Stockholm – den planerade staden. Intentioner och resultat

Bebyggelsehistorisk

tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author

Karl-Olov Arnstberg, Thomas Lundén

Title

Stockholm – den planerade staden.

Issue

34

Year of Publication

1997

Pages

5–14

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Stockholm

den

planerade staden

Intentioner

och resultat

av Karl-Olov

_{Arnstberg och Thomas Lundén}

Detta nummer av _{Bebyggelsehistorisk tidskrift}

handlar om Stockholm. _{Uppdraget har anförtrotts}

medarbetare vid _{Kulturgeografiska institutionen} vidStockholmsuniversitet.

Detär inte _{självklartattjustkulturgeografer ska}

ha ensamrätt tillett temanummer. Såärheller inte

fallet. Inom samma institution _{ryms ett antal for¬}

skare och studenter med olika_{förhållningssätt till} utforskandet av enstad. Intebarakultur-utanäven

naturgeografer; men också sociologer, etnologer,

ekonomeroch_{psykologer, knutna till den}

mångve-tenskapliga samhällsplanerarlinjen och därmed

ocksåtill_{undervisningen i samhällsplanering.}

Samlingen av uppsatser ger olika tids- och

temautsnittavstadensexistens.Det har varit_omöj¬ ligt att ge en heltäckande eller ens representativ

bild. ”Stockholms_{planering” äravsiktligtgeneröst}

uppfattatoch valetavämnenhar dikteratsav insti¬

tutionens forskare och _{doktorander, deras ämnes¬}

kunskapoch intressen. Därmed inte sagt attplane¬ ring kanbetyda precisvadsomhelst. Vid institutio¬

nenlaborerarvi medentredelad_{uppfattning: Soci¬} al_{planeringhandlarommänniskorna, fysisk plane¬}

ring om husen och byggda miljöer, rummets och

landskapets planering, slutligen, om den allmän¬ geografiskarelevansen. Det är den dimensionsom

innesluter såväl människor, _{bebyggelse och den}

natursom_{omger oss.}

W

Kulturgeografi ärutforskandetav samhälletsrums¬

ligaorganisation, konstenatt förklara föremålsoch

företeelsers _{belägenhet på jordytan. Urbangeogra¬}

finärendelavdenna_{geografi, inriktadmotstaden}

som företeelse. Men sedan staden _{upphörde som}

separat kategori i svensk lagstiftning och verklig¬

het, finns det ingen klar gräns, vare sig i rummet

eller i innehållet mellan staden och andra företeel¬

serirummet.Staden i_{kulturgeografiskbemärkelse}

är ett område med stor _{bebyggelsetäthet och en}

inre _{differentiering av funktioner. Mariefred med} sina _{fåtaliga invånare men med torg, bokhandel,} stenhus och förortsradhus är sålunda en stad trots

sin kommunala _{osjälvständighet, medan Solna}

trotssitt namn av stad ärenkommun inom

stads-agglomerationen Stockholm.

Hur förklarar _{kulturgeograferna Stockholm?}

Liksom det andra _{dimensionsämnet, historia, är} geografins förklaringar ytterst beroende av ska¬ lan. Vi kan i det här_{sammanhanget bortse frånden} skala som motsvaras av stadens _{läge påjordytan.} Vadsomintresserarosshärärstadens inrestruktur;

fördelningenavbebyggelseavolikaslag ochandra urbanaföreteelser-inklusivestadens människor -överstadsområdetunder olika_{perioder. Varför har} det blivit som det är? Och hur är det_egentligen?

Förklaringarnafinns sällan irummetsjälvt. Visser¬ ligen harTorsten Hägerstrand visatpårummetoch tiden som en determinerande restriktion i männis¬ kors ochföreteelsers_liv,menhanvisarockså_påatt aktörerna delsärnaturen_{själv iformavhändelser}

utanför_{mänsklig kontroll, dels planerande männis¬} kors _{handlingar i samarbete, konkurrens och kon¬}

flikt, vars konsekvenser ofta är helt andra än vad

planeraren förutsåg.

Den läsare som letar efteren _{gemensamteori i}

kulturgeografernas bidrag i detta nummer av Be¬

byggelsehistorisk Tidskrift letar förgäves. Geogra¬ ferna - föräven naturgeografer intresserar sig för

staden-görofta punktinsatser för_attkomplettera

bilden av de urbana funktioneras _{utbredning och} förhållande till varandra. Gemensamt för alla är dock_{övertygelsenomattläge, närhetochsituation} betydernågotviktigt för relationen mellan de ofta

Figur 1: / William William-Olssons av amerikansk urbansociologi inspirerade markanvändningsteorier spelade utbud ochefterfråganpåolikatyperavurbana

funktioner en central roll. Förändringen sågs som en

funktion avolika verksamhetersförmåga atthävda sig. Norrlandsgatan 5 idecember 1969. Foto Thomas

Lun-dén.

finns _{givetvis en geografisk teoritradition inom}

stadsforskningen,menden harhaftenbrittisk-ame¬

rikansk _{slagsida, med tonviktpå stadens geografi}

somettresultatavindividers och_{företagsbeslutpå}

en _{öppen marknad. I tidig svensk stadsgeografi,}

företrädd av Sten De Geer, betonas även politiska

och tekniska_{påverkansfaktorer, exempelvis staten}

somlokaliserare och_{järnvägensomformgivareav}

förortsbildningar. Nestorn i svensk stadsgeografi,

William William-Olsson, sökte de ”rena” mark¬ nadskrafterna, men hans karteringar är värdefulla

dokument över_{yttreoch inre}

differentieringsfakto-rer.

Förensenare _{stadsgeografisk debatt har Lennart}

Améensstudieravdomänstrukturens och_spårtrafi¬

kens inverkan haft stor _{betydelse, även om hans}

studier endast _{perifert berör Stockholm. Améens}

arbeten är i sin tur _{inspireradeavEdgar Kant och}

Torsten _{Hägerstrand, svensk kulturgeografis stora} teoretiker._{IngemarJohanssonsarbetenöverStock¬} holm kan _{sägas vara inspirerade av Améen och}

Hägerstrand, förävenomJohansson i sittstoraverk

avstår från_{teori, handlar hansböcker}omspeletom domänernai_{lundageografemas definitionavordet.}

Den historiska och _{konstvetenskapliga stads¬}

forskningen hargivetvis varit tillstor nyttaförgeo¬

grafernasförståelseav staden,men urrumsligteo¬

retisk_{synpunkt har den inte varit särskilt relevant.} Värdet har snarare _{gällt insikter om hur politiska}

och administrativa beslut har _{påverkat stadens}

struktur. Utöver Thomas Halls arbeten rörande

innerstadens ”sanering” har även Yngve Larsson och Göran Sidenbladhs _{”memoarforskning” givit}

kulturgeografernastoff. Under 1960- och 70-talen produceradesettstortantalseminarieuppsatser med

Stockholmstemata, varav någravar starkt kritiska

mot stadens _{”geopolitik” (förslumning,}

kontorise-ring och trafikutbyggnad), men ingen av dessa

ansatserleddetill _{någonfördjupadforskning.}

Inom såväl _{geografi som bland de forskare som} intresserat _{sig för samhällsplanering, har under}

senare år förts en diskussion _{kring vad som för}

enkelhetensskullkankallas ”rum och _{plats” (eng.:}

”space and place”). I synnerhet framstår kanske

2

platssomettmycket utvecklingsbart begrepp. Här

är det i första hand _{geografer som drivit på teori¬}

bildningen. Närmar vi oss temat internationellt är

YiFuTuan med_{”Space and Place”ettexempel.Ett}

annatärAnnButtimersomtillsammansmedDavid Seamon 1980 _{redigerade en bok kallad ”The} Human _{Experience of Space and Place”. Ännu en}

geografsomskisserat på försvensk samhällsplane¬

ring relevanta resonemang är den kanadensiske

geografenEdvard Relph med böckerna”Place and

Placelessness” från 1976 och ”TheModem Urban

Landscape”från 1987. Relphangertre kriterierpå en _plats:

1. Ett_{specifikt landskapmed såvälbyggdasom}

naturliga inslag.

2. Ett mönster av sociala aktiviteter som skall

relateratill ett_{avgränsatområde.}

3. Delad _{uppfattning bland lokala personer om}

att det handlarom en _{plats - till platser kan}

inte bara _{beskrivningar utan också berättel¬}

ser_fogas.

En_{svaghet i dessaresonemang ärattdetsomären} plats för vissamänniskor inteärdet för andra-vil¬

ketocksåärenkritik somriktats mot_{Relph. Men} trots attkritikenvisat _{på platsbegreppets föränder¬}

lighet och i vissa sammanhang tilloch med form¬

löshet-enkritikdetkanvarasvår attförsvara _sig

mot- såär det tveklöstså, attRelph har klargjort

planerares och arkitekters trubbiga tänkande med avseende_{påplatser idet urbana landskapet.}

Han menar att _{respekt för platser, bevarande av}

platser, byggande av _{potentiella platser} är något som_{geograferkan lära arkitekterochplanerare. Ett} avhans_{förslagäratt arkitekten borde fungerasom} barnmorska för_{omgivningen (environmental mid¬} wife), somettbemötande av den

planeringsmeka-niska _{arrogans, där landskapetoch rummetenbart} definierassom_{något slag av resurs.}

Man skullerentavkunna_{säga attutmaningen för}

planerareoch arkitekterärattavtäcka de kollektiva

meningarsomärpotentielltnärvarande ienomgiv¬

ning (i Relphs ord attförvandlasite tillplace). Ett

samhälle,etthus, enbostadman_{övervägerattflyt¬}

ta till är ett rum som så _{småningom kan bli en} plats. Det är samma skillnad som mellan orden

bostad och hem. Människor söker_{bostäder, i syfte}

att_{skapa hem. Vi talaromhemkänsla, menknap¬}

pastombostadskänsla.

Byggare, planerare och arkitekter skapar rum medan människorna som bosätter _{sig där via sitt}

boende _{skapar platser. Det som gör att vi som} sökerenbostad_{repellerasrespektive attraheras är}

möjligheten att skapa en plats av det rum som möter oss. I en _{mening kan man säga att tiden}

omvandlarrumtillplatser. Samhällen och bostäder

blirinbodda. Generationerav brukare lämnarmer

eller mindre _{synliga spår efter sig, och försäkrar}

såledesde närvarandeinvånarnaomattdebefinner

sigpå platser. Dettaärorsaken tillattenlägenhet i

Gamla stan, trots mörka gränder, trots vindlande

trappor,trotsavsaknadavfolkhemmetskriterierpå

ett_{gottboende, drar till sig flerintressenterän en}

aldrig så genomplaneradlikvärdig bostad i Hallun-da_(föratt nämnaen av fleramöjliga stockholms¬ förorter).

Med detta sätt attresonera _{följeren mängdfrå¬}

gor som inbördes hänger samman: på vilket sätt

gestaltar sig ”kampenmellanrumoch plats” i olika

samhällen? Finns det_{miljöer,där intressenter}ome¬ delbartser_{möjlighetenattomskaparummettillen}

plats? Och, motsatt, finnsdetmiljöer, därrummet

är så_starkt, att_{platskänslan aldrig riktigtinfinner}

sig?Vargår ”den nedre”gränsenförplatskänslan,

dvs när förvandlas _{platser till slum (och varför).} När _{uppfattar vi det inlevda somutlevt? Som i så}

många andra sammanhang är frågorna minst lika viktigasom svaren.

Ytterligareenkulturgeografsom påett för pla-neringsforskare vidkulturgeografiskainstitutionen lockande sättintresserat _{sig för platsen ärDoreen} Massey. Hon lanserar begreppet

”time-space-com-pression ” och syftar därmedpåettviktigt

nutidsfe-nomen, nämligen att platser inte längre självklart

konstitueras av lokala _{moden, kompetenser och} intressen. Föratt_{ge en bildav vad somavses, så}

kan man _{mycket väl tänka sig att hembygdsföre¬} ningens ordförande i Arvidsjaur sätter sig på sin

snöskoter, tillverkad i Kanada, och åker längs

huvudstråket med _{byggnader i samhället, där inte}

ens alltid _{skyltarna visar att det handlar om ett}

svenskt eller nordsvenskt _{samhälle, eftersom} de refererar till transnationella_{företag somYamaha,}

Volvo, Sony, Siemensetc. Demodema byggnader¬ nahämtar inte_{längre sin inspirationfrån den loka¬} la historien utan nästan _{precis från var som helst,} och för _{övrigtlägger biltrafikens tekniska krav på}

framkomlighet och säkerhet en tung formgivande

hand över_{varje miljö och begränsar dessmöjlighe¬}

tertill lokala avvikelser. Kort _{sagt,detserlikadant}

ut snart sagtöverallt. Innerstäder med stora varu¬

hus, betongförorter med parkeringsplatser och de

stora_{företagens hus i glas och stål. Detärinte lätt}

för _{hembygdsföreningens ordförande att veta om}

han befinner_{sigi Arvidsjaur eller i BritishColum¬}

bia.

Mankan konstateraattden_{fysiska miljön, under}

de _{sju decenniersom löpt sedan moderniteten för¬} löstes efter första _{världskrigets slut,runtom i den}

industrialiserade världen _{skapat samhällen, som är}

förbluffande lika varandra. Det är _{möjligt att tala}

om en estetisk _{ideologi som börjar sitt} segertåg i

mitten av 1920-talet. Två decenniersenare kan vi

urskilja en turboeffekt via samhällsplanering.

Exempelvis hardeNew Townssombörjade byggas i _{England efter andra världskrigets slut påverkat}

byggandet imerän75 länder.

Det är denna_{process,i grunden ideologisk, som} format det urbana_{landskapsombrederutsig inför}

våra_{ögoni dag. Ett landskapsomutlöserfrågorom}

vart_{platsen tagitvägen, liksom frågor om platsen}

kan _{återskapas eller kanske rentavhelt skapas via} arkitektoniska_ingrepp-elleromden kanske enbart lever i människors medvetanden i kraftavhistoris¬ ka händelser.

Det bör _{tilläggas att även} om geografer kanske givit de intressantaste bidragen till forskningen

kring platser, så är själva diskussionen utpräglat

tvärvetenskaplig. Här kanpsykologermöta huma¬

nistiska _{geografer, etnologer, arkitekter, planerare} och_sociologer.

W

I deninternationella litteraturen _{ägnas ofta Stock¬}

holmensmickrande_{uppmärksamhetsom en avdet} offentliga planerad stad, till skillnad från städer framsprungna ur privatkapitalistiska marknader

eller totalitära maktstrukturer. Skillnaden är dock

relativ. _{Ingen diktaturstad kan vara helt fri frän} inverkan av marknadsekonomin, även om den

undertrycks, och inte ens i de mest liberalistiska

regimer kanmanundgåattplaneraförgemensam¬

ma _{nyttigheter. Regleringar kan ha mycket olika} syften;från ideologiska markeringaravhärskarens

makt till _{ingrepp av hänsyn till stadsbornas hälsa} och kulturella liv.

I Stockholmsfall finner man_{exempelpå indivi¬}

duella initiativ som leder till en koncentration av

mark och därmed också en makt till kommunen,

som_{gjort detmöjligtattinomstadens domäner för¬} verkliga politiska intentionerpåettsätt somknap¬

pastvarit möjligt i andra demokratiskt styrdaterri¬

torier.

Om Stockholmären_{osedvanligt planerad stad, i} betydelsenattoffentlig regleringfåttstyramarkens användning, vilkenärdå orsaken till denna skillnad

motandra ländershuvudstäder och_{metropoler? En}

faktorär det svenska samhällets tradition avriks¬

omfattande _{regleringar, medrötter i Gustav Vasas}

administration och kväsandet av den _{överstatliga,}

katolska,religionen ochav de likaledesinternatio¬

nella handelsnätverken. Landet skulle bli ett _rike, vägnät, kommunikationer, förvaltning och befolk¬

ning skulle ”nationahseras”. Till och med under

den liberala _{kapitalismens 1800-tal ivrar överklas¬}

sens_{politiker förenstatligstyrningavkanaler och}

järnvägartill hela landetsfromma.

”Byggenskapens” planering har en respektingi¬

vande historia.Detfinns _{åtskilliga föreskrifter i de} medeltida _{landskapslagarna} - sedan lands- och stadslagarna. Dessa efterföljs av reglementen för

såväladelnssom_{allmogensbyggande. Under isyn¬}

nerhet 1700-talet kommer_{landshövdingarna att} se

till att centrala bestämmelser efterlevs. Främst är det_{byggnadersbrandfarlighet och allmänna kvali¬}

tetsom_{regleras. Den berättigade rädslan för brän¬}

der_{styrplaneringen.}

En heltannanoch oftasvårmätbar faktorsom_på¬

verkar_{planeringen ligger i den svenskakulturen vi¬} savi makten._{Offentliga beslutfattas ofta efter sak¬}

kunniga utredningar, ofta föregivet opartiska. Åsiktsskillnader förekommer, men debatten förs

ofta med _{hjälp av experter} - tekniker, arkitekter, politologer, konstvetare-somredovisar de ”objek¬

tiva fakta”som_{just deras delkulturfinner väsentli¬}

ga.

I _{bakgrunden finns inte bara en längtan efter} medborgarnas disciphnering (i Foucaults anda).

Här finns också, som en näst intill självklar

som _{utgår frånattdetfinnsettstarktsamband mel¬}

lan den_{fysiska miljöns kvalitet och det sociala liv}

som_{utspelar sig där. Spårar mande historiskaröt¬} terna så kan man hamna i _{något såpass specifikt}

som 1840-talets _{europeiska koleraepidemier.Dessa}

ledde fram till ett_{gemensamtbostadspolitiskt pro¬}

gram förFrankrike, StorbritannienochTyskland. I de förra staterna _{genomfördes nationella program}

alltifrån 1880-talet. I_{Tyskland däremotblev initia¬} tiven lokala och liknar _{på så sätt mycket svenska}

förhållanden. _{Sverigestartari sammanhangetsent,}

men accelererarförbi sina förebilder._{Egnahemsrö¬}

relse,_{bostadskooperation och social ingenjörskonst}

landar så _{småningom i det miljonprogram som i}

första handde_{allmännyttiga bostadsföretagen får i}

uppdrag attuppföra och förvalta. ISverige blir det

i modem tid _{viktigareänkanske inågotannatland}

att_{planera och byggapåettsådantsättattjämlikhet}

och trivsel_{uppstår. Det finnsnågot somkan kallas} för_{”god bostad”, liksom det finns”god planering”.}

Folkhemmets starkaste _{ideologiska markering}

blir det _{planerade och i ett sammanhang uppförda}

bostadsområdet.Bostadsstandard är helt_{följdriktigt}

alltifrån 1930-talet en av _{Sveriges tydligaste sym¬}

bolerför välfärdoch underfolkhemmetsmestför¬ tröstansfulla _{period, 1950- och 60-talen, byggdes} detfler ochbättrebostäder(räknat efterfolkmängd)

i_{Sverigeäninågotannatland. Detvarunder denna} periodsomvi berömdeoss avatttillsammans med

enhandfull andra länder hanåttden_{högstamateri¬} ella standardeni världen. Svenska makthavare och massmedia odlade bildenav_{Sverigesom englobal}

förebild;ettvälplaneratoch välskött samhälle, mitt emellan kommunism och _kapitalism - ennärmast

osannolik välfärdskarriärfören avsekelskiftetsfat¬ tigaste europeiska nationer.

Målet via _{samhällsplaneringen var att tillfreds¬} ställa inte barautsatta_{grupperutanalla medborga¬} re, medjämlikheten som enstarknorm.Medavse¬

ende _{på stadsplanering kan vi följa hur ett}

stads-byggnadsidealmed boulevarder ochhögastenhus i slutnakvartersformationer kritiseradesoch kassera¬ des. Den _{representativafunktionen och det klassi¬}

cistiska estetiserandet föraktades, eftersom det

ansågs svara dåligt mot medborgarnas ordinarie vardagsbehov.

Det_{tidiga 1900-talets arkitekturmodemism, med} sitt sociala samvete,bör i första hand förståssom en

reaktion mot samhällets _{ignorans av materiell och}

social _{nöd, ytterligare påspädd genom första}

världskriget med fattigdomoch svältäveni Sveri¬ ge. Funktionalismen blev till en stark symbol för

en _{lyckligare framtid. Den dyrkade solljus och} hygien, den förespråkade goda men billiga och massproducerade bostäder. Den framställde en

uppbruten och funktionsorienterad stadsplan som

etteftersträvansvärt ideal. 30-taletsarkitektkår, den

förstabreda _{arkitektgenerationen, uppfattadesam¬}

hällsplanering som ett botemedel mot slum och

socialmisär.

Uppfattningen att det finns ett oförmedlat och närasamband mellan _{fysisk miljö och sociala till¬}

ståndhar därefter_{aldrig egentligen släppttagetom}

våramedvetanden.Rättvisaoch_{jämlika samhällen}

framstår fortfarandeför _{mångapolitiker och arki¬} tektersom_{långt viktigare än skönheten. Därför är}

det svårtatt i _{dag finna eller ens tänka sig någon} större svenskortheltutan_{planering. Sådana finns}

dockruntomi världen._{Följandeexempelärhämtat}

urett_{reportagefrån Istanbul:}

Den asiatiska sidanav _{Istanbul,somsträckersig övertvå}

världsdelar, sväller okontrollerat. Nyakåkstäder byggsom

nättema. I _{ring på ring mnt stan}växer nya”stadsdelar”

fram, utanför all infrastrukturochstadsplanering. Folk byg¬

gersjälva,sägsdet.Enhel del byggs ocksåavvinstsugna entreprenörer.Efterfråganärenorm.Hyrornaärförhållan¬

devis_{låga, liksomdelönersombetalaspå de små}

tekoföre-tagsomgömmersigpå gårdarna.Vatten och avlopp saknas,

liksom elektricitet. _{Slangar med avloppsvatten hänger ut}

från balkongerna och elledningardras i entillsynes obe¬

griplig oreda utanpå husen, med fara för livet. Vägarna

vindlarsomdevärsta_kostigar.

Exemplet är talande kanske just genom att inte

vara hämtat från historien. Så här växer moderna storstäderutan _{stadsplanering ochnär mantardel}

av en sådan _{beskrivning så är det ganska lätt att}

bejaka svenska planeringsideal. Därmed inte sagt

attdetär_{justefterkrigstidens planeringsidealsom}

förbehållslöst skall _{bejakas. Det gäller att inte}

glömmaden kritiksomväxtframunderefterkrigs¬

tiden, med den berömda almstridenför_tjugofemår

sedan som den starkaste _{signalen om att det var}

dags för ett”paradigmskifte”. Alltsedan dess har

politiker och planerare markerat att ”OK, nu får medborgarnavaramed och bestämma,nufårdeett

verkligtinflytandepå planeringsprocessen. Ska vi

bygga och planera såattdet vi bygger blir omtyckt,

journalisterna,såattdeinte dräper detsomviåstad¬

kommer. Och vi måste _{fråga forskare av olika}

slag.”Därmed dykerett annatproblemupp, nämli¬ gen attdet folksom man vill fråga hur de vill ha

det,vill ha detpå alla möjligasätt.Dekan visserli¬

gensamsas i proteströrelserav olika slag och i sin

protest i bästa fall enas omett alternativ, men till

skillnad från _{planerarna har de ingen gemensam}

kunskap (”body of knowledge”). Man kan inteutan

vidare_{fråga folk hur de vill ha det, därföratt svaret}

egentligenärattde ”vill ha det bra”.Planerarfolket

med sin solida och sammanhållna _{kunskaper kan}

inte möta ”brukarna” som om dessa också hade

solida ochsammanhållna_{kunskaper,somdet hand¬}

lade omtvå _{likvärdigaparterpå varsin sidaav ett} förhandlingsbord. I vardagens planeringsprocesser

skapas det kontinuerligt klyftor mellan de alltför

objektiva planerarna och de alltför subjektiva bru¬

karna.

Det är _{ungefär här som planeringen stått och}

stampat alltsedan almstriden och någon allomfat¬

tande _{lösning på frågan finns inte. Men det finns}

många dellösningar,somsammantagnaändå någor¬

lunda kanlösa_{uppkonflikterna kring samhällspla¬}

neringen.Någraavdemärredan anammade. Vi har

ju, som alla vet, samråds- och remissförfaranden,

som avser att _{tillgodose olika intressenter. Om vi} tar_{Hammarby Sjöstad och vårt eget nittiotal som}

exempel, så har 125 intressenter inbjudits till sam¬

råd-onekligen imponerande_{omman ser}demokra¬

ti som enformell_{frågaommöjlighetenattgörasin} rösthörd. Och antalet remissinstanser ärinte min¬

dreän22. Detsom_{planerarna här haratt tahänsyn}

till blir således en kakafoni av röster- från deras

egenprofessionella synpunkt egentligen ganska bra därför att dessa röster formar _{sig till ett väldigt}

smörgåsbord där de i värsta fall ignorerar så gott

som alltsammans - samhällsplanering har aldrig

någonsin i praktiken varit en särskilt demokratisk

verksamhet-eller i bästa fall kan plockaåt sig _av

de idéer och_{förslag, somgårattförasamman med} deras_{egetönskemål.}

Ändå - eftersom det i Hammarbys fall mest

handlar om bostäder - så saknas den viktigaste

gruppen. De framtida hyresgästerna och

bostads-rättsinnehavama. Vilka är dessa människor som

kommerattbosätta_{sigiHammarby sjöstad? Politi¬} ker och_{planerare kan givetvis bestämma sigföratt} här skall i framtiden boalla_{slags människor, attvi}

inte villha_{segregerade samhällenutan någorlunda}

allsidigt ihopkomponerade invånare. Man kan

också _göraprognoserutifrån vadmantrorsigveta

om framtida _{efterfrågan på bostäder, transporter}

och_{arbetsplatser.Meni övrigtärmanhänvisad till}

något slags generella behovsresonemang.

Tanken att arkitekterna och _{planerarna bygger}

med referens till människors behov har varit en grundbult för planering under hela efterkrigstiden. Psykologer och sociologer har levererat ettunder¬ lagför den goda staden. Arkitekter harocksåenga¬

geratsig i dessafrågor. Vi harfått exploateringstal,

vinklar för _{solljus, minimiregler med avseende på}

trångboddhet med mera. Under några decennier före och efter andra _{världskriget var detta också}

forskarnas _{lekstuga. Hur skulle den perfekta bosta¬}

denseut?Eller det_{perfekta köket?}

Det finns _{många fel med behovsresonemangen,}

men det mest _{grundläggande felet är kanske det} som manarfram människansom ett _{slags kravma¬}

skin, med avseende på takhöjder, halkfria golvbe¬

läggningar,balkongräcken ocb hissar. Planeringens

stereotypamänniskobild verkarnästanvarahämtad från enlångvårdsavdelning eller_{ett sjukhem. Med}

detta har samhället_{påettolyckligt sättbidragit till}

att_{produceraen inlärd hjälplöshet, somärså långt}

gången,attdettill och med kanvaraproblematiskt

för_{hyresgäster att tahandom sinegen}

trappstäd-ning. Men det ärett annat tankespår, som vi inte

ämnar_{följa längre i denna inledning.}

W

Den_{följande samlingen belyserpåolika och delvis} motstridandesättden_{planerande och planeradesta¬} den Stockholm. Urvalet _{gör inte anspråk på full¬}

ständighet, överlappningar förekommer.

Även

samma_{värderingar.}

Ett_{föregivetämnekan analyseras} -sönderdelas

-på åtminstonetreolikasätt:

- efter

objekt: mark, transporter, bebyggelse,

människor-objektsvetenskapligt

- övertiden:

historievetenskapligt

-irummet:_geografiskt

Uppsatserna skäröverolikadimensioner i denna mångdimensionellarymd.

Flera _{uppsatser fokuserar på styrningen av mar¬} kens _{användning - en aspekt av Storstockholms}

politiska geografi(Bodström, Lundén, Sannel).Här

ärkonsekvensenför_{bebyggelsen direkt,och i själva} verket torde Stockholms _{ryktesom den planerande} staden kunnahänföras tillett århundrade av mark¬

förvärv,inkorporeringarochmarkdispositioner.

Två _{bidrag är utpräglat inriktadepåtransporter¬}

nas _{infrastruktur,medexempel från vägar(Tonell)}

och_{järnvägar (Sannel och Svallhammar). Kanske} kan _{kopplingen till bebyggelsehistorien ifrågasät¬}

tas. Men sedan staden svällde ut över ett _rimligt

gångavstånd mellan olika funktioner har person¬

transporternas lokalisering och fysiska arrange¬ mang haft stark inverkan på befolkningens, och därmed _{bebyggelsensläge, omfattning och sociala} karaktär. En_flod,enjärnväg,enbiltrafikledhar det

gemensamtatt de alla kan förena dem som är rätt

utrustade ochrör _{sig irättriktning, medan de kan}

skära av relationer för närboende och dessutom

skapastoraobehag.Gårman nerpåenkonkretnivå

och _{granskar de prioriteringarsomgjorts i miljon¬}

programmets förorter,så finnermanattolikaslags

vägar framstått som viktigare än torg och platser.

Förortenär_{genomkorsadavinte barabilvägar,}

tun-nelbanespåroch iblandjärnvägsspår,utanocksåav

cykel- och gångvägar, löpslingor, promenadstråk

etc. Det kanske inteärså_{underligtattde människor}

som finns utomhus nästan alltid är _{på väg} - de

transporterarsig själva mellan olikabegivenheter.

En_{tredje aspekt av stadens geografirepresente¬}

ras av _{bidrag som ur sociologisk eller etnologisk}

synpunkt redovisar mänskliga effekter av bebyg¬

gelsens lokalisering, arrangemang och karaktär

(Amstberg). Nordins uppsats belyser livsvillkor i den stadsnära_{periferin-Stockholmsskärgård. Och}

slutligen -stadenssjälvbespegling i form av rese¬ guidernasbeskrivningavStockholmsomobjekt för utsocknes besökare _{(Weston). Omordningsföljden} har_{någon betydelse, kanden möjligen utläsassom}

en rörelse från stadens historiska kärna mot dess periferi, och från den formella beslutsfattaren,

maktutövaren till den enskilda _{människan, hyres¬}

gästeneller lanthandlaren istorstadens utkant. Men

uppsatsernakan likagärnaläsas i omvändordning.

Noter

1 Johansson1987,s.26

2 Platsbegreppet kanföras tillbaka tillexempelvis Aristoteles. loposeller platsenvari hans perspektiven slags bestäm¬ ning av en geografisk enhet dit folk kände attde hörde. ÅrhundradensenareanvänderomarnatermenGenius Lod, alltsåen_{plats’ själ eller andeknuten tillenplats.}

3 Se ocksåStephenCarr, Mark Francis, Leanne G,Rivlin &

Andrew M. Stone: Public _{Space. Cambridge Unviersity} Press,Boston 1992. Detfinnsocksåenamerikansktidskrift

sombär_justnamnetPlace. Därhart.ex.sociologen Lyn

Lof-land_{givitettrelevant bidrag: ”TheMorality of Urban Public}

Life. TheEmergenceandContinuation ofaDebate.Placenr 6 1989.SeocksåLynLofland 1973: ”A world of Strangers:

Order and Action in UrbanPublicSpaces.” New York:Basic

Books.Ävenpsykologer hargivit bidrag, exempelvis Jona¬

than D. Sime: _{”Creating places ordesigning spaces? ” I}

”Journalof EnvironmentalPsychology ” 1986,nr6. Acade¬

mic PressInc., London. Enbraantologiär”Local Placesin

the ageof theglobal city, redigeradavRogerKeil, Gerda R.

Wekerle ochDavidV.J.Bell. BlackRoseBooks,USA1996.

4 Siteärsvårtattöversättatill svenska. Formelltbetyderdet

tomteller_{belägenhet, meniplaneringssammanhangärdet} den plats som skall bebyggas. Site-planning betyder total planering-ellermedett annatordsomförekommer i den

engelskspråkiga litteraturen: Cleen-sweep-planning.

5 Doreen_{Massey&Pat Jess,ed.:Aplace in theworld? Pla¬}

ces,cultures andglobalizationOxford University Press/The OpenUniversity 1995.

6 BFR_{gav1994utenantologi,somutgjordeettförsta försök} att_kopplasammanbegreppen: ”Plats för känsla”.

7 Sevidare_{SigurdErixon: Landshövdingarna}som byggnads-dirigenter under 1700-talet. Tidskr. Folk-Liv Stockholm

1964-65.

8 Se vidare MatsDeland: Dendiskursiva staden. Mark- och

bostadspolitik iStockholm 1900-1930iettdiskursteoretiskt perspektiv.Lic.avhandling maj 1997,Ekonomisk-historiska

institutionen,Stockholms universitet.

9 Folkesdotter, Gärd, 1978: ”Störtas skall det gamla snarti gruset”.Bostadssociala utredningenssynpääldre bebyggel¬

se.

10Lillemor

Käll- och

_{litteraturförteckning}

Améen, Lennart, 1963:Stadsbebyggelse och domänstruktur.

Buttimer, Ann & Seamon, David, eds., 1980: The HumanExpe¬

rienceof Spaceand Place.

DeGeer, Sten, 1912:”Storstäderna vidÖstersjön”. Ymer1912,

(s.41-87),

DeGeer, Sten, 1922:”Storstaden Stockholmurgeografisksyn¬

punkt”. Svenska Turistföreningensårsskrift 1922, (s.

155-168).

Johansson,Ingemar,1987:StorStockholms bebyggelsehistoria.

Larsson,Yngve,1977: Mittliv i stadshuset. Relph, Edvard, 1976: Place and Placelessness. Relph, Edvard, 1987: The Modern UrbanLandscape.

Sidenbladh,Göran, 1981:Planering förStockholm 1923-1958.

Tuan,Yi Fu, 1977:Space andPlace.

William-Olsson, William, 1937: Huvuddragen av Stockholms geografiskautveckling 1850-1930.

Stockholm, the

planned city

intentions and

results

By Karl-Olov Arnstberg and ThomasLundén

Summary

This issue of_{Bebyggelsehistorisk tidskrift isdevot¬} edtothe_{City of Stockholm.The collection of arti¬}

cles, written by members of the Department of

Human _{Geography at Stockholm University, deal} with different time and thematic sections of the developmentof the City. Theterm‘the planning of Stockholm’ has been _{given a deliberately broad}

interpretation and the choice of subjects has been dictated_{by the subject knowledge and interests of} the _{Department’s researchers.}

Human _{geography is the investigation of soci¬}

ety’s spatial organization, the artofexplaining the

location of different_{objects and phenomena}onthe surface of the earth. Urban _{geography is apart of} this form of_{geography, orientedonthe city itselfas}

a_phenomena.

What interestsushereisthe innerstructureof the

City, the distribution of differenttypesofbuilding development andotherurbanphenomena-includ¬ ing the people - in the City area during different

periods. Why is itthewaythat it is? And what is it in fact like? The _{explanations are seldom to be} found in the spaceitself.

The reader who is _{lookingfora commontheory} in the human_{geographers’ contribution in this issue} of_{Begyggelsehistorisk tidskrift will be looking in} vain. What iscommontoall of the authors_{is, how¬}

ever,the convictionthatlocation,_{proximity and sit¬}

uation are of _{importance for the relationship} between the often _{essentially differentphenomena} which form a_{city. While historical andarthistori¬}

cal urban research has ofcoursebeen of_greatassis¬

tance to human_{geographers in theirunderstanding} of the_{city, from a spatial theoretical point of view}

it has not, however, been particularly relevant. Its value has in fact rather been in _{insight as to how} political and administrative decisions have influ¬ enced the_{City’sstructure.}

There has been a discussion in recent _years

amongthe researchers, geographers and others who

areinterested in _{community planning round what,}

forthe sake of_{simplicity,canbe called “space and} place” (Relph). Edvard Relph has pointed to the

planners’ and architects’ obtuse way of thinking regardingplaces in the urban landscape.Afurther, interesting aspect of research on planning is pro¬ vided_{byDoreen Massey,who launchestheconcept} of_{“time-space-compression” referringtoanimpor¬}

tant_{contemporary phenomena, namely that places}

are no _{longer obviously constituted by local, tem¬}

poraryfashions andcompetencesand interests.

Flattering attention is frequently paid to Stock¬ holmin international literatureas _{beingone ofthe} publicly planned cities, in contrast to cities which have grown out ofprivate, capitalistic markets or totalitarian power structures.If, in fact, Stockholm isan_{unusually ‘planned’ cityin thesensethatpub¬}

lic control has steered theuseofland, thenwhatare

thereasonsfor this difference from other countries’ capital cities and metropoles? One factor is Swedish _{society’s tradition of national controls} which has itsrootsin the 16th_{centuryKingGustav} Vasa’s administration and his _{suppression of the}

supranational Catholic Church and the similarly

international trade network in 16th _{century Swe¬} den. Even_{during 19thcenturyliberal capitalism the} conservative _{politicians eagerly supported state} steering and control of the canals and therailways

for the benefit of the whole_country.

Early 20th century Swedish architectural mod¬

ernism, with its social conscience, shouldprobably be_{primarily understoodas a reaction against soci¬}

ety’s ignorance of material and social distress, whichwasfurther addedto_{by the First World War,}

with_{povertyand famineevenin Sweden. Just and} egalitarian societies stillappearfarmoreimportant

than _{beauty to many politicians and architects. In}

socially conscious planning when the interests of theusers aretobe takencareof then there is_always a_{problem, namely, that the people whomyouwish} tointerview haveall_{typesof different wishes.They}

can,ofcourse,agreewith each other andacttogeth¬

erin _{protest groups of different types and at best}

canagreein theirproteston onesolution, butunlike

the_{planners they haveno commonbody of knowl¬} edge. But therearealsoalarge number ofpart

solu-tions which in combinationcan,nevertheless,toan extentresolve the conflicts in connection withcom¬ munity planning.We haveofcoursethe methods of

consultation and referral for consideration which

are intended to meet the interests of different

groups. In spiteof this, however-sinceit is most

oftena_{questionof dwellings-the mostimportant}

group is missing. Namely the tenant-owners and tenant-occupiers of the future.

The _{following collection ofarticles illustrates in}

different, and partly contradictory fashions, the planning of and the planned City of Stockholm. The

articles donotclaimtobe definitiveor_comprehen¬

sive in theircontentandthere isacertainamountof

overlapping-andevenif the authors haveaback¬ ground in the social sciences and the humanities it

is nevertheless _{abundantly clear that they do not} share_{whollycommonevaluations. The articles cut}

across different dimensions in this multi-dimen¬ sional space. Several of the authors (Kerstin Bod¬

ström, Thomas Lundén and Bertil Sannel) focus their attentionon control and_{steering of theuseof}

land - an _{aspect of Greater Stockholm’s political} geography. Here thereare directconsequences for building development and in actual fact Stock¬

holm’s _{reputation as the planned city could be} attributed to its one _{hundred years of theacquisi¬}

tion of land, incorporation, and the allocation of

land _{development rights. Two of the articles are}

pronouncedly oriented on the transport infrastruc¬

ture,withexamplesfrom the field of roads (Lennart

Tonell) and the field ofrailways (Bertil Sannel and Stig Svallhammar).

A third_{aspectof the geography of the City isrep¬} resented _{by articles which illustrate, from eithera}

sociological or ethnological point of view, the

effect of the _{localization, arrangement and charac¬}

terof_{buildings and building developmentson peo¬}

ple (Karl-Olov Amstberg). Urban Nordin’s article

deals with the _{living conditions in the Stockholm} archipelagoontheperiphery of the Cityarea.And, finally, the City’s self-contemplationin the form of

travel_{guides’description of Stockholmas anobject} for visitors_{(Henrik Weston).}