Lek i sandlåda med föräldrar. Utredningsmetodik och tankefel i
umgängesrättsutredning och associerat BUP-utlåtande. Grovt missbruk
av psykologi av psykologer.
Bo Edvardsson Örebro universitet
Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete 2002, rev. 2010
Sammanfattning. En umgängesrättsutredning och ett BUP-utlåtande (som hänvisas till i utredningen) granskas med avseende på utredningsmetodik, tankefel och källkritik. Ur källkritisk synpunkt är båda dokumenten undermåliga och ett 30-tal tankefel kan uppfattas. Bland annat används i utredningen en sandlådemetodik som inte har någon påvisad ekologisk validitet.
Bakgrund
Advokat AA har i egenskap av ombud 2002-05-22 gett mig i uppdrag att granska utredningsmetodik, saklighet och tillförlitlighet i umgängesrättsutredning 1999-08-27 respektive BUP-utlåtande 1999-09-19 i angivet mål.
Mitt yttrande är avsett för användning i domstol eller i annat sammanhang som uppdragsgivaren finner lämpligt.
Jag har ingen tidigare kännedom om eller relation till i målet berörda personer.
Min granskning innebär ingen utredning eller ställningstagande i de aktuella tvistefrågorna om umgänge eller former för umgänge utan utgör en strikt prövning av
utredningsmetodiken, sakligheten och tillförlitligheten i angivet dokument. Ev. brister i utredningsmetodiken får verkningar på tillförlitligheten i uppgifter och bedömningar, dvs materialets sakliga värde.
Den sakkunniges metodik
Utredningen har granskats på grundval av textgenomgång utifrån vedertagna kritisk-vetenskapliga krav såsom öppen redovisning av metodik, urvalsprinciper, underlag och tankeled, noggrannhet, säkerställande av uppgifter, övervägande av alternativa tolkningar, källkritiska och logiska krav m.m. Utredningsmetodiska frågor av dessa slag har mer
utförligt behandlats i min högskolelärobok "Kritisk utredningsmetodik – begrepp, principer och felkällor” (2:a rev. uppl. Liber, 2003; omtryckt 2008, 2009, 2010)
Jag utgår inte ifrån att en utredning behöver anpassa sig till någon speciell mall, men däremot ifrån att grundläggande saklighetskrav måste vara uppfyllda och i synnerhet när utredningsmaterial inges till domstol. Min granskning ansluter metodiskt till en i vårt samhälle i många sammanhang allmänt förekommande hållbarhetsgranskande tradition, t. ex. i samband med inspektioner och revisioner i verksamheter samt examinationer, oppositioner och disputationer i akademiska sammanhang.
Resultatet av min granskning redovisas i form av ett antal preciserade anmärkningar och sammanfattande bedömningar i relation till uppdraget. Användaren av min granskning har möjlighet att jämföra det jag påstår om utredningen med texterna i utredningsmaterialen. (Detta gäller förstås inte DiVA-versionen.)
I umgängesrättsutredningen sker hänvisning till BUP-utlåtandet och jag tar därför först upp detta.
BUP-utlåtande: anmärkningar
1. Det framgår av utlåtandets datering att nästan tre år har förflutit och utlåtandet är därmed föråldrat. Det är en öppen fråga hur situationen utvecklats efter sommaren 1999 och hur den idag ser ut. Dokumentet kan enbart ha något historiskt intresse. Då jag fått i uppdrag att granska dokumentet fullföljer jag dock granskningen trots att uppgifterna är föråldrade. 2. Socialförvaltningarna i X och Y kommuner har begärt barnpsykiatrisk utredning kring vissa i texten angivna frågeställningar. Den första frågeställningen är
formulerad på ett förutsättande och tendentiöst sätt: "Vad kan ligga bakom Filips aggressiva och oroliga beteende vid hemkomsten efter umgänget med pappan?"
Frågan är hur det är klarlagt att Filip uppvisar sådant beteende (formuleringen antyder att det kan vara en tolkning av någon, inget konkret beteende beskrivs) och hur det är klarlagt att det bara skulle uppvisas i samband med hemkomsten. Jämför att formulera frågor av typen: Uppvisar Filip några problembeteenden? Om ja, i vilka situationer förekommer dessa problembeteenden? Om ja, vilka är orsakerna till de konstaterade
problembeteendena?
Den andra frågeställningen verkar skevt formulerad: "Mår Filip bra av att träffa sin pappa?" Jämför t ex med frågan Hur mår Filip när han träffar sin pappa?
Det är även underligt att formulera en kvantitativt inriktad tvåvalsfråga: "Är umgänget med pappa för tätt/för sällan?" Frågan anger två alternativ, när det finns t ex alternativet "bra som det är" och ännu mer olämpligt styrande är att frågan bortser från innehållet
i/kvaliteten på (vad som händer under) umgänget, vilket kan vara avsevärt viktigare än frekvensen.
Det framstår även som mycket olämpligt att föreslå BUP-utredarna tre olika svar på den sista frågan om förklaringsmodell: "Vilken förklaringsmodell till Filips reaktioner efter umgänget med pappa verkar mest trolig?" Det är utredarnas sak att ta fram svar och dessutom finns fler möjligheter än de angivna, dvs. beställarna begår tankefelet imperfecta enumeratio (ofullständig uppräkning) utöver att de blandar sig i utredarnas arbete.
Dessutom förutsätter den sista frågan om vilken förklaringsmodell som verkar mest trolig att det förekommer anmärkningsvärda reaktioner hos Filip efter umgänget med pappa och drabbas därmed av samma kritik som den första frågan. Vidare är det vanligt med
multifaktoriella orsaksförhållanden i sådana här sammanhang, dvs. att flera faktorer kan samverka för uppkomst av t ex symtom. Det framgår inte att beställarna skulle ha visat att anmärkningsvärda problembeteenden förekommer, t.ex. genom av modern oberoende referenter eller egna observationer. Det bör påpekas att barns beteenden rymmer vissa normala och individuella variationer.
3. BUP-utredarna anger ingen kritisk kommentar till de erhållna frågeställningarna med de inbyggda förutsättningarna. BUP-utredarna anger inte heller hur metodiken bör utformas för att besvara frågeställningarna, förklarar inte hur de tänkt i metodiskt avseende. De förklarar inte heller varför de sökt och skrivit in material som faller utanför
frågeställningarna.
Såvitt jag förstått uppkommer behovet av utredning genom att modern ansett att Filip uppvisat problembeteenden vid hemkomst från pappan. Detta verkar vara den centrala utredningsfrågan, men den skall självfallet inte angripas med inbyggda antaganden. En lämplig utredningsmetodik blir då att införskaffa dels närmare uppgifter om vad som händer under vistelserna hos pappa och dels observationer av pojkens beteenden när han återvänder hem till mamma. En noggrann symtomutredning bör presteras av BUP, där sådant som starttidpunkt, tidsmässig utveckling, situationer, exakta beteenden, inverkande faktorer etc. klarläggs. Uppgifter skall givetvis inhämtas från modern och från fadern, men professionella observationer i naturlig hemmiljö hos modern och fadern och samtal med pojken krävs. Samtal på BUP och lek i sandlåda med föräldrarna på BUP kan inte ersätta observationer i den naturliga miljön hos pappa och när barnet återvänder hem från pappa. Det torde vara svårt att här utredningsmetodiskt motivera en metod med lek i sandlåda, vilken möjligen kan vara meningsfull som behandlingsmetod i en del sammanhang. Det är dessvärre ett vanligt fenomen att just BUP-utredare gärna förväxlar behandlingsmetoder och utredningsmetoder och ogärna besöker de naturliga miljöer där problembeteenden uppvisas, men kan ägna mycket tid åt inadekvat och logiskt sett felaktig utredningsaktivitet. Ett sådant förhållningssätt leder inte till att problembeteenden utreds effektivt.
En utredning bör fokusera på det saken gäller, inte på beteenden i andra situationer som sandlådor på BUP. BUP-utredningen utgör i metodiskt avseende ett okritiskt klippkollage av uppgifter och med dolda sambandsantaganden (mellan sandlådefenomen och andra fenomen) utan att utredarna förmår göra eller förstår att en noggrann symtomutredning krävs. Utredningsresurserna som inte varit små och inbegripit två leg psykologer borde disponerats på annat sätt.
Det bör även klart påpekas att det inte finns någon vetenskaplig grund för att generalisera eller tolka utifrån vad som händer vid lek i sandlådor på BUP. Den som hävdar något sådant har att prestera vetenskapliga evidens - jag har aldrig sett några sådana.
Det kan för övrigt något spetsigt anmärkas att det nog kunde varit något mer givande att observera föräldrarna leka med varandra i sandlådan på BUP än att observera dem leka med barnet. Med det vill jag ha tydliggjort att det finns inbyggda antaganden om problemens natur i tillvägagångssätten.
4. BUP-utlåtandet innehåller ett antal samtalsreferat från föräldrarna. Dessa sammandrag av vad som sagts är såvitt framgår inte bestyrkta av respektive förälder. Bestyrkanden, inkl möjlighet till komplettering och korrigering, krävs för att materialet skall bedömas som tillförlitligt nog att användas i analys och bedömning. Obestyrkt material förkastas.
5. Modern har fått ett utrymme på ca 2,5 sidor och fadern har fått ett utrymme på ca 3,3 sidor, vilket leder till en misstanke om att fadern kan ha fått komma till tals mer. Det är dock inte känt för mig om modern skulle velat ha med mer material.
6. Såvitt framgår har föräldrarna inte fått möjlighet till replik på påståenden från motparten, vilket är nödvändigt för att kritiskt pröva material. Sådant material där replik ej erbjudits skall förkastas och skall aldrig skrivas in i en utredningstext.
7. Logiken i BUP-utlåtandet i relation till de angivna frågeställningarna är mycket
anmärkningsvärd. Det framläggs rätt mycket material som är föga eller inte alls relevant för frågeställningarna, t ex relationshistoriskt material, framtidsönskningar m.m, samtidigt som utredarna underlåter att genomföra relevant symtomutredning kring de centrala påstådda symtomen.
8. Bristen på barnperspektiv är uppenbar. Det finns ett avsnitt på sid. 8 med 13 påbörjade rader (ca 1/3 sida) med rubriken "Referat av kontakten med Filip". Innehållet består enligt min uppfattning av irrelevant pseudomaterial kring vad som hänt vid sandlådan på BUP, där psykologen tydligt lyckats med att göra Filip besviken och arg. Dessutom verkar det finnas ett allvarligt etiskt problem då Filip uppges ha sagt efter lekobservation med psykologen "att han inte ville bygga något med mamma och att han inte skulle komma hit mer" - ändå verkar han ha blivit påtvingad 2 eller 3 lekobservationer till vad jag kan förstå av den diffusa texten.
Det finns i avsnittet inget material inriktat på utredning av de påstådda centrala symtomen. 9. Det finns i BUP-utredningen ett referat av telefonsamtal med personal på Filips daghem. Här saknas både namn och befattning för uppgiftslämnaren och saknas datum för samtalet samt saknas uppgift om bestyrkande av sammandraget av lämnade uppgifter. Samtalet är inte heller förtecknat bland de inledningsvis på sid. 1-2 uppräknade samtalen. Det framgår inte heller vilken av de två utredarna som genomfört samtalet. Vid källkritisk granskning förkastas allt material där källan inte anges. Utredare som inte ens förstår att redovisa de mest elementära uppgifter som namn på källa och datum för samtal kan knappast förmodas kunna hålla reda på andra viktiga uppgifter på ett klanderfritt sätt.
10. BUP-utredarna använder sig av de otillförlitliga, obestyrkta och icke replikerade uppgifterna från föräldrarna när de mot slutet av utlåtandetexten ger sig in på att söka besvara de delvis förutsättande frågeställningar som uppdragsgivaren försett dem med. Dessutom används iakttagelser från de konstlade sandlådesituationerna för att besvara frågeställningar. Utredarna nämner inte ett ord om att det skulle vara några ekologiska validitetsproblem (dvs. föreligger samband mellan sandlådefenomen och det saken gäller?) med detta. Utredarna har inte visat att det som händer i sandlådan är giltigt t.ex. hemma hos modern eller hemma hos fadern. Dessutom ter sig vissa tolkningar spekulativa, t.ex. kring vilken känslomässig relation Filip har till sin mamma.
På den första förutsättande frågan gör utredarna ett antal "antaganden", dvs. räknar upp ett antal möjliga förklaringar, dock inte alla. Det framgår inte att utredarna skulle ha
ovanliga trötthetsreaktioner, att det inte orkat med aktiviteter hos pappan, att det har svårt att ställa om sig, att pappan inte varit tillräckligt närvarande när barnet varit hos honom, att barnet är besviket på att föräldrarna inte lever tillsammans. Eftersom utredarna har
underlåtit att göra en symtomutredning, så kommer de inte längre än till att redovisa "antaganden", vilket framstår som en något oegentlig beteckning på tolkningsmöjligheter eller tolkningshypoteser.
BUP-utlåtande: sammanfattande bedömning
BUP-utlåtandet styrs delvis av förutsättande frågeställningar och utmärks delvis av icke lämplig metodik i förhållande till de angivna frågeställningarna. Den använda lekmetoden saknar redovisad vetenskaplig grund för användning i utredningssammanhang. Utlåtandet utmärks även av att inhämtade uppgifter inte säkerställts, men ändå används vid besvarande av frågeställningarna. BUP-utredarna redovisar föga material från barnet och genomför ingen symtomutredning (mer ingående klarläggande) kring de centrala påstådda symtomen - de framställs diffust genom hela utredningen. Utlåtandet utmynnar i påståenden som bygger på icke säkerställda uppgifter och på inadekvat metodik och bristande logik i
utlåtandet. Detta slag av s.k. utredning kan lämpligare betecknas som ett metodiskt okritiskt klippkollage av uppgifter. BUP-utlåtandet ligger utanför saklighetens domän - det håller inte för en kritisk-vetenskaplig, källkritisk granskning. Det framstår som utomordentligt anmärkningsvärt att BUP-psykologer inte förmår att göra elementära symtomutredningar, vilket mina andraterminsstudenter i psykologi klarar av på mycket högre nivå i sin första kurs i klinisk psykologi med hjälp av enkla anvisningar. Ohållbara utredningar kan dessvärre medföra negativa konsekvenser för berörda barn.
Umgängesrättsutredning: anmärkningar
1. Även denna med BUP-utlåtandet jämngamla utredning är föråldrad idag.
2.Beträffande utredningsmetodiken så finns inte heller i umgängesrättsutredningen någon symtomutredning. Det är endast ett allmänt uttalande från moderns som refereras om att Filip "ofta bl.a. var trött, klängig och aggressiv när han varit hos sin pappa". Det är tydligt av texten att de kommunala utredarna menar att sådan utredning skulle göras av BUP genom det uppdrag som givits. Jag har tidigare påtalat att en del av de formulerade frågeställningarna från kommunerna varit långtifrån förutsättningslösa.
3. Inte något av materialet från föräldrar, daghem eller VD på faderns arbetsplats uppges vara genomläst och bestyrkt av uppgiftslämnaren. Bestyrkanden skall ske även vad gäller rapporter om vad som iakttagits vid hembesök. Materialet skall förkastas då det är
obestyrkt.
4. I de fall parterna berörs av vad motparten säger har de såvitt framgår inte givits möjlighet till replik i utredningsarbetet. Material som är icke replikerat skall förkastas.
5. En utredare från vardera kommunen har besökt modern och barnet respektive fadern och barnet. Sättet att rapportera skiljer sig mycket åt (rapporteringen är obestyrkt och icke replikerad av respektive förälder).
Den utredare som besökt modern rapporterar kort hennes uppfattningar och uttalar sig kort och positivt om Filip och dennes samspel med modern.
Den utredare som besökt fadern har varit med både vid utelek och vid inneaktivitet. Rapporten ger en bild av att rätt mycket aktivitet förekommit för Filip hos fadern. Besöket avslutas med att modern kommer och hämtar Filip.
Utredarna missar helt att följa upp det som händer hos fadern genom att genom hembesök hos modern observera vad som händer när Filip kommer hem efter att ha besökt fadern - det är då de i sammanhanget centrala symtomen uppstår enligt modern. Detta moment är det som torde vara i störst behov av observation och bedömning.
Ingen av utredarna klarlägger hur miljön är ordnad (ute och inne), livsrutiner, nätverk, lekar, intressen m m för barnet hos vare sig modern eller fadern. Speciellt den ene utredaren beskriver vad som råkar hända när han är där, vilket i detta fall har ett visst intresse, då det belyser hur barnet kan tänkas bli trött inför avhämtningen. Dock finns anledning kräva avsevärt mer av generell information om ett barns hemförhållanden, när utredare gör hembesök.
6. För att söka gå till botten med de påtalade beteendena hos Filip efter besök hos fadern hade det varit lämpligt att satsa resurser på att göra minst tre hembesök hos fadern före avhämtningar till modern och följa upp dessa med minst tre hembesök hos modern vid samma tillfällen. Det hade då varit möjligt att få in iakttagelser av vad som skedde både hos fadern och modern när de anförda beteendena uppkom och få det klarlagt. Genom att göra tre i tiden separata besök skulle även frågan om tillfälligheter kunna något bemästras, dvs. tillförlitligheten stärkas.
7. I umgängesrättsutredningen refereras okritiskt och berömmande till BUP-utredningen, trots att utredningsmetodiken i BUP-utredningen är ologisk och olämplig och att utlåtandet ligger klart utanför saklighetens domän. Kommunala umgängesrättsutredare har liksom andra utredare ett källkritiskt ansvar. Genom den mycket större vanan att gå in i naturliga miljöer och en större respekt för behovet av sakligt källredovisat underlag vid bedömningar än BUP normalt uppvisar borde socialsekreterarna själva ha kunnat utreda frågan om vad som hände avsevärt bättre än BUP gör.
Umgängesrättsutredning: sammanfattande bedömningar
Umgängesrättsutredarna har gett BUP olämpligt formulerade frågeställningar. Umgängesrättsutredningen hänvisar till den osakliga BUP-utredningen och brister i källkritik rörande BUP-utredningens påståenden. Uppgifter har inte säkerställts genom bestyrkanden och repliker från berörda. Symtomutredning saknas och utredarna har inte genom upprepade hembesök hos fadern respektive modern vid samma hämtningsdagar klarlagt vad som händer före respektive efter hemkomsten för Filip. Utredarna har därmed inte genomfört en sakligt godtagbar utredning. Även umgängesrättsutredningen skall förkastas ur källkritisk synpunkt.
Efterskrift i yttrandet 2002
Det bör till sist än en gång påpekas att situationen kring Filip kan vara annorlunda idag. Även om det skulle förekomma t ex problembeteenden/symtom, så kan dessa ha andra orsaker och sammanhang än de hade för tre år sedan.
Dessutom är det så att grundlig problemanalys/symtomutredning aldrig inom saklighetens domän kan ersättas av klippkollage av uppgifter och allmänt prat inom en starkt subjektiv "tycka-tro-känna-uppleva-kultur" - varken då eller nu. Det krävs i förhållande till
frågeställningarna genomtänkta, relevanta metoder samt saklig grund innefattande säkerställda uppgifter och hållbara resonemang.
Tankefel: en summering
Utredningen innehåller ett antal tankefel (se t.ex. Edvardsson, 2003; Pohl, 2004; Reisberg, 2007) eller antydningar till sådana. Bakom metodfel finns ofta tankefel. De tankefel som summariskt år 2010 listas nedan kan överlappa eller ibland avse samma fenomen. -antagande om problemens natur görs
- avsaknad av oberoende observationer som klargör att de anförda problembeteendena hos barnet existerar och om de gör det hur de
mer exakt utspelar sig
- barnets uppfattningar efterfrågas inte
- bedömningsfel, dvs. bedömningar görs på grundval av icke rimligt säkerställt och icke fullständigt material.
- ekologiskt validitetsfel, dvs. det man utreder utreds i en icke relevant miljö, vilket kan avsevärt snedvrida vilka fenomen som uppträder och utredningens resultat. Utredning skall så långt möjligt ske i relevanta, naturliga miljöer.
- frågeställningsfel på så sätt att icke säkerställda förutsättningar förs in i frågeställningar och att frågeställningar inte följs i utredningsarbetet - fabulering, dvs. prat/uttalanden utan täckning i sak.
- fakticitetsanspråk vid extremt subjektiv metodik, dvs. den inom socialtjänsten mycket frekventa ”tycka-tro-känna-uppleva-uppleva” – kulturen förekommer även här , t.ex. ”Han upplevs som…” Men den kan även förekomma i form av kategoriska uttalanden utan de nämnda
verben.
- förklaring till metodik saknas
-förutsättande frågeställningar förekommer
- föråldrad information används (om de gamla utredningsdokumenten används) - hembesökinformationen är mycket svag, dvs. metodikens potential utnyttjas inte
- imperfecta enumeratio (ofullständig uppräkning), dvs. alternativa orsaker, tolkningar etc. övervägs inte.
- inbillade samband förekommer (t.ex. mellan sandlådebeteenden och andra fenomen) - källkritiska misstag, dvs. uppgifter används utan att kritiskt prövas.
- källkritiskt ansvarstagande underlåts, när det undermåliga BUP-utlåtandet används - källredovisningsförsummelse, dvs. vissa källor anges ej och kontroll kan ej ske mot källor.
- ovetenskaplig, icke evidensbaserad metodik används (bl.a. sandlådemetodiken) - prioriteringsfel på så sätt att icke relevant information påförs utredningen och att centralt/viktigt material saknas
- psykologimissbruk, dvs. kvasipsykologisk metodik och kvasipsykologiskt språk, som kan förväxlas med mer väl grundade metoder och kvasipsykologiska uttalanden och
resonemang, används.
- relevansfel, dvs. icke relevanta uppgifter förs in i utredningen. - resursundvikande, dvs. inga resursinventeringar/resursanalyser görs. - spekulativa tolkningar förekommer, dvs. sakligt godtagbart tolkningsarbete har ej genomförts
- symtomutredningar längs tidsaxel, och med sökning efter eventuellt inverkande faktorer, görs ej för centrala symtom
- säkerställandefel, dvs. uppgifter säkerställs inte på rimligt sätt genom bestyrkanden från uppgiftslämnare, genom systematisk replikering från berörda familjemedlemmar, genom möjliga kontroller i övrigt och genom källkritik i övrigt.
- tidsignorerande, dvs. tidpunkter och tidsperioder för när saker inträffar är inte viktigt. - tolkningsfel, dvs. godtyckligt tolkande utan sakligt tolkningsarbete, där tänkbara tolkningar listas upp och jämförs med befintliga, rimligt säkerställda uppgifter och elimineringsarbete rörande listade tolkningar utförs.
- urvalsfel, dvs. principer för urval (inval respektive bortval) av informationer redovisas inte och kan vara ogenomtänkta eller medvetet skeva i syfte att manipulera utredningens resultat och övertalningskraft.
- vaghetsfel, dvs. vaga uppgifter uttalas – dessa är meningslösa då det inte framgår vad de betyder.
Fler tankefel kan förstås förekomma. Referenser
Edvardsson, B. (2003). Kritisk utredningsmetodik – begrepp, principer och felkällor. 2:a rev. uppl. Stockholm: Liber. (omtryckt 2008, 2009, 2010) Pohl, R. (2004). Cognitive illusions: A handbook on fallacies and biases in thinking, judgement and memory. New York: Psychology Press.
Reisberg, D. (2007). Cognition. Exploring the science of the mind. New York: Norton.
