Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet
15 hp Hälsa och samhälle
UNGA LAGÖVERTRÄDARE I EN SVENSK
KONTEXT
AUGUSTA ANDERSSON
HANNA PERSSON
YOUNG OFFENDERS IN A SWEDISH
CONTEXT
AUGUSTA ANDERSSON
HANNA PERSSON
Innehållsförteckning
Abstract………3
1.Inledning och problemformulering………..4
1.1 Syfte………...5 1.2 Frågeställningar………..5 1.3 Begreppsdefinition……….5 1.4 Förkortningar………..6 2. Tidigare forskning………... 6 2.1 Genomförandet av sökning………....6 2.2 Forskning.……….. 8 2.2.1 Samverkan………...8
2.2.2 Risk- och skyddsfaktorer……….9
2.2.3 Insatser………...………10
2.2.4 Familjeinriktade insatser………...10
2.2.5 Omgivningens påverkan………13
2.2.6 Förebyggande arbete……….14
3. Teori………...17
3.1 Teorin om sociala band……….17
3.2 Stämplingsteorin………...19 4. Metod……….21 4.1 Datainsamling………...21 4.2 Bearbetning av material………22 4.3 Arbetsfördelning………...22 4.4 Forskningsetiska överväganden………23 5. Resultat………...23
5.1 Ungdomsbrottslighet utifrån Socialstyrelsens dokument……...…………...23
5.1.2 Ansvar………..………..23
5.2 Risk- och skyddsfaktorer i arbetet med unga lagöverträdare ………...26
5.2.1 Risk och skydd……….……….…….26
5.2.2 Vad är en riskfaktor och en skyddsfaktor?...27
5.2.3 Skolprestation……….…27
5.2.4 Kamratrelationer………28
5.2.5 Familj och nätverk……….…...30
5.2.6 Uppmärksamma och utreda………32
5.2.7 Risk, behov och mottaglighet……….35
5.3 Användbara och framgångsrika insatser………36
5.3.1 Insatser………36
5.3.2 Anknytning……….…………38
6. Diskussion………..39
Abstract
The purpose of the degree project is to create a deeper understanding of juvenile delinquency and young offenders. This is done by studying and analyzing how juvenile delinquency and young offenders are presented in official documents and which innovations have been used and proven to be successful for the young offenders. The authority studied in the work is the National Board of Health and Welfare (Socialstyrelsen).
Adolescence is the most crime intensive period in life according to the police. Most young people who commit crimes only do so on a few occasions between the ages of 13 and 17. Only a small group of young people, on the other hand, commit the majority of crimes. Both boys and girls commit and are exposed to crime. However, it has been shown that boys commit more serious crimes compared to girls. Young people who commit crimes tend to be a group that is difficult to change, which leads to a more complicated treatment and
rehabilitation. Without intervention, the risk of recidivism for young people who commit criminal acts is between 60-80%.
With regard to juvenile delinquency, it is important to pay attention to and offer support at an early stage. This is primarily to reduce criminal development, which thus also reduces the risk factors around various forms of serious problems. In the process of dealing with children and young people who violate the law, there are different aspects for society. Partly the preventive work but also the responsibility to react to crime. This form of problem in society is complex, which means that it is important that the relevant authorities take their responsibility. When working with young offenders, it is important to take into account the current risk and protection factors that occur. A risk factor can be described as a characteristic, process or relationship that increases the risk and probability of developing a certain behavior, in this case a norm-breaking behavior. In the assessment of risk factors, it is important to also analyze factors that contribute to the young person not developing a norm-breaking behavior, referred to as protective factors. The protective factors can be seen as a buffer or mechanism that can change the effects of being exposed to a risk. Theories in criminology emphasize the importance of parenthood in influencing criminal behavior. Parents are an important part of influencing the social and antisocial behavior of children and young people. The probability of criminal behavior increases for the children and young people where the parents fail to correct deviant behavior.
Keywords: juvenile delinquency, young offenders, intervention, risk factors, protective factors.
1. Inledning och problemformulering
Tonåren är den mest brottsintensiva perioden i livet enligt polisen. Både flickor och pojkar begår och utsätts för brott, men det har visat sig att pojkar begår fler och grövre brott i
jämförelse med flickor. Pojkar utsätts också i större utsträckning än flickor för våldsbrott. De flesta unga som begår brott gör det bara vid något enstaka tillfälle i åldern 13–17 år. En mindre grupp av de unga begår däremot flertalet brott (Polisen, 2020).
Brott som begås av unga är ett ämne som ofta befinner sig i fokus i det lokala
brottsförebyggande arbetet. Sveriges kommuner och polis uppger att unga som begår brott samt riskerar att begå brott är ett viktigt och prioriterat område i Sverige (BRÅ, 2020a). Trots detta uppger Brottsförebyggande rådets (BRÅ) skolundersökning (år 2017) att drygt hälften av eleverna i årskurs nio utsatts för stöld, misshandel, hot, rån eller sexualbrott under de senaste 12 månaderna, vilket är en ökning från 47% år 2015. Precis som med utsattheten för brott visar det sig också vara en hög förekomst av delaktighet i brott. Ungefär hälften av eleverna i årskurs 9 uppger att de under de senaste 12 månaderna begått någon form av stöldbrott, våldsbrott, skadegörelse eller provat narkotika vid minst ett tillfälle (BRÅ, 2020b). I BRÅ:s undersökning från 2019 framkommer att nästan hälften av årskurs 9 elever undviker vissa platser, aktiviteter eller personer av oro över att bli utsatta för brott. Konsekvenserna är störst för de elever som tidigare blivit brottsutsatta (BRÅ, 2020c).
Beträffande ungdomsbrottslighet är det viktigt att i tidigt stadium uppmärksamma och erbjuda stöd. Detta framförallt för att minska en brottslig utveckling vilket därmed också minskar riskfaktorerna kring olika former av allvarlig problematik. I uppgiften att hantera barn och unga som överträder lagen förekommer olika aspekter för samhället. Dels det förebyggande arbetet men även att reagera på brott. Denna form av problematik i samhället är komplext vilket innebär att det är viktigt att berörda myndigheter tar sitt ansvar i arbetet. Den
gemensamma faktorn för både rättsvårdande myndigheter och socialtjänsten är att motverka brott i samhället. För att barn och unga ska kunna återgå till ett socialt fungerande liv är stöd väldigt viktigt. Behovet av stöd från framförallt socialtjänsten har visats sig vara viktigt för barn och unga (Socialstyrelsen, 2020a).
Ungdomstiden ses som en period där det inte är ovanligt att vi vid något tillfälle gör oss skyldiga till någon lagöverträdelse. En stor mängd sociologiska och psykologiska teorier har sökt förklaringar till hur det kommer sig att vissa unga blir mer kriminellt belastade än andra. Trots omfattande forskning kring olika faktorer som ökar risken för brott finns ingen enighet kring en allmänt accepterad förklaring (Ring, 2007). Estrada (2007) beskriver att
kriminalpolitikens mål är att minska brottsligheten och öka allmänhetens trygghet.
Uppfattningen om att ungdomar blir allt “värre och värre” har bidragit till att frågan om brott och straff har blivit mer politiskt laddad (Estrada, 2007).
För att förebygga, minimera och behandla barn och unga som ägnar sig åt normbrytande beteende och kriminella handlingar samverkar olika myndigheter. Vi har valt att rikta in oss på socialtjänstens arbete. Socialtjänstens arbete utgår ifrån Socialstyrelsens riktlinjer vilket för oss har väckt ett intresse och nyfikenhet till att studera Socialstyrelsens dokument kring unga lagöverträdare och ungdomsbrottslighet.
1.1 Syfte
Syftet med arbetet är att skapa en djupare förståelse över ungdomsbrottslighet och unga lagöverträdare. Detta genom att studera och analysera hur ungdomsbrottslighet och unga lagöverträdare framställs i ett myndighetsdokument samt vilka interventioner som använts och visat sig vara framgångsrika för de unga lagöverträdarna. Vi har valt att utgå från
Socialstyrelsens dokument ” Barn och unga som begår brott Barn och unga som begår brott – Handbok för socialtjänsten” (2020a) samt ” Bedöma risk och behov för barn och unga som begår brott eller har annat normbrytande beteende” (2020b) för att undersöka
frågeställningarna. Detta med anledning av att Socialstyrelsen har det övergripande ansvaret för att förmedla kunskap till socialtjänsten. Genom att ta del av och undersöka
Socialstyrelsens dokument kan vi få en ökad förståelse av hur arbete med unga lagöverträdare bör bedrivas.
1.2 Frågeställningar
1. Hur beskrivs och förklaras ungdomsbrottslighet och unga lagöverträdare i Socialstyrelsens dokument?
2. Hur kan risk- och skyddsfaktorer användas i arbetet med unga lagöverträdare utifrån Socialstyrelsens dokument?
3. Vilka insatser används och har visat sig framgångsrika för unga lagöverträdare?
1.3 Begreppsdefinition
Ungdomar: Perioden då man räknas som ungdom är svårt att definiera. Skulle man använda sig av en biologisk avgränsning som utgångspunkt så skulle det innefatta att man inom åldersspannet av 13 till 20 år skulle ingå i kategorin som ungdom. Detta tankesätt grundar sig i att individen påbörjar puberteten när man är ungefär 13 år. Skulle man även involvera den psykologiska utvecklingen så är de fram till individen är runt 20 år som denne utvecklar självbild och identitet. När individen lämnar ungdomsperioden för vuxenvärlden kan vara diffust. Man kan utgå från att det är när individen lämnar utbildningsfasen för etablering på arbetsmarknaden. Men på grund av högre arbetslöshet och allt längre utbildningstid så kan detta vara faktorer kring att ungdomsperioden idag är längre (Estrada & Flyghed, 2007). Ungdomsbrottslighet: Definitionen av ungdomsbrottslighet benämns ofta utifrån det faktum att det är brottslighet som genomförs av ungdomar. Eftersom ungdomsperioden är svår att definiera kan en sådan definition bli problematisk. Enligt nationalencyklopedins definition så innebär det ett begrepp för begångna handlingar som är straffbelagda (Estrada & Flyghed, 2007).
Unga lagöverträdare: Personer som inte har fyllt 21 år som är misstänkta för brott eller dömda till påföljd på grund av brott (Socialstyrelsen, 2020a).
Normbrytande beteende: normbrytande beteende innebär negativa och/eller destruktiva beteenden som på olika sätt som resulterar i överträdelser mot lagar, regler eller normer (Socialstyrelsen, 2020b).
Multisystemisk terapi: Multisystemisk terapi även förkortad MST är en familjebaserad öppenvårdsinsats för familjer med ungdomar i åldern 12–17 år med känslomässiga, sociala eller utåtagerande problem. Syftet med insatsen är att försöka komma åt och påverka de faktorer som ligger till grund för ungdomens problem. Problemen kan finnas både hos ungdomen, familjen eller båda parternas sociala arenor. Grunden för multisystemisk terapi är socialekologiska och familjesystemiska teorier. Även forskning kring risk- och skyddsfaktorer gällande antisocialt beteende inkluderas i grunden för metoden. Viktigt för metoden är också behovet att påverka alla de faktorer som berör ungdomen för att kunna åstadkomma en förändring (Socialstyrelsen, 2019).
KASAM - KASAM är en förkortning för “känsla av sammanhang” och ett begrepp som Aaron Antonovsky myntade på 1980-talet. Begreppet har sin utgångspunkt i individens relation till sin omgivning och fokuserar på tre viktiga komponenter: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008).
AJB: Ett sportbaserat interventionsprogram i Nederländerna som kallas för ”Only you decide who you are (AJB)” vars syfte är att förebygga ungdomsbrottslighet genom att minska riskfaktorer och öka skyddsfaktorer (Spruit et al., 2018).
Funktionell familjeterapi (FFT): är en insats som utvecklades på 1970-talet. Insatsen riktar sig främst till familjer med ungdomar som har beteendeproblematik. Metoden är manualbaserad och bygger på systemteori, kommunikationsteori och beteendeterapeutiska principer
(Socialstyrelsen, 2019).
1.4 Förkortningar
ANDT- Alkohol, narkotika, droger och tobak BBIC- Barns behov i centrum
Brå- Brottsförebyggande rådet
LUL - Lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare LVU- Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
SiS- Statens institutionsstyrelse SOC- Sense of Coherence
SoL- Socialtjänstlagen (2001:453) YOS- Youth offending services
2. Tidigare forskning
2.1 Genomförandet av sökning
Under vårt genomförande av sökning har vi använt oss av databaserna Swepub och Sociological Abstracts. Detta för att hitta ett flertal olika vetenskapliga artiklar som är lämpliga att använda som en grund till vårt avsnitt tidigare forskning i uppsatsen. Den första sökningen genomfördes i databasen Swepub. Sökorden var väldigt breda i början eftersom vi
ville skaffa oss en överblick kring vilka sökord som gav olika resultat. Först använde vi oss av sökordet (ungdomskriminalitet) vilket gav oss en tidskriftsartikel och en doktorsavhandling som var relevanta för vår uppsats. Det var “Funktionell familjeterapi - en behandlingsmetod vid ungdomskriminalitet” samt “Det socio-polisiära handlingsnätet: om kopplingar mellan polis och socialtjänst kring ungdomars kriminalitet och missbruk”. Sökningen gav oss totalt 7 träffar.
I Sociological Abstracts använde vi oss av sökorden (juvenile delinquency intervention) vilket totalt gav oss 1307 träffar. Den sökningen gjorde att vi fann två lämpliga artiklar att använda oss av i uppsatsen. Det var “Intervention in juvenile delinquency: Danger of iatrogenic
effects?” och “Family-Focused Interventions to Prevent Juvenile Delinquency: A Case Where Science and Policy Can Find Common Ground”. Den första sökningen på denna databas genomförde vi på samma sätt som föregående. Alltså breda sökord och inte så detaljerad och avancerad sökning eftersom vi även på denna databas ville skaffa oss en överblick över vilka artiklar som fanns att välja mellan. Efter den första breda sökningen i Sociological Abstracts genomförde vi en andra sökning som innehöll lite mer detaljerade sökord då vi även ville få fram artiklar som handlade om vilka insatser och behandlingar som finns. Vi använde då sökorden (intervention AND juvenile delinquency) vilket resulterade i 1028 träffar. Efter att ha kollat igenom om någon artikel som kändes lämplig så hittade vi “Reducing Crime Among Youth at Risk for Gang Involvement”.
Vår nästa sökning genomförde vi i Swepub och använde då oss av sökorden (risk och
skyddsfaktorer AND barn). Denna sökning gav oss 5 träffar. Utifrån denna sökning hittade vi rapporten “Risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende bland unga: Att använda teori och forskning i praktiken”. Denna sökning använde vi oss av lite mer detaljerade sökord eftersom begreppet risk- och skyddsfaktorer var vanligt förekommande i andra artiklar som vi läst igenom. Det kändes lämpligt att leta upp fler källor som fokuserade på detta begrepp som vi sedan kunde använda i vårt avsnitt tidigare forskning.
Efter att hittills ha genomfört mestadels breda sökningar och mindre detaljerade sökord så valde vi därefter att göra mer fördjupade artikelsökningar. Vi använde oss då av Sociological Abstracts med utgångspunkt med sökorden ("juvenile delinquen*" OR "youth crime") AND (intervention*). Vi valde även i sökningen att endast få träffar på artiklar från år 2015 och framåt vilket gav oss ett resultat på 205 träffar. Då hittade vi artikeln “Parent and Child Perceptions of Collective Efficacy as Predictors of Delinquency” samt artikeln “The effect of a sport-based intervention to prevent juvenile delinquency in at-risk adolescents”.
Den sista sökningen som vi genomförde var även den i databasen Sociological Abstracts med sökorden ("juvenile delinquen*" OR "young offender*") AND (intervention*). Även här specificerade vi sökningen med att endast få träffar på artiklar som är publicerade från år 2015 och framåt. Denna sökning gav oss 233 träffar. Efter att vi granskat resultat av vår sökning så hittade vi två lämpliga artiklar att använda oss av i vår uppsats. Det var artikeln “Evaluation of the cognitive intervention programme ‘A New Direction’ targeting young offenders in Sweden”. Den andra artikeln vi fann var “Young offenders ' and their families ' experiences of mental health interventions”.
I alla våra genomförda sökningar använde vi oss av alternativet “Peer rewied” och
av i uppsatsen ska hålla hög standard. Om en artikel är peer reviewed/refereegranskad innebär det att den genomgått en process där den är kvalitetsgranskad.
2.2 Forskning
Studien fokuserar på unga lagöverträdare i en svensk kontext. I sökandet efter tidigare forskning inom området fann vi den svenska forskningen som begränsad. Detta medförde att valet av att inkludera internationell forskning gjordes. Syfte med att inkludera internationell forskning var att bibehålla fokus på våra frågeställningar istället för att gå utanför dem i den svenska forskningen.
2.2.1 Samverkan
Brott och kriminalitet som genomförs av unga benämns idag som “ungdomsbrottslighet” och “ungdomskriminalitet”, detta trots att kriminella handlingar utförda av vuxna inte benämns som “vuxenkriminalitet”. Den kriminalpolitiska samhällsdebatten framför en bild av unga som en grupp med problem. Ungdomar framställs snarare som offer som ställs inför situationer de inte kan styra över. Andra menar att man själv som ungdom bär ansvaret för sina handlingar. Det råder ett spänningsförhållande mellan valet av vård eller straff samt stöd eller kontroll. I detta spänningsförhållande verkar poliser och socialarbetare för att
tillsammans samverka kring barn och ungas kriminalitet. Åklagaren är skyldig att väcka åtal i de fall då man under förundersökningen hittar bevis som kan leda till fällande dom. I de fall det visar sig att personen som är misstänkt för brottet är under 21 år återfinns
handläggningens reglering i lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare (LUL). Straffmyndighetsgränsen i Sverige är 15 år med hänvisning till att unga under 15 år inte nått den mognad att själv ansvara för sina handlingar. Utifrån detta vilar ansvaret för personer under 15 år på socialtjänsten. Däremot finns ett delat ansvar mellan socialtjänst och polis för de barn som är mellan 15–17 år (Edvall Malm, 2012).
I “Det socio-polisiära handlingsnätet” beskrivs polisens arbete i två olika delar,
brottsförebyggande och brottsuppklarande i sitt arbete med unga. Polisen påpekar vikten av att insatserna görs i tid för att minimera risken att ungdomar utvecklar avvikande beteende. Polisens arbete i skolor och ungdomsmiljöer genomförs för att fånga upp signaler och misstankar om i vilka klasser och grupperingar det kan finnas problematik kring kriminalitet och missbruk. Socialtjänstens fältverksamhet arbetar på olika nivåer med ungdomar. Det kan arbeta uppsökande på de platser ungdomar ofta befinner sig på som till exempel skolor, fritidsgårdar och centrum. Utöver det uppsökande arbetet kan de arbeta med både individ- och gruppverksamhet. Det uppsökande arbete genomförs bland annat för att kunna synliggöra signaler och skapa relationer till de unga som har eller löper risk att utveckla ett normbrytande eller kriminellt beteende för att kunna se om de unga är i behov av hjälp och stöd från
samhällets sida. Till exempel ses ungdomars kontakt med tidigare missbrukare som en signal på ett eget missbruk (Edvall Malm, 2012).
Rutinerna kring ungas kriminalitet är i lagen mer reglerade än missbruk. Socialtjänsten får kopia på brottsanmälningar som gäller ungdomar, de kallas till förhör och skriver yttrande för de som är mellan 15 år och 17 år. I de fall polisen har svårt att få föräldrarna att vara med vid förhör om misstanke är det extra viktigt att socialtjänsten medverkar då det ses som en signal på att det finns något som inte stämmer. Förhören ses från socialtjänstens sida som en
möjlighet att erbjuda stöd och hjälp samt en chans att bedöma föräldrarnas omsorgsförmåga. När den unge döms till ungdomsvård inom öppenvården handlar det oftast om
haschavvänjning, vård för missbruk, impulskontroll eller familjesamtal (Edvall Malm, 2012).
2.2.2 Risk- och skyddsfaktorer
En riskfaktor kan beskrivas som en händelse, egenskap, process eller förhållande som ökar risken och sannolikheten för att utveckla ett visst beteende, i detta fall ett normbrytande beteende som till exempel brottslighet. I bedömningen av riskfaktorer är det viktigt att även analysera faktorer som bidrar till att den unga inte utvecklar ett normbrytande beteende, det vill säga skyddsfaktorer. Skyddsfaktorerna kan ses som en buffert eller mekanism som kan förändra effekterna av att utsättas inför en risk. I ett barns liv spelar flertalet olika faktorer och processer in i utvecklingen av ett normbrytande beteende. Forskning har visat att det finns ett generellt samband mellan antalet riskfaktorer och utvecklingen av ett normbrytande beteende. Ju fler riskfaktorer desto större risk att ett normbrytande beteende utvecklas eller fortsätter. Forskning visar även att riskfaktorer i sig utgör en risk att utveckla ytterligare riskfaktorer. På så sätt utsätts den unge för en kumulativ risk, en anhopning av riskfaktorer som i senare skede kan vara svårare att ta sig ur. Vissa riskfaktorer får först sin mening i kombination med en annan riskfaktor. Forskning visar bland annat att ett impulsivt beteende hos den unge utgör en mycket större risk om den unge bor i ett bostadsområde med lägre socioekonomisk status (Andershed & Andershed, 2019).
Forskning om risk- och skyddsfaktorer kan ge en indikation på vilka faktorer som på
gruppnivå anses vara mest relevanta i förklaring och förståelse av dessa komplexa beteenden. Trots att vi vet att unga personer med normbrytande beteende uppvisar vissa riskfaktorer, är inte fallet alltid så för den enskilde som är aktuell för bedömning. Enskild bedömning är alltid nödvändig på individnivå. Den individuella bedömningen och kartläggningen av risk- och skyddsfaktorer hos den unge och dennes familj bör ligga till grund för bedömningen av individuella insatserna och stödet (Andershed & Andershed, 2019).
Ett urval av de mest relevanta och effektiva insatserna för individen måste göras då det oftast inte finns tid eller ekonomi för att bedöma och ta hänsyn till alla riskfaktorer i individens liv. Ett sådant urval bör vila på den tillgängliga forskningen kring de faktorer som identifierats som risk- och skyddsfaktorer. Följande risk- och skyddsfaktorer har stort stöd i forskningen: problematiska kamratkontakter, bristfälliga språkliga förmågor och skolprestationer, alkohol- och droganvändning, nedstämdhet och självskadande beteende, trotsighet, ilska och oräddhet m.m. Insatser för den unge kan sedan riktas utifrån mönster av risk- och skyddsfaktorer för att minska de identifierade riskfaktorerna och stärka skyddsfaktorerna. Andershed och
Andershed (2019) visar att när bedömningar av insatser utgår från principer och kunskap om risk, skydd och mottaglighet blir resultatet ofta bättre (Andershed & Andershed, 2019). Behovsprincipen bygger på att insatser ska fokuseras på de faktorer som är av vikt för den unges normbrytande beteende samt där det finns potential att förändra. Dessa faktorer brukar kallas för kriminogena och innebär att de potentiellt kan påverkas genom insatser och
åtgärder. Forskning visat att fokus på kriminogena faktorer leder till mer effektiva insatser. Mottaglighetspricipen bygger delspå generell mottaglighet i form av att fokus i insatserna är metoder som tidigare visat sig effektiva och specifik mottaglighet bygger på att insatser kan vara anpassad efter den unges inlärningsstil och unika problematik. (Andershed & Andershed, 2019).
I bedömningen av förekomst och grad av evidensbaserade risk- och skyddsfaktorer är det lämpligt och framgångsrikt att använda ett strukturerat arbetssätt. Detta innebär bland annat att bedömningen ska dokumenteras på ett strukturerat och standardiserat sätt där två
oberoende personer ska komma fram till samma sak. Enligt Andershed och Andershed (2019) är interventioner som riktas mot evidensbaserade risk- och skyddsfaktorer är mer effektiva än insatser som inte är fokuserade på detta sätt (Andershed & Andershed, 2019).
2.2.3 Insatser
Ungdomskriminalitet är ett vanligt förekommande problem i Sverige som inte alltid haft olika typer av behandlingsmetoder att använda. Skulle behovet för de berörda ungdomarna
ignoreras kommer det kosta samhället mycket pengar. Utifrån den forskning som bedrivits i Sverige framgår det att de grundläggande problemen till barn i multiproblemfamiljer är
exempelvis missbruk, psykiatriska problem och kriminalitet. Av forskningen framgår det även att den sociala anpassningen i tonåren blir problematiskt för de barn som i tidig ålder kommer i kontakt med socialtjänsten och de insatser de erbjuder (Hansson, Cederblad & Höök, 2000). I flertalet av de befintliga teorierna som finns inom kriminologi ligger fokus på familjens roll gällande utvecklingen av ungdomskriminalitet. Genom att utföra experimentella utvärderingar kombinerat med observationer på familjefokuserade interventioner visar detta att föräldrars vanor har en påverkan på barnen. Denna påverkan är så pass stor att det är en avgörande faktor till vilken grad som ungdomarna ägnar sig åt kriminalitet. Att forska kring
interventionerna genererar bättre resultat eftersom man implementerar de i verkliga situationer. Det har skett en utveckling gällande användandet av evidensbaserade
förebyggande insatser och i takt med att antalet interventioner ständigt växer kan man se en minskning av ungdomskriminalitet. En faktor kring detta är bland annat för att man lägger fokus på kriminogena effekter (Fagan, 2013).
Det som gör ett program effektivt är framförallt när inriktningen utgår från kriminologiska teorier och att man utefter dessa strävar efter förändringsarbete kring de faktorer som
identifierats. Det råder olika åsikter kring frågan om familjefaktorerna är den viktigaste delen i påverkan på brottslighet. Precis som tidigare nämnt så betonar teorier inom kriminologin hur viktig del föräldraskapet är i påverkan på kriminalitet. Föräldrarna utgör en viktig del i
påverkan på barn och ungas sociala och antisociala beteende. Sannolikheten för brottsligt beteende ökar för de barn och unga där föräldrarna misslyckas att korrigera avvikande och dåligt beteende. Brottsliga aktiviteter kommer därmed ses som acceptabelt för barn i deras hopp om att uppnå resultat. Detta framförallt i de situationer då fördelar överväger
konsekvenser i att utföra olika brottsliga handlingar. Risken att barn och unga efterliknar sina föräldrars beteende är också vanlig, framförallt ökar risken i de fall då föräldrarna själv ägnar sig åt lagbrytande beteende (Fagan, 2013).
Det är endast en liten del av de befintliga familjerna som verkligen får ut någon fördel av de familjefokuserade insatserna. Detta eftersom de antingen inte utnyttjar de tillgängliga möjligheterna eller inte alls erbjuds dessa tjänster. Oavsett förekommer det brist på stöd gällande familjefokuserade insatser i samhället. För att kunna uppnå en minskning av
problematiken samt börja använda de befintliga tjänsterna behöverintressetför vetenskapliga förebyggande insatser öka (Fagan, 2013).
2.2.4 Familjeinriktade insatser
Författarna till artikeln “Funktionell familjeterapi- en behandlingsmetod vid
förhoppningsvis blir användbar i behandling av ungdomskriminalitet. Mer specifikt anses funktionell familjeterapi verka vara en effektiv metod. Även denna artikel beskriver hur familjeterapin är utformad. Denna metod utgår från att man behöver ha en tydlig struktur under terapisessionerna. Det blir framförallt viktigt att terapeuten leder mötet men också ha förmågan att skapa en god relation med alla medlemmar i familjen. Inom funktionell familjeterapi blir kommunikationen en viktig del i arbetet framåt. Forskning visar att man genom kommunikation kan påverka så det blir mer stödjande istället för defensiv
kommunikation (Hansson, Cederblad & Höök, 2000).
Utifrån det resultat som framgår av den genomförda studien så visar funktionell familjeterapi gruppen bättre resultat i jämförelse med andra grupper. Både vid ett- och tvåårsuppföljningen visade det sig att återfall var dubbelt så vanligt i jämförelsegruppen. Ett problem som uppstod i jämförelsegruppen var det stora antalet bortfall på grund av att familjerna inte kände sig motiverade till att delta i studien. Intressant är också att återfallsfrekvensen blev allt större för de som inte deltog vid uppföljningen. Ser man till resultatet för gruppen för funktionell familjeterapi visade de en större positiv förändring. I gruppen skedde en minskning gällande symtomför både patienter samt deras mammor. Efter behandlingen framgår det även att patienternas syskon har en mindre symtombelastning. Framförallt noterade man en ökning för ungdomarna gällande den sociala kompetensen (Hansson, Cederblad & Höök, 2000).
Utifrån resultatet i studien genomförde man en analys från känsla av sammanhang (KASAM). Cirka 32 procent av familjemedlemmarna hade före behandling låg KASAM. Ser man till patienterna i gruppen för funktionell familjeterapi lyckades 44 procent av de som upplevde låg KASAM vid behandlingens start höja värdet till normal. I jämförelsegruppen så lyckades 23 procent höja sina värden. Tyvärr visade resultatet även att 35 procent av gruppen för funktionell familjeterapi sänkte sina värden. Medan det var hela 67 procent i
jämförelsegruppen som sänkt sina värden. Gällande de föräldrar som deltog i studien visade få förändringar i KASAM (Hansson, Cederblad & Höök, 2000).
Studien redogör för att denna metod visat mycket positivt resultat om man jämför med andra behandlingsmetoder. En faktor till resultatet kan ha att göra med att de klienter som
medverkat varit speciellt behandlingsmottagliga. En intressant aspekt av resultatet är att patienternas syskon uppges ha mindre symtombelastning vid uppföljningen i jämförelse med vid behandlingens start. Alltså minskar sannolikheten för kriminellt beteende samt återfall i kriminalitet också hos syskonen. Utifrån ett systemteoretiskt perspektiv visar det på att behandlingen påverkar hela familjen i de fall då man involverar samtliga familjemedlemmar (Hansson, Cederblad & Höök, 2000).
Även artikeln “Reducing crime among youth at risk for gang involvement” berör funktionell familjeterapi som metod. Det är som tidigare nämnt en evidensbaserad behandling med fokus på ungdomar med problembeteende. Trots att de klienter som man vanligtvis möter i denna behandling så finns det ingen specifik metod med fokus på påverkan av gängkriminalitet. Därav inkluderas frågor som dessa i den aktuella studien för att utveckla funktionell familjeterapi till gängkriminalitet. Grundtanken i användandet av metoden är att vara
ordentligt förberedd samt vara påläst kring utveckling, familjens engagemang och gängmiljön i klientens boendeområde. Utformandet av funktionell familjeterapi med fokus på
gängkriminalitet handlar framförallt om att skapa en mer direkt behandling för att möta den påtryckning som finns från grannskapsmedlemmar(Thornberry, et. al. 2018).
Resultatet av studien visar att de ungdomarna med hög risk för gängmedlemskap slutförde programmet med likvärdigt resultat i nivå med de grupperna med låg risk. Dock varierade
resultaten av effektiviteten beroende på vilken gängriskstatusde olika ungdomarna hade. De ungdomarna med hög risk för gängkriminalitet hade en lägre siffra av återfall vid
uppföljningen efter 18 månader i jämförelse med kontrollgruppen. Men det identifierades inte någon skillnad mellan behandling- och kontrollgrupperna för de ungdomar som hade låg risk för gängkriminalitet (Thornberry, et. al. 2018).
En annan effektiv metod gällande ungdomskriminalitet är multisystemisk terapi (MST). Den har visat sig kunna användas för att belysa betydelsen av sammanhang. Det visar på att miljön där barn och unga bor kan ha ett samband med ökad sannolikhet för brott. Effektiviteten av insatserna påverkas också av dessa faktorer vilket försvårar huvudsyftet att minska brott i samhället. Genom familjefokuserade insatser framgår det att föräldrars förmåga att kontrollera samt ge det stöd som är nödvändigt påverkas av de sammanhang som finns grannar emellan. Beroende på vilka andra risk- och skyddsfaktorer som förekommer i andra områden i barnets liv så påverkas även där effekten av föräldraskapet kring brottslighet. Resultaten indikerar på att familjefokuserade insatser påverkas av de kontextuella faktorer som förekommer i arbetet att minska brottslighet. Genom att i olika sammanhang använda denna typ av behandling skapas en ökad förståelse. Detta underlättar arbetet när man använder det i praktiken (Fagan, 2013).
Majoriteten av de befintliga behandlingstjänster som finns för kriminella ungdomar innefattar möte på till exempel kliniker med endastinteraktion mellan terapeuter och barnet. Använder man sig istället av multisystemisk terapi så deltar istället hela familjen i
behandlingsprocessen. De erbjuds tjänster i hemmet där terapeuten är tillgänglig under de aktuella månaderna som man genomför programmet. Programmets effektivitet beror på de förändringar som skett kring sammanhanget. Detta eftersom de behandlingar som
ungdomsrättssystemeterbjuder inte indikerar på några effekter gällande återfall i brott. Det är lätt att hamna i en ond cirkel gällande ungdomsbrottslighet om man inte lyckas minska återfallen. Fortsätter återfallen resulterar det i ökad brottslighet bland vuxna, fler fängelsestraff och därmed också större kostnader för samhället (Fagan, 2013).
Ungdomar som begår brott tenderar att vara en grupp som är svår att förändra, vilket medför en mer komplicerad behandling och rehabilitering. Utan ingripande är risken för återfall för ungdomar som begår brottsliga handlingar mellan 60–80% (Cécile M & Born M, 2009). Ungdomsbrottslighet medför en negativ påverkan på samhället, individen som begår handlingen samt de som utsätts för en brottslig handling. Att som ungdom exponeras för rättssystemet kan vara en traumatisk händelse som i sin tur bidrar till ytterligare brottslighet (Gearhart, 2020)
I artikeln ” Intervention in juvenile delinquency: Danger of iatrogenic effects?” beskrivs att de interventioner som är anpassade efter individen är mer effektiva än de som bygger på att behandla unga som begår brott tillsammans. Kollektiva interventionsprogram har visat sig mindre effektiva samt utvisat mindre positiva resultat. När det gäller kollektiva ingripande och åtgärder förespråkas att de genomförs i centrala delar av samhällen, i ungdomsmiljöer snarare än placering på ungdomshem utanför staden. Detta eftersom de belyser vikten av att ungdomen ska utveckla färdigheter i den miljön de senare kommer att befinna sig i (Cécile & Born, 2009).
En tioårig studien genomför i Edingburgh med 4300 ungdomar identifierar flera olika faktorer som påverkar ungas medverkan och avstånd från brottslighet. Avstånd från brottslighet
samt ungdomars sociala nätverksegenskaper. Det antogs även att bo i ett hushåll med två föräldrar var förknippat med lägre nivåer av brottslighet på grund av den ökade kontrollen. Däremot kan närvaron av en för hård fadersgestalt bidra till ökade nivåer av brottslighet (Gearhart, 2020)
Cécile och Born (2009) beskriver vikten av att i de interventionsåtgärder som fokuserar på ungdomar med hög risk för kriminellt beteende specifikt rikta in sig på de riskfaktorer som är förknippade med brottslighet som till exempel associering med avvikande vänner och drog- och alkoholanvändning. Ett långvarigt ungdomsprogram för kriminalitet som även inkluderar familjen genom multisystematiskt- eller kognitiv beteendeterapi har visat stor framgång till en stabil anpassning och lägre grav av återfallsrisk. Mest framgångsrikt har det visat sig att fokusera på de faktorer som bidrar till brottsligheten för ungdomen. Långvariga
behandlingsprogram med färdighetsträning av mellanmänskliga möten som leds av personal med utbildning kring psykiskt mående förespråkas. Dock problematiseras risken att påverkas av ungdomar med liknande svårigheter vid placeringar på institutioner (Cécile & Born, 2009).
2.2.5 Omgivningens påverkan
För att minimera riskerna av att påverkas av en kamrat, speciellt på t.ex. boende för ungdomar bör faktorer som kan kontrollera eller minska inflytande från andra ungdomar övervägas. En av faktorerna att tänka på är närvaron av erfarna ledare och personal. Interventionsorgan med vuxna som övervakar och är närvarande vid ungdomars interaktion minskar risken för att påverkas av någon annan. En annan faktor består av hur ungdomens familjesituation ser ut. Ungdomar som löper stor risk att utöva ett avvikande beteende tenderar att dra sig ifrån familjen i kombination av att en vän begår brottsliga handlingar. Låg övervakning och kontroll från familjen ses som en stor risk för att individen själv begår brott. En bra familjerelation beskrivs bestå av ett starkt band till föräldrafiguren, negativ inställning till brott från familjen sida, föräldrars uppmärksamhet för barns behov och sysselsättning vilket i sin tur kan minimera påverkan från avvikande vänner. Ungdomar tenderar att söka sig till andra unga med liknande egenskaper och intressen. Påverkan från avvikande vänner är därför större när det utövas på någon som redan till viss del är avvikande eller marginaliserad. För välfungerande individer är denna påverkan inte lika stor samt att de har resurser att kunna stå emot sådana influenser. I praktiken bör därför insatser vara utformade på så sätt att avvikande ungdomar uppmanas och uppmuntras att umgås med icke-avvikande ungdomar. Resultatet av deras studie tyder på att ungdomarna själv upplever närvaron av en kriminell vän som en stark effekt på brottslighet. Interventionerna på individnivå bör vara utformade för både ungdomen och för familjen, men med olika inriktningar. Interventioner riktade mot familjen bör fokusera på att utveckla färdigheter och förmågor som krävs för att kunna ingripa och förhindra eller minimera brottsligheten. För ungdomen bör fokus ligga i att förhindra sociala nätverk med avvikande vänner samt etablera och förstärka bra sociala nätverk för individen. Detta genom att erbjuda gruppaktiviteter i skolan eller genom olika sportföreningar (Cécile & Born, 2020). Trots att just sportsbaserade brottsförebyggande program genomförs finns inga större
empiriska kunskaper kring effektiviteten. Spruit et al. (2018) har genom en studie genomförd i Nederländerna utvärderat ett sportbaserat brottsförebyggande program med ungdomar som befinner sig i riskzonen för brottslighet. År 2014 var 34% under 25 år någon gång misstänkt för ett brott. Resultat visade även att ungdomar som en gång begått ett brott var mer benägna att begå brott fler gånger. Ungdomskriminalitet visar sig även gå hand i hand med andra oönskade utfall såsom arbetslöshet, ekonomiska svårigheter, psykiska ohälsoproblem och andra sociala problem. Sportbaserade insatser har framförts som billiga, icke-stigmatiserande
som positivt bidrar till utveckling för ungdomen. Dessutom ses det som något roligt som lättare lockar fram annars svåråtkomliga ungdomar. Antagande om att sportbaserade brottsförebyggande insatser minska ungdomsbrottslighet grundar sig i Hirschis Sociala
bandteori där grundtanken är att ungdomar med starkare band och anknytning till samhället är mindre sannolika att begå brottsliga handlingar. Anknytning och sociala band till andra viktiga personer kan ske genom deltagandet i ett lag vilket i sin tur kan medföra att de avstår från avvikande handlingar (Spruit et al., 2018)
Det sportbaserade interventionsprogrammet som studerades kallades för ”Only you decide who you are (AJB)” vars syfte var att förebygga ungdomsbrottslighet genom att minska riskfaktorer och öka skyddsfaktorer. Effekten av AJB på förebyggande av
ungdomsbrottslighet utvärderades genom polisregisterdata. Det var 368 stycken deltagare i studien och 88,4% var män mellan 12 år och 18 år. AJB riktar sig mot manliga ungdomar som kommer från missgynnade stadsdelar med hög brottslighet. Deltagarna delades in i en
interventionsgrupp och en kontrollgrupp. Resultatet av studien visade att
interventionsgruppen löper mindre risk att registreras misstänkt för ett brott. 11,8 % visade en minskning, 81,2% visade ingen förändring samt 6,9% en ökning. För jämförelsegruppen var resultatet följande 6,7%, 82,4% och 10,9%. Interventionsgruppen rapporterade även färre kriminella vänner samt mer prosocialt beteende. Spruit et al. (2018) menar att även om de hittade positiva effekter av AJB på ungdomsbrottslighet så är effekterna totalt sett små. De menar att idrott i sig inte är tillräckligt för att som ensam insats förhindra
ungdomsbrottslighet. De menar även att effekterna av sportbaserade insatser beror på kontextuella faktorer såsom typen av sport, den pedagogiska kvaliteten, idrottsmiljön m.m. De ser potentialen med sportsbaserade förebyggande program men anser att mer forskning är en nödvändighet för att förstå och testa mekanismerna för förändring (Spruit et al., 2018). Närvaron av kriminella kamrater ses konsekvent som en ökad risk för att begå brott som ung. Grupptryck och påverkan från kamrater har en stark effekt på unga eftersom de spenderar mycket tid tillsammans med kamrater. Därför är det viktigt att undersöka sociala
nätverksegenskaper som istället är förknippade med lägre nivåer av brottslighet, så som kollektiv effekt. (Gearhart, 2020). Begreppet kollektiv effekt lyfts fram av bland annat Gearhart, Cécile och Born (2020, 2009). Kollektiv effekt ses oftast som en positiv effekt då den sociala sammanhållningen är associerad med lägre nivåer av ungdomsbrottslighet. Kollektiv förmåga eller effekt innebär i vilken utsträckning boende i ett visst område känner sammanhållning och tillit till varandra samt den förmåga de har att gemensamt hantera eller ingripa i de problem som kan uppstå i bostadsområdet och omgivningen. Att stärka
invånarnas kollektiva förmåga eller effekt antas vara ett sätt att minska brottsligheten och öka tryggheten i ett visst bostadsområde (Cécile & Born, 2020; Gearhart, 2009).
2.2.6 Förebyggande arbete
Insatser riktade mot specifika områden bör ha sin utgångspunkt i socioekonomisk status och hinder som begränsar rörlighet. Skapandet och samordning av socialt nätverk kan bidra till en uppbyggnad av individers sociala kapital. Gemensamma utvecklingsinsatser kan fokusera på anti-förtryckande metoder för att kunna tillgodose familjens behov. Dessa metoder kan
fungera som broskapare mellan samhälle och viktiga institutioner såsom skolor, minska social isolering, minska ekonomiska svårigheter samt belysa mångfaldens alla fördelar. Författarna belyser vikten av att ingripa på såväl individ-, grupp- och grannskapsnivå. Även om kollektiv effekt kan förhindra och minimera risken för brottslighet i ett visst område, finns det en risk att ungdomskriminaliteten bara förskjuts till ett annat område (Cécile & Born, 2009).
Tillvägagångssättet att behandla ungdomsbrottslingar har förändrats med tiden. Istället för att endast fokusera på riskhantering har man även börjat inkludera hälsofrämjande faktorer som skyddande faktorer. Detta tillvägagångssätt har programmet “en ny riktning” etablerat i arbetet med att behandla ungdomar som har, eller riskerar att utveckla ett kriminellt beteende. Författarna i artikeln “Evaluation of the cognitive intervention programme ‘A New Direction’ targeting young o enders in Sweden” argumenterar för hur komplext kriminellt beteende är eftersom aktuella klienter ofta saknar både interna och externa hjälpmedel för att uppnå mål i livet. I avsaknaden av dessa sociala medel så skulle en kombination av att fokusera på att minska återfall och samtidigt försöka öka välbefinnandet anses vara viktiga skyddande faktorer i de redan befintliga interventionerna (Lindblom, et. al, 2017).
Ungdomar med kriminellt beteende umgås med likasinnade personer vilket skapar ett mer accepterat synsätt kring kriminalitet. Ungdomarna utvecklar ett tankemönster i takt med att det kriminella beteendet fortsätter. Ett tankemönster som ligger till grund för kriminellt tänkande är kontrollorienterat tänkande. Det innebär att man vill dominera och kontrollera andra på grund av bristande förtroende. Tankemönstret för kognitiv omogenhet kännetecknas av att ha fördomar, generalisera samt att endast i ögonblicket tänka på sig själv. Egocentrism däremot har ett tankemönster som leder till ett självcentrerat perspektiv i förståelsen av ens egna såväl som andras beteende. Dessa tankemönster bidrar till antisociala attityder, värderingar som förutsäger kriminellt beteende. Det förekommer även andra typer av
tankemönster gällande kriminellt tänkande, därav blir begreppet kriminellt tänkande en av de viktigaste faktorerna för programmet ”en ny riktning” (Lindblom, et. al, 2017).
Den andra faktorn som är avgörande för programmet är individens sätt att uppfatta och tänka kring sig själv och världen. Detta ingår i Sense of Coherence (SOC). Det hänvisar till ett hälsofrämjande perspektiv med fokus på skyddsfaktorer som främjar hälsan. SOC skildrar individens uppfattning av jaget, världen och förmågan att välja lämpliga strategier för att hantera nuvarande samt nya problem. Dessa aspekter blir därmed viktiga i
livsstilsförändringen som är nödvändig i arbetet att frångå brottslighet. I arbetet med
livsstilsförändring behöver individen hitta nya strategier för att lära sig hantera situationerna. För att hitta strategier måste individen se jaget och världen på ett nytt sätt. Det innebär bland annat att jobba upp förtroende för andra personer. Författarna redogör även för att en låg SOC har likheter med en hög nivå av brottslighet och antisocialt beteende. Gällande kombinationen av behandling och SOC så anser man att behandling kan gynna SOC med hjälp av
hälsofrämjande erfarenhet. Det innebär exempelvis att hög social kapacitet kan främjas genom att man får en ökad kunskap för problemlösning. När det lyckas genererar det till upplevelsen av en positiv och förtroendefull interaktion med andra. (Lindblom, et. al, 2017). Det svenska interventionsprogrammet “en ny riktning” bygger på de tidigare nämnda
faktorerna. Programmet är strukturerat för ungdomar i åldern 13–21 år och man försöker då möta de gemensamma kognitiva färdigheterna som gruppen har. Det utförs både inom öppenvården och på institutioner. Tidsspannet för behandlingen genomförs både under en veckas gruppbehandling men det finns också individuell behandling över flera veckor. Kärnprincipen för behandlingen är rådgivning tillsammans med en vuxen i syfte att ändra tankemönster och beteende. Detta redogör författarna som en av den mest effektiva form av behandling. De redovisade resultaten av den genomförda undersökningen visar att det kriminella tankemönstret minskade till låga nivåer. När det gäller ökningen av SOC så uppnåddes detta endast av den behandlingsgrupp som i flertalet veckor genomgick behandling. Ökningen av SOC i den ena behandlingsgruppen kan indikera på en mer funktionell uppfattning om jaget och världen. En ökning av SOC innebär att individen har förändrat några av sina antaganden om sig själv och världen mot en mer tillförlitlig attityd.
Författarna menar att en minskning av kriminella tankemönstren i kombination med att öka känslan för sammanhållning kan generera i positiva effekter på ungdomars beteende
(Lindblom, et. al, 2017).
Precis som tidigare nämnts är det viktigt med positiva effekter för att åstadkomma en
förändring i ungdomars kriminella beteende. Vanligt förekommande i ungdomsrättssystemet är framförallt ungdomar med psykisk ohälsa. Författarna i artikeln “Young offenders’ and their families’experiences of mental health interventions” redogör för resultatet av en studie som visade att 31 procent av unga brottslingar led av någon form av psykisk ohälsa, till exempel depression och ångest. Den genomförda studien visade att många av de aktuella ungdomarna varit i kontakt med CAMHS antingen före eller efter deras inblandning med ungdomsrättvisa. CAMHS är en del av National Health Service i Storbritannien som arbetar med behandling för barn och unga med känslomässiga, beteendemässiga eller psykiska hälsoproblem. Vårdpersonal på Youth Offending Services (YOS) har ett krav att vara engagerade gällande ungdomar som är under övervakning. Effektiviteten på dessa institutioner har varit aktuella för flera forskningsstudier och inspektionsrapporter (Jack, Lanskey & Harvey, 2015).
En avgörande faktor för att åstadkomma effektiva psykiska hälso- och straffrättsliga resultat är ungdomarnas engagemang. Att arbeta för att garanterat erbjuda lika tillgång till vårdtjänster för ungdomsbrottslingar samt underlätta deras engagemang är ett viktigt problem för
ungdomsrättvisa. Ungdomars ångest inför vårdtjänster är ett stort hinder i arbetet framåt. Dessa känslor grundade sig främst i rädsla på grund av brist av kunskap om vad de kunde förvänta sig. Det fanns även en oro över att insatserna inte skulle vara empatiska. Stigma kopplat till engagemang i psykiatriska tjänster påpekades också vara ett problem. En annan aspekt som redogjordes av resultatet var att ungdomar var försiktiga med att skapa nya relationer med personal. Detta eftersom uppfattningen fanns att ungdomarna blev kategoriserade som “mentalt sjuka”. En ytterligare rädsla handlade om medicinering av ungdomars problem i kombination med bristande kontinuitet i vården (Jack, Lanskey & Harvey, 2015).
I arbetet med att försöka få bukt med dessa problem så har flertalet olika strategier föreslagits. Ett förslag var att genom kunskap övervinna ungdomarnas oro, att helt enkelt förklara orsaker och tydligt förklara med vad som kommer härnäst i processen. Undersökningen som man genomförde i England visade att en bidragande faktor till att ungdomar var fortsatt
engagerade var framförallt genom att ha en bra relation med terapeuten vilket resulterade i att de kände sig förstådda i sin livssituation. Resultatet visade även att ungdomar uppskattade insatser som främjade självförtroendet. Däremot betonar författarna i artikeln hur viktigt det är att enskilt anpassa insatsen för ungdomen. Ett betydelsefullt resultat av undersökningen var framförallt att uppsökande möten i ungdomars hem var betydligt mer effektivt i aspekten för närvaro i jämförelse med kontorsmöten. Närvaron för uppsökande i hemmiljön var 93 procent medan uppsökande arbete i kontorsmöten endast hade 62 procent närvaro (Jack, Lanskey & Harvey, 2015).
Undersökningen visade även på att av de ungdomar som vid start var väldigt försiktiga åstadkom majoriteten en förändring efter en eller flera sessioner. Detta eftersom de kände att sessionerna var effektiva och de kände möjligheten att vända saker. De fann även aspekten att ungdomarna blev mindre motstridiga när de märkte att interventioner började förändra deras liv. Resultaten visade att många ungdomar upplevde oro för vad insatserna skulle innebära innan de deltog. Det fanns även en oro kring att åka till en ny plats och träffa den
gällande stigmatiseringen av behandlingen av insatserna. Innan insatserna påbörjades fanns det motstridiga attityder både bland ungdomarna och deras föräldrar. Båda parterna delade kring om en medicinsk diagnos blev aktuellt och att det sedan kan leda till en stigmatiserad identitet. Många föräldrar uttryckte dock också positiva åsikter kring förväntningarna på vad som skulle kunna uppnås (Jack, Lanskey & Harvey, 2015).
En sak som fortfarande är diffus efter undersökningen är frågan kring varför ungdomarna inte kände att de förstod vad som hände samt om man inte förklarade processen tillräckligt tydligt. En faktor till detta kan vara att ungdomarna vid den första sessionen känt sig uteslutna. Detta eftersom majoriteten av föräldrarna uttryckt att de förstod varför barnen deltog samt att sakerna förklarades även för dem. Personalen som medverkade i undersökningen betonade framförallt hur viktigt det är att förklara för ungdomen samt familjen om processen. Detta ansågs vara en prioritet under första mötet parterna emellan. Däremot visar resultatet att kommunikationen verkade vara starkare mellan de vuxna parterna än mellan vuxna och ungdomarna (Jack, Lanskey & Harvey, 2015).
3. Teori
I kommande avsnitt presenteras två valda teorier, teorin om sociala band samt
stämplingsteorin. Teorin om sociala band valdes med anledning att med hjälp av teori tydliggöra ungas lagöverträdande med koppling till dennes sociala liv och nätverk. Stämplingsteorin valdes för att kunna ge ett annat perspektiv och syn på brottslighet. Stämplingsteori ger istället en skildring av hur omgivningen i en bredare bemärkelse kan påverkar och bidra till individens val att begå en brottslig handling. Både teorin om sociala band och stämplingsteorin fokuserar på sociala förklaringsmodeller men med olika ingångar, vilket vi fann intressant för denna studie.
3.1 Teorin om sociala band
Grunden för kontrollteorier handlar om att när en individs band till samhället är svagt uppstår vanligtvis beteendet att utför kriminella handlingar. Begreppen kring att individens band till samhället är väldigt komplext. Eftersom teorin belyser detta är det vanligt förekommande att de vid olika tillfälle utgjort en grund som förklaring av ett flertal former av avvikande beteende. Teorin om sociala band utgår från att man som individ kommer utveckla ett kriminellt beteende om man inte känner sig bunden eller kontrollerad av någon eller något. Individens sociala band till samhället är alltså en viktig faktor och Hirschi redogör för fyra olika variabler som är viktiga i att hindra individer från att bryta mot lagen. Den första
variabeln är anknytning. När det kommer till att försöka förklara anpassat beteende så betonar sociologer ofta en känslighet för andras åsikter. Hirschi (2002) beskriver att psykopater ofta kännetecknas av att ha en bristande anknytning till andra. Att det finns en avsaknad av anknytning till andra innebär att vara fri från moraliska begränsningar. Det innebär också att man använder begreppet brist på anknytning för att förklara psykopaters oskyldighet. Enligt författaren är brist på anknytning symtom för psykopati eftersom brist på samvete ofta mynnar ut i samma konsekvenser, brott mot normer (Hirschi, 2002).
Vi som individer är både moraliska och sociala varelser. Detta kan förklaras genom att vi är så pass moraliska varelser i den mån att vi har integrerat normerna i samhället. Kopplingen mellan faktorerna handlar främst om att normerna i samhället delas av medlemmarna. Bryter man mot en norm så innebär det att man motsätter sig andra människors förväntningar. Skulle en individ vara okänslig för andras åsikter är man inte längre bunden till normerna och är då
även fri att avvika. Grunden till internalisering av samhällets normer samt individens samvete ligger i anknytningen till andra (Hirschi, 2002).
Den andra variabeln i teorin är åtagande. Ett förekommande argument är att rädsla är den faktor som gör att människor undviker att bryta mot lagarna. Detta stämmer inte helt och hållet då det ofta handlar om att bryta mot lagen när det ger ett resultat i vinst eller nöje. Med denna helhet i fokus märker man åtagandet. Det innebär främst att individen befinner sig i en position där beslut på en viss handlingslinje får konsekvenser för andra aktiviteter som nödvändigtvis inte är relaterade till detta. Det handlar också om att individen själv har placerat sig i den positionen genom sina tidigare handlingar. Den tredje och sista faktorn handlar om att den engagerade individen måste vara medveten samt erkänna att besluten kommer ha konsekvenser bortom detta. Tanken kring detta handlar om att individen investerar tid i en viss handlingslinje exempelvis en utbildning. Vid övervägandet av
avvikande beteende måste personen ta hänsyn till kostnaderna för detta avvikande beteende, att riskera att förlora den investering man gjort i konventionellt beteende. Begreppet åtagande utgår från att organiseringen i samhället gör att individers intressen skulle hotas om de begår kriminella handlingar. Majoriteten av individer som lever i ett sådant samhälle skulle inte vilja riskera att förlora detta. De flesta av samhällets handlingslinjer är konventionella, till exempel yrkes- och utbildningskarriärer. Åtgärder som riskerar möjligheter inom dessa områden undviks mest troligt (Hirschi, 2002).
Tredje variabeln för teorin om sociala band är delaktighet. Människor i samhället är skyldiga till att leva ett liv med hög moral eftersom tid och energi är begränsat, vilket innebär en brist på möjlighet att göra något annat. Skulle man som individ sträva efter att vara och göra allt men inkludera olagliga handlingar skulle man behöva eliminera några av dem som omöjliga. Delaktighet i konventionella aktiviteter är alltså ofta en del av en styrteori. Inom teorin om sociala band gör man antagandet att en person kan vara delaktig och upptagen med
konventionella saker vilket gör att personen inte finner tid att delta i någon form av avvikande beteende. Möjligheten att begå avvikande handlingar uppstår sällan eftersom personen är upptagen med aktiviteter som involverar till exempel möten, arbetstid och planering. Därmed kan personen inte ens lägga fokus på avvikande handlingar då denne är uppslukad av
konventionella aktiviteter. I arbetet med ungdomsbrottslighet fokuserar man mycket på denna variabel eftersom delaktighet i konventionella aktiviteter blir en avgörande faktor. Skillnaden mellan kriminella och icke kriminella ungdomar är att de som inte bedriver brottslighet får möjligheter att tillfredsställa sina intressen. De kriminella ungdomarna saknar däremot ofta helt denna möjlighet (Hirschi, 2002).
Den fjärde och sista variabeln i teorin är begreppet övertygelse. Kontrollteorin antar att det förekommer ett gemensamt värdesystem inom samhället vars normer bryts. Det finns inget inom teorin att förklara om att avvikaren är förpliktad till ett annat värdesystem än det konventionella samhället. Det antas alltså att avvikaren fortfarande tror på reglerna trots att denne bryter mot dem. Kontrollteorin använder sig av två metoder för detta problem. I den första metoden så behandlas övertygelse som ord med lite eller ingen betydelse i de fall som de andra formerna av kontroll inte finns. Den andra metoden handlar om att avvikaren har rationaliserat sitt beteende och kan på så vis bryta mot reglerna och samtidigt behålla sin tro (Hirschi, 2002).
För att kunna utföra en avvikande handling så förutsätter begreppet neutralisering att det förekommer moraliska hinder. Redogörelsen för avvikande hantering kräver motivation till avvikelsen i den mån att det motsvarar motståndskraften som de moraliska hinderna ger. Däremot om dessa moraliska hinder avlägsnas så blir inte neutralisering och motivation
nödvändigt. En del personer har ingen direkt respekt gentemot samhällets regler och känner då ingen skyldighet att anpassa sig till dessa. När dessa personers övertygelser stämmer med deras känslor så blir inte neutralisering nödvändigt eftersom det redan skett. Hirschi (2002) menar att man därmed antar att det finns variationer när de gäller i vilken mån människor tror att de ska följa samhällets regler. Ett annat antagande som finns handlar om att ju mindre en människa tror att denne ska följa reglerna, desto mer troligt är det att denne bryter mot dessa. Grundstenen här handlar om att det förekommer variation i tron på de sociala reglernas moraliska tillämplighet. Teorin om sociala band handlar alltså om att ju närmare individen är bunden till samhället desto mindre är sannolikheten att denne begår brott. Detta eftersom ett socialt band gör individen bunden till exempelvis konventionella människor och aktiviteter vilket gör att man inte vågar riskera dessa faktorer genom att begå brott (Hirschi, 2002).
3.2 Stämplingsteorin
Enligt teorier om stämpling och avvikelse ligger förklaringen till brottslighet i omgivningen sätt att definiera och stämpla individer som annorlunda, avvikande och onormala i förhållande till samhället i stort. Howard S. Becker ses som den främsta företrädaren för stämplingsteorin (Hilte, 1996). Han tillhör Chicagoskolan och tillämpade teorier kring avvikande och
stämpling i sin bok Outsiders (1963). Becker (2006) menar att en person som brutit mot etablerade regler som definierar sociala situationer och beteendeformer betraktas som en särskild sorts person som han väljer att kalla utanförstående (Becker, 2006).
Becker (2006) belyser aspekten av att det finns olika synsätt på just avvikande. Det
sociologiska synsättet menar han ligger närmast hans eget då det identifierar avvikelse som en underlåtelse eller svårighet att följa regler som en grupp har identifierat. Han betonar dock att det i denna definition saknas den problemet som uppstår vid bestämningen av de regler som ska ligga till grund för bestämmandet av individer som avvikare. Ett samhälle består av många olika grupper med olika regler. En person kan vara medlem i flertalet grupper vilket gör att personen genom en handling kan följa en grupps regler men i samma stund bryta mot en annan grupps regler. Det sociologiska synsättet definierar avvikelse som ett brott mot en gemensam regel. Becker menar dock att ett sådant antagande bortser från den viktiga aspekten att avvikelse inte skapas av individen, utan samhället (Becker, 2006).
Becker (2006) menar att ”sociala grupper skapar avvikelse genom att upprätta de regler vilkas överträdelse utgör avvikelse”. Avvikelse ses inte som en egenskap hos den handling som individen begår utan en följd av att andra personer tillämpar regler och sanktioner mot en person som bryter mot reglerna, en så kallad ”överträdare” eller ”avvikare”. Becker (2006) menar att det från fall till fall kan variera hur långt ”utanför” som individen befinner sig. Till exempel anses inte en person som begår ett trafikbrott eller som vid något tillfälle skulle få i sig lite väl mycket alkohol som en person som befinner sig långt ifrån omgivningen. Däremot skulle en person som begår mord och våldtäkter ses som en person som befinner sig väldigt långt ifrån, och därför bestraffas personen utifrån det. I vilken grad eller utsträckning som en handling betraktas som avvikande beror också i allra högsta grad på vem de är som utför den samt vem som blivit lidanden eller drabbad av handlingen. Studier av bland annat
ungdomsbrottslighet kan tydliggöra detta fenomen. Becker (2006) ger följande exempel, pojkar som är uppväxta i ett medelklassområde och åker fast kommer inte lika långt i en rättslig process som i jämförelse med en pojke som är uppväxt i ett slumområde. Pojken som är född i medelklassområdet löper dessutom en betydligt mindre risk att ens tas med till polisstationen efter att ha blivit upplockad av polisen samt att bli dömd för brott (Becker, 2006).
Fyra olika typer av avvikande beteende som i olika grad kan leda till att individen stämplas av omgivningen definieras av Becker (2006). Två av dessa typer kräver ingen större förklaring och analys. Konformt beteende inbegriper de handlingar som följer regeln och som av
omgivningen uppfattas som sådant. Rent avvikande är det beteende som bryter mot regeln och som uppfattas som det av andra. De två andra typerna kräver en djupare analys och ett större intresse för att förstå. Falsk anklagelse innebär att en individ blir behandlade som att den begått en felaktig handling men under förutsättning att person inte gjort det. Falska anklagelser förekommer utan tvivel för huruvida sanningen föreligger och individen blir behandlade och stämplade utifrån de sanktioner som följer av den felaktiga handlingen. Hemligt avvikande beskrivs som motsatsen till falsk anklagelse och är aktuell då en person begår en ”felaktig” handling men utan att omgivningen märker det eller reagerar på den som ett regelbrott. Becker (2006) ger ett exempel om en pojke som oskyldigt hänger med i
utkanten av ett gäng ungdomar som begår brottsliga handlingar. En kväll blir pojken anhållen av polisen och misstänks tillsammans med de andra. Han kommer i den officiella statiken framträda på samma sätt som om han i själva verket var inblandad i den olagliga handlingen. Senare kommer samhällsforskare vilja utveckla och framställa teorier till hans förekomst i de officiella registerna. De som dock skiljer just denna pojke från de andra pojkarna är att han endast befinner sig i utkanten, vilket kräver en helt annan förklaringsmodell och ett intresse eller viktig synvinkeln som försvinner i samma stund som han stämplas likartat som sina brottsliga vänner. Den intressanta aspekten att belysa för samhällsforskare skulle snarare vara hur det kommer sig att alla individerna i ett gäng definieras utifrån enbart vissa individers handlingar och beteende (Becker H, 2006). Likaså kan en person bli stämplad som narkoman bara för att han blir sedd på ett behandlingshem eller tillsammans med andra som tidgare är kända som narkomaner. De kan finnas många olika anledningar till att en person befinner sig på ett behandlingshem, likaså att den stämplade personen förts samma med narkomaner (Hilte, 1996).
Sannolikheten att en människa upplever impulser till avvikelse är stor, åtminstone i fantasin och tankarna. Frågan bör ställas vad det är som håller tillbaka människor från att följa sina avvikande impulser snarare än att fundera över hur det kommer sig att en avvikare vill göra något som ogillas. Det första steget i en avvikarekarriär brukar vara en motiverad avvikelse. Det innebär att den avvikande handlingen som personen genomförs avsiktligt, med någon slags drivkraft bakom. De oavsiktliga avvikelsehandlingarna brukar förklaras genom okunnighet kring de regler som förekommer eller som ett misstag (Becker, 2006).
Erfarenheten att bli upptäckt av omgivningen offentligt och betraktas som avvikare ses som ett viktig avgörande i byggandet av ett avvikande beteendemönster. Huruvida en person tar detta steg eller inte beror till största del på vad andra gör snarare än individen själv. Individen som begår en felaktig handling kan även själv agera övervakare vilket innebär att denne själv brännmärker och stämplar sig som avvikare i de fall ingen annan upptäckt den felaktiga handlingen. Det kan även förekomma fall där individen verkligen vill ”åka fast” och utför därför handlingen på ett sådant sätt att denne med stor säkerhet kommer uppmärksammas och synliggöras av omgivningen. Att bli avslöjad och stämplade som avvikare kan få
konsekvenser för individens fortsätta självbild och det sociala deltagande då personen avslöjas som någon annan än vad omgivningen tidigare trodde att denne var. Personen stämplas, även kallat etiketteras som ”bög”, ”knarkare”, ”kvinnomisshandlare”, ”mördare” m.m. och behandlas sedan därefter av omgivningen. För att till exempel etiketteras som kriminell krävs enbart att individen gör sig skyldig till ett enda brott. Dock kan ett enda brott medföra stora konsekvenser för hur omgivningen väljer att se på individen och behandla denne. En person som till exempel begått ett villainbrott betraktas som en person som är
benägen och kapabel att bryta sig in i någon annans hem. När ett brott har begåtts och polisen samlar in personer till förhör arbetar de utifrån premissen att en person som begått ett brott även är benägna att begå andra brott eftersom de tidigare visat att det ”saknar respekt för lagens mening”. Detta innebär att uppmärksamheten för en enda brottslig handling riskerar medför sannolikheten att individen i andra avseende kan bli betraktad och stämplad som avvikare (Becker, 2006).
Sammanfattningsvis bygger Beckers (2006) stämplingsteori på att skapandet av regler som definierar en händelse som avvikande. Innan en handling kan betraktas som avvikande och innan en individen kan betraktas som avvikande och stämplas av omgivningen krävas att någon har skapat den regeln som definierar händelsen som avvikande. Utan skapandet av regler kan inte heller avvikelse existera eftersom de i sig består av handlingar som bryter mot reglerna. En enda avvikande handling kan få stora konsekvenser för hur omgivningen väljer att behandla personen i andra situationer. Huruvida en individ bedöms som avvikande kan beror på vem personen är samt hur långt ”utanför” personen definieras att vara. Bedömningen kan se olika ut beroende på om personen gjort ett inbrott eller dödat sin partner. Becker (2006) finner de intressant hur det kommer sig att den vetenskapliga forskningen och spekulationen fokuserar på de personer som bryter mot reglerna och inte de personer som tillämpar dem (Becker, 2006).
4. Metod
4.1 Datainsamling
Vi har valt att genomföra en litteraturstudie. Till detta har vi valt att använda oss av
Socialstyrelsens dokument med inriktning på unga lagöverträdare och ungdomskriminalitet. Valet av material har utgått från våra möjligheter att besvara våra frågeställningar (Boréus, 2015). Vi fann till en börja tre lämpliga dokument som var i linje med våra frågeställningar. Datamaterialet var mycket omfattande vilket gjorde att vi valde att behålla de två dokument som var mest relevanta och senast publicerade. Detta medförde att dokumentet från 2008 valdes bort. Det första dokumentet vi valt som underlag till vår litteraturstudie heter “Barn och unga som begår brott- en handbok för Socialtjänsten” (2020a). Syftet med denna handbok är att underlätta tillämpningen av det regelverk som gäller barn och unga som begår brott för de verksamma på fältet. Innehållet i handboken bygger på lagstiftning, rättsfall, förarbeten samt beslut från Justitieombudsmannen och Socialstyrelsens allmänna råd och föreskrifter. Det andra dokumentet heter “Bedöma risk och behov för barn och unga som begår brott eller har annat normbrytande beteende” (2020b) och är ett kunskapsstöd från Socialstyrelsen. Kunskapsstödet baseras på 134 källor och är på uppdrag av Socialstyrelsen framtagen och sammanfattad av Anna-Karin Andershed, professor i psykologi samt Henrik Andershed, också han professor i psykologi samt kriminologi verksamma vid Örebro universitet. Syftet med kunskapsstödet är i första hand att ge personal inom Socialtjänsten stöd i deras arbete att uppmärksamma barn som visar tecken på normbrytande beteende samt i bedömningen av risker och behov av insatser och stöd.
När dokumenten var valda beslutade vi oss efter att ha tagit del av metodlitteratur att genomföra en innehållsanalys av vårt material. Innehållsanalys används speciellt för att analysera dokument och texter. Vi valde att först ta del av materialet och därefter tematisera och koda innehållet (Watt Boolsen, 2007).
I början av arbetets gång hade vi plan om att genomföra intervjuer med personal som arbetar med målgruppen. Efter tydliga riktlinjer från Malmö Universitet på grund av covid-19 att kvalitativa metoder som intervju inte ansågs lämpliga att genomföra valde vi att använda
