Sammanfattning
Människor verkar tro att de är vanliga och som alla andra, men är det verkligen så eller tillskriver vi andra våra egna beteenden? Syftet med denna studie var att undersöka om det fanns ett samband i hur ungdomar projicerar sitt normbrytande beteende och hur de uppfattar sina kamrater. Människor tenderar att tro att andra reagerar på samma sätt som de själva gör, och därmed se sitt eget beteende som det typiska. För att undersöka projektionen användes en enkätstudie som ungdomar på en högstadieskola fick besvara. I enkäten skulle eleverna uppskatta sitt eget beteende och sina kompisars beteenden. Resultaten visar att ungdomar tenderade att projicera sitt eget normbrytande beteende på sina kompisar men att de inte var speciellt lika varandra i detta beteende.
Nyckelord. Projektion, dyad, normbrytande beteende, kompisar.
Caroline Eriksson Johanna Trossholmen
Psykologi C
Nikolaus Koutakis & Håkan Stattin HT 2006
Projection of Delinquent Behaviour in Adolescence1 Caroline Eriksson & Johanna Trossholmen Department of Behavioural, Social and Legal Sciences
Psychology, Örebro University
Abstract
People tend to see their own behaviour as relatively common, is it really like that or do we prescribe others our own behaviours? This study examined correlations between adolescents´ perception and their peers´ reports of delinquent behaviour. People tend to imagine that everyone responds the way they do and they tend to see their own behaviour as typical. To examine the projection a survey was handed out to students in a junior high school. The survey contained questions about the students’ own behaviour and their friends’ behaviour. Findings revealed that adolescents´ tended to project their own delinquent behaviours on their peers although they were not particularly alike.
Keywords: Projection, dyad, delinquency, peer group.
1
Projektion av normbrytande beteende hos ungdomar
Varje dag tolkar människor andra personers beteenden, tankar och attityder. Är dessa tolkningar korrekta? Människor verkar tro att de är vanliga och som alla andra, men är det verkligen så eller tillskriver vi andra våra egna beteenden? Detta är intressant att studera för är det så, att vi tillskriver andra vårt beteende, kommer det att ge en skev bild av hur våra medmänniskor är.
Människor tenderar att tro att alla människor reagerar på samma sätt som de själva gör, och därmed se det egna beteendet som det typiska. Denna tendens kallas för falsk konsensus effekt som är en benägenhet människor har till att överdriva hur vanliga ens egna åsikter och handlingar är. Människor som är engagerade i ett visst beteende kommer själva att uppskatta detta beteende som mer vanligt än vad det uppskattas av människor som är engagerade i ett annat beteende (Taylor, et. al, 1994, ref. i Dawes, et. al., 1996). Individen själv ser alternativa val till sitt beteende som ovanliga, avvikande eller opassande. Falsk konsensus effekt och projektion kan leda till en felaktig uppfattning om andra människor (Hoch, 1987). Människor tror att när de deltar i normbrytande beteende på en nivå som går ihop med deras egen uppfattning av andras beteenden kan ge dem status bland önskade vänner (Bandura, 1973). Ungdomar har en tendens att projicera och tillskriva sina kompisar egenskaper utifrån deras eget beteende och deras sätt att se på sina kompisar avspeglar i sin tur ungdomarnas egen syn på sig själva (Urberg, Degirmencioglu & Pilgrim, 1997). Brottsliga ungdomar har skeva uppfattningar om normativa beteenden och därmed överskattar de deras kompisars inblandning i brottsligt beteende (Urberg, Cheng & Shyu, 1991). En longitudinell studie har visat att ungdomars anpassning i skolan är influerad av deras kompisars egenskaper och av karaktären av denna vänskap. Vidare har denna studie visat att självrapporteringar av en individs kompis störande beteende i skolan är en prediktor för förändringen av egenskattning av det egna störande beteendet (Berndt & Keefe, 1995).
Med projektion avses i denna studie ”en allmänmänsklig tendens att subjektivt färga omvärlden, att se sina egna böjelser och problem hos andra” (Nationalencyklopedin, 2006).
Ungdomsåren är allmänt sett den period i livet då kompisars påverkan är som mest intensiv och kraftig. Inom kompisgruppen är närhet en viktig faktor och medlemmarna i gruppen är inte öppna för dem som befinner sig utanför gruppen. Gruppens medlemmar har ofta gemensamma värderingar och intressen, och är intoleranta för dem som är annorlunda än de själva. Formationen av grupperna uppstår i skolan eller på fritiden och konformiteten inom dessa grupper är mycket stark men avtar när tonåringarna når en ålder av 14-15 år (Coleman, 1980). När en individs identitet och självförtroende är instabilt upplevs det som en säkerhet och trygghet att vara lika som gruppen. Ungdomars vänskap är dynamiska och instabila, det upplevs som enklare att byta kompisar än att stanna. En stabil vänskap i ungdomen kräver aktiv förändring av alla inblandade och vänskapen hos ungdomarna måste förändras för att kunna hålla sig stabil. Tonåringar lär sig att komma överens med heterogena jämlika grupper upp till en ålder av 15 år, därefter blir de mer diskriminerande i sitt val av kompisar. Ungdomar anpassar sig till sina kompisars beteende, stil och uppträdande. Dessa värderingar behöver inte ligga långt från föräldrarnas men det blir större anpassning till kompisarnas värderingar ju äldre de blir och ju närmare de kommer frigörelsen från föräldrarna. Vid konflikt med föräldrarna tenderar ungdomar att anpassa sig mer till sina kompisar och deras värderingar (Marcus, 1996). Likheter i värderingar och attityder är den viktigaste anledningen till att kompisar dras till varandra. De attityder och handlingar som andra kompisar har influerar individen och påverkar dennes val av kompisar (Cairns & Cairns, 1994). En tidigare studie om kompisars påverkan på normbrytande beteende visar att pojkar vars kompisar medverkar i brottslig beteende tenderar att forma värderingar som är mer toleranta till brottslighet. Dessa värderingar kan komma att påverka deras tankar och motivation till att i framtiden begå brott. Studiens resultat stödjer teorin att kompisar spelar en viktig roll i
påverkan av synen på det normbrytandet beteendet under tonårstiden (Pardini, Loeber & Stouthamer-Loeber, 2005). Valet av kompisar påverkas av bostadsområdena de bor i, vilka skolor de går i och vilka klasser de medverkar i (Hartup, 1996).
Ungdomar väljer kompisar som liknar de själva och genom interaktion med sina kompisar blir de mer och mer lika varandra. Liknande individer håller sig till varandra för att de är benägna att hitta en gemensam grund i deras aktiviteter och konversationer och denna vänskap gör att de blir ännu mer lika varandra (Hartup, 1996).
Studier om kompisars inflytande är vidsträckt och det finns ett stort interesse för det, och inflytandet anses vara en av de största orsakerna till ungdomars medverkan i negativa och avvikande beteenden. Kompisars involvering i normbrytande beteende har funnits vara starkt korrelerat med ungdomars involvering i detta beteende. Jämngamla kompisar spelar en viktig roll i utvecklingen av individen genom tonåren och upptar en stor roll genom barndomen. Ungdomar har en tendens till att tillskriva sina kompisar egenskaper utifrån de själva och deras sätt att se på sina kompisar reflekterar ungdomarnas egen syn på sig själva (Urberg et al., 1997).
Ungdomars brottsliga beteende är inlärt av de grupper de tillhör och är en produkt av interaktionen mellan dessa grupper. De gäng och dyader som formas, bryts upp konstant utan att påverka den generella identiteten av gruppen. Lojalitet till gänget blir ett surrogat till familjen (Sutherland,1970, ref. i Foot et.al., 1980). Normbrytande beteende ökar från tidiga tonåren till sena tonåren. Allvarligare brott som misshandel, hot, vandalism, inbrott och rån når sin kulmen i mitten av tonåren och avtar sedan. När ungdomarna kommer in i vuxenvärlden blir det brottsliga beteendet som tidigare varit positivt uppmärksammat av kompisar inte lika uppskattat eller tolererat (Gold & Petronio, 1980).
Det svåra i att jämföra teoretiska perspektiv om kriminalitet är att förklara exponeringen av, eller anknytningen till brottsliga kompisar i relation till en individs eget brottsliga
beteende. Forskare har argumenterat om umgänge med brottsliga kompisar orsakar brottslighet eller om brottsbenägna kompisar hittar varandra. Anhängare till den sociala kontrollteorin menar att det kriminella beteendet kommer först och att dessa individer sedan söker sig till andra kriminella. Anhängare till den sociala inlärningsteorin menar däremot att de kriminella kompisarna kommer först och att individen sedan lär sig kriminellt beteende (Hawkins, 1996).
Hirschis sociala kontrollteori utgår från att brottsliga handlingar är resultatet av att en individs band till samhället är svaga eller brutna. Teorin utgår från att människors beteende styrs av olika typer av kontrollerande faktorer. Hirschi menar att den intressanta frågan inom kriminologin inte är varför människor begår brott utan varför de inte gör de. Enligt honom själv beror det på den grad av anknytning människan har till det konventionella samhället. Tillgivenhet, engagemang, delaktighet och tilltro är fyra element av sociala band som gemensamt förklarar den sociala kontrollteorin av brottslighet. Tillgivenhet hänvisar till hur människor psykologiskt och emotionellt anknyter till andra personer och i vilken utsträckning de bryr sig om andra människors åsikter och känslor. Engagemang är resultatet av en lönsam inställning till brottslighet efter att för- och nackdelar övervägts. En person antas undvika handlingar som äventyrar dennes chanser att göra karriär i skola och på arbetet. Delaktighet hänvisar till medverkan i konventionella och lagliga aktiviteter. Personer som deltar i dessa aktiviteter antas inte ha tid eller engagemang till att begå brottsliga handlingar. Det sista elementet är tilltro som är en persons accepterande av konventionella värdesystem. Svag tilltro till dessa värdesystem ökar risken för brottslighet. Ju mer en person är knuten till det konventionella samhället ju mindre benägen antas personen vara att begå brottsliga handlingar (Hirschi, 2002).
Den sociala inlärningsteorin betonar på vilka sätt närvaron av andra människor influerar och påverkar personers beteenden, tankar och känslor. Människor lär sig socialt beteende
genom att observera och imitera, och genom belöning och bestraffning. Bandura har en social inlärningsteori om aggression. Enligt Bandura är aggression ett inlärt beteende där inlärningen sker genom egna erfarenheter eller genom observation av andra människors beteenden (Larsen & Buss, 2002). I den sociala inlärningsteorin är mänskligt beteende beroende av tre reglerande system. Dessa är tidigare händelser, responspåverkan och kognitiva processer som reglerar och styr handlingar. Aggression är ett inlärt beteende som, likt alla former av socialt beteende, påverkas av stimulus, kognitiv kontroll och konsekvenser av beteendet. För att fungera effektivt måste människan kunna förutse möjliga konsekvenser av olika handlingar och styra sitt beteende därefter. Beteenden som orsakar ickebelönande eller bestraffande effekter tenderar att förkastas, medan de som producerar belönande effekter bibehålls och förstärks. Medvetenhet om gynnsamma förutsättningar resulterar ofta i snabba förändringar i beteendet mot förstärkningen (Bandura, 1973).
Den interaktionella teorin menar att brottsligt beteende utvecklas på ett dynamiskt sätt genom livet. Istället för att se brottslighet som en enskild orsak av sociala processer ser det interaktionella perspektivet brottsligheten som både en orsak och konsekvens som innefattas av gemensamma relationer över tid. Den interaktionella teorin försöker ge en mer anpassad förklaring till brottslighet än vad den sociala kontrollteorin och den sociala inlärningsteorin ger. Den tar hänsyn till betydelsen av utvecklande förändringar i rapporteringen av brottslighet. Den ser mänskligt beteende som ett resultat av interaktiv och ömsesidig orsaksinfluens som utvecklas över tid (Hawkins, 1996).
De studier som gjorts på projektion har hittat att skattade kompisar har starkare association med individens drogbruk än kompisarnas eget drogbruk. Med skattning menas att en person har fått värdera vad den tror att sin kompis svarat på motsvarande frågor. Skattade kompisars drogbruk var en bättre faktor än faktiska kompisars rapportering av sitt missbruk som en influens och påverkan på ungdomars drogbruk (Iannotti, 1996). Uppfattningen av en
kompis drogbruk är en bättre prediktor av individens eget beteende än faktiska kompisars drogbruk. Ju äldre de blir ju mer influeras de av uppfattningen de har av sina kompisar. Skola, grannområde, utvecklingsgrupp har en stark influens på ungdomars missbruk (Fisher & Bauman, 1988, ref. i Iannotti, 1996). Den bästa prediktorn av en ung persons uppskattning av deras kompisars brottslighet och drogbruk är individens egenskattade brottslighet och drogbruk, inte kompisens egenskattning av sitt beteende (Cairns & Cairns, 1994). En studie om ungdomars alkohol- och rökvanor har visat att ungdomars skattade beteende av sina kompisar är starkare korrelerat med ungdomens eget beteende än med kompisarnas egenrapporterade beteenden (Bauman & Fisher, 1986).
Relationen mellan brottslighet och ungdomar är viktigt att studera både teoretiskt och praktiskt. Det skapar en bild av ungdomarna och denna bild i sin tur skapar samhällets respons mot dem. Det är angeläget att studera brottsligheten hos ungdomar eftersom det gör att det förebyggande arbetet kan utvecklas och tillämpas på ett positivt sätt (Gold & Petronio, 1980). Att studera projektion är intressant då självskattningar av andra visar en bild av den egna personen och inte den personen den egentligen skattar. Uppfattningen av andra människor visar vilken syn de har på sig själva och avspeglar mer ungdomarnas egna beteenden och egenskaper än kompisarnas.
Baserat på tidigare forskning om ungdomar och projektion utgår och bygger denna studie på en enkätundersökning om skolelevers skoltrivsel, alkoholvanor och normbrytande beteende. Enkäten innehåller 17 frågor om individens egna upplevelser och händelser under det senaste året, och motsvarande samma 17 frågor rörande bästa kompisens upplevelser och händelser det senast året. Samma frågor ställdes för att kunna se en eventuell projektion av individens beteende.
Syftet med denna studie är att undersöka om ungdomar projicerar sitt eget beteende på hur de uppfattar sina kamrater. Det är projektionen av det normbrytande och det kriminella
beteendet som ligger till grund för denna studie och därmed kommer fokus att ligga på de frågor som rör detta område i enkäten. Frågeställningarna denna studie utgår ifrån är:
• Överensstämmer ungdomars rapporteringar av sina kompisars normbrytande (kriminella) beteende med hur kompisarna själva rapporterar sina egna beteenden?
• Finns det en tendens till att projicera sitt eget beteende på sina kompisar?
Hypotesen i studien är att sambandet mellan hur individen beskriver sin kompis och sig själv är större än sambandet mellan hur individen beskriver sin kompis och hur kompisen beskriver sig själv.
Metod Deltagare
Studien genomfördes på en landsortsskola utanför Örebro, där alla högstadieelever var erbjudna att delta i en enkätundersökning om skolelevers skoltrivsel, alkoholvanor och normbrytande beteende. Det sammanlagda antalet elever på högstadieskolan var 201, varav 48 % var flickor och 52 % var pojkar. 162 stycken deltog i enkätundersökningen och utav dem var 72 flickor och 90 pojkar. Åldersintervallet var 12-16 år och medelåldern var 13,90 år. Skolan valdes utifrån ett geografiskt och storleksmässigt perspektiv. Det var viktigt för studien att skolan låg avsides för att i bästa möjliga mån kunna identifiera elever som hörde samman och på så sätt undvika att de umgicks med elever från andra skolor som inte skulle kunna identifieras. För att inte göra studien för omfattande valdes en mindre skola. Ett visst bortfall på 19,40 % uppstod i form av elevernas skolfrånvaro. Frånvaron berodde på att eleverna hade en skolturnering i innebandy, var borta pga. av sjukdom, gick i specialklasser och andra yttre omständigheter. Ett par av eleverna valde även att inte delta i enkätundersökningen.
Material
Enkäten började med att eleverna skulle fylla i namn, kön, klass och ålder. Därefter skulle de namnge sina kompisar på en lista. Kompisarnas ålder, kön och klass angavs. De skulle uppge var de brukar umgås, de tre svarsalternativen de hade att välja på var i skolan, på fritiden och både i skolan och på fritiden. De skulle även uppge vart de lärde känna varandra. Där fick de välja på fem svarsalternativ som var, i skolan, i bostadsområdet/stan, i en förening, på fritidsgården och på annan plats. Utifrån listan med de kompisar de angett skulle de sedan välja ut en ”bästa kompis” och ange hur länge de känt den kompisen, hur ofta de umgås och om de brukar umgås på en vanlig lördag. Eleverna skulle sedan ange om de brukar umgås i grupper om minst tre i skolan, och i så fall namnge dessa kamrater. Efter det skulle eleverna svara på sammanlagt 17 frågor som rörde individens egna upplevelser och händelser under det senaste året och därefter samma 17 frågor men då bästa kompisens upplevelser och händelser det senaste året. Alla frågor hade samma svarsalternativ, utifrån en skala med fem alternativ. 1 = nej det har inte hänt, 2 = 1 gång, 3 = 2-3 gånger, 4 = 4-10 gånger och 5 = mer än 10 gånger. Frågorna som användes i enkäten hämtades från Peer Delinquency Scale (PDS) (Blackson & Tarter, 1994) och från 10-18 projektets formulär (Stattin, opublicerat). Enkäten började med sex frågor om skoltrivsel, sedan fyra frågor om alkoholvanor och sju frågor om normbrytande (kriminellt) beteende. (1) Har du känt att du inte klarat av skolarbetet? (2) Har du blivit dåligt behandlad av dina lärare, t.ex. blivit orättvist behandlad eller inte fått hjälpt när du behövt m.m.? (3) Har du blivit mobbad i skolan någon gång, t.ex. blivit utfryst, retad, påhoppad eller liknande? (4) Har du skolkat från skolan den här eller förra terminen (varit borta från skolan en hel dag)? (5) Har dina lärare sagt åt dig att du varit störande, t.ex. högljudd, retsam, ouppmärksam? (6) Har du fått IG på något prov du gjort? (7) Har du druckit så mycket öl, vin eller sprit så att du blivit berusad? (8) Har du druckit alkohol när du varit på fest? (9) Har du blivit bjuden på alkohol hemma? (10) Har du fått minnesluckor p.g.a. du
druckit alkohol någon gång? (11) Har du snattat i varuhus, kiosk eller butik utan att betala? (12) Har du brutit dig in eller försökt brutit dig in i en bostad, bil, kiosk, förråd, affär eller annan byggnad med avsikt att ta saker? (13) Har du medvetet skadat eller förstört egendom som inte varit din, t.ex. fönsterrutor, busskurer, telefonkiosker eller liknande? (14) Har du hotat eller tvingat någon att ge dig pengar, mobiltelefon, cigaretter eller liknande? (15) Har du deltagit i slagsmål? (16) Har du varit med om att slå någon så att du tror eller vet att han/hon behövde sjukvård? (17) Har du burit vapen (t.ex. kniv, slagträ, knogjärn, pistol eller liknande) i skolan eller på stan? Sedan ställdes samma frågor igen men då rörande elevens bästa kompis. Cronbach för de egenskattade frågorna var för skoltrivsel 0,52, för alkoholfrågorna 0,85 och för frågorna om normbrytande beteende 0,59.
Procedur
Inför undersökningen hade skolledning och lärare informerats om grunddragen i syftet med enkätundersökningen samt på vilket sätt skolan kunde hjälpa till. Då enkäten innehöll personuppgifter informerades elevernas föräldrar om enkätundersökningen genom ett veckobrev som skolan skickade ut, i brevet upplystes det om studiens syfte och om elevernas deltagande. Föräldrarna fick ge ett passivt godkännande och de hade möjlighet att kontakta de ansvariga för undersökningen via telefon. Enkätundersökningen genomfördes under två besökstillfällen i respektive klass klassrum. Närvarande personer vid enkätundersökningen var en försöksledare och klassföreståndare. Vid första tillfället medverkade sex av nio klasser, resterande tre kunde inte medverka då de var ute på praktik. För att inte missa dessa elever bokades ett ytterligare tillfälle in en vecka senare. Vid det andra tillfället fick även de som varit frånvarande det första tillfället möjlighet att medverka i undersökningen. Vid besökstillfällena informerades eleverna om att de skulle delta i en enkätundersökning som handlar om ungdomar och deras kamrater, och deras skol- och fritidsvanor. De garanterades full sekretess, att ingen, varken lärare, kamrater eller föräldrar skulle komma att få reda på
vad de svarat och att det inte är någon som vill identifiera enskilda elever. De informerades även om att vi som håller på med undersökningen har tystnadsplikt och att alla svar är konfidentiella och kommer att kodas om. Namn kommer att överföras till krypterade sifferkoder, så att ingen ska kunna veta hur en speciell person svarat. Efter det förstörs enkäterna. Ingen behöver känna sig orolig att hans eller hennes svar kommer ut. De resultat som redovisas kommer att visa grupper av elever, så att ingen enskild individ ska kunna kännas igen. Eleverna ombads att svara sanningsenligt och att fylla i enkäten enskilt. Det framhölls att medverkan i enkätundersökningen var frivillig. När all information getts till eleverna fick de börja fylla i enkäterna. Eleverna fick den tid det tog för dem att fylla i enkäten, vilket var ungefär 20 minuter.
Statistiska analyser
För att besvara frågeställningarna och se om det fanns ett samband mellan ungdomars rapporteringar av sitt normbrytande beteendet med deras kompisars självrapporter användes Pearson produkt-moments korrelationskoefficient. Individer som saknade värde på en variabel uteslöts från korrelationerna för att få lika antal individer i varje grupp. Därmed erhölls sambanden mellan hur en person skattar sig själv och hur den personen skattar sin kompis, även sambanden mellan hur personen skattat sin kompis och hur kompisens skattat sig själv kommer att studeras. Detta för att kunna se vilket av dessa samband som är starkast. För att kunna urskilja en projektion har dyader bland deltagarna plockats ut. I en dyad ingår två personer. Reciproka dyader är när en deltagare valt en kompis på listan i enkäten där tre kompisar skulle anges och när den kompisen valt personen tillbaka. Totalt identifierades 52 reciproka dyader. I de fall där ingen reciprocitet kunde hittas har dessa deltagare slumpmässigt blivit matchade med en annan individ av samma kön och ålder, vilka var 29 stycken till antalet. På detta sätt har två grupper uppstått, en bestående av personer som ömsesidigt nominerat varandra som kompisar och en kontrollgrupp i form av de slumpmässigt
sammansatta deltagarna. Den slumpmässiga gruppen kan därmed fungera som en jämförelsegrupp till den reciproka och det går därmed att undersöka om det finns signifikanta skillnader mellan grupperna genom ett Fisher z-test. De framräknande korrelationerna för de reciproka dyaderna kunde därmed jämföras med korrelationer för de slumpmässigt matchade dyaderna. För att undersöka om skillnaderna mellan dessa två grupper var signifikanta omvandlades korrelationskoefficienterna till Fisher z-värden.
Griffin och Gonzalez (1995) tillhandahåller en procedur som kontrollerar för beroendet som de dyadiska interaktionerna medför och som tillämpades i denna studie. Till en början var individers värden omnämnda flera gånger vilket gjorde att de blev beroende av varandra. När proceduren genomförts fanns endast en individs värden med en gång i datamaterialet och därmed eliminerades beroendet.
Resultat
För att besvara frågan om ungdomar projicerar sitt normbrytande beteende på sina kompisar, undersöktes sambanden mellan dyaderna. Pearsons produkt-moment korrelationskoefficient användes för att beräkna sambanden mellan reciproka dyader och slumpmässigt matchade dyader. Tre korrelationsanalyser genomfördes. En korrelation där egenskattat normbrytande beteende jämfördes med hur den personen skattat sin kompis, en korrelation där egenskattat normbrytande beteende jämfördes med kompisens egenskattat normbrytande beteende samt en korrelation där individerna skattat sin kompis och hur den kompisen skattat sig själv.
Analyserna visade att det fanns ett statistiskt signifikant samband mellan egenskattat normbrytande beteende och hur den personen skattat sin kompis inom de reciproka dyaderna (r (100) = ,61, p < .001) och de slumpmässigt matchade dyaderna (r (52) = ,64, p < ,001). Endast
egenskattat normbrytande beteende och hur den kompisen skattat sig själv (r (101) = ,28, p <
,01), och även vid jämförelse mellan hur en person skattat sin kompis och hur den kompisen skattat sig själv (r (99) = ,53, p < ,001), (se Figur 1).
Figur 1
Samband mellan korrelationskoefficienterna för egenskattat, skattat och kompisens egenskattat normbrytande beteende för reciproka dyader. Värdena inom parentesen representerar korrelationskoefficienterna för de slumpmässiga dyaderna, 2006.
Fisher z-testet visade att det fanns en signifikant skillnad mellan de två korrelationerna egenskattning och skattning av kompis, och skattning av kompis och kompisens egenskattning för de slumpmässigt matchade dyaderna (z = 4,22). Motsvarande korrelationer för de reciproka dyaderna visade inte signifikanta skillnader (z = 0,82).
Resultatet från Fisher z-testet visade att det inte fanns signifikanta skillnader mellan grupperna reciproka dyader och slumpmässiga dyaders korrelationer, i avseende på egenskattat normbrytande beteende och hur den personen skattat sin kompis. Däremot finns det en signifikant skillnad mellan dessa två grupper med avseende på sambanden mellan egenskattat normbrytande beteende jämfört med kompisens egenskattade normbrytande beteende samt där en person skattat sin kompis och hur den kompisen skattat sig själv (se Tabell 1).
Egenskattat (projektion) Skattat Kompis
egenskattat
.61 (.64) .53 (-.10)
Tabell 1
Samband mellan reciproka och slumpmässiga dyader med avseende på egenskattat, skattat kompis och kompis egenskattat svar, samt signifikanstest av sambanden mellan de reciproka och de slumpmässiga dyaderna med avseende på normbrytande beteende.
Pearsons korrelationskoefficient (rxy) Fisher z Sign.
Reciproka dyader Slumpmässiga dyader
Egenskattat/ ,61*** ,64*** 0,30 n.s. Skattat kompis (100) (52) Egenskattat/ ,28** -,15 -2,56 s. Kompis egensk (101) (56) Skattat kompis/ ,53*** -,10 -3,89 s. Kompis egensk. (99) (51)
Not. Värden inom parantes representerar antal personer inkluderade i respektive korrelation. Fisher z anger om skillnaden mellan reciproka och slumpmässiga dyader är signifikant, Fisher z-värden som är över 1,96 är signifikanta; s. innebär en signifikant skillnad, n.s. innebär en icke signifikant skillnad.
** p < ,01; *** p < ,001
Diskussion
Resultaten i denna studie visade att ungdomar tenderade att projicera sitt eget normbrytande beteende på sina kompisar. Projektionen av beteenden visade inte på signifikanta skillnader mellan kompisar och de som inte var kompisar utan slumpmässigt utvalda. Det avgörande är inte att de är kompisar eller inte, utan de projicerar oavsett. Skillnaderna mellan grupperna ligger i jämförelsen mellan hur individerna har skattat sig själva och sina kompisar i avseende på det normbrytande beteendet. De reciproka dyaderna visade starkare korrelationer än de slumpmässiga dyaderna, vilket visade att de som var kompisar känner varandra bättre än de som blivit slumpmässigt matchade och på så sätt urskiljdes kompisarnas betydelse för ungdomarna. Ungdomarna i de reciproka dyaderna, de som var kompisar, projicerar sitt beteende på sina kompisar. Sambanden mellan denna projektion och hur kompisen skattat sitt eget normbrytande beteende var inte signifikant åtskiljda. Dock var sambandet mellan ungdomars egenskattat beteende och skattning av sina kompisars normbrytande beteenden något starkare än sambandet mellan skattning av
kompisar och kompisarnas egenskattade beteende. Det fanns inget starkt samband mellan hur individerna skattat sig själva och hur kompisarna skattat sig själva. Kompisarna var inte speciellt lika i avseende på det normbrytande beteendet. Däremot hade ungdomarna ändå en bra uppfattning om hur kompisarna egentligen var då deras skattning av kompisarna överensstämde med kompisens egenskattning. Att de hade bra uppfattningar om varandra kan bero på att de var kompisar och kände varandra väl. Kompisarnas skattningar av varandra var mer lika än vad deras egenskattningar av dem själva var. De trodde de var mer lika i sitt normbrytande beteende än vad de egentligen var.
Ungdomarna i de slumpmässigt matchade dyaderna, de som inte var kompisar, projicerade även de sitt normbrytande beteende. Denna projektion hade ett negativt samband med hur den slumpmässiga kompisen skattat sig själv vilket betyder att de svarat och skattat olika. Individerna i de slumpmässigt matchade dyaderna var inte heller lika varandra. Att det var på det här sättet är inte konstigt eftersom de som inte var kompisar inte hade haft varandra i åtanke när de skattade sin kompis och därmed visste de inte heller något om varandra. Denna grupp har i denna studie använts som en kontrollgrupp för att på så sätt kunna se kompisarnas betydelse.
Då tidigare forskning om projektion inte är utbredd, stärker och bidrar denna studie till fortsatt stöd inom området. Ett oväntat resultat i studien är att kompisar tror att de är mer lika varandra än vad de egentligen är. Detta går emot tidigare forskning som visat att ungdomar väljer kompisar som liknar de själva och genom interaktion med sina kompisar blir de mer och mer lika varandra (Hartup, 1996). För framtida studier kan det vara intressant att studera om det är på det här sättet och varför. För att känna tillhörighet med sin kompisgrupp blir det viktigt att passa in och känna gemenskap. Yttre influenser är en form av konformitet där en person underkastar sitt beteende inför gruppen för att uppfylla andras förväntningar och därmed bli accepterad och undvika utfrysning (Deutsch & Gerard, 1955, ref. i Myers, 2005).
Förklaringar till studiens resultat att ungdomar projicerar sitt beteende på andra går att hänvisa till falsk konsensusteorin, vilket är en benägenhet människor har till att övervärdera hur vanliga ens egna åsikter och handlingar är. Ungdomar tenderar att tro att de är lika som deras kompisar, fast det finns skillnader i beteenden (Hoch, 1987).
Denna studie har både styrkor och svagheter. En svaghet är att populationen som studien utgår från är liten till omfattningen vilket gör att dyaderna som går att erhålla blir få och av dessa är det få som begått kriminella handlingar. Det gör att det inte går att dra generella slutsatser. En annan svaghet är att studien utgår från enbart ungdomars perspektiv vilket gör att endast dessa individers projektion mäts och inte alla åldersgrupper projektion av normbrytande beteende. Detta kan även vara till fördel då gruppen skolungdomar är homogen och lättillgängliga att undersöka. Resultaten representerar inte alla ungdomar utan bara elever från en skola inom åldersintervallet 13-16 år. En till svaghet med denna studie är att eleverna med hög skolfrånvaro påverkade studien genom att de inte fångades upp i enkätundersökningen och därmed inte kommer att synas i studiens statistiska resultat. Det är negativt eftersom de elever med hög skolfrånvaro kan ha ett annat beteende som skulle kunna påverkat svaren i enkäten än de elever som är närvarande och delaktiga i undervisningen. Bortfallet påverkade resultatet genom att alla dyader och nätverk inte kunde identifieras eller urskiljas. Resultaten i denna studie bygger på ungdomarnas normbrytande och kriminella beteende vilket visade sig inte vara vanligt förekommande. En intressant infallsvinkel för framtida studier skulle vara att studera brottsliga ungdomar och deras kompisar för att se hur deras projektion av sitt beteende skulle se ut och för att se om det finns en skillnad. Tidigare forskning har visat att kriminella ungdomar tenderar att överskatta sina kompisars kriminella beteende (Urberg et al., 1990, ref. i Prinstein & Wang, 2005).
Styrkor med denna studie är att materialet som användes för att mäta projektionen verkligen mäter projektion. De frågor som utformades till enkäten rörde områden som var
möjliga för deltagarna att veta något om och uppskatta hos sina kompisar. Det gjorde att det gick att se sambanden mellan en individs svar, skattade svar och kompisens svar. Ytterliggare en styrka är att studien genomfördes på en hel högstadieskola som är ensligt belägen vilket gjorde att det i stor utsträckning gick att identifiera de kompisgrupper som fanns på skolan. Studien stärker teorin om att projektion existerar vilket gör det intressant och betydelsefullt för framtida forskning att utveckla vidare.
Att ungdomar projicerar sitt normbrytande beteende på sina kompisar har betydelse för hur hanteringen av unga brottslingar ska tillämpas i framtiden. Då tidigare forskning fokuserat på självrapporters betydelse på normbrytande beteende bidrar denna studie med ett alternativt synsätt på mätningen av ungdomars beteenden. För att finna brottsliga ungdomsgäng och urskilja deras beteenden är det viktigt att inte enbart se till en individs uppfattning om sin kompis beteende, då detta endast är en projicering av individens eget beteende på kompisen, utan det är även av vikt att kompisens beteende studeras. Denna studie har visat att ungdomar tillskriver och projicerar sitt eget beteende på sina kompisar, vilket ger en skev bild av deras kompisars beteenden. Det här går att tillämpa i praktiken genom att vuxna, tex. lärare, blir medvetna om att ungdomar projicerar sitt beteende på andra. En medvetenhet om detta gör att det går att åskådliggöra individens eget beteende genom att låta personen ifråga berätta om sin kompis beteende, tankar och handlingar. Det är betydelsefullt att se till ungdomars påverkan på varandra då kompisar har en stor betydelse både i skolan och på fritiden. I tolkningen av andra människors beteenden, tankar och attityder spelar vårt eget beteende och handlingar en avgörande roll. Människor avspeglar sitt eget beteende i personer i sin närhet istället för att se dem för vilka de egentligen är.
Referenser
Bandura, A. (1973). Aggression: a social learning analysis. Englewoods Cliffs, New Jersey: Prentice-Hall, Inc
Bauman, K. E., & Fisher, L. A. (1986). On the measurement of friend behavior in research on friend influence and selection: Findings from longitudinal studies of adolescent smoking and drinking. Journal of Youth and Adolescence, 15(4), 345-353.
Berndt, T. J., & Keefe, K. (1995). Friends` Influence on Adolescents´ Adjustment to School. Child Development, 66, 1312-1329.
Blackson, T. C., & Tarter, R.E. (1994). Individual, Family, and Peer Affiliation Factors Predisposing to Early-Age Onset of Alcohol and Drug Use. Alcoholism; Clinical and Experimental Research, 18(4), 813-821.
Cairns, R. B., & Cairns B.D.(1994). Lifelines and risks – Pathways of youth in our time. Hertfordshire: Harvester Wheatsheaf
Coleman, C. J. (1980). Handbook of Adolescent Psychology. J. Adelson. Friendship and the Peer Group in Adolescence (pp.408-431). New York: A Wiley- interscience publication.
Dawes, R. M., & Mulford, M. (1996). The False Consensus Effect and Overconfidence: Flaws in Judgement or Flaws in How We Study Judgement? Organizational Behavior and human decision processes, 65(3), 201-211.
Foot, H. C., Chapman, A. J., & Smith, J. R. (1980). Friendship and social relations in children. New York: Wiley.
Griffin, D., & Gonzalez, R. (1995). Correlational Analysis of Dyad-Level Data in the Exchangeable Case. Psychological Bulletin, 118(3), 430-439.
Gold, M., & Petronio, R. J. (1980). Handbook of Adolescent Psychology. J. Adelson.
Delinquent Behaviour in Adolescence (pp. 495-535). New York: A Wiley- interscience publication.
Hartup, W. W. (1996). The Company They Keep: Friendships and Their Developmental Significance. Child development, 67, 1-13.
Hawkins, J. D. (1996). Delinquency and Crime: current perspectives. Thornberry, T. P. Empirical Support for Interactional theory: a review of the literature (pp. 198-235). Cambridge: Cambridge University Press.
Hirschi, T. (2002). Causes of Delinquency. New Brunswick, New Jersey: Transaction Publisher.
Hoch, S. J. (1987). Perceived Consensus and Predictive Accuracy: The Pros and Cons of Projection. Journal of personality and social psychology, 53(2), 221-234.
Iannotti, R. J. (1996). Perception of Friends´ use of Alcohol, Cigarettes, and Marijuana among Urban Schoolchildren: a Longitudinal analysis. Addictive Behaviors, 21(5), 615-632.
Larsen, R. J., & Buss, M. B. (2002). Personality Psychology: domains of knowledge about human nature. Boston: McGraw Hill.
Marcus, R. F. (1996). The Friendships of Delinquents. Adolescence, 31(121), 145-156.
Myers, G. M. (2005). Social Psychology. Boston: McGraw Hill.
Nationalencyklopedin (2006). Hämtat den 11 december 2006, från
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=287494&i_word=projektion&i_h_text= 1&i_rphr=projektion&h_advanced_search=true
Pardini, D. A., Loeber, R., & Stouthamer-Loeber, M. (2005). Developmental Shifts in Parents and Peer Influences on Boys´ Beliefs About Delinquent Behavior. Journal of Research on Adolescence, 15(5), 299-323.
Prinstein, M. J., Wang, S. S. (2005). False Consensus and Adolescent Peer Contagion: Examining Discrepancies between Perceptions and Actual Reported Levels of Friends´ Deviant and Health Risk Behaviours. Journal of Abnormal Child Psychology, 33(3), 293-306.
Urberg, K. A., Cheng, C. H., Shyu, S. J. (1991). Grade changes in peer influence on
adolescent cigarette smoking: A comparison of two measures. Addictive Behaviors, 16, 21-28.
Urberg, K. A., Degirmencioglu, S. M, & Pilgrim, C (1997). Close Friend and Group Influence on Adolescent Cigarette Smoking and Alcohol Use. Developmental Psychology, 33(5), 834-844.
