselement stan-dardiserades men Van Eyck var noga med att anpassa elementens placering efter platsens förutsättningar (Lefaivre et al, 2002, s. 7ff).
Van Eycks förvandling från space till place, Buskenblaserstraat, Amsterdam, 1955, 1956 Bildkälla (Lefaivre et al, 2002, s. 20f)
Van Eycks lekplatser designades för att stimulera och främja barnens fantasi och energi, men inom vissa givna gränser. Van Eyck designade även lekplatser i andra länder på liknande sätt (Lefaivre et al, 2002, s. 80ff). Att bygga dedikerade platser för lek gör att leken får utrymme att ta plats, men även att leken blir institutionaliserad och börjar följa vissa regler och traditioner.
Lekplatserna är bestämda och uttalade platser för barns lek, platser som inte finns på samma sätt för vuxnas lek. Lekbegreppet appliceras oftast på barns lek och ses som en motsats till vuxnas beteende. Det är självklart att barns världsuppfattning och upplevelser skiljer sig från den vuxna befolkningen. Vuxna leker inte på samma sätt som barn även om de har kunskapen, förmågan och friheten att leka när det finns tid och plats, vilket främst visas på offentliga platser i staden. Stevens menar att det är de vuxnas lek som kan leda till att offentliga platser omprövas
9 för att tillmötesgå brukarnas behov och underlätta för oväntade och spännande handlingar. Enligt Stevens up-pkommer vuxnas lek främst på urbana vägar och gator. Att leka på gator menar Stevens skapar stimuli genom den aktivitet och möten mellan olika människor som uppstår längs gatan. Det är människors kreativa och lekfulla beteende som gör det möjligt för lek att uppstå (Stevens, 2007, s. 27ff).
Stevens menar att det är nödvändigt att analysera både hur barns och vuxnas lek uppkommer och hur de använ-der platserna för lek. Vuxnas och barns lek hör ihop och har en inverkan på varandra. Vuxnas lek kan definieras som det beteende som sker på gatan, främst i möten mellan främlingar eller annan form av aktivitet som sker på gatan som inbjuder till samtal (Stevens, 2007, s. 27ff). Det Stevens definierar som lek för vuxna kan kopplas till Whytes (1980), stadsplanerare och journalist, teori om triangulation. Whytes begrepp innebär att det pågår en aktivitet eller att det finns objekt på platsen som får människor att ta kontakt med varandra, exempelvis gatu-musikanter, en fin utsikt eller en skulptur (s. 94ff). Det är vid dessa tillfällen Stevens främst menar att de vuxnas lek kan uppstå. Detta begrepp kan även kopplas till att ha någonting att göra i den offentliga miljön, något som kan ge ett samtalsämne. Det kan röra sig om enkla aktiviteter som gemensamt trädgårdsarbete eller snöskottning. Barns lek kan även bli en form av triangulation, vilken då blir en del i de vuxnas lek. Barns lek blir något att bygga ett samtal kring. Samtalet mellan främlingar är en del av det som Stevens kallar vuxnas lek. Alla samtal som sker i det vardagliga livet styrs av olika sociala regler och överenskommelser, det Bordieu kallar för habitus. Regler
2. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING
2.1 LEK
Dijkstraat i Amsterdams centrum, 1954 Bildkälla (Lefaivre et al, 2002, s. 16f)
Vuxna och barn på Van Eycks lekplats Bildkälla (Lefaivre et al, 2002, s. 87)
vi lär oss tidigt i livet, genom att socialisera.
I anslutning till Van Eycks lekplatser placerade han alltid bänkar. Bänkarna designades i en kurva för att passa krop-pen och vara sköna att sitta på en längre stund. De var tänkta att användas av föräldrar, men blev även en naturlig plats för alla att sätta sig på (Lefaivre et al, 2002, s. 86). Att placera bänkar i anslutning till lekplatser är ett sätt att planera för att triangulation ska uppstå. Whyte (1980) men-ar att om möjligheten till triangulation finns så hmen-ar en plats potential att bli lyckad i betydelsen att den kan ge en positiv social effekt (s. 94ff).
10 2.1.4 Lekens terränger
Werne (1987) menar att vi utvecklar vår identitet genom att leva oss in i hur det är att vara andra människor och att vi på samma sätt med våra sinnen bygger upp en estetisk kunskap om det materiella genom att leva oss in i hur det är att vara olika föremål. Vi har en förmåga att identifiera oss med föremål och det materiella omkring oss (s. 178). Att den materiella omgivningen är kopplat till olika slags aktiviteter har Emma Nilsson (2010) tagit fasta på i sin doktorsavhandling Arkitekturens kroppslighet – Staden som terräng. Nilsson använder sig av begreppet
terräng i sin avhandling. Begreppet har tidigare använts av filosofen Anthony J. Steinbock (1995). Nilsson gör ett
urval i Steinbocks arbete och definierar terräng som: ”något som uppstår i relation till ett visst bruk”(s. 136). En terräng skapas i mötet mellan en viss aktivitet och en bestämd miljö. Lek är ett exempel på aktivitet och en ”lek-plats” uppstår i mötet med en viss miljö.
Terrängen samlar alla de egenskaper i en bredare omgivning som relaterar till samma typ av aktivitet. När några barn leker kurragömma på gården utgörs terrängen dels av aktiviteten, att gömma sig och leta, och dels av de materiella redskapen där man kan gömma sig, t.ex. bakom en mur eller vid sidan av en entré. En terräng är inte samma sak som en del av miljön, den är snarare en aspekt av miljön. En miljö kan innehålla ett stort antal över-lappande terränger. Hur terrängen ser ut är något vi bär med oss som minne som kan aktiveras i andra samman-hang än där terrängen från början uppstod (Nilsson, 2010, s. 132ff).
Barnens lek kan egentligen uppstå på vilken plats som helst om den har rätt materiell förutsättning, men som vi tidigare sagt skiljer sig lekens regler beroende på vilken plats som leken uppstår på. Barnens lek på en lekplats är en speciell sorts lek. Det som uppstår i mötet mellan en viss aktivitet, t.ex. att cykla, blir tillsammans med cykeln, sadel, styre och däck, en terräng. Aktiviteter eller objekt som kan leda till samtal är den viktigaste förutsättningen för vuxnas lek. Terrängen för de vuxnas lek kan då bestå av bänkar eller en annan sittplats framför en lekplats, men samtalet mellan de två vuxna blir också en del av terrängen. Likaså kan de vuxna prata om en viss aktivitet som de själv utför, t.ex. att odla på gården. De vuxnas terräng för lek behöver då både materiella förutsättningar som en bänk eller en spade, men även en aktivitet som kan leda till samtal.
2. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING
2.1 LEK
Terräng för barns lek
11 Nilsson (2010) tar upp fyra sätt för terrängen att
upp-stå: association, appropriation, strategi och taktik. De fyra produktionsformerna kan verka samtidigt och utesluter inte varandra. De fyra begreppen används för att beskriva uppkomsten av terränger. Appropriation och association är båda kopplade till en vana eller en ständigt, rumsligt be-gränsad, användning. Appropriation är när man tar en plats i anspråk genom en ständigt upprepad användning, ofta till vardags och det är ofta miljöer som man känner väl. Appro-priation är kopplad till rutin, men har ändå en tydlig kän-slomässig karaktär, vilken ofta är förenad med närhet, tid och engagemang (s. 142ff). T.ex. kan en plats approprieras genom odling. Genom att ägna både tid och engagemang till platsen tas den i anspråk och man gör den till sin.
2.1 LEK
2. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING
Platser kan approprierats genom odling Bildkälla (Gehl, 2007, s. 16)
Produktionsformen, association, är knuten till minnet. Associationen kopplas på när en bestämd plats eller område på ett klart sätt kan kopplas till en speciell användning. När man approprierar en terräng, tar man med sig den som ett kroppsligt minne som genom association kan yttras i andra sammanhang än där terrängen från början uppstod. Associationen sker på ett ögonblick, t.ex. kan en miljö med många murar och vrår associeras till kurragömma, fast man inte lekt på den platsen tidigare (Nilsson, 2010, s. 142ff).
En terräng i sig är ingenting, men de finns och blir tillgängliga genom de relationer som skapas till en viss aktiv-itet. För att en terräng ska uppstå måste man nästan alltid acceptera regler för hur den materiella miljön ska an-vändas, vilka finns sedan tidigare. Terrängerna har tidigare aktiverats av någon annan, kanske på ett annat ställe, vilket utgör överenskommelsen om hur man ska utöva en bestämd aktivitet. Dessa regler är en del av den strat-egiska produktionsformen. Ett exempel på när en terräng uppstår genom strategi är när en mer erfaren person lär upp mindre rutinerade personer. Detta kan vara när barn som känner till kurragömmaleken och dess regler väl ska överföra dessa till ett annat barn, som inte känner till reglerna eller leken. När en terräng produceras genom taktik kopplar detta sätt till en tidigare etablerad terräng. Den yttrar sig genom mindre justeringar av aktiviteten (Nilsson, 2010, s. 142ff), t.ex. genom att hitta på nya regler för kurragömmaleken.
Strategin sker ofta genom imitation och taktik kan ske genom improvisation. Dessa två produktionsformer sker genom en slags inlärningsprocess där man testar olika tekniker (Nilsson, 2010, s. 142ff). Den inlärning som sker genom improvisation och imitation kan kopplas till Stevens definition av lek som en prövning av platsen. Prövningen innebär ofta spontana, oberäkneliga eller riskfyllda aktiviteter som oftast uppstår på oväntade och oplanerade platser. De aktiviteter som uppstår på urbana platser skapar oordning, spontanitet, risktagande och förändring (Stevens, 2007, s. 1ff). Denna förändring kan leda till att nya terränger kan uppstå. Nilsson (2010) skriver att när en helt ny terräng skapas är det ofta leken som är den viktigaste drivkraften. Både association och appropriation är starkt kopplade till det lekfulla. Appropriationen beskriver ett lekfullt prövande av en miljö och associationen kan beskriva lekens förmåga att etablera nya kopplingar och relationer, genom att använda olika platser som liknar varandra till samma aktivitet. Då är lekens regelskapande och spelplan under förhandling. Nils-son ser inte leken enbart som en aktivitet, utan en kvalitet som kan finnas i olika aktiviteter (s. 38ff). Att utforma den byggda miljön så att man kan ge förutsättningar för olika lekterränger att uppstå handlar om att behandla vissa materiella aspekter. Dessa materiella aspekter har Stevens definierat och de presenteras i nästa avsnitt.
12 Möjligheter för lek att etableras skapas bland annat genom att man rör sig genom platser och utforskar olika sätt att ta sig fram på eller använda platser. Det är genom omvägar, slingriga och korsande vägar som det är möjligt att upptäcka fler och varierande interaktionsmöjligheter. Dessa platser underlättar också för människan att orien-tera sig i sin omgivning. Enligt Stevens (2007) använder människan gärna förbestämda vägar men eftersom den urbana miljön inte kan styras eller planeras helt och hållet vet man aldrig hur människan väljer att bruka en plats. Människan styr själv över hur hon väljer att använda en plats och det är platsens olika kvaliteter och utformningar som kan skapa möjligheter för människan att använda platsen på ett lekfullt sätt. Den urbana miljön är viktig för oss människor eftersom det är på dessa platser som de flesta möten och aktiviteter sker vilket är en förutsättning för att lek ska uppstå. Vad i själva mötet eller i aktiviteten som är lek avgör de som utför handlingarna (s. 65ff). Avsnitten nedan kommer att behandla Stevens fyra kategorier paths, boundaries, thresholds och props för att analy-sera element i den byggda miljön som kan ge upphov till lek.
2.2.1 Paths
En av Stevens (2007) fyra kategorier är paths där han diskuterar hur gator och gågators kvalitativa skillnader påverkar möjligheter för lek. De stora skillnaderna är hur gator och gågator är utformade dels för fordonstrafik och dels för gående som avgör vilka olika typer av lek som får möjlighet att etableras. Lek på gatan styrs inte en-bart av dess utformning, det är även den aktivitet som sker när människor möts längs gatan som spelar in. Leken kan införliva nya användningsområden och olika sätt att röra sig längs gatorna. Vidare i uppsatsen benämns paths, stråk.
När man urskiljer lämpliga stråk för lek så är det exempelvis hårt trafikerade gator som utgör olämpliga platser. Trafiken är en riskfaktor som gör att lek inte kan etableras och avgaser och den höga ljudnivån är också bidra-gande faktorer som stör leken. Därmed blir gångstråk de mest naturliga platserna för barns och vuxnas lek. Enligt Stevens (2007) är gångstråk beroende av de interaktionsmöjligheter som miljön erbjuder. Det kan exempelvis vara vindstilla platser eller platser med lite folkrörelse. Främst används gångstråk av människor för att ta sig mel-lan olika målpunkter och när möten sker på vägen kan det generera lek. För att ta sig fram till målpunkterna vänds de snabbaste och mest lättillgängliga stråken. Om en person använder en gångväg för att han eller hon an-ser att den är mest lättillgänglig, eller praktisk, är också chansen stor att fler kommer välja samma väg. Detta kan visa sig på platser där exempelvis människor skapat sina egna vägar för att ta sig fram till sitt mål fortast möjligt (s. 67ff).
2.2 THE LUDIC CITY
2. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING
Gehl (2007) menar att gå kan vara en nödvändig han-dling för att ta sig någonstans eller vara något man gör för att ta frisk luft eller njuta av en fin plats eller vädret. Han menar att när vi människor vill nå vårt mål snabbt, påverkar detta valet av gångstråk. Vi tar de närmaste vägarna och om vi har vårt huvudmål i sikte så styr vi direkt mot det. Överallt där fotgängare färdas försöker man hitta möjliga direkta gångstråk och genvägar. Det är bara kraftiga hinder, t.ex. en motorväg med tung trafik, som bryter detta mönster. Att arrangera gångstråk så att de följer den kortaste vägen mellan två målpunkter inom ett område är otvivelaktigt det viktigare kravet på en gångvägsstuktur. När man har löst detta står man inför uppgiften att planera gångvägarna i sitt sammanhang så att de blir attraktiva att använda (s. 129ff). Stevens (2007) menar att om fler människor väljer att ta samma väg ökar mångfalden och bidrar till att olika aktiviteter och interaktion uppstår (s. 67ff).
Människor skapar sina egna gångstråk Bildkälla (Gehl, 2007, s. 130)
13 Stråkens utformning är också något som kan vara avgörande för huruvida de är lämpade för lek och gående. En-ligt Gehl (2007) bör man exempelvis undvika långa likformiga gångstråk. Böjda gångstråk gör gångturen mer upplevelserik. Ett gångsystem med en växelverkan mellan gaturum och mindre platser har ofta den psykologiska effekt som gör att promenaden känns kortare. När man ska passera ett stort rum är det i regel mest behagligt att gå längs kanten i rummet. Om man rör sig i kanten kan man uppleva det stora rummet och man kan även se detaljerna i t.ex. fasaden som man rör sig utmed. Gehl menar även att om man ska anpassa gångvägar helt för fotgängare så ska man helst undvika höjdskillnader, eftersom de utgör en barriär. Kan man inte undvika det bör man använda ramper framför trappor. Ramper underlättar även för barnvagnar och rörelsehindrade (s. 133ff). Samtidigt som höjdskillnader kan utgöra barriärer för gående kan de också skapa möjligheter för lek.
2.2 THE LUDIC CITY
2. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING
Lek på ett stråk
Bildkälla (Gehl, 2007, s. 130)
Att leka längs ett stråk behöver inte vara mer komplicerat än att man tar en promenad. Genom att ta sig fram på stråken på olika sätt kan man också uppleva aktiviteter och lek längs gatan. Stevens menar att det är på bostadsgatan som flest barn väljer att leka, även om det finns en lekplats i närheten. Han menar att detta ber-or på att människber-or helt enkelt väljer att vara där andra människber-or är. Att cykla eller åka skateboard kan exempelvis vara sätt att hitta egna rörelsemönster längs gatan. Leken blir då en handling som införlivas i gaturummet som ett sätt att röra sig (Stevens, 2007, s. 97f).
Leken stärks på stråk med mångfald och det lekfulla beteendet utvecklas på platser där det finns olika stråk att välja mellan. Det kan vara en gågata, ett upplyst, brett eller smalt, strikt eller slingrigt stråk. Att leka på stråk handlar inte bara om att man ska acceptera miljön som den är. Det finns många utmanande och spännande sätt att använda stråken på (Stevens, 2007, s. 97f). Ett stråk kan stödja många olika lekterränger. Det handlar om att utforska höjder, backar, öppna, mjuka eller hårda ytor. Exempelvis kan barnens kurragömmalek vara ett sätt att utforska de olika terrängerna eftersom leken handlar om att hitta lämpliga platser att gömma sig vid. Vuxna kan använda terränger på ett annat sätt. Odling är en aktivitet som innebär att man tar terrängen i anspråk och utfor-mar den efter egen vilja.
2.2.2 Boundaries
Stevens (2007) menar att boundaries, kanter, är viktiga platser i sig som ofta är avgörande för vad vi som männis-kor kan se, vad vi kan göra och var vi kan röra oss. Kanter är det som håller isär platser men är också de som kan vara mest befolkade. En kant kan exempelvis vara en plats som kan verka på två sidor, en låg mur som fungerar som sittplats på ena sidan och avskärmar en rabatt på andra sidan. Stevens menar att kanter ofta är platser som inte befinner sig i det offentliga rummets mittpunkt. Det är en plats som ligger avskilt med god uppsikt över de aktiviteter som sker i det offentliga rummet. Kanter gör det möjligt att välja om man vill delta i pågående aktiv-itet eller bara betrakta. Man väljer helt enkelt hur nära den offentliga platsens mittpunkt man vill vistas på. Desto närmre mitten man kommer desto mer ökar ens delaktighet. På så sätt menar Stevens att man själv bestämmer i vilken grad man vill integrera med andra människor. Kanter kan även vara ett sätt att definiera samhörighet och individualitet men kan också användas för att inbjuda eller exkludera olika typer av aktivitet och fungerar på så sätt som barriärer (s. 114). Låga murar kan vara exempel på barriärer samtidigt som de kan vara en del av barn-ens lek, kurragömmaleken. Murarna blir ett element i miljön som avgränsar två platser, t.ex. bostadsgården och parkeringsplatsen, och barnen kan gömma sig vid eller bakom muren.
Att leka på eller vid kanter är en av många möjligheter som kanter erbjuder. De är även platser som vi människor väljer att slå oss ner vid eftersom de erbjuder en avskild plats i det offentliga rummet samtidigt som en överblick
14 över pågående aktivitet ges. De Jonges (1967) begrepp kanteffekt, som Stevens tar fasta på, innebär att vi männis-kor använder gränser och kanter för att styra hur vi väljer att integrera med främlingar och för att hitta en balans mellan att vara delaktig i pågående aktivitet eller att vara åskådare. Triangulation kan även bli ett resultat av kan-teffekten eftersom människor kan se leken från dessa platser och därmed börja socialisera med varandra. Rabatt-kanter, fönsterkarmar och trappsteg framför byggnader är exempel på platser där människor väljer att sätta sig för att betrakta pågående aktiviteter (Stevens, 2007, s. 115ff).
Att lek och social interaktion ofta förkommer vid kanter, främst i de offentliga rummen kan vara ett resultat av att det inte rör sig lika mycket människor vid dessa platser och att leken inte blir störd. Lek på dessa platser styrs även av olika aspekter i miljön som t.ex. hur mycket solljus som når platsen, hur mycket av de gående man kan se, gränsmarkörer, barriärer och höjdskillnader (Stevens, 2007, s. 115ff).
2.2 THE LUDIC CITY
2. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING
Människor väljer att sätta sig längs kanten av ett rum Bildkälla (Gehl, 2007, s. 148)
Att leka på kanter innebär också att man testar dessa platser för nya användningsområden. Cyklister och skatare leker exempelvis på olika kanter, upphöjningar och andra element som inte till en början var plane-rade för lek. Deltagare i den urbana miljön försöker ändra den byggda miljön så att den kan tillmötesgå deras behov. Men de som förvaltar den offentliga platsen har regler om vad för typ av lek som får förekomma på platserna. Dessa regler kan förekomma i form av förbudsskyltar eller fysiska hinder i den byg-gda miljön. Exempel på fysiska hinder kan vara att man svetsat på en metallkula i slutet av ett trappräcke för att det inte ska kunna användas till att åka kana. De ändringar som görs i miljön tillåter vissa aktiviteter
Kanter används till lek Bildkälla (Stevens, 2007, s. 145)
och kan hindra andra. Trots de åtgärder som görs i miljön för att stänga ute vissa ålderskategorier eller grupper försvinner de inte, utan de flyttar sig. Istället för att försöka styra dessa grupper menar Stevens att man istället kan ta lärdom av dem för att i framtiden planera städer som kan möta flera olika behov (Stevens, 2007, s. 144f).
15 Olika avstånd är också viktigt när man diskuterar kantens betydelse för lek och social interaktion. Stevens (2007) stödjer sig på Hall (1966) som definierar fyra olika avstånd mellan människor: intimt, personligt, socialt och of-fentligt. Korta avstånd innebär fler intima möten och större delaktighet. Genom kantmarkörer som låga murar, räcken, fönster, höga trappsteg och upphöjningar är det möjligt att styra över avstånd och delaktighet i det offent-liga rummet. Kantmarkörerna tillåter en viss form av rörelse och lek men kan även begränsa rörelsemönster, fysisk kontakt eller kommunikation. Utformningen av dessa platser kan utgöra hinder för människor men blir också en del av leken när människor väljer att överskrida skrivna eller oskrivna regler som finns runt omkring oss. Skatare är ett exempel på en kategori som använder kanter och på så vis ändrar regler för att utöva och ompröva sin lek. Lek på kanter kan även uppstå när man sitter på dem, gömmer sig bakom dem, omvandlar eller överskider dem. Leken och interaktionen med främlingar avgörs av hur människor väljer att använda sig av kanter eller bryta gränser och Stevens menar att det är en konstant lek att upprätthålla gränser. Dessa gränser kan vara materiella eller sociala och leken är en ständig förhandling av dessa gränser (s. 54ff).
2.2.3 Thresholds
I kurragömmaleken används kanter som gömställen. Denna typ av lek kan även ta form vid olika typer av
trösk-lar. Trösklar är platser som utgörs av en begränsad yta där man har tillgång till både insida och utsida vilket kan
göra dem till passande ställen att gömma sig vid. De blir en typ av mellanrum som inte tillhör någon, ett mellan-rum som kan tas i anspråk och utforskas genom lek.
2.2 THE LUDIC CITY
2. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING
Olika grader av offentlighet på gården Bildkälla ([www] Boverket, 2008)
Enligt Stevens (2007) är thresholds, trösklar, en plats på gränsen mellan insida och utsida där människor kan mötas. Exempel på trösklar är dörröppningar, trappor, entréer, terrasser och trappuppgångar. Dessa platser är främst till för praktiska funktioner, som att ta sig från bostaden ut på gården eller att ta sig ut till trädgården från hemmet. Enligt Stevens kan det förekomma olika typer av lek och social interaktion vid trösklar. Trösklar är en begränsad plats som samlar människor och styr deras rörelsemönster mot samma fokus. Detta gör att mötet mellan människor blir mer intimt. Genom att ta sig över en tröskel tar man sig även från den privata sfären till den offentliga, eller tvärt om, och Stevens menar att tröskeln alltid kommer vara en blandning av två olika miljöer, den privata och den offentliga (s. 152).
Syftet med alla trösklar är att röra sig genom dem, men inte nödvändigtvis i en rak linje. Stevens menar att män-niskor använder trösklar på olika sätt beroende på vilken hastighet de rör sig i och i vilken riktning de går. Trösk-lar är naturliga samlingspunkter som kan efterlikna en flasköppning där många människor ska ta sig igenom samtidigt. Vid många större trösklar är det många männi-skor som tar sig genom och därmed är sannolikheten stor att man möter främlingar eller bekanta vid dessa platser. När man måste turas om att hålla dörren eller trängas i en kö tvingas man på ett sätt att prata och integrera (Stevens, 2007, s. 158ff).
Även om trösklar mest används för att ta sig från en punkt till en annan och för korta passager väljer män-Tröskeln utgör gränsen mellan insida och utsida
16 niskor ändå att stanna upp på dessa platser. Stevens (2007) menar att trösklar kan ses som space apart åtskild från både insida och utsida där en plats för lek skapas. Trösklar kan vara lämpliga platser att leka på av den anlednin-gen att de ligger mellan två olika sociala platser med olika sociala funktioner. Insidan är mer styrd och där finns även regler för leken. Man får oftast inte cykla eller spela boll inomhus. På utsidan tillåts fler aktiviteter och man väljer vilka man vill möta och integrera med innan man tar steget från insida till utsida (s. 162).
Gehl (2007) menar att en visuell kontakt mellan det som händer i den offentliga miljön, utsidan, och det som händer inne i bostaden, insidan, kan innebära en betydelsefull utvidgning och facettering av upplevelsemöjlighe-terna, och att detta gäller i båda riktningar. Det skapar också tillfällen för de boende att mötas informellt. Detta gäller speciellt barnen eftersom de gärna vill leka med andra barn ute på gården. Gehl menar att om barn kan se gården eller lekplatsen från sitt fönster och kan se vad som händer och vem som är där så motiveras de själva att gå ut, jämfört med dem som t.ex. bor för högt upp för att se (s. 107ff).
2.2 THE LUDIC CITY
2. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING
Barns lek kan etablera sig i mellanrum Bildkälla (Gehl, 2007, s. 164)
Werne (1987) tar upp den byggda miljöns betydelse för barnens psykis-ka hälsa. I detta sammanhang refererar han även till Bettelheim (1968) som skrivit boken Love Is Not Enough. Den handlar om behandlings-verksamheten för barn med allvarliga störningar. Bettelheim kom fram till att det var helt nödvändigt att den materiella miljön omskapades för att barnen skulle komma tillrätta med sina skador. I boken kallar han det environmental therapy. Det gick ut på att skapa en omgivning som gjorde det möjligt för barnen att på nytt skapa ordning. Han menade att det inte räckte med samtal, lekterapi och andra traditionella behan-dlingsformer. I sina studier lade han märke till att barn och ungdomar gärna håller till i trappuppgångar, hallar, korridorer och vrår, rum som han kallar för mellanrum. Dessa rum är diffusa ingenmansland och utrymmen som ligger mellan andra rumsligt bestämda och funktionellt preciserade rum. Det är ingen som har ensamrätt till mellanrummen. I studien sökte sig barnen till de mångtydliga mellanrummen och undvek de helt bestämda rummen. Werne menar att om det materiella kan an-vändas terapeutiskt, med goda resultat, så måste det handla om att det materiella redan från början är med och formar vårt psyke (s. 174ff). Bettelheims mellanrum som var speciellt viktiga för barnen är också en typ av trösklar. Dessa mellanrum kan t.ex. binda ihop den halvoffentliga gården med den helt offentliga stadsgatan utanför. Barnens lek kan ut-spela sig i dessa mellanrum som oftast bara har en praktisk funktion.
2.2.4 Props
Stevens (2007) använder ordet props, rekvisita, för att beskriva de objekt och element som finns i den urbana miljön och som används av oss människor på olika sätt. Rekvisita är en överordnad kategori som innefattar bland annat vägar, korsningar, gränser och trösklar. Rekvisitan styr våra rörelsemönster och våra möten på offentliga platser. Enligt Stevens finns det även andra element i vår miljö som formar hur vi rör oss, exempelvis offentliga konstverk, lekplatser och möbler. Dessa objekt möjliggör även för spontan och riskfylld lek. Undermedvetet for-mar de olika objekten vår miljö och gör den mer inbjudande. Rekvisita är objekt som kommer till användning genom olika former av socialt agerande, framförallt det lekfulla handlandet som sker i möten mellan främlingar. Rekvisitan formar, enligt Stevens, rumsliga relationer mellan människor, vilket triangulation är ett exempel på (191ff).
Rekvisita kan även vara utformade för ett specifikt syfte, som t.ex. att inbjuda till lek. Möbler i den offentliga miljön är ett exempel på rekvisita som utformats för ett specifikt syfte. Möblerna ska vara tilltalande och
inbju-17 dande så att de gående ska lockas att använda dem. Möblerna kan användas i leken men inom vissa ramar och regler för att inte utsätta brukarna för någon fara. Stevens (2007) menar att de inte är planerade för att inbjuda till lek, men att det ändå förekommer lek på eller vid dessa platser. Offentliga möbler är inte bara möbler man kan sitta på utan kan även vara cykelställ, räcken och stolpar som finns i den urbana miljön. Dessa objekt har också sin roll i brukarnas utövande av lek. Enligt Stevens så är det när många människor samlas på en offentlig plats som mångfald tillsammans med stimulans resulterar i att möbler blir en del av leken (s. 191ff). Ett tydligt exempel på hur rekvisita används i den offentliga miljön är hur skatare samlas för ett specifikt syfte, att utöva de-ras typ av lek. Oftast sker leken på platser som inte från början var tänkta att skata på. De använder räcken, trap-por eller andra typer av möbler som blir en del av det lekfulla beteendet.
Trappor är en typ av rekvisita där det kan förekomma olika typer av aktiviteter samtidigt. Trappor är främst till för att underlätta övergångar och ta sig till olika målpunkter. Men de skapar också möjlighet för en större grupp människor att se de aktiviteter som pågår på offentliga platser och samtidigt fungera som sittplatser. Enligt Ste-vens skapar trappans utformning ett socialt avstånd mellan främlingar som människan på platserna själv styr över. På så sätt styr man över det sociala avståndet till lek och aktivitet i det offentliga rummet samt möjligheten att få en överblick och orienterbarhet i den offentliga miljön, vilket kan spela en positiv roll vad gäller att bjuda in män-niskor och aktiviteter (Stevens, 2007, s. 162ff).
Trappor är en del av lekens rekvisita Bildkälla (Stevens, 2007, s. 91ff)
All form av rekvisita som finns i vår miljö är beroende av platsens sammanhang. De kan på olika sätt och i olika sammanhang användas i lekens varierande exponeringsformer och utmaningar. Offentliga möbler är spännande att utforska och kan vara riskfyllda vid lek med rekvisita (Stevens, 2007, s. 194). Gehl (2007) menar att det faktum att människor och aktivitet samlas i tid och rum är en förutsättning för att någonting överhuvudtaget ska hända, men det är också helt avgörande för vilka aktiviteter som har möjlighet att utvecklas (s. 121ff). Plat-ser med de rätta förutsättningarna för detta kan vara de med flest soltimmar, vindstillhet, mycket grönska och självklart sittplatser.
De förutsättningar som Gehl definierar är också något som Whyte (1980) tagit fasta på i sin studie där han stu-derar vilka platser som är de mest tilltalande och vilka som inte är det, samt hur människor beter sig i stadsrum-met. Vädret spelar en stor roll för användningen av platser och man bör planera för att utnyttja solljus samt skapa vindstilla platser (s.6ff). Enligt Gehl (2007) spelar utemiljön en avgörande roll för hur tilltalande en plats är. Det ska finnas möjlighet att ta sig till och från platsen, det ska finnas konkreta förhållanden för att röra och uppehålla sig samt att sociala och rekreativa aktiviteter tilltalar ett brett deltagarspektrum. Värdet är stort i att ha många små och stora möjligheter till aktivitet i det offentliga rummet. Människors aktivitet i ett rum attraherar andra männi-skor, vi människor dras till platser där vi kan se och höra andra. Vi har också mycket subjektiva upplevelser av ett område beroende på om det finns aktiviteter eller inte. Vi föredrar platser som erbjuder aktiviteter av olika slag,
2.2 THE LUDIC CITY
18 framför ”döda” livlösa platser. De sittplatser i offentliga rum som erbjuder utsikt över någon aktivitet är mycket mer populära än de som inte gör det (s. 21ff).
Konstverk i den offentliga miljön kan bli en del av leken
Bildkälla (Gehl, 2007, s. 152)
I detta fall är sorten bänken en sort och dess utformning och material utgör den materiella figuren
Bildkälla (Gehl, 2007, s. 10)
En annan typ av rekvisita som kan användas i leken är skulpturer. Stevens (2007) kallar dessa objekt för
arki-tektoniska fragment och de finns placerade i det offentliga
rummet för att människor ska kunna se, röra sig och samlas kring objektet. De skapar en intressant miljö att leka i. Arkitektoniska fragment kan ha olika funktioner, vissa är till för att möjliggöra för lekfulla ageranden, an-dra är endast till för att betraktas. Skulpturer i mänsklig form är extra stimulerande eftersom det är något vi män-niskor kan relatera till. Det är främst barn som gillar att klättra eller ta på skulpturer, vilket många av oss kom-mer ihåg att vi gjorde som barn. En anledning till detta kan vara att barn ser skulpturer som en klätterställning, en utmaning, som man vill utforska vidare. Objektet har därmed blivit en del av leken och fått ett nytt an-vändningsområde. Det mest vitala för att arkitektoniska fragment ska fungera som en del av leken är att de finns placerade på offentliga platser med mycket folkrörelse. Stevens menar att den urbana miljön och dess betydelse alltid styrs av brukarnas behov (s. 184ff). Det är vi män-niskor som använder rekvisitan i miljön på det sätt som tillfredsställer våra behov.
Ett annat sätt att tala om det som Stevens beskriver med rekvisita är att de samlar förutsättningar för att leken eller lekens terräng ska kunna uppstå. Nilsson (2010) menar att arkitekten inte kan skapa terränger, utan bara kan ge förutsättningar för dem att uppstå. Stevens props kan kopplas till Nilssons användning av sort och
materi-ell figur. Begreppen beskriver arkitektoniska element mer
generellt. En arkitektonisk sort kan vara en bänk, ett cykelställ eller en entré. Den materiella figuren beskriver sortens exakta figur, t.ex. hur bänken är utformad och vilka material den består av (s. 184ff). De objekt som skapar rummet och den terräng som objekten befinner sig på har en viktig roll för hur platser uppfattas och brukas. De två begreppen används tillsammans som
sortens materiella figur för att beskriva objekten i den
byggda miljön, t.ex. bänkens form och material. Sorten kan ingå i många olika lekar men det som avgör huru-vida detta är möjligt är sortens materiella figur. För att skapa platser och miljöer som ska användas av människor är det viktigt att tänka på de många aspekter som nämnts ovan. Rekvisita är nödvändiga objekt för att vi människor ska kunna använda det som finns i vår omgivning på ett lekfullt sätt och orientera oss i det of-fentliga rummet.
