Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivåInskolning av de yngsta barnen ur
pedagogers perspektiv
The acclimatization of the youngest children from teachers
perspective
Eleonora Persson
Lärarexamen 210 hp Lärarutbildning 90 hp 2010-11-01
Examinator: Nils Andersson
Handledare: Ann-Elise Persson
Lärarutbildningen
SAMMANFATTNING
Arbetet Inskolning av de yngsta barnen av Eleonora Persson handlar om inskolning i förskola. Syftet med följande studie är utifrån fyra förskollärares perspektiv undersöka hur de yngsta barnens inskolning kan gå till. Med hjälp av kvalitativa intervjuer ville jag se hur man förbereder det nya barnet och föräldrarna, vilka inskolningsmodeller som finns samt hur inskolningen kan gå till. Arbetet resulterade i att förskollärare arbetar med två veckors lång inskolning för att barnen successivt samt med stöd av sina föräldrar skall vänja sig vid pedagogerna, den befintliga barngruppen och den nya miljön. Det är tryggheten som ligger till grund för alla inskolningar. Det är pedagogerna som basen för barnets trygghet. Resultat pekar på att barm har från ettårsåldern att samverka och att de öppna för nya relationer. Förskolepersonalen erkänner betydelse av förälderns roll under inskolningen. Det framkommer många tankar hos pedagogerna kring hur relation ska utvecklas till barnen och föräldrarna, hur de ska erövra deras tillit.
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ………. 7
1.1 Bakgrund ……… 7
1.2 Studiens upplägg ……… 9
2 SYFTE OCH FRÅGESTELNING ………. 10
2.1 Syfte ………... 10
2.2 Frågeställning ………..… 10
3 LITTERATUR BAKGRUND ……… 11
3.1 Begrepp inskolning ……….….... 11
3.2 Föräldrar och förskola ………... 11
3.3 Inskolningsmodeller ……….. 12 3.3.1 Gruppinskolning ………..…………. 12 3.3.2 Individuell inskolning ……….………...……….…... 13 3.3.3 Föräldraaktivinskolning ……….……. 14 3.4 Styrdokument ……… 14 4 TEORI ……….. 16 5 METOD ………. 18 5.1 Kvalitativ intervju ………. 18 5.2 Undersökningsgrupp ……….. 19 5.3 Genomförande ……….... 20
5.4 Bearbetning ……….… 20
5.6 Etik ……….… 21
6 RESULTAT OCH ANALYS ………..………...……… 22
6.1 Resultat ……….… 22
6.2 Analys ……….….. 26
7 SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION ……….… 30
7.1 Sammanfattning ……….…… 30 7.2 Diskussion ……….……. 30 7.3 Metoddiskussion ……….….. 33 7.4 Studiens tillämpning …….……….…… 33 7.5 Fortsatt forskning ………. 34 REFERENSLISTA ………. 35 Bilaga 1 ……… 37 Bilaga 2 ……… 38 Bilaga 3 ……… 39
Barnet lotsas vidare från den trygga kontakten med sin inskolningsfröken in i en gemenskap med andra barn och vuxna.
(Hedin, 1987, s. 7)
1 INLEDNING
1.1Bakgrund
Arbetet handlar om de yngre barnens inskolning i förskolan. Jag vet att en inskolning är lika mycket för föräldrarna som för barnet. Speciellt om det är första barnet kan det vara svårt att lämna över ansvaret för sitt barn till någon annan.
Det är självklart för förskolepersonalen att alla barn behöver en inskolningsperiod med medverkande föräldrar. En noggrann planering för inskolningen och samspelet mellan pedagogerna och barnen har stor betydelse. Att få barnets förtroende och skapa en positiv relation till barnen är centrala mål med inskolningen (Niss & Söderström, 2006,b).
Vi vet att när ett litet barn börjar på förskolan ändras dess liv som innebär att barnet kommer i en okänd gemenskap med nya möjligheter till utveckling. Hur inskolningen fungerar har en väsentlig betydelse för barnets framtida utveckling. Förskolans personal skall respektera barnets tidiga förbindelse och utveckling för att på bästa sätt bemöta barnet när han/hon kommer som ny till förskolan. Förskolan har ”… den unika möjlighet att ge barnet den sociala träning, glädje och stimulans som det kan få från en annan miljö med andra kärleksfulla vuxna och jämnåriga barn” (Caldenius, 2008, s. 11). Pedagogerna måste visa barnen att de finns för dem (Niss & Söderström, 1996). Viktig förutsättning för oss förskollärare är att möta alla barn ”… på ett likvärdigt sätt, att skapa en atmosfär där alla känner sig välkomna och lika mycket värda, och att – i ett första skede - bejaka alla elevers språk, kultur och värderingar”
(Myndigheten för skolutveckling, 2007, s.102). Naturligtvis är basen för barnets trygghet är alltid pedagogerna (Niss & Söderström, 2006,b).
Inskolningen tar i vanliga fall lång tid och energi från barn, barngrupp, personal och föräldrar. Har förskolans personal en tydlig planerad och strukturerad inskolningsmodell kan inskolning utvecklas, förbättras och samtidigt kan inskolningsperioden förkortas. Förskolans uppdrag är att se till alla barn och föräldrar får en god introduktion i förskolan (Utbildningsdepartement, 2006). Viktigt i arbetet med de yngsta barnen är att skapa en nära och varm relation till varje barn. Barn ”… förväntar sig ett positivt och respektfullt bemötande” (Niss & Söderström 2006,b, s.45).
I litteraturen som handlar om inskolning skrivs mycket om att barnen som känner sig trygga i vardagen har bättre förutsättningar för att vara ansvarare för sina studier. En bra inskolning som hjälper till att barnen är trygga tillsammans med pedagoger och andra barn är en del av lärande. ”Arbetslaget skall ansvara för att varje barn tillsammans med sina föräldrar får en god introduktion i förskolan” (Utbildningsdepartement, 2006, s.12).
I Lpfö 98 (Utbildningsdepartement, 2006, s.10, 12) står det tydligt att ”Alla som arbetar i förskolan skall amarbeta för att erbjuda en god miljö för utveckling, lek och lärande …” och ”… visa respekt till föräldrar och känna ansvar för att det utvecklas en tillitsfull relation mellan förskolans personal och barnens familjer”.
”Förskolan skall vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna lämna sina barn till förskolan” (Utbildningsdepartement, 2006, s.4). Inte mindre betydelse spelar, tycker jag, att förskolepersonalen är intresserade och ”nyfikna” av hur barnet upplever olika situationer. ”Lyhördhet för barnet, närvaro i barns livsvärldar och en avspändhet inför överträdelse av gränser är viktiga delar i en samspelande atmosfär” påstår Johansson (2005, s. 51). Relationer såväl till vuxna som till andra barn som byggs upp under inskolningen, anser
Sträng & Persson (2003), är en betydelsefullt grund att hålla sig till när barnet ska lämnas och vara själv på förskolan.
Det framkallas ofta starka känslor hos föräldrar i samband med inskolningen av deras barn då har föräldrarna möjlighet att lära känna och få tillit till förskolan hävdar Sträng & Persson (2003). Samt barnen ”… har glädje av varandra och gläds åt att vara uppskattade och efterfrågade av andra barn” (Niss & Söderström, 2006, b, s.45).
Bra inskolning, påstår Hedin (1987) lägger grunden till goda relationer mellan pedagoger, barn och föräldrar samt understödjer barnet att bli delaktigt i gruppen. Dessutom måste verksamheten med innehåll och mål vara tydlig för barn och föräldrar även så att föräldrarna kan påverka verksamheten.
1.2 Studiens upplägg
Examensarbete består av 5 kapitel. Inledning och arbetets disposition framställs i det första kapitlet. Det andra kapitlet som avhandlats behandlade syfte och frågestelning. Kapitel tre behandlar central begrepp inskolning, styrdokument samt beskriver Regio Emilias pedagogiska arbetsätt. I samma kapitel redogörs för begrepp föräldraaktiv inskolning respektive individuell inskolning. Kapitel fyra är ett teori avsnitt. Kapitel fem behandlar metod som inleds med val av metod, följt av undersökningsgrupp, genomförande, bearbetning, studiens förlitlighet och etik. I kapitel sex beskrivs resultat och analys. Sammanfattning och diskussion samt studiens tillämpning och fortsatt forskning beskrevs i kapitel sju.
2 SYFTE OCH FRÅGESTELNING
2.1 Syfte
Syftet med arbetet är att utifrån fyra förskolelärares perspektiv undersöka hur de yngsta barnens inskolning kan gå till.
2.2 Frågeställningar
Mina frågeställningar är:
• Hur förbereder man det nya barnet, föräldrar samt barngruppen på inskolningen? • Vilka inskolningsmodeller finns?
• Hur genomförs inskolning.?
3 LITTERATUR BAKGRUND
3.1 Begrepp inskolning
Enligt Bonniers Svenska Ordbok betyder inskola att ”… vänja barn vid skola eller daghem” (Malmström, Györki & Sjögren, 2002, s. 252). Inskolning kan man säga är en invänjning eller en ”övergång” från baby till fullfjädrat förskolebarn. Alla barn som börjar i förskolan har en inskolningsperiod där föräldrarna är med och medverkar. Då skapar förskolepersonalen en positiv relation till barnet och får barnets förtroende. Föräldrarna ska även känna sig väl mottagna och trivas.
Inskolning kan bestå av tre delar: Förberedelse, Inskolningsperiod och Efterarbetet. Förberedelse innebär att pedagoger träffar föräldrar innan inskolningen börjar och informerar om vad som kommer att hända under inskolningen. Det är viktigt under inskolningsperioden att pedagogerna tar ”… med sig barnen i leken. Det ska vara roligt att börja i förskolan. Det är leken och leksakerna som intresserar barnen” (Niss & Söderström 2006, a, s. 13). Efterarbetet är en utvärdering av inskolningen.
Caldenius (2008, s. 12) refererar till forskaren Bengt-Erik Andersson som har i en vetenskaplig studie följt ett hundratal barn från första levnadsåret till långt upp i tonåren och fastställt att barnen ”… som börjar tidigt i förskolan, var mer mogna och socialt kompetenta. De var tryggare och visade inga emotionella störningar, jämför med dem som började senare, eller var hemma hela förskoletiden”. Det gick bättre för de barnen i grundskolan också (Caldenius, 2008).
3.2 Föräldrar och förskola
Vissa föräldrar upplever att det är svårt att lämna över sina kära barn till andra vuxna, de är rädda att förlora den närmsta kontakten med barnet. Men vi vet att de (föräldrarna) ”… kommer alltid att vara de mest betydelsefulla personer i barnets liv” (Caldenius, 2008, s. 11). En av de viktiga faktorerna för barnens psykiska utveckling är mammornas ”trivsel”. Barn
som har yrkesarbetande mammor som trivs med sin situation, utvecklas exempelvis gynnsammare än barn vars mammor arbetar i hemmet och som är missnöjda med sin situation” (Sjöblom, 1975).
Det är inte nytt att nu för tiden är förskolan inte bara en social institution för att tillfredställa föräldrarnas behov av barnomsorg utan också för att sörja för behov av pedagogisk stimulans. ”... förskolan är bra för barns utveckling. En bra förskola är ett mycket bra komplement till hemmet (Caldenius, 2008, s. 11).
3.3 Inskolningsmodeller
Olika förskolor praktiserar olika inskolningsmodeller. Fördelen med individuell inskolning är att man är säker på att personalen ser just ditt barn och du får också en egen tydligare kontakt med personalen. Fredriksson & Nilsson, (1996) menar att förskolan beslutar lokalt om inskolningsgenomförande och att det då inte finns bestämda regler om hur en inskolning skall gå till. Ibland ökar man på tiden för barnets närvaro och minskar successivt på förälderns närvaro, på andra ställen får föräldern vara med hela tiden tills barnet känner sig tryggt. Fördelen mer gruppinskolning är att föräldrarna och de nya barnen lär känna varandra.
3.3.1 Gruppinskolning
Man startar inskola, i vanligt fall, fyra-fem barn samtidigt i cirka två veckor. Det är viktigt att barnen redan från början känner sig som en del av gruppen anser Niss (1988). De minsta barnen behöver redan från början få erfarenhet av att vara i en grupp (Niss & Söderström, 1996). Författarna menar att även under inskolnings period bör pedagogerna fortsätta med gruppinriktning i sitt arbete.
Det är bra för barnen att redan från första början få ta del av verksamheten så som den är och så som den kommer att vara. Föräldrarna hjälper barnen in i förskolan, och genom sin positiva attityd visar de att förskolan är ett bra ställe att vara på. Barnet kan gå till förälder ”för att
”tanka” trygghet vid behov” (Niss & Söderström, 2006, a, s. 13). Vidare menar Niss & Söderström (2006, a) att genom föräldrarnas delaktighet formas en trygghet hos barnen, samtidigt får förälder/föräldrar en möjlighet att se in i förskolans verksamhet, samt möjlighet att lära känna pedagogerna!
Vid gruppinskolningen ”… blir en kontinuitet i relationerna mellan barnen som fortsätter att utvecklas lång efter det att inskolningen tagit slut. Barnen blir betydelsefulla för varandra redan i början av förskolevistelsen” (Niss & Söderström, 2006, b, s.111).
3.3.2 Individuell inskolningsmodell (traditionell inskolning)
Individuell inskolningsmodell, som ibland kallas också för traditionell inskolning, vänjer barnet sakta vid att börja på förskolan. Föräldrarna är med de första korta inskolningsdagarna. Sedan förlängs dagarna stegvis för att sakta vänja barnet vid den nya miljön (Hedin, 1987). Ofta skickas först ett brev hem till barnet, med information om pedagogernas namn samt vilken tid och dag inskolningen börjar, där pedagogerna hälsar barnet välkommet till förskolan. Första dagen kommer barnet och föräldern och hälsar på ca 1 timme (Hector & Säfvestad, 1976). Anledningen till att det ska vara så korta stunder för barnen i början är att de inte ska hinna tröttna. Det ska kännas positivt och de ska vilja komma tillbaka nästa dag (Niss & Söderström, 1996).
Individuell inskolnings innebär att barnen inskolas tillammans med ansvarspedagogerna. Föräldrar eller vårdnadshavare finns åtkomliga men uppträder passivt, de överlämnar inskolningen åt ansvarspedagogen. Barnen som redan finns på förskolan är inte inblandade eller delaktiga under inskolning av nya barn, men mot slutet av inskolning kan visa av de övriga barnen införliva med det nya barnet. Själva inskolningen pågår cirka två-tre veckor (Caldenius, 2008).
Vid individuell inskolning blir relationen mellan barnet och pedagogerna starkare, för att pedagogerna bara har ett barn att fokusera på. Den nära förbindelsen ger möjlighet att lättare
bygga upp förståelse och tillit till varandra. Att föräldrarna är de enda vuxna som pedagoger behöver ta hänseende till, är en fördel med den här inskolningsmodellen. På grund av att barnet enbart är tillsammans med sina föräldrar i den nya barngruppen går det lättare att omarbeta intryck (Niss, 1988).
3.3.3
Föräldraaktiv inskolning
Ny för tiden finns en modern inskolningsmodell som kalas för Föräldraaktiv inskolning. I den här modellen är föräldrar aktiva, finns med i rutinerna och i verksamheten. Det skapar ett sammanhang och trygghet för barnet. En trygghet skapas också för föräldern som aktivt ser hur rutinerna och verksamheten ser ut. Är föräldrarna trygga skapas även trygghet för barnet. Det är viktigt att den här inskolningen sker i solidaritet eller i enighet och lojalitet. Om inskolningen avbryts bör den börja om från början för att sammanhang och trygghet ska förekomma hävdar båda Hedin (1987) och Caldenius (2008).
Föräldern finns med sitt barn hela tiden i alla på förskolan förekommande situationer. Under inskolningen får inga avhopp förekomma. Denna typ av inskolning tillåter barn och förälder att i lugn och ro ta in det som händer på förskolan och lära känna alla nya människor, utan att behöva oroa sig för att behöva "lämna" eller "bli lämnad".
Vidlund (2008) menar att det räcker med tredagars inskolning. Under den tiden är barnen tillsammans med föräldrarna i alla situationer. Fördelen är enligt författaren att barnen inte behöver oroa sig för att bli lämnade ensamma vid en ny miljö.
3.4 Styrdokument
Läroplanen för förskolan Lpfö 98 är förskolans viktigaste styrdokument som uttrycker vilka krav staten ställer på verksamheten. Där framhållas att förskolans uppdrag är att skaffa en god passande miljö för barn utveckling. Pedagoger skall ”samarbeta för att erbjuda en god miljö för utveckling, lek och lärande och särskild uppmärksamma och hjälpa de barn som av olika skäl behöver stöd i sin utveckling” (Utbildningsdepartement, 2006, s.10).
”Förskolan skall vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Förskolan uppgift innebär att i samarbete mad föräldrarna verka för att varje barn får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar” (Utbildningsdepartement, 2006, s.4) så att föräldrarna kunde och ville med samma förtroende lämna sina barn till förskolan. En god relation mellan förskolan och hemmet är i stor vikt. Alla som arbetar på förskolan skall ”visa respekt till föräldrar och känna ansvar för att det utvecklas en tillitsfull relation mellan förskolans personal och barnens familjer” (Utbildningsdepartement, 2006, s.12).
Även skall arbetslaget
• ”Ansvara för att varje barn tillsammans med sina föräldrar får en god introduktion i förskolan” (Utbildningsdepartement, 2006, s. 12).
• ”Ansvara för att varje barn får sina behov respekterade och tillgodosedda och får uppleva eget värde” (Utbildningsdepartement, 2006, s. 8).
Utbildningsdepartement (2006) använder ord/begrepp introduktion och övergång istället
inskolning.
4 TEORI
Mitt syfte var att utifrån fyra förskollärarens perspektiv undersöka hur de yngsta barnens inskolning kan gå till, därför valde jag anknytningsteori. John Bowlby som grundade anknytningsteori undersökte problematiken kring barn som separerats från sina föräldrar (Jerlang, 2008). ”Anknyttningsteori är ett sätt att begripliggöra människors tendens att skapa starka känslomässiga band till vissa speciella andra människor samt ett försök till förklaring av de många former av emotionell olycka och personlighetsstörning, bland annat rädsla, vrede, depression och emotionell distansering som ofrivillig separation och förlust ger upphov till” (Jerlang, 2008, s.154f). Barn bör vid tidig ålder ha ett starkt band, speciellt till sin mamma, annars riskerar barnet att hamna i psykisk ohälsa. En trygg anknytning till en vuxen, anser Bowlby, är en förutsättning för att barnet i senare ålder kan utveckla känslor, säkerhet och självständighet (Perris, 2000).
Jerlang (2008) talar om en anknytningsperson som en trygg bas för barnet. Han menar att barnet tryggt kan undersöka miljön och människorna runt omkring i övertygelse om att den nära anknytningspersonen vistas i närheten. ”Basen för barnets trygghet är naturligtvis alltid pedagogerna” (Niss & Söderström, 2006,b, s.111). Om barnet blir t.ex. ledsen då stödjer och tröstar pedagogen. Föräldrarnas uppgift är att vara en trygg bas (så att barnet kan utreda miljön) och fungera som barnets hamn (så att barnet kan gå till föräldrar vid behov) (Niss & Söderström, 2006,b).
Ett barns anknytningsperson är den personen som är såväl trygg, aktiv som uppmärksam för barnets språkliga och ickespråkliga kommunikation påpekar Evenshaug & Hallen (2001). Det är, alltså, det sociala samspelet som fungerar som bas för barnets anknytning. Perris (2000) och Evenshaug & Hallen (2001) menar att för att barnen vågar utforska sin omgivning är det viktigt att barn har en trygg bas och en nära anknytning till en eller flera personer. Det är viktigt vid inskolningsperioden att barnen lär känna minst två pedagoger vars centraluppgift är att få barn med i leken tycker Niss & Söderström (1996).
”Omsorgspersonernas sensitivitet inför barnets emotionella signaler, barnets temperament och föräldrarnas barndomserfarenhet” är positiva anknytningsrelationer hävdar Evenshaug & Hallen (2001, s.190). Författarna (Evenshaug & Hallen, 2001) speglar psykologen Ainsworths (1978) två kategorier av barns trygghet vid obekanta situationer. Den första kategorin kallas för trygg anknyttning, där barn vid en främmande situation anlitar sig till den tillfälliga omsorgspersonen som sin trygghetsbas därtill när barn förenas med sin reguljära/ permanenta omsorgsperson uppvisar denne ett starkt anknytningsbeteende. Den andra kategori är
ångestladdad och osäker anknyttning, där barnen vid separation är ledsna, aggressiva och/eller gråter.
I barnens samspelsutveckling är anknytningskvalitén ledande. De barn som i tidigare samspel har grundat en trygg anknytningsbas har mer möjlighet till att gå vidare med utveckling och utforskning (Evenshaug & Hallen, 2001). Enligt Evenshaug & Hallen (2001) karakteriseras Bowlbys anknytningsteori av tre faser före anknytningen (nyfödda barn upp till tre månade barn visar anknytningsbeteende till alla som omger honom/ henne), anknytning som håller på
att bli (tre-sju månaders gammala barn visar också intresse och anknytningsbeteende till alla människor i sin omgivning fast börjar sakta skilja på sina föräldrar och andra människorna) och erkänd anknyttning (barn som är sju månader - tre år gamla barn reagerar negativt vid separationer och har starka anknytningar till omsorgspersonen).
Omsorgspersonen bör bli levande sällskap för barnet (Abrahamsen, 1999, s.98). Barn behöver en trygg och oavbruten relation till en vuxen, det vill säga omsorgspersoner, som de (barnen) har förtroende för, som är förstående för barnets känslor och behov samt är villiga att delta i barnets verksamhet. Livlighet, energi och glädje från omsorgspersonen uppmanar barnens livsbejakande, uppmärksamhet samt förmåga att koncentrera sig, menar Abrahamsen (1999).
5 METOD
5.1 Kvalitativ intervju
Syftet med arbetet var att utifrån fyra förskollärares perspektiv undersöka hur de yngsta barnens inskolning kan gå till. Då har jag använd en kvalitativ undersökning med intervju som redskap. Intervju är ”ett av de viktigaste och vanligaste arbetsredskapen inom utbildningsvetenskap” (Stukat, 2005, s. 37).
Jag använder en kvalitativ undersökning i form av intervjuer. Totalt intervjuades fyra förskollärare. De intervjuade jobbar på två olika förskolor och var i åldrarna 27 till 52. Jag hade även enkäter som pedagogerna fick fylla i precis innan intervjun. Det var för att jag lättare skulle hålla reda på information om deras ålder, yrkeserfarenhet mm. (se bilaga 2). Yrkeserfarenhet använde jag inte när jag analyserade materialet det var bara information för mig själv.
Syftet med den kvalitativa intervjun är att få den intervjuade att ge så uttömmande svar som möjligt hävdar Johansson & Svedner (2006). Det är betydelsefullt att frågorna ska vara anpassande då de intervjuande kan ta upp allt de har på hjärtat. Bryman (2002) påpekar att det inom den kvalitativa intervjun ska finnas ämnesområden att utgå ifrån, inte färdiga frågor.
Det var strukturerade intervjuer. I de mest strukturerade intervjuerna använder intervjuaren ett fastställt intervjuschema, där både ordningsföljden för frågorna och deras formulering är bestämda” (Stukat, 2005, s. 38). Johansson & Svedner (2006) hävdar att syftet med intervjun bör formuleras mycket tydligt för intervjupersonen. Förutom detta skall intervjuaren sträva efter att upprätta en tillitsfull relation. Gör man det - finner man förutsättningar för ärliga svar.
5.2 Undersökningsgrupp
När jag kom på att skriva om Inskolning då bestämde jag mig direkt att jag ska intervjua pedagoger från förskolans verksamhet med olika inriktningar, exempelvis Reggio Emilia, Montessori och traditionella förskola.
Förskolorna som jag besökte för att utföra mina intervjuer är ljusa rymliga förskolor med härliga stora lokaler som ger möjlighet till spännande och varierad verksamhet. En förskola har två avdelningar på varje sida. I mitten finns en stor sal dit barn går och äter. Den andra förskolan har tre avdelningar som har var sitt matrum. Varje barn på båda förskolorna har sin egen pärm, där man samlar t ex fotografier, teckningar, intervjuer, tankar och reflektioner. Barnens pärmar finns tillgängliga för föräldrarna och barnen och de kan själva sitta och bläddra i pärmen när de känner för det.
Undersökningsgruppen bestod av fyra pedagoger som jobbar på två olika förskolor med de yngsta barnen. Jag valde att intervjua två förskollärare från Reggio Emilia inspirerade förskolan och två förskollärare från den traditionella förskolan. Respondenterna är förskollärare som är verksamma på både småbarns- och syskonavdelningar. Det är bra att ha med mer än en institution när undersökningen utförs för att på så vis få en variation i respondenternas påstående hävdar Davidsson (2002) och det var därför jag valde olika pedagoger från olika förskolor.
Respondenterna i gruppen vara bara kvinnor i åldrarna 27 – 52. Jag fick tyvärr inte tag på några manliga pedagoger. Pedagogerna som jag intervjuade var Dana, 27 år, Linda, 52 år, Petra, 29 år och Kristi, 42 år. Dessa är inte pedagogernas riktiga namn. Alla är anonyma. Pedagogerna är redan kända.
5.3 Genomförande
Jag bokade en diktafon ungefär en vecka före intervjun. Sedan åkte jag iväg och besökte båda förskolorna och lämnade in informationsbrev om intervjusyfte (se bilaga 1), enkäter (se bilaga 2) och intervjufrågor för pedagoger (se bilaga 3). Allt lämnades i god tid så att de hade en vecka på sig att förbereda sig.
Jag träffade de intervjuade på dessa hemmaplaner, det vill säga på dessa arbetsplatsar. De flesta hade förberett sig med hjälp av intervjufrågorna som jag lämnade in en vecka före våra intervjuer. Jag fick tillgång till enskilt rum där jag kunde genomföra intervjuerna ostört och intervjuerna varade i ca 30 min. På den ena förskolan tillbringade jag en förmiddag och hann då med att intervjua två person. Intervjuerna på den andra förskolan genomfördes vid två olika tillfällen på grund av det passade mina intervjupersoner bäst. Jag använde diktafonen för att slippa tappa koncentrationen under intervjuerna och för att sedan kunna skriva ut mina intervjuer i lugn och ro och kunna analysera dem (Bryman, 2002). Jag förde samtidigt jag anteckningar under intervjun. Det blev en naturlig paus efter varje svar och den som svarade fick möjlighet att fortsätta och utveckla sitt svar. Jag ställde frågorna till en person i taget.
5.4 Bearbetning
Dagen efter intervjuerna lyssnade jag och transkriberade alla intervjuerna. Ibland fick jag spola tillbaka och lyssna igen för att höra inspelningen av intervjuerna. Transkriberingen tog en hel dag. Transkriberingen läste jag om och om för att se mönster och liknelser i pedagogernas svar.
Jag bearbetar materialet med det som Kvale & Brinkmann (2009) benämner som
Meningskoncentrering, vilket innebär att jag drar samman intervjupersonernas uttalande till kortare formulering. Svaren från pedagogerna illustreras i form av citat.
5.5 Etik
Forskare måste informera alla som deltar i en studieundersökning om deras rättigheter och de medverkande personerna måste vara anonyma så att man inte kan förstå vilka som deltagit i undersökningen. I Samhällsvetenskapliga metoder nämner Bryman (2002) om etiska principer sådana som:
Informationskravet – de som är inblandade t.ex. i intervjuerna skall informeras om
undersökningens syfte och vilka moment som ingår i undersökning. Jag åkte iväg och besökte båda förskolor och lämnade in ett missivbrev om syfte (se bilaga 1), enkäter (se bilaga 2) och intervjufrågor till pedagoger (se bilaga 3). Allt lämnades i god tid så att de hade en vecka på sig att förbereda sig.
Samtyckeskravet – de intervjuade personernas medverkan är frivillig.
Nyttjandekravet – efter transkribering förstörde jag intervjuerna som spelades in på
diktafonen.
Konfidentialitetskravet – som innebär att de inblandade i t.ex. intervjuerna ska kvarstå
oidentifierbara. De pedagoger som jag intervjuade var anonyma, jag använde inte namn eller deras beskrivning, däremot använde jag mig av fingerade namn på dem: DANA, LINDA, PETRA och KRISTI.
6 RESULTAT OCH ANALYS
6.1 Resultat
De fyra pedagoger som jag intervjuade kallar jag för LINDA, DANA, PETRA och KRISTI. Pedagogerna arbetar på två olika förskolor. Alla är förskollärare på småbarnsavdelningar. Någon vecka före inskolningen ger pedagogerna information till föräldrarna på ett informationsmöte där föräldrarna kommer utan barn för att ha möjlighet att koncentrera sig på informationen och kunna se lokalerna utan att bli störda.
Förskolepersonalen erkänner betydelse för förälderns roll under inskolningen.
”När de hälsar på, visar man dem runt och ger dem lite information, dels om förskolan och om själva inskolningen. Man samtalar också kring barnet, vad hon/han gillar om det är vant vid att bli
bortlämnat, rutiner som barnet har etc.” (PETRA).
Pedagogerna berättar för föräldrar att under inskolningen är det föräldrarna som vägleder sina barn in i förskolelivet och de rutiner som finns på förskolan. Med rutiner menas alla de vardagssituationer som finns under barnets dag på förskolan; utelek, innelek, samling, måltider, vila, påklädning, blöjbyten m.m. Om de som föräldrar är positiva och aktiva under inskolningen, hjälper de sina barn att förstå att förskolan är en rolig plats att vara på, och att barn kan känna trygghet där. Barnen kommer till en helt ny miljö och känner sig trygga med föräldrarna, därför är det värdefullt med deras (föräldrarnas) delaktighet för att de på ett positivt sätt visar sina barn hur det går till på förskolan.
”Föräldrar måste veta, anser KRISTI, vad separation betyder för barn och hur barnen brukar
reagera i sådana situationer. Vi förklarar för föräldrar att det är normalt att barn gråter när föräldrarna går – det betyder bara att barn har stark relation till sina föräldrar. Vi informerar föräldrarna hur de kan förklara för barnen vad som kommer att hända”.
Pedagogerna samtalar med övriga barnen på avdelningen och berättar om nya barn som kommer snart.
”De barn, som redan är i gruppen förbereds på så sätt att de turas om att vara med i den lilla
PETRA säger att ”Barnen på avdelningen förbereds ofta genom samtal där man berättar t.ex. ”Idag
kommer en ny flicka till oss som heter Aleksandra”.
Barnen brukar ställa frågor och man svarar så gott det går. KRISTI berättar att pedagogerna på hennes avdelning ”försöker att barnen lär känna och accepterar varandra. Om det finns möjlighet att barn leker med varandra på lekplatsen så att de känner sig tryggare med varandra när
de ska stanna på förskolan utan föräldrar”.
Den första dagen är föräldrarna och barnen bara 1 timme på förskolan som sedan successivt ökar. Detta gäller alla förskolor ”Tiden blir sen successivt längre och så småningom när barnet och
föräldern känner sig tryggare så lämnar föräldern barnet ensam med ansvarspedagogen” säger
PETRA. Inskolningen sker oftast på morgonen då barnen är pigga.
Barn ”känner samhörighet med varandra och söker kontakt på olika sätt” (Niss & Söderström 2010, s.45). På en förskola ”barnen är med på allting redan från första dag: aktiviteter,
måltider, vila osv.” (DANA). Alla pedagoger som jobbar på avdelningen där inskolning pågår är delaktiga.
LINDA berättar att ”en pedagog har ansvar för den första inskolningsdagens besök och information. Följande dag är denna pedagog och en ny pedagog och några av barnen i gruppen tillsammans med de nya barnen och föräldrarna en stund. (De andra är ute). Vi har då förberett en aktivitet, t.ex. målning eller lera. Sedan går de nya barnen också ut med sina föräldrar. Nästa dag är den andra pedagogen och en ny pedagog tillsammans med en liten grupp barn, som är inne en stund med en aktivitet osv.…”.
Det är en bra modell för att ”de nya barnen få chanser att bekanta sig med nya vuxna, barn ,miljö
och material i lite mindre grupp en stund på förmiddagen” (LINDA).
”De första två veckorna pågår inskolning för halva gruppen (ca 6 barn). När de är färdiginskolade börjar inskolning för den andra halvan” (KRISTI). På det sättet, tycker hon, är det lättare att tillägna tid till de barn som anpassar sig till förskolan.
Inskolningen planeras tillsammans med arbetslaget. Pedagogerna ringer eller skickar inbjudan hem till föräldrarna om inskolning där de förklarar vad det innebär.
”Vi skickar ett vykort hem till föräldrar och bjuder in dem och barnet för att komma och hälsa på. På vykortet står: Vällkommen till vår avdelning! Adress, telefonnummer och inskolningsschema” (KRISTI).
”Så fort barnet fått en plats hos oss, ringer vi hem till föräldrarna och bjuder in dem och barnet för
att komma och hälsa på” (PETRA).
Pedagogerna förbereder att varje barn har ”egen plats” det vill säga att varje barn ska ha sin egen hylla med namn och foto på. På båda förskolorna har varje barn en individuell utvecklings plan, där finns lite anteckningar om hur inskolningen ska ske.
Det kommer mycket tankar hos pedagoger kring hur relation till barnen och föräldrar ska utvecklas och hur de ska erövra deras tillit. De flesta förskollärarna är nöjda med sina inskolningsmodeller, t.ex. LINDA tycker att de har att en bra modell för att de kan ”förklara
hur de gör i varje situation, maten, vilan, utevistelse m.m.” … de ser ”hur föräldrarna gör
med sitt barn i alla dessa situationer, och vi kan göra likadant” … de lär sig att ” t.ex. barnet
är van vid att somna på ett visst sätt. Föräldrarna har också möjlighet att ställa frågor direkt till oss pedagoger. Det är en klar fördel att skola in flera barn samtidigt, då känner föräldrarna en gemenskap med varandra”.
Men det finns de som tycker att det är dags att byta tredagsinskolning mot tvåveckors inskolning. ”Personligen tycker jag att det generellt finns fler fördelar med Stockholmsmodellen (tredagsinskolning där föräldrarna är med hela dagar) än den traditionella två veckors inskolningen, då föräldrarna får mer inblick i verksamhette, de får lära sig hur det går till på förskolan, vilka rutiner som förskolan har. Jag tror det skapar trygghet hos föräldrarna. Med den inskolning vi har idag tror jag det mest negativa är att det oftast drar ut så på tiden, särskilt när man har många
inskolningar efter varandra. Då blir temaarbeten lidande och kommer oftast inte igång förrän i
oktober” (PETRA).
Alla fyra pedagogerna följer ungefär samma tidschema och har två veckors inskolning.
”Vi genomför inskolning genom inskolningsschema. Inskolning pågår två veckor. Den första veckan är barnen kort tid på förskolan med föräldrarna. Vi leker med dem och gör allt för att barnen trivs på
förskolan, för att det är roligt miljö för dem” (KRISTI).
PETRA säger ”Vi använder den traditionella långa inskolningen som pågår ca två veckor. Inskolningen börjar med korta besök om 1-2 timmar tillsammans med förälder. Tiden blir sen successivt längre och så småningom när barnet och föräldern känner sig tryggare så lämnar föräldern barnet ensam med ansvarspedagogen och barnen en stund. Tiden på förskolan utökas successivt och barnet är med ansvarspedagogen och barngruppen längre och längre stunden”.
”Vi använder heldagsinskolning som pågår i ca två veckor. På detta sätt tror vi att föräldrarna och barnen får bättre syn på hur vår verksamhet fungerar”. ”Hela inskolningsperioden, brukar vara 10 dagar (två veckor alltså)” säger LINDA.
Föräldrar är oroliga inför inskolningarna, förskolepersonal försöker ge all information som de behöver och svarar på frågorna som föräldrarna ställer.
”Både barnen och föräldrarna är i en ny miljö och i en ny situation. Ibland är föräldrarna mer skrämda än barnen. Vi pratar med föräldrarna, svarar på deras frågor och visar de allt som de
behöver se på förskolan särskilt på avdelningen” (KRISTI).
Det är viktigt att man får mycket information om allt som har med vistelse i förskolan att göra. Ett par månader efter inskolning erbjuder man sen föräldrarna ett inskolningssamtal där man diskuterar hur man tycker att inskolningen gått och hur man ser på barnets trygghet nu.
Resultatet av detta examensarbete är att förskollärare arbetar på ungefär samma sätt vid inskolningar och att det är tryggheten som ligger till grund för alla inskolningar. ”Basen för barnets trygghet är naturligtvis alltid pedagogerna” (Niss & Söderström, 2006,b, s.111). Förskollärarnas
erfarenhet av arbete i förskola visade sig inte ha någon betydelse för hur de ser på arbetet med inskolningen.
6.2 Analys
Tre av de pedagogerna (LINDA, DANA OCH PETRA) använder individuell inskolning. Ingen av de fyra förskollärare använder föräldraaktiv inskolning.
”Ett personligt bemötande och respekt för det enskilda barnet är avgörande för om barnet ska förmå växa och utvecklas till en kreativ och trygg individ i gruppen” (Niss & Söderström 2006,b s.46). En pedagog (KRISTI) använder sig av grupp inskolning. ”Barn, precis som vuxna, påpekar Niss & Söderström (2006,b, s.43), är helt beroende av relationerna till människor i sin omgivning för att de egna resurserna ska synliggöra och komma till användning”.
Förskolepersonalen betonar, visade det sig i undersökning, vikten av förälderns roll under inskolningen. Jerlang (2008) refererar till Bowlby som beskriver föräldrarnas uppgift som är å ena sidan att fungera som en trygg bas så att barnet kan undersöka den närliggande miljön och a andra sidan vara barnets hamn så att barnet vet vart hon eller han skall vända sig om det behövs.
Jerlang (2008) och Niss & Söderström (2006,b) påstår att barnets trygghet kan utforska den nya miljön med en vetskap om föräldrarna eller anknytnings pedagogen befinner sig i närheten, då kan barnen, vilken även KRISTI påpekar, återkomma till sin trygga bas förälder/föräldrarna vid behov, till exempel, som är tröst och trygghet. Under de första åren enligt Evenshaug och Hallen (2001), utvecklas samspelet mellan föräldrar och barnet i ett starkt känslomässigt band vilket vid separation kan leda till att barnet får ångest och blir nedstämt. Pedagogerna berättar för föräldrarna att under inskolningen är det föräldrarna som vägleder sina barn in i förskolelivet och de rutiner som finns på förskolan. Med rutiner menas alla de vardagssituationer som finns under barnets dag på förskolan; utelek, innelek, samling,
måltider, vila, påklädning, blöjbyten m.m. Lpfö 98 och Sträng & Persson (2003) påpekar hur viktigt det är att informera föräldrarna om den pedagogiska verksamheten och även tillgodose den enskilda familjens behov, förväntningar och krav.
Niss & Söderström (2006,b) anser att inskolningen är som en start på en lång och betydande samverkan mellan hemmet och förskolan. Till följd därav är det viktigt att samarbetet fungerar och att föräldrarna har tillit till såväl pedagoger som deras verksamhet. Barnen fick under inskolningen successivt anpassa sig och medverka i förskolans verksamhet framkom det i undersökningen.
Om föräldrar är positiva och aktiva under inskolningen, hjälper de sina barn att förstå att förskolan är en rolig plats att vara på, och att barn kan känna trygghet där. Barnen kommer till en helt ny miljö och känner sig trygga med föräldrarna, därför är det värdefullt med deras (föräldrars) delaktighet för att de på ett positivt sätt visar sina barn hur det går till på förskolan. Ytterligare utmärkas ett bra fungerande samverkan mellan pedagoger och föräldrar, enligt Hedin (1987) av respekt, förtroende och lyhördhet.
Föräldrarna är oroliga inför inskolningarna, förskolepersonal försöker ge all information som de behöver, svarar på frågorna som föräldrarna ställer. Det är viktigt att man får mycket information om allt som har med vistelse i förskolan att göra. Ett par månader efter inskolningen erbjuder man sen föräldrarna ett inskolningssamtal där man diskuterar hur man tycker att inskolningen gått och hur man nu ser på barnets trygghet.
PETRA samtalar med de övriga barnen på avdelningen och berättar om att nya barn som kommer snart. Vid första mötet med det nya barnet och deras föräldrar kan något av de övriga barnen hjälpa till. Niss (1988) menar att om barn och föräldrarna känner sig välkomna till förskolans verksamhet är det viktigt att samverkan sker mellan barnets hem och förskolan.
På alla två förskolorna är föräldrarna med den första dagen och barnen är på förskolan bara 1 timme som sedan ökar tiden successivt. Inskolningen skall pågå utifrån behov för att de yngsta barn i allmänhet inte är vana vid ändringar i miljön och separation från sina föräldrar. Inskolningens uppgift, enligt Niss (1988), bör med därigenom vara att låta barnet gradvis vänja sig, anpassa sig till pedagogerna, de övriga barnen och verksamheter.
Det är viktigt med ett väl verkande samarbete mellan pedagogerna och föräldrarna som börjar vid första mötet på förskolan. Ett fungerande samarbete mellan pedagoger och föräldrar kännetecknas av att parterna lär känna varandra och ständigt för en dialog fastslår Evenshaug och Hallen (2001). För att samverkan skall försiggå krävs en öppen dialog mellan de indragna sidorna. Där pedagogens verksamhet, barnets behov och föräldrarnas syndpunkter diskuteras (Hedin, 1987; Niss, 1988). I undersökningen visade det sig att alla förskollärare vid det första mötet viktigaste uppgift var ”… att samtala och inleda ett samarbete med föräldrarna eftersom de skall känna sig trygga under inskolningen” (DANA).
I undersökningen visade det sig och även Niss (1988) tycker ”… att det är av stor vikt att pedagogerna och föräldrarna diskuterar och tillsammans kommer fram till vilka uppgifter de har under inskolningen för att skapa trygghet för det inskolade barnet och även för dennes föräldrar” (LINDA).
Det visade sig i undersökningen ”… att alla pedagoger som jobbar på avdelningen där inskolning pågår är delaktiga” (KRISTI). Inskolningen planeras tillsammans med arbetslaget. Enligt Bowlbys anknytningsteori (Perris, 2000), är det viktigt för att lyckas med inskolningen att barn utvecklar starka anknytningar till en eller flera pedagoger för att känna sig trygga under sin tid i förskolan. Pedagogerna förbereder att varje barn har ”egen plats” det vill säga att varje barn ska ha sin egen hylla med namn och foto på. På både förskolorna har varje barn en individuell utvecklings plan, där det finns lite anteckningar om hur inskolningen går till.
I undersökningen fann jag att tre av pedagogerna (LINDA, DANA och KRISTI) är nöjda med inskolningsmodellerna och anser sig inte behöva förändra något med sin inskolningsprocess. Det jag däremot ser var att PETRA kunde tänka sig att arbeta efter an annan
inskolningsmodell, hon tycker att det är dags att byta tredagsinskolning mot tvåveckors inskolning. Enligt Niss & Söderström (2006) är det viktigt att de första gångerna som föräldrarna lämnar barnet ensamt på förskolan skall det vara cirka tio minuter, vilka successivt blir längre om separationen för barnet från föräldrarna fungerar bra. Dessutom förordar författarna (Niss & Söderström, 2006) att lämna föräldrarna barn längre stunder redan från första inlämning. Barns outvecklade tidsuppfattning gör att barnets separation från föräldrarna vid lämning på förskolan kan uppfattas som en förlust, de förstår inte att föräldrarna bara lämnat dem för en liten stund, anser Abrahamsen (1999).
Det visade sig i undersökning att alla fyra pedagoger följer ungefär samma tidschema och har två veckors inskolning vilket även Hedin (1987) anser att ett barn behöver för att få god introduktion och successivt vänja sig vid den pedagogiska verksamheten. Det är viktigt att ge barnet en trygg start och att barnet under inskolningen knutit an till en eller flera pedagoger och dels att föräldrarna får förtroende för pedagogerna vilket är inskolningens mål menar Niss (1988). Lpfö 98 (Utbildningsdepartement, 2006) fastslår att verksamheten skall ta vara på barns olikheter, anpassa inskolningsprocessen och den pedagogiska verksamheten till det enskilda barnet. Det framkom i undersökningen att tre förskollärare (LINDA, DANA och PETRA) har liknande arbetsätt och anpassar inskolningsprocessen efter barnens och även familjens individuella förutsättningar och behov.
7 SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION
7.1
Sammanfattning
Syfte med arbetet var att utifrån fyra förskollärarens perspektiv undersöka hur de yngsta barnens inskolning kan gå till. Det som jag har funnit utifrån pedagogiska perspektiv är att en god inskolning är två veckor lång och utmärkas av en bra och informationsrik introduktion, samverkan, trygghet, tillit och anknytning. I undersökningen visade det sig att pedagogerna arbetar med en inskolning på två veckor för att barnen successivt samt med stöd av sina föräldrar skall vänja sig vid pedagogerna, befintliga barngruppen och den nya miljön. Flera författare (Hedin, 1987; Niss, 1988) menar att det tar minst två veckor at skola in ett barn, som skall anpassas efter barnets ålder samt familjens förutsättningar och behov. Dessutom märkte jag ingen större skillnad mellan Reggio Emilia inspirerade förskola och den traditionella förskolan.
7.2
Diskussion
I diskussionen vill jag lyfta fokus på viktiga aspekter vid inskolning. Jag kommer att föra en diskussion med hänsyn till undersöknings resultaten, forskningslitteraturer, anknytningsteorin samt styrdokumenten. Resultatdiskussion kommer att presenteras utifrån undersöknings frågeställningar.
Hur förbereder man det nya barnet, föräldrarna samt barngruppen på inskolningen? Barn är olika, en del kommer in i barngruppen direkt medan andra behöver mer tid. Det är av stor vikt att pedagogerna respekterar det nya barnets egenhet och låter barnet få tiden som behövs för att känna sig bekvämt i den nya miljön och barngruppen. Barn ska få möjlighet att lära sig våga knyta nya samband under inskolningen och dessutom få chans att bli en del i en större grupp. Michélsen (2005) framhäver att ju tidigare upplärelser barnet har av samspel och den nya miljön påverkar hur barnet kommer att bete sig till den nya barngruppen och personalen.
Atmosfären i förskolan är ett regelbundet ämne för barn, föräldrar och pedagoger. Enligt Lpfö
98 skall förskolan ”erbjuda barnen en trygg miljö samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet” (Utbildningsdepartement, 2006, s. 9). Jag har lärt mig genom examensarbetet att pedagogerna skall lyssna till föräldrar och fråga vad de tycker och känner. I Lpfö 98 tydligt står att ”föräldrarna skall ha möjlighet att inom ramen för de nationella målen vara med och påverka verksamheten i förskolan” (Utbildningsdepartement, 2006, s.15). Även i Lpfö 98 (Utbildningsdepartement 2006) framhävs vikten av föräldrarnas delaktighet i förskolans arbete, föräldrarna skall vara delaktiga i utvärderingen av den pedagogiska verksamheten, i och med inskolningsprocessen.
Eftersom det är föräldrarna som känner sina barn och deras behov spelar det stor roll att förskolepersonalen är öppna för deras önskemål i fråga om inskolningen. Jerlang (2008) menar att en anknytningsperson är en trygg bas för barnet det vill säga att barnet tryggt kan undersöka miljön och människorna runt omkring i förvissning om att den nära anknytningspersonen befinner sig i närheten. Det är viktigt att föräldrarna får information i god tid före inskolningen på grund av de ska kunna meddela sina erfarenheter angående barnen. I den utdelade informationen skall schemat med noggrant beskrivning om t.ex. måltider och vilan, vara med detta ger möjlighet för föräldrarna att förbereda barnen hemma som underlättar inskolningen. Det finns ett samband mellan information och trygghet, om föräldrarna får en bra och tydligt information ökar tryggheten hos dem som de sedan överför till barnen.
Vilka inskolningsmodeller finns?
I resultatdelen beskrev jag vilka inskolningsmodeller som förskollärare använder sig av. Positivt inställd personal och vällplanerad inskolning är viktigast och centralt. ”Varje inskolningspass är utformat för att stärka barnens trygghet och ge dem lust att vara i förskolan tillsammans med pedagogerna” (Niss & Söderström 2006,b s.114). ”Verksamheten skall utgå från barnens erfarenhetsvärld, intresse, motivation och drivkraft att söka kunskaper” (Utbildningsdepartement, 2006, s.10).
Enligt resultatet går det att skilja ut variationer runt om val av inskolningsmetoder mellan pedagoger. De flesta föredrar individuella inskolningar. Den talar för att fördelen med denna inskolningsmodell är att mer tid kan ges till såväl barn som föräldrar. Det stämmer med Niss (1988) som anser på samma sätt att under den individuella inskolningen ligger fokus på ett barn i taget. Barnet får bättre chans att anknyta till personalen för att han/hon är nytt barn på förskolan.
Pedagogen som arbetar med gruppinskolning tycker i likhet med Niss & Söderström (2006, b) att arbeta i grupp är det naturligaste arbetssätet i förskolan på grund av barn under gruppinskolningen skolas in tillsammans med flera barn, de får lära sig att sämjas om pedagogerna. Därtill får föräldrarna mer möjlighet att sitta ner och samtala med de andra föräldrarna.
Jag märkte att det finns en nackdel med gruppinskolning. Många föräldrar är samtidigt på förskolan som skaffar svårigheter för personalen t.ex. att hålla vanliga aktiviteter. Niss & Söderström (2006,b s.116) som menar att ”det ska vara roligt att börja i förskolan. Hur starten blir för barnen har betydelse under lång tid och det finns därför goda skäl att vara noga med hur inskolningen planeras”. Vad karakteriserar en bra inskolning? Det är alltså att barnet ”får en positiv start i förskolan, … att föräldrarna ger ”barnen den nödvändiga tryggheten så att det kan ta emot allt det nya utan rädsla och oro tar överhand” (Niss, 1988, s. 14) och pedagoger möter barn och föräldrar med respekt så att barn känner sig trygga i den nya miljön. För oss pedagoger är det ”en speciell utmaning att vinna barnens förtroende” (Niss & Söderström, 2010, s.46).
Hur genomförs inskolning?
”Arbetslaget skall ansvara för att varje barn tillsammans med sina föräldrar får en god introduktion i förskolan” (Utbildningsdepartement, 2006, s.15). Jag tycker att föräldrarna är medvetna om förskolans verksamheter och pedagogerna är tillräckligt lyhörda för föräldrarnas och barnens behov. Barn och föräldrar behöver känna närhet och trygghet till pedagoger och
de övriga barnen i det vardagliga livet i förskolor för att barnen ska kunna utvecklas i ett livslångt lärande.
I resultatet syns det att arbetsmomenten under inskolningar inte särskiljer sig så mycket åt. Varje inskolning påbörjades med ett första möte med familjen, som skedde på förskolan. Det visade sig i undersökning att pedagogerna inte genomför hembesök på grund av tidsbrist och stora barngrupper.
De flesta förskollärare är nöjda med sitt nuvarande arbetssätt, en pedagog vill dock pröva på andra inskolningsformer.
7.3
Metoddiskussion
Jag känner mig nöjd med den metod som jag valt. Som metod användes intervjuer med fyra förskollärare. Examensarbetet fokuserar på inskolningar av spädbarn och därför ställdes frågor om hur dessa inskolningar går till, vad som är viktigt att tänka på. När jag förde mina intervjuer blev jag mer nyfiken och velat ta reda på hur pedagoger tänker om inskolning.
7.3 Studiens tillämpning
Kunskaper, erfarenhet, intresse och inlevelse av de pedagoger som deltog i mitt examensarbete var berikande för mig som blivande förskollärare. Jag kommer att ta med mig dessa givande kunskaper i mitt kommande yrkesliv. Jag vet att ”i arbetet med de små barnen krävs en fysisk närhet. Barnen behöver pedagoger som finns i deras närhet, häller om dem, håller dem i handen, ser på dem, ler mot dem och pratar med dem” (Niss & Söderström, 2006,b s.46).
7.4 Fortsatt forskning
Om jag skulle fortsätta skriva om inskolning då ville jag undersöka mer föräldraaktivinskolning (tredagsinskolning) för att det är en ny modell som ger mer möjlighet för föräldrar att få mer inblick i förskolans verksamheter, de får se vilka rutiner som förskolan har som skappar trygghet hos föräldrarna. Det är intressant för mig att metoden innebär att barnet under den korta inskolningen inte behöver oroa sig för att bli lämnat och då i lugn och ro kan vänja sig vid förskolans rutiner och miljö.
Personligen tycker jag som blivande förskollärare att tredagarsinskolning är bra. För mig är det skulle vara intressant att jämföra hur förhållanden påverkas mellan pedagoger och barn av
Referenser
Abrahamsen, Gerd (1999). Det nödvändiga samspelet. Lund: Studentlitteratur. Bryman, Alan (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB.
Caldenius Eva (2008). Dagisguiden – en handbok för alla föräldrar. Förslaget och författaren. Stockholm.
Davidsson, Birgitta (2002). Mellan soffan och katedern. En studie av hur förskollärare och
grundskolelärare utvecklar pedagogisk integration mellan förskola och skola. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.
Evenshaug, Oddbjörn & Hallen, Dag (2001). Barn- och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur.
Fredriksson, Ella & Nilsson, Lars (1996). Inför skolstarten. Kalmar: Ekelunds Förlag AB. Hedin, Lotta (1987). Inskolning på daghem. Stockholm: Liber.
Hector, Erik & Säfvestad, Inger (1976). Att börja på daghem. Stockholm: Esselte.
Jerlang, Espen (2008). John Bowlbys anknytningsteori. I: Jerlang, Espen.
Utvecklingspsykologiska teorier – en introduktion. Femte upplagan. Stockholm: Liber, s. 154-177.
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2006). Examensarbetet i lärareutbildningen:
undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget.
Johansson, Eva (2005). Möten för lärande. Pedagogisk verksamhet för de yngsta barnet i
förskola. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling.
Juul, Jesper & Jensen, Helle (2003). Relationskompetens i pedagogens värld. Stockholm: Runa förlag.
Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forsknings intervjun. Lund: Studentlitteratur.
Malmström, Sten, Györki, Irene & Sjögren Peter A. (2002). Bonniers Svenska Ordbok. Smedjebanken: Fälth & Hässler.
Michélsen, Elin (2005). Samspel på småbarnsavdelningar. Stockholm: Liber.
Myndigheten för skolutveckling (2007). Att läsa och skriva – forskning och erfarenhet. http://www.skolutveckling.se Bestnr: U07:180
Niss, Gunilla (1988). Att börja i förskola. Stockholm: Utbildningsförlaget.
Niss, Gunilla & Söderström Anna-Karin (1996). Små barn i förskolan. Lund: Studentlitteratur.
Niss, Gunilla & Söderström Anna-Karin (2006, a). Små barn i förskolan . Till föräldrar. Lund: Studentlitteratur.
Niss, Gunilla & Söderström Anna-Karin (2006, b). Små barn i förskolan . Den viktiga
vardagen och läroplanen. Lund: Studentlitteratur.
Nordin- Hultman, Elisabeth (2004). Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande. Stockholm: Liber.
Perris, Carlo (2000). Ett band för livet. Bowlbys anknytningsteori och psykoterapi. Borås: Natur och Kultur.
Project Zero, Reggio Children (2006). Att göra lärande synligt barns lärande – individuell
och i grupp. Stockholm: HLS förlag, 2006 (Lettland).
Sjöblom, Kerstin (1975). Åtta spädbarn börjar på daghem – en undersökning av barnens
behov, anpassning och utveckling på olika daghem. Lund: Berlingska Boktryckeriet.
Stukat, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Sträng H, Monica & Persson, Siv (2003). Små barns stigar i omvärlden. Lund: Studentlitteratur.
Utbildningsdepartement (2006). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm: Liber.
Vidlund, Susanna (2008). En snabbinskolning på svensks förskolor. Aftonbladet. 2008.10.28 Wallin, Karin (1996). Reggio Emilia och de hundra språken. Stockholm: Liber.
Bilaga 1
Hej Förskollärare!
Jag är lärarkandidater från Malmö högskola, Lärarutbildningen. Jag skriver mitt examensarbete och skulle intervjua två förskollärare. Intervjufrågorna kommer att handla om inskolning.
Jag har tänkt intervjua er den ________ september 2010.
Tanken är att jag ska spela in intervjuerna med hjälp av en diktafon och transkribera intervjun för att sedan analysera. Analyserna kommer sedan att sammanställas i mitt arbete. Era riktiga namn kommer inte att användas d.v.s. alla som deltar i mitt arbete ska vara anonyma.
Vid frågor är ni jättevälkomna att kontakta mig på nr: Eleonora Persson ---
Bilaga 2
Enkäter till pedagoger
Namn ………
Ålder ……….
Kön ………
Yrke ……….
Bilaga 3
Frågor till förskolepersonal
Det ska vara roligt att börja i förskolan. Hur starten blir för barnen ofta har betydelse under lång tid och det finns därför goda skäl för att vara noga med hur inskolningen läggs upp.
1. När du hör förstagångsinskolning, vad tänker du på? 2. Vad använder ni för inskolningsmodell och varför? 3. Hur genomförs inskolning?
4. Hur förbereder man det nya barnet, föräldrar samt barngruppen på inskolningen? 5. Vilka hinder kan man stöta på vid en inskolning?
