Trafikskador 1988-2002 enligt patientstatistik

(1)

VTI notat 21-2005 Utgivningsår 2005

www.vti.se/publikationer

Trafikskador 1988–2002 enligt patientstatistik

Jörgen Larsson

(2)

(3)

Förord

På uppdrag av Vägverket har VTI bearbetat patientdata från Socialstyrelsen avseende slutenvårdspatienter, dels de som skadats i vägtrafikolyckor, dels de fotgängare som skadats i fallolyckor utan inblandning av något fordon.

Bearbetningen har utförts av undertecknad. Thomas Lekander har varit kontaktman på Vägverket och därvid även svarat för att data kommit VTI tillhanda.

Linköping mars 2005

(4)

(5)

Innehållsförteckning

Sid

Sammanfattning 5

1 Bakgrund och syfte 7

2 Omfattning och definitioner 8

3 Skador vid vägtrafikolycksfall 11

3.1 Antal skadefall 11

3.2 Vårdtid 18

3.3 Diagnoser 22

4 Skador för gående utan fordon inblandade 24

4.1 Antal skadefall och vårdtid 24

4.2 Diagnoser 27

5 Slutsatser och fortsatta studier 29

6 Referenser 30

Bilaga 1 Yttre orsaker till skada:

Översikt av koder för trafikantgrupper. Bilaga 2 Vägtrafikolycksfall:

Antal skadefall och genomsnittlig vårdtid 1988–2002 (15 år).

Fördelning på inskrivningslän, trafikantgrupp och inskrivningsår.

Bilaga 3 Vägtrafikolycksfall:

Antal skadefall och genomsnittlig vårdtid 1988–2002 (15 år). Fördelning på trafikantgrupp, åldersklass och inskrivningsår. Bilaga 4 Vägtrafikolycksfall:

Antal skadefall och genomsnittlig vårdtid 1998–2002 (5 år enligt ICD-10).

(6)

(7)

Trafikskador 1988–2002 enligt patientstatistik

av Jörgen Larsson VTI

581 95 LINKÖPING

Sammanfattning

I genomsnitt har drygt 13 300 personer årligen vårdats inom slutenvården på grund av vägtrafikolycksfall åren 1988–2002. Detta genomsnitt gäller även åren efter sekelskiftet. För femårsperioden 1998–2002 redovisas dessutom nästan 2 200 skadefall per år där gående fallit i gatu-/vägmiljö utan in-blandning av något fordon.

Underlaget för denna studie utgörs av data från Socialstyrelsens register avseende vårdtillfällen inom slutenvården. I föreliggande notat redovisas vårdtillfällen orsakade av:

• vägtrafikolyckor och som avslutats åren 1988–2002. Bearbetningen är främst inriktad på de senaste fem åren

• gåendeolyckor i gatu-/vägmiljö, utan inblandning av fordon (”gående-singel”). Vårdtillfällen avslutade 1998–2002.

Någon koppling till de vägtrafikolycksdata som SCB bearbetar har inte varit möjlig i erhållet datamaterial. Ej heller finns i befintlig datamängd någon markering av den enskilda olyckan genom vårdkedjan. Detta har gjort det nödvändigt att definiera ett ”skadefall”, dvs. en person som omhändertagits inom sjukvårdens slutenvård till följd av en vägtrafikolycka eller pga. fall som fotgängare i väg-/gatumiljö.

Ett nytt skadefall anses här föreligga om tiden mellan två vårdtillfällen för en enskild person överstigit 30 dagar. Skadefall som medfört att patienten avlidit inom 30 dagar är exkluderade. Bearbetningen har huvudsakligen begränsats till att omfatta skadefall som skrivits ut från sjukvården inom 365 dagar efter första inskrivning. Därvid omfattar studien ca 199 300 skadefall orsakade av vägtrafik-olyckor under perioden 1988–2002, dvs. i genomsnitt drygt 13 300 per år, högre i början av perioden. Den huvudsakliga redovisningen avser den senaste fem-årsperioden 1998–2002 och omfattar då nästan 64 200 skadefall.

För den senare perioden gäller att landstingens och Socialstyrelsens kodning av patientdata följer sjukdomsklassifikationen ICD-10 i hela landet, vilket har betydelse vid indelning av materialet i olika trafikantslag och dessutom vid uppdelning av skadorna efter diagnoskod.

Från och med 1998 kan gående som skadats i gatu-/vägmiljö utan inblandning av något fordon (”gående-singel-olyckor”) redovisas för hela Sverige. Dessa, totalt ca 10 900 skadefall, ingår ej i begreppet vägtrafikolycksfall och redovisas därför separat.

Vad gäller vägtrafikskadorna har några län ett misstänkt lågt antal skadefall. Enligt Socialstyrelsen nådde det misstänkta bortfallet i patientregistret sin högsta nivå 1998 men har sedan varit något lägre. Om antalet skadefall relateras till invånarantalet i respektive län och år kvarstår dock en mycket stor variation

(8)

mellan länen även om länsvis och årsvis korrigering med hänsyn till misstänkt bortfall görs.

Åldersfördelningen bland skadefallen i vägtrafikolyckor har varit tämligen stabil de senaste fem åren. De yngsta (0–6 år) utgör 3–4 % av skadefallen, medan de äldsta (≥75 år) svarar för 7–8 %. Fördelningen på kvinnor och män är i storleksordningen 40 % resp. 60 %. Hälsomåttet ”antal skadefall per tusen invånare” (avser antal invånare den 31 december året före redovisat år) visas för olika åldersklasser. Sett över hela tidsperioden har talet sjunkit något, efter en svag ökning åren 1994–1995 nåddes den lägsta nivån 1998 för såväl hela materialet som enskilda åldersklasser. Denna bottennivå kan förmodligen till stor del förklaras av databortfall. En återgång till något högre nivå skedde 1999 och består åren 2000–2002. Åldersgrupperna 15–24 år har hela tiden ett sämre hälsomått än övriga.

De senaste åren har såväl antalet som andelen bilister ökat, de svarar för 41 % av skadefallen både år 2001 och 2002. Tillsammans med den näst största trafikantgruppen ”Cyklister utan inblandning av motorfordon” utgör de ca 63 % de senaste åren. Cyklister som kolliderat med motorfordon svarar för ca 5 % av skadefallen.

Vid jämförelse med antalet polisrapporterade svårt skadade personer i SCB:s statistik visas att cyklisterna förekommer i slutenvårdsdata 6–8 gånger mer. Sett över alla trafikanter har slutenvårdsdata ca 3 gånger fler skadefall än polis-rapporteringens svårt skadade.

En svårighet vid beaktande av vårdtid är att avgöra om förkortad vårdtid beror på att skadorna blivit lindrigare eller på att vården effektiviserats eller helt enkelt fått mindre resurser. Samma resonemang kan föras om antal inlagda. Den genomsnittliga vårdtiden avseende vägtrafikolycksfall åren 1998–2002 är ca 6 dagar.

Gående har den längsta vårdtiden, vilket gäller i alla åldersklasser utom 18–24 år, där motorcyklister/mopedister har den längsta vårdtiden. Av skadefallen bland fotgängarna är ca 33 % 65 år eller äldre jämfört med knappt 14 % sett över alla trafikanter.

I föreliggande notat redovisas den huvuddiagnos som ställts vid första vård-tillfället för varje skadefall som skrivits in 1998–2002 och därför kodats enligt det nya klassifikationssystemet ICD-10. Frakturerna svarar för 36 % av skadefallen och ca 49 % av vårdtiden. Hjärnskakning är en vanlig diagnos (24 %), allra vanligast bland cyklister och trafikantgruppen ”Övriga” (ca 30 %). Utan indelning i trafikantgrupp svarar dock hjärnskakning för en låg andel (7 %) av vårdtiden.

I och med den nya kodningen i patientregistret kan här separat redovisas 10 899 fotgängare skadade åren 1998–2002 utan inblandning av något fordon. Den vanligaste orsaken, ca 85 % av ”gående-singel”, var fall i samma plan. I denna grupp var halkning/snavning/snubbling utan inblandning av is/snö vanligast, och svarar för drygt hälften av skadefallen ”gående-singel”. I denna grupp svarar de äldre (≥65 år) för drygt 80 % av vårdtiden.

Vid fall i samma plan är frakturer är den klart vanligaste diagnosen, oavsett väglag. Vid benfrakturer som skett vid fall utan is/snö svarar de som är 65 år eller äldre för nästan 80 % av vårdtiden.

(9)

1 Bakgrund och syfte

Det är sedan länge känt att den officiella statistiken över skadade personer i polis-rapporterade vägtrafikolyckor inte ger en heltäckande bild av trafiksäkerhets-situationen i Sverige. Ett betydande bortfall gör statistiken missvisande, både vad gäller omfattning och innehåll, speciellt för oskyddade trafikanter. Dessa brister, plus det faktum att Socialstyrelsens slutenvårdsregister sedan 1985 i princip är heltäckande för riket, har gjort det möjligt att nyttja patientdata vid utvärdering av trafiksäkerhetsmålen.

Senare har patientdata dessutom blivit tillgängliga med ett unikt löpnummer (ej personnummer) för varje person, vilket gjort det möjligt att följa en individ genom en kedja av olika vårdtillfällen. Resultat har redovisats i flera VTI notat [Larsson, 1997; 1998; 1999; 2000; 2001; 2004]. Syftet har varit att få kännedom om antalet personer som årligen behandlas inom slutenvården till följd av skador i vägtrafiken. Eftersom nya patientdata blivit tillgängliga för VTI kan här 15 års vårdtillfällen utskrivna 1988–2002 ge en utvidgad heltäckande tidsserie över antalet trafikskador som varit tillräckligt svåra för att motivera slutenvård samt tillhörande vårdtider. Framförallt har avsikten varit att göra indelningar efter trafikantkategori, ålder, kön, län, årstid och olika diagnoser.

Sedan 1997, i Skåne dock fr.o.m. 1998, har patientdata kodats enligt den inter-nationella sjukdomsklassifikationen ICD-10 [Socialstyrelsen, 1997]. Detta har å ena sidan inneburit möjligheten att även bearbeta data för gående som skadats i väg-/gatumiljö utan inblandning av något fordon ”gående singel”, men å andra sidan har möjligheterna att särskilja mopedister från motorcyklister upphört.

Dessa förändringar, samt målsättningen att ha överskådliga tabeller har inneburit att presentationen i huvudsak omfattar fem-årsperioden 1998–2002. För uppgifter avseende 15-årsperioden 1988–2002 hänvisas till bilagor.

(10)

2 Omfattning och definitioner

Underlaget för denna studie består av data från Socialstyrelsens slutenvårds-register. Tillgänglig datamängd, framtagen av Epidemiologiskt Centrum vid Socialstyrelsen, har avslutade vårdtillfällen åren 1988–2002 orsakade av väg-trafikolyckor som observationsenhet. Dessutom har fr.o.m. 1997, i Skåne fr.o.m. år 1998, tillkommit vårdtillfällen som inte orsakats av egentliga vägtrafikolyckor, men som ändå är av intresse, nämligen fotgängarolyckor i gatu-/vägmiljö utan inblandning av något fordon.

Hela 15-årsperioden har vanligen bearbetats, men pga. att ändrade definitioner och ändrad omfattning på data gällde i hela landet fr.o.m. 1998 redovisas här i huvudsak tabeller som omfattar den senaste 5-årsperioden, dvs. 1998–2002.

Koderna för ”Yttre orsak till skada” som använts för urval av vilka vårdtill-fällen som ska ingå i denna studie samt även diagnoskoder finns utförligt beskrivna i särskilda publikationer [Socialstyrelsen, 1986; 1997]. Koderna för dessa termer baseras på den internationella sjukdomsklassifikationen ICD-9 respektive ICD-10. En kort beskrivning av hur koderna för ”Yttre orsak till skada” korresponderar mot olika trafikantkategorier återfinns i bilaga 1.

Övriga termer för varje vårdtillfälle i datamängden är:

Löpnummer: Ej personnummer, men unikt för varje inblandad person Kön, Ålder (vid utskrivning)

Inskrivningsdatum, Utskrivningsdatum

Inskrivningstyp: 1=från annan klinik/sjukhus, 2=från särskilt boende

3=från annat boende (dvs. oftast ordinarie bostaden)

Utskrivningstyp: 1=till annat sjukhus/klinik, 2=till särskilt boende

3=till annat boende (dvs. oftast ordinarie bostad), 4=avliden

Planerad vård: 1=ja, dvs. intagning planerad minst 24 timmar i förväg, 2=nej Sjukhus, Klinik

Hemort

Diagnoser samt Diagnosgrupp s.k. 99-kod Antal vårddagar.

En person svarar ofta för fler än ett vårdtillfälle beroende på t.ex. klinikbyten eller återinskrivningar efter hemvistelse. Dessutom gäller naturligtvis att en person kan bli skadad flera gånger om en tidsperiod är tillräckligt lång. Eftersom ingen direkt koppling till enskilda vägtrafikolyckor har kunnat göras har det varit nödvändigt att definiera termen ”skadefall”. Härvid avses en person som blivit inlagd på sjukhus till följd av en vägtrafikolycka, alternativt en gåendeolycka i väg-/gatumiljö utan inblandning av fordon. Beroende på hur man definierar när ett nytt skadefall ska anses ha inträffat kan den bearbetade datamängden variera i storlek. Den definition som fastställdes i ett tidigare arbete, VTI notat 75-1998, följs även i denna publikation.

Figur 1 visar hur antal vårdtillfällen påverkats av att felaktiga/bristfälliga/udda

data exkluderats samt hur det slutgiltiga antalet skadefall påverkats av dessa exkluderingar.

(11)

Totalt antal vårdtillfällen 266 388 Okänt löpnummer 0 266 388 Fel* trafikantslag 439 265 949

Vårdtid saknas eller "fel" 13 265 936

Överlappande

vårdtillfällen 0 265 936

Definition: Diff mellan två vårdtillfällen > 30 dagar ger nytt skadefall ant. skadefall 225 581 Utskriven som död inom 30 dagar 2 411 223 170 Inskrivna före 1988 370 222 800

Differens mellan sista utskrivning och första

inskrivning > 365 dagar 169 222 631

Skadefall ej p.g.a.

vägtrafikolyckor** 9 505 213 126

Varav fotgängare utan

inblandning av fordon 13 851 199 275 Inskrivna före 1998 Inskrivna 1988-1997 2 952 135 118 64 157 Vägtrafikolycksfall 10 899

Inskrivna 1998-2002 "Gående singel" inskrivna 1998-2002

* T.ex. vatten-/lufttransporter, gående/cyklister-tåg, tågförare/tågpassagerare. ** Personer på industri-/jordbruks-/special-/terrängfordon utanför vägtrafikområdet.

Figur 1 Vårdtillfällen orsakade av vägtrafikolyckor utskrivna från slutenvården

1988–2002. Utfall vid selektering samt efter definition av skadefall.

För de efter exkluderingar kvarstående 265 936 vårdtillfällena har inte någon direkt koppling till en enskild trafikolycka kunnat göras. Olika sätt att samman-föra en persons registrerade vårdtillfällen till ett ”skadefall” redovisades i VTI

(12)

notat 69-1997. Här gäller, som i tidigare publikationer, att om differensen mellan två vårdtillfällen för en enskild person är större än 30 dagar anses det senare vårdtillfället representera ett nytt skadefall, dvs. resultatet av en ny olycka. Dessutom har vid transformeringen till skadefall de personer som avlidit inom 30 dagar från första inskrivningsdatum exkluderats. När även de som inskrivits första gången före 1988 exkluderas återstår 222 800 skadefall.

Ett problem med patientdata är att det är först vid utskrivning som ett vårdtillfälle blir en observationsenhet. Det kan då ha passerat åtskilliga vårddagar sedan aktuellt olyckstillfälle. Detta innebär att speciellt vid svårare skador och/eller olyckor som sker i slutet av ett kalenderår kan utskrivning ofta ske året efter olyckan. Tidigare har visats (t.ex. VTI notat 61-1999) att nästan alla av de här definierade skadefallen har högst 365 dagar mellan första inskrivning och sista utskrivning. I nu aktuell period gäller det 222 631 skadefall.

I VTI notat 75-1998 visades att det är speciellt skadefallen bland gående som påverkas om man kräver att det ska vara högst 365 dagar mellan första inskriv-ning och sista utskrivinskriv-ning istället för att sista utskrivinskriv-ning ska ha skett samma kalenderår som första inskrivningen för ett skadefall. Relativt många äldre gående skadas nämligen i slutet av ett kalenderår och skrivs ut först året därpå.

Med hänsyn till vad som ovan har nämnts används i denna redovisning, om inte annat anges, skadefall där differensen mellan skadefallets första inskrivningsdatum och sist noterade utskrivningsdatum är högst 365 dagar. Även skadefall som inte ansetts höra vare sig till ordinarie vägtrafikolyckor eller riktiga ”fotgängare-singel” har exkluderats. Det gäller 9 505 skadefall (se figur 1) som inbegriper bl.a. personer i industri-/jordbruks-/special-/terrängfordon utanför vägtrafikmiljön. För åren 1988–2002 återstår då 199 275 skadefall i vägtrafik-olyckor, varav framförallt den senaste 5-årsperiodens 64 157 skadefall redovisas i denna studie.

Fotgängare som fallit i gatu-/vägmiljö utan inblandning av fordon svarar för 10 899 skadefall åren 1998–2002. Dessa behandlas och redovisas i särskilt avsnitt.

Den här använda metoden för att bestämma vilka skadefall som ska medtas i redovisningen innebär en viss underskattning av det senast tillgängliga inskrivningsåret (2002). Med hänsyn till den underskattning som påvisades i VTI notat 75-1998 för det senast tillgängliga året torde den ”sanna” antalet vara drygt 199 400 skadefall i vägtrafikolyckor.

Ett annat problem är att det även i patientdata finns misstänkta bortfall, som beror på att vissa vårdtillfällen inte har någon definierad kod för vårdtillfällets ”yttre orsak”, där den yttre orsaken skulle kunna vara en vägtrafikolycka. Denna problematik, som nådde ett maximum år 1998, behandlas i kapitel 3.

Någon uppdelning av bilisterna i förare och passagerare redovisas ej. Kod-ningen som gäller fr.o.m. 1997, se bilaga 1, medför att man kan dela upp motor-fordonstrafikanterna på personbilister, lastbilsbilister och bussresenärer (dessa kategorier benämns här ”bilister”. Även separata koder för förare och passagerare finns, men det har dock noterats att för över hälften av bilisterna finns ej någon specifikation om huruvida skadefallet avser en förare eller passagerare, därför synes det inte meningsfullt att göra en sådan uppdelning.

Det senaste kodsystemet medför också att motorcyklister och mopedister ej kan särskiljas utan måste redovisas tillsammans som ”mc/moped”.

(13)

3 Skador vid vägtrafikolycksfall

3.1 Antal

skadefall

Under femårsperioden 1998–2002 har det genomsnittligt inträffat drygt 12 800 skadefall per år. För de tre åren efter sekelskiftet är genomsnittet nästan 13 400 skadefall. Oftast är vårdlänet vid första inskrivningstillfället detsamma som hemlänet, vilket visades i VTI notat 75-1998. I VTI notat 61-1999 visades sedan hur vårdlän och hemlän varierar mellan olika trafikantkategorier. Hemlän och vårdlän överensstämmer av naturliga skäl mest för oskyddade trafikanter. Länsfördelning

Hur antal skadefall i olika län varierat årsvis under aktuell period redovisas okorrigerat i tabell 1a. I några län, framförallt i Skåne, är antalet skadefall 1998 betydligt lägre än de påföljande åren. Den variationen tyder på ett betydande misstänkt bortfall i patientdata som varierar mellan län och år.

Tabell 1a Antal skadefall länsvis åren 1998–2002. Ingen korrigering för

bortfall. I n s k r iv n in g s å r 1 :a v å r d t illf ä lle t L ä n 1 : a v å r d 1 9 9 8 1 9 9 9 2 0 0 0 2 0 0 1 2 0 0 2 A ll a S t o c k h o lm 1 5 1 2 1 7 1 5 1 7 4 1 1 9 0 5 1 9 1 0 8 7 8 3 U p p s a la 5 0 8 5 6 5 6 2 3 5 5 0 5 4 1 2 7 8 7 S ö d e r m a n la n d 2 4 1 4 0 0 4 1 2 4 3 1 3 4 0 1 8 2 4 Ö s te r g ö t la n d 5 1 9 6 3 0 5 6 8 5 8 7 7 8 7 3 0 9 1 J ö n k ö p in g 5 0 3 7 1 7 7 2 3 6 8 2 6 9 3 3 3 1 8 K r o n o b e r g 2 2 8 2 5 6 2 6 3 2 3 8 2 7 0 1 2 5 5 K a lm a r 4 7 9 4 2 6 4 2 1 4 3 2 4 6 5 2 2 2 3 G o t la n d 1 4 8 1 5 6 1 6 2 1 9 2 1 6 4 8 2 2 B le k in g e 1 0 8 1 2 0 1 2 4 1 3 4 1 0 3 5 8 9 S k å n e 9 4 4 1 5 5 8 1 6 5 4 1 6 0 2 1 6 3 0 7 3 8 8 H a lla n d 3 7 0 3 0 9 3 5 3 3 9 9 4 5 5 1 8 8 6 V G ö ta la n d 2 0 0 1 2 1 1 3 2 1 9 0 2 1 3 7 2 2 6 4 1 0 7 0 5 V ä r m la n d 3 3 7 3 6 5 3 3 5 4 0 7 3 7 4 1 8 1 8 Ö r e b r o 5 5 5 5 4 1 5 3 8 5 6 1 5 6 7 2 7 6 2 V ä s tm a n la n d 2 4 5 2 5 4 2 2 7 2 3 9 3 3 2 1 2 9 7 D a la r n a 4 9 0 5 2 0 5 9 2 5 6 1 5 7 6 2 7 3 9 G ä v le 4 8 5 5 1 5 4 3 3 5 3 3 4 7 2 2 4 3 8 V ä s te r n o r r la n d 5 0 0 5 0 2 4 3 0 4 8 9 4 8 0 2 4 0 1 J ä m t la n d 1 9 9 2 2 0 2 4 7 2 2 8 2 6 0 1 1 5 4 V ä s te r b o t t e n 5 2 5 5 9 0 5 1 4 5 6 6 5 2 7 2 7 2 2 N o r r b o tt e n 3 5 2 3 6 3 4 9 6 4 9 1 4 5 3 2 1 5 5 A ll a 1 1 2 4 9 1 2 8 3 5 1 3 0 4 6 1 3 3 6 4 1 3 6 6 3 6 4 1 5 7

Bortfallet uppstår när vårdtillfällen vars huvuddiagnos pekar på en skada av yttre orsak (trafikolycka, förgiftning, brand, misshandel m.m.) saknar specifikation av den yttre orsaken, vilket medför att sådana vårdtillfällen inte kommer med i data-underlaget för denna studie. Vissa år uppgår den bortfallsandelen, enligt uppgift från Socialstyrelsen, till ca 50 % i något län. Huruvida den i verkligheten återspeglar ett bortfall bland just trafikolycksdata är inte helt klart, men Social-styrelsens uppgifter om bortfall i E-kod, fördelade på län och år, har använts till korrigeringar i befintlig datamängd. Korrigeringen har resulterat i tabell 1b, där t.ex. Jönköpings och Skåne län för 1998 redovisar värden i samma storleks-ordning som efterföljande år. I tabell 1c redovisas sedan de uppräkningsfaktorer som använts för att få tabell 1b. Det kan utläsas att i Östergötland har det under

(14)

hela perioden mycket stor betydelse om man justerar för misstänkt bortfall, detsamma gäller i början av perioden även i Norrbotten.

Tabell 1b Antal skadefall länsvis 1998–2002, uppräknade för misstänkt bortfall.

In s k r iv n in g s å r 1 :a v å rd tillfä lle t L ä n 1 :a v å rd 1 9 9 8 1 9 9 9 2 0 0 0 2 0 0 1 2 0 0 2 A lla S to c k h o lm 1 5 2 1 1 8 9 9 1 9 7 6 1 9 0 9 1 9 1 4 9 2 1 9 U p p s a la 5 0 9 5 7 0 6 2 6 5 5 2 5 4 6 2 8 0 3 S ö d e rm a n la n d 2 5 7 4 0 2 4 1 2 4 3 1 3 4 0 1 8 4 3 Ö s te rg ö tla n d 1 0 2 2 1 2 5 7 1 2 9 7 1 0 9 5 1 1 6 8 5 8 3 9 J ö n k ö p in g 7 2 3 7 6 0 7 5 2 7 0 2 7 1 0 3 6 4 5 K ro n o b e rg 2 2 9 2 5 8 2 6 9 2 4 0 2 7 2 1 2 6 8 K a lm a r 4 7 9 4 2 6 4 2 1 4 3 2 4 6 5 2 2 2 3 G o tla n d 1 4 8 1 5 6 1 6 2 1 9 4 1 6 4 8 2 5 B le k in g e 1 0 8 1 2 0 1 2 4 1 3 4 1 0 3 5 9 0 S k å n e 1 7 1 6 1 6 2 3 1 6 6 4 1 6 1 0 1 6 4 0 8 2 5 3 H a lla n d 3 7 0 3 0 9 3 5 3 3 9 9 4 5 5 1 8 8 6 V G ö ta la n d 2 0 8 7 2 2 8 7 2 3 0 5 2 2 3 8 2 3 2 0 1 1 2 3 6 V ä rm la n d 4 0 5 3 7 1 3 7 6 4 1 5 3 7 8 1 9 4 5 Ö r e b ro 5 6 6 5 4 9 5 4 1 5 6 9 5 7 9 2 8 0 4 V ä s tm a n la n d 2 4 5 2 5 4 2 2 7 2 3 9 3 8 1 1 3 4 6 D a la rn a 4 9 6 5 2 1 5 9 4 5 6 2 5 7 6 2 7 4 9 G ä v le 5 8 2 5 1 5 4 3 3 5 3 3 4 7 2 2 5 3 5 V ä s te rn o rrla n d 5 0 0 5 0 2 4 3 0 4 8 9 4 8 2 2 4 0 3 J ä m tla n d 2 0 0 2 2 0 2 4 7 2 2 8 2 6 0 1 1 5 5 V ä s te rb o tte n 5 2 5 5 9 0 5 1 4 5 6 6 5 2 7 2 7 2 2 N o r rb o tte n 4 6 9 4 7 8 5 3 8 5 1 1 4 8 7 2 4 8 3 A lla 1 3 1 5 7 1 4 0 6 8 1 4 2 6 0 1 4 0 4 8 1 4 2 3 7 6 9 7 7 1

Tabell 1c Skadefall länsvis 1998–2002. Kvot mellan uppräknat och okorrigerat

antal. In s k r iv n in g s å r 1 :a v å r d tillfä lle t L ä n 1 :a v å r d 1 9 9 8 1 9 9 9 2 0 0 0 2 0 0 1 2 0 0 2 A lla S to c k h o lm 1 ,0 0 6 1 ,1 0 7 1 ,1 3 5 1 ,0 0 2 1 ,0 0 2 1 ,0 5 0 U p p s a la 1 ,0 0 2 1 ,0 0 9 1 ,0 0 5 1 ,0 0 4 1 ,0 0 9 1 ,0 0 6 S ö d e r m a n la n d 1 ,0 6 6 1 ,0 0 5 1 1 1 1 ,0 1 0 Ö s te r g ö tla n d 1 ,9 6 9 1 ,9 9 5 2 ,2 8 3 1 ,8 6 5 1 ,4 8 4 1 ,8 8 9 J ö n k ö p in g 1 ,4 3 7 1 ,0 6 0 1 ,0 4 0 1 ,0 2 9 1 ,0 2 5 1 ,0 9 9 K r o n o b e r g 1 ,0 0 4 1 ,0 0 8 1 ,0 2 3 1 ,0 0 8 1 ,0 0 7 1 ,0 1 0 K a lm a r 1 1 1 1 1 1 G o tla n d 1 1 1 1 ,0 1 0 1 1 ,0 0 4 B le k in g e 1 1 1 1 1 1 ,0 0 2 S k å n e 1 ,8 1 8 1 ,0 4 2 1 ,0 0 6 1 ,0 0 5 1 ,0 0 6 1 ,1 1 7 H a lla n d 1 1 1 1 1 1 V G ö ta la n d 1 ,0 4 3 1 ,0 8 2 1 ,0 5 3 1 ,0 4 7 1 ,0 2 5 1 ,0 5 0 V ä r m la n d 1 ,2 0 2 1 ,0 1 6 1 ,1 2 2 1 ,0 2 0 1 ,0 1 1 1 ,0 7 0 Ö r e b r o 1 ,0 2 0 1 ,0 1 5 1 ,0 0 6 1 ,0 1 4 1 ,0 2 1 1 ,0 1 5 V ä s tm a n la n d 1 1 1 1 1 ,1 4 8 1 ,0 3 8 D a la r n a 1 ,0 1 2 1 ,0 0 2 1 ,0 0 3 1 ,0 0 2 1 1 ,0 0 4 G ä v le 1 ,2 0 0 1 1 1 1 1 ,0 4 0 V ä s te r n o r r la n d 1 1 1 1 1 ,0 0 4 1 ,0 0 1 J ä m tla n d 1 ,0 0 5 1 1 1 1 1 ,0 0 1 V ä s te r b o tte n 1 1 1 1 1 1 N o r r b o tte n 1 ,3 3 2 1 ,3 1 7 1 ,0 8 5 1 ,0 4 1 1 ,0 7 5 1 ,1 5 2 A lla 1 ,1 7 0 1 ,0 9 6 1 ,0 9 3 1 ,0 5 1 1 ,0 4 2 1 ,0 8 8

Några ytterligare tabeller, okorrigerade, med länsvis uppdelning på trafikant-kategori och inskrivningsår redovisas i bilaga 2.

(15)

I tabell 2a–2b visas antal skadefall per tusen invånare i resp. län för okorrigerade respektive uppräknade datamängder. Den stora länsvisa variationen i antalet skadefall per capita kan förklaras av olikheter i bortfall, trafikmängder för olika trafikantslag, risknivåer, vårdtillgänglighet/specialistkompetens samt turism.

Tabell 2a Antal skadefall per tusen invånare 31 december åren 1998–2002.

Fördelning på län vid första vårdtillfälle. Ingen korrigering för bortfall. Å r * L ä n * 1 9 9 8 1 9 9 9 2 0 0 0 2 0 0 1 2 0 0 2 S t o c k h o lm 0 , 8 5 0 , 9 5 0 , 9 5 1 , 0 4 1 , 0 3 U p p s a la 1 , 7 4 1 , 9 3 2 , 1 2 1 , 8 5 1 , 8 1 S ö d e r m a n la n d 0 , 9 4 1 , 5 6 1 , 6 1 1 , 6 8 1 , 3 1 Ö s t e r g ö t la n d 1 , 2 6 1 , 5 3 1 , 3 8 1 , 4 2 1 , 9 0 J ö n k ö p in g 1 , 5 3 2 , 1 9 2 , 2 1 2 , 0 8 2 , 1 1 K r o n o b e r g 1 , 2 8 1 , 4 5 1 , 4 9 1 , 3 5 1 , 5 3 K a lm a r 2 , 0 1 1 , 8 0 1 , 7 9 1 , 8 4 1 , 9 8 G o t la n d 2 , 5 7 2 , 7 2 2 , 8 3 3 , 3 4 2 , 8 6 B le k in g e 0 , 7 1 0 , 8 0 0 , 8 2 0 , 8 9 0 , 6 9 S k å n e 0 , 8 4 1 , 3 9 1 , 4 6 1 , 4 1 1 , 4 2 H a lla n d 1 , 3 6 1 , 1 3 1 , 2 8 1 , 4 4 1 , 6 3 V G ö t a la n d 1 , 3 5 1 , 4 2 1 , 4 7 1 , 4 2 1 , 5 0 V ä r m la n d 1 , 2 1 1 , 3 2 1 , 2 2 1 , 4 9 1 , 3 7 Ö r e b r o 2 , 0 2 1 , 9 8 1 , 9 7 2 , 0 5 2 , 0 7 V ä s t m a n la n d 0 , 9 5 0 , 9 9 0 , 8 8 0 , 9 3 1 , 2 8 D a la r n a 1 , 7 3 1 , 8 5 2 , 1 3 2 , 0 3 2 , 0 8 G ä v le 1 , 7 2 1 , 8 3 1 , 5 5 1 , 9 2 1 , 7 0 V ä s t e r n o r r la n d 1 , 9 9 2 , 0 1 1 , 7 4 2 , 0 0 1 , 9 6 J ä m t la n d 1 , 5 1 1 , 6 8 1 , 9 1 1 , 7 7 2 , 0 3 V ä s t e r b o t t e n 2 , 0 4 2 , 3 0 2 , 0 1 2 , 2 2 2 , 0 6 N o r r b o t t e n 1 , 3 5 1 , 4 1 1 , 9 4 1 , 9 3 1 , 7 9 A l l a 1 , 2 7 1 , 4 5 1 , 4 7 1 , 5 0 1 , 5 3 * V id f ö r s t a v å r d t illf ä lle f ö r p a t ie n t d a t a , f ö r b e f o lk n in g s d a t a 3 1 d e c .

Tabell 2b Antal skadefall per tusen invånare 31 december åren 1998–2002.

Fördelning på län vid första vårdtillfälle. Korrigerat med hänsyn till bortfall.

Å r * L ä n * 1 9 9 8 1 9 9 9 2 0 0 0 2 0 0 1 2 0 0 2 S t o c k h o lm 0 , 8 5 1 , 0 5 1 , 0 8 1 , 0 4 1 , 0 3 U p p s a la 1 , 7 5 1 , 9 5 2 , 1 3 1 , 8 6 1 , 8 3 S ö d e r m a n la n d 1 , 0 0 1 , 5 7 1 , 6 1 1 , 6 8 1 , 3 1 Ö s t e r g ö t la n d 2 , 4 8 3 , 0 6 3 , 1 5 2 , 6 6 2 , 8 3 J ö n k ö p in g 2 , 2 0 2 , 3 2 2 , 2 9 2 , 1 4 2 , 1 6 K r o n o b e r g 1 , 2 9 1 , 4 6 1 , 5 2 1 , 3 6 1 , 5 4 K a lm a r 2 , 0 1 1 , 8 0 1 , 7 9 1 , 8 4 1 , 9 8 G o t la n d 2 , 5 7 2 , 7 2 2 , 8 3 3 , 3 8 2 , 8 6 B le k in g e 0 , 7 1 0 , 8 0 0 , 8 2 0 , 8 9 0 , 6 9 S k å n e 1 , 5 3 1 , 4 4 1 , 4 7 1 , 4 2 1 , 4 3 H a lla n d 1 , 3 6 1 , 1 3 1 , 2 8 1 , 4 4 1 , 6 3 V G ö t a la n d 1 , 4 0 1 , 5 4 1 , 5 4 1 , 4 9 1 , 5 4 V ä r m la n d 1 , 4 6 1 , 3 4 1 , 3 7 1 , 5 1 1 , 3 8 Ö r e b r o 2 , 0 6 2 , 0 0 1 , 9 8 2 , 0 8 2 , 1 2 V ä s t m a n la n d 0 , 9 5 0 , 9 9 0 , 8 8 0 , 9 3 1 , 4 7 D a la r n a 1 , 7 5 1 , 8 6 2 , 1 3 2 , 0 3 2 , 0 8 G ä v le 2 , 0 6 1 , 8 3 1 , 5 5 1 , 9 2 1 , 7 0 V ä s t e r n o r r la n d 1 , 9 9 2 , 0 1 1 , 7 4 2 , 0 0 1 , 9 7 J ä m t la n d 1 , 5 2 1 , 6 8 1 , 9 1 1 , 7 7 2 , 0 3 V ä s t e r b o t t e n 2 , 0 4 2 , 3 0 2 , 0 1 2 , 2 2 2 , 0 6 N o r r b o t t e n 1 , 8 0 1 , 8 5 2 , 1 0 2 , 0 1 1 , 9 2 A l l a 1 , 4 9 1 , 5 9 1 , 6 1 1 , 5 8 1 , 5 9 * V id f ö r s t a v å r d t illf ä lle f ö r p a t ie n t d a t a , f ö r b e f o lk n in g s d a t a 3 1 d e c .

(16)

Åldersklasser

Tabell 3 visar att skadefallens fördelning på åldersklasser varit tämligen stabil

under perioden. De yngsta (0–6 år) utgör 3–4 % av skadefallen, lägsta andel de senaste åren.

Utöver vad som visas i tabellen kan nämnas att andelen kvinnor totalt sett är drygt 40 %. I åldersgrupperna 15–24 år är kvinnoandelen lägst, ca 36 %, medan de utgör nästan hälften av skadefallen i de äldsta grupperna (≥ 65 år).

Tabell 3 Skadefall åren 1998–2002. Antalsmässig och procentuell fördelning efter åldersklass för olika inskrivningsår.

Antal skadefall per inskrivningsår

Ålder* 1998 1999 2000 2001 2002 0–6 437 538 433 375 388 7–14 1 421 1693 1 730 1 721 1 868 15–17 757 911 930 1 116 1 114 18–19 491 592 620 647 661 20–24 1 106 1 224 1 252 1 384 1 337 25–34 1 766 2 051 2 017 2 007 2 057 35–44 1 386 1 552 1 683 1 687 1 820 45–54 1 291 1 439 1 479 1 517 1 484 55–64 924 1 005 1 162 1 158 1 201 65–74 756 839 785 809 780 ≥75 914 991 955 943 953 Alla 11 249 12 835 13 046 13 364 13 663 Årsvis procentuell fördelning efter åldersklass

Ålder* 1998 1999 2000 2001 2002 0–6 3,9 4,2 3,3 2,8 2,8 7–14 12,6 13,2 13,3 12,9 13,7 15–17 6,7 7,1 7,1 8,4 8,2 18–19 4,4 4,6 4,8 4,8 4,8 20–24 9,8 9,5 9,6 10,4 9,8 25–34 15,7 16,0 15,5 15,0 15,1 35–44 12,3 12,1 12,9 12,6 13,3 45–54 11,5 11,2 11,3 11,4 10,9 55–64 8,2 7,8 8,9 8,7 8,8 65–74 6,7 6,5 6,0 6,1 5,7 ≥75 8,1 7,7 7,3 7,1 7,0 Alla 100 100 100 100 100

* Utskrivningsålder. Om ett skadefall innefattat flera vårdtillfällen avses första vårdtillfället. Eftersom åldersklasserna är mycket olikstora är det av intresse att som i tabell 4 visa hur hälsomåttet ”antal skadefall per tusen invånare” (avser antal invånare 31 december året före redovisat år) utvecklats för olika åldersklasser åren 1998−2002.

(17)

Tabell 4 Skadefall åren 1998–2002. Hälsomått definierat som antal skadefall

per tusen invånare efter åldersklass för olika inskrivningsår.

Inskrivningsår Ålder 1998 1999 2000 2001 2002 0–6 0,57 0,73 0,62 0,56 0,59 7–14 1,60 1,85 1,84 1,80 1,94 15–17 2,50 3,05 3,10 3,64 3,50 18–19 2,45 2,89 3,03 3,21 3,29 20–24 2,01 2,30 2,41 2,68 2,59 25–34 1,41 1,64 1,63 1,65 1,71 35–44 1,18 1,32 1,40 1,39 1,47 45–54 1,02 1,14 1,19 1,24 1,23 55–64 1,03 1,07 1,18 1,12 1,11 65–74 0,98 1,11 1,05 1,09 1,06 ≥75 1,19 1,27 1,22 1,19 1,20 Alla 1,27 1,45 1,47 1,50 1,53

Som synes har hälsomåttet haft en tendens att öka. Resultatet år 1998 ska dock tolkas försiktigt, främst beroende på det misstänkt stora bortfallet i Skåne det året. Om data korrigeras med hänsyn till misstänkt bortfall resp. år (som i tabell 1b) blir hälsomåttet för hela landet sett över alla åldersklasser år 1998 endast lite lägre än omgivande år (1,49 jämfört med kring 1,6 senare år).

Det låga antalet registrerade skadefall 1998 gör dessutom att varje åldersklass noterar ”periodlägsta” värde det året sett över femtonårsperioden 1988−2002, vilket troligen inte är helt korrekt. En återgång till något högre nivå kan konstateras år 1999. Under hela perioden gäller för 35–44 åringar och äldre att det är en ganska liten differens mellan åldersklasserna. Efter att alla åldrar fr.o.m. 35 år och uppåt slagits ihop visas i figur 2 utvecklingen för de olika åldersgrupperna.

hälsomått per åldersgrupp 1988-2002

0,00 0,50 1,00 1,50 2,00 2,50 3,00 3,50 4,00 4,50 5,00 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 år Skadef all/1000 inv. 15-17 18-19 20-24 7-14 25-34 >=35 0-6 ålder

(18)

Trafikantgrupper

Vid indelning av skadefallen på trafikantgrupp (tabell 5) kan konstateras att ”ospecificerade” utgör ca 1 %. Tabell 5 visar också att de antalsmässigt stora trafikantgrupperna är bilister samt ”cyklister som ej kolliderat med motorfordon”, som tillsammans utgör ca 63 % av skadefallen.

Andelen ”Övriga” är knappt 10 %. Den största delgruppen av dessa är ryttare. Det finns i aktuell femårsperiod bra möjligheter att särskilja ryttare från övriga ”Övriga”. Åren 1998–2002 är t.ex. 90 % (visas ej i tabell) ryttare eller person på åkdon draget av djur. De flesta är skadade vid fall från djur eller via ospecificerat olycksförlopp. Hela 90 % är kvinnor, varav drygt hälften av dessa yngre än 20 år.

Några tabeller avseende skadefallens fördelning på trafikantgrupp, åldersklass och inskrivningsår, redovisas även i bilaga 3.

Tabell 5 Skadefall åren 1998–2002. Antal och procentuell fördelning efter

trafikantgrupp för olika inskrivningsår.

In s k r iv n in g s å r T r a f ik a n t -g r u p p 1 9 9 8 1 9 9 9 2 0 0 0 2 0 0 1 2 0 0 2 T o t a lt A n ta l B ilis te r 4 3 3 3 4 9 2 2 5 1 1 1 5 5 2 1 5 5 9 6 2 5 4 8 3 M c /m o p e d 1 4 5 6 1 7 0 7 1 8 4 9 1 8 6 3 2 0 8 2 8 9 5 7 C y k lis t m o t m o to rfo rd . 6 3 8 6 9 9 6 8 8 5 5 2 6 2 2 3 1 9 9 C y k lis te r e j m o to rfo rd . 2 7 6 7 3 2 7 5 2 9 7 5 2 9 9 4 3 1 1 2 1 5 1 2 3 G å e n d e 8 8 7 9 0 3 9 6 0 9 4 0 8 6 5 4 5 5 5 O s p e c . 1 4 6 1 4 0 1 7 9 1 7 0 1 4 1 7 7 6 Ö v r ig a 1 0 2 2 1 1 8 9 1 2 8 4 1 3 2 4 1 2 4 5 6 0 6 4 A lla 1 1 2 4 9 1 2 8 3 5 1 3 0 4 6 1 3 3 6 4 1 3 6 6 3 6 4 1 5 7 A n d e l (% ) B ilis te r 3 8 ,5 3 8 ,3 3 9 ,2 4 1 ,3 4 1 ,0 3 9 ,7 M c /m o p e d 1 2 ,9 1 3 ,3 1 4 ,2 1 3 ,9 1 5 ,2 1 4 ,0 C y k lis t m o t m o to rfo rd . 5 ,7 5 ,4 5 ,3 4 ,1 4 ,6 5 ,0 C y k lis te r e j m o to rfo rd . 2 4 ,6 2 5 ,5 2 2 ,8 2 2 ,4 2 2 ,8 2 3 ,6 G å e n d e 7 ,9 7 ,0 7 ,4 7 ,0 6 ,3 7 ,1 O s p e c . 1 ,3 1 ,1 1 ,4 1 ,3 1 ,0 1 ,2 Ö v r ig a 9 ,1 9 ,3 9 ,8 9 ,9 9 ,1 9 ,5 A lla 1 0 0 1 0 0 1 0 0 1 0 0 1 0 0 1 0 0

Figur 3 illustrerar utvecklingen över 15-årsperioden 1988–2002. Där åskådliggörs

att andelen ”ospecificerade” var betydligt högre de tidiga åren. Figuren visar också att antalet bilister som vårdats de senaste åren har ökat, och är nu lika högt som i slutet på 1980-talet.

(19)

Skadefall 1988-2002 0 2000 4000 6000 8000 10000 12000 14000 16000 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 Inskrivningsår A n ta l sk ad ef al l Övriga Ospec. Gående Cyklister ej motorf. Cyklist mot motorf. Mc/moped Bilister

Figur 3 Antal skadefall och fördelning på trafikantgrupp åren 1988–2002.

I en jämförelse med den officiella trafikskadestatistiken i tabell 6 får de ospecificerade skadefallen (ca 1 %) utgå som egen trafikantgrupp. Istället ingår samtliga ospecificerade i gruppen ”Övriga”.

Tabell 6 Kvot mellan antal vägtrafikskadade enligt slutenvård (Socialstyrelsen)

och antal svårt skadade i vägtrafiken enligt SIKA:s officiella statistik.

Trafikant- År grupp* 1998 1999 2000 2001 2002 Bilister 1,70 1,86 1,88 2,03 1,81 Mc/moped 3,96 3,74 3,75 3,65 3,29 Cyklister 6,33 7,47 7,83 8,23 8,47 Gående 2,20 2,45 2,39 2,71 2,27 Övriga 40,28 35,92 52,25 33,20 31,50 Alla 2,90 3,17 3,18 3,29 2,98

* Enligt sjukvård resp. polis. Trafikantgrupp = ”Ospecificerad” hänförs till ”Övriga”.

Tabellen visar att cyklisterna förekommer i slutenvårdsdata 6–8 gånger mer än som polisrapporterade svårt skadade cyklister i SIKA-statistiken. Diskrepansen mellan de båda datakällorna är som minst de båda ”yttre” åren 1998 respektive 2002. År 1998 kan till stor del förklaras av bortfall i patientdata, medan år 2002 uppvisar ett betydligt högre antal polisrapporterade svårt skadade än de övriga åren. Observera att trafikantgruppen ”Övriga” utgörs av små tal (t.ex. 28 år 2000) i den officiella trafikskadestatistiken, därigenom varierar redovisad kvot kraftigt i ovanstående tabell. Dessutom är det redovisade antalet slutenvårdade år 2002 lite för lågt (se kapitel 2).

(20)

3.2 Vårdtid

Även om det sista noterade utskrivningstillfället för en viss person har den enskildes bostad som mål kan materialet inte säkert visa att detta verkligen var sista vårdtillfället som har med aktuellt skadefall att göra. Detta ger naturligtvis en osäkerhet med avseende på vårdtiden för varje skadefall, en viss underskattning, speciellt markant under det sist tillgängliga inskrivningsåret, dvs. 2002.

Åldersklasser

I tabell 7a framgår att den genomsnittliga vårdtiden varierar kraftigt med åldern och har sjunkit om perioden 1998–1999 jämförs med 2000−2001. Det senaste året visar som vanligt (men missvisande) en nedgång. Totalt sett är dock vårdtiden under den aktuella perioden ca 6 dagar, sett över alla åldersgrupper. För de äldre är den betydligt högre, nästan dubbelt så stor.

Tabell 7a Skadefall 1998–2002. Genomsnittlig vårdtid (dagar) efter åldersklass

och inskrivningsår.

Inskrivningsår Ålder vid

ut-skrivning 1998 1999 2000 2001 2002 0–6 2,9 2,7 2,6 2,1 2,7 7–14 2,8 2,9 2,4 2,7 2,1 15–17 4,6 3,6 3,5 3,8 3,4 18–19 3,4 5,1 3,7 3,6 3,8 20–24 4,7 5,2 4,6 4,7 4,5 25–34 5,6 6,3 5,9 5,7 4,8 35–44 6,0 6,5 5,7 6,3 5,6 45–54 8,1 6,4 6,7 6,6 5,5 55–64 7,1 7,3 6,9 6,4 6,6 65–74 9,6 10,6 9,4 9,5 6,9 >=75 11,6 11,4 11,9 11,0 8,7 Alla 6,1 6,1 5,7 5,7 4,9

I tabell 7b har endast skadefall som inträffat första halvåret respektive kalenderår medtagits vilket gör att även år 2002 någorlunda rättvisande kan jämföras med övriga år i perioden. Tabellen visar att sedan år 1998 har den genomsnittliga vårdtiden stabiliserats vid knappt 6 dygn. Den äldsta gruppen visar även här den högsta vårdtiden, ca 11 dagar, men i slutet av perioden ligger den på 9 dagar.

(21)

Tabell 7b Skadefall januari–juni 1998–2002. Genomsnittlig vårdtid (dagar)

efter åldersklass och inskrivningsår.

Inskrivningsår Ålder vid

ut-skrivning 1998 1999 2000 2001 2002 0–6 3,2 2,8 3,1 2,2 2,5 7–14 2,6 3,0 2,6 2,7 1,9 15–17 4,3 3,5 3,9 3,8 3,6 18–19 2,7 3,1 4,2 2,9 3,9 20–24 4,6 5,0 4,0 4,9 5,7 25–34 5,8 6,1 5,8 6,5 5,3 35–44 5,8 6,6 5,6 6,5 6,1 45–54 8,3 6,1 7,6 6,8 6,4 55–64 6,6 7,2 5,9 5,7 6,9 65–74 8,6 10,0 8,2 8,6 7,0 >=75 11,3 11,7 10,9 10,7 9,0 Alla 5,9 5,9 5,6 5,7 5,3 Trafikantgrupper

I tabell 8a visas hur den genomsnittliga vårdtiden varierat årsvis inom varje trafikantgrupp och dessutom mellan olika trafikantgrupper. Att den noterade vårdtiden är lägst det senaste året kan konstateras, procentuellt mest för ”gående”. Även här är det naturligtvis mera rättvisande, om man vill låta jämförelsen avse hela perioden, att bara titta på skadefall som inträffat första halvåret, se tabell 8b.

Tabell 8a Skadefall 1998–2002. Genomsnittlig vårdtid (dagar) efter

trafikant-grupp och inskrivningsår.

Inskrivningsår

Trafikantgrupp 1998 1999 2000 2001 2002

Bilister 7,0 7,6 6,2 6,3 5,2

Mc/moped 6,8 5,6 5,9 6,0 6,3

Cyklister (mot motorfordon) 6,3 7,6 7,8 6,1 5,8

Cyklister (ej mot motorfordon) 3,5 3,9 3,7 3,9 3,6

Gående 11,5 10,5 10,5 10,9 7,3

Ospecificerade 5,7 4,6 5,4 4,5 4,0

Övriga 3,5 3,2 3,4 3,2 2,9

(22)

Tabell 8b Skadefall januari–juni 1998–2002. Genomsnittlig vårdtid (dagar)

efter trafikantgrupp och inskrivningsår.

Inskrivningsår

Trafikantgrupp 1998 1999 2000 2001 2002

Bilister 7,3 7,3 6,4 6,6 6,0

Mc/moped 5,8 5,9 6,3 5,8 6,1

Cyklister (mot motorfordon) 6,7 7,1 7,2 4,9 5,5

Cyklister (ej mot motorfordon) 3,2 3,5 3,7 3,8 3,9

Gående 10,6 10,0 9,1 11,3 7,8

Ospecificerade 6,3 3,5 3,9 5,1 4,8

Övriga 3,5 2,9 3,0 3,4 2,6

Alla 5,9 5,9 5,6 5,7 5,3

Åldersklasser och trafikantgrupper

I tabell 9 framkommer hur vårdtiden, t.ex. för fotgängarna, drabbar de äldre. De som är 65 år eller äldre svarar för mer än hälften av vårdtiden för de gående men ungefär en tredjedel av skadefallen. Även som cyklister är denna åldersgrupp utsatt. Den svarar för drygt en tredjedel av vårdtiden, men mindre än 20 % av skadefallen. Den genomsnittliga vårdtiden, sett över alla åldrar och trafikant-grupper, är 5,7 dagar. Könsfördelningen för skadefallen varierar kraftigt med såväl trafikantkategori som åldersgrupp.

Tabell 9 Skadefall 1998–2002. Antal skadefall, vårddagar (vårdtid) och

genom-snittlig vårdtid (medeltid) fördelade på ålders- och trafikantgrupper.

Trafikantkategori Ålder vid utskriv-ning Bilister Mc/ moped Cyklister mot motor-fordon Cyklister ej mot

motor-fordon Gående Ospec. Övriga Alla

0–64 år Skadefall 22 013 8 690 2 591 12 488 3 065 667 5918 55 432 % 86,4 97,0 81,0 82,6 67,3 86,0 97,6 86,4 Vårdtid 12 9891 51 752 14 644 35 621 24 203 2 722 18 063 276 896 % 79,6 94,9 67,8 63,3 52,2 72,3 92,3 75,8 Medeltid 5,9 6,0 5,7 2,9 7,9 4,1 3,1 5,0 Andel män 61,7% 86,7% 56,7% 61,8% 57,8% 66,1% 15,3% 60,3% ≥ 65 år Skadefall 3470 267 608 2635 1490 109 146 8 725 % 13,6 3,0 19,0 17,4 32,7 14,0 2,4 13,6 Vårdtid 33 388 2 781 6 967 20 615 22 132 1 045 1 514 88 442 % 20,4 5,1 32,2 36,7 47,8 27,7 7,7 24,2 Medeltid 9,6 10,4 11,5 7,8 14,9 9,6 10,4 10,1 Andel män 53,8% 89,1% 60,4% 49,6% 37,4% 55,0% 74,7% 51,6% Alla Skadefall 25 483 8 957 3 199 15 123 4 555 776 6 064 64 157 % 100 100 100 100 100 100 100 100 Vårdtid 163 279 54 533 21 611 56 236 46 335 3 767 19 577 365 338 % 100 100 100 100 100 100 100 100 Medeltid 6,4 6,1 6,8 3,7 10,2 4,9 3,2 5,7

(23)

Vad gäller cyklisterna kan sambandet med eventuell kollisionspart konstateras, se

tabell 10. Jämfört med alla andra trafikantkategorier gäller för nästan varje

ålders-klass att ”cyklister som ej kolliderat med motorfordon”(dvs. huvudsakligen singelolyckor) har den kortaste vårdtiden. Om cyklisten kolliderat med motor-fordon är, oavsett åldersklass, vårdtiden mellan 1,3–2,3 gånger längre eller annorlunda uttryckt, genomsnittligt ca tre dagar längre än om inget motorfordon varit inblandat. Det kan dessutom visas att den yngsta åldersklassen (0–6 år) utgör ca 3 % av cyklisterna som kolliderat med motorfordon, men nästan 8 % av dem som skadats utan inblandning av motorfordon.

Gående har den längsta vårdtiden, vilket gäller i alla åldersklasser utom 18–24 år där motorcyklister/mopedister har den längsta vårdtiden.

Tabell 10 Skadefall 1998–2002. Antalsmässig fördelning samt genomsnittlig

vårdtid efter åldersklass och trafikantgrupp.

Trafikantkategori Ålder vid utskriv- ning _Bilister Motor-cyklister / Mopedister Cyklister mot motor-fordon Cyklister ej mot

motor-fordon Gående Ospec. Övriga Alla

Antal 0–6 411 73 85 1 152 310 30 110 2 171 7–14 887 1 093 592 3 485 548 89 1 739 8 433 15–17 1 042 1 967 199 708 186 64 662 4 828 18–19 1 772 362 88 295 136 46 312 3 011 20–24 3 555 993 195 652 273 85 550 6 303 25–34 4 961 1 873 321 1 281 406 105 951 9 898 35–44 3 902 1 092 332 1 524 382 88 808 8 128 45–54 3 205 790 407 1 813 401 95 499 7 210 55–64 2 278 447 372 1 578 423 65 287 5 450 65–74 1 683 168 267 1 223 495 45 88 3 969 ≥75 1 787 99 341 1 412 995 64 58 4 756 Alla 25 483 8 957 3 199 15 123 4 555 776 6 064 64 157 Medel- 0–6 4,0 2,9 2,3 1,7 4,8 1,2 2,5 2,6 vårdtid 7–14 3,6 3,2 3,9 1,7 5,4 1,8 2,0 2,6 (dagar) 15–17 4,3 4,5 3,4 1,8 5,0 2,9 2,3 3,7 18–19 4,3 4,7 4,7 1,8 4,4 2,0 3,0 3,9 20–24 4,9 6,1 4,4 2,7 5,2 3,1 3,6 4,7 25–34 6,2 7,3 4,6 2,4 8,4 4,6 3,4 5,7 35–44 6,6 7,0 6,7 3,8 11,0 6,8 3,5 6,0 45–54 7,4 8,1 7,6 4,2 10,7 4,9 4,6 6,6 55–64 6,9 8,3 9,1 4,9 11,6 6,8 5,4 6,9 65–74 9,8 10,1 9,7 6,7 12,9 8,3 10,4 9,2 ≥75 9,5 11,0 12,8 8,8 15,8 10,5 10,3 10,9 Alla 6,4 6,1 6,8 3,7 10,2 4,9 3,2 5,7

(24)

3.3 Diagnoser

I detta avsnitt redovisas den huvuddiagnos som fastställts vid första vårdtillfället för varje skadefall. Tabell 11a visar hur antal skadefall som skrivits in 1998–2002, fördelar sig på huvuddiagnoser för olika trafikantgrupper. Under den perioden har hela landet kodat trafikantgrupper och diagnoser enligt ICD-10.

Den vanligaste diagnosen är hjärnskakning, speciellt för cyklister (ca 32 %). Det kan även utläsas att frakturerna svarar för 36 % av skadefallen. Högsta andelarna gäller för motorcyklister/mopedister (47 %) och gående (44 %). Hur frakturerna fördelas på kroppsdelar för olika trafikantgrupper visas i figur 4a.

Tabell 11a Skadefall 1998–2002. Huvuddiagnoser efter trafikantkategori. Trafikantkategori

Huvud- Mc/moped

diagnos Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %Antal % Antal % Antal % Fraktur, skalle 637 2,5 195 2,2 125 3,9 678 4,5 125 2,7 28 3,6 98 1,6 1886 2,9 Fraktur, bål* 3504 13,8 762 8,5 232 7,3 570 3,8 325 7,1 70 9,0 638 10,5 6101 9,5 Fraktur, arm 1321 5,2 1260 14,1 244 7,6 2518 16,7 330 7,2 24 3,1 958 15,8 6655 10,4 Fraktur, ben 1815 7,1 1960 21,9 456 14,3 2448 16,2 1207 26,5 56 7,2 746 12,3 8688 13,5 Urledvridningar 315 1,2 205 2,3 37 1,2 255 1,7 51 1,1 5 0,6 132 2,2 1000 1,6 Vrickn./stukn. 1797 7,1 268 3,0 44 1,4 175 1,2 88 1,9 22 2,8 138 2,3 2532 3,9 Hjärnskakning 5129 20,1 1647 18,4 974 30,4 4835 32,0 797 17,5 230 29,6 1800 29,7 15412 24,0 Inre skador 708 2,8 346 3,9 74 2,3 371 2,5 83 1,8 25 3,2 205 3,4 1812 2,8 Sårskador 1387 5,4 433 4,8 181 5,7 816 5,4 238 5,2 44 5,7 130 2,1 3229 5,0 Blodkärlsskada 25 0,1 13 0,1 0 0,0 6 0,0 3 0,1 0 0,0 8 0,1 55 0,1 Sena besvär 245 1,0 83 0,9 15 0,5 25 0,2 18 0,4 15 1,9 16 0,3 417 0,6 Ytliga skador 2056 8,1 295 3,3 160 5,0 453 3,0 187 4,1 47 6,1 202 3,3 3400 5,3 Krosskador 2472 9,7 562 6,3 196 6,1 554 3,7 303 6,7 48 6,2 517 8,5 4652 7,3 Klämskador 78 0,3 32 0,4 7 0,2 24 0,2 51 1,1 5 0,6 24 0,4 221 0,3 Brännskador 23 0,1 9 0,1 0 0,0 1 0,0 2 0,0 3 0,4 1 0,0 39 0,1 Nerv-/ryggmärg 190 0,7 86 1,0 24 0,8 61 0,4 14 0,3 4 0,5 27 0,4 406 0,6 Övriga/ospec. 3781 14,8 801 8,9 430 13,4 1333 8,8 733 16,1 150 19,3 424 7,0 7652 11,9 Alla 25483 100 8957 100 3199 100 15123 100 4555 100 776 100 6064 100 64157 100 bål*=hals/bål/bäcken Cyklist mot motorford. Cyklist, ej motorford.

Bilister Gående Ospec. Övriga Alla

Skadefall 1998-2002 med huvuddiagnos=fraktur

0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000 8000

bilister mc/mopedist cyklist mot motorf. cyklist, ej motorf. gående ospec.+ övriga trafikantkategori ant a l skad ef all _huvud arm bål ben

Figur 4a Skadefall 1998–2002. Frakturers fördelning efter kroppsdel och

(25)

Vad gäller vårdtiden framgår i tabell 11b att frakturer svarar för nästan hälften av vårddagarna. Speciellt mc/mopedister, cyklister som ej kolliderat med motor-fordon, samt gående har en hög andel frakturer. För bilisterna orsakar frakturer på bålen flest vårddagar, för oskyddade trafikanter är det framförallt benfrakturer som kostar vårdtid, se figur 4b.

Den vanliga diagnosen hjärnskakning svarar för endast ca 7 % av vårdtiden sett över alla trafikantkategorier, mera dock för cyklister som ej kolliderat med motor-fordon (10 %) samt för ”övriga” (11 %). För ytterligare redovisning av skade-fallens fördelning på huvuddiagnoser, se bilaga 4.

Tabell 11b Skadefall 1998–2002. Fördelning av vårddagar efter

huvud-diagnoser och trafikantkategori.

Trafikantkategori

Huvud- Mc/moped

diagnos Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %Antal % Antal % Antal % Fraktur, skalle 6011 3,7 1498 2,7 877 4,1 3046 5,4 1797 3,9 217 5,8 582 3,0 14028 3,8 Fraktur, bål* 34495 21,1 7757 14,2 2400 11,1 4266 7,6 5285 11,4 522 13,9 3680 18,8 58405 16,0 Fraktur, arm 7248 4,4 4558 8,4 1063 4,9 5311 9,4 2856 6,2 120 3,2 1782 9,1 22938 6,3 Fraktur, ben 24169 14,8 15083 27,7 4770 22,1 17681 31,4 15514 33,5 602 16,0 4323 22,1 82142 22,5 Urledvridningar 4175 2,6 1241 2,3 302 1,4 595 1,1 196 0,4 10 0,3 317 1,6 6836 1,9 Vrickn./stukn. 8165 5,0 843 1,5 160 0,7 352 0,6 531 1,1 38 1,0 550 2,8 10639 2,9 Hjärnskakning 9440 5,8 3467 6,4 2012 9,3 5482 9,7 2070 4,5 278 7,4 2147 11,0 24896 6,8 Inre skador 10893 6,7 3020 5,5 825 3,8 2345 4,2 883 1,9 139 3,7 1511 7,7 19616 5,4 Sårskador 3406 2,1 1316 2,4 752 3,5 1474 2,6 1605 3,5 77 2,0 420 2,1 9050 2,5 Blodkärlsskada 449 0,3 529 1,0 0 0,0 16 0,0 43 0,1 0 0,0 84 0,4 1121 0,3 Sena besvär 3287 2,0 928 1,7 175 0,8 309 0,5 148 0,3 109 2,9 129 0,7 5085 1,4 Ytliga skador 3677 2,3 438 0,8 467 2,2 610 1,1 648 1,4 92 2,4 286 1,5 6218 1,7 Krosskador 4183 2,6 1163 2,1 442 2,0 1168 2,1 909 2,0 150 4,0 835 4,3 8850 2,4 Klämskador 304 0,2 105 0,2 9 0,0 31 0,1 271 0,6 30 0,8 76 0,4 826 0,2 Brännskador 511 0,3 144 0,3 0 0,0 7 0,0 15 0,0 5 0,1 3 0,0 685 0,2 Nerv-/ryggmärg 4908 3,0 2266 4,2 947 4,4 2223 4,0 126 0,3 139 3,7 212 1,1 10821 3,0 Övriga/ospec. 37958 23,2 10177 18,7 6410 29,7 11320 20,1 13438 29,0 1239 32,9 2640 13,5 83182 22,8 Alla 163279 100 54533 100 21611 100 56236 100 46335 100 3767 100 19577 100 365338 100 bål*=hals/bål/bäcken

Bilister Gående Ospec. Övriga

Cyklist mot motorford.

Cyklist, ej

motorford. Alla

Vårdtid för skadefall 1998-2002, huvuddiagnos=fraktur

0 10000 20000 30000 40000 50000 60000 70000 80000

bilister mc/mopedist cyklist mot motorf. cyklist, ej motorf. gående ospec.+ övriga trafikantkategori an tal vå rd d a gar huvud arm bål ben

Figur 4b Skadefall 1998–2002 med fraktur som huvuddiagnos. Fördelning av

(26)

4 Skador för gående utan fordon inblandade

4.1 Antal skadefall och vårdtid

I och med att patientdata börjat kodas enligt ICD-10 finns goda möjligheter att få kunskap om hur många fotgängare som i väg-/gatumiljö (inkl. trottoar) skadats utan inblandning av något fordon. I denna publikation redovisas för åren 1998–2002 gåendes fallolyckor med väl specificerade olycksförlopp så att de kan indelas i sju olyckstyper, se tabell 12. Genomsnittligt har nästan 2 200 skadefall av dessa olyckstyper, s.k. ”gående-singel-olyckor” inträffat per år. Den årliga variationen har dock varit mycket stor. År 1998 inträffade nästan 2 900 skadefall medan år 2000 svarar för knappt 1 800 skadefall.

Tabell 12 Antal skadefall, vårddagar, genomsnittlig vårdtid åren 1998–2002

fördelade på inskrivningsår och olycksorsak för ”gående-singel”.

Inskriv-ning

år antal % antal % antal % antal % antal % antal % antal % antal %

1998 Skadefall 1112 38,8 1357 47,3 148 5,2 66 2,3 10 0,3 59 2,1 115 4,0 2867 100 Vårddagar 6831 35,3 10077 52,0 410 2,1 413 2,1 140 0,7 468 2,4 1039 5,4 19378 100 Medel-vårdtid 6,1 7,4 2,8 6,3 14,0 7,9 9,0 6,8 1999 Skadefall 842 35,3 1191 49,9 102 4,3 66 2,8 9 0,4 46 1,9 132 5,5 2388 100 Vårddagar 5097 30,9 9550 57,9 221 1,3 429 2,6 70 0,4 329 2,0 794 4,8 16490 100 Medel-vårdtid 6,1 8,0 2,2 6,5 7,8 7,2 6,0 6,9 2000 Skadefall 492 27,4 968 54,0 85 4,7 54 3,0 8 0,4 64 3,6 123 6,9 1794 100 Vårddagar 3088 24,9 7396 59,7 199 1,6 484 3,9 167 1,3 306 2,5 740 6,0 12380 100 Medel-vårdtid 6,3 7,6 2,3 9,0 20,9 4,8 6,0 6,9 2001 Skadefall 644 32,8 1007 51,3 80 4,1 37 1,9 12 0,6 53 2,7 131 6,7 1964 100 Vårddagar 3852 27,7 8197 58,9 146 1,0 243 1,7 109 0,8 469 3,4 892 6,4 13908 100 Medel-vårdtid 6,0 8,1 1,8 6,6 9,1 8,8 6,8 7,1 2002 Skadefall 605 32,1 997 52,9 78 4,1 33 1,7 12 0,6 52 2,8 109 5,8 1886 100 Vårddagar 3256 27,6 7143 60,6 186 1,6 197 1,7 84 0,7 280 2,4 643 5,5 11789 100 Medel-vårdtid 5,4 7,2 2,4 6,0 7,0 5,4 5,9 6,3 Alla Skadefall 3695 33,9 5520 50,6 493 4,5 256 2,3 51 0,5 274 2,5 610 5,6 10899 100 Vårddagar 22124 29,9 42363 57,3 1162 1,6 1766 2,4 570 0,8 1852 2,5 4108 5,6 73945 100 Medel-vårdtid 6,0 7,7 2,4 6,9 11,2 6,8 6,7 6,8 fall i samband med is/snö halkning, snavning el. snubbling utan is/snö skidor, rull-skridskor, rullbräda m.m. kollision med el. knuff av annan person fall från rullstol fall i trappa Totalt fall, ospecif.

Ungefär hälften av skadefallen beror på halkning/snavning/snubbling i samma plan utan inverkan av is/snö. Tillsammans med ”fall i samma plan vid is/snö” utgör de ca 85 % av här redovisade skadefall. Den årsvisa utvecklingen för dessa, de två vanligaste olyckstyperna, illustreras i figur 5.

År 1998 har det högsta antalet skadefall som ligger väsentligt över påföljande års. År 2000, när lägst antal skadefall noterades för dessa olyckstyper, skedde ca 33 % av fallen i samma plan vid is/snö-förekomst. Genomsnittligt över perioden gäller 40 %.

(27)

Skadefall 1998-2002. Fall i samma plan med el. utan is/snö 0 500 1000 1500 2000 2500 3000 1998 1999 2000 2001 2002 Inskrivningsår Ant a l skad ef all nej ja is/snö 45,0% 55,0% 41,4% 58,6% 33,7% 66,3% 39,0% 61,0% 37,8% 62,2%

Figur 5 Skadefall inskrivna 1998–2002 pga. gåendes fall i samma plan med

eller utan inblandning av is/snö.

För alla sju olyckstyperna redovisas i tabell 13 såväl skadefallens som vårdtidens fördelning efter den skadades ålder.

Tabell 13 Antal skadefall, vårddagar samt medelvårdtid åren 1998–2002

fördelade på ålder och olycksorsak.

Ålder antal % antal % antal % antal % antal % antal % antal % antal %

Skade 0-14 42 1,1 132 2,4 255 51,7 16 6,3 3 5,9 13 4,7 49 8,0 510 4,7 fall 15-24 119 3,2 184 3,3 91 18,5 39 15,2 2 3,9 15 5,5 42 6,9 492 4,5 25-34 209 5,7 198 3,6 42 8,5 24 9,4 1 2,0 17 6,2 56 9,2 547 5,0 35-44 352 9,5 310 5,6 42 8,5 17 6,6 3 5,9 19 6,9 53 8,7 796 7,3 45-54 578 15,6 559 10,1 31 6,3 25 9,8 6 11,8 27 9,9 62 10,2 1288 11,8 55-64 643 17,4 667 12,1 16 3,2 26 10,2 7 13,7 35 12,8 77 12,6 1471 13,5 65-74 754 20,4 986 17,9 6 1,2 44 17,2 9 17,6 48 17,5 86 14,1 1933 17,7 75-84 811 21,9 1635 29,6 5 1,0 44 17,2 13 25,5 73 26,6 120 19,7 2701 24,8 >=85 187 5,1 849 15,4 5 1,0 21 8,2 7 13,7 27 9,9 65 10,7 1161 10,7 Alla 3695 100 5520 100 493 100 256 100 51 100 274 100 610 100 10899 100 Vård- 0-14 68 0,3 200 0,5 382 32,9 29 1,6 3 0,5 16 0,9 84 2,0 782 1,1 dagar 15-24 226 1,0 318 0,8 210 18,1 84 4,8 3 0,5 31 1,7 86 2,1 958 1,3 25-34 509 2,3 408 1,0 90 7,7 60 3,4 5 0,9 33 1,8 202 4,9 1307 1,8 35-44 1027 4,6 892 2,1 89 7,7 59 3,3 14 2,5 63 3,4 114 2,8 2258 3,1 45-54 1992 9,0 2162 5,1 92 7,9 120 6,8 165 28,9 227 12,3 282 6,9 5040 6,8 55-64 2939 13,3 3327 7,9 76 6,5 229 13,0 55 9,6 142 7,7 606 14,8 7374 10,0 65-74 5305 24,0 7388 17,4 51 4,4 513 29,0 62 10,9 196 10,6 710 17,3 14225 19,2 75-84 7938 35,9 16952 40,0 86 7,4 439 24,9 163 28,6 881 47,6 1151 28,0 27610 37,3 >=85 2120 9,6 10716 25,3 86 7,4 233 13,2 100 17,5 263 14,2 873 21,3 14391 19,5 Alla 22124 100 42363 100 1162 100 1766 100 570 100 1852 100 4108 100 73945 100 Medel 0-14 1,6 1,5 1,5 1,8 1,0 1,2 1,7 1,5 vård- 15-24 1,9 1,7 2,3 2,2 1,5 2,1 2,0 1,9 tid 25-34 2,4 2,1 2,1 2,5 5,0 1,9 3,6 2,4 dagar 35-44 2,9 2,9 2,1 3,5 4,7 3,3 2,2 2,8 45-54 3,4 3,9 3,0 4,8 27,5 8,4 4,5 3,9 55-64 4,6 5,0 4,8 8,8 7,9 4,1 7,9 5,0 65-74 7,0 7,5 8,5 11,7 6,9 4,1 8,3 7,4 75-84 9,8 10,4 17,2 10,0 12,5 12,1 9,6 10,2 >=85 11,3 12,6 17,2 11,1 14,3 9,7 13,4 12,4 Alla 6,0 7,7 2,4 6,9 11,2 6,8 6,7 6,8 fall ospecificerat fall från rullstol fall i trappa Totalt fall i samband med is/snö halkning, snavning el. snubbling utan is/snö skidor, rull-skridskor, rullbräda m.m. kollision med el. knuff av annan person

(28)

Den vanligaste typen av skadefall ”halkning/snavning/snubbling i samma plan utan inverkan av is/snö” har en genomsnittlig vårdtid på 7,7 dagar. De äldre (≥65 år) svarar där för 63 % av skadefallen men hela 83 % av vårdtiden.

Den längsta genomsnittliga vårdtiden, 11 dagar, har noterats vid fall från rullstol, men materialet är mycket litet, endast ca 10 fall per år och dessutom dominerat av äldre personer. Det motsatta gäller för skadefall på skidor/rullskridskor/rullbräda, vars medelvårdtid är drygt 2 dagar och främst drabbar yngre (≤24 år) personer. Ungefär 55 skadefall per år beror på ”fall i trappa/trappsteg”. Dessa drabbar också i hög grad de äldre, 65 år och uppåt, men medelvårdtiden överensstämmer med den genomsnittliga, dvs. nästan 7 dagar.

De flesta typer av fall domineras av kvinnor, vilket visas i figur 6. Olyckor i samband med ”skidor/rullskridskor/rullbräda m.m.” domineras dock av män, 73 %. I de vanligaste olyckstyperna ”fall i samma plan (i barmark eller vid is/snö)” drabbar 65 % av skadefallen kvinnor.

Skadefall gående singel 1998-2002

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

fall is/snö fall barmark skidor/bräde m.m. kollision/knuff rullstol trappa ospec Olyckstyp Pr o cen tu ell fö rde lnin g kvinnor män 1341 1875 360 105 31 97 331 2354 3645 133 151 20 177 279

Figur 6 Skadefall inskrivna 1998–2002 pga. ”gående-singel”. Procentuell

fördelning efter kön för respektive olyckstyp. Absolutantal anges i staplarna. Figur 7 illustrerar att de två vanligaste olyckstyperna domineras av personer som

är 45 år eller äldre. Den överlägset största åldersgruppen är 75–84 år. I de två äldsta åldersgrupperna (75–84 år och 85 eller äldre) utgör kvinnorna ca 75 % av skadefallen. Kvinnorna är i stigande grad i majoritet från 35 år och uppåt.

(29)

Skadefall 1998-2002. Fall i samma plan med eller utan is/snö. 0 500 1000 1500 2000 2500 3000 0-14 15-24 25-34 35-44 45-54 55-64 65-74 75-84 >=85 Ålder Ant a l skad ef all kvinnor män 43,7% 38,6% 49,1% 51,2% 56,1% 65,9% 69,4% 72,9% 75,0% Andel kvinnor i resp åldersgrupp anges ovanför stapeln

Figur 7 Skadefall inskrivna 1998–2002 pga. gåendes fall i samma plan med

eller utan inblandning av is/snö. Fördelning efter åldersklasser och kön.

4.2 Diagnoser

Tabell 14 visar att för de vanligaste olycksorsakerna, dvs. när singelolyckan har

skett i samma plan med eller utan is/snö, är frakturer den helt dominerande huvud-diagnos som ställs. Den genomsnittliga vårdtiden är högre vid fall i barmark (halkning/snavning/snubbling utan is/snö) både vad gäller frakturerna och alla diagnoserna summerade.

Tabell 14 Några vanliga olycksorsaker för gående-singel 1998–2002. Antal

skadefall och vårddagar fördelade efter olycksorsak och huvuddiagnos.

Huvud-diagnos antal skade-fall % antal vård-dagar % medel-vårdtid antal skade-fall % antal vård-dagar % medel-vårdtid antal skade-fall % antal vård-dagar % medel-vårdtid Frakturer 3080 83,4 19601 88,6 6,4 4045 73,3 34109 80,5 8,4 7125 77,3 53710 83,3 7,5 Urledvridningar 69 1,9 300 1,4 4,3 126 2,3 448 1,1 3,6 195 2,1 748 1,2 3,8 Vrickning/stukning 44 1,2 134 0,6 3,0 61 1,1 199 0,5 3,3 105 1,1 333 0,5 3,2 Hjärnskakning 212 5,7 343 1,6 1,6 400 7,2 599 1,4 1,5 612 6,6 942 1,5 1,5 Inre skador 8 0,2 39 0,2 4,9 12 0,2 143 0,3 11,9 20 0,2 182 0,3 9,1 Sårskador 4 0,1 15 0,1 3,8 101 1,8 294 0,7 2,9 105 1,1 309 0,5 2,9 Blodkärl 1 0,0 2 0,0 2,0 2 2 0,0 1,0 3 0,0 4 0,0 1,3 Sena besvär 1 0,0 1 0,0 1,0 9 0,2 16 0,0 1,8 10 0,1 17 0,0 1,7 Ytliga skador 13 0,4 16 0,1 1,2 47 0,9 232 0,5 4,9 60 0,7 248 0,4 4,1 Krosskador 111 3,0 434 2,0 3,9 250 4,5 1460 3,4 5,8 361 3,9 1894 2,9 5,2 Klämskador - - - -Nerv-/ryggmärg 3 0,1 170 0,8 56,7 4 0,1 99 0,2 24,8 7 0,1 269 0,4 38,4 Övriga 149 4,0 1069 4,8 7,2 463 8,4 4762 11,2 10,3 612 6,6 5831 9,0 9,5 Alla 3695 100 22124 100 6,0 5520 100 42363 100 7,7 9215 100 64487 100 7,0

Fall i samma plan p.g.a.

halkn/snavn/snubbling utan is/snö Summa (fall i samma plan) Fall i samma plan vid is/snö

Vad gäller frakturerna visas i tabell 15 att för fall i samma plan svarar ben-frakturerna för ca 66 % av skadefallen och ca 72 % av vårdtiden.

(30)

Tabell 15 Några vanliga olycksorsaker för gående-singel 1998–2002.

Huvud-diagnos = fraktur. Antal skadefall och vårddagar fördelade efter kroppsdel och olycksorsak. Kropps-del antal skade-fall % antal vård-dagar % medel-vårdtid antal skade-fall % antal vård-dagar % medel-vårdtid antal skade-fall % antal vård-dagar % medel-vårdtid Huvud 8 0,3 45 0,3 5,6 53 1,4 206 0,8 3,9 61 0,9 251 0,6 4,1 Armar 745 26,0 2527 16,8 3,4 1025 27,8 4969 19,2 4,8 1770 27,0 7496 18,3 4,2 Bål 146 5,1 1176 7,8 8,1 271 7,3 2518 9,7 9,3 417 6,4 3694 9,0 8,9 Ben 1963 68,6 11306 75,1 5,8 2341 63,4 18193 70,3 7,8 4304 65,7 29499 72,1 6,9 Alla 2862 100 15054 100 5,3 3690 100 25886 100 7,0 6552 100 40940 100 6,2

Fall i samma plan vid is/snö Totalt

Fall i samma plan p.g.a. halkn/snavn/snubbling utan is/snö

För benfrakturer vid de vanligaste fallen i samma plan visas i tabell 16 att personer som är 65 år eller äldre svarar för drygt 72 % av vårdtiden. Även om man begränsar sig till dem som är 75 år eller äldre svarar de för en hög andel av vårdtiden, nästan 52 %.

Om bara halkning/snavning/snubbling utan inblandning av is/snö betraktas svarar de äldre åldersgrupperna för ännu högre andelar av vårdtiden.

Tabell 16 De vanligaste olycksorsakerna för gående-singel 1998–2002.

Huvud-diagnos = benfraktur. Antal skadefall och vårddagar fördelade efter ålder och olycksorsak. Totalt Ålder antal skade-fall % antal vård-dagar % medel-vårdtid antal skade-fall % antal vård-dagar % medel-vårdtid antal skade-fall % antal vård-dagar % medel-vårdtid 0-14 9 0,5 37 0,3 4,1 19 0,8 34 0,2 1,8 28 0,7 71 0,2 2,5 15-24 70 3,6 156 1,4 2,2 70 3,0 168 0,9 2,4 140 3,3 324 1,1 2,3 25-34 132 6,7 344 3,0 2,6 98 4,2 232 1,3 2,4 230 5,3 576 2,0 2,5 35-44 239 12,2 766 6,8 3,2 157 6,7 506 2,8 3,2 396 9,2 1272 4,3 3,2 45-54 369 18,8 1321 11,7 3,6 270 11,5 1153 6,3 4,3 639 14,8 2474 8,4 3,9 55-64 350 17,8 1734 15,3 5,0 324 13,8 1745 9,6 5,4 674 15,7 3479 11,8 5,2 65-74 342 17,4 2515 22,2 7,4 430 18,4 3407 18,7 7,9 772 17,9 5922 20,1 7,7 75-84 374 19,1 3612 31,9 9,7 634 27,1 6698 36,8 10,6 1008 23,4 10310 35,0 10,2 >=85 78 4,0 821 7,3 10,5 339 14,5 4250 23,4 12,5 417 9,7 5071 17,2 12,2 Alla 1963 100 11306 100 5,8 2341 100 18193 100 7,8 4304 100 29499 100 6,9

Fall i samma plan vid is/snö

Fall i samma plan p.g.a. halkn/snavn/snubbling utan is/snö

(31)

5 Slutsatser och fortsatta studier

I det redovisade datamaterialet gäller att ingen direkt koppling till vägtrafikolycka har kunnat göras. Istället har en grov definition av ”skadefall” gjorts genom att om två vårdtillfällen för samma person har mer än 30 dagars differens anses ett nytt skadefall ha inträffat. Denna definition fastställdes i VTI notat 69-1997 och har sedan dess fått kvarstå. Precis som tidigare arbete har dessutom krävts att det ska vara maximalt 365 dagar mellan skadefallets första inskrivning och sista utskrivning. Denna avgränsning diskriminerar inte skadefall som inträffar i november–december. Däremot har det påverkat den redovisade genomsnittliga vårdtiden. Ett försumbart problem är att med aktuell metod underskattas antalet skadefall det senast tillgängliga utskrivningsåret med ca 100–150, dvs. skadade i slutet av året som blir utskrivna året efter.

Det kan konstateras att diskrepansen mellan antalet skadefall i vägtrafikolyckor enligt patientdata och antalet svårt skadade i vägtrafikolyckor enligt polis-rapporterade data hos SCB varit stor under den senaste femårsperioden, även om antalet polisrapporterade svårt skadade steg kraftigt år 2002. Att patientdata ger en bättre bild av storleksordningen på trafikskadorna är därvid fortfarande tydligt.

Det finns trots det tecken på att även patientdata från slutenvården har ett bortfallsproblem. Detta verkar finnas varje år i vissa län, t.ex. Östergötland, medan det dyker upp tillfälligt vissa år i andra län, t.ex. Skåne 1998. Tendensen är ändå att bortfallsproblemet sakta men säkert ser ut att minska.

Vissa sjukhus har dock de senaste åren redovisat allt färre vårdtillfällen, vilket skulle synas om redovisning sker på kommunnivå. Om detta är en verklig minskning eller ett tillfälligt stort bortfall kan möjligen avgöras när ytterligare något år med patientdata finns tillgängligt.

Även om det inte skulle finnas något störande stort bortfall i slutenvårds-statistiken måste påminnas om att alla vägtrafikskadefall inte nyttjar den slutna vården, dvs. behöver läggas in.

Allt färre av de skadade har klassificerats tillhöra trafikantgruppen ”Ospecificerade”. Detta fenomen synes nu vara begränsat till ca 1 % av väg-trafikens skadefall i och med den förändring av klassifikationssystemet för sjukdomar och skador som genomfördes 1997.

En svårighet vid beaktande av vårdtid är att avgöra om en kortare vårdtid beror på att skadorna blivit lindrigare eller på att vården effektiviserats eller helt enkelt på platsbrist. Under 1990-talet genomfördes ansvarsförändringar som innebar att medicinskt färdigbehandlade patienter snabbbare lämnade slutenvården.

Klassificering för skadans svårighetsgrad enligt AIS (Abbreviated Injury Scale) och ISS (Injury Severity Score) finns inte tillgängliga i föreliggande data.

Ett problem med patientdata är att det av naturliga skäl tar lång tid att erhålla data för önskade ”olycksår”. År 2005 förväntas data för patienter utskrivna även åren 2003 och 2004 finnas tillgängligt och därvid finns underlag för att redovisa ytterligare års skadefall som registrerats enligt klassifikationssystemet (ICD-10).

Då finns ett ännu större underlag för att följa upp skadesituationen för gående som skadats utan inblandning av något fordon. Dessutom är det av stort intresse att fortsätta följa utfallet för olika trafikantgrupper bland vägtrafikolyckorna.

En ytterligare skattning bör också göras över hur pass fel antalsskattningen blir genom tidsdefinitionen ”maximalt 30 dagar mellan två vårdtillfällen för ett enskilt skadefall”.

(32)

6 Referenser

Larsson, J: Bearbetning av Socialstyrelsens patientstatistik för 1985–1991 avseende trafikskadade. Lägesrapport för 1994. VTI notat 78-1994, Statens väg- och transportforskningsinstitut. Linköping. 1994.

Larsson, J: Bearbetning av Socialstyrelsens patientstatistik för 1988–2001 avseende trafikskadade. VTI notat 8-2004, Statens väg- och transport-forskningsinstitut. Linköping. 2004.

Socialstyrelsen: Klassifikation av sjukdomar 1987. Systematisk förteckning. Socialstyrelsen. Stockholm. 1986.

Socialstyrelsen: Klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem 1997. Syste-matisk förteckning. Socialstyrelsen. Stockholm. 1997.